Bankoutskottets utlåtande nr B 7 år 1958
1
Nr B 7
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående främjande av
långsiktigt sparande och angående värdesäkring av
sparande, m. m.
Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen nr I: B 182
av herr Ohlon m. fl. och nr II: B 245 av herr Ohlin m. fl., likalydande, samt
nr I: B 183 av herr Bengtson m. fl. och nr II: B 235 av herr Hedlund m. fl.,
ävenledes likalydande.
I de båda förstnämnda motionerna yrkas att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning rörande åtgärder för
att värdesäkra olika former av långsiktigt sparande och försäkringar som
kan vara av betydelse för ålderdoms-, invalid- och efterlevandeförsörjningen.
Beträffande motiveringen, som ansluter sig till särskilda utskottets utlåtande
nr 1 vid årets förra riksdag, torde få hänvisas till motionen II: B 245.
I motionerna I: B 183 och II: B 235 hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning dels av möjligheterna
att genom skattelindring stimulera långsiktigt sparande till visst
begränsat belopp i egen fastighet och egen rörelse samt på särskilt pensionskonto
i bank eller annan kreditinrättning, dels av frågan om värdesäkring
av sparande i form av tilläggspensionsförsäkring och annat frivilligt sparande
samt av möjligheterna för enskilda försäkringsinrättningar att erhålla
värdefasta placeringar av premiemedel, allt i enlighet med vad i motionerna
anförts.
Beträffande motiveringen för yrkandet torde — i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande — få hänvisas till motionen II: B 235.
Utskottet
De föreliggande motionerna åsyftar — med sina förslag om åtgärder för
främjande av frivilligt sparande och för värdesäkring av sådant sparande
— att underbygga möjligheterna för medborgarna att finna personliga och
differentierade lösningar på sina trygghetsproblem samt den säkerhet för
sparandets bestående värde som utgör en av förutsättningarna för ett allmänt
omfattat långsiktigt personligt sparande.
Utskottet, som i skilda sammanhang tidigare (senast i utlåtandet nr B 5
till nu pågående riksdag) givit uttryck för sin uppfattning om det angelägna
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr B 7
2
Bankoutskottets utlåtande nr B 7 år 1958
i att sparandet ökas, kan helt ansluta sig till vad särskilda utskottet anfört i
sitt utlåtande nr 1 till årets förra riksdag om vikten av att sparfrämjande
åtgärder vidtages. Bättre levnadsförhållanden för åldringar, invalider och
efterlevande måste nämligen såsom där framhölls komma att ställa stora
krav på produktiva investeringar och därmed frivilligt sparande. De problem
som uppkommit på kapitalbildningens område kräver också för sin
lösning ett starkt expanderande frivilligt sparande.
Utskottet finner det angeläget att statens finans- och lagstiftningspolitik i
större utsträckning än hittills varit fallet blir sparvänlig och sparfrämjande.
Från statens sida bör således vidtagas åtgärder för att stimulera såväl personligt
sparande i olika tormer som annat sparande. För många framstår
sparande i form av försäkringar som det lämpligaste. Andra har däremot
större fördel av sparande i eget hem, i egen rörelse, i aktier, på bank eller
annat sätt. Möjligheterna att förbättra förutsättningarna för exempelvis
bostadssparande, sparande i egen rörelse eller fastighet, amorteringssparande,
aktiesparande, sparande på pensionskonto i hank eller annan kreditinrättning
samt kapitalförsäkringar bör därför enligt utskottets mening utan
dröjsmål klarläggas. Även om tekniska svårigheter kan möta anser utskottet
att frågan har den betydelse att detta icke får utgöra något hinder för att
problemen snarast tages upp till undersökning i syfte att nå fram till praktiska
och i detalj utformade förslag.
I vad motionerna avser sparfrämjande åtgärder får utskottet hänvisa till
sitt förutnämnda utlåtande nr B 5 till nu pågående riksdag, i vilket utskottet
understrukit angelägenheten av att den utredning rörande möjligheten och
lämpligheten att skattevägen stimulera nysparande, varom fjolårets riksdag
hemställt hos Kungl. Maj :t, så snart som möjligt måtte komma till stånd.
Utskottet har funnit det rimligt, att direktiven för denna utredning utformas
så, att utredningen får tillfälle att pröva även andra uppslag till åtgärder
för stimulans av det personliga sparandet än sådana som ligger på beskattningsområdet.
Utskottet framhöll också att frågan om sparandet och kapitalbildningen
var av sådan betydelse i dagens situation att det tedde sig
angeläget att ett samlat handlingsprogram i syfte att främja sparande och
kapitalbildning snarast åstadkommes. Därest den av riksdagen begärda utredningen
såsom utskottet föreslagit vidgas till att generellt avse åtgärder
för att främja olika former av långsiktigt sparande och försäkringar bör vad
som anförts och föreslagits i de nu föreliggande motionerna beträffande
sparfrämjande åtgärder i samband härmed kunna bli föremål för prövning.
Då det är av central betydelse att pensionsförmåner och för pension sparat
kapital behåller sitt reella värde är det angeläget att även frågor om värdesäkring
av pensionskapital och annat långsiktigt sparande blir föremål för
utredning. Eftersom denna utredning måste beröra bl. a. vissa sidor av
kapitalmarknaden, beskattningen, försäkringsväsendet och bankväsendet
kommer för detta utredningsarbete att krävas särskild sakkunskap. Både
Bankoutskottets utlåtande nr B 7 år 1958
3
med hänsyn härtill och till att utredningsarbetet bör bedrivas med största
skyndsamhet torde det vara mest ändamålsenligt att detta problemkomplex
utredes av särskilda för denna uppgift tillkallade sakkunniga. Allteftersom
resultat av utredningsarbetet framkommer bör förslag i ämnet framläggas
för riksdagen utan dröjsmål.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen — i anledning av motionerna I: B 182 och
II: B 245 samt I: B 183 och II: B 235 — måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning rörande
olika åtgärder för att främja och värdesäkra olika former
av långsiktigt sparande och försäkringar.
Stockholm den 15 juli 1958
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander*, Mogård, Larsson,
Nils Theodor, Domö, Strandler och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Regnéll*, Löfgren,
Andersson i Ronneby, Eliasson i Sundborn*, Setterberg och Lindahl.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Boo, Fahlander, Mogård, Strandler, Sköldin, Larsson i Julita,
Andersson i Ronneby och Lindahl, vilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:
»Motionärernas yrkanden avser utredning om dels skattelagstiftningen,
varvid avses lindring av beskattningen av sparmedel, dels placeringen av pensions-
och försäkringsfonder samt andra sparmedel på sådant sätt att realvärdet
säkras.
De i motionerna väckta spörsmålen har så sent som i april detta år varit
föremål för riksdagens prövning. Utskottet kan därför i allt väsentligt biträda
vad som vid detta tillfälle anfördes i eu av herr Strand in. fl. avgiven
reservation nr 19 till särskilda utskottets utlåtande nr 1. Eftersom riksdagen
så sent som 1957 hemställt om eu allsidig och förutsättningslös utredning
av flera av de skattefrågor som förts fram i motionerna I: B 183 och
4
Bankoutskottets utlåtande nr B 7 år 1958
II: B 235 kan utskottet icke finna motiverat att redan nu hemställa om ytterligare
utredningar på detta område.
Utskottet biträder även vad som i nämnda reservation anförts om framställda
yrkanden om en ny utredning om värdebeständiga fondplaceringar
o. d. Utskottet kan således icke tillstyrka dessa yrkanden, och skälet härför
är att pågående utredningar redan har uppdrag att genomföra en dylik prövning
i sammanhang med andra frågor, där ett ömsesidigt beroende föreligger.
De olika spörsmålens invecklade natur torde rimligtvis medföra en viss tidsutdräkt.
Utskottet förutsätter emellertid, att de utredningar som fått i uppdrag
att pröva hithörande spörsmål — stabiliseringsutredningen, kreditmarknadsutredningen
och 1957 års pensionskommitté — begagnar alla möjligheter
att så snabbt som möjligt fullfölja sitt arbete.
Utskottet hemställer sålunda,
att motionerna I:B182 och II: B 245 samt I:B183 och
II: B 235 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STNLM 56
807078