Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

1

Nr B 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avskaffande av varuskatten d glass.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: B It av herr Franzén m. fl. och II: B 9
av herr Börjesson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att
varuskatt å glass från och med den 1 september 1958 icke vidare må uttagas»; 2)

de likalydande motionerna I: B 144 av herr Yngve Nilsson m. fl. och
II: B 184 av herr Eliasson i Moholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta avskaffa varuskatten å glass fr. o. m. den 1 augusti 1958 samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: B 9 och II: B 184.

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för
vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är upptagna
choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den mån
de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen chokladoch
konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta sötsaker och
glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.

Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.
glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.

Skatten skall utgå med viss procent av varans beskattningsvärde. Det
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 65 procent.

Enligt 3 § varuskattcförordningen är en varas beskattningsvärde i regel
lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad
i priset.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 8

2 Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

I ett den 11 april 1957 avlämnat betänkande angående den statliga indirekta
beskattningen (SOU 1957:13) har 1952 års kommitté för indirekta
skatter bl. a. framhållit önskvärdheten av att en vara inte beskattas högre
än en annan, om inte särskilda motiv härför finns. Dylika motiv har kommittén
ansett föreligga beträffande sådana varor, som enligt utbildad praxis
ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdrycker, maltdrycker,
tobak samt motorfordon och motorbränslen. Beträffande dessa varor föreslår
kommittén alltså inte någon förändring.

För övriga varor, som nu är föremål för beskattning, förutsätter kommittén,
att den särskilda beskattningen skall upphöra. I fråga om vissa av dessa
varor, för vilka skatteintäkterna uppgår till betydande belopp, har kommittén
ansett frågan om ett bibehållande av särbeskattningen böra prövas först
i samband med att storleken av den generella indirekta skatten fastställes.
Även för det fall att en allmän indirekt beskattning inte skulle komma till
stånd har kommittén verkställt en översyn av den nu gällande indirekta beskattningen.
Kommittén har därvid -—- jämte det kommittén granskat utformningen
ur teknisk synpunkt av de olika skatterna — även ansett sig
oförhindrad att ompröva det skattepliktiga området. Härvid har kommittén
funnit, att mot flera av de nu gällande punktskatterna skilda motiv kan anföras
för skatternas avskaffande eller skattesatsernas sänkning. Så är förhållandet
i fråga om varuskatterna å glass, tandvårdsmedel och pälsar, men
också för en del av de områden, som träffas av gällande försäljningsskatt,
t. ex. mattor och vissa grammofonskivor m. m. Då emellertid ett hänsynstagande
till dessa motiv och ett konsekvent genomförande av därav föranledda
ändringar skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall för staten, har
kommittén funnit, att denna bedömning bör ske i samband med en prövning
av statens inkomster och utgifter. Kommittén har således ansett sig i
denna del böra begränsa sina förslag till att avse av rent skattetekniska skäl
motiverade ändringar. Även av sådana skäl motiverade ändringar måste i de
fall de medför inkomstbortfall i sista hand vägas mot andra angelägna ändringar
på beskattningens område.

Beträffande varuskatten å glass har 1952 års kommitté för indirekta skatter,
under åberopande av svårigheterna att kontrollera en beskattning å
glass, uttalat att omständigheterna talar emot ett bibehållande av en särbeskattning
å glass vare sig en allmän varuskatt införes eller nuvarande indirekt
beskattning i stort sett kvarstår oförändrad. Vidare anföres i förevarande
hänseende följande.

Reglerna om beskattningsvärdets bestämmande måste vid en värdebeskattning
av glass bli så komplicerade, att glass även ur denna synpunkt
måste anses mindre lämpad såsom skatteobjekt. Framför allt gäller detta
vissa s. k. extra kylkostnader, till vilka hänsyn måste tas vid beskattningsvärdets
bestämmande. Med extra kylkostnader förstås avskrivning av samt
reparations- och underhållskostnader för kylrum, kylskåp och kvlboxar

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958 3

hos återförsäljare ävensom kostnader för s. k. packis, för transport av
torris och för kylanordningar för transport av glass. Kostnader av sådant
slag åvilar i allmänhet eljest köparen och borde alltså inte ingå i tillverkarens
pris. Då inom glassbranschen av olika skäl tillverkarna har påtagit
sig dessa kostnader, har det ansetts rimligt, att de får avdragas vid beskattningsvärdets
bestämmande. De regler, som utformats i fråga om detta avdrag,
kan emellertid inte bli rättvisande men komplicerar det oaktat i hög
grad skatteberäkningen.

Några av de anmärkningar, som kan framställas mot glassbeskattningen
i dess nuvarande utformning, skulle bortfalla, om beskattningen omlades till
en literbeskattning. Detta förutsätter emellertid, att även dessertglassen indrages
under beskattning, eftersom skatteproblemen i händelse av skattefrihet
för dessertglassen skulle bli större vid en literbeskattning än vid en
värdebeskattning. En utvidgning av skatten till dessertglassen skulle emellertid
medföra, att antalet skattskyldiga skulle öka högst väsentligt, då härigenom
flertalet restauranger och konditorier samt ett stort antal matserveringar
skulle bli skattskyldiga. Kontrollarbetet med en sålunda utvidgad
beskattning skulle bli så betydande i förhållande till skatteintäkterna, att
kommittén inte är beredd att tillstyrka en dylik utvidgning av det skattepliktiga
varuområdet.

Nämnda betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling,
därvid de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i frågan, tillstyrkt
kommitténs förslag i förevarande del.

Frågan om upphävande av varuskatten för glass har varit föremål för
riksdagens behandling åren 1953, 1954 och 1956—1958 i anledning av väckta
motioner i ämnet. Motionerna vid 1953 års riksdag syftade till att s. k. gräddglass
skulle vara undantagen från varubeskattningen, vilket emellertid av
kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes än genom att beskattningen
av all glass upphävdes. Motionerna behandlades av 1953 års bevillningsutskott,
som i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41 avstyrkte
motionerna under hänvisning till pågående utredning om den indirekta beskattningen
genom 1952 års kommitté för indirekta skatter.

I motioner vid 1954 års riksdag anfördes bl. a. att frågan om skattefrihet
för glass vore en fråga dels om ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som
en lyxvara och dels om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande
beskattning. Frågan om skattefrihet borde därför avgöras
utan att 1952 års skattekommittés förslag avvaktades. I betänkande nr 21
avstyrkte bevillningsutskottet motionerna och anförde bl. a., att det icke
borde ifrågakomma, att riksdagen utan att avvakta förslag från 1952 års
kommitté för indirekta skatter toge ståndpunkt i frågan att slopa beskatt
ningen av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten
infördes år 1941. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna
ingen riksdagens åtgärd.

I de vid 1956 års riksdag väckta motionerna framhölls bl. a., att det
måste anses oriktigt, att gräddglassen, som vore att anse som ett synnerli -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

gen högvärdigt livsmedel, bleve föremål för beskattning. Den hårda beskattningen
av glass verkade i hög grad begränsande på konsumtionen. Nuvarande
bestämmelser medförde vidare en gränsdragning, som måste betecknas
som helt omotiverad. Skatt utginge nämligen inte för glass, som färdigställts
för hushåll, restauranger eller matserveringar och som vore avsedd för efterrätter.
Konsekvensen härav hade blivit, att en väsentlig del av den inom
landet framställda glassen inte bleve beskattad. Motionärerna hänvisade vidare
till att statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation
vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 förutsatt, att så skulle ske!
I en protokollsanteckning till nämnda överenskommelse anfördes: »Nämnden
och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt, som nu utgår
för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter), snarast möjligt
borttages.» Efter detta ställningstagande synts varuskatten på glass snarast
böra borttagas, vilket borde kunna ske utan att avvakta slutbetänkandet från
1952 års kommitté för indirekta skatter. I betänkandet nr 44 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna, varvid utskottet anslöt sig till den
ståndpunkt, som 1953 och 1954 års riksdagar intagit i förevarande fråga.

Vid 1957 års riksdag framfördes i väckta motioner i huvudsak samma synpunkter
på frågan som i motionerna vid 1956 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna och anförde därvid bl. a. följande.

Som 1952 års kommitté framhållit bör innan en ändring i punktbeskattningen
vidtages denna ändring vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningens
område. Härvidlag kan man inte underlåta att fästa avseende
vid storleken av det skattebortfall som staten skulle åsamkas genom ändringen.
Statens intäkter av glassbeskattningen, som år 1951 utgjorde drygt
4 miljoner kronor, har under senare år varit i stadigt stigande och har för
år 1955 beräknats uppgå till 10,5 miljoner kronor och för år 1956 till åtminstone
12 miljoner kronor. Av angivna belopp belöper nu mer än hälften
å gräddglassen. Det skattebortfall det här rör sig om får sålunda anses vara
av icke ringa betydelse. Prnligt utskottets mening talar flera skäl för att
åtgärder vidtas för att verkställa den av 1952 års kommitté av rent skattetekniska
skäl ifrågasatta avvecklingen av skatten å glass, men detta bör
— i enlighet med kommitténs uppfattning — ske i ett läge då statens inkomster
och utgifter bättre kan överblickas än vad för närvarande är fallet.

Frågan om avskaffande av skatten å gräddglass var även föremål för prövning
vid 1958 års A-riksdag i anledning av motionsvis framställda yrkanden
i ämnet. Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet i betänkande nr 8,
som godkändes av riksdagen. Utskottet yttrade bl. a.

I enlighet med vad från utskottets sida uttalades vid frågans behandling
vid 1957 års riksdag, bör valet därför stå mellan att bibehålla nuvarande
beskattning av glass och att helt avskaffa densamma. Liksom 1952 års kommitté
anser utskottet starka skäl tala för ett upphävande av skatten å glass.
Emellertid kan man inte — allra minst i nuvarande statsfinansiella läge —

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958 5

underlåta att fästa avseende vid det förhållandet att ett inte obetydligt skattebortfall
skulle bli följden av en sådan åtgärd. Intäkterna av skatten å glass,
som under senare år visat en inte oväsentlig ökning, beräknas av kontrollstyrelsen
för år 1957 uppgå till omkring 14 milj. kr., varav mer än hälften
hänför sig till gräddglassen. Härtill kommer att nya eller ökade indirekta
skatter på sistone genomförts eller aktualiserats, varför frågan om glassbeskattningen
kommit i ett delvis annat läge än tidigare. Det bör enligt utskottets
mening inte ifrågakomma att samtidigt som andra varuslag drabbas av
en skärpt beskattning upphäva skatten å glass.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

I motionerna I :B 11 och II:B9 erinras om att beskattningen
av glass medfört, att allt flera fabrikanter slutat använda högklassiga mjölkprodukter
i tillverkningen och i stället övergått till andra fettämnen, såsom
fettemulsion, samt vatten. Denna utveckling är givetvis att beklaga, eftersom
det måste vara önskvärt, att glassens kvalitet blir så hög som möjligt. Särskilt
anmärkningsvärt är att även gräddglassen beskattas. Härigenom minskas
den inhemska användningen av svenska mjölkprodukter, som härigenom
måste exporteras, ofta till ofördelaktiga priser. Sverige är det enda land i
Europa, där gräddglassen inte klassificeras som mejeriprodukt. Slopande av
skatten på gräddglass skulle vara en betydelsefull åtgärd mot jordbrukets
avsättningskris. Statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation
förutsatte också i sin prisöverenskommelse den 16 mars 1955, att
varuskatten på gräddglass skulle borttagas. Tidigare har emot detta invänts
att slopande av skatten på enbart glass skulle medföra vissa kontrolltekniska
svårigheter. Motionärerna föreslår emellertid nu i likhet med 1952
års kommitté för indirekta skatter att glassbeskattningen över huvud taget
avskaffas. Förslaget kan väntas medföra ett inkomstbortfall för staten med
ca 14 milj. kr. per år. I nuvarande statsfinansiella läge kan man givetvis inte
bortse från detta. Den gynnsamma inverkan, som slopande av glasskatten
skulle få för avsättningen av jordbrukets mjölkproduktion, måste emellertid
tillmätas väsentligt större betydelse.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: B 144 och II: B 184 anföres
bl. a. I proposition nr 198 i år framhölls att om avsättningen av smör på
utlandsmarknaden helt omöjliggjordes, borde det »ankomma på statsmakterna
att med alla till buds stående medel skaffa utrymme för inhemskt
smör på hemmamarknaden». Enligt tillgängliga uppgifter är det för närvarande
möjligt att exportera smö; endast till England, som kvoterar importen.
Av nu förefintligt överskott om ca 20 000 ton kan därför endast exporteras
ca 5 000 ton. Den situation, som avsågs i berörda proposition nr
198, får således nu anses vara för handen, vilket också framhållits av jordbruksnämnden
i skrivelse den 16 juni i år. Mot bakgrunden härav är det
enligt motionärernas mening nödvändigt att vidta alla de åtgärder som kan

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

anses medföra att situationen på smörmarknaden lättas. Som komplement
till de åtgärder, som kan föranledas av proposition nr B 39 angående vissa
åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden, bör således skatten på
gräddglass slopas från och med den 1 augusti. Då det av kontrolltekniska
orsaker inte är möjligt att slopa skatten enbart för gräddglass, bör all glassbeskattning
avskaffas.

Utskottet

Unligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt utgår skatt för glass,
liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror, med 65 procent
av varans beskattningsvärde. Från skatteplikt undantas bl. a. färdigställda,
för hushåll, restauranger eller matserveringar avsedda efterrätter som helt
eller delvis består av glass. Glass, som försäljes till konsumenter i särskild
törpackning, är att anse som dessertglass och därmed undantagen från
skatteplikt, om förpackningen innehåller minst y3 liter glass. Skatteplikt
inträder först då dessertglass av återförsäljare delas i portioner om mindre
än y3 liter.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att varuskatt inte vidare skall uttas å gräddglass. Tidpunkten för avskaffandet
har i motionerna I:B144 och II: B 184 angivits till den 1 augusti
och i motionerna I:B It och II:B 9 till den 1 september i år.

Enligt vad som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1952 års
kommitté för indirekta skatter i sitt år 1957 avgivna betänkande funnit
skilda omständigheter tala för ett avskaffande eller en sänkning av flera av
de nu utgående punktskatterna, vare sig en allmän indirekt beskattning
införes eller nuvarande beskattning kvarstår i oförändrad omfattning. Kommittén
har sålunda ansett, att varuskatten å glass liksom å vissa andra
varuslag av rent skattetekniska skäl bör upphävas. Härvid har kommittén
emellertid understrukit, att de ifrågasatta ändringarna, i de fall då de medför
inkomstbortfall, i sista hand måste vägas mot andra angelägna ändringar
på beskattningsområdet. Avgörande för kommitténs ställningstagande i
frågan har varit att kontrollen av glassbeskattningen stöter på betydande
svårigheter.

Såsom huvudmotivering för motionsyrkandena har anförts att ett upphävande
av skatten å glass skulle kunna öka användningen vid glasstillverkningen
av svenska mjölkprodukter och därigenom bidraga till att förbättra
situationen på smörmarknaden. Vidare har i motionerna åberopats
de av 1952 års kommitté för indirekta skatter anförda skälen mot beskattningen.

Utskottet vill till en början något uppehålla sig vid den första delen av
motionärernas argumentering.

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

i

Enligt vad utskottet inhämtat användes vid glasstillverkningen årligen
uppskattningsvis 1 000—1 200 ton smör. Härmed bör jämföras den beräknade
totala årsproduktionen av smör inom riket, ca 90 000 ton. Med hänsyn
till de speciella förhållanden, som påverkar konsumtionen av skattepliktig
glass, är det tveksamt om cn avveckling av skatten kan tänkas i någon
nämnvärd utsträckning bidraga till att den pågående ökningen av denna
konsumtion sker i snabbare takt än eljest. Enligt utskottets uppfattning
finns knappast fog för ett antagande, att ett slopande av glassbeskattningen
skulle medföra att konsumtionen av gräddglass skulle bli av en sådan storleksordning
att avsättningssvårigheterna för smörproducenterna blev nämnvärt
mindre. Härvidlag torde en minskning av prisspänningen mellan smör
och vegetabiliska fetter ha större betydelse.

Om enbart beskattningen av gräddglass avskaffades, skulle av allt att
döma användningen av smör vid glasstillverkningen öka i viss omfattning.
Som motionärerna själva påpekat och från riksdagens sida vid flera tillfällen
framhållits skulle emellertid en dylik åtgärd ytterligare försvåra
kontrollen av glassbeskattningen och den bör därför enligt utskottets mening
inte vidtagas.

Det sagda innebär inte att utskottet i princip ställer sig avvisande till
tanken på ett upphävande av skatten å glass, utan utskottet delar den tidigare
från riksdagens sida uttalade meningen att denna beskattning av skattetekniska
skäl bör avvecklas. I betraktande av att glassbeskattningen för
närvarande torde tillföra staten inkomster till ett inte obetydligt belopp, ca
14 miljoner kronor, ett belopp som av allt att döma tenderar att öka, bör
avvecklingen emellertid ske i ett mindre pressat statsfinansiellt läge än det
nuvarande. Hänsyn bör även tas till att under våren nya varuslag — varibland
även socker, som får anses vara ett mer oumbärligt livsmedel än
glass — träffats av indirekt beskattning. Huruvida frågan om skatten å
glass kan komma att aktualiseras under höstens förhandlingar om
priserna på jordbrukets produkter, saknar utskottet möjlighet att bedöma.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I:B It av herr Franzén
in. fl. och II:B 9 av herr Börjesson in. fl. samt de likalydande
motionerna I:B 144 av herr Yngve Nilsson in. fl. och II :B
184 av herr Eliasson i Moholm in. fl. angående avskaffande
av varuskatten å glass icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 17 juli 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958
Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Gustaf Elofsson,
* Erik Jansson, fröken Ranmark*, herrar Wärnberg*, Yngve Nilsson,
Kronstrand och Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Ericsson i Kinna, Gustafson i Göteborg, Andersson i
Essvik, Stenberg, fru Holmqvist* och herr Kristenson i Göteborg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Gustaf Elof sson, Yngve Nilsson, Alvar Andersson, Nilsson
i Svalöv, Vigelsbo och Magnusson i Borås, vilka under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: B It av herr Franzén m. fl. och II: B 9
av herr Börjesson m. fl. samt I: B 144 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II:
B 184 av herr Eliasson i Moholm m. fl. ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna I:B144
och II: B 184 och i anledning av motionerna I: B 11 och II:
B 9 antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1958.

Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 1958

9

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattnings-värdet

ur 298—302

Choklad-och konfityrvaror, hänförliga till följande varu-grupper:

choklad eller---eller sötningsmedel;

med socker---av läskedrycker................

65

Anm. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt
äro icke tillämpliga å följande varor, nämligen ka-kaopulver (med eller utan tillsats av socker eller
sötningsmedel), s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakel-ser, tebröd och liknande bakverk. Vad nu sagts
gäller även om bakverket är tillsatt eller belagt
med eller däri på annat sätt ingår choklad eller
andra varuskattebelagda varor eller socker, under
förutsättning dock att varan bibehållit karaktären
av tårta, bakelse, tebröd eller liknande bakverk.

II) av herrar Kronstrand, Gustafson i Göteborg och Stenberg, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt förordningen--— (= utskottet s. 6 rad 7 uppifrån — rad 4

nedifrån) ■— --mot beskattningen.

Utskottet vill till en början framhålla, att i princip enighet synes råda om
uppfattningen att den nuvarande varuskatten å glass bör avskaffas. Riksdagen
har sålunda tidigare uttalat som sin mening, att denna beskattning
hör avvecklas av skattetekniska skäl. De olika meningar som nu framkommit
har främst knutit sig till vilken tidpunkt, som kan anses vara den lämpligaste
för skattens avveckling, samt vilken betydelse ur synpunkten att
främja avsättningen av svenskt mjölkfett, som kan tillmätas glasskattens
slopande, i avvägning mot andra åtgärder som kan vidtagas från samhällets
sida i samma syfte. Skäl kan anföras för uppfattningen att frågan om upphävande
av skatten å glass naturligen bör upptagas till prövning i samband
med de i slutet av året förestående förhandlingarna rörande de jordbruks -

10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 8 år 195$

politiska problemen, då olika åtgärder att främja avsättningen av svenskt
smör och andra mjölkprodukter kan väntas bli prövade i ett sammanhang.
Emellertid ter det sig föga konsekvent att man samtidigt som man genom
statliga åtgärder stimulerar avsättning av svenska mjölkprodukter kvarhåller
en skatt som motverkar konsumtionen av dessa produkter. Utskottet
anser därför, att de övervägande skälen talar för att skatten avskaffas redan
nu. Utskottet föreslår att skatten å glass slopas från och med den 1
augusti 1958. Skattebortfallet i anledning härav kan beräknas till 13 milj.
kr.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: B 11 av herr Franzén m. fl. och II: B 9 av herr Börjesson
m. fl., samt de likalydande motionerna I:B144 av
herr Yngve Nilsson m. fl. och II: B 184 av herr Eliasson i
Moholm m. fl., antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

Härigenom förordnas---(= lagtexten i reservation I)---lik nande

bakverk.