6
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
Nr B 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa åtgärder till främjande av bostads-,
egnahems- och aktiesparande.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: B 172 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
1) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1958—1962 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §•
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 5 000
kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra
sammanlagt 10 000 kronor.
3 §.
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej
utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att
bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §.
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958 7
från bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall
äga rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år
1967, skola upptagas till beskattning vid 1968 års taxering.
5 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i
vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
2) Förslag
till
Laq angående ändrinq av kommunalskattelaqen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att till 46 §
skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra
avdrag med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag
för dem båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten
utgör avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra
avdraget ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400
kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre
belopp än som svarar mot skillnaden Äiellan bruttointäkten och summan
av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.
(Se vidare anvisningarna.)
8
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
4<U
4
mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor och endast i den mån den sammanlagda
amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret av
den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker och andra
penninginrättningar innestående medel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1959 eller tidigare år.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: B 231.
Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid
beskattningen har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Bl. a. hade 1957 års riksdag att ta ställning till olika yrkanden härutinnan.
Sålunda föreslogs i Kungl. Maj :ts proposition nr 97 till nämnda års
riksdag i syfte att gynna sparandet att det extra avdrag om 100 kronor för
ensamstående och 200 kronor för äkta makar gemensamt, som sedan år
1956 medgetts vid beräkning av inkomst av kapital, skulle höjas till 300
kronor för ensamstående och till 600 kronor för äkta makar gemensamt.
Vidare yrkades i väckta motioner liknande och andra åtgärder med samma
syfte. I de likalydande motionerna I: 216 och II: 258 föreslogs sålunda utredning
om införande av visst slag av sparkonto hos bank. Motionärerna
förordade bl. a., att envar fysisk skattskyldig, som av sin inkomst på särskilt
hos bank upplagt sparkonto insatte för varje kalenderår förslagsvis
högst 1 000 å 2 000 kronor eller eventuellt viss del av årsinkomsten, skulle
vara befriad från att i sin självdeklaration för det år, varunder insättningen
skett, upptaga beloppet till inkomstbeskattning. Även i de likalydande motionerna
1:371 och 11:459 föreslogs premiering av sparande å särskilt sparkonto.
Avdrag vid inkomsttaxeringen förordades således för belopp, som under
beskattningsåret insatts på sparkonto i bank. Ett villkor borde dock
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
9
vara att den skattskyldige ökat sina banktillgodohavanden under året med
minst motsvarande belopp. Så länge medlen innestod på kontot skulle inte
någon beskattning ske, men vid uttag från kontot skulle det uttagna beloppet
återföras till beskattning. Definitiv skattelättnad borde enligt motionärernas
mening kunna komma i fråga för den som sparar på längre sikt.
En viss maximering föreslogs beträffande det belopp som årligen insattes
på sparkontot.
Vidare väcktes i de likalydande motionerna 1:309 och 11:390 vid 1957
års riksdag bl. a. yrkande av huvudsakligen samma innebörd som i de nu
förevarande motionerna I: B 172 och II: B 231. Slutligen yrkades i de likalydande
motionerna 1:409 och 11:509 att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande
av nysparandet, att sparandet i form av amortering av skuld
kunde premieras i samma utsträckning som övrigt sparande.
Bevillningsutskottet behandlade samtliga ovannämnda vid 1957 års riksdag
framlagda förslag i ämnet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr
32. Därvid anförde utskottet, att allmän enighet torde råda om det frivilliga
enskilda sparandets stora betydelse för samhällsekonomien. Under en följd
av år hade också i olika sammanhang ifrågasatts åtgärder för att stimulera
till en ökning av detta sparande. Från statsmakternas sida hade även prövats
olika möjligheter i detta hänseende, varvid såsom den mest vittsyftande torde
få anses det år 1955 beslutade systemet för premiering av det frivilliga
sparandet under åren 1955 och 1956. Utskottet delade den av departementschefen
i propositionen nr 97 uttalade meningen att, även om premiesparandet
i och för sig fått stor anslutning, det dock inte syntes ha medfört ett nysparande
av sådan storlek, att anledning förelåg att vidare använda samma
system. Fortsatta åtgärder i syfte att uppmuntra nysparandet var emellertid
enligt utskottets mening synnerligen önskvärda. Ett ökat enskilt sparande innebar
nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning avstod
från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom skapades
för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Enligt utskottets mening
var därvid den närmast till hands liggande lösningen att — såsom departementschefen
föreslagit — höja det år 1955 införda schablonavdraget under
inkomst av kapital. För att den önskvärda effekten i fråga om nysparandet
skulle uppnås borde en tämligen kraftig höjning ske. De i propositionen föreslagna
beloppen syntes utskottet härvidlag väl avvägda. Utskottet tillstyrkte
således propositionsförslaget.
Beträffande de i ämnet väckta motionerna anförde utskottet följande.
Utskottet har i det föregående framhållit att utskottet anser eu ökning
av det enskilda sparandet vara synnerligen angelägen. Även om det av utskottet
tillstyrkta propositionsförslaget är ägnat att i hög grad främja detta
sparande, bör enligt utskottets mening varje ytterligare möjlighet därtill
noggrant prövas. Särskilt motionsförslagen om skatteuppskov för belopp
som insätts på sparkonto anser utskottet värda alt uppmärksammas.
Med det antydda systemet är nämligen förbunden en premiering på det
sättet, att den skattskyldige så länge medlen inneslår på sparkontot till
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
godogör sig ränta på det mot insättningen svarande skattebeloppet — en
premieringsfaktor som synes utskottet vara av betydelse ur olika synpunkter.
Sparkontosystemet synes även kunna inrymma möjligheter till en särskild
stimulans åt det långsiktiga sparandet. Såsom en fördel med det skisserade
systemet ser utskottet också att detsamma kan användas i resultatutjämnande
syfte. Utan mer ingående undersökningar är det emellertid
svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem
kan väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda verkningarna
därav kan uppväga de med systemet förenade kostnaderna. Vidare
torde ett system med skattepremiering för insättning på sparkonto
aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skall medges redan
då källskatt uttas och i så fall vilket förfaringssätt som är lämpligast. Även
i andra hänseenden torde närmare överväganden erfordras. Utskottet kan
därför inte för närvarande förorda lagstiftning i ämnet men är däremot
berett tillstyrka att en utredning kommer till stånd. Utredningens uppgift
bör vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida det är
lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former
som därvid bör komma i fråga. Utredningen bör alltså inte omfatta
endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla frågan
om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.
I första hand bör utredas om sparande i nu angivna former kan gynnas genom
skattelättnad på ett eller annat sätt. Frågan om premiering av amorteringssparandet,
vilket i och för sig självfallet är av största betydelse, anser
utskottet vara av alltför intrikat natur för att böra tas upp till prövning
i detta sammanhang. Nämnas bör att frågan om avdragsrätt för amortering
av studieskulder redan är föremål för utredning av skattelagssakkunniga.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionsyrkandena
rörande skattelättnad för sparkontoinsättningar samt för bostadsoch
amorteringssparande. I den del yrkandena inte blivit tillgodosedda genom
vad utskottet anfört avstyrkes desamma av utskottet.
Vid 1958 års A-riksdag framställdes likaledes motionsvis yrkanden om
skattefrihet för sparande. Således yrkades i de likalydande motionerna
1: 254 och II: 322 lagstiftning av i huvudsak samma innebörd som begärdes
i de ovanberörda, vid 1957 års riksdag väckta motionerna 1:371 och II: 459.
I motionerna 1:24 och 11:29 återigen förordades att skattskyldig skulle
åtnjuta uppskov med taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för
medel, som under vissa år insatts å särskilt »utbildningskonto» i bank eller
annan penninginrättning, till belopp av 400 kronor per år för varje den
skattskyldiges barn under 16 år. Full skattebefrielse eller befrielse med
halva skattebeloppet borde få åtnjutas om medlen användes till utbildning.
Om medlen innestod ytterligare tio år sedan barnet uppnått 16 års
ålder borde skattebefrielsen bli definitiv, i den mån medlen togs i anspråk
för förvärv av eget hem, startande av egen rörelse eller dylikt.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 erinrade A-riksdagens bevillningsutskott
om vad 1957 års bevillningsutskott anfört i sitt ovannämnda
betänkande nr 32 rörande angelägenheten av en ökning av det enskilda sparandet
och uttalade sin anslutning till vad sålunda anförts. Vidare yttrade
A-riksdagens bevillningsutskott bl. a.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
11
De åtgärder som på senare tid vidtagits från statsmakternas sida för att
främja sparandet, t. ex. genom höjning av det skattefria avdraget från
inkomst av kapital och intensifierade aktioner för att stimulera ungdomens
lönsparande, torde också kunna förväntas ge ett visst resultat. Emellertid
bör även andra åtgärder övervägas, varvid en premiering av nysparandet
via beskattningen kommer i blickpunkten. Som redan nämnts bar riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning
av detta spörsmål. Enligt vad som framgår av 1957 års bevillningsutskotts
uttalande skulle såväl det i motionerna 1:254 och 11:322 förordade systemet
med avdragsrätt för insättning å sparkonto som det mer begränsade
alternativ, som föreslagits i motionerna I: 24 och II: 29, utgöra sådana former
av sparande, som borde omfattas av utredningen. Utskottet, som förutsätter
att en dylik allsidig och förutsättningslös utredning kommer till
stånd inom den närmaste tiden, anser sig inte kunna förorda omedelbar lagstiftning
i ämnet enligt något av de alternativ, som skisserats i motionerna.
Utskottet avstyrker således de föreliggande motionsyrkandena.
I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 har
chefen för finansdepartementet tillkallat utredningsmän med uppdrag att
verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det personliga
sparandet. Av direktiven för utredningen må här återges följande.
Ett flertal initiativ för att åstadkomma ett stegrat personligt sparande
har redan tagits både av statsmakterna och av privata institutioner och
sammanslutningar. Här kan nämnas ungdomens organiserade lönsparande,
som pågått sedan slutet av 1940-talet och som är föremål för särskild stimulans
genom den vinstutlottning vartill riksdagen beviljar medel. En
intensifierad kampanj för detta lönsparande inleddes under fjolåret. I ett
flertal sparinstituts regi pågår vidare sedan en tid tillbaka ett organiserat
bostads- och aktiesparande. Möjligheten att öka bostadssparandet genom
snabbare amorteringar prövas i den nu pågående kreditmarknadsutredningen.
I sammanhanget bör också nämnas den i fjol beslutade höjningen
av skatteavdraget för kapitalinkomster.
I direktiven erinras vidare om 1957 års riksdags ovannämnda hemställan
om utredning av frågan. Härefter anföres bl. a. följande.
Frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder torde nu böra allsidigt
och förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga. Olika alternativ
bör övervägas — utländska förebilder kan härvid eventuellt vara till hjälp
•— och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande närmare studeras.
Allsidigheten i utredningen innebär bl. a. också att de samhällsekonomiska
och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen om möjligt
kartlägges. Med hänsyn till statsfinansernas ansträngda läge måste
gränsen för sparfrämjande åtgärder via skattepolitiken under alla förhållanden
dragas ganska snävt. Därtill kommer, att åtgärder av denna art är förenade
med svårbemästrade problem. Det måste nämligen beaktas, att dylika
åtgärder kan beröra ett mycket stort antal skattskyldiga och att redan av
denna anledning tekniskt invecklade anordningar knappast kan komma
ifråga.
Utredningen bör söka bedöma de ifrågasatta åtgärdernas effekt på bushållens
och statens sparande var för sig samt för sparandet i samhällsekonomin
i dess helhet. Förutsättningarna för att komma fram till en åtminstone
grov uppskattning av storleksordningen av de olika effekterna är nu
gynnsammare än tidigare, eftersom konjunkturinstitutet nyligen färdig
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
ställt en utredning om hushållens sparvanor, belyst med ett statistiskt material,
som bör kunna bli till direkt nytta för utredningen. Samråd bör i
erforderlig utsträckning äga rum med stabiliseringsutredningen och kreditmarknadsutredningen.
I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande. Den personliga sparkvoten
har under de senare åren odiskutabelt undergått en i förhållande
till inkomst- och konsumtionsökning allvarlig relativ försämring. Denna
minskning, som är en av anledningarna till den bristande balansen i samhällsekonomien,
kan icke ersättas av ett offentligt sparande. Det offentliga
sparandet är nämligen icke någonting annat än ett tvångssparande skattevägen,
vilket på längre sikt åstadkommer mer skada än hjälp att bringa
samhällsekonomien i balans. De för samhällsekonomien ansvariga instanserna
måste därför främst inventera och undersöka alla de möjligheter som
kan stå outnyttjade när det gäller att stimulera och öka det personliga
sparandet. Motionärerna föreslår följande tre åtgärder:
1. Bostadssparande. Den som under ett eller flera av åren 1958—1962
insätter medel i bank på särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt
belopp av högst 5 000 kronor för ensamstående och 10 000 kronor för gifta
skall få göra avdrag härför i deklarationen. Om medlen användes för förvärv
av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening, blir
skattebefrielsen definitiv. Bostaden kan uppföras även på jordbruksfastighet.
2. Egnahemssparande. Den som under året amorterar å skuld på egnahemsfastighet
mer än 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde skall få
avdrag för det överskjutande beloppet, dock högst 700 kronor.
3. Aktiesparande. I dagens läge är det synnerligen angeläget att anskaffa
riskvilligt kapital som kan ställas till näringslivets förfogande. De viktigaste
orsakerna till bristen på riskvilligt kapital torde bland annat vara den starka
penningvärdeförsämringen och det under senaste decenniet ständigt stigande
skattetrycket. Därvid torde dubbelbeskattningen av kapitalinkomst
ha i speciell grad medverkat. För närvarande beskattas aktiebolagens vinst
statligt och kommunalt med sammanlagt mellan 55 och 60 procent. Dessutom
beskattas aktieutdelning som inkomst och träffas således av den kraftiga
marginalbeskattningen. Den praktiska formen för skapandet av det
önskvärda riskvilliga kapitalet är aktiesparandet. En metod att åstadkomma
ett ökat intresse bland allmänheten för aktie- respektive andelssparande
vore att genomföra en speciell skattefrihet för avkastningen av aktier
och andelar. Tanken att medge skattefrihet för viss inkomst av kapital är
redan accepterad i det svenska skattesystemet, önskvärdheten att erhålla
ett på bred bas utspritt, långfristigt riskvilligt sparkapital motiverar emellertid
en utvidgning av avdragsrätten vad gäller avkastningen av kapital då
avkastningen härrör från aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Motionärerna
förordar att avkastningen av aktier och andelar i ekonomiska
föreningar i fortsättningen skall befrias från inkomstskatt intill ett belopp
för ensamstående om 200 kronor och för äkta makar om 400 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
13
Utskottet
I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa lagstiftningsåtgärder
i syfte att uppmuntra det frivilliga sparandet genom lättnader
vid beskattningen. Sålunda föreslås rätt för den som under ett eller
flera av åren 1958—1962 insatt medel i bank på särskilt bostadskonto upp
till ett sammanlagt belopp av högst 5 000 kronor för ensamstående och
10 000 kronor för gifta att få avdrag härför i deklarationen. Om medlen användes
för förvärv av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening,
skulle skattebefrielsen bli definitiv. Vidare föreslås att den, som
under året amorterat å skuld på egnahemsfastighet ett belopp överstigande
1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medges avdrag för det överskjutande
beloppet, dock högst 700 kronor. Slutligen förordas särskild premiering
av sparande i aktier och andelar i ekonomiska föreningar genom skattefrihet
vid inkomsttaxeringen för avkastningen därav intill ett belopp av 200
kronor för ensamstående och 400 kronor för äkta makar.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om främjande
av det frivilliga enskilda sparandet genom lättnader vid beskattningen
under senare år vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen bl. a. i anledning
av olika motionsvis framställda förslag i ämnet. I anledning härav
hemställde 1957 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t om en utredning
rörande åtgärder för att stimulera sparandet.
Den av riksdagen begärda utredningen har numera igångsatts. Utredningen
skall enligt direktiven vara allsidig och förutsättningslös, därvid olika alternativ
bör övervägas och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande
närmare studeras. Om möjligt skall även de samhällsekonomiska
och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen kartläggas.
Det kan således förväntas att de i förevarande motioner framförda förslagen
till stimulans av sparandet kommer att prövas av utredningen. Enligt
utskottets uppfattning bör denna prövning avvaktas innan definitiv ställning
tas till frågan om förslagen bör genomföras. Utskottet anser sig på
grund härav böra föreslå riksdagen att lämna motionerna utan åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: B 172 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson in. fl. om vissa åtgärder
till främjande av bostads-, egnahems- och aktiesparande
icke måtle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 november 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
14
Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Magnusson
i Borås, Ericsson i Kinna*, Gustafson i Göteborg, Eriksson i Bäckmora,
Forsberg, Carlsson i Västerås och de Jounge.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och de Jounge, vilka ansett att utskottet
— under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna
I: B 172 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson m. fl. om
vissa åtgärder till främjande av bostads-, egnahems- och aktiesparande -—
bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till nämnda motioner antaga
de i motionerna intagna förslagen till
1) förordning om bostadssparande, samt
2) lag angående ändring av kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
581602 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag