Nr 99—101

Statsutskottets utlåtande nr 99 år 1958

1

Nr 99

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av
statsverket, i vad berättelsen avser kammarkollegiet.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed underställa riksdagens pi''övning riksdagens år
1957 församlade revisorers berättelse, i vad den avser kammarkollegiet,
jämte i anledning därav till Kungl. Maj :t avgivna utlåtanden.

Under finansdepartementet, § 27, har revisorerna upptagit frågan om kammarkollegiets
bibehållande såsom ett särskilt ämbetsverk, in. m. (del I, s.
278—289).

Revisorerna har till en början lämnat en kortfattad historik rörande kammarkollegiet
samt därefter redogjort för dess nuvarande uppgifter och organisation
(s. 278—284). Sedan på revisorernas föranstaltande inom revisorernas
kansli övervägts frågan, huruvida förutsättningar kunde anses vara för
handen för en avveckling av kammarkollegiet, har därvid framkomna synpunkter
redovisats i revisorernas berättelse i en sammanfattning å s. 285—
287.

Revisorerna har för egen del gjort ett uttalande å s. 287—289, vari avslutningsvis
anförs följande.

Med nu anförda och eljest kända uppgifter om kammarkollegiets ämbetsåligganden
och organisation m. m. för ögonen ha revisorerna ansett sig
böra ställa frågan, huruvida det kan anses ändamålsenligt eller nödvändigt
att bibehålla ett särskilt ämbetsverk med så begränsade uppgifter och med
så egenartad struktur som numera kännetecknar kollegiet. Det framstår
nämligen enligt revisorernas mening som en angelägenhet av synnerlig vikt
att tillvarataga alla möjligheter till rationaliseringar och besparingar inom
statsförvaltningen, vilket understrukits jämväl av föredragande departementschefen
i den s. k. kompletteringspropositionen till årets riksdag.

En förutsättning för indragning av kammarkollegiet är givetvis -— liksom
i andra liknande fall — att de uppgifter som ämbetsverket handhar antingen
icke längre behöva ombesörjas av statlig myndighet och därför på
ett eller annat sätt kunna avvecklas eller ock med fördel kunna överflyttas
på andra ämbetsverk på sådant sätt, att rationaliseringar bli möjliga. I det
föregående ha redovisats vissa på revisorernas föranstaltande framlagda
synpunkter på frågan, huruvida nu angivna villkor för en avveckling av kollegiet
äro uppfyllda. Revisorerna äro för sin del icke beredda att ingå på

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 6 snml. Nr 99—101

o

Statsutskottets utlåtande nr 99 år 1958

någon detaljprövning därav. Synpunkterna ge emellertid enligt revisorernas
mening otvetydigt vid handen, att frågan om en indragning av kollegiet är
förtjänt att närmare övervägas. Revisorerna få därför förorda, att en dylik
utredning snarast kommer till stånd. I detta sammanhang må allenast tillläggas
att revisorerna förutsätta såsom självklart, att den expertis som nu
finnes representerad inom kammarkollegiet kommer att tillvaratagas inom
de verk, dit kollegiets nuvarande uppgifter kunna komma att överflyttas.

Därest ifrågavarande utredning skulle leda till det resultatet, att övervägande
skäl befinnas tala för ett bibehållande av kollegiet, bör dess organisation
underkastas en översyn, syftande till en minskning av antalet
byråer och av ämbetsverket över huvud. Det torde nämligen icke vara i
överensstämmelse med nu tillämpade förvaltningsnormer att bibehålla särskilda
byråer med ett så litet antal befattningshavare som fallet är i kammarkollegiet.

över revisorernas berörda uttalande har yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,
vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, domänstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus,
Örebro och Jämtlands län, domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Skara,
Lunds och Luleå stift, 1956 års rationaliseringsutredning, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund samt svenska naturskyddsföreningen,
i vars yttrande vetenskapsakademiens naturskyddskommitté instämt.

Beträffande innehållet i dessa yttranden får utskottet hänvisa till del II,
s. 265—306 i den tryckta berättelsen.

Utskottet. Under § 27 av sin berättelse har riksdagens år 1957 församlade
revisorer dryftat frågan om kammarkollegiets bibehållande som ett särskilt
ämbetsverk. Revisorerna erinrar om att kollegiet, vars organisation omfattar
fyra byråer, ett advokatfiskalskontor och arkivet, till personalnumerären
— drygt ett femtiotal befattningshavare — utgör ett av rikets minsta ämbetsverk.
Revisorerna tänker sig närmast möjligheten av att överflytta kollegiets
ämbetsåligganden — konsultativa och förvaltande uppgifter samt åligganden
på statsadvokatiens område — till andra myndigheter i syfte att därigenom
uppnå rationaliseringar och besparingar. Sålunda skulle bl. a. vattenmålens
handläggning kunna förläggas till statskontoret och de s. k. indelningsärendena
kunna överföras till lantmäteristyrelsen, varjämte till
stiftsnämnderna skulle kunna decentraliseras ärenden rörande försäljning
av kyrklig jord. Emellertid förklarar sig revisorerna inte beredda att ingå på
en detaljprövning av den väckta frågan utan rekommenderar att den görs till
föremål för en närmare undersökning. Därest en dylik undersökning skulle
ge till resultat att övervägande skäl talar för kollegiets bibehållande, anser revisorerna
det i varje fall motiverat med en översyn syftande till en minskning
av antalet byråer och av ämbetsverket över huvud.

Revisorernas förslag på förevarande punkt har emellertid inte vunnit
någon allmän genklang bland de hörda myndigheterna; en del av dem avvisar

Statsutskottets utlåtande nr 99 år 1958

3

i bestämda ordalag tanken på en rasering av den bestående organisationen.
Bl. a. betonas värdet av den inom kollegiet med dess fasta ämbetstraditioner
samlade erfarenheten och expertisen på de mycket särpräglade områden,
som verkets ämbetsuppgifter omspänner. Kammarkollegiet självt uttalar sig
mot en avveckling eller reducering av ämbetsverket. Justitiekanslersämbetet
— liksom även vattenöverdomstolen — vänder sig mot tanken på att uppgifterna
att bevaka det allmännas talan i vattenmål skulle kunna övertagas av
statskontoret, som måste antagas stå främmande för åligganden av detta
slag; likaså tar ämbetet avstånd från tanken på att överflytta indelningsärendena,
som ofta innefattar känsliga frågor av övervägande juridisk art, till ett
ämbetsverk med så teknisk inriktning som lantmäteristyrelsen. Vattenfallsstyrelsen
förklarar sig till den del styrelsen berörs inte ha något att erinra
mot förslaget om kammarkollegiets avveckling; huruvida detta med hänsyn
till övriga berörda intressen låter sig göra, kräver en mera allsidig och ingående
kännedom om kollegiets göromål och funktioner än den styrelsen besitter.
Statskontoret framhåller att, då revisorerna sagt sig ej vara beredda att
ingå på någon detaljprövning av den väckta frågan, statskontoret så mycket
mindre kan ingå på en dylik prövning samt erinrar om att 1956 års rationaliseringsutredning
har att framlägga förslag om bl. a. statskontorets framtida
organisation, varför resultatet av detta uppdrag bör avvaktas innan det
övervägs huruvida ämbetsverket kan böra tillföras nya uppgifter. I och för
sig har ämbetsverket intet att erinra mot att kammarkollegiets organisation
underkastas en översyn, som dock bör vara förutsättningslös; vid denna
översyn bör alltså kunna övervägas, om det skulle vara rationellt att från
andra myndigheter tillföra kollegiet nya uppgifter. I vart fall sett från statskontorets
egna synpunkter bör dock med denna översyn anstå. Statens
organisafionsnämnd tillstyrker att en organisationsundersökning företas vid
kollegiet rörande vilka vinster som eventuellt kan nås vid överföring av uppgifter
till andra organ; skulle undersökningen visa att kollegiet bör bestå,
bör förslag om en rationell byråindelning framläggas. I avstyrkande riktning
uttalar sig riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, fiskeristyrelsen samt flertalet
av de hörda länsstyrelserna och domkapitlen. Lantmäteristyrelsen, som
inte anser sig kunna taga ställning till frågan huruvida en utredning av kammarkollegiets
bibehållande bör komma till stånd, avvisar inte tanken på en
överflyttning av indelningsärendena till styrelsen men påpekar de svårigheter,
som måste vara förbundna med en uppdelning av kollegiets arkiv, samt
erinrar slutligen om att lantmäteriets organisation f. n. är föremål för utredning.
1956 års rationaliseringsutredning förklarar sig ej äga sådan kännedom
om kollegiets arbetsuppgifter, att utredningen kan göra något uttalande i
frågan. Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund
har intet att erinra mot att den förordade utredningen kommer till stånd.
Svenska naturskyddsföreningen avstyrker bestämt att kollegiets behandling
av vattenmål överförs till statskontoret och ifrågasätter om inte kollegiet
borde erhålla vidgade uppgifter på området.

De synpunkter på den av revisorerna väckta frågan, varåt de hörda myn -

4

Statsutskottets utlåtande nr 99 år 1958

digheterna och organisationerna sålunda givit uttryck, går som synes delvis
isär. Flertalet av myndigheterna har emellertid intagit en mer eller mindre
avvisande hållning till tanken på en avveckling av kammarkollegiet. De argument
som anförts till stöd för denna ståndpunkt äger enligt utskottets mening
en sådan tyngd, att det framstår som orealistiskt att räkna med ett
raserande av den bestående organisationen. Det förefaller också osannolikt
att några rationaliseringsvinster eller någon egentlig besparing skulle kunna
uppnås på denna väg. Utskottet finner därför inte anledning tillstyrka att
den av revisorerna ifragasatta utredningen om indragning av kammarkollegiet
kommer till stånd. Därmed vill utskottet inte utesluta möjligheten av
att vissa rationaliseringsvinster kan åstadkommas genom förändringar inom
ramen för den nuvarande organisationen. Huruvida för uppnående av detta
mål tarvas en särskild utredning förefaller dock tveksamt; utskottet ifrågasätter
om inte det är tillfyllest, att detta spörsmål ägnas fortlöpande uppmärksamhet
inom ramen för eljest aktuella rationaliseringsöverväganden.
Utskottet har emellertid inte för sin del velat motsätta sig att en särskild
organisationsundersökning kommer till stånd, om en sådan anses påkallad.

Som resultat av sina överväganden i förevarande ämne får utskottet föreslå
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
anfört.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 101.