Statsutskottets utlåtande nr 73 är 1958

27

Nr 73

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående
vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.

(2: a avd.)

I propositionen nr 102 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 28 februari
1958, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade
grunder för ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen, dels
ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt
utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som föranledes
av vad departementschefen sålunda föreslagit.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Inledning

Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i statsrådet, att de för utredning rörande möjligheterna att inrätta en ny
form av kyrkomusikertjänster, särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden
som råder i bland annat Skåne, och för översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans
bestämmelser tillkallade sakkunniga — 1953 års kyrkomusikersakkunniga
— den 1 mars 1956 överlämnat betänkande (stencilerat)
med förslag till vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen
och att yttranden över betänkandet avgivits dels av samtliga domkapitel
(domkapitlet i Uppsala gemensamt med stiftsnämnden i Uppsala) och stiftsnämnderna
i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,
Karlstad, Härnösand och Visby, dels av skolöverstyrelsen — efter hörande
av statens folkskolinspektörer — musikaliska akademiens styrelse, statsloontoret,
Icammarkollegiet, statens lönenämnd och svenska kyrkans diakonistyrelse,
dels ock av kyrkomusikernas riksförbund, svenska prästförbundet,
Sveriges folkskollärarförbund — Sveriges folkskollärarinneförbund —
Sveriges småslcollärarinneförbund (gemensamt yttrande), svenska pastoratens
riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund
samt svenska diakonsällskapet. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 9,
begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

28

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 47, har kyrkomötet med i skrivelsen
angivet tillägg såsom yttrande åberopat vad dess första tillfälliga utskott i
betänkande nr 17 anfört.

Beträffande remissyttrandena och kyrkomötets yttrande torde få hänvisas
till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster1

Praxis beträffande dispenser i fråga om distriktsindelning och tjänstetyp

De sakkunniga framhåller, att vid genomförandet av kyrkomusikerreformen
särskilda problem uppstått i de fall, där vederbörande kyrkomusiker
haft fast anställning enligt de äldre bestämmelserna. Om dylik kyrkomusiker
ej önskar övergå på tjänst enligt Kmst, skall jämlikt övergångsbestämmelserna
till Kmst, så länge kyrkomusikem kvarstår i sin befattning i församlingen,
Kmst icke tillämpas för det kyrkomusikerdistrikt, som församlingen
utgör eller vari församlingen ingår. Det har, främst med hänsyn till
befattningshavarnas intresse av att komma i åtnjutande av den nya löneregleringen
och till det nya finansieringssystemets fördelar för det alldeles
övervägande antalet församlingar-pastorat, ansetts önskvärt att genom en
liberal dispensering möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så
många kyrkomusikerdistrikt som möjligt. Den nu genomförda kyrkomusikerorganisationen
har därför i stor utsträckning anknutit till de förhållanden,
som rådde före reformen.

Problemen vid nyorganisationen har närmast gällt tjänstetyperna. Sålunda
har förenade folkskollärar- och kyrkomusikertjänster varit inrättade
i åtskilliga distrikt, huvudsakligen bestående av en församling, med invånarantal
över 5000. Kungl. Maj:t har i dylika fall lämnat dispens för kantorstjänst
i regel under förutsättning, att vederbörande befattningshavare varit
fast anställd samt förklarat sig villig och enligt övergångsbestämmelserna
till Kmst prövats behörig att övergå på kantorstjänst. För dylik dispens
har vidare regelmässigt uppställts det villkoret, att veckotimtalet för den
med kantorstjänsten förenade kyrkomusikaliska verksamheten ej fastställes
till högre siffra än vad som motsvarar det på distriktets invånarantal grundade
s. k. tabelltimtalet enligt 23 § 2 mom. Kmst. I ett fåtal fall, avseende
distrikt med vikande folkmängd obetydligt över 5000 och utan egentliga

1 I propositionen har använts följande förkortningar:

Arf = avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1958 (nr 437).

Ark = avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385).

Arö = avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386).

Kmst kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).

KMU = 1942 års kyrkomusikerutredning (betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningama
m. m., del I SOU 1945:16, del II SOU 1946:50).

SPA = statens pensionsanstalt, reglemente den 29 december 1949 (nr 726).

TbArk =r kungörelse den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för kyrkomusiker.

Övnst = stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

29

möjligheter till fyllnadstjänstgöring, har dispensen endast förknippats med
sistnämnda villkor. I övriga fall har däremot dispensen begränsats till befattningshavarens
återstående tjänstetid och därmed fått karaktären av
ren övergångsåtgärd. Av en av de sakkunniga verkställd undersökning
(bil. A till betänkandet) framgår, att den 1 juli 1953 fanns 44 kyrkomusikerdistrikt
med invånarantal över 5000, som hade kantorstjänst som tjänstetyp.

Av vida större omfattning, både totalt och relativt, har emellertid dispenseringen
i fråga om organisttjänster varit. Enligt vad den nyssnämnda
undersökningen givit vid handen fanns den 1 juli 1953 i riket 371 kyrkomusikerdistrikt
med organisttjänst som tjänstetyp. 230 av dessa distrikt
har ett invånarantal över 5000. Där är alltså organisttjänst tjänstetyp
enligt huvudregeln. För övriga 141 distrikt har Kungl. Maj:t givit dispens
för inrättande av organisttjänst. Dessa dispenser kan efter dispensmotiven
och dispensernas konstruktion indelas i två grupper, nämligen generella
dispenser och villkorade dispenser.

Den första gruppen, de generella dispenserna, omfattar 43 distrikt. I
dessa fall har dispenserna icke föranletts av rådande övergångsförhållanden
utan motiverats av allmängiltiga skäl för organisttjänst som tjänstetyp.
Sålunda har för generell dispens fordrats en folkmängd av i praktiskt taget
samtliga fall över 3000 invånare och dessutom med stigande tendens eller
åtminstone stabilt läge. I allmänhet har vidare krävts, att en till omfattningen
icke alltför ringa fyllnadstjänstgöring kunnat förutses komma att ingå
i organisttjänsten. Särskild hänsyn har tagits till om organisttjänsten ansetts
speciellt nödvändig för bestridandet av musikundervisningen vid
högre, statlig eller kommunal skola. Ju lägre folkmängden varit, ju större
har kraven varit i fråga om fyllnadstjänstgöringens omfattning och karaktär.
Slutligen har givetvis omfattningen av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen
varit av väsentlig betydelse vid dispensprövningen. Dispens har
icke medgivits, där ej veckotimtalet för de med tjänsten förenade kyrkomusikaliska
åliggandena beräknats komma att uppgå till minst 15, alltså
motsvarande halvtidstjänstgöring.

Den andra gruppen av dispenser för organisttjänst, de villkorade dispenserna,
omfattar 98 kyrkomusikerdistrikt. I 95 av dessa fall har dispensen
fått följande formulering, nämligen antingen beträffande distrikt, där även
distriktsindelningen varit beroende på Kungl. Majt:s prövning, »att —
därest för närvarande i församlingarna anställd kyrkomusiker prövas berättigad
och förklarar sig villig att övergå å organisttjänst, inrättad i ett av
församlingarna bildat kyrkomusikerdistrikt — församlingarna må för tid,
varunder nämnde befattningshavare kommer att innehava tjänsten, utgöra
ett kyrkomusikerdistrikt med organisttjänst» eller också, där församling
och kyrkomusikerdistrikt till gränserna är identiska, »att — därest för närvarande
i församlingen anställd kyrkomusiker prövas berättigad och förklarar
sig villig att övergå å i kyrkomusikerdistriktet inrättad organisttjänst,
sådan tjänst må vara i distriktet inrättad för tid, varunder nämnde
befattningshavare kommer att innehava tjänsten.» Dispens av denna typ
brukar kallas S k å n e - d i s p e n s, enär (len på grund av den före kyrkomusikerreformen
rådande kyrkomusikerorganisationen i Skåne-delen av
Lunds stift kommit till särskilt stor användning där.

Såsom förut nämnts har det ansetts angeläget alt genom en liberal dispensering
möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så många kyrko -

30

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

musikerdistrikt som möjligt. Då dispens för organist begärts har därför,
i den mån de förut angivna förutsättningarna för generell dispens icke förelegat,
Skåne-dispens i stället givits i de fall, där vederbörande innehavare
av självständig tjänst haft fast anställning i församlingen eller församlingarna
eller enligt övergångsbestämmelserna till Kmst varit att jämställa
med fast anställd kyrkomusiker. Vidare har i samtliga fall av dylik dispens
fordrats, att veckotimtalet för den kyrkomusikaliska verksamheten kunnat
beräknas till minst 15, motsvarande halvtidstjänstgöring. Ett ytterligare
krav för bifall till dispensansökan har därjämte varit att befattningshavaren
vid en förhandsbedömning prövats behörig att enligt övergångsbestämmelserna
till Kmst övergå på organisttjänst. Några särskilda förutsättningar
med avseende å folkmängd eller fyllnadstjänstgöring har däremot
icke ansetts behöva föreligga. Sålunda har i några fall Skåne-dispens medgivits
för kyrkomusikerdistrikt med invånarantal under 1000. Prövning av
möjligheterna till Skåne-dispens torde ha skett beträffande så gott som
varje vid Kmst:s ikraftträdande befintlig, med ordinarie innehavare besatt
självständig tjänst. I de fall, där icke ens dylik dispens ansetts kunna ges,
har anledningen till avslag i allmänhet varit, antingen att veckotimtalet
varit för lågt eller också att befattningshavaren uppnått den i SPA-reglementet
för avgång med pension bestämda åldern.

Genom Skåne-dispensema har i ett förhållandevis stort antal fall möjliggjorts
en omedelbar tillämpning av Kmst i sådana distrikt, där befattningshavaren
eljest icke kunnat övergå på kyrkomusikertjänst enligt Kmst och
därmed hindrat dess tillämpning i distriktet. Allteftersom de dispenserade
befattningshavarna avgår, måste emellertid enligt nuvarande regler och
praxis beträffande villkorade dispenser för organisttjänst en tjänstetypsändring
till kantorstjänster ske, därest icke förutsättningar för generell
dispens föreligger.

Särskilda framställningar m. m. i tjänstetypsfrågan

I detta avsnitt har i propositionen lämnats en översikt över de framställningar
som från kyrkligt håll gjorts med förslag i syfte att på ett eller annat
sätt möjliggöra ett ökat antal självständiga kyrkomusikertjänster eller eljest
lösa de problem, som ansetts förknippade med den av kyrkomusikerreformen
föranledda minskningen av antalet dylika tjänster (se prop. s. 8 och 9).

Allmänna överväganden beträffande införande av en ny typ
av kyrkomusikertjänster

De sakkunniga

De alternativ för tjänstetyper, som Kmst uppställer — organisttjänst
och kantorstjänst — utgör en moderniserad form av två äldre huvudtyper
av kyrkomusikertjänster, självständig tjänst och förenad tjänst. Användningsområdet
för den äldre självständiga tjänsten var emellertid icke begränsat
på det sätt som användningsområdet för organisttjänsten nu är

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

31

genom den föreskrivna folkmängdsgränsen 5000 och rådande restriktiva
praxis i fråga om dispens från denna. Sedan numera en ny kyrkomusikerorganisation
i enlighet med Kmst:s bestämmelser i de flesta fall genomförts
och i återstående fall, där Kmst ännu ej vunnit tillämpning, åtminstone
beslutits på papperet, torde det, att döma av det stora antalet ansökningar
om dispens för organisttjänst samt av de förut angivna särskilda framställningarna,
kunna konstateras, att från kyrkligt håll Kmst:s bestämmelser
och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke anses erbjuda för alla
slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna den
kyrkomusikaliska verksamheten. De från församlingar och andra kyrkliga
organ framförda önskemålen om ändrad praxis och om revision av Kmst
med avseende å valet av tjänstetyp syftar till ökade möjligheter för de
mindre kyrkomusikerdistrikten att inrätta organisttjänster.

De sakkunniga har sammanfattningsvis framhållit huvudsakligen följande.

Av organisatoriska och ekonomiska skäl samt med hänsyn till svårigheterna
att rekrytera organisttjänster i mindre kyrkomusikerdistrikt har de sakkunniga
icke ansett sig kunna förorda en mera långt gående generell dispensering
beträffande inrättande av organisttjänster än den som hittills tilllämpats
av Kungl. Maj:t. Ej heller har de sakkunniga kunnat förorda någon
ändring av Kmst:s bestämmelser i den riktningen, att därigenom skulle
medges inrättande av organisttjänst i andra fall än som nu avses i Kmst.

För att kunna tillgodose de nu berörda, från kyrkligt håll framförda
önskemålen torde det därför vara erforderligt att för valet av tjänstetyp
uppställa ett alternativ till kantorstjänsten; mot organisttjänsten såsom
tjänstetyp för de större kyrkomusikerdistrikten har efter kyrkomusikerreformens
genomförande inga invändningar riktats.

Införande av en tredje tjänstetyp såsom ett alternativ till kantorstjänsten
kan i och för sig anses vara försvarligt, redan om det visas att den nya
tjänstetypen är lika bra som kantorstjänsten. Några bärande skäl för att
kantorstjänsten skulle vara den enda lämpliga tjänstetypen för de mindre
kyrkomusikerdistrikten torde knappast kunna förebringas. De sakkunniga
har emellertid ansett erforderligt att söka konstatera, huruvida några sådana
förhållanden föreligger, som direkt påkallar införande av en ny tjänstetyp
vid sidan av kantorstjänsten.

De sakkunniga konstaterar till en början att åtminstone i de större av
»kantorsdistrikten» de kyrkomusikaliska åliggandena kan få en omfattning,
som med hänsyn till kantors lärartjänstgöring blir för betungande,
samtidigt som det med hänsyn till gudstjänstlivets och församlingsvårdens
behöriga krav på kantorns kyrkomusikaliska medverkan ofta nog kan vara
önskvärt med en utvidgning av hans kyrkomusikaliska tjänstgöring. Från
kyrkliga synpunkter torde därför kunna hävdas, att kantorstjänsten icke
för alla de kyrkomusikerdistrikt, för vilka denna tjänst nu är avsedd som
den normala tjänstetypen, innebär en tillfredsställande lösning av de kyrkomusikerorganisatoriska
problemen. De sakkunniga erinrar bär om första
lagutskottets uttalande (L''U 1049:39), att kyrkomusikerreformen icke
fick leda till en sänkning av musiklivets standard på mindre orter och på
landsbygden; de slutliga bestämmelserna borde enligt utskottet utformas

32

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

på sådant sätt, att lokala förhållanden kunde beaktas. För ett kyrkomusikerdistrikt,
som under en lång följd av år haft självständig kyrkomusikerbefattning,
torde övergången till kantorstjänst ofta kunna medföra en
standardsänkning såtillvida, att kyrkomusikern icke längre kan tas i_ anspråk
vid samtliga enligt dittillsvarande ordning återkommande och i Kmst
förutsatta tjänstgöringstillfällen samt ej heller alltid vid de tidpunkter för
gudstjänster och förrättningar, som enligt den lokala kyrkliga seden dittills
tillämpats och icke utan olägenhet för gudstjänstlivet och församlingsvården
kan ändras. Att så redan blivit förhållandet i vissa fall, har med skärpa
understrukits bl. a. i ett flertal förnyade ansökningar om dispens för organisttjänst.
För att gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav skall kunna
i dessa hänseenden bättre tillgodoses och en sänkning -— i nu angiven mening
— av standarden kunna undvikas, synes de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna
icke böra sammankopplas med tjänsteuppgifter av så schemabunden
karaktär och av sådan omfattning som kantors lärartjänstgöring.

Ser man å andra sidan detta problem från skolans synpunkter synes man
omvänt kunna konstatera, att kantors kyrkomusikertjänstgöring kan medföra
vissa olägenheter för skolarbetet. Därtill kommer att den otillräckliga
tillgången på kantorsbehöriga lärare medför svårigheter icke blott för kyrkans
verksamhet utan även för skolundervisningen. Utvecklingen på skolväsendets
område kan enligt de sakkunnigas mening icke antagas komma
att förbättra de nu otillfredsställande möjligheterna att rekrytera kantorstjänsterna.
Den hävdvunna förening av lärartjänst och kyrkomusikertjänst,
som genom kvrkomusikerreformen konserverats i den för det alldeles övervägande
antalet kyrkomusikerdistrikt såsom enda tjänstetyp möjliga kantorstjänsten,
torde därför ur skolans synvinkel icke alltid framstå såsom
någon idealisk eller särskilt eftersträvansvärd anordning.

De sakkunniga har i anslutning till gudstjänstlivets och församlingsvardens
krav på kyrkomusikerna också ansett sig böra uppta frågan om en
ändrad pastoratsindelnings och församlingsprästerlig organisations inverkan
på utformningen av kyrkomusikerorganisationen. Enligt de sakkunnigas
mening erbjuder de nu gällande alternativen för val av tjänstetyp för kyrkomusikertjänst
er icke tillräckliga möjligheter att i full utsträckning tillvarataga
de fördelar i såväl kyrkliga och kyrkomusikaliska som allmänt organisatoriska
och ekonomiska hänseenden, som kan antagas följa med en ny
pastoratsindelning och församlingsprästerlig organisation. Det torde härutinnan
vara erforderligt att skapa ökade förutsättningar för en koncentration
av de kyrkomusikaliska åliggandena till en och samma kyrkomusiker
även inom sådana områden, för vilka organisttjänst icke kan inrättas.

Den fria musikundervisningen, som nu är förbehållen organistdistrikten,
bör enligt de sakkunnigas mening i princip komma samtliga kyrkomusikerdistrikt
tillgodo. Det torde icke vara möjligt att i alla olika typer av ickeorganistdistrikt
genomföra denna verksamhet inom ramen av den nuvarande
kyrkomusikerorganisationen. Fn tillfredsställande lösning torde icke
kunna nås utan att för valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten
uppställes ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga berör slutligen vissa speciella problem för de minsta
kyrkomusikerdistrikten, sammanhängande med att dessa distrikt ofta är
hänvisade till att för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifternas bestridande
stadigvarande anställa orgelspelare. Enligt de sakkunnigas ^mening bör
eftersträvas att söka inlemma dessa distrikt i större enheter. För att detta

33

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

skall kunna ske i större utsträckning än hittills, torde en ny tjänstetyp för
de mindre kyrkomusikerdistrikten vara erforderlig. Därest orgelspelarbefattningen
likväl måste komma till användning, synes böra övervägas möjligheterna
att utforma denna befattning på ett från kyrkans synpunkt mera
tillfredsställande sätt. Detta problem sammanhänger nära med frågan om
hur en ny tjänstetyp skall konstrueras.

De omständigheter, som sålunda redovisats, utgör enligt de sakkunnigas
mening tillräckliga skäl för att nu, sedan erfarenheter vunnits av den nya
kyrkomusikerorganisationen, tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst
såsom ett alternativ till kantor stjänsten vid valet av tjänstetyp för de
mindre kyrkomusikerdistrikten. Den nya tjänstetypen — i det följande
benämnd kyrkokantorstjänst — bör konstrueras så, att innehavaren kan
åläggas mer omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller
beträffande kantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,
som tjänstinnehavaren måste ha för att få sin fulla utkomst, bör
i den nya tjänstetypen icke hopkopplas med schemabunden skoltjänstgöring
i den omfattning, som åligger heltidstjänstgörande lärare. De sakkunniga
avser emellertid icke, att den nya tjänstetypen skall utesluta kantorstjänsten.
Denna, som har en fast tradition och som tillmätes stort värde på
många håll, torde utan olägenheter av det slag, som i det föregående påtalats,
kunna bibehållas i ett flertal mindre kyrkomusikerdistrikt. Enligt de
sakkunnigas mening kan det tvärtom vara motiverat att iakttaga en viss
försiktighet vid införande av den nya tjänstetypen i kyrkomusikerorganisationen.
Till en början bör därför icke medges oinskränkt valrätt för församlingarna
mellan kantorstjänst och den nya tjänstetypen utan den senare
synes i de enskilda fallen böra av domkapitlet fastställas endast da
skäl prövas föreligga för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om
kantorstjänst såsom tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.

Såsom framgår av det anförda anser de sakkunniga, att den nya tjänstetypen
bör införas såsom ett alternativ till kantorstjänst en. Den bör alltså
kunna komma till användning i stället för kantorstjänst i kyrkomusikerdistrikt
med invånarantal av högst 5 000. Den bör däremot icke konstrueras
med sikte på att kunna ersätta organisttjänst, icke heller i de fall, där generell
dispens för organisttjänst medgivits.

Kyrkomusikerreformen har medfört särskilda problem för Lunds stift.
Inom Skåne-delen av stiftet har sålunda av ålder varit inrättade ett stort
antal självständiga tjänster, även inom sådana församlingsenheter, som
enligt nu gällande regler skall ha kantorstjänst som tjänstetyp. Av stiftets
nuvarande omkring 110 organisttjänster har cirka 00 tillkommit pa grund
av s. k. Skåne-dispens. Dessa skall med nuvarande bestämmelser successivt
utbytas mot kantorstjänster — uppskattningsvis cirka 100 — enär med
kantorstjänsterna icke kan förenas duplikationsljänstgöring i samma omfattning
som nu är fallet beträffande de ifrågavarande organisttjänsterna.
*3 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. G sand. Nr 71—73

34

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1938

Därjämte finnes inom stiftet omkring 100 kan törstjänster, varå Kmst icke
vunnit tillämpning enär befattningshavarna ej kunnat övergå på kantorstjänst;
i de flesta fallen beror detta på att vederbörande kyrkomusiker är
fast anställd som självständig kyrkomusiker på äldre stat. Vidare är 65 av
de kantorstjänster inom stiftet, varå Kmst vunnit tillämpning, vakanta.
Å andra sidan finnes inom stiftet ett förhållandevis mycket stort antal
kyrkomusiker med lägre kyrkomusikalisk utbildning men utan lärarkompetens.
En ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten, vilken icke är
hopkopplad med lärartjänstgöring och som bättre än kantorstjänsten kan
tillgodose anspråken på en omfattande kyrkomusikalisk medverkan av
tjänstinnehavaren, synes med hänsyn till nu anförda omständigheter vara
särskilt väl ägnad för förhållandena inom Lunds stift. De sakkunniga understryker
emellertid, att den nya tjänstetypen givetvis bör konstrueras så, att
den kan användas i varje enskilt fall inom landet, där kantorstjänst icke är
ändamålsenlig och organisttjänst ej kan ifrågakomma.

Den fria musikundervisningen

De sakkunniga

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning
åt ungdom fem timmar i veckan under 39 veckor årligen. För organist med
fyllnadstjänstgöring som musiklärare kan dock den fria musikundervisningen
minskas med det antal timmar, som fordras för att tjänstgöringen,
inräknat fyllnadstjänstgöringen, icke skall överstiga 34 veckotimmar.

Den fria musikundervisningen avser att på grundval av folkskolans
undervisning i ämnet bibringa eleverna en elementär musikteoretisk allmänbildning
samt att meddela dem, som har förutsättning därför, undervisning
i instrumentalmusik och sång.

De sakkunniga föreslår, att meddelande av fri musikundervisning skall
ingå i åliggandena för den nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar
såsom ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga behandlar därefter frågan, huruvida kantorerna bör åläggas
fri musikundervisning, och anför härom bland annat följande.

För att kyrkomusikernas fria musikundervisning skall kunna utsträckas
till alla kyrkomusikerdistrikt fordras, att dylik undervisning ålägges även
kantorerna. För införande av fri musikundervisning i samtliga distrikt talar,
när det gäller kantorerna, deras särskilda vana att meddela undervisning;
de sakkunniga hyser icke tvekan om att kantorernas teoretiska och praktiska
kompetens regelmässigt är tillräcklig för ett tillfredsställande undervisningsresultat.
Ytterligare en omständighet bör i detta sammanhang beaktas,
nämligen att vid valet av tjänstetyp den faktor, som intresset att få
fri musikundervisning helt naturligt utgör, skulle bortfalla till förmån för
mera rent organisatoriska bedömningsgrunder. Härtill kommer de positiva

Statsutskottets utlåtande nr 78 år 1958

35

erfarenheter av organisternas undervisning, som nu vunnits. Mot införande
av fri musikundervisning för kantorerna talar å andra sidan otvivelaktigt
önskvärdheten av att icke ytterligare öka kantorernas kyrkomusikaliska
arbetsbörda. Sistnämnda argument är dock relevant endast då genom en
utökning av arbetsbördan denna skulle bli alltför stor. Vad gäller de kantorsdistrikt,
där en marginal finnes mellan det nuvarande veckotimtalet
och det timtal, som kan anses utgöra normalt maximum, kan det knappast
inge betänkligheter att införa fri musikundervisning i en omfattning, som
ej höjer veckotimtalet över nämnda, maximum.

Med i huvudsak dessa överväganden har de sakkunniga ansett sig kunna
föreslå, att fri musikundervisning införes också bland kantorernas kyrkomusikaliska
arbetsuppgifter. Huruvida regeln om detta nya åliggande skall
vara undantagslös, måste göras beroende av vilken omfattning den fria
musikundervisningen i de mindre kyrkomusikerdistrikten skall få.

Av rättviseskäl och för att den fria musikundervisningens inverkan på
tjänstetyps valet skall kunna helt elimineras, synes undervisningens omfattning
böra i princip vara densamma, oavsett vilken tjänstetyp — kantorstjänst
eller den nya tjänstetypen — som väljes. Timtalet för undervisningen
bör, i likhet med vad som gäller för organisterna, i regel ej heller variera
de olika distrikten sinsemellan. Dessa omständigheter i förening med angelägenheten
av att begränsa de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna
anordningen gör, att timtalet måste sättas lägre än vad som gäller för den
fria musikundervisningen i organistdistrikten. Detta synes också naturligt
med hänsyn till att en viss relation föreligger mellan folkmängdstal och
elevfrekvens. De sakkunniga har stannat för att föreslå två veckotimmar
såsom ett enhetligt veckotimtal för den fria musikundervisningen i de
distrikt, för vilka kantorstjänst eller den nya tjänstetypen kommer till
användning.

Den nya tjänstetypens konstruktion ni. m.

De sakkunniga

a) Benämning

Som gemensam benämning för den nuvarande kantorstjänsten och den
nya tjänsten bör användas »kantorstjänst». Ingår i kantorstjänsten en tjänst
som folk- eller småskollärare, kallas den »skollcantorstjänst». Är kantorstjänsten
av den nya typen, kallas den »kyrkokantorstjänst». Denna åtskillnad
är av betydelse i författningstekniskt sammanhang; i dagligt tal förutsättes
tjänstetiteln för båda kategorierna vara »kantor».

b) Inrättande av ky rkokantor stjänst

Kyrkokantorstjänst bör liksom skolkantorstjänst i regel inrättas endast i
kyrkomusikerdistrikt med högst 5 000 invånare. Generell dispens för inrättande
av kyrkokantorstjänst i större kyrkomusikerdistrikt synes ej böra
ifrågakomma; i dylika fall skall organisttjänst komma till användning enligt
den nu gällande huvudregeln. I vissa undantagsfall, exempelvis beträffande

36

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

distrikt, vars invånarantal kan väntas inom en nära framtid sjunka under
5 OOO, kan det emellertid vara motiverat med dispens för kyrkokantorstjänst
enligt samma grunder som hittills tillämpats i fråga om motsvarande dispensering
för skolkantorstjänster. Det kan vidare icke bortses från att vissa
distrikt, där organisttjänster efter generell dispens inrättats på ett knappt
underlag, i och med kyrkokantorstjänsternas tillkomst kommer att finna de
sistnämnda tjänsterna tillräckliga för distriktets behov. I dylika fall bör
några principiella hinder givetvis ej uppställas för distrikten att upphöra
att begagna sig av dispenserna och i stället följa huvudregeln om kantorstjänst.
Fråga därom skall dock enligt 5 § 6 mom. b) Kmst underställas
Kungl. Maj:ts avgörande.

c) Anställningsform för kyrkokantorstjänst; tjänsteförening

De sakkunniga föreslår, att kyrkokantorstjänsten — i likhet med vad som
gäller beträffande de nuvarande tjänstetyperna — inrättas såsom en pensionsbildande
tjänst. Detta är enligt de sakkunnigas mening en grundläggande
förutsättning för att kyrkokantorstjänstema skall kunna rekryteras
på ett tillfredsställande sätt och därmed fylla en uppgift inom kyrkomusikerorganisationen.
Skulle kyrkokantorstjänstema icke förenas med
pensionsrätt, skulle de närmast bli att jämställa med de nuvarande orgelspelarbefattningarna,
en anordning som de sakkunniga måste ta bestämt
avstånd från. De sakkunniga föreslår alltså, att kyrkokantorstjänsten inrättas
såsom en extra ordinarie tjänst. Därmed följer, att underlaget för
tjänsten skall omfatta minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Något undantag
från sistnämnda regel bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej göras. Då
veckotimtalet för kyrkokantorstjänst icke i något fall kan tänkas komma
att uppgå till 30, är en ordinarie anställningsform icke aktuell.

Vikarie å kyrkokantorstjänst bör anställas som extra eller mot arvode.

De sakkunniga avstyrker, att i kyrkokantorstjänst som sådan skall få
ingå andra tjänstuppgifter än de rent kyrkomusikaliska.

Däremot bör enligt de sakkunnigas mening kyrkokantorstjänst efter
vederbörligt medgivande givetvis kunna förenas med bisysslor.

Med hänsyn till att veckotimtalet för kyrkokantorstjänsterna i allmänhet
kommer att understiga 20 veckotimmar, torde det i de flesta fall komma
att visa sig önskvärt, att vederbörandes inkomster av tjänsten utfylles med
inkomster av bisysslor. De sakkunniga framhåller därför som angeläget, att
de kommunala organen medverkar till att bereda tjänstinnehavaren sysselsättning
vid sidan av de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna, där så fordras
för hans ekonomiska försörjning. Därvid kan naturligtvis, om tjänstinnehavaren
har lämpliga förutsättningar, ordnas med tjänstgöring exempelvis
som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare. Det synes vidare önskvärt, att
frågor om tillstånd till förening med kyrkokantorstjänst av befattning eller
uppdrag i statlig, kommunal eller privat tjänst blir föremål för en liberal
prövning under hänsynstagande till bland annat kyrkokantorns behov'' av
inkomster vid sidan av kyrkomusikerlönen.

I anslutning till det anförda understryker de sakkunniga, att vid tillsättande
av kyrkokantorstjänst hänsyn självklart ej får tagas till de sökandes
kvalifikationer för den eller de bisysslor, som kan stå till buds för tjänstinnehavaren.

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

37

d) Förfarandet vid fastställande av tjänstetyp

Enligt de sakkunnigas mening bör domkapitlen fastställa kyrkokantorstjänst
som tjänstetyp, endast då skäl prövas föreligga för avsteg från den
hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst som tjänstetyp för de
mindre kyrkomusikerdistrikten. Denna presumtion för tjänstetypsprövningen
torde vid statsmakternas prövning av de sakkunnigas förslag böra
godkännas som en riktlinje men den bör av praktiska skäl ej få formen av
en uttrycklig författningsföreskrift.

e) Tjänståligganden

Tjänståliggandena för kyrkokantor bör i fråga om tjänstgöring vid gudstjänster
och kyrkliga förrättningar samt orgelvård m.m. vara desamma, som
enligt 10 och 11 §§ Kmst gäller för organist..

I detta sammanhang föreslår de sakkunniga att 10 § 3 mom. Kmst ändras
så, att organist icke må åläggas att biträda vid flera än så många allmänna
gudstjänster i andra gudstjänstlokaler än den eller dem, dit hans tjänstgöring
huvudsakligen är förlagd, att deras antal jämte antalet i förekommande
fall honom åliggande duplikationsgudstjänster uppgår till högst
(56+24=) 80. I sin motivering för detta förslag erinrar de sakkunniga om
att enligt nämnda bestämmelse organist nu icke må åläggas att biträda vid
mer än högst 24 allmänna gudstjänster årligen i andra gudstjänstlokaler än
den eller dem, dit hans tjänstgöring huvudsakligen är förlagd (s.k. bygudstjänster).
Begränsningen av antalet bygudstjänster till högst 24 gäller oavsett
omfattningen av tjänstgöringen vid högmässogudstjänster. Denna konstruktion
har vid den praktiska tillämpningen visat sig osmidig och viss
osäkerhet torde råda rörande innebörden av begreppet duplikation. De sakkunnigas
förslag innebär en möjlighet till ökad tjänstgöring för alla de fall,
där full duplikationstjänstgöring ej äger ram.

Beträffande skolkantorerna torde utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten
böra ianspråktagas, endast då särskilda skäl föreligger, och det synes
därvid böra ske i begränsad omfattning. De sakkunniga förordar, att föreskriften
i 20 § sista stycket Kmst erhåller ändrad lydelse, innebärande att
skolkantor ej bör åläggas duplikationstjänstgöring eller tjänstgöring vid
flera än 24 by gudstjänster annat än då särskilda skäl därtill föreligger.

Enligt de sakkunnigas mening bör någon minskning av timtalet för den
fria musikundervisningen, två veckotimmar, icke medgivas såvitt gäller
kyrkokantorerna. I övrigt synes de nuvarande bestämmelserna om denna
undervisning kunna tillämpas även beträffande kyrkokantorerna. .

Med hänsyn till att de sakkunniga föreslår lägre, kompetensvillkor för
kyrkokantorerna än vad som gäller för extra ordinarie övningslärare i
musik bör fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare icke ingå i kyrkokantorstjänst.
Däremot bör hinder givetvis ej föreligga för att kyrkokantor med
vederbörligt medgivande tjänstgör som timlärare i musik.

f) Vcclcotimtalsberäkning

De i 23 § 2 mom. Kmst angivna grundläggande veckotimtalen för kantorstjänster
bör höjas med två enheter med hänsyn till de sakkunnigas förslag
om fri musikundervisning även för kantorer.

På grund av vad de sakkunniga förordat om ökad skyldighet att tjänst -

38

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

göra vid ]>y guds tjänster bör 23 § 3 mom. f) ändras så, att medverkan vid ett
storre antal dylika gudstjänster kommer att påverka veckotimtalet i höjande
riktning. Härvid bör enligt de sakkunnigas mening användas i första hand
sadana gränstal, som redan i olika hänseenden tillämpas vid beräkning av
veckotimtal. De sakkunniga föreslår, att veckotimtalet skall ökas med 1 vid
biträde under 20—40 bygudstjänster årligen, med 2 vid biträde under 41—
5o bygudstjanster årligen, med 3 vid biträde under 50—75 bygudstjänster
ärligen och med 4 vid biträde under flera än 75 by gudstjänster årligen.

De sakkunniga konstaterar i detta sammanhang, att förekomsten av
duplikationstjanstgöring spelar en väsentlig roll för veckotimtalsberäkmngen.
iietraifande distrikt med invånarantal under 3 001 utan duplikation
orde således ingenstädes de kyrkomusikaliska åliggandena ha den omfattnmgen,
att de kan anses motsvara 15 veckotimmars tjänstgöring. Användandet
av kyrkokantorstjänsten som tjänstetyp förutsätter alltså i allmänlet
den okade koncentration till en befattningshavare av de kyrkomusikaliska
aliggandena inom flerförsamlingspastoraten, som de sakkunniga i det
ioregaende bedömt såsom fördelaktig från kyrkliga och kyrkomusikaliska
samt alimant organisatoriska och ekonomiska synpunkter.

g) Behörighetsvillkor

. avseende å de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna synes anledning
icke föreligga att för behörighet till extra ordinarie kyrkokantorstjänst
kräva högre kompetens än vad som nu gäller för skolkantolktjänst, dvs
organist-och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina.

Med hänsyn till att fri musikundervisning föreslås skola ingå i kyrkokantors
åligganden, bör emellertid såsom villkor för behörighet till extra
ordinarie kyrkokantorstjänst krävas även godkänt vitsord över genomgången
pedagogisk kurs för kyrkokantorer. Dylika kurser synes böra anordnas
såsom sommarkurser om cirka sex veckor i likhet med de kurser, som
nu ges tor utbildning av skolkantorer. Dessutom bör individuella preparandstudier
anordnas under vinterhalvåret närmast före sommarkurserna.
Dessa studier bör avse den rent teoretiska delen av pedagogiken och grundas
pa kursbrey eller kompendium. Det torde böra uppdragas åt musikhögskolan
att inkomma med närmare förslag beträffande anordnande av den
har avsedda pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

För extra ordinarie kyrkokantorstjänst bör vidare gälla de allmänna behöng
etsvillkor, som anges i 24 § 1 mom. Kmst. Däremot synes någon särskild
karenstid (jfr 24 § 3 mom. Kmst) icke böra krävas.

1 likhet med vad som gäller beträffande organisttjänst synes Kungl. Maj:t
bora aga medge dispens från nu föreslagna behörighetsvillkor för kyrkokantorstjänst,
om särskilda skäl föreligger.

Behörighetsvillkoren för extra kyrkokantor bör vara desamma som för
extra organist, dvs — utöver vissa allmänna villkor — organist- och kantorsexamen
eller däremot svarande äldre examina.

h) Tillsättning

Beträffande ledigförklarande, ansökning, förslag, tillsättning, besvär över
tors ag och tillsättning, antagningsbevis, tillträdesdag samt förordnande av
\ ikarie torde för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak samma bestämmelser
som i fråga om extra ordinarie organisttjänst.

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

39

Tillräckliga skäl föreligger inte enligt de sakkunniga för att sökande till
kyrkokantorstjänst skall kunna föreläggas kyrkomusikaliskt prov.

i) Huvudmannaskap m.m.

Beträffande huvudmannaskap, anställningstid, tjänstgöringsskyldighet,
förening av tjänster och uppdrag, tjänstledighet, tjänstgöringsbetyg samt
disciplinära åtgärder synes för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak
samma bestämmelser som för extra ordinarie organisttjänst.

Med hänsyn bland annat till att 1952 års tjänstebostadsutredning i sitt
betänkande (SOU 1955:30) föreslagit slopande av tjänstebostadssystemet
för organister, har de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något förslag
beträffande tjänstebostäder för kyrkokantorer.

j) Bestridande av kostnader för kyrkokantor ernas verksamhet

I detta hänseende torde för kyrkokantor böra tillämpas samma bestämmelser
som enligt Ivmst gäller för extra ordinarie organist utan fyllnadstjänstgöring.

k) Lönegradsplacering

De sakkunniga förutsätter att i fråga om lönegradsplacering för kyrkokantorstjänst
förhandlingar kommer till stånd i vanlig ordning.

Med utgångspunkt i det av de sakkunniga föreslagna rent kyrkomusikaliska
kompetenskravet för kyrkokantorstjänst, dvs organist- och kantorsexamen,
men utan hänsynstagande till den föreslagna pedagogiska kursen
synes emellertid en jämförelse med nu gällande löneställning för kyrkomusik
erbefattningarna leda till inplacering av kyrkokantorstjänsterna i
Ce 18 (Ae 12) och Cg 16 (Ag 11).

Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som ej avlagt lägst organist- och
kantorsexamen och som därför icke kan anställas som extra kyrkokantor,
torde böra anställas mot arvode. Enligt nuvarande arvodesnivå för arvodesanställda
vikarier å olika kvrkomusikertjänster synes arvode enligt löneklass
14 (A9) motiverat.

l) Övriga avlöningsbestämmelser

På samma sätt som i fråga om biträdande kyrkomusiker torde beträffande
kyrkokantor bestämmelserna i 2 avd. Ark om extra ordinarie och
extra organist böra äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av de
särbestämmelser, som bör gälla rörande kyrkokantor. Dessa särbestämmelser
bör innehålla föreskrifter om lönegradsplacering för extra ordinarie
kyrkokantor samt om avlöning åt vikarie å kyrkokantorstjänst.

'' T övrigt torde tillkomsten av kyrkokantorstjänster endast föranleda formella
ändringar i Ark.

m) Pensionsbestämmclser

Ordinarie och extra ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie biträdande
kyrkomusikertjänster är förenade med pensionsrätt i SPA. Jämväl
extra ordinarie kyrkokantorstjänst torde böra förenas med dylik pensionsrätt.
För en sådan anordning synes endast behöva ske en komplettering av
uppräkningen under avd. VI, punkten 6, i 39 § SPA-reglementet. Liksom

40

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

för övriga pensionsberättigade kyrkomusikertjänster torde för kyrkokantorstjänst
böra tillämpas pensioneringsperiod II (63—65 år) samt bestämmelserna
under punkterna 10 a och 21 b i 38 § reglementet.

I kungörelsen 1950:421 angående tillämpning av 1947 års tjänste- och
familjepensionsreglementen för folkskolan å kantorer m.m. bör vissa formella
ändringar vidtagas.

Tillgången på kyrkokantorskompetenta personer

De sakkunniga

I betänkandet konstateras, att det nu befintliga rekryteringsunderlaget
för extra ordinarie kyrkokantorstjänster främst utgöres av dem, som avlagt
organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina och icke
har sådant förvärvsarbete, som hindrar dem att inneha sådan tjänst.

Vid en i november 1954 gjord undersökning bär de sakkunniga funnit,
att denna rekryteringsgrupp omfattar omkring 450 personer. Enligt de sakkunniga
torde det på goda grunder kunna antas, att många av dessa är
villiga att inneha kyrkokantorstjänst. Det kan vidare förmodas, att ett
flertal av dem bedrivit privat musikundervisning och för detta ändamål
förvärvat särskild utbildning och erfarenhet i sådan omfattning, att de kan
erhålla dispens från kravet på särskild pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.

Införande av den nya tjänstetypen. Övergångsanordningar

De sakkunniga

De sakkunniga föreslår att de nya författningsbestämmelserna rörande
kyrkokantorstjänsterna träder i kraft viss dag utan att något uttryckligt
föreläggande ges för domkapitlen att i samband därmed verkställa generell
översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande stift. Självfallet
är det likväl önskvärt, att införandet första gången av kyrkokantorstjänsterna
— liksom för övrigt varje ändring i organisationen — sker med tillräcklig
överblick även över de kombinationsmöjligheter, som erbjudes utom
den eller de aktuella församlingarna.

För att underlätta införandet av kyrkokantorstjänster och skapa skäliga
möjligheter för församlingarna att bereda fast anställda kyrkomusiker på
äldre stat eller andra mera varaktigt anställda befattningshavare anställning
enligt kyrkomusikerstadgan bör vissa övergångsbestämmelser ges. Dessa
bör till väsentlig del kunna få ett innehåll, likartat med de övergångsbestämmelser,
som utfärdats i anslutning till Kmst.

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

41

Översyn i övrigt av gällande författningar rörande
kyrkomusikerorganisationen

Förslag i anledning av vissa till de sakkunniga överlämnade

ärenden m. m.

De sakkunniga

a) Ersättning åt vikarie ''på kyrkomusikertjänst

De sakkunniga är av den uppfattningen, att lön vid annat vikariat på
kyrkomusikertjänst än vikariatslöneförordnande icke bör beräknas^ på
veckotimtal för fri musikundervisning, om dylik undervisning ej pågår
under förordnandetiden. I analogi med vad som nu föreskrives beträffande
fyllnadstjänstgöringen i 14 § 4 mom. Ark torde därför böra stadgas, att i den
mån vikarieförordnande omfattar tid, varunder fri musikundervisning ej
pågår, skall vid fastställande av lön för dylik tid hänsyn icke tagas till
veckotimtalet för undervisningen. Dock bör, om förordnandet omfattar
minst en hel termins undervisning, hänsyn till undervisningens veckotimtal
tagas vid fastställande av lönen för hela den tid förordnandet omfattar.

En bestämmelse av denna innebörd beträffande organisttjänst kommer
automatiskt att få tillämpning beträffande biträdande kyrkomusikertjänst
och kyrkokantorstjänst.

En särskild bestämmelse av samma innebörd torde böra införas beträffande
extra ordinarie och extra skolkantor.

Vad gäller orgelspelare torde den nuvarande föreskriften i 23 § 5 mom.
Kmst böra ändras till att gälla endast sådan orgelspelare, som avses i 2 §
4 mom. Kmst. Till 23 § 5 inom. bör vidare fogas en bestämmelse, att för
sådan orgelspelare, som är anställd såsom vikarie å skolkantorstjänst, skall
gälla det för tjänsten fastställda veckotimtalet med avdrag för timtalet för
den fria musikundervisningen samt, om körverksamhet icke åligger befattningshavaren,
ytterligare avdrag av två veckotimmar.

b) Orgelspelares anställning sförhållanden

De sakkunniga påpekar inledningsvis att man i anställningshänseende
kan särskilja två grupper av orgelspelare. Den ena består av dem, som jämlikt
2 § 4 mom. Kmst anställes i distrikt där kantorstjänst ej inrättats. Den
andra gruppen utgöres av dem, som enligt 38 § 4 mom. Kmst och 35 § 2
mom. Ark anställes såsom vikarier på skolkantorstjänster.

Vad gäller den sistnämnda gruppen, vikarierna, föreligger enligt de sakkunniga
icke skäl att företaga ändring i gällande avlöningsbestämmelser
annat än i det hänseendet att det bör klart utsågas i författningstexten att
resekostnadsersättning och traktamente skall tillkomma jämväl sådan vikarie
å skolkantorstjänst, som anställes såsom orgelspelare.

Vad beträffar den grupp av orgelspelarbefattningar, som inrättas jämlikt
2 § 4 mom. Kmst, har de väsentligaste olägenheterna med dessa befattningar
ansetts vara dels frånvaron av krav på särskild examenskompetens
som behörighetsvillkor och dels anställningens provisoriska karaktär med
därav följande ofta täta ombyten av befattningshavare.

Enligt de sakkunnigas mening bör det ej komma i fråga att uppställa

42

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

organist- och kantorsexamen såsom minimikrav för behörighet till dessa
befattningar. Detta torde nämligen endast medföra oöverstigliga rekryteringssvårigheter.

Däremot torde böra övervägas att bereda de mera varaktigt anställda
orgelspelarna vissa förmåner utöver arvodet. De sakkunniga föreslår, att
enahanda avlöningsbestämmelser, som enligt Kungl. Maj:ts praxis tillämpas
beträffande arvodesanställda biträdande kyrkomusiker, skall gälla också
för orgelspelare, som anställes enligt 2 g 4 mom. Kmst. Detta innebär, att
föreskrifterna beträffande extra organist om bland annat löneavdrag och
avdragsgrupper, de fall då löneavdrag skall tillämpas, semester, semesterersättning
samt resekostnadsersättning och traktamente blir tillämpliga,
samtidigt som orgelspelaren blir underkastad förbud att för tjänstuppgift
uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreskrivits.

Nämnda föreskrifter bör emellertid icke utan vidare göras tillämpliga på
alla dylika orgelspelare. Som grundläggande villkor bör gälla, att förordnandet
skall omfatta minst en viss tid, förslagsvis minst sex månader. Därjämte
torde böra fordras viss »kvalifikationstid», innan avlöningsförmånerna
utvidgas till att omfatta annat än arvode samt resekostnadsersättning
och traktamente. Utvidgningen torde lämpligen böra ske först från
och med ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder 90 tjänstgöringsdagar
av förordnandetiden förflutit.

c) Bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Om i ett flerförsamlingspastorat någon eller några av kyrkomusikerna
inte övergår på den nya tjänsteregleringen, måste de församlingar, diir
dessa kyrkomusiker är anställda, dels ensamma svara för sina kyrkomusikers
avlönande, dels deltaga i kostnaderna för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster
inom pastoratet, dels ock vidkännas den stegring av allmänna
kyrkoavgifter, som blivit en följd av kyrkomusikerreformens genomförande.
Den sistnämnda konsekvensen inträder även för enförsamlingspastorat
med kyrkomusiker på äldre stat.

KMU ifrågasatte om icke här avsedda församlingar borde få någon form
av bidrag ur kyrkofonden, och även 1941 års lärarlönesakkunniga ansåg i
sitt förslag till kyrkomusikerstadga m.m. det böra övervägas, om icke bidrag
ur kyrkofonden till avlönande av kyrkomusiker på äldre stat borde utgå
efter i stort sett samma grunder som för bidraget till avlöning vid nyreglerade
tjänster.

Av en av de kyrkomusikersakkunniga sammanställd översikt över kyrkomusikerorganisationen
den 1 juli 1953 framgår, att antalet fall, där enligt
KMU:s utgångspunkter ersättning borde kunna ifrågakomma, är av icke
ringa omfattning.

De sakkunniga hyser viss tvekan, huruvida här ifrågavarande lönekostnader
numera kan anses ha sådan betydelse för de ifrågakommande församlingarnas
ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden är motiverat,
särskilt som det ej gäller ett stimulansbidrag för framtiden utan tvärtom
endast ett övergångsbidrag. Det synes emellertid de sakkunniga lämpligt,
att domkapitlen i sina remissyttranden över betänkandet närmare redovisar
vilka församlingar, som beröres av denna fråga och huru deras ekonomiska
förhållanden gestaltar sig. Därefter kan ett ställningstagande ske på
grundval av den dagsaktuella finansiella situationen.

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

43

Övriga frågor

De sakkunniga

De sakkunniga har upprättat förslag till kungörelser om ändringar i Kmst,
Ark och TbArk samt om erforderliga övergångsbestämmelser. I sin kommentar
till dessa förslag behandlar de sakkunniga bland annat frågan
om tjänstefria dagar för kyrkomusikerna.

De sakkunniga framhåller, att det har gjorts gällande, att den kyrkomusikaliska
tjänstgöringen ofta är förlagd till tid, som från allmänna synpunkter
är att anse som obekväm tjänstetid, och att det därför kunde vara motiverat
med en författningsreglerad rätt till tjänstefria dagar på samma
sätt som nu gäller för prästerna enligt 6 § 2 mom. kk 1951:777 med tilläggsbestämmelser
till prästlönereglementet.

Enligt de sakkunnigas mening är jämförelsen med prästerna icke hållbar.
De sakkunniga anför härom vidare.

Samtliga de prästtjänster, varom här är fråga, är i princip konstruerade
som heltidstjänster, och med hänsyn till det prästerliga arbetets elasticitet
kan det förutsättas, att varje präst har full tjänstgöring. Prästtjänsten är
också i vida högre grad än kyrkomusik ertjänsten en »initiativtjänst». De
flesta kyrkomusikertjänstema är i vad gäller den kyrkomusikaliska tjänstgöringen
endast deltidstjänster. Det »bundna» timtalet vid heltidstjänsterna
är väsentligt lägre än vad som vanligen anses motsvara full tjänstgöring.
Även om det beträffande varje kyrkomusik ertjänst kan anses vara ett legitimt
önskemål, att tjänstinnehavaren får någon dag i veckan fri från kyrkomusikalisk
tjänstgöring, kan de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl föreligga
för införande av en författningsreglerad rätt därtill. I praktiken torde
detta önskemål kunna tillgodoses genom en förnuftig planläggning av de
gudstjänster, förrättningar m. m., där kyrkomusikerna har att tjänstgöra.

Kostnadsberäkningar

De sakkunniga anför i detta hänseende följande.

Antalet skolkantorstjänster kan, om man förutsätter att Kmst hade
vunnit tillämpning å alla beslutade dylika tjänster, beräknas till ca 2 000.
Införande av fri musikundervisning två veckotimmar vid var och en av
dessa tjänster kan beräknas draga en årlig kostnad av 2 000X2X436 (ortsgrupp
3) — ca 1 700 000 kronor.

För att få ett grepp på de kostnadsförändringar, som är förenade med
införandet i organisationen av kyrkokan tor stjänster, måste till en början
söka uppskattas hur många dylika tjänster som kan komma att inrättas
och vilka nuvarande tjänster de kommer att ersätta. Därvid kan man lämpligen
skilja på de kyrkokantorstjänster, som ersätter skolkantorstjänster,
och de kyrkokantorstjänster, som ersätter organisttjänster, inrättade övergångsvis
på grund av begränsade dispenser. Vad gäller den första gruppen
måste uppskattningen givetvis bli tämligen skönsmässig. Enligt de sak -

44

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 195S

kunnigas mening kan man för de närmaste åren efter införandet av kyrkokantorstjänster
grovt beräkna, att en dryg tredjedel av de nuvarande skolkantorstjänstema
eller ca 700 dylika tjänster kommer att ersättas av kyrkokantorstjänster.
Man torde därvid kunna utgå från att ca 200 kyrkokantorer
ersätter ca 400 skolkantorer och att därjämte ca 100 kyrkokantorer ersätter
ca 300 skolkantorer. Sammanlagt skulle alltså ca 700 skolkantorstjänster
komma att ersättas av ca 300 kyrkokantorstjänster. De 700 skolkantorstjänsterna
torde, med den fria musikundervisningen inräknad, representera
sammanlagt (400X10) + (300X8) = ca 0 400 veckotimmar, vilket motsvarar
en årlig avlöningskostnad av ca 2 790 000 kronor (ortsgrupp 3) De
300 kyrkokantorstjänsterna representerar icke ett lika högt sammanlagt
veckotimtal, enär det förhöjda grundtimtalet vid sammanslagning av två
distrikt ingalunda uppgår till de två distriktens grundtimtal sammanslagna.
Det synes motiverat att för de 300 kyrkokantorstjänsterna räkna med
sammanlagt 300X17 = ca 5 100 veckotimmar. Man torde kunna utgå från
eu genomsnittlig löneklassplacering i 20 löneklassen. Årskostnaden blir då
ca 2 100 000 kronor. Lönekostnadsbesparingen skulle alltså kunna beräknas
till 2 790 000—2 100 000 = ca 690 000 kronor. Å andra sidan uppkommer
eu kostnadsökning för fortlöpande pensionsavgifter, vilken med nuvarande
storlek av tilläggsavgiften torde kunna beräknas till 160 000—100 000 =
ca 60 000 kronor.

Bland kostnadsförskjutningarna bör även medräknas den kostnadsminskning
som inträder vid utbyte mot kyrkokantorstjänster av de ca 100 organisttjänster,
vilka övergångsvis inrättats på grundval av begränsade dispenser.
Kostnadsminskningen hänför sig till skillnaden i veckotimtal för den
fria musikundervisningen samt skillnaden i löneklassplacering och storlek
av fortlöpande pensionsavgifter. Lönekostnadsminskningen torde kunna
beräknas till skillnaden mellan 2 000 veckotimmar i 25 löneklassen och
1 700 veckotimmar i 20 löneklassen, vilket motsvarar ett belopp av ca
400 000 kronor. Kostnadsminskningen till följd av lägre pensionsavgifter
kan uppskattas till 85 000—55 000 = ca 30 000 kronor.

Nettokostnadsminskningen till följd av införande av kyrkokantorstjänster
i organisationen skulle alltså enligt dessa beräkningar kunna uppskattas till
(690 000—60 000+400 000+30 000) = ca 1 060 000 kronor.

Förslaget om ändrade grunder för beräkning av veckotimtal beträffande
by gudstjänster kan ej beräknas medföra någon egentlig kostnadsökning,
enär den tjänstgöring som föreslås skola få inräknas i veckotimtalet redan
uppehälles och arvoderas. Motsvarande gäller beträffande den föreslagna
reseersättningen åt orgelspelare.

Vissa kostnadsminskningar kan beräknas uppkomma vid genomförande
av den föreslagna begränsningen av ersättningen vid vissa vikariat under
ferietid m. in.

Enligt de nu redovisade antagandena och beräkningarna kan ett genomförande
av de sakkunnigas förslag beräknas komma att öka kyrkomusik erlönekostnaderna
med (1 700 000—1 060 000) = ca 64-0 000 kronor årligen.
Med nuvarande antal skattekronor innebär detta en genomsnittlig höjning
av utdebiteringen för kyrkliga ändamål med 0,2 öre per skattekrona.

Kostnadsökningar för statsverket uppkommer vid genomförande av förslaget
om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. För utarbetande av
kursbrev eller kompendium för de individuella preparandstudierna torde
böra beräknas en engångskostnad av 4 000 kronor. Övriga kostnader för

45

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

framställning och för distribution torde böra uttagas genom försäljning av
kursbrev eller kompendium. För de pedagogiska sommarkurserna och för
ökad examination i anslutning därtill torde böra beräknas en årlig kostnad,
ungefär motsvarande det nuvarande anslaget till kurser för utbildande av
kyrkomusiker m. m., alltså omkring 65 000 kronor.

Departementschefen

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Såsom de sakkunniga framhåller torde redan det stora antalet ansökningar
om dispens för inrättande av organisttjänst ge vid handen, att gällande
bestämmelser och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke erbjuder
för alla slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna
den kyrkomusikaliska verksamheten. Erfarenheterna pekar otvivelaktigt
på behovet av ytterligare en tjänstetyp vid sidan av de båda. redan
existerande. Den nya typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst
som de sakkunniga föreslår, utgör enligt min mening för de mindre kyrkomusikerdistrikten
ett alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten,
som bör kunna tillgodose de från kyrkligt håll i förevarande avseende framförda
önskemålen. I de större kantorsdistrikten kan nämligen genom inrättande
av dylika tjänster en i de flesta fall önskvärd utvidgning av de kyrkomusikaliska
arbetsuppgifterna ske utan att detta hindras av andra kantorn
i tjänsten åliggande arbetsuppgifter. Beträffande de minsta distrikten, vilka
ofta endast har en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna,
möjliggör den nya tjänsten en förening av dylika distrikt till större enheter
med en kyrkokantor, varigenom bland annat en fastare organisation
erhålles. Med den nya tjänstetypen inlemmad i kyrkomusikerorganisationen
bör också betydligt bättre än med nuvarande betingelser kunna tillvaratas
de möjligheter till en rationellare organisation, som kan antas följa med den
nya pastoratsindelningen.

Jag har för egen del blivit övertygad om att från åtskilliga synpunkter
behov föreligger av den föreslagna tjänstetypen, och jag kan i allt väsentligt
ansluta mig till vad de sakkunniga förordat beträffande den nya kyrkokantor
stjänsten.

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning
åt ungdom 5 timmar i veckan under 39 veckor årligen. De sakkunniga
föreslår, att den fria musikundervisningen i princip genomföres i samtliga
kyrkomusikerdistrikt. Dylik undervisning skulle alltså ingå i åliggandena
för såväl kyrkokantor som skolkantor. Mot de sakkunnigas förslag, att
meddelande av fri musikundervisning skall ingå i kyrkokantors åligganden,
har inga erinringar framförts, medan däremot flera remissinstanser uttalat
betänkligheter mot att ålägga skolkantor dylik undervisning. Sålunda motsätter
sig skolöverstyrelsen och åtskilliga folkskolinspektörer bestämt en
utökning av skolkantors tjänståligganden. Skolkantorer, som redan i sin
lärartjänst har fulltidstjänstgöring, kan enligt dessa instanser icke belastas
med ytterligare undervisning. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker,
att skolkantor ålägges fri musikundervisning.

Förslaget att utsträcka den fria musikundervisningen till samtliga kyrkomusikerdistrikt
är enligt min mening från allmänkulturella synpunkter

46

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

högst beaktansvärt. Åtskilliga andra skal talar också för att förmånen av
den fria musikundervisningen bör utsträckas till att omfatta landets samtliga
kyrkomusikerdistrikt. Jag har emellertid vid mina överväganden i
tragan icke kunnat undgå att ta starkt intryck av den bestämt avvisande
hållning pa denna punkt, som skolöverstyrelsen, otvivelaktigt i
skolans intresse, intagit vid remissbehandlingen. Det bör ej heller bortses
från, att ett genomförande av sakkunnigförslaget i detta avseende omedelbart
skulle medföra en totalt sett relativt betydande utgiftsökning, att
direkt eller indirekt täckas genom ökad utdebitering inom pastoraten.'' Jag
har av dessa skäl icke ansett mig kunna biträda förslaget om att skolkantor
skulle aiaggas fri musikundervisning. Vad gäller kyrkokantorstjänsterna
bor däremot i enlighet med sakkunnigförslaget fri musikundervisning om
tva veckotimmar ingå i de med dylika tjänster förenade arbetsuppgifterna.
J och med ett successivt inrättande av dessa tjänster kommer landsbygdens
musikliv att pa manga hall tillföras icke oväsentligt förbättrade
resurser.

t V,A!ietr¥far löjligheterna att rekrytera de nya kyrkokantorstjänsterna
tramhaher de sakkunniga, att det enligt av dem verkställd undersökning
skulle Unnas omkring 450 personer, som avlagt organist- och kantorsexamen
eller däremot svarande äldre examina och icke har sådant förvärvsarbete
som hnidrar dem att inneha kyrkokantorstjänst. Enligt de sakkunniga är
det troligt, att manga av dessa är villiga att inneha dylik tjänst. Jag räknar
därjämte med att det skall finnas ett relativt stort antal musikintresserade
personer, som genom tillskapandet av kyrkokantorstjänster kan stimuleras
att avi agga erforderliga examina och därefter vid sidan av sin borgerliga
gärning ägna sig åt kyrkomusikalisk verksamhet.

Som jag redan antytt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad de
sakkunniga i olika hänseenden föreslagit beträffande kvrkokantorstjänsternas
konstruktion, såsom i fråga om tjänst uppgifter, behörighetsvillkor
m. in., samt beträffande bestridandet av kostnaderna för kyrkokantorernas
\erksamhet.
kommit vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande, torde jag
emellertid här till särskild behandling få upptaga några av punkterna i de
sakkunnigas förslag.

Kyrkomötet liksom domkapitlet i Lund samt statskontoret och kammarkollegiet
anser sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag, att
inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör förekomma, då skäl föreligger
lör avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst
som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan restriktiv
anyändnmg av den nya tjänstetypen skulle enligt kyrkomötet försvåra
m°]hgheten att sammanföra tva församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt
med kyrkokantorstjänst. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning
och föreslår, att vid bestämmande av tjänstetyp från statsmakternas
sida företräde icke ges för den ena eller den andra tjänstetypen
utan att denna bestämmes med hänsyn tagen endast till den kyrkomusikaJiska
verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.

I detta sammanhang vill jag även beröra ett problem, som upptagits av
domkapitlet i Lund. Domkapitlet ifrågasätter, om det är nödvändigt med
• nuvarande bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat
icke fär vare sig helt eller delvis förenas till ett kyrkomusikerdistrikt. Bestämmelsen
är, framhåller domkapitlet, strängare exempelvis än vad som

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 195S

47

gäller för den prästerliga organisationen, där en kyrkoadjunkt kan vara
anställd i två pastorat. I likhet med domkapitlet anser jag, att Kungl. Maj:t
bör ha möjlighet att medge sådan samverkan över en pastoratsgräns, när
påtagliga organisatoriska fördelar kan vinnas härigenom.

Beträffande löneställningen för kyrkokantorer förordar jag, att extra
ordinarie kyrkokantorstjänst inplaceras i lönegrad Ae 12 och extra kyrkokantorsbefattning
i Agll. Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som icke
avlagt lägst organist- och kantorsexamen, bör anställas mot arvode enligt
löneklass A 9. Beträffande övriga löne- och anställningsförhållanden för
kyrkokantorstjänsterna torde i huvudsak de sakkunnigas förslag böra följas.

Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst
föranleder ingen erinran från min sida, liksom jag också
biträder vad de sakkunniga föreslagit i fråga om kyrkomusikers tjänstgöringsskyldighet
vid s. k. bygudstjänster. Vad de sakkunniga föreslagit rörande
särskilda förmåner åt orgelspelare anser jag böra genomföras i begränsad
omfattning.

I anslutning till vad därutinnan gäller för församlingsprästerna bör enligt
min mening rätt till visst antal tjänstefria dagar införas för de fast
anställda kyrkomusikerna.

Beträffande införandet av den nya tjänstetypen föreslår de sakkunniga,
att de nya författningsbestämmelserna träder i kraft viss dag utan att
något uttryckligt föreläggande ges domkapitlen att i samband därmed
verkställa generell översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande
stift. Jag vill för egen del framhålla, att det i samband med den förestående
översynen av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen
i anslutning till 1957 års riksdagsbeslut i ämnet blir nödvändigt att
i väsentliga delar också ompröva kyrkomusikerdistriktsindelningen och vad
därmed organisatoriskt äger samband. De ändringar i kvrkomusikerorganisationen,
som jag i det föregående förordat, bör emellertid, när så av lokala
förhållanden påkallas, kunna tillämpas redan innan nämnda översyn verkställts.
Jag vill också framhålla, att vissa av de förordade ändringarna i
och för sig icke har något samband med pastoratsindelningsfrågan. Jag
föreslår därför, att de av mig förordade ändringarna i kyrkomusikerorganisationen
erhåller giltighet från och med den 1 juli 1958. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt utfärda
de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som erfordras härför.

De sakkunniga har i sitt betänkande upptagit bland annat den i tidigare
sammanhang (prop. 1950:231 s. 39 ff., KU 1950:29 s. 19) behandlade
frågan om bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på
äldre stat. De sakkunniga påpekar, att, om i ett flerförsamlingspastorat
någon eller några av kyrkomusikerna inte övergår på den nya tjänsteregleringen,
de församlingar, där dessa kyrkomusiker är anställda, måste dels
ensamma svara för sina kyrkomusikers avlönande, dels deltaga i kostnaderna
för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster inom pastoratet,
dels ock vidkännas den stegring av allmänna kyrkoavgiften, som blivit en
följd av kyrkomusikerreformens genomförande. Den sistnämnda konsekvensen
inträder även för enförsamlingspastorat med kyrkomusiker på äldre
stat. De sakkunniga har framlagt förslag till vissa bestämmelser i ämnet
för den händelse siirskilt bidrag ur kyrkofonden anses böra utgå i förevarande
fall. Vad de sakkunniga på denna punkt anfört har vid remissbehandlingen
i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

48

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

Sedan den nya kyrkomusikerorganisationen nu varit i kraft ett antal år,
anser jag att ifrågavarande spörsmål bör lösas. Definitiv ståndpunkt från
statsmakternas sida bör emellertid enligt min mening icke tagas till denna
bidragsfråga, förrän närmare utredning verkställts angående betydelsen av
ett dylikt bidrag för de ifrågakommande församlingarnas ekonomi och beträffande
storleken av den ytterligare belastning på kyrkofonden, som kan
bli aktuell. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå Kungl.
Maj:t att uppdraga åt kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet.
Vid denna utredning bör de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna för
storleken av ifrågakommande bidrag tjäna som utgångspunkt.

Ökningen av kyrkomusikerlönekostnaderna för genomförande av de sakkunnigas
förslag har av de sakkunniga beräknats till cirka 640 000 kronor
på längre sikt, sedan den betydligt större kostnadsökningen för den generella
utsträckningen av den fria musikundervisningen i viss mån uppvägts
av kostnadsminskningar genom den rationalisering av organisationen, som
inrättandet av kyrkokantorstjänster innebär. Därest i enlighet med vad jag
förordat fri musikundervisning icke införes i skolkantorsdistrikten, kan kostnaderna
för kyrkomusikeroganisationen i stället beräknas successivt minska
allteftersom kyrkokantorstjänster inrättas. Tillskapas dylika tjänster i den
omfattning, som de sakkunniga beräknat, synes minskningen av kyrkomusikerlönekostnaderna
kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.

För statsverket uppkommer kostnadsökningar vid genomförande av förslaget
om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. Kostnaderna har av
de sakkunniga beräknats till sammanlagt 69 000 kronor. Frågan om anvisande
av medel för detta ändamål torde framdeles böra upptagas av musikaliska
akademien i samband med dess sedvanliga anslagsäskanden. Såsom
de sakkunniga anfört, torde det böra uppdragas åt musikhögskolan att inkomma
med närmare förslag beträffande anordnande av den här avsedda
pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

Utskottet

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Maj:t i den
föreliggande propositionen förordat vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.
Förslagen grundar sig på ett av 1953 års kyrkomusikersakkunniga
avgivet betänkande.

Den väsentliga punkten i propositionen utgöres av förslaget om tillskapande
vid sidan av de i kyrkomusikerorganisationen nu ingående huvudtyperna
av tjänster — organisttjänst och kantorstjänst — av en ny typ
av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst — såsom alternativ till den
nuvarande kantorstjänsten vid valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.
Samtidigt föreslås att den nuvarande kantorstjänsten
benämnes skolkantorstjänst.

Kyrkokantorstjänsten föreslås konstruerad som en självständig, extra
ordinarie tjänst i lönegrad Ae 12, förenad med minst halvtidstjänstgöring.
I arbetsuppgifterna skall — liksom beträffande organisttjänst — ingå
meddelande av fri musikundervisning åt ungdom.

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958 49

Utskottet är fullt ense med departementschefen därom, att det föreligger
behov av en ny tjänstetyp vid sidan av de båda redan existerande. Den
föreslagna kyrkokantorstjänsten utgör enligt utskottets mening ett tillfredsställande
alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten, och utskottet
kan följaktligen ansluta sig till vad departementschefen föreslagit
beträffande den nya kyrkokantorstjänsten.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad
Kungl. Maj:t i föreliggande proposition föreslagit.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 28 februari 1958 förordade
grunder för ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen; b)

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,
som föranledes av vad som föreslagits
under a).

Stockholm den 10 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Ivar
Johansson, Birger Andersson, Rikard Svensson, Söderberg, Mårtensson,
Ivar Persson, Bertil Petersson, Ragnar Bergh, Palme, Sunne, Hesselbom
och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Jansson i Kalix, Karlsson i Olofström, Widén, Nilsson i Göingegården,
fröken Olsson, herrar Blidfors, Löfroth, fröken Vinge, herrar
Lassinantti, Heckscher, Svensson i Stenkyrka och Gustafsson i Uddevalla.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt Nr 71—73