Statsutskottets utlåtande nr 37 år 1958
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter i Linköping.
(2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 39, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 17 januari
1958, föreslagit riksdagen att medgiva, att de inom Linköpings stad belägna
lektorsprebendefastigheterna stadsägorna nr 2253 D och 2233 må för
ett sammanlagt pris, icke understigande 153 500 kronor, och på de villkor i
övrigt, som Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma, försäljas till Linköpings
stad.
Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.
I skrivelser den 25 mars 1954 och den 11 oktober 1955 till kammarkollegiet
har drätselkammaren i Linköping genom dess fastighetskontor
anhållit att få förvärva stadsägorna nr 2253 D och 2233 i Linköpings
stad, vilka stadsägor är lektorsprebendefastigheter och utgör fjärde respektive
femte lektorns lönejordar. Till stöd för framställningarna har anförts,
att de nämnda fastigheterna ingår i ett sammanhängande större industriområde
inom stadsdelen Västanstång, vilket till huvudsaklig del äges av
staden, samt att det för en utbyggnad av detta industriområde är angeläget
att staden disponerar så mycket mark inom området som möjligt fölen
förberedande projektering av gator och ledningar.
Stadsägan 2253 D har enligt fastighetsregistret en areal av 45 173,6 nr
och ingår till större delen i stadsplan, fastställd den 22 september 1955,
samt har däri upptagits såsom industriområde, järnvägsområde, gata,
park, område för transformatorstation och reservat för rikshuvudväg.
Stadsägan nr 2233 innehåller 1 675 m2 och ingår i en den 22 augusti 1952
fastställd stadsplan såsom järnvägsområde.
Stadsägan 2253 D utarrenderas av vederbörande tjänsteinnehavare,
fjärde lektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping, till Mellersta
Sveriges Lantbruks AB. Enligt arrendekontrakt den 27 april 1948 är stadsägan
utarrenderad för tiden den 1 maj 1948—den 30 april 1958 för ett
årligt arrende av 660 kronor. Stadsägan 2233 utgöres av ett vägområde.
1 — Ttihamj till riksdagens protokoll 1058. G samt. År 37
2
Statsutskottets utlåtande nr 37 år 195S
Värdering av de ifrågavarande förvärvsområdena har på uppdrag av
kammarkollegiet verkställts av förutvarande kammarrådet Sten Grönvall
och lantmätaren Lennart Bernsveden såsom särskilda sakkunniga. Värderingsmännen
har för ett markkomplex, omfattande jämte stadsägan 2253 D
viss kyrklig jord, föreslagit ett försäljningspris motsvarande 3 kronor
28 öre per m2. Om stadsägan 2233, som enligt värderingsmännen icke
borde åsättas särskilt värde, medräknades, komme försäljningspriset per
in2 för hela markkomplexet att utgöra 3 kronor 23 öre.
Drätselkammaren i Linköping, som tagit ställning till värderingsmännens
förslag beträffande kvadratmeterpriset av stadsägan 2253 D, har
meddelat kammarkollegiet, att kammaren anser, att nämnda pris icke bör
överstiga 1 krona 50 öre.
Stiftsnämnden i Linköpings stift, till vars yttrande vederbörande tjänsteinnehavare
och läroverkskollegium anslutit sig, domkapitlet i sagda stift
och skolöverstyrelsen har framhållit, att det föreslagna priset vid försäljningen
av stadsägorna vore för lågt.
Kammarkollegiet har inte funnit anledning till erinran mot försäljning
till Linköpings stad av ifrågavarande markområden i enlighet med föreliggande
ansökningar. Vad prisfrågan angår förordar kollegiet beträffande
stadsägan nr 2253 D, att köpeskillingen bestämmes efter 3 kronor 28 öre
per m2 till (45 173,6 X 3,28 —) 148 169 eller avrundat 148 000 kronor
ävensom att nämnda kvadratmeterpris tillämpas vid försäljning av stadsägan
nr 2233. Köpeskillingen för denna stadsäga skulle då bli (1 675 X
3,28 =) 5 494 eller avrundat 5 500 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
År 1943 medgav riksdagen (prop. 174; JoU 47; Rskr 302) att vissa lektorsprebendefastigheter
i Linköping finge säljas till staden för angivet pris
och på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma. Av den
i samband med nämnda beslut gjorda utredningen, vilken omfattade jämväl
de nu ifrågavarande fastigheterna, ansågs framgå, dels att fastigheterna
till en del var av kronan anslagna, varför riksdagens samtycke till
försäljningen borde inhämtas, dels ock att kyrkomötets hörande angående
försäljningen inte erfordrades. Någon ändrad ståndpunkt i dessa avseenden
synes inte finnas anledning att nu intaga.
Såsom skäl för Linköpings stads förvärvande av stadsägorna nr 2253 D
och 2233 liar staden anfört, att det för en utbyggnad av industriområdet
å Västanstång är angeläget att staden disponerar mark inom området. Mot
försäljning av de ifrågavarande markområdena till staden har ingen av de
hörda myndigheterna rest invändningar. I nyssnämnda utlåtande anförde
jordbruksutskottet, som bildat sig en uppfattning om områdenas belägenhet
vid besök å orten, bland annat, att de då ifrågavarande fyra lektorsprebendefastigheterna,
vilka var belägna inom samma industriområde som
de nu aktuella fastigheterna, genom sin belägenhet omedelbart utanför
stadens bebyggda område samt i närheten av hamn och järnväg otvivel
-
3
Statsutskottets utlåtande nr 37 år 195S
aktigt torde tillhöra de lämpligaste industritomterna i staden samt att Linköpings
stad borde få förvärva fastigheterna.
Då några invändningar av principiell art inte kan göras mot den ifrågasatta
överlåtelsen och samma skäl för bifall är förhanden nu som år 1943,
finner jag, i likhet med i ärendet hörda myndigheter, att stadens önskan
att förvärva de båda lektorslönejordarna bör villfaras. Försäljningspriset
bör enligt min mening bestämmas till lägst det av kammarkollegiet föreslagna
eller sammanlagt 153 500 kronor. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande försäljningen och
dispositionen av försäljningsmedlen samt i samband med försäljningen i
övrigt uppkommande spörsmål. Därest försäljning kommer till stånd, torde
de behållna försälj ningsmedlen tills vidare böra fonderas.
TJtskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört, tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och
hemställer förty,
att riksdagen må medgiva, att de inom Linköpings stad
belägna lektorsprebendefastigheterna stadsägorna nr 2253
D och 2233 må för ett sammanlagt pris, icke understigande
153 500 kronor, och på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t
finner skäligt bestämma, försäljas till Linköpings stad.
Stockholm den 28 februari 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Einar Persson, Boman, Thun, Pålsson,
Sundelin, Rikard Svensson, Söderberg, Mårtensson, Bertil Petersson, Ragnar
Bergh, Sunne, fröken Ranmark, herr Mossberger och fru Svenson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Ståhl, Jansson i Kalix, Gustafsson i Stockholm, Blidfors,
Andreasson, Gerhard Nilsson i Gävle, Heckscher, Johansson i Norrköping
och Svensson i Stenkyrka.