Statsutskottets utlåtande nr 28 år 1958
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ord*
ning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten, i
vad motionerna hänvisats till statsutskottet.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Mannerskantz m. fl. (I: 291) och den andra inom andra kammaren
av herr Heckscher m. fl. (II: 377), har hemställts dels att riksdagen måtte
med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 1, såvitt här är i fråga, ur
budgeten avföra samtliga de anslagsposter, vilka finnas upptagna i vid
motionerna fogad bilaga; dels att anslagen till extra utgifter måtte beräknas
till i motionerna angivna belopp under varje huvudtitel; dels att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att under de avförda
anslagen föreliggande medelsbehov måtte i mån av medelstillgång
tillgodoses inom ramen för varje huvudtitels anslag till extra utgifter;
dels ock att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa att vid varje budgetårs
slut till riksdagen lämnas en redovisning för de extra utgiftsmedlens
användning under det förflutna budgetåret.
Motionerna har hänvisats till statsutskottet i vad de icke avser jordbruksärenden.
Till stöd för motionsyrkandena har anförts följande (se motionen
II: 3771).
Den svenska statsbudgeten har efter hand kommit att bli alltmera detaljerad.
Medan i början av 1800-talet riksdagen i stort sett endast beslöt
om fördelningen av anslagsmedlen under ett fåtal huvudrubriker inom huvudtitlarna
och man ännu under 1800-talets senare del rörde sig med ett
starkt begränsat antal anslag, innefattar budgeten nu omkring 1 500 anslagsposter
enbart på driftbudgeten. Den har därigenom kommit att bli
oerhört mycket mera detaljerad än exempelvis i England eller Nederländerna.
Man får gå till Frankrike och länder med ett statsskick av fransk
typ för att finna en motsvarighet till den svenska budgetens konstruktion
i detta hänseende. Samtidigt innebär det rikliga användandet av förslagsanslag
och reservationsanslag, vilket delvis nödvändiggöres genom uppsplittringen,
att osäkerheten om budgetutfallet på utgiftssidan likafullt är
betydande.
1 Den vid molionen fogade Bilagan är här uteslulcn.
246 38 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 28
2
Statsutskottets utlåtande nr 28 dr 1958
I huvudsak beror visserligen budgetutfallet och över huvud omfattningen
av statens utgifter på ett fåtal stora utgiftsposter, ofta sådana som
regleras i allmänna författningar och där intet utrymme finnes för »sparsamhet»
i egentlig mening, i den mån man icke vill rubba innehållet i dessa
författningar. Likafullt medför mängden av småposter, vilka till stor del
uppstått under den tid då regeringen var svag och riksdagen därför kom att
ingripa i förvaltningsarbetets detaljer, rätt betydande olägenheter.
Det möter stora svårigheter att omkring eif år före den nya budgetens
ikraftträdande i detalj förutsäga medelsbehovet på alla de olika poster,
varom här är fråga. Följden blir, att verk, myndigheter och andra institutioner
i sina anslagsframställningar måste räkna med marginal för oförutsedda
kostnadsökningar, att dessa marginaler oftast måste bortarbetas
under budgetarbetets gång och att de beviljade anslagen oaktat budgetgranskningen
ofta visa sig vara oriktigt beräknade. I de icke ovanliga fall.
då det visar sig att man i själva verket skulle ha kunnat klara sig med
mindre belopp än det anvisade, finnes också en påtaglig tendens att »göra
slut på» anslaget före budgetårets utgång, så att man icke skall behöva
riskera en sänkning med hänsyn till minskad belastning. Vidare kunna
besparingar i åtskilliga fall beröva de administrativa organen allt intresse
av att i stort sett hushålla med dem tilldelade medel, eftersom icke använda
anslag på en post betraktas som »förlorade» när de icke få begagnas för
andra mera nödvändiga ändamål inom verksamhetsområdet. Sannolikt förorsakas
härigenom ett visst slöseri, som visserligen kan vara av ringa
statsfinansiell betydelse men likväl ger upphov till en olycklig praxis inom
förvaltningen.
Om man upphör med att som nu anvisa alla dessa mindre anslag i själva
budgeten och i stället uppdrager åt Kungl. Maj :t att vid lämpligt tillfälle,
antingen vid budgetårets början eller efter hand därefter, anvisa ifrågavarande
medel, skulle därigenom icke obetydliga fördelar stå att vinna.
Först och främst möj liggöres härigenom eu smidigare anpassning till de
under budgetåret rådande förhållandena. I vissa fall kunna anslagen minskas
i jämförelse med vad man från början förutsett, i andra fall kan det
bli fråga om ökningar. Man har också större möjligheter att snabbt genomföra
olika rationaliseringsåtgärder. Vidare främjas sparsamheten med statens
medel både i fackdepartementen och hos verk och myndigheter.
Riksdagens arbetsbörda skulle på detta sätt även kunna väsentligen
minskas. Visserligen måste riksdagen på sätt som nedan antydes fortlöpande
granska medlens användning och klargöra sin mening om vad som därvid
bör ske, men detaljbeslut om en rad särskilda poster bli onödiga. En
motsvarande minskning i departementens, särskilt finansdepartementets,
arbetsbörda kan även åstadkommas, därest Kungl. Maj:t med fullföljande
av samma grundsatser även ger verk och myndigheter större rörelsefrihet
inom ramen för angivna maximibelopp.
Slutligen framtvingas genom ett dylikt förfarande en grundligare prövning
av frågan, vilka anslagsbehov som skola ges företräde framför andra.
Under nuvarande förhållanden, då varje detaljanslag behandlas för sig,
är det utomordentligt svårt att inom ramen för det forcerade budgetarbetet
företa en dylik granskning. Skulle däremot ett större belopp ställas till förfogande
för att för angivna ändamål fördelas av Kungl. Maj :t respektive
underlydande verk och myndigheter, blir det bättre Hd för denna prioritetsgranskning,
liksom det i varje särskilt fall blir nödvändigt alt väga
Statsutskottets utlåtande nr 28 år 195S
3
anslagsbehoven mot varandra i stället för att helt enkelt försöka få igenom
ett i och för sig önskvärt anslag utan att gå in på några dylika jämförelser.
Mot detta resonemang invändes ofta, att en dylik sammanslagning av
mindre anslag skulle komma att minska riksdagens inflytande i statsverksamheten.
Så till vida är invändningen riktig, att riksdagen icke längre
skulle komma att fatta formliga beslut om en mängd detaljer, vilka för
närvarande underställas dess prövning. Man kan emellertid med skäl fråga
sig, huruvida riksdagsarbetet under nuvarande förhållanden ger möjlighet
för en verklig detaljgranskning av detta slag. I själva verket förhåller det
sig väl så, att det många gånger kan bli beroende på tillfälligheter i vad
mån sakprövning äger rum beträffande ett särskilt anslag. Någon möjlighet
för riksdagen att få tid för en verklig jämförelse mellan olika smärre anslagsbehov
och en avvägning dem emellan finnes knappast.
Å andra sidan är det uppenbart, att riksdagen varken kan eller bör helt
avstå från inflytande i dessa hänseenden. Det finns emellertid tvenne vägar
på vilka ett sådant inflytande även vid en ändrad praxis skulle kunna utövas.
Dels har riksdagen möjlighet att i efterhand uttala sig om Kungl.
Maj :ts åtgärder på området, en granskning som i så fall med fördel skulle
kunna anslutas till statsrevisionsarbetet. Dels kan riksdagen givetvis i sina
skrivelser uttala önskemål om prioritet för det ena eller andra ändamålet,
t. ex. med utgångspunkt från enskilda motioner.
Om man med utgångspunkt härifrån söker dra en gräns för de anslag,
vilka äro alltför små för att motivera detalj prövning från riksdagens sida,
synes det närmast lämpligt att man sätter gränsen vid anslag på 500 000
kronor. Dessa äro till antalet betydande, men deras sammanlagda belopp
är icke så stort att det på något avgörande sätt påverkar statsbudgetens
omfattning. Emellertid äro vissa bland anslagen av sådan art, att de likafullt
måste prövas av riksdagen. Så länge den nuvarande gränsen mellan
personanslag och sakanslag anses böra bibehållas, kan det sålunda knappast
vara möjligt att undandraga löneanslagen från riksdagens prövning.
Vissa andra anslag äro även grundade på särskilda författningar eller juridiskt
bindande överenskommelser och kunna således icke lämnas åt Kungl.
Maj :ts bedömning. I förevarande motion har sålunda anslag av nu nämnd
typ såvitt möjligt uteslutits. Skulle en närmare granskning ge vid handen,
att denna princip i något fall icke iakttagits, torde detta kunna korrigeras
vid utskottsbehandlingen. Bland de övriga växlar angelägenhetsgraden:
några äro otvivelaktigt nödvändiga, andra böra lämpligen bli beroende av
tillgång på medel, och i de flesta fall måste beloppet avgöras med hänsyn
till den sammanlagda medels tillgången.
En reform av budgetstrukturen ur här ifrågavarande synpunkter kan
sålunda lämpligen ta den formen, att man ur budgeten avför alla sakanslag
och bidragsanslag på 500 000 kronor eller därunder, vilka icke äro beroende
av särskilda författningar, och i stället företar en motsvarande uppräkning
av varje huvudtitels anslag för extra utgifter, inom vars ram det får ankomma
på Kungl. Maj:t att tillgodose de föreliggande medelsbehoven. Då
emellertid den föreslagna förändringen möjliggör bättre hushållning med
tillgängliga medel, torde i samband härmed totalbeloppet kunna nedräknas
med 20 procent. Kungl. Maj :t bör vidare vid varje budgetårs slut inför
riksdagen redovisa huru anslagen till extra utgifter använts under det
förflutna budgetåret.
4
Statsutskottets utlåtande nr 28 år 1958
Utskottet. Huvudsyftet med de föreliggande motionerna är att ur statsbudgeten
skulle avföras sakanslag och bidragsanslag av en viss storlek,
vilka inte är beroende av särskilda författningar, varvid i stället skulle ske
en motsvarande uppräkning av varje huvudtitels anslag för extra utgifter,
inom vars ram det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att tillgodose de föreliggande
medelsbehoven. De anslag under de olika huvudtitlarna som i
enlighet med motionsyrkandet skulle avföras ur budgeten anges i en vid
motionerna fogad bilaga (tryckt vid motionen 11:377). Samtidigt med denna
överföring skulle emellertid enligt motionsyrkandet jämväl ske en nedräkning
av totalbeloppet med 20 procent.
Motionärerna framhåller såsom motivering för berörda yrkande, att den
svenska statsbudgeten efter hand kommit att bli alltmera detaljerad och
nu innefattar omkring 1 500 anslagsposter enbart på driftbudgeten. Enligt
motionärerna innebär det rikliga användandet av förslagsanslag och reservationsanslag,
vilket delvis nödvändiggöres genom uppsplittringen, att osäkerheten
om budgetutfallet på utgiftssidan likafullt är betydande. Om man
upphör med att som nu anvisa ett stort antal mindre anslag i själva budgeten
och i stället uppdrager åt Kungl. Maj :t att vid lämpligt tillfälle, antingen
vid budgetårets början eller efter hand därefter, anvisa ifrågavarande
medel, skulle enligt motionärerna icke obetydliga fördelar stå att
vinna. I detta sammanhang diskuteras i motionerna även frågan om riksdagens
inflytande på statsverksamheten, bl. a. mot bakgrunden av de möjligheter
som under nuvarande förhållanden föreligger för riksdagen att utöva
en verklig detaljgranskning av vissa anslag.
Enligt utskottets mening har i motionerna anförts vissa synpunkter som
är värda beaktande. Det lärcr inte kunna förnekas att den nuvarande statsbudgeten
i viss utsträckning upptar anslag eller anslagsposter, som måste
anses väl detaljerade och beträffande vilka riksdagens granskning i praktiken
framstår såsom övervägande formell. Det föreligger därför skäl att
underkasta den i motionerna väckta frågan om ett sammanförande av vissa
anslag för särskilda ändamål till större klumpanslag eu närmare undersökning,
med beaktande av de omständigheter som kan åberopas såväl för
som emot ett dylikt sammanförande och dess avgränsning. Utskottet vill
i detta sammanhang allenast erinra om den utveckling av ifrågavarande slag
som beträffande kapitalbudgeten förevarit i fråga om kommunikationsverken.
Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka de i motionerna framställda
yrkandena. Dessa innebär att riksdagen redan nu, alltså med verkan
fr. o. m. den 1 juli 1958, skulle ur budgeten avföra ett stort antal anslag,
som skulle i form av klumpanslag ställas till Kungl. Maj :ts förfogande. En
dylik genomgripande åtgärd kan utskottet inte förorda på grundval
av det framställda motionsyrkandet, bl. a. med hänsyn till den fördröjande
inverkan densamma skulle få på det f. n. inom vederbörande
Statsutskottets utlåtande nr 28 år 1958
b
utskott pågående budgetarbetet för nästa budgetår. Härtill kommer att
yrkandet i motionerna inte allenast innefattar ett tekniskt sammanförande
av de berörda anslagen till ett fåtal klumpanslag utan även
innebär en nedräkning av anslagens totalbelopp med 20 procent. Till ett
yrkande av sådan innebörd kan utskottet inte ta ställning utan närmare
utredning.
Med hänsyn till det anförda har utskottet likväl inte något att erinra mot
att den i motionerna väckta frågan göres till föremål för en närmare undersökning
genom Kungl. Maj :ts försorg. Utan att närmare ingå på frågan om
formen för en dylik undersökning vill utskottet endast erinra om den
under fjolåret tillsatta budgetkommittén, vilken har att utreda frågan om
en omläggning av riksdagens budgetarbete.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att motionerna I: 291 och II: 377, såvitt nu är ifråga, icke
må av riksdagen bifallas;
2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet i anledning av motionerna anfört.
Stockholm den 12 februari 1958
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gustaf Andersson, Ivar
Johansson, Einar Persson, fröken Andersson, herrar Birger Andersson,
Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist, Söderberg, Axel Johannes Andersson,
Mårtensson, Sunne och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Åkerström, Malmborg, Petterson i
Degerfors, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Staxäng, fröken Elmén, herrar
Rubbestad, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Nildfors, fröken
Karlsson, herrar Gustafsson i Skellefteå, Gerhard Nilsson i Gävle och Lassinantti.
Reservationer
1) av fröken Andersson, herr Staxäng, fröken Karlsson och herr Gerhard
Nilsson i Gävle, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna T: 291
och II: 377, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 4 börjar
med »Enligt utskottets», t. o. in. det stycke, som på s. 5 slutar med »riksdagens
budgetarbete», bort ersättas med text av följande lydelse:
6
Statsutskottets utlåtande nr 28 år 1958
»Utskottet deiar de av motionärerna anförda synpunkterna. Det lärer
inte kunna förnekas, att den nuvarande statsbudgeten i stor utsträckning
upptar anslag eller anslagsposter, som måste anses väl detaljerade och beträffande
vilka riksdagens prövning i praktiken blir övervägande formell.
Såsom motionärerna anfört innebär även det rikliga användandet av
förslagsanslag och reservationsanslag, att osäkerheten om budgetutfallet
på utgiftssidan likafullt är betydande. Utskottet finner det sålunda lämpligt,
att alla sakanslag och bidragsanslag under visst belopp sammanföres
till större klumpanslag, inom vars ram det må ankomma på Kungl. Maj :t
att tillgodose de föreliggande medelsbehoven. Dessa klumpanslag bör vara
obetecknade.
Beträffande den övre gränsen för de anslag som sålunda bör sammanföras
till ett klumpanslag biträder utskottet likaledes det i motionerna förordade
beloppet, nämligen 500 000 kronor.
I motionerna yrkas såsom nämnts härutöver, att en nedräkning av totalbeloppet
skall ske med 20 procent. Såsom motiv härför anför motionärerna
bl. a., att det möter stora svårigheter att omkring ett år före
den nya budgetens ikraftträdande i detalj förutsäga medelsbehovet på alla
de olika poster varom här är fråga. Följden blir att verk, myndigheter och
andra institutioner i sina anslagsframställningar måste räkna med marginaler
för oförutsedda kostnadsökningar och att anslagsbehoven trots den
företagna budgetgranskningen ofta visar sig vara oriktigt beräknade. Sannolikt
förorsakas också ett visst slöseri av att de administrativa organen
kan anse sig ha intresse av att »göra slut på» anslaget före budgetårets
utgång, när det ändock inte får begagnas för andra ändamål inom verksamhetsområdet
som kunde betraktas såsom mer nödvändiga.
Även härutinnan instämmer utskottet med motionärerna. Den av utskottet
förordade förändringen möjliggör otvivelaktigt en bättre hushållning
med tillgängliga medel. Med hänsyn härtill och med beaktande i
övrigt av det oroande statsfinansiella läget finner utskottet det välbetänkt,
att en nedskärning av de ifrågavarande anslagens totalbelopp genomföres.
Utskottet beräknar att överflyttningen av medel från sak- och bidragsanslag
till extra utgiftsanslag skall medgiva en total minskning av
medelsbehovet med omkring 20 procent.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 291 och
II: 377, såvitt nu är ifråga,
1) godkänna i motionerna förordad överflyttning av medel
från sak- och bidragsanslag till extra utgiftsanslag, vilken
överflyttning beräknas medgiva en total minskning av medelsbehovet
med omkring 20 procent;
Statsutskottets utlåtande nr 28 år 1958
7
2) besluta att Kungl. Maj :t vid budgetårets slut skall
till riksdagen lämna en redovisning för de extra utgiftsmedlens
användning under det förflutna budgetåret.»
2) av herr Rubbestad, som ansett att utskottet bort avstyrka motionerna
I: 291 och II: 377, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 4 börjar med
»Enligt utskottets», t. o. in. det stycke, som på s. 5 slutar med »riksdagens
budgetarbete», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet anser sig inte kunna tillstyrka de i motionerna framställda
yrkandena. Ett bifall till motionerna skulle innebära att riksdagen, med
verkan fr. o. in. den 1 juli 1958, skulle ur budgeten avföra ett stort antal
anslag, som skulle i form av klumpanslag ställas till Kungl. Maj :ts förfogande.
En dylik genomgripande åtgärd kan utskottet inte förorda på
grundval av det framställda motionsyrkande!, bl. a. med hänsyn till den
fördröjande inverkan densamma skulle få på det f. n. inom vederbörande
utskott pågående budgetarbetet för nästa budgetår. Härtill kommer att
yrkandet i motionerna inte allenast innefattar ett tekniskt sammanförande
av de berörda anslagen till ett fåtal klumpanslag utan även innebär
en nedräkning av anslagens totalbelopp med 20 procent. Ett yrkande
av sådan innebörd kan utskottet inte biträda.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att motionerna I: 291 och II: 377, såvitt nu är ifråga, icke
må av riksdagen bifallas.»