Nr 7—8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyddsbestämmelser
för omogna lingon.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 129 i första kammaren av herrar Jonasson och
Andersson, Axel Emanuel, samt nr 153 i andra kammaren av herrar Nilsson i
Tvärålund och Pettersson i Dahl.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning och förslag, om möjligt till
innevarande års riksdag, till skyddsbestämmelser för omogna lingon».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, "hänvisa till motionen II: 153.

Över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
utlåtanden inhämtats från lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Kronobergs,
Värmlands, Södermanlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Sistnämnda
fyra länsstyrelsers remissvar har varit åtföljda av yttrande från
vederbörande hushållningssällskap. På begäran av utskottet har därjämte
yttrande avgivits av Sveriges kemiska industrikontor. Vidare har Kooperativa
förbundet och Sveriges fruktindustriförbund ävensom fabrikören Johan
A. Olsson, Järvsö, vilken tillverkar rensningsmaskiner för lingon och blåbär,
på eget initiativ inkommit med yttranden.

Frågan har senast behandlats av tredje lagutskottet år 1950 i ett utlåtande
nr 6.

Rätten till vilt växande bär

Att utan lov taga väg över »tomt eller plantering eller över annan äga
som kan skadas därav» är belagt med straff (24 kap. 4 § strafflagen), men
eljest är beträdande av annans mark icke förenat med straffpåföljd. Olovligt
tillägnande av naturalster är straffbelagt endast i fråga om vissa särskilt angivna
sådana alster (24 kap. 2 § strafflagen); bland dessa förekommer icke
bär.

Förslaget till brottsbalk (SOU 1953: 14) upptar icke någon saklig ändring
av dessa regler.

Lagberedningen torde ej i samband med det pågående arbetet med en revision
av jordabalken komma att upptaga frågan om rätten till skogsbär till
behandling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sam!. 3 avd. Nr 7—8

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

Åtgärder till förhindrande av skördandet av omogna skogsbär

I en motion vid riksdagen år 1913 föreslogs, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla om utredning och förslag till lag angående fridlysningstider
för lingon. Motionen avslogs emellertid av riksdagen.

Vid 1917 års riksdag yrkades i motioner förbud mot plockning av lingon
före viss dag. Riksdagen hemställde detta år i skrivelse till Kungl. Maj :t, att
Kungl. Maj :t täcktes snarast låta verkställa utredning om och i vad mån
bestämmelser kunde utfärdas, genom vilka lingonplockning före viss, för
lämpligt område årligen av länsstyrelsen bestämd dag skulle vara vid ansvar
förbjuden, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

I anledning härav föreläde Kungl. Maj:t år 1918 riksdagen en proposition
med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag. Vid
behandlingen av frågan stannade kamrarna i olika beslut, i det första kammaren
avslog propositionen under det andra kammaren godkände ett av
jordbruksutskottet avgivet förslag i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen.
Frågan hade sålunda förfallit.

Frågan angående lagstiftning om inskränkning av tiden för skörd av
lingon upptogs ånyo i en vid 1927 års riksdag väckt motion. Även nämnda
år förföll frågan genom skiljaktiga beslut i kamrarna.

År 1928 väcktes åter motion i ämnet. Riksdagen hemställde detta år i
skrivelse till Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t täcktes låta verkställa utredning
angående inskränkning av tiden för skörd av lingon samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

År 1930 förelädes riksdagen ny proposition i ämnet. Enligt denna skulle
Konungen, därest förhållandena sådant påkallade till förhindrande av att
lingon plockades, innan de uppnått lämplig mognad, äga att på framställning
av hushållningssällskap och landsting förordna, att inom visst område
plockning av lingon, där dessa ej omedelbart förtärdes i samband med
plockningen, icke finge äga rum före dag, som av länsstyrelsen bleve bestämd.

Jordbruksutskottet anförde i avgivet utlåtande över propositionen, att utskottet
i huvudsak icke hade något att erinra mot densamma, men att enligt
utskottets mening markägare och arrendator borde undantagas från
förbudet i fråga. Utskottet hemställde fördenskull, att riksdagen måtte lämna
propositionen utan bifall men anhålla, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande
av det anförda utarbeta nytt förslag i ärendet.

Första kammaren biföll utskottets hemställan, varemot andra kammaren
anslöt sig till en reservation i utskottet om avslag å propositionen. Propositionen
hade sålunda avslagits utan att riksdagen begärde nytt förslag i
ämnet.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

I en vid 1935 års riksdag väckt motion hemställdes i nu förevarande avseende,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa om vidtagande av
åtgärder i samma syfte som avsågs med »1930 års proposition till riksdagen
angående bestämmelser om förbud för plockning av omogna skogsbär».

I utlåtande (nr 21) i ärendet yttrade första lagutskottet beträffande denna
fråga bl. a. följande:

Det lärer emellertid även i övrigt vara synnerligen önskvärt att man söker
ingripa mot den särskilt beträffande lingonen utbredda oseden att skörda
dem mycket för tidigt. I fråga om möjligheterna för ett sådant ingripande
kan det väl vara förenat med vissa svårigheter att såsom tidigare föreslagits
låta offentlig myndighet bestämma viss tid före vilken lingonen å en viss ort
ej må skördas. Ett förbud att på uppenbart för tidigt stadium skörda
lingonen skulle dock alltid på denna väg kunna erhållas. Även andra utvägar
äro emellertid tänkbara. Sålunda finner utskottet icke uteslutet att det skulle
kunna meddelas en bestämmelse enligt vilken jordägaren skulle äga att hos
landsfiskalen i orten utverka förbud att skörda omogna lingon å viss mark.
För överträdelse av förbudet borde stadgas ett lågt bötesstraff, som dock
icke skulle äga tillämpning i andra fall än där någon efter det förbudet
blivit exempelvis genom anslag kungjort uppsåtligen eller genom oursäktligt
förbiseende åsidosatt detsamma. Genom att göra förbudet mot plockning
av omogna lingon beroende av jordägarens initiativ skulle detsamma icke
behöva bli mer omfattande än behovet kräver. För en sådan regel kan även
anföras att ett förbud av ifrågavarande slag aldrig lärer kunna bli effektivt,
därest icke jordägaren är intresserad av att medverka till dess upprätthållande.
Vidare må framhållas att den ifrågasatta bestämmelsen alltid skulle
medge rätt att plocka mogna lingon. Att på detta sätt för straffbudets tilllämpning
kräva, att någon verkligen illojalt försökt förekomma andra och
skördat bären i förtid, torde även vara överensstämmande med rättskänslan.

Utskottets hemställan avsåg att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville skyndsamt verkställa utredning i de
av utskottet angivna hänseenden samt för riksdagen framlägga de förslag
vartill utredningen kunde föranleda.

I en reservation hemställdes att motionerna icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Frågan förföll på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

I en vid 1942 års riksdag väckt motion (II: 151) hemställdes bland annat,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder i syfte
att förhindra att omogna bär avplockades.

I utlåtande (nr 35) över denna och en annan motion yttrade första lagutskottet
beträffande nu förevarande spörsmål bl. a. följande:

De förslag härutinnan, som tidigare framlagts för riksdagen, ha emellertid
icke lyckats vinna riksdagens bifall, främst på grund av de stora svårigheter
som framträtt i fråga om förslagens praktiska utformning. I den
nu förevarande motionen II: 151, som upptager denna fråga, har ej heller
något nytt uppslag för frågans lösning framlagts. Med hänsyn härtill har
utskottet icke ansett sig böra i anledning av motionen förorda någon framställning
i ämnet till Kungl. Maj:t. Utskottet förutsätter emellertid att de

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

olika organ, som syssla med hithörande försörjningsfrågor, ha sin uppmärksamhet
fästad på det nu ifrågavarande spörsmålet och, därest någon
godtagbar lösning erbjuder sig, framkomma med förslag härom.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, och denna hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Frågan upptogs ånyo i en vid 1943 års riksdag väckt motion (II: 194),
vari hemställdes, att riksdagen i .skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära,
att »sådana bestämmelser utfärdas, som förhindra, att omogna skogsbär
avplockas och skördas».

I utlåtande (nr 8j över motionen hemställde första lagutskottet, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I en reservation hemställdes om bifall till motionen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1944 års riksdag väcktes två motioner (I: 146 och II: 76) i frågan. I
motionerna, vilka var likalydande, hemställdes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära, att bestämmelser utfärdades till förhindrande av
att omogna skogsbär plockades.

I utlåtande (nr 20) anförde första lagutskottet bl. a.:

Jämväl statens livsmedelskommission, som i skilda sammanhang tagit
frågan under övervägande, har avstyrkt att lagstiftningsåtgärder i sådant
syfte vidtagas. Vid frågans tidigare behandling har framhållits att utformningen
och tillämpningen av bestämmelser om förbud mot för tidig skörd av
skogsbär äro förenade med stora svårigheter. Därvid har särskilt påpekats,
att bären mogna på olika tider och att övervakningen av ett förbud är svårt
att genomföra. I nu förevarande motioner har icke heller framlagts något

nytt förslag Ull frågans lösning.--— Man torde likväl kunna antaga att

upplysningsåtgärder äro ägnade att motverka missförhållandet att skogsbär
skördas i omoget skick. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att utforma
lämpliga författningsbestämmelser i ämnet finner utskottet sig icke böra förorda
bifall till motionärernas hemställan.

Utskottet hemställde att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, vilken hemställan bifölls av riksdagen.

I anledning av två likalydande motioner vid 1950 års riksdag (I: 331 och
II: 387), vari bl. a. hemställdes om förbud att plocka och skörda omogna
skogsbär, yttrade tredje lagutskottet, som icke fann sig kunna tillstyrka motionerna,
i denna del följande:

Vad slutligen angår yrkandet i motionerna om införande av förbud mot
att skörda omogna skogsbär, så har även denna fråga upprepade gånger behandlats
i riksdagen. Tidigare framförda förslag ha avvisats av riksdagen
på grund av svårigheterna att utforma lämpliga bestämmelser och att övervaka
att ett förbud efterleves. Nu förevarande motioner anvisa icke något
sätt att övervinna dessa svårigheter.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

5

Yttranden

Länsstyrelserna i Kronobergs, Södermanlands, Gävleborgs och Värmlands
län samt lantbruks styr elsen ger uttryck för uppfattningen, att den rika förekomsten
av skogsbär i vårt land är en värdefull tillgång, som bör tillvaratas
och skyddas på bästa sätt, men att lagstiftningsvägen icke är lämplig för att
komma till rätta med de av motionärerna berörda svårigheterna, eftersom
meddelade plockningsförbud ej kan övervakas. De avstyrker därför motionerna.
Sistnämnda svårighet framhålles också av länsstyrelsen i Västerbottens
län och Sveriges fruktindustriförbund som skäl för avstyrkande. I flertalet
yttranden betonas även att mognadstiden för bär inom samma län kan
variera mycket starkt och att en enhetlig reglering för helt län därför icke
utgör en tillfredsställande ordning.

I yttranden av lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs och Gävleborgs
län, Sveriges kemiska industrikontor och Kooperativa förbundet anvisas
som den mest framkomliga vägen, att man fortsätter att sprida allmän
upplysning och söker åstadkomma frivilliga överenskommelser mellan intressenterna
samt att uppköparna noga granskar kvaliteten på de uppköpta
bären.

Angående möjligheten av en frivillig kvalitetskontroll anför lantbruksstyrelsen: För

en sådan kontroll erfordras, att kvalitetsregler fastställas och att dessa
bekantgöras för plockarna. Om därjämte betalningen göres beroende av kvaliteten
och uppköparna vägrar att taga mot för tidigt plockade bär skulle
vissa garantier kunna skapas för att skörden sker vid rätt tidpunkt.

I den mån särskild kontroll av lingon för export visar sig befogad för att
upprätthålla ett gott anseende för svenska lingon på den internationella
marknaden, torde exportkontroll lämpligen kunna utövas genom att auktoriserade
besiktningsmän får granska för export avsedda varupartier.

I samma hänseende uttalar sig Kooperativa förbundet på följande sätt:

Självfallet har vi ibland tidigare om åren haft svårigheter att inköpa lingon
av sådan kvalitet, att de kunnat användas för färskförsäljning till hushållen
eller inom industrien, men man torde nog kunna säga, att problemen i allmänhet
har kunnat lösas. Detta sammanhänger med att inköpen av en sådan
vara som lingon måste förenas med en organisation, där besiktning av bären
sker, innan inköpet äger rum. Denna besiktning kan företas, såsom fallet är
i Bergsjö, genom att våra uppköpare far omkring och undersöker de disponibla
kvantiteterna eller genom att de konsumtionsföreningar, som uppträder
som inköpare för vår räkning, har folk anställda, som kan sköta om
denna inspektion.

Vi är därför av den meningen, att en mycket noggrann inspektion av de
utbjudna lingonpartierna är nödvändig för att man skall kunna vara säker
på en god kvalitet. Livsmedelsindustrien har mer och mer gått över till att
arbeta efter denna regel. Numera köpes av oss ytterligt små kvantiteter per
telefon i obesett skick av oss själva eller våra ombud.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att risken för att erhålla leveranser
av övermogna lingon f. n. är större än risken att få omogna bär,
samt fortsätter:

För den händelse en lagstiftning om skyddsbestämmelser för omogna
lingon skulle leda till en sådan försening av plockningen, att en större andel
av bären än för närvarande plockas övermogna, skulle lagstiftningen snarare
kunna verka kvalitetssänkande på den totala lingonskörden.

Uttalanden, vari motionerna tillstyrkes, föreligger endast från Västerbottens
läns hushållningssällskap och Västerbottens slakteriförening, vilken senare
även hänvisar till instämmande av Västerbottens södra köpmannaförbund,
samt från fabrikören Olsson i Järvsö.

Länsstgrelsen i Gävleborgs län anser att frågan bör bli föremål för en allsidig
och upplysande utredning, vilken — oavsett om den leder till lagstiftning
— skulle kunna bli betydelsefull och vägledande.

Utskottet

Som motionärerna framhållit medger den rikliga förekomsten av skogsbär
i vårt land möjlighet att skörda betydande kvantiteter utan annan
egentlig kostnad än för plockning och rensning. För att belysa storleken av
de kvantiteter det här är fråga om kan nämnas, att år 1057 avsändes från
järnvägsstationer i Hälsingland i runt tal 2 000 ton lingon till ett pris för
rensade bär av ca 1 kr. per kg. Med lastbil torde samtidigt ha avsänts omkring
500 ton. De största lingonförekomsterna finns i Hälsingland, särskilt
de västra delarna, i Västerbotten och i Värmland. Betydande delar av de
plockade kvantiteterna levereras genom ett ganska vitt förgrenat nät av uppköpare
till bär- och konservindustrien. Rensningen sker numera i stor utsträckning
maskinmässigt. En avsevärd del av produktionen exporteras,
främst till Tyskland och Danmark. Vår huvudsakligaste konkurrent på den
utländska marknaden är Finland.

Uppenbart är att bärens kvalitet nu kommit att få större betydelse än
tidigare, när praktiskt taget alla bär gick direkt till förbrukning i svenska
hem. Omogna bär eller bär, som plockats omogna och sedan fått ligga och
eftermogna, liksom övermogna bär, lämpar sig icke för industriell bearbetning
eller export. Vikten av att bären plockas på en lämplig tid och omedelbart
levereras till köparen har nu också blivit så tydlig för alla, som yrkesmässigt
sysslar med dessa frågor, att åtskilliga initiativ redan tagits för att
genom frivilliga överenskommelser mellan bärplockare och bäruppköpare
åstadkomma bättre förhållanden. Delvis synes dessa försök ha lyckats ganska
bra, delvis har resultatet blivit en besvikelse. Vissa svårigheter uppstår
nämligen därigenom, att priserna under plockningssäsongen kan variera rätt
starkt. Förväntan på höga priser just vid säsongens början lockar till tidig
plockning, medan en förhoppning om stigande priser mot säsongens slut
leder till lagring av redan plockade bär. Det har därför uppkomit ett all -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

mänt önskemål att för större områden införa ett fixerat öppningspris, vilket
sedan bibehålies oförändrat.

Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att hindra, att skogsbär
plockas innan de blivit mogna, har, såsom av utskottets tidigare redogörelse
framgår, upprepade gånger prövats av riksdagen. Därvid har också övervägts
möjligheten att genom lagbestämmelser förbjuda, att skogsbär skördas
i förtid. Trots enighet om det önskvärda i att bruket att plocka omogna
skogsbär stävjas har emellertid icke något av de olika förslag till lagstiftning
som framlagts lyckats vinna riksdagens bifall. Detta beror främst på att det
befunnits mycket svårt att övervaka efterlevnaden av ett meddelat förbud,
men betänkligheter har även yppats mot att utsträcka en eventuell lagstiftning
till annat än illojala förfaringssätt samt mot att reglera bärplockningen
inom områden med olika mognadstid genom enhetliga bestämmelser angående
den tidigaste dag plockning får ske.

Motionärerna anser att riksdagen tidigare överskattat svårigheterna vid
en i lag genomförd reglering och föreslår nu en lagstiftning liknande den,
som redan finns på jaktvårdens område, övervakningen skulle underlättas
av att de flesta bärplockare själva vore intresserade av bestämmelsernas åtföljd.
Utskottet finner dock icke, att motionärerna härigenom framfört någon
väsentligt ny synpunkt på frågans lösning. Så gott som samtliga i ärendet
hörda remissinstanser avstyrker också lagstiftning på området med
hänvisning till övervakningssvårigheterna. Konservindustrien, vars uppfattning
i denna fråga torde böra tillmätas stor betydelse, synes sakna intresse
för förbud genom lagstiftning. Sveriges kemiska industrikontor, vilket även
representerar dessa intressen, har sålunda framhållit, att en lagstiftning av
den art motionärerna tänkt sig skulle kunna inverka kvalitetsförsämrande,
om den föranleder en sådan försening av plockningen, att en större andel
av bären än f. n. plockas övermogna. Den i motionerna sålunda anvisade
utvägen att komma till rätta med problemet anser icke heller utskottet
vara framkomlig.

Utskottet, som klart inser att det här rör sig om betydande värden, vill
för sin del understryka vikten av att man i stället fortsätter på den väg,
som redan beträtts, nämligen med omsorgsfull kvalitetskontroll, försök att
få till stånd frivilliga överenskommelser inom större områden om tidigaste
plockningsdag — gärna som ock skett med olika tider för exempelvis kustland
och inland —- fixerade priser som motverkar spekulation i prisändringar
samt allmän upplysning genom propaganda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 129 och II: 153 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1958

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1958

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl*, Grym, Axel Jansson,
Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson* och Robert Johansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Åhman, fru
Torbrink, herrar Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie*, Stiernstedt*
och Hamrin i Kalmar.

* Icke närvarit vid justering av utlåtandet.

580432 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag