Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr
495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
i hamn.
Genom en den 7 mars 1958 dagtecknad proposition, nr 96, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 495) om avgifter till
välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1948 om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives och att lagens överskrift skall lyda som följer.
Lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
(Gällande Igdelse)
1
Till välfärdsanordningar för sjöfolk
i hamn skall, förutom bidrag av
allmänna medel, i den omfattning nedan
sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)
från sjömän och redare.
(Föreslagen lydelse)
§•
Till välfärdsanordningar för sjöfolk
skall, förutom bidrag av allmänna
medel, i den omfattning nedan
sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)
från sjömän och redare.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 1 §, se 1950:344.
I Dihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 21
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med hänsyn till att den verksamhet som bedrives av handelsflottans välfärdsråd
numera kommit att omfatta inte bara välfärdsanordningar i hamnarna
utan även vissa arrangemang ombord på fartygen till sjöss föreslås
i propositionen att gällande lag angående avgifter till finansieringen av välfärdsarbetet
ändras så att den kommer att omfatta även andra anordningar
än sådana i hamn.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 30 juni 1948 (nr 495) om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn (ändr. SFS 344/1950) skall till välfärdsanordningar för
sjöfolk i hamn, förutom bidrag av allmänna medel, utgå s. k. välfärdsavgift
från sjömän och redare (1 §).
Välfärdsavgiften utgör fyra öre för dag och sjöman under den tid då sjömannen
varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg. Avgiften
betalas till hälften av sjömannen och till återstoden av redaren (2 §).
Avgiftsskyldigheten gällde ursprungligen endast svenska sjömän, som var
inskrivna vid sjömanshus. Genom lagändringen år 1950 utvidgades skyldigheten
till att gälla även utländska sjömän och sådana svenska sjömän, som
ej är inskrivna vid sjömanshus.
Välfärdsavgifterna användes till bestridande av de löpande kostnaderna
för välfärdsarbetet. Det statliga bidraget härtill utgår med lika stort belopp
som inflyter i avgifter från redare och sjömän (se årets statsverksprop.
X ht s. 172 f).
Redarnas och sjöfolkets avgifter inlevereras till sjöfartsstyrelsen, som avsätter
medlen till en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond. Även statens
bidrag avsättes till nämnda fond.
Jämlikt instruktion den 1 oktober 1948, nr 667, för handelsflottans välfärdsråd
ankommer det på rådet att planlägga och samordna välfärdsarbetet
för sjömän under deras vistelse i hamn.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har i propositionen
anfört följande.
»Vid tillkomsten av 1948 års lag var välfärdsarbetet för sjöfolket inriktat
på anordningar i hamnarna. Lagen kom därför naturligen att utformas så
att avgifterna angavs utgå till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Denna
bestämning av avgifternas användning har emellertid på sistone ansetts
alltför snäv. I en till handelsdepartementet överlämnad, inom handelsflottans
välfärdsråd den 25 november 1957 upprättad promemoria har rådet anmält,
att rådets verksamhet numera kommit att omfatta även vissa arrangemang
ombord på fartygen under gång till sjöss.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958
3
I promemorian anföres sålunda, att rådet sedan en tid tillbaka förmedlar
film för visning ombord på fartyg till sjöss. I allmänhet är fråga om film,
som enligt de med filmbolagen upprättade kontrakten inte får genom rådets
förmedling visas i land. Vidare har påbörjats distribution till fartyg av
informations- och underhållningsprogram som inspelats på magnetofonband.
Detta sker i samarbete med Sveriges Radio och utgör en komplettering till de
speciellt för sjöfolk avsedda kortvågssändningarna, vilka inom s. k. döda zoner
icke kan uppfattas på vissa håll i världen. I här avsedda fall har rådet,
efter hänvändelse till Kungl. Maj :t, bemyndigats att ur välfärdsfonden taga
i anspråk medel för verksamhet av detta slag.
Promemorian har av mig anmälts i årets statsverksproposition (X ht s.
172) i samband med behandling av välfärdsrådets medelsbehov för budgetåret
1958/59.
På grundval av vad som anförts i välfärdsrådets nämnda promemoria har
inom handelsdepartementet upprättats promemoria med förslag till lag om
ändring i 1948 års lag.
I departementspromemorian anföres, att den av välfärdsrådet angivna utvecklingen
av välfärdsverksamheten är värdefull för sjöfolket och därför
förtjänt av det stöd som kan erbjudas. Från saklig synpunkt synes enligt
promemorian intet vara att erinra mot att välfärdsfonden tages i anspråk för
att bestrida de kostnader som den utvidgade verksamheten medför. Ett utnyttjande
av fondens medel för att bekosta även arrangemang till sjöss står
emellertid i mindre god överensstämmelse med den nuvarande lydelsen av
1948 års lag, som formellt begränsar syftet med välfärdsavgifterna till anordningar
för sjöfolk i hamn. På grund härav synes det motiverat att vidtaga
sådan ändring i lagen att nämnda begränsning icke kvarstår. Slutligen
anföres, att det över huvud icke är lämpligt att i lagen närmare bestämma
arten av de välfärdsanordningar för sjöfolk, till vilka avgifterna skola
utgå. I enlighet härmed föreslås i promemorian den ändringen av lagens
rubrik och dess 1 § att orden »i hamn» utgår såsom bestämning till välfärdsanordningar
för sjöfolk.
Över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden inkommit
från Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska
sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet.
Samtliga har godtagit den i promemorian föreslagna lagändringen.
Även enligt min mening bör den ifrågasatta lagändringen komma till
stånd. Sådana arrangemang till sjöss, som välfärdsrådet numera kommit att
ombesörja, är uppenbarligen av den art att kostnaderna för dem bör bestridas
på samma sätt som kostnaderna för rådets välfärdsverksamhet i hamnarna.
Såsom anförts i departementspromemorian saknas anledning att i lagen
bestämma användningen av avgifterna närmare än att de skall utgå till
välfärdsanordningar för sjöfolk.»
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag*
och hemställer,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 96.
Stockholm den 10 april 1958
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Edström;
från
andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Ewerlöf, herrar
Odlie, Carlsson i Bakeröd, Rimmerfors, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm
och fru Svensson.
580668
Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag