Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1958
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att i det
allmännas hand säkra uppförandet och driften av vissa
elektronik järnecentraler.
I en inom första kammaren under nr 16 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning föreslår herrar öhman och Norling, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning och praktiska
åtgärder för att i det allmännas hand säkra uppförande och driften av elektronhjärnecentraler,
avsedda att mottaga och utföra beställningar från andra
än ägaren av centralen.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.
över motionen har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från telestyrelsen
och statistiska centralbyrån, vilka båda avstyrka bifall till motionen.
Telestyrelsen anför i sitt yttrande bl. a följande.
Motionärerna synas i sin framställning avse såväl matematikmaskiner,
avsedda särskilt för tekniska och vetenskapliga uppdrag, som databehandlingsmaskiner,
som användas för automatiska arbetsoperationer på det kontorstekniska
området.
Av elektroniska matematikmaskiner finnes i statens ägo en benämnd
BESK, som handhaves av matematikmaskinnämnden och användes för beräkningar
för vetenskapliga och tekniska ändamål. Den anlitas av bland
annat även televerket.
Maskiner för databehandling komma utan tvivel att i framtiden användas
för mångahanda uppgifter såväl inom enskilda företag som kommunala och
statliga verk. En statlig utredning »Kommittén för maskinell databehandling»
är sedan den 21 oktober 1955 verksam på detta område. Den uppehåller
god kontakt med olika intressenter inom den statliga administrationen
och näringslivet. För att tillgodose de särskilda intressen som televerket har
i detta hänseende har telestyrelsen tillsatt särskilda kontaktmän, vilka nära
samarbeta med kommittén.
Televerket är på intet sätt rustat att påtaga sig den för dess verksamhet
främmande uppgiften alt anlägga centraler för i motionen angivna ändamål
och åt andra tillhandahålla tjänster från dessa centraler. Det enda område,
där telestyrelsens expertis och televerkets speciella resurser kan komma
att direkt anlitas är i fråga om möjligheterna att tillhandahålla teleförbindelser
för dataöverföring till dylika centraler.
För en framgångsrik och rationell verksamhet på här ifrågavarande område,
som befinner sig i en utomordentligt snabb utveckling, är det nödvändigt
för den, som skall handhava rörelsen, att engagera ett betydande antal
1 Blhang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 9
2 Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1958
högkvalificerade vetenskapsmän och tekniker. Som styrelsen tidigare påpekat
i andra sammanhang, är hristen på kvalificerad teknisk personal redan
för televerkets normala arbetsuppgifter inom telekommunikationsområdet
mycket kännbar och svar att avhjälpa bl. a. på grund av styrelsens begränsade
möjligheter att i fråga om löneförmåner konkurrera med den privata
marknaden om sådan arbetskraft. Att under sådana förhållanden ålägga
televerket den av motionärerna avsedda uppgiften är enligt styrelsens mening
ej genomförbart.
Telestyrelsen delar motionärernas uppfattning att »några nya statliga organ
för handhavandet av elektronhjärnecentraler torde vara överflödiga».
Staten har redan i Matematikmaskinnämnden ett sådant och frågan om
databehandling är som nämnts under utredning av »Kommittén för maskinell
databehandling».
Statistiska centralbyrån uttalar följande.
Den elektronhjärnecentral, som motionärerna åsyfta, avser den hos International
Business Machines (I.B.M.) Svenska Aktiebolag installerade elektroniska
databehandlingsmaskinen av typen 650, vilken invigdes den 12
december 1957. Ifrågavarande maskin är en mindre typ av s. k. elektronhjärna
och torde få representera det första steget i den vidare utvecklingen,
sedan de maskiner, som numera bruka kallas konventionella hålkortsmaskiner,
visat sig otillräckliga inför de växande kraven på snabbhet och effektivitet.
Otvivelaktigt torde de elektroniska databehandlingsmaskinerna (elektronhjärnorna)
snabbt komma att intaga en förstarangsplats inom många områden.
Den totala omfattningen av deras kommande verksamhet låter sig
icke nu bedömas men maskinernas utomordentligt stora kapacitet ger anledning
förmoda, att verksamheten kan komma att bli högst betydande.
Eftersom de elektroniska databehandlingsmaskinerna äro mycket dyrbara
maskiner, måste man räkna med att mindre företag ej kunna eller behöva
skaffa egna anläggningar utan kunna få sina syften tillgodosedda genom att
förhyra maskintid hos anläggningar i annan firmas regi.
I fråga om innehav och drift av elektroniska databehandlingsmaskiner
ha statsmakterna stora intressen att bevaka. En mängd arbetsuppgifter inom
statsförvaltningen lämpa sig väl för bearbetning på dylika, kanske framför
allt arbeten av kommersiell natur men även statistiska arbeten. Även
om bearbetning på elektroniska databehandlingsmaskiner ställer sig dyrbar
per tidsenhet, torde kostnaderna ofta motsvaras eller uppvägas av besparingar
inom andra områden, varför dylik bearbetning många gånger torde
innebära en betydande rationalisering.
Att dessa maskiner skulle kunna vara av värde för statsförvaltningen,
har emellertid redan för några år sedan observerats av statsmakterna. För
att utreda behovet av elektroniska databehandlingsmaskiner inom statsförvaltningen
och därmed sammanhängande frågor tillkallade nämligen chefen
för finansdepartementet den 21 oktober 1955 särskilda sakkunniga.
Dessa, som antagit namnet Kommittén för maskinell databehandling (»databehandlingskommittén»),
ha ännu ej slutfört sitt arbete, vilket beräknas
Pågå även under år 1958. Kommitténs uppdrag är av generell natur och
kommittén undersöker därför även användbarheten av maskiner av helt
annan och mycket mer betydande storleksordning än den maskin, som föranlett
motionärernas förslag.
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1958
3
På grund av arbetsanhopningen inom sina egna verksamhetsområden ha
emellertid vissa statliga myndigheter icke kunnat avvakta resultatet av datahehandlingskommitténs
utredningar, vilka enligt sakens natur måste vara
mycket omfattande, utan ha sett sig nödsakade att själva utreda sina behov
av databehandlingsmaskiner. Sålunda ha flygverkstäderna i Arboga redan
skaffat en 650-anläggning, medan statens järnvägar kontrakterat en dylik,
som väntas bli installerad till hösten innevarande år.
Statistiska centralbyrån har för egen del ännu ej tagit definitiv ställning
till hithörande problem men har ägnat dem stor uppmärksamhet. I ämbetsverkets
maskinella servicebyrå, maskincentralen, finnas än så länge endast
s. k. konventionella hålkortsmaskiner. Det är emellertid uppenbart, att
maskincentralen kommer att inom en nära framtid behöva större maskiner
än dessa för att fullgöra sina åtaganden. Redan nu har maskincentralen
måst anlita I.B.M:s servicebyrå för bearbetning å dess 650-anläggning av
materialet till provyteundersökningarna. Till hösten blir maskincentralen
nödgad att på samma sätt låta bearbeta materialet till den årliga inkomststatistiken,
sedan detta till följd av ändrade lagbestämmelser inkommer senare
till centralbyrån utan att centralbyrån fördenskull medgivits motsvarande
uppskov med avlämnande av sina rapporter till finansdepartementet
och riksräkenskapsverket.
Maskincentralen är en självförsörjande institution inom statistiska centralbyrån
och bestrider sina utgifter med influtna ersättningar för utförda
arbeten. Fördenskull måste, innan definitivt kontrakt skrives om förhyrning
av en maskin av mer betydande storleksordning, såsom t. ex. eu l.B.M. 650,
en noggrann inventering företagas av de arbetsuppgifter, som kunna anförtros
åt denna. Sådana undersökningar ha redan igångsatts inom centralbyrån.
Maskincentralen räknar därvid med att till betydande del få statliga
myndigheter, institutioner och kommittéer bland sina kunder, då dessa i
Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 mars 1954 (nr 116) äro anbefallda att för
hålkortsarbeten o. d. anlita statistiska centralbyråns maskincentral.
Det är emellertid icke tillräckligt att ha inventerat tillgången på kommande
arbetsuppgifter för den nya maskinen. Arbetena måste vara programmerade
och utbildad personal finnas, så att arbetena utan dröjsmål kunna
sättas igång, när maskinen anländer. Även i dessa avseenden har statistiska
centralbyrån påbörjat förberedelsearbeten.
Motionärernas förslag, att elektronhjärnorna skulle underställas televerket,
finner statistiska centralbyrån mindre välbetänkt. De böra vara placerade
bos de myndigheter, verk och institutioner, som behöva dem för sina
löpande göromål. Endast i de fall då behovet ej är tillräckligt stort för att en
egen anläggning förhyres eller köpes, bör annan anläggning anlitas. För
statsförvaltningens del ligger det då nära till hands, att statistiska centralbyråns
maskincentral på grund av nämnda cirkulär i betydande utsträckning
bleve ett allmänt serviceorgan.
Statistiska centralbyrån vill i detta sammanhang understryka, att maskincentralen
visserligen har karaktär av affärsföretag men det oaktat tillämpar
en prissättning, som torde ligga icke obetydligt under priserna i den öppna
marknaden. Dessutom debiterar maskincentralen sina kunder från statsförvaltningen
efter en något lägre taxa än övriga kunder. Samtidigt må
även framhållas, att maskincentralen, trots att den ingår i ett statistiskt
ämbetsverk, likväl i stor utsträckning ombesörjer arbeten av icke statistisk
natur.
4
Hankoutskottets utlåtande nr 9 år 1958
När maskincentralen utrustats med elektronhjärna, torde den därför vara
beredd att mottaga för elektronisk databehandling lämpliga arbeten till priser,
som icke dirigeras av profitsyften. Under sådana förhållanden skulle
enligt statistiska centralbyråns mening statsförvaltningens intressen i fråga
om objektiv service bli tillgodosedda till lägsta möjliga kostnader.
Även utanför statsförvaltningen torde betydande behov att anlita elektroniska
databehandlingsmaskiner redan nu finnas och detta behov torde vara
i snabb tillväxt. Många av dessa intressenter ha säkerligen ingen anledning,
och kanske ej heller resurser, att skaffa egna anläggningar utan måste anlita
servicebyråer. Att därvidlag förbjuda enskild företagsamhet och förbehålla
dylik servicetjänst uteslutande åt statliga anläggningar synes statistiska
centralbyrån vara en otillfredsställande lösning. Motionärernas åsikt,
att innehavet av elektronhjärnecentraler skulle vara liktydligt med att inneha
nyckelställning i samhällsekonomien, synes nämligen vara obefogad
liksom även deras antagande, att endast statsägda centraler skulle betjäna
sina kunder fullt objektivt. Det är givet, att serviceanläggningarna måste
räkna med en viss förtjänst men motionärerna synes hysa överdrivna farhågor
för profitsyften. Man får nämligen utgå ifrån att de kunder, som
överväga att anlita elektronhjärnorna, först bedöma kostnaderna för denna
nya maskinella metodik, innan de övergiva de dittills begagnade metoderna.
Förmodligen kommer även på detta område en konkurrens att uppstå, som
kan verka återhållande på prissättningen.
Utskottet
Den av motionärerna berörda frågan om att i det allmännas hand säkra
uppförandet och driften av elektronhjärnecentraler, avsedda att mottaga
och utföra beställningar från andra än ägaren av centralen har tidigare uppmärksammats
av statsmakterna. Utskottet vill sålunda erinra om att enligt
beslut av 1950 års riksdag inom statistiska centralbyrån bär inrättats en
maskincentral, vilken utför hålkortstekniska beställningsarbeten åt såväl
statliga och kommunala myndigheter som enskilda uppdragsgivare. Denna
maskincentral skall vara ekonomiskt självförsörjande. Vidare bör nämnas
den matematikmaskinanläggning som efter riksdagens beslut 1947 anskaffats
och sedermera utvidgats och med vars hjälp även mycket komplicerade
beräkningar automatiskt utföres på relativt kort tid. Anläggningen står under
administration av en särskild nämnd, matematikmaskinnämnden, vars
ledamöter utses av Kungl. Maj:t.
De nya elektroniska räknemaskinerna, s. k. databehandlingsmaskiner,
kan i viss mån sägas kombinera matematikmaskinens och hålkortsanläggningens
egenskaper. Dessa maskiner har tagits i bruk i en icke obetydlig
omfattning av såväl statliga myndigheter och institutioner som enskilda företag
i Amerikas förenta stater. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har
statsrådet och chefen för finansdepartementet den 21 oktober 1955 uppdragit
åt särskilda sakkunniga — kommittén för maskinell databehandling
— att verkställa utredning rörande statsförvaltningens behov av databehandlingsmaskiner
och därmed sammanhängande frågor. Under utrednings
-
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1958
5
arbetet kommer även att övervägas möjligheterna att utnyttja ev. överskottskapacitet
för utförande mot ersättning av arbeten åt kommuner eller enskilda
företag.
Utskottet finner därför att några åtgärder från riksdagens sida icke är
påkallade för att säkra uppförandet och driften av statliga elektronik ärnecentraler
och får med hänsyn härtill och till vad remissmyndigheterna anfört
avstyrka bifall till motionen. Utskottet hemställer.
att motionen 1:16 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 11 mars 1958
På bankoutskottets vägnar:
F. BOO
Närvarande:
från första kammaren: herrar Boo, Fahlander, Mogård, Schmidt*,
Krugel och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Strandh*, Regnéll, Andersson
i Ronneby, Persson i Appuna, Svensson i Stenkyrka, Boija och Bengtsson
i Landskrona.
* Ej närvarande vid justeringen.
2 Bihang titt riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr 9
Emil Klhlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1958
680854