Bankoutskottets utlåtande nr JO år J958

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om övergång till helt statlig
drift vid gruvor och därtill hörande anläggningar
inom Västerbottens län.

I en inom andra kammaren under nr 141 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottet, har herrar Holmberg och Hagberg hemställt, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag
med syfte att från och med 1 januari 1961 övergå till helt statlig drift vid
gruvor och därtill hörande anläggningar inom Västerbottens län.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Över motionen bar yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från kommer
skollegium.

Kommerskollegium anser att skäl för närvarande saknas för övergång
till helt statlig drift vid gruvor och därtill hörande anläggningar inom Västerbottens
län och anför till stöd härför följande:

Motionen har föranletts av de förslag till åtgärder för fortsatt upprätthållande
av den s. k. legodriften vid statens kopparmalmsgruvor i Adakfältet
i Malå kommun, som angivits i förslaget till kapitalbudget för budgetåret
1958/59 bilaga 31 till statsverkspropositionen, punkt 10, och som avse
dels investeringsanslag för sagda budgetår och dels utsträckning av legodriftsavtalets
giltighetstid till utgången av år 1970.

Det begärda anslaget, 3 miljoner kronor, är avsett att fördelas med 750 000
kronor på löpande tillredningar, underhåll och ersättningsanskaffningar,
500 000 kronor på fortsatt, intensifierad diamantborrning för uppsökande
av nya malmtillgångar och 1 750 000 kronor på nyanläggningar, därvid fördelningen
av sistnämnda belopp förutses bli 700 000 kronor på Brännmyragruvan
och 1 050 000 kronor på Lindsköldsgruvan. Därefter återstående investeringsbehov
för nu planerade anläggningar beräknas bli ca 0,8 miljoner
kronor för Brännmyragruvan och ca 4,5 miljoner kronor för Lindsköldsgruvan.

Dessa investeringar syfta icke till någon ökning av produktionen utan
äro en förutsättning för att driftsinskränkningar skola kunna undvikas under
1950-talet, oberoende om driften handhaves av Bolidenbolaget eller organiseras
på annat sätt. Motionärerna synas ej heller ha något att invända
mot anslagen.

Enligt motionärernas upfattning är emellertid det nya legodriftsavtal,
som håller på att utarbetas, ägnat att ge Bolidenbolaget »ännu större favörer
än tidigare».

Kollegium vill framhålla, att de enda ändringar av ekonomisk betydelse.

Biliang till riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr W

2

Bankoulskolte.ls ullålande nr 10 år 1958

som avses ske genom det nya avtalet, äro å ena sidan att bolaget skulle erhålla
en garanterad minimiersättning för skötseln av legodriftsgruvorna,
genom att vissa minimibelopp fastläggas för bolagets andel i driftöverskottet,
och å andra sidan att staten skulle få rätt att besluta om driftens upphörande
om driftsöverskottet sjunker under y2 miljon kronor.

Såsom framgår av de i statsverkspropositionen lämnade uppgifterna skulle
statens andel av driftsöverskottet liksom förut vara 90 % så länge driftsöverskottet
ej understiger 5 miljoner kronor. Sjunker överskottet under 5
miljoner kronor — vilket icke förekommit sedan år 1949 — ned till 1 miljon
kronor, minskas statens andel successivt med 50 % genom att bolaget
inom dessa gränser för överskottet skulle få en ersättning av V2 miljon
kronor. Blir överskottet ännu lägre delas det lika mellan -staten och bolaget,
dock med ett minimum av 250 000 kronor för bolagets del. Samtidigt som
denna minimigräns skulle träda i funktion, d. v. s. vid ett överskott av x/2
miljon kronor, skulle emellertid staten få rätt att besluta om nedläggande
av driften. Staten skulle sålunda icke. såsom är fallet enligt det nu gällande
avtalet, bli avtalsmässigt bunden att fortsätta en i realiteten förlustbringande
verksamhet.

Orsaken till att man, trots det mycket goda ekonomiska resultatet av legodriften
under en lång följd av år, anser sig böra räkna med möjligheten
av starkt minskat driftsöverskott är, förutom den för närvarande mycket
dåliga kopparkonjunkturen, att man, att döma av hittills föreliggande resultat
av de dock ännu ej slutförda undersökningarna, torde få räkna med
lägre kopparhalt än hittills i den brutna råmalmen. En regel om minimiersättning
för bolagets del synes vara skälig med hänsyn till att kravet på
bolagets insatser för legodriften icke minskar utan fastmera stegras i den
mån driften fortgår under ekonomiskt ogynnsammare betingelser, och enligt
kollegii mening har genom de föreslagna bestämmelserna i det nya avtalet
nåtts en tillfredsställande jämkning mellan statens och bolagets intressen.

Det förhållandet, att ett antal nya utmål tillkomma inom legodriften har
icke med driftens organisation att göra, utan är den självklara följden av att
malmen i de gamla utmålen successivt blir utbruten.

Kollegium har nu liksom vid de tidigare tillfällen, då giltighetstiden gått
ut för de på varandra följande legodriftsavtalen, givetvis övervägt, huruvida
det skulle vara till fördel för staten att övergå till en annan driftsform än
legodrift. Kollegium har emellertid funnit, att legodriftsformen vid rådande
förhållanden innebär så stora fördelar, såväl organisatoriskt som ekonomiskt,
att den åtminstone tills vidare icke bör frångås.

De för närvarande brytvärda malmtillgångarna i staten tillhöriga malmfyndigheter
i Västerbottens län utgöra sammanlagt i runt tal endast 5 miljoner
ton, spridda på ett flertal enheter, av vilka endast Adak och de av
Bolidenbolaget på arrende bearbetade gruvorna i Rudtjebäcken nära Adak
och Rävlidmyran nära bolagets gruva och anrikningsverk i Kristineberg
äro av större betydelse. Det må ihågkommas, att det genomgående är fråga
om malmer med endast några få procents metallinnehåll och i vissa fall
svavelkis som huvudbeståndsdel. Härutöver har genom Sveriges geologiska
undersökningsarbeten under senare år påvisats vissa nya fyndigheter, vilka
måhända äro av betydande storlek, men det kräves ett fortsatt mångårigt
undersökningsarbete, innan man kan fastställa deras omfattning och bedöma
på vad sätt de lämpligen böra tillgodogöras.

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1958

3

Så länge de kända malmtillgångarna icke äro tillräckliga för stabil drift
under en lång följd av år, vore det enligt kollegii mening äventyrligt att tillskapa
ett statligt företag av den storlek, som skulle erfordras för att självständigt
bearbeta statens gruvfyndigheter i Västerbotten. Än mindre vore
det ekonomiskt möjligt att på detta svaga malmunderlag bygga en statlig
förädlingsindustri vid sidan av Bolidenbolaget. Det må erinras om, att kopparmalmsproduktionen
i samtliga gruvor i Västerbotten redan nu helt förädlas
till metall inom länet, men endast täcker omkring en tredjedel av råvarubehovet
för kopparverket i Rönnskär.

Utskottet

Föreliggande motion har föranletts av de förslag till åtgärder för fortsatt
upprätthållande av den s. k. legodriften vid statens kopparmalmsgruvor i
Adakfältet i Malå kommun, vilka angivits i årets statsverksproposition.
Det nya legodriftsavtalet mellan staten och Bolidenbolaget, som i samband
härmed håller på att utarbetas, är enligt motionärernas mening ägnat att
ge bolaget »ännu större favörer än tidigare». Beträffande innebörden av det
åberopade förslaget till nytt avtal får utskottet hänvisa till kommerskollegii
ovan återgivna yttrande. Av detta framgår att de ändringar av ekonomisk
betydelse som avses bli genomförda med det nya avtalet, inskränker sig till
att bolaget å ena sidan erhåller en garanterad minimiersättning för skötseln
av legodriftsgruvorna, medan istaten å andra sidan får rätt att besluta om
driftens upphörande om driftsöverskottet sjunker under % miljon kronor.
Orsaken till att man i det nya avtalet förutser risker för starkt minskat
driftsöverskott är — vid sidan av den för närvarande mycket dåliga kopparkonjunkturen
— att man i framtiden torde få räkna med lägre kopparhalt
än hittills i den brutna råmalmen.

Med hänsyn till att de kända malmtillgångarna icke är tillräckliga för stabil
drift under en lång följd av år, saknas skäl att tillskapa ett statligt företag
för bearbetning av statens gruvfyndigheter i Västerbotten. Malmtillgångarna
framstår i än högre grad som otillräckliga som underlag för en
statlig förädlingsindustri vid sidan av Bolidenbolaget. I motsats till vad motionärerna
synes förutsätta förädlas produktionen av kopparmalm i Västerbotten
redan nu i sin helhet inom länet men täcker trots detta blott cirka
en tredjedel av råvarubehovet för kopparverket i Rönnskär.

Med hänsyn till vad ovan anförts framstår något initiativ i av motionärerna
avsett syfte icke påkallat från riksdagens sida, varför utskottet hemställer,

att motionen 11:141 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 11 mars 1958

På bankoutskottets vägnar:

FRITIOF BOO

4

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Fahlander, Mogård, Schmidt*,
Kriigel och Mannerskantz;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Strandh*, Regnéll, Andersson
i Ronneby, Svensson i Stenkyrka, Boija, Bengtsson i Landskrona och Nilsson
i Östersund.

* Ej närvarande vid justeringen.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1958
580860