Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

1

]Sr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
med förslag till förordning angående ändring av 3 §
2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

(2:a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 112 av herrar Ebbe Ohlsson och Yngve Nilsson samt II: 130 av
herrar Magnusson i Tumhult och Lothigius har hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 3 § 2 mom. förordningen den 26 juli 19hl
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse: 3

§.

2 mom. Såsom tillgångar---avsedd kassa;

j) hälften av ogulden, till betalning icke förfallen köpeskilling för upplåtelse
av rätt till skogsavverkning utan samband med avyttring av marken,
samt hälften av belopp innestående å sådant särskilt konto i bank varom
stadgas i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 112.

Enligt 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om förmögenhetsskatt
skall såsom skattepliktig förmögenhet upptas kapitalvärdet av den skatt1
Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 9

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

skyldiges tillgångar, i den män detta värde överstiger kapitalvärdet av hans
skulder. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen skall bland annat
upptas kapital, som utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank
eller annorstädes eller bestått av andra fordringar. Den omständigheten,
att fordran som löper utan ränta ännu ej är förfallen till betalning, har betydelse
endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde.

Den skattskyldiges skulder upptas till sitt kapitalvärde, sådant detta var
vid beskattningsårets utgång. Under avdragsgilla skulder inbegripes även
oguldna skatter av vissa slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som
påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringår, varom fråga är,
eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige
på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående
år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel
under förstnämnda år eller tidigare.

1 de vid 1950 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 318 och II:
370 yrkades att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen om
statlig förmögenhetsskatt att vid förmögenhetsberäkningen beträffande
fysisk person avdrag fick ske för den latenta skatteskuld som åvilar varulager.
Motionerna avstyrktes av 1950 års bevillningsutskott i dess av riksdagen
godkända betänkande nr 25, vari utskottet yttrade bl. a. följande.

Enligt utskottets mening kan det emellertid icke bestridas, att principiellt
sett ett visst berättigande finnes för motionärernas yrkande. Uppkomsten
av en dold reserv i varulager innebär i princip, att ett uppskov medgivits
med erläggandet av den å reserven belöpande skatten. Det förutsättes att
den dolda reserven förr eller senare framkommer och därvid tages till beskattning.
Skyldigheten att framdeles erlägga skatt för den dolda reserven
kan sägas utgöra en varulagret åvilande förpliktelse, och det kan synas
rimligt, att någon hänsyn härtill tages vid förmögenhetsberäkningen. Det
bör i detta sammanhang påpekas, att förordningarna om krigskonjunkturskatt
alltsedan år 1943 innehållit en bestämmelse med liknande syfte. Enligt
dessa förordningar skulle nämligen vid beräkning av ränta å eget kapital
i rörelse i kapitalet medräknas dolda reserver i bl. a. inventarier med allenast
halva beloppet. Denna bestämmelse, vilken närmast hade betydelse för
sådana juridiska personer som åtnjuta fri avskrivning å inventarier, hade
motiverats med att omkring hälften av reserverna motsvarade därå belöpande
inkomstskatt.

Det torde emellertid möta mycket stora svårigheter för att icke säga vara
helt ogörligt att vid beräkningen av fysisk persons förmögenhet fastställa beloppet
av den skatteskuld, som åvilar ett varulager. När den dolda reserven
kommer att framtagas till beskattning är icke känt. Ej heller finnes någon
möjlighet att på förhand angiva storleken av den skatt, som kommer att
erläggas för reserven vid dennas framtagande. Om den dolda reserven
tages i anspråk för täckande av framtida förluster å rörelsen, kan följden
bliva att någon skatt över huvud taget icke uttages för reserven. I motionerna
har icke anvisats någon framkomlig väg, varigenom det däri framställda
önskemålet skulle kunna tillgodoses, och utskottet kan för egen del
ej heller finna någon sådan.

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år I9ö8

3

Riksskattenämnden har den 16 juni 1954 utfärdat anvisningar till ledning
för taxeringsmyndigheterna angående värdering av aktier i svenska
aktiebolag vid fönnögenhetsberäkningen (meddelande 1954 nr 6). Därvid
har nämnden givit vissa regler för s. k. substansvärdeberäkning av icke
börsnoterade aktier i familjebolag. Enligt nämndens mening bör vid värdesättningen
av bolagets tillgångar iakttagas att varulager upptas till bokförda
värdet med tillägg för hälften av dold reserv i lagret. I de fall nämnden
ansett att även tillägg för dold reserv i maskiner och inventarier bör
ske, har nämnden likaså uttalat sig för att tillägget begränsas till att avse
halva värdet av den dolda reserven.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna erinrar inledningsvis om att skogsägare, som försålt skogsstämpling
med villkor att köpeskillingen skall fördelas på mer än ett år,
såsom tillgång vid fönnögenhetsberäkningen skall upptaga den vid beskattningsårets
utgång inte guldna delen av köpeskillingen. På samma sätt har
skattskyldig att såsom tillgång upptaga belopp, som är innestående å skogskonto.
Det rör sig i båda fallen om tillgångar som sedermera skall inkomstbeskattas.
Emot det värde som fordringarna representerar står alltså i verkligheten
en skatteskuld, låt vara att denna inte blivit preciserad. I den mån
den skattskyldige har att utgöra förmögenhetsskatt blir denna följaktligen
större än den bort vara. För att hänsyn skall kunna tagas till skatteskuld
måste denna enligt gällande lagstiftning vara debiterad. Denna begränsning
i avdragsrätten har givetvis sin grund i att marginalskattesatsen vid den
framtida inkomstbeskattningen inte är känd och att skatteskuldens belopp
alltså inte kan exakt fastställas. Enligt motionärernas mening utgör detta
emellertid inte tillräcklig motivering för en ordning som i verkligheten innebär
en presumtion att inkomstskatten skall bli noll. Det bör vara angeläget
att få sådana bestämmelser att förmögenhetsbeskattningen närmare
ansluter sig till de verkliga värdena. Detta synes endast kunna ske genom
att man oavsett den skattskyldiges inkomstläge och alltså oavsett den verkliga
marginalskatten vid den framtida inkomstbeskattningen medger ett
schablonmässigt fastställt avdrag från den obeskattade tillgången. Ett liknande
problem förefinnes även t. ex. när det gäller att fastställa de tillgångar
och skulder å vilka värdet av inte börsnoterade aktier skall grundas.
Beträffande sådana tillgångar har riksskattenämnden accepterat principer
att helt eller delvis obeskattade tillgångar inte skall förmögenhetsbeskattas
som beskattade tillgångar. Samma skäl talar för att hänsyn skall
tagas till skatteskuld beträffande ogulden köpeskilling å försåld skogsstämpling
samt i fråga om medel innestående å skogskonto. Vilken procentsats
man bör välja för ett schablonmässigt bestämmande av skatteskulden kan
vara föremål för delade meningar. Med hänsyn till att förmögenhetsskatt
endast uttages i den mån förmögenheten överstiger 80 000 kronor måste
approximation emellertid grundas på en högre marginalskatt än i de lägre
inkomstskikten. Motionärerna förordar en avdragsprocent å 50, varigenom

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

man vinner den praktiska fördelen att ifrågavarande tillgångar i deklarationen
helt enkelt kan upptagas med halva beloppet.

Utskottet. I de förevarande motionerna yrkas ändring i förordningen om
statlig förmögenhetsskatt i syfte att utöka möjligheterna att erhålla avdrag
vid beräkning av skattepliktig förmögenhet för oguldna skatter. Motionärerna
erinrar om att vid förmögenhetsbeskattningen även fordringar skall
upptagas bland tillgångarna. Detta innebär bl. a. att skogsägare, som försålt
avverkningsrätt till skog med villkor att köpeskillingen skall fördelas
på mer än ett år, såsom tillgång skall uppföra den del av köpeskillingen
som inte influtit vid beskattningsårets utgång. Likaså skall skattskyldig
såsom tillgång uppta belopp som innestår för hans räkning på skogskonto.
Då det i båda fallen är fråga om tillgångar, vilka senare skall inkomstbeskattas,
anser motionärerna, att den skatteskuld som belastar tillgångarna
bör vara avdragsgill som skuld. Skatteskulden kan emellertid inte preciseras
till beloppet utan måste bestämmas schablonmässigt. Enligt motionärernas
mening bör skatteskulden beräknas motsvara hälften av tillgångarnas värde.
Avdrag för en på så sätt beräknad skatteskuld kunde medges genom att
vid förmögenhetsberäkningen de ifrågavarande tillgångarna uppfördes med
endast halva värdet.

Beträffande avdrag för skatter vid förmögenhetsberäkningen gäller enligt
5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt att endast oguldna,
debiterade skatter betraktas såsom avdragsgilla skulder. Denna begränsning
av avdragsrätten för skatteskulder är givetvis föranledd av praktiska
skäl, eftersom svårigheter måste möta att till beloppet fastställa en skatt
som ännu ej blivit debiterad.

Motionärernas yrkande avser att ge avdrag för s. k. latent skatteskuld.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har riksdagen tidigare
haft att ta ställning till yrkande om avdrag för sådan skatteskuld. Det gällde
då ett vid 1950 års riksdag motionsvis framställt yrkande om avdrag för
fysisk person vid förmögenhetsberäkningen för den latenta skatteskuld
som åvilar varulager. Från bevillningsutskottets sida uttalades därvid att
det inte kunde bestridas att det principiellt sett fanns ett visst berättigande
för det framställda yrkandet. Utskottet ansåg sig likväl inte kunna tillstyrka
att avdragsrätt infördes. Skälen härtill var framför allt att utskottet
ansåg det ogörligt att vid beräkning av fysisk persons förmögenhet fastställa
skatteskuldens belopp. När den dolda reserven i varulagret skulle
framtas till beskattning var nämligen inte känt och ej heller fanns det någon
möjlighet att på förhand ange storleken av den skatt, som skulle komma
att erläggas för reserven vid dennas framtagande. Det kunde också
tänkas att den dolda reserven togs i anspråk för täckande av framtida förluster
i rörelsen, i vilket fall någon skatt över huvud taget inte kom att
uttas för reserven. Vad utskottet anfört godkändes av riksdagen.

I likhet med 1950 års bevillningsutskott anser utskottet att vissa prin -

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

cipiella skäl kan anföras för avdragsrätt för skatteskuld i varulager. För
avdragsrätt talar numera också det förhållandet att riksskattenämnden i
fråga om värdesättning vid förmögenhetsberäkningen av icke börsnoterade
aktier i familjebolag uttalat att hänsyn bör tas till vissa skatteskulder, bl. a.
den å dold reserv i varulager vilande skatteskulden. Även om det i detta fall
är möjligt att med någorlunda stor säkerhet beräkna skatteskuldens belopp,
eftersom beträffande aktiebolag såväl den kommunala som den statliga inkomstskatten
är proportionell, så leder dock tillämpningen av nyssnämnda
uttalande till en olika behandling i förmögenhetsskattehänseende av varulager
beroende på företagsformen.

Enär emellertid någon principiell skillnad inte föreligger mellan skatteskulder
i varulager och skatteskulder i fordringar, äger å andra sidan de
invändningar, som enligt vad ovan anförts kan riktas mot avdragsrätt för
skatteskuld i varulager, i stort sett samma giltighet vad beträffar skatteskulder
av den art, som behandlas i de förevarande motionerna. Visserligen
kan de.n olikheten sägas förefinnas, att medan inkomstbeskattningen av
dold reserv i varulager ofta uppskjutes till en obestämd framtid, så sker
inkomstbeskattning av fordringar enligt avtal om upplåtelse av avverkningsrätt
och i form av skogskontomedel tämligen snart efter det fordringarna
uppkommit. I fråga om fordringar för upplåtna avverkningsrätter torde
inkomstbeskattningen i regel äga rum redan något av de närmaste åren
efter det avtalet ingåtts. Detta förhållande har dock ingen avgörande betydelse
för frågan om avdragsrätten för skatteskulden. Det må erinras om
att den nuvarande regleringen av avdragsrätten för oguldna skatter vid förmögenhetsberäkningen
medför att en än mer påtaglig skatteskuld, vilken
för flertalet skattskyldiga till och med kan till beloppet beräknas ehuru
den inte är debiterad, inte får avdragas. Utskottet tänker härvid på den
kvarstående skatt, som vid utgången av ett visst beskattningsår kan beräknas
bli påförd en skattskyldig vid nästkommande taxering för inkomster
under samma beskattningsår.

Av det anförda framgår att den i de förevarande motionerna behandlade
frågan endast är en del av ett större problem. De skäl, som kan anföras
för avdragsrätt, äger sålunda tillämpning på ett flertal andra skatteskulder.
Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att ge de i motionerna
behandlade tillgångarna en särbehandling vid förmögenhetsbeskattningen.
Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka de föreliggande motionerna
om omedelbar lagstiftning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 112 av herrar Ebbe Ohlsson
och Yngve Nilsson samt II: 130 av herrar Magnusson i
Tumhult och Lothigius med förslag till förordning angående
ändring av 3 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz.
fröken Ranmark, herrar Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Kronstrand
och Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i
Svalöv, Allard, Kärrlander, Jansson i Aspeboda, Stenberg, Kristenson i Göteborg
och Rydén.

580266 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag