10
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av varuskatten å gräddglass.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 56 av herr Franzén m. fl. och II: 84 av herr Börjesson m. fl.
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att varuskatt å gräddglass från
och med den 1 januari 1959 icke vidare må uttagas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 84.
Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för
vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är upptagna
choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den mån
de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen chokladoch
konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta sötsaker och
glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.
Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.
glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.
Skatten skall utgå med viss procent av varans beskattningsvärde. Det
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 65 procent.
Enligt 3 § varuskatteförordningen är en varas beskattningsvärde i regel
lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad
i priset.
I ett den 11 april 1957 avlämnat betänkande angående den statliga indirekta
beskattningen (SOU 1957:13) har 1952 års kommitté för indirekta
skatter bl. a. framhållit önskvärdheten av att en vara inte beskattas högre
än en annan, om inte särskilda motiv härför finns. Dylika motiv har kommittén
ansett föreligga beträffande sådana varor, som enligt utbildad praxis
ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdrycker, maltdrycker,
tobak samt motorfordon och motorbränslen. Beträffande dessa varor föreslår
kommittén alltså inte någon förändring.
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958 11
För övriga varor, som nu är föremål för beskattning, förutsätter kommittén,
att den särskilda beskattningen skall upphöra. I fråga om vissa av dessa
varor, för vilka skatteintäkterna uppgår till betydande belopp, har kommittén
ansett frågan om ett bibehållande av särbeskattningen böra prövas först
i samband med att storleken av den generella indirekta skatten fastställes.
Även för det fall att en allmän indirekt beskattning inte skulle komma till
stånd bär kommittén verkställt en översyn av den nu gällande indirekta beskattningen.
Kommittén har därvid — jämte det kommittén granskat utformningen
ur teknisk synpunkt av de olika skatterna — även ansett sig
oförhindrad att ompröva det skattepliktiga området. Härvid har kommittén
funnit, att mot flera av de nu gällande punktskatterna skilda motiv kan anföras
för skatternas avskaffande eller skattesatsernas sänkning. Så är förhållandet
i fråga om varuskatterna å glass, tandvårdsmedel och pälsar, men
också för en del av de områden, som träffas av gällande försäljningsskatt,
t. ex. mattor och vissa grammofonskivor in. m. Då emellertid ett hänsynstagande
till dessa motiv och ett konsekvent genomförande av därav föranledda
ändringar skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall för staten, har
kommittén funnit, att denna bedömning bör ske i samband med en prövning
av statens inkomster och utgifter. Kommittén har således ansett sig i
denna del böra begränsa sina förslag till att avse av rent skattetekniska skäl
motiverade ändringar. Även av sådana skäl motiverade ändringar måste i de
fall de medför inkomstbortfall i sista hand vägas mot andra angelägna ändringar
på beskattningens område.
Beträffande varuskatten å glass har 1952 års kommitté för indirekta skatter,
under åberopande av svårigheterna att kontrollera en beskattning å
glass, uttalat att omständigheterna talar emot ett bibehållande av en särbeskattning
å glass vare sig en allmän varuskatt införes eller nuvarande indirekt
beskattning i stort sett kvarstår oförändrad. Vidare anföres i förevarande
hänseende följande.
Reglerna om beskattningsvärdets bestämmande måste vid en värdebeskattning
av glass bli så komplicerade, att glass även ur denna synpunkt
måste anses mindre lämpad såsom skatleobjekt. Framför allt gäller detta
vissa s. k. extra kylkostnader, till vilka hänsyn måste tas vid beskattningsvärdets
bestämmande. Med extra kylkostnader förslås avskrivning av samt
reparations- och underhållskostnader för kylrum, kylskåp och kylboxar
hos återförsäljare ävensom kostnader för s. k. packis, för transport av
torris och för kylanordningar för transport av glass. Kostnader av sådant
slag åvilar i allmänhet eljest köparen och borde alltså inte ingå i tillverkarens
pris. Då inom glassbranschen av olika skäl tillverkarna har påtagit
sig dessa kostnader, har det ansetts rimligt, att de tår avdragas vid beskattningsvärdets
bestämmande. De regler, som utformats i fråga om detta avdrag,
kan emellertid inte bli rättvisande men komplicerar det oaktat i hög
grad skatteberäkningen.
Någ a av de anmärkningar, som kan framställas mot glassbeskattningen
i dess nuvarande utformning, skulle bortfalla, om beskattningen omlades till
en liteibeskattning. Detta förutsätter emellertid, att även dessertglassen indrages
under beskattning, eftersom skatteproblemen i händelse av skatte
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958
frihet för dessertglassen skulle bli större vid en literbeskattning än vid en
värdebeskattning. En utvidgning av skatten till dessertglassen skulle emellertid
medföra, att antalet skattskyldiga skulle öka högst väsentligt, då härigenom
flertalet restauranger och konditorier samt ett stort antal matserveringar
skulle bli skattskyldiga. Kontrollarbetet med en sålunda utvidgad
beskattning skulle bli så betydande i förhållande till skatteintäkterna, att
kommittén inte är beredd att tillstyrka en dylik utvidgning av det skattepliktiga
varuområdet.
Nämnda betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling,
därvid de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i frågan, tillstvrkt
kommitténs förslag i förevarande del.
Frågan om upphävande av varuskatten för glass har tidigare varit föremål
för riksdagens behandling, nämligen åren 1953, 1954, 1956 och 1957, i
anledning av väckta motioner i ämnet. Motionerna vid 1953 års riksdag
syftade till att s. k. gräddglass skulle vara undantagen från varubeskattningen,
vilket emellertid av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes
än genom att beskattningen av all glass upphävdes. Motionerna behandlades
av 1953 års bevillningsutskott, som i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 41 avstyrkte motionerna under hänvisning till pågående utredning
om den indirekta beskattningen genom 1952 års kommitté för indirekta
skatter.
I motioner vid 1954 års riksdag anfördes bl. a. att frågan om skattefrihet
för glass vore en fråga dels om ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som
en lyxvara och dels om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande
beskattning. Frågan om skattefrihet borde därför avgöras
utan att 1952 års skattekommittés förslag avvaktades. I betänkande nr 21
avstyrkte bevillningsutskottet motionerna och anförde bl. a., att det icke
borde ifrågakomma, att riksdagen utan att avvakta förslag från 1952 års
kommitté för indirekta skatter toge ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen
av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten
infördes år 1941. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna
ingen riksdagens åtgärd.
I de vid 1956 års riksdag väckta motionerna framhölls bl. a., att det
måste anses oriktigt, att gräddglassen, som vore att anse som ett synnerligen
högvärdigt livsmedel, bleve föremål för beskattning. Den hårda beskattningen
av glass verkade i hög grad begränsande på konsumtionen. Nuvarande
bestämmelser medförde vidare en gränsdragning, som måste betecknas
som helt omotiverad. Skatt utginge nämligen inte för glass, som färdigställts
för hushåll, restauranger eller matserveringar och som vore avsedd för efterrätter.
Konsekvensen härav hade blivit, att en väsentlig del av den inom
landet framställda glassen inte bleve beskattad. Motionärerna hänvisade vidare
till att statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation
vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 förutsatt, att så skulle ske.
I en protokollsanteckning till nämnda överenskommelse anfördes: »Nämn
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958
13
den och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt, som nu utgår
för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter), snarast möjligt
borttages.» Efter detta ställningstagande syntes varuskatten på glass snarast
böra bottagas, vilket borde kunna ske utan att avvakta slutbetänkandet från
1952 års kommitté för indirekta skatter. I betänkandet nr 44 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna, varvid utskottet anslöt sig till den
ståndpunkt, som 1953 och 1954 års riksdagar intagit i förevarande fråga.
Vid 1957 års riksdag framfördes i väckta motioner i huvudsak samma synpunkter
på frågan som i motionerna vid 1956 års riksdag.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna och anförde därvid bl. a. följande.
Som 1952 års kommitté framhållit bör innan en ändring i punktbeskattningen
vidtages denna ändring vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningens
område. Härvidlag kan man inte underlåta att fästa avseende
vid storleken av det skattebortfall som staten skulle åsamkas genom ändringen.
Statens intäkter av glassbeskattningen, som år 1951 utgjorde drygt
4 miljoner kronor, har under senare år varit i stadigt stigande och har för
år 1955 beräknats uppgå till 10,5 miljoner kronor och för år 1956 till åtminstone
12 miljoner kronor. Av angivna belopp belöper nu mer än hälften
å gräddglassen. Det skattebortfall det här rör sig om får sålunda anses vara
av icke ringa betydelse. Enligt utskottets mening talar flera skäl för att
åtgärder vidtas för att verkställa den av 1952 års kommitté av rent skattetekniska
skäl ifrågasatta avvecklingen av skatten å glass, men detta bör
— i enlighet med kommitténs uppfattning — ske i ett läge då statens inkomster
och utgifter bättre kan överblickas än vad för närvarande är fallet.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.
I likhet med 1952 års kommitté för indirekta skatter anser motionärerna
att all glassbeskattning bör avskaffas. Med hänsyn till det statsfinansiella
läget bör slopandet av hela glassbeskattningen anstå och företagas i ett
större sammanhang, då statens inkomster och utgifter klart kan överblickas.
Däremot finner motionärerna det angeläget, att varuskatten å gräddglass
slopas snarast möjligt. Under förutsättning att proposition om den
indirekta beskattningen inte förelägges årets riksdag, bör beslut nu fattas
om att varuskatten å gräddglass skall upphöra från och med år 1959, En
sådan åtgärd kan för budgetåret 1958/59 beräknas minska statens inkomster
med högst cirka tre miljoner kronor. Ett slopande av enbart skatten på
gräddglass kan visserligen medföra vissa särskilda kontrolllekniska svårigheter,
men de förefaller inte vara av svåröverkomlig art. En sådan åtgärd
måste medföra, att antalet tillverkare, som saluför skattepliktig glass, väsentligt
minskas, och innebär så till vida en förenkling av kontrollen. De kontrollsvårigheter,
som dock kan yppa sig vid särskiljande av gräddglass från
annan glass, behöver knappast vara något problem för längre tid, då det
förutsättes, att hela glassbeskattningen skall kunna avskaffas inom överskådlig
tid i ett ur statsfinansiell synpunkt lämpligt läge.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958
Utskottet
Enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt utgår skatt för glass,
liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror, med 65 procent
av varans beskattningsvärde. Detta värde är i regel lika med det lägsta
pris — varuskatten icke inberäknad — som den skattskyldige betingar sig vid
försäljning av varan i större poster till återförsäljare. Från skatteplikt undantages
bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter som helt eller delvis består av glass. Enligt kontrollstyrelsens
föreskrifter uttages inte varuskatt vid försäljning av lösglass till
återförsäljare, om köparen avlämnar ett på tro och heder tecknat intyg att
inköpt glass endast kommer att användas för tillverkning och försäljning
av efterrätter. Glass, som försäljes till konsumenter i särskild förpackning,
är att anse som dessertglass och därmed undantagen från skatteplikt, om
förpackningen innehåller minst 1/3 liter glass. Skatteplikt inträder först då
dessertglass av återförsäljare delas i portioner om mindre än 1/3 liter.
I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att varuskatt inte vidare skall uttagas å gräddglass från och med den 1 januari
1959. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts, att den höga glassbeskattningen
medfört, att allt fler producenter övergått till att vid tillverkningen
använda andra fettämnen än mjölkprodukter. Med hänsyn till det
statsfinansiella läget anser sig motionärerna inte kunna förorda att beskattningen
å all glass för närvarande slopas. Motionärerna är medvetna om att
ett upphävande av skatten på gräddglass kan medföra vissa kontrolltekniska
svårigheter, men å andra sidan anföres att antalet tillverkare, som saluför
skattepliktig glass, väsentligt kommer att minska, vilket medför en förenkling
av kontrollen.
Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har 1952 års kommitté
för indirekta skatter i sitt år 1957 avgivna betänkande funnit, att skilda omständigheter
talar för ett avskaffande eller en sänkning av flera av de nu
utgående punktskatterna, vare sig en allmän indirekt beskattning införes eller
nuvarande beskattning kvarstår i oförändrad omfattning. Kommittén har
sålunda ansett, att varuskatten å glass liksom å vissa andra varuslag av rent
skattetekniska skäl bör upphävas. Härvid har kommittén emellertid understrukit,
att de ifrågasatta ändringarna, i de fall då de medför inkomstbortfall,
i sista hand måste vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningsområdet.
Kontrollen av glassbeskattningen stöter redan nu på betydande svårigheter.
Detta har varit avgörande för kommitténs ställningstagande i frågan.
Ett bifall till motionsyrkandet om upphävande av skatten å gräddglass kan
visserligen antagas medföra att antalet skattskyldiga minskar, men stora
svårigheter skulle med all sannolikhet uppkomma vid särskiljandet av
gräddglass från annan glass. Det torde därför kunna förväntas att kontrollsvårigheterna
skulle bli större än vad nu är fallet, varigenom olägenheterna
av glassbeskattningen skulle bli än mer accentuerade.
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958 15
I enlighet med vad från utskottets sida uttalades vid frågans behandling
av 1957 års riksdag, bör valet därför stå mellan att bibehålla nuvarande
beskattning av glass och att helt avskaffa densamma. Liksom 1952 års kommitté
anser utskottet starka skäl tala för ett upphävande av skatten å glass.
Emellertid kan man inte -— allra minst i nuvarande statsfinansiella läge —
underlåta att fästa avseende vid det förhållandet att ett inte obetydligt skattebortfall
skulle bli följden av en sådan åtgärd. Intäkterna av skatten å glass,
som under senare år visat en inte oväsentlig ökning, beräknas av kontrollstyrelsen
för år 1957 uppgå till omkring 14 miljoner kronor, varav mer än
hälften hänför sig till gräddglassen. Härtill kommer att nya eller ökade
indirekta skatter på sistone genomförts eller aktualiserats, varför frågan om
glassbeskattningen kommit i ett delvis annat läge än tidigare. Det bör enligt
utskottets mening inte ifrågakomma att samtidigt som andra varuslag drabbas
av en skärpt beskattning upphäva skatten å glass.
Av anförda skäl avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna
I: 56 och II: 84.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 56 av herr Franzén m. fl.
och II: 84 av herr Börjesson m. fl. om upphävande av varuskatten
å gräddglass icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 13 februari 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Hellebladh och
Alvar Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Ericsson i Kinna, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund,
Asp och Darlin.
Reservation
av herrar Bengtson, Alvar Andersson och Vigelsbo.
580258 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag