Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1958
1
Nr 6
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring i förordningen med provisoriska
bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 13 av herrar Spetz och Dahl samt II: 12 av herr Johansson
i öckerö m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 19 februari
195b (nr 4-0).
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen med provisoriska bestämmelser
om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg
den 19 februari 1954 (nr 40) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Vid beräkning av nettoinkomst av rörelse och tillfällig förvärvsverksamhet
i vad den avser realisationsvinst vid avyttring av fartyg — ---beskatt
ningsåret.
2 §.
Avdrag enligt — — — sägs. Avdraget må--— ingå i den skattepliktiga
intäkten för beskattningsåret. Har den —--mån jämkas.
Såsom förutsättning---statlig inkomstskatt.
Det åligger---förordning verkställts.
Garantiförbindelse skall-----— att fastställa.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
dock att de ändrade bestämmelserna skall äga tillämpning jämväl vid 1958
års taxering.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 6
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1958
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 13.
Bestämmelser om avsättning till investeringsfonder har meddelats i förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Enligt denna medges rätt till avdrag vid taxeringen till kommunal
och statlig inkomstskatt för avsättningar till vissa angivna investeringsfonder.
Dessa bestämmelser, som är av permanent karaktär, har tillkommit
i syfte att befordra konjunkturutjämningen.
Vid sidan härav finns vissa provisoriska bestämmelser avseende dels investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier eller lagertillgångar
(s. k. eldsvådefonder) och dels investeringsfonder för ersättande av avyttrat
fartyg (s. k. fartygsfonder).
Bestämmelser om s. k. fartygsfonder har upptagits i förordningen den 19
februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg. Denna lagstiftning har tillkommit
mot följande bakgrund. Vad som erhålles vid försäljning av fartyg, som
utgör tillgång i förvärvskällan rörelse, måste helt eller delvis upptagas såsom
intäkt av rörelse för det beskattningsår, då försäljningen skett. Har ersättningsanskaffning
inte ägt rum under samma år, i följd varav mot det
framkomna skattepliktiga beloppet inte kan göras någon avskrivning å nyförvärvat
fartyg, kan beskattningseffekten bli sådan att den avsedda framtida
ersättningsanskaffningen försvåras. Genom 1954 års lagstiftning om
fartygsfonder har skapats möjlighet för skattskyldig att genom avsättning
till sådan fond erhålla uppskov viss tid med beskattningen av ersättningen
för avyttrat fartyg just för att underlätta en ersättningsanskaffning under
samma tid.
Ehuru ifrågavarande lagstiftning tillkommit närmast med hänsyn till de
för rederinäringen föreliggande speciella förhållandena, har den utformats
så att beskattningsanståndet kan utnyttjas av varje rörelseidkare, som avyttrat
till rörelsen hörande fartyg, sålunda även t. ex. fiskare. Genom förevarande
förordning har öppnats möjlighet till avdrag för fondavsättning vid
taxeringarna åren 1954—1959.
För att förhindra att bestämmelserna utnyttjas i skatteundandragande
syfte eller eljest åsamkar det allmänna skatteförluster kräves för avdragsrätt,
att den skattskyldige ställt viss bankgaranti för det skattebelopp, som
debiteras, om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd under
anståndstiden.
Beträffande avdragsrättens storlek har vissa begränsningsregler uppställts.
Avdraget får sålunda för visst beskattningsår inte överstiga det belopp,
varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande
bruk i rörelsen, ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen för
beskattningsåret. I motsats till vad som gäller enligt förordningen om eldsvådefonder
(SFS 230/1951) får avsättning ej ske för vad som av ersättning
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1958 3
en kan vara att hänföra till realisationsvinst. Vidare gäller att avdrag för
fondavsättning inte får överstiga dubbla det belopp, för vilket ställts bankgaranti.
Investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg må tagas i anspråk för
avskrivning av fartyg som anskaffats under beskattningsåret. Då ersättningsanskaffningen
sker, anses det nya fartyget i beskattningsavseende avskrivet
med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.
Företagsbeskattningskommittén uttalade i sitt betänkande (SOU 1954:
19) som sin mening att goda skäl kunde åberopas för att inarbeta författningarna
om eldsvådefonder och om fartygsfonder i den permanenta lagstiftningen.
Frågan härom ansågs emellertid böra upptagas till närmare,
prövning i ett senare sammanhang, varvid författningarna tillika torde behöva
göras till föremål för den översyn som betingades av efter hand vunna
erfarenheter. I anledning av i ämnet väckta motioner vid 1955 års riksdag
förklarade sig bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 45, under hänvisning
till att de båda förordningarna om speciella investeringsfonder torde böra
överses, inte vara berett att förorda, att riksdagen omedelbart antog de båda
författningarna såsom permanenta. Utskottet förutsatte emellertid att den
erforderliga översynen om möjligt verkställdes inom sådan tid att förslag
om permanent lagstiftning i förevarande hänseende kunde föreläggas redan
1956 års riksdag. Sedermera har frågan om en permanent lagstiftning på
detta område upptagits i proposition nr 42 till 1956 års riksdag. Departementschefen
framhöll därvid att flera skäl talade för ett bibehållande tills
vidare av ifrågavarande bestämmelsers provisoriska karaktär. Bland annat
anfördes därvid, att vid en permanent lagstiftning bestämmelserna borde
anpassas till de efter 1955 års reform gällande reglerna för företagsbeskattningen,
men att en sådan anpassning lämpligen icke borde ske förrän sistnämnda
regler tillämpats någon tid. Vidare vore det önskvärt att erhålla
ytterligare erfarenhet från tillämpningen av förordningen om särskilda
fartygsfonder. Frågan om en permanent lagstiftning på förevarande område
borde därför enligt departementschefens mening skjutas på framtiden
för att kunna göras till föremål för ett samlat övervägande.
De skäl som departementschefen anfört för sitt ställningstagande fann
även 1956 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 13 tala för att lagstiftningen på förevarande område tills vidare fick
bibehålla sin provisoriska karaktär. Utskottet tillstyrkte sålunda att 1951
års förordning om s. k. eldsvådefonder och 1954 års förordning om särskilda
fartygsfonder erhöll fortsatt giltighet under ytterligare tre år. Utskottet ville
emellertid i sammanhanget understryka önskvärdheten av att bestämmelserna
rörande avsättning till dylika fonder så snart lämpligen kunde ske
permanent införlivades med vårt skattesystem.
I de föreliggande motionerna erinras om att enligt förordningen om fartygsfonder
avdrag får åtnjutas vid beräkning av inkomst av rörelse för viss
avsättning till investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, men att
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1958
den del av intäkten för fysisk person som eventuellt taxeras som inkomst
genom realisationsvinst däremot inte får användas för dylik avsättning. Detta
har medfört uppenbarligen inte åsyftade konsekvenser i de fall viss del av
försäljningssumman för avyttrat fartyg taxeras som realisationsvinst. Om
realisationsvinstbeskattningen blivit den helt övervägande har syftet med
hithörande bestämmelser helt förfelats. Förhållandet är inte tillfredsställande
och torde enklast kunna rättas till genom ändring av 1 och 2 §§ i förordningen.
Utskottet. Inkomst genom försäljning av inventarier i rörelse skall vid
taxeringen som regel i sin helhet upptas såsom intäkt av rörelse. Då fråga
är om försäljning av fartyg gäller emellertid särskilda regler, om försäljningen
gjorts av fysisk person, som icke vid något tillfälle tillämpat räkenskapsenlig
avskrivning i förvärvskällan. I dylikt fall beskattas allenast
den del av ersättningen, som motsvarar tidigare åtnjutna värdeminskningsavdrag
å fartyget, såsom inkomst av rörelse. För eventuellt återstående del
av försäljningssumman gäller bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning.
Har fartyget innehafts kortare tid än två år blir sålunda sistnämnda
del av ersättningen i sin helhet skattepliktig. Har det varit i säljarens ägo
längre tid sker beskattningen efter den fallande skalan i 35 § 2 mom. vid
b) kommunalskattelagen och om innehavet varat mer än fem år blir denna
del av försäljningssumman helt skattefri.
Som framgår av den tidigare framställningen gäller beträffande rätten till
avdrag för avsättning till investeringsfond för avyttrat fartyg att denna är
begränsad till de fall, då ersättningen utgör skattepliktig intäkt av rörelse.
I motsats till vad som gäller enligt förordningen om s. k. eldsvådefonder
(SFS 230/1951) får avsättning ej ske för vad som av ersättningen kan vara
att hänföra till realisationsvinst.
I de förevarande motionerna yrkas att möjlighet införes för enskilda
skattskyldiga, som under beskattningsåret försålt fartyg, att erhålla avdrag
för avsättning till investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg
även för den del av vinsten å försäljningen som är att betrakta såsom realisationsvinst.
I samband med förarbetena till förordningen med provisoriska bestämmelser
om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg ifrågasattes
att lagstiftningen skulle omfatta även den del av intäkten, som
blev föremål för realisationsvinstbeskattning. Tanken avvisades av företagsbeskattningskommittén
under hänvisning till att dylik beskattning torde
inträffa ytterst sällan. Vidare ansåg kommittén av praktiska skäl önskvärt,
att avdragsrätten begränsades till att avse den del av försälj ningsvinsten
som redovisades såsom intäkt av rörelse. Samma ståndpunkt intogs av
1954 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 9,
varvid utskottet tillika erinrade om de förmånliga reglerna för beskattning
av realisationsvinst, då den försålda tillgången innehafts minst två år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1958 5
Enligt vad utskottet kunnat finna kan under vissa förutsättningar inträffa
att försäljning av fartyg, som göres av fysisk person vilken icke tillämpat
räkenskapsenlig avskrivning, blir bedömd efter ur skattesynpunkt oförmånligare
regler än försäljning av inventarier, som göres av andra fysiska eller
juridiska personer. Om försäljningen sker inom mindre än två år efter förvärvet,
blir den erhållna ersättningen nämligen i sin helhet beskattad, utan
att vederbörande får möjlighet att göra avsättning till investeringsfond för
mer än eventuellt en del av ersättningen. Detta förhållande är som motionärerna
framhållit materiellt sett inte tillfredsställande.
Med hänsyn till att bestämmelserna om ifrågavarande investeringsfonder
är av provisorisk karaktär och gäller endast till och med 1959 års taxering,
är det emellertid enligt utskottets uppfattning inte lämpligt att nu
komplicera lagstiftningen med bestämmelser i syfte att undanröja nämnda
olägenhet. I samband med övervägande av frågan om en permanent eller
fortsatt provisorisk lagstiftning i ämnet bör emellertid prövas om praktiska
möjligheter föreligger att i lagstiftningen beakta de i motionerna
framförda önskemålen. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet om
omedelbar lagstiftning i ämnet.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 13 av herrar Spetz och
Dahl samt II: 12 av herr Johansson i öckerö m. fl. om viss
ändring i förordningen med provisoriska bestämmelser om
särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg,
i den mån desamma icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Möller och
Alvar Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Allard, Kärrlander,
Andersson i Essvik, Nilsson i Bästekille, Anderson i Sundsvall, Jansson
i Aspeboda, Stenberg och Kristenson i Göteborg.
580260 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag