Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt till tullrestitution för varvsindustrin.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 57 av herr Hermansson m. fl. och II: 85 av herr Johansson
i öckerö m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i tullrestitutionsförordningen, att varvsindustrirestitution får åtnjutas
för materialier (i varje fall motorer) till fiske- eller lastfartyg, även om
fartygets bruttodräktighet icke överstiger 70 ton».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 85.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70
tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,
slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet
införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en motsvarande myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom
införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för
rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till
restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills
vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till ovannämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om
utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp
i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den man styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekom 1

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 44

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

mande eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande
myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.
Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning
av ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans
in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution
åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att
den som omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från generaltullstyrelsen.
Yttrandet har såsom Bilaga fogats till detta betänkande.

I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande. Förmånen av
tullrestitution är underkastad en betydelsefull inskränkning, i det att restitution
såvitt angår svenska fartyg medgives endast då fråga är om fartyg
med mer än 70 tons bruttodräktighet. Flertalet fiskefartyg och även vissa
lastfartyg faller under nämnda storleksgräns. Härigenom är såväl de mindre
varven som fiskerinäringen och den mindre fraktfarten i stor utsträckning
utestängda från möjligheten att erhålla tullrestitution. Detta innebär en
uppenbar orättvisa mot de kategorier som ur många synpunkter får anses ha
bäst behov av ifrågavarande förmån. Tullavgiften kan i många fall innebära
en mycket kännbar belastning. Mest betungande är i regel tullen på motorn,
vilken kan uppgå till närmare 10 000 kronor. Det är därför beträffande
dylika artiklar som behovet av ändrade författningsbestämmelser gör
sig starkast gällande.

Utskottet. I gällande tulltaxa är fartyg i allmänhet tullfria. Fartyg av järn
med en nettodräktighet av 40 registerton — vilket i regel motsvarar en bruttodräktighet
av 70 ton — eller därunder drager dock en tull av 10 procent
av värdet. Vidare är lustfartyg med vissa undantag belagda med en tull av
25 procent av värdet.

I proposition nr 90 till innevarande års riksdag med förslag till ny tulltaxa
förordar departementschefen bl. a., att alla lastfartyg av annat material
än järn samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons bruttodräktighet fortfarande
skall vara tullfria samt att tullfriheten utsträckes att gälla alla fiskefartyg
oavsett deras material och storlek.

För att inte tullfriheten för vissa fartyg skall försätta de svenska fartygslillverkarna,
vilka har att erlägga tull för materialier som användes vid fartygstillverkningen,
i ett sämre läge än deras utländska konkurrenter, kombineras
tullfriheten för fartygen med en bestämmelse om varvsindustrirestitution,
innebärande restitution av tull för importerade materialier, som använts
vid tillverkning av svenska eller utländska fartyg. Restitutionsrätten
är emellertid begränsad till svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70
tons bruttodräktighet och utländskt järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet
eller därunder. Härav framgår, att varvsindustrirestitution inte kan med -

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1958 3

givas beträffande svenskt fartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder
oavsett fartygets byggnadsmaterial samt beträffande utländskt fartyg av
samma storlek, där materialet inte utgöres av järn.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av förordningen angående tullrestitution, att varvsindustrirestitution
får åtnjutas för materialier — i varje fall motorer — till fiske- och
lastfartyg, även om fartygets bruttodräktighet inte överstiger 70 ton. Till
stöd för yrkandet har bl. a. anförts, att flertalet fiskefartyg och även vissa
lastfartyg har mindre än 70 tons bruttodräktighet och att dessa därför är
utestängda från möjligheten till tullrestitution. Detta anser motionärerna innebära
en stor orättvisa mot de kategorier, som ur många synpunkter är i
bäst behov av denna förmån. Vidare framhålles att behovet av ändrade författningsbestämmelser
är störst beträffande motorerna, där tullen i många
fall medför en kännbar belastning.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från generaltullstyrelsen,
som i ett den 20 mars 1958 dagtecknat utlåtande inte haft
något att erinra mot en sådan utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution,
att restitution kan medgivas även beträffande fiskefartyg och lastfartyg
av annat material än järn, även om fartygens bruttodräktighet inte
överstiger 70 ton. Av praktiska skäl anser dock styrelsen, att restitutionsrätten
bör begränsas till att avse sådana fartyg av viss minimistorlek. Innan
ett slutligt ställningstagande härtill kan ske, synes enligt styrelsens uppfattning
en närmare utredning av frågan om varvsindustrirestitution i dess helhet
vara nödvändig.

Enligt vad utskottet har sig bekant har framställning gjorts till Kungl.
Maj :t med begäran om ändringar i andra hänseenden än det nu förevarande
av bestämmelserna rörande varvsindustrirestitution. Framställningen har
remitterats till generaltullstyrelsen för utredning och yttrande. Frågan om
varvsindustrirestitution har således redan kommit under Kungl. Maj :ts prövning.
Det torde vara naturligt att det i motionerna aktualiserade spörsmålet,
som inte torde kunna lösas utan närmare utredning, blir föremål för överväganden
i detta sammanhang. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat
de likalydande motionerna I: 57 och II: 85.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:57 av herr Hermansson
m. fl. och II: 85 av herr Johansson i öckerö in. fl. om vidgad
rätt till tullrestitution för varvsindustrin måtte, i den mån
de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 17 april 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Söderquist,
Bengtson, Wärnberg, Siegbahn, Alvar Andersson och Gustaf Henry Hansson;
samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Bran dt, Allard,
Kärrlander, Persson i Svensköp, Nilsson i Bästekille, fru Holmqvist, herrar
Stenberg och Eriksson i Bäckmora.

Reservation

av herr Spetz.

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

5

Bilaga

Generaltullstyrelsens yttrande i anledning av de likalydande motionerna

I: 57 och II: 85

Enligt 3 § kungl. förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av, bland annat, svenskt
eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg
även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av
honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets
slutförande av honom införts från utlandet. I fråga om svenskt fartyg, som
är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet, skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet anses motsvara 20 meters längd,
mätt enligt gällande förordning angående fartygs byggnad och utrustning.
Rätt till varvsindustrirestitution gäller jämväl i avsende å materialier, som
gått förlorade vid arbetets utförande.

Härav framgår, att varvsindustrirestitution icke kan medgivas beträffande
svenskt fartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder oavsett fartygets
byggnadsmaterial samt beträffande utländskt fartyg av samma storlek, där
materialet icke utgöres av järn.

I motionerna har gjorts gällande, att flertalet fiskefartyg och även vissa
lastfartyg fölle under den i författningsrummet angivna storleksgränsen,
att härigenom såväl de mindre varven som fiskerinäringen och den mindre
fraktfarten i stor utsträckning vore utestängda från möjligheten att erhålla
tullrestitution samt att detta innebure en uppenbar orättvisa mot de kategorier
som ur många synpunkter finge anses ha bäst behov av ifrågavarande
förmån.

Gällande tullrestitutionsförordning bygger på ett av särskilda sakkunniga
den 27 juni 1928 avgivet betänkande (SOU 1928: 15). Såsom framgår av betänkandet,
i vilket (s. 46—49) lämnats en redogörelse för tillkomsten av
ifrågavarande restitutionsinstitut och de tid efter annan vidtagna ändringarna
i de rörande denna restitutionsförmån meddelade bestämmelserna, har
den för rätt till varvsindustrirestitution stadgade tontalsgränsen varit avhängig
av utformningen av tullbeskaltningen för fartyg.

I samband med införandet av 1911 års tulltaxa medgavs tullskydd för
mindre fartyg för att tillverkarna av sådana fartyg icke skulle försättas i ett
sämre läge än deras utländska konkurrenter. Tullen begränsades i sagda
tulltaxa till att avse fartyg av järn. Dylika fartyg med en nettodräktighet
av högst 40 ton belädes med en tull av 10 procent av värdet, vilket redan då
torde ha innefattat mer än kompensation av råvarutullen. Däremot ansågs
tull icke böra utgå beträffande fartyg av trä, enär sådana fartyg huvudsakligen
användes inom fiskerinäringen, vilken man var angelägen att icke
onödigtvis belasta med tull. I överensstämmelse härmed utsträcktes enligt
1911 års tulltaxeförordning den närmast dessförinnan gällande rätten til)

6

Bevillningsutskottets betänkande nr -H år 1958

varvsindustrirestitution — avseende svenskt eller utländskt fartyg av mer
än 40 tons avgiftspliktig dräktighet — att omfatta även järnfartyg av mer
än 5 men icke över 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket vore avsett att
omedelbart erhålla eller ägde utländsk nationalitet. Begränsningen av restitutionsrätten
till fartyg av mer än 5 tons avgiftspliktig dräktighet var närmast
föranledd därav, att kontrollen rörande mindre fartyg skulle bliva förenad
med avsevärda svårigheter.

I omförmälda betänkande (sid. 117) har vidare framhållits, att frågan
om en lämpligare avvägning av de för tullrestitution gällande tontalsgränserna
syntes kunna upptagas först i samband med en revision av tulltaxebestämmelserna
på området.

Fartyg äro i gällande tulltaxa upptagna på följande sätt:

Tulltaxenr Tull för 100 kr.

Fartyg, andra än luftfartyg, samt båtar och skeppsdockor,
även med tillbehör:

1063 av järn med nettodräktighet av 40 registerton eller därunder
................................................ 10: —

andra:

1064: 1 lustfartyg, andra än ångfartyg .......................... 25: —

1064: 2 andra ................................................ fria

Tullfria äro således bland annat fiske- och lastfartyg av järn med en
nettodräktighet av mer än 40 ton samt alla dylika fartyg av annat material
än järn (oberoende av nettodräktigheten). Fiske- och lastfartyg med en
nettodräktighet av högst 40 ton, som tillverkats av annat material än järn,
få tullfritt införas från utlandet, men vid byggnad etc. av dylika fartyg, som
stanna inom landet, medgives icke restitution av tull, som erlagts för införda
materialier, vilka kommit till användning vid arbetena i fråga.

1952 års tulltaxekommitté har i förslag till" tulltaxa (SOU 1956: 16, del
III kap. 89) i fråga om de i motionerna åsyftade kategorierna fartyg föreslagit,
att fiskefartyg skulle vara tullfria samt att lastfartyg med en bruttodräktighet
av högst 70 ton (motsvarande omkring 40 nettoton) skulle beläggas
med en tull av 10 procent av värdet och sådana fartyg med en bruttodräktighet
av mer än 70 ton skulle vara tullfria.

I sin motivering (SOU 1956:15, de! II, sid. 761—763) har kommittén härom
anfört bland annat följande. Beträffande för närvarande fullbelagda järnfartyg
med en nettodräktighet av högst 40 ton kunde ifrågasättas huruvida
det funnes starkare skäl för tullskydd än beträffande större fartyg. Denna
fråga sammanhängde emellertid med varvsindustrirestitutionens utformning,
ett spörsmål som skulle kräva vidlyftigare utredning än kommittén
ansett kunna genomföras i det förevarande sammanhanget. Med hänsyn
härtill och då den nuvarande tullsatsen överensstämde med vad som föreslagits
för maskinindustrins produkter i allmänhet, talade övervägande
skäl för att bibehålla oförändrad tull. Gränsen mellan de fullbelagda och
de tullfria fartygen borde logiskt sammanfalla med den som gällde för möjligheten
att erhålla varvsindustrirestitution. Nuvarande gräns om 40 nettoton
beträffande fartyg av järn hade bestämts så att den i stort sett skulle
motsvara den i restitutionshänseende gällande gränsen av 70 bruttoton. Med
hänsyn till att Sverige från och med den 1 januari 1955 övergått till nya
skeppsmätningsregler samt att det för upprätthållande av gällande faktiska
förhållanden med avseende på tullplikten vore nödvändigt att ersätta den
nuvarande tontalsgränsen med en på bruttodräktigheten baserad gräns före -

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1958 7

sloge kommittén, att storleksgränsen bestämdes till 70 tons bruttodräktighet.
Beträffande fartyg över sagda dräktighet funnes icke anledning göra några
undantag från tullfriheten. När det gällde fartyg om högst 70 tons bruttodräktighet
torde däremot, bland annat, fiskefartyg böra undantagas från
tull. Beträffande sådana fartyg hade tullskydd icke ifrågasatts från industrins
sida, och kommittén hade, med hänsyn bland annat till fiskerinäringens
intresse, icke funnit tillräcklig anledning frångå den nuvarande
tullfriheten. — Att tullfrihet medgåves jämväl för fiskefartyg av järn under
40 nettoton, vilka enligt gällande bestämmelser vore tullbelagda, innebure
knappast någon saklig ändring, då fiskefartyg av detta slag i praktiken icke
torde förekomma.

I det förslag till tulltaxa, som genom Kungl. Maj :ts proposition nr 90 förelagts
årets riksdag, ha fartyg, båtar och dylikt upptagits på följande sätt:

89.01 Fartyg och båtar, ej hänförliga till annat nummer i detta
kapitel:

A. krigsfartyg .......................................... fri

B. fiskefartyg .......................................... fri

C. lustfartyg ........................................... 10 %

D. andra slag:

1. av järn, med en bruttodräktighet av högst 70 ton...... 10 %

2. andra ............................................ fri

89.02 Bogserbåtar:

A. av järn, med en bruttodräktighet av högst 70 ton........ 10 %

B. andra ............................................... fri

89.03 Fyrskepp, flodsprutor, mudderverk, alla slag, pontonkranar

och andra fartyg, i fråga om vilka förflyttningen är av underordnad
betydelse i förhållande till deras huvuduppgift, ävensom
flytdockor.......................................... fri

89.04 Fartyg och båtar, avsedda att upphuggas................... fri

89.05 Annan flytande materiel, såsom kassuner, förtöjningsbojar

och andra bojar samt sjömärken.......................... fri

Detta förslag innebär alltså, bland annat, dels att alla lastfartyg av annat
material än järn samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons bruttodräktighet
fortfarande skulle bliva tullfria, dels ock att tullfriheten skulle utsträckas
att gälla alla fiskefartyg oavsett deras material och storlek.

I sammanhang härmed vill Styrelsen nämna, att alla fartyg utom lustfartyg
upptagits med tullfrihet i det förslag till gemensam nordisk tulltaxa,
vilket som en bilaga är fogat till Nordiska Ekonomiska Samarbetsutskottets
den 8 juli 1957 framlagda rapport (SOU 1957: 37).

Med hänsyn till vad ovan anförts är från Styrelsens sida i och för sig icke
något att erinra mot en sådan utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution,
att restitution må kunna medgivas jämväl beträffande dels fiskefartyg,
dels ock lastfartyg av annat material än järn, även om fartygens
bruttodräktighet icke överstiger 70 ton. Av praktiska skäl synes dock restitutionsrätten
böra begränsas till att avse sådana fartyg av viss minimistorlek,
varför fastställandet av en nedre tontalsgräns torde erfordras.

Innan ett slutligt ställningstagande bärtill kan ske, synes emellertid enligt
Styrelsens uppfattning en närmare utredning av frågan om varvsindustrirestitution
i dess helhet vara nödvändig.

580718 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag