Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt å bensin, som användes vid
drift av truckar och traktorer i sågverksdriftens brädgårdar.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 259 av herr Torsten Andersson och II: 326 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om utredning och förslag till 1959 års riksdag angående
restitution av skatt å bensin för de truckar och traktorer, som användes i
sågverksdriftens brädgårdar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 259.

Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten utgår
för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen
respektive vid tillverkningsstället. Skatten, som ursprungligen utgick med
6 öre för liter och därefter successivt höjts, har sedan den 1 juli 1954 utgjort
32 öre för liter. Under tiden den 1 april 1948 — den 31 december 1950
utgick särskild tilläggsskatt å bensin. Fr. o. m. den 1 juli 1957 utgår energiskatt
å bensin. Denna skatt, som ursprungligen utgick med 4 öre för liter,
har fr. o. m. den 12 februari 1958 höjts till 9 öre för liter.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas i följande
fall, nämligen

a) för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk
frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt vid
yrkesmässigt utövande av fiske eller av inom trädgårdsnäringen nvttiade
jordfräsar;

c) för bensin och motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes antingen vid tillverkning av motorer för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan d-lik anordning utan att därvid transportmedel fram 1

Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 43

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958

föres, eller ock för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer;
samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § i 1929 års förordning föreskrives bl. a., att restitution enligt 5 § må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer,
samt att — där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren
ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder
möter mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring
skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt
belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de under b) —
d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit, som
användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande förbrukare
i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 § nämnda
kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas
för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande återbäring
av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande av motorbåt
vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse gälla vad
Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar. Enligt 7 §
skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av den som begagnar
sig av rätten till restitution.

I anledning av inom riksdagen väckta motioner hade åt 1948 års restitutionssakkunniga
uppdragits att utreda frågan om restitution av skatt å bensin,
som användes för utförande av växlingsarbeten med traktor eller
truck. I avgivet betänkande anförde de sakkunniga att i och för sig intet vore
att erinra mot en utsträckning av restitutionsrätten till ifrågavarande fordon.
Det torde emellertid, framhöll de sakkunniga, i stor utsträckning förekomma
att inom industrin bensindrivna traktorer eller truckar användes
inom fabriksområden eller vid transporter som ej ginge över allmänna vägar.
Något skäl varför sådana traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt
behandlas annorlunda än traktorer, använda vid växlingsarbeten, kunde de
sakkunniga icke finna. Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera
att traktorerna och truckarna icke användes på allmänna vägar och
gator. På grund härav borde frågan om restitution av bensinskatt för nu
ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig utan endast i samband med en
allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

I motioner till 1950 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning angående utvidgning av
rätten till restitution av skatt å bensin och motorbrännolja, som förbruka -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958 3

des av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för fordon, som trafikerade
allmänna vägar. I sitt betänkande nr 66 förordade bevillningsutskottet
en allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution av bensinskatt.
I skrivelse den 9 december 1950 anhöll riksdagen bl. a. att Kungl.
Maj:t skyndsamt måtte föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna
om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för andra
ändamål än för trafik på allmän väg samt för riksdagen framlägga de förslag
vartill denna översyn kunde föranleda.

I propositionen nr 20 till 1953 års riksdag uttalade departementschefen,
att han icke vore beredd att taga ställning till spörsmålet om restitution av
bensinskatt för industrins del, förrän frågan blivit närmare utredd.

Frågan upptogs samma år till övervägande av 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken, som i skrivelse till Sveriges
industriförbund begärde närmare uppgifter angående bensindrivna traktorer,
motorredskap och icke registreringspliktiga motorfordon, som användes
inom industrin. I sin svarsskrivelse anförde Industriförbundet, som vänt
sig till olika institutioner och företag för erhållande av de begärda uppgifterna,
att det visat sig omöjligt att få de framställda frågorna besvarade.

I sitt betänkande (SOU 1953: 34) framlade utredningen intet förslag till
frågans lösning utan gjorde endast följande uttalande.

Såsom av det anförda framgår har något statistiskt material för bedömande
av förevarande restitutionsfråga icke kunnat erhållas genom Industriförbundet.
Med hänsyn härtill har utredningen bedömt möjligheterna att erhålla
ett allsidigt och representativt statistiskt material direkt från de —
för utredningen icke kända -— industriföretag, vilka kunna beröras av en
eventuell restitutionsrätt, såsom tämligen ringa.

I följd härav bär utredningen — som räknar med att respektive industriföretag
har helt andra möjligheter än exempelvis en jordbrukare, som använder
en bensindriven traktor i sitt jordbruk, att direkt övervältra kostnaderna
för bensinskatten på sina saluförda produkter — ansett sig icke böra
närmare än som här redovisats gå in på frågan om restitution av skatt för
bensin, som användes för interna transporter inom industrin.

Även vid 1956 års riksdag hemställdes i väckta motioner om utvidgning
av rätten till restitution av skatt å bensin, som förbrukades av industriföretag
annorledes än som drivmedel för fordon, som trafikerade allmänna
vägar. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 54 ansåg sig utskottet
inte böra tillstyrka motionerna med hänsyn till att frågan bragts
under Kungl. Maj :ts prövning genom 1950 års riksdagsskrivelse i ämnet.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Genom särskilda
beslut av riksdagen har viss restitution av erlagd skatt på bensin för
motordrift medgivits för inom jordbruk, fiske och trädgårdsskötsel använda
bensindrivna maskiner. Restitutionen utgår antingen i form av ett visst bestämt
belopp individuellt per maskinenhet och år såsom inom jordbruket
eller i form av en kollektiv årlig kompensation såsom till fisket och trädgårdsnäringen.
Motiveringen för restitutionen är att dessa maskiner och

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958

fordon icke förorsakar något vägslitage, varför de icke bör belastas med
någon andel av vägkostnaderna.

Enligt motionärernas uppfattning råder samma förhållande beträffande
de bensindrivna truckar och traktorer, som användes inom sågverksdriftens
brädgårdar. Mekaniseringen inom sågverksanläggningarna är numera mycket
betydande, och framför allt har det tunga arbetet inom brädgårdarna
motoriserats i hög grad. I den mån bensindrivna truckar och traktorer kommer
till användning, får dessa ge stora bidrag till vägunderhållet utan att
orsaka något av det vägslitage, som är anledningen till uttag av skatt på bensin.
Några uppgifter på det antal truckar och traktorer, som kan komma
i fråga vid införande av en dylik restitution, kan icke lämnas, men en
utredning bör komma till exakta uppgifter härvidlag, då det här är fråga
om ett från år till ar endast obetydigt varierande antal företag och arbetsplatser.
De restituerande medlen synes böra kunna utbetalas individuellt
för varje truck och traktor liksom nu sker för inom jordbruket använda
traktorer.

Utskottet. I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till nästa års
riksdag rörande restitution av skatt å bensin för truckar och traktorer, som
användes inom sågverksindustrins brädgårdar. Till stöd för yrkandet har
bl. a. anförts, att ifrågavarande fordon i likhet med de bensindrivna redskap
och maskiner, för vilka restitution för närvarande medgives inom jordbruket,
fisket och trädgårdsnäringen, inte förorsakar slitage av vägarna och
därför inte bör belastas med någon andel av vägkostnaderna. Motionärerna
förordar, att restitutionen sker individuellt på samma sätt, som gäller för
jordbrukets traktorer.

Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes för interna transporter
inom industrin, har tidigare varit föremål för statsmakternas bedömanden
i skilda sammanhang. Sålunda uppdrogs åt 1948 års restitutionssakkunniga
att i anledning av inom riksdagen väckta motioner närmare utreda
frågan om restitution av skatt å bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten
med traktorer och truckar. I sitt betänkande framhöll de sakkunniga,
att det i och för sig inte vore något att erinra mot en dylik utvidgning
av restitutionsrätten, men att frågan inte kunde lösas annat än i samband
med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

I anledning av vid 1950 års riksdag väckta motioner om utredning av frågan
om restitution av bl. a. skatt å bensin, som förbrukades av industriföretag
annorledes än som drivmedel för fordon, som trafikerade allmänna vägar,
anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om en skyndsam översyn
och förslag till riksdagen angående rätt till restitution av skatt å bensin som
förbrukas för andra ändamål än för trafik på allmän väg.

I proposition nr 20 till 1953 års riksdag med förslag om restitution i vissa
fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, förutsatte departementschefen,
att 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfor -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958

5

donstrafiken skulle taga spörsmålet under övervägande. Det visade sig
emellertid att utredningen inte kunde erhålla för frågans bedömning erforderligt
statistiskt material. Med anledning därav ansåg sig utredningen inte
närmare kunna gå in på frågan.

Även vid 1956 års riksdag väcktes motionsvis yrkande av samma innebörd
som i motionerna vid 1950 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 54 ansåg sig bevillningsutskottet inte böra förorda förnyad skrivelse
till Kungl. Maj :t i ämnet, enär frågan redan bragts under Kungl. Maj :ts
prövning genom 1950 års riksdagsskrivelse.

Av det anförda framgår att riksdagen tidigare begärt utredning om utvidgning
av rätten till restitution av skatt å bensin, som förbrukas för andra
ändamål än för trafik på allmänna vägar. Något ytterligare initiativ från
riksdagens sida torde därför icke vara erforderligt. Med det anförda anser sig
utskottet ha besvarat de likalydande motionerna I: 259 och II: 326.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 259 av herr Torsten Andersson
och II: 326 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. om
restitution av skatt på bensin, som användes vid drift av truckar
och traktorer i sågverksdriftens brädgårdar, måtte, i den
mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 17 april 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Söderquist,
Bengtson, Wärnberg, Siegbahn, Alvar Andersson och Gustaf Henry Hansson;
samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Allard,
Kärrlander, Persson i Svensköp, Nilsson i Bästekille, fru Holmqvist, herrar
Stenberg och Eriksson i Bäckmora.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1958

Reservation

av herrar Bengtson, Alvar Andersson, Stenberg och Eriksson i Bäckmora,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 259
av herr Torsten Andersson och II: 326 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.
om restitution av skatt å bensin, som användes vid drift av truckar och
traktorer i sågverksdriftens brädgårdar — ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1: 259 av herr Torsten Andersson och II: 326 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om utredning och förslag till 1959 års riksdag
angående restitution av skatt å bensin för de truckar och
traktorer, som användes i sågverksdriftens brädgårdar.

580717

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag