Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

1

Nr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande vissa lättnader i inkomstbeskattningen, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 254 av herr Ohlon m. fl. och II: 322 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utarbetande av en plan för fortsatt reformarbete
på inkomstbeskattningens område, varvid en första riktpunkt
bör vara att genom en härför anpassad ekonomisk politik och finanspolitik
möjliggöra en sänkning av den direkta statliga inkomstskatten; samt

2) de likalydande motionerna I: 258 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 364 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

8 §■

1 mom. Skattskyldig fysisk —--48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och
som vid beskattningsårets utgång icke fyllt 16 år, åtnjuta statligt ortsavdrag
med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp IT
4 020 kronor, i ortsgrupp III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340 kronor och
i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Annan skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp,
nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i
ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V
4 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 33

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig
anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes
änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt
till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp
som i andra stycket sägs.

Gift skattskyldig, -—- — — om barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje, fjärde eller femte stycket sägs
(ensamstående) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II I 760 kronor, i ortsgrupp III
1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt —---- angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats enligt
8 § 1 mom. andra eller tredje stycket och som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

8 000

men

icke

12 000 kr: 800 kr för

8 000 kr och 14 % av återstoden

12 000

»

»

16 000

»: 1 360 »

»

12 000

»

»

18 % »

»

16 000

»

»

20 000

»: 2 080 »

»

16 000

»

»

23 % »

»

20 000

»

»

25 000

» : 3 000 »

»

20 000

»

»

28 % »

»

25 000

»

»

30 000

»: 4 400 »

»

25 000

»

»

33 % »>

»

30 000

»

»

40 000

» : 6 050 »

»

30 000

»

»

38 % »

»

40 000

»

»

60 000

»: 9 850 »

»

40 000

»

»

43 % »)

»

60 000

»

»

100 000

» : 18 450 »

»

60 000

»

»

48 % »

»

100 000

»

»

150 000

» : 37 650 »

»

100 000

»

»

53 % »

150 000

»

»

200 000

»: 64 150 »

»

150 000

»

»

58 % »

»

200 000

» : 93 150 »

»

200 000

»

»

63 % »

»

För annan

i detta moment avsedd skattskyldig än i

föregående

stycke sägs

utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

4 000 men icke 6 000 kr:

6 000

»

» 8 000

»

8 000

»

» 10 000

»

10 000

»

» 12 000

»

12 000

»

» 16 000

»

16 000

»

» 20 000

»

20 000

»

» 30 000

»

30 000

»

» 40 000

»

40 000

»

» 60 000

»

60 000

»

» 100 000

»

100 000

»

» 150 000

»

150 000

»

» 200 000

»

200 000

»

400 kr för 4 000 kr och 14
680 » » 6 000 » »> 18

1 040 » » 8 000 » » 22

1 480 » » 10 000 » » 26

2 000 » » 12 000 » » 30

3 200 » » 16 000 » » 34

4 560 » » 20 000 » » 38

8 360 » » 30 000 » » 42

12 560 » » 40 000 » » 46

21 760 » » 60 000 » »> 50

41 760 » » 100 000 » » 55

69 260 » » 150 000 » » 60

99 260 » » 200 000 »> » 65

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

%

av återstoden
» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse — ---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder vad angår 8 § 1 mom. i kraft den 1 januari 1959;
dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. Beträffande
10 § 1 mom. träder förordningen i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

Såvitt avser de likalydande motionerna I: 254 och 11:322 har utskottet i
detta sammanhang endast upptagit det yrkande, som ovan återgivits. I övrigt
har dessa motioner av utskottet behandlats i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta
betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 322 och II: 364.

Skatteskalorna

Den statliga inkomstskatten för fysiska personer är i sin helhet rörlig.
Grundbeloppet bestämmes efter progressiva skiktskalor, där den högsta
skattesatsen är 65 procent och träffar den del av den bekattningsbara inkomsten
som överstiger 150 000 kronor. Skattens rörlighet begränsas dock
såtillvida, att — för det fall uttagningsprocenten bestämmes högre än till
100 procent av grundbeloppet -— skatten ej får i något skikt överstiga 65
procent av den beskattningsbara inkomsten.

Skalorna, en för gifta och med dem i ortsavdragshänseende likställda och
en för övriga (ensamstående) skattskyldiga, ändrades senast genom beslut
av 1956 års riksdag. Till grund för ändringen låg Kungl. Maj:ts förslag
i propositionen nr 88, vilken tillstyrktes av bevillningsutskottet i dess av
riksdagen godkända betänkande nr 40. De ändrade skalorna, som tillämpas
med avseende å preliminär skatt från och med innevarande år och med avseende
å slutlig skatt första gången vid 1958 års taxering, medför en sänkning
av den statliga inkomstskatten för fysiska personer, med tyngdpunkten
förlagd till de mindre inkomsttagarna. Inkomstminskningen för staten genom
ändringarna beräknades till ca 375 miljoner kronor för helt år vid en
ultagningsprocent av 100.

I de i anledning av propositionen nr 88 väckta motionerna I: 535 och II:
683 framställdes samma yrkande som i förevarande motioner. Bevillningsutskottet
framhöll att de i förenämnda motioner förordade skatteskalorna
ur teknisk synpunkt kunde anses ha vissa företräden framför de i propositionen
föreslagna. Genom att motionärerna ansett sig kunna acceptera
ett så stort årligt skattebortfall som 825 miljoner kronor hade förstnämnda

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

skalor kunnat uppbyggas så att de gav en jämnare stegring av skattesatsen
vid stigande inkomst, underlättade en framtida breddning av de enhetliga
skikten och medförde en förskjutning uppåt i inkomstlägena av övre gränsen
för sambeskattning enligt tudelningsprincipen. Ett antagande av dessa
skalor skulle emellertid inte innebära, att skattesänkningens tyngdpunkt
förlädes til! de mindre inkomsttagarna. De största relativa lättnaderna skulle
komma gifta skattskyldiga i mellanlägena till godo. Skillnaden i kronor
räknat mellan den skattelättnad, som de minsta inkomsttagarna skulle få,
och den, som skulle tillkomma de största inkomsttagarna, var vidare avsevärt
större i motionärernas förslag än i det som förordades av departementschefen.
Härtill kom att utrymme för ett så avsevärt totalt skattebortfall,
som ett antagande av motionärernas skalor skulle medföra, uppenbarligen
ej var för handen. Utskottet avstyrkte därför motionerna i nu avsedda delar.

Även vid 1957 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 368
och II: 458 yrkade om skattesänkning av samma innebörd, som i motionerna
vid 1956 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41 ansåg
utskottet, att statsfinansiellt utrymme inte förelåg för någon mer betydande
sänkning av den statliga inkomstskatten med hänsyn till den kompensation
av statsmedel, som skulle utgå till kommunerna i anledning av
ortsavdragsreformen. En skattesänkning ansågs heller inte kunna möjliggöras
genom den av motionärerna rekommenderade utvägen att minska
statens utgifter. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna.

I de likalydande motionerna 1:258 och 11:364 anföres i huvudsak
följande.

Det finns ingen anledning varför ej vi i vårt land skulle ha samma utsikter
till gynnsamma verkningar av en lågskattepolitik och av noggrant planerade
skattesänkningar, som andra länder haft. Vi har bakom oss en nästan
oavbruten faktisk skatteskärpningsperiod. Ovanpå den ordinarie beskattningen
har »av konjunkturpolitiska skäl» extraskatter lagts, som när löpande
budgetår gått till ända på en tid av sex år skärpt skattebelastningen med
omkring tvåtusen miljoner kronor. Skattetänkandet har undan för undan
gripit kring sig, särskilt i form av ett »marginalskattetänkande», vars samhällsekonomiska
skadeverkningar intensifieras med de allmänt stigande inkomsterna.
Hänsynen såväl till den mänskliga faktorn som till de direkt
mätbara återverkningarna av ett högt skattetryck gör det befogat att hävda
att det är både rationellt och nödvändigt — såväl ur samhällsekonomisk
som statsfinansiell synpunkt — att planera för skattesänkningar.

Hur angelägen och nödvändig en genomgripande skattesänkning för alla
än är, bör den icke genomföras vid en tidpunkt, då läget är sådant att dess
gynnsamma återverkningar allvarligt riskeras. Den bör ej heller genomföras
i en takt, som äventyrar skattesänkningens hållfasthet eller den mera långsiktiga
skattesänkningsplaneringens möjligheter.

Motionärerna redovisar därefter vissa av högerpartiet yrkade begränsning -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958 5

ar i statens utgifter, som vid fullt genomslag beräknas uppgå till ca 800 miljoner
kronor för helt år.

Den skattesänkningstidtabell motionärerna anser sig ha grund för i sina
förslag till sänkta statsutgifter sammanfattas sålunda:

Den 1 juli 1958 sänkes skatten på motorbränsle, speciellt avsedd för den
tunga trafiken och fordonsskatten på tyngre nyttomotorfordon. Detta sänker
statens inkomster med omkring 38 miljoner kronor per år.

Den 1 januari 1959 höjes det statliga ortsavdraget för familjer med barn
med 500 kronor. För helt år medför detta att statens inkomster sjunker med
75 miljoner kronor per år.

Den 1 januari 1959 borttages kvarlåtenskapsskatten utan att någon höjning
göres i arvslottsbeskattningen. Detta kan anses innebära risk för en
minskning i statens inkomster med 25 miljoner kronor på helt år.

Den 1 januari 1959 avskaffas dyrortsgrupp 2 vid beskattningen och de
kommuner, som nu hänföres dit, uppflyttas till dyrortsgrupp 3. Statens inkomster
torde därigenom komma att nedgå med 12 miljoner kronor per år.
Den sammanlagda summa med vilken dessa rationaliseringsåtgärder i skattesystemet
schematiskt sett kan beräknas minska statsinkomsterna uppgår
till 150 miljoner kronor på ett helt år räknat. För en allmän sänkning i den
direkta beskattningen skulle under förutsättning att de förordade utgiftsbegränsningarna
vidtages sålunda återstå 650 miljoner kronor. För allmänna
skattesänkningar skulle efter en nedräkning i kalkylen, som beror på
förslag om den extra bolagsskattens avveckling, återstå 570 miljoner kronor.

Denna allmänna skattesänkning föreslås planerad efter följande riktlinjer: Från

den 1 juli 1959 beviljas skattebetalarna en »skatterabatt» på tio
procent på den direkta statsskatt, som skall erläggas under andra halvåret
1959. Denna rabatt tillätes slå igenom i preliminärskattetabellerna från
nämnda datum och minskar alltså såväl källskatteavdragen som den slutliga
skatten. För tiden 1 juli 1959 till 31 december samma år kan en inkomstminskning
för statens del med 180 miljoner kronor anses trolig.

Från den 1 januari 1960 träder de i motionerna föreslagna skatteskalorna
i kraft vid en uttagningsprocent av 100. Så vitt nu kan bedömas kan detta
beräknas medföra en inkomstminskning för staten under återstoden av då
löpande budgetår med omkring 160 miljoner kronor. Kalkylmässigt leder
denna sammanställning till slutsatsen att sedan de totala minskningarna i
statens inkomster, som kan uppkomma på grund av samtliga föreslagna
skattesänkningar, avräknats, återstår av de utgiftsbegränsningar högerpartiet
föreslagit, ett belopp av 230 miljoner kronor.

På helt år medför de nya skatteskalorna en större allmän skattesänkning
än den som ovan kalkylerats till sammanlagt 340 miljoner kronor. Fn sammanlagd
skattelättnad på mellan 500 och 550 miljoner kronor per år förefaller
motionärerna sannolik. Då det gäller att besvara frågan om statsfinansiellt
utrymme kan påräknas för en sådan reform måste två omständigheter
beaktas. Då denna allmänna skattesänkning får aktualitet måste un -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

der alla förhållanden det redan nu osannolika inkomstbortfallet för sliten på
grund av den extra bolagsskattens avskaffande vara mer än kompenserat.
En allmän skattesänkning, som visserligen satts in successivt men tillkännagives
i sin helhet från början, skapar undan för undan underlag för sig
själv.

Slutligen anföres att en övergång till de förordade skalorna skulle innebära,
att den puckel som finns i skatteskalan för gifta i skikten närmast över
beskattningsbar inkomst å 10 000 kronor skulle elimineras samt att gränsen
för tudelningsprincipens tillämpande väsentligt skulle höjas. Utseendet av
skatteskalorna framgår av följande sammanställning.

bar inkomst,

Gifta

Ensamstående

1 000-tal

Nuvarande

Motionärernas

Nuvarande

Motionärernas

kronor

ska !a

förslag

skala

förslag

0— 4

11

10

11

10

4— 6

11

10

17

14

0— 8

11

10

221

18

8— 10

17

14

25

22

10— 12

21

14

28

26

12— 16

27

18

32

30

16— 20

31

23

36

34

20— 25

37

28

41

38

25— 30

37

33

41

38

30— 40

43

38

45

42

40— 60

48

43

49

46

60—100

54

48

54

50

100—150

59

53

59

55

150—200

65

58

65

60

200—

65

63

65

65

Fortsatt reformarbete

på skatteväsendets område

I de likalydande motionerna I: 369 och II: 455 vid 1957 års riksdag yrkades
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om en plan för fortsatt reformarbete
på skatteväsendets område. I sitt betänkande nr 41, vari utskottet
avstyrkte bifall till motionerna, anförde utskottet att något behov av den i
motionerna begärda planen för det dåvarande inte förelåg på grund av att
det inte fanns statsfinansiellt utrymme för ytterligare skattesänkningar av
större omfattning. Härutöver erinrade utskottet om att utredning rörande
de reformer på den direkta beskattningens område, som närmast påkallade
sin lösning, antingen redan påginge eller också ställts i utsikt inom en nära
framtid.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 254 och 1 1:3 2 2 anföres bl. a.
att vad som saknats i den hittills förda politiken bär varit en mera omsorgs -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1958 7

full planering, med sikte pa de statsfinansiella och samhällsekonomiska resurserna
och deras naturliga tillväxt i ett progressivt samhälle med bevarade
stabila ekonomiska förhållanden. Vidare har i otillräcklig grad de
faktorer beaktats som grundlägger en tillfredsställande kapitalförsörjning
i det enskilda och frivilliga sparandets former. Det statsfinansiella handlingsmönstret
måste emellertid anpassas inte bara efter en långsiktig planering
utan även efter den faktiska situation som föreligger. Vad läget synes
kräva i högre grad än någonsin är målmedvetna åtgärder i syfte att råda
bot på den kris, som sedan länge fått härja inom den svenska samhällsekonomien,
och som givit och fortfarande ger sitt mest kännbara utslag pa kapitalmarknaden.
Även skattepolitiken och dess utformning kommer här in
i bilden.

Tyngdpunkten i ur statsfinansiell synpunkt möjliga reformer av skattelagstiftningen
synes böra läggas vid sådana åtgärder som har en mera påtagligt
gynnsam effekt på produktionens utveckling särskilt genom sin
inverkan på sparandet. De finansiella förutsättningarna för produktionslivet
och därmed underlaget för den reala levnadsstandarden för alla beror i hög
grad på beskattningens konstruktion. Företagsbeskattningen framträder från
denna synpunkt som ett av de områden där reformer är särskilt påkallade.

Det direkta skattetryckets hårdhet understryker också angelägenheten
av att en allmän och väsentlig reduktion av den statliga inkomstskatten eftersträvas,
så snart statsfinansiella förutsättningar härför kan skapas. Vidare
pockar vissa delreformer i skattelagstiftningen, varav en del redan är föremål
för offentlig utredning, på sitt förverkligande. För dessa uppgifters
genomförande kräves en planering, så att statsmakterna kan skapa sig en
samlad överblick över de olika skattereformer av hög angelägenhetsgrad,
som är aktuella, samt deras statsfinansiella konsekvenser. Dland sådana
delreformer av stor vikt kan som exempel nämnas en lindring av sambeskattningen
genom förstärkning av förvärvsavdragen, en reformering av
ortsgrupperingen vid beskattningen samt barnfamiljernas beskattning. \ad
som nu inträffat på det statsfinansiella området bör ytterligare understryka
betydelsen av att en planering av här angiven beskaffenhet kommer till
stånd. I synnerhet i nu rådande läge måste det anses viktigt, att statsmakterna
söker skapa sig en i förväg genomtänkt handlingslinje i reformarbetet i
fråga om inkomstbeskattningen. Dess successiva genomförande måste givetvis
slutligen bero på det statsfinansiella utrymmet samt det allmänna samhällsekonomiska
läget. Redan en dämpning i den år från år fortgående ökningen
av statsutgifterna skulle skapa ett visst utrymme för lättnader i inkomstbeskattningen.
I den planering som motionärerna åsyftar bör även
ingå kalkyler för statskassans automatiska inkomst- och utgiftsutveckling
för ett antal år framåt.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

Utskottet

I årets statsverksproposition visar de föreslagna egentliga statsutgifterna
på driftbudgeten en uppgång från riksstaten 1957/58 med 859 miljoner kronor.
Då emellertid utgifterna för statens kapitalfonder nedräknats med netto
135 miljoner kronor, stannar hela ökningen på driftbudgeten vid 724 miljoner
kronor. Utgiftssumman på driftbudgeten uppgår därigenom till 12 018
miljoner kronor. Häri ingår emellertid endast en del av de ökade kostnader
för försvaret som kommer att aktualiseras nästa budgetår. Vid beräkningen
av utgifterna på driftbudgeten har hänsyn icke heller tagits till de merkostnader,
som kan bli en följd av pågående pensionsförhandlingar med statstjänstemännens
huvudorganisationer, och ej heller till de merkostnader på
vissa avlöningsanslag, som kan uppkomma vid genomförandet av arbetstidsförkortningen.
Hänsyn har ej heller kunnat tas till kostnaderna för en eventuell
höjning av statstjänstemännens löner från och med den 1 januari 1959.
Av den sammanlagda nettoökningen under departementshuvudtitlarna med
859 miljoner kronor i förhållande till gällande riksstat kan 772 miljoner
kronor betraktas som automatiska förändringar.

Medan sålunda utgifterna fortgående stigit visar statsinkomsterna en stagnation.
Inkomsterna på driftbudgeten, som för nästa budgetår beräknas
till 12 266 miljoner kronor, företer en uppgång med endast 83 miljoner kronor
i jämförelse med riksstaten för budgetåret 1957/58. Inkomstskattetiteln
har även efter vidtagen uppräkning med hänsyn till den förutsatta höjningen
av folkpensionsavgifterna upptagits med samma belopp som på innevarande
budgetårs riksstat, nämligen 6 100 miljoner kronor.

Då inkomsterna angivits till 12 266 miljoner kronor och utgifterna till
12 018 miljoner kronor, skulle för budgetåret 1958/59 uppkomma ett överskott
på driftbudgeten med 248 miljoner kronor. Emellertid ingår bland inkomsterna
netto 200 miljoner kronor kommunalskattemedel, som enligt gällande
regler skall reserveras på budgetutjämningsfonden i avvaktan på utbetalning
till kommunerna. Efter reduktion med detta belopp kvarstår ett
överskott på driftbudgeten om 48 miljoner kronor. Vid en bedömning av utfallet
av budgeten måste emellertid beaktas — förutom att vissa utgiftsposter
ej kunnat anges — att en icke oväsentlig nettoförbrukning av reservationsmedel
kan förutses ske under budgetåret, uppskattad till ca 200 miljoner
kronor. I stället för det å driftbudgeten formellt beräknade överskottet
med 48 miljoner kronor kan sålunda utfallet av driftbudgeten nästa budgetår
förväntas komma att utvisa ett underskott såvida icke nya inkomster
tillkommer.

Visserligen har sedermera driftbudgeten tillförts inkomster, som inte upptagits
i statsverkspropositionen, nämligen genom det beslut om höjning och
införande av vissa punktskatter, som riksdagen efter förslag i Kungl. Maj :ts
proposition nr 50 nyligen fattat. Utskottet har vidare tillstyrkt det förslag
rörande motsvarande åtgärder beträffande andra punktskatter, som fram -

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

lagts i propositionen nr 53. Härigenom skulle för nästa budgetår statsinkomsterna
öka med ca 390 miljoner kronor. Detta belopp är emellertid icke
större än att det åtgår att täcka den höjning av för svar sutgifterna, vartill
hänsyn inte togs vid uppgörande av det i statsverkspropositionen framlagda
riksstatsförslaget.

Beträffande kapitalbudgeten föreslås i jämförelse med gällande riksstat
en nettoökning av investeringsanslagen med 80 miljoner kronor. Även på
kapitalbudgeten kan tillkomma utgifter, vartill hänsyn icke kunnat tagas
vid nu verkställda beräkningar.

Sedan avdrag gjorts för avskrivningsmedel etc. samt hänsyn tagits till en
beräknad förbrukning av äldre investeringsanslag med 150 miljoner kronor
skulle för kapitalbudgetens finansiering framkomma ett medelsbehov av
1 600 miljoner kronor. Den nuvarande budgetens finansieringsbehov —
d. v. s. totalbudgetens underskott -— har likaledes beräknats till 1 600 miljoner
kronor.

De bedömningar av utvecklingen efter nästkommande budgetår, som redovisats
i statsverkspropositionen, ger en liknande bild av det kommande
statsfinansiella läget. Sålunda har beräknats att inkomstskattetiteln inte
skulle öka från 1958/59 till 1959/60 och att övriga inkomster skulle komma
att utvisa en ökning med endast ca 180 miljoner kronor. Från 1959/60 till
1960/61 ter sig utvecklingen något gynnsammare men den beräknade totala
inkomstökningen uppgår likväl endast till ca 360 miljoner kronor. Beträffande
utgiftsutvecklingen kan räknas med en automatisk årlig utgiftsstegring
å minst 300 miljoner kronor. Härtill kommer andra utgiftsökningar, som
inte torde kunna undvikas. Man måste därför räkna med minst samma underskott
under budgetåret 1959/60 som nu kalkylerats för nästa budgetår
och att -— såvitt nu kan bedömas — totalbudgetsaldona för de därefter följande
budgetåren torde komma att utvisa ännu större underskott. Det är
mot bakgrunden av nu angivna förhållanden, som yrkandet i de förevarande
motionerna bör bedömas.

Vad först angår motionerna I: 258 och II: 364 yrkas däri dels att ortsavdraget
vid den statliga beskattningen höjes med 500 kronor såvitt avser familjer
med barn och dels att de vid samma beskattning gällande skatteskalorna
ändras med tillämpning först från ingången av år 1960 och då åtföljs
av en skatteprocent av 100. Av nämnda yrkanden skulle föranledas ett skattebortfall
för staten å för helt budgetår 75 miljoner kronor genom ortsavdragshöjningen
resp. 340 miljoner kronor genom de ändrade skatteskalorna.
Tillsammans med andra skattesänkningsförslag, som motionärerna ställt sig
bakom, skulle enligt motionärernas beräkningar uppkomma ett totalt skattebortfall
å 500—550 miljoner kronor för år.

För att möjliggöra de föreslagna skattesänkningarna bör enligt motionärernas
mening de statliga utgifterna begränsas. Motionärerna hänvisar till
att de i andra sammanhang föreslagit utgiftsbegränsningar på driftbudgeten,
som för nästkommande budgetår skulle uppgå till ca 590 miljoner kronor och

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

för senare budgetår till minst 680 miljoner kronor. Vid dessa beräkningar
har ingen hänsyn tagits till den minskning i nödvändigheten att göra avskrivningar
på driftbudgeten, som direkt följer av den bostadsfinansieringspolitik
motionärerna i konkreta förslag företräder. Medräknas dessa avskrivningsmedel
uppgår de föreslagna utgiftsbegränsningarna på driftbudgeten
vid fullt genomslag till 800 miljoner kronor per år och för nästa budgetår
till ca 730 miljoner kronor.

Som av den ovan återgivna redogörelsen framgår beräknas budgetutfallet
under budgetåret 1959/60 bli negativt och såväl driftbudgeten som totalbud--geten komma att visa underskott. Såvitt nu kan bedömas torde de närmaste
åren därefter komma att ge ännu större underskott, om ej särskilda åtgärder
vidtas. Det torde också vara förenat med betydande risker att vid skattepolitikens
utformning utgå från att det samhällsekonomiska kravet på en re-,
striktiv finanspolitik skulle bli mindre angeläget under framförliggande år.
Möjligheterna att genomföra skattesänkningar för fysiska personer i den
omfattning, som angivits i motionerna, måste därför bedömas vara små.
Givetvis är det i och för sig angeläget att alla möjligheter till skattesänkningar
tillvaratas. Att genomföra ytterligare skattesänkningar i ett läge då
statens finanser än så ansträngda som nu är fallet synes utskottet dock inte
försvarbart. Huruvida och i vad mån det är möjligt att skapa utrymme för
skattesänkningar genom beskärning av statsutgifterna kan i dagens läge
inte överblickas. Såvitt avser budgetåret 1958/59 torde det emellertid knappast
vara möjligt att utöver de inskränkningar som vidtagits i samband med
budgetbehandlingen göra tillräckliga besparingar. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att riksdagen inte biträtt det förslag om ändring av
grunderna för de allmänna barnbidragen, varav skulle föranledas den största
av de utgiftsminskningar, vilka utgör en förutsättning för det i motionerna
framlagda förslaget.

Under angivna förhållanden anser utskottet inte att statsmakterna -— såsom
motionärerna föreslagit — nu bör binda sig för en ändring av skatteskalorna
i syfte att sänka statsbeskattningen från och med år 1960. Utskottet,
som i övrigt ansluter sig till de invändningar gentemot de föreslagna
skalorna, som framförts av 1956 och 1957 års bevillningsutskott, avstyrker
sålunda ifrågavarande motionsyrkande.

Beträffande yrkandet om införande av ett förhöjt ortsavdrag vid den statliga
beskattningen för familjer med barn vill utskottet erinra om, att barnavdragen
vid den statliga beskattningen avskaffades genom beslut av 1947
års riksdag. I stället infördes bestämmelser om rätt för den som har vårdnaden
om barn att uppbära barnbidrag för barnet. I syfte att lätta barnfamiljernas
ekonomiska börda har det allmänna barnbidraget från och med år
1958 höjts till 400 kronor för år. Att vid sidan härav eller i stället för allmänt
barnbidrag till ett barn ha ett för barnfamiljer gällande högre ortsavdrag
bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma. Genom det förordade
systemet skulle den efter 1957 års höjning av de kommunala ortsavdragen

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

uppnådda likformigheten mellan statliga och kommunala ortsavdrag överges
till men för taxerings- och uppbördsarbetet. Utskottet anser sig sålunda
inte heller i denna del kunna biträda yrkandet i motionerna I: 258 och II:
364.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
1: 254 och II: 322 om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om en plan för
fortsatt reformarbete på skatteväsendets område. Till stöd för yrkandet har
anförts att det direkta skattetryckets hårdhet understryker angelägenheten
av att en allmän och väsenlig reduktion av den statliga inkomstskatten eftersträvas,
så snart statsfinansiella förutsättningar härför kan skapas. Vissa
delreformer i skattelagstiftningen, varav en del redan är föremål för offentlig
utredning, pockar på sitt förverkligande. För dessa uppgifters genomförande
kräves en planering, så att statsmakterna kan skapa sig en samlad
överblick över de olika skattereformer av hög angelägenhetsgrad, som är aktuella,
samt deras statsfinansiella konsekvenser. Bland sådana delreformer
av stor vikt nämnes i motionerna en lindring av sambeskattningen genom
förstärkning av förvärvsavdragen, en reformering av ortsgrupperingen vid
beskattningen samt barnfamiljernas beskattning. En första riktpunkt bör
härvid vara att genom en härför anpassad ekonomisk politik och finanspolitik
möjliggöra en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer
snarast möjligt.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att de framtida möjligheterna till
mer omfattande skattesänkningar ter sig ytterligt osäkra. Då skatteinkomsterna
synes ha stagnerat efter de år 1956 och 1957 vidtagna reformerna på
inkomstbeskattningens område, torde för ytterligare skattesänkningar erfordras
avsevärda besparingar i fråga om statens utgifter. I vad mån sådana
kan åstadkommas är tveksamt med hänsyn till omfattningen av från statens
sida hittills gjorda åtaganden. Bl. a. kan erinras om att staten åtagit
sig att under ytterligare två år ge kommunerna full kompensation för den
genom förra årets reform förorsakade minskningen i det kommunala skatteunderlaget.

Som motionärerna framhållit är åtskilliga frågor rörande beskattningen,
vilka av riksdagen betraktats såsom angelägna och vilkas genomförande kan
komma att medföra skattebortfall för staten, föremål för Kungl. Maj :ts
prövning eller under utredning. Bland dessa är t. ex. frågorna om slopande
av skattegrupperingen, om sambeskattning av äkta makar och om införande
av förlust- och resultatsutjämning. Om och i vad mån nu åsyftade reformer
kan genomföras bör övervägas i vanlig ordning, därvid givetvis en avvägning
av olika frågors angelägenhetsgrad bör göras under hänsynstagande till
det aktuella statsfinansiella och samhällsekonomiska läget.

Utskottet anser för sin del inte att något behov nu föreligger av den i
motionerna begärda planen för ett fortsatt reformarbete på inkomstbeskattningens
område och avstyrker i enlighet härmed yrkandet därom i motionerna
I: 254 och II: 322.

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att

1) de likalydande motionerna 1: 254 av herr Ohlon m. fl.
och II: 322 av herr Ohlin m. fl. angående vissa skattepolitiska
frågor, i vad motionerna behandlas i detta betänkande,
samt

2) de likalydande motionerna I: 258 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 364 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa lättnader i
beskattningen av fysiska personer

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Snygg*, Gustaf
Elofsson, Erik Jansson, Söderquist, Bengtson, Yngve Nilsson och Hellebladh*;
samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Gustafson i Göteborg*,
Kärrlander, Vigelsho, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Andersson
i Essvik, Anderson i Sundsvall* och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) vid punkten 1) (utarbetande av en plan för ett fortsatt reformarbete på
skatteväsendets område)

a) av herrar Spetz, Söderquist, Gustafsson i Göteborg, Christenson i Malmö
och Anderson i Sundsvall, vilka ansett
dels att utskottet bort anföra:

»Det allmänna statsfinansiella läget har under det senaste året undergått
en markerad utveckling i försämrande riktning. De löpande statsutgifterna
visar en kraftig ansvällning samtidigt som inkomsterna stagnerar. Det vid
riksdagens början framlagda förslaget till riksstat för nästa budgetår redovisade
sålunda en ökning av utgifterna på driftbudgeten med 724 milj. kronor
jämfört med innevarande budgetår, medan inkomstsidan visade en uppgång
med endast 83 milj. kr. Formellt redovisade riksstatförslaget ett överskott
av 48 milj. kr. Men härvid bör uppmärksammas att riksstatförslaget
var i väsentliga delar ofullständigt så till vida som fjärde huvudtiteln i huvudsak
utbrutits ur förslaget. Med hänsyn till de faktiska, redan löpande

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958 13

kostnaderna under denna huvudtitel upptog det i statsverkspropositionen
redovisade riksstatförslaget statsutgifterna till ca 300 milj. kr. för lågt belopp.
En samlad bedömning från riksdagens sida vid riksstatförslagets
framläggande måste givetvis allvarligt försvåras av en så ofullständig och
missvisande redovisning, och detta »hål» i budgeten har senare också fått
täckas genom särskilda skattehöjningar.

Att statsinkomsterna såsom framgått av det förut anförda plötsligt stagnerar
i sin utveckling förtjänar allvarlig uppmärksamhet. Enligt utskottets
uppfattning är detta till väsentlig del att hänföra till den under en följd av
år förda finanspolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt, som icke i
tillräcklig grad beaktat betydelsen av att gynnsamma villkor skapas för produktionslivets
utbyggnad och kapitalförsörjning. Så har t. ex. en olämpligt
utformad företagsbeskattning uppenbarligen vållat en klart ogynnsam utveckling
av skatteunderlaget vad gäller denna beskattning. Utskottet återkommer
härtill i ett senare betänkande. Utskottet vill också i detta sammanhang
understryka vikten av att snara åtgärder vidtages i syfte att stimulera
det frivilliga, enskilda sparandet. Utskottet hänvisar härvid till sitt betänkande
nr 29 i anledning av det i de likalydande motionerna 1: 254 av herr
Ohlon m. fl. och II: 322 av herr Ohlin m. fl. framförda förslaget om skattelättnad
för medel som insättes å särskilda sparkonton.

Av det förut anförda framgår att utskottet även i övrigt ansluter sig till
den uppfattning om det aktuella skattepolitiska läget som kommit till uttryck
i nyssnämnda motioner. Skattetryckets hårdhet understryker angelägenheten
av att en allmän och väsentlig reduktion av den statliga inkomstskatten
eftersträvas så snart statsfinansiella förutsättningar härför kan skapas.
Härtill kommer olika delreformer i skattelagstiftningen, vilka pockar
på sitt förverkligande. Motionärerna framhåller att för dessa uppgifters genomförande
kräves en planering, så att statsmakterna kan skapa sig eu
samlad överblick över de olika skattereformer av hög angelägenhetsgrad,
som är aktuella, samt deras statsfinansiella konsekvenser. Som exempel på
sådana delreformer nämner motionärerna en lindring av sambeskattningen
genom förstärkning av förvärvsavdragen, en reformering av ortsgrupperingen
vid beskattningen samt lättnader i barnfamiljernas beskattning. Utskottet
vill för sin del tillstyrka att en sådan planering som den av motionärerna
förordade kommer till stånd. I synnerhet i nu rådande läge måste det,
såsom motionärerna framhåller, anses viktigt, att statsmakterna söker skapa
sig en i förväg genomtänkt handlingslinje i reformarbetet i fråga om
inkomstbeskattningen. Dess successiva genomförande måste givetvis slutligen
bero på det statsfinansiella utrymmet samt det allmänna samhällsekonomiska
läget. I en sådan planering bör självfallet även ingå kalkylen för
statskassans automatiska inkomst- och utgiftsutveckling för ett antal år
framåt.

I likhet med vad motionärerna framhållit bör de reformer i fråga om rätt
till förlust- och resultatutjämning vid beskattningen, varom utredning pågår
och förslag förutsättes bli framlagt inom cn nära framtid, samt i fråga om

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

arvsbeskattningen, varom förslag aviserats till årets riksdag, genomföras
utan dröjsmål och oberoende av den av utskottet förordade planeringen med
hänsyn till dessa reformers särskilda betydelse för produktionslivet och sparandet.
»

dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa:

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:
254 av herr Ohlon m. fl. och II: 322 av herr Ohlin m. fl. —
i vad motionerna behandlats i detta betänkande — måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utarbetande av en
plan för fortsatt reformarbete på inkomstbeskattningens område,
varvid en första riktpunkt bör vara att genom en härför
anpassad ekonomisk politik och finanspolitik möjliggöra
en sänkning av den direkta statliga inkomstskatten.

b) av herrar Yngve Nilsson och Magnusson i Borås;

2) vid punkten 2) (ortsavdrag för barnfamiljer och ändring i de statliga
skatteskalorna) av herrar Yngve Nilsson och Magnusson i Borås, vilka —
under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I: 258 av herr
Ewerlöf in. fl. och II: 364 av herr Hjalmarson in. fl. — ansett att utskottet
under punkt 2) bort hemställa, att riksdagen måtte med bifall till nämnda
motioner antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

8 §•

1 mom. Skattskyldig fysisk —--48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och
som vid beskattningsårets utgång icke fyllt 16 år, åtnjuta statligt ortsavdrag
med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp

II 4 020 kronor, i ortsgrupp III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340 kronor och
i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Annan skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp,
nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp

III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

15

anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes
änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt
till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp
som i andra stycket sägs.

Gift skattskyldig,---om barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje, fjärde eller femte stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp III
1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---— angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats
enligt 8 § 1 mom. andra eller tredje stycket och som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

8 000

men

icke

12 000 kr: 800 kr för

8 000 kr och 14 °;

O av

återstoden

12 000

»

»

16 000

» : 1 360

»

»

12 000

»

»

18 °

''o »

»

16 000

»

»

20 000

»: 2 080

»

»

16 000

»

»

23 °

''o »

»

20 000

»

»

25 000

» : 3 000

»

»

20 000

»

28 °,

''o »

25 000

»

»

30 000

»: 4 400

»

»

25 000

»

»

33 °

''o »

»

30 000

»

»

40 000

»: 6 050

»

»

30 000

»

»

38 °,

o »

»

40 000

»

»

60 000

» : 9 850

»

»

40 000

»

»

43

''o »

»

60 000

»

»

100 000

» : 18 450

»

»

60 000

»

»

48 °

0 »

»

100 000

»

»

150 000

»: 37 650

»

»

100 000

»

»

53

''o »

»

150 000

»

»

200 000

» : 64 150

»

»

150 000

»

»

58

0 »

»

200 000

» : 93 150

»

»

200 000

»

»

53 °

i *

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs
utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

4 000

men

icke

6 000 kr:

400 kr för

4 000 kr och

14 °

''o av återstoden

6 000

»

»

8 000

» :

680

»

»

6 000

»

»

18

0 »>

»

8 000

»

»

10 000

» :

1 040

»

»

8 000

»

»

22 °/

0 »

»

10 000

»

»

12 000

» :

1 480

»

»

10 000

»

»

26 o

''o »

»

12 000

»

»

16 000

» :

2 000

»

»

12 000

»

»

30

''o *

»

16 000

»

»

20 000

» :

3 200

»

»

16 000

»

»

34

Xo »

»

20 000

»

»

30 000

» :

4 560

»

»

20 000

»

»

38

Xo »

»

30 000

»

»

40 000

» :

8 360

»

»

30 000

»

»

42

Xo »>

»

40 000

»

»

60 000

» :

12 560

»

»

40 000

»

»

46

fo »

»

60 000

»

»

100 000

» :

21 760

»

»

60 000

»

»

50

Xo »

»

100 000

»

»

150 000

» :

41 760

»

»

100 000

»

»

55 °

fo »

»

150 000

»

»

200 000

» :

69 260

»

»

150 000

»

»

60

''a »>

»

200 000

» :

99 260

»

»

200 000

»

»

65 °

L »

»

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1958

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder vad angår 8 § 1 mom. i kraft den 1 januari 1959;
dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år. Beträffande
10 § 1 inom. träder förordningen i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

580510

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag