Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
1
Nr 31
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående ändring av lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns, landstingskommuns och
annan samfällighets utdebitering av skatt för åren
1958—1965.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 194 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 233 av herr Hjalmarson
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte
1) besluta att full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet
i samband med höjningen av de kommunala ortsavdragen skall
utgå under ett år i stället för tre år; samt
2) antaga följande
Förslag
till
Lag angående ändring av lagen den 16 maj 1957 med särskilda bestämmelser
om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering
av skatt för åren 1958—1965 (nr 202)
Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 16 maj 1957 med särskilda
bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets
utdebitering av skatt för åren 1958—1965 (nr 202) samt 1 och 3 §§
skola erhålla följande ändrade lydelse.
Lag
med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan
samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1963
1 §’
Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande
kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattningsrätt,
medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,
täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och
skatteören vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste
taxering påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat
för åren 1958—1963 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.
3 §.
Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960 -1963
skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören,
som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med
tillägg —- utom i fråga om tingslag -— av det antal skattekronor, som staten
skall tillskjuta i anledning av ortsavdragsreformen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 31
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 233.
Genom beslut av 1957 års riksdag har en höjning skett av de kommunala
ortsavdragen till samma belopp som de statliga ortsavdragen samt även i
övrigt en direkt anpassning ägt rum av de kommunala ortsavdragen till det
statliga ortsavdragssystemet. De höjda avdragen tillämpas första gången vid
1959 års taxering och således vid uttagande av preliminärskatt från och
med ingången av år 1958.
Ortsavdragshöjningen har ansetts inte kunna genomföras utan att staten
lämnar bidrag till kommunerna. Under en första övergångstid av tre år —
åren 1958—1960 —- skall statsbidrag utgå till alla kommuner och i princip
utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöj ningen föranledda inkomstminskningen.
Full kompensation skall även utgå för de därefter följande
fem åren i de minst bärkraftiga kommunerna. Under åren 1961—1965
skall statsbidraget helt avvecklas i de kommuner, som relativt sett har den
största skattekraften, och successivt minskas i andra kommuner. Frågan
om fortsatt statsbidrag till kommuner, beträffande vilka bidraget inte helt
avvecklats vid 1965 års utgång, har förutsetts skola prövas i samband med
frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. Statens kostnader för
reformen beräknades uppgå till ca 500 milj. kronor årligen under de tre
första åren och år 1965 ha nedbringats till ca 200 milj. kronor per år. Genom
att de skattskyldigas avdrag för kommunalskatt vid den statliga inkomstbeskattningen
minskar, blir emellertid statens nettoutgift för reformen
lägre. Nettokostnaden har uppskattats till 425 milj. kronor per år under
åren 1958, 1959 och 1960.
Förslag till höjda kommunala ortsavdrag förelädes 1957 års riksdag i proposition
nr 97. I anledning av propositionen väcktes bl. a. motioner av samma
innehåll som de nu förevarande. Propositionen och berörda motioner
hänvisades, såvitt avsåg statsbidrag till kommunerna, till statsutskottet,
som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 95 anförde bl. a. följande.
Spörsmålet om det antal år under vilka full kompensation bör utgå och
under vilka reducering av statsbidraget bör ske har upptagits i motionerna
I: 456 och II: 572, II: 560 och II: 552. I motionerna I: 456 och II: 572 ifrågasättes
sålunda en begränsning av övergångstiden till sex år — åren 1958
—1963 — varvid full kompensation skulle utgå under endast ett år. Reduceringen
av bidraget skulle såsom föreslagits i propositionen ske under en
femårsperiod men avse bidraget under åren 1959—1963. 1 motionen II: 560
föreslås likaledes att full kompensation skall utgå under endast ett år, men
reduceringen av bidraget föreslås skola äga rum under sju år. I motionen
II: 552 slutligen biträdes propositionen i vad avser full kompensation under
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
3
de första tre åren, men frågan om statsbidraget under tiden därefter föreslås
skola underkastas förnyad utredning.
Som skäl för den i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 ifrågasatta
begränsningen av tiden för full kompensation har i huvudsak åberopats, att
kommunerna — på få undantag när — borde på kortare tid än som föreslagits
i propositionen kunna utan mera betydande utdebiteringshöjningar
anpassa sig till de nya orlsavdragen. Den föreslagna begränsningen skulle
därjämte medföra en inte obetydlig minskning av statsverkets utgifter för
statsbidraget. De medel, som härigenom skulle frigöras, borde enligt motionen
II: 560 i första hand användas till skatteutjämnande åtgärder. I motionen
II: 552 anföres att enligt motionärernas mening det inte vore sannolikt
att kommunerna under den ifrågavarande tiden skulle kunna anpassa sig
till de höjda ortsavdragen och att det därför vore antagligt, att de flesta
kommunerna måste höja sina utdebiteringar när den statliga kompensationen
efter tre år skulle börja reduceras.
Utskottet vill med anledning av yrkandena i ifrågavarande motioner först
understryka vad utskottet tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget
i anledning av ortsavdragsreformen bör ha till syfte att göra det möjligt för
kommunerna att anpassa sig till de högre ortsavdragen. Utskottet delar sålunda
den i propositionen uttalade meningen att det inte finns någon grund
för att staten för obestämd tid framåt skall kompensera kommunerna för
de minskade inkomster, som ortsavdragshöjningen för med sig. Utskottet
anser det därför lämpligt att man redan nu, när grunderna för det nya statsbidraget
skall bestämmas, binder sig för en kommande avveckling av detta
bidrag. Det i motionen 11:552 framställda yrkandet om ytterligare utredning
av frågan om bidragets reducering kan utskottet därför inte biträda.
Såsom tidigare framhållits bör enligt utskottets mening kommunernas anpassningsmöjligheter
bedömas med hänsyn till deras olika ekonomiska bärkraft.
Den i propositionen föreslagna mätaren på bärkraften — antalet skattekronor
per invånare — anser sig utskottet kunna godtaga. Med utgångspunkt
från de siffror rörande den beräknade utdebiteringsökningen i olika
kommuner vid utebliven kompensation, som kominunalskatterevisionen
framlagt och för vilka ovan redogjorts, är det enligt utskottets mening å ena
sidan uppenbart att i kommuner med låg ekonomisk bärkraft svårigheterna
för en anpassning blir betydande. Det är i dessa kommuner som en blivande
lösning av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning kan komma att
underlätta en blivande reducering av statsbidraget. Å andra sidan torde i de
bäst ställda kommunerna, i vilka inkomstbortfallet relativt sett vanligen
blir mindre än i andra kommuner, anpassningsmöjligheterna få bedömas
vara förhållandevis goda under förutsättning att kommunerna får tillräcklig
tid för anpassningen.
Eu tid av endast ett år anser utskottet vara för kort för den erforderliga
anpassningen i dessa kommuner. Departementschefen har i propositionen
framhållit, att kommunalskatterevisionens förslag om att full kompensation
skall utgå till alla kommuner under tre år utgör en lämplig avvägning
av de olika intressen, som i detta sammanhang påkallar beaktande. Utskottet
ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört och avstyrker yrkandena
i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 om full kompensation
under endast ett år. Därav följer att utskottet inte heller kan biträda yrkandet
i motionen II: 560 om en sjuårig reduceringstid.
Beträffande vad i sistnämnda motion anförts i fråga om behovet av skatteu
t jämnande åtgärder får utskottet hänvisa till vad utskottet tidigare anfört.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
Under hänvisning till det anförda förordar utskottet att statsbidragssystemet
i anledning av ortsavdragsreformen utformas i enlighet med de allmänna
grunder som föreslagits i propositionen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Statens bidrag i anledning av ortsavdragsreformen beräknades 1957 för
ettvart av åren 1958—1960 till 526,6 miljoner kronor. Det reducerade beloppet
1965 beräknades samtidigt till 232,9 miljoner. I nämnda siffror ingår
även det provisoriska bidraget till kommunerna på grund av 1950 års ortsavdragsreform
de första åren med 46,8 miljoner kronor. Enär bidraget bestämmes
som om staten vore skattebetalare i varje kommun, får det betydelse
att kommunerna i stor utsträckning höjt sina utdebiteringar från
1957. För 1957 var den genomsnittliga utdebiteringen i landets kommuner
inkl. landstingsskatt 12 kr. 60 öre per skattekrona. För 1958 är motsvarande
utdebitering 13 kr. 70 öre per skattekrona. På grund härav blir statens
bidrag större än som beräknades 1957. Såsom framgår av statsverkspropositionen
beräknas bidraget för 1958/59 till 581,4 milj. kr., d. v. s. 54,8 milj.
kr. mer än enligt tidigare beräkningar. Vid ett bibehållande av samma utdebitering
under åren fram till och med 1965 skulle den totala skatteersättningen
utgöra ca 3 680 milj. kr. mot tidigare beräknat 3 330 milj. kr. Den nu
företagna utdebiteringshöjningen skulle alltså för berörda period leda till en
ökning av statens utgifter med ca 350 milj. kr.
En ortsavdragshöjning innebär i sig själv inte en skattesänkning utan en
skatteomfördelning. Höjes de kommunala ortsavdragen utan att staten ger
någon kompensation, uppkommer vid oförändrat uttaxeringsbehov en skatteöverflyttning
från lägre till högre inkomsttagare (även juridiska personer
samt fastighetsägare med effektiv garantiskatt drabbas av ökad skatt). Ger
å andra sidan staten full kompensation, sker överflyttningen från det kommunala
till det statliga skatteunderlaget.
Vid oförändrat uttaxeringsbehov kan i sådant fall utdebiteringen bibehållas
oförändrad, vilket innebär att kommunalskatten som sådan blir lägre.
Eftersom kommunerna nu företagit väsentliga höjningar av utdebiteringarna,
blir den kommunalskattelättnad som eljest skulle uppkommit reducerad
och för vissa skattskyldiga helt eliminerad eller rent av förbytt i sin
motsats. Utdebiteringshöjningarna betyder för statens del en utgiftsökning
på ytterligare ca 55 milj. kr. under kommande budgetår, samtidigt som lättnaden
i den kommunala beskattningen reduceras med ett belopp som sammanlagt
ej obetydligt överstiger 300 milj. kr.
Utgiftsökningen för staten är högst allvarlig med hänsyn till den försämring
av budgeten som inträtt i förhållande till vad som 1957 antagits i
fråga om budgetåret 1957/58. Enligt av riksräkenskapsverket numera företagen
ny beräkning skulle driftbudgetens inkomster under detta budgetår
komma att ligga ca 550 milj. kr. lägre än enligt riksstaten. Därtill kommer
utgiftsökningar enligt tilläggsstater på ca 230 milj. och anslagsöverskridanden,
som av departementschefen uppskattas till drygt 140 milj. kr. För
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958 5
sämringen kan alltså nu uppskattas till mer än 900 milj. Då det formella
överskottet på driftbudgeten i riksstaten beräknades till 664 milj. kr., har
man alltså att räkna med att driftbudgeten i verkligheten kommer att bli ej
oväsentligt underbalanserad.
Enligt motionärernas mening bör riksdagen ompröva sin ståndpunkt rörande
kompensationen. Full kompensation bör utgå endast för ett i stället
för tre år, alltså endast för 1958. Lämpligen kan avvecklingen därefter ske
i samma takt som nu gäller fr. o. m. 1961. Den sammanlagda avvecklingstiden
skulle därigenom bli sex i stället för åtta år. För de tre härnäst följande
budgetåren skulle härigenom statens kostnader för skatteersättningen kunna
nedbringas med resp. 32,97 och 129 milj. kr. Sammanlagt skulle besparingen
uppgå till ca 650 miljoner kronor enligt en i motionerna redovisad
fördelning på olika bidragsgrupper.
Av bidragsminskningen skulle ca 480 milj. gå ut över de ca 150 kommuner
som har minst så högt skatteunderlag per invånare som genomsnittet
i landet. På övriga inemot 900 kommuner skulle falla ca 170 milj.
Den möjligheten föreligger givetvis att kommunerna genom nya utdebiteringshöjningar
åstadkommer en ytterligare ökning av statsutgifterna. I
samma mån stiger den besparing ett bifall till motionärernas förslag skulle
innebära. Det må framhållas att vid en ökning av inkomsterna i landet på
t. ex. 3 % per år kommunerna redan efter 2 å 3 år kan beräknas ha fått så
stor ökning av skatteunderlaget att denna uppväger eller överstiger det genom
ortsavdragshöjningen föranledda skatteunderlagsbortfallet. Även sedd
enbart från kommunal utgångspunkt kan därför den i motionerna föreslagna
ändringen inte innebära några nämnvärda menliga verkningar. Vid
bifall till motionerna torde det ankomma på Kungl. Maj :t att företaga behövliga
ändringar i kungörelsen den 16 maj 1957 angående skatteersättning
i anledning av 1957 års ortsavdragsreform (nr 205).
Utskottet
Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår ansågs den år 1957 vidtagna
höjningen av de kommunala ortsavdragen inte kunna genomföras
utan att staten lämnar bidrag till kommunerna. Under en första övergångstid
av tre år — åren 1958—1960 — skall statsbidrag utgå till alla kommuner
och i princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöj ningen
föranledda inkomstminskningen. Full kompensation skall även utgå för
de därefter följande fem åren i de minst bärkraftiga kommunerna. Vidare
gäller att statsbidraget under åren 1961—1965 helt avvecklas i de kommuner,
som relativt sett har den största skattekraften, och successivt minskas
i andra kommuner.
I statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln
(punkt 66) föreslagit riksdagen alt till Skatteersättning till kommunerna,
in. in. för budgetåret 1958/59 anvisa ett förslagsanslag av 580 000 000 kronor.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
I de föreliggande motionerna åsyftas att en avveckling av skatteersättningen
till kommunerna skall påbörjas redan fr. o. m. år 1959 och att den
därvid skall ske i samma takt som enligt riksdagens beslut 1957 gäller
fr. o. in. år 1961. Man skulle därigenom på sex i stället för på åtta år komma
ned till den skatteersättning till vilken fjolårets beslut syftade. Kostnaden
för skatteersättningen skulle enligt motionärernas beräkning nedbringas
med 32 miljoner kronor för nästa budgetår samt med 97 resp. 129 miljoner
kronor för budgetåren 1959/60 och 1960/61. Sammanlagt skulle besparingen
t. o. m. budgetåret 1965/66 uppgå till ca 650 miljoner kronor.
I förevarande sammanhang kan nämnas, att till behandling av statsutskottet
har hänvisats en vid riksdagens början väckt motion II: 389 av herrar
Persson i Svensköp och Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts att riksdagen
matte i enlighet med vad statsutskottet uttalade vid ärendets prövning
i fjol besluta fastställa ändrade grunder för statsbidraget till kommunerna
i anledning av den senaste ortsavdragsreformen i syfte att motverka
kommunal utgiftsexpansion och minska statens kostnader samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta dessa grunder med beaktande av vad i motionen
anförts. Till stöd för yrkandet har i motionen åberopats att ökningen
av de för år 1958 fastställda kommunala utdebiteringarna -— i motionen
angiven till i genomsnitt 1 krona 10 öre per skattekrona — har sin grund
inte i det skattebortfall som orsakats av den i fjol beslutade höjningen av
de kommunala ortsavdragen utan i en till följd av stegrad kommunal expansionstakt
uppkommen ökning av kommunernas utgifter. Från denna
utgångspunkt finner motionärerna det angeläget att grunderna för det här
ifrågavarande statsbidraget till kommunerna omprövas, varvid främst förordas
en begränsning av den tid av tre år, varunder kompensationsbidraget
skall utgå oavkortat till samtliga kommuner.
Sistnämnda motion har av statsutskottet behandlats i utlåtande nr 7 vid
punkt 62, därvid statsutskottet hemställt att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen II: 389, till Skatteersättning
till kommunerna, m. m. för budgetåret 1958/59 anvisa ett förslagsanslag
av 580 000 000 kronor. I anslutning härtill har statsutskottet framhållit
att det syntes vanskligt att av utvecklingstendensen beträffande de
senast beslutade kommunala utdebiteringarna redan nu draga några bestämda
slutsatser i den riktning, som antyds i motionen 11:389. Statsutskottet
— som erinrar om att det förutsatts att en omprövning av grunderna
för statsbidraget kommer till stånd vid en mera påtaglig ökning i de
beräknade kostnaderna för detsamma — kan därför inte för närvarande
tillstyrka någon åtgärd av det slag som åsyftas i sistnämnda motion. Därest
emellertid den fortsatta utvecklingen skulle bestyrka de uttalanden som
gjorts i motionen, synes det statsutskottet motiverat att statsbidragssystemet
tas under omprövning. Slutligen har statsutskottet erinrat om att chefen
för finansdepartementet den 20 december 1957 erhållit Kungl. Maj :ts
bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning rörande den kommunala
skatteutjämningen, vilken utredning förutsatts avse även frågan om
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958
en reducering eller avveckling av statsbidraget i de kommuner, i vilka bidraget
vid 1965 års utgång inte helt indragits.
Bevillningsutskottet kan för sin del ansluta sig till den uppfattning som
från statsutskottets sida framförts beträffande skatteersättningen till kommunerna.
I enlighet härmed avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 194
och II: 233.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 194 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 233 av herr Hjalmarson m. fl., angående ändring
av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns,
landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering
av skatt för åren 1958—1965, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg*, Eriksson, Spetz,
Snygg, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson och Tage Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg*, Brandt*, Allard*,
Kärrlander, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Anderson i
Sundsvall och fru Holmqvist.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Hagberg och Magnusson i Borås, vilka under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: 194 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 233
av herr Hjalmarson m. fl. ansett att utskottet med bifall till nämnda motioner
bort hemställa,
att riksdagen måtte dels besluta att full kompensation till
kommunerna för skatteunderlagsbortfallet i samband med
höjningen av de kommunala ortsavdragen skall utgå under
ett år i stället för tre år, dels ock antaga det vid motionerna
fogade förslaget till lag angående ändring av lagen den 16
maj 1957 med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering av skatt
för åren 1958—1965 (nr 202).
680402 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag