Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
1
Nr 30
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av
16 § lagen den 11 juni 19b3 (nr 316) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 7 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 53, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror;
2) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 1 och 3 mom. förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
4)
förordning om skatt å lagrat lättöl;
5) förordning angående ändring i förordningen den 22 december 1939
(nr 919) om skatt å läskedrycker; samt
6) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;
dels ock, bland annat, besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 20 mars 1958 i
nedan angiven del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.
144 |
Mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria läske- |
|
drycker.................................. 100 liter |
33: — |
Propositionen nr 53 har i här berörda delar hänvisats till bevillningsutskottet.
Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—9).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I enlighet med riktlinjer som angivits i propositionen nr 50 framlägges
förslag om höjd beskattning av cigarretter, elkraft för borgerliga behov, Öl,
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 30
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
starköl, läskedrycker och lotterivinster samt om återinförande av skatten
på lagrat lättöl.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 317 av herr Helmer Persson m. fl. och
II: 408 av herr Henning Nilsson i Gävle m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 53;
2) de likalydande motionerna 1:320 av herr Lodenius och fru Svenson
samt 11:413 av herr Dickson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning om en omläggning
av alkoholbeskattningen i enlighet med ett system som konsekvent bygger
på de olika dryckernas berusningseffekt förslagsvis enligt den metodik,
som presenterats i en i motionerna omnämnd artikel i Alkoholfrågan
nr 2/1957, och att Kungl. Maj:t till nästkommande års riksdag framlägger
förslag till ändrad beskattning för alkoholhaltiga och alkoholfria drycker
i enlighet med vad denna utredning kan ge anledning till;
3) de likalydande motionerna I: 321 av herr Aastrup och fru Gärde Widemar
samt II: 412 av herr Kollberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att 7 § 1 mom. förordningen den 22 december 1939 (nr 919) om skatt
å läskedrycker skall erhålla följande lydelse:
»Tillverkare skall---såsom kontrollprov.
Vad som--- — beskattningsbara myckenheten.
Från den sålunda angivna skatten må avdrag göras med belopp motsvarande
varuskatten å den kvantitet socker, som enligt i deklarationen intagen
uPP§ift åtgått för tillverkning av den beskattningsbara myckenheten läskedrycker.
Å deklarationen---med bokföringen»;
4) motionen I: 319 av herr Hesselbom, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådana ändringar i förslaget till ändrad lydelse av förordningen om
allmän energiskatt att i motionen anförda önskemål kan tillgodoses; ävensom
5)
motionen II: 411 av herr Spångberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå förslaget om ändring av skattesatsen för importerad tuggtobak.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen
de likalydande motionerna I: 153 av herrar Jonasson och Axel Emanuel
Andersson samt II: 137 av herrar Eriksson i Bäckmora och Jönsson i Jämtlands
Sikås, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att sådana direktiv för elskattens beräkning utfärdas,
att densamma icke drabbar de s. k. detaljabonnenterna med högre belopp
än vad som avsågs när riksdagen beslöt energiskattens införande».
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
3
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
jrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:319, 11:137, 11:408, 11:411, 11:412 och
II: 413.
Till utskottet har inkommit skrifter från Svenska tobaksindustriarbetareförbundet
och Svenska bryggareföreningen samt en gemensam skrift från
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och Svensk industriförening.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 10
Cigarretter, s. 10—12
Elektrisk kraft, s. 12—13
Malt- och läskedrycker, s. 13—14
Lotterivinster, s. 14
Kontrollkostnader, s. 14—15
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:153 och 11:137 anföres, att
omedelbart före årsskiftet 1957/58 bekantgjorde statens vattenfallsverk
liksom ett flertal större enskilda kraftdistributörer på landsbygden, att detaljtaxorna
för leverans av elkraft skulle höjas med ca 20 procent från och
med första debiteringsperioden under år 1958. Som en följd av det högre
priset på elkraft kommer även elskatten att höjas med ca 20 procent. En
sådan kraftig höjning av elskatten för landsbygdens hushåll och småföretag,
mindre än ett år efter det skatten genomförts, anser motionärerna inte
vara i överensstämmelse med riksdagens mening. Skattehöjningen överstiger
väsentligt vad som möjligen skulle kunna anses motiverat med hänsyn
till penningvärdets fall.
Till stöd för yrkandet om avslag å propositionen framhålles i de likalydande
motionerna 1:317 och 1 1:4 0 8 bl. a., att de nya skatterna
kommer att bli särskilt kännbara för de mindre inkomsttagarna och
barnfamiljerna. I den offentliga debatten kring skatteförslagen har hävdats
att de skattebelagda varorna i huvudsak är s. k. umbärliga varor. Denna argumentering
kan enligt motionärernas mening inte godkännas. Den innebär,
att mindre inkomsttagare skall avstå även från de enklaste njutningsmedel.
Cigarretter, lättöl och läskedrycker skulle således betraktas som lyxvaror.
Härtill kommer att den nykterhetspolitiska linje, varom riksdagen
tidigare varit enig, därigenom brytes.
I de likalydande motionerna 1:320 och 11:413 anföres bl. a.
Målsättningen för 1954 års nykterhetslagstiftningsreform och vissa senare
riksdagsbeslut har i hög grad varit att söka länka över konsumtionen
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
från starkare till svagare alkoholhaltiga drycker eller till helt alkoholfria.
I detta syfte beslöts i samband med 1954 års reform, att den tidigare skatten
på drycker som Kornett, Kum och andra s. k. lättöl skulle upphöra. I
samma syfte beslöt man på hösten 1956 att höja skatten på spritdryckerna.
Resultatet av skatteändringarna har otvivelaktigt varit till fördel för nykterhetstillståndet
i landet. Konsumtionen av lättöl har gått framåt i betydande
omfattning, och man har bestämda belägg för att denna konsumtionsökning
i själva verket innebär en viss konsumtionsförskjutning från de starkare
maltdryckerna till lättölet. Likaså har man under 1957 kunnat konstatera
en fortgående nedpressning av konsumtionen av starksprit.
För att ett skattesystem skall kunna effektivt bidra till en förskjutning
av dryckesvanorna till drycker med lägre alkoholhalt bör det konsekvent
avvägas så, att köparen varje gång han har att välja mellan en starkare och
en svagare dryck får ett påtagligt, av olikhet i beskattningen föranlett incitament
att föredra den svagare. Lösningen på problemet synes vara ett
system, enligt vilket skatten ökar med stigande alkoholhalt, och detta i sådan
takt, att skatten ökar mer än berusningseffekten vid stigande alkoholhalt.
Om man mot bakgrunden därav granskar de förändringar av alkoholbeskattningen,
som nu är aktuella, kan man genast konstatera en högst betydande
ojämnhet. Visserligen höjer man skatten på de starkare och mellanstarka
dryckerna, vilket i och för sig skulle vara ett steg i rätt riktning, men
man ökar också skatten på de alkoholsvagare dryckerna starköl och Öl. Och
därjämte återinförs skatten på lättöl, en dryck, som dock allmänt anses
vara ur nykterhetssynpunkt helt ofarlig och i enlighet därmed borde vara
fri från alkoholskatt. Man måste sålunda konstatera, att de alkoholsvaga
maltdryckerna är kraftigt skattemässigt diskriminerade i förhållande till
de andra dryckerna. Det kan befaras, att de skatteinadvertenser, som föreligger,
på ett olyckligt sätt motverkar de syften man eftersträvat med de
senaste årens nykterhetspolitiska reformer. Med hänsyn härtill anser motionärerna
det önskvärt att alkoholbeskattningsfrågan utan dröjsmål grundligt
omprövas.
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:321
och 11:412 framhålles bl. a., att förordningen om skatt å läskedrycker
inte såsom varuskatteförordningen innehåller någon avdragsregel för skatt,
som erlagts för i framställningen ingående råvara. Sedan nu sockret blivit
skattebelagt kommer emellertid söta läskedrycker i samma läge som vissa
andra i varuskatteförordningen upptagna produkter, d. v. s. dubbelbeskattning
uppkommer, om avdrag ej medges för skattebelagd råvara. Det kan
enligt motionärernas mening med fog befaras, att skattehöjningen å läskedrycker,
som drabbar ganska priskänsliga varor, kommer att medföra en
påtaglig konsumtionsminskning. Med hänsyn härtill torde det inte vara
försvarligt att genom sockerskatten dubbelbeskatta söta läskedrycker. På
samma sätt som beslutats i fråga om sötsakerna bör det lämpligen ordnas
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958 5
så, att företagarna i sina deklarationer rörande läskedrycksskatt medges
göra avdrag för socker, som visas vara förbrukat vid läskedryckstillverkningen.
Då priset på läskedrycker härigenom kan hållas lägre, torde minskningen
i inkomster av sockerbeskattningen uppvägas av ökade inkomster av
läskedrycksbeskattningen.
I motionen 1:319 anföres bl. a. För industrikonsumenter med en
årlig förbrukning av omkring 40 000 kWh tillämpas ofta en s. k. effekttariff,
varvid den slutliga avräkningen av förbrukningsavgifterna sker vid kalenderårsskiftet.
Den nuvarande ordningen medför extra kostnader för
kraftdistributören, då en extra avläsning måste göras den 1 juli för alla sådana
konsumenter, vilkas årsförbrukning ligger omkring 40 000 kWh. Enligt
propositionen skall den föreslagna höjningen av skattesatsen för s. k. borgerlig
förbrukning träda i kraft fr. o. m. den avläsning, som äger rum närmast
efter den 19 mars. Många kraftdistributörer tillämpar avläsningsperioder,
som börjar omkring en månad före debiteringstillfället. Kraftdistributören
måste vid en sträng tolkning av förordningen tillämpa olika
skattesatser vid samma debiteringstillfälle beroende på om avläsningen ägt
rum före eller efter den 19 mars. Detta kommer att i hög grad komplicera
debiteringen särskilt för sådana kraftdistributörer som använder sig av
hålkortssystem för debiteringen. De i motionen angivna olägenheterna skulle
kunna elimineras om den ändringen företages i förordningen att ordet »beskattningsår»
i 14 § utbytes mot »kalenderår» samt att sådan ändring företages
i övergångsbestämmelserna, som medger att samma skatteprocent tilllämpas
för de konsumenter, för vilka avläsning sker i anslutning till debitering
omkring den 1 april oberoende av om avläsningen ägt rum före eller
efter den 19 mars.
Motionärerna i motionen 11:411 framhåller, att förbrukningen av
tuggtobak för närvarande är 25 000 kg. Om man multiplicerar detta kiloantal
med den föreslagna viktskattesänkningen kr. 3: 30 per kg, får man
fram skattebortfallet för staten, som är cirka 82 000 kronor. Genom den
föreslagna åtgärden berövas 25—30 arbetare sitt yrke och stat och kommun
de skatteintäkter, som nu erhålles från dessa arbetare. All svensk tuggtobakstillverkning
sker nu i Arvika. Ett nedläggande av denna verksamhet
skulle medföra ytterligare arbetslöshet på denna plats, där •—- liksom i omkringliggande
ort — industridöden gått hårt fram under senare år. Det
finns därför enligt motionärernas uppfattning inget hållbart motiv för bifall
till Tobaksmonopolets framställning.
Utskottet
I propositionen nr 50 lämnades en redogörelse för överläggningar som
förts mellan företrädare för de demokratiska partierna mot bakgrund av
försvarsfrågan. Vid överläggningarna nåddes enighet om att genom för
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
höjd indirekt beskattning tillföra budgetens inkomstsida omkring 390 miljoner
kronor under 1958/59 och ca 110 miljoner kronor under 1957/58.
Propositionen upptog de riktlinjer för beskattningsåtgärdernas utformning
varom enighet nåtts. Därjämte framlades författningsförslag beträffande
de beskattningsområden där ett snabbt genomförande ansetts erforderligt.
Den nu föreliggande propositionen innehåller förslag rörande de återstående
beskattningsområdena. Dessa omfattar cigarretter, malt- och läskedrycker,
elektrisk kraft samt lotterivinster.
I sitt över propositionen nr 50 avgivna betänkande nr 10 framhöll utskottet,
att det delade uppfattningen att ytterligare statsinkomster av nyss
angiven omfattning är erforderliga samt att dessa inkomster bör anskaffas
genom höjd indirekt beskattning. Utskottet uttalade vidare, att den verkställda
avvägningen beträffande valet av skatteobjekt och fördelningen av
skattebelastningen bör kunna godtagas. Denna uppfattning har utskottet
inte funnit anledning att frångå. Detta innebär, att utskottet avstyrker bifall
till motionerna I: 317 och II: 408.
I detta sammanhang torde lämpligen behandlas motionerna 1: 320 och
II: 413, vari hemställes om utredning angående en omläggning av alkoholbeskattningen
i enlighet med ett system som konsekvent bygger på de olika
dryckernas berusningseffekt. Utskottet får i anledning härav erinra om
att statsmakterna under senare år eftersträvat att åstadkomma en förskjutning
i konsumtionen från starkare till svagare drycker. På beskattningsområdet
verkställdes i anslutning till 1954 års beslut om nykterhetspolitiken
en allmän översyn med detta syfte. I samma riktning verkade den höjning
av spritskatterna som skedde på hösten 1956. Även det förslag om ett
mellanöl, som framlades i propositionen nr 143/1957 men avslogs av riksdagen,
utformades med samma syfte. Beträffande de nu aktuella beskattningsåtgärderna
påpekade utskottet i sitt betänkande nr 10, att det i propositionen
nr 50 framlagda förslaget innebar en sådan fördelning att prisförhållandena
mellan rusdrycker av olika alkoholhalt i stort sett kunnat
hållas oförändrade. Utskottet underströk, att den väsentligaste prishöjningen
träffade spritdryckerna samt uttalade vidare att denna prishöjning
kunde antagas komma att bidraga till en sänkning av vår alltför höga spritkonsumtion
med en övergång särskilt till lätta viner som följd. Vad de
i propositionen nr 53 framlagda förslagen angår, får utskottet framhålla
att de avsedda skattehöjningarna på maltdrycker av klass II och III är
obetydliga i jämförelse med skattehöjningarna på spritdrycker och vin
samt att prisrelationen — i enlighet med vad motionärerna torde önska —
blir gynnsammare för maltdryckerna.
I motionerna uttalas att maltdrycker av klass I borde vara fria från
skatt. Utskottet får för sin del uttala, att det funnit anledning till tvekan
inför förslaget att återinföra skatten på denna vara, som visat en från nykterhetssynpunkt
glädjande konsumtionsutveckling. Det bör emellertid framhållas,
att beskattningen av olika drycker inte enbart kan ses som ett nykterhetsproblem.
Den har liksom annan punktbeskattning avvägts, bl. a.
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
7
med tanke på föreliggande skattekraft. Att maltdrycker av klass I och läskedrycker
inbegripits i de nu föreliggande förslagen är följaktligen inte att
se som ett nykterhetspolitiskt ståndpunktstagande.
Enligt utskottets mening är de i motionerna anförda synpunkterna beaktansvärda.
Beskattningens nykterhetspolitiska verkningar bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna.
I motionerna 1:321 och 11:412 föreslås, att läskedryckstillverkarna skall
från läskedrycksskatten få avdra vad som motsvarar varuskatten på det
socker som åtgått vid tillverkningen. Ett genomförande av detta förslag
skulle, beräknat på den nuvarande tillverkningen, motsvara en minskning
av skatteintäkterna med ca 3 miljoner kronor för år. En sådan åtgärd
skulle sannolikt, såsom i motionerna framhållits, kunna vara ägnad att
något minska den väntade konsumtionsnedgången, och bortfallet av skatteintäkter
skulle i följd härav måhända inte behöva bli fullt så stort som
nyss angivits. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå en så betydande
avvikelse från de riktlinjer varom enighet nåtts som ett bifall till
motionerna skulle innebära. Utvecklingen på området bör emellertid enligt
utskottets mening följas med uppmärksamhet.
Utskottet finner inte heller i andra avseenden än de nu behandlade anledning
till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag i fråga om maltdrycker och
läskedrycker.
Det i propositionen framlagda förslaget om höjning av skatten på cigarretter
med ca 1,5 öre per styck biträdes av utskottet.
I samband härmed har departementschefen föreslagit att skatten på importerad
tuggtobak skall sänkas till samma belopp som för här i riket tillverkad
sådan tobak. Förslaget föranledes av att tobaksmonopolets tillverkning
av tuggtobak är förlustbringande. Den föreslagna sänkningen skulle
möjliggöra att den obetydliga konsumtionen av denna vara skulle — utan
ökad skattebelastning för konsumenterna — kunna tillgodoses genom import.
I motionen 11:411 hemställes om avslag på propositionen i denna del,
varvid hänvisas till att tillverkningens nedläggande skulle innebära arbetslöshet
för de däri sysselsatta arbetarna.
Utskottet får med anledning av motionen framhålla, att tobaksmonopolet
är skyldigt att bedriva sin verksamhet på rationellast möjliga sätt. Liksom
varje annat industriföretag måste monopolet vara berättigat att nedlägga
en icke lönsam tillverkning. Utskottet vill därför inte motsätta sig propositionsförslaget.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer nedläggandet att ske
successivt på ett sådant sätt att arbetslöshet därav inte uppstår.
I fråga om elektrisk kraft för s. k. borgerliga behov föreslås i propositionen
att energiskatten höjes från 5 till 7 procent. Mot detta förslag har utskottet
icke någon erinran.
I anslutning till detta förslag har i motionen 1:319 yrkats att energiskatten
på elektrisk kraft skall beräknas på kalenderår och icke, såsom
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
nu är föreskrivet, på ett beskattningsår som omfattar tiden 1/7—30/6. Motionären
har vidare hemställt om sådan ändring i övergångsbestämmelserna
som medger att samma skatteprocent tillämpas för de abonnenter, för vilka
avläsning sker i anslutning till debitering omkring den 1 april, oberoende
av om avläsningen ägt rum före eller efter den 19 mars 1958. Till stöd för
detta yrkande anföres bl. a. att man därigenom kunde undvika att kraftdistributörerna
skulle behöva tillämpa olika skattesatser vid samma debiteringstillfälle
beroende på om avläsning äger rum före eller efter den 19
mars.
Utskottet får i anledning av det sistnämnda yrkandet erinra om att övergångsbestämmelserna
i det nu framlagda förslaget har samma innebörd
som övergångsbestämmelserna till energiskatteförordningen. Enligt vad utskottet
inhämtat har elverken utan egentliga svårigheter kunnat bemästra
övergångsproblemen i samband med energiskatteförordningens ikraftträdande.
Om man skulle införa särskilda övergångsbestämmelser av den
innebörd motionären förordat, skulle detta innebära att man av tekniska
skäl skulle uppskjuta den nya förordningens ikraftträdande beträffande
vissa abonnenter och således gynna dessa framför andra. Utskottet kan därför
icke biträda motionärens yrkande i denna del. Vad angår önskemålet
om omläggning av beskattningsåret torde denna fråga icke vara av den
natur att den bör prövas i detta sammanhang. En så betydande teknisk
förändring kan självfallet icke övervägas utan närmare utredning. Enligt
/ad utskottet inhämtat har man inom kontrollstyrelsen sin uppmärksamhet
riktad på saken. Utskottet kan således icke heller förorda ett bifall till motionen
i nu angivna hänseende.
I detta sammanhang torde även få behandlas de vid riksdagens början
väckta motionerna I: 153 och II: 137. Motionärerna påpekar att den ursprungligen
avsedda skattebelastningen på borgerlig kraft har ökat på grund
av höjda taxor. Därför yrkas att sådana direktiv måtte utfärdas för skattens
beräkning att densamma icke drabbar detalj abonnenterna med högre belopp
än som ursprungligen avsågs.
Den i motionerna påtalade konsekvensen av skattens utformning skulle i
och för sig kunna undvikas om man övergår till att beräkna skatten per kilowattimme
i stället för procentuellt. Vid tillkomsten av energiskatteförordningen
prövades ingående vilken av dessa båda beräkningsgrunder som borde
väljas. Det befanns därvid att fördelarna med en procentuell skatt övervägde.
Utskottet finner inte anledning att nu inta en ändrad ståndpunkt och
kan därför inte tillstyrka motionerna.
I propositionen föreslås slutligen en höjning av lotterivinstskatten från 20
till 30 procent. Från skattehöjningen undantas vinsterna på premieobligationer
och skattepremieobligationer. övergångsbestämmelserna är så utformade
att skattehöjningen inte skall drabba vinnare som vid lottköpet kunnat
räkna med den hittillsvarande skattesatsen. Vad särskilt angår Penninglotteriet
och Tipstjänst innebär förslaget, att den nya skattesatsen blir tilllämplig
på vinster, som blir tillgängliga för lyftning, d. v. s. till vinnarna utbetalas,
först efter den 1 april 1958.
Bevillningsutskottets betänkande nr 30'' år 1958
9
Utskottet biträder vad sålunda föreslagits.
De vid propositionen fogade författningsförslagen föranleder icke någon
utskottets erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 53,
A) antaga de vid propositionen fogade förslagen till
1) lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943
(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror;
2) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 1 och 3
mom. förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker;
4) förordning om skatt å lagrat lättöl;
5) förordning angående ändring i förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; samt
6) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa
lotteri vinster; samt
B) besluta att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 20
mars 1958 hava den i propositionen föreslagna lydelsen;
II) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 153 av herrar Jonasson
och Axel Emanuel Andersson samt II: 137 av herrar Eriksson
i Bäckmora och Jönsson i Jämtlands Sikås,
2) de likalydande motionerna I: 317 av herr Helmer Persson
m. fl. och II: 408 av herr Henning Nilsson i Gävle m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 320 av herr Lodenius och
fru Svenson samt II: 413 av herr Dickson m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 321 av herr Aastrup och
fru Gärde Widemar samt II: 412 av herr Kollberg,
5) motionen I: 319 av herr Hesselbom, ävensom
6) motionen II: 411 av herr Spångberg m. fl.
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1958.
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 30
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson och Tage Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i
Svalöv, Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Anderson i Sundsvall
och fru Holmqvist.
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Kollberg, Nilsson i Svalöv och Anderson i
Sundsvall, vilka
dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 7 rad 10
uppifrån med orden »Ett genomförande» och slutar å s. 7 råd 21 uppifrån
med orden »och läskedrycker» bort ha följande lydelse:
»De i förevarande proposition nr 53 liksom de i propositionen nr 50 tidigare
framlagda och av riksdagen behandlade förslagen om vissa skattehöjningar
är ett resultat av överenskommelser som träffats mellan företrädare
för politiska partier. Vid sådant förhållande anser utskottet sig sakna anledning
att föreslå någon annan avvägning av beskattningen än vad som
framgår av den träffade överenskommelsen. I detta sammanhang bör emellertid
uppmärksammas ett annat problem, som icke avser någon ändring i
egentlig mening i skatteawägningen utan gäller en teknisk fråga, nämligen
att undvika den dubbelbeskattning som uppkommer för vissa läskedrycker
till följd av sockerskatten.
Läskedryckerna beskattades ursprungligen med 10 öre per liter år 1940.
I propositionen nr 53 föreslås nu en höjning från senast gällande skatt av
21 öre per liter till 33 öre per liter. Det kan med fog befaras, att redan denna
skattehöjning, som drabbar ganska priskänsliga varor, kommer att medföra
en påtaglig konsumtionsminskning. Med hänsyn härtill torde det inte vara
försvarligt, att genom sockerskatten dubbelbeskatta söta läskedrycker.
Enligt förordningen om varuskatt gäller sedan 1941 den principen, att vara
som beskattas enligt denna förordning, icke skall belastas med eventuell
liknande skatt på råvaran. Vid införandet av ett punktskattesystem bör man
tillse, att denna princip är genomgående, enär annars risk förefinnes att
systemet genom beskattning av råvaran skulle få en snedvridande effekt.
Med hänsyn härtill föreslår utskottet att en bestämmelse införes i läskedrycksförordningen,
svarande mot den bestämmelse i detta avseende som finnes
i varu skatteförordningen och genom vilken företagarna i sina deklarationer
rörande läskedrycksskatt skulle medges göra avdrag för erlagd skatt
å socker, som visas vara förbrukat vid läskedryckstillverkningen. Då priset
på läskedrycker härigenom kan hållas lägre, torde minskningen i inkomster
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1958 11
av sockerbeskattningen motvägas av ökade inkomster av läskedrycksbeskattningen.
I övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts
förslag i fråga om maltdrycker och läskedrycker.»
dels ock under åberopande av det anförda hemställt,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:
321 av herr Aastrup och fru Gärde Widemar samt II: 412 av
herr Kollberg under punkten I A 5) bort antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning angående ändring
i förordningen den 22 december 1939 (nr 919) om skatt
å läskedrycker med den ändring av 7 § 1 mom., som framgår
av det i nyssnämnda motioner intagna författningsförslaget.
580458
Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag