Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning av frågan om utlänningars och i utlandet
bosatta svenska medborgares beskattning här
i riket.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:60 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt 11:87
av herr Rimmerfors har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en allsidig utredning av frågan om utlänningars
och här ej bosatta svenskars beskattning, under särskilt beaktande av möjligheterna
att genom någon form av definitiv källskatt undanröja de ojämnheter
i beskattningen av vissa sådana skattskyldiga, som exemplifierats i
motionerna, och samtidigt förenkla taxerings- och debiteringsförfarandet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 60.

Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt är omfattningen av fysisk persons skattskyldighet
här i riket till inkomstskatt beroende av bosättningen. För tid, under vilken
fysisk person varit här i riket bosatt, åligger honom skattskyldighet för all
inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats. För tid,
under vilken fysisk person ej varit här i riket bosatt, är hans skattskyldighet
mera begränsad. Den omfattar inkomst av här belägen fastighet och här
bedriven rörelse samt vidare bl. a. härifrån uppburen, genom verksamhet
här i riket förvärvad inkomst av tjänst. Med bosättning här i riket jämställes
enligt 68 § kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt stadigvarande vistelse i Sverige.

Intäkt av tillfälliga uppdrag räknades tidigare till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
men är numera på grund av lagstiftning år 1955 att hänföra
till inkomst av tjänst. Genom dessa ändringar blev utomlands bosatta personer
skattskyldiga för härifrån uppburen, genom verksamhet i Sverige förvärvad
inkomst av tillfälliga uppdrag, vilket de tidigare ej varit.

Nu återgivna bestämmelser innebär att en person, som arbetat i Sverige
och härifrån uppburit sin lön, är skattskyldig här i riket för lönen. Detta
gäller oberoende av medborgarskap och såväl vid bosättning och stadigvarande
vistelse i Sverige som då sådan bosättning eller vistelse icke varit för
handen. Undantag härifrån har dock föreskrivits i några av de avtal till

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 28

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

undvikande av dubbelbeskattning, som ingåtts med främmande stater. Bosättningen
har emellertid betydelse för löntagaren då det gäller att bestämma
beskattningsort och ortsavdrag samt beräkna kommunal inkomstskatt.
Härutinnan gäller följande.

Om arbetstagaren varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, skall
han taxeras i hemortskommunen och åtnjuta ortsavdrag enligt bestämmelserna
i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen om statlig inkomstskatt.
Vidare beräknas den kommunala inkomstskatten efter den utdebitering
för skattekrona och skatteöre, som gäller för kommunen i fråga.

Har däremot arbetstagaren icke varit bosatt i Sverige eller har han icke
vistats här stadigvarande, skall enligt 59 § 3 mom. kommunalskattelagen,
14 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 4 § taxeringsförordningen
hans arbetsinkomst taxeras i Stockholm av den för riket gemensamma
taxeringsnämnden. Vid taxeringen äger han icke åtnjuta ortsavdrag.
Den kommunala inkomstskatten skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål
och enligt förordningen den 28 september 1928, nr 395, utgöras med 5
öre för varje skatteöre, som påförts för den till sådan skatt beskattningsbara
inkomsten.

I detta sammanhang må erinras om ytterligare några beskattningsregler,
vari bosättning eller stadigvarande vistelse äger betydelse. Sålunda förutsättes
för rätten att åtnjuta de allmänna avdrag, som avses i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om
statlig inkomstskatt (avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning, för pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering
samt för avgifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring),
att den skattskyldige varit bosatt eller stadigvarande vistats här
i riket. Så är även fallet beträffande det allmänna avdrag, som enligt 46 §
3 mom. kommunalskattelagen och 4 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
åtnjutes av gift kvinna; här tillkommer såsom ytterligare förutsättning
för avdrag, att bosättningen eller den stadigvarande vistelsen
varat större delen av beskattningsåret. Slutligen har för gifta skattskyldiga
bosättningen (den stadigvarande vistelsen) betydelse, då den statliga inkomstskattens
grundbelopp skall beräknas. Har en gift skattskyldig varit
bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, skall grundbeloppet bestämmas
enligt den första av de två i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
intagna skalorna. Föreligger icke bosättning eller stadigvarande vistelse,
skall däremot den andra skatteskalan tillämpas, medförande ett högre
skatteuttag.

Jämlikt 3 § 1 mom. uppbördsförordningen skall skattskyldig utgöra preliminär
skatt i den kommun, där han kan antagas bli påförd slutlig skatt enligt
den årliga taxeringen året näst efter inkomståret.

Enligt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
är utlänning, som givit eller medverkat vid sådan offentlig föreställning,
som avses i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, den s. k. artistskatten,

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958 3

befriad från skatt för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts
eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande
i samma förordning åtnjutits.

Rörande betydelsen av nu återgivna bestämmelser för källskatteuppbörden
har centrala uppbördsnämnden i en år 1955 upprättad promemoria angående
beskattningen av utländska arbetstagare anfört bl. a. följande.

När en utlänning erhåller anställning i Sverige göres rekvisitionen av
debetsedel regelmässigt hos den lokala skattemyndigheten i orten. För en
rätt tillämpning av bestämmelsen i 3 § 1 mom. uppbördsförordningen jämförd
med reglerna för taxering av utlänningen skulle den lokala skattemyndigheten
ha att bedöma, huruvida bosättning eller stadigvarande vistelse
i Sverige kan antagas komma att föreligga eller ej. Talade omständigheterna
för bosättning eller stadigvarande vistelse, skulle den lokala skattemyndigheten
utfärda debetsedeln och därvid bestämma skatteuttagets storlek med
utgångspunkt från att den skattskyldige kommer att taxeras i orten och
därvid erhåller vederbörligt ortsavdrag. Kunde däremot vistelsen i Sverige
bedömas bli allenast tillfällig, skulle myndigheten — om fråga är om annan
ort än Stockholms stad — ha att vidarebefordra rekvisitionen till uppbördsverket
i Stockholm. Vid utfärdandet av debetsedeln skulle detta verk ha att
fastställa skatteuttagets storlek med beaktande dels av att den skattskyldige
ej skall åtnjuta ortsavdrg och dels av den speciella utdebitering, som
gäller för dem som skola beskattas för gemensamt kommunalt ändamål.

Emellertid torde det, när debetsedel efter rekvisition skall utfärdas för
en utlänning, mera sällan vara möjligt att avgöra, huruvida bosättning föreligger
eller huruvida vistelsen i Sverige kommer att bli stadigvarande eller
endast tillfällig. På grund härav och för att underlätta de lokala skattemyndigheternas
arbete har centrala uppbördsnämnden den 2 april 1947 (nämndens
tryckta meddelande nr 32/1947) förklarat att då det gäller för den
lokala skattemyndigheten att bedöma, om en icke mantalsskriven person
är bosatt å viss ort eller stadigvarande vistas därstädes, myndigheten synes
böra utgå ifrån, att sådan bosättning eller stadigvarande vistelse är för handen
vid varje slag av arbetsanställning å orten, där skatteavdrag kan komma
i fråga.

Av det nyss anförda framgår att för källskatteuttaget införts den arbetshypotesen,
att bosättning eller stadigvarande vistelse som regel skall anses
föreligga när en utlänning tar arbetsanställning i Sverige. Det får antagas
att i ett stort antal fall bosättning eller stadigvarande vistelse i realiteten
icke förelegat. Att träffa avgörande härvidlag vid taxeringen måste
emellertid kräva åtskilligt arbete. Självdeklarationer, som skulle kunna tjäna
till ledning för bedömandet, torde som regel icke avgivas av de skattskyldiga
som det här gäller. Vidare skulle avgörandet icke kunna träffas enbart på
grundval av inkomna löneuppgifter eller uppgifter om erlagd källskatt, eftersom
vederbörande kan ha vistats här i riket längre eller kortare tid utan
arbetsinkomst. För att komma till ett rätt resultat skulle det sålunda bli
nödvändigt att göra en utredning — eventuellt med anlitande av polismyndighet
— om vistelsens längd i praktiskt taget varje särskilt fall. Eftersom
vederbörande oftast lämnat riket, när denna utredning skall verkställas,
måste utredningen bli mycket svår att genomföra.

Av det anförda torde framgå att det av flera skäl är önskvärt med en
sådan ändring av gällande beskattningsregler att utlänning, som haft arbets -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

anställning i Sverige men icke varit bosatt eller stadigvarande vistats här
i riket, skall taxeras i den kommun där han arbetat. Har utlänningen arbetat
inom flera kommuner, bör taxeringen verkställas i den kommun där han
först haft anställning under beskattningsåret. Vidare bör han få åtnjuta
ortsavdrag, förslagsvis med en tolftedel för varje kalendermånad under vilken
han varit anställd i Sverige. Är utlänningen gift, bör den statliga inkomstskattens
grundbelopp beräknas efter samma grunder som tillämpas för
i riket bosatta gifta skattskyldiga. Slutligen synes böra övervägas att medgiva
en utlänning, som endast tillfälligt vistats och arbetat här i riket, allmänna
avdrag efter motsvarande grunder som gälla vid bosättning i riket;
ifråga om gift kvinna tillkommande avdrag torde någon ändring dock ej
vara påkallad.

Sedan centrala uppbördsnämnden överlämnat ovannämnda promemoria
till riksskattenämnden har riksskattenämnden, efter att ha inhämtat yttranden
i ärendet från vissa taxeringsintendenter, i skrivelse den 31 maj
1957 till chefen för finansdepartementet uttalat bl. a. följande.

Av såväl promemorian som taxeringsintendenternas yttranden framgår
att, främst på grund av administrativa svårigheter, en från skatteförfattningarnas
bestämmelser avvikande praxis utbildat sig i fråga om taxering
av utlänningar, som under allenast tillfällig vistelse här i riket haft arbetsinkomst
härstädes. Denna praxis innebär i stort sett att i dessa fall samma
regler om beskattningsort, ortsavdrag och allmänna avdrag tillämpas, som
gälla för en utlänning med stadigvarande vistelse eller bosättning härstädes.

Då ovannämnda förhållanden icke kan anses vara tillfredsställande, får
riksskattenämnden härmed anmäla frågan för Herr Statsrådet och ifrågasätta
om icke förevarande spörsmål —• i varje fall frågorna om beskattningsort
och ortsavdrag -— borde, efter närmare utredning genom 1950 års skattelagssakkunniga
eller i annan lämplig ordning, upptagas till omprövning
lagstiftningsvägen.

I de förevarande motionerna erinras bl. a. om att redan 1936 års uppbördskommitté
(SOU 1938: 46 s. 324 ff.) diskuterade frågan om hur utlänningars
och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning skulle kunna effektiveras.
Vidare föreslog kommunalskatteberedningen (SOU 1942: 34 s. 256),
att frågan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning
skulle göras till föremål för särskild utredning. Den för utredning
av vissa frågor beträffande bevillningsavgiften tillkallade utredningsmannen
fann likaledes (kungl. prop. 214/1952 s. 18 f.), att »en genomgripande
omläggning av beskattningsväsendet för utlänningars beskattning vore
av nöden». Hittills synes i detta avseende intet annat ha åtgjorts än de år
1952 beslutade justeringarna av bevillningsavgiften. Samtidigt har förhållandena
på detta område, särskilt genom den knappast avsedda effekten av
på senare år i förenklingssyfte vidtagna ändringar i skatteförfattningarna,
ytterligare aktualiserat behovet av en reform. Innebörden av nuvarande
praxis att taxera de utlänningar, som tar arbete i Sverige, i de lokala taxeringsnämnderna
är att de i regel får vidkännas en högre kommunal utdebitering
än som avsetts. Vidare torde avdrag för resekostnad för tillträdande

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958 5

av tillfällig anställning i Sverige icke kunna medgivas av lokal taxeringsnämnd
efter samma regler, som gemensamma taxeringsnämnden kan tilllämpa.
I flertalet fall torde emellertid dessa nackdelar mer än väl uppvägas
av fördelen, att utlänning, som taxerats i lokalt distrikt, medges ortsavdrag
med 1/12 av det för år gällande avdraget för varje kalendermånad eller del
därav, som vistelsen varat — en för de korttidsarbetande speciellt gynnsam
beräkningsgrund, särskilt om de taxeras som gifta. Vidare torde med de
nya reglerna för försäkringsavdrag även den som endast en del av året varit
här bosatt vara berättigad till schablonavdrag för försäkringspremier med
fullt belopp, 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig.

Både vid taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden,
och vid taxering i lokalt distrikt medges vidare schablonmässigt kostnadsavdrag
från inkomst av tjänst med minst 100 kronor, liksom avrundning
nedåt sker av den beskattningsbara inkomsten till jämna hundratal
kronor. Den för helårsinkomst avpassade, progressiva statsskatteskalan tilllämpas
utan justering. Slutligen gäller, att den som ett år icke är mantalsskriven
i Sverige icke är skyldig att erlägga folkpensionsavgift för påföljande
taxeringsår samt att den som icke är här bosatt icke heller är sjukförsäkringspliktig.
Det framgår härav klart att för skattskyldiga med kort
vistelsetid de belopp, som slutligen debiteras på grundval av taxering, särskilt
i lokalt distrikt, måste bli mycket låga i jämförelse med det preliminära
källskatteuttaget enligt tabell. Någon rättvisegrund härför torde knappast
föreligga.

Tidigare torde det ha varit vanligt att de lokala taxeringsnämnderna
taxerat sådana utlänningar, som underlåtit att avge självdeklaration, med
ledning av inbetald preliminärskatt för att undvika restitution sförfarande
till utlandet. För närvarande torde en sådan »baklängestaxering» för de
korttidsarbetandes del leda till en fullkomligt orimlig upptaxering, ett förfarande
som i den mån det skulle förekomma givetvis måste skarpt fördömas.
Utvecklingen torde ha medfört att antalet restitutionsfall i avsevärd
mån ökat. Trots den centrala registreringen av utlämnade preliminärdebetsedlar
torde kunna antas, att i lokala distrikt dubbeltaxering icke sällan
förekommer av sådana skattskyldiga som under vistelsen i landet hunnit
byta vistelseort och anställning.

Sannolikt kan de i motionerna berörda svårigheterna avhjälpas, om genom
något arrangemang liknande sjömansskattens en definitiv källskatt
kunde konstrueras för en på lämpligt sätt definierad grupp av här arbetande,
i utlandet bosatta personer. Genom införandet av ett jämkningsinstitut
sknlle det vara möjligt att med en sådan källskatt förbinda rätt till avdrag
för mera väsentliga kostnader för intäktens förvärvande. I samband med
regleringen härav vore det även möjligt att underkasta reglerna om avdrag
för hitresa en systematisk översyn. En utredning om dessa frågor torde icke
kunna underlåta att ta till omprövning den med 1952 års ändringar endast
provisoriskt lösta frågan om bevillningsavgiften för utländska artister. Lika -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

ledes torde den behöva studera de tekniska konsekvenserna av den utvidgning
av här ej bosatta personers skattskyldighet, som blivit följden av hänförandet
av inkomst av tillfälligt uppdrag m. m. till inkomst av tjänst.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om en allsidig utredning av frågan om utlänningars och
här ej bosatta svenskars beskattning. Motionärerna uttalar att utredningen
särskilt borde beakta möjligheterna att införa någon form av definitiv källskatt
för nu berörda kategorier skattskyldiga. Av motiveringen för yrkandet
framgår att motionärerna närmast avsett i Sverige icke bosatta skattskyldiga
med inkomst av tjänst här i riket.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är det beträffande inkomstbeskattningen
av fysisk person i flera hänseenden av avgörande betydelse
om bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige kan anses föreligga
eller ej. Medborgarskapet spelar däremot i allmänhet ingen roll. Här
bortses från de undantag härifrån, som föreskrivits i vissa avtal med främmande
stater till förekommande av dubbelbeskattning.

Då det gäller frågan om fysisk persons skyldighet att utgöra inkomstskatt
här i riket är således bosättningen i allmänhet utslagsgivande. Såvitt avser
inkomst av tjänst är emellertid skattskyldigheten i regel densamma såväl
vid bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige som då så ej är fallet.
Fysisk person är nämligen alltid skattskyldig här i riket för härifrån uppburen,
genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst. Reglerna
om beskattningsort för tjänsteinkomst samt om ortsavdrag och beräkning
av kommunal inkomstskatt är emellertid beroende av bosättningen.

Om den utländske arbetstagaren varit bosatt eller stadigvarande vistats
här i riket, skall han taxeras i hemortskommunen och åtnjuta statligt och
kommunalt ortsavdrag. Vidare beräknas den kommunala inkomstskatten
efter den utdebitering som gäller för kommunen i fråga. Har däremot den
utländske arbetstagaren icke varit bosatt i Sverige eller har han icke vistats
här stadigvarande, skall hans arbetsinkomst taxeras i Stockholm av den
för riket gemensamma taxeringsnämnden. Vid taxeringen äger han icke
åtnjuta ortsavdrag. Den kommunala inkomstskatten skall utgå för gemensamt
kommunalt ändamål, därvid utdebiteringen är fem kronor per skattekrona.

Nu återgivna bestämmelser har varit gällande avsevärd tid. Genom tillkomsten
av källskattesystemet har emellertid tillämpningen i hög grad försvårats.
Enligt uppbördsförordningen skall skattskyldig utgöra preliminär skatt
i den kommun, där han kan antagas bli påförd slutlig skatt enligt nästföljande
års taxering. Detta innebär att redan då rekvisition av debetsedel
görs för en utlänning, som tagit anställning i Sverige, den frågan måste besvaras
om bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige kan antas komma
att föreligga eller ej. Talar omständigheterna för bosättning eller stadigvarande
vistelse skall den lokala skattemyndigheten i orten utfärda debetsedeln
och därvid bestämma skatteuttagets storlek med utgångspunkt från

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år J958

7

att den skattskyldige kommer att taxeras i orten och därvid erhåller vederbörligt
ortsavdrag. Kan däremot vistelsen i Sverige bedömas bli allenast
tillfällig, skall debetsedeln utfärdas av uppbördsverket i Stockholm, som
därvid har att fastställa skatteuttagets storlek med beaktande av att den
skattskyldige ej skall åtnjuta ortsavdrag och den speciella utdebitering, som
gäller för dem som skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål.

I praktiken bar det emellertid visat sig att det, när debetsedel skall utfärdas
för en utlänning, mera sällan är möjligt att avgöra, om bosättning
föreligger eller om vistelsen i Sverige kommer att bli stadigvarande eller
endast tillfällig. Såsom ovan framhållits har centrala uppbördsnämnden på
grund härav i meddelande nr 32/1947 förklarat att då det gäller för lokal
skattemyndighet att bedöma, om en icke mantalsskriven person är bosatt å
viss ort eller stadigvarande vistas därstädes, myndigheten synes böra utgå
ifrån, att sådan bosättning eller stadigvarande vistelse är för handen vid
varje slag av arbetsanställning å orten, där skatteavdrag kan komma i fråga.

I de fall då den skattskyldiges vistelse i Sverige verkligen blir av sådan
art som förutsatts vid utfärdandet av debetsedel i enlighet med vad som
anförts i berörda meddelande synes det tillämpade förfaringssättet i stort
sett vara invändningsfritt. I ett icke obetydligt antal fall torde dock vistelsen
inte bli av sådan karaktär. I dylika fall borde rättelse vidtas i efterhand så
att skyldigheten att utgöra inkomstskatt — såsom skatteförfattningarna förutsätter
— bestäms efter taxering i Stockholm i det gemensamma taxeringsdistriktet.
På sätt närmare utvecklats i en av centrala uppbördsnämnden i
oktober 1955 upprättad promemoria, varav utdrag redovisas ovan, stöter
detta emellertid på mycket stora praktiska svårigheter. I promemorian uttalar
nämnden att det av flera skäl är önskvärt med en sådan ändring av
gällande beskattningsregler att utlänning, som haft arbetsanställning i Sverige
men icke varit bosatt eller stadigvarande vistats bär i riket, skall taxeras
i den kommun, där han arbetat. Enligt nämndens mening bör den skattskyldige
få åtnjuta bl. a. visst ortsavdrag och allmänna avdrag.

Utskottet delar uppfattningen, att det nuvarande rättsläget på förevarande
område, innebärande att en från skatteförfattningarnas bestämmelser avvikande
praxis utbildat sig i fråga om bl. a. beskattningsort och ortsavdrag
för vissa här arbetande utlänningar, inte är tillfredsställande. Vissa invändningar
kan också riktas mot metoden för beräkning av allmänna avdrag
för här ej bosatta skattskyldiga. Det bör framhållas att skillnaden i skatt
för vederbörande utlänning om taxering sker i kommun, där arbetet utförs,
eller i den gemensamma taxeringsnämnden i regel är mycket obetydlig. Enligt
utskottets mening kan det emellertid vara motiverat att överse bestämmelserna
i ämnet. Vilken utformning bestämmelserna bör erhålla, kan utskottet
inte uttala sig om på grundval av nu föreliggande material. Utskottet
vill erinra om att vissa utlänningar för närvarande är underkastade en definitiv
källskatt, den s. k. artistskatten. En översyn av reglerna för beskattning
av här ej bosatta skattskyldiga kan komma att beröra även nämnda
skatt.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att riksskattenämnden i en
den 31 maj 1957 dagtecknad skrivelse för chefen för finansdepartementet anmält
frågan om beskattning av utlänningar, som under allenast tillfällig
vistelse här i riket haft arbetsinkomst härstädes. Därvid har nämnden ifrågasatt
om inte det i skrivelsen berörda spörsmålet borde göras till föremål
för utredning. Frågan om utredning är således genom riksskattenämndens
förenämnda skrivelse redan föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Utskottet
anser sig böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge tillkänna
vad utskottet ovan anfört om behovet av en översyn av bestämmelserna
på förevarande område.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1: 60 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt II: 87
av herr Rimmerfors om utredning av frågan om utlänningars
och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning
här i riket måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Gustaf Elofsson,
Erik Jansson, Söderquist, Rengtson, Oscar Carlsson och Gustaf Henry
Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Allard, Kärrlander,
Persson i Svensköp, Vigelsbo, Magnusson i Borås, fru Holmqvist, herrar
Stenberg och Rydén.

580422

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag