Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
1
Nr 23
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.
I en den 20 december 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 42, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansårenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan
kommun än hemortskommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte
förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag
och vissa allmänna avdrag, skall äga rätt avräkna återstående del i
den andra kommunen.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 3 mom. och 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives
samt att till vardera av 46 och 48 §§ nämnda lag skall fogas ett nytt
moment, betecknat 4 mom., och till anvisningarna till 46 § en ny punkt,
betecknad 4, av lydelse som i det följande angives.
1 Senaste lydelse av 50 § 3 mom. se 1955: 122 och av 52 § 1 mom. se 1952: 405.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 23
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
(Nuvarande lydelse)
50 §.
3 mom. För skattskyldig, som i
2 mom. avses, såvitt angår annan
kommun än hemortskommunen, så
ock för annan skattskyldig, utgör
den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst. Denna skall
för fysisk person, oskift dödsbo och
familjestiftelse, varom förmäles i 10
§ 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, angivas i hela hundratal
kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till helt
hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
46 §.
4 mom. Kunna avdrag, som i 2
mom. sägs, helt eller delvis icke utnyttjas
i hemortskommunen och har
den skattskyldige från förvärvskälla
åtnjutit inkomst, som skall tagas till
beskattning i annan kommun än
hemortskommunen, skall bristen avräknas
från sådan inkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
48 §.
4 mom. Angående avräkning i
vissa fall av kommunalt ortsavdrag
från inkomst i annan kommun än
hemortskommunen stadgas i 50 §
3 mom. andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
50 §.
3 mom. För skattskyldig, som i
2 mom. avses, såvitt angår annan
kommun än hemortskommunen, utgör
den taxerade inkomsten tillika
beskattningsbar inkomst, utom i fall
varom nedan i andra stycket förmäles.
Kan kommunalt ortsavdrag helt eller
delvis icke utnyttjas i hemortskommunen,
och har taxerad inkomst
påförts den skattskyldige i annan
kommun, skall bristen avräknas
från sistnämnda inkomst. Därvid
skola i förekommande fall bestämmelserna
i punkt 4 av anvisningarna
till 46 § äga motsvarande tillämpning.
Vad efter dylik avräkning återstår
utgör för den skattskyldige beskattningsbar
inkomst i kommunen.
För annan skattskyldig än som i
2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten
tillika beskattningsbar inkomst.
Beskattningsbar inkomst skall för
fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,
varom förmäles i 10 §
1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
angivas i hela hundratal
kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
3
(Nuvarande lydelse)
52 §.
1 mom. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt
mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering
avdrag, som i 46 § 1 och 2
mom. medgives, helt eller delvis ej
kunnat utnyttjas å den ena makens
skattepliktiga inkomst, må bristen
avräknas å den andra makens inkomst
i samma kommun. Underskott
å icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom, som uppkommit
för endera maken, må avräknas från
den andra makens inkomst i samma
kommun av förvärvskälla av samma
slag. Ortsavdrag beräknas för en var
av makarna till hälften av det belopp,
som i 48 § 2 mom. andra
stycket sägs, dock att, om sådan del
av ortsavdraget helt eller delvis ej
kunnat utnyttjas å den ena makens
taxerade inkomst, bristen må avräknas
å den andra makens taxerade
inkomst. Avdrag, som i 50 § 2 mom.
andra eller tredje stycket sägs, beräknas
för vardera maken för sig
under iakttagande av att avdraget
för makarna tillsammans icke må
överstiga det i 50 § 2 mom. andra
stycket angivna högsta beloppet.
Skola makarna — — — högre
ortsgruppen.
(Föreslagen lydelse)
52 §.
1 in o in. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt
mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering
avdrag, som i 46 § 1 och 2
mom. medgives, helt eller delvis ej
kunnat utnyttjas å den ena makens
skattepliktiga inkomst, må bristen
avräknas å den andra makens inkomst
i samma kommun. Kvarstående
brist, dock högst belopp motsvarande
avdrag enligt 46 § 2 mom.,
må, med tillämpning i förekommande
fall av bestämmelserna i
punkt 4 av anvisningarna till 46 §,
avräknas å förstnämnda makens inkomst
och, där denna icke förslår,
å andra makens inkomst i andra
kommuner. Underskott å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös
egendom, som uppkommit för endera
maken, må avräknas från den
andra makens inkomst i samma kommun
av förvärvskälla av samma slag.
Ortsavdrag beräknas för en var av
makarna till hälften av det belopp,
som i 48 § 2 mom. andra stycket sägs,
dock att, om sådan del av ortsavdraget
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas
å den ena makens taxerade
inkomst i hemortskommunen, bristen
må avräknas å den andra makens
taxerade inkomst i samma
kommun. Kvarstående brist må, med
tillämpning av bestämmelserna i
50 § 3 mom. andra stycket, avräknas
å makarnas taxerade inkomster
i andra kommuner. Avdrag, som i
50 § 2 mom. andra eller tredje stycket
sägs, beräknas för vardera maken
för sig under iakttagande av
att avdraget för makarna tillsammans
icke må överstiga det i 50 § 2
mom. andra stycket angivna högsta
beloppet.
Skola makarna — — — högre
ortsgruppen.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 46 §.
4. Finnes vid tillämpning av bestämmelserna
i 46 § 4 mom. avräkningsbar
inkomst i flera kommuner,
skall avräkning ske i den kommun
där den största inkomsten redovisas.
Kvarstående brist avräknas i den
kommun där den näst största avräkningsbara
inkomsten finnes
o. s. v. Skulle inkomsten uppgå till
samma belopp i två eller flera kommuner,
ankommer det på taxeringsnämnden
i hemortskommunen att bestämma
den ordning i vilken inkomsterna
skola förekomma till avräkning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas
första gången i fråga om 1959 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande
gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1958 eller tidigare år.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxerings förordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 66 och 105 §§ taxeringsförordningen den 23
november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
66 §.
Varje år — •—• — honom åsättas.
Så snart —--- mellankommu
nala
prövningsnämnden.
(Föreslagen lydelse)
66 §.
Varje år---honom åsättas.
Så snart — — — mellankommunala
prövningsnämnden.
Har taxeringsnämnden i skattskyldigs
hemortskommun funnit att
avräkning enligt 46 § 4 mom. eller
50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen
skall ske, åligger det
nämnden att underrätta taxerings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
(Nuvarande lydelse)
Har taxeringsnämnd i fråga — —
— omförmälda nämnd.
105 §.
1 mom. Om kammarrätten —
--å denne.
Äro makar--- — statlig förmö
genhetsskatt.
Hava besvär —--mån ändras.
2 m o m. Vid prövningsnämnds
prövning av besvär, som anförts i
särskild ordning, skola bestämmelserna
i 1 mom. hava motsvarande
tillämpning å prövningsnämnden;
dock skall, därest hos prövningsnämnd
i län fråga uppkommer om
vidtagande av här ovan omförmäld
åtgärd beträffande taxering inom
annat prövningsdistrikt än det, som
besvären angå, ärendet i hela dess
vidd överlämnas till avgörande av
den mellankommunala prövningsnämnden.
(Föreslagen lydelse)
nämnd, som har att verkställa avräkningen,
om det belopp, som skall
avräknas.
Har taxeringsnämnd i fråga--
— omförmälda nämnd.
105 §.
1 mom. Om kammarrätten —
— -— å denne.
Äro makar----statlig förmö
genhetsskatt.
Hava besvär---mån ändras.
Vidtager kammarrätten eller
Kungl. Maj:t sådan ändring i fråga
om taxering till kommunal inkomstskatt
inom viss kommun att avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller kommunalt ortsavdrag
icke vidare kan helt utnyttjas inom
samma kommun, skall, ändå att yrkande
därom icke framställts, sådan
ändring vidtagas i taxering inom
annan kommun som kan föranledas
av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller
50 § 3 mom. andra stycket nämnda
lag.
2 mom. Bestämmelserna i 1
mom. skola hava motsvarande tilllämpning
å prövningsnämnd; dock
skall, därest hos prövningsnämnd i
län fråga uppkommer om vidtagande
av här ovan omförmäld åtgärd
beträffande taxering inom annat
prövningsdistrikt än det, som besvären
angå, ärendet i hela dess vidd
överlämnas till avgörande av den
mellankommunala prövningsnämnden.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Genom beslut den 23 december 1943 uppdrog dåvarande chefen för finansdepartementet
åt ledamoten av riksdagens första kammare A. J. Bärg
och landskamreraren C. J. Bergstedt att såsom sakkunniga inom finansdepartementet
biträda med utredning av vissa kommunalskattefrågor. De
sakkunniga antog benämningen 1944 års skattesakkunniga.
De sakkunniga avlämnade med skrivelse den 31 maj 1945 betänkande med
förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens
område (SOU 1945:35), bl. a. avseende allmänna avdrags och ortsavdrags
utnyttjande vid den kommunala inkomstbeskattningen. De sakkunnigas
förslag har icke lagts till grund för någon lagstiftning i ämnet.
Under den tid som förflutit sedan 1944 års skattesakkunniga avgav sitt
betänkande har på olika områden sådana reformer skett som väsentligt ändrat
förutsättningarna för en lagstiftning om allmänna avdrags och ortsavdrags
utnyttjande vid den kommunala inkomstbeskattningen. Särskilt må
nämnas kommunindelningsreformen. Principfrågan kvarstod emellertid olöst
och överlämnades genom beslut den 20 maj 1953 till 1950 års skattelagssakkunniga
för förnyat övervägande.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juli 1956 tillkallade nuvarande
chefen för finansdepartementet två sakkunniga, landskamreraren
C. A. Norgren och länsassessorn G. Lindholm, med uppdrag att, såsom en
särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om rätt
att vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjuta ortsavdrag och andra
allmänna avdrag inom annan kommun än hemortskommunen samt därmed
sammanhängande spörsmål.
Skattelagssakkunniga har med skrivelse den 28 december 1956 överlämnat
en promemoria med förslag till bestämmelser om särskild skatteberäkning
i vissa fall för den, som haft inkomst i annan kommun ån hemortskommunen.
Till promemorian hörande författningsförslag har såsom Bihang
fogats vid statsrådsprotokollet i ärendet.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden,
statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens
län, domkapitlen i Uppsala och Lund, Föreningen Sveriges kronokamrerare,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska företagares riksförbund, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska
stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation, Sveriges häradsskrivareförening, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation. Sveriges grossistförbund
och Sveriges industriförbund åberopar ett av delegerade för dessa organisationer
och vissa andra institutioner upprättat gemensamt yttrande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958 7
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 7—8
Gällande bestämmelser, s. 8—It
Historik, s. 11—21
1950 års skattelagssakkunnigas förslag, s. 21—29
Remissyttrandena, s. 29—42
Departementschefen, s. 42—48
Utskottet. I den förevarande propositionen föreslås att skattskyldig, som
åtnjutit inkomst i annan kommun än hemortskommunen och vars inkomst i
nämnda kommun inte förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen
av ortsavdrag och de under allmänna avdrag hänförliga avdragsposterna
för periodiskt understöd, pensionsförsäkringspremier samt vissa
andra försäkringsavgifter av personlig art, skall äga rätt att avräkna återstående
del i den andra kommunen.
Förslaget innebär ett tillgodoseende av ofta och från skilda håll uttalade
önskemål. Inte minst från riksdagens sida har vid upprepade tillfällen
påtalats det otillfredsställande i att skattskyldig vid den kommunala taxeringen,
på grund av kommungränsernas stora betydelse vid denna taxering,
i vissa fall inte får tillgodoräkna sig ortsavdrag och allmänna avdrag
i full utsträckning, trots att han haft inkomst att avräkna avdragen mot.
Såsom särskilt stötande har det därvid framstått att ortsavdraget, vilket
avdrag är avsett att från beskattning undanta vad som motsvarar existensminimum,
kan bli outnyttjat, helt eller delvis.
Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att denna fråga nu fått en
godtagbar lösning. Visserligen kan det föreliggande förslaget inte sägas
helt tillgodose de uttalade önskemålen, eftersom vissa allmänna avdrag,
nämligen underskottsavdrag och det gift kvinna tillkommande s. k. förvärvsavdraget,
inte omfattas av reformen. De skäl departementschefen åberopat
för att tills vidare uppskjuta ställningstagandet såvitt gäller berörda
avdrag finner dock utskottet bärande. Även enligt utskottets mening är det
således lämpligt att frågan om utvidgning av rätten till underskottsavdrag
prövas först i samband med fastighetsbeskattningens avveckling. Utskottet
vill emellertid understryka angelägenheten av att även denna fråga därvid
hringas till en lösning. I likhet med flertalet remissinstanser anser nämligen
utskottet att starka skäl talar för att skattskyldig medges möjlighet att
tillgodogöra sig avdrag för underskott å förvärvskälla även i annan kommun
än den där beskattning av från förvärvskällan härflytande inkomst
sker.
Mot den tekniska utformningen av avdragsreglerna har utskottet intet
att erinra. Utskottet finner den i propositionen föreslagna metoden för av
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958
räkning av outnyttjade avdrag rationell. De skattskyldiga blir därigenom
automatiskt tillgodoräknade de avdrag de är berättigade till, och merarbetet
för taxeringsmyndigheterna torde inte bli särskilt betungande.
Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen. Den föreslagna
lagtexten föranleder ingen anmärkning från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 42, för sin del antaga de vid propositionen
fogade förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt
2) förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).
Stockholm den 25 februari 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Gustaf Elofsson*, Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Bengtson, Möller*
och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Nilsson i Svalöv,
Gustafson i Göteborg*, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund*, Andersson i Essvik,
Stenberg och Rydén.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
580394 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag