Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1958

1

Sr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av anvisningarna till 2b § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 113 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 131 av herr Nilsson
i Svalöv m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen att, i fall då jordbrukare
i honom tillhörig fastighet upplåter bostad för i jordbruksdriften anställd
arbetspersonal i denna dess egenskap, dessa bostadslägenheter skall
anses vara använda i jordbruksdriften, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till härför erforderlig lagändring».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 131.

Enligt av 1953 års riksdag antagna bestämmelser skall beräkning av inkomst
av en- och tvåfamilj sfastigheter vid taxering ske enligt en förenklad
schablonmetod. Såsom inkomst skall i princip upptagas beräknad ränta å
ägarens eget kapital i sådan fastighet. Procenttalet för räntan, som till en
början var 3, är numera satt till 2,5. Av tekniska skäl skall ränteberäkningen
utföras på sådant sätt, att ränta efter gällande procenttal beräknas å
fastighetens hela taxeringsvärde, varefter avdrag göres för ägarens verkliga
räntekostnader på lånat kapital i fastigheten. Vidare medges avdrag för
tomträttsavgäld och liknande avgäld samt i vissa fall ett särskilt avdrag,
maximerat till 200 kr.

Användes en- eller tvåfamilj sfastighet i en av fastighetsägaren bedriven
rörelse blir schablonmetoden tillämplig endast därest någon del av fastigheten
är upplåten till bostad åt ägaren. På denna del tillämpas schablonmetoden,
medan fastigheten i övrigt taxeras enligt de för inkomstberäkningen
i allmänhet gällande reglerna.

Har rörelseidkare upplåtit en honom tillhörig en- eller tvåfamilj sfastighet
såsom bostad åt i rörelsen anställd arbetspersonal i denna dess egenskap
anses fastigheten i denna del jämlikt punkt 1 av anvisningarna till
24 § kommunalskattelagen vara använd i rörelsen, och det är härvid utan
betydelse huruvida upplåtelsen skett mot särskild hyresersättning eller personalen
tillförsäkrats fri bostad. I sådant fall är schablonmetoden ej heller
tillämplig.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 21

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1958

I de förevarande motionerna har bl. a. erinrats om det förhållandet, att
om en såsom annan fastighet taxerad fastighet användes såsom bostad för
arbetspersonal i ett ägaren tillhörigt jordbruk äger schablontaxering av
denna fastighet rum. Det synes inte konsekvent att i detta hänseende göra
åtskillnad mellan förvärvskällan rörelse och förvärvskällan jordbruksfastighet.
Om fastighet, exempelvis egnahemsvilla, tillhörig ägare av jordbruksfastighet
användes för i jordbruksfastigheten anställd personal synes anledning
inte föreligga att tillämpa schablonregeln. Sådan ändring av punkt 1
anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen synes därför böra göras, att
fastighet tillhörig den som bedriver jordbruk, i vilken bostad upplåtits för
i jordbruket anställd personal i denna dess egenskap, skall anses vara använd
i jordbruket och alltså inte bliva föremål för schablontaxering.

Utskottet

Jämlikt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen skall inkomstberäkningen av
annan fastighet, som är inrättad såsom bostad åt en eller två familjer jämte
personliga tjänare, normalt ske enligt schablonmetod, den s. k. villaschablonen.
Såsom intäkt skall upptas ett belopp, motsvarande 2,5 procent av
fastighetens taxeringsvärde. Från det sålunda bestämda intäktsbeloppet erhålles
avdrag för ränta å lånat i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld.
Vidare medges, bortsett från vissa fall, även ett särskilt avdrag
med högst 200 kr.

Inkomstberäkning enligt den nu angivna metoden sker inte om en- eller
tvåfamilj sfastighet används i rörelse såsom bostad åt arbetspersonalen i
denna dess egenskap. I sådant fall anses fastigheten tillhöra rörelsen, därvid
beräkningen av inkomsten skall äga rum enligt de för beskattningen av fastigheter
i allmänhet gällande reglerna.

I de förevarande motionerna påpekas att då jordbrukare i honom tillhörig
annan fastighet upplåter bostad för i jordbruksdriften anställd arbetspersonal
i denna dess egenskap, sådan fastighet för närvarande taxeras enligt villaschablon.
Motionärerna yrkar att i dylika fall fastigheten skall anses tillhöra
jordbruksdriften, varav skulle följa att fastigheten taxerades i enlighet
med vad som gäller för fastigheter i allmänhet.

Bestämmelser om schablontaxering av en- och tvåfamilj sfastigheter infördes
år 1953 och tillämpades första gången vid 1955 års taxering. Tidigare
gällde för berörda fastigheter samma bestämmelser rörande inkomstberäkningen
som för fastigheter i allmänhet och som ännu gäller för jordbruksfastigheter.
Detta innebär att det före 1955 års taxering i stort sett saknade
betydelse för inkomstberäkningen om en fastighet taxerats som jordbruksfastighet
eller som annan fastighet. Numera får däremot den vid fastighetstaxeringen
bestämda beskattningsnaturen betydelse för frågan efter vilken
metod inkomstbeskattningen av fastigheten skall ske.

Enligt 7 § kommunalskattelagen skall fastighet taxeras såsom jordbruks -

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1958

3

fastighet, då den används för jordbruk eller skogsbruk, och såsom annan
fastighet, då den används för annat ändamål. Fastigheter, vilka nyttjas såsom
bostäder åt personal i jordbruk eller skogsbruk, torde på grund av denna
bestämmelse i allmänhet, åtminstone i de fall de ligger i omedelbar anslutning
till den fastighet, varå jordbruket eller skogsbruket bedrivs, taxeras
såsom jordbruksfastighet. I sådant fall sker inte någon schablontaxering av
dessa bostadsfastigheter, utan de taxeras enligt de för beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet gällande bestämmelserna. Förhållandena kan emellertid
även vara sådana att arbetarbostaden — t. ex. beroende på dess belägenhet,
eventuellt inom ett tättbebyggt samhälle — blir taxerad såsom annan
fastighet, därvid den i motionerna påtalade situationen uppstår.

Utskottet är medvetet om att vissa invändningar kan riktas mot det förhållandet,
att arbetarbostäder i jordbruk och skogsbruk understundom taxeras
enligt villaschablonen. En icke önskvärd konsekvens härav är att olika
inom samma jordbruk utnyttjade arbetarbostäder kan vara underkastade
skilda beskattningsregler: vissa taxeras enligt de för byggnad i jordbruket
gällande reglerna, medan andra blir schablontaxerade. I detta hänseende
skulle likställighet uppnås därest — på sätt föreslås i motionerna — för
sist åsyftade fastigheter en regel av samma innebörd som den som nu gäller
för i rörelse använd fastighet infördes.

Utskottet är dock inte berett att nu tillstyrka en ändring i enlighet med
vad som yrkas i motionerna. Det kan framhållas att byggnader å jordbruksfastighet
även med en sådan ändring i vissa fall kan bli schablontaxerade.
Detta inträffar beträffande byggnader som regelbundet uthyres, t. ex. såsom
sommarnöje. Sådan byggnad, som uppenbarligen inte kan anses använd i
jordbruket, torde nämligen i allmänhet böra åsättas taxeringsvärde för sig
såsom annan fastighet.

Utskottet vill vidare erinra om att genom bestämmelserna om schablontaxering
av villafastigheter en helt ny princip för inkomstberäkning vann
insteg i vår lagstiftning. Hur långt den nya principen borde utsträckas, var
därvid föremål för delade meningar, bl. a. ifrågasattes att låta schablontaxeringsmetoden
tillämpas även på vissa såsom jordbruksfastighet taxerade
byggnader. Det må också framhållas att det i viss omfattning torde förekomma
att villafastigheter undandras från schablontaxering genom att ägare till
sådan fastighet överför densamma till ett rörelsedrivande företag, vari fastighetsägaren
är anställd och har ett avgörande inflytande. Härigenom blir
nämligen fastigheten att anse såsom använd till bostad åt i rörelsen anställd
personal. Det torde emellertid ännu vara för tidigt att uttala sig om
den år 1953 gjorda bestämningen av schablonmetodens tillämpningsområde
är den i alla avseenden lämpligaste. Sedan tillräckliga erfarenheter av schablonmetodens
tillämpning vunnits, torde en översyn av bestämmelserna i
ämnet bli aktuell, därvid även den i motionerna berörda frågan torde komma
att prövas.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1958

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 113 av herr Yngve Nilsson
m. fl. och II: 131 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. om viss
ändring av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Gustaf Elofsson,
Erik Jansson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson och Yngve Nilsson;
samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Nilsson i Svalöv,
Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Vigelsbo, fru Holmqvist, herrar Stenberg
och Rydén.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson och Nilsson i Svalöv, vilka — under hänvisning
till innehållet i de likalydande motionerna I: 113 av herr Yngve Nilsson m. fl.
och II: 131 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2i § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

2 mom. Är annan--— före taxeringsåret.

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet,---icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet
eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast
ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för
uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej heller

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1958

skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande fastighet, som
helt eller till övervägande del utnyttjas såsom bostad åt arbetspersonal, vilken
uteslutande eller huvudsakligen användes för jordbruket eller dess binäringar,
liksom ej heller beträffande publikt boställe.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om 1958 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för 1958 eller tidigare år.

580886 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag