Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
1
Sr 18
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändring i förordningen om automobilskatt
m. m.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 37 av herr Wärnberg m. fl. och II: 43 av
herr Persson i Appuna m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
införa en särskild traktorskatt å 120 kronor per år för gummiringsförsedda
traktorer och att bevillningsutskottet utarbetar härför erforderliga författningsbestämmelser»
; samt
II) de likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson och II: 236 av
herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 §.
Skatt utgår---följande belopp:
a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;
b) för tvåhjulig---sextio kronor;
c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock
tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med niohundra kilogram;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av
automobilens tjänstevikt;
1 llihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 18
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundrasextio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor;
om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med trehundratjugo
kronor;
om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med fyrahundra
kronor;
om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med fyrahundraåttio
kronor; samt
om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 195b
(nr 260) om brånnoljeskatt
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
Brånnoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 43 och II: 236.
Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt
på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.
Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,
lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar
och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig
grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten
för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i
viktklasser.
Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med den
1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats se
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
3
dan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning av
fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar med
verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser, som gällt under
åren 1946—1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av fordon,
framgår av följande tablå.
Fordon |
Skattesatserna1 |
|
Åren 1946—52 |
Åren 1953—54 |
|
Personbilar.................... |
.......... 70 + 20 |
100 + 28 |
Lastbilar...................... |
.......... 70 + 25 |
100 + 37 |
Omnibussar .................. |
.......... 70 + 22 |
100 + 33 |
Släpvagnar |
||
Totalvikt: |
||
< 1 000 kg ................ |
.......... 56 |
80 |
1 000—1 499 kg .............. |
.......... 112 |
160 |
1 500—1 999 » .............. |
.......... 168 |
240 |
2 000—2 999 » .............. |
.......... 196 |
320 |
3 000—4 999 » .............. |
..........| |
400 |
5 000—7 999 »> .............. |
.......... 224 |
480 |
8 000 kg eller högre .......... |
..........1 |
560 |
De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en
höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med
10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för
lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten
stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar
(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.
Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar
är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften
för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av
tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande
3000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstevikt tilläggsavgiften
höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,
som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje
påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten som överstiger 7 000 kg.
För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad
vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,
minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt
höjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger
5 000 kg.
Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande
fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibehölls
oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes
från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt
1 500—1 999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor, att
fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande 320
1 Deti första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra
siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid totalvikt
3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt
5 000—7 999 kg höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att fordonsskatten
vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560
kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg
höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten
vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor till
1 200 kronor.
Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar
och bussar framgår av följande tablå.
Tjänstevikt kg |
Lastbilar, fordonsskatt; kr |
Bussar, fordonsskatt; kr |
||
Nuvarande |
Omedelbart |
Nuvarande |
Omedelbart |
|
under 901...................... |
no |
100 |
_ |
_ |
1001 .......................... |
184 |
174 |
— |
— |
1501 .......................... |
369 |
359 |
341 |
331 |
2 001 .......................... |
554 |
544 |
506 |
496 |
2 501 .......................... |
739 |
729 |
671 |
661 |
3 001 .......................... |
951 |
914 |
836 |
826 |
3501 .......................... |
1271 |
1099 |
1001 |
991 |
4001 .......................... |
1591 |
1284 |
1166 |
1156 |
4 501 .......................... |
1911 |
1469 |
1331 |
1321 |
5001 .......................... |
2 231 |
1654 |
1518 |
1486 |
5501 .......................... |
2 551 |
1839 |
1793 |
1651 |
6001 .......................... |
2 871 |
2 024 |
2 068 |
1816 |
6 501 .......................... |
3191 |
2 209 |
2 343 |
1981 |
7 001 .......................... |
3 567 |
2 394 |
2 618 |
2146 |
8 001 .......................... |
4 767 |
2 764 |
3168 |
2 476 |
9001 .......................... |
5 967 |
3134 |
3 718 |
2 806 |
I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen den
21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i
kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Storleken
av skatterna å bensin och brännolja under efterkrigstiden framgår
av följande tablå.
Tidsperiod
1/1 1946—31/3 1948
1/4 1948—31/12 1950
1/1 1951—30/6 1953
1/7 1953—30/6 1954
1/7 1953—31/12 1954
fr. o. m. 1/7 1954...
fr. o. m. 1/1 1955 ...
fr. o. m. 1/7 1957...
Skatt (öre per liter)
Bensin Brännolja
18
(18-1-27) 45
25
28
32
14
(14+20) 34
20
23
32
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 5
Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår
fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit med fyra
öre för liter och å motorbrännolja med 25 kr. per m3. För att den tunga motorfordonstrafiken
skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten sänktes
skatten på motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957 från 32 öre till 30 öre
per liter.
1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka
utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även därjämte att
möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak
erhålla täckning för de anslag till vägväsendet m. m. under femårsperioden
1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel —
som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att
skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.
Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna
framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga
ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete, som bl. a. baseras på en
översiktlig vägplanering på längre sikt, bedrives nu inom ramen för 1953
års trafikutredning.
Beträffande frågan om skatt å traktorer må här anföras, att 1951 års utredning
rörande beskattning av motorfordonstrafiken med skrivelse den 30
december 1953 till chefen för finansdepartementet överlämnat en promemoria
med förslag till förordning om traktorskatt. I promemorian förordades
införandet av en enhetlig fordonsskatt, inkluderande brännoljeskatt, (traktorskatt)
av 72 kronor per år för brännolje- och fotogendrivna jordbrukstraktorer.
Fordonsbeskattning av jordbrukets bensindrivna traktorer kunde
däremot icke förordas med hänsyn till storleken av den skatt som genomsnittligt
åvilade dessa fordon för förbrukningen av bensin utöver den kvantitet
som ej omfattades av utgående bensinskatterestitution. För bensindrivna
trafiktraktorer borde enligt utredningens förslag traktorskatt utgå
med 132, 204 respektive 336 kronor för år beroende på traktorns tjänstevikt.
Traktorskatt för brännolje- och fotogendrivna trafiktraktorer borde
utgå med 360, 564 respektive 780 kronor, likaledes beroende på tjänstevikt.
Med hänsyn till de delvis outredda förhållandena rörande traktorernas
användning på väg ansåg sig departementschefen i proposition nr 112 till
1954 års riksdag icke kunna förorda det av utredningen framlagda förslaget
om införande av en särskild traktorskatt.
Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av
1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de
likalydande motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna
I: 149 och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå som gällde
före 1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med ett
öre för liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan
för vägväsendel som låg till grund för förra årets beslut i automobilskattefrågan.
Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att dess
genomförande med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts förutsätta
ett genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens början
förutsågs skola medföra ett överskott av automobilskattemedel, som emellertid
väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl har utvecklingen
i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd av fordonsparkens
snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räknat med,
vilket i förening med en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet
beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer att medföra
ett i motsvarande män ökat överskott av automobilskattemedel. Det bör
emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendets område föreligger
mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällsekonomiska utrymmet
medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på vägbyggnadsområdet
och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan tillgodoses
med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet vill‘i anslutning
härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av motorfordonsskatterna
vilar, nämligen att avkastningen därav under alla förhållanden
skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker utskottet
de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.
I de likalydande motionerna 1:318 och 11:231 samt de likalydande motionerna
I: 320 och II: 251 vid 1956 års riksdag yrkades att fordonsskatten
å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till överensstämmelse med
de skattesatser, som gällde närmast före den vid 1954 års riksdag beslutade
höjningen av fordonsskatten. Med anledning av att i motionerna framhållits,
att 1954 års beslut medfört en höjning av den allmänna driftkostnadsnivån
inom gods- och persontrafiken, anförde bevillningsutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 23.
o Med anledning härav vill utskottet erinra om att det material, som förelåg
vid behandlingen av automobilskattefrågan vid 1954 års riksdag, gav vid
handen att de nya skattesatserna icke behövde befaras i någon mera avse''
värd mån påverka driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken. En
återgång i den omfattning som föreslås i motionerna till de tidigare gällande
skattesatserna kan därför antagas få ringa effekt bland de faktorer
som påverkar kostnadsläget på förevarande områden. Det bör tillika framhållas,
att en anpassning numera skett till de nya skattesatserna och att, såvitt
utskottet förstår, möjligheterna att genom en skattesänkning i yrkad
omfattning ernå taxesänkningar får bedömas som synnerligen små.
Utskottet anförde vidare bl. a. följande.
Utvecklingen i fråga om inkomsterna av automobilskattemedlen har till
följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt varit gynnsammare än beräknat,
samtidigt som en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet
i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas. Dessa förhållanden har
medfört att tillgången på automobilskattemedel i motsvarande mån ökat.
Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan huruvida sistnämnda överskottsmedel
bör tagas i anspråk för sänkning av automobilbeskattningen
får dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov, som föreligger
inom de verksamhetsområden, vars kostnader skall bestridas med
automobilskattemedel. Till belysande härav må nämnas att delegationen för
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 7
översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet av vägbyggande till
ca 750 miljoner kronor årligen under en 15—20-årsperiod, vilket innebär
en successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det
tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas att, såsom framgår av årets
statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 24), föredragande statsrådet
uttalat att motorfordonstrafikens snabba ökning föranlett behov av
upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som
upptagits i vägbyggandets femårsprogram. På grund härav har förutsatts
en omprövning av programmet, vilken dock ansetts böra tills vidare anstå
i avvaktan på slutförandet omkring mitten av innevarande år av utredningen
rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under femårsperioden 1956
—1960. Den utveckling inom området för väginvesteringarna, som sålunda
kan emotses, ger enligt utskottets mening anledning till försiktighet när det
gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar är möjliga. I vart
fall torde detta spörsmål icke kunna prövas annat än i anslutning till en
mera samlad bedömning än som kan ske i nu förevarande sammanhang
av de faktorer som här gör sig gällande.
Även vid 1957 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 137 och
II: 170 samt de likalydande motionerna I: 210 och II: 255 att fordonsskatten
å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till de skattesatser, som
gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anslöt sig utskottet i huvudsak
till den ståndpunkt, som tidigare intagits i frågan.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för yrkandet om införande av skatt å vissa traktorer anföres i de
likalydande motionerna 1:37 och 11:43 följande. Beståndet a\
gummihjulsförsedda traktorer har från år 1954 till år 1958 ökat från i
runda tal 100 000 traktorer till 150 000. I ej ringa omfattning används dessa
traktorer som dragfordon för släpvagnar. Som transportmedel är traktorn
ingalunda överlägsen lastbilen, men att den ändå framgångsrikt konkurrerar
med denna på vissa transportavstånd beror på att lastbilstrafiken bidrager
med en betydande skatt till vägarna, under det att traktorerna är helt
skattefria. Härtill kommer att fordonskombinationerna med traktorn försvårar
framkomstmöjligheterna för den övriga trafiken pa vägar och gator.
Detta utgör utan tvivel ett växande trafiksäkerhetsproblem. Starka skäl torde
tala för att även traktorerna bör bidraga med skälig andel i kostnaderna
för väghållningen. Att fordonsbeskattningsfrågan i sin helhet för närvarande
är föremål "för utredning bör inte hindra en provisorisk beskattning med
en skattesats uppgående till 120 kronor per år, d. v. s. samma beskattning
som gäller för släpvagnar med en totalvikt av 1 000—1 500 kg.
I de likalydande motionerna 1:197 och 11:236 lämnar motionärerna
eu ingående redogörelse för motorfordonsbeståndets utveckling,
statsverkets inkomster av automobilskattemedel samt anslagen till vägväsendet
under budgetåren 1954/55—1958/59. Därefter konstaterar motionärerna
bl. a. att 1954 års beskattningsförslag medfört större inkomster för
staten än beräknat och att därför mcdelsbehovet för det planerade upprust
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
ningsprogrammet mer än väl tillgodosetts. Vidare framhålles att det planerade
femårsprogrammet inte följts och att därför den som ett »minimum»
betecknade upprustningen av vägarna inte kommit till stånd. Bilismen har
således inte endast förorsakats en kostnadsökning i form av skattehöjning
utan även gått miste om en däremot svarande, av bättre vägar förorsakad
driftkostnadsminskning. En jämförelse visar tydligt, att det är de för kostnadsfaktorerna
känsligaste fordonskategorierna som visar negativa avvikelser
från den för beskattningen grundläggande prognosen för fordonsutvecklingen.
Sålunda visar gruppen lastbilar en trolig ökning med endast
10,3 procent mot beräknade 13,2 procent och gruppen bussar inte någon
som helst ökning mot beräknade 25,3 procent. Som jämförelse står ökningen
av antalet personbilar med 92 procent mot beräknade 17,5 procent. Det
torde enligt motionärernas mening vara motiverat att härav draga den slutsatsen,
att beskattningen för den tunga trafiken, lastbilar och bussar, medfört
menliga verkningar. Farhågor härför framfördes redan vid beslutets
fattande, och dessa har sedermera bestyrkts. Motionärerna anser det därför
nödvändigt att lätta på det hårda kostnadstryck, som åvilar den tunga trafiken.
Detta bör ske dels genom en sänkning av fordonsbeskattningen till
den före 1954 års skattebeslut rådande nivån, dels genom att företaga en
sänkning av skatten på brännolja. Brännoljeskatten uppgår för närvarande
till 30 öre. I samband med införandet av energiskatten — 2 öre på brännolja
— företogs en mot energiskatten svarande sänkning av brännoljeskatten
under motivering av rådande ekonomiska svårigheter för åtskilliga bussföretag
samt företag, som driver yrkesmässig lastbilstrafik. Den sammanlagda
beskattningen utgör således fortfarande 32 öre per liter, ehuru en
uppdelning skett på brännoljeskatt och energiskatt. Mot bakgrunden därav
anses en sänkning av den nuvarande skatten på brännolja med fem öre motiverad.
Skattebortfallet på grund av denna åtgärd torde enligt motionärernas
beräkningar under budgetåret 1958/59 belöpa sig till 18,25 miljoner
kronor. Bortfallet på grund av fordonsskattens sänkning torde belöpa sig
till ca 20 miljoner kronor.
Utskottet
I de likalydande motionerna I: 197 och II: 236 har hemställts att fordonsskatten
å lastbilar, bussar och släpvagnar skall sänkas till de skattesatser,
som gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten,
samt att skatten å brännolja skall sänkas med fem öre per liter.
1954 års riksdagsbeslut innebar dels höjning av grundavgiften med 10
kronor för samtliga personbilar, bussar och lastbilar, dels höjning av tillläggsavgifterna
för bussar med tjänstevikt över 5 000 kilogram och lastbilar
med tjänstevikt över 3 000 kilogram samt släpvagnar med totalvikt av 5 000
kilogram och däröver. För släpvagnar med totalvikt uppgående till 1 000
men icke 3 000 kilogram innebar beslutet en sänkning av tidigare utgående
skatt. Beträffande skatten å brännolja företogs en höjning från 23 öre till
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 9
32 öre per liter. Skattehöjningarna avsåg att täcka utgifterna för vägväsendet
under budgetåret 1954/55 samt därjämte att möjliggöra en fortlöpande
upprustning av vägarna under den närmaste femårsperioden.
Som motivering för yrkandena om skattesänkningar har bl. a. framhållits
att 1954 års riksdagsbeslut medfört större inkomster för staten än vad
som beräknats, samt att upprustningen av vägarna inte genomförts i den
omfattning som förutsatts. Därigenom anser motionärerna, att bilismen inte
endast förorsakats en kostnadsökning i form av skattehöjning utan även
gått miste om en däremot svarande, av bättre vägar föranledd driftkostnadsminskning.
Det framhålles vidare, att skattehöjningarna medfört menliga
verkningar företrädesvis för den tunga trafiken. De föreslagna skattesänkningarna
beräknas medföra ett skattebortfall för budgetåret 1958/59 å
38,25 miljoner kronor.
Behållningen å automobilskattemedelsfonden utgjorde den 30 juni 1955 i
runt tal 50 miljoner kronor. Behållningen har därefter successivt stigit och
kan med ledning av uppgifter i årets statsverksproposition beräknas komma
att uppgå till ca 600 miljoner kronor den 30 juni 1958. Det av motionärerna
påtalade stora överskottet av automobilskattemedel är föranlett av
att fordonsparken — i första hand personbilsbeståndet — tillväxt i en tidigare
inte förutsedd omfattning samt av att stor återhållsamhet av samhällsekonomiska
skäl varit erforderlig beträffande väginvesteringarna. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om det uttalande, som gjordes av statsutskottet
i dess av 1957 års riksdag godkända utlåtande nr 6. Enligt statsutskottets
mening var avsevärt högre väginvesteringar motiverade än de
som föreslogs i statsverkspropositionen. Vid en avvägning av investeringsbehoven
på olika samhällsområden ansågs emellertid ofrånkomligt, att vissa
begränsningar vidtogs med avseende å vägväsendets investeringar. Med hänsyn
därtill fann sig statsutskottet böra godkänna den av Kungl. Maj :t förordade
ramen om 295 miljoner kronor för de statliga väginvesteringarna
under kalenderåret 1958. I årets statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln
s. 59) anför föredragande departementschefen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
delegation för översiktlig vägplanering i november 1957
framlagt resultatet av sitt arbete i form av en »Vägplan för Sverige». Denna
långsiktiga principplan, som upptar en totalkostnad för upprustning av
det allmänna och statsbidragsberättigade väg- och gatunätet under tiden
fram till år 1975 av 21 100 miljoner kronor, har delegationen ansett kunna
tjäna som underlag för en konkret investeringsplan för perioden 1958—
1967. Departementschefen framhåller vidare, att tidpunkten för den översiktliga
vägplancns framläggande inte möjliggjort ett ställningstagande till
denna, varför han endast ansett sig böra ange ramen för det ordinarie statliga
vägbyggandet under år 1959. Därvid har med beaktande av kraven på
vägarnas upprustning vägbyggnadsverksamheten givits en ökad omslutning
med cirka 10 procent i förhållande till år 1958. Departementschefen har
därför förordat att ramen för 1959 års vägbyggande höjs till 330 miljoner
kronor.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har vid behandlingen
av frågan om sänkning av motorfordonsbeskattningen även från bevillningsutskottets
sida vid upprepade tillfällen understrukits, att man inte
kan bortse från de stora investeringsbehov, som föreligger inom vägväsendet
beroende på motorfordonstrafikens snabba ökning. Det nuvarande överskottet
av automobilskattemedel bör därför tagas i anspråk för framtida
investeringar vid en tidpunkt, då en ny avvägning av den statliga investeringsverksamheten
företages.
I likhet med motionärerna är utskottet medvetet om att den tunga trafiken
för närvarande i viss utsträckning kämpar med ekonomiska svårigheter.
På senare tid har också i olika sammanhang hänsyn härtill tagits vid
beskattningen. Sålunda har bussar i yrkesmässig trafik undantagits från
avgiftsplikt enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957. Eftersom
det av tekniska skäl inte varit möjligt att undanta motorbrännolja från den
vid föregående års riksdag införda energibeskattningen, har en mot energiskatten
svarande sänkning företagits av brännoljeskatten fr. o. m. den 1
juli 1957. Slutligen kan nämnas att brännoljan inte drabbats av de nyligen
genomförda eller föreslagna höjningarna av de indirekta skatterna. Utskottet
vill framhålla, att en genom skattesänkningar förorsakad kostnadsminskning
inte bör övervärderas, enär lönsamheten även påverkas av andra
betydligt viktigare faktorer. Det ankommer emellertid på 1953 års trafikutredning
att närmare utreda frågan om motorfordonstrafikens beskattning
ur närings- och trafikpolitiska synpunkter, varför ett slutligt bedömande av
frågan tills vidare bör anstå.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande
motionerna I: 197 och II: 236.
Utskottet övergår härefter till att behandla de likalydande motionerna
1: 37 och II: 43, vari framställts yrkande om införande av en särskild traktorskatt
för gummihjulsförsedda traktorer. Till stöd för yrkandet har bl. a.
anförts att traktorerna, trots att de inte är överlägsna lastbilarna som
transportmedel, framgångsrikt kunnat konkurrera med dessa på vissa transportavstånd
beroende på att traktorerna är undantagna från skatteplikt.
Enligt motionärernas mening talar starka skäl för att även traktorerna bör
bidra med skälig andel av kostnaderna för vägväsendet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att i den av 1951 års utredning
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken år 1953 avlämnade promemorian
rörande beskattningen av traktorer, som användes i trafikarbete,
föreslogs införande av en särskild traktorskatt. Förslaget ansågs motiverat
av att den av utredningen tidigare samma år förordade skattehöjningen för
vissa tyngre motorfordon kunde tänkas leda till en intensifierad användning
av traktortåg för trafikarbete på vägar och gator, som helt eller delvis
bekostades av allmänna medel. I proposition nr 112 till 1954 års riksdag
uttalade departementschefen, att traktorer, som användes på allmänna
vägar och gator, i princip borde deltaga i kostnaderna för vägväsendet. Med
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
11
liänsyn till de delvis outredda förhållandena på området ansåg sig departementschefen
emellertid inte kunna förorda införandet av en särskild traktorskatt.
I enlighet med vad som förutsattes i den förenämnda propositionen har
frågan om en översyn av vägtrafikbeskattningen upptagits till behandling
inom 1953 års trafikutredning. Enligt vad utskottet har sig bekant kommer
därvid spörsmålet om traktorernas beskattning att bli föremål för förnyade
överväganden. Utan närmare utredning och utan att avvakta resultatet
av den samlade bedömning, som sker av de trafikpolitiska frågorna
inom ramen för 1953 års trafikutredning, bör det enligt utskottets mening
inte ifrågakomma att man nu inför en särskild traktorskatt. Av anförda
skäl finner sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till de likalydande motionerna
I: 37 och II: 43.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 37 av herr Wärnberg
m. fl. och II: 43 av herr Persson i Appuna m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
2) att de likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson
och 11:236 av herr Cassel m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Oscar Carlsson och Wolgast; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kärrlander, Persson i
Svensköp, Asp, Andersson i Essvik, Anderson i Sundsvall, Jansson i Aspeboda,
Forsberg, Darlin och Rydén.
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Persson i Svensköp, Anderson i
Sundsvall, Darlin och Rydén, vilka — under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson och II: 236 av herr Cassel
m. fl. om vissa lindringar i motorfordons- och drivmedelsbeskattningen
— ansett, att utskottet under punkten 2) bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,
antaga följande
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 §.
Skatt utgår---följande belopp:
a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;
b) för tvåhjulig — —- — sextio kronor;
c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock
tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med niohundra kilogram;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundrasextio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor;
om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med
trehundratjugo kronor;
om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med
fyrahundra kronor;
om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med
fyrahundraåttio kronor; samt
om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958
13
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 195b (nr 260)
om brännoljeskatt
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
Brännoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.
680378
Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag