Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt
från erläggande av viss investeringsavgift.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 116 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och II: 134 av herr Nilsson
i Bästekille m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att Kristianstadfrukt
ekonomisk förening befrias från erläggande av investeringsskatt
med 98 490 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 116.

Såsom ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder har avgift
uttagits för vissa under åren 1952 och 1953 samt under åren 1955, 1966
och 1957 gjorda investeringar i jordbruk och rörelse, främst investeringar i
byggnader och inventarier. Genom förordningen den 14 december 1951 (nr
794) uttogs sålunda investeringsavgift för under åren 1952 och 1953 verkställda
investeringar. För investeringar under år 1954 uttogs i princip inte
investeringsavgift. Endast i vissa undantagsfall, nämligen vid omläggning
av räkenskapsår under åren 1952 och 1953, kunde avgift ifrågakomma för
investeringar under år 1954. Genom förordningen den 11 februari 1955
(nr 19) och förordningen den 16 december 1955 (nr 695) föreskrevs motsvarande
avgift (allmän investeringsavgift) för investeringar under åren
1955 och 1956. Vid höstsessionen av 1956 års riksdag beslöts på grundval
av propositionen nr 188 och bevillningsutskottets betänkande nr 57, att
dylik avgift jämväl skulle uttagas för investeringar under år 1957. Förordning
i ämnet utfärdades den 23 november 1956 (nr 554).

I förenämnda proposition lämnade departementschefen en redogörelse för
det ekonomiska läget vid nämnda tidpunkt. Därvid konstaterades, att vår
samhällsekonomi präglades av bättre balans än tidigare. Syftet med den restriktiva
ekonomiska politik, som förts under år 1956, hade alltså nåtts.
Detta innebar enligt departementschefens uppfattning dock inte att denna
politik kunde undvaras. Den internationella högkonjunkturen kunde i stort
sett väntas bestå och riskerna för prisstegringsimpulser utifrån ökas, i den
mån den utrikespolitiska spänningen skärptes. Inte heller utvecklingen inom
landet var fri från risker. Det kunde därför inte ifrågakomma att mjuka

1 Hihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 13

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

upp den ekonomiska politiken, utan denna måste fortsätta med i huvudsak
oförändrad grad av restriktivitet. Departementschefen fann i enlighet
härmed, att den allmänna investeringsavgiften inte kunde undvaras i dåvarande
läge. Därest man ville bevara möjligheten att på grund av ändringar
i det ekonomiska läget under år 1957 vidta jämkningar i den ekonomiska
politiken, borde man enligt departementschefens uppfattning låta sådana
jämkningar avse penningpolitiken.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57 anslöt sig bevillningsutskottet
till den bedömning av det ekonomiska läget som redovisats i nyssnämnda
proposition. Utskottet uttalade bl. a., att hur önskvärda näringslivets
investeringar i och för sig än var, så måste dessa hålla sig inom ramen
för tillgängliga resurser. Även från näringslivets egen synpunkt måste ett
upprätthållande av den samhällsekonomiska balansen vara ett förstahandsintresse.
Utskottet delade sålunda departementschefens uppfattning att den
ekonomiska politiken måste fortsätta med oförändrad grad av restriktivitet
och tillstyrkte i enlighet härmed att allmän investeringsavgift skulle uttas
även under år 1957.

Avsikten med bestämmelserna om investeringsavgift har varit, att investeringar
med svag eller osäker räntabilitet inte skall komma till stånd eller
i allt fall uppskjutas samt att investeringar, som trots en investeringsavgift
ter sig räntabla, ävensom ersättningsanskaffningar och reparationer i viss
omfattning skall få anstå i avvaktan på att den tillfälliga kostnadsfördyring,
som investeringsavgiften innebär, skall upphöra. Bestämmelserna har
givits en generell innebörd och drabbar i princip samtliga jordbrukare och
rörelseidkare lika. För att inte minska effekten av investeringsavgiften har
stor återhållsamhet iakttagits, då det gällt att medge undantag från avgiftsplikten.

Enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957 föreligger avgiftsplikt
jämlikt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår
för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum i första instans
år 1958 verkställt investering av i förordningen angivet slag inom någon
av förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse
och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst
av samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a. vissa
statliga företag samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun
äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning
att bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet. Genom särskilda
bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas av investeringsavgift.
Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas i 5 §, som
bl. a. avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller statlig
lånegaranti erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av brand och
därmed jämförliga händelser. Investeringar i bussar i yrkesmässig trafik
samt i handels- och fiskefartyg med bruttodräktighet av högst 300 ton och

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

3

i andra för fiske avsedda inventarier är likaledes fritagna från 1957 års
investeringsavgift. Sådan avgift utgår inte heller för rullande järnvägsmateriel,
som inte uteslutande är avsedd för godsbefordran. Därjämte är motorfordon,
som omfattas av förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon,
undantagna från avgiftsplikt.

Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.

Inom förvärvskällan jordbruksfastighet omfattar avgiftsplikten i huvudsak
ny-, till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för
reparation och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning
av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten
å sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av
tillgång i samband med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma
år som jordbruk övertagits samt liknande förvärv.

Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.
Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet
samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten
vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för
rörelseidkare i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare
och den som gjort investeringen.

I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,
som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha
skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare
samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga
grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för investeringen
enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna
upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade
tillgångar.

Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent
av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån
dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 30 000 kronor. Investeringsavgiften
utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.
Om avdraget helt eller delvis inte kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen
och den avgiftsskyldige företer tillfredsställande utredning härom
får han tillgodoräkna sig det resterande avdraget senast vid 1962 års
taxering.

Taxering till investeringsavgift för år 1957 sker enligt 11—21 §§ efter
särskild deklaration i samband med 1958 års inkomsttaxering och i huvudsak
efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.

I propositionen nr 59 till 1957 års riksdag föreslogs bl. a., att vissa under
år 1957 verkställda och av civilförsvars- eller beredskapsändamål betingade
investeringar i oljecisterner och skyddsrum skulle undantas från avgiftsplikt.
Propositionsförslaget tillstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen
godkända betänkande nr 26. I samma betänkande behandlade utskot -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

tet jämväl andra motionsvis framförda förslag om undantag från avgiftsplikt
och om möjlighet att efter dispens meddela befrielse från investeringsavgift.
Med anledning därav anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet är väl medvetet om angelägenheten av rationaliseringsåtgärder
och att det kan vara ett samhälleligt intresse att inte försvåra vissa slag av
investeringar. Utskottet anser sig emellertid ånyo böra framhålla vikten av
att bestämmelserna är så generellt utformade, att man framtvingar en ingående
prövning ur ekonomisk synpunkt av ifrågasatta investeringar. Endast
därigenom åstadkommer man, att mindre räntabla investeringar skjuts på
framtiden. Med all säkerhet skulle lika goda skäl som de ifrågavarande motionärer
anfört kunna åberopas för andra undantagsbestämmelser av lika
eller större angelägenhetsgrad. Om lagstiftningen genom vidsträckta undantagsbestämmelser
endast ges en begränsad räckvidd uppnås av naturliga
skäl inte den därmed avsedda investeringsbegränsande effekten och bestämmelserna
blir därjämte komplicerade och svårtillämpliga.

De ovan anförda synpunkterna är enligt utskottets mening även avgörande
för ställningstagandet till det i motionen II: 501 framförda yrkandet om
möjlighet för Kungl. Maj:t att efter dispens meddela befrielse från skyldighet
att erlägga investeringsavgift eller förordna om restitution av sådan avgift.
Härtill kommer att invändningar av såväl principiell som praktisk natur
kan riktas mot ett dispensinstitut. Utskottet avstyrker därför nämnda
motion.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Motionärerna anför bl. a., att när investeringsavgiften infördes uttalades,
att denna avgift skulle vara av tillfällig art och upphöra med 1956 års utgång.
Föreningen trodde på dessa uttalanden och satte i gång byggandet av
sitt lagerhus med tanke på att investeringsavgift ej skulle utgå för år 1957.
Då nu så ändå blev fallet, kom föreningen i en svår ekonomisk ställning.
Byggnadskostnaden överstiger två miljoner kronor, och föreningen har erhållit
en statlig lånegaranti å 1 150 000 kronor. Å sistnämnda belopp utgår
ingen investeringsavgift. Föreningen har själv anskaffat resten av byggnadskostnaden,
vilken summa utgör 820 000 kronor. Med de svåra förhållanden,
som var rådande på fruktmarknaden 1957, och den stora förlust,
som föreningen fick vidkännas nämnda år, är det ruinerande för föreningen
att ytterligare belastas med ca 100 000 kronor i investeringsavgift.

Utskottet

Kristianstadsfrukt, ekonomisk förening, bildades i februari 1955. Följande
år påbörjade föreningen uppförandet av ett fruktlagerhus i Kristianstad,
som blev färdigt år 1957. Kostnaderna för anläggningen, för vilken föreningen
erhöll statlig lånegaranti å 1 150 000 kronor och statsbidrag å 50 000 kronor,
uppgick till 2 050 000 kronor.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte medge
föreningen befrielse från erläggande av investeringsavgift för år 1957 med
98 400 kronor. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts att föreningen, när

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958 5

byggnadsarbetet igångsattes, inte ansåg sig ha anledning att räkna med att
investeringsavgift skulle utgå för år 1957. Nämnda år fick föreningen vidkännas
stora förluster på grund av de svåra förhållandena på fruktmarknaden
och den ytterligare belastning, som investeringsavgiften medför, skulle
enligt motionärernas mening bli ruinerande för föreningen.

Beslut att den allmänna investeringsavgift, som utgått för investeringar
under åren 1955 och 1956, också skulle uttas för år 1957 fattades av 1956
års riksdag under höstsessionen på grundval av en den 19 oktober 1956 dagtecknad
proposition, nr 188. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57
anslöt sig bevillningsutskottet till den bedömning av det ekonomiska läget,
som redovisats i nyssnämnda proposition.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har stor restriktivitet
iakttagits vid medgivandet av undantag från skyldigheten att erlägga investeringsavgift.
Någon bestämmelse om rätt att efter dispens erhålla befrielse
från eller restitution av avgiften finns inte intagen i förordningen. I anledning
av propositionsförslaget om investeringsavgift för år 1955 väcktes ett
flertal motioner med yrkande, att Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl.
Maj :t bestämde, skulle bemyndigas att medge dispens i vissa fall från tilllämpningen
av bestämmelserna. 1955 års bevillningsutskott uttalade med anledning
därav i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 5, att dispens från
generellt utformade bestämmelser i viss mån innebar ett överflyttande av beskattningsrätten
på den dispensprövande myndigheten. Med hänsyn härtill
borde en dispensregel tillgripas endast i mycket tvingande fall. Det låg i
sakens natur att direktiven för dispensprövningen blott kunde allmänt utformas.
Därigenom förlorade lagstiftningen i exakthet och den enskilde
visste inte längre vad han hade att rätta sig efter. Erfarenheten från tidigare
dispensanordningar visade, att den enskilde ofta hade en påtaglig benägenhet
att bedöma just sitt fall som ett sådant, då dispens borde meddelas.
Antalet dispensansökningar måste därför förutsättas bli mycket stort.
Utskottet avstyrkte därför de motionsvis framställda yrkandena om införandet
av en möjlighet till dispens. Ett liknande motionsyrkande framställdes
även beträffande 1957 års investeringsavgift. På hemställan av sistnämnda
års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 26
avslogs även detta yrkande.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas att Föreningen Kristianstadsfrukt
hos Kungl. Maj :t anhållit om befrielse från erläggande av investeringsavgift
för år 1957. Genom beslut den 22 februari 1957 fann emellertid
Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda någon åtgärd.

Utskottet är för sin del medvetet om att det kan vara angeläget, att vissa
ur samhällssynpunkt i och för sig önskvärda investeringar kommer till stånd
och inte onödigt fördyras. Det relativt stora statliga stöd, som föreningen
kommit i åtnjutande av, ger också belägg för att de gjorda investeringarna
ansetts vara påkallade ur näringspolitisk synpunkt. Med hänsyn till den restriktiva
ståndpunkt, som från statsmakternas sida intagits till i olika sam -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

manhang framförda krav på lättnader i avgiftsplikten, finner utskottet det
emellertid olämpligt att man genom att i efterhand medge undantag från
bestämmelserna åstadkommer en ursprungligen icke avsedd begränsning av
lagstiftningen. Ett bifall till motionerna kan antagas komma att föranleda
ett stort antal framställningar om avgiftsbefrielse eller om restitution av
erlagd investeringsavgift från andra avgiftspliktiga i samma eller liknande
situation som den ifrågavarande föreningen, vilket är ägnat att inge allvarliga
betänkligheter ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Utskottet
anser sig därför inte kunna tillstyrka det i motionerna framförda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 116 av herr Gustaf Elofsson
in. fl. och II: 134 av herr Nilsson i Bästekille m. fl. om
befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt från erläggande
av viss investeringsavgift icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Gustaf
Elofsson, Erik Jansson, Bengtson, Möller, Oscar Carlsson och Kronstrand;
samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Allard, Gustafson i Göteborg,
Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Jansson i Aspeboda, fru Holmqvist,
herrar Forsberg, Stenberg och Rydén.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson och Nilsson i Bästekilie.

580352 Stockholm 1958. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag