Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958
9
Nr 13
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
om de partiellt arbetsföras sysselsättnings- och arbetsförhållanden
m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:74 av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Damström samt 11:121 av fru Lindskog
m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
om en utredning om den partiella och äldre arbetskraftens sysselsättning
och arbetsförhållanden i det nya arbetsmarknadsläge, som kan väntas uppstå
genom den tekniska utvecklingen.
I motionen framhålles, att den tekniska utvecklingen under den senaste
1 O-årsperioden gått mycket snabbt och att det kan förväntas, att utvecklingen
under den kommande 1 O-årsperioden blir än mer revolutionerande. Anpassningen
till det nya läget kräver en planläggning på lång sikt, varvid
särskilt de partiellt arbetsföras och den äldre arbetskraftens inplacering
och kvarblivande i arbetet är av betydelse. Kommittén för de partiellt arbetsföra
avlämnade sitt slutbetänkande år 1948. Den snabba utvecklingen
gör att problemen måste prövas från delvis nya förutsättningar, varjämte en
viss erfarenhet vunnits sedan dess. Till gruppen av yngre partiellt arbetsföra
kommer de, som i den högre medelåldern nödgas byta arbete. Det är
av vikt, att även denna arbetskraft tillvaratages, varvid anspråken på invalidpensioner
och socialhjälp kan hållas tillbaka.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:121.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, landstingsförbundet,
arbetsgivareföreningen, landsorganisationen (LO), tjänstemännens
centralorganisation (TCO), läkarförbundet, svenska vanförevårdens
centralkommitté, rikskommittén för partiellt arbetsföra och svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför:
Under åren 1943—1948 var de partiellt arbetsföras problem föremål för
utredning av kommittén för partiellt arbetsföra. De förslag denna kommitté
framlade innebar — som kommittén själv påpekade — inte någon definitiv
lösning av de handikappades problem. Genom kommitténs förslag har
emellertid riktlinjerna för arbetsvårdsverksamheten i vårt land uppdragits
och principerna för den ekonomiska och administrativa ansvarsfördelningen
inom arbetsvärden mellan stat, landsting och kommuner angivits. Numer
kan konstateras, att de av kommittén uppdragna och av riksdagen år 1950
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958
godkända riktlinjerna väl överensstämmer med den uppfattning man i
andra länder har om hur en yrkesmässig rehabiliteringsverksamhet skall
uppläggas. De ansluter sig sålunda väl till den av internationella arbetskonferensen
år 1955 antagna rekommendationen om arbetsvärd, vilken 1956
underställdes riksdagen.
Ytterligare torde böra uppmärksammas, att de allmänna riktlinjerna för
arbetsvärden inte innebär att verksamheten härigenom blivit fastlåst i former,
vilka skulle omöjliggöra en smidig anpassning till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Arbetsvärdens syfte är att inlemma de partiellt arbetsföra
i produktionen och därigenom återinpassa dem i arbetslivet. Redan detta
innebär, att de arbetsvårdande åtgärderna alltid måste anpassas efter förhållandena
på arbetsmarknaden och hänsyn således tagas till de utvecklingstendenser,
som kan komma att göra sig gällande i arbetslivet. Vid planläggningen
av arbetsvårdsåtgärder rent allmänt sett men också i de enskilda
fallen kan detta faktum inte förbises.
Självfallet bör denna anpassning till arbetslivets krav och behov omfatta
alla de olika arbetsvårdsåtgärderna. Av särskild vikt är den i fråga om de
förberedande åtgärderna, som avser att ge den enskilde större förutsättningar
att kunna hävda sig på arbetsmarknaden: arbetsträningen, arbetsprövningen,
näringshjälpen och — framför allt — den yrkesutbildande verksamheten.
Vad frågan om yrkesutbildningen beträffar, torde man böra förutsätta,
att företagarna för handikappade och äldre personer, som redan har anställning,
liksom för övrig arbetskraft kommer att göra väsentliga insatser för
att anpassa denna arbetskraft till utvecklingen. Man bör i vårt land liksom
i de länder, där problemet redan gjort sig gällande, kunna påräkna en aktiv
medverkan från näringslivet självt i den omställningsprocess, som utvecklingen
kan framkalla, bland annat genom olika former av yrkesutbildning
på arbetsplatserna.
Det torde dock inte kunna undvikas, att omställningssvårigheter kommer
att uppstå för vissa handikappade och för en del av den äldre arbetskraften.
I sådana fall bör samhället vara berett att ingripa och liksom hittills vidtaga
kompletterande stödåtgärder för dem, som mötas av svårigheter i arbetslivet.
Väsentlig vikt torde för den skull i framtiden böra läggas på den yrkesutbildande
verksamheten för svårplacerade partiellt arbetsföra och äldre.
En nyinriktning av yrkesutbildningen för dessa grupper till arbetslivets behov
torde rent automatiskt kunna ske redan därigenom att man, i enlighet
med de uppdragna riktlinjerna för arbetsvärden, i väsentlig omfattning utnyttjar
det ordinarie utbildningsväsendets resurser, yrkesskolor och utbildningsmöjligheter
inom näringslivet. För närvarande torde mer än hälften
av utbildningsfallen få sin utbildning på detta sätt. Den särskilt anordnade
utbildningsverksamheten för handikappade bör bli föremål för en viss nyinriktning.
Detta gäller såväl specialskolorna för handikappade: vanföreanstalterna,
döv- och blindskolorna, som den särskilda kursverksamhet,
som kompletterar övriga utbildningsvägar. Beträffande specialskolorna bör
uppmärksammas, att under senare år genomförts en omläggning av verksamheten
från de traditionella »lytesyrkena» mot moderna och till arbetsmarknadens
behov mera anpassade utbildningslinjer. När det gäller den
särskilda kursverksamheten har man inom denna i viss utsträckning upptagit
yrkeslinjer, som hittills icke varit representerade vid de allmänna
yrkesskolorna.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958 11
Det är självfallet, att någon detaljplanering enbart för handikappade och
äldre f. n. knappast kan göras på det oinråde det här gäller. Viktigast är, att
man fortlöpande följer den inom olika områden av arbetsmarknaden pågående
utvecklingen och att därvid särskild uppmärksamhet ägnas de utredningar,
som kan komma att göras inom näringslivets olika områden i
fråga om vad den tekniska utvecklingen kan leda till. Mot bakgrunden härav
synes inriktningen av kompletterande anordningar i form av utbildning och
andra arbetsvårdsåtgärder för handikappade och äldre böra planeras.
Det bör i detta sammanhang erinras om att det inte finns någon speciell
arbetsmarknad för de partiellt arbetsföra eller för den äldre arbetskraften;
deras arbetsmarknad är den vanliga arbetsmarknaden.
Förutsättningar bör alltså enligt styrelsens mening föreligga att inom
ramen för de för arbetsvärden redan uppdragna riktlinjerna ge verksamheten
en sådan inriktning, att den i framtiden kan motsvara arbetslivets
krav och utvecklingen på arbetsmarknaden. I sin egenskap av centralt arbetsmarknadsorgan
har arbetsmarknadsstyrelsen anledning att uppmärksamt
följa denna fråga.
En grundläggande förutsättning för att arbetsvärden skall få en önskvärd
effektivitet och i de enskilda fallen ge påtagliga resultat är emellertid, att
erforderliga materiella och personella resurser står till förfogande i olika
lägen. Som styrelsen haft anledning påpeka i sina anslagsäskanden under
senare år måste tyvärr konstateras, att dessa resurser redan nu är otillräckliga.
Detta har bland annat kommit till synes i en viss eftersläpning
i arbetsvårdsutredningarna. Den 31 januari 1958 redovisade sålunda länsarbetsnämnderna
sammanlagt över 1 800 nya arbetsvårdsfall, som icke
hade hunnit utredas.
Pensionsstyretsen understryker, att den tekniska utvecklingen, särskilt
om en mera betydande arbetslöshet skulle uppstå, kommer att medföra svårigheter
för partiellt arbetsföra och äldre arbetssökande att erhålla arbete.
Vid en mera omfattande arbetslöshet kommer tillströmningen av ansökningar
om invalidpension eller sjukbidrag att öka och folkpensioneringen
att ytterligare belastas. Styrelsen anser det därför vara av värde om den
föreslagna utredningen kommer till stånd.
Socialstyrelsen framhåller bl. a. att näst sjukdom sysslolöshet är den mest
nedrivande faktorn för den äldre och gamla människans hälsa och personliga
lyckokänsla. Redan detta är, anser styrelsen, ett starkt motiv för utredning.
Den revolutionerande utvecklingen på produktionsteknikens område
gör en utredning än mera angelägen. Om icke något förberedes för de
partiellt arbetsföra och för de äldre, nära eller över pensionsåldern, kan de
kommande tekniska förändringarna särskilt hårt drabba de nämnda grupperna.
Styrelsen tillstyrker därför utredning.
Medicinalstyrelsen anför bl. a., att på grund av utvecklingen nya problem
uppkommit, som fordrar särskilda åtgärder. Anpassningen till det nya läget
ingår emellertid i de arbetsvårdande organens ordinarie uppgifter. I fråga
om de partiellt arbetsföra framhåller styrelsen, att allt flera rehabiliteringsavdelningar
inrättas vid lasaretten. Styrelsen anser, att problemen är av
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958
största betydelse för vårt samhälle, men att man bör kunna räkna med att
erforderlig utredning och planläggning inom förevarande område kommer
att utföras av befintliga arbetsvårdande och sjukvårdande organ. Styrelsen
avstyrker utredning.
Landstingsförbundet anför följande:
Landstingen ha i betydande omfattning intresserat sig för de partiellt
arbetsföras problem. Sålunda vilar ansvaret för vård- och omskolningsverksamheten
på landstingen. Vidare ha de vidtagit åtgärder i syfte att underlätta
för de partiellt arbetsföra att erhålla sysselsättning. På det förstnämnda
området ha under senare år betydande framsteg gjorts. Arbetet är ingalunda
avslutat. Den medicinska rehabiliteringsverksamheten håller sålunda
på att utbyggas i takt med tillgången på läkare och annan personal. Riktlinjerna
för det fortsatta arbetet på detta område äro i stort sett klara, och
någon ytterligare utredning i detta hänseende torde knappast vara påkallad.
Det är heller icke denna del av problemet, som beröres i motionerna, utan
frågan gäller de partiellt arbetsföras möjligheter och ställning i en alltmer
automatiserad arbetsprocess. Huruvida en utredning av detta spörsmål nu
är påkallad vågar styrelsen ej hysa någon bestämd mening om, då som
nämnts landstingens erfarenheter ligga på ett annat plan.
Arbetsgivareföreningen hänvisar till den inom socialdepartementet pågående
utredningen om socialförsäkringen och arbetsanpassningen. Föreningen
erinrar vidare om att utan offentligt uppdrag ett antal personer
under ledning av förutvarande statsrådet Gustav Möller sedan någon tid
sysslat med problem rörande tillvaratagande av den äldre arbetskraften.
Föreningen har jämte LO och TCO utlovat personell medverkan vid detta
arbetes fortsatta bedrivande. Då de i motionerna behandlade frågorna således
redan är föremål för utredning, avstyrker föreningen motionerna.
LO delar motionärernas uppfattning om behovet av fortlöpande utredningar
på detta viktiga område och vill därför inte motsätta sig utredningsönskemålet.
Innan ny utredning tillsättes bör den pågående utredningen
om socialförsäkring och arbetsanpassning avslutas, enär denna sysslar med
en rad av de frågor, som motionärerna berört.
TCO anser det tveksamt, om det ur praktiska och andra synpunkter kan
vara ändamålsenligt att begränsa ramen för en eventuell utredning genom
anknytning till enbart den tekniska utvecklingen. TCO säger sig intet ha
att invända mot en utredning men saknar för sin del erforderligt material
för att bedöma om en sådan kan anses motiverad. Det synes emellertid TCO
ändamålsenligt, att en inventering verkställes av de erfarenheter man gjort
i fråga om tillvaratagandet av de partiellt arbetsföras arbetskraft inom olika
områden.
Läkarförbundet anför:
Motionärernas uttalande beträffande den tekniska utvecklingen och automationens
fortskridande motsvarar väl kända fakta. Det är utan tvivel
riktigt, att denna utveckling kommer att medföra väsentliga konsekvenser
ifråga om skilda uppgifter på arbetsmarknaden. Att dessa förhållanden bör
följas och nya möjligheter tagas till vara för lämplig och rationell syssel
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958 13
sättning av partiellt arbetsföra och åldrande personer synes förbundet angeläget.
Trots att den tekniska utvecklingen visar en avsevärd progressivitet
synes dock återverkan därav inom arbetslivet icke i vårt land få sådan omfattning
eller särprägel att icke anpassningen därtill tills vidare skall kunna
ske inom ramen för normal arbetsberedning. En effektivisering av den medicinska
rehabiliteringen, som förutses, ett tidigare insättande av praktiska
arbetsvårdsåtgärder i de enskilda fallen, ökad kapacitet inom arbetsvärden
och tillräcklig medicinsk medverkan i denna (i enlighet med förslag av den
pågående statliga utredningen rörande Rehabilitering och socialförsäkring)
torde tillgodose motionärernas önskemål utan att ytterligare utredning därför
kräves.
Läkarförbundet får i anledning av vad ovan anförts sålunda avstyrka den
berörda motionen.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande inskränkt sig till uttalanden beträffande
det medicinska hjälpbehovet — vårdåtgärder, rehabilitering m. m.
Styrelsen hävdar, att de multipelskleros-sjukas vårdförhållanden bör tillgodoses
inom ramen för den av sjukvårdens huvudmän, landsting och landstingsfria
städer, drivna sjuk- och konvalescentvården. Vidare framhåller styrelsen,
att de åtgärder, som behöver vidtagas av de olika huvudmännen, blir
beroende av vårdbehovet inom respektive sjukvårdsområden. I avvaktan på
den pågående regionvårdsutredningens resultat, som inom kort torde vara
att förvänta, har någon allmän utredning av de MS-sjukas vårdförhållanden
icke synts styrelsen påkallad.
Medicinalstyrelsen säger sig icke kunna finna annat än att vad styrelsen
anfört beträffande ovannämnda kategori även gäller övriga grupper av
handikappade. En utredning av det slag, som avses i motionen, skulle
vidare bli alltför omfattande för att kunna leda till något verkligt resultat.
Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig medicinalstyrelsen icke
kunna tillstyrka den av motionärerna begärda allmänna utredningen.
Enligt styrelsens mening skulle det emellertid vara värdefullt om inom
de olika sjukvårdsområdena kunde företagas intensivundersökningar rörande
det hjälpbehövande klientelets omfattning, struktur och behov av medicinska
åtgärder framför allt i fråga om rehabilitering. En sådan inventering
bör utföras i intimt samarbete med medicinsk expertis samt omfatta alla
handikappade och sålunda icke begränsas till vissa kategorier.
Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig om den arbetsvårdande verksamheten.
Styrelsens uppfattning är, att en sådan kartläggning av de handikappades
antal och hjälpbehov, som motionärerna föreslagit, är önskvärd. Det erinras
om att undersökningar i detta syfte tidigare gjorts av kommittén för partiellt
arbetsföra och av socialvårdens planeringskommitté i Stockholm.
Dessa undersökningar, som utfördes i slutet av 1940-talet, återspeglar
emellertid läget vid den tidpunkt de verkställdes och är sålunda icke relevanta
i dagens läge.
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958
Mera aktuella uppgifter finnes visserligen i arbetsvårdsstatistiken, men i
denna redovisas enbart sådana handikappade, som haft kontakt med arbetsvårdsexpeditionerna.
Även om en mycket stor del av dessa hänvisats dit
från andra än arbetsförmedlingsexpeditionerna — t. ex. från pensions- och
socialnämnder, sjukkassor etc. — ger arbetsvårdsstatistiken en ofullständig
bild av förhållandena. Ett mycket stort antal partiellt arbetsföra har säkerligen
icke sina problem aktualiserade vid arbetsvårdsexpeditionerna.
Med hänsyn härtill har styrelsen intet att erinra mot motionärernas förslag,
därest med intresseorganisationernas hjälp en mera fullständig kartläggning
av de handikappades hjälpbehov kan komma till stånd.
Rikskommittén för partiellt arbetsföra framhåller att det saknas vetenskapliga
undersökningar beträffande de handikappades ställning i samhället
samt deras förhållanden och villkor i relation till samhällets hjälpåtgärder.
Det skulle vara ytterst värdefullt om man genom en sådan utredning
finge ett objektivt klarläggande av hur det går för t. ex. dem, som blir
långvarigt sjuka och som får kvarstående defekter, vilken inkomstnivå de
lever på, bostadsförhållanden och i samband därmed möjligheterna att
bedriva hemarbete. Av intresse är också sådana frågor som hur det gått
med deras äktenskap, deras relationer till andra o. s. v. Utifrån en dylik
objektiv undersökning skulle samhället få värdefulla tips om lämpliga
bidragsformer, bidragsbelopp och utformning av olika vårdformer, däribland
arbetsvärdens utbyggnad till en hel rehabiliteringsorganisation.
Rikskommittén för de partiellt arbetsföra tillstyrker motionerna och
hemställer, att de i kommittén ingående medlemsförbunden måtte bli representerade
med vardera en representant i den föreslagna utredningen.
Utskottet
I motionerna understrykes att den snabba tekniska utvecklingen kan medföra
särskilda svårigheter när det gäller de partiellt arbetsföras sysselsättnings-
och arbetsförhållanden. Utskottet hade vid förra årets riksdag till
behandling motioner angående vissa arbetsmarknadsproblem m. m. i samband
med den ökade automationen. I utlåtande över motionerna (nr 14) anslöt
sig utskottet till uppfattningen att automationen finge ses som ett naturligt
led i en kontinuerlig och stabil rationaliseringsutveckling. Utskottet ansåg
farhågor icke behöva hysas för så snabba och genomgripande förändringar
att de icke skulle kunna bemästras med tillgängliga resurser.
Utskottet vill i anledning av de nu föreliggande motionerna anföra, att
man givetvis har att räkna med att vissa svårigheter för de partiellt arbetsföra
av i motionerna angiven art kan komma att uppstå. Som framgår bl. a.
av de yttranden i ärendet som avgivits av medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
har emellertid sistnämnda ämbetsverk enligt sin instruktion
till uppgift att genom sin arbetsvårdsbyrå bevaka bl. a. här ifrågava
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958
15
rande angelägenheter. Styrelsen säger sig dock icke ha erhållit tillräckliga
ekonomiska resurser för att göra denna verksamhet så effektiv som önskvärt
är. Utskottet vill emellertid erinra om att i förslaget till pensionsreform
stor vikt fästs vid rehabiliteringsverksamheten och att man förutsatt att reformen
skall förbindas med en utbyggnad av rehabiliteringsorganisationen.
I princip torde enighet råda i dessa frågor. Utskottet vill vidare framhålla
att vissa av de förevarande problemen är gemensamma för många länder
och även uppmärksammats av Internationella arbetsorganisationen. Utskottet
förutsätter att arbetsmarknadsstyrelsen tillgodogör sig det material till
belysning av spörsmålen som härigenom framkommer.
Utskottet finner de av motionärerna upptagna frågorna värda stort beaktande.
Då de emellertid, som framgår av vad ovan och i skilda remissyttranden
anförts, redan är på olika sätt uppmärksammade, bl. a. genom pågående
utredningar, och man torde ha att emotse en utbyggnad av rehabiliteringsverksamheten,
synes tillräcklig anledning icke föreligga att nu tillsätta
den föreslagna utredningen, varför utskottet får hemställa,
att de likalydande motionerna 1:74 och 11:121 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1958
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
T. WOLGAST
Närvarande:
från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,
Strandler, Persson, Johan,* Hellebladh, Jonasson, Johansson, Tage,
Kaijser och Edström;
från andra kammaren: fru Svedberg, herrar Nestrup, Engkvist, Björkänge,
Ekström i Björkvik,* Lundqvist, Nihlfors, fröken Wallerius, herrar
Carlsson i Huskvarna, Nyhage,* fru Thunvall och fru Lewén-Eliasson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.