BERÄTTELSE
till 1957 års riksdag om vad i rikets styrelse
sig tilldragit;
given Stockholms slott den 3 januari 1957.
En ingående redogörelse för de förhållanden som sammanhänga med den
ekonomiska utvecklingen lämnas vid anmälan av finansplanen och nationalbudgeten
i 1957 års statsverksproposition, till vilken torde få hänvisas
i den mån särskilda uppgifter därom ej lämnas i det följande.
Arbetsmarknaden under år 1956 kännetecknades av hög och jämn sysselsättning
frånsett viss säsongarbetslöshet särskilt under de kallaste vinterveckorna.
Efterfrågan på arbetskraft har alltmera anpassats till tillgången
så att balans i stort sett uppnåtts på arbetsmarknaden. Den utländska arbetskraften
har ökat bl. a. genom överföring av flyktingar från MellanEuropa.
Under årets sista veckor företogos permitteringar eller infördes
korttidsarbete inom vissa branscher som äro beroende av tillförseln av flytande
bränsle och drivmedel.
Byggnadsverksamheten bar under år 1956 haft stor omfattning. Bostadsbyggandet
har legat på en hög nivå. Antalet färdigställda bostadslägenheter
torde år 1956 liksom åren 1954 och 1955 uppgå till 57 000 å 58 000. Svårigheter
att tillgodose behovet av krediter till flerfamiljshus ha gjort sig gällande,
särskilt under senare delen av 1956.
Utrikeshandeln har undergått en fortsatt värdemässig stegring. Denna
orsakades till största delen av en ökad varuvolym både på import- och
exportsidan. Även priserna ha dock visat en uppåtgående tendens, vilket bidragit
till de höjda omsättningssiffrorna. Importpriserna stego därvid något
mer än exportpriserna varigenom bytesförhållandet med utlandet försämrades.
Exportkonjunkturen har emellertid på det hela taget varit god
och särskilt ha kapitalvarorna rönt stigande efterfrågan. En viss avmattning
har kunnat noteras i fråga om avsättningen av trävaror.
Vad angår export- och importregleringarna må nämnas, att den för import
mot betalning i dollar gällande s. k. dollarfrilistan utvidgats med ytterligare
ett antal varuslag.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samI.
Iliksdaguberättelsen.
2
Riksdagsberättelsen 1957
Försörj ningsläget i fråga om industriråvaror har i allmänhet präglats av
god varutillgång. Den utrikespolitiska utvecklingen särskilt i Mellersta östern
medförde under slutet av året en viss risk för landets försörjning med
flytande bränsle och drivmedel. Sedan, efter beslut av riksdagen, allmänna
förfogande- och ransoneringslagarna i vissa delar satts i tillämpning, genomfördes
med verkan fr. o. m. den 15 november 1956 en reglering av försäljningen
och förbrukningen av dessa produkter.
Avvecklingen av den direkta priskontrollen har fortsatt under året.
Fr. o. m. den 1 oktober 1956 undantogos praktiskt taget alla förnödenheter
och tjänster från bestämmelserna om allmänt prisstopp.
I anslutning till riksdagens principbeslut hösten 1955 angående den framtida
utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter fastställdes
den 13 april 1956 närmare riktlinjer för den prisreglerande verksamheten
på jordbrukets område att gälla under treårsperioden den 1 september 1956
den 31 augusti 1959. I samband med övergången till det nya systemet för
prissättning på jordbruksprodukter upphävdes licenstvånget för vissa sådana
produkter vid införsel från Västeuropa.
Riktlinjer ha uppdragits för realskoleundervisningens ordnande under
övergångstiden före enhetsskolans genomförande. Den första lärarhögskolan
har startat sin utbildningsverksamhet. Beslut har fattats om nya former för
skolans lokala och regionala ledning.
Antalet utlänningar i Sverige av icke nordisk nationalitet uppgick den 1
oktober 1956 till omkring 83 000 eller ungefär samma antal som vid motsvarande
tid 1955.
Ombud för Sverige deltogo i Förenta Nationernas generalförsamlings elfte
ordinarie möte, som öppnades i New York den 12 november 1956.
Rådet inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete har
under året sammanträtt på ministerplanet två gånger, varvid Sverige var
representerat.
Europarådets ministerkommitté har under året sammanträtt en gång i
Strasbourg och eu gång i Paris, varvid Sverige var representerat. Europarådets
rådgivande församlings åttonde ordinarie möte har sammanträtt i
april och oktober.
Nordiska rådet höll sin fjärde session i Köpenhamn under tiden 27 januari—3
februari 1956.
Sveriges uppdrag att vara medlem i kommissionen för övervakning av
vapenstilleståndet i Korea består alltjämt.
Härefter följa
en förteckning över de överenskommelser med främmande makter in. m„
som slutits under tiden december 1955—november 1956,
en sammanställning angående de bidrag, som under år 1956 beviljats från
lotterimedelsfonden, samt
en redogörelse för kommittéernas och de sakkunnigas samt de centrala
krisorganens verksamhet.
3
Överenskommelser med främmande makter m. m.
Såsom bilagor till berättelsen'' fogas förteckningar över kommittékostnader
samt över betänkanden m. m., utkomna från trycket under år 1956.
En redogörelse för de av exportkreditnämnden å statens vägnar meddelade
garantierna ingår i en särskild proposition till riksdagen om fortsatt
statsgaranti för exportkredit.
Överenskommelser med främmande makter in. in. under
tiden december 1955—november 1956
Den 2 december 1955 uppsades i Köpenhamn med en ministeriell note
deklarationen med Danmark av den 21 november 1925 rörande ömsesidigt
erkännande av svenska och danska fartygs mätbre v.
Den 4 december 1955 godkändes ändringar i Annex I i deklarationen den
16 september 1950 rörande byggande av internationella huvudtrafikleder.
Den 9 december 1955 undertecknades i Moskva ett protokoll med De
Socialistiska Rådsrepublikernas Union angående varuutbytet
under år 1956.
Den 10 december 1955 växlades i Reykjavik ministeriella noter med I s1
a n d rörande fortsatt tillämpning av 1952 års luftfartsöverenskommelse.
Den 12 december 1955 undertecknades i Stockholm ett avtal med Belgien
om utsträckning till Belgiska Kongo och mandatområdet RuandaUrundi
av tillämpligheten av det mellan Sverige och Belgien den 1 april
1953 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och
för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Kungl. Maj :t beslöt den 23 februari 1956 att ratificera avtalet.
Den 13 december 1955 undertecknades i Paris med förbehåll för ratifikation
en europeisk bosättnings konvention.
Den 17 december 1955 undertecknades i Stockholm ett protokoll med
Ungern rörande handels- och betalningsförbindelserna.
Den 22 december 1955 växlades i Paris ministeriella noter med Storbritannien
angående återbetalning av viss del av Sveriges den 30 juni
1950 utestående pundfordran.
Den 29 december 1955 undertecknades i Helsingfors ett protokoll med
Finland rörande varuutbytet.
Den 30 december 1955 beslöt Kungl. Maj:t ratificera konventionen av
den 20 oktober 1955 rörande bildandet av »Eurofima», europeiskt bolag
för finansiering av järnvägsmateriel. Ratifikationsinstrumentet deponerades
i Bern den 21 februari 1956.
4
Riksdagsberättelsen 1957
Den 30 december 1955 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Belgien rörande varuutbytet med den belgisk-luxemburgiska ekonomiska
unionen.
Den 13 januari 1956 beslöt Kungl. Maj:t ratificera tilläggsprotokoll nr 6
av den 29 juni 1955 och tilläggsprotokoll nr 7 av den 5 augusti 1955 till
överenskommelsen av den 19 september 1950 rörande upprättande av en
europeisk betalningsunion. Ratifikationsinstrumenten deponerades
i Paris den 20 februari 1956.
Den 17 januari 1956 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Förbundsrepubliken Tyskland angående indrivning
av svenska fordringar mot tyska gäldenärer.
Den 18 januari 1956 undertecknades i Washington för Sveriges vidkommande
ett avtal av dem 4 januari 1956 rörande ekonomiskt stöd för ispatrulleringstjänsten
i Norra Atlanten.
Den 18 januari 1956 undertecknades i Washington en överenskommelse
med Amerikas Förenta Stater om samarbete i frågor om
fredlig användning av atomenergi.
Den 18 januari 1956 undertecknades i Stockholm ett avtal med Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa
andra frågor beträffande skatter å kvar låtenskap. Kungl. Maj :t beslöt
den 2 mars 1956 att ratificera avtalet.
Den 18 januari 1956 växlades i Rom ministeriella noter med Italien
rörande varuutbytet.
Den 18 januari 1956 växlades i London ministeriella noter med Storbritannien
rörande skeppsmätning.
Den 27 januari 1956 växlades i Köpenhamn ministeriella noter med Danin
ark rörande varuutbytet.
Den 16 februari 1956 undertecknades i Oslo ett protokoll med Norge
om varuutbytet.
Den 3 mars 1956 undertecknades för Sveriges vidkommande Europarådets
överenskommelse av den 13 december 1955 om utbyte av krigsinvalid
e r.
Den 3 mars 1956 undertecknades i Oslo en överenskommelse om förhållandet
mellan värnplikt och medborgarskap i Sverige, Danmark
och Norge.
Den 6 mars 1956 undertecknades i Geneve femte rättelse- och ändringsprotokollet
till de vid allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)
fogade listorna över tullkoncessioner.
Den 6 mars 1956 undertecknades i Rangoon en handelsöverensk
o in in e 1 s e med Burma.
Den 7 mars 1956 undertecknades i Paris med förbehåll för ratifikation
ett avtal med Frankrike rörande ömsesidig rättshjälp i civilmål och
ett avtal rörande ömsesidig rättshjälp i brottmål.
Den 8 mars 1956 utväxlades i Kapstaden ratifikationsinstrumenten till
avtalet med Sydafrika av den 28 juli 1955 för undvikande av dubbel
-
Överenskommelser med främmande makter m. m. 5
beskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkoms tskatter.
Den 9 mars 1956 undertecknades i Köpenhamn ett tilläggsprotokoll med
Danmark till noteväxlingen den 27 januari 1956 rörande varuutbytet.
Den 9 mars 1956 undertecknades i Oslo ett avtal med Norge rörande
tr an sito trafiken över hamnar i Trondheim sfjorden.
Kungl. Maj :t beslöt den 1 juni att ratificera avtalet. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Oslo den 25 juni 1956.
Den 13 mars 1956 undertecknades i Seoul en överenskommelse med Danmark,
Norge, Republiken Korea och Förenta Nationernas
hjälporgan för Korea (UNKRA) rörande upprättandet och
driften av ett skandinaviskt undervisningssjukhus i Kor
e a.
Den 20 februari och 22 mars 1956 växlades i Rio de Janeiro ministeriella
noter med Brasilien rörande avgiftsfrihet för passviseringar,
Den 22 mars 1956 undertecknades i Bonn en överenskommelse med Förbundsrepubliken
Tyskland rörande tyska tillgångar i
Sverige, en överenskommelse rörande den tyska Lastena usgleich
och en överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella
rätts skyddets område. Kungl. Maj:t beslöt den 7 juni
att ratificera överenskommelserna. Ratifikationsinstrumenten utväxlades i
Bonn den 3 augusti 1956.
Den 22 mars 1956 växlades i Bonn noter med Förbundsrepubliken
Tyskland rörande indrivning av vissa svenska fordringar
mot tyska gäldenärer.
Den 23 mars 1956 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Japan
rörande varuutbytet och ett protokoll rörande betalningarna.
Den 29 mars 1956 undertecknades i Paris för Sveriges vidkommande
med förbehåll för ratifikation konventionen av den 12 oktober 1955 rörande
bildandet av en internationell organisation för legal in e t r o 1 o g i.
Den 29 mars 1956 undertecknades i Paris ett tilläggsavtal med Frankrike
till avtalet den 24 december 1936 för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter. Kungl. Maj:t beslöt den 7 juni
1956 att ratificera avtalet.
Den 31 mars 1956 undertecknades i Moskva en överenskommelse med
De Socialistiska Rådsrepublikernas Union rörande 1 u f tf
artsförbindelser.
Den 6 april 1956 beslöt Kungl. Maj :t ratificera den internationella konventionen
av den 12 maj 1954 till förhindrande av havsvattnets förorening
genom olja. Ratifikationsinstrumentet deponerades i London
den 24 maj 1956.
Den 6 april 1956 beslöt Kungl. Maj :t ratificera konventionen av den 15
september 1955 med Danmark, Finland, I s 1 an d och Norge o in
6 Riksdagsberättelsen 1957
social trygghet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Köpenhamn
den 31 augusti 1956.
Den 10 april 1956 undertecknades för Sveriges vidkommande rättelseprotokollet
avseende den franska texten till allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) av den 15 juni 1955.
Den 11 april 1956 undertecknades i Madrid ett årsprotokoll med Spanien
angående varuutbytet.
Den 16 april 1956 undertecknades i Wellington ett avtal med Nya Zeeland
för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter. Kungl. Maj:t beslöt den 15
juni 1956 att ratificera avtalet.
Den 17 april 1956 undertecknades i Stockholm sjunde protokollet (veteprotokollet)
till överenskommelsen med Förbundsrepubliken Tyskland
av den 26 januari 1951 angående varuutbytet (handelsöverenskonnnelsen).
Den 22 och 27 februari, den 20 mars samt den 4 och 26 april 1956 växlades
i Köpenhamn ministeriella noter med Danmark rörande upphävande
av art. 4 punkt 5 i konventionen den 31 december 1932 angående
fisker iförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen.
Den 10 och 26 april 1956 växlades i Paris ministeriella noter med
Frankrike rörande varuutbytet.
Den 4 maj 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med Bulgarien
rörande varuutbytet.
Den 4 maj 1956 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Island
rörande varuutbytet.
Den 4 maj 1956 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Polen
rörande varuutbytet och regleringen av betalningarna under tiden 1
maj 1956—30 april 1957.
Den 9 maj 1956 växlades i New Delhi ministeriella noter med Indien
rörande handeln.
Den 11 maj 1956 beslöt Kungl. Maj:t för Sveriges del antaga inbjudan att
inträda såsom medlem i Internationella finansieringsbolaget.
Stadgan av den 11 april 1956 undertecknades och anslutningsdokumentet
deponerades i Washington den 6 juni 1956.
Den 7 och 12 maj 1956 växlades i Rio de Janeiro ministeriella noter med
Brasilien rörande ändring av linjeföirteckningen i luftf artsövcrenskommelsen
av den 14 november 1947.
Den 16 maj 1956 undertecknades i Washington det internationella
veteavtalet av den 25 april 1956. Kungl. Maj:t beslöt den 23 november
1956 att ratificera avtalet.
Den 18 maj 1956 undertecknades i Geneve med förbehåll för ratifikation
en tullkonvention om tillfällig införsel för enskilt bruk
av nöjesbåtar och flygplan, en tullkonvention om tillfällig
införsel av motorfordon i yrkesmässig trafik, en tullkonvention
Överenskommelser med främmande makter m. m. 7
om godsbehållare och en konvention rörande beskattning av
privat fordon i internationell trafik.
Den 18 maj 1956 beslöt Kungl. Maj:t att ratificera konventionen med
Italien av den 25 maj 1955 rörande social trygghet.
Den 19 maj 1956 undertecknades i Geneve med förbehåll för ratifikation
en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran
å väg (GMR).
Den 23 maj 1956 undertecknades i Geneve sjätte protokollet rörande tilllägg
till de vid allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)
fogade listorna över tullkoncessioner.
Den 26 maj 1956 uppsades med ministeriell note i Stockholm betainingsöverenskommelsen
med Uruguay av den 13 juni
1949.
Den 8 juni 1956 undertecknades i Warszawa en överenskommelse med
Polen rörande de civila flygförbindelserna.
Den 9 juni 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med Schweiz
rörande varuutbytet.
Den 9 juni 1956 undertecknades i Stockholm med förbehåll för ratifikation
en konvention med Storbritannien om social trygghet.
Den 14 juni 1956 växlades i Lissabon ministeriella noter med Portugal
rörande varuutbytet.
Den 17 juni 1956 växlades i Jerusalem och Tel Aviv ministeriella noter
med Israel för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst av sjö- och lufttrafik.
Den 29 juni 1956 undertecknades i Paris med förbehåll för ratifikation
tilläggsprotokoll nr 8 till överenskommelsen av den 19 september 1950 rörande
upprättande av en europeisk betalningsunion.
Den 29 juni 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med Indonesien
rörande varuutbytet.
Den 29 juni 1956 växlades i Belgrad ministeriella noter med Jugoslavien
rörande varuutbytet.
Den 29 juni 1956 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Norge
rörande uppförande och underhåll av ett renstängsel efter den svensknorska
riksgränsen mellan Grövelsjön och Våndsjön.
Den 7 juli 1956 växlades i Helsingfors ministeriella noter med Finland
beträffande ansvar ig hetsbestämmelser vid kombinerad
järnvägs- och sjötrafik å sjöfartslinjerna Stockholm—Åbo samt
Stockholm—Helsingfors.
Den 10 och 18 juli 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Nederländerna rörande varuutbytet.
Den 19 juli 1956 växlades i Wien ministeriella noter med Österrike
rörande varuutbytet.
Den 31 juli 1956 undertecknades i Stockholm åttonde protokollet till
överenskommelsen med Förbundsrepubliken Tyskland av
den 26 januari 1951 angående varuutbytet (handelsöverenskommelsen).
8 Riksdagsberättelsen 1957
Den 3 augusti 1956 undertecknades i Washington ett tilläggsavtal till
överenskommelsen med Amerikas Förenta Stater om samarbete
i frågor om fredlig användning av atomenergi.
Den 8 augusti 1956 växlades i Tokio ministeriella noter med Japan
rörande upphävande av vise ring stvånget.
Den 14 augusti 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med Österrike
rörande ömsesidigt fritagande från beskattning av vissa inkomster
förvärvade under praktikanttjänstgöring.
Den 20 augusti 1956 växlades i Stockholm noter till uppgörelsen med
b örbunds republiken Tyskland rörande indrivning av
vissa svenska fordringar mot tyska gäldenärer.
Den 15 september 1956 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Danmark angående ömsesidigt godkännande av körkort samt
av registrering av motorfordon m. in.
Den 15 september 1956 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Finland angående ömsesidigt godkännande av körkort samt
av registrering av motorfordon m. m.
Den 15 september 1956 undertecknades i Stockholm en överenskommelse
med Norge angående ömsesidigt godkännande av körkort samt av
registrering av motorfordon in. m.
Den 15 september 1956 undertecknades i Stockholm ett tilläggsprotokoll
till bilaterala överenskommelser mellan Danmark och Finland, Danmark
och Norge, Danmark och Sverige, Finland och Norge, Finland och Sverige
samt Norge och Sverige angående ömsesidigt godkännande av körkort
samt av registrering av motorfordon m. in.
Den 21 september 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Ungern rörande varuutbytet.
Den 27 september 1956 undertecknades i Stockholm med förbehåll för
ratifikation ett avtal med Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Den 29 september 1956 undertecknades för Sveriges vidkommande i Bryssel
med förbehåll för ratifikation tullkonventionen av den 1 mars 1956 rörande
carnetsystemet E. C. S. för kommersiella varuprover.
Den 8 oktober 1956 undertecknades i Geneve ett avtal med Höge flyktingkommissarien
om mottagande av vissa flyktingar.
Den 11 oktober 1956 växlades i Stockholm ministeriella noter med Belgien
rörande varuutbytet med den belgisk-luxemburgiska ekonomiska
unionen.
Den 26 oktober 1956 undertecknades i New York med förbehåll för ratifikation
en stadga för internationella atomenergiorganet.
Den 10 och 20 november 1956 växlades i Bryssel ministeriella noter med
Belgien rörande ömsesidigt frikallande från skatteplikt av i respektive
länder registrerade motor fordo n.
Under år 1956 beviljade bidrag av lotterimedel
9
Under år 1956 beviljade bidrag av lotterimedel
I. Översikt
Ändamålsgrupp |
Beviljade bidrag |
Summa kronor |
||||
Landsbygds- ändamål kronor |
Stads- o. blandade |
|||||
A. Teaterverksamhet......... B. Orkesterverksamhet........ C. Övriga ändamål.......... Summa kronor |
2 377 000 371 000 1357 500 |
9 288 000 1 491800 123 700 |
— |
11665 000 1862 800 1 481 200 |
— |
|
4 105 500 |
— |
10 903 500 |
— |
15009 000 |
— |
Anm. Med bidrag för landsbygdsändamål avsea i tabellredovisningen belopp, som helt eller i
övervägande grad kommit landsbygd eller mindre städer tillgodo. Till mindre städer har räknats
sådana med högst 60000 innevånare. Bidrag, som ej synts böra hänföras till nn nämnda grnpp,
har sammanfattats under beteckningen stads- och blandade ändamål. Under år 1955 beviljade
bidrag för landsbygdsändamål utgjorde 5 296 000 kronor (av sammanlagt 13 942 600 kronor).
II. Specifikation
Ändamål |
Beslu-tets dag |
Belopp kronor |
||
A. Teaterverksamhet |
||||
1) Landsbygdsändamål |
||||
Folkrörelsernas programaktiebolag..... |
. (för 1956/57) |
11/5 |
425 000:- |
|
> > ..... |
. (för 1955/56) |
11/5 |
75000:- |
500 000:- |
Riksteatern ............... |
. (för 1956/57) |
11/5 |
1 387 000: — |
|
Teaterrådet (till understöd åt teaterverksamhet i lands- |
||||
orten) ........... |
. (för 1956/57) |
29/6 |
410 000: - |
|
» > > ..... |
. (för 1955/56) |
30 000: — |
||
> > (för nordiskt teaterutbyte) (för 1956/57) |
30000: — |
470000:- |
||
Malmö stadsteater (för bygdetuméer) . . . |
11/5 |
15000:- |
||
Ruinspelen i Visby, Föreningen...... |
29/6 |
5000: - |
||
Summa kronor |
2 377 000:- |
10
Riksdagsberättelsen 1957
Ändamål |
Beslu-tets dag |
Belopp kronor |
||
2) Stads- och blandade ändamål |
||||
Operan................. |
. (för 1956/57) |
11/5 |
3 840 000:- |
|
Dramatiska teatern ........... |
. (för 1956/57) |
11/5 |
1500 000:- |
|
» > .......... |
. (för 1955/56) |
11/5 |
100000: — |
1600000:- |
Göteborgs lyriska teater.......... |
. (för 1956/57) |
11/5 |
1 000000: — |
|
Göteborgs stadsteater........... |
13/1 |
14 000: — |
||
> > ............ |
. (för 1956/57) |
11/5 |
620 000: — |
634 000: — |
Malmö stadsteater............ |
. (för 1956/57) |
11/5 |
1159 000:- |
|
> > . . . . •....... |
(för 1955/56) |
11/5 |
125000:- |
1284 000:- |
Norrköping—Linköping, Stadsteatern .... |
(för 1956/57) |
11/5 |
305000: — |
|
> > ............ |
(för 1955/56) |
11/5 |
35 000: — |
340 000:- |
Hälsingborgs stadsteater......... |
(för 1956/57) |
11/5 |
170000: — |
|
Uppsala stadsteater........... |
(för 1956/57) |
11/5 |
280000:- |
|
> > .... |
(för 1955/56) |
11/5 |
80 000: — |
360000:- |
Drottningholms teatermusenm....... |
29/6 |
10 000:- |
||
Folkets Hus teater, Göteborg....... |
. . (för 1957) |
14/12 |
50000:- |
|
B. Orkesterverksamhet |
Summa kronor 9 288 000: — |
|||
1) Landsbygdsändamål |
||||
Gävleborgs läns orkesterförening...... |
(för 1956/57) |
11/5 |
211000: — |
|
> > > ......... |
(för 1955/56) |
11/5 |
14 000: — |
225 000: — |
Nordvästra Skånes orkesterförening .... |
(för 1956/57) |
11/5 |
6 000: — |
|
Sveriges orkesterföreningars riksförbund . . . |
(för 1956/57) |
11/5 |
140 000:- |
|
Summa kronor |
371000:- |
|||
2) Stads- och blandade ändamål |
||||
Konsertföreningen i Stockholm...... |
(för 1956/57) |
11/5 |
389 000: — |
|
> > > ...... |
(för 1955/56) |
11/5 |
45 000: - |
434 000: — |
Göteborgs orkesterförening......... |
(för 1956/57) |
11/5 |
312 700: — |
|
> > ........ |
(för 1955/56) |
11/5 |
30000: — |
|
> » (för Göteborgs musikkonservato- |
||||
rium).......... |
(för 1956/57) |
14/12 |
25000:- |
367 700: — |
Malmö konserthus............. |
(för 1956/57) |
11/5 |
184 000: — |
|
> > ............ |
(för 1955/56) |
11/5 |
12 600: - |
196 600: — |
Norrköpings orkesterförening........ |
(för 1956/57) |
11/5 |
197 500:- |
|
y y .......... |
(för 1955/56) |
11/5 |
19 000:- |
216 500: - |
Nordvästra Skånes orkesterförening..... |
(för 1956/57) |
11/5 |
200000: — |
|
> » > ...... |
(för 1955/56) |
11/5 |
20000: — |
220 000: — |
Örebro orkesterstiftelse........... |
(för 1956/57) |
29/6 |
45 000: — |
|
Västerås musiksällskap........... |
(för 1956/57) |
29/6 |
12 000: — |
|
Summa kronor 1 491 800: — |
Under år 1956 beviljade bidrag av lotterimedel
11
Ändamål |
Beslu- |
B e 1 |
OPP |
tets dag |
kronor |
||
C. Övriga ändamål 1) Landsbygdsändamål |
|||
Annndsj öbvgdens realskola, Bredbyn........... |
14/12 |
10 000:- |
|
Arbetarnas bildningsf5rbnnd,Falnn............ |
29/6 |
2 500:- |
|
Arkiv för dekorativ konst vid Lnnds universitets konstmuseum |
29/6 |
30000:- |
|
Folkrörelsernas konstfrämjande.........(för 1956 ) |
29/6 |
20 000: — |
|
, > .........(för 1957) |
28/12 |
90 000:- |
110000: — |
Föreningen soldaternas vänner i Bergslagen, Kristinehamn . |
14/12 |
10000: — |
|
Föreningen soldaternas vänner i Eksjö.......... |
14/12 |
2000: — |
|
Föreningen Södermanlands läns mnsenm......... |
29/6 |
50 000:- |
|
Gäsene hembygds- och fornminnesförening.....• . . |
29/6 |
5 000:- |
|
Göteborgs och Bohns läns folkhögskola, Grebbestad .... |
14/12 |
50 000:- |
|
Kommittén för Ölandskvarnarnas bevarande, Borgholm . . . |
29/6 |
20 000: — |
|
Kommitterade för restaurering av Valla gamla tingshus, Moholm |
29/6 |
5 000:- |
|
Konst i skolan, Föreningen............... |
29/6 |
65 000: — |
|
Kristianstads stad ................... |
29/6 |
50 000:- |
|
Kulturhistoriska museet i Lund............. |
14/12 |
20 000:- |
|
Ljungdalens hembygdsförening.............. |
29/6 |
5000:- |
|
Medlefors folkhögskolas styrelse . . . •......... |
29/6 |
30000:- |
|
> > > .............. |
14/12 |
25000: — |
55 000:- |
Riksförbundet för bildande konst............ |
14/12 |
185 000: — |
|
Riksförbundet Sveriges amatörmusikkårer ........ |
29/6 |
30000:- |
|
Rättviks spelmanslag ... •............. |
14/12 |
4000: — |
|
Samarbetskommittén för Sveriges kyrkosångsförbund m. fl. . |
14/12 |
6 000: — |
|
Stiftelsen Frisksp ortgården, Stensund.......... |
29/6 |
5000:- |
|
Stiftelsen för föreningen Nordens institut (för folkhögskola å |
29/6 |
300 000: — |
|
Stiftelsen för Skottsbergska gårdens i Karlshamn bevarande . |
29/6 |
20 000:- |
|
Stiftelsen Konung Oscar II :s soldathem, Boden...... |
29/6 |
15 000:- |
|
Stiftelsen Skånes djurpark............... |
21/12 |
20 000:- |
|
Stiftelsen Tornedalens folkhögskola........... |
29/6 |
50000: — |
|
Styrelsen för garantiföreningen för folkhögskolan Hvilan, Akarp |
29/6 |
20 000: - |
|
Styrelsen för Gotlands folkhögskola........... |
29/6 |
40000: — |
|
Styrelsen för Sankt Sigfrids stiftelse (för Sankt Sigfrids folk- |
29,6 |
35 000: — |
|
Svenska naturskyddsföreningen.............. |
29/6 |
15 000: — |
|
Sveriges körförbund.................. |
27/4 |
2 000: — |
|
14/12 |
25 000:- |
27 000: — |
|
Söderåkra hembygdsförening............... |
29/6 |
1000: — |
|
Växjö teateraktiebolag................. |
29/6 |
50000:- |
12
Riksdagsberättelsen 1957
Ändamål |
Beslu-tets dag |
Belopp kronor |
|
Ystads stad...................... |
14/12 |
5 000:- |
|
Örkelljungabygdens hembygdsförening........... |
14/12 |
10 000: — |
|
Östergötlands fornminnes- och mnseiförening....... |
29/6 |
30 000: — |
|
Summa kronor 1 357 500: — |
|||
2) Stads- och blandade ändamål |
|||
Estniska gymnasiet, Stockholm............. |
29/6 |
5 000:- |
|
KFUM-kören, Stockholm............... |
29/6 |
5 000:- |
|
Musikaliska akademien................. |
29/6 |
6 700:- |
|
Nationalmuseum för viss utredning . . ''........ |
25/5 |
20 000: — |
|
Nordiska konstförbundets svenska sektion......... |
14/12 |
20 000: — |
|
Svenska Linné-sällskapet, Uppsala . . •......... |
29/6 |
25 000: — |
|
Svenskt visarkiv, Stockholm.............. |
14/12 |
15000:- |
|
Sveriges bridgeförbund, Stockholm............ |
10/2 |
7000:- |
|
Sveriges schackförbund, Stockholm............ |
27/7 |
5000:- |
|
Vetenskapssocieteten, Uppsala............. |
14/12 |
15000: — |
|
Summa kronor 123 700: — |
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
13
1 Ju
Kommittéer och sakkunniga samt centrala
krisorgan
I. Kommittéer och sakkunniga
Justitiedepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Strafflagberedningen (1954: I 5, 1955: I 9, 1956: I 9)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 6 oktober 1938, den
31 december 1942, den 15 december 1944, den 21 januari 1949, den 10 november
1950, den 11 januari 1952 och den 4 november 1955 (se Post- och
Inrikes tidn. den 21 oktober 1938, den 12 januari 1943 och den 3 januari
1945):
Schlyter, K., f. d. president, ordförande;
Bergendal, R., professor, Lunds universitets rektor, vice ordförande;
Agge, K. I., professor;
Eriksson, G. T., byråchef;
Ersman, S., direktör;
Göransson, H., överdirektör, f. d. riksdagsman;
Heuman, C. H. M., riksåklagare;
Holmberg, C., hovrättsassessor, tillika sekreterare;
Hult, B., hovrättsassessor, tillika sekreterare;
Lassen, B., f. d. hovrättsråd, direktör;
Lindberg, Hugo, advokat;
Ohlsson, L. G., borgmästare;
Siljeström, G., f. d. häradshövding;
Strahl, I., professor.
Sakkunniga, utsedda att på kallelse av ordföranden deltaga i överläggningar
med beredningen:
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;
Heckscher, G. E., professor, led. av II kamm.;
Jonsson, G., chefläkare;
Kinberg, O., professor;
Lindberg, Torgny, förste byråsekreterare;
Lundqvist, M., statsåklagare;
Marnell, K. G., fångvårdsdirektör;
Nordlund, Elsa-Brita, överläkare;
14
Riksdagsberättelsen 1957
I Jill 1 Nyberg, J. O., redaktör, f. d. riksdagsman;
Thurén, G., fångvårdsdirektör;
Werner, O. E., hemmansägare, led. av I kamm.
Direktiven för beredningens uppdrag, se 1939: I Ju 25, 1943: I Ju 9,
1945: I Ju 12 och 1950: I Ju 12.
Den 10—12 oktober 1956 hölls i Helsingfors den tionde nordiska kriminalvårdskonferensen.
Under konferensen behandlades spörsmålet om organisationen
av det beslutande organet inom barnavården i fråga om åtgärder
mot lagöverträdare i åldern 15—17 år, med särskild hänsyn till rättssäkerhetsgarantierna.
I konferensen deltogo såsom representanter för Sverige
bl. a. beredningens ledamöter Holmberg och Hult.
Beredningen har avgivit ett den 21 december 1956 dagtecknat betänkande
med förslag till lag om skydd mot brott (skyddslag) m. in. (SOU 1956: 55).
Uppdraget är därmed slutfört.
2. Auktorråttskommittén (1954: I 6; 1955: I 10; 1956: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 28 oktober 1938 och
den 27 november 1953 (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1938):
Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;
Eberstein, G. A., professor emeritus;
Hedfeldt, N. E., regeringsråd.
Sekreterare:
Hesser, S. C. E. T., hovrättsassessor.
Biträdande sekreterare:
Greve, R., assessor.
Direktiven för utredningen, se 1939: I Ju 26.
De sakkunniga ha under år 1956 hållit 4 sammanträden.
Den 21 augusti 1956 ha de sakkunniga avgivit ett den 20 i samma månad
dagtecknat betänkande med förslag till lag om upphovsmannarätt till litterära
och konstnärliga verk, in. m. (SOU 1956: 25). Uppdraget är därmed
slutfört.
3. Ärvdabalkssakkunniga (1954: I 7; 1955: I 11; 1956: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1941 för
att biträda med arbetet på sammanförande till en eller flera större enheter
av det flertal lagar som gemensamt bruka betecknas som nya ärvdabalken
(se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1941):
Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;
Walin, A. G., justitieråd;
Henkow, K. H., hovrättsråd.
Direktiven för utredningen, se 1942: I Ju 20.
De sakkunniga ha redan tidigare i huvudsak slutfört sitt i de ursprungliga
direktiven givna utredningsuppdrag (se 1955: I Ju 11). Vad som återstått
har varit att lägga fram förslag till nordisk konvention angående vissa börds
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
15
frågor in. in. I denna del har emellertid de sakkunnigas uppdrag numera [ Ju: 5
återkallats genom beslut av chefen för justitiedepartementet den 7 december
1956.
I anledning av det åt de sakkunniga genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 maj
1954 givna uppdraget att följa det dansk-norska lagstiftningsarbetet på arvslagstiftningens
område ha Ekeberg och Walin den 19—21 januari 1956 deltagit
i ett i Köpenhamn hållet sammanträde med de danska och norska
kommittéerna; från svensk sida deltogo även, med stöd av särskilt beslut
den 13 januari 1956, advokaten Sigrid Beckman och, såsom sekreterare,
hovrättssassessorn Torwald Hesser. Under året ha dessutom Walin och sekreteraren
utfört förberedande undersökningar angående ändrad lagstiftning
om efterlevande makes rätt. Uppdraget har återkallats den 7 december
1956 i samband med att chefen för justitiedepartementet bemyndigats tillkalla
sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen och
därmed sammanhängande frågor (se I Ju 44).
4. Byggnadsminnesutredningen (1954: I 29; 1955: I 28; 1956: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 mars 1953 för att
utreda frågan om åtgärder för att bevara och skydda kulturhistoriskt märkliga
byggnader (se Post och Inrikes tidn. den 19 mars 1953):
Andersson, G. H., f. d. landshövding, ordförande;
Berg, G., styresman för Nordiska museet;
Berthelson, G. B., förste antikvarie, tillika sekreterare;
Engkvist, O. T., byggmästare;
Kjellin, B. T. M., statssekreterare.
Experter:
Dahl, D., byggnadsråd;
Hellner, K. B., förste intendent;
Langberg, H., sekreterare i Det saerlige Bygningssyn, Köpenhamn;
Svahnström, J. G., landsantikvarie;
Hjern, B., t. f. lagbyråchef, fr. o. m. 1/1 1956.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Ju 29.
Utredningen har under tiden december 1955—september 1956 hållit 4
sammanträden om tillhopa 4 dagar.
Utredningen har den 4 september 1956 avgivit sitt den 27 juli s. å. dagtecknade
betänkande Byggnadsminnen (SOU 1956:26). Uppdraget är därmed
slutfört.
5. Sakkunnig för utredning om skyddsföreningarna (1956: I 36)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 för
att verkställa utredning om skyddsföreningarnas uppgifter och ekonomiska
förhållanden (se Post- och Inrikes tidn. den 28 februari 1955):
Wahlberg, E. C. A., direktör i svenska socialvårdsförbundel.
16
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 5 Sekreterare:
Persson, R. O. E., skyddsassistent.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 36.
Genom beslut den 30 december 1955 har Kungl. Maj:t beslutat att den
sakkunniges uppdrag skall fullföljas och slutföras av 1956 års eftervårdsutredning
(se I Ju 35).
6. Utredning angående upplysningsverksamhet vid folkomröstningar
(1956: I 37)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 februari 1955 för
att verkställa utredning av frågan rörande statlig upplysningsverksamhet i
samband med folkomröstningar (se Post- och Inrikes tidn. den 26 februari
1955):
Malmström, C. G., direktör.
Sekreterare:
Frithiofson, K., sekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 37.
Den 18 september 1956 har utredningen avgivit ett den 10 september 1955
dagtecknat betänkande med förslag till statligt bekostad upplysningsverksamhet
vid folkomröstningar. Uppdraget är därmed slutfört.
7. Utredning angående processtiden i brottmål (1956: I Ju 38)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1955 för att
verkställa en statistisk undersökning rörande den tid, som genomsnittligt
åtgår för utredning och handläggning av vissa brottmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 13 maj 1955):
Groth, G. S., f. d. byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 38.
Utredningsmannen har den 19 oktober 1956 avgivit betänkande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
8. 19k8 års folkrättsbrottssakkunniga (1954: I 11; 1955: I 14; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 oktober 1948 för
att utarbeta förslag till sådana administrativa föreskrifter, som kunna erfordras
för tillämpningen av den i 27 kap. 11 § strafflagen upptagna bestämmelsen
om folkrättsbrott, ävensom till de åtgärder i övrigt, som lämpligen
böra vidtagas för bekantgörande av folkrättens innehåll beträffande krig:
Wetter, F. G., professor emeritus, ordförande;
Gihl, K. S. T., professor emeritus;
Henkow, K. H., hovrättsråd;
Landquist, A. D., kommendör.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
17
Förordnad att biträda de sakkunniga:
Thyresson, G., revisionssekreterare.
Biträde med viss arbetsuppgift:
österlind, G. B., sekreterare i utrikesdepartementet.
Lokal: Västra Riddarhusflygeln, Riddarhuskajen 5; tel. 20 59 09 (Thyresson).
Direktiven för utredningen, se 1949: I Ju 28 och 1952: I Ju 22.
De sakkunniga ha under tiden december 1955—november 1956 icke hållit
något sammanträde.
Utarbetandet av en handbok angående folkrättsliga regler i krig pågår.
9. Besvärssakkunniga (1954: I 12; 1955: I 15; 1956: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 för att
verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet och
därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars
1949):
Herlitz, N.» professor emeritus, f. d. riksdagsman, ordförande;
Björkholm, S. H. H., regeringsråd;
Åkesson, N. O., landssekreterare.
Sekreterare:
Petrén, B. E. G., hovrättsassessor, docent.
Biträdande sekreterare:
Krantz, Å. A., byrådirektör;
Wennergren, C. B. O., t.f. kammarrättsfiskal.
Lokal: Storkvrkobrinken 11 och riksdagshuset; tel. växel 22 45 00 ankn.
1637 eller 11 84 99.
Direktiven för de sakkunniga, se 1950: I Ju 29 och 1952: I Ju 23.
De sakkunniga ha under tiden december 1955—november 1956 hållit 35
sammanträden, därav 12 under vistelse i Leksand den 2—14 juli 1956. De
sakkunnigas arbete har främst ägnats fullgörande av de sakkunnigas särskilda
uppdrag rörande anordnande av ett opartiskt förfarande för avgörande
av tvister i varuskattemål in. m. Samråd har därvid ägt rum med kommittén
för indirekta skatter. Manuskript till betänkande om förfarandet vid indirekt
beskattning in. in. har utarbetats och tryckning av betänkandet påbörjats.
De sakkunniga avse att avgiva detta under förra halvåret 1957.
Sedan det av de sakkunniga under 1955 avgivna betänkandet »Administrativt
rättsskydd. Principbetänkande angående besvärsinstitutet och därmed
sammanhängande ämnen» (SOU 1955: 19) blivit föremål för remissbehandling,
har arbetet med de sakkunnigas huvuduppdrag vilat under 1956 i avvaktan
på Kungl. Maj:ts ställningstagande till hur det fortsatta utredningsarbetet
skall bedrivas.
De sakkunniga ha avgivit utlåtanden den 2 januari 1956 rörande 1951 års
.skolstyrelseutrednings betänkande »Skolväsendets lokala och regionala ledning
samt lärartillsättningen» (SOU 1955: 31), den 4 februari 1956 rörande
2 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
KiksdaRsberättelsen.
Ju: 9
18
Riksdagsberättelsen 1957
I Jill 9 1955 års taxeringssakkunnigas förslag till ändrad taxeringsorganisation (SOU
1955: 51) och den 13 oktober 1956 rörande 1954 års nöjesskatteutrednings
förslag till vissa ändringar i nöjesbeskattningen in. in. (SOU 1956: 23).
10. Varumärkes- och firmautredningen (1954: I 13; 1955: I 16; 1956: I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 juni 1949 för att
verkställa utredning rörande revision av varumärkes- och firmalagstiftningen
samt vad därmed äger samband (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni
1949):
Eberstein, G. A., professor emeritus, ordförande;
Dahl, G., överingenjör, chef för patentavdelningen vid Aktiebolaget Elektrolux;
Hedfeldt,
N. E., regeringsråd;
Jacobsson, G., direktör hos Skånes handelskammare;
Köhler, N. G., advokat;
von Zweigbergk, Å. C., byråchef.
Sekreterare;
Uggla, C. A., förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Deijenberg, G., e.o. byråsekreterare (fr. o. in. den 1 maj 1956).
Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. 55 12 76 (ordföranden), 67 97 00
(biträdande sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1950: I Ju 31.
Utredningen har under tiden december 1955—oktober 1956 hållit 12 sammanträden.
Arbetet har i huvudsak varit inriktat på färdigställande av återstående
delar av motiven till utredningens förslag till ny varumärkeslag samt
på utarbetandet av övergångsbestämmelser till denna lag in. in. Stora delar
av det blivande betänkandet föreligga i korrektur. Under det fortsatta motivarbetet
har kontakt hållits med de övriga nordiska länderna såväl genom
korrespondens som genom personliga sammanträffanden.
Betänkande med förslag till ny varumärkeslag beräknas kunna avlämnas
i början av år 1957. Sedan betänkandet rörande varumärkeslagstiftningen
avgivits avser utredningen att övergå till den firmarättsliga delen av uppdraget.
11. Utredning av frågan om formerna för den information som rätten i vissa
fall skall lämna jurgn i tryckfrihetsmål (1954: I 16; 1955: I 18; 1956: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1950 (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1950):
Gärde, J. N., f. d. justitieråd, ordförande;
Häckner, K. J. Y., advokat, f. d. riksdagsman;
Kjellin, B. T. M., statssekreterare, tillika sekreterare.
19
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
Lokal: Justitiedepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel j ju:
23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1951: I Ju 29.
Utredningen har under året fått stå tillbaka för andra arbetsuppgifter.
12. 1951 års rättegångskammitté (1954: I 19; 1955: I 20; 1956: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 maj 1951 för att
verkställa översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstiftning
och administrativa författningar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1951):
Laurin, J., president, ordförande;
Brodin, H. W. G., advokat;
Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm. (fr. o. in. den 16 februari 1956);
Clémentz, C. G. R. A., stadsfiskal;
Eriksson, G. A. V., häradshövding;
Fredriksson, K. T., gruvarbetare, led. av II kamm.;
Hanse, J. E. E., advokat (fr. o. in. den 11 maj 1956);
Lassen, B., f. d. hovrättsråd, direktör (t. o. in. den 11 maj 1956);
Lutteman, S. E., borgmästare.
Expert:
Uhrbom, A. V., kriminalkommissarie.
Sekreterare:
Lindgren, R. L., hovrättsfiskal.
Lokal: Hovrätten, Jönköping; tel. 19 350 (växel).
Direktiven för utredningen, se 1952: I Ju 31.
Kommittén har under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
sammanträtt tillhopa 13 dagar.
Kommittén har avlämnat promemorior (slencilerade) den 19 mars 1956
angående förhållandet mellan åklagare och polismyndighet i avseende å ledningen
av förundersökningen, den 27 april 1956 angående tidpunkten för
skillnadsdoms lagakraftvinnande då fullföljd talan återkallats och den 25
juli 1956 med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om delgivning
m. in.
Kommittén har efter remiss avgivit yttranden till Kungl. Maj :t den 30
januari 1956 över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria med
förslag till vissa ändringar i lagen om verkställighet av bötesstraff, den 15
mars 1956 över en inom samma departement upprättad promemoria med
förslag till lag om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge och den 31 oktober 1956 över stadsdomstolsutredningens betänkande
angående rådhusrätts sammansättning i brottmål samt till riksdagens,första
lagutskott den 5 juli 1956 angående lämpliga regler för avbrott och uppskov
i huvudförhandling samt fortsatt och ny huvudförhandling.
över samråd, som ägt rum med statens organisationsnämnd vid nämndens
utarbetande av en den 16 mars 1956 avlämnad rapport rörande organisations
-
20
Riksdag sberättelsen 1957
1 Ju: 12 undersökningar vid de statliga domstolarna, ha delegerade från kommittén
avgivit yttrande, redovisat i nämnda rapport.
Kommitténs arbete fortsätter och beräknas pågå under hela år 1957.
13. översyn av bestämmelserna rörande preskription av fordran
(1955:1 21; 1956:1 17)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1951 för
att inom departementet verkställa översyn av bestämmelserna rörande preskription
av fordran:
Wijnbladh, C. M. E., president.
Sekreterare:
Marcus, S., hovrättsassessor.
Lokal: Hovrätten, Umeå; tel. 182 70.
Under tiden december 1955 — november 1956 har hållits ett sammanträde
med delegerade från övriga nordiska länder (i Oslo den 1—11 augusti
1956). Vid sammanträdet framlades och behandlades av de delegerade var
för sig upprättade nya utkast till lagstiftning i ämnet jämte motiv. Vidare
ha två sammanträden hållits med den finske delegerade (i Helsingfors den
28—30 maj 1956 och i Stockholm den 29—30 oktober 1956). Vid sistnämnda
sammanträden diskuterades en gemensam svensk-finsk preklusionslagstiftning.
Ytterligare sammanträden med övriga delegerade bedömas icke vara
erforderliga.
Den sakkunnige beräknas ha slutfört sitt uppdrag under första halvåret
1957.
H. Svensk delegation hos Förenta Nationerna i fråga om brottsprevention
och brottslingsbehandling (1954: I 21; 1955: I 22; 1956: I 18)
Korrespondenter förordnade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21
december 1951:
Schlyter, K., f. d. president;
Göransson, H., överdirektör;
Eriksson, G. T., byråchef.
Hovrättsassessorn C. Holmberg har biträtt delegationen såsom sekreterare.
Svenska representanter vid den konsultativa gruppens för brottsprevention
och brottslingsbehandling tredje session i Geneve den 13—23 augusti 1956:
Eriksson, G. T., byråchef, biträdd av
Serenander, F. E. B., fångvårdsdirektör;
Thurén, G., fångvårdsdirektör.
Lokal: Stora Nygatan 2 B; tel. växel 23 66 60
Direktiv: se 1953: I Ju 26.
Svenska ledamöter i FIPP (Fondation internationale pénale et pénitentiaire)
äro
Kjellin, B. T. M., statssekreterare;
Göransson, H., överdirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
21
Stiftelsen sammanträdde i Geneve den 18 augusti 1956. I Juj Jg
överläggningsämnen vid den konsultativa gruppens session voro: 1. Behandlingen
av vanebrottslingar, 2. Behandlingen av psykiskt abnorma brottslingar
och 3. Behandlingen av unga lagöverträdare i 18—21-årsåldern. I de
båda första ämnena hade svenska rapporter överlämnats till vederbörande generalrapportörer.
I det tredje ämnet hade av Schlyter utarbetats och av professor
Thorsten Sellin i Philadelphia till engelska översatts eller i översättning
granskats en redogörelse för svenska reformsträvanden på området.
Ämnet skall återupptagas vid kommande möten i Strasbourg och Geneve.
15. Bilskadeutredningen (1954:1 23; 1955:1 24; 1956:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 maj 1952 för att i
samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge
verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om ersättning för
skada till följd av bruk av motorfordon (Se Post- och Inrikes tidn. den 9
juni 1952):
Strahl, I., professor, ordförande;
Conradi, E. G. F., hovrättsråd, tillika sekreterare;
Lindh, G. B. T., advokat;
Malmaeus, B. E., jur. kand., ombudsman.
För att på kallelse av ordföranden deltaga i överläggningar med utredningen
ha med stöd av ovannämnda bemyndigande tillkallats:
Broberg, R. H. J., byråchef;
Hall, M. I., försäkringsdirektör;
Hedner, C.-E. E., advokat;
von Sydow, G., hovrättsråd.
Lokal: Stora Nygatan 2 A"; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1953: I Ju 29.
Utredningsarbetet har under året fortgått, överläggningar med delegerade
från grannländernas kommittéer ha hållits i Oslo den 9—14 januari 1956 och
i Helsingfors den 17—22 september 1956. Slutsammanträde med de nordiska
kommittéerna avses skola hållas i Köpenhamn i januari 1957. Arbetet, såvitt
gäller lagstiftning om ersättning för skador orsakade av motorfordon, beräknas
kunna avslutas under år 1957. Därefter återstår frågan om reform av
6 kap. 4 § strafflagen (om skadestånd åt dödad persons efterlevande), som
genom särskilt beslut överlämnats till kommitténs behandling.
16. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar (1954: I 24;
1955: I 25; 1956: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 maj 1952 för att utreda
frågan om stats och kommuns skadeståndsansvar (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 juni 1952):
Walin, A. G., justitieråd, ordförande;
Conradi, E. G. F., hovrättsråd, tillika sekreterare;
22 Riksdagsberättelsen 195 7
I Jn: Ig Herlitz, N., professor emeritus, f. d. riksdagsman;
Strahl, I., professor.
Sakkunniga, tillkallade jämlikt ovannämnda bemyndigande att deltaga i
överläggningar med kommittén:
Bomgren, E. G., justitieråd;
Lindahl, F., direktör;
Molén, H., vice verkställande direktör;
Nordenskiöld, E. O. E., förste sekreterare;
Nordmark, S., byråchef;
Westman, E. G., vice stadsjurist.
Lokal: Stora Nygatan 2 AIV; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för kommittén, se 1953:1 Ju 29.
Utkast till lag och motiv föreligga. Arbetet, som i vissa delar är beroende
av den under 33 omtalade utredningen, beräknas kunna avslutas under år
1957.
17. Fideikommissutredningen (1954: I 25; 1955: I 26; 1956: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 6 juni 1952 och den
30 april 1953 för att verkställa utredning av frågan om fideikommissens avskaffande:
Widegren,
B. G., borgmästare;
Lundvik, C. U. V., hovrättsassessor.
Den 2 november 1956 med stöd av bemyndigade den 21 september 1956
tillkallade ytterligare sakkunniga:
Eliasson, R. A. E., lantmästare, led. av II kamm.;
Hammar, A. O., rektor, led. av II kamm.;
Hansson, S. F., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Persson, S. G. F., lantarbetare, led. II kamm.;
Sköld, P. E., led. av II kamm.
Sekreterare:
Mollstedt, S. R. B., hovrättsassessor.
Experter, utsedda jämlikt bemyndigande den 30 september 1955 för att
biträda utredningen:
Berthelson, G. B., förste antikvarie;
Bonde, C. J. C., friherre, innehavare av Ericsbergs fideikommiss;
Grönhagen, K. G. V. E., kanslisekreterare (fr. o. in. den 16 september 1956);
Johansson, F. L. H., överdirektör;
Nilsson, N. A., byrådirektör (t. o. m. den 15 september 1956);
Nilsson, S. H., landstingsman;
von Seth, T. G. A., greve, innehavare av Bratteborgs fideikommiss, led. av
II kamm.;
Trolle-Bonde, C., greve, innehavare av Trolleholms fideikommiss;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör.
Lokal: Storkyrkobrinken 7 11/2 tr.; tel. 10 54 90 (Mollstedt) eller 20 03 48
(Lundvik).
23
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
Utredningen har under tiden den 1 december 1955 den 30 november 1956 L Jll. 19
hållit 18 protokollförda sammanträden, därav 4 sammanträden med exper
terna>
Efter
remiss har yttrande avgivits den 20 september 1956 över byggnadsminnesutredningens
betänkande med förslag om ökat skydd for kulturhistoriskt
märkliga byggnader.
Arbetet har fortgått, varvid närmare undersökts olika problem i samband
med en avveckling av fideikommissen och utarbetats vissa förberedande förslag
till en avveckling. Därvid har även preliminärt behandlats vissa särskilda
frågor, såsom arrendatorernas framtida ställning, behandlingen av
stora skogskomplex, bevarandet av kulturvärden m. in. Sedan kretsen av
sakkunniga utvidgats, har vid sammanträden i november 1956 riktlinjerna
för det fortsatta arbetet uppdragits. Utredningsarbetet beräknas pågå i varje
fall under större delen av 1957.
18. Utredning av frågan om möjligheterna att förenkla aktiebolagslagen
(1954: I 28; 1955: I 28; 1956: I 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 december 1952 för
att inom justitiedepartementet verkställa en förberedande undersökning av
frågan om möjligheterna att förenkla aktiebolagslagen:
Nial, H., professor.
Under året har avslutande sammanträden ägt rum med praktiskt sakkunniga.
Förslag till förenkling av aktiebolagslagen och motiv till förslaget äro
under utarbetande. Arbetet beräknas kunna vara slutfört under första hälften
av 1957.
19. Djurskyddsutredningen (1954: I 32; 1955: I 30; 1956: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning av frågan om ett förbättrat djurskydd (se Post- och
Inrikes tidn. den 29 juni 1953):
Geijer, E. G., f. d. justitieråd.
Experter:
Danielsson, A., e. o. byråsekreterare, tillika sekreterare;
Ekman, A. G., professor;
Larsson, R., förste stadsveterinär;
Pehrson, G. T., professor.
Lokal: Veterinärstyrelsen, Teknologgatan 8; tel. 23 59 35 (växel).
Direktiven för utredningen, se 1954: I Ju 32.
Med frångående i viss mån av den tidigare planen för arbetet har under
redovisningsåret till separat behandling upptagits frågan om tillsynen å
djurskyddslagens efterlevnad. Betänkande i detta ämne, innehållande förslag
till ändring i vissa delar av djurskyddslagen jämte motivering, har under
redovisningsåret avgivits (SOU 1956:49).
24
Riksdagsberättelsen 1957
I Jli: 19 Jämsides med nämnda utredningsarbete har den förut påbörjade behandlingen
av frågan om offentlig förevisning av djur bedrivits så att ett
fullständigt betänkande i ämnet snart torde föreligga i manuskript. Den
översyn och komplettering, som återstår, kommer att taga i anspråk någon
del av år 1957.
Utredningsmannen har under året avgivit infordrat underdånigt utlåtande
i anledning av en hemställan av Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund
om ett årligt anslag till förbundets verksamhet.
20. 1954 års fastighetsbildningskommitté (1955: I 31; 1956: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för
utredning av frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1953):
Fallenius, B. A., landshövding, ordförande;
Jansson, B. F., hemmansägare, led. av II kamm.;
Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;
Löfroth, J. G., bokhållare, led. av II kamm.;
Nordfelt, Hj. K. A., lagman.
Experter:
Borg, E. L., länsarkitekt;
Dahlin, P. G. A., stadsingenjör;
Hamrin, M. T. P., distriktslantmätare;
Larsson, A. E., lantbruksdirektör;
Larsson, F. G., professor (fr. o. m. den 11 maj 1956);
Magnusson, R. E., byråchef;
Prawitz, G. H., jur. dr;
Sander, T. A. O., överlantmätare;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör;
Öjborn, L. E., t.f. överdirektör.
Sekreterare:
Gyllensvärd, K. J. G., hovrättsassessor;
Wallner, H., byråchef.
Lokal: Storkyrkobrinken 7 1 1/2 tr.; tel. 11 39 98 och 11 55 80.
Direktiven för kommittén, se 1954: I Ju 34.
Inom kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållits
plenarsammanträden under sammanlagt sex dagar samt ett flertal utskottssammanträden.
Utredningsarbetet fortsättes och beräknas pågå under hela
år 1957.
21. Utredning angående myrslogar m. m. (1954:1 37; 1955: I 33; 1956: I 26)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1953 för
att verkställa den av riksdagen i skrivelse den 22 maj 1948 begärda utredningen
angående myrslogarna inom de på bekostnad eller med understöd
25
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län jämte därmed samman-£ Ju; 22
hängande frågor:
Malmberg, H., f. d. generaldirektör.
Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.
Den 4 december 1953 förordnade Kungl. Maj :t, att det med ovan angivna
bemyndigande avsedda utredningsuppdraget skulle utvidgas till att omfatta
jämväl slutförandet av utredning rörande indragning av ströängar å kronomark
ovan odlingsgränsen inom Norrbottens län m. m.
Experter i fråga om ströängsindragningen, tillkallade den 21 november
1955:
Jacobson, U. R., f. d. handlande, led. av II kamm.;
Larsson, H., skogsinspektor, led. av II kamm.
Utredningen har under 1956 avsett ströängsförhållandena. Betänkande i
denna del föreligger färdigt och kommer att avlämnas så snart tryckningen
verkställts. Utredningsarbetet i fråga om myrslogarna i Dalarna pågår.
22. Utredning om administrativa frihetsberövanden (1954: I 37; 1955: I 34;
1956: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 december 1953 för
utredning av frågan om ökade rättsliga garantier vid administrativa frihetsberövanden
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 december 1953):
Alexanderson, K. E., häradshövding, led. av I kamm., ordförande;
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led av I kamm.;
Axelson, N. E. A., förste länsassessor;
Berglin, C.-G., socialläkare;
Gezelius, L. E. B., advokat, led. av II kamm.
Sekreterare:
Nordqvist, H. V. H., hovrättsassessor.
Biträdande sekreterare:
Nyman, E. O., hovrättsfiskal.
Lokal: Södra Roslags domsagas kansli, Erik Dahlbergsgatan 58—62, tel.
61 51 54 (ordföranden) och 61 97 02 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954: I Ju 37.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
tillhopa 14 dagar. Efter särskilda framställningar har utredningen erhållit
statistiska uppgifter
1) från överståthållarämbetet och länsstyrelserna rörande handläggningen
av ärenden angående vissa administrativa frihetsberövanden samt
2) från landsting och rättshjälpsanstaller rörande rättshjälp i ärenden
angående administrativa frihetsberövanden.
Ordföranden och sekreteraren ha 10—12 oktober 1956 deltagit i den tionde
nordiska kriminalvårdskonferensen i Helsingfors.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1957.
26
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 23 23. Fångvårdsbgggnadsutredningen (1955: I 35; 1956: I 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 april 1954 för att
utreda frågan om förnyelse av anstaltsbeståndet inom fångvården (se Postoch
Inrikes tidn. den 3 maj 1954):
Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;
Eriksson, G. T., byråchef ;
Forssell, E. G. B., byråchef;
Josephson, W., grosshandlare;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör;
Wejke, G. W., generaldirektör.
Experter:
Bellander, N. G., läkare;
Blom, S. D., byråchef;
Bunner, T. Å. G., byrådirektör;
Fornander, J. N.-U., t.f. byråchef;
Lönnberg, J. W. G., direktör;
Marnell, K. G., fångvårdsdirektör;
Pettersson, E. G. A., ombudsman;
Rudstedt, K. G., fångvårdsdirektör;
Rylander, C. G., professor;
Thurén, G. C. O., fångvårdsdirektör;
Åmark, C. E., medicinalråd.
Sekreterare:
Fischier, S. G. O. M., t.f. byrådirektör.
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 3 tr.; tel. 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1955: I 35.
Under tiden december 1955—november 1956 har utredningen hållit 5 sammanträden.
Utredningen har avgivit förslag den 10 januari 1956 till öppen anstalt av
ny typ samt den 14 september 1956 till förvärv av två fastigheter såsom
kolonier för ungt fångklientel (båda förslagen stencilerade).
Sedan utredningen i direktiven anförtrodda uppgifter antingen i huvudsak
slutförts eller ock övertagits av fångvårdens byggnadskommitté (se
1957: I Ju 39), kvarstår av utredningsuppdragen endast viss ytterligare kolonianskaffning
samt utredning rörande nybyggnad för rättspsykiatriska
kliniken. Det kan förutsättas att arbetet härmed senare under år 1957 kommer
att överföras till fångvårdens byggnadskommitté, beträffande inredningen
av ny rättspsykiatrisk klinik i samråd med kommittén för det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet (se I Ju 41).
24. Författningsntredningen (1955: I 37; 1956: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 augusti 1954 för
att utifrån en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem företaga
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
27
en modernisering av vår författning (se Post- och Inrikes tidn. den 24 £ Ju; 36
augusti 1954):
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm., ordförande;
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;
Dahlén, P. O. R., sekreterare, led. av II kamm.;
Hallén, H. M., prost, led. av II kamm.;
Hartmann, J. L., chefredaktör;
Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.;
Sehlstedt, O. A., chefredaktör, led. av II kamm.;
Wahlund, S. G. W., f. d. professor, led. av I kamm.
Sekreterare:
Westerståhl, H. J., professor.
För biträde med vissa sekreteraruppgifter:
Sandler, B. G.
Experter:
Lindencrona, G., sjöfartsråd;
Jansson, C. G., fil. lic;
Sköld, L., fil. lic.
Lokal: Utrikesutskottet, Riksdagen: tel. 11 39 68.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Ju 37.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 24
sammanträden.
Utredningsarbetet pågår.
25. Utredning angående kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj.t i
statsrådet och regeringsrätten (1955: I 38; 1956: I 30)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 oktober 1954 för att
verkställa en systematisk översyn av 2 § regeringsrättslagen (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 oktober 1954):
Ekberg, S. E., f. d. justitieråd.
Expert:
Lundevall, F. A. I., f. d. regeringsråd.
Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Ju 38.
Utredningsarbetet beräknas pågå under 1957.
26. Markvärdeutredningen (1955: I 39; 1956: I 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 oktober 1954 för
att verkställa utredning av frågan om indragning till det allmänna av oförtjänt
jordvärdestegring (se Post- och Inrikes tidn. den 10 november 1954):
Anderberg, H. E., häradshövding, ordförande;
Anners, E. G. E., docent;
Boija, G., överingenjör, led. av II kamm.;
Garpe, I). A. ,1., borgarråd;
28
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 26 Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.;
Lantz, H. V., förste byråingenjör;:
Lodenius, V. G., hemmansägare, andre vice talman, led av I kamm.
Experter:
Ankarcrona, S. T. S., advokat;
Berch, B. O., fil. kand., godsägare;
Fredricsson, L. J. M., ombudsman;
Lindman, A. G., arkitekt;
Nordberg, A. E., direktör;
Persson, F. L., fastighetsdirektör;
Ringenson, E. V., rådman;
Sandström, K. E. O., tekn. lic., distriktslantmätare;
Welinder, P. E. C., professor;
Westman, E. G., vice stadsjurist;
Åström, A. M., bankjurist.
Sekreterare:
Hjern, B., t. f. lagbyråchef.
Biträdande sekreterare:
Åhberg, B.-E. B., hovrättsassessor (fr. o. m. den 26 april 1956).
Lokal: Justitiedepartementet, tel. 22 45 00 (sekreteraren) eller Malmö
91 07 15 (bitr. sekr.).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Ju 39.
Utredningen och de inom utredningen arbetande expertdelegationerna ha
under året sammanträtt under sammanlagt 43 dagar. Den 2—4 juli 1956
företog utredningen ett studiebesök i Köpenhamn, varvid utredningen hade
överläggningar med representanter för danska finansministeriets skaltedepartement
och statens ligningsdirektorat.
Utredningens arbete beräknas fortgå under 1957.
27. Utredning rörande strafftidsberåkning och sammanläggning av straff
(1955:I 40; 1956: I 32)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 december 1954 för
att verkställa en översyn av gällande regler rörande strafftidsberäkning och
sammanläggning av straff samt därmed sammanhängande spörsmål (se
Post- och Inrikes tidn. den 23 december 1954):
Agge, K. I., professor.
Lokal: Stora Nygatan 2 B; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Ju 40.
Under årets lopp har utredningen helt samordnats med strafflagberedningens
arbete med det slutliga förslaget till en fullständig skyddslag, som
är avsedd att reglera samtliga brottspåföljder, däribland även fängelse. Detta
förslag, som överlämnats till Kungl. Maj :t den 22 december 1956 behandlar
även reglerna om sammanträffande av brott och brottspåföljder. Dessa
regler innebära åtskilliga förenklingar av de konkurrenssituationer, vilka
29
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
särskilt vållat svårigheter vid strafftidsberäkningen m. m. Därigenom lösas I Ju: 29
i själva verket flertalet av de spörsmål, som avses med det här avsedda utredningsuppdraget,
vilket därför synes kunna slutföras under våren 1957.
28. Stadsdomstolsutredningen (1956: I 33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 för
att verkställa utredning rörande rådhusrätternas framtida ställning samt
därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars
1955):
Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;
Dahlman, S.-O., direktör;
Fröding, N. G. O., häradshövding, led. av II kamm.;
Hassler, N. H. Å., professor;
Larsson, E. V., överlantmätare;
Lidbeck, P. I., hovrättsråd, (fr. o. in. den 29 december 1955), tillika sekreterare;
Löfqvist,
I., expeditionschef;
Svennegård, C. J., borgmästare;
Åkerström, E. O., överrevisor, led. av II kamm.
Experter:
Brandt, H. B. D., rådman;
Magnander, E. E. A., t. f. kansliråd.
Lokal: Storkyrkobrinken 7"; tel. 10 57 60.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 33.
Under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956 har utredningen
hållit sju sammanträden om tillhopa 12 dagar, därav ett sammanträde med
representanter för Sveriges advokatsamfund. I studiesyfte har utredningen
besökt Danmark och Norge. Vissa av utredningens ledamöter och experter
ha besökt även några av landets rådhusrätter.
De sakkunniga ha den 31 augusti 1956 avgivit betänkande rörande rådhusrätts
sammansättning i brottmål (SOU 1956: 28). Utredningsarbetet fortsätter
och beräknas pågå under hela år 1957.
29. 1955 års domarutredning (1956: I 34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 för
att verkställa en översyn av domarpersonalens rekryterings- och anställningsförhållanden
samt därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 9 mars 1955):
Kristensson, A. Y. S., borgmästare, ordförande;
Lundli, J. L., statskommissarie;
Magnander, E. E. A., t. f. kansliråd;
Onsjö, J., lantbrukare, led. av II kamm.;
Rappe, N. J., borgmästare.
30
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 29 ExPert:
Graffman, K. G. L., revisionssekreterare, ordförande i nedre justitierevisionen.
Sekreterare:
Ernulf, T. G., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7 1 1/2 tr.; tel. 10 42 93.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 34.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
tillhopa 23 dagar.
Den 19 december 1956 har utredningen avgivit ett betänkande angående
domartjänster i häradsrätterna och hovrätterna (SOU 1956: 52).
Vidare har utredningen till Kungl. Maj :t avgivit yttranden över dels tre
inom justitiedepartementet upprättade utkast (stencilerade) till ändringar i
arbetsordningen för rikets hovrätter, i doinsagostadgan och i kungörelsen den
18 november 1932 ang. inskrivningsdomare och inskrivningsdagar, dels eu
av 1951 års rättegångskommitté upprättad promemoria (stencilerad) angående
möjlighet för domaraspiranter med flera att i utbildningssyfte tjänstgöra
som biträde åt advokat, dels en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria (stencilerad) angående handläggning av nådeärenden, dels en
av lagmannen Nils Viklund i egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (stencilerad) med förslag till förstärkning
av Norrbygdens, Mellanbygdens och österbygdens vattendomstolar m. in.,
dels ock ett av stadsdomstolsutredningen framlagt betänkande (SOU 1956:
28) angående rådshusrätts sammansättning i brottmål.
Utredningens fortsatta arbete beräknas pågå under hela år 1957.
30. Utredning angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning
(1956:1 35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 för
att verkställa utredning av frågan om pensionsstiftelsernas civilrättsliga
ställning (se Post- och Inrikes tidn. den 28 februari 1955):
Edling, S. Å., justitieråd, ordförande;
Bolin, A. B., sekreterare;
Holmström, N. G. T., direktör;
Löfstedt, G., landskamrerare;
Nordenskiöld, E. O. E., förste sekreterare.
Sekreterare:
Petterson, S. H., hovrättsassessor.
Lokal: Södra Roslags domsaga, Erik Dahlbergsgatan 58—62, 2 tr.; tel.
61 98 66 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I 35.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 6 sammanträden.
Utredningens arbete är delvis beroende av den lösning, som frå
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 31
gan om en allmän tjänstepensionering erhåller, och tidpunkten för utredningsuppdragets
slutförande kan därför icke nu angivas. Utredningen beräknar
fortsätta sitt arbete under år 1957.
31. 1955 års valutredning (1956: I 39)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 för att
verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande allmänna val (se
Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1955):
Waller, S., kanslidirektör.
Sekreterare:
Backman, G., t. f. förste byråsekreterare.
Lokal: Överståthållarämbetet, tel. 22 70 80.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 39.
Utredningen har den 12 december 1955 avgivit »Betänkande med förslag
rörande underlättande av deltagande i allmänna val I», (stencilerat), vari
till behandling upptagits frågan om behörighet att på landet utfärda röstlängdsutdrag,
frågan om viss ändring av bestämmelserna rörande röstmottagning
å beskickningar och konsulat, frågan om underlättande av lapparnas
valdeltagande samt frågan om ändring av bestämmelserna rörande valsedelsförsändelse
genom äkta make. Vidare har utredningen den 20 februari
1956 framlagt ett betänkande med förslag rörande vissa frågor beträffande
val till riksdagens första kammare (stencilerat).
För närvarande är utredningsarbetet inriktat på de frågor angående åtgärder
för valdeltagandets underlättande, vilka av olika skäl ej kunnat medtagas
i det första avsnittet. Resultatet av detta arbete, vilket blivit mera
tidsödande än vad som på förhand kunna förutses, torde föreligga under
första halvåret 1957. Utredningsarbetet i övrigt beräknas i huvudsak kunna
slutföras under återstående delen av 1957.
32. 1955 års fångvårdsstgrelseulredning (1956: I 40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 oktober 1955 samt
— ifråga om E. G. Anneli —- den 27 april 1956 (se Post- och Inrikes tidn.
den 1 november 1955):
Heckscher, G. E., professor, led. av II kamm., ordförande;
Anneli, E. G., bitr. överdirektör i fångvårdsstyrelsen (fr. o. in. den 27 april
1956);
Magnander, E. E. A., t.f. kansliråd.
Sekreterare:
örtegren, N. G., assessor (fr. o. in. den 1 november 1955).
Lokal: Fångvårdsstyrelsen, Vallingatan 2, Stockholm; tel.: 10 63 29,
11 66 06.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 40.
Utredningen bar under den hittills'' gångna delen av år 1956 hållit 18 sammanträden.
Vidare bar utredningen till statsrådet och chefen för Kungl.
justitiedepartementet avgivit dels eu skrivelse den 21 juni 1956 med förslag
Ju; 3
32
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 30 om undersökning i prognossyfte av de faktorer, som kunna tänkas påverka
beläggningen på fångvårdsanstalterna, och dels skrivelser den 12 mars, den
21 juni, den 18 oktober och den 12 november 1956 med förslag till tillfälliga
personalförstärkningar i fångvårdsstyrelsen. Den 10 september 1956 avgav
utredningen underdånigt remissyttrande över fångvårdsstyrelsens yrkanden
om anslag för egen del för budgetåret 1957/58. Härjämte har utredningen
biträtt fångvårdsstyrelsen med samråd i fråga om styrelsens skrivelser med
förslag til! organisation för ställande av prognoser beträffande beläggningen
å fångvårdsanstalterna och till arbetsfördelning mellan styrelsens överdirektör
och biträdande överdirektör.
Anneli tjänstgör sedan den 16 maj 1956 såsom biträdande överdirektör i
fångvårdsstyrelsen, varigenom utredningen får ökade möjligheter att följa
verksamheten inom styrelsen. Utredningens sekreterare har tidvis tjänstgjort
såsom byråchef å styrelsens socialbyrå.
Utredningen bedriver sedan början av år 1956 en allmän undersökning
av arbetsförhållandena i fångvårdsstyrelsen.
Utredningen räknar med att slutföra sitt arbete under år 1957.
33. Utredningen om försäkringsgivares regressrätt (1956: I 41)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 oktober 1955 för
att bereda frågan om revision av 25 § försäkringsavtalslagen (se Post- och
Inrikes tidn. den 3 november 1955):
Walin, A. G., justitieråd.
Sekreterare:
Conradi, E. G. F., hovrättsråd.
Expert:
Molén, H., vice verkställande direktör.
Lokal: Stora Nygatan 2 AIV; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 41.
Överläggningar med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och
Norge ha hållits i Oslo den 26—28 mars 1956 och i Köpenhamn den 28—30
maj 1956. Arbetet beräknas kunna avslutas under år 1957.
34. Utredningen rörande specialstraff rätten (1956: I 42)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 december 1955 för
att verkställa en förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten
(se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1955):
Thornstedt, H. G., docent.
Förordnad att biträda utredningsmannen:
Danelius, H. C. Y., jur. kand. (fr. o. in. den 8 september 1956).
Utredningens adress: Spångavägen 119, Bromma; tel. 37 24 43.
Direktiv: (Anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
2 december 1955):
Det av straffrättskommittén framlagda förslaget till brottsbalk (SOU 1953: 14),
vilket för närvarande är föremål för behandling i justitiedepartementet, innebär
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
33
en genomgripande reformering av straffrätten. Förslaget berör emellertid liuvud- J 35
sakligen de i allmänna strafflagen upptagna brotten, medan den s. k. specialstraffrätten
i stort sett lämnas utanför reformen. Detta stora och viktiga rättsområde behöver
dock också överses och moderniseras. Förhållandet har uppmärksammats
av riksdagen, som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 maj 1953 (nr 195) anhållit
om utredning angående de allmänstraffrättsliga problemen inom specialstraffrätten
och om en översyn av gällande specialstraffrättsliga stadganden i förtydligande
och förenhetligande syfte. I det utlåtande av första lagutskottet (nr 34), som
ligger till grund för riksdagens framställning, har anförts, att det synes önskvärt
att specialstraffrätten i möjligaste mån bringas i överensstämmelse med den nya
lagstiftning, som blir resultatet av straffrättskommitténs förslag, samt att specialstraffrätten
även i övrigt bör reformeras så att den i kvalité närmar sig den allmänna
straffrätten mer än vad nu är fallet. Utskottet nämner flera ämnen inom
specialstraffrätten, där tvekan råder om bestämmelsernas innebörd, där reglerna
är mindre följdriktiga eller där deras sakliga innehåll kan kritiseras eller diskuteras.
Bland dessa ämnen märkes ekonomiska påföljder för brott — särskilt förverkande
— medverkan till brott, de subjektiva förutsättningarna för straff, husbondeansvar,
juridiska personers ansvar samt rättsvillfarelse.
Det är enligt min mening angeläget att den av riksdagen avsedda utredningen
kommer till stånd. Det rättsområde som specialstraffrätten omfattar är emellertid
mycket stort och svåröverskådligt. Innan närmare riktlinjer för en reform i ämnet
kan utarbetas, är det nödvändigt att, till belysning av problemen, göra en förberedande
undersökning, innefattande kartläggning och systematisering av hela det
vidlyftiga materialet. För detta förarbete torde en särskild utredningsman få tillkallas.
De lagstiftningsproblem som här är aktuella bör lösas i nordiskt samarbete i så
stor utsträckning som det kan visa sig praktiskt genomförbart. Det må nämnas att
Nordiska rådet vid sin session i Stockholm år 1955 antog en rekommendation till
regeringarna i de nordiska länderna att undersöka möjligheterna att åstadkomma
större likformighet i dessa länders lagstiftning rörande konfiskation. Även på
andra områden av specialstraffrätten bör likformighet eftersträvas, och det synes
vara av värde att samråd etableras redan på detta förberedande stadium. Utredningsmannen
bör alltså vid sitt arbete söka kontakt med de övriga nordiska länderna.
Utredningsarbetet pågår och beräknas komma att fortsätta under hela
år 1957.
35. 1956 års eftervårdsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1955 för
att verkställa utredning av frågan om effektivare åtgärder inom eftervård
och annan kriminalvård i frihet (se Post- och Inrikes tidn. den 23 februari
1956):
Vahlberg, G. E., generaldirektör, ordförande;
Elmén, Brita 1)., socialinspektör, led. av II kamm.;
Eriksson, G. T., byråchef;
Forssell, E. G. B., byråchef;
Hult, B., hovrättsassessor;
Melén, O. F. It., byråchef, tillika sekreterare;
Mellqvist, S. A., förste kontorist, led. av II kannn.;
8 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
34
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 35 Nyblom, K. B., skyddskonsulent;
Wahlberg, E. C. A., direktör i svenska socialvårdsförbundet.
Experter:
Blomberg, R. A., psykolog;
Ericsson, C.-H., förste byråsekreterare;
Groth, G. S., f. d. byrådirektör;
Larsson, S. E., sekreterare;
Persson, R. O. E., skyddsassistent.
Lokal: Stora Nygatan 2 B, 1 tr.; tel. växel 23 66 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
30 december 1955):
Samhällets åtgärder mot brott har under de senaste decennierna fortskridande
reformerats, både i vårt land och i andra länder med likartade samhällsförhållanden.
Denna utveckling har inneburit en modernisering av det tidigare alltför
stela, på teoretiska överväganden grundade reaktionssystemet; man har eftersträvat
att finna nya former av olika slag för ingripanden mot lagöverträdare i syfte
att bättre anpassa samhällets åtgärder mot brottsligheten till vad som visar sig
vara praktiskt ändamålsenligt. Som ett led häri har kriminalvård i frihet fått en
ständigt ökad betydelse. Frihetsförlust i form av omhändertagande för längre eller
kortare tid på anstalt är väl alltjämt den viktigaste reaktionen mot allvarligare
brottslighet; på olika sätt har dock frihetsstraffens tillämpning och verkställighet
modifierats av praktiska hänsyn. Genom en vidgad tillämpning av villkorlig dom
har sålunda domstolarna i stor omfattning kunnat ersätta frihetsstraff med andra,
mer eller mindre ingripande åtgärder för de dömdas tillrättaförande. Även i sådana
fall då brottspåföljden består i ett frihetsberövande förekommer, om anstaltsvistelsen
icke är av helt kort varaktighet, en period av kriminalvård i frihet, anknuten
till anstaltsbehandlingen genom villkorlig frigivning. Syftet härmed är att
främja den frigivnes återanpassning i samhället efter anstaltsvistelsen och att
därigenom motverka återfall.
Det är bestyrkt av erfarenheten att den som frigives från fångvårdsanstalt regelmässigt
den första tiden ställs inför stora svårigheter. Helt naturligt kan det
vålla honom problem att finna bostad och arbete och att ordna sina ekonomiska
förhållanden. Men hans svårigheter är icke blott av materiell art; han möts också
av andra människor med en misstänksamhet, som väl stundom kan vara berättigad
men ofta bottnar i fördomar. För det stora flertalet frigivna är därför övergångssvårigheterna
betydande, och därmed också risken för återfall. Det finns anledning
antaga att en stor del av återfallsbrottsligheten sammanhänger med de förhållanden,
vari den frigivne sålunda försättes omedelbart efter frigivningen, och
att det skulle vara möjligt att genom olika praktiska åtgärder undanröja en del av
de brottsorsaker som ligger häri. En effektiv samhällelig insats på detta område
är uppenbarligen ett viktigt led i kampen mot brottsligheten. För att de ansträngningar
och kostnader som nedlägges på anstaltsvård skall ge ett skäligt resultat är
det nödvändigt att denna fullföljes genom en tillräckligt omfattande eftervård.
Vikten av en effektiv eftervård har tidigare vid olika tillfällen framhållits, bland
annat i samband med tillkomsten av gällande bestämmelser om villkorlig frigivning.
Åtskilligt har gjorts från statsmakternas sida, och erkännansvärda enskilda
initiativ har också förekommit, för att skapa en sådan eftervård. Vad som hittills
åstadkommits måste likväl i flera hänseenden anses vara otillräckligt.
Strafflagberedningen har i en framställning den 15 december 1954 till chefen
för justitiedepartementet hemställt om vissa åtgärder för förbättrande av eftervården
efter frigivning och utskrivning från fångvårdsanstalt. Beredningens framställ
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
35
ning avser åtskilliga praktiska spörsmål, såsom utbyggnad av kuratorsinstitutionen, J JH; 35
beriikning av arbetspremier och frigivningskassa, klädesutrustning, inrättande av
inaekorderingshem, de intagnas frigång, förhållandet till arbetsförmedlingsorganen
samt statens och kommunernas anställningspolitik i fråga om kriminalvårdens
klientel. Yttranden över beredningens framställning har inhämtats från myndigheter
och sammanslutningar, och den liar därvid i huvudsak vunnit ett starkt
stöd.
I anledning av motioner vid 1955 års riksdag har riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t (nr 145) behandlat frågan om arbetsmöjligheter för tidigare straffade personer
m. fl. Allmänna beredningsutskottet, till vars utlåtande (nr 7) riksdagsskrivelsen
hänvisar, uttalade att anställning i statens tjänst av straffade eller villkorligt
dömda borde kunna ske efter fri prövning från fall till fall och icke, såsom nu
ofta vore förhållandet, vara hindrad genom stela, automatiskt verkande diskvalifikationsregler.
Utskottet framhöll såsom självklart att staten skall gå i spetsen, när
det gäller att skapa en humanare inställning till straffade och villkorligt dömda
på arbetsmarknadens olika områden, och att även andra i motionerna avsedda
kategorier, nämligen sådana som varit intagna på ungdomsvårdsanstalt eller alkoholistanstalt
eller som överhuvud taget varit föremål för anstaltsvård i någon form,
borde innefattas i åtgärderna härför.
Det är angeläget att de av strafflagberedningen påtalade bristerna i eftervårdens
resurser blir avhjälpta. Det fordras emellertid ytterligare en genomgång i detalj
av varje särskild punkt för att komma fram till praktiska åtgärder. Detsamma gäller
det av riksdagen upptagna spörsmålet om anställning i statens tjänst av personer
som frigivits från anstalter av olika slag. I denna del torde erfordras en genomgång
av författningar, instruktioner och reglementen för att undanröja onödiga
formella hinder som uppställts mot sådan anställning, och därjämte måste
mera i detalj övervägas vilka ytterligare åtgärder som kan vidtagas för att främja
det av riksdagen angivna syftet.
Eftervårdens problem bör emellertid upptagas till en mera allsidig utredning
än vad nu angivits; detaljundersökningarna bör inordnas i en sådan mera omfattande
utredning. En genomgripande lagreform på straffrättens område har förberetts
genom straffrättskommitténs år 1953 avgivna förslag till brottsbalk och genom
strafflagberedningens arbeten, vilka delvis redan avlämnats och delvis nu
håller på att slutföras. Detta stora reformkomplex på lagstiftningens område är
för närvarande under arbete i justitiedepartementet och kan väntas bli framlagt
för riksdagen under de närmaste åren. Samtidigt pågår en successiv upprustning
av fångvårdens anstalter och personalorganisation, liksom också av skvddskonsulentorganisationen.
För att dessa reformer på olika områden skall kunna leda fram
till ett ändamålsenligt reaktionssystem mot brottsligheten är det nödvändigt att
också de problem som sammanhänger med kriminalvård i frihet och siirskilt eftervården
efter anstaltsbehandling tages upp till övervägande. Utredningens uppgift
bör alltså vara att föreslå de ändamålsenliga och lämpligt avpassade åtgärder som
kan vidtagas för att undanröja påtagliga brister i den nuvarande eftervården och
att dessutom, efter eu mera samlad överblick av problemen inom eftervården och
övrig kriminalvård i frihet, föreslå de åtgärder som på längre sikt bör vidtagas
för att sätta denna viktiga del av kriminalvården i stånd att fungera på det mest
ändamålsenliga siittet. Utredningens förslag må, om så visar sig lämpligt, avgivas
successivt allteftersom utredningen framskrider.
Vid fullgörande av dessa uppgifter bör utredningen icke vara bunden av mera
detaljerade direktiv, utan den bör få förutsättningslöst grunda sina ställningstaganden
på de vetenskapliga resultaten inom kriminologien i olika länder, på de
praktiska rön som gjorts i modern kriminalvård och på de skilda synpunkter som
framkommit i den senaste tidens kriminalpolitiska diskussion. Några huvudsynpunkter
på utredningsuppdraget vill jag dock framhålla.
3G
Riksdagsberättelsen 1957
I Jli; 35 För alla ställningstaganden till kriminalvårdens spörsmål är det en grundförutsättning
att man kan skaffa sig kännedom om det klientel, för vilket ifrågasatta
åtgärder är avsedda. Utredningen bör alltså utnyttja de undersökningar som föreligger
och själv, med hjälp av experter inom kriminologi och statistik, vidtaga de
ytterligare undersökningar som i detta hänseende är behövliga och som kan praktiskt
genomföras.
Un väsentlig förutsättning för bedrivandet av praktisk kriminalvård är att utbildad
och lämplig personal kan handhava de åtgärder som skall vidtagas. Såsom
jag redan angivit är skyddskonsulentorganisationen under uppbyggnad i etapper i
enlighet med en rad riksdagsbeslut under senare år. Det är avsett, att denna uppbyggnad
skall fullföljas, och det är därför i och för sig inte erforderligt att utredningen
ingår härpå. I samband med övriga överväganden bör dock även denna
organisations omfattning och uppgifter tagas i betraktande. Strafflagberedningen
har i sin framställning upptagit frågan om kuratorerna på fångvårdens anstalter.
Därvid berörda frågor bör ytterligare övervägas.
Det torde överhuvud taget vara nödvändigt att på längre sikt taga ställning till
de olika personalgrupperna inom kriminalvården och deras uppgifter. Det är av
stor vikt att dessa genom en lämplig arbetsfördelning lämnar det bästa möjliga
bidraget till den gemensamma uppgiften att återanpassa de dömda i samhället. Det
måste tillses att arbetet härmed upptages på ett tidigt stadium under anstaltsvistelsen,
att förhållandena vid frigivningen är tillräckligt förberedda — hela anstaltsbehandlingen
bör vara inriktad på detta mål — och att organisationen även i övrigt
är sådan att tillsyn och hjälp efter frigivningen kan lämnas den frigivne på
ett enkelt och praktiskt sätt. I sistnämnda hänseende bör det beaktas att eftervårdande
åtgärder kan förekomma beträffande samma person från olika vårdområden.
Samma människor kan t. ex. finnas såväl inom kriminalvårdens som inom
alkoholistvårdens klientel. En splittrad tillsynsorganisation är under sådana förhållanden
icke ändamålsenlig. Å andra sidan kan sammanförande av samhällets
eftervårdsorganisationer för olika vårdområden vålla svårigheter. Hithörande
problem bör övervägas.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1954 har jag tillkallat en
utredningsman för att verkställa en undersökning av skyddsföreningarnas uppgifter
och ekonomiska förhållanden. Då utredningsmannens uppdrag har ett sådant
samband med den nu föreslagna utredningen att den knappast kan fullföljas självständigt
utan att avvakta resultatet av den nya utredningen, har jag, efter samråd
med utredningsmannen, kommit till den uppfattningen att utredningen om skyddsföreningarna
bör nedläggas och dess uppdrag fullföljas och slutföras av den nya
utredningen.
Kriminalvård på anstalt och kriminalvård i frihet bör icke betraktas som två
olika, från varandra helt skilda behandlingsformer. Då någon omhändertages på
anstalt bör anstaltstiden och eftervården ses som en helhet med ett gemensamt
mål, nämligen att såvitt möjligt återanpassa den dömde i samhället. Det är självfallet
att allvaret i det ingripande som sker frän samhällets sida och därmed också
den minimitid som den dömde kvarhålles på anstalt är beroende av den föreliggande
brottsligheten. Inom ramen för den av domstol angivna samhällsreaktionen
bör dock eftersträvas att vinna det bästa möjliga resultatet. Detta förutsätter att
det i tillämpningen finns tillräckligt utrymme för att vid en lämplig tidpunkt överföra
den dömde till kriminalvård i frihet och att det också finnes tillgång till att
under sådan eftervård ingripa med alla de behandlingsåtgärder, även frihetsberö''
ande sådana, vilka är påkallade, t. ex. för att hejda ett begynnande spritmissbruk
med därav följande risk för ny kriminalisering.
Gällande lagstiftning om villkorlig frigivning och villkorlig utskrivning bör ur
dessa synpunkter upptagas till översyn. Då det gäller personer som avtjänar ordinäit
ti ihetsstraff pa icke alltför kort tid, finnes i vårt land liksom utomlands en
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
37
möjlighet att avkorta anstaltstiden genom villkorlig frigivning. Medan denna i J 35
andra länder synes vara uppbyggd enligt ettdera av två system — antingen såsom
en diskretionär möjlighet att efter avtjänandet av viss del av anstaltstiden frigiva
den som visar välförhållande eller såsom en automatiskt verkande frigivning efter
en bestämd del av tiden ■— bygger den svenska lagstiftningen på ett blandat system.
Det finns sålunda möjlighet till fakultativ villkorlig frigivning enligt beslut av
fångvårdsstyrelsen, sedan två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Då fem sjättedelar
av tiden gått till ända, sker frigivning obligatoriskt. Detta blandade system
har säkerligen vissa fördelar, och det torde icke vara anledning att nu övergiva
detsamma. Det bör emellertid övervägas, om icke frigivning kan komma till stånd
på ett något tidigare stadium i sådana fall, då detta visar sig lämpligt. I flera andra
länder kan villkorlig frigivning ske sedan halva strafftiden avtjänats; det finns
även exempel på att villkorlig frigivning får ske redan då en tredjedel av strafftiden
avtjänats. Därigenom erhålles ett större utrymme för att förlägga frigivningen
till den lämpligaste tidpunkten. Mot det svenska systemet har främst riktats den
erinran att det tillämpas alltför schematiskt. Det stora flertalet erhåller frigivning
först då denna skall ske obligatoriskt; den fakultativa frigivningen användes endast
i ungefär en tiondedel av de fall då den kan komma i fråga. Genom en förbättring
av eftervården och en mera individuell prövning och bedömning torde
det vara möjligt att i större omfattning utnyttja en fakultativ frigivning såsom ett
medel för den dömdes återanpassning i samhället. En sådan bedömning torde
emellertid säkrast kunna ske, om handläggning och beslut decentraliseras. Förslag
härtill framlades av 1951 års fångvårdsutredning i samband med räjongplanen för
fångvården (SOU 1952: 21). De föreslagna reformerna beträffande handläggningen
av frigivningsärenden fick emellertid anstå. Sedan nu räjongplanen varit i funktion
en tid, bör frågan på nytt övervägas. Härvid bör spörsmålen om övervakningstidens
längd och de villkor som bör förknippas med frigivningen upptagas
till behandling.
Av stor betydelse vid frigivningen är den frigivnes ekonomiska förhållanden
och hans möjligheter att erhålla bostad och arbete. Del är uppenbart att en anstaltsvistelse
regelmässigt sätter den intagne i ekonomiska svårigheter och ofta
omöjliggör för honom att fylla den försörjningsskyldighet och de övriga förpliktelser
som kan åvila honom. Den som är intagen på fångvårdsanstalt erhåller arbetspremier
enligt de detaljerade bestämmelser som finns härom. Vid uppbyggnaden
av systemet med arbetspremier har i viss utsträckning eftersträvats att
efterlikna normala ekonomiska förhållanden. Sålunda förekommer t. ex. ackordsprissättning
för vissa arbeten. Genomgående är emellertid de premier som utgår
synnerligen låga jämfört med den fria arbetsmarknadens avlöningar. En sådan
omläggning att ersättning till de intagna genomgående skulle komma i nivå med
den fria marknaden lär av flera skäl icke kunna genomföras. En viss förbättring
av de intagnas ersättning torde dock vara möjlig och motiverad av utvecklingen
på andra områden.
Såsom ett led i förberedelserna för frigivningen kan redan enligt nu gällande
bestämmelser den intagne få utföra arbete hos arbetsgivare utom anstalten. Denna
s. k. frigång tillämpas emellertid endast i ringa omfattning; den torde i huvudsak
förekomma endast vid vissa öppna anstalter. Det anses nämligen icke lämpligt att
medgiva frigång för enstaka intagna vid slutna anstalter, så länge särskild förläggning
icke kan ordnas för dem. Det bör vid utredningen undersökas vilka åtgärder
som kan vidtagas för att få till stånd en vidgad tillämpning av frigångssystemet.
Utredningen bör även upptaga frågan om den frigivnes utrustning. Det ligger i
sakens natur att den frigivne behöver pengar för att bekosta sitt och sin familjs
uppehälle under liden, till dess han kan påräkna eu utbetalning av arbetsinkomst.
Man måste vidare, då han lämnar anstalten, vara försedd med lämpliga kläder,
och han kan, för att komma i gång med arbete, behöva arbetskläder in. m. I den
38
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 35 m;*n (len frigivne icke bär sparade premieinkomster eller andra tillgångar, är det
uppenbart att samhället i den ena eller andra formen måste lämna lionom understöd
i sådana hänseenden som nu angivits. För närvarande belastar dylika kostnader
delvis fångvårdsanstalternas anslag till omkostnader och delvis ett särskilt
anslag för understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. De regler som sålunda
gäller för närvarande bör omprövas. Därvid bör också bestämmelserna om
arbetspremier beaktas; reglerna för utrustningen av frigivna kan nämligen återverka
på de intagnas arbetsvillighet och hushållning med sina premieinkomster.
Systemet för utrustning och understöd åt frigivna hör vara sådant, att det medger
en särskild individuell prövning av behovet och beaktar de krav som de frigivnas
återanpassning i samhället ställer.
Under rådande förhållanden på bostadsmarknaden möter den som vid frigivningen
saknar bostad alldeles särskilda svårigheter och frestelser att hegå nya
brott, U tredningen bör överväga vilka åtgärder som i olika avseenden kan vidtagas
för att hjälpa de frigivna att finna bostad. Inom vissa andra vårdområden finns
särskilda inackorderingshem, där bostad kan beredas frigivna under en övergångstid.
Dessa hem drives i allmänhet av enskilda organisationer. Erfarenheter av denna
verksamhet bör inhämtas och det bör övervägas, huruvida det är lämpligt att
införa en motsvarande anordning för kriminalvårdsklientelet. En annan möjlighet
är att kommunala inackorderingshem upprättas. Det klientel, som det här gäller,
är huvudsakligen koncentrerat till de största städerna, där dessa personer ger upphov
till betydande sociala och ekonomiska olägenheter. Del synes därför vara en
angelägenhet för dessa städer att medverka till en sanering.
För att eftervården och övrig kriminalvård i frihet skall kunna fylla sin uppgift
i kampen mot brottslighet är det angeläget att förbättra möjligheterna att ingripa
med praktiska behandlingsåtgärder. Då misskötsamhet föreligger eller kan
befaras, har man för närvarande i stort sett att välja mellan ganska verkningslösa
åtgärder och en intagning för avtjänande av hela den villkorliga strafftiden. Det
senare ålägges emellertid sällan om icke något nytt brott blivit begånget. Redan
när det föreligger risk för asocialitet i en eller annan form, bör emellertid ett tillräckligt
effektivt ingripande kunna ske, om så erfordras i förening med kortare
frihetsberövande. Såvitt undersökningar hittills visat, har alkoholmissbruk en dominerande
betydelse såsom omedelbar brottsorsak. Det kan därför antagas att det
skulle vara av väsentlig betydelse, om det förelåg tillräckliga möjligheter att med
olika slag av medicinska åtgärder ingripa mot akuta tillstånd av förgiftning med
alkohol eller andra medel. Det bör särskilt undersökas vilka åtgärder som kan vidtagas
härför. I vad mån dessa bör anknyta till de medicinska behandlingsmöjligheter
som i övrigt finns på detta område eller om det inom kriminalvården bör
finnas några särskilda anordningar för ändamålet får övervägas. Förhållandena
kan te sig olika i de största städerna och i övriga delar av landet. Det bör tillkomma
utredningen att framlägga förslag och därvid även beakta frågan om den frigivnes
eller villkorligt dömdes skyldighet att underkasta sig behandling. Vad jag
nu anfört om åtgärder vid missbruk av alkohol och andra gifter har också en motsvarande
tillämpning i andra fall, bl. a. i fråga om medicinsk behandling av sådana
mentalsjukdomar eller psykiska abnormtillstånd som icke påkallar vård på sinnessjukhus
men likväl kan vara av betydelse för kriminalvården i frihet. Även på
detta område bör utredningen undersöka vilka behandlingsmöjligheter som kan
stå till förfogande och framlägga de förslag som finnes påkallade. De tjänstemän
som arbetar inom den fria kriminalvården torde även eljest för sin verksamhet ha
behov av rådplägning med psykiatrisk sakkunskap. Ett nära liggande spörsmål är
i vad mån det kan visa sig vara till nytta att skapa möjligheter till en psykoterapeutisk
behandling. Utredningen bör bl. a. beakta den försöksverksamhet med
gruppterapi som bedrivits på vissa anstalter och överväga i vad mån en sådan
verksamhet, i begränsad skala, kan vara till nytta för kriminalvården i frihet.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 39
Frågan om anställning av frigivna i statlig tjänst har jag redan berört i det före- J Ju; 3(;
gående. Det torde vara tillräckligt att här understryka strafflagberedningens framställning
och riksdagens skrivelse i ämnet. De problem som därvid uppkommer
torde emellertid ha en mera allmängiltig innebörd än frågan om statsanställning.
Det gäller att överhuvud taget överväga den situation, i vilken den frigivne försättes
genom samhällets åtgärder mot honom, och den inställning till straffade personer
som är rådande. På utredningen bör ankomma att överväga i vad mån det
är möjligt, i syfte att förbättra kriminalvården i frihet och främja de dömdas eller
frigivnas återanpassning i samhället, att genom upplysning undanröja en fördomsfull
och sakligt ogrundad misstro mot kriminalvårdsklientel.
Eftervårdsproblemen är i olika avseenden aktuella även i våra nordiska grannländer,
och värdefulla uppslag torde kunna hämtas därifrån. Samråd med de övriga
nordiska länderna på detta område har redan förekommit, bland annat vid
den senaste nordiska kriminalvårdskonferensen. Utredningen bör tillgodogöra sig
de resultat som hittills vunnits vid detta samråd och i den omfattning som finnes
erforderligt och lämpligt upprätthålla fortsatt nordisk kontakt i denna fråga.
Utredningen har under tiden mars—november 1956 hållit 13 sammanträden.
Utredningen har avgivit infordrade utlåtanden över vissa av fångvårdsstyrelsens
anslagsäskanden för budgetåret 1957/58.
Efter förhandlingar med Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för hem
för villkorligt dömda in. fl. och med föreningen Skyddsvärnet i Göteborg
har utredningen i skrivelse den 27 oktober 1956 föreslagit dels godkännande
av ett med föreningen preliminärt slutet avtal angående driften av ett
inackorderingshem för frigivna fångar m. fl. i Göteborg, dels ock äskande
av anslag till statsbidrag till detta hem.
Utredningen har inlett förhandlingar med representanter för Stockholms
stad om åtgärder för anordnande av inackorderingshem i huvudstaden för
kriminalvårdens klientel.
Utredningen har i skrivelse den 19 november 1956 avgivit förslag angående
upprättande av ett frigångshem inom östra anstaltsgruppen.
Arbetet beräknas pågå under hela år 1957.
36. Kommittén angående medicinska äktenskapshinder
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 för
utredning av frågan om de sjukdoms- och abnormtillstånd som bör utgöra
äktenskapshinder (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1956):
Romanus, S. E., justitieråd, ordförande;
Antoni, N. R. E., professor emeritus;
Gärde Widemar, Ingrid, advokat, led. av I kamm.;
Åmark, C. E., medicinalråd.
Experter:
Alström, C. H., laborator;
Röök, J. A., t.f. professor;
von Hofsten, N. G. E., professor emeritus.
Sekreterare:
Nordström, C. G., hovrättsassessor.
40
Riksdagsbercittelsen 1957
I Jli: 36 Lokal: Storkyrkobrinken 7, 2 tr.; tel. 11 60 28.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
20 januari 1956):
I giftermålsbalken stadgas att den som är sinnessjuk eller sinnesslö icke får ingå
äktenskap. Inte heller får äktenskap ingås av den som är behäftad med fallandesot,
vilken härrör av övervägande inre orsaker, eller med könssjukdom i smittosamt
skede. I samtliga dessa fall äger dock medicinalstyrelsen tillåta äktenskapet.
De nuvarande reglerna upptogs i 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning
samt överfördes därifrån till den nya giftermålsbalken; möjligheten till
dispens tillkom dock först genom en lagändring år 1945. Urider förarbetena till
bestämmelserna anförde lagberedningen att sinnessjukdom enligt nutida vetenskaplig
åskådning icke alltid kunde anses innebära civilrättslig inkapacitet. Det vore
därför nödvändigt med avseende på sinnessjukdomens rashygieniska betydelse och
den äktenskapsinkompetens den även från andra synpunkter medförde att sjukdomen
såsom sådan komme att utgöra äktenskapshinder. All erfarenhet utvisade
att sjukdomen mycket ofta var grundad på ett till avkomman överförbart sjukligt
anlag. De tillstånd av hämmad psykisk utveckling, vilkas högsta grad betecknas
som idioti, vore i förevarande avseende, åtminstone i sina svårare grader, fullt likvärdiga
med egentlig sinnessjukdom och kunde liksom denna vara yttringar av
svår ärftlig belastning. Lagberedningen föreslog enligt de anförda synpunkterna
och under hänvisning jämväl till den sinnessjukes eller sinnesslöes oförmåga att
fylla en makes plikter, att sinnessjukdom och sinnesslöhet skulle upptagas bland
äktenskapshindren, jämväl för de undantagsfall då den sjuke eller sinnesslöe ej
måste anses sakna rättslig handlingsförmåga. Härvid avsåg beredningen med sinnessjukdom
en pågående sjuklig process i hjärnan och med sinnesslöhet grader
av utvecklingshämning, vilka ligger under en utvecklingsnivå, som motsvarar den
vid 15 år föreliggande.
Beredningen avvisade förslag om att en förutgången sinnessjukdom skulle uppställas
såsom äktenskapshinder.---Inte heller tillstyrkte beredningen ett
framkommet förslag att vissa slag av abnormitet, som icke i sträng mening kan
hänföras till sinnessjukdom eller allmän sinnesslöhet men som utgjordes av mera
partiella själsdefekter, såsom etisk imbecillitet, sexuell perversitet, dipsomani och
dylikt, skulle upptagas såsom äktenskapshinder. Beredningen anförde vissa ytterligare
synpunkter på frågan om äktenskapshinder på medicinska skäl, bland annat
alkoholism och medfödd dövstumhet men framlade icke i dessa hänseenden
något förslag.
Beträffande äktenskapshindret vid fallandesot, vilket bibehölls med ändrad utformning,
åberopade beredningen uttalanden rörande epilepsiens rashygieniska
betydelse. Enligt dessa vore epilepsi ett så pregnant och så ofta återkommande uttryck
för svår ärftlig neuropatisk belastning inom en släkt, att den fortfarande
borde i äktenskapslagstiftningen beaktas såsom ett i rashygieniskt hänseende ytterst
betänkligt släktmärke.
Såsom framgår av de förut återgivna uttalandena av lagberedningen har flera
olika synpunkter beaktats vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser om medicinska
äktenskapshinder. I viss utsträckning har ärftlighetsskäl varit avgörande;
men även andra hänsyn, såsom förmågan att inordna sig i ett äktenskapligt samliv
har inverkat. Uppenbart är också att ärftlighetssynpunkten väl är av viss betydelse
men icke kan vara den väsentliga, då det gäller att uppställa äktenskapshinder
av medicinsk art. För att förhindra en eugeniskt olämplig fortplantning är endast
sterilisering ett effektivt medel. Av större betydelse är att psykiskt sjuka och
abnorma människor kan utöva ett mycket ogynnsamt inflytande på barn och där
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
41
för icke ägnar sig att ha vårdnaden om barn. Å andra sidan måste emellertid ock- J J|j;
så beaktas att familjebildning för den sjuke eller abnorme kan erbjuda goda livsbetingelser
och därför vid lindrigare sjukdoms- och abnormtillstånd icke bör förhindras.
Då sålunda i viss mån motstridiga intressen här gör sig gällande, bör det
utredas vilka principiella överväganden som bör vara de avgörande vid uppställandet
av äktenskapshinder på hithörande område. Utgångspunkten bör härvid
självfallet vara att varje människa, om icke synnerligen starka skäl föreligger, bör
ha frihet att ingå äktenskap. Äktenskapshindren måste alltså vara snävt begränsade
och gälla allenast i den utsträckning som är nödvändigt av medicinska och
sociala hänsyn. Sambandet mellan giftermålsbalkens regler om äktenskapshinder
samt lagstiftningen om sterilisering bör även klarläggas.
Ett förnyat övervägande av äktenskapshindren vid sjukdoms- och abnormtillstånd
är framför allt påkallat av den snabba utvecklingen inom psykiatri och mentalsjukvård
under de senaste decennierna. Särskilt synes det nödvändigt att på
nytt ta ställning till lämpligheten av den gränsdragning som skett genom användande
av begreppet sinnessjukdom i den mening, som däri inlades vid tillkomsten
av 1915 års lag. Det kan sålunda ifrågasättas om äktenskapshindret, såsom i gällande
rätt, endast bör avse en pågående sjuklig process eller om det bör ha en
vidare omfattning. Likaså kan det diskuteras om äktenskapshinder icke bör gälla
vid gravare psykiska abnormtillstånd av sådana slag, som brukar sammanfattas
under beteckningen psykopati. Det bör i detta sammanhang beaktas att i ett nyligen
avgivet förslag till revision av den norska sinnessjuklagstiftningen äktenskapshinder
föreslagits skola gälla för kroniska alkoholister och narkomaner. Beträffande
uttrycket sinnesslöhet bör erinras att detta i andra sammanhang övergivits
och att man i stället använder uttrycket psykisk efterblivenhet. Det synes av
hänsyn till de berörda personerna vara önskvärt att en ändring av uttryckssättet
sker även i giftermålsbalken. Härtill kommer att den oenhetliga begreppsbildning
som nu råder på detta område vållar vissa svårigheter, bland annat för folkbokföringsmyndigheterna.
Vad särskilt angår epilepsi såsom äktenskapshinder bör beaktas att den medicinska
forskningen på senare tid synes ha lett till en ändrad uppfattning om dess
natur. Därigenom har de skäl som åberopades vid tillkomsten av gällande lagbestämmelse
kommit att framstå som föråldrade. Medan man tidigare betraktade epilepsi
såsom en särskild sjukdom med en betydande arvsrisk, uppfattas numera
epileptiska anfall såsom symtom på sjukliga förändringar i centrala nervsystemet,
vilka i sin tur kan ha skilda orsaker och allenast i vissa fall är ärftligt betingade.
Det synes sålunda vara klarlagt att personer med epileptiska anfall icke i fråga
om sin rätt att ingå äktenskap bör sättas i en sådan särställning som nu sker. Frågan
om äktenskapshinder vid epilepsi bör ses ur mera allmänna synpunkter.
En allmän och förutsättningslös utredning hör sålunda komma till stånd rörande
de sjukdoms- och abnormtillstånd som bör utgöra äktenskapshinder. Såsom lagutskottet
påpekat saknas anledning att i detta sammanhang ompröva gällande äktenskapshinder
vid könssjukdom. Vid en översyn av reglerna om äktenskapshindren
på grund av psykiskt sjukdoms- eller abnormtillstånd torde även de däremot
svarande stadgandena om återgång av äktenskap böra omprövas.-Uppmärksamhet
torde också höra ägnas åt de med den nu behandlade frågan sammanhängande
reglerna om äktenskapsskillnad.
För den praktiska tillämpningen av giftermålsbalkens bestämmelser om medicinska
äktenskapshinder torde det vara nödvändigt att liksom hittills lita till anteckningar
inom folkbokföringen samt undersökning i samband med lysning. Rörande
vissa praktiska spörsmål som sammanhänger därmed pågår utredning inom
finansdepartementet av en särskild utredningsman i anledning av skrivelse från
1951 års kyrkomöte (nr 20). Utredningen om äktenskapshindren bör därför ske i
samråd med denne utredningsman. I samband därmed torde även böra beaktas att
42
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 3g anteckningar i kyrkoböckerna och uppgifter i samband med lysning kan tjäna icke
blott syftet att förhindra äktenskap i strid mot lagens bestämmelser utan även att
1 vissa fall ge den andra kontrahenten i ett tillämnat äktenskap tillfälle att vinna
upplysningar. På vad sätt den andra kontrahentens intresse härav kan tillgodoses
är en vansklig och ömtålig fråga, som bör övervägas vid utredningen.
Det bör eftersträvas att reglerna på hithörande område, såvitt möjligt, blir likalydande
i de nordiska länderna. Samråd bör därför ske med representanter för de
nordiska grannländerna.
Kommittén har under tiden februari—november 1956 hållit 6 sammanträden.
Sekreteraren har börjat sitt arbete den 27 april 1956. Statistiska uppgifter
rörande medicinalstyrelsens behandling av ansökningar om äktenskapsdispenser
och andra hithörande ärenden har insamlats och bearbetats.
Vidare har utarbetats översikter över de erfarenheter som inom den
medicinska ärftlighetsforskningen föreligger rörande olika sjukdoms- och
abnormtillstånd. Kommittén beräknar att i början av 1957 kunna upptaga
överläggningar med för motsvarande ändamål tillsatta kommittéer i Danmark
och Norge.
37. Utredning angående vattendomstolarnas organisation och därmed
sammanhängande frågor
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 för att
verkställa utredning om vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 14 mars 1956):
Viklund, N. D., lagman.
Expert:
Magnander, E. E. A., t.f. kansliråd.
Sekreterare:
Dyrssen, G. P. T., hovrättsassessor.
Lokal: Vattenöverdomstolen, Järntorget 84; tel. 23 15 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
2 mars 1956):
Sedan mitten av 1930-talet har arbetsbelastningen vid vattendomstolarna oavlåtligt
ökats. Denna utveckling beror främst på den forcerade utbyggnad av våra vattenkrafttillgångar
som började under dessa år och som till följd av det successivt
stegrade kraftbehovet alltjämt fortgår utan avmattning. Nya arbetsuppgifter har
även tillförts vattendomstolarna genom 1939 års grundvattenlagstiftning och 1941
års lagstiftning mot vattenförorening.
Till en början sökte man bemästra påfrestningarna på vattendomstolsorganisationen
med tillfälliga förstärkningar. Sedermera har det emellertid befunnits nödvändigt
att mera stadigvarande förstärka organisationen. År 1945 inrättades en
extra avdelning inom Norrbygdens vattendomstol, som hade särskilt stora svårigheter
att bemästra arbetsbördan, och denna extra avdelning utbröts år 1949 till en
särskild vattendomstol, Mellanbygdens vattendomstol. Ett flertal nya befattningar
inom organisationen inrättades sedermera enligt beslut vid 1952 års riksdag, och
ytterligare förstärkningar beslöts år 1954. För närvarande finns inom vattendomstolsorganisationen
sammanlagt 13 befattningar såsom vattenrättsdomare, därav 7
vid de båda norrländska vattendomstolarna. Antalet vattenrättsingenjörstjänster
är 16, av vilka 10 med tjänstgöringen förlagd till Norrland.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
43
Det har emellertid visat sig att organisationen alltjämt har svårt att medhinna
de omfattande arbetsuppgifterna. I ett flertal framställningar, som under senare
tid från olika håll ingivits till Kungl. Maj:t har påtalats att kraftutbyggnaderna
fördröjes på grund av tidsutdräkt vid domstolsbehandlingen och att det alltjämt
föreligger en tyngande balans av mål, avseende ersättningsfrågor m. m. i anledning
av företag, som redan igångsatts. Till en del sammanhänger svårigheterna
med att det hittills icke varit möjligt att i full utsträckning genomföra den organisation
som statsmakterna beslutat. Ett par av vatlenrättsingenjörstjänsterna vid
de norrländska domstolarna har sålunda en längre tid varit vakanta, beroende på
att inga sökande anmält sig efter det en personalorganisation avrått sina medlemmar
från att söka befattningarna. Sedan denna konfliktsituation numera uppklarats,
har åtgärder vidtagits för att få tjänsterna besatta. Men det synes stå klart att
organisationen numera är otillräcklig även i fullt utbyggt skick. Detta förhållande
har påtalats bl. a. av riksdagens revisorer, som i sin till 1956 års riksdag avgivna
berättelse uttalat, att frågan om de norrländska vattendomstolarnas organisation
och arbetskrafter icke kan betraktas som löst genom de förstärkningar som vidtogs
är 1954. Med anledning av revisorernas uttalande har riksdagen understrukit
vikten av att de mest trängande personalfrågorna utan dröjsmål bringas till en
lösning.
Under dessa förhållanden anser jag nödvändigt att frågan om vattendomstolarnas
organisation ånyo göres till föremål för utredning. I första hand bör en inventering
ske av den nuvarande arbetsbelastningen, och därjämte bör på grundval av
föreliggande utbyggnadsplaner såvitt möjligt ställas en prognos i fråga om den
framtida utvecklingen. Härvid bör beaktas möjligheten av att den snabba utvecklingen
inom atomtekniken inom en mer eller mindre avlägsen framtid kan medföra
en avmattning i utbyggnadsverksamheten. Å andra sidan bör även uppmärksammas,
att den förbättring av vattenvården i vårt land som måste genomföras kan
komma att giva vattendomstolarna ökat arbete. Förslag till skärpt lagstiftning om
vattenförorening torde komma att framläggas vid 1956 års riksdag på grundval av
vattenvårdskommitténs nyligen avgivna betänkande.
På grundval av vad som framkommer vid utredningen bör framläggas förslag
om erforderliga ändringar i organisationen såväl vad angår domare- och ingenjörsbefattningar
som övrig personal. Jämväl frågor om tillgodoseende av de ökade
lokalbehov som kan uppkomma genom föreslagna förstärkningar bör uppmärksammas.
Vid utredningen torde jämväl få upptagas den av 1955 års riksdag i skrivelse nr
209 väckta frågan om förflyttning av Söderbygdens vattendomstol. Denna domstol
har för närvarande sitt kansli förlagt till Stockholm och har således kansliort utom
domsområdet. Såsom riksdagen understrukit bör en domstol i princip vara belägen
inom domsområdet. Det bör närmare undersökas huruvida de praktiska skäl
som talar för ett bibehållande av förläggningen i Stockholm är så starka, att de
kan anses motivera ett avsteg från denna grundsats. Om utredningen skulle visa,
att förflyttning är påkallad, bör i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen olika tänkbara
alternativ till ny kansliort belysas och principförslag i fråga om förläggningen
framläggas.
T årets statsverksproposition bar jag uttalat att, sedan organisationsundersökningen
av det administrativa förfarandet vid de allmänna domstolarna numera i
huvudsak avslutats, en motsvarande undersökning rörande vattendomstolarna bör
företagas. Riksdagen har understrukit, att en sådan undersökning ofördröjligen
bör ske. Även denna fråga bör därför ingå i utredningens arbetsuppgifter, varvid
erforderlig organisationsexpertis torde få anlitas.
1 diskussionen om arbetsförhållandena vid vattendomstolarna har, bl. a. från
riksdagens revisorer framförts den tanken, att en snabbare handläggning skulle
kunna åstadkommas genom ändring av det processuella förfarandet. Enligt min
Ju: 3
44
Riksdagsbercittelsen 1957
I Ju: 37 mening är det tveksamt om man på denna väg kan vinna några väsentliga förbättringar,
som skulle ändra den föreliggande situationen. Man kan nämligen icke
komma ifrån, att en omsorgsfull prövning måste ske av de mångahanda rättsliga
spörsmål som uppkommer i samband med utbyggnaderna. Vad revisorerna anfört
bör dock beaktas vid utredningen. Om det skulle visa sig att möjligheter finnes att
på den antydda vägen vinna en snabbare handläggning utan eftersättande av rättssäkerhetens
krav, bör förslag i sådant hänseende framläggas.
Med hänsyn till det ansträngda läget särskilt vid vattendomstolarna i Norrland
är det — såsom riksdagen uttalat — angeläget att viss förstärkning av organisationen
kan genomföras redan vid 1957 års riksdag. Särskilt förslag i detta hänseende
bör därför av utredningen framläggas snarast möjligt. Även eljest bör i den
mån det finnes lämpligt särskilda förslag berörande skilda delar av utredningsuppdraget
framläggas.
Utredningsmannen och sekreteraren har under våren 1956 i informationssyfte
besökt samtliga vattendomstolar.
Utredningen har den 25 juni 1956 avgivit P. M. medförslag till förstärkning
av Norrbygdens, Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar in. in.
(stencilerad). Utredningsarbetet fortsättes och beräknas kunna slutföras under
år 1957.
38. Utredning för översyn av brottsregistreringen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1956 för att
verkställa översyn av brottsregistreringen (se Post- och Inrikes tidn. den
5 april 1956):
Heuman, C. H. M., riksåklagare.
Experter:
von Sydow, E. G., överdirektör;
Rengby, S. F. N., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Olsson, K. G., e. o. landsfogdeassistent.
Lokal: Riksåklagarämbetet, Stora Nygatan 2 A; tel. 23 66 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
16 mars 1956):
För närvarande förekommer registrering av brott och förseelser i mycket stor
omfattning. Registreringen sker delvis utan stöd av författningsbestämmelser, och
i den mån sådana bestämmelser finnes är de i vissa fall ofullständiga. Noggrannast
reglerat är det s. k. allmänna straffregistret, som föres hos fångvårdsstyrelsen.
Bestämmelser om detta register finnes i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister
och i kungörelsen den 26 november 1914 om uppgifter till straffregistret och
om registrets förande. Vid fångvårdsstyrelsen föres även centrala fångregistret med
ett därtill anslutande särskilt register över villkorliga domar. Föreskrifter angående
dessa båda register har utfärdats i administrativ ordning. En viktig registrering
förekommer vidare i publikationen Polisunderrättelser (PU), som utgives enligt
ett kungl. cirkulär den 1 juni 1877 med däri sedermera gjorda ändringar och
tillägg. Utgivare av publikationen är statens kriminaltekniska anstalt, som på
grundval bl. a. av däri införda uppgifter upplagt ett eget mycket omfattande register,
avsett att vara polismyndigheterna till hjälp vid brottsspaning. Många lokala
polis- och åklagarmyndigheter för därjämte register över brott och straff rörande
personer som bor inom distriktet. Inga författningsföreskrifter bar givits om dessa
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
45
polisregister och deras användning. Vidare förekommer i stor utsträckning brotts- J Jui 3S
registrering för speciella ändamål. Sålunda sker särskild militär straffregistrering
vid varje regemente och motsvarande förband. Utlänningskommissionen för ett register
omfattande bl. a. lagöverträdelser av utlänningar som vistas i landet. Hos generaltullstyrelsen
finnes ett register över personer som dömts för de med återfallsbestämmelserna
i smugglingslagstiftningen avsedda brotten. Särskild registrering
sker av överträdelser av trafikförfattningar. Brottsregistrering sker även i
samband med social skydds- och hjälpverksamhet, och slutligen må erinras om
den mycket omfattande registrering av alkoholbrottslighet, som sker i kontrollstyrelsens
särskilda straffregister.
Den betydande brottsregistrering som sålunda förekommer har utsatts för kritik.
.Särskilt har framhållits att registreringen fått för stor omfattning och att sekretessintresset
icke tillbörligen iakttages. Frågan togs upp i motioner vid 1918 års
riksdag. T motionerna yrkades att åtgärder skulle vidtagas till skydd för individen
mot ett överdrivet registreringsväsende rörande brott och förseelser. Forsta lagutskottet
(uti. 1948: 44) ansåg kritiken i många hänseenden välgrundad och pekade
på den anmärkningsvärda oenhetlighet som utmärker registreringsväsendet. Utskottet
framhöll bl. a. hurusom behovet av sekretess tillgodosetts i växlande utsträckning.
De stränga sekretessbestämmelser, som gäller för exempelvis det allmänna
straffregistret, innebär icke garanti för att en där antecknad gärning icke
genom annat register kommer till utomståendes kännedom. På hemställan av utskottet
beslöt riksdagen, i anledning av de nämnda motionerna, att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om översyn av gällande bestämmelser angående registrering
av brott och förseelser.
Genom beslut den 21 januari 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt strafflagberedningen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Detta uppdrag har beredningen
i viss del fullgjort i anslutning till det år 1953 avlämnade förslaget angående
enhetligt frihetsstraff in. m. (SOU 1953: 17). Beredningen har i nämnda förslag
upptagit frågan om brottsregistreringen såvitt avser det allmänna straffregistret.
Den uppdelning av utredningen i ämnet som sålunda företagits har enligt uttalande
av beredningen föranletts bl. a. av att vissa undersökningar beträffande
de speciella straffregistren som antingen av beredningen eller av andra organ
igångsatts eller planerats icke slutförts, medan bestämmelserna om det allmänna
straffregistret under alla förhållanden måste undergå jämkning med anledning av
beredningens förslag om ett enhetligt frihetsstraff och andra ändringar i strafflagen.
De ändringar i straffregisterlagen som beredningen föreslagit syftar bl. a.
till att anteckningar om straff i vissa fall icke skall medtagas i fullständigt straffregisterutdrag
sedan en tid förflutit. Bland de andra frågor som beredningen i detta
sammanhang upptagit märkes spörsmålet var straffregistret bör föras. I detta avseende
har beredningen haft att taga ställning till ett av statens organisationsnämnd
i en PM år 1948 framlagt förslag att det allmänna straffregistret skulle överflyttas
till kriminaltekniska anstalten, vilken som förut nämnts redan handhar åtskillig
registrering av brott och straff. Beredningen har konstaterat, att det allmänna
straffregistret i huvudsak endast skall innehålla uppgifter som är erforderliga för
en formellt riktig tillämpning av straffrättens bestämmelser om återfall, konkurrens
och val mellan skilda reaktionsformer. Däremot varken kan eller bör registret
innehålla så många och fullständiga uppgifter att straffregisterutdrag beträffande
en tilltalad kan giva en bild av vederbörandes personlighet, som är ens tillnärmelsevis
tillräckligt nyanserad för det val av reaktionsform och reaktionsmått
vartill lagen ger möjlighet inom den formella ramen. Under sådana förhållanden
måste, framhåller beredningen, helt andra krav ställas på förandet av straffregistret,
granskningar av däri inflytande material och kontrollen av lämnandet av uppgifter
därom än på motsvarande funktioner beträffande ett register av den art som
kriminaltekniska anstaltens register representerar. Med den helt skilda karaktären
46
Riksdag sberättelsen 1957
I Jli: 38 hos registren är det enligt beredningens uppfattning ingen mening med att slå samman
dem, och det föreligger ej heller tillräckliga skäl för en sådan teknisk samordning
mellan dem att det blir möjligt att ställa dem under gemensam ledning. Beredningen
anser således övervägande skäl för närvarande tala för att låta registret
kvarbli hos fångvårdsstyrelsen.
Utöver den av strafflagberedningen verkställda utredningen föreligger vissa förslag,
som framlagts av särskilda inom inrikesdepartementet tillkallade sakkunniga
för översyn av gällande bestämmelser om PU samt för utredning av frågan om
sekretessbestämmelser till skydd för personer som omnämnts i PU. Dessa förslag,
som avgivits i april 1952 och september 1954, innebär att en del ändringar skall
vidtagas i bestämmelserna om PU, varjämte föreslås vissa utvidgningar av den vid
kriminaltekniska anstalten förda registreringen. De sakkunniga har i motsats till
strafflagberedningen uttalat sig för att det allmänna straffregistret bör överflyttas
till kriminaltekniska anstalten, dock utan att de närmare ingått på de rättsliga och
organisatoriska frågor som är förknippade med en sådan överflyttning.
De sålunda verkställda utredningarna tillgodoser endast delvis det av riksdagen
uttalade önskemålet om en allmän översyn av brottsregistreringen. Innan några
mera genomgripande reformer på området kan genomföras måste utredningsarbetet
fullföljas, i anslutning vartill det redan föreliggande utredningsmaterialet får
överarbetas och samordnas. Strafflagberedningen har numera, med hänsyn till
angelägenheten av att dess egentliga arbetsprogram utan tidsutdräkt kan fullföljas,
hemställt om befrielse från att i fortsättningen befatta sig med detta ämne.
Det torde därför vara erforderligt att hänskjuta den fortsatta behandlingen av
frågan till en särskilt för ändamålet tillkallad utredning.
Vid detta utredningsarbete bör till att börja med undersökas, huruvida domstolarnas
behov av exakta brottsuppgifter eller andra skäl föranleder, att det allmänna
straffregistret bör i huvudsak bibehållas i sin nuvarande utformning med vissa
reformer i den riktning som strafflagberedningen tänkt sig. Även kriminaltekniska
anstaltens omfattande brottsregistrering som främst syftar till att tillgodose polisens
behov av snabba och säkra upplysningar vid spaningsarbete!, bör övervägas
utan bundenhet av förut framlagda förlag. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
har skilda uppfattningar kommit till uttryck beträffande möjligheten att
i större eller mindre utsträckning samordna de två registren. Det är givet att en
samordning medför åtskilliga bl. a. organisatoriska problem med hänsyn till att
registren tjänar skilda syften. Utan att binda mig vid någon bestämd ståndpunkt
vill jag dock ifrågasätta om det verkligen är nödvändigt att föra två särskilda, omfattande
brottsregister, som i väsentliga delar innehåller samma uppgifter. Frågan
vilka möjligheter som finns att samordna de båda registren synes mig böra ånyo
övervägas med beaktande av de olika synpunkter som framkommit vid de redan
verkställda undersökningarna.
Utredningen bör vidare ägna uppmärksamhet åt den omfattande brottsregistrering
som enligt vad förut anmärkts förekommer hos de lokala polis- och åklagarmyndigheter
utan stöd av författningsbestämmelser. Sekretesskyddet i fråga om
dessa register är ganska bristfälligt. I stor utsträckning ligger registren till grund
vid utfärdandet av de s. k. strafflöshetsintygen, vilka användes för att styrka oförvitlig
vandel vid sökande av arbetsanställning m. m. Här förekommer alltså ett
uppgiftslämnande i fria och okontrollerade former samtidigt som förfarandet vid
lämnande av uppgifter från det allmänna straffregistret är ytterst strängt reglerat.
Utredningen har att överväga vilka grunder som bör tillämpas vid denna lokala
registrering och i vad mån den kan begränsas utan men för det polisiära arbetet.
Vidare bör garantier skapas för att icke sådana register utnyttjas på ett sätt, som
innebär att man kringgår det stränga sekretesskyddet beträffande det allmänna
straffregistret. Det bör utredas, i vilka fall det föreligger ett berättigat intresse hos
enskilda företag eller andra att erhålla uppgifter om straffrihet och på vilken väg
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
47
detta intresse bör tillgodoses. Man kan ifrågasätta om de lokala polisregistren över I Ju: 39
huvud taget bör få användas såsom upplysningskälla för strafflöshetsintyg. Om det
icke visar sig stöta på alltför stora svårigheter med hänsyn bl. a. till ett legitimt
behov av en snabb expedition synes det vara en lämpligare ordning att intygen
utfärdas centralt.
Även eljest bör formerna och villkoren för utfärdande av strafflöshetsintyg noggrant
prövas. Det bör sålunda övervägas i vad mån brott av mera bagatellartad natur
skall stå hindrande i vägen för utfärdande av »rent» strafflöshetsintyg. Det
synes vara en irriterande och onödig ordning, att förseelser av mindre graverande
art skall hindra en arbetssökande från att förete sådant intyg, men måhända kan
i särskilda fall föreligga ett legitimt behov av att noggrannare kunna få klarhet om
en persons antecedentia. Vad angår egentlig brottslighet bör hänsyn tagas till om
brottet begåtts en längre eller kortare tid tillbaka. Denna tanke har redan kommit
till uttryck i strafflagberedningens förut nämnda förslag, som möjliggör för den
som antecknats i det allmänna straffregistret att efter en viss tids förlopp bli befriad
från denna belastning.
Utredningen har även i övrigt att, i den mån ej de redan verkställda undersökningarna
givit erforderlig belysning, överse brottsregistreringen och därvid framför
allt undersöka i vad mån denna kan begränsas samt uppmärksamma eventuella
luckor i sekretesskyddet beträffande de olika brottsregister som inrättats för speciella
ändamål. Den särskilda registreringen av alkoholbrottsligheten bör övervägas
med beaktande av vad som anförts av kontrollstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 9 december 1955.
Vid utredningen bör erforderlig hänsyn tagas till kriminalstatistikens behov med
beaktande av det förslag som nyligen framlagts av kriminalstatistikutredningen
(SOU 1954: 35). Samråd bör äga rum med pågående utredningar inom närliggande
områden, särskilt strafflagberedningen samt den nyligen tillsatta utredningen angående
effektivare åtgärder inom eftervård och annan kriminalvård i frihet.
Utredningen torde böra ledas av en person med kriminalrättslig och kriminalpolitisk
erfarenhet och i övrigt innesluta polisiär, organisatorisk och statistisk expertis.
39. Fångvårdens byggnadskommitté
Tillkallade enligt Kungl. Maj ris bemyndigande den 27 april 1956 (se Postoch
Inrikes tidn. den 24 maj 1956):
Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;
Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm.;
Blom, S. D., byråchef;
Bunner, T. Å. G., byrådirektör;
Eriksson, G. T., byråchef;
Mannerskantz, A. F., godsägare, kapten, led. av I kamm.;
Pettersson, E. G. A., ombudsman;
Pålsson, P. O., häradsdomare, led. av I kamm.;
Binman, O. A. F„ byggnadschef;
Rudstedt, K. G., fångvårdsdirektör;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör;
Åmark, C. E., medicinalråd.
Experter:
Aggemo, G. A., kamrerare (fr. o. in. den 27 oktober 1956);
48
lliksdagsberättelsen 1957
I Ju: 39 Andersson, H. E., ingenjör (fr. o. in. den 10 september 1956);
Ericsson, C.-H., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 12 juni 1956);
Fornander, J. N.-U., t. f. byråchef (fr. o. in. den 12 juni 1956).
Sekreterare:
Johnsson, N. O., förste kanslisekreterare (fr. o. in. den 31 maj 1956).
Lokal: Erik Dahlbergsgatan 58; tel. 61 96 15, 61 96 19, 61 96 39 (sekreteraren),
61 97 44.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
27 april 1956):
År 1950 antog riksdagen ett principprogram för omdaning av fångvårdens anstalter.
Detta syftade till en genomgripande förnyelse av hela anstaltsbeståndet i
olika etapper, av vilka första etappen skulle avse de unga lagbrytarna, andra etappen
abnormbrottslingarna samt tredje etappen det ordinära fångklientelet. På
grund av programmets omfattning var det förutsatt, att dess genomförande måste
utsträckas under en lång följd av år. 1 fråga om den första etappen har nybyggnad
skett av ungdomsanstalten Roxtuna och medel anslagits till en genomgripande ombyggnad
och modernisering av ungdomsanstalten Skenas. Inom den andra etappen
bär riksdagen godkänt tre byggnadskomplex för förvaringsklientelet å Hall, i Mariefred
och i Hällby. Till årets riksdag har framlagts proposition om igångsättande
av byggnadsarbeten inom den tredje etappen, nämligen förslag till tre nya anstalter
i Stockholm, Österåker och Kumla som ersättning för centralfängelset på
Långholmen. Vidare har till årets riksdag framlagts förslag om inrättande av en
ny anstalt i Frövi för det kvinnliga fångklientelet, och årets riksdag har jämväl
att taga ställning till ett förslag att anordna vissa förläggningar av ny typ för bemästrande
av den svåra överbeläggning som just nu råder på anstalterna till följd
av fångantalets hastiga ökning. Det byggnadsprogram som sålunda är igångsatt
eller planerat torde innefatta den största nybyggnadsverksamhet som någonsin på
en gång förekommit i svensk fångvård.
Innan nya anstaltsbyggnader blir föremål för beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,
skall de förberedas och planläggas genom utredningar i vanlig ordning.
Detta förberedande arbete handhaves för närvarande av den år 1954 tillsatta fångvårdsbyggnadsutredningen.
Projekteringen och uppförandet av byggnaderna, efter
det Kungl. Maj:t och riksdagen fattat ståndpunkt, har på sätt i allmänhet brukar
ske i fråga om statliga nybyggnader hittills ombesörjts av byggnadsstyrelsen, som
därvid samrått med andra berörda myndigheter och institutioner. Denna form för
verkställighet av byggnadsbesluten har sålunda tillämpats beträffande Roxtunaanstalten.
Emellertid uppkommer vid nybyggnaderna en rad svårlösta praktiska
problem, bl. a. av det skälet att det här är fråga om anstaltsbyggen av helt nya typer.
Vidare har arbetena med alla de nya anläggningarna nu fortskridit så långt, att
den hittillsvarande organisationen blivit otillräcklig för verksamhetens fortsättande.
Med hänsyn härtill torde formerna för verkställigheten av byggnadsbesluten
böra omprövas.
Byggnadsstyrelsen har själv i en framställning till Kungl. Maj:t den 20 april 1956
tagit initiativ till en sådan omprövning. Styrelsen framhåller, att det föreliggande
byggnadsprogrammet för fångvården innebär en ökning av styrelsens hela byggnadsverksamhet
i förhållande till nuvarande omfattning med omkring 25 procent.
Det ligger i sakens natur, uttalar styrelsen, att ett utbyggnadsprogram av denna
omfattning och med de problem som är därmed förknippade måste föregås av en
mycket ingående projektering som kräver stora arbetsinsatser från deras sida som
skall svara härför. För organisationen av detta arbete har styrelsen framlagt två
alternativ. Det ena alternativet innebär, att projekteringen uppdrages åt en sär
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
49
skild kommitté med representanter för olika berörda intressen, däribland byggnadsstyrelsens.
Arkitektarbetet och övriga för utredningen erforderliga arbeten
skulle i detta alternativ omhänderhavas av arbetskrafter som kommittén själv anställde.
Den omedelbara ledningen av en dylik arbetsgrupp skulle omhänderhavas
av en arkitekt. Motsvarigheter till detta alternativ finns i tekniska högskolans byggnadskommitté,
karolinska sjukhusets byggnadskommitté och statens kommitté för
sinnessjukvårdens utbyggande. Det andra alternativet innebär, att projekteringsarbetet
uppdrages åt byggnadsstyrelsen, i vilket fall styrelsens utredningsbyrå
skulle komma att omhänderha arbetet. Det erforderliga samarbetet med andra organ
— i första hand fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens organisationsnämnd
och fångvårdsmannaförbundet — borde ske genom att berörda parter utsåge
särskilda representanter, med vilka byggnadsstyrelsen utan omgång kontinuerligt
kunde samråda. För fullgörande av uppdraget finge utredningsbyrån till
sig knyta nya arbetskrafter, i stort sett motsvarande de arbetskrafter som skulle
behöva anställas av en kommitté, om detta alternativ väljes.
Byggnadsstyrelsen har för sin del anslutit sig till det senare av de båda omförmälda
alternativen och har därvid främst åberopat, att styrelsen i allt fall på ett
senare stadium, nämligen vid själva byggnadsarbetenas utförande, kommer att
svara för den med projekteringen avsedda produkten. Vidare kommer styrelsen,
även om kommittéalternativet väljes, att såsom granskningsmyndighet inkopplas
på arbetet. Till förmån för det förordade alternativet talar enligt styrelsens mening
därjämte, att med nu rådande arkitektbrist kvalificerade arkitekter med hänsyn
till meritsynpunkter kan antagas hellre söka sig till byggnadsstyrelsen än till en
tillfälligt arbetande kommitté. För den händelse kommittéalternativet skulle väljas,
anser styrelsen att uppdraget lämpligen bör lämnas till fångvårdsbyggnadsutredningen.
För egen del vill jag vid valet av organisationsform giva företräde åt det alternativ
som avser tillskapande av en kommitté, inneslutande representanter för
olika berörda intressen, vilken får ställning som beslutande organ i fråga om projektering
och detaljutformning. Detta synes mig vara den mest effektiva och ändamålsenliga
formen för det samarbete och den sammanjämkning av skilda synpunkter
som måste äga rum vid verkställigheten av byggnadsbesluten. Enligt vad jag
erfarit har denna organisationsform i de fall då den kommit till användning givit
goda resultat. Vilka anstaltsbyggen som skall överlämnas åt kommittén bör för varje
särskilt fall bestämmas av Kungl. Maj:t. För projekteringsarbetenas utförande
torde det vara mest praktiskt att kommittén anlitar byggnadsstyrelsen, men kommittén
bör få möjlighet att, om det i särskilda fall skulle finnas lämpligt, låta utföra
arbetet genom arkitekt och annat arbetsbiträde som direkt knytes till kommittén.
Själva utförandet av byggnaderna torde som hittills få ankomma på byggnadsstyrelsen.
Däremot torde anskaffandet av inventarier och utrustning som regel
böra överlåtas åt kommittén.
1 främsta rummet bör kommittén inrymma representanter för byggnadsstyrelsen
och fångvårdsstyrelsen. Även annan sakkunskap på skilda områden behöver tillföras
kommittén. Det är vidare angeläget att kommittén får parlamentariskt inslag,
för att riksdagen på nära liåll skall kunna följa verkställigheten av det omfattande
investeringsprogrammet. Med hänsyn bl. a. till önskemålet om parlamentarisk representation
i kommittén torde en särskild kommitté för ändamålet böra tillsättas.
För att kommittén skall få den allsidiga sammansätlning som jag nyss antytt,
blir det nödvändigt att däri ingår ett ganska stort antal personer, minst ett tiotal.
Så är även fallet med flera av de nuvarande byggnadskommittéerna. I likhet med
vad som tillämpats för deras del bör kommitténs arbetsformer underlättas genom
att den inom sig utser ett eller flera arbetsutskott för ärendenas beredning samt
för den direkta ledningen av arbetena.
4 Ililianij till riksdagens protokoll 1'',757. I saml.
Riksdagsberättelsen.
Ju
50
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 39 Instruktion för kommittén har fastställts av Kungl. Maj :t den 27 april
1956.
Kommittén har under tiden den 31 maj—den 30 november 1956 hållit 31
protokollförda sammanträden, därav 9 plenarsammanträden.
Kommittén har den 31 juli 1956 avgivit betänkande angående anstalter i
Tidaholm, Norrtälje, Säve och Hälsingborg samt den 10 oktober 1956 om
. centralanstalter i Österåker och Kumla samt kvinnoanstalt i Frövi (båda
stencilerade). 1 skrivelser till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 31 augusti, den 10 oktober och den 19 november 1956 har kommittén
avgivit förslag till provisorisk koloni å egendomen Hinseberg resp. viss
ändring i utbyggnadsplanen för anstalten i Säve och till provisorisk anstalt
i Lärbro. Härjämte har kommittén avgivit förslag till anslagsäskanden för
budgetåret 1957/58 för verksamhetens bedrivande.
Kommittéarbetet beräknas pågå under hela år 1957.
40. 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för en undersökning
av ungdomsbrottsklientelet med syfte att klarlägga orsakerna
till kriminaliteten (se Post- och Inrikes tidn. den 13 juli 1956):
Bergsten, P. G., lagbyråchef, ordförande;
Agge, K. I., professor;
Boalt, H. G. B., professor (entled. den 19 november 1956);
Carlsson, N. G., preceptor (fr. o. m. den 19 november 1956);
Gerle, B., docent, överläkare vid S:t Lars sjukhus;
Husén, T., professor;
Jonsson, G., chef läkare;
Malmquist, S. G., professor (fr. o. m. den 5 oktober 1956).
Sekreterare:
Hellberg, O. A. 0:son, e. o. kanslisekreterare.
Experter:
Elmhorn, Kerstin, fil. kand.;
Larsson, Ulla, amanuens.
Lokaler: Justitiedepartementet; tel. växel 22 45 00 (ordföranden och sekreteraren);
Stora Nygatan 2 A, tel. växel 23 66 60 (experterna).
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
1 juni 1956):
Ett samhällsproblem, som på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet, är
ungdomsbrottsligheten. Den tillgängliga statistiken ger ej någon säker bild av kriminaliteten
hos ungdomen, men det är tydligt att den totala brottsmängden under
de sista åren har ökat och att de yngre åldersgruppernas relativa andel i denna
brottsmängd ävenledes vuxit. Vad som klart kan konstateras är att en viss brottsgrupp,
som är av särskilt intresse i detta sammanhang, nämligen bilstölderna, har
ökat kraftigt. Liksom i fråga om egendomsbrott över huvud taget svarar ungdomar
under 21 år för det förhållandevis största antalet bilstölder, och de yngsta åldersgrupperna
är starkt representerade. Även om bilden av utvecklingen icke är så
51
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
mörk som den på sina håll utmålats i det offentliga meningsutbytet i dessa frågor, J Ju; 4<)
är läget oroande. Genom de många biltillgreppen och andra egendomsbrott förstöres
årligen betydande värden, och en särskild fara utgör den vårdslösa framfart
som unga biltjuvar ofta gör sig skyldiga till. Bilstölder är ofta inkörsporten till
kriminalitet av annat slag i mognare ålder.
Den kraftiga ökningen av bilstölderna, som är det dominerande draget i utvecklingen,
sammanhänger uppenbarligen till stor del med att antalet motorfordon under
några få år ökat i en överväldigande omfattning och att det härigenom i olika
hänseenden uppkommit problem som icke hunnit lösas. I stor utsträckning saknas
garage eller andra anordningar för att skydda fordonen; de lämnas i stort antal
utan tillsyn på gator och allmänna platser. Myndigheterna har icke tillräckliga resurser
för att genom snabba ingripanden skydda alla dessa fordon mot stöld eller
åverkan. Även andra faktorer måste antagas ha påverkat utvecklingen, ehuru man
icke har fullt säker kännedom om vilka dessa faktorer är och vilken andel de har
i ungdomsbrottslighetens stegring. Klart står i vart fall, att en effektivisering måste
ske av samhällets resurser för att bekämpa ungdomskriminaliteten och att detta
måste göras så snabbt som möjligt. Det är också tydligt att man inte kan komma
fram till en lösning av detta problem på en enda väg utan att man måste vidtaga
en rad åtgärder av skilda slag för att kunna nå resultat av betydelse. På grund
härav har regeringen igångsatt flera utredningar, vilka nu pågår inom olika departement.
Jag vill här i korthet redogöra för situationen på dessa olika områden.
Den nuvarande lagstiftningen torde i och för sig erbjuda utrymme för olika slag
av ingripanden mot det klientel som begår bilstölder och andra typiska ungdomsidrott.
Sålunda kan, allt efter brottets art samt den brottsliges ålder och personliga
förhållanden, förekomma olika hehandlingsåtgärder eller kriminalvårdande åtgärder
i och utanför anstalt i syfte att tillrättaföra klientelet. Domstolar och andra
myndigheter torde alltså redan nu ha stora möjligheter att ingripa för att tillrättaföra
brottslingen och skydda samhället. Arbete pågår dock i syfte att på längre
sikt förbättra lagstiftningen i dessa avseenden. Strafflagbercdningen har en längre
tid varit sysselsatt med en grundlig översyn av reaktionsformerna, även beträffande
ungdomsklientelet, och väntas inom kort avgiva sitt slutbetänkande. Likaså
har barnavårdskommittén snart slutfört sitt arbete på en ny barnavårdslag. Det
må även nämnas, att en utredning tillsatts för effektivare åtgärder inom eftervård
och annan kriminalvård i frihet.
Av väsentlig betydelse för bekämpandet av brottslighet överhuvud och icke minst
ungdomsbrottsligheten är att begångna brott snabbt upptäckes. En väl utbyggd
polisövervakning i de större städerna iir i hög grad ägnad att förhindra brottslighet.
Inom inrikesdepartementet pågår redan utredning om effektivisering av polisväsendet,
särskilt såvitt avser möjligheterna att uppdaga och utreda begångna
brott. Därvid överväges såväl organisatoriska som andra förbättringar. Bl. a. undersökes
frågan om lämpliga åtgärder för att nedbringa antalet bilstölder.
En allvarlig brist i samhällets åtgärder mot brott är att reaktionen ofta inte följer
tillräckligt snabbt på brottet. Det är över huvud taget en olägenhet att rättsförfarandet
i olika instanser tar lång tid. Inom justitiedepartementet pågår en statistisk
utredning för att klarlägga tidsintervallerna mellan olika åtgärder av polis,
åklagare och domstolar. Sedan denna utredning, som väntas bli färdig inom den
närmaste tiden, framlagts torde få övervägas vilka åtgärder som kan vidtagas för
att påskynda förfarandet. Då bilstölder och andra brott begås av ungdomar, som
enligt gällande lagstiftning icke bör häktas, föreligger ofta förutsättningar för omhändertagande
för skyddsuppfostran enligt barnavårdslagen. I så fall ger lagen
möjlighet att omhändertaga den unge så gott som omedelhart. På initiativ av socialdepartementet
har nyligen hållits en konferens med representanter för bl. a.
socialstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståtliållarämbetet, vissa länsstyrelser och
barnavårdsnämnderna i de största städerna. Därvid rådde enighet om att barna
-
52
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 4o vårdsnämnderna i fall då omhändertagande är påkallat bör ingripa på ett så tidigt
stadium som möjligt. Enligt vad som upplystes planeras på skilda håll åtgärder
för att öka barnavårdsnämndernas resurser då det gäller att tillfälligt taga hand
om dessa ungdomar, som i regel skall placeras på de statliga ungdomsvårdsskolornas
yrkesskoleavdelningar. Under våren 1955 började platstillgången vid dessa avdelningar
att bli knapp, och under hösten samma år ökade trycket på avdelningarna.
Genom beslut vid de senaste årens riksdagar och genom vissa andra åtgärder
har emellertid kapaciteten ökat. Den kommer att successivt öka ytterligare.
Inom socialdepartementet följer man uppmärksamt utvecklingen på detta område.
Erfarenheten har visat att biltjuvar i allmänhet undviker att tillgripa bilar försedda
med rattlås eller annan tillförlitlig låsanordning. Frågan om åtgärder i syfte
att genom effektiva låsanordningar motverka bilstölder har under våren 1956 behandlats
i samråd mellan kommunikationsdepartementet och justitiedepartementet.
Härvid har, som ett alternativ till införande av lagstadgad skyldighet för bilägare
att ha stöldskydd inmonterat, undersökts möjligheten att ernå utfästelser
från bilimportörer och bilhandlare att tillse, att nya bilar som föres ut i handeln
är försedda med effektiva stöldskydd. 1956 års riksdag har i en framställning till
Kungl. Maj:t (skr. nr 294) framhållit betydelsen av att bilar är försedda med effektiva
låsanordningar. Riksdagen har därvid gjort det uttalandet, att riksdagen, därest
en väsentligt ökad användning av stöldskydd ej kan åvägabringas på annat sätt, ej
hyser principiella betänkligheter mot att eu lösning av frågan lagstiftningsvägen
upptages till övervägande. Jag ansluter mig till denna uppfattning.
Av stor betydelse för klarläggande av brottslighetens beskaffenhet och orsaker,
icke minst såvitt angår ungdomen, är kriminalstatistiken. Denna behöver effektiviseras
i olika avseenden. Ett detaljerat förslag i detta ämne har framlagts av kriminalstatistikutredningen
och är efter remissbehandling under övervägande i justitiedepartementet.
Både här i landet och utomlands bär i den vetenskapliga diskussionen påpekats
behovet av en djupgående, på systematiskt studium grundad kännedom om brottslingsklientelet
och om utfallet av olika behandlingsformer. För att tillgodose detta
behov har jag år 1954 tillkallat några experter med uppdrag att uppgöra förslag
till program för en undersökning av kriminalvårdsklientel med huvudsyfte att pröva
utfallet av skilda behandlingsmetoder. De sakkunniga har framlagt ett sådant
program, avseende en kartläggande grundundersökning samt en därpå följande
behandlingsundersökning. Det av de sakkunniga framlagda förslaget har varit föremål
för remissbehandling och därvid ingående granskats av olika myndigheter och
organ.
Vid 1956 års riksdag har väckts ett flertal motioner berörande ungdomsbrottsligheten
och därmed sammanhängande spörsmål. Dessa motioner har föranlett två
särskilda framställningar från riksdagen till Kungl. Maj:t. Den ena av dessa framställningar,
som avser åtgärder för ökad användning av stöldskydd på bilar, har
jag redan berört i det föregående. Den andra framställningen (skr. nr 298) är av
mera allmän räckvidd. Denna framställning grundar sig på ett utförligt utlåtande
av allmänna beredningsutskottet (nr 22), vari lämnas en redogörelse för det arbete
på åtgärder mot ungdomsbrottsligheten som redan pågår inom olika områden. Utskottet
betonar bl. a. kriminalstatistikens och den kriminologiska forskningens
stora betydelse. Det förhållandet, att flertalet av de frågor som berörts i de av utskottet
behandlade motionerna redan är föremål för utredning hos Kungl. Maj :t
eller genom kommittéer, har föranlett utskottet att icke förorda nya utredningar.
Redan nu föreligger, uttalar utskottet, ett rikhaltigt utredningsmaterial och ytterligare
sådant material är att motse den närmaste tiden. Det synes utskottet böra
undersökas, om icke i detta material kan finnas underlag för åtgärder, som kan
vidtagas utan tidsutdräkt. För att vinna klarhet i detta hänseende har utskottet
funnit det nödvändigt med en samordning och översyn av materialet. Enligt utskol
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 53
tets mening är det lämpligt att Kungl. Maj:t uppdrager åt berörda departement att I J||; 4J
i samråd låta verkställa samordningen och översynen genom tillkallade experter
på olika områden; även lekmannasynpunkterna bör bli företrädda bland dessa
experter. Beträffande planeringen på lång sikt har utskottet framkastat tanken, att
det bör tillskapas ett särskilt organ med uppgift att följa utvecklingen på hithörande
områden och framlägga förslag till åtgärder. I ett sådant organ skulle experter
på olika områden medverka, men även här borde lekmannasynpunkterna vara
representerade.
I enlighet med den ståndpunkt som riksdagen intagit torde det ej finnas anledning
att för bemästrande av de olika problem som sammanhänger med ungdomsbrottsligheten
tillsätta en ny omfattande utredning. På en hel rad områden har,
såsom jag nyss angivit, redan vidtagits åtgärder eller igångsatts utredningar, vilka
direkt eller indirekt kan få betydelse för att motverka kriminaliteten hos ungdomen.
Om det arbete, som sålunda pågår på skilda fält, med kraft fullföljes, bör det
finnas goda utsikter att så småningom komma bättre tillrätta med detta allvarliga
samhällsproblem. För att snabbare och effektivare resultat skall vinnas torde det
emellertid vara lämpligt att, såsom riksdagen ifrågasatt, göra en översyn av det
inom flera olika departement pågående arbetet och söka få till stånd en samordning
av de olika åtgärderna; även på längre sikt är en dylik samordning önskvärd.
Formerna härför torde få närmare övervägas i annat sammanhang.
Jag vill emellertid nu i ett avseende förorda att en utredning igångsättes. Som
jag förut framhållit saknar man säker kännedom om de faktorer som medverkar
till ungdomsbrottsligheten och den oroväckande stegring därav som på senare tid
inträtt. Delvis måste därför planerade åtgärder bygga på antaganden. Det synes på
grund härav påkallat att en grundlig undersökning göres i syfte att såvitt möjligt
klarlägga orsaksfaktorerna. Det viktigaste härvidlag torde vara en systematisk och
vetenskapligt hållbar undersökning av klientelet. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen har det redan utarbetats ett preliminärt program för en dylik
klientelundersökning. Som en första etapp har därvid föreslagits en grundläggande
undersökning av beskaffenheten hos visst brottslingsklientel. Programmet bör nu
i denna del överarbetas med inriktning på att vinna en grundlig kännedom om
just ungdomsklientel. Med tillgodogörande av hittillsvarande vetenskapliga rön och
praktiska erfarenheter samt med beaktande av de över förslaget avgivna remissutlåtandena
bör utformas ett program, som kan väntas leda till säkrast möjliga
resultat för rimliga kostnader. För ändamålet bör igångsättas en utredning, innefattande
expertis på skilda områden, såsom kriminologi, psykiatri, psykologi, sociologi
och statistik. Utredningen bör framlägga ett detaljerat förslag med erforderliga
kostnadsberäkningar. Sedan Kungl. Maj:t tagit ståndpunkt till förslaget, bör
det ankomma på utredningen att leda och övervaka undersökningen.
Kommittén har under tiden intill den 1 december 195G hållit 2 sammanträden.
Ett till justitieministern i juli 1955 överlämnat förslag till klientelundersökningar
jämte inkomna remissutlåtanden över detsamma har därvid
genomgåtts. Vidare har bearbetats visst statistiskt material, vilket av
kommittén diskuterats såsom grundval för undersökningens uppläggning.
Kommittén beräknar fortsätta sitt arbete under hela året 1957.
41. Kommittén för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för atl
verkställa utredning om eu omorganisation och effektivisering av del rätts
-
54
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 4-1 psykiatriska undersökningsväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juli
1956):
Wahlbäck, J. M., underståthållare, ordförande;
Björck, P. B. T., f. d. medicinalråd;
Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;
Flodström, A. I., läkare vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm;
Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;
Rappe, N. J., borgmästare;
Rylander, C. G., professor.
Sekreterare:
Gårdö, K. G., assessor.
Lokal: överståthållarämbetet, Beridarbansgatan 17; tel. 22 70 80.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
1 juni 1956):
Det rättspsykiatriska undersökningsväsendet bär fått sin nuvarande organisation
år 1945. Organisationen består av två helt skilda delar, den ena avsedd för
undersökning av misstänkta som är häktade och den andra för undersökning av
misstänkta på fri fot. Sinnesundersökning av häktad sker sålunda å sinnessjukavdelning
vid fångvården, medan undersökning av den som är på fri fot verkställes
vid de statliga sinnessjukhusen å de s. k. rättspsykiatriska stationerna. Vid tillkomsten
av organisationen rådde viss tvekan om lämpligheten av en sådan uppdelning
av undersökningsväsendet. Strafflagberedningen hade föreslagit inrättande
av en gemensam organisation för undersökningarna av häktade och icke häktade
genom ombildning av en del av sinnessjukavdelningarna vid fångvården till
rättspsykiatriska anstalter. När statsmakterna stannade för den uppdelade organisationen
— främst av det skälet att det ur statsfinansiell synpunkt beredde svårigheter
att uppföra nya anstalter för undersökningsväsendet — skedde detta under
betonande av att anordningen kunde godtagas såsom ett övergångsstadium till
en mera ändamålsenlig organisation. Riksdagen underströk, att det närmast rörde
sig om en provisorisk lösning och att det var angeläget att frågan om sinnesundersökningsväsendets
organisation upptogs till förnyad prövning så snart förhållandena
det medgav. Man hoppades, att den organisation som sålunda tillskapades i
avbidan på en definitiv lösning skulle vara kapabel att nedbringa de långa väntetiderna.
Under de första åren efter organisationens tillkomst höll arbetsbalansen
sig också i stort sett på en godtagbar nivå. Så småningom försämrades emellertid
läget. Försök gjordes då att genom provisoriska åtgärder av olika slag bemästra
svårigheterna, men dessa åtgärder kunde endast bringa tillfällig lättnad. Arbetsbalansen
var under de första åren av 1950-talet, .särskilt för de icke häktade, stadigvarande
mycket hög med därav följande långa väntetider.
I syfte att få till stånd en grundlig inventering av de möjligheter som stod till
buds att åstadkomma en snabb förbättring av förhållandena tillkallade jag år 1952,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om
åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökningarna. Det stod då
fullt klart, att organisationen var otillräcklig för sitt ändamål, men då det med
hänsyn bl. a. till psykiaterbristen icke var möjligt att genomföra en snabb utbyggnad
av denna, uppdrogs åt de sakkunniga att söka andra utvägar för att komma till
rätta med den stora arbetsbalansen. De sakkunniga avlämnade år 1953 en promemoria
med förslag till skilda åtgärder i detta syfte, vilken promemoria lades till
grund för proposition till 1954 års riksdag (nr 203). Med de framlagda förslagen
avsågs att få till stånd en differentiering av sinnesundersökningarna allt efter fallens
mer eller mindre krävande beskaffenhet och att förhindra onödig vidlyftig
-
55
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
het hos utlåtandena. I syfte att främja en effektiv kontroll över arbetssättet inom J Ju;
organisationen föreslogs därjämte att fråga om anstand med avgivande av utlåtande
skulle prövas av medicinalstyrelsen i stället för, såsom tidigare varit fallet,
vederbörande domstol. Propositionen bifölls av riksdagen med vissa jämkningar
(första lagutskottets utlåtande nr 26), och de nya bestämmelserna trädde i tillämpning
den 1 juli 1954.
Efter 1954 års lagändringar förbättrades läget märkbart, men det har redan visat
sig, att förbättringen även denna gång endast varit temporär. Vid slutet av år 1955
började arbetsbalansen åter stiga, och denna utveckling har sedermera fortgått.
Den 1 maj 1956 var antalet väntande inom organisationen för icke häktade 143 och
för häktade 184. Beträffande de häktade är detta den högsta siffra som förekommit
sedan år 1945. Med nuvarande kapacitet hos organisationen innebär denna
höga arbetsbalans, att undersökningstiden i medeltal uppgår till omkring fyra månader.
Den i lagen stadgade normala maximitiden, sex veckor, är sålunda i praktiken
för denna grupp genomsnittligt sett mer än fördubblad. Även beträffande de
icke häktade är väntetiderna i många fall alldeles för långa. Det är uppenbart att
detta förhållande icke kan få fortbestå. Effektiva motåtgärder måste vidtagas, och
då möjligheterna att förbättra läget genom ändringar i undersökningsförfarandet
torde vara i huvudsak uttömda genom 1954 års lagstiftning, är det nu nödvändigt
att tillse, att organisationen får bättre kapacitet. Behovet härav har starkt understrukits
av 1956 års riksdag, som i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt en förutsättningslös
utredning angående en effektivisering av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.
Första lagutskottet har i det utlåtande som ligger till grund för
framställningen (nr 28) uttalat, att situationen med hänsyn särskilt till de avsevärda
väntetiderna för häktade för närvarande måste betraktas som synnerligen
otillfredsställande. Ehuru det icke med någon större säkerhet kan bedömas huruvida
läget är av övergående natur eller kan väntas bli bestående, anser utskottet
att några väsentliga förbättringar icke kan förväntas inträda med mindre särskilda
åtgärder vidtages. De olika åtgärder som hittills åvägabragts har icke lett till
några mera varaktiga förbättringar. Med hänsyn härtill och till sinnesundersökningarnas
stora betydelse för rättsvården måste, framhåller utskottet, tiden nu anses
vara inne att ej endast vidtaga smärre åtgärder för att snabbt ernå lättnader i
det rådande tillståndet utan även att till prövning upptaga alla tänkbara spörsmål,
vilka äger sammanhang med frågan hur man, på längre sikt, på detta område skall
kunna åstadkomma tillfredsställande förhållanden av bestående art.
På grund av det förut anförda vill jag nu förorda, att en utredning kommer till
stånd för en genomgripande översyn av det rättspsykiatriska undersökningsväsendets
organisation. Härvid bör som en viktig punkt utredas, huruvida effektiviteten
kan väsentligt ökas genom tillskapande av en enhetlig organisation. Som jag inledningsvis
framhöll förutsattes vid tillkomsten av den nuvarande organisationen, att
denna fråga efter en övergångstid skulle upptagas till prövning. Utredningen bör
emellertid i detta avseende vara helt förutsättningslös. Det är givet att en sammanslagning
skapar flera ingalunda lättlösta problem; bl. a. uppkommer frågan om
organisationen bör anknytas till fångvårdsviisendet eller till sinnessjukhusen eller
till äventyrs uppbyggas fristående med egna anstalter. Vid ett ställningstagande
härtill måste de skilda förutsättningar som föreligger i fråga om undersökning av
häktade och undersökning av icke häktade noga beaktas. Det samband som kan
föreligga mellan sinnesundersökningar i rättegång samt undersökning och behandling
på verkställighetsstadiet bör även tagas i betraktande. Som ett alternativ bör
undersökas, om icke de fördelar som en sammanslagning skulle innebära kan i det
väsentliga vinnas genom att uppdelningen i princip bibehålies men överbygges genom
en intim samordning och samverkan mellan de båda grenarna av organisationen.
Av största vikt är alt personalorganisationen är tillräcklig för de uppgifter som
56
Riksdagsberättelsen 1957
1 Ju: 41 åvilar undersökningsväsendet. I främsta rummet gäller detta själva läkarkåren.
Här möter emellertid ett mycket allvarligt problem, nämligen frågan om rättspsykiaterkårens
rekrytering. I själva verket förhåller det sig så, att den nuvarande
organisationen, som i sig själv är otillräcklig, blivit ytterligare försvagad genom
att ett flertal vakanta tjänster icke kunnat besättas på grund av brist på kvalificerade
sökande. Dessa rekryteringssvårigheter sammanhänger nära med att det överhuvud
taget råder stor brist på psykiatrer, men de torde även ha andra orsaker,
bl. a. att rättspsykiaterns arbete är av ganska speciell natur, vilket anses medföra
viss risk för isolering från yrkeskåren i övrigt. Det blir en angelägen uppgift för
utredningen att undersöka vad som kan göras för att lösa detta svåra problem.
Givetvis är det icke möjligt att uppbygga en effektiv undersökningsorganisation
om icke tillgång finnes till skickliga och erfarna rättspsykiatrer.
Såsom i olika sammanhang framhållits är det av betydelse, att rättspsykiatrernas
arbetskraft utnyttjas på mest effektiva sätt. Rättspsykiatern bör icke belastas med
sådant arbete, som med fördel kan överlåtas på icke-medicinsk personal. Åtskilligt
synes kunna vinnas genom att arbetet i detta avseende organiseras på ett ändamålsenligt
sätt. En intim samverkan bör vid sinnesundersökningarna äga rum mellan
läkare och socialarbetare. Möjligen kan det vara värdefullt att inkoppla även
psykologisk expertis i arbetet. Utredningen bör undersöka vilka möjligheter som
kan finnas att i dessa och andra hänseenden förbättra organisationen och dess
arbetsförhållanden.
Utredningsarbetet torde få anförtros åt särskilda sakkunniga. Bland dessa bör
ingå personer med närmare kännedom om förhållandena inom de två grenarna av
organisationen. Samråd bör äga rum med strafflagberedningen liksom med pågående
utredningar beträffande nybyggnadsverksamheten inom fångvården och
de statliga sinnessjukhusen.
Med sådana åtgärder av olika slag, som jag i det föregående antytt, kan man
icke räkna med några omedelbara resultat, utan de kommer i huvudsak att verka
först på längre sikt. Läget är emellertid så oroväckande, att även temporära, snabbt
verkande åtgärder måste tillgripas för att nedbringa balansen av väntande undersökningsfall.
Det torde böra uppdragas åt medicinalstyrelsen att i samråd med
fångvårdsstyrelsen undersöka vilka åtgärder som lämpligen kan vidtagas i sådant
syfte och framlägga förslag därom med det snaraste för beaktande vid budgetarbetet
under hösten detta år.
Utredningen har under tiden t. o. in. november månad 1956 hållit två
sammanträden.
Tidpunkten för utredningsuppdragets slutförande kan icke nu angivas
men utredningen beräknar att fortsätta sitt arbete under år 1957.
42. Namnrätt skommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande rätten till släktnamn och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1956):
Bomgren, E. G., justilieråd, ordförande;
Kock Lindberg, Karin, överdirektör, professor;
Ståhle, C. I., professor;
von Zweigbergk, Å. C., byråchef.
Sekreterare:
Gehlin, J. H. M., vice assessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 11/2 tr.; tel. 10 09 96 (sekreteraren).
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
57
Direktio (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den I Ju; 4.
15 juni 1956):
Författningsbestämmelser angående släktnamn finnes dels i förordningen den
5 december 1901 angående antagande av släktnamn, dels i den familjerättsliga lagstiftningen
i giftermåls- och föräldrabalkarna. Stadganden av viss betydelse för
skyddet av släktnamn ingår även i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken
samt i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura. Några
lagstadganden, som direkt giver uttryck åt en privat rättighet till släktnamn, finnes
däremot icke.
I den nyss omnämnda namnförordningen av 1901 regleras ordningen för antagande
och förändrande av släktnamn. Förordningen utgår från kyrkoböckerna;
det efternamn varmed en person är registrerad i kyrkobokföringen är i regel dennes
släktnamn. Person som saknar släktnamn kan enligt förordningen genom anmälan
till pastorsämbetet erhålla släktnamn. Föräldrabalken upptager i 5 kap. bestämmelser
om barns förvärv av släktnamn. Som allmän regel gäller, alt barn inom
äktenskap får faderns och barn utom äktenskap moderns namn. Äktenskapens
namnrättsliga förhållanden regleras i övrigt i giftermålsbalken. Bär stadgas bl. a.
att hustrun med vigseln erhåller mannens släktnamn (5 kap. 15 §). Genom anmälan
till pastor får hon emellertid rätt att bära sitt eget släktnamn i förening med
mannens släktnamn. Sådan anmälan kan ske antingen vid äktenskapets ingående
eller senare.
I de fall som nu nämnts sker förvärvet av släktnamn omedelbart efter legala
regler, genom domstols beslut eller efter anmälan till pastorsämbetet. I övrigt kan
nytt släktnamn erhållas endast efter ansökan, som normalt sker hos statistiska
centralbyrån men i vissa fall kan göras hos Konungen. Ansökan om godkännande
av släktnamn må enligt namnförordningen ej bifallas, om det nya namnet, såvitt
känt är, bäres av annan släkt och tillika är av mera egenartad beskaffenhet eller
därest detsamma kan väcka anstöt. Är fråga om förändring av mera egenartat
släktnamn, må ansökan ej heller utan skälig orsak bifallas.
Det råder en betydande ovisshet i fråga om det rättsliga skyddet för släktnamn.
Olägenheterna härav har under lång tid gjort sig påminta. Även i övrigt har släktnamnfrågor
vid åtskilliga tillfällen under senare tid varit aktuella. Här må erinras
om att kyrkomötet i skrivelse den 5 december 1946, nr 21, hemställt om en översyn
av gällande föreskrifter angående antagande av släktnamn. Vidare må nämnas att
frågan om en släktnamnslagstiftning vid flera tillfällen uppmärksammats inom
riksdagen och senast vid 1954 års riksdag. Vid denna riksdag hemställdes sålunda
i likalydande motioner (1:116 och 11:151) »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
begära en snar och allsidig utredning om rätten till släktnamn samt att för riksdagen
utan dröjsmål framlägges förslag till lag om släktnamn, varvid tillika genom
ändring av 5 kap. 15 § giftermålsbalken beredes möjlighet för gift kvinna att få
bära enbart sitt släktnamn såsom ogift». Av första lagutskottet hörda remissorgan
tillstyrkte samtliga bifall till motionärernas yrkande. Även utskottet (uti. nr 23)
ansåg, att frågan om en släktnamnslagstiftning borde göras till föremål för utredning.
I samband med en allmän utredning av namnrätten borde enligt utskottets
mening även upptagas spörsmålet om gift kvinnas släktnamn. Emellertid påpekade
utskottet, att man vid sammanträden med de delegerade för nordiskt samarbete på
lagstiftningens område och vid möten mellan de nordiska ländernas justitieministrar
dryftat planer om samarbete för uppnående av en enhetlig nordisk namnrätt
samt att dessa planer redan genom vissa åtgärder börjat förverkligas. Då det
vidare upplysts, att avsikten vore att här i landet upptaga frågan om en namnlagstiftning
till närmare utredning när auktorrättskommittén slutfört si11 arbete, fann
utskottet något initiativ från riksdagens sida icke erforderligt. Under åberopande
liiirav hemställde idskottet alt motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.
58
Riksdcigsberättelsen 1957
I Ju: jo Frågan om nordiskt samarbete på namnrättens område upptogs redan 1948 och
har vid sedermera hållna möten behandlats såväl av de delegerade för nordiskt
lagsamarbete som av de nordiska ländernas justitieministrar. År 1952 tillsattes i
Danmark en kommitté med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning om personnamn.
Från svensk sida bar professor emeritus Gösta Eberstein enligt uppdrag
deltagit i överläggningar med den danska kommittén. Hittills har detta samarbete
inskränkt sig till en skriftlig orientering rörande några av huvudfrågorna på området
samt utväxling av visst annat skriftligt material. Även i Norge lär inom
kort en utredning rörande namnrätten komma att tillsättas med bemyndigande att
deltaga i nordiskt samarbete härom. I Finland iakttager man däremot tills vidare
en avvaktande hållning, och från Islands sida torde det på grund av landets säregna
namnskick knappast finnas intresse för samarbete rörande namnrätten.
Tiden synes nu vara inne att tillsätta en svensk kommitté för utredning av
namnrätten. Härigenom skulle jämväl tillmötesgås från dansk sida framförda
önskemål. Utredningen bör avse dels den privaträttsliga frågan om ensamrätt till
släktnamn, dels frågor om förvärv och förlust av rätt till släktnamn enligt familjerättsliga
regler, häribiand särskilt frågan om hustrus namn, samt dels de av såväl
privaträttsliga som offentligrättsliga hänsyn beroende frågorna, under vilka förutsättningar
antagande av nytt släktnamn i administrativ ordning skall få ske. Redan
den gjorda översikten ger vid banden, att dessa olika grupper av namnfrågor går
i varandra och äger inbördes sammanhang på ett sådant sätt, att det icke låter sig
göra att från utredningen undantaga någon av dem. Flera beröringspunkter med
rätten till släktnamn äger även frågorna om antagande och ändring av förnamn. I
den mån det kräves för uppdraget bör även sådana frågor nu upptagas till utredning.
Skulle det härvid visa sig ändamålsenligt, bör utredningen ha befogenhet att
även i övrigt överväga hithörande problem och avgiva därav föranledda förslag.
Släktnamnet är ofta den grund på vilken en varumärkesrätt eller en firmarätt
bygger. I stor utsträckning användes såsom varukänneteckcn eller firma just vederbörande
näringsidkares namn. På detta gränsområde mellan namnrätten och
rätten till kännetecken, som användes i näring, föreligger flera problem. Den namnrättsliga
utredningen synes med hänsyn härtill böra bedrivas i nära samarbete
med den pågående utredningen beträffande varumärke och firma. Åtskilligt arbete
som redan utförts av denna utredning bör namnrättsutredningen kunna tillgodogöra
sig.
Den förordade utredningen synes böra bedrivas förutsättningslöst. Dock må
några spörsmål nämnas, som bör ägnas särskild uppmärksamhet.
I fråga om namnförvärv och namnbyte i administrativ ordning synes åtskilliga
frågor böra undersökas. Rätten att antaga nytt släktnamn har för närvarande i
regel som förutsättning att vederbörande icke redan är bärare av ett »egenartat»
namn. I administrativ praxis har detta begrepp i stort sett fått den innebörden, att
alla namn som icke slutar på son eller dotter ansetts egenartade, även sådana som
är nära nog lika allmänt förekommande som son-namnen. Det bör prövas, om
nämnda begrepp även framdeles skall vara vägledande vid namnändring och om
det i så fall bör erhålla en annan innebörd. Likaså bör övervägas, huruvida mindre
restriktiva regler än för närvarande kan uppställas beträffande antagande av nytt
namn för sådana personer, som redan bär egenartade släktnamn, och för rätten att
upptaga namn som tidigare burits i släkten.
Den språkliga prövningen av nya släktnamn har nyligen varit föremål för översyn
av 1952 års släktnamnskommitté. Med hänsyn härtill synes nu knappast vara
anledning att ånyo upptaga hithörande problem. Emellertid bör den förordade utredningen
icke vara förhindrad att taga ställning även till dylika frågor i den män
de äger särskilt samband med uppdraget i övrigt.
Vad härefter angår de familjerättsliga reglerna för förvärv av släktnamn lämnar
dessa i vissa fall utrymme för den enskilde att välja mellan två eller flera namn.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
59
Har synes böra undersökas i vad mån reglerna angående valrätt kan utvidgas, varvid
särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om hustrus rätt att under äktenskapet
bibehålla ett tidigare buret namn och barns rätt att antaga faderns eller moderns
namn.
Vad eljest beträffar den materiella namnrätten, d. v. s. den enskildes ensamrätt
till det egna namnet, är det vissa frågor som här träder i förgrunden. I somliga fall
kan kollisioner tänkas uppkomma utan att namnrätt förvärvats enligt familjerättens
regler eller på grund av administrativt beslut, t. ex. då ett namn har gammal
hävd eller namnbäraren inflyttar till riket eller naturaliseras. Det bör undersökas
om regler kan uppställas för lösandet av sådana kollisioner.
Utredningen synes vidare böra pröva om utlänning i andra fall än nyss sagts
under vissa förutsättningar kan göra anspråk på skydd för sitt namn här i riket.
Särskilt bör övervägas, huruvida ett dylikt skydd bör gälla till förmån för medborgare
i övriga nordiska länder och om, på motsvarande sätt, svensk medborgare
bör äga ett skydd för sitt namn i de nordiska grannländerna. Det är möjligt att
sistberörda frågor bör lösas genom en konvention mellan de nordiska länderna.
Namnrätten i vidare bemärkelse är icke inskränkt till bärare av släktnamn. Såsom
subjekt för namnrätt kan även tänkas brukare av pseudonym, signatur, artistnamn
och liknande, liksom namnrätt kan tillkomma också juridiska personer, t. ex.
stiftelser och ideella föreningar. Ofta har emellertid ideella föreningars benämning
mera gemensamt med firma än med namn i egentlig mening och hör därför mera
samman med varumärkes- och firmautredningen. Här föreligger alltså ytterligare
ett problem på gränsen mellan de båda utredningarna, som bör behandlas i samråd
dem emellan. En angränsande fråga, som endast ofullständigt blivit löst i svensk
rätt, är skydd för namnet på periodisk skrift eller annan tryckt skrift.
Uppenbarligen är icke alla namn av den beskaffenhet, att de kan komma i åtnjutande
av fullt namnskvdd. Allmänt burna namn utan varje särprägel torde blott
kunna få ett partiellt skydd. Härvid blir det förut berörda kravet på »egenart» hos
namnet och innebörden av detta krav av betydelse.
I fråga om innehållet i den enskildes ensamrätt till sitt namn bör undersökas
mot vilka former av intrång den skall kunna göras gällande eller med andra ord
om det nu gällande skyddet mot namnets användande som släktnamn eller som
varumärke eller firma bör utsträckas till att avse varje obehörigt användande av
namnet, exempelvis även som pseudonym, signatur, artistnamn eller liknande. Vid
bifall till talan om intrång i namnrätt har hittills förbud meddelats svaranden att
vidare använda namnet. Undersökas bör om förbudssanktionen lämpligen kan förbindas
med ersättning för vållad skada, eventuellt även sådan av ideell art, och i
vissa fall med straff, samt huruvida förbud mot .särskilda former av namnets begagnande
av obehörig bör förutsätta alt den berättigade kan styrka sig ha förfång
därav.
En viktig men svårlöst fråga, som uppstår redan på det administrativa planet,
rör likhetsprövningen mellan släktnamn. I samband med undersökningen av detta
problem bör det utredas i vad mån den namnbeviljande myndigheten vid sin prövning
skall beakta eventuella kollisioner mellan släktnamn och andra kännetecken,
till vilka en enskild rätt kan förefinnas. Uppenbart är nämligen att innehavare av
varumärke, firma, pseudonym, signatur eller artistnamn kan ha olägenhet av att
någon antager elt släktnamn som så liknar kännetecknet i fråga att det kan förväxlas
därmed. Det förtjänar prövas, om icke ett allmänt förväxlingsskydd liknande
det som redan gäller inom varumärkes- och firmarätten bör ha visst utrymme
även i namnrätten.
En central fråga är, i vad mån den som anser sin rätt ha blivit kränkt genom
annans antagande av släktnamn i administrativ väg, skall äga att inför domstol
eller hos myndighet påfordra, att namnmyndighetens beslut upphäves. Därest en
sådan befogenhet finnes böra lagfästas, bör ävenledes övervägas om viss prcklusionstid
bör stadgas, inom vilken talan senast skall ha anställts.
Ju: 4
60
Riksdagsberättelsen 1957
I JlU 42 I visst sammanhang'' med frågan om talan mot namnmyndighetens beslut att medgiva
antagande av släktnamn står spörsmålet, om ett uppbudsförfarande i namnärenden
bör införas. Vid ett dylikt förfarande skulle ansökningar om antagande
av nytt namn kungöras viss tid före avgörandet för att den vars rätt kan vara berörd
skall kunna framställa invändning medan ärendet alltjämt är under myndighetens
prövning.
Statistiska centralbyråns beslut i ärende angående antagande av nytt släktnamn
kan icke överklagas. Det synes emellertid böra prövas, om icke dylika frågor genom
besvär skall kunna upptagas i högre instans.
Den ifrågasatta utredningen torde böra verkställas av särskilda sakkunniga.
Deras arbete bör bedrivas i erforderligt samråd med professor emeritus Gösta
Eberstein, vars särskilda uppdrag att stå i förbindelse med den danska kommittén
härmed får anses slutfört. Utredningsarbetet bör bedrivas i samarbete med motsvarande
sakkunniga i de nordiska grannländerna.
Utredningen har hållit ett första sammanträde den 25 augusti 1956. Utredningsarbetet
pågår.
43. Utredning angående justitieombudsmannens tillsgnsbefogenhet
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa av riksdagen i skrivelse den 31 maj 1956 (nr 342) begärd utredning
om justitieombudsmannens tillsynsbefogenhet gentemot kommunala
myndigheter (se Post- och Inrikes tidn. den 26 juli 1956):
Beckman, N. A. T., justitieråd, ordförande;
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;
Alexanderson, K. E., häradshövding, led. av I kamm.;
Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.;
Lodenius, V. G., hemmansägare, andre vice talman, led. av I kamm.
Sekreterare:
Holmquist, B. G., hovrättsassessor.
Lokal: Militieombudsmansexpeditionen; tel. 10 14 56 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet
Nordenstam till statsrådsprotokollet den 29 juni 1956):
Innevarande års riksdag har såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagit ett förslag till ändring av 96 § regeringsformen, enligt vilket riksdagens
ombudsmän skall efter den instruktion riksdagen utfärdat ha tillsyn över
dem, som i allo är underkastade ämbetsansvar. Detta innebär bland annat, att
kommunala befattningshavare, med undantag av ledamöter i beslutande kommunal
församling, ställes under justitieombudsmannens uppsikt, i den mån ämbetsansvar
överhuvud föreligger för dem. Sammansatt konstitutions- och första lagutskott,
som behandlat ifrågavarande ärende, har i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (nr 2) förklarat sig anse att vissa föreskrifter, som begränsar justitieombudsmannens
tillsyn, erfordras för att trygga den kommunala självstyrelsen. En
ligt utskottets mening bör sålunda — i annat fall än då fråga är om administrativt
frihetsberövande — klagomål som regel icke upptagas då möjlighet att bos statlig
myndighet överklaga kommunal myndighets beslut ej utnyttjats. Har klagorätten
utnyttjats, bör justitieombudsmannen däremot alltid vara oförhindrad att vid prövning
av lagligheten av den statliga myndighetens beslut även pröva lagligheten av
det kommunala organets beslut. Föreskrifter i sådant avseende skulle enligt utskottets
mening lämpligen kunna införas i instruktion, enär tillsynen enligt 96 § rege
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
61
ringsformen skall ske efter den instruktion riksdagen utfärdar. Utskottet uttalar, I Ju: 44
att utformningen härav synes böra ske genom särskild utredning i samråd med
representanter för de kommunala förbunden. I skrivelse den 31 maj 1956 (nr 342)
bar riksdagen under åberopande av utskottets utlåtande bos Kungl. Maj:t anhållit
om den ytterligare utredning varom anförts i utskottsutlåtandet.
Utredningen har under tiden september—november 1956 hållit 5 sammanträden.
I ett sammanträde ha representanter för de kommunala förbunden
deltagit.
Utredningens arbete beräknas bliva slutfört i januari 1957.
44. Sakkunniga för översyn av äktenskapslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956 för
att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor:
Walin, A. G., justitieråd, ordförande;
Beckman, Sigrid, advokat;
Hesser, S. C. E. T., hovrättsassessor, tillika sekreterare;
Hamrin-Thorell, Ruth, redaktör, led. av I kamm.;
Svedberg, E. D., hemmansägare, led. av I kamm.;
Thorsson, Inga, förbundsordförande, led. av II kamm.
Lokal: Stora Nygatan 2 AIT; tel. växel 23 66 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
7 december 1956):
Giftermålsbalken utfärdades den 11 juni 1920 och trädde i kraft den 1 januari
1921. Den tillkom efter samarbete med Danmark och Norge, i vilka länder nya äktenskapslagar
också kom till stånd vid ungefär samma tid. Även Finland och Island
tillgodogjorde sig samtidigt resultatet av det nordiska samarbetet på detta
område. Alla de nordiska äktenskapslagarna byggde på vissa gemensamma grundsatser,
som fastslogs vid samarbetet: makarnas likställighet i fråga om såväl rättigheter
som skyldigheter, vardera makens rätt att under äktenskapet råda över sin
egendom och skyldighet att ensam svara för sin skuld samt den lika delningen på
grund av giftorätt vid äktenskapets upplösning. Även i övrigt tillämpar lagarna i
stort sett samma principer men har dock på varierande sätt löst åtskilliga ej oviktiga
frågor.
Under den tid giftermålsbalken varit gällande har väsentliga ändringar i levnadsförhållandena
inträtt och yrkanden har framställts om mer eller mindre djupgående
reformer inom äktenskapsrätten. Hittills har emellertid endast få jämkningar
vidtagits i den svenska giftermålsbalken. Även de danska och isländska lagarna
är blott i obetydlig utsträckning ändrade. I Norge däremot genomfördes år
1937 en ganska omfattande revision, som gjort att den norska lagen kommit att
i högre grad skilja sig från de övriga. Finland slutligen har år 1948 vidtagit ändringar
i sin äktenskapslag, varigenom man i huvudsak — bland annat genom införande
av hemskillnadsinstitut — närmat den finska lagen till de övriga nordiska
liindernas men också delvis prövat nya vägar. Någon gemensam nordisk översyn av
lagarna har icke förekommit.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1949 uppdrog jag den 22
i samma månad åt advokaten Sigrid Beckman att såsom sakkunnig inom justitiedepartementet
utarbeta en sammanfattning av erfarenheter och synpunkter från
62
Riksdagsberiittelsen 1957
I Ju: 14 det praktiska rättslivet angående giftermålsbalkens tillämpning och behovet av ändringar
däri. Advokaten Beckman avgav den 9 oktober 1951 en rapport i ämnet,
vilken upptager ett ganska stort antal önskemål som dock delvis är av mera speciell
natur. De viktigaste spörsmålen gäller försörjningfrågor och den ekonomiska
uppgörelsen vid skilsmässa eller makes död. Frågan om behovet av ändringar i gällande
regler om äkta makars förmögenhetsförhållanden behandlades därefter vid
det tjugonde nordiska juristmötet i Oslo 1954. Följande år beslöt Nordiska rådet
rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka förutsättningarna
för en revision av den i vissa länder gällande lagstiftningen om äktenskap
och makars förmögenhetsförhållanden, så att denna skulle bli så likartad som
möjligt. Vid 1956 års möte med de delegerade för nordiskt lagsamarbete enades
man om att äktenskapslagstiftningen i vissa punkter, såsom beträffande makars
förmögenhetsförhållanden, upplösning av äktenskap och vissa villkor för äktenskaps
ingående, borde upptagas till revision på samnordisk bas. Vid justitieministermöte
i Helsingfors i oktober 1956 har konstaterats att det i samtliga länder —
frånsett Island som vid detta tillfälle icke var representerat — föreligger önskemål
om en sådan gemensam överarbetning av äktenskapsrätten.
Det synes uppenbart, att nya samhälleliga och ekonomiska förhållanden medfört
en ändrad uppfattning i åtskilliga äktenskapsrättsliga frågor. Detta är särskilt
fallet beträffande de ekonomiska spörsmål som aktualiserats vid äktenskaps upplösning
genom skilsmässa. Även de regler om makars egendom, som gäller vid äktenskaps
upplösning genom makes död, har med tiden kommit att framstå som
mindre tillfredsställande. Beträffande makars förmögenhetsförhållanden i övrigt
torde behovet av ändringar vara mindre; detsamma gäller i fråga om villkoren
för äktenskaps ingående och upplösning. Jämväl på dessa områden har utvecklingen
dock medfört behov av jämkningar i de gällande bestämmelserna.
Med hänsyn till det anförda synes skäl föreligga att i enlighet med de framkomna
önskemålen nu verkställa en översyn på samnordisk grundval av vissa delar av
den äktenskapsrättsliga lagstiftningen. Arbetet härmed bör bedrivas genom att hithörande
frågor göres till föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, vilka
träder i förbindelse med motsvarande sakkunniga från övriga nordiska länder.
Angående de allmänna riktlinjer som från svensk sida bör företrädas vid reformarbetet
och de frågor som därvid bör upptagas till närmare undersökningar
må anföras följande.
Mellan makar råder i princip giftorättsgemenskap. Om makarna icke uteslutit
denna ekonomiska gemenskap genom äktenskapsförord, omfattar giftorätten principiellt
all egendom; visst undantag gäller endast i fråga om rättighet, som ej kan
överlåtas eller eljest är av personlig art. Det bör emellertid undersökas om icke
ytterligare undantag bör uppställas. Särskilt har den ökade användningen av försäkringar
aktualiserat spörsmålet i vad mån sådana skall ingå i giftorättsgodset.
Problemet gäller främst pensionsförsäkringar, både egenpensioner och pensioner
som ena maken tecknat till förmån för den andra. I allmänhet synes dylika försäkringar,
i den mån de tillgodoser ett socialt rimligt behov, såvitt möjligt böra gå
vid sidan av bodelningen.
I fråga om förvaltningen av makarnas egendom är huvudregeln att make ensam
råder över sitt giftorättsgods; beträffande vissa slags egendom uppställes dock till
skydd för andra maken särskilda inskränkningar. Sådana gäller bland annat beträffande
fast egendom. Det bör övervägas om icke motsvarande bör gälla för bostadsrätt;
denna form för lösande av bostadsfrågan har fått allt större betydelse.
Även beträffande andra tillgångar kan en undersökning ådagalägga att det bör
införas särskilda förvaltningsföreskrifter. I detta sammanhang bör också utredas
huruvida icke jämväl för enskild egendom bör genomföras vissa inskränkningar
i rätten att förfoga däröver då det erfordras för familjens behov.
Då giftorättsgemenskapen upphör, vilket i allmänhet sker först vid skilsmässa
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
G3
eller ena makens död, skall bodelning ske. Härvid skall i princip makarnas behåll- 1 »Ju: 14
na giftorättsgods delas lika mellan dem. Stundom leder denna likadelning till obilliga
resultat. Vad först angår skilsmässofallen anmärktes redan vid giftermålsbalkens
tillkomst att principen gjorde att man kunde skilja sig till pengar. Genom det
ökade antalet skilsmässor har denna anmärkning fått stegrad aktualitet. I speciella
fall kan visserligen rättelse åstadkommas med hjälp av skadeståndsbestämmelser i
giftermålsbalken. Det synes emellertid böra utredas, om icke en mera allmän möjlighet
till jämkning av likadelningen bör införas, åtminstone i de fall där äktenskapet
varit av kortare varaktighet. Härvid bör tillika undersökas, om man icke kan
genomföra ett ur systematiska synpunkter påkallat särskiljande av skadeståndsoch
jämkningsregler.
I fråga om bodelning vid makes död är problemet mera invecklat och utgör här
en del av det allmänna spörsmålet, vilken rätt som vid den ena makens död bör
tillkomma den efterlevande. Hithörande frågor är i regel aktuella endast då det
finns bröstarvingar efter den döde; saknas sådana, erhåller den efterlevande i allmänhet
hela den dödes kvarlåtenskap på grund av arv. Om det finns bröstarvingar,
skall bodelning ske mellan dem och den efterlevande. Den egendom som härvid tillfaller
den efterlevande är emellertid ofta otillräcklig för dennes behov. Redan tidigare
har i olika sammanhang prövats, huruvida icke den efterlevande — oftast
hustrun — borde tillgodoses utöver vad som följer av reglerna om giftorätt. Vid
tillkomsten av giftermålsbalken övervägdes sålunda, om man icke efter mönster
av dansk och norsk lag borde införa rätt för den efterlevande att sitta i oskiftat
bo. Denna fråga togs åter upp i förarbetena till 1928 års arvslagstiftning, varvid
jämväl undersöktes om den efterlevande borde erhålla rätt till underhållsbidrag ur
den dödes andel; sistnämnda spörsmål dryftades även i förarbetena till 1930 års
testamentslagstiftning. Vid samtliga tillfällen ansågs det emellertid, att rättigheter
av hithörande slag skulle komma att göra alltför stort intrång i bröstarvingarnas berättigade
anspråk. Tiden synes emellertid vara inne att ånyo taga upp dessa spörsmål.
Det torde ej överensstämma med nutida uppfattning, att de i äktenskapet grundade
förpliktelserna sträcker sig intill dödsfallet men ej får längre verkningar.
Tvärtom finner man det numera naturligt, att make på olika vägar söker trygga
den efterlevandes försörjning efter sin bortgång. Samtidigt har den sociala omdaningen
på olika sätt minskat arvets betydelse för den yngre generationen. Det synes
därför böra undersökas, om icke en ordning bör införas, som i högre grad
än den gällande tillgodoser den efterlevandes behov. Härvid kan ifrågakomma att
den efterlevande erhåller rätt till underhållsbidrag ur den dödes andel. Vid sidan
av eller istället för en sådan rätt kan övervägas att tilliigga den efterlevande en mer
eller mindre omfattande rätt att sitta i oskiftat bo. Även andra lösningar är tänkbara,
såsom rätt för den efterlevande alt nyttja bostaden, större eller mindre del
av lösöret, jordbruksfastighet, som givit familjen dess bärgning, o. s. v. Vid valet
mellan olika utvägar att lösa spörsmålet bör beaktas, att det är eu fördel om större
nordisk rättslikhet kan åstadkommas på en så viktig punkt som denna.
Regler till skydd för efterlevande make kan vidare vara erforderliga i sådana
fall, då bröstarvingar visserligen icke finnes men den efterlevandes rätt till arv
är utesluten genom testamente. Även här gör sig de förut nämnda behovssynpunkterna
gällande.
Ett speciellt spörsmål föreligger då bodelning skall ske med bröstarvingar, som
icke är makarnas gemensamma. Principen om likadelning kan här medföra att
make tvingas avstå egendom till den andras barn. Detta kan många gånger te sig
obilligt; särskilt gäller detta då ett för den efterlevande förut okänt barn uppträder
med anspråk i dödsboet. Frågan får ökad betydelse om utomäktenskapliga
barn erhåller arvsrätt även efter fadern. Ett särskilt behov av skydd för efterlevande
make synes här föreligga, och det bör utredas vilka regler som i sådant
hänseende bör införas.
64
Riksdagsbe rättelsen 195 7
[ Jjj. Av icke ringa praktisk vikt är bestämmelserna om vilken egendom vardera ma
ken
vid bodelningen har rätt att bekomma på sin lott. Huvudregeln är att make äger
erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. Att sålunda vid
delningen helt gå efter vem av makarna som formellt är ägare till den ifrågavarande
egendomen kan emellertid i fråga om sådana tillgångar som arbetsredskap,
möbler, bostadsrätt m. m. leda till mindre lyckliga resultat. Det bör undersökas om
det icke åtminstone beträffande vissa slag av tillgångar i stället är lämpligare med
en ordning, enligt vilken fördelningen sker efter vardera makens behov. Denna
princip är genomförd i lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad
eller äktenskapsskillnad m. m. I detta sammanhang synes även böra undersökas,
om nämnda lag bör inarbetas i giftermålsbalken och om därvid även bör
givas bestämmelser med avseende å hyresrätt vid makes död.
Vad hittills anförts har avseende på det normala fallet att giftorättsgemenskap
föreligger mellan makarna. Då giftorätt är utesluten, har de spörsmål som hänför
sig till detta institut och till bodelning icke aktualitet. Däremot får i dylika fall
frågan om skydd för frånskild eller efterlevande make ökad betydelse. Vid utredningen
i ämnet bör detta förhållande uppmärksammas.
I det föregående har endast berörts vissa spörsmål av mera allmän betydelse. Vid sidan
av dessa har, såsom framgår av advokaten Beckmans rapport, ett stort antal
mera speciella frågor uppkommit vid giftermålsbalkens tillämpning och önskemål
har framställts om ändringar av olika bestämmelser däri; detta gäller bland annat
reglerna om lysningsförfarandet, om gällande tiomånadersfrist för kvinna som vill
ingå nytt äktenskap och om medlingsinstitutet. Vid den nu avsedda utredningen
bör även dessa frågor tagas upp till behandling.
Vissa av de förut behandlade spörsmålen avser förhållandena vid endera makens
död och de har därför en anknytning till arvslagstiftningen. I enlighet med
ett av Kungl. Maj:t den 21 maj 1954 givet uppdrag har ärvdabalkssakkunniga i samråd
med kommittéer som i Danmark och Norge tillsatts för revision av arvslagstiftningen
behandlat vissa sådana spörsmål. De skyddsregler som med tanke på
dödsfall kan anses behövliga till efterlevande makes död har emellertid ytterst sin
grund i den förbindelse som makarna ingått genom äktenskapet, och det torde icke
vara möjligt att diskutera en reform av äktenskapsrätten utan att därvid innesluta
vad som bör gälla vid makes död. Frågan härom bör därför, oavsett om regler i
ämnet anses böra införlivas med giftermålsbalken eller med ärvdabalken, upptagas
vid den nu avsedda utredningen; med hänsyn härtill bör ärvdabalkssakkunnigas
berörda uppdrag återkallas.
Vad angår reglerna om äktenskaps ingående och upplösning må erinras om att
jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 tillkallat särskilda
sakkunniga för utredning om de sjukdoms- och abnormtillstånd som bör utgöra
äktenskapshinder; den nu avsedda utredningen bör därför icke gå in på hithörande
spörsmål.
Såsom förut anförts bör den ifrågasatta utredningen verkställas av särskilda sakkunniga
i samarbete med motsvarande sakkunniga i de nordiska grannländerna.
T fråga om efterlevande makes rätt bör samråd äga rum med de kommittéer som i
Danmark och Norge tillsatts för revision av arvslagstiftningen. De sakkunnigas arbete
bör bedrivas i erforderligt samråd med riksmarskalken Birger Ekeberg, vilken
såsom ledamot i lagberedningen haft väsentlig del i arbetet på den nuvarande äktenskapslagstiftningen.
45. Utredning om formerna för ökat nordiskt samarbete inom kriminologien.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 21 december 1956 för att verkställa
utredning om formerna för ökat nordiskt samarbete inom kriminologien:
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
65
Andenses, Johs., professor, dr. juris. I Ju: 45
Lokal: Kriminologiska institutet vid universitetet i Oslo.
Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
21 december 1956):
Den 16 december 1955 anmälde jag i statsrådet fråga om nordiskt krimonologiskt
samarbete och angav därvid bl. a. följande synpunkter på denna fråga. Betydelsen
av kriminologisk forskning torde numera vara allmänt erkänd, ökade kunskaper
om brottsligheten och dess uppkomst är oundgängliga för ett framgångsrikt bekämpande
av kriminaliteten. Ett stort antal kriminologiska forskningsanstalter har
också under senare år kommit till stånd på många platser i utlandet, däribland
även några i de nordiska länderna, ehuru de institutionella resurserna där är tämligen
blygsamma. Under senare år har i Sverige vid olika tillfällen förslag framförts
om en utvidgad forskningsverksamhet på kriminologiens område. Då inom
det kriminalpolitiska reformarbetet sedan länge förekommer ett nära samgående
mellan de nordiska länderna, ligger det nära till hands att söka bygga vidare på
den grund som redan lagts och ytterligare utveckla det nordiska samarbetet beträffande
den kriminologiska forskningen. Olika alternativ är givetvis tänkbara därvidlag.
Det mest rationella torde vara att söka tillskapa ett gemensamt nordiskt
forskningsinstitut, som drives i gemenskap av alla länderna och där forskare från
hela Norden kan finna arbetsuppgifter. Tidpunkten torde även vara lämplig att ta
ställning till frågan om icke den fortsatta utbyggnaden av den kriminologiska
forskningen i de nordiska länderna borde —- i större eller mindre grad — ske på
gemensam bas. Slutligen har i detta uttalande anförts, att många skäl talar för att
man i detta läge borde undersöka möjligheterna att söka samordna tillgängliga resurser.
På min hemställan förordnade Kungl. Maj:t samma dag, att Nordiska rådets
yttrande skulle inhämtas över det förslag till nordiskt samarbete på kriminologiens
område, som omförmäldes i mitt anförande.
Inom Nordiska rådet hänvisades förslaget (sag A 25) till juridiska utskottet, som
uttalade (indstilling nr 9), att ett närmare nordiskt samarbete inom kriminologien
finge anses önskvärt men att utskottet ännu icke önskade ta ställning till frågan
huruvida ett sådant samarbete nödvändigtvis borde ske genom upprättandet av ett
verkligt forskningsinstitut. Detta spörsmål liksom spörsmålet över huvud om formerna
för det nordiska samarbetet på området borde enligt utskottets mening närmare
dryftas av regeringarna i samråd med intresserade vetenskapsmän och existerande
vetenskapliga institut på området. Rådet avgav rekommendation till regeringarna i
enlighet härmed (rekommendation nr 4/1956).
Frågan om nordiskt samarbete inom kriminologien dryftades sedermera vid de
nordiska justitieministrarnas och Nordiska rådets niomannautskotts gemensamma
möte i Helsingsfors hösten 1956. På min inbjudan hölls därefter i Stockholm en
konferens mellan vetenskapsmän och andra sakkunniga från Danmark, Finland,
Norge och Sverige. Bland deltagarna märktes ledarna för de krimonologiska instituten
vid universiteten i Aarhus och Oslo, föreståndaren för det kriminologiska institutet
vid Stockholms högskola samt professorerna i straffrätt vid universiteten
i Helsingfors och Uppsala och vid Stockholms högskola.
EU ökat nordiskt samarbete inom den krimonologiska forskningen skulle ha särskild
betydelse med hänsyn till reformarbetet på brottspåföljdernas område. Detta
arbete bör, i den mån det är möjligt, grundas på kriminologiska utredningar om
det brotlslingsklientel, som avses med en viss lagreform eller ny behandlingsmetod.
Särskilt betydelsefullt är att på bredast möjliga basis kunna fastställa utfallet
av hittills brukade reaktioner och nyare terapeutiska erfarenheter beträffande
5 nihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
66
Riksdagsberättelsen 1957
I Jli: 45 klientelet. Då reaktionssystemet, tack vare det nordiska samarbetet, i viktiga avseenden
är likformigt i de nordiska länderna, torde parallellt upplagda eller efter samma
vetenskapliga plan utförda klientelundersökningar i betydande mån vidga den
empiriskt vunna kunskap som reformarbetet kräver. Självfallet kan undersökningsresultat,
vunna på grundval av forskning rörande ett lands klientel, icke utan vidare
läggas till grund för överväganden vid ett annat lands reformarbete, men de kan
tjäna till kontroll av de egna forskningsresultaten eller föranleda att reformarbetets
arbetshypoteser omprövas eller modifieras.
Vid sidan av nu antydda undersökningar med direkt kriminalpolitisk målsättning
är det av största betydelse att få till stånd forskningsarbeten av mera teoretisk
natur, även om de först på något längre sikt kan erhålla kriminalpolitisk betydelse.
Till denna typ av undersökningar hör bl. a. forskningar rörande aktuella och
ur samhällets synpunkt speciellt oroande brottslighetsfenomen, exempelvis motorfordonstillgrepp.
Kunskapen om de individuella och sociala förhållanden som ligger
bakom dylika företeelser är synnerligen ofullständig och skulle säkerligen
ökas väsentligt genom jämförande, likformigt upplagda studier från de skilda länderna.
Sådana studier torde vara ägnade att bidraga till förståelsen av de sociala
strukturförändringar och sinsemellan stridiga handlingsmönster, som sannolikt ligger
bakom åtskilliga av dessa aktuella brottslighetsfenomen.
Som ett ytterligare exempel på kriminologiska arbetsuppgifter, där nordiskt
samarbete skulle äga praktisk betydelse för de särskilda ländernas forskning och
reformarbete, kan nämnas det fortsatta arbetet med en likformig kriminalstatistik,
både när frågan gäller den löpande årsstatistiken och återblickande översikter
över brottslighetsutvecklingen i stort. Dessa samordningsfrågor har diskuterats i
andra sammanang men förtjänar fortsatt uppmärksamhet.
Nordiskt samarbete på kriminologiens område torde även ha uppgifter att fylla
på ett annat plan än primärforskningens. Med den livliga verksamhet som utvecklats,
ej minst i de nordiska länderna, på kriminalvetenskapens alla områden,
särskilt inom kriminologien och den därmed sammanhängande behandlingsforskningen
samt inom kriminalpolitiken, är det av vikt, att de enskilda vetenskapsmännen
och institutionerna liksom de praktiskt arbetande kriminalpolitiska instanserna
har möjlighet att få en överblick över de skilda forskningsarbeten, som utförcs
inom det nordiska kulturområdet. Det gäller bl. a. att lätt vinna kontakt med
forskningen inom de övriga länderna för utbyte av tryckta eller otryckta publikationer
samt erhållande av informationer om pågående undersökningar och reformarbeten.
Ett permanent organ för en dylik informations- och kontaktverksamhet
skulle säkerligen avsevärt befrämja och rationalisera den kriminologiska forskningen
i de särskilda nordiska länderna. Även i fråga om de internationella kontakterna
med europeisk och amerikansk kriminologi synes ett dylikt gemensamt
kontaktorgan ha betydelsefulla uppgifter att fylla. Det skulle kunna stå de nordiska
kriminologerna till tjänst med informationer om utländska vetenskapliga organisationer,
forskningsinstitutioner, bibliotek och kliniker samt förmedla studiebesök
och litteraturutbyte. Särskilt värdefull torde en fortlöpande bibliografisk redovisning
rörande utländsk litteratur, forskningsrapporter, mötesförhandlingar
in. m. kunna bli för planläggningen och genomförandet av nordiska forskningsarbeten.
Omvänt skulle ett samnordiskt kontaktorgan kunna utföra motsvarande
tjänster åt utländska kriminologer, som önskar information rörande nordiska förhållanden.
De huvudsakliga synpunkter som framkom vid den förut omnämnda konferensen
i Stockholm framgår av följande, av konferensdeltagarna godkända sammanfattning:
»1.
Vid mötet rådde enighet om att den kriminologiska forskningen inom de nordiska
länderna måste kraftigt stärkas. Hittills har det ställts alldeles otillräckliga
resurser till den kriminologiska forskningens förfogande, något som resulterat i
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
67
att (let kriminalpolitiska arbetet i alltför hög grad saknat fast empirisk grundval. I Ju: 45
Bland annat framhölls betydelsen av en tillfredsställande rekrytering av forskare,
något som förutsätter inrättande icke endast av forskarstipendier utan även av
befattningar såväl vid universiteten som inom administrationen. Vidare underströks
vikten av att en rimlig jämvikt skapas mellan den grundläggande forskning som
har anknytning till universitet och behandlingsinstitutioner och den forskning
som bedrives på uppdrag av administrativa myndigheter för direkt praktiska ändamål,
l. ex. inom lagstiftning och fångvård.
2. Det konstaterades vid mötet, att det hittills brustit i koordinationen mellan institutioner
och forskare inom de kriminologiska facken i de nordiska länderna.
Det underströks som ett starkt önskemål att skapa bättre kontaktmöjligheter.
3. Förslaget att inrätta ett gemensamt nordiskt kriminologiskt institut diskuterades.
Till stöd för detta förslag anfördes, att en sådan gemensam institution kunde,
till ömsesidig stimulans, sammanföra representanter för de olika vetenskapsgrenar
som är företrädda inom den kriminologiska forskningen (juridik, psykiatri, sociologi,
etc.). Det påpekades, att varje särskilt land saknar möjlighet att ensamt skapa
en dylik allsidigt sammansatt institution. Emellertid framhölls från flera håll, att
tiden för upprättandet av ett sådant institut icke vore mogen ännu, utan att man
tills vidare i första hand borde inrikta sig på att stärka forskningen inom de särskilda
länderna. Vidare framhölls de tekniska svårigheter som det skulle innebära
att vid ett gemensamt institut organisera undersökningar i de olika länderna, särskilt
om man icke kunde stödja sig på effektiva nationella forskningsinstitutioner.
4. Allmän enighet rådde om att man borde tillskapa något slag av nordiskt samarbetsorgan
med representanter för de olika länderna. Detta organ skulle ha till
uppgift att förmedla kontakt mellan nordiska kriminologer. Till organet borde
knytas ett sekretariat, och det pekades på möjligheten att förlägga detta till något
av de redan existerande kriminologiska forskningsinstituten. Ett samarbetsorgan
av detta slag skulle även kontinuerligt följa brottslighetens utveckling i de olika
länderna (ungdomsbrottslighet, recidivism, alkoholbrottslighet, etc.). En ytterligare
uppgift för organet vore att dryfta frågan vad som kan göras för att koordinera
den nordiska kriminalstatistiken och eljest underlätta möjligheterna att erhålla
kännedom om förhållanden berörande kriminaliteten i annat nordiskt land.
5. Vid mötet väcktes även förslag om att det nämnda samarbetsorganet skulle utbyggas
till ett nordiskt forskningsråd för kriminologi. Detta råd skulle genom bidrag
från de olika länderna disponera över relativt stora belopp, så att rådet kunde
självt taga upp forskningsuppgifter eller uppdraga sådana uppgifter till bestående
nationella institutioner eller enskilda forskare. Rådet skulle kunna inrätta
forskarbefattningar på längre eller kortare tid och utdela resestipendier. Förslaget
att inrätta ett dylikt råd väckte stor anslutning, men det framhölls från några håll
all frågan krävde vidare överväganden innan slutlig ståndpunkt kunde tagas.
(i. Det var icke möjligt att på mötet ta ståndpunkt till vilka konkreta forskningsuppgifter
som kunde tänkas ha största intresset ur gemensam nordisk synpunkt.
Åtskilliga förslag framfördes emellertid i detta avseende. Såsom lämpliga uppgifter
anfördes den allmänna brottsutvecklingen i de olika länderna samt vissa brottstyper
av ständigt ökande betydelse, såsom biltillgrepp och rattfylleri. Det skulle
kunna bli fråga såväl om undersökningar, som genomföres i vart och ett av de nordiska
länderna efter likartade riktlinjer och metoder, som om undersökningar,
som bedrives av en nordisk forskargrupp. Denna fråga torde få bedömas i varje
siirskilt fall med hänsyn till forskningsuppgiftens beskaffenhet. En viktig gemensam
nordisk forskningsuppgift vore att utreda orsakerna till att kriminaliteten i
skilda avseenden utvecklas olika i de särskilda länderna trots i stort sett likartade
samhällsförhållanden. Vidare påpekades betydelsen av att man vid genomförandet
av en bestämd forskningsuppgift kan arbeta med jämförelsematerial från olika länder.
»
68
Riksdagsberättelsen 1957
I Ju: 45 På grundval av de synpunkter som sålunda framkommit bör nu en utredning
komma till stånd rörande de mest praktiska och lämpliga formerna för ett ökat
nordiskt samarbete inom kriminologien. För denna uppgift torde en särskild utredningsman
få tillkallas. Av flera skäl synes det önskvärt att detta uppdrag lämnas
åt ledaren för det kriminologiska institutet vid universitetet i Oslo, professorn
i straffrätt vid samma universitet, dr. jur. Johs. Andenses. Utredningsmannen bör
hålla erforderlig kontakt med ledarna för övriga kriminologiska institut samt med
andra vetenskapsmän och sakkunniga på området i Norden.
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
69
I U: 2
U trike sdep artementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Svenska gruppen av nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel
m. m. (1954, 1955, 1956: I 5)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 juli och bemyndigande den 9
november 1951:
Edberg, R. F., ambassadör, ordförande;
Pålsson, P. O., häradsdomare, led. av I kamm.;
Kristensson, G. F. N., landshövding, bankofullmäktig, led. av II kamm.;
Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;
Grym, J. F., kronojägare, led. av I kamm.
Sekreterare:
Hedin, S. F., e. o. andre sekreterare.
Direktiven för kommittén, se 1952: I U 5.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit plenarsammanträde
den 28—29 september 1956 i Göteborg. Vidare har gruppordförandena
och sekreterarna hållit tre förberedande sammanträden under fem
dagar samt sekreterarna ett sammanträde under tre dagar. Den svenska
gruppen har sammanträtt sex gånger under sju dagar. Mellan sammanträdena
ha ordföranden och sekreteraren utövat en förhållandevis omfattande
utredningsverksamhet.
Kommittén avlämnade den 29 november sitt den 29 september dagtecknade
»Slutbetänkande» (SOU 1956:45). Kommittén har därmed ansett sin verksamhet
avslutad.
2. Sakkunniga i frågan om en eventuell revision av FN-stadgan (1955: I 6)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 november 1954:
Holinbäck, Å. E. V., f. d. rektor vid Uppsala universitet, professor emeritus,
ordförande;
Edberg, R. F., ambassadör;
Gihl, K. S. T., professor emeritus, t.f. sakkunnig i folkrätt i utrikesdepartementet.
Sekreterare:
Högstedt, C.-F., förste sekreterare.
De sakkunniga ha icke sammanträtt under år 1956. Sedan beslut fattats,
att de sakkunnigas i augusti 1955 avgivna betänkande skulle tryckas (SOU
1956: 44), har däremot visst kompletterande arbete utförts.
Såsom i 1956 års riksdagsberättelse nämnts var de sakkunnigas uppdrag i
huvudsak slutfört genom avgivandet av ovannämnda betänkande men hölls
70
Riksdagsberättelsen 1957
I tf: 3 Öppet i avvaktan på FN:s ställningstagande vid dess tionde ordinarie möte
1955 till revisionsfrågan. Detta ställningstagande gick ut på, att en konferens
för omprövning av stadgan skall äga rum vid lämplig tidpunkt.
Uppdraget anses därför slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sill verksamhet vid ingången av 1957
3. Understödsnämnden för rysslnndssvenskar (1954, 1955, 1956:1 1)
Tillsatta enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1934:
Petrén, B. A. S., ordförande;
Johnsson, B. E., ordförande i statens lönenämnd, statskommissarie, ordförandens
ställföreträdare;
Corin, G. E. M., kansliråd, tillika sekreterare;
Carlsund, A., f. d. överingenjör.
Suppleant:
Qvarnström, W., civilingenjör.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiven för nämnden, se 1936: U 1.
Nämnden har under 1956 sammanträtt 46 gånger.
4. Utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks- och sjöfartsårenden
(1954, 1955, 1956: I 2)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 september 1948:
Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, ordförande;
Öbrink, J. H., byrådirektör;
Brusewitz, S. I., direktör;
Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamm.
(avliden den 30 december 1956);
Linderstam, B. Hj., ombudsman i Svenska maskinbefälsförbundet (fr. o. in.
den 13 december 1955);
Åkesson, N. H., sjökapten, verkst. direktör i Sveriges fartygsbefälsförening.
Ersättare:
Chefen för utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå;
von Dehvig, R., byrådirektör;
Forssblad, D„ sjökapten;
Karlsson, G., redaktör;
Lycke, H., förste ombudsman (fr. o. in. den 13 december 1955);
Tufvasson, K. E., sjökapten.
Sekreterare:
Åkerrén, B. O., t.f. förste sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiven för nämnden, se 1949: I U 5.
Nämnden har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt tre
gånger.
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
71
5. Beredningen för frågor rörande europeiskt ekonomiskt samarbete
(1954, 1955, 1956: I 3)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 december 1948:
Sahlin, S. E. G., envoyé, ordförande;
Browaldh, K. E„ bankdirektör;
Danielsen, N., bruksdisponent;
von Heidenstam, R. M., kabinettskammarherre;
Johansson, K. A. A., direktör;
Strand, A. W., riksgäldsfullmäktig, förste vice talman, led. av I kamm.;
Wetterlind, Å. J., direktör.
För att deltaga i överläggningar med beredningen i vad avser frågor, sammanhängande
med Sveriges samverkan med den europeiska Kol- och stålunionen:
Geijer,
K. A., ordförande i Landsorganisationen, led. av I kamm.;
Isaksson, W., ordförande i Svenska gruvindustriarbetareförbundet;
Waldenström, E., direktör;
Wijkander, K. E. T., bruksdisponent.
Sekreterare:
Virgin, E. O. G., byråchef.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiven för beredningen, se 1949: I U 6 och 1953: I U 3.
Beredningen har under år 1956 sammanträtt två gånger.
6. Utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa
atomkraftsfrågor (1954, 1955, 1956: I 4)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 november 1948 och
den 11 februari 1955:
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm., ordförande;
Svedberg, T., professor;
Funke, G. W., fil. dr.;
Brynielsson, H. A. B., civilingenjör;
Rynell, S. H. G., beskickningsråd, tillika sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiven, se 1950: I U 6 och 1956: I U 4.
Beredningen har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
en gång.
Beredningen har den 23 mars 1956 avgivit yttrande över betänkande utarbetat
av 1955 års atomenergiutredning (SOU 1956: 11).
IU: 6
72
Riksdagsberättelsen 1957
Fö: l
Försvarsdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Försvarets arkivkommitté (1954:1 12; 1955:1 5; 1956:1 5)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 maj 1946 för att
verkställa utredning rörande gallring av försvarets arkivalier:
Wadén, I. P. J., förste arkivarie, ordförande;
Insulander, E. I., krigsråd;
Swedberg, B. B. H., kamrerare.
Expert:
Åberg, A. R. E., e. o. förste arkivarie.
Sekreterare:
Broomé, J. R. B., e. o. förste arkivarie.
Lokal: Krigsarkivet, Stockholm 80; tel. 67 08 05.
Direktiven för kommittén, se 1947: I Fö 19.
Genom beslut den 23 november 1956 har Kungl. Maj :t förordnat, att kommitténs
arbete skall upphöra.
2. Utredning rörande försvarets titelredovisningssystem
(1955:1 10; 1956:I 10)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 januari 1954 för att
verkställa utredning rörande försvarets titelredovisningssystem (se Postoch
Inrikes tidn. den 14 januari 1954):
Renlund, R. G., generaldirektör.
Expert:
Säfström, S. O., byrådirektör (fr. o. m. den 7 april 1956).
Sekreterare:
Stenman, P. A., förste byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fö 10.
Utredningen har under tiden 16 november 1955—10 november 1956 haft
26 sammanträden.
Utredningen har den 10 november 1956 avgivit promemoria (stencilerad)
med förslag till ändrad titelredovisning för försvaret.
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
3. Sakkunniga för översyn av inskrivningsförordningen m. m. (1954: I 13;
1955:1 6; 1956:1 6)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 september 1950 för
att verkställa översyn av inskrivningsförordningen ävensom därmed sam
-
73
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
manhängande bestämmelser (se Post- och Inrikes tidn. den 2 september J FÖJ 4.
1950):
Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;
Nygren, H. O., överste.
Experter:
Gärdin, P. F„ överstelöjtnant;
von Otter, S. F., kammarrättsassessor;
Wernstedt, L. G. L:son, kapten;
Abramson, B. E., aktuarie (fr. o. m. den 20 oktober 1956).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1285
ordf.) rikssamt. växel 23 62 00.
Uppdraget avser i första hand att omarbeta inskrivningsförordningen och
därmed sammanhängande författningar m. m. till överensstämmelse med
det nya system för inskrivningsförättningar, som beslöts vid 1950 års riksdag,
samt med det nya folkbokföringssystemet.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 52
sammanträden.
Utredningen har den 20 juli 1956 avgivit förslag till inskrivningsinstruktion
(stencilerat).
Utredningens arbete kommer att fortsätta under år 1957.
4. 1952 urs värnpliktsutredning (1954:1 14; 1955:1 7; 1956:1 7)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 mars 1952 för att
inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande behovet av omskolning
i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet
till armén samt därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 april 1952):
Lindholm, P. S., statsråd, led. av II kamm. (t. o. m. den 21 november 1956);
Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm. (fr. o. m. den 22 november
1956).
Experter:
Borgquist, F., seminarielärare;
af Burén, H., major.
Sekreterare:
Gyllenram, K. Å. G., byrådirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ank. 1771
och 1767, 1768 sekreteraren), rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1953:1 Fö 17.
Utredningen har utfört vissa specialutredningar och sammanställningar
i anslutning till det praktiska genomförandet av utredningens i betänkande
år 1955 framlagda förslag rörande värnpliktsutbildningen vid flygvapnet.
Vidare har samråd tagits med utredningen av centrala myndigheter i vissa
principiella värnpliktsfrågor.
Utredningen har den 29 februari 1956 avgivit yttrande till statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet över ett av 1954 års utredning rörande
74
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 4 totalförsvarets personalbehov framlagt förslag till särskild utbildning för
uppskovsvärnpliktiga in. fl.
I övrigt har utredningsarbetet varit vilande i avvaktan på slutresultatet av
1954 års förenämnda utredning.
5. 1953 års örlogsvarvsutredning (1954:1 15, 1955:1 8, 1956:1 8)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 juli 1953 för att
verkställa utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juli 1953):
Widell, G. A., landshövding, ordförande;
Björck, K. G., generalmajor;
Kemmer, T. G. O., marindirektör;
Lindh, G. E., kommendör;
Lundeqvist, G., verkst. direktör vid Kockums Mek. Verkstads AB;
Schreil, P. J. E., verkstadsdirektör;
Backström, A. H., ordförande i försvarsverkens civila personals förbund;
Thorsén, Å, byrådirektör, ordförande i försvarets civila tjänstemannaförbund.
Sekreterare:
Bertman, H„ byrådirektör.
Lokal: Nybrogatan 24, 2 tr. t. v., Stockholm Ö; tel. 62 58 23 eller 63 43 60.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fö 15.
Utredningen har under tiden den 11 november 1955—den 1 november 1956
haft nio sammanträden, omfattande tillhopa 18 sammanträdesdagar.
Utredningen har haft överläggningar med fortifikationsförvaltningen samt
marinledningen.
Ordföranden och sekreteraren har för utredningens räkning haft överläggningar
med representanter för Karlskrona stad. Representanter för utredningen
har vidare närvarit vid krigsövning inom Sydkustens marindistrikt.
De i föregående arbetsredogörelse (1956: I Fö 8) anmälda utredningarna
genom särskilda utredningsmän angående vissa ekonomiska frågor avseende
marinverkstäderna resp. byggnadsfrågornas handläggning vid örlogsvarven
har slutförts.
Utredningen har yttrat sig över olika till densamma remitterade ärenden.
Utredningen avser att i stort sett ha avslutat sitt arbete med utgången
av år 1956 och att avge sitt betänkande i början av år 1957.
6. Utredning rörande, utnyttjandet av hålkortsanlciggningar inom försvaret
(1954: I 16; 1955:I 9; 1956:I 9)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1953
för att inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande utnyttjandet
av hålkortsanläggningar inom försvaret:
Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;
Wallén, G. B., kansliråd.
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
Experter:
Stenman, P. A., förste byråsekreterare;
Pernelid, V. Å. E., ingenjör;
Santesson, B. H. C. J., kamrerare (t. o. in. den 20 oktober 1956);
Lindgren, A. S. V., kamrerare (fr. o. in. den 21 oktober 1956).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1285
ordf.) rikssamt. växel 23 62 00.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 18
sammanträden.
Utredningsarbetet kommer att försätta under år 1957.
7. Försvarets fastighetsnämnd (1955:1 11; 1956:1 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1954 för utredning
av försvarets fastighetsfrågor in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den
26 april 1954):
Wesström, E. A., landshövding, ordförande-,
Ahlberg, C. F., regionplanedirektör;
Berg, J. G., f. d. fastighetsdirektör (fr. o. in. den 5 januari 1956);
Brusewitz, B. E. L., överste (t. o. in. den 31 mars 1956);
Brandberg, K. G., överste (fr. o. in. den 1 april 1956);
Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I kamin.;
Höijer, G., krigsråd;
Silfverberg, K. J. A., överste;
Snellman, U. H., byggnadsråd;
Öjborn, L. E., t. f. överdirektör.
Experter:
von Greyerz, P. E. H., kansliråd;
Lange, H„ överste;
Norberg, A. O., överste (t. o. in. den 11 maj 1956);
Myhrman, S. O., överste (fr. o. in. den 12 maj 1956);
Lidström, E. J. A., överste.
Sekreterare:
von Horn, R. C. F. B., förste kanslisekreterare.
Biträdande sekreterare:
Morling, B. J. A., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 1 mars 1956).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn.
1289), rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för nämnden, se 1955:1 Fö 11; tilläggsdirektiven, se 1956:1
Fö 11.
Nämnden har under tiden januari—november 1956 hållit 7 sammanträden.
Härjämte har nämnden avlagt besök i Boden, Linköping, Umeå och
Östersund, varvid nämnden förhandlat med statliga och kommunala myndigheter
rörande aktuella fastighets- och markfrågor. Inom nämnden har
tillsatts ett arbetsutskott med uppgift att förbereda ärenden genom undersökningar,
kontakter med myndigheter, upprättande av förslag in. m.
75
I För 7
76
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 7 Nämnden har fortsatt sina undersökningar rörande ett nytt övnings- och
skjutfält inom fjärde militärområdet samt beräknar att under 1957 kunna
framlägga förslag i frågan.
Nämnden har yttrat sig över olika till densamma remitterade ärenden.
Nämndens arbete kommer att fortsätta under år 1957.
8. 1954 års befälsutredning (1955: I 14; 1956:1 12)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juli 1954 för att
inom försvarsdepartementet verkställa översyn av framlagda förslag m. m.
rörande befälsfrågan (se Post- och Inrikes tidn. den 4 augusti 1954):
Lindholm, P. S., statsråd, led. av II kamm. (t. o. m. den 19 oktober 1956);
Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm. (fr. o. m. den 20 oktober
1956).
Experter:
Borgquist, F., seminarielärare;
af Burén, H., major.
Sekreterare:
Gyllenram, K. Å. G., byrådirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1771
och 1767, 1768 sekreteraren), rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1955:1 Fö 14.
Utredningen har under år 1956 verkställt vissa arbeten och undersökningar,
vilka i huvudsak inriktats på frågor rörande rekryteringen, utbildningen
och organisationen vid arméns befälskårer. I samband härmed har
utredningen följt verksamheten vid ett antal skolor och förband samt haft
överläggningar med representanter för försvarsväsendet.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
9. 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov (1955: I 15;
1956:I 13)
Tillkallade enligt Kungl Maj:ts bemyndigande den 26 november 1954 för
att verkställa utredning beträffande de värnpliktigas utnyttjande i det totala
försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 december 1954):
Thunborg, T. F., landshövding, ordförande;
Brandberg, K. G., överste;
Adolfsson, E. H. J., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Sehlstedt, O. A., chefredaktör, led. av II kamm.;
Eliasson, R. A. E., lantmästare, led. av II kamm.;
Aastrup, N. G. E., direktör, led. av I kamm.
Expert:
Söderbom, Å. H:son, överstelöjtnant (fr. o. m. den 28 februari 1956).
Sekreterare:
Sandmark, B. A., kapten (t. o. m. den 27 februari 1956);
Bergelin, P„ kapten (fr. o. m. den 28 februari 1956).
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 77
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1311). 1 Fjj; u
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fö 15.
Utredningen har under år 1956 hållit tre sammanträden.
Utredningen har yttrat sig över 1953 års civilförsvarsutrednings delbetänkande
angående civilförsvarets inriktning och fortsatta uppbyggnad.
I avvaktan på 1953 års civilförsvarsutrednings slutbetänkande och på resultatet
av 1955 års försvar sberedning har chefen för försvarsdepartementet
den 19 april 1956 beslutat att utredningens arbete tills vidare skall vila.
10. 1954 års värnpliktsavlöningsutredning (1955:1 16; 1956:1 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 december 1954 för
att verkställa utredning rörande ekonomiska och sociala förmåner till värnpliktiga
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1954):
Söderberg, G., t. f. expeditionschef, ordförande;
Rosenblad, U. S., byrådirektör;
Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.;
Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.
Experter:
Aldestam, N. A., förste aktuarie;
Wernstedt, L. G. L:son, kapten.
Sekreterare:
Persson, S. B., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 och rikssamt.
växel 23 62 00 (ordföranden och sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955:1 Fö 16.
Utredningen har under tiden den 21 november 1955—den 20 november
1956 hållit tolv sammanträden. Vidare har utredningen under år 1956 den 7
februari övervarit en av Centralförbundet Folk och Försvar anordnad konferens
i Åkers Runö, den 9 februari företagit en studieresa till arméns radarskola
i Göteborg m. m., den 22 mars närvarit vid en av försvarsstabens personalvårdsavdelning
anordnad personalvårdskurs i Höör och den 27 juni
företagit en studieresa till arméns skyddsskola i Rosersberg.
Utredningen har avgivit utlåtanden i två till densamma remitterade ärenden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957; utredningen räknar
med att i vissa avsnitt av sitt uppdrag kunna framlägga förslag under år
1957.
11. 7.954 års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret
(1955: I 17, 1956: I 15).
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 november 1954 och
den 26 oktober 1956 för att inom försvarsdepartementet verkställa utredning
78
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 11 beträffande vissa personalkårer in. in. inom försvaret (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 december 1954):
Curtman, C. W., f. d. överdirektör, verkst. direktör i Sveriges Lantbruksförbund,
ordförande;
Bergh, N. A. G., överste, verkst. direktör i AB Svenska Pressbyrån;
Hesselbom, K. E., elverkschef, led. av I kamm.;
Jerdenius, K. E., statskommissarie;
Paulsson, Å. B., lagbyråclief;
Wallén, G. B., kansliråd (fr. o. in. den 26 oktober 1956).
Experter:
Smedler, J.-E. G., kapten;
Skoglund, B. E. F., major;
Engdahl, G. V., kapten;
Cronvall, A. G., armédirektör av 2. graden;
Engström, E. H., byrådirektör (fr. o. in. den 21 mars 1956).
Sekreterare:
Lindstedt. A. V., förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Resare, A. C. R., förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (ankn. 1759, 1327).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fö 17.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—den 30 november
1956 hållit 23 sammanträden samt avlagt studiebesök vid Lv 3, S 1 och Ing 1.
Utredningen har bedrivit fortsatta undersökningar rörande den tekniska
personalen inom armén samt behandlat olika spörsmål i samband med avvägningen
mellan de inom den centrala tygförvaltningstjänsten sysselsatta
personalkategorierna, främst avseende armétygförvaltningen.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1957.
12. 1955 års för svar sberedning (1956: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
inom försvarsdepartementet under departementschefens ledning biträda med
översyn av överbefälhavarens år 1954 framlagda förslag till riktlinjer för
krigsmaktens fortsatta utveckling (Post- och Inrikes tidn. den 1 juli 1955):
Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I kamm.;
Larsson, S., rektor, led. av I kamm.;
Näsgård, B., riksgäldsfullmäktig, led. av I kamm.;
Svärd, N. G., partisekreterare, led. av I kamm.;
Boija, G., överingenjör, led. av II kamm.;
Hjalmarson, J. H., direktör, led. av II kamin.;
Larsson, G. K. V., lantbrukare, led. av II kamm.;
Ohlin, B. G., professor, led. av II kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
79
Skoglund, J. M., hemmansägare, förste vice talman, led. av II kamm.; \ fg; 13
Ståhl, M. D. E., redaktör, led. av II kamm.;
Thapper, G. F., metallarbetare, led. av II kamm.;
Åkerström, E. O., trämassearbetare, led. av II kamm.
Generalsekreterare:
Karleby, O., statssekreterare.
Sekreterare:
Paulsson, Å. B., lagbyråchef;
Stroh, O., kapten.
Experter:
Norberg, A. O., överste;
Rudqvist, O., överstelöjtnant (t. o. m. den 31 mars 1956);
Skoglund, C. G., major (fr. o. in. den 1 april 1956);
Arvas, D. G. C., kommendörkapten av 1. graden;
Westin, B. L. A., major;
Hansson, N. O., överstelöjtnant;
Fehrm, E. M., civilingenjör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00; rikssamt.
23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fö 16.
Beredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 12
sammanträden samt avlagt studiebesök vid Södertörns flygflottilj och ett
krigsflygfält.
Beredningens arbete beräknas bli slutfört under första hälften av år 1957.
13. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 för
att inom försvarsdepartementet verkställa viss översyn av de centrala försvarsförvaltningarnas
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari
1956):
Ledamöter:
Wallén, G. B., kansliråd, ordförande;
Fjellander, N. E. B., t. f. kansliråd;
Lyberg, F., byråchef.
Experter:
Insulander, E. I., krigsråd;
Wetterblad, R. I. T:son, byråchef (t. o. in. den 18 april 1956);
Persson, S. B., t. f. förste kanslisekreterare (fr. o. in. den 19 april 1956);
Larsson, N. H. C., överdirektör.
Sekreterare:
Kourtzman, E. P., förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (ankn. 1291, 1757).
80
Riksdagsberättelsen 1957
I FÖ; 13 Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 20 januari 1956):
I 1956 års statsverksproposition (bil. 6, s. 25) anmälde jag att genomförandet
av den av 1954 års riksdag beslutade omorganisationen av försvarets centrala tyg-,
intendentur- och civilförvaltning (prop. 1954:109; i det följande benämnd förvaltningspropositionen)
i huvudsak slutförts under andra halvåret 1955. Den
organisationsnämnd för behandling av vissa frågor i samband med övergången till
den nya organisationen, vilken jag tillsatt med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 4 juni 1954, hade upphört med sin verksamhet vid utgången av år 1955
och i skriftlig berättelse till chefen för försvarsdepartementet närmare redogjort
för denna verksamhet. Vid samma tidpunkt hade krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation
upphört såsom fristående myndighet och de avvecklingsfrågor, som
kvarstod vid årsskiftet, skulle enligt beslut av Kungl. Maj:t den 16 december 1955
handläggas av försvarets civilförvaltning. Arbetet därmed kunde beräknas komma
att bli av ringa omfattning.
Vidare erinrade jag om att jag vid anmälan av förvaltningspropositionen (s.
187) framhållit, att det med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för prövningen
av lönefrågorna, och med beaktande jämväl av den osäkerhet, som måste
vidlåda lönevärderingen av vissa tjänster för nytillkomna arbetsuppgifter, var
nödvändigt att underkasta lönesättningen omprövning sedan den nya organisationen
varit i kraft en tid. En konsekvens av denna uppfattning var att jag i förvaltningspropositionen
endast med försiktighet tillstyrkte, att ordinarie civila tjänster
nyinrättades eller att redan befintliga icke-ordinarie tjänster ombildades till
ordinarie. Vid behandlingen i propositionen av formerna för det fortsatta rationaliseringsarbetet
inom förvaltningarna uttalade jag biand annat att omständigheterna
kunde föranleda Kungl. Maj:t att framdeles föranstalta om översyn, total
eller partiell, av organisation och personalbehov.
I statsverkspropositionen framhöll jag att den nya förvaltningsorganisationen
tillämpats under så lång tid att värdefulla erfarenheter vunnits. Jag gav uttryck åt
den meningen, att den nya organisationen är mera ändamålsenlig än den gamla
och i stort sett motsvarat förväntningarna. Samtidigt uttalade jag emellertid, att
det låg i sakens natur att alla detaljfrågor icke kunde bedömas med säkerhet då i
samband med förvaltningsreformen ställning togs till det omfattande frågekomplex,
som omorganisationen innebar. Härtill kom att vissa principfrågor, såsom
frågorna om ordinarie- och extraordinariesättning av tjänster samt om avlöningskostnadernas
fördelning mellan avlönings- och sakanslag, vid förvaltningsreformen
erhöll en mera schematisk lösning. Dessa frågor borde nu upptagas till förnyad
provning. En översyn av organisationens personalbehov och tjänsternas lönesättning
var därför påkallad. Vid denna översyn, som borde komma till stånd
snarast, borde organisationens huvuddrag givetvis icke beröras. Jag meddelade i
anslutning till det anförda min avsikt att inom kort utverka bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för att verkställa ifrågavarande utredning.
I avvaktan på resultaten av den översyn som sålunda nu bör komma till stånd
har jag vid behandlingen av de centrala förvaltningsmyndigheternas äskanden för
nästa budgetår iakttagit den största återhållsamhet i fråga om att föreslå inrättande
av nya tjänster, löneregleringar eller ändringar i fråga om anställningsform.
För arbetsuppgifter, sammanhängande med utvecklingen av nya vapen, har jag
dock ansett mig böra föreslå att ett antal tekniska tjänster inrättas. De krav på
nya tjänster, som framförts av förvaltningarna i anslagsäskanden för nästa budgetår,
har sålunda till övervägande del icke ansetts böra beaktas i avbidan på den
kommande översynen. Dessa krav sammanhänger bl. a. med det ökade behov av
arbetskraft, som föranledes av den snabba militärtekniska utvecklingen. Betraflande
vissa områden har man härvidlag att beakta att ackumulerade behov av bl. a.
81
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
teknisk arbetskraft anmäldes av förvaltningarna i de förslag, som delvis låg till I F(j
grund för förvaltningspropositionen, men att dessa behov icke ansågs böra i alla
delar upptagas till prövning i avvaktan på erfarenheter av den nya organisationen.
Förvaltningarnas personalbehov bör nu omprövas mot bakgrunden av nuvarande
organisation och gjorda erfarenheter.
Beträffande de principfrågor, vilkas lösande blir aktuellt vid den förestående
översynen, får jag ytterligare anföra följande.
Förvaltningsreformen medförde i princip ingen ökning av de pensionsberättigande
tjänsterna. Antalet extra tjänstemän inom den centrala försvarsförvaltningen
är därför liksom tidigare stort. Detta förhållande torde bland annat medföra
rekryteringssvårigheter och snabb omsättning av personal. Fn alltför snabb omsättning
av bl. a. teknisk personal är av naturliga skäl ägnad att inverka menligt
på anskaffningsverksamheten. Olägenheterna med nuvarande ordning har starkt
understrukits av flera förvaltningar i deras förslag till anslagsäskanden för budgetaret
1956/57.
Enligt den nya organisationen är förvaltningarnas (utom försvarets civilförvaltnings)
personaluppsättning och personalens fördelning på olika enheter i detalj
fastställd genom de förteckningar, som finnes fogade till förvaltningspropositionen
och de beslut som sedermera meddelats angående personal vid förvaltningarna.
Genom denna anordning har visserligen skapats en fast utgångspunkt för den nya
organisationen, men systemet har även vissa olägenheter för förvaltningarnas del,
i det att de saknar befogenheter att utom ramen för dessa förteckningar in. m. anställa
ens biträdespersonal och intill senaste tid i princip även saknat befogenhet
att flytta personal mellan olika enheter inom vederbörande förvaltning. Genom
beslut den 16 december 1955 har emellertid Kungl. Maj:t medgivit vissa generella
lättnader i sistnämnda hänseende för tid fram till den 1 juli 1957. Vid översynen
bör undersökas i vilken utsträckning och i vilka former smidigare regler för anställande
och fördelning av personal kan förenas med kravet på en fast organisation.
I samband härmed bör prövas vilka möjligheter som föreligger att överföra
lönekostnader från sakanslag till avlöningsanslag.
•lag erinrar om att jag vid anmälan av förvaltningspropositionen framhöll att
bedömandet av detaljorganisation och personalbehov var särskilt vanskligt beträffande
vissa organisationsenheter. Så var fallet exempelvis beträffande marinförvaltningens
inköpsavdelning och normaliebyrå samt flygförvaltningens robotoch
luftbevakningsbyråer. 1 fråga om flygförvaltningens förrådsbyrå förordade jag
av särskilda skäl viss översyn framdeles. De sakkunniga bör ägna nämnda enheter
särskild uppmärksamhet. De sakkunniga bör även taga upp till behandling de
olika detaljfrågor, beträffande vilkas lösning jag vid anmälan av förvallningspropositionen
ställde mig i viss grad tveksam eller förordade eu omprövning senare.
Såsom jag i flera sammanhang framhöll vid anmälan av förvaltningspropositionen,
bör rationaliseringsåtgärder av olika slag inom den nya organisationens ram
kunna medverka effektivt till personalreduktioner. Jag vill här endast erinra om
att jag pekade på en vidgad användning av avancerade kontorstekniska hjälpmedel,
främst hålkortsmaskiner, som ett medel att åstadkomma besparingar av personal
för redovisnings- och rutinarbete. Vid översynen bör beaktas huruvida och
i vilken utsträckning personalminskningar kan bygga på bland annat denna grund.
Därvid bör i förekommande fall samråd äga rum med den inom försvarsdepartementet
tillsatta utredningen angående utnyttjandet av liålkortsanläggningar inom
försvaret. Uppmärksamhet bör ägnas de erfarenheter, som vunnits av förvaltningarnas
interna rationaliseringsorgan.
Den allmänna riktpunkten för de sakkunnigas översyn av förvaltningsorganisationen
bör givetvis vara att tillse att det inom de olika organisationsenheterna icke
svsselsättes mera personal än vad som är oundgängligen erforderligt med hänsyn
Ii 11 arbetsuppgifterna.
<1 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 som L
UiksdagBberättelsen.
82
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 13 Vissa frågor av betydelse för den centrala försvarsförvaltningen ankommer på
den av mig den 5 november 1954 tillkallade utredningen beträffande vissa personalkårer
inom försvaret. Denna utredning har bl. a. att ompröva fördelningen av
ledande tjänster inom förvaltningarna mellan militära, civilmilitära och civila
tjänstemän samt att undersöka huruvida icke tjänster kan göras alternativa i förhållande
till nämnda personalkategorier i större utsträckning än som nu är fallet.
Översynen bör därför icke avse dessa frågor, ehuru dock jämkningar på enstaka
punkter i fråga om personalkategori m. m. bör kunna föreslås i samråd med nyssnämnda
utredning.
Genom beslut den 30 juni 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för flygvapnet
att i samråd med flygförvaltningen verkställa utredning rörande frågan om arbetsuppgifterna
för flygförvaltningens materielinspektion och flygledningens inspektion
för den tekniska tjänsten samt att inkomma till Kungl. Maj:t med därav betingade
förslag. Jag förutsätter att denna utredning fullföljes så att resultaten av
densamma kan beaktas vid den allmänna översynen.
Det torde icke vara lämpligt att alltför mycket binda de sakkunniga genom detaljdirektiv.
De bör vara oförhindrade att taga upp olika problem, som är eller
under utredningens gång kan bli aktuella, blott dessa ligger inom ramen för här
ifrågavarande översyn och sålunda icke berör organisationens grunddrag. Vad beträffar
omprövningen av lönesättningen vill jag understryka att — liksom översynen
icke åsyftar några ingrepp i förvaltningarnas grundläggande organisatoriska
struktur —- det ej heller är fråga om någon allmän revision av de lönegradsplaceringar
som föreslogs i förvaltningspropositionen. Den bör endast ha till ändamål
att, med stöd av numera vunna erfarenheter, justera de lönevärderingar beträffande
vilka underlaget tidigare varit ofullständigt och att beträffande enstaka
tjänster rätta till eventuellt förefintliga uppenbara inkonsekvenser i lönesättningen.
De sakkunniga bör stå i kontakt med vederbörande personalorganisationer och
bereda dessa tillfälle att framlägga sina synpunkter i frågor som berör deras intressen.
De sakkunniga har under tiden den 27 januari—den 22 september 1956
hållit 31 sammanträden samt företagit studiebesök bland annat vid flygvapnets
försökscentral i Malmslätt under 2 dagar i april och vid Svenska Aeroplan
AB (Saab) under en dag i juni.
De sakkunniga har den 22 september 1956 avgivit ett stencilerat betänkande,
omfattande huvuddelen av översynsarbetet såvitt avser försvarets
civilförvaltning, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.
Uppdraget beräknas i sin helhet vara slutfört under år 1957.
14. Försvarets personalnämnd
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 februari 1956 för
att handlägga frågor rörande till följd av organisationsförändringar inom
försvaret övertalig personal (se Post- och Inrikes tidn. den 23 februari
1956):
Paulsson, Å. B., lagbyråchef, ordförande;
Skogh, S. A., byråchef;
Wallén, G. B., kansliråd.
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
83
Experter: I FÖI 14
Hallin, G. E., krigsråd;
Rosenblad, U. S., byrådirektör.
Sekreterare:
Stiernstedt, L. J. T., friherre, förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Nord, C. H., förste byråsekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 10 februari 1956):
Vid 1955 års riksdag fattades principbeslut rörande vissa ändringar i arméns
organisation.
Sålunda skall Norrlands dragonregemente omorganiseras till bataljon för utbildning
av beridna jägare samt jägare på motorcykel och cykel.
Livregementets husarer skall omorganiseras till bataljon för utbildning av jägare
på motorcykel och cykel, varjämte den för närvarande till Svea livgarde förlagda
utbildningen av fältpoliser skall överflyttas till bataljonen.
Vidare skall Livgardesskvadronen omorganiseras till ett delvis beridet garnisonsförband.
Södermanlands pansarregemente skall omorganiseras till regemente för pansarinfanteriutbildning,
i samband varmed nuvarande infanteriutbildning vid Upplands
regemente skall upphöra. Signalregementet och arméns signalskola skall flyttas
till Uppsala och därvid övertaga de av Upplands regemente disponerade anläggningarna
därstädes. Slutligen skall Svea ingenjörkår övertaga de nuvarande för
signalregementet avsedda anläggningarna i Solna.
Kungl. Maj:t uppdrog i brev den 3 juni 1955 åt chefen för armén att inkomma
med förslag till de närmare bestämmelser, som borde meddelas av Kungl. Maj:t
i anledning av nu nämnda organisationsförändringar.
Kungl. Maj :t förklarade Sig i samma brev vilja framdeles meddela beslut rörande
Herrevadsklosters, Gudhems och Utnäslöts remontdepåer samt ridskolan å
Strömsholm.
I skrivelse den 1 september 1955 har chefen för armén efter hörande av Försvarets
civila tjänstemannaförbund och Försvarsverkens civila personals förbund
tagit upp vissa allmänna personalproblem till behandling och bl. a. framhållit, att
såväl nu berörda organisatoriska ändringar som den översyn av organisationen av
stabs- och förvaltningstjänsten vid arméns förband, vilken pågår genom statens
crganisationsnämnds försorg, beräknas medföra att viss civil personal blir övertalig.
I skrivelsen anföres vidare att det ur personalvårdssynpunkt är önskvärt,
alt den övertaliga personal, som icke kan erhålla likvärdig anställning inom armén,
genom myndigheternas försorg erhåller anställning inom försvaret i övrigt, i annan
statstjänst eller på den privata arbetsmarknaden. I anslutning härtill hemställer
chefen för armén att en särskild nämnd tillsättes med uppgift att verka
för att genom omorganisationen vid armén övertalig civil personal erhåller annan
sysselsättning ävensom att besluta om avskedsförmåner åt sådan personal.
Enligt gjorda beräkningar kommer här ifrågavarande organisationsförändringar
att medföra att civil personal till ett antal av närmare 450 personer, av vilka över
200 kollektivavtalsanställda, blir övertalig under den närmaste treårsperioden.
Härtill kommer de civila ersättare för ekonomivärnpliktiga till ett beräknat antal
av 75, vilka från och med budgetåret 1956/57 icke längre erfordras i organisationen.
Ett nedläggande av remontdepåerna och ridskolan beräknas göra ytterligare
cirka 150 civila anslällningshavare övertaliga.
84
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 14
Sedermera har Försvarsverkens civila personals förbund i särskild skrivelse den
29 december 1955 gjort framställning i motsvarande syfte, avseende försvaret i
dess lielhet. Denna framställning var närmast föranledd av att vissa organisationsförändringar
är aktuella beträffande arméns tygverkstäder. Förbundet har, bland
annat, hemställt att de bestämmelser om särskilda förmåner till övertalig personal,
som tidigare med stöd av riksdagens bemyndigande i skilda sammanhang meddelats
beträffande viss övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
samt vid Stockholms tygstation m. in., måtte göras generellt tillämpliga.
Även andra organisationsförändringar inom försvaret än de som berörts i det
föregående kan komma att medföra att civil personal blir övertalig. Kommande
omorganisation av Blekinge kustartilleriförsvar blir sålunda av förhållandevis genomgripande
natur. Den centralisering till försvarets civilförvaltning av avlöningsutbetalningen
för försvarets tjänstemän enligt hålkortsmetod, vilken pågår
sedan något år, har beräknats kunna återverka på den lokala kassapersonalens
antal. Även i övrigt pekar utvecklingen mot ett ökat utnyttjande av hålkortsmaskiner
inom försvaret. Fn dylik utveckling är ägnad att medföra personalbesparingar.
En omorganisation av fastighetsförvaltningen inom försvaret enligt nu föreliggande
förslag torde även ge upphov till övertalighetsproblem. Fortifikationsförvaltningen
har i sitt nyligen avgivna förslag i ämnet anfört att en nämnd synes böra
inrättas för att såsom, rådgivande organ biträda ämbetsverket vid omorganisationens
genomförande, med uppgift bland annat att medverka till beredande av annan
anställning åt övertalig personal.
Icke obetydliga inskränkningar kan förutses komma att vidtagas i fråga om arméns
tygverkstäder. Dessa inskränkningar betingas av såväl kravet på rationalisering
av driften som det minskade reparationsbeliov, vilket blir en följd av den
pågående förnyelsen av materielen.
Även om tidpunkter ännu inte är fastställda för flera av de organisationsförändringar,
om vilka det här är fråga, torde man böra räkna med att de — om man
bortser från rationaliseringsarbete av sådan natur att det bör fortgå kontinuerligt
— skall vara genomförda inom en treårsperiod.
Följande må framhållas angående de personalproblem, som är att motse i detta
sammanhang. I fråga om exempelvis det successiva genomförandet av ändrad
stabs- och förvaltningsorganisation vid arméns förband har man att räkna med
så relativt få övertaliga anställningshavare vid varje förband, att några större
olägenheter knappast torde behöva uppstå. I andra sammanhang torde däremot
betydande svårigheter vara att emotse. Dessa kan mildras genom lämpligt avpassade
övergångstider och ändamålsenliga övergångsbestämmelser i samband med
organisationsförändringar samt genom aktiva insatser från de berörda anställningshavarnas
sida då det gäller att tillvarataga möjligheterna att erhålla annan
anställning. Jag förutsätter vidare att även framdeles kommer att gälla sådana allmänna
bestämmelser angående övertalig personal, som plägat intagas i de årliga
regleringsbreven för fjärde huvudtiteln. Dessa bestämmelser innebär att nytillkomna
och ledigblivna tjänster bör erbjudas övertalig personal samt att dylik
personal vid lika lämplighet i övrigt skall äga företräde till tjänst framför andra
sökande. Dessutom föreskrives vidgad rätt till ersättning för flyttningskostnader
för övertalig personal.
Med hänsyn till storleksordningen av de inskränkningar i fråga om civil personal
inom försvaret som enligt det förut anförda kan väntas uppkomma under
de närmaste åren bör enligt min mening särskilda åtgärder vidtagas. Jag erinrar
om att i anslutning till genomförandet av den omorganisation av försvarets centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltning, som beslutades av 1954 års riksdag
och som bl. a. innebar att krigsmaterielverket avvecklades, en personalnämnd
inrättades redan före organisationsbeslutet med uppgift att verka för omplacering
av personal hos nämnda verk. I samband med genomförandet av omorganisationen
avlöstes denna nämnd av en organisationsnämnd för den centrala försvars
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 85
förvaltningen med bl. a. uppgifter i avseende å placering av övertalig personal. J 14.
Sommaren 1955 tillsattes vidare en nämnd för vissa frågor rörande övertalig personal
vid Stockholms tvgstation. Ifrågavarande nämnder har avslutat sin verksamhet.
För att handläggningen av de olika frågor om övertalig personal, som blir
aktuella under de närmaste åren, skall kunna samordnas i görligaste mån, synes
det mig lämpligt att en personalnämnd för försvaret i dess helhet kommer till
stånd. Då dess verksamhet blir av riksomfattande natur får den att bemästra arbetsuppgifter
av annan storleksordning än de tidigare nämnderna. Nämnden bör
utöva sin verksamhet i samverkan med myndigheter, arbetsmarknadsorgan och
personalorganisationer. Den bör förskaffa sig en klar överblick över de personalproblem,
som betingas av organisationsförändringar inom försvaret, och bör vara
oförhindrad att såväl bos Kungl. Maj:t som hos vederbörande myndigheter föreslå
ur nämndens synpunkt ändamålsenliga övergångsbestämmelser i samband med
genomförandet av ändrade organisationsformer. Även i fråga om tidpunkt för
övergång till ändrad organisation och lämplig tidrymd för dennas genomförande
torde det i vissa fall vara av värde att nämndens mening inhämtas.
Alla möjligheter att placera övertalig personal inom försvaret bör självfallet
tillvaratagas. Nämnden bör verka för en konsekvent och effektiv tillämpning av den
i det föregående refererade bestämmelsen i regleringsbreven att nytillkomna och
ledigblivna befattningar och tjänster bör erbjudas övertalig personal. Jag räknar
även med att — i fail då besvär anförts — Kungl. Maj:t kan finna anledning att
anlita nämnden såsom remissinstans. Nämnden bör kunna träffa överenskommelse
ined försvarets myndigheter att anmälan om tillämnad anställning av personal i
allmänhet eller av vissa personalkategorier skall ske hos nämnden. Den bör jämväl
ha möjlighet att — i den utsträckning det bedömes lämpligt — hos Kungl.
Maj:t hemställa om förbud mot anställning inom försvaret utan dylik anmälan.
Genom anmälningar av ifrågavarande slag erhåller nämnden tillfälle att delge
berörda myndigheter sin uppfattning i olika anställningsfrågor och att i förekommande
fall hos Kungl. Maj:t framlägga de förslag beträffande omplacering av övertalig
personal, som nämnden bedömer möjliga och lämpliga. I likhet med vad
som uttalats vid inrättandet av de tidigare berörda nämnderna bör även denna
nämnd verka för att omskolning kommer till stånd där så erfordras. Bristande
specialisering bör — såsom jag tidigare uttalat i liknande sammanhang — icke i
och för sig utestänga en anställningshavare från viss anställning, därest han med
hänsyn till utbildning, ålder, erfarenheter m. m. kan beräknas inhämta erforderliga
specialinsikter inom rimlig tid. Nämnden bör givetvis verka för att övertalig
personal, som icke kan placeras inom försvaret, erhåller annan statsanställning
eller placeras på den allmänna arbetsmarknaden. Denna verksamhet, vars omfattning
blir beroende av hur förhållandena kommer att utveckla sig, kräver självfallet
intimt samarbete med arbetsmarknadsorganen. I vad rör den enskilda arbetsmarknaden
synes det naturligt, att den egentliga förmedlingsverksamheten utövas
av arbetsmarknadsorganen på initiativ av och i samverkan med nämnden.
I den mån anställningshavare, som kan beräknas bli övertalig, kan placeras i
annan anställning bör entledigande kunna medges utan att eljest tillämpad uppsägningstid
iakttages. I fall då särskilda skäl talar härför bör övertalig anställningshavare
kunna få kvarstå under viss övergångstid efter den tidpunkt, då vederbörande
med hänsyn till pågående omorganisation bort entledigas, under
förutsättning att lämpligt arbete kan beredas honom. Beslut härom bör kunna
fattas av vederbörande myndighet i samråd med nämnden.
Såväl i samband med omorganisationen av försvarets centrala förvaltning som vid
omorganisationen av Stockholms tygstation har Kungl. Maj: t med stöd av riksdagens
bemyndigande meddelat bestämmelser om särskilda ekonomiska förmåner
för övertalig personal. De skäl som föranlett utfärdandet av nämnda bestämmelser
gör sig enligt min mening gällande — sannolikt i vissa fall med ännu större
styrka _ även i detta sammanhang. Det får nämligen förutsättas att anställnings
-
86
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 14 havare kan komma att entledigas under sådana omständigheter att viss ekonomisk
gottgörelse skäligen bör tillerkännas vederbörande. Vid anmälan av kommande
proposition angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1956/57 m. m. har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t
att begära riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser av här ifrågavarande
slag. Dessa bestämmelser torde böra utformas enligt i huvudsak samma principer
som tidigare, motsvarande bestämmelser, varvid dock nu föreliggande särskilda
förhållanden bör beaktas. Därest bemyndigande utverkas, bör det ankomma
på nämnden att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser.
Även avgörandet av ersättningsärenden bör kunna anförtros åt nämnden.
Slutligen förutsätter jag att Kungl. Maj:t skall kunna utnyttja nämnden såsom
utredningsorgan i olika personalfrågor som sammanhänger med omorganisationer
inom försvaret.
Tillfälle bör beredas företrädare för myndigheter och personalorganisationer
att vid överläggningar med nämnden framlägga sina synpunkter på frågor, som
handlägges av nämnden.
Nämnden har intill den 1 november 1956 hållit 12 sammanträden samt
företagit studiebesök vid Gudhems och Herrevadsklosters remontdepåer, vid
ridskolan och Utnäslöts remontdepå samt vid Blekinge kustartilleriförsvar.
I syfte att kunna medverka till placering av övertalig personal inom andra
delar av försvaret har nämnden meddelat föreskrift om anmälningsskyldighet
beträffande lediga anställningar vid förband (motsvarande) inom
vissa områden. Löpande kontakt hålles med vederbörande myndigheter inom
försvaret, personalorganisationer och arbetsmarknadsorgan.
Genom nämndens medverkan har i huvudsak all genom omorganisationen
av Livregementets husarer övertalig personal kunnat beredas annan
statsanställning.
Efter överläggningar med fångvårdsstyrelsen har tillfälle till provtjänstgöring
i vakttjänst inom fångvården kunnat beredas övertaliga remontdressörer
och remontryttare.
Efter därom av nämnden gjorda framställningar har Kungl. Maj :t genom
särskilda beslut meddelat bestämmelser dels om särskilda förmåner för viss
övertalig personal vid försvaret, dels angående tjänstgöring inom fångvården
av viss övertalig personal, dels ock angående tillstånd till tjänsteförening
för viss övertalig personal inom försvaret. Härjämte har nämnden
hos Kungl. Maj:t hemställt om vidgad rätt till ersättning för flyttningskostnader
m. in. för övertalig personal inom försvaret vid omplacering till statlig
tjänst utom försvaret.
Nämndens arbete beräknas fortgå under år 1957.
15. 1956 års flijgbulleriitredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 maj 1956 för att
verkställa utredning av frågan om effektiva åtgärder mot flygbuller m. in.
(se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1956):
Treschow, J. A. A., f. d. kansliråd, ordförande;
Ahlberg, C. F., regionplanedirektör;
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
87
Grönfors, K. G. W., docent; I Fö: 15
Jonsson, K. I., byrådirektör;
Köhlmark, B. R., byrådirektör;
Möller, N. K. S., överste;
Ronge, H. E., docent.
Experter:
lngemansson, N. S. P., civilingenjör (fr. o. m. den 16 november 1956);
Gudinundson, G., direktör (fr. o. m. den 16 november 1956).
Sekreterare:
Skiöld, L. O. R., förste kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 11 maj 1956):
Den fortgående utvecklingen på luftfartens område har alltmer aktualiserat frågan
om vidtagande av effektiva åtgärder för att undvika eller i varje fall minska
olägenheterna av flygbullret. I alldeles särskild grad gör sig dessa olägenheter
märkbara invid flygplatserna, de civila såväl som de militära. De närmast berörda
myndigheterna ägnar visserligen stor uppmärksamhet åt bullerproblemet, men
då normgivande regler saknas, står myndigheterna ofta inför stora svårigheter
och har i olika avseenden måst intaga en avvaktande hållning. Då en tillfredsställande
lösning av problemet bör söka ernås så snart som möjligt, är det angeläget
att frågan nu upptages till särskild behandling. Härvid bör en inventering
och bedömning ske av alla de åtgärder, som kan vidtagas för att vid planeringen
av såväl flygplatserna som kringliggande bebyggelse eliminera bullerstörningar.
Ej mindre viktigt är att bullerförhållandena vid redan befintliga flygplatser undersökes
och i förekommande fall förbättras. De ökade bullerstörningar och andra
olägenheter, som uppkommit eller kan antagas uppkomma genom övergång till
användning av reaktionsdrivna flygplanstyper, böra särskilt uppmärksammas. Det
ter sig önskvärt att flygbullrets problem ur hälsovårdssynpunkt blir i erforderlig
grad belysta och att gränserna för det tillåtliga flygbullret fastställes.
En allsidig utredning av frågan om effektiva åtgärder mot flygbuller synes med
hänsyn till det anförda böra komma till stånd. Utredningen bör verkställas genom
särskilda sakkunniga. Dessa bör upptaga till behandling samtliga de problem av
olika slag, som uppkommit och kan beräknas uppkomma till följd av flygbullret.
Utredningen bör utmynna i förslag till åtgärder, som från samhällets sida bör
vidtagas i syfte att dels undvika eller i vart fall minska de faktiska olägenheterna
av bullret, dels ock reglera sådana rättsförhållanden, som uppstår till följd av icke
undvikliga bullerstörningar från flygplan.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1956 hållit 3 sammanträden
varjämte representanter för utredningen under tiden 15—16 oktober 1956
deltagit i en i Miinchen anordnad konferens ang. flygbullerproblem.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
88
Riksdagsberättelsen 1957
16. Militära arbetstidskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning om arbetstidsförhållandena för militär och civilmilitär
personal (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1956):
Johnsson, B. E., ordförande i statens lönenämnd, statskommissarie, ordförande;
Andersson,
G. L., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.;
Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.;
Simonsson, N. V., byråchef;
Gyllö, S. A., major.
Sekreterare:
Hultan, I. H., förste byråsekreterare.
Lokal: Personalvårdsavdelningen, Försvarsstaben, Stockholm 90; tel. lokalsamt.
växel 67 95 20 (ankn. 129), rikssamt. växel 67 96 20.
Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 29 juni 1956):
För civila tjänstemän hos staten är tjänstgöringstidens längd i allmänhet faststalld
genom bestammeEer i instruktioner, arbetsordningar och liknande urkunder.
Vad angår den militära och civilmilitära personalen har Kungl. Maj:t i cirkulär
den 19 oktober 1945 meddelat föreskrifter angående arbetstid för viss militär
och civilmilitär personal i stabs-, förvaltnings- eller (och) expeditionstjänst,
men i ovngt är arbetstiden för dessa båda personalkategorier icke reglerad.
Vid 1955 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner (I: 168 och II: 250)
^riksdagen måtte bos Kungl. Maj :t anhålla om särskild utredning rörande den
militära och civilmilitära personalens arbetstidsförliållanden i syfte att tillskapa
lampliga föreskrifter för en reglering av arbetstidsfrågan för denna personal Allmänna
beredningsutskottet (uti nr 9) förklarade sig finna det till grund för motionerna
liggande kravet på ordnade arbetsförhållanden för den militära och civilmilitara
personalen i och för sig berättigat. Utskottet hade emellertid inhämtat,
att genom överbefälhavarens försorg igångsatts undersökningar inom ifrågavarande
område. Då enligt utskottets mening resultatet därav borde avvaktas innan
andra åtgärder övervägdes, hemställde utskottet, att motionerna icke måtte för
åtgard-
Riksdagen beslöt i enlighet härmed. I skrivelse
7.®“,." Juni 1955 bär överbefälhavaren anmält att nyssnämnda undersökningar
slutlorts samt angivit vissa principer, som enligt hans mening bör ligga till grund
förhåll r|jglering av den militära och civilmilitära befälspersonalens arbetstids
-
Överbefälhavaren har hemställt om medgivande att utfärda allmänna riktlinjer
av i huvudsak det innehåll som angivits i skrivelsen.
Utlåtanden över framställningen har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret,
kammarrätten och statens lönenämnd.
För egen del finner jag det vara angeläget — icke minst mot bakgrunden av de
strävanden till begränsning av arbetstiden, som allmänt gör sig gällande i vårt
samhälle — att man söker åstadkomma en fastare reglering av tjänstgöringstiden
för den militära och civilmilitära personalen. Behov härav föreligger särskilt i
fråga om den personal, som är direkt engagerad i utbildningsverksamheten inom
krigsmakten. Det ligger i denna verksamhets natur, att den måste bedrivas under
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
89
förhållanden som ofta starkt avviker från arbetsförhållandena inom den civila I Fö: 17
statsförvaltningen och försvårar en anpassning till dar tillämpad arbetstidsreglering.
Man bör emellertid enligt min mening icke därför underlåta att noggrant
pröva, på vilka vägar det kan vara möjligt att — utan men för tjänsten — nå fram
till en mera tillfredsställande ordning i fråga om bestämmandet av den militära
och civilmilitära personalens arbetstid. Jag anser att en utredning av frågan nu
bör komma till stånd genom särskilda sakkunniga. I likhet med lönenämnden håller
jag före att utredningsarbetets inriktning icke bör bindas genom några särskilda
direktiv. Jag vill emellertid understryka vikten av att de sakkunniga undersöker
och redovisar de ekonomiska konsekvenserna i olika hänseenden av de lösningar,
som de kan komma att framlägga.
Kommittén har under tiden t. o. in. oktober 1956 hållit 3 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
17. Organisationsnämnden för militärmusiken
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 juni 1956 lör handläggning
av frågor rörande genomförandet av ny musikorganisation vid försvaret
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1956):
Rosenblad, U. S., byrådirektör, ordförande;
Hallin, G. E., krigsråd;
Johansson, K. G., musikdirektör.
Experter:
Gustafsson, I. A. S., musikinspektör;
Kahlin, Å. J., kapten;
Karén, H. V., byråchef (fr. o. in. den 22 aug. 1956);
Ljungqvist, S. N.-E., kapten;
Nyman, A. E. W., förvaltare;
Nyström, F. C. F., överstelöjtnant;
Svensson, S. E. E., director musices.
Sekreterare:
Ogner, S. V., amanuens.
Lokal: Försvarets civilförvaltning; tel. 63 00 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 15 juni 1956):
Vid årets riksdag har fattats beslut om införandet av ny musikorganisation vid
försvaret från och med den 1 juli 1956, och Kungl. Maj:t har i annat sammanhang
denna dag fastställt provisoriskt reglemente för den nya musikorganisationen.
Denna innebär i jämförelse med den nuvarande musikorganisationen genomgripande
förändringar. Sålunda reduceras antalet musikkårer från 43 till 26, musikpersonalens
anställnings- och befordringsförhållanden undergår väsentliga förbättringar
och stämbesättningen av musikkårerna moderniseras genom tillförande
av nya instrumenttyper. Dessa förändringar är av sådan omfattning, att deras genomförande
torde komma att taga en icke obetydlig tid i anspråk, övergångstiden
har av 1955 års militärmusikutredning beräknats till två år. Det är emellertid —
bland annat med hänsyn till musikpersonalens intressen — önskvärt att huvuddelen
av omorganisationen genomföres under budgetåret 1956/57. Såsom statsutskottet
förutsatt i sitt utlåtande nr 121 till årets riksdag, bör avvecklingen av
90
Riksdagsberättelsen 1957
I Fö: 17 de musikkårer, som skall indragas, genomföras så att de lokala musikintressena
därvid lider minsta möjliga avbräck.
Åtskilliga frågor, som kan förutses uppkomma i samband med genomförandet
av den nya organisationen, torde komma att erfordra ingående undersökningar.
Detta gäller huvudsakligen personal-, materiel- och lokalfrågor. För handläggningen
av dessa och andra i samband med omorganisationen uppkommande frågor
synes en särskild organisationsnämnd böra komma till stånd. Jag vill erinra
om att jag i propositionen 1956: 110 vid anmälan av förslag till ny musikorganisation
uttalade att en dylik nämnd borde tillskapas.
Nämnden bör ägna särskild uppmärksamhet åt personalfrågorna. I annat sammanhang
denna dag framlägger jag förslag till bestämmelser, som reglerar nämndens
befattning med, bland annat, dessa frågor. Jag vill emellertid här erinra om
att jag i förenämnda proposition anförde, att man i princip kunde räkna med
att den musikpersonal, som komme att finnas anställd vid tidpunkten för omorganisationen,
skulle kunna beredas fortsatt anställning samt att det var av stor
vikt att vid den nya organisationens genomförande hänsyn i möjligaste mån toges
till personalens önskemål. Dessa uttalanden bör beaktas av nämnden i dess verksamhet.
Givetvis får icke därigenom kraven på personalens lämplighet eller hänsynen
till den fastställda stämbesättningen eftersättas. Vidare bör det iakttagas
att en lämplig fördelning av musiker på olika utbildnings-, ålders- och erfarenhetsnivåer
erhålles. Det kan förutsättas att omorganisationen kommer att nödvändiggöra
överföring av personal från en försvarsgren till en annan.
Då antalet befintliga musikkårer genom den ändrade organisationen väsentligt
reduceras, kommer ett flertal musikdirektörer inom försvaret att bli övertaliga.
På grund härav kan frågor uppkomma om överförande till övergångsstat av beställningar
för dylik personal. Det bör ankomma på nämnden att till Kungl. Maj:t
avge förslag till sådant överförande samt att ange för vilka uppgifter vederbörande
musikdirektör bör utnyttjas.
Musikmateriel för den nya organisationen erhålles dels genom omfördelning av
nu befintlig materiel, dels ock genom inköp av ny materiel inom ramen för särskilt
anvisade medel. Det synes mig lämpligt att nämnden bemyndigas besluta om
fördelningen av redan tillgänglig materiel. Vidare bör nämnden till respektive försvarsgrensförvaltningar
avge förslag rörande dispositionen av de medel, som under
försvarsgrenarnas inventarieanslag anvisats för anskaffning och underhåll av
musikmateriel. Nyanskaffning av instrument med ianspråktagande av anvisat anslag
för engångsanskaffning av dylik materiel beslutas av Kungl. Maj :t efter förslag
av arméintendenturförvaltningen, i förekommande fall i samråd med marinförvaltningen
respektive flygförvaltningen. Det bör ankomma på nämnden att tillhandahålla
arméintendenturförvaltningen uppgifter om den materiel, som bör inköpas
med anlitande av nämnda anslag. Nämnden bör handlägga jämväl andra
uppkommande frågor rörande musikmateriel och föreslå erforderliga åtgärder.
På nämnden bör ankomma att i samråd med fortifikationsförvaltningen undersöka
lokalbehoven för musikorganisationen. I huvudsak torde tillgängliga utrymmen
utan särskilda kostnader kunna utnyttjas och det bör åligga nämnden att i
samråd med fortifikationsförvaltningen verka för att lokalbehovet kan tillgodoses
utan kostnadskrävande ny- eller ombyggnader.
Nämnden bör i övrigt göra de framställningar till Kungl. Maj:t eller myndigheter,
som betingas av omorgansationen, samt i frågor rörande denna tjänstgöra
som rådgivande organ åt försvarsgrenscheferna. Vidare bör nämnden av Kungl.
Maj:t kunna användas såsom remissorgan. Jag förutsätter att nämnden i sitt arbete
kommer att samverka med berörda myndigheter och personalorganisationer.
Företrädare för dessa bör få tillfälle att vid överläggningar med nämnden framlägga
sina synpunkter på frågor, som handlägges av nämnden.
Jag räknar med att den av överbefälhavaren år 1955 tillsatta militärmusikutred -
91
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
ningens verksamhet kan upphöra i samband med inrättandet av organisations- J Fö: j
nämnden och att denna övertager utredningens kvarvarande uppgifter.
Nämnden har till den 20 november 1956 hållit 18 sammanträden, varjämte
förekommit ett antal överläggningar.
Verksamheten har bedrivits i samarbete med berörda myndigheter och
personalorganisationer. För att underlätta samarbetet har på nämndens
hemställan berörda försvarsgrensförvaltningar och personalorganisationer
utsett särskilda kontaktmän.
Nämnden bär besökt sammanlagt 20 förband, till vilka musikkår är eller
enligt den nya organisationen kommer att bli förlagd, och därvid lämnat
en orientering om arbetet med omorganisationen samt studerat vissa lokaloch
materielfrågor m.- m. Vid dessa besök har personalen även beretts tillfälle
framlägga synpunkter på frågor om sin inplacering i den nya musikorganisationen
och erhållit vissa upplysningar om möjligheter till befordran
och placering i organisationen. Under sina resor har nämnden vidare
regelmässigt sammanträffat med representanter för respektive orters allmänna
musikliv och med dessa diskuterat förutsättningarna för ett framtida
samarbete mellan militärmusiken och det civila musiklivet.
Nämnden har den 1 oktober 1956 till personalkårcheferna för armé-, marinoch
flygmusiken avgivit förslag rörande inplacering fr. o. m. den 1 november
1956 i den nya musikorganisationen av drygt 1/3 (omkring 300 man)
av militärmusikerna. Över 200 militärmusiker har i anslutning härtill erhållit
befordran till högre beställning.
Undersökningar pågår om behovet av lokaler för den nya organisationen
samt om den framtida användningen av sådana lokaler, som frigöres genom
att musikkårer indrages.
En av 1955 års militärmusikutredning företagen inventering av vid samtliga
förband och skolor befintlig musikmateriel har bearbetats genom nämndens
försorg för att kunna tjäna som underlag för nämndens beslut om fördelning
av nu tillgänglig musikmateriel. Vidare har underlag för föreskrifter
beträffande musikutbildning och allmänbildande undervisning för musikpersonal
utarbetats. I övrigt pågår undersökningar beträffande musikkårernas
tjänstgöring i den nya organisationen m. m.
Nämndens arbete beräknas fortsätta under år 1957.
92
Riksdagsberäitelsen 1957
I S: 1
Socialdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. 19i7 års byggnadsmaterialutredning (1954: I 6; 1955: I 7; 1956: I 9)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 maj 1947 för att
verkställa utredning i frågan om prissättning på och distribution av byggnadsmaterial
och framlägga de förslag till åtgärder i syfte att möjliggöra en
sänkning av byggnadsmaterialkostnaderna, vartill denna utredning kan giva
anledning (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1947):
Sterner, R. M. E., generaldirektör, ordförande;
Franzon, F. L., köpman, led. av I kamm.;
Olson, Hjalmar, disponent vid Gustavsbergs fabriker aktiebolag;
Olsson, Ivar, organisationschef hos Svenska riksbyggen;
Persson, Seth, f. d. borgarråd;
Wihlborg, E., byggmästare;
Åkerman, B. W., stadsbyggmästare.
Sekreterare:
Gustavsson, Just., byråchef.
Direktiven för utredningen, se 1948: I S 28.
Utredningens betänkande rörande stommaterial från jord- och stenindustrin
föreligger i korrektur och kommer att överlämnas i januari 1957.
Utredningens arbete är därmed slutfört.
2. Bostadskollektiva kommittén (1954: I 7; 1955: I 8; 1956: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 med
uppdrag att biträda med utredning rörande kollektiva anordningar i samband
med bostadsområden (se Post- och Inrikes tidn. den 25 september
1948):
Larsson, Yngve, G. R., fil. dr, f. d. riksdagsman, ordförande;
Arfwedson, Ester, rektor;
Dyring, Rosa, fru;
Johnson, August, f. d. kommunalborgmästare;
Kypengren, S., direktör;
Sidenbladh, G., stadsbyggnadsdirektör;
Åkerman-Johansson, Brita, fil. lic.
Direktiven för kommittén, se 1949: I S 31.
Kommittén har under 1956 hållit 4 plenarsammanträden samt ett flertal
överläggningar med olika ledamöter av kommittén.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
93
Med skrivelse den 5 maj 1956 har kommittén avgivit sitt slutbetänkande J j.
om hemmen och samhällsplaneringen (SOU 1956:32). Kommitténs uppdrag
är därmed slutfört.
3. Socialförsäkringsutredningen (1954: I 14; 1955: I 14; 1956: I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 28 december 1951
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 december 1951) och den 24 april 1953:
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande;
Andersson, E. Gustaf, sjukkassedirektör, led. av I kamm.;
Eriksson, Nancy M., fru, led. av II kamm.;
Hydén, S. D., direktör i Svenska arbetsgivareföreningen;
Kellgren, N. E., sekreterare i Landsorganisationen;
Pettersson, Lennart, redaktör;
Sandström, Ragnhild M. A., folkskollärarinna, led. av II kamm.;
Wetterström, Karin H., kamrer, led. av II kamm.
Experter:
Broberg, R. H. J., byråchef;
Skogsberg, P. G., byrådirektör.
Sekreterare:
Lundberg, E. A., t.f. försäkringsråd.
De ursprungliga direktiven för utredningen, se 1953: I S 15. Tilläggsdirektiv,
se 1954: I S 14 och 1955: I S 14.
Utredningen har under tiden december 1955—september 1956 hållit ett
plenarsammanträde. I övrigt har hållits ett stort antal sammanträden inom
utredningens kansli.
Utredningen har den 19 september 1956 överlämnat sitt betänkande IV,
innehållande redovisning av en statistisk undersökning rörande vårdtider
å kroppssjukhus i Malmö (offsettryck). Utredningens arbete är därmed
avslutat.
4. 1954 års zigenarutredning (1955: I 20; 1956: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 mars 1954 för att
verkställa utredning angående frågan om åtgärder för zigenarnas anpassning
till samhällslivet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 mars 1954):
Netzén, G., chefredaktör, led. av II kamm., ordförande;
Onsjö, J., lantbrukare, led. av II kamm.;
Widén, L. A., lantbrukare, led. av II kamm.
Experter:
Berglund, I\. G., förste aktuarie;
Tillhagen, C.-H., assistent vid Nordiska museet.
Sekreterare:
Särnmark, P. O. W., förste byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1955: I S 20.
94
Riksdagsberättelsen 1957
[ Si 4 Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 10
sammanträden.
Därjämte har utredningen fortsatt sin kuratorsverksamhet bland zigenarna.
Bl. a. har utredningen vid flera tillfällen varit zigenare behjälplig
med anskaffande av bostäder och lägerplatser.
Utredningen har den 9 november 1956 avgivit betänkande angående zigenarfrågan
(SOU 1956:43). Uppdraget är därmed slutfört.
5. Nämnden för omplacering av personal hos riksförsäkringsanstalten m. m.
(1955: I 21; 1956: I 17)
Tillsatt enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 maj 1954 för att leda
omplaceringen av personal, som entledigas vid förestående omorganisation
av riksförsäkringsanstalten och socialförsäkringsbolagen, samt besluta om
eventuella särskilda avvecklingsersättningar (till entledigad personal (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 maj 1954):
Curtman, C. W., f. d. överdirektör, verkst. direktör i Sveriges Lantbruksförbund,
ordförande;
Cars, G. F. O., statssekreterare;
Nihlfors, F. U., t.f. förste aktuarie, led. av II kamm.;
Sandberg, K. H. N., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Michélsen, G. V. G., inspektör.
Direktiven för nämnden, se 1955: I S 21.
Nämnden har under tiden december 1955—november 1956 hållit 2 sammanträden.
Prövningen av ytterligare ärenden angående särskilda förmåner
för den av riksförsäkringsanstaltens omorganisation berörda personalen
har av nämnden ansetts böra ankomma på ämbetsverket. Nämndens verksamhet
har därför upphört med utgången av år 1956.
6. 1954 års familjeutredning (1955: I 23; 1956: I 19)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 augusti 1954 för inventering
av de familjepolitiska åtgärderna m. m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 2 september 1954):
Åkerman-Johansson, Brita, fil. lic.
Experter:
Björnelid, A. S.-O., t.f. förste kanslisekreterare;
von Hofsten, E., byråchef;
Wickman, K., fil. lic.
Direktiven för utredningen, se 1955: I S 23.
Utredningen har den 24 januari 1956 överlämnat en promemoria rörande
förekomsten av deltidsarbete inom offentlig verksamhet m. m. (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.
95
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
7. Utredning angående det administrativa handhavandet av tillsgnen över I Si 8
vissa understödsföreningar m. m. (1956: I 23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 maj 1955 (se Postoch
Inrikes tidn. den 26 maj 1955):
Broberg, R. H. J., byråchef.
Experter:
Skogsberg, P. G., byrådirektör;
Vogel, L. W., byråchef.
Sekreterare:
Carlsson, A. Börje, t.f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 23.
Utredningsmannen har den 16 juni 1956 avgivit betänkande med förslag
angående det administrativa handhavandet av tillsynen över vissa understödsföreningar
m. m. (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
8. Familjeberedningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 med
uppdrag att inom socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av
frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 2 mars 1956):
Olsson, S. O. Bertil, kansliråd, ordförande;
Spendrup, K. A., förste byråinspektör;
Svenson, S. Göte, amanuens;
Winther, O. W. G., förste kanslisekreterare;
Åkerman-Johansson, Brita, fil. lic.
Direktiv (anförande av statsrådet Ulla Lindström till statsrådsprotokollet
den 2 mars 1956):
1954 års familjeutredning avgav den 8 september 1955 ett betänkande om »Samhället
och barnfamiljerna» (SOU 1955:29). I sin inventering av samhällets stödåtgärder
för barnfamiljerna har familjeutredningen redovisat en råd spörsmål,
som bör bli föremål för ny eller förnyad prövning. Utredningen framför alternativa
uppslag till lösningar av dessa spörsmål och ger antydningar om problemens
ekonomiska räckvidd, men i enlighet med sina direktiv har den avstått från att
framlägga några förslag och därför inte heller närmare undersökt de följdverkningar,
som måste utredas före ett ställningstagande till de olika möjligheterna.
Familjeutredningens betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling.
Remissyttrandena bearbetas f. n. inom socialdepartementet. Genomgående
har remissorganen vitsordat behovet av ökade samhälleliga insatser på familjepolitikens
område. Däremot divergerar uppfattningarna, när det gäller avvägningen
mellan åtgärder av olika slag inom familjepolitiken. Ett val mellan de möjligheter
till ökade samhälleliga insatser som föreligger kräver att de ekonomiska,
tekniska och administrativa verkningar, som är förknippade med de familjepolitiska
åtgärderna, hlir klarlagda. Då arbetet härmed är betydande, synes en särskild
beredning böra tillsättas med uppgift att inom socialdepartementet utföra
de kompletterande undersökningar, som erfordras.
På denna beredning skall ankomma att genomgå de familjepolitiska spörsmål,
som aktualiserats av familjeutredningen och i de över utredningens betänkande
96
Riksdagsberättelsen 1957
1 S: § avgivna remissyttrandena. Kostnaderna för olika åtgärder skall beräknas. De administrativa
problem som aktualiseras skall klarläggas. Det skall dock inte ankomma
på beredningen att inbördes gradera olika åtgärder. Inte heller skall beredningen
upptaga de problem berörande barnfamiljerna, som är att hänföra till
skattepolitikens område. Samråd bör äga rum med bostadspolitiska utredningen.
Beredningens arbete bör bedrivas med skyndsamhet och resultaten redovisas
i sådan tid, att förslag på familjepolitikens område kan framläggas till 1957 års
riksdag. I den mån så visar sig lämpligt bör resultat av arbetet kunna framläggas
i etapper. Beredningen bör även, om så är påkallat, utarbeta erforderliga författningsbestämmelser.
Beredningen har avlämnat följande promemorior (stencilerade): den 18
september 1956 angående allmänna barnbidrag, samma dag angående ferieresor
för barn och husmödrar, den 22 september 1956 angående ekonomiskt
stöd vid barnsbörd, den 26 september 1956 angående hemhjälp, den 28 september
1956 angående statligt stöd till familjesemestern; den 2 oktober 1956
angående statlig studiehjälp och den 4 oktober 1956 angående daghem och
lekskolor samt sommarkolonier och feriehem samt den 16 oktober 1956 angående
stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956: 47).
Därjämte har beredningen den 19 oktober 1956 avlämnat en översikt över
nämnda promemorior betecknad statens stöd åt barnfamiljerna (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.
9. Utredning av frågan om den allmänna sjukförsäkringens tillämpning å
utlandssvenskarna
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1956 för att
verkställa utredning av frågan om den allmänna sjukförsäkringens tillämpning
å utlandssvenskarna (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juni 1956):
Natt och Dag, Å., generaldirektör.
Experter:
Blom, Å., inspektör;
Broberg, F. B. J., byråchef;
Bundsen, S. E. F., t.f. byråchef;
Morén, A. E., landskamrerare;
von Otter, S. F., kammarrättsassessor.
Sekreterare:
Söderberg, Å., förste byråsekreterare.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den
11 maj 1956):
Vid årets riksdag har beslut fattats om vissa, av det internationella socialpolitiska
samarbetet föranledda ändringar bl. a. i lagen om allmän sjukförsäkring
(prop. 22, L2U 10, Rskr 118). Vid ärendets behandling i statsrådet den 9 december
1955 uttalade jag, att förda förhandlingar med främmande stater aktualiserat
frågan om utlandssvenskarnas skydd genom socialförsäkringen under tider, då
de mer eller mindre tillfälligt vistas i Sverige utan att vara bosatta här. I samband
härmed förklarade jag mig ha för avsikt att vid ett senare tillfälle ta initiativet
till en utredning av denna fråga. Det synes mig lämpligt att nu verkställa denna
utredning.
97
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
Vid de förhandlingar, som förts med främmande stater i syfte att åstadkomma f s;
konventioner på socialförsäkringens område, har det i vissa fall befunnits rationellt
att låta det främmande landets medborgare komma i åtnjutande av vissa
förmåner från den svenska sjukförsäkringen inte blott då de är bosatta i Sverige
utan även vid tillfällig vistelse här. I gengäld har svenska medborgare tillförsäkrats
motsvarande förmåner från det andra landet under tillfällig vistelse därstädes.
En överenskommelse av denna innebörd är gällande med Danmark,
Island och Norge. Även den konvention med Storbritannien, som Kungl. Maj:t
förut denna dag beslutat godkänna, innehåller regler om ömsesidigt utgivande av
vissa förmåner vid sjukdom som drabbar det ena landets medborgare under tillfällig
vistelse i det andra landet.
Den nyss berörda överenskommelsen med Danmark, Island och Norge omfattar
samtliga personer — oavsett nationalitet — som är anslutna till de olika ländernas
socialförsäkringssystem. Detsamma gäller om den internordiska konvention
rörande social trygghet, som för Sveriges del godkänts av årets riksdag och
som är avsedd att inom kort träda i tillämpning. En svensk medborgare, som är
bosatt t. ex. i Norge och som omfattas av den norska sjukförsäkringen, erhåller
således vid tillfällig vistelse i Sverige samma sjukförsäkringsförmåner som en
norsk medborgare, vilken tillfälligtvis uppehåller sig här. Den brittiska konventionen
har av vissa skäl inte kunnat konstrueras på motsvarande sätt. Därest denna
konvention nu skulle träda i kraft bleve följden, att en engelsman, som tillfälligt
uppehölle sig i Sverige, skulle erhålla vissa förmåner vid sjukdom, vilka inte
skulle tillkomma eu i England bosatt svensk då han tillfälligt besökte Sverige.
Denna konsekvens kan inte anses tillfredsställande och under förhandlingarna med
Storbritannien har därför från svensk sida tillkännagivits, att frågan om utlandssvenskarnas
försäkringsskydd mot sjukdom under tillfällig vistelse i Sverige måste
utredas innan svensk ratifikation av konventionen kan påräknas.
Det torde knappast vara möjligt att låta en obligatorisk sjukförsäkring av den
karaktär som den svenska gälla för svensk medborgare, som varken är bosatt eller
vistas härstädes. Utredningen bör därför inrikta sig på att pröva frågan om försäkringsskydd
mot sjukdom för utlandssvenskar under tid, då de vistas i Sverige
utan att likväl vara bosatta här.
Av vad som anförts i det föregående framgår, att bosättningen är av grundläggande
betydelse, då det gäller att ta ståndpunkt till hithörande spörsmål. Vid
utredningsarbetet bör därför frågan om bosättningsbegreppets innebörd i erforderlig
mån beaktas och tillika prövas, om ändring i sjukförsäkringslagstiftningen
är behövlig ur förevarande synpunkt. Härvid bör bl. a. bemärkas, att barn till utlandssvenskar
ofta för studier vistas i Sverige och då behöver vara sjukförsäkrade.
Det är inte givet att alla slag av sjukförsäkringsförmåner bör tillerkännas en
utlandssvensk vid sjukdom under vistelse i Sverige utan detta spörsmål bör övervägas.
Sjukvårdsförmånerna bör i första hand kunna tänkas utgå. Ersättning för
sjukhusvård torde fiir den insjuknade vara av särskilt stor ekonomisk betydelse,
eftersom han inte kan påräkna att få åtnjuta de allmänna sjukhusens taxor för
s. k. inomlänspatienter. Frågan om storleken av den legosängsavgift som bör utgå,
då sjukkassa utger ersättning för sjukhusvård till annan än inomlänspatient, blir
i detta sammanhang av betydelse och bör uppmärksammas vid utredningsarbetet.
Spörsmålet huruvida ersättning från den allmänna sjukförsäkringen vid utlandssvensks
vistelse i Sverige skall kunna utgå för sjukdom, som inträffat medan
denne vistats utom Sverige måste belysas liksom frågan om rätten till moderskapshjiilp
vid tillfällig vistelse i Sverige.
Därest den allmänna sjukförsäkringen skall utge förmåner till utlandssvenskarna,
måste utredas huru dessa förmåner skall finansieras. Det synes härvid böra
övervägas att låta dem som skyddas av försäkringen få erlägga avgift härför. Då
7 intrång till riksdagens protokoll 11)57. t samt.
RiksdaKsberättelsen.
98
Riksdagsberättelsen 1957
i Si 9 det måhända bereder stora praktiska svårigheter att tvångsvis uttaga sådan avgift,
bör prövas, huruvida utlandssvenskarnas sjukförsäkring vid vistelse i Sverige
bör vara en frivillig försäkring och sålunda beroende av om viss avgift erlagts
eller inte. Uppenbarligen blir sättet för finansieringsfrågans lösning av betydelse
för utformningen av det sjukförsäkringsskydd som kan finnas böra anordnas för
utlandssvenskarna.
Slutligen bör vid utredningsarbetet beaktas de övriga frågor, särskilt de administrativa,
som kan sammanhänga med lösningen av frågan om utlandssvenskarnas
sjukförsäkringsskydd.
Utredningen är under färdigställande och betänkande (stencilerat) kommer
att avlämnas i början av januari 1957. Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
10. Arbetstidsutredningen (1954: I 5; 1955: I 6; 1956: I 8)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 februari 1947 för
att verkställa en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 17 mars 1947):
Hesselgren, O. G. G., häradshövding, ordförande;
Adamsson, H., ordförande i Svenska industritjänstemannaförbundet;
Johansson, Elsa A., fru, led. av II kannn.;
Lindström, G., direktör i Svenska arbetsgivareföreningen (fr. o. in. den 2(1
oktober 1956);
Nilsson, C. Olof, trafikinspektör, led. av II kamm.;
Rudenstam, G. N., direktör i Järnbruksförbundet (avliden den 11 september
1956);
Vilhelmsson, E. E., ombudsman i Landsorganisationen.
Experter:
Borggren, E., direktör i Handelns arbetsgivareorganisation;
Clarstedt, C., ordförande i Försäkringsfunktionärernas förbund;
Duus-Otterström, A., verkst. direktör i Föreningen skogsarbeten;
Geijer, L., ombudsman i Svenska industritjänstemannaförbundet;
Hessler, J. T. H., byrådirektör;
Lindström, G., direktör i Svenska arbetsgivareföreningen (t. o. in. den 19
oktober 1956);
Palme, R., direktör i Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation;
Rune, I. F., byråchef;
Spångberg, O., sladsadvokat, sekreterare och ombudsman i Stockholms stads
industriverksstyrelse;
Winroth, C., ordförande i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet;
öhrström, A., ombudsman i Riksförbundet landsbygdens folk.
Sekreterare:
Tegling, H. A. R., t. f. assessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 20 79 46.
Direktiven för utredningen, se 1948:1 S 27 och 1949:1 S 22.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 99
Utredningen har fortsatt arbetet med frågan om hänförandet av beroende J ji
uppdragstagare under semesterlagen in. fl. författningar (riksdagens skrivelse
den 19 maj 1951, nr 245, och Kungl. Majits skrivelse den 26 oktober
s. å.). Med anledning av detta utredningsuppdrag har utredningen under
tiden december 1955''—november 1956 hållit 4 sammanträden. Därjämte har
sekreteraren haft ett stort antal överläggningar med företrädare för organisationer
å arbetsmarknaden samt med enskilda företag.
Utredningen beräknar, att dess arbete kommer att vara slutfört i början
av år 1957.
11. Allmänna statsbidragsutredningcn (1954: I 8; 1955: I 9; 1956: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 (se Posloch
Inrikes tidn. den 16 mars 1949):
Wahlbäck, J. M., underståthållare, ordförande;
Andersson, D. E., f. d. undervisningsråd;
Humble, E. A. S., direktör i Svenska stadsförbundet;
Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande i statens lönenämnd;
Larsson, S., direktör i Svenska Landskommunernas förbund.
Experter:
Brunnberg, H. A., byggnadsråd;
Hall, G. V., överdirektör (fr. o. in. den 12 mars 1956);
Liljeblad, A. G., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 7 april 1956);
Lindencrona, G., sjöfartsråd.
Sekreterare:
Holmqvist, S. E., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Yirdebrant, B. C.-E., byråsekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, tel. 26 59 55 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1950: I S 29 och 1954: I S 8.
Utredningen har under liden 1 december 1955—30 november 1956 sammanträtt
35 dagar.
Det i huvudsak under år 1955 färdigställda betänkandet Förenklad statsbidragsgivning
(SOU 1956: 8), berörande huvuddelen av driftbidragen
till primärkommunerna, avgavs den 27 januari 1956.
Utredningen har under år 1956 jämväl slutfört uppgiften alt söka åstadkomma
förenkling av statsbidragsgivningen till primärkommunernas kapitalutgifter.
Ett stencilerat betänkande härom avgavs den 3 december
1956.
Vidare liar utredningen i promemorieform redovisat företagen översyn av
följande bidragsområden, nämligen högstadiet vid försöksverksamhet med
9-årig enhetsskola (den 29 mars 1956), driften av anstalter för halvöppen
barnavård (den 18 juni 1956), vissa statsbidrag under åttonde huvudtiteln
(den 18 juni 1956) samt skolmåltider (den 4 juli 1956).
100
Riksdagsberättelsen 1957
I S: 11 Sistnämnda promemoria har redovisats till de sakkunniga för översyn
av vissa statsbidrag på skolväsendets område och de övriga till vederbörande
departementschef.
Utredningen beräknas kunna slutföra vad som återstår av dess arbetsuppgifter
under februari månad 1957.
12. Kommittén för social upplysningsfilm (1954: I 10; 1955: I 11; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 december 1949:
Bexelius, E. G., generaldirektör, ordförande;
Björkman, C. N. G., fil. lic., bokförläggare;
Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;
Knutsson, G. F., jordbrukskonsulent;
Lundberg, J. I., ombudsman, led. av II kamm.;
Thörnberg, E. B., kanslichef.
Sekreterare:
Dermé, D. R., amanuens.
Lokal: Socialstyrelsen, Birger Jarls torg 2; tel. lokalsamt. växel 22 12 00,
rikssamt. växel 22 12 50.
Direktiven för kommittén, se 1951: I S 28.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 5 sammanträden.
Kommittén har under år 1956 framställt en film om samhällets fosterbarnsverksamhet
(»Fosterbarn»), Till kostnaderna härför har Allmänna
barnhuset bidragit med 30 000 kronor.
13. Barnavårdskommittén (1954: I 12; 1955: I 12; 1956: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 juni 1950 (se Postoch
Inrikes tidningar den 14 augusti 1950):
Bexelius, E. G., generaldirektör, ordförande;
Bursell, A. Siggesson, socialläkare;
Ewerlöf, Elsa H. E., fru, led. av II kam in.;
Lindberg. K. Hugo, advokat;
Lindegren, K. N. A., fil. lic.;
Mehr, H. L., borgarråd;
Sjöstrand, Helga, K., fru, led. av II kamm.;
Sjöström-Bengtsson, Anna M., fru, led. av I kamm.;
Törnquist, H. E., rektor vid Kommunskolan.
Experter:
Axelson, N. E. A., förste länsassessor;
Berglind, Ragnhild A. L., direktör vid Allmänna barnhuset;
Bolin, L. A., t. f. byråchef;
Carlsson, Viktor O. .1., f. d. byråinspektör hos Stockholms stads barnavårdsnämnd
;
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
101
Fägerstam, Hildur K., barnavårdsassistent hos länsstyrelsen i Västmanlands ( <§• |5
län;
Henkow, K. H., hovrättsråd;
Rosén, Göta M., byråchef.
Sekreterare:
Nyman, N. R. I., hovrättsråd.
Biträdande sekreterare:
Björkman-Carlsson, Sara M., byråsekreterare;
Grenander-Pehrling, Greta E. M., soeialvårdskonsulent.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 tr., tel. 20 79 32 och 20 71 60.
Direktiven för kommittén, se 1951: I S 30.
Kommittén har under liden december 1955—november 1956 hållit 40
sammanträden.
Kommitténs huvudbetänkande med förslag till ny barnavårdslag är färdigställt
och under tryckning. Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under
första delen av år 1957.
14. 7954 års ö-utredning (1955: I 18; 1956: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 februari 1954 för
att verkställa utredning rörande åtgärder för lösandet av de sysselsättningsproblem,
som finnes eller väntas uppstå på Gotland, Öland och Ven (se Postoch
Inrikes tidn. den 20 februari 1954):
Hovgård, T. Å., landshövding, ordförande;
Flinck, K. E., direktör;
Johansson, B. R., byråchef;
Norrman, E. E., direktör;
Wahlqvist, T., disponent.
Expert:
Thuresson, E. O., byråchef.
Sekreterare:
Swanstein, S. N. S., länsassessor.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1955: I S 18.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 6 sammanträden.
Utredningen har den 30 juni 1956 avgivit betänkande om Öland
(stencilerat). Arbetet har därefter påbörjats med de gotländska problemen
och beräknas bli i sin helhet slutfört under första halvåret 1957.
15. Utredningen om kortare arbetstid (1955: I 22; 1956: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 4 juni 1954 (se Poslocb
Inrikes tidn. den 9 juni 1954):
Mossberg, E., landshövding, ordförande;
Bengtsson, Ingemund, led. av II kamm.;
102
Riksdagsberättelsen 1957
1 S: lä Gabrielson, L., direktör;
Michanek, E., statssekreterare (tillika sekreterare t. o. in. den 30 november
1956);
Nordenskiöld, E. O. E., förste sekreterare i Tjänstemännens centralorganisation;
Näsgård,
B., riksgäldsfullmäktig, led. av I kamm. (t. o. in. den 7 april 1956);
Ohlsson, Ingvar, docent;
Radenstam, G. N., direktör (avliden den 11 september 1956);
Stenberg, Nils G., direktörsassistent, led. av II kamm.;
Vilhelmsson, E. E., ombudsman i Landsorganisationen.
Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1955: I S 22.
Utredningen har under året haft 9 sammanträdesdagar.
Den 11 juli 1956 överlämnade utredningen betänkande med förslag om
kortare arbetstid (SOU 1956:20—21).
Kommittén har ansett sig böra avvakta statsmakternas ställningstagande
till det framlagda förslaget, innan den tar ståndpunkt till frågan om kommitténs
fortsatta verksamhet. Vissa förberedelser för genomförandet av en
i betänkandet föreslagen undersökning rörande arbetstidsförkortningens
verkningar har under tiden företagits i socialdepartementet.
16. Utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning (1956: I 20)
Tillkallade enligt Kung], Maj:ts bemyndigande den 7 januari 1955 för att
inom socialdepartementet biträda med utredning av frågan om rehabiliteringsåtgärder
in. m. i anslutning till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna (se
Post- och Inrikes tidn. den 20 januari 1955):
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande;
Kellgren, N. E., sekreterare i Landsorganisationen;
Hydén, S. D., direktör i Svenska arbetsgivareföreningen;
Andersson, E. Gustaf, sjukkassedireklör, led. av I kamm.;
Husmark, J. E., direktör för Sveriges läkarförbund;
Severin, E. A., överläkare.
Expert:
Broberg, R. H. J„ byråchef.
Sekreterare:
Bergh, E. A., byråchef.
Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen, Lindhagensgatan 74; tel. lokalsamt. växel
54 05 20, rikssamt., växel 54 05 80.
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 20.
Utredningen har under tiden januari—november 1956 hållit 2 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1957.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
103
17. Familjerådgivningskommittén (1956: I 21) I St 18
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 april 1955 för att
utreda frågan om en allmän familjerådgivning (se Post- och Inrikes tidn.
den 27 april 1955):
Thorsson, Inga, förbundsordförande, led. av II kamm., ordförande;
Ahnsjö, S. O. R., med. dr, docent;
Sjöstrand, Helga, led. av II kamm.;
Thorén, C. S., lasarettsläkare;
Wahlund, S. G. W., f. d. professor, led. av I kamm.;
Wallentheim, Annie, led. av I kamm.
Experter:
Colliander, Carin I. M., föreståndare för Stockholms stads familjerådgivningsbyrå;
Almqvist,
Marja, pol. mag., lärare i prakt, socialvård (fr. o. m. den 18 oktober
1956).
Sekreterare:
Ryman, Ingrid G. E„ e. o. byråsekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 tr.; tel. 20 71 08.
Direktiven för kommittén, se 1956: I S 21.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
under 18 dagar och därvid haft överläggningar med bl. a. representanter för
vissa landsting och primärkommuner, Landskommunernas förbund, Stadsförbundet,
Gynekologförbundet, Psykiatriska föreningen, kuratorskåren,
Svenska socialvårdsförbundet, nykterhetsorganisationer och svenska statskyrkan
(genom Ekumeniska nämndens sociala utskott). Studieresor har företagits
till Danmark och inom landet till Hälsingborg, Falun och Rättvik.
Därjämte har ordföranden företagit en studieresa till England.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under förra halvåret 1957.
18. Utredning angående inrättande av ett centralt företagsregister
(1956: I 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 maj 1955 för att
verkställa ytterligare utredning angående inrättandet av ett centralt företagsregister
(se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1955):
Holmstedt, G. F„ förste aktuarie.
Experter:
Björk, S. L., förste aktuarie;
Källström, V., förste aktuarie;
von Otter, S. F., kammarrättsassessor;
Zetterman, N. H., byråchef.
Lokal: Socialstyrelsen, Birgerjarlstorg 14; tel. 22 12 00 (ankn. 85).
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 22.
Utredningsmannen och experten Björk bar den 11—-12 juni 1956 företagit
104
Riksdagsberättelsen 1957
I S: 18 en studieresa till Oslo för att studera det företagsregister som upprättats hos
statistiska centralbyrån där.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 5
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1957.
19. Utredning om allmännyttiga och kooperativa bostadsföretags förvaltning
(1956: I 24)
''1 lllkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att verkställa
utredning av vissa företag berörande allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag
(se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1955):
Bernhard, II. B., byråchef.
Sekreterare:
Björk, Lennart, e. o., byrådirektör.
Expert:
Abelson, C. O., civilekonom.
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 24.
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 20 75 90.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 31
sammanträden.
Utredningen har den 12 november 1956 avgivit en promemoria (stencilerad)
med vissa förslag rörande förvaltningen av kommunala, allmännyttiga
och kooperativa bostadsföretag.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
20. Bostadspolitiska utredningen (1956: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 december 1955 för
att utreda vissa bostadspolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 21
december 1955 och den 19 december 1956):
Severin, Erik, led. av II kamm., ordförande;
Cassel, L., led. av II kamm.;
Ekdahl, G., kansliråd;
Eriksson, Lennart, byråchef;
Gustafsson, G. H., led. av II kamm.;
Larsson, Gunnar, led. av II kannn.;
Ranmark, Dagmar, led. av I kamm.;
Skarstedt, B., direktör.
Sekreterare:
Björk, Lennart, e. o. byrådirektör.
Experter:
Carlsson, Ahle, förste byråsekreterare (fr. o. in. den 20 augusti 1956);
Elison, M., förste aktuarie (fr. o. in. den 6 februari 1956);
Hellsten, G., förste byråingenjör (fr. o. in. den 21 september 1956).
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 20 75 90.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
105
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 25. I 21
Ytterligare direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet
den 7 december 1956):
Förbättringslån kan enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån
och förbättringslån beviljas bl. a. för bestridande av kostnader för elektriska
installationer. I motioner vid 1956 års riksdag (1:394 och 11:296) hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att egnaliemslånekungörelsen skulle ges eu
ning, som möjliggjorde beviljande av räntefria stående förbättringslån även för
bestridande av kostnader för anslutningsavgifter vid elektriska installationer. Vid
sin behandling av ifrågavarande motioner uttalade statsutskottet (uti. nr 127), att
frågan om ytterligare stöd i de fall motionerna åsyftade borde bli föremål för utredning
och att det lämpligen borde ankomma på Kungl. Maj :t att besluta, hur eu
dylik utredning borde komma till utförande.
Vad statsutskottet sålunda anfört, godkändes av riksdagen.
Frågan om ytterligare stöd för bestridande av kostnader för elektriska installationer
jämte anslutningsavgifter bör anförtros åt bostadspolitiska utredningen. Det
bör emellertid beaktas att från anslag under nionde huvudtiteln till befrämjande
av landsbygdens elektrifiering statsbidrag beviljas för elektrisk distributionsanhiggning
i syfte att minska kostnaderna för den enskilde förbrukaren. Beslut om
bidrag meddelas av Kungl. Maj:t och elektrifieringsberedningen. Vid prövning av
frågan om ytterligare statligt stöd i fråga om elektriska installationer bör undersökas
huruvida och i vad mån jämkningar bör företagas beträffande såväl bestämmelserna
om förbättringslån som bestämmelserna om bidrag till befrämjande av
landsbygdens elektrifiering. Under alla förhållanden bör de skilda stödformernas
sammanlagda effekt undersökas. Bostadspolitiska utredningen bör därför i denna
fråga samråda med elektrifieringsberedningen.
I motioner vid 1956 års riksdag (1:194 och 11:358) föreslogs, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna
angående lån och bidrag till bostadsegnahem att även äldre fastigheter i relativt
gott skick, som tills vidare ej behövde genomgå någon större reparation, måtte
kunna belånas i samband med ägarbyte i den mån de var belägna inom Bohusläns
kustsamhällen eller andra likartade platser.
Frågan om statligt lån till äldre fastigheter, som byter ägare, är såsom statsutskottet
framhållit mycket komplicerad. Man kan sålunda bl. a. inte bortse från
att om dylikt lån mera allmänt skulle kunna beviljas vid ägarbyte, risk skulle
uppkomma att försäljningsvärdena tenderade att stiga. På de av statsutskottet anförda
skälen bör emellertid genom bostadspolitiska utredningens försorg en utredning
av frågan nu komma till stånd.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 15
sammanträden.
Utredningen har den 30 oktober 1956 avgivit betänkande med riktlinjer
för bostadspolitiken (SOU 1956: 40).
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
21. Allmänna pensionsberedningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1956 för att
inom departementet biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en
106
Riksdagsberättelsen 1957
I S: 21 förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål (se Postoch
Inrikes tidn. den 2 februari 1956):
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande-,
Aastrup, N. G. E., led. av I kamm.;
Ahlberg, C. E. N., led. av II kamm.;
Almgren, N. O. H., led. av II kamm.;
Carlsson, Georg, led. av I kainm.;
Hydén, S. D., direktör i Svenska arbetsgivareföreningen;
Kellgren, N. E., sekreterare i Landsorganisationen;
Nordenskiöld, E. O. E., förste sekreterare i Tjänstemännens centralorganisation.
Experter:
Broberg, R. H. J., byråchef;
Kjellström, S. Å., byrådirektör (fr. o. in. den 5 mars 1956);
Lindberger, L., fil. dr (fr. o. m. den 15 oktober 1956);
Morén, A. E., landskamrerare (fr. o. in. den 7 april 1956;,
Skogsberg, P. G., byrådirektör (fr. o. in. den 12 maj 1956);
Wigert, A. G. A., landskamrerare (fr. o. in. den 7 april 1956).
Sekreterare:
Granqvist, L. M., hovrättsassessor.
Biträdande sekreterare:
Björhammar, C. A., t.f. byrådirektör;
Åström, L.-Å. E., förste kanslisekreterare;
Holmberg, P. H. A., fil. kand. (t. o. m. den 15 juni 1956).
Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den
27 januari 1956):
Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 24 januari 1947 tillkallade chefen för
handelsdepartementet vissa utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande ordnandet av pensionering för anställda i privat tjänst.
Dessa utredningsmän antog benämningen pensionsutredningen. Utredningen avgav
den 21 september 1950 ett principbetänkande om allmän pensionsförsäkring (SOU
1950:33), vilket i sedvanlig ordning remissbeliandlades.
Härefter upptog jag, i min dåvarande egenskap av chef för handelsdepartementet,
den 23 november 1951 frågan om utarbetande av slutligt förslag till allmän
pensionsförsäkring samt tillkallade härför, med stöd av Kungl. Maj:ts nämnda
dag lämnade bemyndigande, den 5 december 1951 sakkunniga. Även dessa antog
benämningen pensionsutredningen. Sedan utredningen avslutat sitt arbete avgav
densamma ett den 17 september 1955 dagtecknat betänkande om allmän pensionsförsäkring
(SOU 1955: 32). Betänkandet utmynnade i förslag till lag om allmän
pensionsförsäkring.
Framläggandet av det nu berörda betänkandet har ytterligare aktualiserat frågan
om en förbättrad pensionering för stora befolkningsgrupper. Särskilt intresse
har härvid tilldragit sig frågan om samordning mellan en sådan pensionering
och redan förefintliga pensionsanordningar. Det torde vara en allmän uppfattning,
att tiden nu är inne för att på det ena eller andra sättet förbättra pensionsför
-
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
107
hållandena för de grupper, som i detta avseende är eftersatta. Meningarna synes £ $
emellertid gå starkt isär, då det gäller att välja den väg som härvid bör beträdas.
l)ct har också anmärkts att det föreliggande utredningsförslaget i vissa betydelsefulla
hänseenden icke innefattar förslag till lösningar eller innefattar endast
ofullständiga förslag. Även de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna i
skilda avseenden av förslagets genomförande är föremål för stor uppmärksamhet.
Pensionsutredningen har själv framhållit, att kompletterande utredningar i vissa
avseenden är behövliga. Vissa av dessa bör föreligga innan slutlig ställning
tages till frågan huruvida det föreliggande förslaget skall läggas till grund för
lagstiftning eller om andra vägar skall beträdas för lösningen av de föreliggande
spörsmålen.
Enligt min mening bör det vara möjligt att redan nu, innan remissbehandlingen
av förslaget avslutats, påbörja undersökningar rörande åtskilliga frågor, som
tarvar sin lösning därest förslaget skulle läggas till grund för lagstiftning.
Hinder bör inte heller föreligga att i anslutning till en sådan undersökning
överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan än den föreslagna, i den
man sådana kan komma att aktualiseras i samband med utredningsarbetet.
I)å varje ytterligare uppskov med pensionsfrågans lösning bör i möjligaste mån
begränsas, har jag funnit att arbetet med penetrering av de hithörande frågorna,
vilka numera ankommer på socialdepartementet, bör igångsättas omedelbart. Emellertid
är det inte möjligt för den för socialdepartementets löpande arbetsuppgifter
avsedda personalen att inom rimlig tid helt utföra det förevarande arbetet,
vilket såvitt nu kan bedömas är mycket betydande såväl kvalitativt som kvantitativt.
Behovet av en i fasta former organiserad medverkan av särskilda sakkunniga
förefaller dessutom uppenbart. En beredning bör därför tillsättas, vilken inom
departementet och i nära samarbete med departementets ledning handlägger
de förevarande arbetsuppgifterna. Beredningen synes böra konstrueras så att densamma
består av ett begränsat antal ledamöter jämte experter och sekreterare.
På den sålunda föreslagna beredningen bör ankomma att bilda sig en uppfattning
i stora drag om den inverkan, som ett genomförande av det föreliggande pensionsförslaget
skulle få eller lämpligen borde få dels på utformningen av annan
socialförsäkring, främst folkpensioneringen, den allmänna sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen, samt dels på andra offentliga och privata pensionsanordningar.
Beredningen bör framlägga därav betingade förslag. Vidare bör uppmärksamhet
ägnas de ekonomiska och administrativa problem, som kan förväntas
uppkomma såväl i samband med den aktuella försäkringen som beträffande andra
av densamma berörda anordningar av olika slag. Det bör även ankomma på
beredningen afl närmare undersöka alternativa lösningar av pensionsfrågan. Sådana
har redan framkommit och ytterligare alternativ kan framkomma under
remissbehandlingen eller under beredningens arbete.
Sedan remissbehandlingen av pensionsutredningens förslag avslutats, bör beredningen,
med beaktande av de synpunkter som framkommit under denna, utarbeta
de förslag — eventuellt alternativa sådana — som finnes erforderliga för
statsmakternas ståndpunktstagandc i de förutnämnda och övriga hithörande frågor.
I den mån en annan lösning skulle ifrågasättas än den i pensionsutredningens
betänkande framlagda, torde beredningens överväganden böra framläggas i sådan
form att de kan underkastas remissbehandling. Detsamma gäller förslag i frågor,
som inte upptagits av pensionsutredningen.
Beredningens arbete bör bedrivas med all möjlig skyndsamhet. I den mån så
visar sig lämpligt bör resultat av detsamma kunna framläggas i etapper. Beredningen
bör i den mån så finnes påkallat utarbeta författningsbestämmelser för de
förslag som framlägges.
Frågan om utformningen av eventuellt erforderliga ändringar i de statliga avlö -
108
lliksdagsbe rättelsen 1957
I S: 21 nings- och pensionsförfattningarna torde böra utredas i särskild ordning, sedan
beredningens arbete fortskridit så långt att det låter sig bedöma i vad mån och i
vilka avseenden sådana ändringar är behövliga. Härom bör samråd ske med 1951
ars pensionsutredning. Motsvarande bör gälla om ändringar i skattelagstiftningen.
Beredningen har under tiden februari—november 1956 sammanträtt 24
dagar. Beredningen bar utgivit ett sammandrag av remissyttranden över
pensionsutredningens slutliga förslag till allmän pensionsförsäkring (SOU
1956: 31) och avser att avlämna ett betänkande i början av år 1957.
22. Nijkterhelsvårdsutredningen
Tillkallade enligt Kungi. Majrts bemyndigande den 13 april 1956 för att
verkställa utredning av vissa frågor rörande vården av alkoholmissbrukare
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 25
april 1956):
Nyström, P. I., landshövding, ordförande;
Andersson, E. Gustaf, sjukkassedirektör, led. av I kamm.;
Burman, O. A., direktör vid Stockholms stads nykterhetsnämnd;
Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;
Engkvist, J. G. V., målarmästare, led. av II kamm.;
Lindmark, A. L. G., förste kanslisekreterare;
Lundquist, G. A. B., överläkare vid Långbro sjukhus.
Expert:
Lönnberg, J. W. G., direktör.
Expertgrupp för vissa frågor rörande vården av tuberkulossjuka alkoholmissbrukare:
von
Dardel, F. E. A., f. d. överdirektör;
Elzvik, S. E. G., t. f. förste byråsekreterare;
Hag, F. Ii. E., förste byråinspektör;
Lundquist, J. H. A., med. dr.
Sekreterare:
Tuninger, C. G., e. o. förste byråsekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 71, Stockholm; tel. 20 80 43.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 13
april 1956):
Inom nvkterhetsvårdcn har utvecklingen under de senaste månaderna kännetecknats
av hastigt stegrad efterfrågan på vårdplatser å anstalterna för alkoholmissbrukare.
Socialstyrelsen har meddelat, att antalet hos styrelsen gjorda ansökningar
om vårdplats ökat från 1 604 år 1954 till 1 927 år 1955. ökningen var under
första hälften av år 1955 obetydlig medan tredje och fjärde kvartalen 1955 i
förhållande till motsvarande tider år 1954 uppvisade ökning med 21,4 resp. 52,8 %.
Under januari och februari 1956 har antalet platsansökningar varit 68,1 resp.
69,5 % högre än under samma månader 1955. Efterfrågan på vårdplatser visar
sålunda en brant stigande kurva. Antalet vårdplatser utgjorde den 1 oktober 1955
1 104. Under den gångna hösten och vintern har anstaltsorganisationen genom
olika åtgärder, huvudsakligen av provisorisk art, tillförts ca 200 nya platser. Trots
detta har antalet personer, som skall intagas eller återintagas på anstalt men som
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
109
inte omedelbart kan beredas plats, ökat betydligt. Enligt en inom socialstyrelsen \
gjord beräkning skulle detta antal den 1 februari 1956 ha utgjort ca 400. De sålunda
starkt ökade kraven på anstaltsväsendet aktualiserar en rad olika spörsmål
rörande anstaltsvården och andra härmed sammanhängande frågor. Jag finner
det angeläget, att dessa spörsmål blir föremål för utredning genom .särskilda utredningsmän.
Då de förut anförda sifferuppgifterna tyder på att den akuta platsbristen är
betydande bör utredningsmännen i första hand söka beräkna det aktuella platsbehovet
samt undersöka vilka vägar, som kan stå till buds för att snabbt tillskapa
erforderligt antal nya platser. Härvid torde främst olika provisoriska anordningar
komma i fråga. Förslag till erforderliga dylika åtgärder bör utarbetas och framläggas
utan dröjsmål.
Emellertid torde det vara omöjligt att dra en klar gräns mellan frågan om en
provisorisk utökning av platsantalet och frågan om anstaltsorganisationens omfattning
och utformning på längre sikt. Vid behandlingen av den sistnämnda frågan
är det ett grundläggande spörsmål, hur den fria försäljningen av rusdrycker
kan komma att påverka vårdplatsbehovet. Den starka ökningen av efterfrågan på
vårdplatser under den senaste tiden — vilken är mycket ojämnt fördelad över landet,
något som synes böra uppmärksammas vid utredningen — torde åtminstone
till större delen sammanhänga med de särskilda förhållandena vid övergången
till den fr. o. m. den 1 oktober 1955 gällande rusdryckslagstiftningen. Det ligger
i sakens natur att en ganska avsevärd tid måste förflyta innan säkra slutsatser
kan dragas beträffande följderna av denna lagstiftning. Utredningsmännen bör
emellertid söka att på grundval av det statistiska material, som föreligger och efter
hand kommer fram, söka bilda sig en uppfattning rörande utvecklingstendenserna
samt utarbeta prognoser för det sannolika framtida vårdplatsbehovet.
Storleken av detta behov betingas emellertid även av andra faktorer, t. ex. effektiviteten
av den öppna vården samt möjligheterna att intensifiera vården å anstalterna
och eftervården och den härmed sammanhängande frågan om vårdtidens
längd å anstalterna. Dessa spörsmål bör närmare belysas bl. a. med avseende
på olika ålders- och andra grupper av alkoholmissbrukare och en undersökning
göras beträffande vilka åtgärder i nu nämnda hänseenden, som kan vara lämpliga
och ägnade att minska behovet av att vidtaga frihetsberövande ingrepp eller
leda till eu förkortning av tiden för sådana ingrepp. Av särskilt intresse synes
härvid vara frågan om betydelsen av ett ökat medicinskt inslag i vårdarbetet såväl
inom den öppna vården i form av vidgade resurser för poliklinisk behandling
som inom anstaltsvården genom inrättande i ökad omfattning av särskilda sjukavdelningar
å anstalterna samt intensifiering av behandlingsmetoderna.
Frågan angående omfattningen av den medicinska behandlingen inom nykterhetsnämndernas
öppna vård och å anstalterna är, liksom hela frågan om storleken
av platsbehovet å anstalterna, i hög grad beroende på utvecklingen av resurserna
för behandling av alkoholmissbrukare inom den egentliga sjukvårdens, framför
allt mentalsjukvårdens ram. Behandlingen av de nu nämnda frågorna torde
därför få ske med utgångspunkt från en bedömning av den sannolika utvecklingen
på sjukvårdens område. Utredningsmännens undersökningar bör på grund härav
bedrivas i nära samarbete med statens kommitté för .sinnessjukvårdens utbyggande
och delegationen för utredning av frågan om mentalsjukvården och särskilt
den öppna mentalsjukvårdens organisation m. m.
1 samband med spörsmålet rörande den polikliniska vården vill jag erinra om
att 1955 års riksdag (SU 103, rskr 368) behandlat frågan om statsbidrag till landstingen
för av dem inrättade alkoholistdispensärer och diirvid förklarat sig förutsätta,
att Kungl. Maj:t ägnade denna statsbidragsfråga .särskild uppmärksamhet
och, så snart anledning gåves, underställde riksdagen förslag i ämnet. Denna fråga
bör upptagas i förevarande sammanhang, varvid bl. a. bör uppmärksammas
no
R ik sdags barn tlelsen 19ö1
i S: 22 problemet hur sådan poliklinikverksamhet liksom av primärkommun bedriven
dylik verksamhet i statsbidragshänseende skall avgränsas från annan sjukvårdande
verksamhet.
Vad angår utformningen av den permanenta anstaltsorganisationen har socialstyrelsen
framfört tanken på anordnande av en ny statlig anstalt. Det bör ankomma
på utredningsmännen att närmare pröva denna fråga, varvid även bör undersökas
huruvida det skulle vara lämpligt att bygga ut de nuvarande anstalterna å
Svartsjö och Venngarn. Frågan om storleken av platsbehovet för det klientel, som
vårdas å dessa anstalter och den vid Salberga sjukhus för psykiskt efterblivna anordnade
anstalten för alkoholmissbrukare, sammanhänger emellertid även den med
frågan om vårdresurserna inom mentalsjukvården och särskilt med de förslag
som må komma att framläggas rörande psykopatvården. Utredningsarbetet bör
därför även i denna del bedrivas i nära kontakt med förut nämnda kommitté och
delegation.
Beträffande anstaltsorganisationen synes vidare en viktig utredningsuppgift
vara frågan om den lämpliga fördelningen av vårdplatserna dels mellan anstalter
för olika kategorier av alkoholmissbrukare och dels mellan statliga och erkända
vårdanstalter. Härvid är av intresse bl. a. frågan om sättet för finansieringen avkostnaderna
för anordnande av nya erkända anstalter och för utbyggnad eller förbättring
av befintliga sådana anstalter. Åtgärder som utredningsmännen må komma
att föreslå i syfte att förbättra och intensifiera vården vid anstalterna torde
även påkalla en översyn av gällande bestämmelser om driftbidrag. Jag vill här
erinra om att innevarande års riksdag i enlighet med vad statsutskottet anfört i
sitt utlåtande nr 5 framfört önskemål om en utredning beträffande grunderna för
dessa anordnings- och driftbidrag samt om anstalter för vård av tuberkulossjuka
alkoholmissbrukare. I olika sammanhang har vidare framlagts förslag om statsbidrag
till s. k. konvalescenthem för alkoholmissbrukare. Även denna fråga bör
upptagas till behandling av7 utredningsmännen.
Med hänsyn till att anstalternas driftkostnader praktiskt taget helt bestrides
av statsmedel och även uppkomna driftförluster regelmässigt täckts med sådana
medel synes en ökning av statsbidragen ge ökad vikt åt statens intresse av att erhålla
större möjligheter iin f. n. att i förväg ta ställning till förekommande utgiftsökningar.
Mot delta intresse bör vägas bl. a. angelägenheten av en i möjligaste
mån enkel administration av bidragsgivningen. Överväganden av detta slag kan
leda till en prövning av frågan huruvida ändringar beträffande huvudmannaskapet
för denna vård kan vara ändamålsenliga.
Ett spörsmål rörande den permanenta anstaltsorganisationen är, liksom frågan
om en provisorisk utökning av platsantalet, av sådan art, att det bör upptagas
till behandling utan avvaktan på resultaten av utredningsarbetet i övrigt, nämligen
frågan om en ny vårdanstalt för kvinnliga alkoholmissbrukare. Denna fråga
har aktualiserats enär det hyresavtal, varigenom egendomen Haknäs förhyrts för
den därstädes anordnade anstalten, utlöper den 31 mars 1958 samt vidare''förslag
framlagts om anordnande av en ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö,
till vilket är ansluten en vårdanstalt för kvinnliga alkoholmissbrukare. Utredning
av frågan om tillgodoseende av platsbehovet för detta klientel bör verkställas av
utredningsmännen. I anslutning till anstalten i Växjö finnes vidare anordnad en
tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Utredningsmännen bör även överväga lämpliga
åtgärder för omhändertagande av detta klientel. Utredningen om ersättning för
anstalten å Haknäs och för de i Växjö anordnade anstalterna för kvinnliga alkoholmissbrukare
och tvångsarbetare bör bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1957 års riksdag.
I den mån utredningsmännens blivande förslag rörande anstalternas verksamhet
ger anledning därtill bör även frågan om den centrala administrationen av
verksamheten upptagas till prövning.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 111
Uppmärksamhet bör vidare ägnas åt frågan angående omfattningen av det stöd, j £
vilket av staten lämnas till den verksamhet, som bedrives av länkrörelsen och liknande
sammanslutningar, varvid bl. a. bör observeras, att en mera väsentlig ökning
av ifrågavarande statsbidrag synes förutsätta, att bidragsgrunderna närmare
regleras. Sådana regler bör göras så enkla som möjligt. Utredningsmännen bör
undersöka om ett ökat stöd i enkla former kan nås genom en bestämmelse om att
kommunal nvkterhetsnämnds bidrag till dylika sammanslutningar skall grunda
rätt till statsbidrag enligt de allmänna reglerna om bidrag till nykterhetsnämndernas
verksamhet.
De olika spörsmål, som jag berört i det föregående, är inte att betrakta som
en fullständig redovisning av alla de problem, som äger samband med frågan om
en utökning och förbättring av vård- och behandlingsmöjligheterna för alkoholmissbrukare.
Utredningsmännen bör därför äga att till behandling upptaga även
andra hithörande frågor än de här särskilt nämnda.
Av vad jag anfört beträffande frågorna om en provisorisk utökning av platsantalet
och om en ny anstalt för kvinnliga alkoholmissbrukare och tvångsarbetare
framgår, att utredningsmännen i dessa frågor bör framlägga förslag skyndsamt.
Även i övrigt bör utredningsmännens förslag i den mån så visar sig lämpligt kunna
framläggas i etapper.
Beträffande vissa av de i det föregående angivna frågorna har utredning redan
påbörjats inom socialstyrelsen. Sålunda erhöll styrelsen den 16 december 1955
Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning beträffande frågan om statsbidrag
till landstingen för alkoholistdispensärer samt beträffande frågan om nya vårdplatser
för kvinnliga alkoholmissbrukare m. fl. Då dessa spörsmål ingår i det frågekomplex
som enligt vad jag tidigare anfört utredningsmännen skall ha att uppta
till prövning, bör socialstyrelsens ifrågavarande uppdrag återkallas.
Utredningen har under tiden maj—november 1956 hållit 13 sammanträden.
Under november 1956 har expertgruppen hållit 4 sammanträden. Under
medverkan av utredningens ordförande, annan ledamot eller expert har
hållits ett flertal överläggningar med företrädare för olika myndigheter
och organisationer. Resor har företagits, huvudsakligen för undersökning
av olika anstaltsprojekt. Utredningens arbete har till betydande del inriktats
på att genom provisoriska anordningar få till stånd ökat antal vårdplatser
för alkoholmissbrukare. Angående provisorisk utökning av platsantalet
vid de statliga vårdanstalterna å Svartsjö och Venngarn har utredningen
framlagt förslag i skrivelse den 11 oktober 1956. Vidare har utredningen
i skrivelse den 30 oktober 1956 framlagt förslag angående anordningsbidrag
till enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt med skrivelse den
7 november 1956 avlämnat PM med förslag till ny statlig vårdanstalt för
manliga alkoholmissbrukare (steneilerad). Frågan om en ny vårdanstalt för
kvinnliga alkoholmissbrukare beröres i delförslag, som beräknas bli avlämnat
innevarande år.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
23. Utredning för verkställande av översyn av sjukkasseta.xan m. in.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1956 för att
verkställa översyn av sjukkassetaxan in. in. (se Post- och Inrikes tidningar
den 13 juli 1956):
Natt och Dag, Å., generaldirektör.
112
Kiksdagsberättelsen 1957
I S: 23 Expert:
Wredmark, C., byråchef.
Sekreterare:
Blom, Åke, förste byråsekreterare.
Lokal: Riksförsäkringsanstalten, Adolf Fredriks Kyrkogata 8, Stockholm
3, tel. 22 10 80.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 15
juni 1956):
För att taxefrågan skall kunna närmare bedömas synes det erforderligt att inhämta
och bearbeta förhållandevis omfattande uppgifter från de allmänna sjukkassornas
räkenskapshandlingar. Arbetet härmed är under förberedande inom riksförsäkringsanstalten
och bör igångsättas snarast möjligt. Då detta arbete kan förväntas
bli ganska tidsödande och kan komma att aktualisera svårbedömda frågor
av stor ekonomisk räckvidd, är det föga sannolikt att den tilltänkta översynen
hinner slutföras under innevarande år. Med hänsyn härtill har Kungl. Maj:t förut
denna dag på förslag av mig beslutat förlänga giltighetstiden för den nuvarande
taxan t. o. m. den 31 december 1957. Samtidigt härmed har i taxan vidtagits vissa
smärre ändringar, huvudsakligen av formell natur.
Det material, som är avsett att inhämtas från kassornas räkenskaper, torde komma
att visa, hur taxans bestämmelser utfallit i praktiken, samt ge anvisningar om
de ändringar, som kan anses påkallade. Det bör beaktas, att taxan närmast är
upprättad med tanke på fall, då läkaren uppbär arvode för prestation. Särskild
uppmärksamhet bör därför ögnas åt frågan, huru taxan verkat då läkaren inte
uppbär sådant arvode utan är löneanställd. Det bör också undersökas, huruvida
taxan är på ett tillfredsställande sätt avvägd för sådan olycksfalls vård, där konsultationstiden
är obetydlig, såsom fallet är vid viss poliklinik- och industriläkarvård.
I skrivelse den 25 januari 1956 har medicinalstyrelsen efter samråd med riksförsäkringsanstalten
föreslagit, att vissa ändringar skulle vidtagas i taxan utan
avvaktan på resultatet av en allmän översyn av denna. I visst avseende har styrelsens
önskemål tillgodosetts genom de ändringar i taxan, som förut denna dag beslutats
i samband med att taxans giltighetstid förlängts. 1 övrigt är jag inte beredd
att nu taga ståndpunkt till de i skrivelsen framlagda förslagen, som bl. a. avser
återbäring vid rådfrågning genom ombud och vid laboratorieundersökningar inom
klinisk kemi och klinisk fysiologi utan samband med konsultation. Medicinalstyrelsens
skrivelse jämte däröver avgivna remissyttranden bör därför överlämnas
till utredningsmannen för att övervägas av honom. Emellertid är enligt mitt bedömande
frågan om återbäring vid nämnda slag av laboratorieundersökningar av
sådan angelägenlietsgrad, att utredningsmannen bör undersöka, huruvida denna
fråga lämpligen kan avgöras innan översynen av taxan i övrigt är avslutad. Om
så finnes vara fallet, bör utredningsmannen framlägga separat förslag härom, såvitt
möjligt redan under höstens lopp.
I detta sammanhang må nämnas, att Svensk sjuksköterskeförening i skrivelse
den 15 november 1955 hemställt om sådan ändring i taxan, att återbäring lämnas
för laboratorieundersökningar inom klinisk kemi och klinisk fysiologi vid föreningens
laboratorium. Även denna skrivelse jämte däröver avgivna yttranden bör
överlämnas till utredningsmannen för övervägande.
Vidare må nämnas, att Sveriges läkarförbund och Svenska psykiatriska föreningen
i skrivelse den 4 juli 1955 hemställt om förbättrade återbäringsmöjligheter
för psykiatriska konsultationer. Det bör ankomma på utredningsmannen att
pröva jämväl detta spörsmål.
113
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
Utredningsmannens uppdrag med avseende på sjukkassetaxan bör emellertid ] t?4
inte begränsas till de frågor, som särskilt berörts i det föregående. Ilan bör på
grundval av hittills vunna erfarenheter underkasta taxan en allsidig översyn och
framlägga förslag till ändringar i samtliga de avseenden, där han finner gällande
bestämmelser otillfredsställande. Om så skulle visa sig erforderligt, bör han vara
oförhindrad att jämväl pröva frågan om innebörden av det i sjukförsäkringslagen
definierade begreppet läkarvård.
I 16 och 17 §§ sjukförsäkringslagen finns upptagna bestämmelser om ersättning
för resor till och från läkare samt till och från sjukvårdsinrättning. Härutinnan
gäller bl. a., att ersättning för resa med annan automobil än ambulansbil eller
sådan bil, som går i allmän trafik, eller med hästskjuts, motorcykel eller maskindriven
farkost, som ej går i allmän trafik, skall beräknas enligt en av Kungl. Maj:t
fastställd taxa. Sådan taxa har fastställts genom kungörelse den 10 december 1954
t nr 783). I skrivelse den 20 februari 1956 har Svenska skogs- och flottningsarbelareförbundet
hemställt om vissa ändringar i och tillägg till denna kungörelse.
För egen del finner jag det lämpligt att utredningsmannen får i uppdrag att med
ledning av de erfarenheter, som hittills vunnits, överse även den taxa, som innefattas
i ifrågavarande kungörelse, och framlägga de förslag till jämkningar däri,
som kan finnas motiverade. För detta ändamål bör nyssnämnda skrivelse jämte
däröver avgivna remissyttranden överlämnas till honom.
Emellertid synes det mig lämpligt att uppdraga åt den utredningsman, som enligt
det förut anförda bör tillkallas för att överse sjukkassetaxan, att pröva vissa
med läkemedelsreformen sammanhängande frågor, vilka inte är av direkt medicinsk
natur. Jag syftar härvid i första hand på den regel, som innebär, att rabatt
får åtnjutas på den del av läkemedelspriset, som överstiger tre kronor.----
Utredningsmannen bör undersöka, på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma
lättnader i administrationen utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen.
Skulle utredningsmannen härvid komma fram till en lösning, som innebär
en kostnadsbesparing, bör undersökas, hur ett mot besparingen svarande belopp
bäst skulle kunna användas för att effektivisera lagstiftningen om rabatterade läkemedel.
Bland de utvägar, som härvid bör prövas, vill jag särskilt peka på möjligheten
att anknyta karensbeloppet till varje recept i stället för till varje läkemedel.
Därest utredningsmannen vid prövningen av de nu berörda spörsmålen
skulle finna det lämpligt att upptaga även andra, med dem sammanhängande frågor,
som angår läkemedelsrabatteringen, bör han vara oförhindrad därtill.-----
Börande frågan om återbäring från allmän sjukkassa vid laboratorieundersökningar
inom klinisk kemi och klinisk fysiologi har utredningen under oktober
i956 hållit 5 sammanträden med representanter för intresserade huvudmän, organisationer
m. fl. Därjämte har för utredning av nämnda fråga två särskilda undersökningar
inletts in. m.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1957.
24. Arbetarskydds ver kels organisationsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1956 för att
verkställa utredning angående vissa organisationsfrågor rörande arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen (se Post- och Inrikes tidn. den II
juli 1956):
Pelow, M. E., generaldirektör, ordförande;
Björnelid, A. S.-O., t.f. förste kanslisekreterare;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör.
N Ii i haag till riksdagens protokoll 1957. t samt.
Riksdagsberättelsen.
114
Riksdagsberdttelsen 1957
I S: 24 Expert:
Wedler, R. E., byråchef.
Sekreterare:
Nissen, L. S. Veronika, byråsekreterare.
Lokal: Arbetarskvddsstyrelsen; tel. 54 02 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 15
juni 1956):
1 propositionen nr 98 till årets riksdag, vilken proposition numera bifallits av
riksdagen, har Kungl. Maj:t i anledning av arbetarskyddsutredningens betänkande
(SOU 1955:41) framlagt förslag rörande arbetarskvddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
innefattande bl. a. vissa personalförstärkningar. Arbetarskyddsutredningen
liar ej närmare behandlat frågor rörande arbetsrutinen inom arbetarskyddsverket
utan har förutsatt, att undersökningar i sådant hänseende skall göras genom arbetarskyddsstyrelsens
försorg, eventuellt i samarbete med statens organisationsnämnd.
I vissa över ifrågavarande betänkande avgivna remissyttranden har behovet
av dylika undersökningar understrukits. Vid anmälan av propositionen har
jag för egen del uttalat, att jag betraktar det som en angelägenhet av vikt, att undersökningarna
i fråga kommer till stånd.
I anslutning till utredningens uttalanden rörande den s. k. inspektionsfrekvensen
har i propositionen berörts vissa av utredningen förordade riktlinjer för det
statliga tillsynsarbetets bedrivande dels i vad avser uppdelningen av de hos den
allmänna yrkesinspektionen registrerade arbetsställena efter inspektionsbehovet
dels ock såvitt angår fördelningen av tillsynsuppgifterna mellan yrkesinspektionens
inspekterande personal med hänsyn till befattningshavarnas kvalifikationer.
•Tåg har härvid bl. a. anfört, att enligt min mening de tillgängliga inspektionsresurserna
främst bör sättas in på de arbetsplatser, där faran för de anställda
kan bedömas vara störst. En ökad differentiering kombinerad med smidighet i tillhimpningen
har synts mig vara en god grund för ett effektivt utnyttjande av de
tillgängliga personalresurserna. Jag har vidare uttalat, att det inte utan praktisk
försöksverksamhet kan angivas hur dessa principer bör närmare utformas i praktiken
samt att de av mig angivna principerna för tillsynsverksamhetens inriktning
bör beaktas vid de förenämnda undersökningarna rörande arbetsrutinen vid
yrkesinspektionen. Så bör bli fallet även beträffande de i propositionen återgivna
riktlinjerna för tillsynsarbetets fördelning mellan befattningshavare med högre
och lägre teknisk utbildning. I sammanhanget torde även böra beaktas vad i propositionen
anförts rörande kompetenskraven för yrkesinspektionens inspekterande
personal ävensom den föreslagna förstärkningen av delposten till experter och
sakkunniga inom arbetarskyddsstyrelsens avlöningsstat, varmed avses att bereda
möjlighet till anlitande av vrkeskunniga arbetare såsom skyddsinstruktörer på de
olika arbetsplatserna inom vissa branscher.
I propositionen har föreslagits inrättande inom den allmänna yrkesinspektionen
av sex nya tjänster i högre lönegrader, varvid bl. a. två i 31 lönegraden, i avsikt
att tillföra inspektionen ett antal kvalificerade ingenjörer med speciell sakkunskap
inom branscher, där behov av dylik sakkunskap särskilt framträtt. Jag har
i detta sammanhang anfört, att jag har för avsikt att föranstalta om en försöksverksamhet
i syfte att undersöka om även befintliga tjänster lämpligen bör utnyttjas
som specialisttjänster för två eller flera distrikt. Kungl. Maj:t har numera på
förslag av arbetarskyddsstyrelscn förordnat, att tre av förenämnda sex nya tjänster
skall användas för anställande av tjänstemän med speciella uppgifter rörande
kemisk-tekniska frågor samt frågor rörande byggnads- och anläggningsverksamhet.
Dessa tjänstemän skall ha hela landet som verksamhetsområde. Vid nu ifrågavarande
undersökningar bör prövas om fördelar står att vinna genom ytterligare
specialisering i enlighet med de i propositionen antydda linjerna.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
115
Vidare bör vid nu ifrågavarande undersökningar till behandling upptagas andra j ^5
praktiskt-organisatoriska spörsmål såsom frågan om överförande i största möjliga
utsträckning av expeditionella göromål, såviil hos arbetarskyddsstyrelsen som
inom yrkesinspektionen, från den tekniskt utbildade personalen till kontorspersonalen
samt frågan om en rationell anordning för resemedlens fördelning och
användning.
Organisationsundersökningarna bör avse även arbetarskyddsstyrelsen. Härvid
bör främst tekniska byrån uppmärksammas. I denna del vill jag hänvisa till att
riksdagen godkänt propositionens förslag att tekniska byrån inte f. n. skall —
såsom arbetarskyddsutredningen avsett — delas i två byråer men avsett att frågan
om en uppdelning av byrån skall upptagas till behandling vid organisationsundersökningarna.
I ''samband med dessa undersökningar synes lämpligen kunna behandlas en annan
i propositionen nr 98 berörd fråga, nämligen spörsmålet huruvida det är
möjligt och lämpligt att bygga ut arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser med
föreskrift att företag av viss storlek eller med viss tillverkning är skyldigt att ha
för säkerhetsuppgifterna helt avsedd personal anställd.
De sålunda angivna utredningsuppgifterna bör uppdragas åt särskilt tillkallade
utredningsmän, vilka i sitt arbete har att samarbeta med arbetarskyddsstyrelsen,
statens organisationsnämnd samt av utredningsfrågorna berörda organisationer.
Erfordras för genomförande av försöksverksamhet särskilt beslut av Kungl. Maj :t
har utredningsmännen att lägga fram förslag härtill.
Utredningen har intill den 1 december 1956 hållit 8 sammanträden.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1957.
25. Utredning om lagstiftning angående allmän tjänsteplikt
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 för att
utreda frågan om lagstiftning angående allmän tjänsteplikt samt framlägga
förslag till sådan lagstiftning (se Post- och Inrikes tidn. den 16 oktober
1956).
Samuelsson, G. Y., generaldirektör.
Lokal: Försäkringsrådet, Nybrogatan 57, tel. 60 91 17.
Direktiv: (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den
12 oktober 1956):
Under andra världskriget ocli tiden däromkring gällde i vårt land en omfattande
beredskapslagstiftning, som öppnade möjligheter till tvångsingripanden på
vitt skilda områden av samhällslivet. Bl. a. antogs vid 1939 års urtima riksdag eu
lag om tjänsteplikt, som utfärdades den 30 december 1939 (nr 934) och ursprungligen
gällde t. o. in. den 31 mars 1941. Lagen förlängdes sedermera undan för undan
till dess den med utgången av 1947 upphörde att gälla.------
Efter andra världskrigets slut har frågan om rikets krigsberedskap på lagstiftningens
område i olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Ett antal nya lagar av beredskapsnatur, som ersatt äldre sådana, har sålunda
antagits av riksdagen. Bland dessa kan nämnas allmänna förfogandelagen
den 26 maj 1954 (nr 279) och allmänna ransoneringslagen av samma datum (nr
280). Gemensamt för dessa lagar är att de har karaktär av fullmaktslagar men att
de i motsats till åtskilliga beredskapslagar från krigsåren inte har begränsad giltighetstid.
Lagarna har således trätt i kraft och är permanenta men kan inte tilllämpas
annat än under vissa förutsättningar. Om riket kommer i krig träder de
omedelbart i tillämpning utan någon särskild åtgärd från statsmakternas sida. Befinner
sig riket i krigsfara ankommer det på Konungen att förordna om tillämp
-
116 Riksdagsberättelsen 1957
I 8: 25 llin8 av ilem. För att sådant förordnande skall bestå måste det dock inom viss
kortare tid godkannas av riksdagen. Förfogande- och ransoneringstagarna kan
därjämte av Konungen med riksdagens samtycke sättas i tillämpning, om det till
töljd av krig, vari riket befunnit sig, eller krig mellan främmande makter eller
annan utom riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande
fara för knapphet inom riket på förnödenheter, som behövs för krigsbruk
eller ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen
eller produktionen.
Någon ny lagstiftning angående tjänsteplikt har inte tillkommit annat än på ett
begränsat område, nämligen i fråga om medicinalpersonal. Enligt 8 och 9 §t$
krigssjukvårdslagen den 27 november 1953 (nr 688), vilken i likhet med förfogande-
och ransoneringslagarna har permanent karaktär, är den, som äger yrkeserfarenhet
beträffande hälso- och sjukvård eller eljest är verksam inom sådan
vård, vid krig tjänstepliktig till och med det år han fyller 70 år. Om riket befinner
sig i krigsfara eller det påkallas av andra utomordentliga förhållanden, äger
Konungen förordna om den tjänsteplikt för medicinalpersonal, som finnes erforderlig.
Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, godkännas av riksdagen
inom viss kortare tid. Angående ersättningen till den som fullgör tjänsteplikt
av detta slag meddelas föreskrifter av Konungen.
Frågan om en ny allmän tjänstepliktslag bär vid olika tillfällen varit uppmärksammad.
Arbetsmarknadsstyrelsen överlämnade sålunda år 1949 till chefen för
socialdepartementet en promemoria med förslag till en sådan lag. Förslaget överensstämde
i allt väsentligt med 1939 års lag. Vid detta tillfälle tog arbetsmarknadsstyrelsen
inte ställning till frågan huruvida den föreslagna lagen omedelbart borde
genomföras eller om därmed borde anstå till dess behovet av en sådan lagstiftning
bleve mera aktuellt. I skrivelse år 1951 till chefen för socialdepartementet
anmälde emellertid styrelsen, att enligt styrelsens åsikt en tjänstepliktslag borde
finnas antagen redan i fredstid, och hemställde, att förslag till sådana lag måtte
föreläggas 1951 års riksdag. Som skäl för sin framställning anförde styrelsen i
huvudsak, att det under det planläggningsarbete för den civila arbetskraftens utnyttjande
i krig, som styrelsen och länsarbetsnämnderna bedrev i samarbete med
andra myndigheter, alltmera framträtt olägenheter av att det inte fanns någon
antagen tjänstepliktslag, som angav myndigheternas befogenheter på detta område
vid krigsfall. I detta sammanhang föreslog arbetsmarknadsstyrelsen vissa ändringar
i sitt tidigare lagförslag. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag till tjänstepliktslag
remissbehandlades i vanlig ordning, varvid samtliga remissinstanser var ense
om att eu beredskapslagstiftning på detta område borde finnas. Vissa meningsskiljaktigheter
gjorde sig emellertid gällande i fråga om utformningen av en dylik
lagstiftning.
Det är tydligt, att ett krig, vari riket kan komma att invecklas, kommer att få
långt gående återverkningar på arbetsmarknaden. Eftersom en betydande del av
den arbetsföra manliga befolkningen måste tagas i anspråk för militärtjänst och
på så sätt undrages produktionen behöver annan arbetskraft träda i dess ställe
för att framställningen av livsviktiga varor skall kunna fortgå i erforderlig omfattning.
Den arbetskraftsreserv, som kan finnas, måste därvid kunna snabbt inlemmas
i produktionsverksamheten. Dessutom torde det bli nödvändigt att arbetskraft
överföres från produktionsgrenar, som framstår såsom mindre viktiga, till
sådana, som är av större betydelse för landets krigsinsats, liksom att förhindra
övergång från verksamhet av sistnämnda slag till annan sysselsättning. Viss verksamhet
kan vidare behöva flyttas till sådana delar av landet, som i mindre grad
beröres av krigshändelserna, vilket medför behov av förflyttning av arbetskraft.
Även i åtskilliga andra avseenden kan kriget komma att påverka förhållandena
på arbetsmarknaden. Även om de dispositioner med avseende på arbetskraften,
som krigsförhållandena nödvändiggör, i viss omfattning kan genomföras på fri
-
Kommittéer och sakkunnign: Socialdepartementet
117
villighetens väg, är det uppenbart, att alla situationer inte kan bemästras på detta J
sätt. Möjligheter till tvångsingripande måste därför stå till buds. Vad nu anförts
om läget vid krig gäller också lägen, då krigsfara hotar och krigsberedskap måste
intagas, liksom i viss omfattning även eljest vid utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden.
Såsom nämnts i det föregående har år 1954 tillkommit två lagar, allmänna förfogandelagen
och allmänna ransoneringslagen, vilka utgör den författningsmässiga
grundvalen för sådana tvångsingripanden, som syftar till att vid krig och
krigsfara trygga försörjningen med viktiga förnödenheter och möjliggöra hushållning
med dem. Den samhälleliga krigsberedskapen är emellertid inte fullständig
utan en lagstiftning om allmän tjänsteplikt. Visserligen föreligger möjligheten att,
om så skulle visa sig erforderligt, med relativt kort varsel förelägga riksdagen
förslag om en lagstiftning på grundval av 1939 års tjänstepliktslag. Det är dock
tvivel underkastat, huruvida sistnämnda lag var i sina allmänna grunddrag så beskaffad,
att den skulle fylla de anspråk, som med hänsyn till krigsteknikens utveckling
numera måste ställas på en lagstiftning av denna art. En utredning bör
därför komma till stånd av spörsmålet, hur en allmän tjänstepliktslag lämpligen
bör vara utformad. Utredningen, som bör utmynna i förslag till dylik lagstiftning,
torde böra anförtros åt en särskild utredningsman med biträde av experter.
Liksom den tidigare tjänstepliktslagen synes en ny dylik lag böra ha karaktär
av fullmaktslag. Eftersom föga rådrum för lagstiftningsåtgärder kan beräknas stå
till buds vid ett krigsutbrott, bör lagen liksom allmänna förfogandelagen och allmänna
ransoneringslagen vara av permanent natur och dess bestämmelser automatiskt
träda i tillämpning om riket kommer i krig. I likhet med de båda nyssnämnda
lagarna bör Konungen vid krigsfara kunna sätta tjänstepliktslagens bestämmelser
i tillämpning, varvid för beståndet av ett sådant förordnande bör krävas
riksdagens godkännande inom viss kortare tid. Utredningsmannen bör överväga
huruvida behov finnes att kunna tillämpa lagen även under andra, av utrikespolitiska
händelser föranledda utomordentliga förhållanden eller om i dylika
lägen behovet av tjänstepliktsbestämmelser bör tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder
i varje särskilt fall.
I fråga om tillämpningsområdet för tjänstepliktslagen bör utredningsmannen
undersöka, om den nu på bestämmelser i krigssjukvårdslagen grundade tjänsteplikten
för medicinalpersonal bör inordnas under den nya lagstiftningen.
Frågan om de befogenheter, som en lagstiftning av ifrågavarande slag bör tillerkänna
myndigheterna, bör överlämnas åt utredningsmannens bedömande. Han
bör härvid särskilt ha för ögonen, att statsledningen i händelse av krig måste
kunna på ett snabbt och effektivt sätt samla landets alla arbetskraftsresurser och
utnyttja dem där de bäst behövs.
Vad angår ersättningen för arbete, som utföres under fullgörande av tjänsteplikt,
må erinras om huvudprincipen i 1939 års tjänstepliktslag att anställningsvillkoren
vid tjänsteplikt skulle överensstämma med vad som skulle gällt vid ett
frivilligt tjänsteavtal. Denna grundsats bör otvivelaktigt gälla under förhållanden,
då samhällslivet fortgår något så när ostört. I lägen, då krig berör landets territorium
och hela folkets värnkraft måste mobiliseras, kan det emellertid tänkas bli
nödvändigt att frångå denna princip och utge gottgörelse efter enhetliga grunder
till alla av tjänsteplikt berörda personer eller vissa grupper av dem. Frågan härom
bör uppmärksammas av utredningsmannen.
Mot 1939 års tjänstepliktslag har riktats den anmärkningen, att lagen var alltför
detaljerad. Utredningsmannen bör sträva efter att den nya lagstiftningen får en
så enkel utformning som möjligt och att regler av tillämpningskaraktär inte upplages
i själva lagen.
I andra avseenden än dem, som berörts i det föregående, bör utredningsmannen
inte bindas genom särskilda direktiv.
118
Riksdagsberättelsen 1957
Representanter för vederbörande myndigheter samt för arbetsmarknadens partsorganisationer
bör beredas tillfälle att vid överläggningar med utredningsmannen
framlägga sina synpunkter på den fråga han har att utreda.
Utredningsarbetet har påbörjats.
2(5. Utredning av frågor sammanhängande med handläggningen av ansökningar
om tertiär- och tilläggslån
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 november 1956 (se
Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1956):
Älmeby, H„ verkst. direktör i Nya systemaktiebolaget, f. d. överdirektör.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 30
november 1956):
Den statliga bostadslånegivningen är av utomordentligt stor betydelse. Omkring
90 procent av bostadsbyggandet finansieras sålunda med hjälp av statliga lån. Härav
följer att det är ett starkt krav, att statliga lån till bostadshus skall kunna beviljas
på ett enkelt och smidigt sätt.
Under den senaste tiden har kravet på en snabb och smidig handläggning av
ärenden avseende tertiär- och tilläggslån för flerfamiljshus fått särskild auktualitet.
Flera omständigheter har bidragit härtill. Det har sålunda framstått som önskvärt,
att preliminära beslut om lån regelmässigt skall meddelas, innan det med
lånet avsedda byggnadsföretaget har påbörjats; en dylik ordning är också sedan
en tid tillbaka genomförd i fråga om lån till småhus. Genom Kungl. Maj:ts beslut
den 15 juni 1956 har föreskrivits, att preliminärt beslut om tertiär -och tilläggslån
skall meddelas innan byggnadsföretaget påbörjas. Beslutet äger tillämpning i
fråga om företag, som är avsedda att påbörjas tidigast den 1 januari 1957. Syftet
med sagda beslut har bl. a. varit att förenkla den reglering av bostadsbyggandet,
som ansetts nödvändig för att anpassa bostadsbyggandet till i första hand tillgången
på arbetskraft och att erhålla en sådan fördelning av igångsättningen av
byggnadsföretag över hela året, som ger god sysselsättning under vintermånaderna.
Avsikten är att sedan den här åsyftade ordningen blivit genomförd slopa den
kvantitativa reglering av flerfamiljshusbyggandet, som hittills genomförts med
hjälp av de för meddelande av igångsättningstillstånd för ett halvår i sänder fastställda
s. k. lägenlietskvoterna. Bostadsbyggandets storlek skall alltså i fortsättningen
bli beroende enbart av en ram för den statliga bostadslånegivningen. Innebörden
härav är vidare, att en automatisk ökning av lägenhetstillskotten kan erhållas
inom den fastställda medelsramen i den mån vid planeringen av nya byggnadsföretag
angelägenheten av att hålla nere lånebehovet per bostadslägenhet noga beaktas.
En annan omständighet, som understryker kravet på en snabb och smidig handläggning
av låneärenden, utgör det förhållandet, att i nuvarande ränteläge behov
föreligger av att då bostadshus färdigställts den slutliga finansieringen kan ordnas
snabbt. Innan så sker belastas nämligen husen med relativt sett mycket höga kostnader
för byggnadskreditiv.
Genom beslut tidigare denna dag har Kungl. Maj:t i syfte att åstadkomma en
lörenkling av prövningen av ansökningar angående preliminärt beslut om tertiäroch
tilläggslån föreskrivit, att vid sagda prövning beräkning av byggnadskostnad,
förvaltningsutgifter och hyror för lägenheter i byggnad, som avses med ansökningen,
ej skall utföras.
Genom denna åtgärd torde möjligheterna att snabbt meddela beslut i berörda
låneärenden ha avsevärt förbättrats. Behov torde emellertid föreligga av en mera
allmän undersökning av arbetsrutinen i vad det gäller handläggningen av både
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 119
ansökningar angående preliminärt beslut om lån och ansökningar angående slut- J §
ligt beslut om lån.
I detta sammanhang bör särskilt beaktas Kungl. Maj:ts beslut den 16 december
1955 angående bestämmelser om högsta belåningsvärde för bostadshus. Den sålunda
genomförda maximeringen av belåningsvärdena innebär att byggnadsföretagarna
erhållit ett klart besked om storleken av de lån staten är beredd att lämna till bostadshus.
Vid sådant förhållande ankommer det på byggnadsföretagarna att vid
planeringen av bostadshus ta ansvaret för att kostnaderna blir rimliga. Det synes
då inte böra vara en uppgift för det lånebeviljande organet eller någon annan
myndighet att pröva den faktiska kostnaden för varje enskilt projekt vare sig på
det förberedande stadiet eller sedan projektet färdigställts och framställning om
slutligt beslut i låneärendet ingivits. Införandet av en maximering av belåningsvärdena
enligt vissa strikta regler är sålunda ett uttryck för uppfattningen att den,
som genom omsorgsfull planering och ett rationellt byggande kan hålla nere kostnaderna,
skall gynnas, medan den som bygger dyrt icke skall kunna beviljas lån
till belopp, som till fullo motsvarar de faktiska kostnaderna.
I anledning av det anförda anser jag, att en utredning bör komma till stånd beIräffande
prövningen av ansökningar om tertiär- och tilläggslån i syfte att möjliggöra
en snabb och smidig handläggning av ifrågavarande låneärenden i överensstämmelse
med de nyss angivna synpunkterna i lånefrågan. I samband härmed
bör jämväl beaktas föreliggande administrativa och organisatoriska problem, särskilt
behovet att förenkla de föreskrifter, som erfordras för att länsbostadsnämnderna
skall kunna handlägga de ärenden, varom här är fråga.
27. Utredning av frågan om kostnaderna för reparation och underhåll av
hyreslägenheter
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956 (se
Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1956):
Söderlund, S. Y., hovrättsråd, expeditionschef.
Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 7
december 1956):
Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund har i en gemensam
skrivelse meddelat, att förbunden genom utsedda delegerade har haft
överläggningar i reparationsfrågan. De förda förhandlingarna har icke lett till
något positivt resultat, främst beroende på de skilda uppfattningar, som har kommit
till uttryck rörande reparationskostnadernas stegring sedan 1939. Ehuru samtliga
tillgängliga officiella indexserier, som eventuellt skulle kunna läggas till grund
för en dylik bedömning, granskats av parterna under förhandlingarnas gång, har
parterna icke kunnat enas om någon indexserie såsom den på vilken eventuella
beräkningar kan grundas.
Förbunden har därför hemställt om en utredning rörande möjligheterna att erhålla
ett officiellt underlag för kostnadsbedömningen i form av en reparationsindex.
Det framstår som ett väsentligt önskemål att underhållet av hyreslägenheter blir
tillfredsställande. Så är nu långt ifrån alltid fallet. En utredning rörande kostnaderna
för reparationer och underhåll bör därför komma till stånd i syfte att underlätta
för hyresmarknadens parter att träffa sådana överenskommelser i reparationsfrågan,
som utgör en förutsättning för att lägenheternas skick skall fylla
rimliga anspråk.
120
Riksdagsberättelsen 1957
I K: l
Kommunikationsdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Utredningen om översyn av gällande regler för beräkning av
ersättning till vissa icke fast statsanställda arkitekter
(1954: I 12; 1955: I 9; 1956: I 8)
Tillkallad av Kungl. Maj :t den 9 juni 1950 för att utreda frågan om behovet
av en omarbetning av de genom Kungl. Maj :ts beslut den 26 november
1926 fastställda reglerna för beräkning av ersättning till arkitekter, vilka,
utan att vara anställda i statens tjänst mot fast lön eller arvode, anlitas vid
statliga byggnadsföretag:
Cardelius, E. C. F., överdirektör.
Sekreterare:
Wihlborg, H. H„ byrådirektör.
Lokal: Statens sakrevision; tel. 23 53 40.
Utredningen har under tiden december 1955—september 1956 hållit ett
flertal sammanträden med berörda ämbetsverk och organisationer.
Utredningen har med skrivelse den 27 september 1956 till Kungl. Maj :t
överlämnat promemoria med förslag till regler för beräkning av arkitektarvoden
vid statliga husbyggnadsföretag in. m. (stencilerad). Uppdraget är
därmed slutfört.
2. Folkomröstningsnämnden (1956: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 att såsom
ledamöter ingå i den i prop. 1955: 111 angående högertrafikfrågan omförmälda
folkomröstningsnämnden (se Post- och Inrikes tidn. samma dag):
Lind, G. A., justitieråd, ordförande;
Lundh, J. L., statskommissarie;
Walles, K. A., redaktör och chef för statens upplysningsbyrå.
Sekreterare:
Frithiofson, K., sekreterare.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Utsedda av riksdagens talmanskonferens att såsom ledamöter ingå i den
i samma prop. omförmälda parlamentariska kommittén med uppgift att lämna
nämnden råd i olika frågor:
Asp, P. E., åkeriägare, led. av II kamm.;
Elofsson, G. S., lantbrukare, led. av I kamm.;
Ericsson, S. G. E., lantbrukare, led. av II kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet
121
Heuman, G. E„ inkasserare, led. av I kamm.; I K: 4
Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.;
Johnsson, P. A., lantbrukare, led. av II kamm.;
Lundberg, J. I., ombudsman, led. av II kamm.;
Nilsson, J. O., fruktodlare, led. av II kamm.;
Nilsson, C. O., trafikinspektör, led. av II kamm.;
Sjölin, B. J. O., överingenjör, led. av II kamm.
Nämnden har under tiden januari—april 1956 hållit fyra sammanträden.
Nämnden har den 27 april 1956 i skrivelse till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet anmält att dess uppdrag slutförts samt överlämnat
en av nämnden upprättad promemoria med redogörelse för nämndens
verksamhet. Uppdraget är därmed slutfört.
3. Induktionsstörningssakkunniga (1956: I 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 för att i
samråd med representanter för telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och Svenska vattenkraftföreningen utreda i förstnämnda tre styrelsers
skrivelse den 21 februari 1955 berörda spörsmål i samband med
skyddsåtgärder mot farlig induktion i teleledningar (se Post- och Inrikes
tidn. den 31 maj 1955):
Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;
af Klintberg, L., vattenrättsdomare;
Sandin, S. E., byrådirektör.
Biträdande experter;
Pettersson, G. A., byrådirektör;
Jancke, G., överingenjör.
Sekreterare:
Wikner, A. Å., hovrättsassessor.
Lokal: Svea Hovrätt; tel. växel 23 68 00.
Direktiven för utredningen, se 1956; I K 22.
De sakkunniga har under tiden januari—oktober 1956 hållit 10 sammanträden.
Utredningen har den 22 november 1956 avgivit av motiv och expertutlåtande
åtföljt betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Svenska ledamöterna av isländsk-skandinaviska trafikkommittén
(1956: I 24)
Utsedda enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1955 att såsom
svenska ledamöter ingå i en nordisk kommitté med uppgift att undersöka
möjligheterna till förbättring av trafikförbindelserna mellan Island och de
övriga nordiska länderna (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1955):
Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm.;
Svensson, W., agronom, led. av II kamm.
122
Riksdagsberättelsen 1957
I K: 4 Sekreterare:
Lundberg, B. I., förste kanslisekreterare.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Kommittén tillkallad i anledning av Nordiska rådets rekommendation nr
7/1955, vari medlemsstaternas regeringar rekommenderas
a) att främja trafikförbindelserna mellan Island, å ena, och övriga nordiska
länder, å andra sidan, samt att upptaga ett samarbete på detta område
bl. a. i fråga om en utvidgning av upplysningstjänsten och en förbättring
av de ekonomiska förutsättningarna för trafiken, med ändamål att bidraga
till att resor mellan dessa länder och umgänget mellan folken underlättas
för framtiden;
b) att för ändamålet tillsätta en särskild parlamentarisk kommitté.
Kommittén har under år 1956 sammanträtt i Köpenhamn den 15—16
mars och i Bergen den 25—26 september. Vid sistnämnda sammanträde slutjusterades
betänkande om trafikförbindelserna mellan Island och Skandinavien.
Betänkandet, som är avfattat på danska språket, har den 8 december
1956 avlämnats till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet.
De svenska ledamöterna har därmed slutfört sitt uppdrag.
5. Utredning om vattenfallsstyrelsens framtida förläggning (1956: I 25)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1955 för
:itt i samråd med vattenfallsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt
utreda frågan huruvida vattenfallsstyrelsen lämpligen bör förläggas
till någon annan ort än Stockholm. (Se Post- och Inrikes tidn. den 2 januari
1956):
Söderlund, S. Y., expeditionschef.
Sekreterare:
Stiernstedt, S. W. O., byråchef.
Lokal: Justitiekanslersämbetet; tel. 20 59 09.
Utredningen har under januari och februari 1956 hållit sex sammanträden.
Utredningen har den 3 mars 1956 avlämnat betänkande angående vattenfallsstyrelsens
förläggning (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
6. Storflygplatsberedningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
inom kommunikationsdepartementet biträda vid beredningen av frågan om
storflygplatsens förläggning:
Malmfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande;
Ahlberg, C. F., regionplanedirektör;
Grafström, E. O. H., statssekreterare.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet
Experter: I Kl 8
Blomgren, H. G., byråchef;
Hansson, N. O., överstelöjtnant;
Lundvall, B. G. G., kommendörkapten av andra graden.
Sekreterare:
öhrström, K. L., byråchef.
Biträdande sekreterare:
von Horn, R. C. F. B., förste kanslisekreterare.
Beredningen, som hållit ett 50-tal sammanträden, har den 10 oktober
1956 avgivit utlåtande och förslag rörande förläggningen av Stockholms
storflygplats (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
7. 1956 års televisionsulredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 maj 1956 för att
efter samråd med telestyrelsen och Aktiebolaget Radiotjänst skyndsamt
framlägga förslag rörande utbyggnaden av ett distributionsnät för överföring
av televisionsprogram, därvid möjligheterna att i begynnelseskedet
genom provisoriska anordningar ernå en snabb utbyggnad till låga kostnader
särskilt borde beaktas:
Karsberg, Å. L., överingenjör, ordförande;
Fehrm, E. M„ avdelningschef.
Expert:
Nilsson, B. N. A., tekn. lic., laborator.
Sekreterare:
Rosenlund, T. A., förste byråsekreterare.
Lokal: Järnvägsstyrelsen; tel. 11 63 01, 23 60 40.
Utredningen, som intill den 1 november 1956 hållit 19 sammanträden,
har den 21 november 1956 avlämnat betänkande angående det svenska
televisionsnätets första utbyggnad (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
8. 19^8 års jårnvägstaxekommitté (1954: I 9; 1955: I 6; 1956: I 5)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1948 för
att verkställa utredning rörande nya person- och godstaxor för statens järnvägar
m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 21 februari 1948):
Sahlin, O. E. direktör, ordförande;
Agri, F. O., överingenjör;
Berger, T., byråchef ;
Cedercrantz, B., direktör;
Degerstedt, C. Hj., direktör;
Lindahl, E. It., professor;
Lindström, K. ,1. O., godsägare (avliden den 17 december 1955);
Ohlson, I., direktör.
124
Riksdagsberättelsen 1957
I K: 8 Expert:
Gerentz, S. T., direktör.
Huvudsekreterare:
Sjöberg, E. A., ekonomidirektör.
Biträdande sekreterare:
Hellström, K. H., byrådirektör;
Ringbom, I. H. W., e. o. byrådirektör;
Svensson, J. S., e. o. byrådirektör.
Lokal: Järnvägsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 60 00, rikssamt. växel
22 64 20, ankn. 1340.
Direktiven för kommittén, se 1949: I K 30 och 1951: I K 14.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
28 dagar, varjämte överläggningar ägt rum mellan ordföranden, enskilda
ledamöter och sekretariatet.
Kommittén har den 18 december 1956 avlämnat betänkande med förslag
O
till nya person- och godstaxor vid statens järnvägar. Uppdraget är därmed
slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
9. Nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järnvägsegendomens värde m. m. (1954: I 6;
1955: I 3; 1956: I 3)
Tillkallad genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 augusti 1939 för att efter av
chefen för kommunikationsdepartementet för varje särskilt fall lämnat
uppdrag medverka vid åtgärder i syfte att enhetliggöra det svenska järnvägsnätet:
Bolinder,
N. L., f. d. generaldirektör.
Sekreterare:
Gemzell, Chr., häradshövding.
Lokal: Vadsbo domsagas kansli, Mariestad; tel. 780.
Direktiven för nämnden, se 1940: I K 16.
Nämnden har icke haft något sammanträde under år 1956.
10. 19å3 års järnvägskommiité (1954: I 8; 1955: I 5; 1956: I 4)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1943 för
att verkställa utredning om bl. a. frågan om breddning av smalspåriga järnvägar
till normalspår (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1943):
Malmkvist, E. V., f. d. byråchef, ordförande;
Blomberg, A. M. R., f. d. distriktschef;
Johnsson, P. A., lantbrukare, led. av II kamm.;
Sandström, K. H., överingenjör.
Huvudsekreterare:
Gemzell, Chr., häradshövding.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet
125
Biträdande sekreterare: I K
Svensson, J. S., e. o. byrådirektör.
Lokal: Järnvägsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 60 00, rikssamt. växel
22 64 20, ankn. 1352.
Direktiven för kommittén, se 1944:1 K 9 och 1946: 1 K 10.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
eu gång. ,
Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1957.
11. Busslinjentredningen (1954: I 10; 1955: I 7; 1956: I 6)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 december 1948
för att verkställa utredning rörande vissa frågor beträffande den yrkesmässiga
biltrafiken (se Post- och Inrikes tidn. samma dag):
Hulterström, A. N. O., landssekreterare, ordförande;
Andersson, K. A., hemmansägare, led. av II kannn.;
Nilsson, C. O., trafikinspektör, led. av II kamm.
Sekreterare:
Stoltz, A. W., hovrättsråd.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1949: I K 36.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 avgivit yttrande
i ett 30-tal ärenden angående tillstånd för juridisk person att utöva
linjetrafik för personbefordran med omnibus eller att från fysisk person
övertaga dylikt tillstånd.
12. Stor-Stockholms trafikutredning av är 194-9 (1954: I 11; 1955: I 8;
1956: I 7)
Utsedd av Kungl. Maj:t den 18 mars 1949 med anledning av överståthållarämbetets
skrivelse den 15 oktober 1948 att vara ordförande i en av ämbetet,
järnvägsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, poliskammaren i
Stockholm, Stockholms stad, Stockholms förorters samarbetsnämnd, Stockholms
spårvägar, Stockholm-Roslagens järnvägar och Stockholm-Saltsjöns
järnvägar tillsatt kommitté med uppgift att överlägga om med förortstrafiken
sammanhängande frågor:
Nerell, Å. N. J., direktör.
Ledamöter, utsedda av berörda kommuner och trafikförelag:
Andersson, C. A., f. d. drätselkammarordförande;
Berg, G. A., kommunaldirektör;
Berglund, H. J„ borgarråd;
Björlin, E. G. A., direktör;
Eliasson, N. J. L., kommunalnämndsordförande;
Elwing, B. G. O., distriktschef;
Garpe, D. A. J., borgarråd;
von Heland, H. C. S., direktör;
126
Riksdagsberättelsen 1957
I K: 12 Larsson, Y. G. R., fil. dr, f. d. riksdagsman;
Sandström, K. H., överingenjör;
Wahlstedt, G. V. R., direktör.
Suppleant för förortskommunernas representanter:
Blomqvist, G. G. T., försäkringsråd.
Sekreterare:
Samuelson, S. J. E., byråchef.
Lokal: Vasagatan 24; tel. 10 04 19.
Av kostnaderna för utredningen bestrides endast arvodet till ordföranden
av statsmedel, medan övriga utgifter betalas av de i utredningen representerade
parterna.
Beträffande utredningens program, se 1950: I K 30.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 3 plenarsammanträden,
varjämte ett 20-tal sammanträden ägt rum mellan de av
olika detaljfrågor närmast berörda ledamöterna av utredningen och representanter
för stats- och kommunalförvaltningar m. fl.
Den tidigare igångsatta undersökningen om möjligheterna att betjäna trafikområden
inom Solna och Sundbyberg med en s. k. ALWEG-bana har pågått
under året genom ALWEG-företagets försorg i samråd med utredningen.
Undersökningarna rörande de kollektiva förortstrafikmedlens kapacitetsmöjligheter
och framtida utbyggnad har fortsatts och detaljerade förslag
varit föremål för överläggningar inom utredningen. Även möjligheterna
för en förbättrad trafikkoordination inom Stor-Stockholm samt förutsättningarna
för en samordning av de nuvarande trafikföretagen till ett enda
storföretag har varit föremål för fortsatta undersökningar och överläggningar.
På begäran av länsstyrelsen i Stockholms län har utredningen yttrat sig
över en vid 1956 års riksdag väckt motion (nr II: 367) om införlivande med
statsbanenätet av Stockholm-Nynäs järnväg (Nynäsbanan). Efter remiss av
Kungl. Maj :t har yttrande avgivits över luftfartsstyrelsens skrivelse den 25
januari 1956 angående byggande av en storflygplats i närheten av Stockholm.
På anmodan av statsutskottet har yttrande avgivits över en vid 1956
års riksdag väckt motion (nr II: 511) angående utredning av förutsättningarna
för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms stads administrativa
område in. in. Vidare har remissyttrande avgivits över järnvägsstyrelsens
och järnvägsföreningens framställningar om höjning av befordringsavgifterna
på landets järnvägar fr. o. in. den 1 oktober 1956. Slutligen har till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen överlämnats begärt utlåtande över en genom
Nacka stads försorg utarbetad utredningsplan för anläggning av ny huvudväg
Lugnet—Skurubron inom Stockholms och Nacka städer.
13. Utredningen angående revision av tillämpningsknngörelsen
till luftfartsförordningen (1954: I 13; 1955: I 10; 1956: I 9)
Tillkallad av Kungl. Maj :t den 13 oktober 1950 att utarbeta förslag till revision
av kungörelsen den 20 april 1928 (SFS nr 85) med vissa bestämmelser
127
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet
rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 (SFS nr 383) om £ ]{; 15
luftfart:
Sidenbladh, K. J. E., hovrättsråd.
Särskilda sakkunniga för samråd:
Berglund, H., f. d. kansliråd;
Nylén, T., förste byråsekreterare.
Lokal: Storkvrkobrinken 7; tel. 11 53 27.
Utredningen beräknar att kunna slutföra sitt arbete under år 1957.
14. 1951 års byggnadsutredning (1954: I 15; 1955: I 11; 1956: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 februari 1951 för
att verkställa utredning angående möjligheterna att förenkla byggnadslagstiftningen
och dess tillämpning (se Post- och Inrikes tidn. den 27 februari
1951):
Larsson, S., förbundsdirektör, ordförande;
Gustafsson, G. HL, kommunalarbetare, led. av II kamm.;
Aurén, N. E. J., kansliråd;
Johannesson, E. G. V., direktör, f. d. riksdagsman;
Lindqvist, R. H„ tekn. dr, f. d. byggnadschef;
Pettersson, A. P., lantbrukare, led. av II kamm.
Experter:
Borg, E. L., länsarkitekt;
Essunger, N. P. G., byrådirektör;
Körlof, A. H. V., hovrättsråd;
Romson, R., sekreterare i Svenska stadsförbundet;
Snellman, U. H., byggnadsråd;
Tobé, E. I., överlantmätare;
Wannfors, E. G., byrådirektör.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00 (Körlof).
Direktiven för utredningen, se 1952: I K 24.
Utredningen har under januari—november 1956 sammanträtt inalles 17
dagar, varjämte expertdelegationer inom utredningen hållit ett antal sammanträden.
Arbetet med utarbetande av författningsförslag och motiv till
dessa har fortgått.
Utredningen beräknar att kunna avsluta sitt arbete under år 1957.
15. 1953 års trafikutredning (1954: I 17; 1955: I 13; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1953):
Åsbrink, P., riksbankschef, ordförande (t. o. in. den 15 juni 1956);
Grafström, E. O. H., statssekreterare, ordförande (fr. o. in. den 16 juni 1956);
Asp, P. E., åkeriägare, led. av II kamm. (fr. o. in. den 20 november 1956);
128
Riksdagsberättelsen 1957
I Kt 15 Dillen, B. O., kansliråd, tillika huvudsekreterare;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;
Lindahl, E. R., professor;
Meidner, R. A., fil. dr;
Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamin.;
Pålsson, P. O., häradsdomare, led. av I kamm.;
Sjöberg, E. A., ekonomidirektör;
Ström, V., ordförande i Svenska lasttrafikbilägareförbundet (avliden den 12
oktober 1956);
Åselius, K. Hj„ bruksdisponent.
Expert:
öster, M. N., e. o. byrådirektör (fr. o. in. den 1 september 1956).
Sekreterare:
Håkansson, H. E. V., fil. lic.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I K 17.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit två
plenarsammanträden samt ett flertal sammanträden i särskilt tillsatta arbetsutskott.
Utredningen har under år 1956 i anledning av remisser avgivit yttranden
rörande vissa principfrågor av trafikpolitisk natur.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
16. 1953 års trafiksäkerhetsutredning (1954:1 18; 1955:1 14; 1956:1 13;
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1953 för
att utarbeta förslag till åtgärder för åstadkommande av förbättrad trafiksäkerhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1953):
Mossberg, E., landshövding.
Experter:
Ahlgren, N., direktör;
Andréasson, N. R. G., direktör (fr. o. in. den 13 december 1955);
Ekberg, K. G., vägtrafikinspektör;
Fellenius, V., fil. lic. (fr. o. in. den 31 juli 1956);
Hagardt, S., direktör;
Hernroth, U. N., polisintendent;
Kullberg, O. G., avdelningschef;
Leche, E., häradshövding;
Lindeberg, Ä. E. G., landssekreterare;
Scliill, O. G., vägingenjör;
Torell, A. S., direktör.
Sekreterare:
Lindroth, K. J. Hj., förste stadsfiskalsassistent.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 129
Direktiven för utredningen, se 1954: I K 18. I Kl 18
Utredningen, som f. n. är sysselsatt huvudsakligen med frågor rörande
möjligheten att åstadkomma ett bättre urval av motorfordonsförare, beräknar
kunna slutföra sitt arbete under år 1957.
17. Statens byggnadsbesparingsutredning (1955:1 16; 1956:1 14)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 januari 1954 för att
verkställa en översyn av den statliga och statsunderstödda husbyggnadsverksamheten
och avgiva förslag till åtgärder för att nedbringa kostnaderna
vid denna (se Post- och Inrikes tidn. den 9 februari 1954):
Ödeen, S. A. E., f. d. generaldirektör.
Experter:
Lindh, T. B. E., överingenjör;
Johanson, R., förste byråsekreterare;
Lang, S., byrådirektör (fr. o. m. den 28 mars 1956);
Ericson, C. E. \V„ förste aktuarie (fr. o. m. den 28 maj 1956).
Sekreterare:
Rietz, A. M., fru.
Teknisk sekreterare:
Bylund, O. A. T., t. f. intendent.
Lokal: Kommendörsgatan 30, tel. 61 68 29, 63 24 39, 63 24 29.
Direktiven för utredningen, se 1955: I K 16.
Den under år 1955 påbörjade inventeringen av det offentliga byggandets
aktuella teknik och standard har slutförts. Härvid har efter Kungl. Maj:ts
beslut sådan undersökning verkställts i Södermanlands och Västerbottens län.
Utredningen har den 30 oktober 1956 avlämnat betänkande (SOU 1956:
39) angående den statliga och statsunderstödda husbyggnadsverksamhetens
finansierings-, administrations- och organisationsformer, den nuvarande investeringsvolymen
och kostnadsutvecklingen samt de aktuella byggnadsbehoven
för offentliga ändamål.
Utredningen beräknar kunna framlägga sitt andra delbetänkande med
förslag till åtgärder i fråga om organisation och finansiering vid mitten av
år 1957.
Beträffande vissa ekonomiskt betydelsefulla tekniska rationaliseringsproblem
pågår sju specialundersökningar, vilka beräknas komma att tryckas
under tiden januari—april 1957. Ytterligare tre väntas bli färdigställda vid
mitten av år 1957.
Det tredje delbetänkandet, som kommer alt bygga på specialutredningarna
och behandla byggnadsutformning, konstruktion och materialval, beräknas
bli tryckt i slutet av år 1957.
18. 7,954 års kommitté rörande vägbroar (1955: I 17, 1956: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1954 för att efter
granskning av de tekniska bestämmelser och föreskrifter, som gäller för
\) llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
130
Riksdagsberättelsen 1957
l Kl 18 konstruktion och byggande av broar inom väg- och vattenbyggnadsverkets
verksamhetsområde, till Kungl. Maj :t avgiva utlåtande, huruvida och i vad
mån dessa bestämmelser och föreskrifter med hänsyn till teknikens nuvarande
ståndpunkt samt trafikens nuvarande och förväntade behov bör göras
till föremål för revidering, samt huruvida bestämmelser och föreskrifter
i programhandlingar för infordrande av anbud å brobyggnader medfört hinder
för användning av viss eller vissa typer av brokonstruktioner, vilka eljest
bort komma till användning:
Wästlund, K. G., professor vid tekniska högskolan i Stockholm, ordförande,
Engelund, A. D., professor vid Danmarks tekniska högskola;
Brandtzaeg, A., professor vid Norges tekniska högskola;
Backman, H. O., överingenjör vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i Helsingfors.
Sekreterare:
Östlund, L. Y., docent.
Lokal: Tekniska Högskolan; tel. växel 23 65 20.
Kommittén har under tiden december 1955—oktober 1956 hållit sammanträden
under tiden 12—16 mars 1956. I övrigt har kommitténs medlemmar
arbetat var för sig och arbetet samordnats genom korrespondens.
Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1957.
19. Svenska öresundsdelegationen (1955: I 18; 1956: I 16)
Tillkallade genom Kungl. Maj :ts beslut den 12 mars 1954 för att i samarbete
med den utredningsdelegation, som för ändamålet utsetts från dansk
sida, utreda förutsättningarna för anordnande av en fast förbindelse mellan
Sverige och Danmark över Öresund:
Strand, A. W., riksgäldsfullmäktig, förste vice talman, led. av I kamm.,
ordförande;
Hagstrand, E. F., expeditionschef;
Hjort, K. G. M., generaldirektör;
Upmark, E. G. J., generaldirektör.
Expertgrupp för trafikräkningar m. m.:
Blomqvist, N. G., fil. lic.;
Jarder, J. O., byrådirektör;
Tånneryd, S. A. S., överingenjör.
Expertgrupp för tekniska frågor m. m.:
Bengtsson, K. V., vägdirektör;
Björk, J., byrådirektör;
Kolm, C. R., överingenjör;
Thulin, C. I., f. d. major.
Huvudsekreterare:
Callans, N. P. A., bankokommissarie.
Biträdande sekreterare:
Nilsson, E., förste kanslisekreterare.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 131
Lokal: Riksbanken; tel. lokalsamt. växel 22 82 00, rikssamt. växel I K: 20
22 13 10.
Direktiven för utredningen, se 1955: I K 18.
Delegationen har under tiden december 1955—november 1956 hållit ett
sammanträde.
Delegationens expertgrupp för trafikräkningar in. m., som tillsattes den
20 maj 1954, har gemensamt med motsvarande danska expertgrupp fortsatt
de år 1954 påbörjade trafikundersökningarna vid öresundsöverfarterna.
Bearbetning av materialet pågår. Vissa beräkningar rörande den framtida
öresundstrafiken har påbörjats. Gruppen har under tiden december 1955—
november 1956 haft fem sammanträden.
Delegationens expertgrupp för tekniska frågor m. m., som tillsattes den
29 september 1954, har tillsammans med motsvarande danska grupp fortsatt
utredningarna rörande vissa huvudalternativ för en fast förbindelse
över Öresund. De svenska och danska experterna har haft överläggningar
med svenska och danska geotekniska och geologiska experter rörande
grundförhållandena i lägena för de undersökta huvudalternativen. Gruppen
har vidare haft överläggningar med representanter för städerna Malmö,
Landskrona och Hälsingborg samt väg- och vattenbyggnadsverkets planeringskontor
i Malmö beträffande anslutningsmöjligheterna för en fast förbindelse.
Vissa preliminära förslag till anslutningar har framlagts av Hälsingborgs
och Malmö städer i samarbete med väg- och vattenbyggnadsverkets
planeringskontor i Malmö och av statens järnvägars distriktsförvaltning
i Malmö. Under tiden december 1955—november 1956 har gruppen
hållit 11 sammanträden, varav två gemensamt med den danska teknikergruppen.
Utredningsarbetet fortsätter under år 1957.
20. Delegation för förhandlingar rörande Bromma flygfält (1955: I 19;
1956: I 17)
Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 för att ingå i en
delegation med uppgift att företräda staten vid överläggningar med representanter
för Stockholms stad rörande dispositionen av den för Bromma
flygplats reserverade marken efter en ev. framtida förflyttning av civilflyget
till annan flygplats, varvid avsikten skulle vara att undersöka möjligheterna
till en avveckling av Bromma flygfält och markens utnyttjande för
bostadsbebyggelse:
Åsbrink, P. V., riksbankschef, ordförande;
Malmberg, O. H., f. d. generaldirektör;
Wallenberg, M., bankdirektör;
Winberg, A. H., överdirektör.
Experter:
Lindström, S. A., arkitekt;
Persson, F. K., fastighetsdirektör.
132
Riksdagsberättelsen 1957
I K: 20 Sekreterare:
öhrström, K. L., byråchef.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Delegationen har icke sammanträtt under tiden december 1955—november
1956.
21. Norrländska vattenkraftutredningen (1956: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 februari 1955 för att
utreda vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1955):
Malmfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande;
Bredberg, C. D., kraftverksdirektör;
De Geer, J. G. G., bruksdisponent, led. av I kamm.;
Hesselbom, K. E., elverkschef, led. av I kamm.;
Hägglund, J. M., byråchef;
Jacobson, U. R., f. d. handlande, led. av II kamm.;
Larsson, H., skogsinspektor, led. av II kamm.;
Molin, J. E., kraftverksdirektör;
Skoglund, J. M., hemmansägare, förste vice talman, led. av II kamm.
Sekreterare:
Bergstrand, S.-E., hovrättsassessor.
Lokal: Kommerskollegium; tel. 22 36 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I K 18.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit åtta
sammanträden samt företagit studieresor vid Luleälven.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
22. Utredningen om städernas väghållning (1956: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 maj 1955 för att verkställa
översyn av bestämmelserna om statsbidrag till väg- och gatuhållningen
i städer och samhällen, som är väghållare, m. m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 27 maj 1955):
Näsgård, B., riksgäldsfullmäktig, led. av I kamm., ordförande;
Agerberg, N., direktör, led. av II kamm.;
Carlsson, C. W., direktör, led. av II kamm.;
Hall, G. V., överdirektör;
Humble, E. A. S., direktör;
Svensson, S. P., boktryckare, led. av II kamm.;
Tånneryd, S. A. S., överingenjör.
Sekreterare:
Sparre, L. A. S., förste byråsekreterare.
Lokal: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; tel. växel lokalsamt. 22 96 60,
rikssamt. 22 98 60.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 133
Direktiven för utredningen, se 1956: I K 19. J 25
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 9
sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
23. Mopedutredningen (1956: I 21)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 för att verkställa
en allmän översyn av bestämmelserna rörande cyklar med hjälpmotor
samt att därvid jämväl undersöka möjligheterna till en nordisk samordning
(se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj 1955):
von Sydow, G., hovrättsråd.
Sekreterare:
Westerberg, Y., e. o. kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Utredningen har haft ett flertal överläggningar med vissa myndigheter och
organisationer rörande frågor, som sammanhänger med utredningsuppdraget.
I syfte att undersöka möjligheterna till en nordisk samordning av författningsbestämmelser
m. m. i vad gäller cyklar med hjälpmotor har utredningen
hållit överläggningar med danska, finska och norska sakkunniga
på området.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
24. Tidningsförordningsutredningen (1956: I 23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 för att vara
ordförande vid en utredning genom representanter för postverket och tidningarna
rörande en ny lidningsförordning (se Post- och Inrikes tidn. den 31
maj 1955):
Winberg, A. H., överdirektör.
Expert:
af Trolle, U., professor.
Sekreterare:
Larsson, G. B., postkontrollör.
Lokal: Generalpoststyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 65 00, rikssamt. växel
22 65 20.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit två
sammanträden med representanter för postverket och tidningarna.
Arbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
25. Postutredningen 1956
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 april 1956 för översyn
av postverkets organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 6 april 1956):
Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör, ordförande;
Andreasson, G. O., linjearbetare, led. av II kamm.;
134
Riksdagsberättelsen 1957
I K: 25 Berger, O. A., kansliråd;
Löfgren, N. S. J., disponent, led. av II kamm.;
Malmström, C. G., direktör.
Expert:
Djurberg, L. G. H., kanslichef.
Sekreterare:
Lilliehöök, B. J. G., förste byråsekreterare.
Lokal: Statens handels- och industrikommission; tel. 22 86 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den 6
april 1956):
Högsta ledningen av postverket utövas av generalpoststyrelsen. Under styrelsen
sorterar distrikten.
Styrelsen är uppdelad på fyra byråer och två avdelningar. Driftbyrån förestås
av överdirektören. För bankavdelningen resp. intendentsavdelningen utövas chefskapet
av postsparbankschefen resp. överintendenten. Övriga byråer förestås av
byråchefer. Dessa byråer är kameralbyrån, författningsbyrån och personalbyrån.
Lokalförvaltningen är fördelad på sju distrikt, vart och ett under en postdirektion
med postdirektören som chef. Distrikten är indelade i postområden under
chefskap av vederbörande postkontors föreståndare, postmästaren.
Postverkets rörelse har successivt utvecklats mycket kraftigt. Medan exempelvis
antalet postförsändelser under år 1938, sista året före det andra världskriget,
var 996 miljoner, var antalet 1954 1 583 miljoner, d. v. s. 59 % högre. Postverkets
penningförmedlande verksamhet har visat en särskilt stark ökning. Totalsumman
av in- och utbetalade medel uppgick år 1954 till ca 98 miljarder mot ca 12 miljarder
år 1938. Postsparbanks- och postgirorörelsens expansion är påfallande:
antalet postsparbankskonton var vid slutet av 1938 ca 2,5 miljoner och vid slutet
av 1954 ca 4,8 miljoner. Antalet postgirokonton växte under samma tid från ca
108 000 till ca 342 000. Det sammanlagda beloppet av tillgodohavandena för postsparbankens
och postgirokontorets kunder ökade från ca 837 miljoner till ca 5 075
miljoner.
Postverket har efter 1938 tillförts ett stort antal nya arbetsuppgifter. Bland dessa
må nämnas deltagande i röstmottagningen vid allmänna val, uppbörd av källskatt
och utbetalning av barnbidrag.
Helt naturligt har poströrelsens starka stegring och tillkomsten av nya arbetsuppgifter
medfört en kraftig ökning av postverkets personal. Medan totalantalet
anställda i slutet av 1938 uppgick till 18 668, utgjorde motsvarande antal vid ingången
av 1955 31 421, vilket motsvarar en ökning med 68 %. ökningar har självfallet
även berört generalpoststyrelsen, vars personal under samma tid vuxit från
1 744 till 4 124 eller med 136 %. Denna betydande ökning faller till stor del på
bankavdelningen och sammanhänger med postsparbanks- och postgirorörelsens
ansvällning. Men även personalen på styrelsens övriga byråer har ökat kraftigt,
från 405 till 781 eller med 93 %.
I skrivelse den 16 mars 1956 har generalpoststyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte bemyndiga chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga
för utredning om styrelsens organisation och därmed sammanhängande
frågor. Styrelsen har därvid framhållit, att generalpoststyrelsens successiva utökning
och nya arbetsuppgifter ger anledning ifrågasätta, om byråindelningen
och arbetsfördelningen mellan styrelsens byråer numera är den lämpligaste. Någon
undersökning härav har inte gjorts. Visserligen företogs 1949—1950 av postala
utredningsmän inom driftbyråns organisationsavdelning en översyn av generalpoststyrelsens
organisation och arbetsförhållanden. Men översynen innefatta
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 135
de inte någon systematisk granskning av vare sig byråindelningen eller den lämp- J 25
liga arbetsfördelningen mellan byråerna, frånsett mindre betydelsefulla detaljer
föreslogs inte någon ändring av byråernas arbetsområden.
Liksom generalpoststyrelsen finner jag en utredning om styrelsens organisation
påkallad. Jag anser emellertid att utredningen inte bör begränsas till att omfatta
enbart styrelsen. Även om tyngdpunkten av utredningsarbetet kommer att
falla på de organisatoriska problem, som har direkt med styrelsen att göra, så
bör utredningen vara oförhindrad att till prövning uppta frågor, som berör postverket
i dess helhet.
Såsom generalpoststyrelsen erinrar gjorde styrelsen år 1931 en framställning
till Kungl. Maj :t om åtgärder för sådan ändring av 60 § regeringsformen, att postmedlen
icke längre skulle hänföras till bevillningar, utan att postavgifterna liksom
järnvägs- och teleavgifterna skulle fastställas av Kungl. Maj .t. Framställningen
föranledde proposition till 1932 års riksdag, som antog förslaget som vilande
för vidare grundiagsenlig behandling. När ärendet upptogs till slutligt avgörande
vid 1933 års riksdag, avslogs emellertid propositionen. Jag delar styrelsens uppfattning
om att frågan om riksdagens bestämmanderätt över postavgifterna bör
innefattas i utredningsuppdraget.
I anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört i sin skrivelse, får jag beträffande
utredningsuppdraget vidare anföra följande.
Vid utredningen bör undersökas, om arbetsfördelningen mellan styrelsens byråer
i högre grad än för närvarande kan anslutas till den uppdelning av verksamheten
på naturliga funktioner som tillämpas inom större privata företag. Därvid
anmäler sig den ännu betydelsefullare frågan, om någon eller några av de
funktioner som är väsentliga för företagets rationella och ekonomiska skötsel behöver
utbyggas och ges en starkare ställning. Detta torde framför allt vara fallet
med den ekonomiska funktionen. Det synes väsentligt att skapa större förutsättningar
för en samordnande bedömning ur företagsekonomiska synpunkter av uppkommande
frågor om omfattningen av postverkets service, personalens antal och
löneställning, investeringar, taxesättning och driftutgifter. Visserligen måste med
hänsyn till postverkets egenskap av allmännyttig institution generalpoststyrelsens
handlande delvis bestämmas av andra principer än de strängt affärsmässiga. Men
postverkets ställning som affärsdrivande verk gör det samtidigt angeläget, att den
företagsekonomiska innebörden av olika åtgärder klart fixeras. En förutsättning
härför torde bl. a. vara en genomgripande omläggning av postverkets nuvarande
system för kostnadsredovisning.
Det synes också böra undersökas om generalpoststyrelsen för närvarande äger
tillräckliga resurser för att följa och tillgodogöra sig utvecklingen på det tekniska
området. Förhandlingsväsendets utbyggnad och de ändrade och komplicerade förhållandena
på arbetsmarknaden ger anledning att överväga, om nuvarande former
för handläggning inom styrelsen av förhandlings- och arbetsmarknadsfrågor
är väl anpassade för ändamålet.
Även problemet om en ytterligare decentralisering av beslutanderätten från
styrelsen till underlydande organ bör beaktas vid utredningen. Särskilt under
den senaste tioårsperioden har skett en omfattande delegering av befogenheter
från styrelsen till postdirektörerna och från postdirektörerna till postmästarna.
En inom styrelsen pågående utredning om postdirektionernas organisation har
nyligen framlagt i vissa hänseenden mycket vittgående förslag till ökade befogenheter
för postdirektörer och postmästare. Möjligheterna till ytterligare decentralisering
synes beroende av att ett lämpligt system för driftkontroll och ekonomisk
resultatredovisning skapas. Ä andra sidan kan i detta sammanhang behöva
övervägas, om en centralisering till styrelsen av arbetsuppgifter som nu åvilar
underlydande organ kan vara befogad t. ex. ur företagsekonomiska synpunkter
eller med hänsyn till den moderna kontorsteknikens utveckling.
136
Riksdagsberättelsen 1957
Till utredningsuppgifterna hör vidare de former, under vilka den centrala företagsledningen
bör utövas och beslut fattas. Under de senare åren har skett en
omfattande delegering av beslutanderätten inom styrelsen, varigenom särskilt
antalet mål som behandlas av styrelsen in pleno kunnat väsentligt begränsas. Antalet
ärenden som påkallar beslut av generaldirektören eller överdirektören bar
också nedbringats. Möjligheterna för ytterligare delegering inom styrelsen synes
emellertid böra undersökas, särskilt bör övervägas, om inte plenimålen kan begränsas
till frågor, som angår företagets politik i stort eller berör samtliga byråers
verksamhet.
Utredningen bör vara oförhindrad att taga upp även andra än här omnämnda
problem, som sammanhänger med styrelsens eller den lokala förvaltningens organisation
och som kan komma att aktualiseras under utredningsarbetets fortgång.
Enligt vad jag förvissat mig om omfattar utredningsuppdraget inte frågor, som
hänskjutits till 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna. Kontakt
mellan de bägge utredningarna bör dock uppehållas. Även med tidningsförordningsutredningen
och kommittén för maskineli databehandling bör kontakt i erforderlig
utsträckning uppehållas.
Inom postverket pågår för närvarande vissa utredningar av personalpolitisk
eller postteknisk karaktär. Generalpoststyrelsen bar vidare anmält, att den har
för avsikt att snarast möjligt påbörja en utredning om postkontorens förvaltningsområden.
I anslutning härtill vill jag framhålla, att den av mig förordade utredningen
inte skall utgöra hinder för att utredningar i här omnämnda eller liknande
ämnen fullföljes eller igångsättes i postal regi. Jag utgår därvid såsom självklart
från att samråd i erforderlig omfattning äger rum mellan de olika utredningarna.
Utredningsarbetet pågår.
26. Utredning om lämplig förläggningsort för den lokala förvaltningen för
Älvkarleby kraftverk m. in.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att efter
samråd med vattenfallsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt
framlägga förslag rörande lämplig förläggningsort för följande till statens
vattenfallsverk hörande avdelningar, nämligen förvaltningen för Älvkarleby
kraftverk, stationsmontageavdelningen och stamlinjebyggnaderna.
(Se Post- och Inrikes tidn. den 14 juni 1956):
Söderlund, S. Y., expeditionschef.
Sekreterare:
Stiernstedt, S. W. O., byråchef.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. 21 59 56.
Utredningen har under tiden juni—oktober 1956 hållit ett sammanträde
med representanter för arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen beräknas avslutas under första halvåret 1957.
27. Vägmarksersättningskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa bl. a. viss översyn av vägmarksersättningssakkunnigas betänkande,
del I, angående grunder för bestämmande av ersättning för upplåtelse av
vägmark in. in. (Se Post- och Inrikes tidn. samma dag):
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet
137
Schirén, G. U. vattenrättsdomare, ordförande; | ]£. 07
Hjelm, K. G. L., professor;
Johansson, J. H., överlantmätare;
Kalderén, L. G., e. o. förste kanslisekreterare;
Svengren, G.-O., förste byråsekreterare;
Zachrison, S. G., agronom.
Sekreterare:
Persson, J. L., vattenrättssekreterare.
Lokal: Österbygdens vattendomstol; Vasagatan 52, Stockholm; tel 10 60 11.
Direktiv (anförande av statsrådet Hjalmar Nilson till statsrådsprotokollet
den 29 juni 1956):
Enligt lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar är ägare av fastighet skyldig
att med nyttjanderätt, s. k. vägrätt, upplåta mark till allmän väg. För markupplåtelsen
och för annat intrång, som orsakas av vägens byggande eller begagnande
är fastighetens ägare enligt 19 § i lagen berättigad till ersättning. Denna regel
gäller för det fall, att det ej avtalats eller uppenbarligen förutsatts, att ersättning
ej skall lämnas. Å ersättningen skall utgå sex procent årlig ränta från den dag, då
marken togs i anspråk. Samma rätt till ersättning för intrång tillkommer innehavare
av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt i avseende å fastigheten,
som upplåtits innan marken togs i anspråk. — Om vägens framdragande jämväl
medför nytta för fastigheten eller för särskild rätt i avseende å denna, skall ersättningen
jämkas med hänsyn därtill.
Vid bestämmande av ersättning för dylik upplåtelse av vägmark m. m. tillämpas
vissa enhetliga värderingsnormer, som de s. k. vägmarksersättningssakkunniga
på uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetat och i mars 1948 framlagt i ett betänkande,
del I.
I skrivelse den 27 augusti 1954 har Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF)
hemställt, att särskilda sakkunniga måtte tillkallas för att verkställa viss aktualisering
och översyn av nämnda betänkande. Förbundet framhåller, att härvid
borde de i vägmarksersättningssakkunnigas normer ingående markvärdena, som
bygger på en grundval av bokföringsresultat från åren 1942/43—1944/45 utförd
beräkning av de genomsnittliga avkastningsvärdena av jordbruk i vissa storleksklasser,
omräknas med hänsyn till den prisförändring, som sedermera ägt rum
på fastighetsmarknaden. Vidare borde i anslutning härtill frågan om ersättning
för fasta kostnader vid intrång av det slag, varom bär är fråga, upptagas till förutsättningslös
omprövning. Förbundet förmenar, att hithörande spörsmål under
senare tid behandlats olika vid vattenregleringar och vid expropriationsförfarande
å ena samt i samband med upplåtelse av mark för vägändamål å andra sidan.
Slutligen anser förbundet, att hittills framlagda normer för beräkning av ersättning
för försvårad brukning bör kunna förenklas, samt att vägledande regler utarbetas
för vissa andra former för intrång och skador i förevarande sammanhang.
I utlåtande den 16 november 1954 över nämnda framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
visserligen funnit det mindre sannolikt, att man skall kunna
skapa några entydiga regler för bedömande av den här aktuella huvudfrågan,
när ersiittningsgilla fasta kostnader skall anses uppkomma, men icke haft något
att erinra mot att utredning verkställes för undvikande eller minskning av arhetskrävandc
rättegångar på förevarande område. Vid en sådan översyn har styrelsen
ingenting att invända mot att övriga berörda frågor även upptages.
Lantbruksstyrclsen har i yttrande den 2 augusti 1955 tillstyrkt den begärda utredningen.
Enligt lantbruksstyrclsen finnes det skäl alt därvid överväga, om ej
vägmarksersättningssakkunnigas system för uppskattning av markvärden borde
138
Riksdagsberättelsen 1957
I Kl 27 ersättas med en metod, som väsentligen bygger på statistik över köpeskillingarnas
utveckling, men med hänsyn även tagen till avkastningsvärdet. Även frågan
om intrångsersättningens beräknande under hänsynstagande till de fasta kostnaderna
samt spörsmålet om ersättning för försvårad brukning motiverar en överarbetning
av de sakkunnigas normer i förevarande hänseenden.
I en vid 1955 års riksdag väckt motion (11:208) anhölls, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning av frågan om möjlighet för
markägare att utan avdrag för båtnadsersättning enligt 19 § lagen om allmänna
vägar erhålla full ersättning för det intrång utläggandet av allmän väg åsamkar
denne. I utlåtande (nr 31) häröver framhöll tredje lagutskottet, att gällande ersättningsregel
kan leda till resultat, som ter sig anmärkningsvärda i det att den nytta,
som byggandet av eu väg innebär, kan medföra en motsvarande minskning av ersättningen
för markupplåtelsen och annat intrång i fråga om de fastigheter, varöver
vägen dragits, medan däremot ägarna av angränsande fastigheter ej behöver
i någon form ersätta den nytta de ev. får av vägen.
Utskottet förordade därför en översyn av 19 § allmänna väglagen i enlighet med
det förslag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt i yttrande över motionen.
Styrelsen hade sålunda föreslagit att man borde undersöka förutsättningarna
för en lagändring av innebörd att avräkning för den nytta vägens framdragande
må innebära icke längre skall ske å ersättningen för själva markupplåtelsen
utan endast å gottgörelsen för annat intrång. Utskottet hemställde i enlighet
härmed, att riksdagen måtte anhålla att Kungl. Maj:t ville låta verkställa sådan
översyn i syfte att bringa ifrågavarande regel om avräkning för uppkommen nytta
i närmare överensstämmelse med motsvarande stadgande i expropriationslagen.
Denna hemställan bifölls av riksdagen i skrivelse den 7 december 1955 nr 374.
Det vill synas som om huvudparterna i mål rörande vägmarksersättningar under
senare år fått en i många avseenden skiljaktig mening i väsentliga ersättningsfrågor.
Med hänsyn till de skiftande förhållandena är det alltid svårt att även
med ledning av utarbetade normer nå fram till en objektiv värdering. Svårigheterna
blir emellertid särskilt stora och allvarliga om dylika normer av endera eller
båda parterna icke längre anses helt lämpade i sin utformning med hänsyn till utvecklingen,
sedan de framlades. Tiden synes mig därför mogen för en överarbetning
av de normer, som vägmarksersättningssakkunniga år 1948 framlade och som
hittills tjänat till vägledning. Jag vill därför för min del förorda, att en revision
av här ifrågavarande värderingsnormer verkställes i de avseenden, varom framställning
gjorts och med beaktande av de synpunkter, som framförts i remissyttrandena.
Jag vill därvid framhålla, att de vägmarksersättningssakkunniga själva
funnit det vara av vikt, att de i deras betänkande framlagda resultaten sedermera
underkastades en översyn, varigenom de rekommenderade värdena omräknades.
En sådan översyn av vissa i vägmarksersättningssakkunnigas betänkande, del I,
framlagda ersättningsnormer för värdering av mark och intrång vid vägbyggande
torde böra ske genom en särskild utredning av sakkunniga. Utredningen bör
ske med utnyttjande av de erfarenheter i jordvärderingsfrågor, som under senare
år vunnits samt med beaktande av att största möjliga enhetlighet ernås med de
värderingsregler, som gäller för fastställande av ersättning inom närbesläktade
områden, närmast i fråga om vattenregleringar, framdragande av kraftledningar
och expropriation.
Den sålunda föreslagna utredningen torde komma att få behandla spörsmål,
som är närbesläktade med den fråga, som i förenämnda motion väckts rörande
båtnadsersättning enligt 19 § lagen om allmänna vägar. Jag finner det därför lämpligt,
att den av riksdagen begärda översynen av nämnda lagrum för att bringa
gällande regel om avräkning för uppkommande nytta i närmare överensstämmelse
med motsvarande stadgande i expropriationslagen, jämväl anförtros utredningen.
Resultatet av utredningen i sistnämnda del torde eventuellt höra redovisas
särskilt.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 139
Slutligen må framhållas lämpligheten av att utredningen vid behov samråder I Kl 29
med den av chefen för justitiedepartementet tillkallade markvärdeutredningen.
Kommittén har påbörjat sitt arbete och hållit ett sammanträde.
28. Utredning om statens väginstituts arbetsuppgifter och organisation
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 september 1956 för
att verkställa en översyn av statens väginstituts arbetsuppgifter och organisation
(se Post- och Inrikes tidn. den 22 september 1956):
Berger, O. A., kansliråd.
Sekreterare:
Svedberg, N. O., förste revisor (riksräkenskapsverket).
Lokal: Kommunikationsdepartemenet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00; rikssamt.
växel 23 62 00 (Berger).
29. Flygplatskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1956 för
att skyndsamt undersöka möjligheterna att förlägga storflygfältel till annan
plats än Halmsjön (se Post- och Inrikes tidn. den 26 oktober 1956):
Rusck, J. Å., generaldirektör, ordförande;
Ahlberg, C. F., regionplanedirektör;
Grönlund, B., avdelningschef;
Throne-Holst, H., verkställande direktör;
Westring, G. A., generalmajor;
Winberg, A. H., överdirektör.
Expert:
Nilsson, K. V. T., teknisk direktör.
Sekreterare:
Lundborg, R. W., byrådirektör.
Lokal: Vattenfallsstyrelsen; tel. växel 22 70 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
12 oktober 1956):
1946 års riksdag beslöt, att ett storflygfält skulle anläggas vid Halmsjön i Märsta
och Skepptuna kommuner samt anvisade erforderliga medel för arbetenas påbörjande.
På grund av bl. a. den kris, som civilflyget genomgick i slutet av 1940-talet, kom utbyggnaden av fältet att bedrivas i en långsammare takt än som ursprungligen
var avsett. År 1952 beslöts att utbyggnaden skulle omfatta endast en
av de planerade fyra banorna, nämligen den öst-västliga huvudbanan, jämte ett
mindre stationsområde. Kungl. Maj:t uppdrog samma år åt luftfartsstyrelsen att
verkställa förberedande utredning rörande användningen och den fortsatta utbyggnaden
av storflygplatsen vid Halmsjön.
1 sina petita för budgetåret 1956/57 anmälde luftfartsstyrelsen sin avsikt att
sedermera under året återkomma till de spörsmål, som sammanhängde med utbyggnaden
av Halmsjön till storflygplats. Sedan i 1956 års statsverksproposition
ett preliminärt belopp om 25 milj. kronor tagits upp till Utbyggnad av storflygplats,
framlade luftfartsstyrelsen i underdånig skrivelse den 25 januari 1956 utredning
ocli förslag rörande storflygplatsens utbyggande. Styrelsen redovisade
140
Riksdagsberättelsen 1957
I Kt 29 därvid två alternativa möjligheter till storflygplatsens förläggning, nämligen dels
det förenämnda vid Halmsjön, dels vid Jordbro i Österhaninge kommun, samt förordade
för sin del det sistnämnda läget på grund av de fördelar ur luftfartssynpunkt,
som det skulle innebära. Med hänsyn till de reaflygplan, som beräknades
komma i trafik senast vid årsskiftet 1959/60, måste, framhöll styrelsen, storflygplatsen
befinna sig i trafikdugligt skick vid nämnda tidpunkt. Vid luftfartsstvrelsens
skrivelse var fogat ett tillstyrkande utlåtande av SAS.
I remissyttrandena över förslaget ifrågasattes ej behovet av en storflygplats och
ej heller riktades någon gensaga mot den av luftfartsstyrelsen eftersträvade tidpunkten
för flygplatsens färdigställande. Beträffande lägesvalet förelåg emellertid
delade meningar i remissyttrandena. Luftfartsstyrelsens förslag att bygga ut
Jordbro avstyrktes av flertalet remissinstaner, bl. a. av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i
Stockholms län och berörda kommuner, såväl de vid Jordbro som de vid Halmsjön
belägna. En fortsatt utbyggnad av Halmsjön förordades i stället i dessa remissvar.
Luftfartsstyrelsens linje vann anslutning i stort sett endast av styrelsen
för flygtekniska försöksanstalten, Stockholms stadskollegium och Stockholms handelskammare.
I några remissvar framhölls, att ytterligare utredning krävdes för
ett ställningstagande.
Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 13 april 1956 tillkallade jag den
18 i samma månad tre sakkunniga för att inom kommunikationsdepartementet biträda
vid beredningen av frågan om storflygplatsens förläggning. Dessa sakkunniga
(storflygplatsberedningen), som arbetat med målsättningen att framlägga sina
synpunkter i så god tid, att en proposition i ärendet skulle kunna avlämnas
till höstsessionen av årets riksdag, har den 10 oktober 1956 framlagt sitt utlåtande
och förslag rörande förläggningen av Stockholms storflygplats.
Av utlåtandet framgår bl. a., att beredningen ansett sig böra se även på möjligheterna
att finna andra förläggningsmöjligheter utöver Halmsjön och Jordbro.
Beredningen omnämner ett 15-tal platser, som i olika sammanhang varit diskuterade
men som av skilda anledningar tidigare förkastats. Särskild uppmärksamhet
har beredningen ägnat Skå-Edeby, beläget på Svartsjölandet 26 km väster om
Stockholm. Preliminära undersökningar rörande denna plats har givit beredningen
den uppfattningen, att en utbyggnad av Skå-Edeby ej är tekniskt orimlig men
under alla förhållanden behäftad med stora svårigheter. En noggrannare undersökning
av grundförhållandena skulle ge bättre underlag för en bedömning, men
skulle förutsätta uppskov med ett ställningstagande i frågan. Då beredningen utgått
från SAS’ och luftfartsstyrelsens uttalanden om den utomordentliga vikten
av att en blivande storflygplats skulle kunna tas i bruk senast vid ingången av
år 1960 ansåg sig beredningen ej ha anledning påyrka en mera ingående utredning
rörande detta alternativ. Beredningen konstaterar även, alt lägesvalet för ett storflygfält
i dagens situation — därest en storflygplats skall tas i bruk vid ingången
av år 1960 — måste begränsas till de båda alternativen Halmsjön och Jordbro.
Beredningens utlåtande mynnar ut i ett bestämt avstyrkande — huvudsakligen
på grund av militära skäl — av Jordbroalternativet och ett förord för en fortsatt
utbyggnad av Halmsjön till Stockholms storflygplats.
I den till mig ställda skrivelse, med vilken beredningen överlämnat sitt utlåtande,
anmäles, alt sedan beredningen under hand underrättat luftfartsstyrelsen
och SAS om sitt ställningstagande, dessa uttalat sig för ett förnyat uppskov med
ärendets avgörande, för att ytterligare undersökningar måtte kunna företas beträffande
möjligheterna att på Skå-Edeby anlägga en storflygplats. Från SAS’ sida
hade därvid uttryckts den förhoppningen, att uppskovet skulle bli så kortvarigt
som möjligt, eftersom varje dag i detta hänseende vore av största betydelse
för konsortiets framtida arbete. Luftfartsstyrelsen hade förmenat det ej synas
osannolikt, att en utbyggnad av ett storflygfält vid Skå-Edeby kunde ske enligt
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 141
ett sådant arbetsprogram, att de för SAS’ tekniska basering nödvändiga anlägg- j j£.
ningarna kunde bli färdiga vid den tidpunkt SAS behövde dem, ehuru färdigställandet
av fältet i övrigt måste förskjutas i tiden.
Beredningen framhåller, att den i och för sig icke har något att erinra mot en
ytterligare utredning, om den försening, som därav följer, icke medför några vådliga
konsekvenser för den svenska luftfarten. Samtidigt understryker beredningen
angelägenheten av att, om en utredning kommer till stånd, samtliga hithörande
frågor grundligt genomgås. Utredningen bör därvid omfatta lägesvalets konsekvenser
även för andra samhällsintressen än den civila luftfartens. Beredningen ifrågasätter
därjämte om utredningen bör begränsas till Skå-Edeby. Om utredningen
skall grundas på förhoppningen att storflygfältet kan förläggas till denna plats,
bör man enligt beredningen vara beredd att acceptera ett uppskov med ianspråktagandet
av flygplatsen till åtminstone år 1962.
Efter det att utlåtandet framlagts har jag haft överläggningar med luftfartsstyrelsens
chef samt representanter för SAS’ ledning. Dessa har vidhållit sin uppfattning,
att avgörandet i storflygplatsfrågan bör uppskjutas och ytterligare undersökningar
göras angående Skå-Edebyfältet.
Det synes mig i hög grad önskvärt, att ett beslut i fråga om storflygplatsens förläggning
kunde fattas med det snaraste. Å andra sidan gäller det här ett avgörande,
som medför ansenliga investeringar och som sträcker sina verkningar mycket
långt in i framtiden. Då den civila luftfartens representanter nu har funnit ett
ytterligare uppskov med avgörandet möjligt, anser jag en fortsatt utredning av
förläggningsfrågan motiverad. För utredningen bör enligt min mening tillkallas
särskilda sakkunniga.
Utredningen synes mig i första hand böra inriktas på möjligheterna att förlägga
flygfältet till Skå-Edeby, men det bör stå de sakkunniga fritt att ta upp även
andra alternativ till prövning. Dock skall den inskränkningen i utredningsuppdraget
gälla, att det av storflygplatsberedningen utdömda Jordbroläget jämte närliggande
delar av Södertörn undantages. De förläggningsmöjligheter, som aktualiseras,
bör givetvis icke bedömas endast ur byggnadstekniska synpunkter. Konsekvenserna
för andra grenar av samhällsverksamheten än den civila luftfarten bör
belysas och ges vederbörligt beaktande vid de sakkunnigas ställningstagande.
Utredningen bör bedrivas med största skyndsamhet.
Flygplatskommittén, som under tiden oktober—november 1956 hållit tre
sammanträden, har låtit verkställa ett flertal utredningar av i huvudsak
teknisk natur som underlag för kommitténs arbete. Kommittén beräknas
slutföra sitt arbete under januari 1957.
30. Delegation för förhandlingar med Stockholms stad rörande vissa byggnads-
och markfrågor
Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1956 för att ingå
i en delegation med uppgift att företräda staten vid förhandlingar med
Stockholms stad rörande vissa mellan staten och staden föreliggande byggnads-
och markfrågor samt inkomma med de förslag, till vilka förhandlingarna
kan föranleda:
Johansson, J. H., överlantmätare;
Renlund, R. (i., generaldirektör;
Wejke, G. W., generaldirektör.
142
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: l
Finansdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet (1952:1 14;
1953:I 7; 1954:1 13; 1955:1 11; 1956:1 9)
Tillsatt av Kungl. Maj :t den 10 mars 1944 med uppgift att leda och samordna
samt, i mån av behov, stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp
åt av kriget berörda länder, som vidtagas av olika på området verksamma
sammanslutningar eller eljest på enskilt initiativ, ävensom att i övrigt verka
för tillgodoseendet av utom landet föreliggande behov av stöd i humanitärt
avseende.
Ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t:
Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;
Bjelle, E. A., direktör;
Cedergren, Elsa, fru;
Goude, S. N., direktör;
Holmgren, F. J. D., kontraktsprost;
von Horn, K. R. L. R., kammarherre;
Levinson, Margit R., fru;
Nyström, E. G., professor;
Steenberg, K. J. E., f. d. folkskolinspektör (avliden den 22 november 1955);
Waldenström, M. E., direktör.
Sekreterare:
Virgin, E. O. G., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Kuylenstierna, Brita, fröken.
Lokal: Storkyrkobrinken 11; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 16 60),
rikssamt. växel 23 62 00.
Kommittén bär under år 1956 hållit ett sammanträde in pleno. Den i
föregående årsberättelser omnämnda redaktionskommittén har under året i
enlighet med erhållet uppdrag färdigställt en översikt över det svenska internationella
hjälparbetet under och efter det andra världskriget, översikten
har av kommittén med skrivelse den 26 november 1956 överlämnats
till chefen för finansdepartementet. Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.
2. 1952 års tulltaxekommitté (1953: I 22; 1954: I 24; 1955: I 17; 1956: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att
verkställa en allmän översyn av tulltaxeförordningen och den därvid fogade
tulltaxan (se Post- och Inrikes tidn. den 28 maj 1952):
Lundberg, A. S., envoyé, ordförande:
Boo, F. I., förste assistent, led. av I kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
143
Fagerholm, P. H., jur. lic., f. d. riksdagsman;
Fahlander, V. M. J., generaltulldirektör;
Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;
Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;
Lindskog, B. V., generaldirektör;
Sahlin, S. E. G., envoyé;
Spetz, G., lantbrukare, led. av I kamm.;
Westerlind, E. A., statssekreterare.
Sakkunniga:
Edstam, H. K. P., direktör;
Ekström, T., fil. kand.;
Geijer, J. L., ombudsman;
Grundström, H., direktör (ersättare: Södergren, H. E., direktör);
Håkansson, J. H. V., direktör;
Leffler, J. O., direktör (ersättare: Gerentz, S. T., civilekonom);
Melcher, E. O., direktör;
Nyström, H. R. B., direktör;
Sahlin, G. J., direktör (ersättare: Ohlin, P. H., direktör);
Settergren, G. C. A., direktör;
Svensson, N. A., direktör.
Experter:
Branting, J. E. M., direktör;
Kastengren, G. K.-A., civilingenjör;
Lundberg, H. F. N., byråchef;
Nordenson, J., fil. lic.;
Nordqvist, S. F. V., f. d. byråchef;
Tolstoy, N., byråchef.
Sekreterare:
Hartler, H. M. S., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Thideby, A. H. S., tullkontrollör;
Johansson, R. A. I., t. f. förste kammarskrivare.
Lokal: Järntorget 84; tel. 23 15 00.
Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 22.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit två
sammanträden.
Kommittén har den 6 juli 1956 avgivit betänkande angående tulltaxan
(SOU 1956: 14—16) samt den 29 december betänkande angående själva tulltaxeförordningen
(SOU 1956:60). Med avlämnandet av sistnämnda betänkande
är uppdraget slutfört.
Flis
144
Riksdag sberättelsen 1957
1 Fil 3 3. 1952 års tobakshandelsutredning (1953: I 24; 1954: I 26; 1955: I 19;
1956:1 14)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1952 med
uppdrag att verkställa en utredning om detaljhandeln med tobaksvaror (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1952):
Alexanderson, K. E., häradshövding, led. av I kamm.
Sakkunniga:
Brandt, E. R., ombudsman, led. av II kamm.;
Dahlgren, E., kapten;
Edstam, H. K. P., direktör;
Frisk, A., ingenjör;
Holsti, P. O., civilingenjör;
Lundgren, Å. V., revisionssekreterare;
Meijer, S., vice ordförande i kioskhandlareförbundet (fr. o. in. den 6 juni
1955);
Sandberg, G. P., direktör.
Sekreterare:
Mangård, N„ revisionssekreterare (t. o. in. den 12 december 1955);
Bjerkén, C. V., tullkontrollör (fr. o. in. den 13 december 1955).
Utredningen har den 7 november 1955 avgivit betänkande om tobakshandelsregleringen
(SOU 1955:38) och den 8 mars 1956 en promemoria rörande
fartygs proviantering med tobaksvaror (stencilerad). Uppdraget är
därmed slutfört.
4. 1953 års utskänkningsvinstkommitté (1954: I 31; 1955: I 21; 1956: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att verkställa
utredning rörande verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens
avveckling in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1953
och den 1 februari 1956):
Älmeby, H., överdirektör, ordförande;
Axelsson, A., förbundsordförande;
Engkvist, J. G. V., målarmästare, led. av II kamm.;
Hafström, S., direktör;
Karlbom, T. O., studierektor;
Rudbeck, O. J. C:son, direktör;
Wadell, A., direktör.
Expert:
Wistrand A. D. H., byråchef (fr. o. in. den 29 februari 1956).
Sekreterare:
Arvidsson, Marianne E., förste aktuarie (t. o. in. den 31 mars 1956);
Edstrand, K.-I., kanslisekreterare (fr. o. in. den 1 april 1956).
Lokal: Nya Systemaktiebolaget, Kungsträdgårdsgatan 14; tel. lokalsamt.
växel 22 95 80 (ankn. 165).
Direktiven för utredningen — se 1954: I Fi 31 —- har under år 1956 ut -
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 145
vidgats (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 13 ja- J pj; 4
nuari 1956):
För spritdrycker som serveras på restaurang erlägges utskänkningsskatt med 40
procent av varans utminuteringspris. Även på starkvin uttas sådan skatt, beräknad
till 30 procent av utminuteringspriset. Det pris för sådana drycker som betalas av
restauranggästerna inbegriper utminuteringspriset, utskänkningsskatten och den
s. k. utskänkningsvinsten. Av utskänkningsvinsten tillfaller huvudparten numera
staten.
I samband med 1954 års reformer inom nykterhetspolitiken avskaffades den
utskänkningsskatt som tidigare uttogs på lätta viner. Däremot ansåg man sig i dåvarande
läge böra bibehålla utskänkningsskatten på sprit och starkvin. I denna
fråga anfördes i propositionen nr 151 till nämnda års riksdag bl. a., att en avveckling
av utskänkningsskatten visserligen skulle vara förenad med vissa fördelar.
Fn sådan åtgärd kunde sålunda få betydelse när det gällde att komma till rätta
med den olagliga förtäringen av medhavd sprit på näringsställen utan utskänkningsrättigheter.
Utskänkningsskatten ansågs emellertid alltjämt kunna vara av betydelse
för att motverka en överdriven konsumtion på restaurangerna.
I skrivelser från Svenska turisthotellens riksförbund och vissa andra organisationer
inom restaurangbranschen har hemställts, att utskänkningsskatten måtte avskaffas.
Såsom skäl härför har anförts, att utvecklingen efter motbokssystemets avskaffande
i flera hänseenden varit ogynnsam för restaurangnäringen. En stark
minskning i omsättningen har på åtskilliga håll konstaterats och oro har uttalats
för restaurangnäringens framtid. I samband därmed har uppmärksamheten särskilt
riktats på den konkurrens, som i alltmer ökad omfattning bjudits från innehavare
av s. k. festvåningar och därmed jämförliga lokaler, varest sprit kunde förtäras
som inköpts till utminuteringspris.
Vad mera allmänt angår spörsmålet om restaurangnäringens läge efter 1954 års
reformer, kan det självfallet bli så, att de ökade möjligheterna att inköpa spritdrycker
i utminuteringsaffärerna minskar intresset för restaurangbesök. Angående
omfattningen av nedgången i restaurangernas omsättning efter den 1 oktober
1955 föreligger nu visserligen en del uppgifter. Vad som förekommit under
sista kvartalet 1955 torde å andra sidan inte ge tillräckligt underlag för en bedömning
av utvecklingen på längre sikt. Men jag vill, oavsett hur härmed må
förhålla sig, som min mening uttala, att restaurangnäringen, som hitintills kunnat
arbeta under av spritlagstiftningen gynnade omständigheter, måste räkna med
att anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Det torde med andra ord få anses
i första hand ankomma på restauratörerna själva att söka bemästra de svårigheter,
som för näringens vidkommande kan bli en följd av motbokssystemets avskaffande.
Om utvecklingen kommer att innebära att verksamheten även på längre sikt i viss
omfattning minskar eller kommer att ges en i ett eller annat hänseende ändrad
inriktning i förhållande till läget före den 1 oktober 1955, kan detta icke anses
vara en oförutsedd konsekvens av 1954 års reformer.
Även med den principiella uppfattning, som jag nyss tillkännagivit, synes det
mig å andra sidan riktigt att nu till omprövning uppta frågan om utskänkningsskattens
bibehållande i sin nuvarande utformning. Den hittills konstaterade utvecklingen
efter den 1 oktober 1955 visar en ökning av utminuteringen men också en
påtaglig minskning i utskänkningen av sprit. Det sagda innebär att utskänkningsskatten,
såvitt nu kan bedömas, kan antagas få en mindre betydelse från nykterhetspolitiska
synpunkter än tidigare. Även från statsfinansiella synpunkter bar en
förändring inträtt; trots en markerad nedgång av utskänkningsskatten har statens
inkomster på spritbeskattningens område ökat.
Även den av restaurangnäringens organisationer åberopade konkurrensen från
10 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
146
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 4 innehavare av festvåningar och liknande lokaler kan innebära en anledning till
omprövning av utskänkningsskatten. Enligt uppgift skulle verksamheten i dessa lokaler
avsevärt ha ökat efter den 1 oktober 1955. Lämnade uppgifter synes också
ge vid handen att det tillhandahållande av spritdrycker, som äger rum i sådana
lokaler, åtminstone i vissa fall synes ske i strid med gällande bestämmelser.
Även om lokaler av nu antytt slag i många fall uppenbarligen fyller ett legitimt
behov och även om verksamheten merendels kan antagas utövas enligt gällande
bestämmelser, synes man från såväl ordningssynpunkter som nykterhetspolitiska
synpunkter kunna ställa sig i viss mån tveksam inför en utveckling, som medverkar
till en ökad konsumtion av spritdrycker i lokaler, där man icke har den
garanti för ordning och bestämmelsernas efterlevnad som finnes beträffande de av
myndigheterna kontrollerade utskänkningsrörelserna. Att anordningen med utskänkningsskatt
ger innehavare av dylika lokaler en gynnad ställning i konkurrens
med de kontrollerade utskänkningsrörelserna ligger inte i linje med de nykterhetspolitiska
intressena. Det bör tilläggas att åtskilliga svårigheter är förenade med
en mera verksam kontroll i syfte att förhindra att servering av spritdrycker i de
nu avsedda festvåningarna sker i strid med lastiftningens föreskrifter.
Det ligger i sakens natur, att om utskänkningsskatten nedsättes eller avskaffas
intresset för och därmed omfattningen av den spritförtäring på de nu avsedda
lokalerna, som äger rum i strid med gällande bestämmelser, kommer att minska.
Det framgår av vad jag i det föregående anfört att enligt min mening en ny och
förutsättningslös prövning av spörsmålet rörande utskänkningsskatten bör äga
rum. Ett nära samband föreligger mellan denna fråga och spörsmålet om restauratörvinsterna
vilket utredes av 1953 års utskänkningsvinstkommitté. Med hänsyn
härtill synes det lämpligt att frågan om utskänkningsskatten hänskjutes till nämnda
kommitté. Utredningen av den nu aktualiserade frågan bör bedrivas med skyndsamhet.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 24 sammanträden.
Kommittén har i december 1956 avlämnat betänkande med förslag
rörande de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen (SOU
1956: 56). Härmed är kommitténs uppdrag avslutat.
5. Fastighetstaxeringssakkunniga av år 1953 (1954: I 35; 1955: I 25;
1956: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 oktober 1953 för
att med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas protokoll och övriga tillgängliga
handlingar fortsätta och avsluta den undersökning, som jämlikt § 71
i taxeringsförordningen avses, vilken undersökning genom Kungl. Maj :ts
beslut den 18 januari 1952 verkställdes för utrönande, huruvida vid taxeringen
av jordbruksfastigheter å landsbygden jämlikhet och likformighet
de olika länen emellan blivit uppnådd:
Lindeberg, E. F. L., f. d. landshövding;
Näslund, H. M. E„ professor;
Arman, A. V., civiljägmästare.
Lokal: Statens skogsforskningsinstitut, Stockholm 51; tel. 34 98 30.
Uppgiftens natur är sådan, att inga egentliga sammanträden hållas. Arbetet
har inneburit sammanställande och bearbetning av materialen från
147
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
länen samt granskning av erhållna resultat m. m. Materialbearbetningen har J pj; §
verkställts för alla län.
De sakkunniga ha den 17 december 1956 avgivit betänkande (SOU 1956:
57). Uppdraget är därmed slutfört.
6. 7.954 års nöjesskatteutredning (1955: I 26; 1956: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 4 juni 1954 och den 15
april 1955 för att verkställa en översyn av nöjesskatteförordningen (se Postoch
Inrikes tidn. den 18 juni 1954 och den 20 maj 1955) :
Kärr länder, E. H., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;
Christenson, C., köpman, led. av II kamm.;
Andersson, M. A., lantbrukare, led. av I kamm.;
Detlofsson, N. R., revisionskommissarie (avliden den 7 september 1955);
Sterner, H. E. F., kansliråd;
Ehnbom, E. B. A., byråchef.
Sekreterare:
Björnson, L.-E., förste revisor.
Lokal: Riksräkenskapsverket; tel. 23 34 70.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fi 26 och 1956: I Fi 20.
Utredningen, som under tiden november 1955—juni 1956 hållit 11 allmänna
sammanträden, har den 30 juli 1956 avgivit betänkande med förslag till
vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. (SOU 1956:23). Uppdraget är
därmed slutfört.
7. Fortsatt undersökning angående de automatiska utgiftsförändringarna
inom statsverksamheten (1956: I 23)
Tillkallad av Kungl. Maj:t den 6 maj 1955 med uppdrag att i anslutning
till av överståthållaren T. K. V. Nothin den 31 augusti 1953 avlämnad utredning
verkställa fortsatt undersökning angående de automatiska utgiftsförändringarna
inom statsverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 12
maj 1955):
Ringström, K. G., budgetsekreterare.
Sekreterare:
Thilert, C. R., förste sekreterare.
Utredningen har den 12 april 1956 avgivit betänkande (Kungl. Maj:ts
proposition nr 175 år 1956, bihang D). Uppdraget är därmed slutfört.
8. Organisationskommittén för LKAB (1956: I 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 med uppdrag
alt verkställa utredning rörande den framtida förvaltningen av Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juli
1955):
Söderström, O. A. V., generaldirektör, ordförande;
Berggren, N. O., gruvdirektör;
148
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 8 Lemne, M. H., landshövding;
Lindh, G. B. T., advokat;
Lindskog, B. V., generaldirektör (fr. o. m. den 30 september 1955);
Norlin, K. O., direktör;
Rusck, J. Å., generaldirektör;
Viklund, Iv. G., landstingsdirektör;
Åselius, K. Hj., bruksdisponent.
Experter:
von Porat, S. A., krigsråd;
Svensson, N. J. B., auktoriserad revisor.
Sekreterare:
Gårdstedt, H. B., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Virdesten, S. G., e. o. byråsekreterare.
Lokal: Statens jordbruksnämnd; tel. lokalsamt. växel 22 55 60, rikssamt.
växel 22 57 60.
Direktiven för kommittén, se 1956: I Fi 28.
Kommittén, som efter den 1 december 1955 hållit sex sammanträden, har
avgivit ett den 21 mars 1956 dagtecknat betänkande (stencilerat) angående
omorganisationen av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Uppdraget är
därmed slutfört.
9. Förhandlingsdelegationen i fråga om förvaltningen av de norrländska
malmfälten (1956: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 med
uppdrag att förhandla med Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(TGO) rörande villkoren för ett fortsatt samarbete i fråga om förvaltningen
av de norrländska malmfälten samt att till Kungl. Maj :t inkomma med
de förslag i ämnet som påkallas av förhandlingarnas utfall (se Post- och
Inrikes tidn. den 8 juli 1955):
Åsbrink, P V., riksbankschef, ordförande-,
Grafström, E. O. H., statssekreterare;
Lindh, G. B. T., advokat;
Lindskog, B. V., generaldirektör;
Norlin, K. O., direktör.
Expert:
von Sydow, G., hovrättsråd.
Delegationen har den 24 februari 1956 (SOU 1956: 9) avgivit förslag till
överenskommelse om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag. Uppdraget är därmed slutfört.
10. Utredning om förutsättningarna för överenskommelser med näringslivets
branschorganisationer angående en begränsning av avbetalningshan
deln
(1956: I 33)
Tillkallad av Kungl. Maj:t den 28 oktober 1955 för att genom förhandling
med näringslivets branschorganisationer skyndsamt utröna förutsätt
-
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 149
ningarna för överenskommelser angående en begränsning av avbetalnings- J Fj; H
handeln:
Holmgren, H. K. H., regeringsråd.
Sekreterare:
Hasslev, N.-O. F., t.f. förste kanslisekreterare.
Under december 1955 och januari 1956 ha de av utredningsmannen förda
förhandlingarna lett till överenskommelser med företrädare för bil-, cykel-,
möbel-, radio- och pianobranscherna. Uppdraget är därmed slutfört.
11. 1956 års kommunalskatterevision
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1955 för
att utreda frågan rörande höjning av ortsavdragen vid taxering till kommunal
inkomstskatt (se Post- och Inrikes tidn. den 5 januari 1956):
Åbjörnsson, C. V., rättsavdelningschef, ordförande;
Elofsson, G. S., lantbrukare, led. av I kamm.;
Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.;
Jungen, E. B., överlärare, stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande;
Järdler, S. A., vice förbundsdirektör;
Spetz, G., lantbrukare, led. av I kamm.;
Wiklund, O. W., sågverksarbetare, led. av II kamm.;
östlund, C., hemmansägare, led. av II kamm.
Expert:
Edlund, C. B., aktuarie.
Sekreterare:
Lindqvist, R. L. A., taxeringsintendent.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 30
december 1955):
De nuvarande ortsavdragen vid taxeringen till kommunal inkomstskatt fastställdes
vid 1950 års riksdag. Det då fattade beslutet innebar, att det kommunala
ortsavdragssystemet omlades efter i huvudsak samma linjer som några år tidigare
godtagits för statsbeskattningens vidkommande. Avdragen blev, beroende på
ortsgrupp, lägst 1 760 och högst 2 000 kronor för gifta och därmed likställda skattskyldiga
samt lägst 1 230 och högst 1 400 kronor för ogifta skattskyldiga. Detta
innebar, att avdragen kom att uppgå till omkring två tredjedelar av de då gällande
statliga ortsavdragen.
Vid den reform av den statliga beskattningen som genomfördes år 1952 upptogs
även frågan om en främst av penningsvärdesförändringen betingad höjning av de
kommunala ortsavdragen. Någon lösning av frågan ansågs emellertid i dåvarande
läge inte möjlig med hänsyn till de krav på kompensation av staten för det mot
höjningen svarande bortfallet av skatteunderlag, som framfördes från kommunalt
håll. Då beslutet beträffande den statliga beskattningen innebar att de statliga ortsavdragen
höjdes, kom spännvidden mellan de statliga och kommunala avdragen
alltså att ytterligare öka.
Frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen uppmärksammades i direktiven
för 1955 års statsskatterevision, vars uppgift var att utarbeta förslag till
ändrade skatteskalor, åsyftande en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten
med tonvikten lagd på de mindre inkomsttagarna. I dessa direktiv framhölls bl. a.,
att man inom en förhållandevis nära framtid borde, såsom ett ytterligare led i
strävandena att ernå skattelättnad främst för de mindre inkomsttagarna, överväga
150
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 11 möjligheterna att jämka ortsavdragen uppåt. Härvid påpekades även, att de nuvarande
reglerna om ortsavdrag var mindre tilfredsställande i det hänseendet att
den avsedda skattefriheten för belopp, som motsvarade levnadskostnadsminimum,
inte uppnåddes. I direktiven framhölls att detta särskilt gällde de kommunala ortsavdragen.
Frågan om en höjning av dessa ansågs emellertid inte kunna upptagas i
nyssnämnda sammanhang.
Sedan statsskatterevisionen numera slutfört sitt uppdrag och förutsättningar
föreligger för att pröva frågan om en sänkning av den statliga skatten, synes tiden
vara inne att upptaga spörsmålet om en höjning av de kommunala ortsavdragen.
Att en reform i denna riktning är starkt påkallad framgår redan av det förut
sagda. De kommunala ortsavdragen uppgår inte tillnämelsevis till vad som kan
anses motsvara levnadskostnadsminimum. Från åtskilliga synpunkter är detta
sedan länge uppmärksammade förhållande en mycket stor olägenhet. Det saknas
i princip varje som helst bärande grund för att uttaga, eller söka uttaga, skatt av
den, vars inkomstförhållanden inte medger mer än en täckning av de allra mest
ofrånkomliga utgifterna för försörjningen. Det saknas även enligt min mening tillräckliga
skäl för att avkräva den mindre inkomsttagaren relativt sett mer än den
större inkomsttagaren vid den kommunala beskattningen än som ansetts böra ifrågakomma
vid den statliga beskattningen. Den nuvarande ordningen med otillräckliga
kommunala ortsavdrag har också nödvändiggjort i princip mindre tilltalande
regler om avdrag för ömmande omständigheter samt i inte ringa omfattning nödgat
till avskrivning av oguldna kommunala skatter, något som med gällande
ordning inneburit att staten på en omväg lämnat kommunerna kompensation för
vad de minsta inkomsttagarna inte mäktat erlägga av påförda kommunala utskylder.
Den stora spännvidden mellan de statliga och de kommunala avdragen är också i
och för sig otillfredsställande. Den är bl. a. ägnad komplicera källskatteuppbörden
samt nödvändiggör i åtskilliga fall jämkning av källskatteavdragen. I den
omständigheten att de kommunala avdragen inte kunnat följa de statliga ligger
även, såsom konstaterats vid utredningen om sänkningen av statsskatten, det förnämsta
hindret mot en eljest önskvärd uppräkning av de statliga ortsavdragen.
Om det blir möjligt att företa skattesänkningar utöver dem som nu är omedelbart
aktuella, bör därför enligt min uppfattning en höjning av de kommunala ortsavdragen
komma i främsta rummet.
En sådan reform möter emellertid svårbemästrade problem. Det främsta är att
reformen kommer att medföra ett avsevärt bortfall av skatteunderlag för kommunerna
och det är självfallet denna omständighet, som tidigare stått hindrande i
vägen för en reform. Om än från vissa synpunkter erinringar kan riktas mot att
staten i större omfattning än vad nu är fallet lämnar kommunerna kompensation
för bortfallet av skatteunderlag, torde detta å ena sidan vara eu ofrånkomlig förutsättning
för en reform samt å andra sidan inte väcka större betänkligheter än
vad det nuvarande systemet innebär.
1 statsskatterevisionens betänkande har gjorts vissa beräkningar av inkomstbortfallets
storlek vid oförändrad utdebitering. Enligt ett alternativ, innebärande en
höjning av det kommunala ortsavdraget i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för
gifta och till 2 000 kronor för ogifta samt en häremot svarande höjning av avdragen
i övriga ortsgrupper, skulle skattebortfallet år 1957 bli omkring 287 miljoner kronor.
Om avdraget för gifta i högsta ortsgrupp höjdes till 4 000 kronor och för
ogifta till 2 000 kronor samt avdragen i övriga ortsgrupper uppräknades i motsvarande
mån, skulle man enligt revisionen få räkna med en kostnad av ca 458 miljoner
kronor.
Slutmålet för en reform av de kommunala ortsavdragen bör vara att uppnå paritet
mellan de kommunala och de statliga avdragen. De nyss återgivna siffrorna ger
emellertid en antydan om storleken av de kostnader, varom fråga är. Det kan
därför var tveksamt om man på en gång kan genomföra en sådan åtgärd. Möjligen
151
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
bör man räkna med att såsom en första etapp verkställa en nagot mindre liöjning J 11
av ortsavdragen, exempelvis av den omfattning som framgår av det första av statsskatterevisionens
angivna alternativ.
Vid en utredning av möjligheterna att höja de kommunala ortsavdragen hör
även klarläggas i vilken utsträckning staten bör lämna kommunerna ersättning
för det av en sådan reform föranledda bortfallet av skatteunderlag. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att kostnaderna för 1950 års kommunala ortsavdragsreform
uppdelades mellan staten och kommunerna. Statsbidrag skulle utgå i sådan omfattning,
att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting inte skulle
behöva höjas med mer än högst en krona.
Det förtjänar uppmärksammas att frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen
numera är i viss mån i annat läge än tidigare. Den särskilda kommunala
fastighetsskatten debiteras inte längre för sig. I stället skall vid fastighetsägarens
inkomsttaxering beräknas ett garantibelopp för fastighet, vilket bl. a. innebär att
en höjning av ortsavdraget kan komma fastighetsägaren till godo. I den mån kommunerna
själva skulle svara för kostnaderna, behöver man således inte såsom
vid 1950 års reform räkna med den särskilda övervältringen av skattebördan på
fastighetsägarna. Att detta i sin mån bör kunna underlätta en reform pa förevarande
område är tydligt.
Å andra sidan bör beaktas, att en höjning av de kommunala ortsavdragen bör
vara att se som ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre
inkomsttagarna. Den avsedda effekten skulle till en del gå förlorad, om kommunerna
föranleddes att besluta mera betydande utdebiteringshöjningar. Detta utgör
självfallet det avgörande skälet för att en höjning av ortsavdragen måste förenas
med bidrag från staten till kommunerna.
Vad sistnämnda fråga angår är till en början angeläget understryka vikten av att
kommunernas rätt till kompensation av statsmedel så utformas, att därigenom inte
någon inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt blir följden. En faktisk
rätt till kompenserande statsbidrag bör med andra ord medges, och dessa bidrag
bör i kommunens inkomststat få samma karaktär som skatteinkomster från kommunmedlemmarna.
Någon skälighetsprövning eller annan prövning, som skulle
kunna ge sken av ett beroendeförhållande, bör alltså inte ifrågakomma.
Måhända kan vid en närmare undersökning befinnas, att man inte utan vidare
kan efterbilda det statsbidragssystem, som infördes vid 1950 års kommunala ortsavdragsreform.
Sambandet mellan nämnda bidragssystem och de bidrag, som bör
utgå vid en höjning av de kommunala ortsavdragen, är emellertid sådant, att de
olika bidragen bör om möjiigt sammanarbetas till ett enhetligt system. Härför
talar även att det 1950 beslutade bidragssystemet gavs i viss mån provisorisk karaktär.
Vid de nya reglernas utformning bör största möjliga enkelhet eftersträvas.
Det bör sålunda prövas, om bidraget kan beräknas på grundval av antalet invånare
i vederbörande kommun, i förhållande till det uträknade antalet skattekronor el.
likn. Huruvida bidraget kan beräknas på grundval av läget vid reformens ikraftträdande
eller om periodvisa omräkningar efter någon mer schablonartad regel
blir erforderliga, får även prövas under utredningens gång. Liksom fallet var vid
1950 års reform, torde anledning knappast föreligga att överväga olika regler för
kommuner med olika bärkraft. Gällande bestämmelser om bidrag till skattetyngda
kommuner synes sålunda kunna lämnas åsido, i den mån de inte direkt beröres
av de nu aktuella frågorna.
Det må tilläggas, att utredningen bör samråda med allmänna statsbidragsutrcdningen
i den omfattning som under arbetets gång kan finnas erforderligt.
Den här ifrågasatta utredningen rörande en höjning av de kommunala ortsavdragen
bör anförtros åt särskilda sakkunniga. Utredningen bör bedrivas med skyndsamhet.
152 Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 11 Revisionen har under tiden 18 januari—23 oktober 1956 haft 13 sammanträdesdagar.
Revisionen har den 6 november 1956 avlämnat betänkande med förslag
till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956: 41). Uppdraget är därmed slutfört.
12. Utredning rörande personaluppsättningen inom departementens
statssekreterar- och rättsavdelningar, m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 maj 1956 med uppdrag
att verkställa en genomgång av personaluppsättningen inom departementens
statsskreterar- och rättsavdelningar, in. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 30 maj 1956):
Kling, E. H„ generaldirektör.
Sekreterare:
Uäggquist, E. H., t.f. budgetsekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 25
maj 1956):
Genom skrivelse den 17 februari 1956 (nr 14) bär innevarande års riksdag anslutit
sig till en av statsutskottet i utlåtande nr 14 begärd undersökning rörande
huvudtitlarnas kommittéanslag. Statsutskottet uppmärksammade i nämnda utlåtande,
att tolfte huvudtitelns kommittéanslag i riksstatsförslaget för nästa budgetår
nedräknats med 75 000 kronor. Nedräkningen sammanhängde med att medel beräknats
under civildepartementets avlöningsanslag för arbetsuppgifter för vilka
kostnaderna hittills bestritts från departementets kommittéanslag.
Utskottet fann det angeläget, att det initiativ som sålunda tagits beträffande
tolfte huvudtiteln fullföljdes genom undersökningar inom övriga huvudtitlar. Härvid
borde utredas, huruvida kommittéanslagen belastades med utgifter, som med
hänsyn till arbetsuppgifternas art rätteligen borde bestridas från respektive departements
avlöningsanslag. Likaså borde beaktas, om kostnaderna för nämnder
och råd av mera permanent natur lämpligen kunde bestridas i annan ordning än
från kommittéanslag. Resultatet av undersökningarna liksom därav föranledda
förslag borde enligt utskottet föreläggas nästa års riksdag.
I enlighet med av riksdagen uttalade önskemål bör en utredning nu komma till
stånd rörande systemet för departementens förseende med expertis och tillfällig
arbetskraft samt ordningen för bestridandet av kostnaderna för nämnder och råd
av mera permanent natur.
Av i det följande anförda skäl bör nämnda utredning utsträckas till att avse
vissa övriga frågor om en anpassning av departementens personaluppsättning till
nu föreliggande arbetsbelastning.
Den intensifiering av statsverksamheten, som ägt rum under de senare åren,
har helt naturligt varit förbunden med en ökning av arbetsbördan inom statsförvaltningen,
vilket föranlett — merendels efter särskilda utredningar — förstärkningar
av ämbetsverkens och myndigheternas organisation. Beträffande statsdepartementen
har likaså skett en viss utökning av personalen, främst den föredragande.
I fråga om de högre tjänsterna inom departementens statssekreterar- och
rättsavdelningar har däremot endast i enstaka undantagsfall genomförts en anpassning
till den ökade arbetsbelastningen. Detsamma gäller vissa andra arbetsenheter
med uppgifter likartade de nu nämnda avdelningarnas. Här har i stället
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 153
i vissa fall provisoriska åtgärder tillgripits för att åstadkomma en rimlig arbets- J Pj; J3
fördelning. Inom en del departements statssekreteraravdelningar har exempelvis
temporärt ålagts byråchef att med avdelningschefs ansvar handlägga vissa på avdelningen
ankommande ärenden. På andra håll har, som redan nämnts, personalförstärkning
skett med anlitande av kommittéanslag. I flertalet fall har emellertid
några åtgärder icke alls vidtagits i avvaktan på en översyn av de högre tjänsterna
inom statsdepartementen.
Utöver vad jag nu anfört synes några riktlinjer för förenämnda utredning icke
böra uppdragas. För utredningens verkställande bör en särskild utredningsman
tillkallas. Arbetet bör bedrivas så att utredningsmannens förslag kan tjäna som
hållpunkt vid höstens budgetarbete.
Utredningen har den 10 november 1956 avgivit promemoria angående personaluppsättningen
inom vissa avdelningar i statsdepartementen in. m.
(stencilerad). Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
13. Skattelagssakkunniga (tidigare 1950 års skattelagssakkunniga)
(1951:1 29; 1952:1 22; 1953:1 11; 1954:1 15; 1955:1 12; 1956:1 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 17 mars 1950 och
den 15 maj 1952 för att dels biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen
m. in., dels ock verkställa en översyn av taxeringsförordningens
bestämmelser (se Post- och inrikes tidn. den 20 mars 1950 och den 30 maj
1952):
Björne, F. H., kammarrättsråd, ordförande;
Sundberg, P. B., taxeringsintendent (fr. o. m. den 20 mars 1956);
Eklund, E. G., kammarrättsfiskal.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1951:1 Fi 29 och 1953:1 Fi 11.
De sakkunniga ha under år 1956 avlämnat dels en den 8 februari 1956
dagtecknad promemoria angående beskattning av vissa bostadsföreningars
och bostadsaktiebolags inkomst av annan fastighet, m. m. (stencilerad), dels
ock en den 19 december 1956 dagtecknad promemoria (stencilerad) angående
beskattning av periodiska understöd m. in.
De sakkunnigas arbete i övrigt bar avsett frågan om de ändringar av gällande
beskattningsbestämmelser, som äro påkallade för att underlätta genomförandet
av åtgärder för jordbrukets rationalisering samt vidtagandet
av vissa lantmäteriförrättningar. De sakkunniga avse att inom den närmaste
framtiden framlägga förslag till lagstiftning i detta ämne.
Samråd mellan ledamöterna har förekommit så ofta anledning därtill förelegat.
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1957.
Såsom en särskild sektion inom skattelagssakkunniga med uppdrag att
utreda frågan om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjuta
154
Riksdagsbcrätt elsen 1957
I Fi: 13 ortsavdrag och andra allmänna avdrag inom annan kommun än hemortskommunen
samt därmed sammanhängande spörsmål ha enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 13 juli 1956 tillkallats (se Post- och Inrikes tidn. den 18
juli 1956):
Norgren, C. A., landskamrerare, ordförande i sektionen;
Lindholm, G., länsassessor.
Sekreterare:
Sagnert, S. E., taxeringsinspektör.
Sistnämnda sakkunniga ha i december 1956 avgivit betänkande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
14. Utredning av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet (1952:1 27;
1953: I 16; 1954:1 19; 1955: I 14; 1956:I 11)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951:
von Otter, S. F., kammarrättsassessor.
Expert:
Wanngård, T., t.f. kyrkoherde, kyrkobokföringsinspektör.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1719),
rikssamt. växel 23 62 00.
Åt utredningsmannen har uppdragits att slutföra i vissa delar det utredningsarbete,
som omhänderhafts av 1949 års folkbokföringssakkunniga (se
1952:I 4).
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
15. 1952 års kommitté för indirekta skatter (1953: I 21;
1954:1 23; 1955: I 16; 1956:I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att
verkställa utredning angående den indirekta beskattningen in. m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 28 maj 1952):
Henriksson, S. H., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;
Meidner, R. A., fil. dr;
Nilsson, E. F., agronom, led. av II kamm.;
Nilstein, A. H., fil. lic.;
Nilzon, K. I., lantbrukare, led. av I kamm.;
Thedin, N., redaktör;
Thulin, E. E:son, byråchef.
Experter:
Welinder, P. E. C., professor;
Åkesson, A. O., taxeringsintendent.
Sekreterare:
Skiöld, E. R., ombudsman.
Biträdande sekreterare:
Winther, O. W. G., förste kanslisekreterare.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
155
Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 61 85 67. 1 Fil 17
Direktiven för kommittén, se 1953:1 Fi 21.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 46
sammanträden.
Utredningsarbetet, som befinner sig i slutskedet, beräknas bli slutfört
kort tid efter årsskiftet.
16. Utredning angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna
(1954: I 32; 1955:I 22; 1956:I 16)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 juni 1953):
Regner, N. I., justitieråd.
Expert:
Wildeman, N. C. E., byråchef.
Sekreterare:
Wernlund, S. A., t. f. kammarrättsfiskal.
Lokal: Storkyrkobrinken 2; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 13 99),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fi 32.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1957.
17. 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
(1954: I 33; 1955: I 23; 1956:I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 8 juli 1953):
Olsson, K. J., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Edström, W. S., direktör, led. av II kamm.;
Eriksson, G. L., byråchef (fr. o. in. den 22 januari 1956);
Flyboo, T. V., ombudsman;
Jönsson, N. O., disponent, led. av II kamm.;
Oredsson, H. E., överdirektör;
Schmidt, C. S:son, civilingenjör, överrevisor, led. av II kamm. (t. o. in. den
31 maj 1956);
Sommar, C. O., finanssekreterare (t. o. in. den 21 januari 1956);
Stenberg, N. G., direktörsassistent, led. av II kamm. (fr. o. in. den 1 juni
1956);
Tunhammar, E. W., direktör;
Åman, O. V., direktör, led. av I kamm.
Experter:
Ernulf, T. G., hovrättsassessor (fr. o. in. den 24 januari 1956);
Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.
Sekreterare:
Hagnell, H., fil. lic.
156
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 17 Biträdande sekreterare:
Bergman, S. C., e. o. byråsekreterare (fr. o. m. den 1 september 1956);
Brodd, K. A., e. förste byråsekreterare;
Tersman, R. F. B., fil. lic., e. o. förste avdelningsingenjör (fr. o. m. den 20
februari 1956).
Lokal: Finansdepartementets kommittélokaler, Kommendörsgatan 30;
tel. 61 85 67 och 61 98 86.
Direktiven för utredningen, se 1954:1 Fi 33.
Utredningen har under 1956 sammanträtt 25 dagar. Dessutom har för
viss uppgift en särskild underkommitté sammanträtt tre dagar.
Under 1956 ha de sakkunniga avgivit yttrande över en i riksdagen väckt
motion (II: 634) ang. möjligheter för enskilda att köpa aktier i vissa av
staten ägda företag.
Utredningen har i februari avgivit betänkandet »Statsägda aktiebolag i
Sverige» (SOU 1956: 6), i augusti »Statsägda företag i utlandet» (SOU
1956:24) och i december »Statens reproduktionsanstalt» (SOU 1956:59).
Arbetet beräknas fortgå under år 1957.
18. 1953 års skatteflyktskommitté (1954:1 34; 1955:1 24; 1956:1 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1953 för
att utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot
skatteflykt och opåkallade skattelättnader (se Post- och Inrikes tidn. den
6 oktober 1953):
Strömberg, S. J. M., verkst. direktör i Svenska bankföreningen, f. d. regeringsråd,
ordförande;
Anneli, E. H., taxeringsintendent;
Geijer, E. E. K. R., bankdirektör, f. d. assessor.
Sekreterare:
Ekman, S. G., kammarrättsfiskal.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fi 34.
Kommittén har under tiden den 16 november 1955—den 17 november
1956 hållit 21 sammanträden.
Kommittén har den 24 mars 1956 avlämnat stencilerad promemoria med
förslag till lagstiftning mot skatteflyktsåtgärder genom s. k. benefika barnreverser
m. m.
Kommitténs arbete beräknas bli slutfört under år 1957.
19. 1954 års bryggeriutredning (1955: I 27; 1956: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 för
att verkställa en utredning rörande bryggeriernas företagsform och vissa
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
157
därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 18 ok- Fj; 20
tober 1954):
Cardelius, E. C. F., överdirektör, ordförande;
Elmfeldt, B., direktör;
Engkvist, J. G. V., målarmästare, led. av II kamm.;
Englund, E. W., fil. dr, led. av I kamm.;
Erbacke, K. G., direktör;
Lindvall, Y., fabrikör;
Olsson, E., förbundsordförande;
Pettersson, J. W., lantbrukare, led. av II kamm.
Sekreterare:
Hillbo, A. O., förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Edstrand, K.-I., kanslisekreterare.
Lokal: Kontrollstyrelsen; tel. växel 23 64 60.
Direktiven för utredningen, se 1955: I 27.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—30 november 1956
hållit sju sammanträden.
Utredningen beräknas fortgå under år 1957.
20. 1955 års stadsutredning (1956: I 22)
Tillkallade enligt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 28 januari 1955 för
att verkställa utredning om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter
i förhållande till staten (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars 1955):
Björck, K. A. W., f. d. generaldirektör, ordförande;
Bendz, E., direktör, f. d. borgmästare;
Löfqvist, I., expeditionschef.
Experter:
Adner, N. G. byrådirektör (för tiden 1/10—31/12 1956);
Bohman, H. Å., förste arkivarie;
Byström, A. S. T., bibliotekarie;
Edling, N. P. J., kammarråd.
Sekreterare:
Svensson, S. V., länsassessor (t. o. m. den 16 april 1956);
Villner, S. V., länsassessor (fr. o. in. den 17 april 1956).
Biträdande sekreterare:
Gustafsson, Å. G., amanuensaspirant (fr. o. m. den 21 aug. 1956).
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 22.
Utredningen, vars sekreterare under tiden mars—augusti 1956 tagits i
anspråk för andra uppgifter, har under tiden december 1955—november
1956 hållit sex sammanträden.
158
liiksdagsberättelsen 1957
I Fi: 21 21. Utredningen om fullföljdsrätt i skattemål (1956: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 maj 1955 för att
verkställa utredning angående möjligheterna att begränsa tillströmningen
av taxeringsmål till regeringsrätten (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni
1955):
Lundevall, F. A. I„ f. d. regeringsråd, ordförande;
Strömberg, S. J. M., verkst. direktör i Svenska bankföreningen, f. d. regeringsråd.
Sekreterare:
Sandström, C. O., extra regeringsrättssekreterare.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1547,
sekreteraren), rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 24.
Utredningen har under tiden den 10 november 1955—den 15 november
1956 hållit 11 sammanträden. Utredningen har avgivit utlåtanden över 1955
års taxeringssakkunnigas betänkande angående ändrad taxeringsorganisalion
(SOU 1955:51) och 1954 års nöjesskatteutrednings betänkande angående
vissa ändringar i nöjesbeskattningen (SOU 1956: 23). Utredningsarbetet,
som befinner sig i slutskedet, beräknas bli slutfört kort tid efter årsskiftet.
22. Delegation för förhandlingar rörande kvarteret Kungl. Myntet
(1956: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1955 att såsom
medlemmar av en särskild förhandlingsdelegation förhandla med Stockholms
stad rörande den framtida dispositionen av kvarteret Kungl. Myntet
i Stockholm och därmed sammanhängande frågor in. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 27 juni 1955):
Nevrell, B. A., regeringsråd, ordförande;
Hall, D. E., bankofullmäktig, led. av II kamm.;
Wirseen, Å., kansliråd.
Sekreterare:
Edelsvärd, O. A., byrådirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. växel 22 45 00 (ankn. 17 62).
Värdering har under året ägt rum av den till kvarteret Kungl. Myntet hörande
tomtmarken och därå befintliga byggnader. Värderingen, som slutförts
i november 1956, har ombesörjts av en av vardera byggnadsstyrelsen
och Stockholms stads förhandlingsdelegerade utsedd värderingsman. Förhandlingarna
med Stockholms stad beräknas kunna slutföras under år
1957.
23. 1955 års myntverksutredning (1956: I 26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1955 med
uppdrag att verkställa utredning rörande organisationen av mynt- och me
-
159
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
daljtillverkningen ävensom övriga å mynt- och justeringsverket nu ankom- 1 Fi: 25
mande uppgifter (se Post- och Inrikes tidn. den 27 juni 1955):
Nevrell, B. A., regeringsråd, ordförande;
Wirseen, Å., kansliråd (fr. o. m. den 27 januari 1956).
Experter:
Ager, J. P. H., överingenjör (fr. o. in. den 25 januari 1956);
Jägerskiöld, S. A. F., docent (fr. o. m. den 15 oktober 1956).
Sekreterare:
Edelsvärd, O. A., byrådirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 17 62),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 26.
Utredningen har under tiden den 1 januari—15 november 1956 hållit 14
sammanträden.
Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete under år 1957.
24. Utredning angående redogöraransvaret m. m. (1956: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning rörande redogöraransvaret och anmärkningsprocessen
jämte därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 7
juli 1955):
Eckerberg, E. L., regeringsråd, ordförande;
Wikström, C. T., kammarrättsråd;
Ehnbom, E. B. A., byråchef.
Sekreterare:
Widmark, P. S. W., t.f. kammarrättsfiskal.
Lokal: Storkyrkobrinken 13; tel. 20 19 06.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 27.
Utredningen har under tiden den 15 november 1955—15 november
1956 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete har huvudsakligen
bestått i samlande och genomgång av material från Sverige och utlandet i
vissa av de frågor, som anförtrotts de sakkunniga.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
25. 1955 års långtidsutredning (1956: I 30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 augusti 1955 för
att verkställa utredning rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under
femårsperioden 1956—1960 (se Post- och Inrikes tidn. den 15 september
1955):
Svennilson, S. I., professor, ordförande;
Cederwall, G. F. E., statssekreterare;
Holmberg, P. H. A., fil. kand.;
Ohlsson, P. T. I., docent;
Sundén, O. B., direktör.
160
Riksdagsberåttelsen 1957
I Fi: 25 Experter:
Canarp, C. S. T., byrådirektör;
Juréen, L. J. F., byråchef;
Masreliez, L. L. F., byrådirektör.
Sekreterare:
Thilert, C. R., förste sekreterare.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 13 70),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 30.
Utredningen har under tiden december 1955—15 november 1956 hållit
36 sammanträden.
Utredningen har i december 1956 avgivit betänkande rörande den ekonomiska
långtidsplaneringen under femårsperioden 1956—-1960 (SOU 1956:
53). Utredningen beräknar att i början av år 1957 avgiva till betänkandet
hörande särskild bilagedel.
26. Stabiliseringsutredningen (1956: I 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 augusti 1955 med
uppdrag att utreda spörsmål sammanhängande med den fulla sysselsättningens
ekonomi m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 15 september 1955):
Kling, E. H., generaldirektör, ordförande (t. o. m. den 9 oktober 1956);
Vahlberg, G. E., generaldirektör, ordförande (fr. o. m. den 10 oktober 1956);
Adamsson, H., ordförande i Svenska industritjänstemannaförbundet;
Cederwall, G. F. E., statssekreterare, tillika huvudsekreterare (t. o. m. den 9
oktober 1956);
Eliasson, L. M., sekreterare, led. av I kamm.;
Ewerlöf, K. G., direktör, led. av I kamm.;
Geijer, K. A., ordförande i Landsorganisationen, led. av I kamm.;
Giesecke, C.-S., vice verkställande direktör;
Gustafsson, S. H., bankkamrer, led. av II kamm.;
Hall, D. E., bankofullmäktig, led. av II kamm.;
Leinne, M. H., landshövding;
Meidner, R. A., fil. dr;
Olsson, S. O. B., kansliråd, tillika huvudsekreterare (fr. o. m. den 10 oktober
1956);
Stensgård, A. A. H., direktör;
Thorsson, Inga M., förbundsordförande, led. av II kainm.;
Thunholm, L.-E., verkställande direktör;
Wallenberg, M., bankdirektör.
Biträdande sekreterare:
Spendrup, K. A„ förste byråinspektör (fr. o. m. den 10 oktober 1956).
Lokal: Storkyrkobrinken 2, Stockholm C; tel.: lokalsamt. växel 22 45 00
(ankn. 17 29), rikssamt. växel 23 62 00.
161
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 31. I pj; 27
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit sju
sammanträden. Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
27. Kommittén för maskinell databehandling (1956: I 32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 oktober 1955 för
att verkställa utredning rörande statsförvaltningens behov av databehandlingsmaskiner
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes
lidn. den 31 oktober 1955):
Cardelius, E. C. F., överdirektör, ordförande;
Linden, K. G., expeditionschef;
Velander, F. E. H., professor.
Experter:
Helleberg, N., byråchef (fr. o. in. den 28 maj 1956);
Lindgren, A. S. V., kamrerare (fr. o. in. den 28 maj 1956);
Lindvall, K. E., förste revisor (fr. o. in. den 28 maj 1956);
von Otter, S. F., kammarrättsassessor;
Santesson, B. H. C. J., civilekonom (tiden 28 maj—12 november 1956);
Stemme, N. G. E., civilingenjör;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör (tiden 27 oktober 1955—12 november
1956);
Thorson, T. A. R., byråchef;
Ubbe, S., byrådirektör (fr. o. in. den 28 maj 1956);
Westerberg, O. H., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 21 november 1955);
Bruno, G. F„ byrådirektör (fr. o. m. den 12 november 1956).
Sekreterare:
Hävermark, K. G. J :son, byråchef.
Biträdande sekreterare:
Rickard, A. B. O., byrådirektör (tiden 21 november 1955—4 maj 1956);
Dahlström, Ä. V., förste byråinspektör (fr. o. in. den 30 juni 1956);
Brand, W., ingenjör (fr. o. in. den 12 november 1956).
Kontaktman från IDP-gruppen:
Kellner, E. B., aktuarie.
Observatör från skördeskadeutredningen:
Philipson, C. O., fil. dr (fr. o. in. den 14 september 1956).
Lokal: Kontrollstyrelsen; tel. växel 23 64 60 (ordföranden).
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 32.
Kommittén har under tiden november 1955—oktober 1956 hållit 46 sammanträden,
varjämte de sakkunniga och sekreteraren företagit en studieresa
till England och Frankrike och därvid besökt tillverkare av databehandlingsmaskiner
samt myndigheter och företag, som tagit dylika maskiner i
bruk. En av de ledande experterna på databehandlingsfrågor inom amerikansk
förvaltning, dr S. Alexander, chef för Data Processing Systems Division
vid National Bureau of Standards, har på kommitténs inbjudan del
11
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand.
Riksdagsberättelsen.
162
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 27 tagit i tre av dess sammanträden och därvid lämnat kommittén värdefull
information på området. Kommittén har anordnat ett informationsmöte för
verkschefer med flera inom statsförvaltningen med föredrag av den amerikanske
experten.
Kontakt har uppehållits med den på databehandlingsområdet inom det
privata näringslivet arbetande s. k. IDP-gruppen.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
28. 1956 års sjömansskattcscikkimniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 februari 1956 för att
verkställa utredning av frågan om särskilda skatte- och uppbördsregler att
gälla för sjömän ( se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1956):
Wigert, A. G. A., landskamrerare, ordförande;
Forssblad, N. D„ direktör i Sveriges redareförening;
Karlsson, E. G. V., förbundskassör i Svenska sjöfolksförbundet (t. o. in. den
14 mai 1956);
Svensson, S. V., byråchef;
Uhlin, P. G., ombudsman i Svenska sjöfolksförbundet (fr. o. in. den 15 maj
1956).
Sekreterare:
Steneborn, H. A., förste byråsekreterare.
Lokal: Länsstyrelsen i Stockholms län; tel. växel 22 73 00.
Direktiv: (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 3
februari 1956):
Från företrädare för sjöfolket har vid olika tillfällen framförts önskemål om
att från de allmänna reglerna avvikande bestämmelser måtte införas rörande beskattningen
av inkomst, som förtjänas ombord, och om uppbörden av skatten för
sådan inkomst, önskemålen har motiverats med de särskilda förhållanden som
gäller för sjömän i jämförelse med flertalet övriga inkomsttagargrupper. Anknytningen
till hemlandet och hemortskommunen ter sig annorlunda för sjömännen,
och detta förhållande har från deras sida ansetts motivera vissa avsteg från de
vanliga beskattningsprinciperna. Vidare har särskilt understrukits att vid utrikes
fart sämre möjligheter finns för sjömännen än för andra medborgargrupper att
fullgöra deklarationsplikten och att i övrigt bevaka sina intressen i skattefrågor.
Även andra skäl har åberopats för en särbehandling av sjömännen vid beskattningen.
Man har bl. a. pekat på att olikheter i den kommunala utdebiteringen, i
ortsavdragen och i värderingen av naturaförmåner medför att skatteavdragen för
sjömän som lever under helt likartade förhållanden, kanske på samma fartyg, ofta
blir olika stora. Detta har betraktats som en orättvisa och skapat irritation, önskemålen
har utmynnat i krav på en definitiv källskatt för inkomst av ombordanställning,
i princip lika uppbyggd för alla och sålunda oberoende av variationer i den
kommunala utdebiteringen o. d.
Frågan om införande av en slutgiltig källskatt för sjömän uppmärksammades
redan i samband med källskattesystemets införande. De därvid förda diskussionerna
föranledde dock i huvudsak inte andra bestämmelser för sjömän än för
andra skattskyldiga. Riksdagen hemställde emellertid år 1945 i skrivelse nr 609
om vidare utredning och förslag rörande sjömännens beskattning.
Den av riksdagen begärda utredningen utfördes av särskilda sakkunniga, vilka
antog benämningen sjömansskatteutredningen. I direktiven för denna utredning
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
163
anfördes bl. a. att det borde undersökas huruvida förutsättningar fanns att be- J pj»
träffande alla de sjömän, vilka i huvudsak inte hade annan inkomst än av anställning
ombord å fartyg, beräkna ortsavdrag efter samma ortsgrupp samt utta kommunalskatt
efter en enhetlig utdebitering. Vid utredningen borde jämväl frågan
om värderingen av sjömännens naturaförmåner ägnas uppmärksamhet. Vidare
borde prövas om den genom löneavdrag uttagna skatten kunde göras definitiv.
I sitt den 8 juni 1949 avgivna betänkande (SOU 1949:27) föreslog utredningen
att sjömännen skulle erlägga skatt för sin inkomst ombord i form av sjömansskatt.
Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens förslag av de organisationer
som företräder sjömännens och sjöfartens intressen. I flertalet övriga remissyttranden
blev emellertid förslaget avstyrkt eller föremål för erinringar i betydelsefulla
avseenden. Eu av huvudinvändningarna var att den föreslagna lagstiftningen
rar alltför genomgripande i förhållande till de fördelar som därmed stod att vinna.
Därvidlag pekade man på att den administrativa apparat som krävdes skulle
bli oproportionerligt stor och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga
som berördes av lagstiftningen som de fördelar dessa skattskyldiga bereddes
genom densamma. Vidare uttalades betänkligheter mot de avsteg från principen
om en likformig beskattning som gjorts i förslaget. Det framhölls ytterligare, att
kommunerna i många fall komme att göra förluster på grund av att sjömännen
genomgående skulle erlägga en lägre kommunalskatt än andra skattskyldiga.
Utredningens förslag och de däröver avgivna yttrandena anmäldes i propositionen
nr 100 till 1953 års riksdag.
Något förslag om definitiv källskatt för sjömän framlades således inte genom
propositionen. 1 samband med de övriga reformer inom uppbördsväsendet som
förordades i denna proposition föreslogs emellertid vissa provisoriska reformer
för att tillmötesgå vissa av sjöfolkets önskemål.
I sitt över propositionen avgivna utlåtande, nr 33, uttalade bevillningsutskottet,
att utredningens förslag i stort sett innebar den linje efter vilken en lösning av
frågan borde sökas.
På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 8 maj 1953, nr 187,
att kungl. Maj:t vilie, med beaktande av vad som anförts i utskottets betänkande,
ompröva frågan om en definitiv sjömansskatt samt för riksdagen framlägga det
förslag som därav kunde föranledas.
Frågan om sjömännens beskattning har sedermera uppmärksammats av Nordiska
rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation
till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att överväga spörsmålet
om att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för
sjömän och för uppbörden av denna skatt.
Rekommendationen grundade sig på ett betänkande, nr IG, från rådets juridiska
kommitté. Däri framhölls bl. a. att en lag om definitiv sjömansskatt genomförts i
Norge och att denna lag enligt inhämtade uppgifter fungerade tillfredsställande.
Även om det stod klart, uttalade kommittén vidare, att regeringarna vid sina överväganden
främst torde komma att ha sin uppmärksamhet inriktad på det norska
systemet, önskade kommittén inte utstaka några bestämda riktlinjer för den ifrågasatta
konventionen.
Det uppdrogs åt den svenska regeringen att i förevarande fråga vara koordinerande
och initiativtagande.
Med hänsyn till det vid nämnda tid i Sverige aktuella spörsmålet om en viss
schablonisering av den skattemässiga inkomstberäkningen för löntagare i allmänhet
vidtogs inte omedelbart några åtgärder i syfte att åvägabringa fortsatta internordiska
överläggningar i sjömansskattefrågan. På svenskt initiativ har emeller
-
164
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi* "?8 ^ den 12 och 13 december 1955 i Oslo hållits överläggningar i frågan mellan
representanter för de danska, finska, norska och svenska finansdepartementen.
Island var under överläggningarna representerat av en observatör. Sverige företräddes
därvid av en särskild delegation, som av mig tillkallats jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 2 december 1955. Delegationen, vars ordförande var
rättsavdelningschefen i finansdepartementet G. T. Hedborg, bestod vidare av lagbyråchefen
i samma departement S. S. Walberg, landskamreraren i Stockholms
län A. G. A. Wigert och länsassessorn i Uppsala län S. V. Svensson.
Av den svenska delegationen har jag inhämtat, att konferensen, efter att ha mottagit
en ingående orientering rörande det norska systemet för sjömansbeskattning,
enhälligt kom till den uppfattningen all syftet med Nordiska rådets rekommendation
bäst kunde tillgodoses genom att man i ett första skede undersökte förutsättningarna
att inom varje nordiskt land, där man för närvarande saknade en definitiv
källskatt för sjömän, genomföra en sådan. Det norska systemet kunde därvid
erbjuda vägledning. Man var å andra sidan medveten om att utformningen av eventuella
regler för en sjömansbeskattning måste i varje land ta intryck av den där
gällande skatte- och uppbördslagstiftningen. Vid Oslokonferensen uttalades vidare,
att, därest ett internt utredningsarbete skulle i nordiska länder utan definitiv källskatt
för sjömän igångsättas, detta arbete borde bedrivas i nära kontakt de nordiska
länderna emellan. Om detta utredningsarbete förde fram till lagstiftning,
skulle därefter frågan om ingående av en konvention sådan som den av Nordiska
rådet avsedda upptagas till förnyat övervägande.
Enligt vad jag inhämtat är frågan om tillsättande av utredningar enligt de vid
överläggningarna framkomna riktlinjerna under övervägande inom de övriga nordiska
ländernas regeringar.
Mot det resultat, som uppnåddes vid överläggningarna i Oslo, synes intet vara
att erinra från svensk synpunkt. Den lämpligaste vägen att gå fram måste nämligen
även enligt min mening vara att i varje land internt undersöka möjligheterna
att genomföra en definitiv källskatt för sjömän. Den av riksdagen begärda
utredningen i denna fråga bör därför nu komma till stånd. Genom det inledda
nordiska samarbetet på området har också gynnsamma förutsättningar tillskapats
för att nå största möjliga likformighet vid en lagstiftning i de nordiska länderna.
Till frågan om en konvention på området bör man återkomma framdeles.
För utredningen torde i huvudsak inte erfordras ytterligare direktiv än som
framgår av det förut sagda. Det blir helt naturligt utredningens främsta uppgift att
beakta de invändningar om olägenheter av administrativ och liknande art som
framfördes mot sjömansskatteutredningens förslag samt att undersöka möjligheterna
att nå fram till en ordning, som är administrativt mindre tyngande. Största
möjliga enkelhet i tillämpningen måste alltså eftersträvas även om detta får
ske till priset av vissa avsteg från eljest vedertagna principer på beskattningsområdet.
Vad sistnämnda synpunkt angår, vill jag framhålla att det i själva verket
torde vara en ofrånkomlig förutsättning för frågans lösning, att man för sjöfolkets
del godtar andra, mera standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler
än för övriga medborgargrupper. Sålunda kan bli erforderligt
överväga att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i land bortse från
inkomst av ombordanställning i allt fall då sistnämnda inkomst är av mindre omfattning.
Det kan även bli nödvändigt att göra avsteg från gällande principer för
samtaxering av äkta makar. Å andra sidan kan det även bli ofrånkomligt att för
den ombordanställdes vidkommande avstå från sådana speciella regler som rätt
för denne att från sin inkomst ombord påkalla avdrag för underskott å förvärvskälla
i land, periodiskt understöd o. likn. Kommunernas anspråk på skatteintäkter
av sjöfolket skapar även särskilda problem, som möjligen måste lösas efter
mer schablonmässiga regler för att undvika ett alltför tyngande och vidlyftigt administrativt
förfarande.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 165
Utredningen bör anförtros åt särskilda sakkunniga, bland vilka bör ingå före- J pj; •{()
trädare för sjöfolket och rederinäringen.
Beträffande utredningsarbetet bör ytterligare iakttagas vad som vid Oslokonferensen
framhölls om önskvärdheten av kontakt under hand med de utredningar
på förevarande område, som kan upptagas inom övriga nordiska länder. Utredningen
bör därför hålla en fortlöpande kontakt med finansdepartementets rättsavdelning,
på vilken får ankomma att ta erforderliga initiativ från svensk sida till
förnyade internordiska överläggningar.
Utredningen har under tiden mars—november 1956 hållit 17 sammanträden.
Dessutom har ett arbetsutskott inom kommittén sammanträtt 14 gånger.
En internordisk sjömansskattekonferens har på föranstaltande av finansdepartementet
ägt rum i Stockholm den 9 och 10 november 1956. I konferensen
deltog förutom representanter för finansdepartementets rättsavdelning
delegationer från Danmark, Finland, Norge och Sverige, varjämte en
representant för Island var närvarande som observatör.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
29. Utredning av frågan rörande internordiska flgttningsbetgg.
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 mars 1956 för att såsom
sakkunniga ingå i ett utskott, sammansatt av representanter för de nordiska
länderna, för utredande av frågan rörande internordiska flyttningsbe
tyg:
Olsson,
A. E., byråchef;
von Otter, S. F., kammarrättsassessor.
Nordiska rådet har vid session den 9—18 augusti 1954 antagit en rekommendation,
nr 5, till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige angående
internordiska flyttningsbetyg. Enighet har uppnåtts därom, att överläggningar
skall äga rum mellan representanter för de olika länderna. Norska
statistiska sentralbyrån har, enär Norge utsetts att vara koordinerande myndighet
i denna fråga, insamlat det material som erfordras för utredningsarbetet.
Sedan Finland inträtt som medlem i Nordiska rådet har fråga uppkommit,
huruvida Finland skall representeras i utskottet. Avsikten är att
utskottet skall sammanträda så snart denna fråga blivit löst.
30. Arvsskattesakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
verkställa utredning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 20 april 1956):
Dahlgren, R. B., generaldirektör, ordförande-,
Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;
Henriksson, S. H., ombudsman, led. av II kamm.;
Nilsson, E. F., agronom, led. av II kamm.;
Olsson, R. Cyril, sekreterare;
Sjödahl, H. L. hk, f. d. lektor, led. av I kamin.;
Walberg, S. S., lagbyråchef.
166
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 30 Sekreterare:
Heyman, E. A., e. o. hovrättsfiskal.
Lokal: Hovrätten för Västra Sverige, Göteborg; tel. 18 70 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 13
april 1956):
Kvarlåtenskapsskatten infördes genom beslut av 1947 års riksdag. Genom kvarlåtenskapsskatten
avsåg man att utnyttja en skattekraft, som utan större olägenheter
kunde tagas i anspråk för det allmänna. Införandet av skatten grundades bl. a.
därpå att större förmögenheter, vid sidan av den årliga förmögenhetsbeskattningen,
ansågs vara i stånd att utan mera betydande olägenheter och utan att rättvisesynpunkter
träddes för när tåla en ytterligare belastning i form av särskild beskattning
i samband med förmögenhetsöverflyttningar vid dödsfall. Kvarlåtenskapsskatten
blev ett komplement till den förut existerande arvslottsbeskattningen,
varigenom hänsyn kunde tagas både till storleken av en förmögenhet, som gick i
arv, och till den andel som föll på varje arvtagares lott. När man föredrog kvarlåtenskapsskatten
framför alternativet med en höjd beskattning av arvslotterna,
skedde detta även från den synpunkten att man därigenom kunde starkt begränsa
antalet av de dödsbon som berördes av skattehöjningen. Små och måttliga arv blev
på ett enkelt sätt undantagna.
Kvarlåtenskapsskatten har nu varit i kraft under ett antal år, och vissa erfarenheter
har vunnits. Denna skatt är, såsom framgår av det föregående, avsedd att
träffa större förmögenheter, beträffande vilka någon egentlig diskussion om bärkraften
inte behövde förekomma. Den snabba sociala och ekonomiska utvecklingen
har emellertid, trots den år 1952 beslutade höjningen av det skattefria bottenbeloppet,
lett till att personer med relativt måttliga inkomster vid sitt frånfälle
kan ha ett sparat kapital, nedlagt i fastighet, rörelse eller annan egendom av sådant
värde att kvarlåtenskapsskatt skall utgå. All sannolikhet talar för att denna utveckling
kommer att fortsätta och att antalet fall av nu nämnd art kommer att öka.
Nackdelen med en kvarlåtenskapsskatt, som drabbar ett under livstiden sparat,
måhända inte särskilt betydande kapital, accentueras härvid och framstår i motsvarande
mån som ett missgynnande av den som sparat i stället för att leva upp sina
inkomster.
Vid diskussioner om kvarlåtenskapsskatten har ett av de vanligast återkommande
argumenten mot densamma varit att skatten skall beräknas efter dödsbobehållningens
storlek och utan hänsyn till antalet delägare. Därvid har man också
påpekat att kvarlåtenskapsskatten kunde skapa svårigheter att fortsätta driften av
vissa jordbruk och andra företag. Invändningar av detta slag har kunnat avvisas
så länge skatten endast träffat större förmögenheter med särskild bärkraft. I den
mån utecklingen leder till att även relativt sett mindre jordbruk och företag drabbas
av kvarlåtenskapsskatt synes emellertid sådana invändningar böra tillmätas
större vikt.
I detta sammanhang torde det även vara anledning att peka på vissa andra erfarenheter.
Vid kvarlåtenskapsskattens införande räknade man med att skatten
skulle tillföra statsverket omkring 40 milj. kronor årligen. Så har inte blivit fallet.
Intäkterna har i allmänhet varierat mellan 20 och 25 milj. kronor om året. Beloppen
har sedan budgetåret 1950/51 hållit sig tämligen konstanta, trots den höjning
av värdena hos olika slag av egendom som därefter inträtt och trots den nyss
skisserade utvecklingen i riktning mot ett ökat antal objekt som drabbas av kvarlåtenskapsskatt.
I sist angivna hänseende må emellertid framhållas, att ökningen
av antalet objekt för kvarlåtenskapsskatt ger en relativt måttlig ökning av stats
-
167
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
verkets inkomster, då det här merendels rör sig om tämligen små skattebelopp, som J J1}; 3<)
inte i större utsträckning påverkar slutsumman. Å andra sidan bör det hållas i
minne att den ökning av statsinkomsterna som sedan kvarlåtenskapsskattens införande
erhållits genom sådan skatt i själva verket är något mindre än vad som influtit
under denna inkomsttitel. Kvarlåtenskapsskatten får nämligen avräknas från
den behållning som skall ligga till grund för påförandet av arvsskatt och föranleder
således en minskning av de arvsskatteintäkter som eljest varit att påräkna.
De begränsade intäkterna av kvarlåtenskapsskatten äger ett uppenbart samband
med åtgärder som vidtagits från de skattskydligas sida för att undgå sådan skatt.
Ett tecken härpå är redan de onormalt stora intäkterna av gåvoskatt under åren
kring kvarlåtenskapsskattens införande. Erfarenheten har emellertid visat, att
många skattskyldiga inte nöjer sig med att genom gåvor, ofta i form av reverser,
överföra egendom på sina arvingar. Åtgärder av andra slag, såsom bildande av
familjestiftelser, holdingbolag, kommanditbolag o. likn., har även företagits i syfte
att undandraga kvarlåtenskapsskatt. Dessa åtgärder har ofta samtidigt kommit att
medföra lindring i den årliga beskattningen av inkomst och förmögenhet, även om
detta i och för sig inte alltid varit huvudsyftet med den valda anordningen. Kvarlåtenskapsskatten
har med andra ord i viss omfattning oförmånligt påverkat utfallet
av den årliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samtidigt som de
komplicerade anordningarna starkt försvårat taxeringsarbetet.
Vad här anförts ger vid handen att skäl nu föreligger att överväga vissa reformer
beträffande dödsbobeskattningen. Olägenheterna med kvarlåtenskapsskatten i dess
nuvarande form sammanhänger, såsom förut påpekats, bl. a. med att denna skatt
träffar förmögenheter även av relativt sett mindre storleksordning. I detta sammanhang
torde även böra framhållas att de skattefria beloppen vid arvslottsbeskattningen,
vilka varit oförändrade sedan år 1942, framstår såsom för låga. Det bör
sålunda i första hand övervägas att höja de skattefria bottenbeloppen både vid
arvsskatten och kvarlåtenskapsskatten, beträffande den senare till sådan nivå att,
som ursprungligen avsetts, endast de större förmögenheterna träffas av kvarlåtenskapsskatten.
Härav skulle även föranledas förändringar i skatteskalorna. Med
hänsyn till det sammanhang som föreligger mellan kvarlåtenskapsskatten och den
årliga förmögenhetsskatten kan behöva prövas, om också skattepliktsgränsen och
skalan för förmögenhetsskatten bör jämkas.
De förändringar i skalorna för kvarlåtenskaps- och arvsskatterna, som skulle
föranledas av en höjning av de skattefria bottenbeloppen till skälig nivå, kan bli
rätt omfattande. Tages hänsyn jämväl till de olägenheter av annat slag som kan
vara förenade med kvarlåtenskapsskatten, bör utredningen vara oförhindrad att
pröva om det alltjämt finns behov av två särskilda former för dödsbobeskattning.
Vid en sådan prövning finge då också övervägas vilka skattefria bottenbelopp
som bör ifrågakomma.
För en närmare prövning av här behandlade frågor kräves utredning genom
särskilda sakkunniga. Såsom en riktpunkt för en dylik utredning synes, utöver
vad som framgår av det förut sagda, kunna anges att statens intäkter av dödsbobeskattning,
bortsett från vad som kan erfordras för att erhålla skäliga bottenbelopp,
inte bör nämnvärt minskas.
De sakkunniga ha under tiden den 13 april—den 15 november 1956 hållit
nio sammanträden.
Material har insamlats i syfte att klarlägga de metoder, som komma till
användning för all åstadkomma opåkallade skattelättnader vid dödsfall. Vidare
har statistiskt material rörande kvarlåtenskapsskatten insamlats och
sammanställts, varjämte de sakkunniga i samråd med statistiska centralbyrån
beslutat verkställa vissa undersökningar. Slutligen bar utredning
168
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 30 verkställts i syfte att klarlägga hur den höjning av taxeringsnivån, som kan
förväntas inträda vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, kommer att återverka
vid förmögenhets- och kvarlåtenskapsbeskattningen.
De sakkunniga ha den 15 december 1956 avlämnat en promemoria (stencilerad)
angående provisorisk ändring av skatteskalorna vid förmögenhetsskatten
och kvarlåtenskapsskatten.
De sakkunniga beräknas slulföra sitt arbete under år 1957.
31. Översyn av lagstiftningen rörande straff för olovlig införsel och utförsel
av varor
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 med uppdrag
att utarbeta förslag till ny lagstiftning rörande straff för olovlig införsel
och utförsel av varor (se Post- och Inrikes tidn. den 27 april 1956):
Rudewall, F., regeringsråd.
Expert:
Alexandersson, A. F. H., byrådirektör.
Sekreterare:
Jungefors, S. L. S., e. o. hovrättsassessor.
Lokal: Generaltullstyrelsen, tullvärdekontoret; Stockholm 2, tel. 23 15 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 13
april 1956):
Bestämmelser om straff för olovlig införsel och utförsel av varor är upptagna i
ett flertal författningar. Såvitt avser olovlig införsel är huvudförfattningarna dels
lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel dels lagen den
20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin, den sistnämnda vanligen benämnd spritinförsellagen.
1923 års lag är närmast att anse som en tullförfattning, tillkommen i syfte att förhindra
att varor införes på sådant sätt att vederbörliga tullavgifter undandrages
statskassan. Även 1924 års lag är motiverad av fiskaliska skäl, men den har dessutom
ett nära samband med rusdryckslagstiftningen. Lagen innehåller bl. a. bestämmelser
om straff och förverkande såväl vid olovlig införsel av spritdrycker och
vin som vid annan olovlig befattning med sådana varor. Till 1924 års lag ansluter
sig två författningar, nämligen lagen den 27 november 1925 (nr 463) om utsträckt
tillämpning av 1924 års lag samt lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg till
gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten.
1923 års lag har permanent karaktär. Spritinförsellagen och de nyssnämnda
båda lagarna är däremot till sin giltighet tidsbegränsade. Nuvarande giltighetstid
utgår den 30 juni 1958. Beträffande straff för olovlig varuutförsel gäller
lagen den 18 juni 1949, nr 398. Häri stadgas straff för alla de fall, då vara i strid
mot ett av Kungl. Maj:t utfärdat exportförbud utförts ur landet. Lagen är av permanent
beskaffenhet.
Vid sidan av de centrala författningarna återfinns i åtskilliga specialförfattningar
stadganden om straff för överträdelse av där meddelade föreskrifter rörande
import eller export.
Den lagstiftning som sålunda förekommer i ämnet har tillkommit vid olika tillfällen
och tjänar delvis skilda syften, varigenom bestämmelserna till sin uppbyggnad
och sitt innehåll blivit oenhetliga och svåröverskådliga. Frågan om en
allmän översyn av hela smuggellagstiftningen togs upp av riksdagen vid behandlingen
år 1949 av det av Kungl. Maj:t då i proposition nr 99 framlagda för
-
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
169
slaget till ny lag om straff för olovlig varuutförsel. Första lagutskottet påpekade i J J1]; 31
sitt utlåtande nr 37, att de grundläggande författningarna var uppbyggda enskilda
principer och företedde olikheter, som det icke varit möjligt att i dåvarande
sammanhang avlägsna. Utskottet påvisade med åtskilliga exempel svagheterna
i den gällande lagstiftningen och uttalade den uppfattningen att de nuvarande
reglernå borde ersättas av ny lagstiftning, uppbyggd efter enhetliga synpunkter
och med tillgodogörande även av de erfarenheter, domstolarna vunnit vid tilllämpningen
av de gällande bestämmelserna. I enlighet med utskottets förslag
hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till ny lagstiftning rörande straff för olovlig införsel och utförsel
av varor (rskr. nr 326/1949).
Vid den senaste förlängningen av giltighetstiden för 1924 års spritinförsellag jämte
därtill anknutna författningar, varom förslag förelädes 1953 års riksdag genom
proposition nr 92, berördes frågan angående ny lagstiftning om straff för smugglingsbrott.
Dåvarande chefen för finansdepartementet anförde i propositionen,
att med den av riksdagen begärda utredningen fått anstå då det synts nödvändigt
att först avvakta resultatet av arbetet inom 1944 års nykterhetskommitté. Sedan
kommitténs förslag avlämnats och blivit föremål för statsmakternas ställningstagande
syntes enligt departementschefen förutsättningar föreligga för att till utredning
upptaga den av riksdagen väckta frågan.
På grundval av nykterhetskommitténs betänkande förelädes 1954 års riksdag
förslag till nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken jämte förslag till
ny lagstiftning om försäljning av alkoholhaltiga drycker. Sedan riksdagen antagit
ny lagstiftning i ämnet och följande års riksdag i anslutning härtill antagit vissa
följdändringar till den nya rusdryckslagstiftningen, har den sålunda tillkomna lagstiftningen
trätt i kraft den 1 oktober 1955.
Den översyn av lagstiftningen om straff för olovlig in- och utförsel av varor, varom
riksdagen hemställt, bör nu komma till stånd. Utredningen bör få den av riksdagen
angivna omfattningen och syfta till ett nytt enhetligt regelsystem. De synpunkter,
som första lagutskottet anförde rörande såväl principerna för ett sådant
lagstiftningsarbete som de konkreta spörsmål vilka fordrar en lösning, torde få
tjäna såsom utgångspunkt vid arbetets bedrivande. Vid utredningen måste självfallet
beaktas de ändrade betingelser för en lagstiftning på området som 1955 års
nykterhetsreform kan ha medfört. I detta hänseende skall här uppmärksamheten
riktas endast på en detaljfråga, nämligen starkölets behandling i cn kommande
lagstiftning om smugglingsbrott. I samband med att de tidigare omnämnda förslagen
till vissa följdändringar i anledning av den nya rusdryckslagstiftningen förelädes
1955 års riksdag ifrågasattes att göra spritinförsellagen och 1935 års särskilda
lag tillämpliga på starköl. Frågan om lagstiftningens tillämplighet på denna
vara ansågs emellertid lämpligen böra prövas i samband med den nu aktuella översynen.
Härvid bör sålunda undersökas om tillräckliga skäl föreligger att låta de
särskilda straffbestämmelserna mot smuggling av rusdrycker bli tillämpliga även
på starköl.
Vad angår utformningen av lagstiftningen i straffrättsligt hänseende vill jag erinra
om att chefen för justitiedepartementet nyligen tillkallat sakkunnig med uppdrag
att verkställa cn förberedande undersökning för reformering av spccialstraffriitten.
Samråd bör äga rum med denne, och utredningen bör även eljest ske med
beaktande av det pågående reformarbetet inom straffrätten.
Den ifrågasatta utredningen torde lämpligen böra verkställas av cn särskilt tillkallad
utredningsman med biträde i mån av behov av särskild expertis.
Till utredningsmannen har överlämnats, för att lagas i övervägande vid
fullgörandet av utredningsuppdraget, dels den 1 juni 1956 en av Skånes
handelskammare i skrivelse, som inkommit till finansdepartementet den 2
170
IUksdagsberättelsen 1957
I Fi: 31 juni 1953, gjord framställning om viss ändring i lagen den 4 juli 1913 (nr
159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
jämte därtill hörande handlingar, dels den 12 oktober 1956 en
till finansdepartementet den 3 maj 1948 från generaltullstyrelsen inkommen
framställning rörande redovisning av verkställighetsåtgärder i tullmål m. in,
jämte därtill hörande handlingar.
Utredningsmannen har utarbetat preliminärt utkast till ny lagstiftning i
ämnet samt i viss utsträckning motiv till denna.
Arbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
32. De sakkunniga med uppdrag att bevaka statens intressen vid det förfarande
som föranledes av statens inlösen av Trafikaktiebolaget Grängesberg
Oxelösunds
stamaktier i Luossavaara-Kiirnnavaara aktiebolag
Tillkallade av Kungl. Maj :t den 13 april 1956 för att bevaka statens intressen
vid det förfarande som föranledes av statens inlösen av Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Olexösunds stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
att därvid framräkna och hos Kungl. Maj :t redovisa det belopp som
staten enligt nu gällande avtal bör anses skyldig erlägga i anledning av
nämnda inlösen, att därefter genom förhandlingar med Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund utröna om enighet föreligger i fråga om sagda belopps
storlek, samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag i ämnet som
påkallas av sistnämnda förhandlingar (se Post- och Inrikes tidn. den 14
april 1956):
J.indli, G. B. T., advokat, ordförande;
Lindskog, B. V., generaldirektör;
Samuelsson, G. Y., generaldirektör.
Experter:
von Porat, S. A., krigsråd;
von Sydow, G., hovrättsråd;
Öhrling, P. O., aukt. revisor.
Sekreterare:
Skiöld, L. O. R., förste kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
De sakkunniga ha under tiden maj—oktober 1956 hållit 5 sammanträden.
De sakkunniga beräkna slutföra arbetet under början av år 1957.
33. De sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn i vissa hänseenden
av valutalagstiftningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1956 med uppdrag
att verkställa en översyn i vissa hänseenden av valutalagstiftningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 13 juni 1956):
Öhman, F. G. H., ordförande i näringsfrihetsrådet, f. d. regeringsråd, ordförande
Henriksson,
S. H„ ombudsman, led. av II kamm.;
Joge, S. F„ t.f. bankdirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
171
Experter: I Fi: 33
Rosenberg, K. G., häradshövding;
Lindholm, L. E. A., riksbankskamrer.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 18
maj 1956):
Valutaregleringen grundar sig i huvudsak på två författningar, nämligen valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350) och valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr
97). Valutalagen tillkom som en valutapolitik beredskapslagstiftning'' och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagen har därefter successivt erhållit
fortsatt giltighet och dess giltighetstid har senast förlängts till och med den 30 juni
1957.
Till sin konstruktion är valutalagen en fullmaktslag, enligt vilken Kungl. Maj:t
äger att under vissa förutsättningar meddela förordnanden i valutareglerande syfte.
1 överensstämmelse med den gängse utformningen av fullmaktslagarna av beredskapskaraktär
från tiden för det senaste världskriget är Kungl. Maj:ts befogenheter
enligt valutalagen betingade av att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller att
det eljest råder utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Vidare förutsättes
för införandet av eu valutareglering att åtgärden skall vara oundgängligen nödig för
uppnående av det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.
Ytterligare gäller såsom villkor för att Kungl Maj:t, när riksdagen ej är famlad,
skall äga förordna om valutareglering, att riksdagskallelse utgått eller riksdagen
ändock skall sammanträda inom viss kortare tid. Är riksdagen samlad skall
Kungl. Maj:t inhämta riksdagens samtycke innan reglering införes.
Valutaförordningen utfärdades med stöd av den i valutalagen givna fullmakten
och sedan riksdagens samtycke inhämtats. Genom förordningen bär bl. a. uppdragits
åt riksbanken att meddela föreskrifter för tillämpningen av valutabestämmelserna
samt att handlägga ärenden föranledda av kontrollen.
Samtidigt med valutaförordningen utfärdades, likaledes efter riksdagens godkännande,
instruktion för valutakontoret. Enligt instruktionen utgör valutakontoret
riksbankens organ för handläggning av frågor rörande tillämpningen av valutaförordningen.
Valutakontorets styrelse utgöres av riksbankschefen, tillika ordförande,
samt ytterligare högst sju ledamöter, vilka jämte suppleanter förordnas av Kungl.
’4aj:t. Till vice ordförande i styrelsen har vice riksbankschefen förordnats. Styrelsens
beslut bar enligt praxis ansetts kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.
Under den tid valutaregleringen varit i kraft har regleringens inriktning och
därmed valutakontorets arbetsuppgifter inom den allmänna ram som uppdrages
genom valutalagen och valutaförordningen undergått betydande förskjutningar allteftersom
Sveriges handelspolitiska och allmänekonomiska läge undergått förändringar.
Under de senaste åren har utvecklingen successivt möjliggjort väsentliga
uppmjukningar i valutaregleringens tillämpning, vilket i sin tur medfört en ganska
betydande minskning i valutakontorets arbetsuppgifter. Sålunda har dessa beträffande
varubetalningarna till och från utlandet numera huvudsakligen begränsats till
att avse övervakning och kontroll av att betalningarna sker i avsedd ordning. I
fråga om de löpande s. k. osynliga betalningarna svarar valutakontoret för den utgiftsbegränsning
som kan befinnas erforderlig. För närvarande förekommer sådan
begränsning främst för betalningar i konvertibel valuta.
Mot bakgrunden av den ekonomiska utvecklingen och de därav betingade förändringarna
i de faktiska förutsättningarna för upprätthållandet av en valutareglering
tillsatte fullmäktige i riksbanken år 1954 en särskild kommitté med uppdrag atl
utreda frågan om valutaärendenas handläggning in. m. Efter slutfört arbete överlämnade
kommittén med skrivelse den 30 juni 1955 till fullmäktige en promemoria
172
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 33 med utredning och förslag angående valutaregleringens liandhavande in. m. Det
i promemorian upptagna förslaget innebär i huvudsak att valutakontorets befattning
med valutaärendena skall upphöra och att handläggningen av dessa ärenden
överflyttas på riksbanken. Härjämte ifrågasättes en översyn av valutalagstiftningen
i syfte att genomföra sådana ändringar i denna att förutsättningarna för dess tillhimpning
på eit klarare sätt fastslås än vad som är fallet med bestämmelsernas nuvarande
avfattning. Vid översynen bör enligt kommittén även övervägas om icke
i lagstiftningen kunde meddelas särskilda bestämmelser rörande omfattningen av
de befogenheter, som må utnyttjas i mindre kvalificerade situationer.
1 skrivelse till Kung], Maj:t den 13 oktober 1955 har bankofullmäktige anslutit sig
till vad kommittén anfört, samt hemställt om den förändring av organisationen för
valutaärendenas handläggning jämte den översyn av lagstiftningen, som kommittén
ifrågasatt.
Över bankofullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,
bank- och fondinspektionen, besvärssakkunniga, fullmäktige i
riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening och
Sveriges grossistförbund. Därjämte har Sveriges industriförbund inkommit med en
skrift i ärendet.
Det synes, såsom även bankofullmäktige med instämmande av riksgäldsfullmäktige
samt bank- och fondinspektionen framhållit, uppenbart att möjlighet till valutareglering
också i fortsättningen hör finnas. Lagreglerna är emellertid i behov av
en översyn, i samband varmed befogenheternas omfattning i olika lägen bör klarläggas.
Redan när förslag om fortsatt giltighet av valutalagen förelädes årets riksdag.
anmälde jag för övrigt min avsikt att hemställa om Kungl. Maj ds bemyndigande
att tillsätta en särskild utredning med uppdrag att verkställa den av bankofullmäklige
begärda översynen. I enlighet härmed förordar jag nu att en sådan utredning
kommer till stånd och att utredningsarbetet uppdrages åt särskilt tillkallade utredningsmän.
Utredningsmännens antal bör bestämmas till tre. I mån av behov bör
särskild expertis ställas till utredningsmännens förfogande. Utredningen bör bedrivas
i sådan takt att förslag i ämnet om möjlighet kan föreläggas 1957 års riksdag.
Såsom framgått av min redogörelse för bankofullmäktiges nu förevarande framställning
berör fullmäktige i sin skrivelse utöver frågan om en översyn av valutalagstiftningen
även den organisatoriska frågan om valutaärendenas handläggning.
Vid bedömningen av denna fråga bör enligt min mening avgörade vikt tillmätas
det ansvar som åvilar riksbanken i fråga om såväl valutareserven som penning- och
kapitalmarknadsförhållandena i landet. Då erfarenheterna från den gångna tidens
valutareglering icke frambragt några skäl mot en överflyttning av valutaärendenas
handläggning till riksbanken, finner jag det därför naturligt att en dylik överflyttning
kommer till stånd. Utgångspunkt för utredningen i denna del bör sålunda vara
att denna förändring skall genomföras. Därigenom skulle även det nuvarande valutakonlorels
oklara statsrättsliga ställning elimineras.
Jag vill i detta sammanhang understryka, att en organisatorisk förändring av
denna art närmast motiveras av praktiska skäl. I och för sig åsyftas sålunda med
denna förändring icke några förskjutningar med avseende på valutaregleringens
materiella innebörd.
Även om jag sålunda i princip kan ansluta mig till förslaget om en överflyttning
av valutaärendena till riksbanken finner jag det dock påkallat att i ett hänseende
ytterligare överväganden kommer till stånd. Jag åsyftar här frågan om rätten att
överklaga beslut i valutaärenden. Med den nuvarande ordningen har — såsom tidigare
nämnts — Kungl. Maj it i statsrådet såsom sista instans upptagit besvär över
valutakontorets beslut i valutaärenden. Vid ett överförande av de administrativa
uppgifterna på riksbanken kommer besvärsfrågan i ett delvis annat läge. Den av
bankofullmäktige föreslagna ordningen innebär i denna del, att handläggningen av
valutaärenden anförtros ett särskilt organ inom riksbanken, en valutastyrelse, och
att av styrelsen meddelat beslut i sådant ärende på begäran av sökanden skall kunna
bli föremål för prövning av bankofullmäktige, över fullmäktiges beslut skall där
-
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
173
emot klagan icke få föras. Den begränsning i rätten att föra talan mot beslut i valu- I Fi: 34
taärenden, som förslaget från vissa synpunkter kan anses innefatta, har vid remissbehandlingen
föranlett invändningar från några håll. Det torde få bli en uppgift
vid den nu ifrågasatta översynen att närmare pröva de synpunkter rörande besvärstörfarandet,
som sålunda framkommit. Emellertid bör härvid som riktpunkt upprätthållas
principen att valutavården är en riksbankens angelägenhet. Utredningsmännen
bör i samband med dessa frågor även undersöka, huruvida en överflyttning
av valutaärendenas handläggning från valutakontoret till riksbanken nödvändiggör
ändringar i valutalagstiftningen. Anses detta vara fallet bör utredningsmännen
utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar.
De sakkunniga ha intill den 15 november 1956 hållit fyra sammanträden.
Den 12 december 1956 ha de sakkunniga avlämnat en promemoria (stencilerad)
om besvärsrätten i valutaärenden. De sakkunnigas arbete beräknas
fortgå under år 1957.
34. Utredning om avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen i
Luossavaara-Kiirunavaara AB till stöd för utvecklings- och forskningsarbete
inom näringslivet.
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1956 för att
verkställa utredning rörande avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen
vid Luossavaara-Kiirunavaara AB:s gruvor till en fond för statligt
stöd till utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet med beaktande
av de speciella förhållandena i norra Sverige (se Post- och Inrikes
tidn. den 28 maj 1956):
Åsbrink, P. V., riksbankschef, ordförande;
Jansson, B. I., led. av II kamm.;
Åselius, K. H., bruksdisponent.
Sekreterare och expert:
Ljungberg, E. G., civilingenjör (fr. o. in. den 14 november 1956).
Lokal: Ingeniörsvetenskapsakademien, Grevturegatan 14, Box 5073, Stockholm
5; tel. 67 09 10.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 18
maj 1956):
Genom beslut vid fjolårets riksdag att staten skall utnyttja sin avtalsenliga rätt
att inlösa de privatägda stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB)
kommer — även om den senare förhandlingsuppgörelse, som nyligen underställts
riksdagen, godkännes och leder till att ett visst privat minoritetsintresse bevaras
i företaget — det allmänna att övertaga det huvudsakliga handhavandet av de
lappländska järnmalmslillgångarnas fortsatta exploatering. Det allmänna övertager
därmed också i högre grad än tidigare ansvaret icke endast för den direkta gruvdriften
och därmed omedelbart förknippade tekniska och ekonomiska uppgifter
utan även i vidare mening ansvaret för det långsiktigare nyttiggörandet av de speciella
och för vårt land utomordentligt betydelsefulla naturtillgångar det här är
fråga om. Även om de kända malmtillgångarnas storlek vid nu förutsedd omfattning
av den årliga brytningen förslår för att trygga verksamhet ocli avkastning i mansåldrar,
får den senare uppgiften sin särskilda prägel av att det bär ändock är fråga
om exploatering av en till storleken begränsad naturtillgång, som när den en gång
tömts definitivt är borta. Den fortgående tömningen av en av världens rikaste och
biist belägna järnmalmsfyndighetcr representerar en, låt vara i vår industriella ci
-
174
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 34 vilisation ofrånkomlig, förtäring av en avgörande nationell tillgång, varför det
framstår som önskvärt att i tid ta de mått och steg som erfordras för att undvika
för såväl samhälle som befolkning icke önskvärda verkningar.
Den särskilda aspekt på de lappländska järnmalmstillgångarnas exploatering, som
bär antytts, har praktiskt taget under hela den tid som gruvdriften vid de lappländska
malmfälten pågått, spelat roll för statsmakternas ställningstaganden i
olika sammanhang till frågorna om gruvdriftens bedrivande och det samhälleliga
inflytandet över denna. De intressen, som samhälleliga instanser, främst riksdagen,
i dessa sammanhang funnit skäl att bevaka, har lett till att samhället dels
på ett tidigt stadium skaffat sig delaktighet i äganderätten till gruvorna dels på
olika sätt förbehållit sig kontroll över brytningens bedrivande och över den takt
i vilken malmutvinningen fick fortgå. En efter nuvarande förhållanden snäv begränsning
av den medgivna årliga brytningen vidmakthölls länge, och statens
äganderätt till malmbanan sågs från början som ett medel för kontroll av att exploateringen
hölls inom gränser, som då betraktades som försvarliga, o. s. v.
Även om vår syn på sådana strävanden att »spara naturtillgångarna för kommande
släktled», som dylika direkta ransoneringsavsikter var uttryck för, efter
hand undergått en förskjutning med den ekonomiska och industriella utvecklingen,
står det kvar, att de motiv som förestavade dem i mycket alltjämt förtjänar beaktande.
Jag vill särskilt framhålla två synpunkter. För det första att vi numera tär
på våra malmberg i långt hastigare takt än under tidigare perioder, då man mera
än nu ansåg sig böra spara på malmen för våra efterkommande. För det andra, att
vår generation bättre än den föregående borde ha råd med samma omtanke om
framtiden som den föregående generationen sökte visa. Man borde till och med
kunna säga, att omtanken om framtiden i dag snarast borde tillmätas en större
aktualitet än tidigare. I samband med den omgestaltning av de yttre betingelserna
för gruvdriften som nu förestår, och med det ökade ansvar för alla därmed förknippade
frågor som det allmänna i och med detta påtager sig, har jämväl dessa
frågor synts böra göras till föremål för särskild uppmärksamhet.
Om också, som jag antytt, utvägen att tillgripa en hårdare direkt begränsning
av malmutvinningen i dag knappast ter sig aktuell, kan det finnas skäl att överväga,
om icke det allmänna på annat sätt kan tillgodose de syften, som den härvidlag
försiktigare tidigare politiken hade för ögonen. En sådan målsättning synes
främst kunna realiseras genom en härför adekvat disposition av den avkastning
som malmbrytningen nu och i framtiden lämnar. Denna tanke synes mig förtjäna
en närmare prövning.
Som industrination har vårt land väl lyckats hävda sin ställning och följa med
i den internationella konkurrensen. Våra råvarutillgångar, ehuru på vissa områden
betydande, är emellertid ensidigt sammansatta. Vissa i dag utomordentligt betydelsefulla
råvaror saknas helt. Vår befolkningsnumerär är liten — därmed också
vår inhemska marknad och våra ofta därav bestämda möjligheter att i industrin
utnyttja stordriftens och de långa produktionsseriernas fördelar. Företagsenheterna
även i våra storindustrier är. i vart fall jämfört med de större industriländernas,
ofta små. Därmed följer i motsvarande grad begränsade ekonomiska och finansiella
resurser och, åtminstone absolut sett, begränsade möjligheter till risktagande på
nya områden, till forskningsinsatser och till utvecklingsarbete. Samtidigt som vår
begränsade inhemska marknad och vår ensidiga råvaruutrustning ger oss en hög
och med stigande levnadsstandard tilltagande avhängighet av utrikeshandel och
internationell arbetsfördelning, ställer den pågående tekniska utvecklingen vår
industri inför ökade krav på risktagande och utvecklingsinsatser i nyss angiven
mening. Medan ännu under den tid, då flera av våra nuvarande mera namnkunniga
storindustrier grundades, relativt måttliga finansiella och andra resurser visade sig
tillräckliga, riskerar vi, att motsvarande industriella nyskapelser och utvecklingssteg
i framtiden i stigande grad kommer att kräva relativt större insatser i fråga
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
175
om riskvilligt kapital, inte minst på forskningssidan. Utvecklingen på de tekniska J JTj; 34
och industriella områdena synes påtagligt ha gått i den riktningen, att tekniska
och industriella framsteg, nya uppfinningar och nya produktionsprocesser i stigande
grad kräver organiserade insatser av olika slag, organiserat samarbete mellan
ett stort antal i en uppgift engagerade experter och specialister, långsiktigt arbete
samt experiment- och laboratorieresurser i en omfattning, som tidigare icke
kom ifråga. De företagsenheter, som vi i vårt land måste räkna med, har här svårigheter
att möta. Framtidsperspektivet ställer sådana krav, både när det gäller de erforderliga
insatsernas storlek och när det gäller förmågan till risktagande, att även
relativt goda ekonomiska resurser och framstående skicklighet hos företagsledningarna
likväl med hänsyn till vårt näringslivs struktur kan visa sig otillräckliga
för att rätt tillvarataga utvecklingens möjligheter. Ett vidgat samhälleligt engagemang
för att främja tekniskt och ekonomiskt framåtskridande framstår därför som
önskvärt. Icke minst kan konkreta samhälleliga insatser för industriellt forskningsoch
utvecklingsarbete få ett påtagligt värde.
I anslutning till vad nu anförts bör övervägas om staten som dominerande
ägare till de lappländska gruvfälten icke borde bidraga till att åt framtiden trygga
något av de värden, som dessa representerar, genom att avdela en del av den vinst
staten åtnjuter från malmbrytningen för att i de avseenden som nyss antytts stärka
det svenska näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete. Konkret kunde detta
närmast tänkas få den formen, att staten avsatte ifrågavarande del av malmvinsterna
till en fond från vilken efterhand bidrag i olika former kunde lämnas för finansieringen
av ett sådant utvecklingsarbete som av sakkunniga instanser bedömdes
ekonomiskt motiverat. Det tänkta stödet kan exempelvis ha formen av bidrag utan
återbetalningsskyldighet, lån med återbetalningsskyldighet eventuellt med viss riskbefrielse
för låntagaren eller med andra stöd- och risktäckningsarrangemang. Möjligheter
bör föreligga att stödja önskvärda utvecklingsprojekt, som eljest icke kan
komma till stånd — t. ex. att praktiskt utveckla lovande uppfinningar, för vilka
inhemsk exploatering eljest icke ter sig möjlig, att finansiera forsknings-, experiment-
och utvecklingsarbeten med avseende på nya produktionsprocesser, nya produkter,
ny biproduktförädling och annat, för vilka privat finansiering på grund
av projektens långsiktiga karaktär och riskbetonade natur svårligen kan erhållas,
o. s. v.
Mot bakgrunden av att konsekvenserna för Norrlandsbefolkningens del blir mest
påtagliga den dag malmtillgången sinar, bör en viss prioritet ges till sådana avsnitt
av näringslivets utveckling som kan påräknas få sin speciella betydelse för
befrämjandet av näringslivets utbyggand och framtida industrialisering i Nordsvcrige.
Härvid framträder särskilt vikten av stimulans till en starkare industriell
differentiering i form av manufakturering och vidareförädling av de norrländska
råvarutillgångarna.
Med hänvisning till det sagda förordar jag, att här antydda synpunkter göres
till föremål för ytterligare utredning genom särskilda utredningsmän. Utredningen
bör ha till syfte att allmänt belysa ändamålsenligheten av den tänkta verksamheten
och, därest dess resultat och slutsatser härvidlag går i positiv riktning, jämväl
framlägga förslag om hur den ifrågasatta verksamheten närmare bör inriktas och
organiseras. Utan att därmed ha för avsikt att binda utredningsmännen förutsätter
jag, att en eventuell disposition av vinstmedel från malmbrytningen av här åsyftat
slag icke bör inriktas på att tillgodose ändamål, för vilka staten redan reguljärt
svarar. Syftet med verksamheten synes mig, generellt uttryckt, böra vara att understödja
en från fall till fall av tillgänglig sakkunskap förordad teknisk och ekonomisk
utvecklingsverksamhet inom det svenska näringslivet. Huvudvikten bör därvid
läggas på sådana projekt, vilka på grund av sin art eller långsiktiga karaktär ej
kan förväntas bli tillgodosedda genom enskilda företags resurser och förmåga till
koncentrerat risktagande. De former, i vilka ett sådant understöd skall kunna läm
-
176
Riksdagsberättelsen 1957
Fil 34 nas bör närmare klarläggas av utredningsmännen. För egen del utgår jag på denna
punkt endast från att den tilltänkta verksamheten icke skall drivas med egna vinstsyften
för ögonen, och att den, bortsett från finansiell investering av disponibla,
förvaltade medel, icke skall ägna sig åt varaktiga industriella investeringar. —
Detta utesluter inte, att understöd skall kunna lämnas i sådana former som lån,
vilka återbetalas till fonden — eventuellt med ränta — när projekten visar sig
räntabla.
T övrigt torde jag icke behöva ingå på olika tänkbara möjligheter för verksamhetens
organisation och administrerande, utan jag förutsätter att utredningsmännen
framlägger sådana förslag, som möjliggör att den tilltänkta verksamheten kan bedrivas
i ett effektivt och intimt samarbete med inom näringslivet representerad
praktisk sakkunskap lika väl som med teoretisk expertis inom olika instanser.
Vid mina preliminära överväganden i frågan har jag icke funnit anledning att
såsom grundval för utredningen nu söka ange någon bestämd ram för storleken
av den andel av malmvinsterna som fortsättningsvis kunde tänkas disponerad på
här avsett sätt. Utredningsmännen bör även på denna punkt vara obundna att framlägga
de förslag vartill deras bedömning av behov och ändamålsenlig omfattning av
den tänkta verksamheten föranleder. Med hänsyn till att medelstillgången blir avhängig
av konjunkturerna och marknadsläget för malmförsäljningen bör utredningen
framlägga förslag rörande en viss periodisk omprövning av avsättningens storlek.
— Även om den ifrågasatta verksamheten i princip tänkes försörjd med fortlöpande
årliga vinsttillskott, avhängiga av det ekonomiska utfallet av malmrörelsen,
synes mig böra övervägas, huruvida icke under en första tid en viss uppsamling
av medel genom fondering bör genomföras för att ge verksamheten finansiell
styrka och konjunkturoberoende.
De förslag utredningsmännen får till uppgift att framlägga skall icke beröra
malmbolagets förvaltning och drift. Den vinstdisposition för ett speciellt ändamål,
utredningen skall pröva, skall uteslutande avse från malmbolaget till aktieägarenstaten
efter beskattning utdelad vinst och icke i något avseende beröra bolagets
interna dispositioner och förvaltning, som i vanlig ordning skall ankomma på dess
ledning.
Utredningen har under tiden maj—november 1956 hållit två sammanträden
och en konferens med ett femtontal företrädare för svensk industri.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
35. Sakkunniga för utredning om vissa spörsmål rörande taxeringsnämnderna
i Stockholm
Tillkallade av Kungl. Maj :t den 29 juni 1956 för att verkställa utredning
och inkomma med förslag rörande de åtgärder som erfordras för att inom
Stockholms stad genomföra den organisation med särskilda taxeringsnämnder,
biträdda av taxeringsassistenter, som för landet i övrigt föreslagits i
Kungl. Maj:ts proposition den 16 mars 1956, nr 150, till riksdagen med förslag
till taxeringsförordning, in. in.
Bsekkevold, A. F., skattedirektör, ordförande;
Blomqvist, C. G., assessor, tillika sekreterare.
Lokal: Överståthållarämbetet; tel. växel 22 25 20.
Särskilda direktiv för utredningen ha icke lämnats.
Utredningen, som börjat sitt arbete under hösten 1956, beräknas slutföra
sitt uppdrag i början av år 1957.
177
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
36. 1956 års rationaliseringsutredning J fj; 36
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
överväga den statliga rationaliseringsverksamhetens organisation och fortsatta
bedrivande (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1956):
Nordlander, M. I. C.-H., generaldirektör, ordförande i riksgäldsfullmäktige,
ordförande;
Andersson, G. L., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.;
Carlsson, H. F., fabrikör, led. av II kamm.;
Löfqvist, I., expeditionschef;
Olsson, Eugen, kanslichef (fr. o. m. den 27 oktober 1956);
Regnéll, C. G., bankdirektör, led. av II kamm.;
Rubbestad, A. L., lantbrukare, led. av II kamm.;
Wärn, T. G., direktör, f. d. statssekreterare.
Experter:
Dahlberg, P. A., kanslichef;
Insulander, E. I., krigsråd;
Jerdenius, K. E., statskommissarie;
Lindbergson, K. A., kanslichef;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör;
Wildeman, N. C. E., byråchef (t. o. in. den 26 oktober 1956).
Huvudsekreterare:
Olsson, E., kanslichef (t. o. in. den 26 oktober 1956);
Wildeman, N. C. E., byråchef (fr. o. in. den 27 oktober 1956).
Biträdande sekreterare:
Månsson, P. S., förste kanslisekreterare.
Lokal: Statens jordbruksnämnd, Artillerigatan 42, Stockholm; tel. lokalsamt.
växel 22 55 60, rikssamt. växel 22 57 60 (huvudsekreteraren); finansdepartementet;
tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00 (biträdande
sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 29
juni 1956):
Under 1940-talet tillkom två organ för statlig rationaliseringsverksamliet, nämligen
statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Inom de affärsdrivande
verken samt inom vissa militära myndigheter med flera har därjämte särskilda
rationaliseringsorgan vuxit fram. Vidare har inom Kungl. Maj:ts kansli inrättats
en särskild organisationsavdelning för statsdepartementen. Den statliga rationaliseringsverksamheten
har under de senaste åren alltmera kommit i förgrunden, inte
minst på grund av förvaltningsapparatens utvidgning. Senast under vårens riksdagsarbete
har nödvändigheten av effektivare statliga rationaliseringsåtgärder understrukits.
Den statliga rationaliseringsverksamheten har behandlats i ett flertal utredningar,
senast av 1949 års rationaliseringsutredning. I sitt år 1950 avgivna betänkande
(SOU 1950:8) framförde utredningen vissa förslag av genomgripande betydelse.
Dessa har emellertid endast i begränsad omfattning föranlett ställningstagande av
Kungl. Maj:t, beroende bland annat på de olika uppfattningar som framkom vid
remissbehandlingen av betänkandet. Man saknade också vid denna tidpunkt närmare
erfarenhet av organisationsundersökningar inom den civila statsförvaltning
12
Iiihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
178
Riksdagsberåttelsen 1957
I Fi: 36 en. Då ett bättre erfarenhetsunderlag härvidlag numera föreligger, synes det angeläget
att på nytt — som jag förutskickat i årets statsverksproposition — upptaga
den statliga rationaliseringsverksamheten till övervägande.
I enlighet härmed bör verksamheten på nämnda område bli föremål för en allsidig
och förutsättningslös utredning genom särskilda utredningsmän. Som en
bakgrund till utredningen vill jag här framföra följande synpunkter.
Inom en verksamhet av sådan omfattning som statsförvaltningen äger förändringar
oavbrutet rum. Det är därför av grundläggande betydelse att överblick
finns över förvaltningen samt att uppmärksamhet ägnas åt förvaltningsapparatens
effektivitet. Jag vill från början slå fast, att jag anser en fortlöpande rationaliseringsverksamhet
i statsförvaltningen vara i hög grad angelägen. Detta innebär
med andra ord, att jag anser det nödvändigt med speciella organ för bedrivande
av rationaliseringsverksamheten, så att organisationsformer och arbetssätt,
tekniska hjälpmedel, personalbehov in. m. ständigt blir föremål för fortlöpande
översyn och överväganden.
Rationaliseringsutredningen uttalade, att den vid fullgörandet av sitt uppdrag
tagit uttrycket rationaliseringsverksamhet i dess vidaste bemärkelse. Den hade sålunda
dit hänfört planmässigt vidtagande av åtgärder som kunde medverka till att
den statliga verksamheten utövades enklare, snabbare och mera ekonomiskt än
förut utan att säkerheten otillbörligt åsidosattes. Den av rationaliseringsutredningen
intagna ståndpunkten bör lämpligen även nu gälla som utgångspunkt vid utredningsmännens
bedömade av målsättningen för den statliga rationaliseringsverksamheten.
Vad beträffar metoderna för uppnåendet av detta mål, förutsätter jag, att utredningsmännen
ingående utreder och framlägger förslag om hur rationaliseringsverksamheten
inom statsförvaltningen lämpligast bör ordnas. Av de åtgärder
som för närvarande vidtages för att höja effektiviteten i statsförvaltningen
— vid sidan om den rationaliseringsverksamhet som all arbets- och personalledning
har att ägna sig åt inom det egna förvaltningsområdet ■— kan jag särskilt
nämna allmänna organisationsundersökningar, sakrevisionell och annan revisionsteknisk
granskning samt utbildning.
Med utgångspunkt härifrån torde det få ankomma på utredningsmännen att
framlägga förslag om vilka typer av rationaliseringsåtgärder som i fortsättningen
bör vidtagas samt om deras omfattning. Beträffande de allmänna organisations
undersökningarna bör utredas, om dessa skall syfta till en
kartläggning av hela statsförvaltningen för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av
tillgängliga resurser. Utredningsmännen bör även taga ställning till om man vid
en bestämning av verkens uppgifter bör ur rationalitetsbefrämjande synpunkt vidtaga
åtgärder, som leder till en begränsning av verksamheten men samtidigt medför
en viss sänkning av standarden, minskad service åt allmänheten, eftergift i
fråga om »millimeterrättvisa» samt minskad kontroll in. m. Vidare torde böra bedömas
i vad mån organisationsundersökningar bör bedrivas vertikalt verk för verk
med total genomgång av hela organisationen — såväl målsättning och organisationsstruktur
som arbetsmetoder och detaljerad bedömning av personalbehov ■—
eller om någon form av horisontella undersökningar skall väljas, vid vilka man
endast tar upp vissa arbetsuppgifter eller arbetsenheter, där så anses särskilt påkallat,
till granskning och i övrigt endast lämnar mera allmänna förslag och anvisningar
beträffande organisation och arbetsmetoder in. in. Det spörsmålet anmäler
sig också på vad sätt genomförandet av beslutade omläggningar skall ske.
Inte mindre viktigt för att ernå ett önskat resultat av en omorganisation är vidare
hur de därefter med omläggningen sammanhängande frågorna löses.
I detta sammanhang bör jämväl undersökas, huruvida även organisationsundersökningar
av begränsad omfattning bör vidtagas för att, där så prövas erforderligt,
lämna underlag för ett ställningstagande till anslagsäskandena.
Utredningsmännen bör också överväga den framtida omfattningen och inrikt -
179
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
ningen av den forskning och det studium av maskinell och annan utrustning inom I Fit !M>
det kontorstekniska området, som bör bedrivas av blivande rationaliseringsorgan.
Vid behandlingen av hithörande frågor hör samråd äga rum med kommittén för
maskinell databehandling.
Beträffande utbildningsverksamheten torde jag få erinra om att viss
kursverksamhet sedan någon tid bedrivs i organisationsnänmdens regi, nämligen
kurser för organisationsföredragande samt i arbetsledning. Kursverksamheten i arbetsledning
har man bedrivit som försöksverksamhet för att hland annat få erfarenhet
rörande lämpliga ämnen och undervisningsmetoder. Utredningsmännen bör
vara oförhindrade att överväga behovet och omfattningen av såväl nämnda som
annan utbildningsverksamhet i rationaliseringssyfte.
Sedan sålunda mål och metoder klarlagts, återstår vilka organ, som bör svara
för rationaliseringsverksamheten. Som inledningsvis antytts bedrivs denna verksamhet
nu i olika former, t. ex. av de förvaltande statsorganen själva, av olika särskilda
organ — varvid främst må nämnas försvarets förvaltningsdirektion, försvarets
civilförvaltning, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision och
statens organisationsnämnd — samt av kommittéer och utredningar genom särskilt
tillkallade sakkunniga. Jag erinrar också om att rationaliseringsutredningen
förordade en sammanslagning av statskontoret, statens sakrevision och statens organisationsnämnd.
Denna fråga synes ånyo böra bli föremål för övervägande. Även
andra lösningar är möjliga exempelvis en sammanslagning av statskontoret och
organisationsnämnden. En komplettering av de befintliga organens nuvarande resurser
eller en överflyttning dem emellan av vissa arbetsuppgifter är också ett
tänkbart alternativ.
Skulle utredningsmännen finna sig böra förorda en sammanslagning i här antydd
riktning, torde ett flertal frågor kräva närmare prövning. Sålunda aktualiseras
då spörsmålet om varthän de arbetsuppgifter som nu åligger statskontoret
och som är artskilda från rationaliseringsverksamheten skall föras. Därvid synes
främst en överflyttning av statskontorets pensionsbyrå till annat organ böra övervägas.
Samråd bör härvidlag ske med 1951 års pensionsutredning, som har att
utreda pensioneringens ordnande i organisatoriskt hänseende. Hur gränsdragningen
i rationaliserings- och revisionshänseende mellan civil och militär förvaltning
lämpligast hör ordnas är även en fråga, som i detta sammanhang inställer sig.
Ett särskilt problem är därvid om den militära avdelningen inom organisationsnämnden
hör inkluderas i sammanslagningen eller om annan lösning för denna
avdelning är mera ändamålsenlig.
Skulle utredningsmännen finna det lämpligare med ett fristående speciellt rationaliseringsorgan
för organisationsundersökningar, bör de söka finna former för
ett fastare samarbete mellan de olika rationaliseringsorganen i statsförvaltningen.
I detta sammanhang torde även böra övervägas organisationen av ämbetsverkens
egna rationaliseringsorgan samt organisationsföredragandenas ställning inom de
olika verken liksom också i vilken utsträckning de olika verken skall utrustas
med möjligheter att utföra organisationsundersökningar i egen regi.
Oavsett vilket alternativ rörande formerna för rationaliseringsverksamhetens
bedrivande, som kan komma att förordas av utredningsmännen, hör de överväga
den lämpliga ordningen för beredning inom Kungl. Maj:ts kansli av rationaliseringsärenden.
Utredningsmännen hör även bedöma utformningen av rationaliseringsorganets
ledning. Härvid hör beaktas önskvärdheten av att i densamma ingår personer,
vilka genom sin verksamhet i enskild och offentlig förvaltning besitter värdefull
administrativ erfarenhet. Utredningsuppdraget omfattar givetvis också rationaliseringsorganets
organisatoriska uppbyggnad i övrigt såsom antalet tjänstemän och
anställningsformerna samt sättet för tjänstemännens avlönande m. in. Slutligen
bör utredningsmännen pröva lämpligheten av att tjänstemän inom andra statliga
verk under någon period tjänstgör inom rationaliseringsorganet.
180
Riksdagsberättelsen 1957
I Fl: 36 Utredningen har under tiden augusti—15 november 1956 hållit sex sammanträden.
Av dessa har två ägnats åt studium av riksräkenskapsverkets
verksamhet medan tre ägnats åt studium av statens organisationsnämnds
verksamhet. Genom skrivelser till ett flertal myndigheter har infordrats uppgifter
i syfte att utröna omfattningen av den nuvarande statliga rationaliseringsverksamheten
in. m.
Utredningsarbetet beräknas slutföras under senare delen av år 1957.
37. 1956 års statistikkommitté
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 augusti 1956 för
att verkställa utredning rörande den officiella statistikens omfång, utformning
och grad av centralisering (se Post- och Inrikes tidn. den 22 augusti
1956):
Svennilson, S. I., professor, ordförande;
Ohlsson, P. T. I., docent, jourhavande ledamot;
Meidner, R. A., fil. dr;
Moberg, S. T., byråchef;
Möller, Y. A., chefredaktör, led. av I kamm.;
Wadstein, N., ekonomidirektör.
Experter:
Aldestam, N. A., förste aktuarie;
Eriksson, B. A., e. o. byråchef, t. f. kommerseråd;
Holmstedt, G. F., förste aktuarie;
Wallander, J. R., fil. dr.
Sekreterare:
Lindahl, K. O. R., e. o. förste aktuarie.
Biträdande sekreterare:
Herner, E. Eva M., e. o. aktuarie (fr. o. m. den 1 december 1956).
Lokal: Finansdepartementet (jourhavande ledamot); tel. lokalsamt. växel
22 45 00 (ankn. 13 48), rikssamt. växel 23 62 00. Riksräkenskapsverket (sekreteraren)
; tel. växel 23 34 70.
Direktiv (anförande av tillförordnade chefen för finansdepartementet,
statsrådet Lindholm, till statsrådsprotokollet den 20 augusti 1956):
Den svenska officiella statistiken utmärkes av en starkt decentraliserad organisation.
Antalet ämbetsverk och myndigheter som insamlar, bearbetar och offentliggör
statistik av allmänt intresse uppgår till ej mindre än ett tjugofemtal.
Den nuvarande ordningen på statistikens område är resultatet av en historisk
utveckling, som betingats av det svenska förvaltningsväsendets organisation. De
förvaltande myndigheterna har för sin administrativa verksamhet haft behov av
statistiska uppgifter inom sitt ämbetsområde. Insamlingen av primärmaterial har
ofta kunnat ske som ett led i förvaltningsarbetet. Sedan en reguljär statistisk verksamhet
sålunda uppstått hos en myndighet, har det förefallit naturligt att dit förlägga
nya statistikgrenar av närbesläktad art.
Strävanden har inte saknats att vända den nu angivna utvecklingen i annan
riktning. De har emellertid endast givit begränsade resultat. Parallellt härmed har
ansträngningarna därför inriktats på att med bibehållen decentralisering åstadkomma
önskvärd samordning mellan olika statistikgrenar med hjälp av ett sär
-
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
181
skilt sammanhållande organ. Förslag till inrättande av ett dylikt har sedan sekel-J pj. 37
skiftet framlagts ett flertal gånger, men intet av dem har förverkligats.
Det senaste förslaget rörande statistikens samordning avgavs av 1948 års statistikutredning
i dess den 29 maj 1953 avgivna betänkande med förslag om inrättande
av en statistisk nämnd. Förslaget innebar i huvudsak följande.
Nämnden skulle utgöra ett fristående organ, direkt underställt Kungl. Maj:t genom
finansdepartementet. Den hade att tillvarataga främst näringslivets intressen
i fråga om det statliga statistikarbetet och dessutom verka för att åstadkomma en
effektiv statistik samt tillse att statsverkets kostnader för statistikproduktionen
nedbringades. Nämden skulle bestå av nio ledamöter, varav åtta representanter
för vissa riksorganisationer inom näringslivet samt en representant för den statistiska
vetenskapen. Mellan nämndens sammanträden skulle ett av densamma utsett
arbetsutskott fungera. Till nämndens förfogande skulle stå ett kansli.
Över utredningens förslag avgavs efter remiss yttranden av bland annat de näringsorganisationer
som av utredningsmannen avsågs skola representeras i nämnden
samt de främsta statistikproducerande ämbetsverken. Medan de förra i huvudsak
ställde sig positiva till förslaget, intog den statistiska sakkunskapen företrädd
av de statistikutarbetande verken en starkt kritisk hållning. Det var därvid
främst ensidigheten i nämndens sammansättning som påtalades. Tvivel uttalades
även rörande nämndens möjligheter att effektivt arbeta ens på det begränsade
fält för vilket den genom sin sammansättning kunde synas lämpad. Förslaget avstyrktes
med hänsyn härtill av bland andra statistiska centralbyrån, socialstyrelsen,
kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret.
Samordningen av den svenska statistiken behandlades även i en av Statistiska
föreningen den 21 januari 1955 till Kungl. Maj :t ingiven skrivelse. I denna diskuterade
föreningen, som icke tog ställning till centraliseringsfrågan, de krav som
från olika intressegruppers sida måste ställas på det statistiska systemet och de
brister som för närvarande vidlådde detsamma i skilda avseenden. Vidare anfördes
exempel på åtgärder vilka i avsaknad av ett koordinerande organ vidtagits
för att på enstaka områden sammanföra statistikproducenter, konsumenter och
uppgiftslämnare. De väsentligaste samordningsproblemen kvarstod dock olösta.
Dessa problem var enligt föreningens mening så vittomfattande och komplicerade,
att de icke kunde lösas utan en särskild utredning, som borde ha till uppgift att
undersöka hur man inom den statliga statistikproduktionen skulle kunna rationellt
tillgodose aktuella behov och inrymma möjligheter till en fortlöpande anpassning
efter förändringar i behovssituationen.
Av den föregående redogörelsen framgår enligt min mening, att koordinationsproblemen
inom svensk statistik icke kan lösas tillfredsställande utan en förnyad
prövning av hela frågan om den officiella statistikens omfång, utformning och
grad av centralisering. För bedömning av sistnämnda spörsmål har på senare tid
vissa nya faktorer tillkommit, vilka kan tänkas leda till ett annat ställningstagande
än tidigare. Jag åsyftar härvid främst utvecklingen av den statistiska tekniken,
såväl i fråga om insamlingsförfarandet genom samplingsmetodiken som i fråga
om den maskinella bearbetningen genom vidgade användningsmöjligheter för hålkortsanläggningar
samt tillkomsten av de nya elektroniska databehandlingsmaskinerna
med mycket stor kapacitet. För atl dessa hjälpmedel skall kunna utnyttjas
rationellt fordras att de beredes en hög och jämn sysselsättning. Det förefaller
sannolikt att detta lättare kan åstadkommas om det statliga statistiska arbetet i
högre grad än som nu iir fallet koncentreras till större enheter.
.lag förordar således, alt nu berörda spörsmål göres till föremål för utredning.
Uppdraget bör anförtros åt eu kommitté som rymmer ej endast statistisk sakkunskap
utan även företrädare för konsumenter och uppgiftslämnare. Utöver de synpunkter
som framkommit i statistikutredningens föreniimnda betänkande och remissyttrandena
däröver samt Statistiska föreningens förut berörda skrivelse, synes
bland annat följande böra tagas under övervägande vid utredningen.
182
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 37 Den officiella statistiken bör syfta till att för lägsta möjliga kostnad fylla behovet
av statistisk information om samhällslivet hos olika kategorier av konsumenter,
såsom statsmakterna, de politiska partierna, näringslivet, forskningen, pressen
etc. Med hänsyn till de begränsade resurserna och till önskemålet att om möjligt
uppnå besparingar i det nuvarande statistiska arbetet, är det av stor vikt att
endast sådan statistik framställes som verkligen fyller ett påtagligt behov. Detta
ställer å andra sidan kravet på att den officiella statistiken är så organiserad, att
den kan smidigt anpassas efter växlingar i efterfrågan. Det svenska systemet synes
för närvarande därvidlag alltför tungrott för att medge den nödvändiga flexibiliteten.
Vid det nuvarande decentraliserade systemet föreligger jämväl risk för att de
statistikproducerande myndigheterna blir isolerade från varandra. Detta kan lätt
medföra ett mindre rationellt utnyttjande av såväl tekniska som personella resurser.
De statistiska organen hos varje enskild myndighet tvingas att självständigt
lösa metodproblem som med fördel kunde gjorts till föremål för gemensam behandling.
Stora svårigheter föreligger att få till stånd enhetliga definitioner av termer
och begrepp inom ett och samma huvudområde av statistiken.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att vissa centraliseringsåtgärder vidtagits
på senare tid. Sålunda har jordbruksstatistiken återflyttats från jordbruksnämnden
till statistiska centralbyrån med gynnsamt resultat. Vidare har i en av
1948 års statistikutredning den 17 december 1951 avlämnad promemoria förordats,
att vissa delar av socialstyrelsens statistik, nämligen pris-, löne- och sysselsättningsstatistiken
samt statistiken över detaljhandelsomsättningen, skulle övertagas
av centralbyrån. Skälet härför var främst, att utvecklingen medfört att dessa
statistikgrenar icke nu som tidigare hade direkt anknytning till styrelsens övriga
arbetsuppgifter. Denna synpunkt förefaller mig värd beaktande. Oberoende av tidigare
förslag bör utredningsmännen emellertid vara oförhindrade att pröva frågan
om en överföring till centralbyrån av socialstyrelsens statistik i dess helhet.
— I jämförelse med socialstyrelsen gäller beträffande den av kommerskollegium
bedrivna statistiska verksamheten, att denna i högre grad är förknippad med ämbetsverkets
förvaltande uppgifter. Vid en utredning av förevarande art bör likväl
en förutsättningslös prövning ej underlåtas av den lämpligaste förläggningen av
såväl kommerskollegii som andra myndigheters statistik.
En ökad samordning av den svenska officiella statistiken erfordras även ur uppgiftslämnarnas
synvinkel. Dessa kan vara statliga myndigheter, kommunala organ,
företag inom näringslivet o. s. v., för vilka det ur arbets- och kostnadssynpunkt
är av vikt att uppgiftslämnandet dels begränsas till vad som är av väsentlig betydelse,
dels ock i görlig mån samordnas i tiden. Vidare spelar också här enhetlighet
i definitioner in. m. en viktig roll för underlättande av uppgiftslämnarnas
arbete. Ett tillgodoseende av dessa önskemål i större utsträckning än som nu är
fallet torde även kunna förbättra det statistiska primärmaterialets kvalitet i åtskilliga
fall.
Av central betydelse är vidare frågan hur statistikkonsumenternas önskemål
skall komma till uttryck och hur avvägningen mellan dessa önskemål sinsemellan
samt mellan efterfrågan på viss statistik och de med denna förenade kostnaderna
skall ske. Det synes klart att denna problemstälning är aktuell oavsett- graden av
centralisering vid statistikens utarbetande. Utredningsmännen bör därför företaga
en avvägning mellan behoven av statistik på olika områden samt framlägga förslag
till organ vari statistikkonsumenternas önskemål kan framföras och sinsemellan
bedömas. Formerna härför synes dock kunna bli väsentligt olika vid skilda
grader av centralisering.
Av vad jag tidigare sagt torde framgå att en av huvuduppgifterna i utredningsmännens
arbete är att pröva möjligheterna att på olika vägar uppnå kostnadsbesparingar
inom den officiella statistikproduktionen. Härvid torde i första hand
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 183
de nya tekniska hjälpmedlens roll böra beaktas. Utredningsmännen bör i denna J fj.
del samråda med kommittén för maskinell databehandling. Skulle utredningsförslaget
utmynna i förord för bibehållande i allt väsentligt av den nuvarande decentraliserade
ordningen för statistikproduktionen, bör utvägar likväl anges för
att inom dennas ram uppnå en bättre samordning mellan de olika statistikproducerande
organen och därmed en kostnadssänkande rationalisering.
Utredingsmännen bör vid sitt arbete erhålla biträde av de experter, som kan
visa sig erforderliga. Vidare torde samråd under arbetets gång böra ske med redan
verksamma kommittéer och utredningar, vilkas arbetsuppgifter kan beröras
av de nu avhandlade problemställningarna.
Kommittén har intill den 15 november 1956 hållit ett sammanträde.
Kommitténs arbete kominer att fortgå under år 1957.
38. 1956 års fondutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 oktober 1956 med
uppdrag att verkställa utredning rörande den statliga fondförvaltningen och
vissa därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10
oktober 1956):
Wulff, K. E., bankinspektör.
Experter:
Faxelius, A., byråchef;
Kull, B., statskommissarie;
Lundgren, K. Å., bankdirektör;
Widlund, S. O., riksgäldsdirektör.
Sekreterare:
Resare, B. C. M., amanuens.
Lokal: Bank- och fondinspektionen; tel. utredningsmannen 62 43 12, sekreteraren
lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 5
oktober 1956):
Frågan om en översyn av den statliga fondförvaltningen, närmast avseende de
statliga donationsfonderna och vissa i redovisningshänseende därmed likställda
fonder, har vid olika tillfällen aktualiserats av riksdagens revisorer. Förvaltningen
av nämnda slag av fonder handhas främst av statskontoret. För de under statskontorets
förvaltning stående fonderna ävensom för den s. k. humanistiska fonden,
som förvaltas av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, har särskilda
föreskrifter om kapitaltillgångarnas placering m. m. utfärdats. Beträffande
förvaltningen av övriga här berörda fonder saknas merendels direkta bestämmelser.
De för statskontoret gällande föreskrifterna i fråga daterar sig i huvudsak
från år 1877. Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut år 1918 och år 193G medgivit
statskontoret vidgade möjligheter till räntabel medelsplacering. Enligt nu gällande
bestämmelser får fondtillgångarna huvudsakligen placeras i obligationer,
statsskuldförbindelser samt intecknings- och kommunlån. För enstaka fonder har
i donation ingående aktier och förlagsbevis fått övergångsvis bibehållas, varjämte
beträffande en fond medgivits mindre restriktiva placeringsregler. För flertalet
fonder gäller vidare, att de skall placeras var för sig.
År 1938 hemställde riksdagen (rskr 308) i anledning av statsrevisorernas berättelse
om en undersökning rörande de statliga fondmedlens användning och förvaltning
ävensom rörande frågan om vissa kapitaltillgångars placering. Den av
184
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 38 riksdagen begärda undersökningen uppdrogs åt statskontoret. I sin år 1943 avgivna
utredning föreslog statskontoret bl. a., dels att ett flertal donationsfonder och
liknande fonder skulle avvecklas, dels att statskontoret skulle få i uppdrag att
förvalta i stort sett samtliga statliga fonder av ifrågavarande slag, dels att dessa
fonder skulle i placeringshänseende få sammanföras i lämpliga grupper, dels att
Kungl. Maj :t skulle utfärda ett reglemente för ämbetsverkets förvaltning av räntebärande
fonder. Statskontorets utredning har hittills endast föranlett beslut i fråga
om avvecklingen av vissa donationsfonder.
I en år 1955 gjord framställning har statskontoret hos Kungl. Maj rt hemställt
om medgivande att för placering av de under ämbetsverkets förvaltning ställda
fonderna inköpa aktier och förlagsbevis av viss beskaffenhet. I remissutlåtande
över framställningen har bank- och fondinspektionen förordat att, innan ställning
tages till statskontorets förslag, en utredning göres i syfte att utröna om det är
möjligt att genomföra en form av samförvaltning av ifrågavarnade fonder.
I sin till 1956 års riksdag avgivna berättelse har riksdagens revisorer uttalat,
att starka skäl talar för att en utredning om här berörda fonders förvaltning, placering,
redovisning m. m. bör komma till stånd. På hemställan av statsutskottet
(uti. nr 94) har riksdagen i skrivelse (nr 234) hemställt, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om utredning i det av revisorerna angivna syftet.
Enligt revisorerna måste det anses mindre lämpligt, att vissa myndigheter handhar
londmedel av betydande storlek utan att några reglerande föreskrifter om
londförvaltningen i stort sett lämnats. I de fall bestämmelser utfärdats har revisorerna
å andra sidan iakttagit vissa inbördes skiljaktigheter i de meddelade föreskrifternas
sakliga innehåll. Tillräckliga skäl för en dylik åtskillnad synes enligt
revisorerna icke vara för handen.
Revisorerna har understrukit, att frågan om reglerna för fondmedlens placering
bör ägnas särskild uppmärksamhet. Den förändring i penningvärdet som inträffat
innebär enligt revisorerna, att det reella värdet av de av statskontoret förvaltade
fonderna minskat avsevärt. Till följd härav förmår icke donationsmedlen
i samma utsträckning som tidigare bestrida utgifterna för de samhällsnyttiga
ändamål som de avsetts för. Detta kan medföra att statsverket nödgas träda emellan
och deltaga i kostnaderna. På denna grund anser revisorerna, att de nuvarande
bestämmelserna på området bör ersättas med mera tidsenliga föreskrifter,
som medger en större variation, när det gäller valet av placeringsobjekt.
Med trågan om fondmedlens placering har revisorerna även förknippat spörsmålet
om hur fondförvaltningen bör vara ordnad i administrativt avseende. Utan
att taga ställning för egen del har revisorerna diskuterat olika alternativ för förbättring
av fondförvaltningen rent administrativt sett.
Det bör enligt revisorerna vidare övervägas om statsverket i fortsättningen bör
åtaga sig förvaltningsbestyret med donationer av ringa storlek eller med donationer,
vars huvudsyfte är sådant, att det icke ankommer på .statlig myndighet att
tillgodose detsamma.
Den av revisorerna asyftade utredningen bör enligt deras mening även kunna
upptaga frågor, som avser andra statliga fonder, vilka kan beröras av enahanda
spörsmål.
Även andra grenar av den statliga fondförvaltningen har varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, nämligen de statliga utlåningsfonderna och vissa andra
därmed jämförbara fonder. Det är härvidlag fråga om fonder som tillkommit genom
att riksstatsmedel eller allmänna medel av annat slag avsatts för särskilda
ändamål. Beträffande ifrågavarande fonder föreligger för närvarande en bristande
enhetlighet icke blott beträffande formerna för medelsanvisningen utan även i
avseende på såväl förvaltningen av de olika fonderna som beviljandet av lån.
Fonder för närbesläktade ändamål förvaltas sålunda i åtskilliga fall av skilda
myndigheter och utlåningsverksamheten handhas av olika statliga organ.
Berörda förhållanden togs upp till granskning av riksdagens år 1945 församlade
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
185
revisorer. Revisorerna konstaterade, att splittringen på ett flertal myndigheter i
fråga om såväl prövningen av låneärendena som medelsförvaltningen måste innebära
ett icke oväsentligt merarbete och ett försämrande av överblicken av låneverksamheten.
Vissa lånefonder hade av olika anledningar endast i ringa utsträckning
tagits i anspråk för avsett ändamål. Revisorerna framhöll i detta sammanhang
vidare att det ur såväl redovisningssynpunkt som eljest måste anses vara
mindre lämpligt, att utlåningsrörelse för här avsedda ändamål bedrevs från vissa
från statsbudgeten avskilda diversemedelsfonder. För tillgodoseende av sistnämnda
lånebehov borde enligt revisorernas mening inrättas särskilda statliga utlåningsfonder.
I anledning av vad riksdagens revisorer sålunda uttalat hemställde riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t (rskr 1946:212) om en allmän översyn av .statens berörda
utlåningsverksamhet och fondförvaltning.
I ett år 1949 avgivet betänkande (SOU 1949: 13) uttalade 1945 års bankkommitté,
att den .statliga kreditverksamhet som skedde med anlitande av särskilda lånefonder
skulle kunna rationaliseras om ett särskilt statsorgan inrättades med uppgift
att omhänderha vissa delar av denna verksamhet. Kommittén framförde den
tanken, att fondförvaltningen borde överflyttas till den av kommittén föreslagna
statliga affärsbanken.
De i det föregående berörda spörsmålen bör nu bli föremål för särskild utredning.
Utredningens ena huvudfråga bör omfatta de problem som sammanhänger
med den statliga förvaltningen av donationsfonder och i redovisningshänseende
därmed likställda fonder. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om
reglerna för fondmedlens placering. En avvägning måste härvidlag ske mellan å
ena sidan önskvärdheten av att kunna bevara fondmedlens realvärde och å andra
sidan de risker, som är förknippade med en utvidgning av planeringsmöjligheterna.
I sammanhanget bör övervägas vad bank- och fondinspektionen föreslagit
beträffande gemensam placerignsfond. Om donationsbestämmelserna icke lägger
hinder i vägen härför, synes genom samförvaltning av sinsemellan likartade fonder
en viss rationalisering av ifrågavarande verksamhet kunna ernås.
Utredningen bör även avse frågan, i vilken utsträckning staten hädanefter bör
mottaga donationer. I princip torde staten icke böra åtaga sig förvaltningsbestyret
med donationer av exempelvis ringa storlek eller med syfte av sådan art, att
det icke ankommer på statlig myndighet att tillgodose detsamma. Icke heller torde
statlig förvaltning böra ifrågakomma, då förvaltningen med hänsyn till donationens
syfte likaväl kan anförtros åt stiftelse eller annat icke statligt organ. I övrigt
torde vissa riktlinjer böra uppdragas för en avvägning mellan en donations samhällsnytta
och de genom mottagandet av donationen uppkommande administrativa
och ekonomiska konsekvenserna för statsverket.
Vidare bör övervägas hur förvaltningen av donationsfonder och likställda fonder
bör vara ordnad i administrativt hänseende för att största möjliga effektivitet
skall kunna uppnås. En möjlighet synes härvid vara att koncentrera förvaltningen
av ifrågavarande fonder till en enda statlig institution. Det bör likaså ankomma
på utredingen att framlägga förslag till reglemente för förvaltningen av räntebärande
fonder.
Utredningens andra huvudfråga bör avse de problem som hör samman med förvaltningen
av samt utlåningen från statens utlåningsfonder och andra därmed
jämförbara fonder. Framför allt bör undersökas möjligheterna till större koncentration
och annan rationalisering av berörda verksamhet.
Utom de spörsmål, som omnämnts i det föregående bör utredningen kunna upptaga
till behandling jämväl andra frågor, som sammanhänger med den statliga
fondförvaltningen.
I Fi: 38
Utredningen har intill den 15 november 15)56 hållit etl sammanträde.
Arbetet beräknas fortgå under år 15)57.
186
Riksdagsberättelsen 1957
I Fr 39 39. 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 för att
verkställa en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 21 november 1956):
Walberg, S. S., byråchef, ordförande;
Erbacke, K. G., direktör;
Hillbo, A. O., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Linder, G., ombudsman.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00 (ordföranden), rikssaint.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 12
oktober 1956):
Utminuteringen från Nya systemaktiebolagets butiker är i huvudsak fri. Lagstiftningen
innehåller emellertid vissa bestämmelser i syfte att undvika sådana
konsekvenser av den fria utminuteringen som ansetts från nykterhetspolitiska eller
ordningsmässiga synpunkter stötande. Sålunda gäller t. ex. förbud att sälja
till minderåriga och till berusade personer. Utlämning av rusdrycker må vägras,
när särskild anledning förekommer till misstanke att varan är avsedd att olovligen
tillhandahållas någon. Möjlighet finns också att »avstänga» missbrukare. Nykterhetsnämnden
kan vid bötesansvar förbjuda missbrukaren att köpa hos Nya systemaktiebolaget
och skall om detta förbud underrätta de utminuteringsbutiker som
ligger närmast »den avstängdes» bostad och arbetsplats. Har butiken fått sådan
underrättelse, får personalen vägra att sälja till den avstängde. En liknande avstängningsmöjlighet
finns beträffande langare. Vissa begränsningar gäller även beträffande
köp genom ombud. Personer under 18 år får inte användas som ombud.
Slutligen är butikstiderna i viss mån begränsade.
Erfarenheten synes visa att dessa bestämmelser inte alltid kunnat fylla sitt syfte.
Krav har även framkommit, bl. a. inom riksdagen, på vissa förändringar i restriktiv
riktning. Sålunda har man uttalat sig för inskränkningar i, ev. avskaffande
av möjligheterna att köpa genom ombud. Den avstängningsanordning som lagstiftningen
innehåller har blivit föremål för kritik och synes på sina håll inte alls ha
kommit till användning. Ytterligare har man framfört önskemål om inskränkningar
i butikstiderna och om slopad försäljning av brännvin i 1/3-literbuteljer.
De båda sistnämnda önskemålen har jag berört i två i andra kammaren avgivna
interpellationssvar. Vad jag då anförde innebar att man inte i dåvarande läge borde
tillgripa detaljmässiga regleringar av den art, som statsmakterna så sent som
1954 efter grundliga utredningar funnit otjänliga såsom nykterhetspolitiska medel.
Beträffande 1/3-litrarna framhölls vidare att vi hade erfarenheter från en period
då 1/3-literbuteljerna varit slut inom vissa försäljningsområden. Dessa erfarenheter
gav vid handen att ett borttagande av 1/3-litrarna i stort sett skulle sakna betydelse.
Någon anledning att inta en ändrad ståndpunkt i denna särskilda fråga
synes knappast föreligga för närvarande. Detsamma gäller i stort sett butikstiderna.
Uteslutet är emellertid inte, att erfarenheterna från det gångna året kan ge
underlag för vissa jämkningar. Vad angår övriga här nämnda frågor måste man
ävenledes ställa sig i någon mån tveksam inför värdet av skärpta restriktioner.
Det kan nämligen bli en konsekvens av strängare bestämmelser att den illegala
marknaden tillföres nya kunder. De vunna erfarenheterna pekar emellertid på att
man trots detta bör överväga om inte vissa regler bör ges ändrat innehåll. Jag vill
Där särskilt nämna bestämmelserna om avstängning och ombudsköp.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
187
På andra områden kan jämkningar i motsatt riktning vara påkallade. De far- J J’j. 40
liågor som man hyste i fråga om starkölet har sålunda inte besannats. Konsumtionen
har, bortsett från den första månaden, varit anmärkningsvärt låg. Denna
dryck har inte kunnat spela den roll såsom konkurrent till brännvinet som avsetts.
Bestämmelserna om starkölet gjordes förhållandevis restriktiva, och det förutsågs
att man, om erfarenheterna gav stöd härför, framdeles kunde få överväga
vissa lättnader. De nyss antydda erfarenheterna tyder på att sådana lättnader redan
nu kan vara möjliga. I första hand gäller detta utskänkningen. Det bör, på
grundval av inkomna uppgifter om försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning,
övervägas om måltidstvånget kan slopas i fråga om starköl. Vidare bör i
belysning av de vunna erfarenheterna prövas huruvida de nuvarande principerna
för begränsning av antalet utminuterings- och utskänkningsställen för starköl är
ändamålsenliga.
De frågor som här angivits bör prövas av särskilda utredningsmän. Dessa bör
vara oförhindrade att upptaga även andra frågor beträffande rusdrycksförsäljningen
som kan aktualiseras av de vunna erfarenheterna. Jag tänker härvid särskilt
på de svårlösta spörsmål som amäler sig i anslutning till de s. k. förtärings- och
förvaringsförbuden. Vid översynen av rusdrycksförsäljningsförordningen kan det
bli nödvändigt att ingå på annan, närliggande lagstiftning. Utredningsmännen bör
vara oförhindrade att göra detta. Vad särskilt angår ölförsäljningsförordningen
vill jag emellertid framhålla, att dennas framtida utformning i väsentlig mån är
beroende av de resultat vartill den pågående utredningen om bryggeriernas företagsform
kan komma. Denna förordning bör därför i princip lämnas åsido.
Utredningen bör bedrivas med skyndsamhet.
Utredningen har till och med november 1956 hållit 8 sammanträden.
Utredningsuppdraget beräknas bli slutfört under januari månad 1957.
40. Utredning rörande befogenheterna för Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa
att placera till kassans reservfond hörande medel, m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 december 1956 med
uppdrag att verkställa utredning rörande befogenheterna för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och därmed jämförliga institutioner att placera
reservfondsmedel (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari 1957).
Öhman, F. G. H., ordförande i näringsfrihetsrådet, f. d. regeringsråd.
Sekreterare:
Borggård, G. R., hovrättsassessor.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 7
december 1956):
Enligt 8 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall stadshypotekskassans behållna
årsvinst avsättas till en reservfond. Några särskilda föreskrifter om hur reservfondsmedlcn
skall vara placerade har icke meddelats.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1956 har stadshypotekskassan anfört i huvudsak
följande. Styrelsen för kassan har — bl. a. på grund av att bestämmelser
i ämnet saknas samt med stöd av vissa uttalanden som ligger till grund för nyssnämnda
förordning och förordningen om landshypoteksinstitutionen — bibringats
den uppfattningen att reservfondsmedlen bör placeras på enligt styrelsens bedö
-
188
Riksdagsberättelsen 1957
I Fi: 40 mande lämpligt sätt, givetvis med iakttagande av vederbörliga krav på trygghet.
Reservfonden har hittills varit placerad — förutom i den fastighet, i vilken kassans
kontor är inrymt — huvudsakligen i obligationer, främst kassans egna. Inom
kassans styrelse har diskuterats tanken att försöka uppnå en något vidgad riskspridning
med avseende å placeringsobjekten. Härvid har även frågan om medlens
placering i fastighet kommit i blickpunkten. Frågan har varit föremål för diskussion
mellan styrelsen och kassans revisorer. Från revisorernas sida har därvid
ifrågasatts riktigheten av styrelsens uppfattning. Styrelsen hemställer därför, att
Kungl. Maj:t. måtte, därest styrelsens förut redovisade uppfattning skulle finnas
vara oriktig, föranstalta om erforderliga författningsändringar i ämnet.
Över kassans framställning har efter remiss yttranden avgivits av bank- och
fondinspektionen, Sveriges allmänna hypoteksbank, fullmäktige i riksbanken samt
fullmäktige i riksgäldskontoret.
I den föreliggande rättsfrågan har delade meningar framträtt. Av de remissinstanser,
som intagit en bestämd ståndpunkt i denna del, har Sveriges allmänna
hypoteksbank samt en minoritet inom bank- och fondinspektionen, bestående av
bankinspektören och ytterligare en ledamot, anslutit sig till den av stadshypotekskassans
styrelse uttalade uppfattningen. Däremot har majoriteten inom bank- och
fondinspektionen uttalat sig i motsatt riktning. Bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige
anser att frånvaron av uttryckliga bestämmelser i fråga om placeringen av
reservfonden är ägnad att skapa oklarhet rörande kassans befogenheter i förevarande
hänseende.
För egen del har jag, såvitt angår rättsfrågan, kommit till den uppfattningen, att
avgörande vikt bör fästas vid de skäl som talar för den av stadshypotekskassans
styrelse hävdade meningen. Något lagligt hinder för att placera till reservfonden
hörande medel på sätt styrelsen ifrågasatt synes alltså inte föreligga, och kassans
framställning skulle vid sådant förhållande i och för sig ej behöva föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
I de avgivna yttrandena har man emellertid även ingått på en närmare diskussion
om lämpligheten av den ifrågasatta medelsplaceringen, och denna diskussion
har tillika omfattat motsvarande frågor hos institutioner som är jämförliga med
stadshypotekskassan. Från flera håll har därvid hävdats, att den diskuterade medelsplaceringen
skulle vara mindre lämplig, och en närmare utredning av hithörande
spörsmål har efterlysts.
Med hänsyn till vad som förekommit vid remissbehandlingen i denna del vill
jag icke motsätta mig att en utredning kommer till stånd i de genom kassans skrivelse
aktualiserade frågorna. De problem som träder i förgrunden vid en sådan utredning
har ingående belysts i yttrandena, till vilka jag här torde få hänvisa. Några
särskilda direktiv synes därför icke vara erforderliga. Vid utredningen bör förutsättningslöst
prövas, huruvida behov föreligger av ändrade bestämmelser. Skulle
utredningen ge till resultat att tillräckliga skäl icke framkommit för en ändring
av gällande regler, sådana de uppfattats av stadshypotekskassan, bör likväl undersökas
om icke författningsbestämmelserna är i behov av omredigering i förtydligande
syfte.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
189
I E: 3
Ecklesiastikdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sill verksamhet under 1956
1. 19i8 års konstutredning (1954: I 10; 1955: I 12; 1956: I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 juni 1948 för att
inom departementet biträda med utredning rörande åtgärder för att främja
svenskt konstliv över huvud taget och konstbildningsverksamhet i synnerhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 22 juni 1948):
Eckerberg, E. L., regeringsråd, ordförande;
Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm.;
Cassel, N. A., konstnär;
Lind, A., redaktör;
Lindgren-Fridell, Marita G:dtr, intendent;
Norlén, E. A., folkskolinspektör;
Strömbom, S. G. M., professor.
Experter:
Ahnsjö, S. O. R., docent, överläkare;
Borrman, M. Kristina O., småskollärarinna;
Davidsson, Greta, konsulent i kvinnlig slöjd;
Lindahl, Annie, folkskollärarinna;
Strandman, O. S. T., teckningslärare.
Sekreterare:
Lindhagen, N., intendent.
Direktiven för utredningen, se 1949: I E 39.
De sakkunniga ha under tiden december 1955—maj 1956 hållit sammanträden
5 dagar, varjämte överläggningar mellan delegationer av enskilda
ledamöter samt sekreteraren ägt rum.
Utredningen har den 29 maj 1956 avgivit betänkande »Konstbildning i
Sverige» (SOU 1956: 13). Uppdraget är därmed slutfört.
2. 1950 års prästvalskommitté (1954: I 15; 1955: I 16; 1956: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1950 för att
verkställa en översyn av prästvalslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 17 april 1950):
Göransson, H. P., överdirektör, f. d. riksdagsman, ordförande;
Gustafsson, F. E., f. d. banvakt, led. av II kamm.;
Hassler, O. L. I., teol. dr, domkyrkosyssloman;
Hörjel, N. J., byråchef;
Mahneström, E. A. C., biskop.
190
Riksdagsberättelsen 1957
I El 2 Sekreterare:
Bohman, H. Å., förste arkivarie.
Biträdande sekreterare:
Blix-Holmberg, I. N. G., t.f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för kommittén, se 1951: I E 43 och 1954: I E 15.
Kommittén har under tiden december 1955—september 1956 sammanträtt
4 dagar.
Kommittén, som den 12 februari 1954 avgav betänkande med förslag till
vissa övergångsanordningar vid en allmän reform av pastoratsindelningen
(stencilerat), har den 17 september 1956 avgivit sitt betänkande »Prästvalslag»
(SOU 1956: 30). Uppdraget är därmed slutfört.
3. Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga (1954: I 19; 1955: I 19;
1956: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1951 för alt
verkställa utredning rörande frågor i samband med restaureringen av Uppsala
domkyrka (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juli 1951):
YVejke, G. W., generaldirektör, ordförande;
Berthelson, G. B., förste antikvarie;
Borelius, A. J. T., museiintendent;
Engkvist, O. T., byggnadsingenjör;
Herrlin, G. O. J., domprost;
Lindblom, A. A. F., professor;
Lundh, H. T., rektor.
Experter:
Brådhe, P. S. S., f. d. förste byråingenjör;
Granhohn, J. Hj., professor.
Sekreterare:
Holmvall, H. J. P., förste länsnotarie.
Direktiven för utredningen: se 1952: I E 38.
Under tiden december 1955—november 1956 ha de sakkunniga hållit ett
sammanträde.
De sakkunniga ha den 21 januari 1956 avlämnat ett den 26 november
1955 dagtecknat betänkande »Restaurering av Uppsala domkyrka» (SOU
1956: 3). Uppdraget är därmed slutfört.
4. Sakkunnig för utarbetande av förslag till vissa ändringar i kyrkohand
boken
(1954: I 30; 1955: I 26; 1956: I 23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars 1953 för att
utarbeta förslag till de ändringar i kyrkohandboken, som avses i kyrkomötets
skrivelse den 6 oktober 1951, nr 3, i anledning av i kyrkomötet väckt
motion angående alternativt aftonsångsritual:
Palmer, N. E., t.f. kyrkoherde.
Den sakkunnige har den 18 juni 1956 avgivit betänkande (SOU 1956: 22).
Uppdraget är därmed slutfört.
191
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
5. 1953 års kyrkomusikersakkunniga (1954: I 33; 1955: I 29; 1956: I 25) I El 7
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 30 juni 1953 för att dels verkställa utredning
rörande möjligheterna att inrätta en ny form av kyrkomusikertjänster,
särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden som råda i bland
annat Skåne, dels ock verkställa den översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans
bestämmelser, som utredningsmännen kunna finna påkallad:
Öhman, G. B., överdirektör;
Löwbeer, H., t.f. byråchef.
De sakkunniga ha den 1 mars 1956 avgivit betänkande med förslag till
vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen (stencilerat). Uppdraget
är därmed slutfört.
6. Sakkunniga för utarbetande av bihang till kyrkohandboken
(1955: I 34; 1956: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juli 1954 för att
utarbeta förslag till bihang till kyrkohandboken:
Borgenstierna, C. G. M., biskop, ordförande-,
Murray, G. R. O., t.f. kyrkoherde, tillika sekreterare;
Palmer, N. E., t.f. kyrkoherde.
De sakkunniga ha den 29 maj 1956 avlämnat betänkande med förslag till
bihang till kyrkohandboken (SOU 1956: 12). Uppdraget är därmed slutfört.
7. 1955 års ungdomsutredning (1956: I 34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 januari 1955 för
att verkställa utredning om statligt stöd åt politiska ungdomsorganisationers
ungdomsvårdande verksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 9 februari
1955):
Lund, R. F., undervisningsråd, ordförande;
Isacson, E. B. J., lantmästare;
Johnson, B. V., förbundsordförande;
Larsson, T., landstingsman;
Lindbergson, K. A., kanslichef;
Löfberg, A. F. B., förbundsordförande.
Expert:
Gräby, L. G. L., konsulent.
Sekreterare:
Petersson, T. R., rektor.
Biträdande sekreterare:
Ekströmer, L. E. M., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 17 september
1956).
Direktiven för utredningen, se 1956: I E 34.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 18
sammanträden.
192
Riksdagsberättelsen 1957
I Et 7 Utredningen har den 1 november 1956 avlämnat sitt betänkande »Staten
och de politiska ungdomsorganisationerna» (SOU 1956: 42). Uppdraget är
därmed slutfört.
8. Utredningen rörande inordnande av vissa lärarbefattningar vid de medicinska
fakulteterna i Lund och Göteborg i läkar organisationen för vederbörande
undervisningssjuklius
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning om inordnande av
vissa nytillkommande lärarbefattningar vid de medicinska fakulteterna i
Lund och Göteborg i läkarorganisationen för vederbörande undervisningssjukhus:
Johnsson,
B. E., statskommissarie, ordförande;
Dahlgren, I. J. G., förbundsdirektör.
Experter:
Glimstedt, E. G., professor;
Ingelmark, B. E., professor.
Sekreterare:
Råby, K. G., sjukhusintendent.
Utredningen har under liden t. o. m. november 1956 hållit 15 sammanträden.
Utredningen har den 17 november 1956 avgivit en promemoria (stencilerad)
jämte preliminära överenskommelser med Malmöhus läns landsting,
Malmö stad och Göteborgs stad om inordnande av vissa lärartjänster i läkarorganisationen
för undervisningssjukhusen i Lund, Malmö och Göteborg.
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
9. Chalmerska byggnadskommittén (1954: I 5; 1955: I 8; 1956: 111)
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 augusti 1936 och den 15 juni 1937 tillsattes
en särskild byggnadskommitté för uppförande av byggnad för fackavdelningen
för skeppsbyggen vid dåvarande Chalmers tekniska institut.
Genom beslut den 18 november 1938 förordnade Kungl. Maj :t, att Chalmerska
skeppsbyggeriinstitutionens byggnadskommitté icke vidare skulle
äga bestånd, samt att det i stället skulle inrättas en kommitté, benämnd
Chalmerska byggnadskommittén, för handhavande av de byggnadsföretag
vid Chalmers tekniska högskola, som Kungl. Maj:t kunde komma att uppdraga
åt densamma.
Instruktion för kommittén fastställdes den 18 november 1938.
Kommitténs sammansättning under år 1956:
Ledamöter av huvudkommittén:
Larson, E. G., direktör, ordförande;
Hansson, G. H., civilingenjör, kassaförvaltare, v. ordförande;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
Asplund, S. O., professor;
Friberger, E. G., f. d. länsarkitekt;
Hössjer, K. G. N., rektor;
ledamot av kommitténs sektion för maskinteknik:
Hammar, O. G., professor;
ledamöter av kommitténs sektion för elektroteknik:
Ekelöf, J. A. A. S., professor;
Rydbeek, O. E. H., professor;
ledamot av kommitténs sektion för statens skeppsprovningsanstalt:
Nordström, H. F., f. d. överdirektör;
ledamöter av kommitténs sektion för Chalmers kårhus:
Berndtsson, P.-G., direktör;
Fredriksson, B., teknolog;
Heyman, H., direktör;
Synnelius, R., teknolog.
Sekreterare:
Nordwall, K. E., högskoleintendent.
Arkitekt och arbetschef:
Wernstedt, C. M., professor emeritus.
Lokal: Chalmers tekniska högskola, Storgatan 43, Göteborg; tel. It 63 19
int. Nordwall). Arkitektkontor, Gibraltargatan 5, Göteborg; tel. 18 74 40
(prof. Wernstedt).
Kommittén har under tiden den 20 november 1955—den 14 november
1956 hållit 4 sammanträden.
Under året har kommittén anlitat följande experter: civilingenjör A. Lidholm
i frågor rörande utrustning för de starkströmstekniska laboratorierna
samt maskinlaboratorierna; K. A. Bålströms ingenjörsbyrå angående värme,
ventilation och sanitet samt civilingenjör T. Norrman angående elektriska
anläggningar. Högskolans professorer och lärare ha anlitats i frågor rörande
planering och utrustning av byggnaderna.
Byggnadskommitténs arbete har under året främst varit knutet till följande
byggnadsföretag:
Nybyggnad för institutet för konserveringsforskning. Beträffande huvuddelen
av detta byggnadsföretag är byggnadskommitténs arbete slutfört. Tillträdessyn
av laboratorie- och fabriksdelarna förrättades i juni 1956 av byggnadsstyrelsen.
En särskild byggnad för vaktmästarbostad har uppförts.
Nybyggnad för elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola: De i detta
byggnadsföretag senast färdigställda byggnadsdelarna, elektromaskinlaboratoriet
och högspänningshallen, äro färdiga och ha anmälts till byggnadsstyrelsen
för besiktning. Planer och förslag till en utbyggnad för avdelningen,
närmast för dess institution teleteknik II, ha utarbetats.
Nybyggnad för maskinteknik: I de nyuppförda maskin- och motorlaboratorierna
ha utförts smärre kompletteringsarbeten. På vinden till den år 1950
färdigställda institutionsbyggnaden har en ritsal med 40 platser iordningställts.
13 Dihung till riksdagens protokoll It)57. 1 samt.
Hlksdagsberättelsen.
193
I E: 9
194
Riksdagsberättelsen 1957
I E: 9 Nybyggnad för Chalmers studentkår: Arbetet med tillbyggnaden till Chalmers
kårhus fortgår enligt planerna och beräknas färdigt våren 1957.
Yttre arbeten: Å Nya Chalmersområdet har kommittén fortsatt arbetet
med att iordningställa parkeringsplatser, planteringar in. m.
10. Tekniska högskolans i Stockholm bgggnadskommitté
(1954: I 6; 1955: I 9; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1944:
Woxén, R., professor, rektor, ordförande;
Alexanderson, K. E„ häradshövding, led. av I kamm.;
Brunnberg, H. A., byggnadsråd;
Dahl, D., byggnadsråd (t. o. in. den 30 juni 1956);
Hellström, B. M„ professor;
Näsström,E. E„ kommunaldirektör, led. av I kamm.;
Snellman, U. H., byggnadsråd (fr. o. in. den 1 juli 1956);
Sundahl, P. E., professor.
Arkitekt:
Ahrbom, N. O., professor.
Sekreterare och kassaförvaltare:
Swedenborg, J. E., byrådirektör.
Lokaler: Tekniska högskolan; tel. växel 23 65 20 till sekreteraren och kassaförvaltaren;
20 84 12, 20 85 12 till arkitektkontoret.
Direktiven för kommittén, se 1945:1 E: 30 och 1947:1 E: 21.
Kungl. Maj :t har den 29 juni 1946 utfärdat särskild instruktion för kommittén.
Följande experter ha under år 1956 biträtt kommittén, nämligen professorn
H. S. E. Nyländer i statiska konstruktionsfrågor. Frändfors konsulterande
ingeniörsbyrå i frågor rörande uppvärmnings-, ventilations- och
sanitetsanläggningar samt ingeniör Knut Hedströms konsulterande ingeniörsbyrå
för elektriska installationsarbeten. Dessutom ha olika vid högskolan
anställda lärare anlitats såsom experter vid planering och utrustning av
nya laboratorier.
Under året har nybyggnad för vattenbyggnadslaboratorium färdigställts.
Uppförande av nybyggnader för avdelningarna för arkitektur och väg- och
vattenbyggnad pågår, och nybyggnaden av avdelningen för lantmäteri har
påbörjats.
På kommitténs arkitektkontor har under året varit anställda fem arkitekter
och ingenjörer samt ett kanslibiträde.
Under tiden december 1955—november 1956 har kommittén hållit fyra
sammanträden.
11. Utrnstningskommittén för tandläkarhögskolorna
(1954: I 8; 1955: I 11; 1956: I 13)
Den 20 september 1946 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild kommitté för
att handha frågan om utrustning av tandläkarinstitutet i Malmö och där
-
195
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
med sammanhängande spörsmål, vilket uppdrag sedermera utvidgades ge- i E: 12
nom Kungl. Maj:ts beslut den 26 juli 1947 och den 16 januari 1948.
Genom beslut den 27 april 1951 förordnade Kungl. Maj :t om ändrad sammansättning
av kommittén.
I kungl. brev den 17 juni 1955 har åt kommittén uppdragits att utrusta
den beslutade odontologiska högskolekliniken i Umeå samt att ombesörja
erforderlig komplettering av utrustningen för preklinisk och övrig undervisning
vid tandläkarhögskolan i Malmö.
Genom beslut den 4 maj 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t kommittén att
för tandläkarhögskolornas räkning anskaffa undervisningsinstrument och
viss annan utrustning, som erfordras för den beslutade omläggningen av
sättet för elevernas förseende med undervisningsinstrument.
Av Kungl. Maj :t den 20 september 1946 och den 27 april 1951 förordnade
ledamöter:
Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman, ordförande;
Fors, S. R., intendent, tillika sekreterare;
Lönnerblad, T. H., t. f. laborator;
Westin, G. E. N., professor, rektor.
Av byggnadsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnad ledamot:
Brunnberg,
H. A., byggnadsråd.
Experter:
Kihlman, K. H.. verkmästare;
Nyquist, G. W. O., professor.
Lokal: Tandläkarhögskolan i Stockholm; tel. 23 36 50.
Direktiven för kommittén, se 1947: I E 49, 1952: I E 18 och 1954: I E 8.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 3 samt
dess arbetsutskott 11 sammanträden.
Kommitténs arbete kommer att fortgå under år 1957.
12. 19i8 års tekniska skolutredning (1954: I 11; 1955:1 13; 1956: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1948 och den
27 maj 1949 (se Post- och Inrikes tidn. den 3 juli 1948):
Lundquist, O. R., f. d. överdirektör, ordförande;
Ericsson, Ä. H„ ingenjör;
Josephson, K. O., byråchef;
Karlbom, T. O., studierektor;
Lien, M., lektor;
Linnman, M. O. J., lektor;
Nordhult, A., rektor;
Westman, J. O., ingenjör;
Österberg, L., civilingenjör.
Experler:
Dahlin, G. E., lektor;
Danielsson, F. E., lektor;
196
Riksdag sberättelsen 195 7
Et 12 Gårdstedt, H. B., yrkesskoldirektör;
Johannesson, P. A., lektor;
Lindstrand, O. F., rektor;
Nilsson, J. V. E., lektor;
Rossipal, E. K. F., adjunkt;
Wik, K. S., lektor.
Sekreterare:
Källström, P.-E., byråsekreterare.
Lokal: överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 135; tel. 67 93 00.
Direktiven för utredningen, se 1949: I E 40.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 10
sammanträden.
Utredningen beräknas framlägga förslag om ordnandet av teknisk privatistexamen
och därmed slutföra sitt arbete under 1957.
13. Utredning om författningsbestämmelser för tandläkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö (1954: I 13; 1955: I 15; 1956: I 16)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 februari 1949 för
att i samråd med rektorsämbetena vid tandläkarhögskolorna i Stockholm
och Malmö utarbeta förslag till för tandläkarhögskolorna erforderliga författningsbestämmelser
:
Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.
Lokal: Utredningsmannens bostad, Äppelviksvägen 33, Bromma; tel.
25 13 30.
Direktiven för utredningen, se 1950: 1 E 40.
Förslag till nya stadgar för tandläkarhögskolorna (stencilerat) ingavs
den 21 december 1950 till ecklesiastikdepartementet. Efter det stadgeförslaget
avgivits och efter det att vissa förberedelser utförts för utarbetande av
ett förslag till föreskrifter rörande de odontologiska examina har den sakkunniges
arbete legat nere. När sedermera nya stadgar för karolinska institutet
blivit fastställda, kommer den sakkunniges arbete att fortsättas i
syfte, i främsta rummet, att omarbeta det år 1950 avgivna stadgeförslaget
med hänsyn till de nya universitetsstatuterna och vad som bestämts i fråga
om karolinska institutet.
14. 1951 års tandlåkarkommitté (1954: I 17; 1955: I 17; 1956: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 januari 1951 för
utredning rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1951):
Löwbeer, N. T., f. d. generaldirektör, ordförande;
Karlsson, K. G., redaktör, led. av I kamm.;
Maunsbach, A. B., medicinalråd;
Mikaelsson, H., lantbrukare, landstingsman;
Oldmark, I., tandläkare;
Westin, G. E. N., professor, rektor.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
197
Experter: I E. 15
Axelsson, B., docent;
Fors, S. R., intendent (även fungerat som biträdande sekreterare);
Kihlman, K. H., verkmästare;
Lönnerblad, T. H., t.f. laborator;
Nyquist, G. W. O., professor;
Osvald, O. K., tandvårdsinspektör.
Sekreterare:
Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.
Lokal: Tandläkarhögskolan i Stockholm; tel. 23 36 50; sekreterarens bostad
tel. 25 13 30.
Direktiven för kommittén, se 1952: I E 36.
Kommittén har under tiden den 21 november 1955—den 15 november 1956
hållit 2 sammanträden. Dessutom har ett inom kommittén bildat arbetsutskott
sammanträtt ett stort antal gånger.
Kommitténs arbete har varit inriktat på att utreda frågan om förbättrad
utbildning av de hjälpkrafter, som skola biträda tandläkarna vid tandvardsarbetet,
särskilt tandteknikerna.
15. Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område
(1954: I 23; 1955: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1952 för översyn
av grunderna för statsbidragen till skolmåltider samt till anskaffande
av skollokaler och tjänstebostäder (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars
1952):
Curtman, C. W., överdirektör, ordförande;
Cassel, L. D„ lantbrukare, led av II kamm.;
Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I kamm.;
Johansson, N. Ivar, hemmansägare, led. av II kamm.;
Reuterswärd, B. E., kansliråd;
VVidén, L. A., lantbrukare, led. av II kamm.
Experter:
Andersson, C.-E., byrådirektör;
Björklund, C. J. A. E., arkitekt;
Elison, M. L., förste aktuarie;
Hulteberg, H. M. B., undervisningsråd;
Jonson, Sten B., arkitekt;
Söderqvist, C. G. F., byråchef;
Wennerberg, A. H., kamrerare.
Sekreterare:
Löfberg, K. A., förste revisor (fr. o. in. den 11 mars 1956);
Wennerberg, A. H„ kamrerare (t. o. in. den 10 mars 1956).
Lokal: Handelsdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
198
Riksdagsberättelsen 1957
I E: 15 Direktiven för de sakkunniga, se 1953: I E 31.
De sakkunniga ha under tiden december 1954—november 1955 hållit 4
sammanträden. Ett av de sakkunniga utsett arbetsutskott har vidare haft 13
sammanträden.
De sakkunniga beräkna att före årets utgång kunna avgiva förslag angående
statsbidrag till skolbyggnader.
16. Sakkunnig för avveckling av 1946 års skolkommissions arbete och för
utredning av fråqan om inrättande av praktiska qumnasier (1954: I 27;
1955: I 24; 1956: I 21)
Tillkallad av Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 för att dels verkställa erforderliga
åtgärder i samband med 1946 års skolkommissions avveckling, dels
ock utreda frågan om inrättande av praktiska gymnasier:
Arvidson, E. S. Å., rektor.
Experter:
Neymark, N. G. E., byråchef;
Nord, C. H., förste byråsekreterare;
Stenholm, I. Britta, folkskolinspektör;
Wirdenius, H., civilingenjör.
Lokal: Folkskoleseminariet för kvinnliga elever, Maria Prästgårdsgata 9;
tel. 41 03 80.
Arbetet med avvecklingen av 1946 års skolkommission har avslutats.
Med experter för utredning av frågan om inrättande av praktiska gymnasier
ha under året en rad enskilda överläggningar hållits.
Arbetet beräknas bliva avslutat i början av 1957.
17. Stiftskansliutredningen (1954: I 28; 1955: I 25; 1956: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1952 för
att verkställa utredning rörande organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari
1953):
Magnusson, R. A. H., landssekreterare, ordförande-,
Bruno, G. F., e. o. byrådirektör;
Morén, O. A., stiftssekreterare.
Experter:
Gierup, B. I., stiftssekreterare;
Grönkvist, S. I., stiftsjägmästare;
Thorell, K. L., skogsförvaltare.
Sekreterare:
Tingström, A. L., e. o. stiftsnotarie.
Biträdande sekreterare:
Ekström, P. E., e. o. byrådirektör.
Lokal: Artillerigatan 42; tel. 22 55 60.
Direktiven för utredningen, se 1953: I E 28.
199
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt j
14 gånger. Utredningen har i november 1956 avlämnat betänkande med förslag
till förenkling av förfarandet vid försäljning av kyrklig jord (stencilerat)
samt avser att innan årets slut framlägga betänkande med förslag till
förenklad handläggning av regleringen av de särskilda pastoratens och kyrkofondens
ekonomiska mellanhavanden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1957.
18. Församlingsstyrelsekommittén (1954: I 31; 1955: I 27; 1956: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 april 1953 för att
verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning (se Post- och
Inrikes tidn. den 15 juni 1953):
Olsson, A., redaktör, f. d. riksdagsman, ordförande;
Brolin, N.-E., kansliråd;
Ekblom, S. G., hovrättsråd;
Forslund, E. A. S., pol. mag.;
Hoppe, E. C., kontraktsprost, f. d. riksdagsman;
Kaijser, F. J., sekreterare i svenska landskommunernas förbund;
Victor, J. C., hovrättsråd.
Sekreterare:
Hellquist, G. E. T., hovrättsråd.
Lokal: Björnbärsgatan 7, Göteborg S; tel. 18 40 03.
Direktiven för utredningen, se 1954: I E 31.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
25 dagar.
Kommitténs betänkande angående översyn av den allmänna lagen om församlingsstyrelse
föreligger i allt väsentligt färdigt och beräknas kunna avlämnas
i början av år 1957. Därefter kommer kommittén att ägna sitt arbete
åt mera speciella frågor, som beräknas vara slutbehandlade under förra
hälften av 1957.
19. Biskopsvalkommittén (1954: I 34; 1955: I 30; 1956: I 26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 juli 1953 för att
verkställa utredning och avgiva förslag till ändrade grunder för val av
biskop och i samband därmed överse gällande bestämmelser på området (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 juli 1953):
Thomson, A. N., universitetskansler, ordförande;
Forkman, G. A. P., prost;
Lodenius, V. G., hemmansägare, andre vice talman, led. av I kamm.
Sekreterare:
Danielsson, O. H. N., förste stiftsnotarie.
Lokal: Riksdagshuset; tel. växel 22 46 00 anknytn. 75 (sekreteraren).
Direktiven för kommittén, se 1954: 34.
200
Riksdagsberättelsen 1957
I E: 19 Kungl. Maj:t har den 27 juli 1955 anbefallt kommittén att vid fullgörandet
av sitt uppdrag verkställa översyn jämväl av de för ärkebiskopsval gällande
bestämmelserna.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
under tillhopa 10 dagar.
I vad avser det i bemyndigandet den 23 juli 1953 givna uppdraget är kommitténs
arbete i huvudsak slutfört. Kommitténs betänkande i denna del
föreligger i korrektur. Beträffande kommitténs arbete i övrigt beräknas detta
vara avslutat i början av år 1957.
20. 1953 års lårarinneutbildningskommitté (1954: I 35; 1955: I 31;
1956: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 oktober 1953 för att
verkställa fortsatt utredning rörande organisationen av lärarinneutbildningen
på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor
(se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1953):
Öhman, G. B., överdirektör, ordförande;
Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamin.;
Holmvall, Karin M., rektor;
Johansson, K. I., professor;
Lindegren, K. N. A., fil. lic., tillika sekreterare;
Torbrink, Tekla J. L., fru, led av II kamm.
Experter:
Åhlén, C., byråingenjör;
Ernest, Eva, ombudsman;
Herngård, Birgit K., rektor;
Johansson, Anna-Stina, rektor.
Lokal: Riksdagshuset; tel. växel 22 46 00 anknytn. 73 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954: I E 35. Beträffande ytterligare utredningsuppdrag
se 1955: I E 31 och 1956: I E 27.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 21 särskilda
sammanträden samt dessutom sammanträtt under en sammanhängande
period av sju dagar å ort utom Stockholm. Därjämte har ett stort antal
överläggningar ägt rum mellan vissa ledamöter av kommittén samt mellan
ordföranden och experterna. Vidare har ordföranden haft överläggningar
med företrädare för vissa städer och landsting rörande frågor, som sammanhänger
med kommitténs utredningsuppdrag. Med vederbörligt tillstånd har
kommittén i april 1956 studerat kursundervisningen i husliga ämnen vid
universitetet i Aarhus samt besökt utbildningsanstalter på det husliga området
i Köpenhamn.
Kommitténs betänkande om seminarieutbildningen av lärarinnor är under
sättning. Det skall avlämnas i början av år 1957, så snart tryckningen är
färdig. Därefter avser kommittén att påbörja utredningen om högre utbildning
på det husliga området samt forskning på näringslärans område in. in.
201
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
21. 195A års medicinska utriistningskommitté (1955: I 32; 1956: I 28) 1 E
Den 4 juni 1954 tillsatte Kungl. Maj :t en särskild kommitté för att handhava
frågan om utrustning av den bakteriologiska institutionen vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet och därmed sammanhängande spörsmål.
Kommitténs uppdrag utvidgades sedermera dels genom Kungl. Maj :ts beslut
den 30 juni 1955 till att omfatta frågan om inredning och utrustning av
institutionen för virusforskning vid karolinska institutet, dels genom Kungl.
Maj :ts beslut den 13 januari 1956 till att omfatta frågan om inredning och
utrustning av virusavdelningen vid statens bakteriologiska laboratorium,
dels ock genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 maj 1956 till att omfatta utrustning
i mindre omfattning av vissa institutioner, laboratorier in. in. i samband
med den beslutade reformeringen av läkarutbildningen samt av institutionen
för teoretisk alkoholforskning vid karolinska institutet.
Sakkunniga:
Dillner, H. J., expeditionschef, ordförande;
Brunnberg, H. A., byggnadsråd;
Fors, S. R., intendent;
Gard, S., professor (frågor rörande inredning och utrustning av institutionen
för virusforskning vid karolinska institutet samt av virusavdelningen vid
statens bakteriologiska laboratorium);
Malmgren, B. R., professor (frågor rörande utrustning av den bakteriologiska
institutionen vid karolinska institutet samt av ovannämnda genom Kungl.
Maj :ts beslut den 4 maj 1956 berörda institutioner, laboratorier in. in.
ävensom institutionen för teoretisk alkoholforskning vid karolinska institutet).
Expert:
Kihlman, K. H., verkmästare.
Sekreterare:
Cederlund, B. E. M., e. o. kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Kommittén har under tiden november 1955—oktober 1956 hållit 20 protokollförda
sammanträden.
Kommitténs arbete med upphandling av utrustning för den bakteriologiska
institutionen vid karolinska institutet har fortskridit enligt uppgjord planering
och väntas i huvudsak vara slutförd under år 1957. Utrustningen av
ovannämnda genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 maj 1956 berörda institutioner,
laboratorier in. in. beräknas vara slutförd före utgången av budgetåret
1956/57.
Kommitténs arbete beräknas fortsätta under hela ar 1957.
22. Sakkunnig för översyn av gällande särskilda bestämmelser om den
kyrkliga verksamheten bland den lapsk- och finsktalande befolkningen
(1955:135; 1956:130)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juli 1954 för att biträda
med översyn av i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk den 31
202
Riksdagsberuttelsen 1957
I E: 22 januari 1896 (nr 96 s. 1) och i övrigt meddelade särskilda bestämmelser rörande
den kyrkliga verksamheten bland den lapsk- och finsktalande befolkningen
inom Härnösands och Luleå stift:
Jonzon, B. I. J., biskop.
Experter:
Klefbom, K. H. N., stiftssekreterare, tillika sekreterare;
Ruong, J. I., nomadskolinspektör.
Lokal: Domkapitlet, Prästgatan 18, Stockholm C; tel. 10 38 08.
Den sakkunnige har under tiden decembei 1955—november 1956 hållit
sammanträden med experterna under 1 dag, varjämte ett flertal överläggningar
mellan den sakkunnige och sekreteraren ägt rum.
Uppdraget beräknas vara slutfört i början av år 1957.
23. Seminarieutredningen (1955:1 35; 1956:1 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1954 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 11 oktober 1954):
Sjödahl, H. L. E., f. d. lektor, led. av I kamm., ordförande;
Brevner, E. A. J., undervisningsråd;
Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.
Experter:
Bolin, B. R. N., rektor;
Kahnberg, A. W. J., övningsskollärare;
Levander, Ruth M., övningsskollärare;
Nilsson, Eric S., rektor;
Sondén, E. Ingeborg, småskollärare;
Svensson, K. O. Börje, rektor.
Experter att stå till utredningens förfogande vid dess översyn av gällande
undervisningsplan för folkskoleseminarierna:
Appelgren, Britta H. M., övningslärare;
Borén, L. B., lektor;
Dalén, N. L., lektor;
Ekerot, B. O. A., övningslärare;
Ernolv, C. J., lektor;
Frykholm, Gietta A. M., lektor;
Larsson, G. Arne, övningslärare;
Lindahl, A. R. A., rektor;
Lindström, H., lektor;
Oldermark, B. N., övningslärare;
Sternås, B. L., lektor;
Sylvan, N., lektor;
Sörndal, B. J. O., rektor;
Thore, S. A., lektor;
Thorén, I. K. A., lektor;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
203
Tolgfors, S. B., övningslärare; I Et 24
Vanäs, K. G. E., lektor.
Sekreterare:
Ingvar, L. O. A. H., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: IE 36.
Genom beslut den 25 mars 1955 har Kung]. Maj :t uppdragit åt utredningen
att verkställa en allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan
för folkskoleseminarierna.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 21
sammanträden om sammanlagt 46 dagar.
Utredningen har den 13 juni 1956 avgivit sitt betänkande: Seminarieorganisationen
I (SOU 1956: 18).
Av utredningens arbetsuppgifter återstår en allmän översyn av gällande
stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.
Utredningsarbetet, som befinner sig i slutskedet, beräknas bli slutfört under
förra hälften av år 1957.
24. Målsåkersutredningen (1955:1 37; 1956:1 32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 oktober 1954 för
att verkställa dels de med restaureringen av Mälsåkers slott sammanhängande
utredningar i skilda hänseenden, som angivits i reservation till statsutskottets
utlåtande nr 8/1954, punkt 63, dels ock de utredningar i övrigt, som
utredningsmännen kunna finna påkallade i samband med frågan om fortsatt
statlig'' medelsanvisning för Mälsåkers slotts iståndsättande:
Hammarskjöld, B. G. Hj., landshövding, ordförande;
Andersson, E. G., sjukkassedirektör, led. av I kamm.;
Westlund, P.-O. E., antikvarie.
Lokal: Länsstyrelsen, Nyköping; tel. 170 00.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit tre
sammanträden, varjämte vid skilda tillfällen överläggning ägt rum mellan
vissa av utredningsmännen.
Genom beslut den 1 juni 1956 har Kungl. Maj:t bemyndigat riksantikvarieämbetet
att å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar mottaga donationen av
Mälsåkers slott in. in. samt uppdragit åt riksantikvarieämbetet att ombesörja
dels att det donerade området lagfares för kronans räkning, dels att
området befrias från detsamma eventuellt belastande inteckningar, dels ock
att inteckning sökes för vissa genom servitutsavtal gjorda utfästelser. Tillika
förordnade Kungl. Maj :t, att vad sålunda föreskrivits angående ifrågavarande
donation icke skulle föranleda någon ändring i det Mälsåkersutredningen
den 24 september 1954 lämnade uppdraget, varjämte Kungl. Maj:t
bemyndigade utredningen att i samråd med riksantikvarieämbetet och byggnadsstyrelsen
låta verkställa sådana trängande iståndsättningsåtgärder be
-
204
Riksdagsberättelsen 1957
1 Et 24 träffande slottet, som kunna bekostas av medel, som ställts till utredningens
förfogande för ändamålet, och som icke föregripa prövningen vare sig av
frågan om slottets framtida användning eller av frågan om en mera genomgripande
restaurering av detsamma.
Arbetet med avhjälpande av skadorna på slottets yttre har under år 195(5
kunnat i allt väsentligt slutföras. Sedan medel erhållits från Södermanlands
läns landsting, Stallarholmens kommun samt vissa enskilda företag har utredningen
i samråd med riksantikvarieämbetet och byggnadsstyrelsen gått i
författning om iståndsättande av vissa kulturhistoriskt särskilt betydelsefulla
delar av slottets inre.
Undersökningarna angående lämplig användning av slottet i restaurerat
skick ha fortsatts. Preliminära ritningar ha därvid uppgjorts för ett eventuellt
inrättande av slottet jämte område till civilförsvarsskola. Vissa andra
uppslag ha också diskuterats.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
25. Utredning rörande fortsatt upprustning av Stocktiolms högskola
(1956: I 33)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 januari 1955 för
att utarbeta av riksdagen i skrivelse den 25 maj 1954, nr 323, begärd organisationsplan
för upprustning av Stockholms högskola och verkställa de utredningar
i övrigt, som utredningsmannen kan finna påkallade i samband
härmed:
Arén, T. S., byråchef.
Sekreterare:
Palmstierna, T. C. O. K., friherre, förste byråsekreterare.
Lokal: Drottninggatan 1—3; växel 22 12 20.
I det av utredningen den 28 december 1955 avlämnade betänkandet med
utredning och förslag angående förstärkning av Stockholms högskolas personalorganisation,
in. in. behandlades i fråga om högskolans lokalbehov endast
de då mest aktuella byggnadsfrågorna, medan utredningen avsåg att
i ett andra betänkande framlägga en mera fullständig plan för tillgodoseende
av lokalbehovet. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1955 skall
byggnadsstyrelsen vara utredningen behjälplig vid utarbetande av en dylik
plan. Den 27 juli 1956 har Kungl. Maj:t med anledning av framställning i
ämnet av byggnadsstyrelsen uppdragit åt utredningen att undersöka frågan,
huruvida icke ett närmare samgående mellan vissa delar av naturhistoriska
riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms högskola skulle
kunna anvisa möjligheter att minska det inom högskolan framräknade utrymnxesbehovet
och därav betingade nybyggnader in. m. Från vederbörande
ämnesrepresentanter vid högskolan har införskaffats uppgifter om lokalbehovet
vid viss i samråd med universitetsutredningens sekretariat antagen
ökning inom de närmaste tio å femton åren av antalet studerande inom högskolans
olika avdelningar. I samband med utredningen av frågan om lokal
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
205
behovet ha överläggningar härom ägt rum med vissa ämnesrepresentanter j j,. ^
in. fl. Olika utvägar att tillgodose högskolans behov av tomtmark ha varit
eller äro föremål för undersökning.
Arbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
26. 1955 års läkarutbildningsutredning (1956: I 35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 31 mars 1955 och
den 29 april 1955 för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande utökning
av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser för medicinare
(se Post- och Inrikes tidn. den 7 april 1955):
Nevrell, B. A., regeringsråd, ordförande;
Arén, T. S., byråchef;
Clausén, B. A., landstingsman;
Lundgren, P. G., fältläkare, f. d. riksdagsman;
Odelberg, A. A., lasarettsläkare;
Odin, M. O., professor;
Rexed, B. A., professor;
Strandlund, J. F., kommunalnämndsordförande.
Experter:
Sjögren, K. G. T., professor (fr. o. m. den 15 oktober 1956);
Soop, E. E.( förste aktuarie.
Sekreterare:
Oredsson, S. M., t.f. byråchef.
Lokal: Riksräkenskapsverket; tel. 23 34 70 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: IE 35.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 9
sammanträden om sammanlagt 24 sammanträdesdagar. Mellan sammanträdena
har arbetet bedrivits av ett särskilt arbetsutskott och av enskilda
ledamöter. Överläggningar ha ägt rum med representanter för den medicinska
undervisningen vid samtliga lärosäten.
I samband med behandlingen av frågan om en klinisk u(bildningsanstalt
i Norrland har såväl utredningen i sin helhet som en mindre delegation vid
skilda tidpunkter besökt Sundsvall, Umeå och Boden, varvid samråd ägt
rum med representanter för respektive landsting.
Utredningen har den 29 augusti 1956 avgivit betänkande med förslag rörande
utökning av antalet kliniska utbildningsplatser för blivande läkare
(SOU 1956: 34).
Utredningens återstående uppdrag att utreda frågan om förutsättningarna
och kostnaderna för inrättande vid sinnessjukhusen av enligt utredningens
mening erforderligt antal professurer i psykiatri ävensom övriga
frågor i samband med dylikt inrättande beräknas bli slutfört i början avår
1957.
I
I E: 27
206 Riksdcigsberättelsen 1957
27. Odontologiska förhandlingssakkunniga (1956: I 36)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 för att
på statens vägnar upptaga förhandlingar med Malmöhus läns landsting
och Västerbottens läns landsting angående vissa frågor rörande utbyggnad
av tandläkarutbildningen med rätt för de sakkunniga att, om de funne anledning
därtill, jämväl upptaga förhandlingar med nämnda landsting eller
annan vederbörande i andra närliggande frågor:
Westling, E. A., landshövding, ordförande;
Seipel, C. G. M., professor, rektor (såvitt angår förhandlingarna med Malmöhus
läns landsting);
Topelius, G. Z., kanslerssekreterare, kansliråd;
Westin, G. E. N., professor, rektor.
Expert:
Fors, S. R., intendent.
Sekreterare:
Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.
Lokal: Tandläkarhögskolan i Stockholm; tel. 23 36 50; sekreterarens bostad
25 13 30.
Direktiven för de sakkunniga, se 1956: I 36.
De sakkunniga ha under tiden den 21 november 1955—den 15 november
1956 hållit 13 sammanträden.
Med särskilda skrivelser den 4 maj 1956 ha de sakkunniga till statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat förslag till avtal dels
mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Västerbottens läns landsting angående
inrättande i Umeå av en för undervisning av blivande tandläkare avsedd
odontologisk högskoleklinik, ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm,
dels ock mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Umeå stad angående
vissa åtaganden i samband med inrättandet av en odontologisk högskoleklinik
i Umeå.
De sakkunnigas uppdrag är härmed slutfört, i vad det avsåg förhandlingar
rörande den odontologiska högskolekliniken i Umeå.
Förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö stad pågå i
syfte att trygga tandläkarhögskolans i Malmö tillgång på lämpliga patientfall.
De sakkunnigas arbete beräknas kunna slutföras under första hälften
av år 1957.
28. Slöjdlärarutredningen (1956:1 37)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande utbildning av lärare i manlig
slöjd och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn.
den 7 juli 1955):
Larsson, S., rektor, led. av I kamm.; ordförande;
Larsson, B. M., möbelsnickare, led. av II kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 207
Petterson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.;
Philipson, T. B., konsulent;
Svensson, F. W., slöjdlärare.
Experter:
Ekberg, M. E., rektor;
Eriksson, K. Erik, övningslärare;
Ernolv, C. J., lektor;
Johannesson, I. V., lektor;
Lindström, H., lektor;
Lundberg, P. J. T., övningslärare;
Nilsson, C. Bertil, e.o. övningslärare;
Norlén, E. A., folkskolinspektör;
Sternås, B. L., lektor;
Svennås, K. S. A., övningslärare;
Svensson, K. O. Börje, rektor;
Sy Ivan, N., lektor;
Thorén, I. K. A., lektor;
Vanäs, K. G. E., lektor;
Wahlund, K. H. M., adjunkt;
Widfeldt, L. E. S., e.o. övningslärare;
Wiorek, C. N. H., e.o. aktuarie.
Sekreterare:
Bäcklin, Inga C., t.f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I E 37.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 16 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i vad det avser den egentliga
slöjdlärarutbildningen under år 1957. I vad avser August Abrahamsons stiftelse
å Nääs kan arbetet komma att förlängas utöver denna tid.
29. 1955 års universitetsutredning (1956:1 38)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas
uppgifter och behov (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1955):
Edenman, R. H. L., statssekreterare, led. av II kamm., ordförande;
Bergström, K. S. D., professor;
Fransen, H. D., f. d. regeringsråd;
Segerstedt, T., professor;
Svennilson, S. I., professor.
Experter:
Foyer, L. O., fil. mag.;
Svenonius, P. H., fil. lic.
E: 29
208
Riksdagsberättelsen 1957
I El 29 Sekreterare:
Moberg, S. T., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Berg, C. G. H., fil. lic.
Lokal: Drottninggatan 1—3; adress Ecklesiastikdepartementet; tel.
11 71 52 eller växel 22 12 20 anknytn. 69.
Direktiven för utredningen, se 1956:1 E 38.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 14
sammanträden, varav ett i Skanör under tiden 25—29 juni 1956.
Utredningen har den 2 februari 1956 hos chefen för ecklesiastikdepartementet
gjort framställning (stencilerad) om omedelbara åtgärder för en förstärkning
av undervisningsresurserna under budgetåret 1956/57 i vissa naturvetenskapliga
ämnen.
Utredningen har vidare den 7 november 1956 hos Kungl. Maj:t gjort
framställning (stencilerad) angående omedelbara åtgärder för att få till
stånd ett tillräckligt antal bostäder för ett inom tio år fördubblat antal universitets-
och högskolestuderande.
Utredningsarbetet kommer att fortgå under hela år 1957.
30. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss
lärarutbildning (1956: I 39)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955
för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala
ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål
(se Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1955):
Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I kamm., ordförande;
Beskow, B., undervisningsråd;
Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Forssell, E. E., yrkesskoldireldör;
Johnsson, J. H., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Lundquist, O. B., f. d. överdirektör;
Vinge, Margit, förste aktuarie, led. av II kamm.
Sekreterare:
Lindegren, K. N. A., fil. lic.
Lokal: Riksdagshuset: tel. växel 22 46 00 anknytn. 73 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: I E 39.
Genom beslut den 21 oktober 1955 har Kungl. Maj :t med anledning av
en den 6 oktober 1955 från skolöverstyrelsen inkommen skrivelse uppdragit
åt de sakkunniga att jämväl utreda den i nämnda skrivelse berörda frågan
om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst med
tanke på enhetsskolans klass 9 y.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit elva
sammanträden, överläggningar ha ägt rum mellan de sakkunniga samt
representanter för olika ämbetsverk, som utöva central ledning av yrkes
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 209
utbildning. En förteckning har utarbetats över all den yrkesutbildning, I Et 3
som står under överinseende av statliga myndigheter, samt den interna
yrkesutbildning, som ordnas inom statliga verk. Vidare har kommittén
haft samråd med skolöverstyrelsen i frågor rörande pedagogisk utbildning
av lantmästare samt gymnasieingenjörer och gymnasieekonomer.
De sakkunnigas arbete kommer att fortsätta under hela år 1957.
31. Utredning rörande inrättande av gttertigare en lärarhögskola
(1956:1 40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955
för utredning av frågan om inrättande av ytterligare en lärarhögskola:
Sjödahl, H. L. E., f. d. lektor, led. av I kamm., ordförande;
Johansson, N. Ivar, hemmansägare, led. av II kamm.;
Stenquist, E. G., rektor.
Sekreterare:
Ingvar, L. O. A. H., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. lokalsaint. växel 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Enligt Kungl. Maj :ts beslut skall utredningen avse förläggning till Lund
eller Malmö eller annan lämplig ort i södra Sverige av en lärarhögskola av
i huvudsak samma omfattning och organisation som lärarhögskolan i Stockholm.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit fyra
sammanträden. Vidare har utredningen under två dagar besökt Lund och
Malmö.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i mitten av år 1957.
32. Utredning av vissa frågor i samband med mottagandet av den norska
nationalgåvan till Sverige (1956:1 41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 november 1955 för att utreda
vissa frågor i samband med mottagandet av den norska nationalgåvan
till Sverige:
Gjöres, A., förutvarande statsråd, f. d. generaldirektör, ordförande;
Edenman, R. H. L., statssekreterare, led. av II kamm.;
Rosén, N. G. K. G., generaldirektör.
Sekreterare:
Andersson, A. F., verkställande direktör i Föreningen Norden.
Lokal: Föreningen Norden, Vasagatan 52; tel. 11 03 10.
Den norska nationalgåvan till Sverige kommer att utgöras av en hotellanläggning
kallad Voksenåsen utanför Oslo. Utredningsarbetet hade i samråd
med svensk-norska samarbetsfonden under hand påbörjats av kommitterade
redan före den 4 november 1955. Sålunda hade uppdragits prelimi
14
llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
210
Riksdngsberättelsen 1957
I El 32 nara riktlinjer för anläggningens omfattning och användning, vilka riktlinjer
legat till grund för en i Norge anordnad arkitektpristävlan om Voksenåsens
utformning. I den av den norska gåvokonunittén tillsatta juryn för
tävlingen har på utredningens förslag såsom svenska ledamöter ingått utredningens
ordförande samt arkitekt S. Markelius och bvggnadsrådet U.
Snellman, varjämte utredningens sekreterare biträtt. Juryn har vid sammanträde
i Oslo den 4 februari 1956 träffat avgörande i tävlingen. Ett ytterligare
jurysammanträde ägde rum den 4 december 1956.
Utredningen har sammanträtt två gånger under 1956. Planläggningen av
Voksenåsens användning fortsätter varjämte anläggningens driftsekonomiska
förhållanden är föremål för undersökningar.
Utredningen upprätthåller fortlöpande nära kontakt med den norska nationalgåvekommittén.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år
1957.
33. Stockholms högskolas förhandlingskommitté
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 februari 1956 för
att biträda med utredning rörande Stockholms högskolas framtida ställning,
med uppdrag tillika att å statens vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms
stad och högskolan rörande statens, Stockholms stads och högskolans
framtida inbördes förhållanden i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende:
Thomson,
A. N., universitetskansler, ordförande;
Arén, T. S., byråchef;
Lindblad, S. J. H., räntmästare;
Svensson, S. P„ boktryckare, led. av II kamm.
Sekreterare:
Poppius, H. D., e. o. förste kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1956 åligger det de sakkunniga
att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om arbetets
fortgång och ställa sig till efterrättelse de direktiv för uppdragets uppgörande,
som av departementschefen må komma att meddelas.
Genom beslut den 28 september 1956 har Kungl. Maj:t, med anledning av
riksdagens i skrivelse 1956:269 anmälda beslut, uppdragit åt de sakkunniga
att med Stockholms stad upptaga förhandlingar angående stadens andel
i finansieringen av tillbyggnad till Stockholms högskolas studentkårs kårhus.
Kommittén har under tiden intill den 1 december 1956 hållit 12 sammanträden.
Arbetet fortsätter.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 211
34. 1956 års arkivgallringkommitté I El 35
Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslul den 23 mars 1956 för att utarbeta
förslag till kungörelse angående utgallring av sådana arkivalier, om vilkas
kommunala natur tvekan icke råder:
Swedlund, G. R., landsarkivarie;
de la Motte, C. T., lärare vid sydsvenska socialinstitutet.
Lokal: Landsarkivet i Göteborg; tel. Göteborg 16 34 81.
Betänkande föreligger i vissa delar i koncept.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete senast under våren 1957.
35. Utredning rörande förutsättningarna för ökad intagning av studerande
vid tekniska högskolan i Stockholm
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1956 för att
verkställa utredning rörande förutsättningarna för ökad intagning av studerande
vid tekniska högskolan i Stockholm (se Post- och Inrikes tidn. den
29 april 1956):
Larsson, N. H. C., överdirektör;
Hörjel, N J., byråchef.
Sekreterare:
Häggquist, E. H., t. f. budgetsekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 6
april 1956):
I proposition den 17 februari 1956, nr 89, angående vissa åtgärder för ökad intagning
vid universitet och högskolor har Kungl. Maj:t — på min föredragning
— föreslagit riksdagen att för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
400 000 kronor för möjliggörande av ökad intagning av studerande vid de tekniska
högskolorna från och med höstterminen 1956. I mitt anförande till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag
redogjorde jag för vissa då föreliggande definitiva förslag till ökad intagning vid
nämnda högskolor. Vid bifall till dessa och vissa i årets statsverksproposition
framlagda förslag till ökning av högskolornas utbildningskapacitet skulle från
och med nästa hösttermin antalet permanenta utbildningsplatser i första årskursen
vid högskolorna kunna ökas med sammanlagt 170, varav 100 vid tekniska
högskolan i Stockholm och 70 vid Chalmers tekniska högskola. Jag omnämnde
därjämte bland annat, att enligt vad avdelningsföreståndaren för elektrotekniska
avdelningen vid Stockholmshögskolan då nyligen under hand upplyst en preliminär
undersökning givit vid handen, att intagningen vid denna högskola kunde
från och med nästa hösttermin ytterligare ökas med omkring 25 studerande vid
ifrågavarande avdelning under vissa förutsättningar.
1 skrivelse den 3 april 1956 har överstyrelsen för de tekniska högskolorna —
med överlämnande av en av avdelningsrådet för elektrotekniska avdelningen vid
tekniska högskolan i Stockholm till överstyrelsen ingiven skrivelse — på anförda
skäl hemställt, att jag ville utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet biträda — efter samråd
212
Riksdags berättelsen 1957
I E: 35 med vederbörande högskolemyndigheter — med utredning rörande den ifrågasatta
ökningen av intagningen vid avdelningen.
Med hänsyn till den rådande bristen på högskoleutbildade elektroingenjörer anser
jag det i hög grad angeläget, att föreliggande möjligheter att utbilda ett ökat
antal dylika ingenjörer noga tillvaratages och även utnyttjas utan dröjsmål. Såsom
framgår av mitt anförande till det vid propositionen 1956: 89 fogade statsrådsprotokollet
kommer antalet permanenta utbildningsplatser vid elektrotekniska
avdelningen vid Chalmers tekniska högskola att från och med nästa hösttermin
ökas med 40 å 50. Av vad jag anfört i det föregående framgår vidare, att enligt
avdelningsrådet för elektrotekniska avdelningen vid tekniska högskolan i Stockholm
en ökning av intagningen bör kunna komma till stånd jämväl vid denna avdelning
från och med nästa hösttermin.
Jag delar avdelningsrådets och överstyrelsens mening, att frågan om ökad intagning
vid sistnämnda avdelning bör göras till föremål för ytterligare utredning,
och anser i likhet med överstyrelsen det i förhandenvarande läge lämpligt,
att ifrågavarande utredning ombesörjes av särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga. Detta synes mig påkallat bland annat med hänsyn
till den korta tid, som står till buds för den nu åsyftade utredningen och karaktären
av vissa frågor, som aktualiserats under ärendets hittillsvarande behandling.
Jag får vidare erinra om att det på avdelningsrådets initiativ utarbetade
förslaget till ökad intagning bygger på nuvarande uppläggning av utbildningen.
ökningen av intagningen enligt detta förslag skulle uppnås genom att undervisningsresurserna
utbyggdes i de svagströmstekniska ämnena, där utbildningskapaciteten
för närvarande är mindre än i de starkströmstekniska. Påpekas bör
emellertid att den planerade ökningen av intagningen vid motsvarande avdelning
vid Göteborgshögskolan avses skola ske genom att helt skild undervisning anordnas
för studieriktningarna starkströms- och svagströmselektroteknik. Härigenom
åstadkommes nära nog en fördubbling av utbildningskapaciteten, om hänsyn tagcs
till att samtidigt en ny avdelning för teknisk fysik med elektroteknisk studieinriktning
tillskapas. Av de sakkunniga bör undersökas förutsättningarna för och
lämpligheten av att på nyss angivet sätt uppdela undervisningen på en starkströms-
och en svagströmsteknisk utbildningslinje även vid Stockliolmshögskolan
samt den ökning av intagningen, som en dylik uppdelning av undervisningen kan
möjliggöra. Vid utredningsuppdragets fullgörande bör å andra sidan bland annat
uppmärksammas, att för närvarande större behov torde föreligga av svagströmsän
av starkströmstekniker, ett förhållande som givetvis talar till förmån för en
utvidgning av undervisningsresurserna i de svagströmstekniska ämnena på sätt
som förordats i det på avdelningsrådets initiativ utarbetade förslaget. Med hänsyn
till det sagda torde det därför böra bli de sakkunnigas uppgift att undersöka, huruvida
endera av de båda antydda vägarna för en ökning av intagningen bör
väljas och i så fall vilken eller huruvida en kombination av båda är möjlig och
lämplig.
I vilken utsträckning och på vad sätt en ökning av intagningen skall kunna
ske är främst beroende av i vad mån nu tillgängliga lokaler kan effektivare utnyttjas
och om ytterligare lokaler kan genom ombyggnadsarbeten eller på annat
sätt erhållas för kostnader, som står i rimlig proportion till den ökning av intagningen,
som därigenom kan vinnas. Vissa förberedande utredningar i angivna
hänseenden och därpå grundade preliminära förslag föreligger redan. Det torde
ankomma på de sakkunniga att närmare granska och i mån av behov fullständiga
desamma. Vid sidan härav torde de sakkunniga äga upptaga även andra lösningar
av lokalfrågorna till övervägande.
Såsom närmare framgår av mitt anförande till förutnämnda statsrådsprotokoll
föreligger brist på högskoleutbildade ingenjörer icke blott inom det elektrotek
-
213
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
niska facket utan även inom vissa andra fackområden. I anslutning till den för- J J]; 36
ut åsyftade utredningen torde därför de sakkunniga böra vara oförhindrade att
— i den mån de under utredningsarbetets gång därtill finner anledning —- till behandling
upptaga även frågor om ökad intagning av studerande vid andra fackavdelningar
vid högskolan.
De sakkunniga bör framlägga på verkställd utredning grundade förslag till sådana
förstärkningar av anslagsmedlen till lärarkrafter, materiel och utrustning,
som må betingas av den ökning av intagningen, vilken de sakkunniga kan komma
att föreslå. De förslag till lösning av lokalfrågorna, som de sakkunniga finner sig
böra framlägga, bör vara åtföljda av kostnadskalkyler.
Vid utredningsuppdragets fullgörande bör de sakkunniga samråda med företrädare
för högskolan, vederbörande avdelningsråd, högskolans byggnadskommitté
samt överstyrelsen för de tekniska högskolorna.
De sakkunniga ha under tiden intill den 1 december 1956 hållit 8 sammanträden
samt haft ett flertal överläggningar med företrädare för högskolan,
avdelningsrådet för elektroteknik och högskolans byggnadskommitté
samt överstyrelsen för de tekniska högskolorna.
I skrivelse den 19 juli 1956 ha de sakkunniga avgivit förslag rörande
ökad intagning från och med höstterminen 1956 vid högskolans avdelning
för elektroteknik.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under våren 1957.
36. Utrustning skommittén för Göteborgs universitet
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
handhava frågor om utrustning av nybyggnaderna för medicinska fakulteten
vid universitetet i Göteborg och de övriga frågor om utrustning vid
universitetet, som chefen för ecklesiastikdepartementet bestämmer:
Arén, T. S., byråchef, ordförande;
Broman, T., professor;
Brunnberg, H. A., byggnadsråd;
Fors, S. R., intendent;
Rexed, B. A., professor.
Sekreterare:
Hilding, B. B. I., kapten.
Lokal: Göteborgs örlogsvarv, Göteborg 41; tel. växel 29 20 00.
Kommitténs uppdrag, som från början avsåg frågor om utrustning av
nybyggnader för institutionerna för anatomi, histologi, medicinsk kemi,
farmakologi och fysiologi samt nybyggnad för administration och bibliotek,
har genom departementschefens beslut den 5 november 1956 utvidgats
till att omfatta jämväl frågan om utrustning av nytillkommande lokaler
för institutionerna för bakteriologi och klinisk bakteriologi.
Kommittén har under tiden 14 april—14 november 1956 sammanträtt 17
dagar.
Kommittén har den 25 september 1956 avgivit yttrande angående ett av
1954 års medicinska utrustningskommitté framlagt förslag i fråga om verkstadsdriftens
anordnande vid medicinska fakultetens i Göteborg teoretiska
214
Riksdagsberättelsen 1957
I E: 36 institutioner. Kommitténs huvudsakliga arbete har hittills avsett frågan
om utrustningsbehovet för fakultetens nybyggnader för anatomi och histologi.
I skrivelse den 16 oktober 1956 har kommittén framlagt kostnadsberäkning
för inredning och utrustning av dessa nybyggnader, in. in.
Kommitténs arbete beräknas fortsätta under hela året 1957.
37. Utredning rörande sjukggmiiastutbildningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 april 1956 för att
verkställa översyn av föreliggande utredningar angående omorganisation
in. in. av den för närvarande till gymnastiska centralinstitutet förlagda
sjukgymnastutbildningen:
Sjöstrand, O. T., professor.
Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. växel lokalsamt. 34 05 00, rikssamt.
34 06 50.
Genom beslut den 15 juni 1956 har Kungl. Maj:t uppdragit åt den sakkunnige
att jämväl utreda frågan om den framtida organisationen av den
för närvarande till sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen.
Den sakkunnige har den 15 oktober 1956 avgivit betänkande (stencilerat)
med utredning och förslag rörande sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska
centralinstitutet. Beträffande den till Lund förlagda sjukgymnastutbildningen
fortgår utredningsarbetet. På den sakkunniges förslag har
genom beslut den 3 oktober 1956 uppdragits åt kommissionen för förhandlingar
med bland annat Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äga
samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk undervisning
in. in., att i anslutning till den sakkunniges utredningsarbete beträffande
den till institutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen upptaga förhandlingar
med nämnda landsting rörande lasarettets i Lund upplåtande
för sjukgymnastutbildning vid en statlig sjukgymnastskolas förläggande
till Lund.
Utredningen beräknas vara slutförd under 1957.
38. Skol förf attningssakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 juni 1956 för att
inom departementet biträda med det författningsarbete rörande skolväsendet,
som kan föranledas av bland annat en reform av skolväsendets lokala
och regionala ledning:
Anrup, N.-E., rektor;
Bodell, K. G., t.f. undervisningsråd, rektor;
Frankman, F. E., folkskollärare;
Gårdstedt, H. B., yrkesskoldirektör;
Söderqvist, C. G. F., byråchef;
Ulne, J. O., byråchef;
Zetterlund, S. G., folkskolinspektör.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
215
Expert: I Et 40
Ehnbom, E. B. A., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Haglund, Ägot B., förste byråsekreterare.
Lokaler: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (departementets lagbyrå), Smålandsgatan 40tT; tel. 11 80 01
(sekreteraren).
De sakkunniga ha under tiden juli—oktober 1956 hållit 11 sammanträden.
Arbetet beräknas fortgå under hela år 1957.
39. Biennalkommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1956 för att såsom
särskild kommitté från svensk sida utreda frågan angående en nordisk paviljonganläggning
på biennalen i Venedig:
Wettergren, K. E. W. F., f. d. överintendent, ordförande;
Grate, E. G., f. d. professor;
Snellman, U. H., byggnadsråd.
Sekreterare:
Göransson, C. G. N., amanuens.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Under tiden juli—november 1956 har kommittén hållit tre sammanträden,
därav ett i Köpenhamn tillsammans med representanter för de motsvarande
kommittéer i övriga nordiska länder, vilka tillsatts i enlighet med
nordiska rådets rekommendation nr 3/55. Då Sverige är koordinerande land
för denna fråga, har samordnandet och ledningen av det nordiska utredningsarbetet
kommit att åvila den svenska kommittén. Ordföranden, en ledamot
och sekreteraren ha jämte representanter för de danska och norska
kommittéerna under liden den 15—den 21 oktober 1956 i Venedig fört förhandlingar
med de lokala myndigheterna angående möjligheten att erhålla
tomtmark å biennalområdet och i samband därmed studerat förhållandena
på utställningsplatsen.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under hela år 1957.
40. Lärarbostads utredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 september 1956
för att utreda frågan om statsbidrag till lärarbostäder inom folkskoleväsendet
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn.
den 9 oktober 1956):
Reuterswärd, B. E., kansliråd, ordförande;
Agerberg, N., agronom, led. av II kamm.;
216
Riksdagsberättelsen 1957
I E: 41) Anlby. S. O., lantbrukare, led. av II kanim.;
Jonsson, L. J., f. d. skogsarbetare, led. av II kamin.;
Larsson, G. K. V., lantbrukare, led. av II kamm.
Sekreterare:
Göransson, C. G. N., amanuens.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den
28 september 1956):
Frågan om tjänstebostäder inom folkskoleväsendet har kommit i ett nytt läge
genom 1956 års riksdags beslut om vissa principiella riktlinjer i fråga om tihlämpning
av tjänstebostadstvång m. m. för befattningshavare inom förvaltningsområden,
där av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsreglementen gäller. Riksdagens
beslut (Prop. 116; SU 118; Rskr 271) innebär, såvitt här är i fråga, att tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare skall avvecklas. När denna avveckling skall
påbörjas är ännu icke bestämt. Ett avskaffande av tjänstebostadssystemet inom
folkskoleväsendet nödvändiggör nämligen bland annat särskilda övergångsanordningar
och dessa måste först utformas. Avsikten är att avvecklingen av förevarande
tjänstebostadstvång skall ske successivt under en längre tid än som kan ifrågakomma
beträffande tjänstebostäder inom. andra av riksdagsbeslutet berörda förvaltningsområden.
Ett av de problem, som uppkommer i samband med en avveckling av tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare, gäller frågan om statsbidrag. I propositionen
1956:116 anfördes härom huvudsakligen följande. Det syntes kunna bli motiverat,
att statsbidrag till uppförande eller anskaffande av lärarbostad även i
fortsättningen utginge i vissa fall. Statsbidragsfrågan borde emellertid göras till
föremål för en närmare undersökning. Det nu utgående statsbidraget vore så avvägt,
att det skulle täcka viss del av de kommunala tjänstebostadskostnader, som
icke täcktes av inflytande hyror. Med hänsyn till att efter en avveckling av tjänstebostadssystemet
det bleve de särskilda kommunernas sak att bestämma hyrorna,
erfordrades uppenbarligen en annan konstruktion av bidraget. I samband
med en utredning av detta spörsmål borde också övervägas i vad mån bidrag till
lärarbostäder, som utbetalats före slopandet av tjänstebostadssystemet, borde återbetalas
till statsverket. Detsamma gällde, framhölls vidare i propositionen, givetvis
också de bidrag, som utgivits för anskaffande av provinsialläkarbostäder;
sistnämnda bidrag föreslogs i propositionen skola upphöra i samband med avskaffande
av tjänstebostadssystemet för provinsialläkare.
Den sålunda förutskickade utredningen av frågan om statsbidrag till lärarbostäder
inom folkskoleväsendet efter ett avskaffande av det rådande tjänstebostadssystemct
bör nu komma till stånd.
I och med att skoldistriktens åliggande att tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans
lärare framdeles upphör, försvinner det skäl för statsbidrag, som ligger
däri, att staten i regel bidrar till kostnaderna för sådana obligatoriska åtgärder
för upprätthållande av skolväsendet, som omhänderhas och bekostas av kommunerna.
Det har vid statsmakternas principbeslut i ämnet förutsatts att kommunerna,
särskilt när det gäller befattningshavare i en av kommunerna själva bedriven
verksamhet, skall — även utan ett formellt åläggande —. i erforderlig utsträckning
medverka till bostadsfrågans lösande i de fall, då befattningshavaren
icke själv kan ordna lämplig bostad. Det har vidare förutsatts, att i princip marknadshyror
skall utgå för lärarbostäderna, varför någon kostnad i regel icke torde
uppkomma för kommunerna för tillhandahållandet av bostäderna. Emellertid bär
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
217
avvecklingen av tjänstebostadssystemet icke utan vidare ansetts kunna förenas I E: 40
med ett fullständigt slopande av det särskilda statsbidraget till lärarbostäder.
Sven i fortsättningen torde sådana fall kunna bli aktuella, där uppförande av
bostad på viss skolort icke kan anses falla inom vad som normalt omfattas av
kommunens åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen, men där kommunen
likväl måste medverka till bostadsfrågans lösande för lärarpersonalen för
att skolväsendet skall kunna upprätthållas. Jag vill som exempel peka på sådana
fall, där lärare måste beredas bostad vid skolor på avlägset belägna eller eljest
isolerade orter. Det kan i dylika fall innebära en ekonomisk risk för kommunen
alt engagera sig för uppförande av en bostad, som, om den av ett eller annat skäl
i framtiden ej behöver disponeras såsom lärarbostad, icke kan påräknas skola
kunna uthyras till annan. Det bör även beaktas, bland annat, att det på vissa
orter torde vara svårt att uppnå den hyressättning, som kan betingas av kommunens
produktionskostnader. Det blir alltså en första fråga att pröva i vilka situationer
och under vilka förutsättningar det kan finnas motiverat att staten
framdeles lämnar kommunerna ett särskilt bidrag till produktionen av bostäder,
avsedda att tillgodose bostadsbehovet för lärare inom folkskoleväsendet. Utöver
de riktpunkter för utredningen av detta spörsmål, som jag redan antytt, vill jag
särskilt understryka vikten av att frågan om skäligheten av ett statsbidrag bedömes
jämväl med beaktande av att avvecklingen av Ijänstebostadsskyldigheten
och av det därmed sammanhängande statsbidragssystemet icke i och för sig får
verka som ett påtryckningsmedel för indragning av bygdeskolor i större omfattning
än som betingas av en förnuftig rationalisering av skolväsendet på landsbygden.
En annan fråga att utreda gäller den närmare utformningen och avvägningen
av ett eventuellt framtida statsbidrag till lärarbostäder. Jag vill i detta sammanhang
begränsa mig till att framhålla, att vid övervägandena i denna fråga hänsyn
hör tagas till de principer och riktlinjer för den tekniska utformningen av
anläggningsbidrag till primärkommuner, som allmänna statsbidragsutredningen kan
väntas framlägga inom kort.
En tredje fråga blir, såsom vid förutnämnda riksdagsbeslut förutsatts, att
Överväga, huruvida och i vad mån tjänstebostadsbidrag, som utbetalats före slopandet
av tjänstebostadssystemet, bör återbetalas till statsverket. Jag får erinra om
att enligt kungörelsen 1946:887 frågan om återbetalning av tjänstebostadsbidrag
skall underställas Kung], Maj ds prövning, därest skoldistriktet försäljer tjänstebostaden
eller bereder sig mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad i sina
utgifter genom bostadens uthyrning eller användning på annat sätt. Jag vill också
framhålla, att, såsom statsutskottet förutsatt i utlåtandet 1956:118, de synpunkter
i denna fråga, som vid riksdagsbehandlingen anfördes i motionerna 1:559
och II: 738, skall upptagas till övervägande vid utredningen. Prövningen av frågan
om återbetalning av tjänstebostadsbidrag bör även omfatta motsvarande spörsmål
beträffande statsbidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare på
landsbygden.
Utredningsarbetet bör i erforderlig utsträckning bedrivas i kontakt med 1952
års tjänstebostadsutredning, som har att framlägga förslag bland annat beträffande
de särskilda övergångsanordningar, som direkt påkallas av den framtida successiva
avvecklingen av det nuvarande tjänstebostadssystemet. Utredningen bör
färdigställas i sådan tid, att en samordning av de båda utredningarnas resultat
blir möjlig.
Utredningen har under tiden oktober november l!)5(i hållit fyra sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sill arbete under år 1957.
I E: 11
218 Riksdagsberättelsen 1957
41. Utredning rörande musikkons er vatorie t i Göteborg
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 oktober 1956 för att
verkställa utredning beträffande förutsättningarna i ekonomiska, organisatoriska
m. fl. avseenden för musikkonservatoriets i Göteborg framtida verksamhet
(statsutskottets utlåtande nr 1956: 103, punkt 2):
Carlberg, B. A., professor.
Lokal: Musikaliska akademien; tel. 11 56 20; 20 63 40.
Den sakkunnige har den 15 november 1956 avgivit utlåtande över av Göteborgs
orkesterförening den 13 september 1956 ingiven underdånig ansökan
om statsbidrag till konservatoriets verksamhet under budgetåret 1957/58.
Utredningen skall vidare omfatta bl. a. följande frågor:
1) konservatoriets storlek och utbildningens omfattning, varvid rekryteringsområde
och rekryteringsunderlag bör beaktas;
2) konservatoriets anknytning till musikhögskolan och dess ställning i
förhållande till högskolan och musikaliska akademien;
3) konservatoriets ledning och administration;
4) konservatoriets lärarpersonal;
5) ekonomiska förhållanden, såsom anskaffande av erforderliga lokaler,
driftkostnader, kostnadernas bestridande med alternativen helt förstatligande
eller samverkan mellan stat och kommun.
Utredningen beräknas vara slutförd under förra hälften av år 1957.
42. Utredning rörande förvaltningen av de tekniska högskolornas värme
och
kraftcentraler
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 december 1956 för
att verkställa utredning rörande förvaltningen av de tekniska högskolornas
värme- och kraftcentraler och därmed sammanhängande spörsmål (se Postoch
Inrikes tidn. den 12 december 1956):
Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;
MacDowall, S. G. H., byråchef;
Jonsson, E. O., byråchef.
Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 7
december 1956):
I skrivelse den 29 maj 1956 har överstyrelsen för de tekniska högskolorna — under
hänvisning till en inom överstyrelsen i ämnet upprättad promemoria — hemställt,
att chefen för ecklesiastikdepartementet måtte utverka Kungl. Maj ds bemyndigande
att genom en eller flera sakkunniga verkställa en utredning rörande frågan
om personalorganisationen vid de tekniska högskolornas värme- och kraftcentraler
och därmed sammanhängande administrativa spörsmål.
I promemorian har i huvudsak anförts följande.
Värme- och kraftcentralerna vid de tekniska högskolorna har medfört åtskilliga
administrativa problem, vilka för överstyrelsens del främst kommit att gälla den
för dessa anläggningar erforderliga personalorganisationen, beträffande vilken vederbörande
kollegienämnd årligen i sina petita framställt växlande förslag till förstärkning
och utbyggnad. Dessa personalfrågor men även övriga med förevarande
anläggningars drift förenade problem har — såsom överstyrelsen i sina anslagsäs
-
219
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
kanden för budgetåret 1956/57 uttalat — ingivit överstyrelsen allvarliga bekymmer, ]_ J]; 42
då överstyrelsen på grund av anläggningarnas speciella karaktär funnit stora svårigheter
möta att bedöma hithörande problem. Den gångna tidens erfarenheter har
också givit vid handen, att dylika svårigheter även för de lokala högskolemyndigheternas
vidkommande varit starkt framträdande. För att erhålla en sakkunnig
och enhetlig bedömning rörande personalbehovet har överstyrelsen vid upprepade
tillfällen uppdragit åt en särskild expert att verkställa en översyn av kollegienämndernas
förslag i förevarande avseende. Det vill emellertid synas, som om en mera
ingående utredning härutinnan nu vore erforderlig. En dylik utredning, som torde
bliva ett tämligen omfattande arbete, kan överstyrelsen icke åtaga sig. Härför lärer
också — även om speciella krav ur undervisningens och forskningens synpunkt
måste ställas på ifrågavarande personalorganisationer — fordras en överblick av
organisationen i personalhänseende vid motsvarande anläggningar inom den statliga
förvaltningen och en löneteknisk expertis, som motiverar en utredning på det
departementala planet.
De för högskoleadministrationens natur mera främmande problem, som de ifrågavarande
anläggningarna medför, gäller icke blott personalorganisationen utan även
med kraft- och värmedistributionen förenade spörsmål av driftsekonomisk karaktär,
vilka blir särskilt framträdande vid en anläggning av den storleksordning som
ilen redan nu vid tekniska högskolan i Stockholm förefintliga. Vid en eventuell utbyggnad
av denna anläggning enligt de planer, med vilka högskolan för närvarande
umgås, lärer hithörande problem komma att ytterligare accentueras. Inom överstyrelsen
har därför övervägts, huruvida icke högskolornas värme- och kraftcentraler,
i allt fall den vid tekniska högskolan i Stockholm, borde administrativt sett utbrytas
ur högskoleorganisationen och ställas under inseende av en myndighet, som vore
mera skickad att handha till förvaltningen av anläggningar av denna art hörande
frågor. Härvid har av naturliga skäl närmast vattenfallsstyrelsen varit i åtanke. Mot
en sådan anordning kan måhända invändas, att därigenom svårigheter skulle kunna
uppkomma att tillgodose forskningens och undervisningens intressen vid driften
av anläggningarna. Det vill dock synas, som om — även vid en administrativ
organisationsform som här antytts — förutsättningar borde kunna skapas för ett
beaktande i erforderlig utsträckning av dessa intressen. De administrativa och
driftsekonomiska synpunkterna torde i allt fall böra tillmätas en sådan vikt, att
den nu berörda frågan om det administrativa överinseendet av förevarande anläggningar
förtjänar att särskilt övervägas. Detta spörsmål synes lämpligen kunna upptagas
till prövning i samband med den utredning rörande personalorganisationen,
som i det föregående förordats.
Vad som anförts i den av överstyrelsen överlämnade promemorian jämte vad som
inhämtats vid den beredning av ärendet, som ägt rum inom ecklesiastikdepartementet,
har övertygat mig om att den föreslagna utredningen rörande de tekniska
högskolornas värme- och kraftcentraler bör komma till stånd. Vid denna utredning
bör bland annat undersökas, huruvida dessa värme- och kraftcentraler lämpligen
böra administrativt sett utbrytas ur högskolornas organisation ocli stiillas under
förvaltning av lämplig myndighet. En förutsättning härför bör givetvis vara att även
i framtiden forskningens och undervisningens intressen kan tillgodoses vid anläggningarnas
drift. Den av mig förordade utredningen bör verkställas av särskilda
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Utrednigsarbetet bör bedrivas
så att därav föranledda förslag kan föreläggas 1958 års riksdag.
220
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: l
J ordbruksdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Trädgårdsskoleutredningen (1955: I 23; 1956: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 oktober 1954 för att
verkställa en översyn av verksamheten vid de statsunderstödda och statliga
trädgårdsskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 1 november 1954):
Hovgård, T. Å., landshövding, ordförande;
Gårdstedt, H. B., direktör;
Jansson, N. E., förbundssekreterare;
Ledin, A. G., byrådirektör;
Peterson, A. R., f. d. rektor.
Sekreterare:
Swanstein, S. N. S., länsassessor.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Jo 23.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 17 juni 1955 har utredningsuppdraget utvidgats
att omfatta jämväl frågan om behovet av fruktodlingar och dessas
förläggning.
Utredningen har under tiden december 1955—april 1956 hållit 6 sammanträden.
Utredningen har den 24 maj 1956 avgivit betänkande om trädgårdsskolornas
organisation m. m. (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
2. Elektrifieringsberedningen (1955: I 3; 1956: I 10)
Tillsatt av Kungl. Maj :t genom beslut den 24 oktober 1941.
Ledamöter, förordnade genom beslut den 24 oktober 1941, den 26 oktober
1945, den 28 januari 1949, den 30 oktober 1953 och den 17 december 1954:
Berggren, B. E. L„ kommerseråd, ordförande;
Helleberg, N„ byråchef, vice ordförande;
Blomqvist, E. A. E., direktör;
Ståhlberg, H., byråchef.
Sekreterare:
Lund, R. N., byrådirektör.
Lokal: Birger Jarls torg 5; tel. 21 56 29.
Direktiven för beredningen, se 1942: I Jo 32 och 1949: I Jo 12.
Av Kungl. Maj:t i beslut den 31 oktober 1952, 22 april 1955 och 11 maj
1956 fastställda bidragsgrunder ha tillämpats.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
221
Under tiden den 20 november 1955—den 1 november 1956 har beredningen
hållit 17 sammanträden samt fattat beslut eller avgivit utlåtanden i 253
ärenden rörande elektrifieringsbidrag och därmed sammanhängande förhållanden.
3. 19M års tryckeriutredning (1955: I 4; 1956: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1946 för
att verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av statens
reproduktionsanstalt in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari
1946):
Hernlund, C. A. V., f. d. överdirektör;
Leche, H. J., överste;
Murray, C. A., byråchef;
Thunborg, T. F., landshövding.
Att såsom expert biträda de sakkunniga vid vissa utredningsuppdrag har
tillkallats:
Lindholm, G. A., f. d. tryckeriintendent.
Sekreterare:
Edling, N. P. J., kammarråd.
Lokal: Kammarkollegiet; tel. 23 45 60.
Direktiven för utredningen, se 1947: I Jo 28.
Utredningsarbetet har under året vilat.
4. 19W års jaktutredning (1955: I 7; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 januari 1949 (se
Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1949)
dels såsom utredningsman:
Hegrelius, A. O. R., statssekreterare;
dels ock såsom sakkunniga att med utredningsmannen deltaga i överläggningar
och i övrigt biträda vid utredningen:
Grill, C. L. C:son, direktör;
Jonsson, C. A. D„ lantbrukare;
Näslund, P. J., häradsdomare;
Sköldin, P. A., metallarbetare, led. av II kamm.;
Wennmark, J. T. D., byråchef;
Wikström, C., direktör.
Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 26.
Utredningsmannen har under tiden december 1955—november 1956 haft
dels ett stort antal överläggningar med skilda organisationer rörande skyddet
av rådjuren samt den 6 november 1956 avgivit förslag i frågan, dels överläggningar
med en delegation, bestående av representanter för det allmänna
och enskilda skogsbruket samt vissa sakkunniga rörande älgskadorna å skog.
Jo: 4
I Jo: s
222 Riksdagsberättelsen 1957
5. 1959 års jorderosionskommitté (1955: I 8; 1956: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1949 för att
verkställa utredning av frågan om en intensifiering av verksamheten för
bekämpande av sand- och jordflykten (se Post- och Inrikes tidn. den 13
juni 1949):
Ytterborn, G. R., överdirektör, ordförande;
Bergström, L. B. V., länsjägmästare;
Björklund, C. M., jordbrukskonsulent;
Elofsson, G. S., lantbrukare, led. av I kamm.;
Netzén, K. G., chefredaktör, led. av II kamm.;
Petersson, S. G. V., försöksgårdsföreståndare.
Experter:
Hjulström, F., professor;
Torstensson, T. A. G., professor.
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 30.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 20 januari 1950 har kommitténs uppdrag
utvidgats till att avse jämväl annan erosion än vinderosion.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 4 sammanträden.
Genom beslut den 16 juni 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit åt
Sveriges geologiska undersökning att i samråd med kommittén utföra vissa
undersökningar av erosionsförhållandena i Klarälvsdalen. Kommittén beräknar
att i början av år 1957 avsluta sitt arbete.
6. 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning (1955:1 12; 1956:1 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 1 november 1951,
den 21 november 1952 och den 17 juni 1955 för att verkställa utredning om
åtgärder för förstärkande av ofullständiga jordbruk med skog in. in. (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1951):
Fallenius, B. A., landshövding, ordförande;
Andersson, J. A., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Antby, S. O., lantbrukare, led. av II kamm.;
Enström, A. G. T., direktör (entledigad den 21 sept. 1956);
Johansson, F. L. H., överdirektör (förordnad som expert till den 17 juni
1955);
Jonsson, J. N., hemmansägare, led. av I kainm.;
Nilsson, O. F., lantbrukare, fil. lic., tillika sekreterare;
Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamm.;
Pålsson, P. O., hemmansägare, led. av I kamm.;
von Seth, T. G. A., greve, godsägare, led. av II kamm.;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
223
Experter:
Andrén, T. S., skogsvårdschef;
Enflo, O. A., t. f. byråchef;
Malmgren, E. F. E., byråchef;
Sander. T. A. O., överlantmätare;
Wessén, E. V. A., lantbruksdirektör.
Biträdande sekreterare:
Jonzon, S.-G. B., hovrättsassessor.
Lokal: Linnégatan 421; tel. 60 22 74.
Direktiven för utredningen, se 1952: I Jo 33 och 1953: I Jo 20. Härjämte
har utredningen den 7 juni 1956 fått i uppdrag att i samråd med skogsstyrelsen
verkställa översyn av bestämmelserna angående villkor för statsbidrag
från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. in.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit plenarsammanträden
sammanlagt fem dagar samt därjämte hållit ett stort antal
utskottssammanträden. Slutbetänkande beräknas utkomma vid instundande
årsskifte.
7. Vattenvårdskommittén (1955:1 15; 1956:1 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1953 för att
verkställa utredning om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar
och vattendrag (se Post- och Inrikes tidn. den 17 februari 1953):
Schirén, G. U., vattenrättsdomare, ordförande;
Andersson, T. C., direktör;
Bengtson, T. S., sekreterare, led. av I kamm.;
Laurell, G., docent;
Netzén, K. G., chefredaktör, led. av II kamm.;
von Seth, T. G. A., greve, godsägare, led. av II kamm.;
Svensson, O., distriktsingenjör;
Vallin, S. A., fil. lic., f. d. överinspektör;
Åqvist, E. G., direktör, f. d. riksdagsman.
Experter:
Cars, G. B. K.-G., hovrättsfiskal;
Thunmark, S. G., professor.
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Jo 20.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 1 sammanträde.
Kommittén har den 1 december 1954 avgivit betänkande med
förslag angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. in. (SOU 1955: 6).
Utredningsarbetet fortsätter med dels frågan om anordnande av vattenvårdsförbund
för tillsyn av särskilda vattendrag eller vattenområden, dels
frågan om ökat skydd för grundvattentäkter. Utredningen beräknar slutföra
sitt arbete under år 1957.
I Jo: 7
224
Riksdagsberåttelsen 1957
I JO''. 8 8. Skördeskadentredningen (1955:1 17; 1956:1 17)
Tillkallade enligt Kung]. Maj :ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för
att utreda frågan om en permanent stödform för jordbrukare som drabbats
av skördeskador (se Post- och Inrikes tidn. den 22 oktober 1953):
Söderström, O. A. V., generaldirektör, ordförande;
Adolfsson, E. H. J., lantbrukare, led. av II kamm.;
Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Meidner, R. A., fil. dr;
Näslund, P. J., häradsdomare, f. d. riksdagsman;
Persson, S. G. F., led. av II kamm.;
Åstrand, B. H., fil. lic.
Expert:
Philipson, C. O., fil. dr.
Ytterligare tillkallade enl. Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1955
för att såsom experter biträda utredningen vid en förberedande undersökning
av objektiva metoder för bestämning av vallproduktionen äro:
Åkerberg, P. E. Hj., professor;
Zetterberg, O., byråchef;
Bachér, I., laborator.
Sekreterare:
Gulbrandsen, O. G., agr. lic.
Lokal: Sveavägen 45", Stockholm Va, tel. 23 57 90 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954: I Jo 22.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 21
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
9. 1954 års fiskeriutredning (1955: I 18; 1956: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 februari 1954 för
att verkställa översyn av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område
(se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1954):
Widell, C. G., fil. dr., ordförande (t. o. m. den 31 december 1955);
Hegrelius, A. O. R., statssekreterare, ordförande (fr. o. m. den 1 januari
1956);
Bjerling, O. B., direktör;
Jonsson, F. A., disponent;
Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;
Lindskog, C. P. F., direktör;
Odhner, C.-E. T., agr. lic.;
Utbult, K. B., f. d. riksdagsman.
Experter:
Borg, Y., direktör;
Englund, K. G. Å., byrådirektör;
Gerhard, I., docent;
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
225
Kewenter, A., direktör;
Verständig, S., byrådirektör;
Wahlfisk, K. O., 1 :e kanslisekreterare, (fr. o. in. den 1 november 1956).
Sekreterare:
Lundblad, B. O., aktuarie.
Lokal: Storkyrkobrinken 41, Stockholm, tel. 10 78 97 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Jo 18.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 6 allmänna
sammanträden.
Utredningen beräknas fortsätta sitt arbete under år 1957.
10. 1954 års utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen
(1955: I 19; 1956: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 mars 1954 för att
verkställa översyn av den med statligt stöd anordnade fiskredskapsförsältringen
(se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1954):
Skoglund, G. T., folkskollärare, led. av II kamm., ordförande;
Berntsson, K. G., ombudsman;
Fryklund, S., direktör;
Jonsson, F. A., disponent;
Mattsson, T., ombudsman.
Sekreterare:
Moberg, K. E. R., sekreterare.
Lokal: Bergsgatan 7 B, Stockholm; tel. 52 09 55.
Direktiven för utredningen, se 1955: I Jo 19.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 haft 2 plenarsammanträden.
Dessutom har en resa företagits till Bergen i Norge för
att där studera reassuransinstitutet för fiskredskap. En delegation inom utredningen
har under ovannämnda tid haft 5 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
11. 1954 års veterinärtaxeutredning (1955: I 20; 1956: I 20)
Tillkallad utredningsman enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 maj
1954 för att verkställa utredning om och avgiva förslag till ny veterinärtaxa
(se Post- och Inrikes tidn. samma dag.):
Lindström, C. S., byråchef.
Experter:
Fogelin, C. T. H. J„ distriktsveterinär;
Svensson, S. E., distriktsveterinär, numera länsveterinär;
Dolk, K. E. V., distriktsveterinär;
Borg, A. W., f. d. länsveterinär.
Biträde med visst lönestatistiskt arbete in. in.:
Friberg, K. E. B., aktuarie.
Lokal: Veterinärstyrelsen, tel. 23 59 35.
l."> It ilning till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdaggberättelsen.
I Jo: il
226
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: 11 Direktiven för utredningen, se 1955: I Jo 20.
Utredningsmannen har under tiden december 1955—november 1956 haft
5 sammanträden med experterna.
Till övervägande inom utredningen har jämväl hänskjutits fråga om viss
utvidgning av rätten för mindre bemedlade att erhålla statsbidrag till djursjukvårdskostnader
samt om möjlighet att förbilliga djursjukvården för avlägset
boende.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1956.
12. 1955 års skogsvårdsutredning (1956: I 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1955 för att utreda
skogsvårdsverksamheten på de enskilda skogarna och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 26 mars 1955):
Severin, E. J., ordf. och chef för statens priskontrollnämnd, led. av II kamm.,
ordförande;
Ekman, G., skogschef;
Hansson, N. B., länsjägmästare, led. av I kamm.;
Johansson, F. L. H., överdirektör och chef för skogsstyrelsen;
Näslund, H. M. E., överdirektör;
Olhammar, G. F. N., verkst. direktör;
Pålsson, P. O., häradsdomare, led. av I kamm.;
Staxäng, E. V., lantbrukare, led. av II kamm.;
Winroth, Ch., ordf. i Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet.
Sekreterare:
Hjorth, R„ länsjägmästare.
Lokal: Skogsstyrelsen, Stockholm, tel. 23 36 60, sekreteraren även Nyköping
132 88.
Direktiven för utredningen, se 1956: Jo 22.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 in pleno
sammanträtt 7 dagar och gjort en 3 dagars studieresa till Norrland samt eu
2 dagars studieresa till Norge. Yttrande har i mars 1956 avgivits till riksdagens
tredje lagutskott över motionerna I: 123 och II: 175, likalydande, angående
en reformering av skogslagstiftningen. I maj 1956 har avlämnats en
stencilerad promemoria angående den statliga tillsynen över virkesmätningsväsendet.
I november 1956 har avlämnats ett stencilerat betänkande rörande
skogsbrukets vägfrågor med förslag till åtgärder för främjande av en planmässig
utbyggnad av skogsbilvägnätet.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
13. Utredning rörande frågan om särskilt stöd till småbruket (1956: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1955 för att
verkställa utredning rörande frågan om särskilt stöd till småbruket (se Postoch
Inrikes tidn. den 20 juni 1955):
Lindberg, E. H., f. d. landshövding, ordförande;
Hseggblom, E. E., lantbrukare, led. av II kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
227
Andersson, A., småbrukare, led. av II kamm.; I JOI 15
Jonsson, J. N., hemmansägare, led. av I kamm.;
Jansson, B. F., hemmansägare, led. av II kamm.;
Svensson, W., agronom, led. av II kamm.
Experter:
Grabö, P., agr. lic.;
Johansson, A., förbundsordförande.
Sekreterare:
Säkk, K., fil. lic.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Jo 23.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 11
plenarsammanträden.
14. 1955 års lantbruksundervisningskommitté (1956: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning om yrkesutbildningen inom jordbruket (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 juli 1955):
Johansson, R. N„ landshövding, ordförande (t. o. m. den 2 oktober 1955);
Nordlander, M. I. C.-H., generaldirektör, ordförande (fr. o. in. den 3 oktober
1955);
Arnegren, O. A. P:son, byråchef;
Bo, K., assistent;
Borlind, S., rektor;
Edblom, F., förbundsordförande;
Ekerot, N. F., rektor;
Hjorth, R., länsjägmästare;
Nilsson, G., studiesekreterare;
Söderqvist, C. G. F„ byråchef;
Zackrison, S. J. G., direktör (fr. o. in. den 8 november 1955).
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Jo 24.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 7 sammanträden
samt bar besökt ett antal lantbruksundervisningsanstalter. Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under senare delen av år 1957.
15. 1955 års renmärkeskommitté (1956: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 september 1955 för
att verkställa utredning rörande renmärkning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 13 oktober 1955):
Östberg, S. O., häradshövding, utredningsman;
Persson Blind, A., ordningsman;
228
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: 15 Fjällström, P. J., nämndeman;
Åhrén, A. G., ordningsman;
Malmström, K. E., lappfogde;
Kangas, K. E., lappfogde.
Sekreterare:
Malmström, K. E., lappfogde (se ovan).
Lokal: Tingshuset, Boden; tel. Boden 119 64.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Jo 25.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 5 interna
sammanträden och 10 sammanträden med ordningsmän och andra renmärkesexperter
från lappbyarna i riket. Svenska Samernas Biksförbund har
vid landsmöte i Karesuando diskuterat en av kommittén upprättad förberedande
promemoria rörande revision av renmärkeslagen. Vid en resa i Finland
och Norge har kommittén studerat i dessa länder tillämpade system
för registrering och klassificering av renmärken.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
16. 1956 års matpotatisutredning
Tillkallad enligt Ivungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1955 för
att verkställa utredning rörande åtgärder för förbättring av försörjningen av
matpotatis av tillfredsställande kvalitet (se Post- och Inrikes tidn. den 4
januari 1956):
Magnusson, R. A. H., landssekreterare, Halmstad, ordförande;
Carbell, E. E. E., e. o. byråchef;
Engström, I. Stina, civilekonom, fru;
Hejneman, Y. L., avdelningschef;
Lindskog, C. P. F., direktör;
Olsson, O.-W., direktör;
Wixell, N., direktör.
Experter:
Emilsson, P. M. B., fil. dr;
Gustafsson, N. H., byråchef;
Larsson, E., avdelningschef;
Månsson, N. C., direktör;
Rosenqvist, K. Å. T., disponent.
Sekreterare:
Ericsson, S. K. J. agronom.
Lokal: Statens jordbruksnämnd, Artillerigatan 42, Stockholm 5; tel. växel
22 55 60, rikssamt. 22 57 60 (sekreteraren).
Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 16
december 1955):
Under senare år har kritik riktats mot den inhemska matpotatisen. Kritiken har
avsett såväl potatisens kvalitet som distributionen och prissättningen.
Vad först angår distributionen och prissättningen är att märka, att det på matpotatismarknaden
normalt förekommer en lång kedja av handelsled. Från odlaren
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
229
liar sålunda potatisen ofta att passera uppsamlaren inom odlingsdistriktet, gros- £ Jq. jg
sisten på konsumentorten, annan partihandlare och detaljhandlaren. En sådan
organisation är givetvis dyrbar. Den torde vidare öka risken för spekulation i väntade
prisrörelser och göra marknaden svåröverskådlig, varigenom den jämna tillförseln
av matpotatis lätt äventyras. Med hänsyn till potatisens stora betydelse för
såväl jordbruksproduktionen som konsumtionen synes det därför angeläget att
överväga, vilka åtgärder som bör vidtagas för att i nu angivna hänseende förbättra
förhållandena på matpotatismarknaden. I sådant syfte torde till en början hela
distributionskedjan böra undersökas. Därvid bör bland annat utredas de förhållanden,
under vilka de s. k. uppsamlingsgrossisterna arbetar, liksom även distributionsorganens
verksamhet på konsumtionsorterna. Uppmärksamhet bör också
ägnas transporterna från odlingsdistrikten till konsumtionsorterna.
I anslutning till undersökningen rörande distributionsförhållandena torde böra
beaktas frågan om sorteringsarbetet. För närvarande ombesörjer i avsevärd utsträckning
varje odlare sorteringen av sin skörd av matpotatis. Marknadens krav
på större partier av samma kvalitet kan emellertid knappast tillgodoses vid ett sådant
förfarande, överförandet av sorteringsarbetet till centraler med bättre maskinell
utrustning och med van personal torde innebära väsentliga fördelar. Dylika
centraler synes även kunna möjliggöra ett rationellt omhändertagande av den
frånsorterade potatisen. Genom centralerna skulle vidare kunna lösas frågan om
buffertlagring för sådana tillfällen, då snö och kyla hindrar eller försvårar framtagandet
av potatis ur stukor och andra förvaringsplatser hos odlarna. I samband
härmed torde jämväl behovet av lagerhus å större konsumtionsorter böra uppmärksammas.
Beträffande såväl parti- som detaljhandeln synes vidare böra utredas,
vilken inverkan tillhandahållandet av centralförpackad matpotatis kan ha
på bland annat handelns struktur.
De åtgärder, som berörts i det föregående, torde åtminstone delvis vara ägnade
att jämväl fördelaktigt inverka på den saluförda matpotatisens kvalitet. För att
ernå en verklig kvalitetshöjning måste dock åtgärder uppenbarligen vidtagas i
första hand i fråga om själva odlingen.
De för odlingen av matpotatis mindre gynnsamma väderleksförhållandena framför
allt under de sistförflutna båda åren har uppenbarligen skapat svårigheter för
odlarna alt i fråga om kvaliteten kunna tillgodose konsumenternas krav. Åtgärder
har visserligen vidtagits i syfte att förbättra kvaliteten. Sålunda har i första hand
högklassiga potatissorter börjat odlas i ökad omfattning. Dessa sorter är emellertid
ofta mera mottagliga för sjukdomar och ställer större krav på odlingstekniken.
Knappheten på arbetskraft har vidare medfört en strävan till långt gående mekanisering.
Därmed följer en omildare behandling av potatisen till men för kvaliteten.
För att söka avhjälpa odlarnas svårigheter i bland annat nu angivna hänseenden
bedrives numera ett omfattande upplysningarbete, framför allt av hushållningssällskapen
och odlarnas egna organisationer, därvid de rön och erfarenheter, som
vinnes inom forsknings- och försöksverksamheten på ifrågavarande område, sprides
bland odlarna. Ehuru arbetet varit gagnande och redan lett till vissa resultat,
synes det angeläget, att möjligheterna att intensifiera detsamma närmare undersökes.
Även i övrigt torde övergång till odling av högklassiga sorter böra främjas.
Beträffande åtskilliga jordbruksprodukter bestämmes priset efter produktens
kvalitet. Så iir emellertid icke fallet i den omfattning, som är önskvärd i fråga
om matpotatisen, oaktat denna kan uppvisa mycket stora skillnader i kvalitet. Eu
av orsakerna härtill synes vara, att klart angivna kvalitetsnormer länge har saknats.
Ett mera allmänt användande av dylika normer torde verksamt främja eu
rationell odling liksom även handeln med potatis. I samband med tillkomsten år
1953 av Svensk matpotatiskontroll (SMAK) fastställde lantbruksstyrelsen bestämmelser
angående klassificeringen av matpotatis. Det synes böra övervägas, huruvida
vissa minimikrav bör införas för potatis, som saluföres såsom matpotatis,
230
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: k> ävensom huruvida skyldighet lämpligen bör åläggas att för all matpotatis, som
föres i handel, i övrigt angiva kvaliteten enligt nyssnämnda eller liknande bestämmelser.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att det är angeläget att närmare utreda
vilka åtgärder som bör vidtagas för att förbättra vår försörjning med matpotatis
av tillfredsställande kvalitet. En dylik utredning synes böra uppdragas åt inom
jordbruksdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga. De spörsmål, som jag berört
i det föregående, är närmast att betrakta såsom en exemplifiering av de frågor,
som bör upptagas vid en utredning. Det bör stå de sakkunniga fritt att därutöver
upptaga till behandling andra frågor, som har samband med nämnda försörjningsproblem.
Utredningen, som började sin verksamhet vid månadsskiftet januari/februari
1956, har under tiden intill den 1 november 1956 hållit 9 sammanträden.
Utredningen överväger att om möjligt under budgetåret 1956/57 avge delbetänkande
om åtgärder i kvalitetsbefrämjande syfte.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under budgetåret 1957/58.
17. 1956 års skogsskoleutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemydigande den 20 januari 1956 för att
verkställa utredning om den lägre skogsundervisningen (se Post- och Inrikes
tidn. den 24 januari 1956):
Höjer, E. W., generaldirektör, ordförande;
Hjorth, R., länsjägmästare;
Björkman, E. T., länsskogvaktare;
Ekman, G., skogschef;
Danell, C. A., skogsdirektör;
Kull, B., statskommissarie.
Sekreterare:
Sköld, P. I., jägmästare, Kolleberga, tel. Klippan 400 05.
Lokal: domänstyrelsen, tel. 22 50 40.
Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 20
januari 1956):
Det svenska skogsbruket har under de senaste årtiondena undergått en stark
rationalisering och utveckling. Det har därigenom befäst sin ställning som en av
de främsta inkomstkällorna i landet. Under sådana förhållanden är det givetvis
av vikt, att de tjänstemän som har att planera, leda och övervaka det praktiska
arbetet på skogsvårdens och skogshanteringens olika områden, erhåller en så
lämpligt utformad och avvägd utbildning, som det är möjligt att åstadkomma. Utbildningen
av ifrågavarande tjänstemän i vad den avser kronojägare, länsskogvaktare,
skogvaktare eller därmed jämförliga arbetsledare inom skogsbruket sker
till huvudsaklig del vid statens skogsskolor. Kurserna vid dessa skolor omfattar
omkring 12 månader. För att vinna inträde vid dylik skola erfordras emellertid
bl. a. att under minst 20 månader som arbetare ha deltagit i samt förvärvat god
kunskap om och färdighet i de vanligast förekommande skogsarbetena samt att ha
genomgått statens förberedande skogskurs eller därmed likvärdig kurs. Dessa förberedande
kurser, som omfattar fyra månader, har från och med år 1950 ingått i
förevarande utbildning.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 231
Sedan ett antal år tillbaka har i olika sammanhang från ett flertal organisationer
och jämväl från skogsstyrelsens sida framhållits, att ifrågavarande utbildning
borde göras till föremål för en översyn. Från berörda tjänstemannaorganisationer
har sålunda särskilt framhållits, att den nuvarande utbildningstiden vore för kort
och att en utvidgad skogsskoleundervisning borde komma till stånd. Från de myndigheter
och organisationer, vilka i sin tjänst har skogsskoleutbildad personal anställd,
har invänts att någon egentlig förlängning av utbildningstiden icke vore
påkallad. En dylik utveckling skulle kunna medföra ett nytt tjänstemannaled i
skogsväsendet med risker för nya utbildningsbehov av arbetsledarpersonal och
för en överorganisation av förvaltningen. Flertalet även av dessa myndigheter
och sammanslutningar har emellertid ansett en översyn av utbildningen ur andra
synpunkter önskvärd. Därvid har särskilt den olika användningen av den skogsskoleutbildade
personalen synts utgöra grund för en olika uppfattning angående
utbildningens uppläggning. Domänstyrelsen, som har att ordna och övervaka undervisningen
vid statens skogsskolor, har tidigare velat avvakta resultaten av de
förberedande skogskurserna, innan en utredning tillsattes. Sedan dessa nu varit
i verksamhet under fem år, tillstyrker också domänstyrelsen en utredning av den
lägre skogsundervisningen. Även jag anser, att en dylik utredning nu bör komma
till stånd. Den torde böra verkställas av särskilda inom jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga.
Utredningen torde i huvudsak böra begränsas till en översyn av kursplaner, arbetssätt
och organisationsformer. Utbildningstidens längd torde böra hållas i stort
sett inom nuvarande ram. Genom de omfördelningar av kurser och ämnesgrupper,
som utvecklingen påkallat, och en i samband därmed genomförbar effektivisering
av undervisningen synes önskvärda förbättringar i utbildningen kunna ernås. Vid
kursplanernas utformning bör öppnas möjlighet att allteftersom enhetsskolan utbvgges
anpassa undervisningen till det kunskapsmaterial som meddelas i densamma.
Vidare synes viktigt, att undervisningen så nära som möjligt utformas med tanke
på det utbildningsbehov som är gemensamt för den skogsskoleutbildade personalen
vid olika myndigheter och organisationer. En differentiering av skogsskoleutbildningen
med hänsyn till de olika krav som kunna ställas på ifrågavarande personal
allt efter olika anställning torde sålunda knappast böra komma till stånd.
Sistnämnda utbildning torde böra ske genom de olika arbetsgivarna. Det bör dock
vara utredningen obetaget om så visar sig lämpligt att upptaga jämväl ifrågavarande
problem till behandling.
Beträffande organisationsformerna synes någon ändring av huvudmannaskapet
för skogsskolorna icke i förevarande sammanhang vara påkallad. Utredningen torde
emellertid bl. a. böra undersöka på vilket sätt ett utökat samråd mellan domänstyrelsen
och övriga berörda myndigheter och organisationer vid styrelsens behandling
av ifrågavarande undervisningsfrågor lämpligen kan utformas.
I övrigt bör utredningen vara förutsättningslös.
Utredningen har under tiden februari—november 1956 hållit 10 sammanträden.
Arbelet har hitintills omfattat utredning angående förkunskaper,
varvid bl. a. anpassningen till enhetsskolan har ägnats speciellt intresse,
skogsskolans organisation samt undervisningsordningen vid skogsskolan.
Försök har vidare påbörjats för att pröva testning vid antagning av elever till
skogsskolan.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
18. Jordbrukshögskoleutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1956 för
att verkställa utredning rörande forskningen, undervisningen och försöks
-
I Jo: 18
232
Riksdagsberättelsen 1957
I JO: 18 verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom
vid högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(se Post- och Inrikes tidn. den 22 februari 1956):
Hovgård, T. Å., landshövding, ordförande;
Gustafsson, Y. H., professor;
Larsson, S., rektor, led. av I kamm.;
Nilsson, N. R., professor;
Nilsson, Fr., W., professor;
Sköld, P. E., led. av It kamm.;
Zachrison, S. J. G., direktör.
Expert:
Petersson, S. G. V., försöksgårdsföreståndare (fr. o. in. den 28 september
1956).
Sekreterare:
Damm, B. U. T., t.f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktinen (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 27
januari 1956):
För närvarande pågår ett omfattande upprustningsarbete i fråga om universiteten
och de under ecklesiastikdepartementet sorterande högskolorna. Upprustningen
syftar icke blott till att ge dessa läroanstalter möjligheter att taga emot
det ständigt växande elevantalet utan även att skapa större resurser för den vetenskapliga
forskningen. För de högskolor, som hör under jordbruksdepartementet
— lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, veterinärhögskolan och skogshögskolan
ävensom vissa avdelningar inom Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
— torde det icke föreligga något aktuellt behov av utvidgning med
hänsyn till någon ökning av elevantalet. Däremot bör det undersökas i vad mån
en förbättring av förutsättningarna för den vetenskapliga forskningen är påkallad
jämväl vid dessa undervisningsanstalter. Undersökningen, som bör äga rum
i samråd med 1955 års universitetsutredning, torde till en början böra avse lantbrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks behov ävensom behovet vid högskoleavdelningarna
vid alnarpsinstitutet. Beträffande jordbrukets övriga högskolor
torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Lantbrukshögskolan har liksom andra akademiska läroanstalter en dubbel uppgift;
den skall tillgodose såväl forskningen som undervisningen inom dithörande
ämnesområden. Någon ändring härutinnan bör icke äga rum. Det är uppenbart,
att anordnandet av undervisningen inverkar på möjligheterna till forskning. Fördenskull
torde böra undersökas, huruvida en rationalisering av undervisningen
är möjlig. Därvid bör särskilt övervägas i vad mån professorerna genom att befrias
från den mera elementära undervisningen kan beredas ökade tillfällen till
forskning. I anslutning härtill bör bland annat laboratorernas ställning och uppgifter
prövas. Härvid bör även beaktas forskarrekryteringen samt de problem,
som hör samman med utbildningen av forskare. Då åtskilliga av dessa problem
redan har upptagits till behandling av universitetsutredningen, bör samråd äga
rum med denna.
Utöver de nu antydda åtgärderna för att lindra undervisningsbördan torde även
andra möjligheter att tillgodose forskningens behov böra prövas. För att få en
uppfattning om forskningens nuvarande omfattning och om de former, i vilka
denna bedrives, har universitetsutredningen igångsatt en undersökning rörande
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
233
det omfattande vetenskapliga arbete, som bedrives utanför universiteten och hög- I Jo: 18
skolorna, exempelvis vid balvstatliga och enskilda institut och laboratorier, inom
näringslivet in. in. Med ledning av resultatet av denna undersökning bör — med
beaktande av de begränsade statsfinansiella resurserna — i samråd med universitetsutredningen
uppgöras en plan för tillgodoseendet av de nödvändiga forskningsbehoven
vid lantbrukshögskolan och försöksverksamheten. Uppmärksamhet bör
därvid även ägnas högskolans lokalbehov, varvid samråd bör äga rum med byggnadsstyrelsen.
Eftersom en upprustning uppenbarligen icke kan ske på en gång,
bör i planen angivas angelägenhetsgraden av de åtgärder, som föreslås.
Genom en upprustning på sätt, jag angivit i det föregående, torde lantbrukshögskolan
få bättre möjligheter att fullgöra sina uppgifter på forskningens område.
Det är emellertid klart, att dessa möjligheter kan till fullo utnyttjas endast om
själva organisationen vid högskolan är effektiv. Högskolan tillkom genom beslut
vid 1931 års riksdag och uppbyggdes efter de principer, som vid den tiden tilllämpades
i fråga om fackhögskolor i vårt land. Sålunda inrättades professurer
inom det antal ämnesområden, som ansågs lämpligt. Till varje professors förfogande
ställdes en institution eller liknande anordning jämte nödig personal och
utrustning. I slort sett avsågs varje professur skola fungera såsom en fristående
inrättning med uppgift att tillgodose forskningen och undervisningen inom dess
ämnesområde. Någon väsentlig ändring i detta förhållande har icke inträtt. Institutionerna
har visserligen utvidgats och personalen har ökats, men organisationen
är i huvudsak densamma.
Som bekant har emellertid under det gångna kvartsseklet stora förändringar inträffat
i fråga om den naturvetenskapliga forskningen. De landvinningar, som gjorts
på detta område, är stora. Vad som tidigare ansågs vara ett lämpligt ämnesområde
har ofta blivit alltför omfattande för att kunna behärskas av en person. Specialisering
har därför blivit mer eller mindre ofrånkomlig. Å andra sidan har de
olika ämnesområdena blivit allt mer beroende av varandra. Följden bär blivit,
att det är allt svårare för forskaren att nå resultat på egen hand. Utvecklingen har
lett till att han måste söka bistånd hos företrädare för närstående ämnesområden
i helt annan omfattning än tidigare. Forskningen har därmed mer och mer antagit
karaktär av grupparbete.
Vid den tid, då lantbrukshögskolan grundades, var en organisation med medveten
anpassning till grupparbete knappast aktuell. Klart är, att nödvändiga kontakter
redan nu skapas mellan de olika institutionerna. Enligt min mening skulle
man emellertid kunna räkna med större effektivitet, om organisationen vore direkt
inriktad på samverkan mellan de skilda disciplinerna. Det är därför en angelägen
uppgift att undersöka, vilka möjligheter som föreligger att främja en dylik
samverkan. Bland annat bör prövas i vad mån institutioner i sådant syfte
lämpligen kan sammanföras till ett byggnadskomplex. Genom en dylik anordning
vinnes även möjligheten att förse institutionerna med rikligare utrustning,
eftersom denna till viss del kan göras gemensam för flera forskare. Eu dylik undersökning
är desto angelägnare som nybyggnad är aktuell i fråga om flera av
högskolans nuvarande institutioner och en ändring av nyss angivet slag givetvis
måste inverka på planeringen och förläggningen av de nya byggnaderna. Vid undersökningen
bör även beaktas möjligheten till samgående med Uppsala universitet.
I tillämpliga delar bör undersökningen jämväl avse alnarpsinstitutets motsvarande
avdelningar på liögskolestadiet.
I detta sammanhang torde jag även få upptaga frågan om den framtida ställningen
för den försöksverksamhet, som bedrives på lantbrukets område. Vid tillkomsten
av lantbrukshögskolan ägde samtidigt betydande förändringar rum i organisationen
av den dåvarande försöksverksamheten. Vissa avdelningar av den då
fungerande centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet över
-
234
Riksdagsbe rättelsen 1057
I Jo: 18 fördes till högskolan och ombildades till vanliga högskoleinstitutioner. Anstaltens
entomologiska avdelning uppgick i statens växtskyddsanstalt. Mejeriförsöken förlädes
till den i Alnarp nyinrättade anstalten för högre mejeriundervisning. Två
avdelningar, avseende dels husdjurs-, dels jordbruksförsök, bibehölls som särskilda
försöksanstalter — statens husdjursförsök och statens jordbruksförsök —
vilka efter hand liksom högskolan förlädes till Ultuna. Under statens jordbruksförsök
sorterar statens försöksgårdar ävensom de lokala försök, som förlagts runt om
i landet.
Den nuvarande organisationen av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
innebär i huvudsak, att den högre undervisningen, forskningen och försöksverksamheten
är sammanknutna med varandra, dock att försöksverksamheten i
viss mån än skild från den egentliga högskoleverksamheten och tillsammans med
viss annan försöksverksamhet på lantbrukets område i samordnande syfte ställd
under överinseende av eu särskild befattningshavare, överinspektören för försöksväsendet.
Lämpligheten av denna organisationsform har stundom diskuterats. Från
vissa håll har sålunda hävdats, att försöksverksamheten vid Ultuna bör helt infogas
i högskolans olika institutioner för tillämpade ämnen. Å andra sidan har den
åsikten framförts, att försöksverksamheten bör helt skiljas från högskolan. Anledning
synes därför föreligga att i anslutning till den av mig i det föregående förordade
utredningen ompröva organisationen av denna verksamhet. Därvid bör
även frågan om ändring i försöksverksamhetens arbetsuppgifter kunna upptagas
till behandling.
Utöver nu nämnda spörsmål torde vissa andra frågor böra uppmärksammas. T
första hand synes härvid böra omprövas organisationen av statens försöksgårdar.
Tidigare bär avsikten varit, att dessa gårdar skulle tillgodose dels vetenskaplig
forskning, dels praktiskt betonad upplysningsverksamhet. Fn dylik anordning har
emellertid visat sig icke vara hållbar, och kritik har i skilda hänseenden riktats
mot verksamheten vid gårdarna. Bland annat genom beslut av 1955 års riksdag
bär verksamheten därför blivit föremål för viss omläggning, i det att den direkt
underställts statens jordbruksförsök. Vidare har dess ställning i förhållande till
hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet klarlagts i samband med den
av 1953 års riksdag efter särskild utredning beslutade omorganisationen av sistnämnda
verksamhet. Emellertid torde skäl föreligga att ånyo pröva lämpligheten
av den nuvarande utformningen av försöksgårdssystemet. Särskilt beträffande den
praktiska jordbruksdriften torde man nämligen med visst berättigande fråga sig,
huruvida icke fundamentala fel kvarstår i organisationen. Det är uppenbart, att
det allt framgent måste bli förenat med stora svårigheter att från Ultuna utöva
en effektiv översyn och ledning av praktisk jordbruksdrift i vitt skilda delar av
landet. Om försöksverksamheten genom fasta avtal kunde tillförsäkras nödiga arbetsplatser
å lämpliga jordbruksfastigheter — tillhöriga enskilda personer eller
lokala organisationer, exempelvis hushållningssällskap eller landsting — skulle
staten icke behöva själv sörja för jordbruksdriften. En dylik anordning har under
de senaste åren med gott resultat prövats inom Jämtlands län, där staten kunnat
träffa avtal om upplåtelse av mark för försöksverksamhet av försöksgårdskaraklär
vid Törsta lantmannaskola. Denna anordning torde vara värd att ytterligare
prövas. Visar den sig även i fortsättningen lämplig, skulle den praktiska jordbruksdriften
vid försöksgårdarna kunna efter hand överlåtas exempelvis på hushållningssällskapen.
Jag vill även erinra om möjligheten till samgående med de
lantmannaskolor, som innehar skoljordbruk. Genom en omorganisation av nu antytt
slag skulle även vinnas en önskvärd förenkling av administrationen vid
Ultuna.
Skulle den av mig nu förordade översynen av försöksverksamheten ge vid handen,
att statens befattning med försöksgårdarna och de lokala försöken bör upphöra
eller väsentligt inskränkas, bör hänsyn härtill tagas vid prövningen av ar
-
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
235
betsuppgifterna och organisationen för framtiden för statens lantbruksförsök. Därvid
bör givetvis bland annat övervägas, huruvida lantbruksförsöken och de förut
antydda institutionskomplexen vid högskolan lämpligen kan sammanföras.
Enligt de förslag, som framlagts av 1945 års jordbruksförsöksutredning, skulle
en väsentlig förstärkning av försöksverksamhetens resurser äga rum. Endast till
en del har dessa förslag hittills genomförts. Samtidigt har den hastigt fortgående
utvecklingen medfört ökade krav på försöksverksamheten från det praktiska jordbrukets
sida. I viss utsträckning har kraven kunnat tillgodoses genom att tillfälliga
anslag ställts till förfogande, bland annat från exportmedelsfonden. Med hänsyn
till att nyssnämnda utrednings förslag genom den fortgående utvecklingen blivit
delvis föråldrade, bör en ny allmän plan utarbetas för den fortsatta utbyggnaden
av försöksverksamheten.
Vad jag nu anfört, utgör endast vissa synpunkter, som bör beaktas vid den föreslagna
utredningen. Ändra alternativ till lösning av de ifrågavarande spörsmålen
finnes givetvis. Även dessa bör ägnas uppmärksamhet. Likaså måste andra organisatoriska
frågor än de av mig angivna komma under prövning. Jag vill härvid
bland annat peka på det förhållandet, att det inom den nuvarande jordbruksförsöksverksamhelen
förekommer uppgifter, som mer eller mindre har karaktär av
provning. Dylika arbetsuppgifter är knappast lämpliga inom en vetenskaplig institution
utan bör förläggas på annat håll.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 25 maj 1956 har utredningsuppdraget utvidgats
att omfatta jämväl en översyn av agronomutbildningens utformning.
Utredningen har under tiden februari--november 1956 hållit 5 sammanträden
om sammanlagt 11 sammanträdesdagar. Vid sammanträdena, av vilka
ett varit förlagt till Ultuna och ett till Alnarp, har överläggningar ägt rum
med befattningshavare vid lantbrukshögskolan, statens lantbruksförsök och
alnarpsinstitutet samt med representanter för vissa andra utredningar. I
samråd med 1955 års universitetsutredning har under året igångsatts en
prognosundersökning rörande det framtida behovet av agronomer.
Efter remiss har utlåtanden avgivits i vissa ärenden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
19. 1956 års lantmäterikommitté
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande organisationen av den av lantmäteriväsendet
och kartverket bedrivna verksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli
1956):
Fallenius, B. A., landshövding, ordförande;
Jansson, B. F„ hemmansäg., led. av II kamm.;
Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;
Löfroth, J. G., bokhållare, led. av II kamm.;
Lundgren, J. B., t.f. generaldirektör;
Lindbergson, K. A., kanslichef.
Experter:
Ahlman, L., stadsingenjör;
Arnberg, G., överlantmätare;
Jonasson, N. F., byråchef;
Jo: li)
236
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: 19 Langéen, W„ kansliskrivare;
Nordfjell, E., kartassistent;
Persson, H„ mätningstekniker;
Smedberg, A., förste statskartograf;
Öjborn, L. E., t. f. överdirektör;
Lodmark, G. L., distriktslantmätare (fr. o. in. den 5 november 1956).
Sekreterare:
Johansson, O., byrådirektör;
Smith, Å., lantmätare.
Lokal: lantmäteristyrelsen, Västra Trädgårdsgatan 2, Stockholm 16; tel.
22 78 50.
Direktiven (anförande av statsrådet Hjalmar Nilson till statsrådsprotokollet
den 29 juni 1956):
Vid lantmäteriets omorganisation år 1947 hade de nya riktlinjerna för jordbrukets
rationalisering och för samhällsplaneringen icke börjat tillämpas. Lantmäteriets
distriktsorganisation kom därför att utbyggas utan erfarenhet av huru denna
rationaliserings- och planeringsverksamhet påverkade fastighetsbildningsverksamheten.
Även besluten i bostadsfrågan under åren 1946—1948, vilka utgjorde inledningen
till den nu förda allmänna bostadspolitiken, har kommit att påverka lantmäteriets
verksamhet på ett sätt som icke synes ha förutsatts i samband med 1947
års omorganisation. De anförda omständigheterna liksom förhållandet att förrättningsverksamheten
över huvud starkt ökat, har föranlett en besvärande arbetsbalans
för lantmäteriet.
Sedan några år pågår inom 1954 års fastighetsbildningskommitté arbete med en
ny fastighetsbildningslag. Enligt vad jag inhämtat torde av kommittén övervägda
förslag i ämnet påkalla en ändring av lantmäteriets nuvarande organisation. En
ny lagstiftning på fastighetsbildningens område kan sålunda förväntas medföra
såväl ett snabbare och enklare förrättningsförfarande som en utvidgning av lantmäteriets
arbetsuppgifter, för såvitt lantmäteriets verksamhet i samband med den
pågående yttre rationaliseringen av vårt jordbruk skall snabbare och effektivare
kunna genomföras. Samtidigt med att förslaget till ny fastighetsbildningslag underställes
riksdagen, synes denna även böra föreläggas ett förslag till erforderliga
ändringar i lantmäteriets organisation.
Under senare år har fastighetsbildningsverksamheten i allt högre grad präglats
av tätbebyggelsefrågor, särskilt i län där livlig fritidsbebyggelse förekommer.
Ifrågavarande uppgifter ställer numera, med hänsyn till de starka intressen av
enskild och allmän natur som är förknippade därmed, stora krav på arbetsinsatser
från lantmäteriets distriktsorganisation. Den nya byggnadslagstiftningen har
också bidragit till en ökad förrättningsverksamliet i samhällena. Då lantmäteristyrelsen
har överinseendet över det kommunalt organiserade mätningsväsendet
i städer och vissa andra samhällen, beröres lantmäteriväsendet även av ökningen
i förrättningsverksamheten på dessa platser.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts synes frågan om lantmäteriets organisation
böra upptagas till utredning, varvid bör eftersträvas att anpassa organisationen
till den pågående lagstiftningen på fastighetsbildningens område och till
de i övrigt rådande förhållandena.
Vid en översyn av lantmäteriets organisation finnes anledning att uppmärksamma
det samband som i viktiga hänseenden råder melian lantmäteriets arbetsuppgifter
och verksamhetsområdet för rikets allmänna kartverk. Kartverket arbetar
i motsats till lantmäteriet med en praktiskt taget helt centraliserad organisation,
förlagd till Stockholm. Inom båda verken finnes likartade eller med varandra
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
237
nära sammanhängande tekniska arbetsuppgifter, varjämte ett nära samarbete för- J Jq.
anledes av verkens uppgifter vid redovisningen av fastighetsindelningen. Gemenskapen
i arbetsuppgifter synes också ha ökat i takt med den tekniska utvecklingen.
En viss belysning av nu förevarande spörsmål har erhållits genom den av 1953
års fotogrammetriutredning nyligen avslutade undersökningen rörande framställning
och tillhandahållande av fotogrammetriskt material i landet (SOU 1955: 26:
Flygfotogrammetrisk verksamhet).
Samhörighet mellan de båda verken i fråga om arbetsuppgifterna föreligger särskilt
i vad gäller de geodetiska mätningarna och beräkningarna, flvgfotogrammetrien
och framställningen av den ekonomiska kartan.
Sedan början av 1930-talet har kartverket tagit flygfotogrammetrien i sin tjänst
och sedan slutet av 1940-talet arbetar även lantmäteriet genom sitt centralkontor
med fotogrammetrisk bearbetning. Fotogrammetriutredningen har närmare belyst
sambandet mellan dessa organ. Av utredningen och av remissyttrandena framgår,
att fördelarna i kartverkets organisation främst ligger däri att den omfattar hela
den fotogrammetriska framställningsproc.essen, nämligen flygfotografering, fotografiska
arbeten och stereobearbetning, medan centralkontoret å sin sida har fördelen
att kunna samarbeta med den lokala distriktsorganisationen inom lantmäteriet
för de fältarbeten, som erfordras såväl före som under och efter den fotogrammetriska
bearbetningen. En organisation av den fotogrammetriska verksamheten,
som i sig förenade både kartverkets och centralkontorets nu nämnda fördelar,
skulle vara i hög grad gynnsam och eliminera de brister, som nu föreligger.
Härför erfordras emellertid eu samordning i vidsträckt bemärkelse av de båda
verken.
Vad gäller framställningen av den ekonomiska kartan torde särskilt böra beaktas
möjligheten till samverkan mellan kartverket och lantmäteriets länskontor.
Av fotogrammetriutredningens betänkande framgår, att även åtskilliga andra
spörsmål i fråga om samarbetet mellan lantmäteriet och kartverket fordrar förnyade
överväganden. Hit hör exempelvis distributionen av ekonomiska kartan,
utformningen av vissa sekretessbestämmelser, användningen ute i länen av kartverkets
flygfotogrammetriska material t. ex. vid den löpande fastighetsbildningsverksamheten,
personalrekryteringen, personalens utbildning och fortbildning
in. m.
Då de i det föregående berörda förhållandena synes giva anledning till antagandet,
att icke obetydliga fördelar skulle kunna vinnas genom en sammanslagning
av lantmäteriet och kartverket, torde utredningen höra pröva lämpligheten
av en dylik åtgärd liksom alla av en sammanslagning aktualiserade spörsmål.
Därest utredningen skulle finna, att övervägande skäl talar emot en sammanslagning,
hör utredningen upptaga till behandling frågan om hur samverkan mellan
de båda verken fortsättningsvis bör utformas. Utredningen bör i förevarande hänseende
inriktas på att inom de för myndigheterna gemensamma arbetsområdena
åstadkomma de ur kostnadssynpunkt lämpligaste lösningarna, oavsett vilken myndighet
som för närvarande handhar arbetsuppgifterna. Vidare bör utredningen
eftersträva att inom de aktuella områdena tillskapa en för myndigheter och allmänhet
fullgod serviceverksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas avvägningen
mellan statsverkets kostnader för verksamheten och ersättningen för lantmäteriets
och kartverkets tjänster och produkter. Utredningen, som enligt vad som
framgår av det sagda, hör omfatta organisationen såväl lokalt som centralt av de
båda verksamhetsområdena, bör i huvudsak vara förutsättningslös.
Utöver vad som framgår av det föregående vill jag emellertid till ytterligare ledning
för utredningen framhålla följande.
De gångna årens erfarenhet synes ha visat, att den nuvarande distriktsorganisationen
på lantmäteriets område är något stel. Distriktens omfattning torde sålunda
icke i första hand böra bestämmas av den personalsammansättning, som
238
Riksdagsberättelsen 1957
I JO! 19 vid 1947 års omorganisation ansågs mest ändamålsenlig. Möjligheterna att i de
särskilda fallen administrera verksamheten ur effektivitets- och andra synpunkter
måste beaktas. Därvid bör särskilt undersökas möjligheterna att ytterligare överföra
arbetsuppgifter från lantmätare till mätningstekniker och annan biträdespersonal.
Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits angående den nuvarande organisationen,
och till de förändrade förhållanden, som en ny lagstiftning kan beräknas
komma att medföra ■—- bl. a. genom tillkomsten av ett tilltänkt nytt fastighetsregleringsinstitut
— torde böra undersökas, huruvida icke bättre effekt kan ernås
genom att i vissa fall, särskilt inom tätortsområden där verksamheten är mer omfattande
och präglad av planfrågor, större organisationsenheter än för närvarande
bildas.
Vidare bör lantmäteriets befattning med planeringsverksamheten ävensom samarbetet
med stadssamhällenas mätningsväsende beaktas.
De förslag som kan föranledas av i det föregående berörda överväganden torde
böra framläggas inom sådan tid, att såsom förut nämnts statsmakternas prövning
av dem kan ske samtidigt med prövningen av de lagstiftningsförslag som fastighetsbildningskommittén
kan komma att framlägga. Utredningen av förevarande
spörsmål bör sålunda bedrivas skyndsamt.
Kommittén har under tiden oktober—15 november 1956 hållit 3 sammanträden,
samt under två dagar i studiesyfte besökt lantmäteristyrelsen och
iantmäterikontoret i Stockholms län samt lantmäterikontoret och två enheter
av lantmäteriets distriktsorganisation i Kopparbergs län.
Utredningsarbetet beräknas komma att pågå under hela 1957.
20. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande forskningen och undervisningen vid skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut (se Post- och Inrikes tidn.
den 7 juli 1956):
Tottie, A. V. R., landshövding, ordförande;
Streyffert, K. Th„ professor;
Näslund, H. M. E., överdirektör;
Severin, E. J., ombudsman;
Anneli, K. A., överdirektör;
Wikström, H. J., byråchef;
Kull, B., statskommissarie.
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 29
juni 1956):
Skogshögskolan har i enlighet med sina stadgar att bland annat genom vetenskaplig
forskning främja skogsbrukets utveckling. Forskning på skogsbrukets område
bedrives emellertid icke endast vid högskolan. Statens skogsforskningsinstitut
utgör enligt sin instruktion det centrala organet för den med statliga me
-
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
239
del bedrivna skogliga forskningen i landet. Mellan skogshögskolan och skogs- 1 Jo; 20
forskningsinstitutet föreligger i flera avseenden ett nära samband. Avdelningen
för arbetslära och zoologiska avdelningen vid institutet har sålunda att ansvara fölen
del av undervisningen vid högskolan. Samtidigt åligger det professorn i virkeslära
vid högskolan att fullgöra viss forskningsverksamhet å institutet.
En strävan att söka förhindra icke önskvärda verkningar av den administrativa
uppdelningen av forskningen på skogens område har sedan lång lid tillbaka
resulterat i vissa organisatoriska föranstaltningar. Sålunda är högskolan och institutet
ställda under överinseende av en gemensam styrelse och skogsforskningsinstitutets
föreståndare har friställts från det direkta ansvaret för en avdelning
och givits en samordnande och ledande funktion.
Av vad som anförts framgår att en undersökning avseende förutsättningarna
för den vetenskapliga forskningen å skogsbrukets område lämpligen bör omfatta
såväl skogshögskolan som statens skogsforskningsinstitut. Vid översynen bör särskild
vikt läggas vid de gränsområden, som berör såväl högskolan som institutet.
Undersökningens riktlinje bör vara ett rationellt och såvitt möjligt fullständigt
ordnande av forskningen och den högre undervisningen på hela det område som
skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets verksamhet avser. Institutionernas
och avdelningarnas utformning och anslutning till högskolan eller institutet
eller till en gemensam enhet bör bli resultatet av överväganden enligt nämnda
riktlinje. Utredningen bör sålunda vara oförhindrad att om det visar sig lämpligt
undersöka, huruvida ett fullständigt sammanförande av högskolan och forskningsinstitutet
skulle befrämja det avsedda ändamålet.
I detta sammanhang vill jag erinra om att jag i innevarande års statsverksproposition
(IX ht s. 372) berört frågan om en särskild professur i arbetslära, placerad
vid högskolan. Jag hänvisade därvid till, att frågan om en särskild professur
i arbetslära med placering vid skogshögskolan behandlades vid 1948 års riksdag
(prop. 177; JoU 30; rskr. 266). Vidare framhöll jag, att forskningens och undervisningens
betydelse på arbetslärans område blivit allt större, varför det var
angeläget att skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets resurser för ifrågavarande
uppgifter icke försämrades. Emellertid ansåg jag att det fanns anledning
att undersöka, huruvida det icke skulle vara lämpligt att förstärka den nuvarande
avdelningen för arbetslära vid skogsforskningsinstitutet, så att denna kunde
ombesörja såväl forskningen på området som undervisningen vid skogshögskolan.
■lag förklarade min avsikt vara att begära Kungi. Maj:ts bemyndigande att låta
verkställa en utredning härom. Ifrågavarande utredning bör ingå i förevarande
utredningsuppdrag.
Det ökade behovet av tekniker på alla områden av näringslivet synes hittills
icke ha medfört någon egentlig brist på skogsliögskoleutbildad personal inom
skogsbruket. Det höga värde som skogen under senare år kommit att få, gör det
emellertid sannolikt att ett ökat antal skogligt utbildade personer kommer att
behövas. I tredningen synes därför böra efter samråd med universitetsutredningen
och med 1955 års skogsvårdsutredning söka bilda sig en uppfattning om vilket
antal skogshögskoleutbildade personer som lämpligen erfordras under den
närmaste liden samt inrikta sig på en utvidgning av elevantalet inom för skogshögskolan
tillgängliga resurser.
Liksom på andra områden av det högre utbildningsväsendet har forskningen
och undervisningen även på det skogliga utbildningsområdet nära samband med
vartannat. Vid skogshögskolan torde undervisningen för närvarande inlaga den
dominerande rollen, men även skogsforskningsinstitutet har eu betydande uppgift
vid utbildningen dels genom en viss undervisningsskyldighet vid högskolan,
dels genom den utbildning av forskare som sker vid institutet. För den fortsatta
forskningen — icke minst inom en så långsiktig gren därav som skogsforskningen
— torde utbildningen av nya forskare och tryggandet av kontinuiteten i torsk
-
240
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: ^() ningsarbetet vara en av de betydelsefullaste uppgifterna. Var gränsen mellan egentlig
forskning och utbildning på högstadiet går, torde också vara mycket svårt att
fastställa. Den egentliga utbildningen av förvaltare i skogsbruket synes lättare
att avgränsa från forskningsverksamheten, men även för denna grupp av studerande
torde det inte endast vara personligen stimulerande utan även för den fortsatta
verksamheten befrämjande att komma i kontakt med de problem och den
metodik som forskningen arbetar med.
Liksom jag framhöll vid tillsättandet av utredningen rörande forskningen, undervisningen
och försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan är det — med hänsyn
till vad jag nyss anfört — även på skogshögskoleundervisningens område
uppenbart att anordnandet av undervisningen inverkar på möjligheterna till forskning.
Fördenskull torde böra undersökas, huruvida en rationalisering av undervisningen
är möjlig. Därvid bör särskilt övervägas i vad mån professorerna genom
att befrias från den mera elementära undervisningen kan beredas ökade tillfällen
till forskning. I anslutning härtill hör bland annat laboratorernas ställning
och uppgifter prövas. Härvid bör även beaktas forskarrekryteringen samt de
problem som hör samman med utbildningen av forskare. Samtidigt bör emellertid
utredningen även beakta på vad sätt studerandena skall ges möjligheter att
komma i kontakt med de olika forskarna och deras forskningsområden. En begränsad
föreläsnings- eller seminarieverksamhet i vissa fall för forskarna torde
böra övervägas.
Utöver de nu antydda åtgärderna för att lindra undervisningsbördan torde även
andra möjligheter att tillgodose forskningens behov böra prövas. Utredningen bör
— med beaktande av de begränsade statsfinansiella resurserna — uppgöra en
plan för tillgodoseendet av de nödvändiga forskningsbehoven vid skogsforskningsinstitutct
och skogshögskolan. De områden, som därvid synes böra ägnas särskild
uppmärksamhet, är förutom arbetsläran, riksskogstaxeringen samt den matematiskt-statistiska
forskningen och undervisningen.
Genom en upprustning på sätt jag angivit i det föregående torde skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet få bättre möjligheter att fullgöra sina uppgifter
på såväl forskningens som undervisningens område. Liksom jag omnämnde i
mina direktiv vid tillsättandet av utredningen rörande forskningen, undervisningen
och försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan vill jag emellertid även
i detta sammanhang framhålla att det är klart, att möjligheterna till forskning
kan till fullo utnyttjas endast om själva organisationen vid skogshögskolan och
skogsforskningsinstitutet är effektiv. I nämnda direktiv framhöll jag även bl. a.
att stora förändringar inträffat i fråga om den naturvetenskapliga forskningen.
Stora landvinningar har gjorts. Vad som tidigare ansågs vara ett lämpligt ämnesområde
har ofta blivit alltför omfattande för att kunna behärskas av en person.
Specialisering har därför blivit mer eller mindre ofrånkomlig. Å andra sidan
har de olika ämnesområdena blivit alltmer beroende av varandra, varför
det också blivit allt svårare för forskaren att nå resultat på egen hand. Utvecklingen
har lett till att man måste söka bistånd hos företrädare för närstående ämnesområden
i helt annan omfattning än tidigare. Forskningen har därför mer
och mer antagit karaktär av grupparbete. Då det sagda synes helt kunna gälla
även för skogsforskningens del, bör det ankomma på utredningen att undersöka
på vilka vägar en dylik samverkan kan befrämjas. Frågan berör såväl organisationen
inom institutionerna som den organisatoriska uppläggningen av samarbetet
mellan dem. Det senare spörsmålet måste även leda till överväganden angående
det nuvarande rektorsämbetets vid skogshögskolan ställning och innehåll. Som
organisationen emellertid nu är upplagd på skogsforskningens område måste berörda
samordningsspörsmål liksom jag tidigare berört föra utredningen över till
frågan om det organisatoriska samspelet mellan högskolans och skogsforskningsinstitutets
olika avdelningar och därigenom även till frågan om den nuvarande
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
241
uppdelningen av forsknings- och undervisningsområdet på två skilda organisatio- J[ Jq; oj
ner är lämplig. Utöver eventuella vinster på forskningsområdena av en ytterligare
organisatorisk samordning synes därigenom även vissa fördelar vara att vinna i
vad rör kansli- och kassagöromål samt andra administrativa och kamerala uppgifter
inom de båda organen.
Utredningen bör om så visar sig lämpligt vara oförhindrad att alltefter som
utredningsarbetet fortskrider avgiva delförslag. 1 den mån frågan om förstärkning
av resurserna på arbetslärans område kan helt eller delvis behandlas skild
från det övriga utredningsarbetet, bör sålunda utredningen söka att så snart som
möjligt inkomma med förslag i denna del. Då upprustningen av forskningen och
undervisningen på skogsbrukets område icke lämpligen torde kunna ske på en
gång, bör i den tidigare omnämnda planen för upprustningen angivas angelägenhetsgraden
av de åtgärder som föreslås.
Utredningen har intill den 1 december 1956 hållit 1 sammanträde.
21. Renutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 juli 1956 för att
verkställa utredning angående renprodukternas tillvaratagande och avsättning
(se Post- och Inrikes tidn. den 17 september 1956):
Thunborg, T. F., landshövding, ordförande;
Baer, P., renägare;
Enequist, N. G., länsveterinär;
Holmberg, G. A., direktör;
Kuoljok, P. E. M:son, renägare;
Wikman, L. Å., lappfogde.
Experter:
Sachs, H., direktör;
Wahlberg, C. T. V., avdelningschef.
Sekreterare:
Ejdemo, B. E. H., lappfogdeassistent.
Lokal: Länsstyrelsen, Luleå; tel. Luleå växel 1 04 00.
Direktiven (anförande av Statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den
31 juli 1956):
Vid Svenska samernas riksförbunds landsmöte i Arvidsjaur den 1—3 mars 1954
behandlades frågan om renprodukternas tillvaratagande och avsättning samt därmed
sammanhängande problem, överläggningarna utmynnade i att mötet beslöt,
bland annat, att en kommitté av kunniga renägare skulle utses för att utreda frågan
samt att ett belopp av 5 000 kronor skulle utverkas från statens lappfond för
att bestrida kostnaderna för kommitténs arbete. I anslutning härtill inkom riksförbundets
ordförande, kyrkoherden Gustav Park, Stensele, den 11 december 1954
till Kungl. Maj:t med framställning om anvisande av nyssnämnda belopp.
I en till jordbruksdepartementet den 28 juni 195G inkommen skrift har förbundet
vidare gjort framställning om inrättande av ambulatoriska slakterier för renar.
Över förstnämnda framställning har remissutlåtanden avgivits av länsstyrelserna
i Norrbottens och Västerbottens län, veterinärstyrelsen och Sveriges slakteriförbund.
De båda länsstyrelserna framhåller, att frågan om en mer ändamålsenlig ordning
av renkötthanteringen för närvarande är kanske det viktigaste av alla de
spörsmål, som angår lapparna och renskötseln. Riksförbundets initiativ till en
It! Ililiang till riksdagens protokoll 1957. I samt.
RiksdagsberättelHen.
242
Riksdagsberättelsen 1957
I Jo: 21 utredning i ämnet är därför värt att stödjas av det allmänna. En dylik utredning
innebär, att ställning måste tagas till många komplicerade tekniska, kommersiella
och hygieniska problem. Bland utredningens uppgifter bör sålunda vara att
utforma en bättre slakteriorganisation och ett smidigt verkande besiktningsförfarande
ävensom att undersöka möjligheterna att genom frysanläggningar, helst
kombinerade med konserverings- och förädlingsindustri, förlänga både slakt- och
försäljningssäsongen. Med hänsyn härtill finner länsstyrelserna utredningen böra
anförtros åt ett offentligt organ i form av en särskild, utav Kungl. Maj:t tillkallad
kommitté. I annat fall torde erforderlig sakkunskap på områdets alla delar
icke kunna erhållas.
Veterinärstyrelsen delar länsstyrelsernas uppfattning om angelägenheten av
den ifrågasatta utredningen och anser likaledes att denna, för att bli allsidig, bör
ankomma på en särskild kommitté. För sin del understryker veterinärstyrelsen
vikten av att renslakten sker under hygieniskt tillfredsställande former. Vidare
uttalar veterinärstyrelsen, att renkött liksom älg- och nötkött bör underkastas
besiktningstvång. Även detta spörsmål bör behandlas vid utredningen.
Sveriges slakteriförbund erinrar om att den huvudsakliga delen av renslakten
för närvarande sker under vintermånaderna i det fria. De primitiva förhållanden,
som är en följd härav, omöjliggör en riktig uppslaktning och behandling av renköttet
i övrigt. Slakteriförbundet är ense med länsstyrelserna om att de nuvarande
slaktmetoderna liksom även handhavandet av transporten och handeln med
renkött måste förbättras, om ett ökat ekonomiskt utbyte av renskötseln skall kunna
uppnås. På grund härav och då de förbättringar, som må kunna göras på förevarande
område, måste ske i samråd med lapparna, tillstyrker slakteriförbundet
det av riksförbundet gjorda anslagsäskandet.
För sin försörjning är lapparna så gott som helt beroende av renskötseln. Lönsamheten
av denna näringsgren är följaktligen av avgörande betydelse för ifrågavarande
befolkningsgrupp. Emellertid bedrives renskötseln alltjämt under sådana
former, att det ekonomiska utbytet icke kan nå upp till den nivå, som är både
önskvärd och möjlig. Med hänsyn härtill är även jag av den uppfattningen, att
en utredning bör igångsättas i syfte att undersöka möjligheterna att skapa en
bättre ordning i fråga om renprodukternas tillvaratagande och avsättning.
Vid utredningen torde i stort sett kunna följas de av remissmyndigheterna uppdragna
riktlinjerna. Sålunda bör undersökas, vad som kan göras för att förbättra
de nuvarande slaktmetoderna särskilt i hygieniskt avseende. Såsom veterinärstyrelsen
anfört kan i detta sammanhang även ifrågasättas, om icke sådant besiktningstvång,
som nu gäller i fråga om nöt- och älgkött, bör införas även beträffande
renkött. I samband med en förbättring av slaktmetoderna synes vidare
böra undersökas, om icke den nu alltför korta slakttiden kan förlängas och därmed
även försäljningssäsongen. Uppenbarligen skulle därigenom mycket kunna
vinnas ur ekonomisk synpunkt. Bland andra åtgärder, som synes böra komma i
fråga, torde vara att anordna .särskilda frysanläggningar, eventuellt i förening med
konserverings- och förädlingsindustri. Skapandet av möjligheter till nedfrysning
enligt moderna principer skulle bland annat avlägsna de risker för försämring av
renköttet, som de nu begagnade, mera primitiva nedfrysningsmetoderna medför
vid transporterna. De livsmedelshygieniska synpunkterna bör även uppmärksammas.
En av de främsta bristerna i den nuvarande ordningen torde vara de ålderdomliga
former, i vilka ifrågavarande näringsgren ännu bedrives handelstekniskt sett.
Den nutida organisationen på handelns område i övrigt har icke vunnit insteg
hos lapparna. Det synes sannolikt, att en ändring liärutinnan skulle verksamt bidraga
till en ökad lönsamhet inom renskötseln. En av huvuduppgifterna för utredningen
synes därför böra bli att undersöka förutsättningarna för att genom
en ekonomisk föreningsrörelse eller på annat sätt nå fram till ett mera rationellt
utnyttjande av renskötselns möjligheter.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
243
Vad jag nu anfört utgör synpunkter, som bör beaktas vid utredningen. Det är J Jo; 22
emellertid givet, att även andra faktorer av den art, att de kan inverka på renskötselns
lönsamhet, bör tagas upp till prövning. Kostnaderna för de åtgärder,
utredningen kan finna sig böra föreslå, synes •—• i den mån de bör bestridas av
allmänna medel — icke böra belasta statsbudgeten.
Såsom framgår av det föregående kommer en utredning enligt nu angivna riktlinjer
att kräva ställningstagande till frågor av mycket olika och delvis komplicerad
karaktär. Det synes därför lämpligt, att utredningen anförtros åt särskilt
tillkallade sakkunniga.
Utredningen har under oktober 1956 hållit 1 sammanträde i anslutning
till ett studiebesök vid en renslakt med transportabelt fältslakteri, uppmonterat
i Vassijaure.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1958.
22. Utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten på
jordbrukets område
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 september 1956 för
att verkställa utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område (se Post- och Inrikes tidn. den 29 oktober 1956):
Ytterborn, G. R., överdirektör, ordförande;
Forslund, E., pol. mag., Visby;
Gustafson, K. Hj„ lantbrukare, led. av II kamm.;
Jansson, E., sekreterare;
Jonsson, E., ordförande i J. U. F.;
Kull, B., statskommissarie;
Rodhe, S. O., direktör;
Sjölund, E. O., lantbruksdirektör;
Ägren, Th. V., rektor.
Sekreterare:
Wisén, S. G. T., budgetsekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt växel
22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den
21 september 1956):
Inom jordbruket användes liksom inom de flesta andra näringar årligen avsevärda
belopp till forskning och försöksverksamhet. Det är uppenbarligen av störs- •
ta vikt, att de framsteg och erfarenheter, som därvid göres, bringas till jordbrukarnas
kännedom och omsättes i deras arbete. Det är därför angeläget, att den
upplysnings- och rådgivningsverksamhet, som har till syfte att till jordbrukarna
förmedla forsknings- och försöksresultaten, är effektiv.
Upplysnings- och rådgivningsverksamheten bland jordbrukarna handhas lokalt
i första hand av hushållningssällskapen men även av lantbruksnämnderna i anslutning
till dessas låne- och bi dragsförmedling. Som ett centralt upplysningsorgan
fungerar jordbrukets upplysningsnämnd.
Hushållningssällskapen har bland annat till uppgift att främja driftsrationaliseringen
i fråga om såväl jordbruket som trädgårdsnäringen, fisket och hemarbetet.
Deras verksamhet i detta syfte — den är icke närmare reglerad i författningsbestämmelser
e. d. — bedrives i form av besök hos enskilda näringsutövare
och husmödrar ävensom genom särskilt anordnade kurser, föredrag med dis
-
244
Riksdagsberättelsen 1957
I
muntlig och skriftlig undervisning. Vidare meddelas i sällskapens egna tidskrifter
samt i fack- eller dagspressen upplysning i aktuella frågor. Flertalet sällskap hatanordnat
särskilda demonstrationsgårdar. Även sällskapens lokala försöksverksamhet
utnyttjas i demonstrationssyfte. Utställningar och möten anordnas, varjämte
upplysning och rådgivning äger rum i samband med sällskapens kontrollerande
verksamhet av skilda slag.
Liksom hushållningssällskapens övriga verksamhet står upplysnings- och rådgivningsverksamheten
under ledning av sällskapets sekreterare och verkställande direktör.
Personalen i övrigt utgöres av dels tjänstemän, som uppförts på personalförteckning
och för vilkas avlönande statsmedel erhålles, dels tjänstemän, helt eller
delvis avlönade med andra statliga medel. Till den förra gruppen hör jordbruks-,
husdjurs-, trädgårds-, maskin- och hemkonsulenter, fiskeriassistenter samt
jordbruks- och maskininstruktörer. I den senare ingår befattningshavare, som sällskapen
därutöver ansett nödvändiga för sina arbetsuppgifter, exempelvis ekonomikonsulenter
samt husdjurs- och trädgårdsinstruktörer.
Utöver vad som framgår av tjänstebenämningarna må beträffande konsulenternas
och instruktörernas uppgifter inom upplysnings- och rådgivningsverksamheten
här endast nämnas, att de förra anlitas vid mera komplicerade spörsmål
samt vid större kurser, fältvandringar och jordbrukardagar, medan de senare, envar
i regel inom en viss avgränsad del av hushållningssällskapets område, handhar
rådgivningen till den enskilde jordbrukaren eller till mindre grupper av dylika.
Vad angår lantbruksnämnderna har dessa alltsedan sin tillkomst i viss omfattning
sysslat med upplysning och rådgivning. I första hand bedrives sådan verksamhet
individuellt i anslutning till att någon statligt understödd rationaliseringsåtgärd
genomföres under nämnds medverkan. I viss utsträckning förekommer
även, att nämndernas tjänstemän medverkar vid sammankomster, som i undervisande
eller informerande syfte anordnas av sällskapen eller andra lokala
organisationer på jordbrukets område. Ej heller i fråga om nämnderna har upplysnings-
och rådgivningsverksamheten reglerats i författning eller på liknande
sätt. — Nämndernas samtliga personal är helt avlönad av statsmedel.
Som redan nämnts, bedriver jordbrukets upplysningsnämnd såsom ett centralt
organ upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Denna nämnd har till allmän
uppgift att sprida kännedom om resultaten vid statliga och statsunderstödda försöks-
och provningsanstalter på jordbrukets och trädgårdsodlingens område. Detta
sker genom utgivandet av en särskild publikation och en årsbok samt genom
tillhandahållandet åt pressen av artiklar och notiser. Vidare bedriver nämnden
upplysningsverksamhet genom pressvisningar. Kostnaderna för nämnden bestrides
av statsmedel.
I detta sammanhang torde jag även få beröra den förberedande yrkesutbildning
och det upplysningsarbete, som bedrives i form av klubbverksamhet bland
ungdomen på landsbygden. För denna verksamhet utgår vissa statsbidrag, nämligen
dels till Jordbrukarungdomens förbund, dels till vissa andra lokala huvudmän.
Vid behandlingen av frågan om anslag för detta ändamål (IX ht p. 124—
126) vid årets riksdag anförde jordbruksutskottet, som även hade att taga ställning
till motioner i ämnet, att det av tillgängliga redogörelser att döma syntes
kunna förmärkas tendenser till en icke avsedd centralisering på området. Det vore
därför tydligt, att verksamheten i den utökade omfattning, som den fått genom
1954 års riksdagsbeslut (prop. 97, JoU 36, rskr. 359), ännu icke funnit sin rätta
form. På grund härav och då avsikten vore att igångsätta en allsidig utredning
rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets område, funne
utskottet lämpligt, att därvid även frågan om utformningen av statens stöd åt
klubbverksamheten bland jordbrukarungdomen från av utskottet angivna syn
-
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
245
punkter upptoges till behandling. Utskottets uttalanden föranledde icke någon er- J Jq. 22
inran från riksdagens sida.
Såsom framgår av det anförda bedrives upplysnings- och rådgivningsverksamhet
på jordbrukets område lokalt av såväl hushållningssällskapen som lantbruksnämnderna.
Gränsdragningen mellan dessa organs arbetsuppgifter har stundom
kritiserats. Man liar gjort gällande, att åtgärder, som är likartade eller står i nära
samband med varandra och därför lämpligen bör behandlas i ett sammanhang,
icke sällan är delade mellan dem. Även enligt min uppfattning föreligger vissa
brister härvidlag. Såsom jag framhöll redan i årets statsverksproposition, är jag
därför av den uppfattningen, att verksamheten bör bli föremål för översyn. Till
ledning vid denna får jag framhålla följande.
Vid översynen torde i första hand böra undersökas, i vad mån större effektivitet
kan vinnas genom en bättre organisation av upplysnings- och rådgivningsverksamheten,
varvid framför allt bör uppmärksammas, att kompetenskonflikter och splittring
undvikes. Det torde därför bli nödvändigt att närmare granska och pröva
den nuvarande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas
arbetsuppgifter på området samt att utreda, huruvida kostnadsbesparande
åtgärder kan vidtagas i anslutning därtill.
Vid den omorganisation av hushållningssällskapen, som ägde rum år 1947, förutsattes
att nyssnämnda verksamhet skulle utbyggas med ledning av vunna erfarenheter.
Under hänvisning därtill har på senare år från skilda håll gjorts framställning
om förstärkning av sällskapens personal. Framför allt har med växande
styrka framhållits behovet av särskilda husdjursinstruktörstjänster. Även må nämnas
önskemål om rådgivning i driftsekonomiska frågor genom särskilda ekonomikonsulenter.
Det är givet, att en ökning av antalet befattningshavare hos hushållningssällskapen
skulle skapa bättre möjligheter för dessa att utöva sin upplysnings- och rådgivningsverksamhet.
Det nuvarande ekonomiska läget tvingar emellertid till stor
återhållsamhet beträffande inrättandet av nya tjänster i statsförvaltningen. Med
hänsyn härtill synes i första hand böra undersökas, om icke en effektivisering av
verksamheten kan åvägabringas på annat sätt. Såsom en möjlighet må nämnas
den åtgärden, att varje sällskap tilldelas ett visst antal konsulenter och instruktörer
utan att, såsom nu är fallet, dessas arbetsområden specificeras i personalförteckningen.
Varje sällskap skulle därigenom få frihet att självt inom gällande ram
få avgöra, hur många tjänstemän av ena eller andra typen som bör anställas. På
så sätt skulle personaluppsättningen på ett mera smidigt sätt kunna lämpas efter
behovet. Vidare synes böra prövas möjligheten att i ökad utsträckning använda
lärarpersonalen vid de lägre lantbruksundcrvisningsanstalterna för upplysningsoch
rådgivningsverksamheten. Härvidlag bör samråd äga rum med 1955 års lantbruksundervisningskommitté.
I detta sammanhang vill jag erinra om att den personal, som kommer i fråga till
befattningar hos hushållningssällskapen såsom konsulenter och instruktörer, visserligen
i regel har goda fackliga kunskaper men att den pedagogiska utbildning,
den åtnjutit, ofta är bristfällig. Bättre insikter i detta hänseende skulle säkerligen
bidraga till att höja effektiviteten. Likaså bör uppmärksammas det betydande
arbete, som under senare år utförts inom OEEC eller under denna organisations
ledning i syfte att förbättra metoder och teknik inom upplysnings- och rådgivningsverksamheten.
Med hänsyn bland annat till förut omnämnda uttalande av innevarande års riksdag
bör översynen iiven omfatta klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden
i enlighet med de av jordbruksutskottet angivna riktlinjerna. Därvid synes
i första hand böra undersökas, huruvida icke statens medverkan till denna verksamhet
bör få eu utformning liknande den, som nu tillämpas betriiffande statens
stöd åt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Utöver vad jag nu framhållit torde utredningen böra vara förutsättningslös.
246
Riksdagsberåttelsen 1957
1 H: l
Handelsdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin veiksainliet under 1956
1. Utredning för småföretagens lokalfrågor (1954: I 8; 1955: I 9; 1956: 1 14)
Utredningen tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 augusti
1948 med uppdrag att utreda frågan om anskaffning och modernisering av
såväl enskilda som kollektiva verkstadsanläggningar åt småföretagare inom
industri och hantverk (se Post- och Inrikes tidn. den 7 september 1948).
Direktiven för utredningen, se 1949: I H 34.
Jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 15 juni 1956 har utredningen upphört.
2. Södra Sveriges skogsindustriutredning (1954: I 10; 1955: I 10; 1956:1 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1950 för
att utreda och med berörda intressenter förhandla om möjligheterna att
bättre utnyttja landets skogliga tillgångar och därmed främja exporten av
skogsprodukter (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1950):
Severin, E. J., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;
Adiels, A. Hj-> f. d. förste förbundsordförande;
Danielsson, Å., disponent;
Edström, G., direktör;
Franzén, R., disponent;
Hagberg, A. E., professor;
Heijne, O., direktör;
Holgersson, S., disponent;
Olhammar, G. F. N., direktör;
Persson, E. Y., förste förbundsordförande;
Sundfeldt, B., överingenjör;
Thomasson, T. E., direktör.
Experter:
Bosaeus, E., civilingenjör;
Eriksson, B. A., t.f. kommerseråd;
Lindahl, K. F., jägmästare;
Sundberg, U. H., professor;
Tirén, L., professor.
Arbetsbiträde:
Eriksson, R., forstmästare.
Sekreterare:
Eklund, E. P. G., kammarrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1951: I H 32.
247
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
Utredningen har under tiden december 1955—den 1 oktober 1956 haft 7
sammanträden, varjämte överläggningar mellan ordföranden, enskilda ledamöter
och sekreteraren ägt rum. Vidare har utredningen överlagt med olika
mvndigheter samt representanter för skogsägare och skogsindustrier.
Utredningen har den 1 oktober 1956 avgivit sitt slutbetänkande »Skogsindustrins
utbyggnad» (SOU 1956:33). Uppdraget är därmed slutfört.
3. Sjöfartsorganisationsutredningen (1954: I 14; 1955: I 13; 1956: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 november 1950 att
verkställa utredning rörande vissa administrativa organisationsfrågor på
sjöfartens område (se Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1950):
Widell, G. A., landshövding, ordförande;
Edman, J. R., överdirektör;
Hall, G. V., byråchef;
Hartvig, P. Ä., kansliråd;
Wetter, S. E. P., konteramiral, förste hovmarskalk, f. d. riksdagsman.
Experter:
Silfverstolpe, H. H. M. W., budgetsekreterare;
Sundberg, J. V., vägingenjör.
Sekreterare:
Wennerberg, A. H., kamrerare.
Direktiven för utredningen, se 1951: I H 38.
Utredningen har under tiden december 1955—januari 1956 hållit 4 sammanträden.
Utredningen har den 4 januari 1956 avgivit betänkanden och förslag angående
organisationen av sjöräddningsväsendet (stencilerat). Uppdraget är
därmed slutfört.
4. 1951 års oljeutredning (1954: I 15; 1955: I 14; 1956: I 18)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 januari 1951 för att
verkställa utredning om revision av förordningen angående eldfarliga oljor
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 februari 1951):
Matz, K. S., kommerseråd.
Förordnad att biträda vid utredningen:
Hedström, K. S. H„ f. d. hovrättsråd.
Experter:
Bergman, S., direktör;
Billberg, A. A., sprängämnesinspektör;
Holmberg, S., överingenjör;
Johansson, E. R., chaufför;
af Klintberg, R., direktör;
Larsson, Sten, civilingenjör;
Strömdahl, I. F., riksbrandinspektör;
Wicklander, A., ingenjör.
I H: 4
248
Riksdagsberättelsen 1957
I III 4 Direktiven för utredningen, se 1952: I H 31.
Utredningen har under år 1956 hållit 26 sammanträden.
Utredningen har avgivit ett den 14 augusti 1956 dagtecknat betänkande
med Förslag till förordning om skydd mot brandfarliga vätskor m. in. jämte
motiv, Del I (SOU 1956: 50) samt Bilagor till betänkandet, Del II (SOU
1956: 51). Uppdraget är därmed slutfört.
5. Bränsleutredningen 1951 (1954: I 16; 1955: I 15; 1956: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 februari 1951 för
att utreda frågan om den lämpligaste utformningen av landets bränsleförsörjning
ur ekonomiska, handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter
(se Post- och Inrikes tidn. den 2 mars 1951):
Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande-,
Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör;
Olhammar, G. F. N., direktör;
Petrén, B. E. F., disponent, f. d. riksdagsman;
Qvistgaard, J. H., generaldirektör;
Werner, D. R. E., direktör.
Experter:
Blomqvist, E. A. E., civilingenjör;
Stenberg, O. A. E., civilingenjör.
Sekreterare:
Hallberg, S. E., kammarrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1952: I H 32.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 7
sammanträden, varjämte diverse smärre sammankomster ägt rum bl. a. i
närvaro av representanter för både statliga och enskilda intressen på energiförsörjningens
område. Under angivna tid har utredningen yttrat sig över
ett antal till densamma remitterade ärenden.
Utredningen har den 5 december 1956 avgivit sitt huvudbetänkande med
förslag till åtgärder för bränsleförsörjningens tryggande (SOU 1956: 46 och
58). Uppdraget är därmed slutfört.
6. Utredning angående möjligheterna till avgiftslättnader för det
mindre tonnaget m. m. (1954: I 19; 1955: I 18; 1956: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1952 med uppdrag
att undersöka möjligheterna till avgiftslättnader för det mindre tonnaget
m. in.:
Samuelsson, G. Y., generaldirektör, ordförande;
Schaffer, T., sjöfartsråd;
Wirén, R. L., skeppsredare.
Experter:
Bergström, S., byråchef;
Grenander, N., fil. dr.
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
249
Sekreterare: I H:8
Lundberg, B. I., förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1953: I H 27.
Utredningens ordförande, experter och sekreterare har under år 1956 haft
ett antal överläggningar i samband med att betänkande, innefattande jämväl
förslag till ny kungörelse om fyr- och båkavgift, utarbetats. Utredningen
har under november 1956 hållit 1 sammanträde.
Utredningen har avlämnat ett den 28 november 1956 dagtecknat betänkande
angående möjligheterna till avgiftslättnader för det mindre tonnaget
m. m. (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
7. Hamnbidragsutredningen (1954: I K 16; 1955: I K 12; 1956: I K 11)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 april 1953 för att
framlägga förslag avseende statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad
av handelshamnar och farleder (se Post- och Inrikes tidn. den 28
april 1953):
Cardelius, E. C. F., överdirektör.
Sekreterare:
Rickard, A. B. O., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1954: I K 16.
Utredningen har den 30 december 1955 avgivit en promemoria med förslag
till ekonomiskt stöd åt handelshamnar (stencilerad). Efter framställning av
utredningen har vissa återstående arbetsuppgifter överlämnats till sjöfartsstyrelsen.
Uppdraget är därmed slutfört.
8. Forskningsinstitutkommittén (1954: I 24; 1955: I 21; 1956: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 maj 1953 för att
verkställa utredning rörande nytt avtal angående bidrag till verksamheten
vid Svenska träforskningsinstitutet, med befogenhet att med vederbörande
enskilda intressenter ingå i förhandlingar och — under förbehåll för Kungl.
Maj :ts godkännande — träffa dylikt avtal (Post- och Inrikes tidn. den 25
juli 1953):
Holmgren, H. K. H., regeringsråd, ordförande;
Andersson, G. L., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.;
Vogel, L. W., byråchef.
Sekreterare:
Silfverstolpe, H. H. M. W., budgetsekreterare.
Direktiven för kommittén, se 1954: I H 24; angående ytterligare uppdrag
se 1955: I H 21 och 1956: I H 21.
Sedan kommittén den 20 december 1955 avgivit ett betänkande med förslag
angående ett institut för silikatkemisk forskning (stencilerat), har utredningsuppdragen
slutförts.
250
Riksdagsberåttelsen 1957
I H: 9 9- Utredning rörande behovet av fortsatt kvalitetskontroll på skodon
och därmed sammanhängande frågor (1955: I 23; 1956: I 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 februari 1954 med
uppdrag att verkställa undersökning rörande behovet av fortsatt kvalitetskontroll
på skodon och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes
tidn. den 1 mars 1954):
Grafström, E. O. H„ statssekreterare.
Expert:
Poncette, N.
Sekreterare:
Augustinsson, B. J. E„ t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1955: I H 23.
Utredningen har under tiden december 1955—juni 1956 hållit 4 sammanträden.
Utredningen har den 19 juni 1956 avgivit betänkande angående kvalitetskontroll
på skor (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
10. Utredning rörande sjöfartsstyrelsens förläggning (1956: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1955 för att
verkställa undersökning rörande sjöfartsstyrelsens förläggning (se Post- och
Inrikes tidn. den 8 juli 1955):
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Sommar, C. O., f. d. byråchef, finanssekreterare.
Sekreterare:
Blom, S. T. L., amanuens.
Direktiven för utredningen, se 1956: I H 27.
Utredningen har under tiden december 1955—februari 1956 hållit 10 sammanträden.
Utredningen har den 14 februari 1956 avgivit betänkande angående
sjöfartsstyrelsens förläggning (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
11. 1955 års atomenergiutredning (1956: I 30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 december 1955
för att verkställa utredning och avge förslag beträffande arbetsuppgifterna
inom atomenergiområdet m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 december
1955):
Grafström, E. O. H., statssekreterare, ordförande;
Ohlon, S. J. E., f. d. rektor, led. av I kamm.;
Sköld, P. E„ led. av II kamm.
Sekreterare:
Aler, B. A. A., laborator (fr. o. in. den 19 januari 1956);
Håkansson, H. E. V., fil. lic.;
Wiedesheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.
Direktiven för utredningen, se 1955: I H 30.
251
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
Utredningen har under tiden december 1955—mars 1956 hållit 16 samman- £ Hl 12
träden. Utredningen har den 12 mars 1956 avgivit betänkande med förslag
angående atomenergien (SOU 1956: 11). Uppdraget är därmed slutfört.
12. Svenska kommittén för nordisk näringsforskning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1956 — i anslutning
till Nordiska rådets rekommendation nr 14/1956 — för att deltaga i
utredning om nordiskt samarbete på näringsforskningens område (se Postoch
Inrikes tidn. den 20 oktober 1956):
Nilsson, N. R„ professor, rektor, ordförande;
Anderfelt, L., direktör;
Eliasson, L. M., lantbrukare, led. av I kamin.;
Vogel, L. W., byråchef.
Experter:
Andersson, N. S. E., docent, bitr. lasarettsläkare (fr. o. in. den 5 september
1956);
Mellander, M. O. S., professor (fr. o. in. den 5 september 1956);
Vahlquist, B. C., professor;
Widén, N. F. R., byråsekreterare (fr. o. m. den 5 september 1956).
Sekreterare:
Lord, S.-H., förste kanslisekreterare, biträdande ombudsman för näringsfrihetsfrågor.
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 29
juni 1956):
En kommitté bestående av företrädare för svensk vetenskap och industri framlade
år 1955 ett förslag om inrättande av ett näringsforskningsinstitut. Kommittén
framhöll att behovet av en utvidgad och intensifierad forskning och undervisning
på näringsmedlens område blivit alltmer uppenbart under de senaste
åren, beroende bl. a. på livsmedelsindustriens växande omfattning, den ökade
användningen av i storindustriell skala färdiglagad mat och kollektivbespisningens
utvidgning. En fortsatt utveckling inom livsmedelsområdet nödvändiggjorde
enligt kommitténs mening ett nära samarbete mellan berörda industrigrenar
och de vetenskapliga institutioner, som sysslade med näringsforskning.
Med hänvisning till dessa förhållanden föreslog kommittén att ett centralt svenskt
institut för näringsforskning skulle inrättas. Institutet, som borde drivas av staten
och näringslivet gemensamt, skulle ha till huvudsaklig uppgift att bedriva
forskning och högre undervisning på näringsområdet.
Över kommitténs förslag avgavs yttranden av bl. a. ett stort antal statliga organ
och forskningsanstalter samt en rad organisationer inom näringslivet och arbetsmarknaden.
Flertalet remissinstanser framhöll, att ett starkt behov av en utvidgad näringsforskning
förelåg och ansåg det angeläget att åtgärder för en upprustning på området
vidtogs. Många instanser betonade även vikten av en förbättrad undervisning
i anknytning till denna forskning. I åtskilliga yttranden anfördes emellertid,
att frågan om en utbyggnad av forskningen och undervisningen på näringsområdet
var komplicerad och krävde ingående överväganden. Forskningsresurserna
var både med hänsyn till bristen på forskare och eljest begränsade. En liuvudfrå
-
252
Riksdagsberättelsen 1957
1 H: 12 ga måste därför bli, huruvida i första hand existerande forskningsinstitutioner
borde utbyggas och förstärkas eller om ett nytt institut skulle tillskapas.
I ett medlemsförslag till Nordiska rådets session januari—februari 1956 uttalades,
att man i fråga om nya institutioner borde noga överväga, om de icke kunde
inrättas på nordisk grund. I medlemsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att inrätta det planerade näringsforskningsinstitutet
som en nordisk forskningsinstitution.
Frågan om en nordisk samverkan på näringsforskningsområdet behandlades
på min föredragning av Kungl. Maj:t i en skrivelse till Nordiska rådet den 30 december
1955. Jag framhöll därvid, att skäl kunde anföras för en samordning och
förstärkning av resurserna i Sverige för forskning och utbildning i frågor rörande
våra näringsmedel. Den föreliggande utredningen i ämnet syntes emellertid
inte vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för ett mera definitivt
ställningstagande. Hithörande frågor torde emellertid vara av den vikt att de motiverade
fortsatt övervägande. Jag uttalade vidare, att i de nordiska länderna
problemen på näringsforskningsområdet i stort sett torde vara likartade. Vissa
fördelar syntes vara att vinna, om en samverkan på nämnda område kunde genomföras
mellan dessa länder. En möjlighet var att centralisera näringsforskningen
till ett gemensamt nordiskt institut. Även om ett nordiskt institut inte inrättades,
kunde fördelar vinnas genom ett nära nordiskt samarbete. Det borde — framhöll
jag vidare — undersökas huruvida inom de nordiska länderna intresse fanns
för en samverkan på näringsforskningsområdet, eventuellt i form av inrättande
av ett gemensamt nordiskt forskningsinstitut. Om så var fallet borde spörsmålet
närmare klarläggas genom en utredning, där alla de nordiska länderna var representerade.
Vid eu sådan utredning borde bl. a. beaktas, att gränsdragningen
beträffande uppgifterna mellan ett näringsforskningsinstitut och redan befintliga
institutioner på ifrågavarande område gjordes klar och entydig så att dubbelarbete
undveks. På mitt förslag begärde Kungl. Maj:t Nordiska rådets utlåtande
rörande frågan om en nordisk samverkan på näringsforskningsområdet.
Nordiska rådets kulturutskott behandlade ifrågavarande spörsmål i sitt betänkande
nr 9. Utskottet ansåg, att det på den föreliggande utredningen i ärendet inte
var möjligt att biträda yrkandet i medlemsförslaget. Innan ställning kunde tagas
till frågan huruvida samarbetet på detta område borde få formen av ett gemensamt
nordiskt institut, måste en rad problem lösas. Utskottet förordade emellertid,
att man utredde möjligheterna att samordna de enskilda ländernas insatser;
i samband härmed borde undersökas, om det vore önskvärt att inrätta ett gemensamt
nordiskt institut. Utskottet hemställde till Nordiska rådet att antaga den
rekommendation, som sedan blev rådets beslut. Utskottet förutsatte, att utredningen
måtte göras snarast möjligt.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit, bör nyssnämnda utredning nu igångsättas.
I första hand bör en översikt komma till stånd vilka institutioner m. m. som
nu arbetar på näringsforskningens område inom de nordiska länderna. Därefter
bör — med hänsyn till det starka behov av utvidgad näringsforskning, som allmänt
vitsordats — utredas möjligheterna att samordna och därigenom intensifiera
den verksamhet, som bedrives vid dessa institutioner. Olika utvägar bör prövas
att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan institutionerna bl. a. med
beaktande av de i vissa hänseenden olikartade förhållanden, som föreligger i
fråga om råvaruproduktionen. Av intresse är också möjligheterna att genom en
samordning komplettera och förbättra den högre utbildningen på näringsforskningens
område inom Norden.
Frågan i vilken form en samordning och arbetsfördelning bör äga rum torde
få belysas ur olika synpunkter. I detta sammanhang bör särskilt övervägas lämpligheten
av att inrätta ett nordiskt näringsforskningsråd för här angivna syften;
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
253
■ett närmare förslag om utformningen av ett dylikt råd kan böra utarbetas. Ut- £ ££•
redningen bör vidare undersöka förutsättningarna för att inrätta ett gemensamt
nordiskt näringsforskningsinstitut. Om utredningen kommer till det resultatet,
att ett dylikt institut bör komma till stånd, bör förslag framläggas rörande institutets
arbetsuppgifter, dess organisation, finansiering -— bl. a. av industrimedel
— och förläggning.
Utredningsuppdraget torde för Sveriges del böra anförtros åt fyra sakkunniga,
som har att utföra sitt arbete tillsammans med sakkunniga från de andra länderna.
Under arbetet bör nära kontakt hållas med utskottet för nordiskt ekonomiskt
samarbete. 1 enlighet med vad som förutsatts i rekommendationen bör utredningen
slutföras utan dröjsmål.
Kommittén har under år 1956 hållit 4 sammanträden, varav 2 gemensamt
med motsvarande danska och norska kommittéer samt observatörer från
Finland och Island. De nationella delegationernas ordförande och sekreterare
har i egenskap av arbetsutskott hållit 1 sammanträde.
Kommittén har avgivit en i december 1956 dagtecknad rapport angående
arbetet inom den gemensamma nordiska kommittén för näringsforskning.
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
13. 1946 års sjömanskommitté (1954: I 4; 1955: I 6; 1956: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 18 januari och den 1
februari 1946 samt den 22 oktober 1948 för att verkställa utredning och
avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 januari 1946):
Lindberg, K. A., f. d. ordförande i Landsorganisationen, ordförande;
Böös, G. M. E., kommerseråd;
Forssblad, D., sjökapten, direktör;
Lindencrona, G., sjöfartsråd (fr. o. m. den 17 mars 1956);
Linderstam, B. Hj., ombudsman i Svenska maskinbefälsförbundet;
Reuterskiöld, H. F., verkst. direktör i Sveriges redareförening;
Stridsberg, H. A., ombudsman;
Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamm.
(avliden den 30 december 1956);
Åkesson, N. H., sjökapten, verkst. direktör i Sveriges fartygsbefälsförening.
Experter:
Leijon, C., byråchef;
Linder, A. B., förste byråsekreterare;
Lundberg, E. S., sjömanshusombudsman;
Staaf, G. H„ byråinspektör;
öbrink, H., byrådirektör.
Sekreterare:
Gerentz, S. T., ekon. lic.
Biträdande sekreterare:
Moore, G. A., t.f. förste byråsekreterare.
254
Riksdagsberättelsen 1957
1 Ht 13 Lokal: Kommendörsgatan 30‘; tel. 61 72 96 (sekreterare Moore).
Direktiven för kommittén, se 1947: I H 25.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit sammanträden
under 9 dagar.
Ett betänkande rörande sjömanshusens verksamhet föreligger i manuskript
och beräknas kunna avlämnas i början av år 1957. Därefter avser
kommittén att fortsätta undersökningarna rörande bemanningen av fartyg.
Kommitténs arbete beräknas komma att fortgå under år 1957.
14. Näringsräftsutredningen (1954:1 5; 1955:1 7; 1956:1 13)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1946 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande en revision av näringslagstiftningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 december 1946):
Matz, K. S., kommerseråd.
Sakkunniga, tillkallade enligt samma bemyndigande att överlägga med
utredningsmannen rörande en revision av näringslagstiftningen.
Bohman, G., direktör (Handelskamrarnas nämnd);
Borgström, N. O. G. J., direktör (Sveriges köpmannaförbund);
Ericsson, E., köpman (Sveriges köpmannaförbund);
Grundström, H., direktör (Sveriges hantverks- och småindustriorganisation);
Hammarskiöld, S., direktör (Sveriges industriförbund);
Höök, A., affärschef (Kooperativa förbundet);
Köhler, N., advokat (Kooperativa förbundet);
Kördel, E. R., direktör (Sveriges grossistförbund);
Lövgren, N., direktör (Handelskamrarnas nämnd);
Nilsson, G. G., glasmästare (Sveriges hantverks- och småindustriorganisation)
;
Rising, G., direktör (Svenska handelsagenters förening);
Sandström, S.-E., direktör (Sveriges grossistförbund) ;
Sjöman, E., advokat (Svenska handelsagenters förening);
Thorburn, R., direktör (Handelskamrarnas nämnd).
Lokal: Storkyrkobrinken 4"; tel. 20 36 93.
Direktiven för utredningen, se 1947: I H 36.
Under hösten 1956 har arbetet på en lagstiftning om kringföringshandel
och tillfällighetsförsäljning återupptagits och under utredningsmannens ledning
behandlats av en mindre delegation bland de tillkallade sakkunniga,
och vissa förslag till en lagstiftning i ämnet har uppgjorts.
Utredningen har under år 1956 hållit 5 sammanträden.
Utredningsmannen har avgivit utlåtande i vissa till honom remitterade
ärenden.
Utredningens resultat skall redovisas i en promemoria den 15 januari
1957. Utredningsmannens uppdrag kommer därmed att vara slutfört.
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 255
15. Dollarexportrådet (1954: I 13; 1955:1 12; 1956: I 16)
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1950 med uppgift att inom
handelsdepartementet biträda vid arbetet med främjande av exporten, särskilt
såvitt angår export mot betalning i dollar:
Geijer, K. A., ordförande i Landsorganisationen, led. av I kamm.;
Grafström, E. O. H., statssekreterare;
von Heidenstam, R. M., kabinettskammarherre;
Joge, S. F., t.f. bankdirektör;
Sahlin, G. J., direktör;
Sohlman, S. R., direktör.
16. Ombud för förhandlingar rörande viss varutrafik
(1955: I 25; 1956: I 23)
Utsedda enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 mars 1954 såsom ombud
för Sverige att förhandla med ombud för norska regeringen rörande åtgärder
för ökning av kapaciteten vid den varutrafik, som över norska västkusthamnar
går till och från Sverige, samt rörande därmed sammanhängande
spörsmål:
Malmfors, N. A. E., generaldirektör;
Belfrage, L. A. L., kabinettssekreterare.
De svenska och norska ombuden har under år 1956 framlagt ett förslag
till avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i
Trondheimsfjorden m. m. Avtalet har godkänts av riksdagen (prop. nr 120/
1956). Ratifikationshandlingarna utväxlades i Oslo den 25 juni 1956.
Såsom resultat av fortsatta överläggningar har träffats överenskommelse
om viss förlängning av giltighetstiden för nyssnämnda avtal. Ändringsförslaget
har godkänts av riksdagen (prop. nr 201/1956, SU 222/1956, Rskr nr
409/1956).
17. Svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt samarbete samt svenska
kommittén för nordiskt ekonomiskt samarbete (1955: 1 26; 1956:1 24)
Delegationen
Utsedda enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 november 1954 att såsom
ombud för Sverige deltaga i arbetet inom ett gemensamt utskott för
nordiskt ekonomiskt samarbete (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november
1954):
Widell, C. G., generaldirektör, ordförande;
Cederwall, G. F. E., statssekreterare;
de Besche, H. W. A., biträdande kabinettssekreterare.
Suppleant:
Grafström, E. O. H., statssekreterare (för Widell).
Kommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 november 1954 och
den 23 februari 1956 att inom handelsdepartementet biträda med samord
-
1H: 17
256
Riksdagsberåttelsen 1957
I H: 17 ning av det interna arbetet med nordiska ekonomiska frågor (se Post- och
Inrikes tidn. den 29 november 1954):
Widell, C. G., generaldirektör, ordförande;
Cederwall, G. F. E., statssekreterare;
de Besche, H. W. A., biträdande kabinettssekreterare;
Gillberg, J., direktör;
Grafström, E. O. H., statssekreterare;
Håkansson, H., direktör;
Kellgren, N. E., sekreterare;
Kördel, E. R., direktör (fr. o. m. den 24 februari 1956);
Leffler, J. O., direktör;
Lemne, C.-G., sekreterare;
Lycke, H., ombudsman;
Settergren, G. C. A., direktör;
Vinell, K. T., envoyé (fr. o. m. den 19 juni 1956).
Experter:
Eriksson, B. A., t.f. kommerseråd;
Fitger, N. F. P., direktör, fil. dr;
Frenne, N. G. H., f. d. direktör;
Hartler, H. M. S., byråchef;
Joge, S. F., t.f. bankdirektör (fr. o. in. den 5 januari 1956);
Lundqvist, N. L., direktör;
Lönngren, D. R., apotekare;
von Oelreich, C.-E. Hj., byrådirektör (fr. o. m. den 8 september 1956);
Sahlin, B. I., kommerseråd;
Sundén, O. R., f. d. statssekreterare, direktör;
Tidal, L. Å., förste taxeringsrevisor;
Wennerslen, P. G., kommerseråd;
önnesjö, K. E. A., byråchef (fr. o. m. den 5 januari 1956).
Huvudsekreterare:
Englund, K. G. Å., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Leuf, N. B., tullkontrollör;
Lundblad, B. O., aktuarie;
Sandström, B. F., byråsekreterare (t. o. m. den 31 december 1956).
Lokal: Storkyrkobrinken 4''; tel. lolkalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 17 34),
rikssamt. växel 23 62 00 (huvudsekreteraren).
Direktiven för delegationen och kommittén, se 1955:1 H 26.
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har under tiden december 1955
—november 1956 hållit 7 sammanträden, varjämte ett 50-tal sammanträden
hållits inom särskilda av utskottet tillsatta specialutskott och inom utskottets
sekretariat. Antalet specialutskott är för närvarande 16 varav 7 tillsatts
under 1956. Samarbetsutskottet har till Nordiska rådets 4:e session i Köpenhamn
den 27 januari—3 februari 1956 för danska, norska och svenska regeringarnas
räkning avlämnat en preliminär rapport rörande utskottets ut
-
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
257
redningsarbete samt dess verksamhet i övrigt under tiden från Nordiska 1 H: 19
rådets 3:e session till början av december 1955. Finland har efter anslutning
till Nordiska rådet vid dess 4:e session under 1956 även blivit representerat
i det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet och deltar i arbetet inom
de flesta av specialutskotten. Samarbetsutskottet beräknas omkring den
1 juli 1957 kunna framlägga en rapport med en samlad plan för en gemensam
nordisk marknad för den del av samhandeln mellan de nordiska länderna
som är föremål för undersökning.
Under tiden december 1955—november 1956 har den svenska delegationen
haft 11 sammanträden och den svenska kommittén 6 sammanträden.
Delegationens och kommitténs verksamhet beräknas fortgå under år 1957.
18. Svenska kommittén för nordiska patent (1956: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 januari 1955 — i
anslutning till Nordiska rådets rekommendation nr 29/1954 — för att deltaga
i arbetet på fortsatt utredning rörande frågan om nordiska patent m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1955):
Bexelius, T. A., justitieombudsman, ordförande;
Lindskog, B. V., generaldirektör;
Settergren, G. C. A., direktör;
von Zweigbergk, Å. C., byråchef.
Experter:
Hermansson, R., lagbyråchef;
Reiland, L. A. G., byråchef (fr. o. m. den 1 februari 1956).
Sekreterare:
Lewin, S., förste byråingenjör (fr. o. m. den 1 februari 1956);
Reiland, L. A. G., byråchef (t. o. m. den 31 januari 1956).
Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00 (sekreteraren).
Direktiven för kommittén, se 1956: I H 25.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 9 sammanträden,
varav 3 tillsammans med motsvarande danska, finska och norska
kommittéer. Därjämte har ett för kommittéerna gemensamt arbetsutskott
sammanträtt 1 gång.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
19. 1955 års idrotts- och friluftsutredning (1956: I 26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 mars 1955 för att
verkställa utredning och avge förslag beträffande formerna för statens ekonomiska
stöd åt idrott och friluftsliv (se Post- och Inrikes tidn. den 28
april 1955):
Ericsson, Y. A. R., kanslichef, ordförande;
Henrikson, C. T., stadssekreterare, f. d. riksdagsman;
Jansson, K. A., rektor;
Richardson, K.-U., lantbrukare;
17 Bihang Ull riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
258
Riksdagsberättelsen 1957
I H: 19 Wiklund, T. K. E., överste, verkställande direktör i Sveriges riksidrottsförbund.
Expert:
Lindenbaum, G. M., förste kanslisekreterare.
Sekreterare:
Nordqvist, B. R. B., kanslichef.
Lokal; Statens handels- och industrikonimission, Linnégatan 87; tel. lokalsamt.
växel 22 86 60, rikssamt. växel 22 86 80 (ordföranden); Stockholms
stads överförmyndarnämnd, Rådhuset; tel. växel 22 20 60 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: I H 26.
Utredningen har under tiden december 1955—15 november 1956 hållit 7
sammanträden under tillhopa 14 sammanträdesdagar och under 3 dagar
företagit en studieresa i Skåne. Överläggningar har hållits med representanter
för idrottens och friluftslivets organisationer. Utredningens sekreterare
har därjämte närvarit vid en av skolöverstyrelsen i Vålådalen anordnad
konferens rörande ungdomsfrågor. Yttrande har avgivits över ett av
1954 års nöjesskatteutredning avgivet förslag beträffande vissa ändringar
i nöjesbeskattningen m. m.
Utredningens arbete beräknas kunna slutföras i början av år 1957.
20. 1955 års oljelagringskommitté (1956: I 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 september 1955
för att efter överläggningar med oljebranschen och övriga berörda grenar
av näringslivet framlägga förslag rörande den fortsatta lagringen av oljeprodukter
(se Post- och Inrikes tidn. den 4 oktober 1955):
Holmgren. H. K. H., regeringsråd, ordförande;
Bergstrand, K. H. G:son, direktör;
Eriksson, J. E., direktör, led. av I kamm.;
Lindstedt, A., kommerseråd;
Qvistgaard, J. H., generaldirektör;
Werner, D. R. E., direktör;
Ågren, P. H. W., direktör;
önnesjö, K. E. A., byråchef.
Experter:
von Bahr, C. V. F., direktör (fr. o. in. den 17 mars 1956);
Bergman, S. G. A., docent (fr. o. m. den 17 mars 1956);
Holmström, F. P. F., förrådschef (fr. o. m. den 17 mars 1956);
Lundmark, N. A. J., byrådirektör;
Lundvik, C. U. V., hovrättsassessor;
Seger, E. W., direktör (fr. o. m. den 17 mars 1956);
Silfverstolpe, H. H. M. W„ budgetsekreterare (fr. o. m. den 24 februari
1956).
Sekreterare:
Wennerberg, A. H., kamrerare.
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
259
Biträdande sekreterare: I II: 21
Blom, S. T. L., amanuens (t. o. in. den 31 januari 1956).
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 15 17),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för kommittén, se 1956: I H 28.
Kommittén har under tiden 15 november 1955—15 november 1956 hållit 14
sammanträden. Ett arbetsutskott samt inom kommittén för beredningen av
särskilda frågor bildade underkommittéer har under samma tid haft inalles
41 sammanträden.
Kommittén har avgivit ett den 21 december 1956 dagtecknat betänkande
benämnt Oljelagring (stencilerat). Härefter återstår vissa avslutande arbeten.
21. 1955 års provinsteaterutredning (utredning rörande den statsunderstödda
teaterverksamheten i landsorten; 1956: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 september 1955 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den statsunderstödda
teaterverksamheten i landsorten (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober
1955):
Sehlstedt, O. A., chefredaktör, led. av II kamm., ordförande;
Lindvall, H., direktör (fr. o. in. den 6 april 1956);
Lyberg, F., byråchef;
Torsslow, S. O., förste regissör, fil. dr.
Experter:
Elmgren, A. F., direktör;
Forslund, E. A. S., pol. mag.;
Lundkvist, K. R., direktör;
Bydgren, G. E. W., redaktör (avliden den 1 december 1956);
Topelius, G. Z., kansliråd.
Sekreterare:
Frithiofson, K., sekreterare (t. o. m. den 7 juni 1956);
Sjölin, Gunnel, t.f. förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 8 juni 1956).
Lokal: Storkyrkobrinken 41; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 16 60),
rikssamt. växel 2362 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I H 29.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—den 11 december 1956
hållit 7 sammanträden, varav ett med representanter för Svenska teaterförbundets
fackorganisation och Svenska musikerförbundet.
Utredningen har företagit en enkät hos stadsteatrarna om bl. a. deras
turnéverksambet under spelåren 1953/54—1955/56, i förväg organiserade
teaterresor till de fasta scenerna samt stadsteatrarnas synpunkter på frågan
om en sådan utvidgning av deras turnéverksamhet, att teaterintresset
i en stor del av landsbygden i södra och mellersta Sverige därigenom kunde
tillgodoses. Vidare har en undersökning gjorts om Operans och Dramatens
turnéverksamhet i landsorten. Kartläggning pågår beträffande dels de tea
-
260
Riksdagsberättelsen 1957
I H: 21 terlokaler, som är disponibla för teaterverksamhet i landsbygden, deras
storlek och standard m. m., dels de turnéföreställningar, som spelåret 1955/
56 getts av Riksteatern, Folkrörelsernas programaktiebolag, Bygdeteaterns
riksorganisation samt Folkets parkers centralorganisation. En mera begränsad
kartläggning har gjorts beträffande hösten 1956 givna turnéföreställningar.
Uppgifter har inhämtats från berörda organisationer om deras tillkomst
och utveckling från verksamhetens början samt om det samarbete,
som i olika avseenden förekommit mellan organisationerna.
Utredningen har avgivit yttrande över 1954 års nöjesskatteutrednings betänkande
med förslag till vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. (SOU
1956: 23).
Utredningsarbetet beräknas icke kunna bli slutfört under år 1957.
22. Utredning rörande beredskapslagring av traktorbränsle
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 oktober 1955 för att
inom handelsdepartementet förutsättningslöst utreda möjligheterna att
åstadkomma en tillfredsställande beredskapslagring av drivmedel för jordbrukstraktorer
och därvid särskilt genom förhandlingar med jordbrukets
organisationer utröna betingelserna för dessas medverkan i fråga om dylik
lagringsverksamhet:
Engelstedt, E. C. E., f. d. statssekreterare, direktör (fr. o. m. den 26 augusti
1956).
Lokal: Vegetebolagen, Kungsgatan 9; tel. 22 96 00.
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
23. Sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av gällande
bestämmelser om tillsyn å fartyg m. in.
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1956 med
uppdrag att verkställa översyn om gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg
samt inkomma med de förslag, vartill översynen må giva anledning (se
Post- och Inrikes tidn. den 23 januari 1956):
Borg, B. L., sjöfartsråd;
Olsén, E. G. B., hovrättsassessor.
Sekreterare:
Melin, G. L., byråsekreterare (fr. o. in. den 1 september 1956).
Lokal: Sjöfartsstyrelsen; tel. växel 63 13 00, ankn. 316 (sekreteraren).
Särskilda direktiv har ej meddelats.
De sakkunniga har under tiden februari—november 1956 hållit 7 sammanträden,
därvid även kontakter tagits med representanter för Sveriges
redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete tidigast under år 1957.
261
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
24. Svenska delegationen för nordiskt samarbete rörande atomforskningen I JJ; 25
och atomenergiens fredliga användning
Utsedda enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 att såsom
ombud för Sverige deltaga i arbetet inom det gemensamma utskott för nordiskt
samarbete rörande atomforskningen och atomenergiens fredliga användning,
om vars inrättande Nordiska rådet hemställt i sin vid sessionen
i Köpenhamn den 27 januari—den 3 februari 1956 antagna rekommendation
nr 21 (se Post- och Inrikes tidn. den 22 oktober 1956):
Lange, N. G., statsråd, led. av I kamin., ordförande;
Bengtson, T. S., redaktör, led. av I kamm.;
Ohlon, S. J. E., f. d. rektor, led. av I kamm.;
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm.;
Skoglund, J. M., hemmansägare, förste vice talman, led. av II kamm.
Sekreterare:
Håkansson, H. E. V., fil. lic.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1867),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Nordiska samordningsutskottet för atomfrågor har under tiden intill den
1 december 1956 hållit 1 sammanträde.
Delegationens verksamhet kommer att fortgå under år 1957.
25. Utredning för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att företaga
översyn och samordning av det statliga kreditstödet åt hantverk och
småindustri eller därmed jämförlig företagsamhet (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 juni 1956);
Söderlund, S. Y., expeditionschef.
Experter:
Bergqvist, Ä. J. T., bankdirektör;
Borggren, H. G., bankokommissarie;
Danielsson, I. V., fabrikör;
Johansson, B. R., byråchef hos arbetsmarknadsstyrelsen;
Johansson, K.-E., direktör i Jämtlands läns företagareförening, civilingenjör;
Löfberg,
K. A., förste revisor.
Sekreterare:
von Wachenfeldt, G. F., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 12 juni 1956).
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1506),
rikssamt. växel 23 62 00 (utredningsmannen); Kommerskollegium, tel. växel
22 36 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 1
juni 1956):
fttatsmakterna har på olika sätt beaktat önskemålet om särskilda stödformer för
kredit åt hantverk och småindustri samt därmed jämförliga företag. Sålunda finns
262
Riksdagsberättelsen 1957
I H: 25 S(“dan 1910 statens hantverkslånefond och 1941 bildades fonden för hantverks- och
småindustrikredit. Av större reell betydelse är den långivning med statsmedel
som sedan slutet av 1930-talet sker över de olika företagareföreningarna. Sedan
budgetåret 1954/55 avsättes statsmedel genom anslag till fonden för lån till företagareföreningar
m. fl. Föreningarna erhåller medel för sin utlåning genom lån
ur fonden. År 1954 tillkom systemet med statlig garanti för lån, benämnda industrigarantilån,
vilket utgör grunden för en jämförelsevis omfattande långivning.
För dessa olika stödformer gäller i hög grad skiftande regler. Sålunda beslutar
kommerskollegium om lån ur hantverkslånefonden, medan styrelserna för
berörda riksbankskontor i samråd med styrelserna för särskilda garantiföreningar
beslutar om lån från fonden för hantverks- och småindustrikredit. Företagareföreningarna
beslutar var för sig om de statsmedel, som ställts till deras förfogande
för långivning. För utlämnande av lån över viss storlek erfordras dock
Ivungl. Maj :ts medgivande. Statlig garanti i samband med industrigarantilånen
beslutas av Kungl. Maj:t efter beredning av lokalorgan, som utgöres av antingen
företagareförening eller riksbankskontor.
Skillnader mellan de nuvarande låneformerna finns också beträffande säkerhetskraven.
För lån från fonderna ställes nämligen tämligen höga anspråk på säkerheter,
medan vid andra former större risker anses böra få tagas. Ytterligare
må nämnas, att pantvården är ordnad på olika sätt vid de skilda låneformerna.
Även i fråga om räntan föreligger skiljaktigheter.
Under senare år har de äldre lånefonderna kommit att spela en alltmer underordnad
roll, medan utlåningen genom företagareföreningarna och med kreditgaranti
fått allt större omfattning.
Vid anmälan den 4 januari i år av frågor under tionde huvudtiteln framhöll jag
under punkten om täckande av förluster i anledning av ifrågavarande statliga lånegarantier
att lånegarantigivningen ännu så länge borde anses som en försöksverksamhet
och att vissa därmed sammanhängande spörsmål, som i och för sig
förtjänade att utredas, i avvaktan på närmare erfarenheter av lånegarantisystemets
tillämpning i praktiken, tills vidare ej upptagits till närmare övervägande.
Den tid, under vilken dylika erfarenheter kunnat inhämtas, vore visserligen för
knapp för att en allsidig och uttömmande bild av systemets verkningar nu skulle
kunna erhållas, men med hänsyn till den betydelse, riksdagen tillmätt vissa av
de antydda, ännu icke slutligt prövade frågorna — särskilt frågorna angående en
önskvärd samordning av de olika statliga stödformerna samt rörande viss decentralisering
av garantigivningen — ämnade jag dock under våren 1956 för Kungl.
Maj:t framlägga förslag om en särskild utredning i ämnet. Utan avbidan på utredningens
slutförande hade jag för avsikt överväga om icke den centrala handläggningen
av dessa ärenden möjligen redan vid halvårsskiftet 1956 kunde överflyttas
till kommerskollegium. Ärendena i fråga hade nämligen visat sig rätt
tyngande på departementsplanet och kommerskollegium torde ha förutsättningar
att ägna desamma en sakkunnig och omsorgsfull behandling.
Kungl. Maj:t har förut i dag fattat beslut, som innebär att den centrala handläggningen
av lånegarantiärendena överföres till kommerskollegium fr. o. m. den
1 januari 1957.
Som framgår av det anförda föreligger på ifrågavarande område en betydande
splittring. Vidare är uppenbart att vissa av ifrågavarande stödformer under senare
tid förlorat i betydelse. I detta läge finns därför anledning att företaga en översyn
av verksamheten.
En första uppgift vid utredningen bör vara att precisera det syfte som verksamheten
i dess olika grenar avser att tillgodose. Härvid bör observeras att de äldre
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 263
stödformerna i allmänhet tillskapats för att rent allmänt stödja hantverk och små- I Jfc 26
industri. De numera mest betydelsefulla låneformerna — företagareföreningarnas
utlåning och industrigarantilånen — har därjämte som ett ändamål att särskilt
stödja statsmakternas strävanden att få till stånd ökad industriell verksamhet i
de delar av landet där detta anses angeläget för att motverka befolkningsutflyttning
eller arbetslöshet. — Vid utredningen bör vidare beaktas, att det statliga
kreditstödet icke skall avse att ersätta ordinarie kreditverksamhet, utan vara
begränsat till sådana krediter, vilka icke eljest kan erhållas i bank eller annan
kreditinrättning. Det bör för övrigt erinras att fr. o. m. innevarande år bankaktiebolag
erhållit vissa möjligheter att till småföretagare utlämna förtroendekredit
utan särskild säkerhet.
Efter klarläggandet av syftemålet med det statliga kreditstödet torde böra bedömas
i vad mån stödformerna kan samordnas. Utredningens riktpunkt bör därvid
vara att i möjlig mån nedbringa antalet låneformer samt att få till stånd enhetlighet.
I detta sammanhang bör ock övervägas de administrativa formerna för
handläggningen av dessa ärenden. Därvid bör uppmärksammas att det för en kreditverksamhet,
som till övervägande del innebär ett påtagligt risktagande, kan
vara fördelaktigt med nära medverkan av organ med god lokal orientering. Av
vikt är också att handläggningsformerna blir enkla och smidiga samt att avgörande
kan ske utan onödig tidsutdräkt. Skäl kan alltså föreligga för att beslut om
stöd i viss omfattning skall kunna fattas av lokalt organ. Från dessa utgångspunkter
— och med hänsyn jämväl till den faktiska utvecklingen av de olika stödformerna
— synes mig naturligt att i första hand överväga huruvida den åsyftade
samordningen kan ske genom en koncentration till företagareföreningarnas låneverksamhet
och industrigarantilånen. Självfallet bör därvid utredningen pröva
de jämkningar i gränsdragningen mellan området för dessa stödformer som kan
vara påkallade. I sammanhanget kan det vara lämpligt att utredningen allmänt
ägnar uppmärksamhet åt företagareföreningarnas hittillsvarande verksamhet för
långivning.
Vissa med den statliga lånegarantigivningen speciellt sammanhängande spörsmål,
till vilka ännu icke slutlig ställning tagits, bör upptagas till prövning mot
bakgrunden av numera vunna erfarenheter om garantisystemets funktion. Bl. a.
bör vid utredningen övervägas frågorna om ställande av säkerheter vid garantilån
samt hur vården av ställda panter i samband med dessa lån lämpligast bör
organiseras. Även frågan om hur räntans storlek bestämmes bör upptagas. Likaså
bör utredningen undersöka kreditpolitiska åtgärders inverkan på de faktiska möjligheterna
att erhålla industrigarantilån.
Om utredningen finner, att vissa fonders verksamhet bör upphöra, skall förslag
framläggas om hur avvecklingen lämpligen bör ske. 1
Det bör vara utredningen obetaget att pröva och avgiva förslag jämväl beträffande
övriga med denna kreditstödjande verksamhet sammanhängande spörsmål
av teknisk eller annan karaktär, vilka utredningen uppmärksammar vid fullgörandet
av sitt uppdrag.
Utredningsmannen har intill den 15 november 1956 hållit 1 sammanträde
om 3 dagar med experterna.
Utredningen beräknas fortsätta under år 1957.
26. 1956 års krigsmaterielutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att
verkställa undersökning angående möjligheterna att utvidga lagstiftningen
264
Riksdagsberättelsen 1957
I H: 26 rörande kontroll å krigsmaterieltillverkningen in. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 20 juni 1956):
Hagbergh, C. E., justitieråd, ordförande;
Hamnström, C. A. J., krigsmaterielinspektör, överste;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamin.
Sekreterare:
Hasslev, N.-O. F., t.f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00 (ankn. 1521), rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 1
juni 1956):
Såsom framgår av denna redogörelse är såväl tillverkning och viss försäljning
inom landet som export av krigsmateriel beroende av tillstånd, varjämte en särskild
kontrollmyndighet, krigsmaterielinspektionen — med en krigsmaterielinspektör
— inrättats inom handelsdepartementet. Däremot omfattar de nu gällande bestämmelserna
om skyldighet att inhämta tillstånd exempelvis icke försäljning till
utländska köpare av tillverkningslicenser för krigsmateriel från sådana svenska
företag, som har medgivits tillverka krigsmateriel, och ej heller medverkan från
svenska företags sida vid uppförande av krigsmaterielfabriker utomlands.
Betydelsen av att man i vårt land — liksom i flertalet andra länder — utövar
kontroll över krigsmaterieltillverkningen torde inte närmare behöva motiveras.
Särskilt exporten av krigsmateriel är ofta förknippad med sådana problem av
politisk art, att en prövning från statens sida framstår som nödvändig.
Frågan om utformningen av kontrollen har nyligen aktualiserats. Med anledning
av en interpellation i riksdagens första kammare rörande bl. a. svenskt deltagande
i uppförande av en vapenfabrik utomlands framhöll statsministern i sitt
svar i kammaren den 25 april 1956, att en skärpning av vår politik på detta område
borde övervägas och en utredning härom verkställas.
Den antydda utredningen bör nu komma till stånd. Härvid bör undersökas vilka
möjligheter som föreligger att genom utvidgad lagstiftning ge staten befogenhet
att inverka på sådan verksamhet inom krigsmaterielområdet i vidsträckt mening,
som för närvarande icke är underkastad kontroll. I detta sammanhang bör
beaktas, att en tillverkning inom landet av krigsmateriel är av betydelse för det
svenska försvaret och vår beredskap, men att en verksamhet, som syftar till att
underlätta krigsmaterieltillverkning utomlands, är av avsevärt mindre betydelse.
Möjligheterna att låta försäljning till utlandet av uppfinning av krigsmateriel eller
metod för framställning av sådan materiel bli beroende av särskilt tillstånd —
på samma sätt som nu gäller för export av krigsmateriel — bör prövas. Vidare
bör undersökas förutsättningarna för att genom lagstiftning reglera svenska företags
medverkan i övrigt på olika sätt — uppgörande av ritningar, byggande och
igångsättande av anläggningar, leveranser av utrustning m. m. _ vid tillverkning
av krigsmateriel utomlands.
Utredningen, som under år 1956 hållit 2 sammanträden, beräknas slutföra
sitt arbete under år 1957.
27. Sjöbefälsutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att
verkställa utredning och avge förslag rörande sjöbefälsutbildningens orga
-
265
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
nisation och vissa därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes J[ H: 27
tidn. den 6 juli 1956):
Widell, G. A., landshövding, ordförande;
Andersson, E. G., sjukkassedirektör, led. av I kamm.;
Lindencrona, G., sjöfartsråd;
Orring, J. A., undervisningsråd;
Strömberg, A. E., rektor.
Experter:
Berg, Ä. G. J., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 13 september 1956);
Bååw, Hj., redaktör (fr. o. in. den 14 juli 1956);
Edenberg, W., kommendörkapten (fr. o. in. den 22 september 1956);
Forssblad, D., sjökapten (fr. o. in. den 14 juli 1956);
Josephson, K. O., byråchef (fr. o. in. den 22 september 1956);
Lycke, H., ombudsman (fr. o. in. den 14 juli 1956);
Sörman, R., skeppsredare, generalkonsul (fr. o. m. den 14 juli 1956);
Åkesson, N. H., direktör, sjökapten (fr. o. in. den 14 juli 1956).
Lokal: Sjöfartsstyrelsen; tel. växel 63 13 00, ankn. 221, (förste byråsekreterare
Berg).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 1
juni 1956):
Sjöbefälsutbildningen i vårt land försiggår vid fem olika sjöbefälsskolor, belägna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. Utbildningen är
uppdelad på en nautisk linje för fartygsbefäl och en maskinteknisk linje för maskinbefäl.
Inom den nautiska linjen avläggs styrmans- och sjökaptensexamen;
inom den maskintekniska maskintekniker- och sjöingenjörsexamen. Inom vardera
linjen bedrivs dessutom lägre undervisning, syftande till utbildning av befäl å
mindre fartyg, som trafikerar Sverige närliggande farvatten — östersjö- och nordsjöskeppare
respektive maskinister. Skolan i Kalmar meddelar på den maskintekniska
linjen endast lägre undervisning.
Den normala studietiden för styrmans- och maskinteknikerexamen utgör — inklusive
en icke obligatorisk förberedande klass om en termins lärokurs — ett och
ett halvt år. För sjökaptens-och sjöingenjörsexamen tillkommer ytterligare ett läsår.
Den lägre utbildningen kräver betydligt kortare studietid, 10 veckor för östersjöskeppare
och ytterligare 12 veckor för nordsjöskeppare samt 16 veckor för maskinister.
För inträde i sjöbefälsskola fordras med avseende på teoretiska förutsättningar
i princip blott de kunskaper som inhämtas i folkskolan, ehuru det i
styrmans- och sjökaptensklasserna är tämligen vanligt att eleverna avlagt realexamen.
Utbildning av sjöfolk sker jämväl vid sjömansskolor, knutna till yrkesskolorna
i Stockholm, Göteborg, Kalmar och Visby. Kurserna vid dessa skolor, som omfattar
cirka fem månader, är huvudsakligen inriktade på praktisk yrkesundervisning,
men vissa teoretiska ämnen, såsom svenska, matematik, navigation och maskinlära,
förekommer också. Sjömansskolorna är icke samordnade med sjöbefälsskolorna.
Utbildning i sjömansskola får dock enligt vissa regler tillgodoräknas såsom
sådan praktisk tjänstgöring som krävs för inträde i sjöbefälsskola
Nämnas må ock att en del rederier anordnar viss utbildning av befälsaspiranter
ombord å fartyg under ledning av aktivt befäl.
Sjöbefälsskolorna drives med statsmedel men skolbyggnaderna tillliandahålles
och underhålles av vederbörande kommuner, överstyrelse för sjöbefälsskolorna
är sedan den 1 januari 1950 sjöfartsstyrelscn. Dessförinnan hade kommerskolle
-
266
Riksdagsberättelsen 1957
I Hl 27 gium överinseendet över dessa skolor. Sjömansskolorna står under tillsyn av överstyrelsen
för yrkesutbildning.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade dåvarande departementschefen
den 6 juli 1943 sakkunniga att verkställa utredning och avge förslag rörande utbildningen
av fartygs- och maskinbefäl för handelsflottan (1943 års sjöbefälssakkunniga).
Den 11 februari 1946 uppdrogs åt de sakkunniga att utreda även med
sjöbefälsutbildningen sammanhängande frågor om utbildningens organisation. De
sakkunniga avlämnade den 30 april 1947 betänkande med förslag i ämnet (SOU
1947:31).
Enligt förslaget — som icke var enhälligt — borde i effektiviserings- och besparingssyfte
en grundlig omorganisation av utbildningen ske. Sålunda föreslogs
att den högre utbildningen skulle äga rum i skilda skolor för den nautiska och för
den maskintekniska linjen. Den högre nautiska undervisningen föreslogs bli centraliserad
till en skola i Göteborg, medan den högre maskintekniska undervisningen
skulle ske vid sjömaskinfackskolor, anslutna till de tekniska läroverken i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Den lägre sjöbefälsutbildningen skulle överföras
till yrkesskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. De sakkunniga
framlade härutöver vissa förslag i fråga om själva utbildningen, såväl den
teoretiska som den praktiska.
Förslaget remissbehandlades i vanlig ordning, varvid förslaget blev föremål för
delade meningar. Kommerskollegium framlade i sitt yttrande en plan för reformer
på den dittillsvarande organisationens grund.
Vid anmälan av anslagen till sjöbefälsundervisningen för budgetåret 1949/50
(prop. 1; X ht; p. 17) uttalade dåvarande departementschefen att han, ehuru vissa
skäl syntes tala för en omläggning av sjöbefälsutbildningen efter de linjer, som
uppdragits i det av de sjöbefälssakkunniga framlagda förslaget, av statsfinansiella
skäl icke ansåg sig då kunna upptaga förslaget till prövning på grund av
storleksordningen av de med omläggningen förenade kostnaderna. Därefter genomfördes
under åren 1950—53 i huvudsaklig överensstämmelse med kommerskollegiets
förslag en effektivisering och modernisering av den teoretiska utbildningen,
varvid bl. a. de förberedande klasserna för den högre utbildningen infördes.
Ny stadga för sjöbefälsskolorna och nya undervisningsplaner fastställdes 1953.
Vid anmälan av anslagsfrågorna för sjöbefälsskolorna för budgetåret 1956/57
(prop. 1; X ht; p. 54) erinrade jag om de sjöbefälssakkunnigas organisationsförslag
och uttalade — utan att därmed ta ställning till förslaget — att jag fann
vissa av dess grundtankar beaktansvärda och att jag ämnade ta upp det till ytterligare
övervägande. Detta föranledde statsutskottet att uttala (uti. nr 10) att utskottet
förutsatte, att Kungl. Maj:t utan onödig tidsutdräkt skulle låta slutföra de
ytterligare undersökningar, som förslaget påkallade, och för riksdagen framlägga
förslag i ämnet.
I skrivelser den 21 januari och den 20 mars 1956 har Svenska maskinbefälsförbundet
hemställt att frågan om maskinbefälsutbildningens särskiljande från fartygsbefälsutbildningen
måtte göras till föremål för snar utredning. Förbundet har
därvid framhållit att den av 1943 års sakkunniga föreslagna omläggningen av utbildningen
skulle vara till båtnad icke blott för maskinbefälsutbildningen utan
även för landet i dess helhet. En samordning av sagda utbildning med den likartade
undervisningen vid de tekniska läroverken måste enligt förbundets mening
leda till rätt väsentliga besparingar. Förbundet har emellertid även framhållit
möjligheten att centralisera laboratorieundervisningen för att därigenom få
tillgång till fullgod laboratorieutrustning, något som kräver relativt stora kapitalinsatser.
I samband därmed har man som ett alternativ i organisationshänseende
satt i fråga om icke hela maskinbefälsundervisningen borde centraliseras till
en enda skola. En sådan åtgärd skulle enligt förbundets mening ge ökade möjligheter
att till undervisningen binda lämpliga lärarkrafter. Förbundet har an
-
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 267
hållit att (ten blivande utredningen måtte få i uppdrag att pröva även tanken på J j[: 07
en centralisering till en enda skola.
Sveriges fartygsbefälsförening har i skrivelse den 3 februari 1956 uttalat att utbildningen
av fartygsbefälet icke motsvarar vad som rimligen kan krävas. Föreningen
hemställer, att sådana åtgärder måtte vidtagas som bringar utbildningen
i jämnhöjd med utvecklingen. Vid skrivelsen har föreningen fogat ett förslag till
förbättrad utbildning av fartygsbefälet. Förslaget innebär bl. a. att vissa nya ämnen
införes i undervisningen och att andra ämnen utökas. Enligt förslaget skall
sjökaptensklassen förlängas med ett år till två år, vilket föreningen anser nödvändigt
för att eleverna skall kunna bibringas det mått av allmänbildning och specialkunskaper
som erfordras för att som befälhavare föra och ta ansvaret för den
tekniskt, ekonomiskt och socialt komplicerade värld som ett fartyg utgör. Föreningen
motsätter sig icke en minskning av antalet läroanstalter, försåvitt de besparingar
som därigenom kan uppnås användes till en förbättrad ordning vid de
kvarstående skolorna.
Med hänsyn till vad som sålunda förekommit synes det angeläget att frågan
om sjöbefälsutbildningens framtida innehåll och organisation snarast upptas till
slutlig prövning. Detta kan emellertid, då så lång tid förflutit sedan 1943 års sakkunniga
avgav sitt betänkande och i betraktande av den utveckling som sjöfartsnäringen
sedan dess undergått, icke ske utan ytterligare utredning. Jag förordar
därför att en sådan utredning nu kommer till stånd.
Utredningsarbetet bör i första hand sikta till att häva eller minska den nuvarande
splittringen av undervisningen på fem olika skolenheter. Det bör undersökas
vilka fördelar i form av effektivisering av undervisningen m. m., som kan
vinnas genom att utbildningen antingen centraliseras eller överföres till skolformer,
där det förekommer undervisning som är likartad med sjöbefälsundervisning.
Härvid är det naturligt att utnyttja de resultat, som 1943 års sakkunniga
uppnådde, och pröva den av dem förordade organisationen med en enda skola för
högre fartygsbefälsutbildning samt överförande av den högre maskinbefälsutbildningen
till de tekniska läroverken och den lägre utbildningen till yrkesskolorna.
Jämväl den av maskinbefälsförbundet framkastade tanken att koncentrera även
den högre maskinbefälsutbildningen till en enda skola bör undersökas. Om en sådan
koncentration av båda de högre utbildningslinjerna anses lämplig, kan en
tänkbar utväg vara att sammanföra dessa båda linjer till en central skola. Utredningen
bör emellertid icke vara bunden vid nämnda alternativ; skulle det befinnas
olämpligt att genomföra de angivna förslagen, bör möjligheter till en mera begränsad
koncentration, exempelvis till tre skolor, övervägas. Synnerligen angeläget
är att vid prövningen av de olika vägar, som här antytts, uppmärksamheten är riktad
därpå vilka verkningar en ändrad organisation av sjöbefälsutbildningen kan
få på rekryteringen av sjöbefälet.
Ställningstagandet till organisationsformen kräver självfallet kännedom om kostnaderna,
såväl engångsutgifterna som årskostnaderna, för de olika alternativen.
Utredningen bör därför utföra preliminära kostnadsberäkningar icke blott för det
alternativ som förordas utan även för annat alternativ som kan närmast anses
komma i fråga. Därest frågans lösning kräver om- eller nybyggnad av skolhus,
kan det vara lämpligt upptaga förberedande förhandlingar med vederbörande
kommunala myndigheter för att undersöka möjligheterna att genomföra det erforderliga
byggnadsarbetet. Byggnadsfrågorna bör även dryftas med byggnadsstyrelsen.
Liknande förhandlingar kan även böra upptas med huvudmännen för
de skolor, dit sjöbefälsutbildning kan ifrågasättas överförd. Det är givetvis önskvärt
att man kan undvika att organisationsiindringar leder till att statsanslag eller
statsbidrag påkallas för ny- eller ombyggnad.
1 nära samband med organisationsfrågorna står de av fartygsbefälsföreningen
aktualiserade spörsmålen om undervisningsplanernas innehåll och utbildningsti
-
268
Riksdagsberättelsen 1957
I H: 97 dens längd. Det förefaller antagligt att ytterligare något eller några ämnen bör
införas på undervisningsschemat och att undervisningen i vissa redan förekommande
ämnen behöver utökas och moderniseras. Erinras må om den utveckling
som under senare tid ägt rum och som under den närmaste framtiden kan väntas
i fråga om hjälpmedlen för navigationen och på det maskintekniska området. Vidare
kan framhållas behovet av någon utbildning i arbetsledandets psykologi och
praktiska utförande. Jämväl synes hänsyn böra tagas till att rekryteringen kan
påverkas genom att undervisningen anordnas så att sjöbefälets möjligheter att
— då så tarvas av åldersskäl eller liknande grunder — erhålla anställning i land
ökas. Möjligheterna till praktiska övningar under utbildningen bör ägnas uppmärksamhet.
Den utökning av undervisningen, som kan finnas erforderlig, synes
böra äga rum utan att utbildningstiden förlängs. Det är därför skäl överväga, om
icke undervisningen nu innehåller stoff som kan utmönstras, så att de nya ämnena
kan beredas plats på schemat inom den nuvarande tidsramen.
Särskilt bör prövas huruvida någon del av de kunskaper, som för närvarande
inhämtas vid sjöbefälsskolorna, kan delges eleverna under den praktiska och
teoretiska utbildning, som föregår inträde i sjöbefälsskola. Detta aktualiserar
spörsmålet om vilka fordringar som skall ställas för tillträde till sjöbefälsundervisningen.
Här bör undersökas vilka möjligheter till praktisk och teoretisk förutbildning
som finns. Särskilt bör sjömansskolornas ställning beaktas. Det synes icke
otänkbart att åtminstone alternativt skapa en utbildningsgång, som från enhetsskola
via sjömansskola samt praktisk utbildning till sjöss och i land leder fram
till sjöbefälsundervisning och i sista hand sjökaptens- resp. sjöingenjörsexamen. I
denna fråga synes kontakt böra tagas med rederinäringen för utrönande av dess
intresse för medverkan i förutbildningen.
Ytterligare många problem uppställer sig i sammanhanget. Flertalet av dessa
är dock av sådan natur att deras övervägande icke nödvändigt behöver sammankopplas
med organisationsfrågans avgörande. Så är exempelvis fallet med utformningen
av befälsförordningen. Jag är medveten om att det är angeläget med en
översyn av denna förordning och finner det i och för sig icke onaturligt att
frågan härom upptas i samband med övervägandet av sjöbefälsskoleorganisationen.
Men med hänsyn till att detta skulle i avsevärd mån fördröja utredningen
torde en dylik översyn icke böra ingå i utredningsuppdraget. Vid utredningsarbetet
bör man kunna utgå från att de olika examina skall ge i stort sett samma
befälskompetens som nu är fallet. Ej heller behöver vid denna utredning prövas
sådana frågor som vilken kompetens och löneställning lärarna skall ha, vilka åtgärder
som bör vidtas i direkt rekryteringsfrämjande syfte, i vad mån stipendier
och annat understöd till sjöbefälselever bör utgå eller om privatister bör medges
rätt att undergå examen. I övrigt torde utredningen dock böra vara oförhindrad
att uppta de frågor som anmäler sig under arbetets gång och är av betydelse för
det slutliga ställningstagandet, försåvitt de kan lösas utan särskild tidsutdräkt.
Vid utredningen torde böra beaktas det arbete som pågår i anledning av Nordiska
rådets rekommendation nr 25/1954 om likställighet för bl. a. nordiskt sjöbefäl
vid anställning å handelsfartyg.
Utredningen har intill utgången av november 1956 hållit 3 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1957.
28. Utredning rörande omständigheterna i samband med professor G. Borgströms
avgång från föreståndarskapet vid Svenska institutet för konserve
ringsforskning
Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 oktober 1956 med
uppdrag att skyndsamt verkställa undersökning rörande omständigheterna i
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 269
samband med professor G. Borgströms avgång från föreståndarskapet vid J JJ;
Svenska institutet för konserveringsforskning (se Post- och Inrikes tidn.
den 14 november 1956):
Söderström, O. A. V., generaldirektör, ordförande;
Danielsen, N., f. d. disponent;
Theorell, A. H. T., professor.
Sekreterare:
Edwall, N. H., t.f. assessor.
Lokal: Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, Storkyrkobrinken
7; tel. 21 67 82 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 19
oktober 1956):
Institutet för konserveringsforskning tillkom genom ett riksdagsbeslut år 1946
med uppgift bl. a. att bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande olika former
för konservering och lagring av livsmedel samt därmed nära sammanhängande
frågor angående tillredning, emballering och dylikt.
Huvudmän för institutet är staten samt en av industriföretag på detta område
bildad stiftelse, Stiftelsen Svensk konserveringsforskning. Verksamheten regleras
genom avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen samt genom stadgar, som fastställes
av Kungl. Maj:t. Det första avtalet ingicks år 1946 och gällde — med vissa ändringar
— till utgången av juni 1956. Förslag till nytt avtal mellan staten och stiftelsen,
avsett att gälla till utgången av juni 1961 underställdes 1956 års riksdag
i propositionen nr 58/1956. Sedan riksdagen bifallit propositionen, har det nya
avtalet trätt i kraft den 1 juli 1956.
Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna handhaves institutets angelägenheter
av en styrelse, vilken består av ordförande och tio ledamöter. Kungl.
Maj:t utser ordförande och fem ledamöter, medan återstående fem ledamöter utses
av stiftelsen. På styrelsen ankommer bl. a. att tillse, att verksamheten vid institutet
utövas enligt de riktlinjer samt motsvarar de ändamål, som angives i gällande
avtal mellan staten och stiftelsen, samt att utse föreståndare för institutet.
Föreståndare vid institutet blev vid dess inrättande fil. dr Georg Borgström. 1
november 1955 beslöt institutets styrelse enhälligt att genom sin ordförande under
hand tillråda Borgström att söka sig en annan anställning. Sedan Borgström
erhållit en befattning i Förenta Staterna, beviljades han i augusti i år på egen
begäran entledigande från föreståndarskapet.
I en skrivelse till styrelsen för institutet den 22 augusti 1956 framhöll jag, att
bakom styrelsens beslut att tillråda Borgström söka sig en annan anställning efter
allt att döma låg en kritisk inställning hos styrelsens medlemmar mot Borgströms
lämplighet för posten som föreståndare, bl. a. i fråga om samarbetet med en del
industrier, som stöder institutet, men icke enbart i detta avseende. Jag framhöll
vidare, att jag var fullt medveten om att det helt ankom på styrelsen att tillsätta
och entlediga föreståndare. Det föreföll mig dock — med hänsyn till den livliga
pressdebatt som uppstått i saken — vara av intresse att de skäl, som föranlett
styrelsen att tillråda Borgström att söka annan anställning, blev närmare preciserade.
Jag utbad mig därför av institutets styrelse en redogörelse för de skäl,
som legat bakom styrelsens berörda beslut.
Styrelsen för institutet bär den 17 oktober 1956 besvarat min skrivelse och däri
inledningsvis erinrat om att föreståndaren för institutet icke är statsanställd och
att Borgströms anställning gällt tills vidare med eu uppsägningstid av sex månader.
Styrelsen har vidare understrukit, alt det helt ankommer på styrelsen att tillsätta
och entlediga föreståndare, varvid styrelsen givetvis bör taga i betraktande
270
Riksdagsberättelsen 1957
I H: *>8 såväl vederbörandes administrativa och organisatoriska egenskaper som hans vetenskapliga
kvalifikationer och förmåga att behandla ekonomiska frågor beträffande
institutet. Ytterligare har styrelsen upplyst, att frågan om föreståndaren hade
aktualiserats därigenom, att det vid sammanträde i styrelsen den 11 november
1955 förelåg separata framställningar från fyra styrelseledamöter med begäran,
att föreståndarfrågan skulle upptagas till behandling på sammanträdet. Med anledning
härav ankom det på styrelsen att avgöra, huruvida ett i fortsättningen fruktbärande
samarbete mellan styrelsen och föreståndaren ansågs vara möjligt på
längre sikt. Av diskussionen, i vilken samtliga styrelseledamöter deltog, framgick
att majoriteten inom styrelsen ansåg, att grunden saknades för ett för institutets
framtida verksamhet fruktbärande samarbete mellan styrelsen och föreståndaren.
Styrelsens enhälliga beslut, om än grundat på olika skäl och synpunkter för
de enskilda ledamöternas vidkommande, för vilka styrelsen ej anser sig kunna
eller böra redogöra, blev därför att uppdraga åt styrelsens ordförande att tillråda
Borgström att söka sig annan befattning.
Vid styrelsens skrivelse är fogade särskilda yttranden av dess ledamöter professor
Adler och överdirektör Hult.
Omständigheterna kring Borgströms avgång från föreståndarskapet vid institutet
för konserveringsforskning har blivit föremål för åtskillig uppmärksamhet och
givit anledning till en diskussion, där även generella ämnen, såsom principen om
forskningens frihet och vetenskapsmännens intresse av tryggad anställning, tagits
upp. Ehuru det i och för sig icke kan anses som överraskande att någon gång vid
ett av de statligt-industriella forskningsinstituten fråga uppkommer om vederbörande
föreståndares lämplighet för sin befattning, är det med hänsyn till det uppseende
Borgströms avgång väckt, ett naturligt önskemål att skälen för institutsstyrelsens
beslut att tillråda Borgström att söka annan anställning blir redovisade.
Det var med hänsyn härtill som jag tillät mig att i skrivelse den 22 augusti 1956
hos styrelsen hemställa om en redogörelse för de skäl, som legat bakom styrelsens
beslut.
Styrelsens svar på min förfrågan är knapphändigt och lämnar icke tillfredsställande
upplysning härom. Under sådana förhållanden finner jag det påkallat, att
genom en särskild utredning söka vinna det syfte, som avsågs med min skrivelse
till styrelsen, nämligen en närmare belysning av omständigheterna i samband
med Borgströms avgång. Ehuru statsmakterna så sent som innevarande år ånyo
prövat frågan om syftet med, omfånget av och formerna för den av institutet bedrivna
verksamheten, bör en sådan utredning vara oförhindrad att i den utsträckning,
som kan påfordras, granska sådana förhållanden som t. ex. uppläggningen
av verksamheten vid institutet och anställningsreglerna för den högre vetenskapliga
personalen vid institutet och framföra de förslag härvidlag, som kan befinnas
motiverade av utredningsarbetet. Härvid må även jämförelse kunna ske med motsvarande
förhållanden vid andra likartade forskningsinstitut.
Den av mig här förordade utredningen torde böra anförtros åt särskilda utredningsmän.
Under november 1956 har hållits 2 sammanträden.
Uppdraget beräknas bli slutfört under början av år 1957.
29. Statliga företrädare vid förhandlingar om båttrafiken i Stockholms skärgård
Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 oktober 1956 för att
deltaga i förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms läns landsting
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 271
rörande frågan hur båttrafiken i Stockholms skärgård bör ordnas (se Post- J Jf; 3()
och Inrikes tidn. den 7 november 1956):
Söderlund, S. Y., expeditionschef, ordförande;
Borg, B. L., sjöfartsråd;
Olsén, E. G. B., hovrättsassessor.
Sekreterare:
Svedberg, N. O., förste revisor (fr. o. in. den 13 november 1956).
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 15 06),
rikssamt. växel 23 62 00 (ordföranden).
Särskilda direktiv har ej meddelats.
Intill den 1 december 1956 har hållits 4 sammanträden.
Förhandlingarna beräknas fortsätta under år 1957.
30. Utredning om översyn av sjöarbetstidslagen
Kungl. Maj :t bemyndigade den 30 november 1956 chefen för handelsdepartementet
att tillkalla en utredningsman för att verkställa översyn av sjöarbetstidslagen.
Utredningsman har icke före utgången av år 1956 blivit utsedd.
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 30
november 1956):
Enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning (allmänna arbetstidslagen)
får den ordinarie arbetstiden, raster oräknade, icke överstiga 48 timmar
i veckan. Den ordinarie arbetstiden vid annat arbete än arbete med regelbunden
skiftindelning får uppgå till högst 9 timmar på ett dygn.
Från den allmänna arbetstidslagens tillämpning undantages skeppstjänst, som
omnämnes i sjöarbetstidslagen. Denna lag, som är utfärdad den 26 augusti 1948
och trädde i kraft den 1 januari 1949, är emellertid icke tillämplig på all skeppstjänst.
Från lagens tillämpning undantages nämligen vissa ombordanställda. Då
det arbete, som hithörande sjömän utför, är att betrakta såsom skeppstjänst, faller
detta arbete därför utanför all arbetstidslagreglering.
Sjöarbetstidslagens reglering av arbetstiden ombord å fartyg är på grund av de
speciella förhållandena avvikande från vad som gäller enligt arbetstidslagstiftningen
i övrigt. Även om principen om åtta timmars arbetsdag är ledande också
i sjöarbetstidslagen, är den där inte utformad på samma sätt som i fråga om arbete
till lands, och undantagen har en vidsträckt omfattning. För tid då fartyg
ligger i hamn och för icke vaktindelad personal, s. k. dagmän, har dock eftersträvats
så stor överensstämmelse som möjligt med arbetstidsförhållandena i land.
Arbetet till sjöss måste i regel bedrivas med regelbunden ehuru annan skiftindelning
än den som i olika fall tillämpas vid arbete i land. En arbetstid till sjöss
om åtta timmar om dygnet betyder att fartyget måste medföra en personalstyrka,
som är tillräcklig för indelning av en del av besättningen i tre skift — s. k. vakter
— enligt trevaktssystemet. Alternativet härtill är huvudsakligen, att arbetet
till sjöss ordnas enligt tvåvaktssystemet. Detta innebär en arbetstid om tolv timmar
om dygnet för en dubbel arbetsstyrka, vilket alltså kan möjliggöra en inbesparing
i förhållande till trevaktssystemet av en tredjedel av viss personal.
Frågan om arbetstiden för sjöfolk bar behandlats även i internationella sammanhang.
Sålunda antog år 1946 Internationella arbetsorganisationen (ILO) konventionen
nr 76 angående löner, arbetstid och bemanning. Vissa ändringar i kon
-
272
Riksdags berättelsen 1957
I II: gQ ventionen beslöts av ILO år 1949, varvid konventionen antogs på nytt i sin helhet
och erhöll nummer 93. Överensstämmelse finnes i väsentliga delar mellan konventionen
och sjöarbetstidslagen.
Frågan om ratificering av konventionen från svensk sida har behandlats senast
vid 1950 och 1952 års riksdagar. Vid båda dessa tillfällen har hinder för en
svensk anslutning till konventionen ansetts föreligga. Hindret hänför sig icke till
konventionens bestämmelser om arbetstid utan till vissa föreskrifter om minimilön
för matroser.
Vid en på kallelse av internationella arbetsbyråns styrelse nyligen i London
avhållen förberedande teknisk sjöfartskonferens behandlades bl. a. frågan om en
allmän revision av konventionen nr 93. Från sjöfolkets håll framlades därvid icke
några förslag om bestämmelser angående kortare arbetstid, medan däremot yrkanden
om längre arbetstid framställdes från redarnas sida. På förslag av de
danska, finska, norska och svenska regeringsrepresentanterna vid konferensen
antog denna mot bl. a. samtliga röster från redarnas sida ett förslag om tillägg
till konventionen av innehåll att medlem, som ratificerar konventionen, må från
ratifikationen utesluta bestämmelserna om de ombordanställdas löner. Den förberedande
konferensens beslut skall underställas den allmänna sjöfartskonferens, som
av internationella arbetsbyråns styrelse planeras äga rum år 1958. Efter förslag
av den förberedande konferensen har arbetsbyråns styrelse beslutat tillsätta en
kommitté med uppgift att undersöka möjligheterna att för 1958 års allmänna sjöfartskonferens
framlägga förslag rörande löner, arbetstid och bemanning, vilket
kan tänkas vara av beskaffenhet att kunna mera allmänt antagas.
Frågan om revision av sjöarbetstidslagen har berörts i olika sammanhang. Sålunda
undersökte utredningen angående aktuella spörsmål berörande det mindre
och medelstora tonnaget i sitt den 18 december 1954 dagtecknade betänkande
(SOU 1955: 2) angående stöd åt ifrågavarande skeppsfart förutsättningarna att
genom en uppmjukning av sjöarbetstidslagens bestämmelser åstadkomma ökad
konkurrenskraft för det medelstora tonnaget. Olika förslag med detta syfte -—
däribland ett förslag avseende sjöarbetstidslagen —• framlades. I anslutning till
detta förslag och däröver avgivna yttranden samt till diskussioner inom handelsdepartementet
med berörda parter upprättades under hand genom departementets
försorg i november 1955 ett förslag till ändringar i sjöarbetstidslagen. Innebörden
i förslaget kan i huvudsak sägas vara, att begreppen fjärrtrafik och närtrafik
skulle ges ändrat innehåll och gränsdragningen mellan fartyg av olika storlek
skulle underkastas vissa jämkningar samt att nya regler skulle meddelas om vederlag.
Intetdera av förslagen bar emellertid lett till lagändring.
Även i det betänkande, som den 1 juli 1956 framlades av utredningen om kortare
arbetstid (SOU 1956: 20 och 21), bär spörsmålet om en översyn av sjöarbetstidslagen
berörts.------ — — —- — -------- ■— ---
1 fråga om sjöarbetstidslagen---- har utredningen föreslagit, att särskilda
sakkunniga erhåller uppdrag att verkställa en översyn av sjöarbetstidslagen i de
hänseenden varom nu vore fråga.
Utlåtanden över utredningens förslag liärutinnan föreligger från ett antal myndigheter
och organisationer, däribland sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening,
Sveriges segelfartygsförening och de ombordanställdas organisationer. Samtliga
remissmyndigheter utom Sveriges redareförening har tillstyrkt förslaget om översyn
av sjöarbetstidslagen. Flera remissinstanser framhåller att anpassningen av
sjöarbetstidslagen till allmänna arbetstidslagen bör ske snarast möjligt. Här torde
därjämte böra nämnas, att sjöfartsstyrelsen till stöd för sin tillstyrkan av förslaget
om översynen åberopat bl. a., att redan nu inom handelsflottan så stor brist
på utbildat befäl och på manskap råder att arbetskraftförsörjningen måste anses
vara ett av näringens allvarligaste problem samt att rekryteringen till sjömansyr
-
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
■IT.)
ket med all sannolikhet skulle, om en förkortning av arbetstiden genomfördes för 1 H: so
alla andra yrkesgrupper, snabbt ytterligare försämras. Styrelsen har framhållit,
att det å andra sidan är nödvändigt att arbetstiden för ombordanställda i möjligaste
mån anpassas efter de speciella förhållanden som råder inom sjöfarten. En
arbetstidsförkortning för denna yrkesgrupp torde därför enligt styrelsens mening
få lösas efter delvis andra principer än dem som kan befinnas lämpliga inom
vissa andra yrkesområden, varvid arbetstidsreglernas betydelse för sjöfartsnäringen
ur internationell synpunkt särskilt borde beaktas. Redareföreningen avstyrker
den ifrågasatta översynen främst av det skälet, att en förkortning av arbetstiden
för de ombordanställda skulle ytterligare öka personalkostnaderna, vilka angives
vara de högsta i Europa, och därmed — särskilt under perioder av nedgång
i konjunkturerna —- i ogynnsam riktning påverka den svenska rederinäringens
internationella konkurrenskraft. I detta sammanhang torde ock böra nämnas att
från vissa håll gjorts gällande bl. a., att lagens bestämmelser om skyldighet för de
ombord anställda att utföra säkerhetstjänst och fullgöra övertidsarbete ej är tillfredsställande,
att svårigheter föreligger för de anställda att utfå avtalsmässig semester
samt att ordningen att viss skeppstjänst helt är undantagen arbetstidslagreglering
ger anledning till erinringar.
Såsom det anförda ger vid handen föreligger nu skiljaktigheter mellan den allmänna
arbetstidslagstiftningen och sjöarbetstidslagen, som på vissa punkter är
betydande. Ett genomförande av det nyligen framlagda förslaget om en förkortning
av arbetstiden till lands leder till än större skiljaktigheter, vilket kan få
vissa verkningar ifråga om rekryteringen till de svenska fartygen. Utöver det nu
antydda problemet har ifrågasatts jämkningar på en rad olika punkter såsom
angående gränsdragningen mellan när- och fjärrtrafik samt mellan fartyg av olika
storlek, skyldigheten att fullgöra säkerhetstjänst och övertidsarbete samt undantaget
från lagens tillämplighetsområde av viss skeppstjänst. Med hänsyn till
det anförda finner jag det motiverat att en översyn av sjöarbetstidslagen nu kommer
till stånd.
Riktpunkten för översynen bör vara att i möjlig mån anpassa sjöarbetstidslagyn
efter den tekniska, ekonomiska och sociala utveckling, som ägt rum sedan lagen
antogs. Å ena sidan bör — såsom statsmakterna i olika sammanhang deklarerat
— sjöarbetstidslagen vara så utformad, att ILO-konventionen om löner, arbetstid
och bemanning kan ratificeras i åtminstone den del densamma avser arbetstid.
Med hänsyn till pågående arbete med revision av nuvarande konvention bör därvid
undersökas möjligheterna att avfatta en ny lag i ämnet så, att den även kan
motsvara vad en kommande konvention kan antagas fordra. Å andra sidan bör
vid utformningen av förslag till ny sjöarbetstidslag hänsyn tagas till föreliggande
ifrågasatta ändringar i den inhemska arbetstidslagstiftningen i övrigt och de återverkningar
på möjligheten att tillgodose sjöfartens behov av arbetskraft, som skiljaktigheter
i arbetstidslagstiftningen till land och till sjöss kan medföra. Vid prövningen
av det nu angivna problemet synes de företagsekonomiska och samhällsekonomiska
verkningarna av jämkningar i fråga om arbetstiden böra belysas och
beaktas. Möjligt är att en ny sjöarbetstidslagstiftning bör göras dispositiv på samma
sätt som föreslagits beträffande övriga arbetstidslagar. Genom en på sådant
sätt uppbyggd sjöarbetstidslag skulle redarnas och de ombordanställdas organisationer
beredas möjlighet att — utan efterföljande underställande för godkännande
av myndighet — avtala om sådana arbetstidsförhållanden, som av dem må anses
vara till gagn för båda parter. Tänkbart härvidlag är bl. a. eu efter skilda farter
reglerad längre arbetstid till sjöss än vad som gäller i fråga om arbetstiden i land,
under förutsättning att de ombordanställda erhåller rimlig gottgörelse i annan
form — t. ex. utvidgad fritid i hamn eller annorlcdes. Vid behandling av spörsmålet
om möjligheten att utvidga fritiden i hamn kommer frågan om tillskapandet
1-S Ilihang till riksdagens protokoll !''.)''>7. 1 samt.
Kiksd agHborättclHcn.
274
Riksdagsberättelsen 1957
l Hl 30 av s- k. landgäng i förgrunden. En tillfredsställande lösning av hithörande frågor
förutsätter främst samverkan mellan berörda parter.
Likaså bör vid översynen uppmärksammas de i det föregående angivna frågorna,
såsom utsträckning av sjöarbetstidslagens tillämplighetsområde, innehållet i begreppen
fjärrtrafik och närtrafik, bestämmelser om vederlag för viss ordinarie
arbetstid, skyldighet att utföra säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
Vid utredningen bör också kunna upptagas andra frågor rörande arbetstid till
sjöss än de här angivna.
Den utredning rörande bemanning av fartyg, som skall verkställas av 1946 års
sjömanskommitté, bör beaktas vid utredningen.
översynen torde böra verkställas av en utredningsman. Till utredningsmannens
disposition för samråd bör ställas en krets av experter från redarnas och de ombordanställdas
organisationer samt från statens sida.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
275
I In: 2
Inrikesdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Kvacksalveriutredningen (1954:1 19; 1955:1 21; 195&: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 oktober 1950 för
att biträda med översyn av lagen om behörighet att utöva läkarkonsten och
utredning av därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn.
den 20 oktober 1950):
Björkholm, S. H. H., regeringsråd, ordförande;
Bergstrand, K. J. H., professor emeritus;
Netzén, K. G., chefredaktör, led. av II kamm.;
Roos, K. G. B., förste stadsläkare;
Sandström, Ragnhild M. A., folkskollärarinna, led. av II kamm.
Experter:
von Bahr, G. O. A., professor;
Hult, L. H. F. W., docent;
Lindberg, B. J., professor;
Preisler, G., optikermästare;
Silfverskiöld, B. P., docent;
Wohlfart, C. S. S., överläkare.
Sekreterare:
Björkman, L.-E. H., hovrättsråd.
Direktiven för utredningen, se 1951: I In 35.
Utredningen har under tiden december 1955—maj 1956 hållit 8 sammanträden.
Utredningen har den 15 augusti 1956 avgivit betänkande med förslag till
lag om rätt att utöva läkekonsten (SOU 1956: 29). Uppdraget är därmed
slutfört.
2. Donations jordsutredningen (1954: I 20; 1955: I 22; 1956: I 20)
Tillkallad av Kungl. Maj :t den 17 november 1950 för att verkställa av
riksdagen i skrivelse den 5 juli 1947, nr 461, begärd utredning angående
avskaffande av den fortlöpande kontrollen beträffande städernas donationsjord:
Carlesjö,
G. I. A., häradshövding.
Sekreterare:
Bohman, H. Å., förste arkivarie.
Utredningen har den 20 januari 1956 avgivit betänkandet »Städernas donationsjord»
(SOU 1956: 7). Uppdraget är därmed slutfört.
276 Riksdagsberättelsen 1957
I In: 3 Folkhälsoinstitutsutredningen (1954: I 21; 1955: I 23; 1956: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 december 1950 för
att inom inrikesdepartementet biträda med översyn av statens instituts för
folkhälsan arbetsuppgifter och organisation samt därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1951):
Roos, K. G. B., docent, förste stadsläkare, ordförande;
Abramson, E. L., professor;
Andersson, G. L., pappersarbetare, led. av II kamm.;
Forssman, S. P. M„ professor;
Wihlborg, H. H., e. o. byrådirektör.
Experter:
Nydahl, F., laborator;
Rörs, A. J. I., förste kanslisekreterare (fr. o. in. den 1 februari 1956).
Sekreterare:
Rörs, A. J. I., se ovan (t. o. m. den 31 januari 1956);
Fogelberg, B., sekreterare (fr. o. in. den 1 februari t. o. in. den 22 april 1956);
Lingren, G. W., e. o. byrådirektör (fr. o. in. den 23 april 1956).
Biträdande sekreterare:
Linell, S., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 6 april 1956).
Direktiven för utredningen, se 1952: I In 33.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 11
sammanträden.
Utredningen har i oktober 1956 avgivit betänkande med förslag rörande
statens instituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. Betänkandet
kommer att tryckas. Uppdraget är därmed slutfört.
4. 1951 års strålskyddskommitté (1954: I 24; 1955: I 25; 1956: I 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1951 för
att verkställa utredning om radiofysiska institutionens vid karolinska sjukhuset
organisation, tillsynsverksamhet in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den
9 november 1951):
Jacobsson, M. F., f. d. landshövding, ordförande;
Eklund, S., docent;
Helde, M. I., förste strålskyddsinspektör;
Sievert, R. M., professor;
Sundberg, C.-G., lasarettsläkare.
Sekreterare:
Olofsson, G. E., förste kanslisekreterare.
Direktiven för kommittén, se 1952: I In 36.
Kommittén har under tiden den 1 december 1955—den 31 oktober 1956
hållit 5 sammanträden.
Kommittén har i oktober 1956 avgivit betänkande med förslag till strålskyddslagstiftning
samt omorganisation av radiofysiska institutionen (SOU
1956:38). Uppdraget är därmed slutfört.
277
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
5. Sakkunnig för översyn av anslaget till vissa bidrag till lasarett m. m. | In: 7
(1954:1 27; 1955: I 27; 1956: I 24)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 maj 1952 för att med
beaktande av vad statsutskottet vid 1952 års riksdag åberopat och anfört i
utlåtande nr 11, punkten 53, verkställa översyn av anslaget till vissa bidrag
till lasarett in. in.:
Uhlin, K. E., byråchef.
Utredningsmannen har den 28 november 1956 avgivit en slutlig promemoria
i ämnet (stencilerad). Uppdraget är därmed slutfört.
6. Kommunalförbundskommittén (1954: I 33; 1955: I 32; 1956: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 30 december 1952
och den 6 februari 1953 för att verkställa en översyn av lagstiftningen om
kommunalförbund och vissa delar av lagen om ordning och villkor för ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 26 januari 1953).
Fast, J. E. G., möbelsnickare, f. d. riksdagsman, ordförande;
Bergh, K. R., folkskolinspektör, led. av I kamm.;
Humble, E. A. S., direktör i svenska stadsförbundet;
Jacobsson, E. E., hemmansägare, led. av II kamm.;
Larsson, S., direktör i svenska landskommunernas förbund;
Pettersson, J. W., hemmansägare, led. av II kamin.;
Thun, F. V., f. d. poststationsföreståndare, f. d. riksdagsman;
Åkesson, N. O., landssekreterare.
Sekreterare:
Arfvidson, A. I., kammarråd.
Direktiven för kommittén, se 1954: I In 33.
Kommittén har under tiden december 1955—maj 1956 sammanträtt 7 dagar.
Kommittén har den 17 maj 1956 avgivit betänkande, betitlat Kommunalförbund
och indelningsändringar (SOU 1956: 19). Uppdraget är därmed
slutfört.
7. 1955 års utredning om polispersonalens arbetstidsförhållandcn
(1956:1 46)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 februari 1955 för utredning
av polispersonalens arbetstidsförhållanden jämte därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 23 februari 1955):
Djurberg, L. G. H., kanslichef.
Experter:
Lindquist, E. H., sekreterare;
Swensson, N. H., polismästare;
Svärd, H. E., ombudsman;
278
Riksdag sberättelsen 1957
I In: 7 Tengroth, K.-E., direktör;
Waesterberg, L. B., landsfiskal.
Sekreterare:
Jirstam, B. H. L., e. o. byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 46.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—den 11 augusti 1956
hållit 7 sammanträden omfattande tillhopa 13 arbetsdagar och dessutom
bedrivit studier i ett flertal polisdistrikt.
Utredningen har den 3 augusti 1956 avgivit betänkande med förslag angående
reglering av polispersonalens arbetstid in. m. (stencilerat). Uppdraget
är därmed slutfört.
8. Utredningen av vissa frågor rörande statens rättskemiska laboratoriums
verksamhet m. in. (1956: I 47)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1955 för utredning
av vissa frågor rörande rättskemiska laboratoriets verksamhet jämte
därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 19 februari
1955):
Bexelius, T. A., justitieombudsman.
Experter:
Jorpes, J. E., professor;
Theorell, A. H. T., professor;
Wold, H. O. A., professor.
Sekreterare:
Nordqvist, H. V. H., hovrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 47.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—den 25 oktober 1956
hållit 11 sammanträden.
Utredningen har den 25 oktober 1956 avgivit betänkandet »Alkoholblodprovet»
(SOU 1956:37). Uppdraget är därmed slutfört.
9. btredningen rörande arbets- och anställningsförhållanden för vissa läkare
vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet och Akademiska sjukhuset
i Uppsala (1956: I 49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 mars 1955 för att
inom inrikesdepartementet biträda med utredningen rörande arbets- och
anställningsförhållanden för vissa läkare vid karolinska sjukhuset, seratimerlasarettet
och Akademiska sjukhuset i Uppsala:
Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande;
Dahlgren, I. J. G., förbundsdirektör.
Sekreterare:
Råby, K. G., sjukhusintendent.
Utredningen har under tiden december 1955—februari 1956 hållit 26 sammanträden.
279
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
Utredningen har den 22 februari 1956 avgivit utlåtande angående anställ- 1 In: 1
ningsförhållandena för vissa läkare vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet
och Akademiska sjukhuset i Uppsala jämte preliminär överenskommelse
i ämnet med Sveriges läkarförbund (stencilerat). Uppdraget ar
därmed slutfört.
10. Sakkunnig för att deltaga i en för Sverige, Danmark, Finland och Norge
gemensam kommitté för undersökning av möjligheterna att i samband med
ett upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna
effektivisera passkontrollen vid de nordiska yttergränserna (1956: I 15)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1955 för att såsom
sakkunnig deltaga i en för Sverige, Danmark, Finland och Norge gemensam
kommitté för undersökning av möjligheterna att i samband med
upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna
effektivisera passkontrollen vid de nordiska yttergränserna:
Bundsen, S. E. F„ t.f. byråchef.
Kommittén har under tiden januari—maj 1956 i olika nordiska hamnar
studerat kontrollen beträffande besättningar och passagerare på fartyg.
Kommittén har den 18 maj 1956 avgivit en rapport i ämnet (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.
It. 1955 års utredning rörande statens råttskemiska laboi''atoriums
organisation m. m. (1956: I 53)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning rörande statens råttskemiska laboratoriums organisation
in. m.:
Bexelius, T. A., justitieombudsman, ordförande;
Theorell, A. H. T., professor;
Wihlborg, H. H„ e. o. byrådirektör.
Sekreterare:
Tengwall, J. O., t.f. förste byråsekreterare.
Beslut, vari Kungl. Maj :ts bemyndigande lämnats, se 1956: I In 53.
De sakkunniga ha under tiden december 1955—juli 1956 hållit 9 sammanträden.
De sakkunniga ha den 29 september 1955 avgivit yttrande över
framställning om anslag för budgetåret 19o6/57 till statens råttskemiska
laboratorium.
De sakkunniga ha i juli 1956 avgivit betänkande med förslag till ny organisation
av statens råttskemiska laboratorium (stencilerat). Uppdraget är
därmed slutfört.
12. Utredningen rörande vissa sjukvårdsfrågor på Gotland
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 juni 1956 för att verkställa
en förutsättningslös utredning av såväl frågan om ett statligt stöd till
utbyggnad och drift av lasarettet i Visby samt formerna för ett eventuellt
280
Riksdagsberättelsen 1957
t In: 12 sådant stöd som det av föredragande departementschefen i propositionen
nr 106/1956 berörda spörsmålet, i vilken omfattning Gotlands läns landsting
bör bidraga till uppförande och drift av den beslutade nya paviljongen för
vissa kategorier psykiskt sjuka vid S:t Olofs sjukhus:
Holmqvist, S. E., byråchef.
Utredningen har den 25 oktober 1956 överlämnat en promemoria angående
vissa sjukvårdsfrågor på Gotland (slencilerad). Uppdraget är därmed
slutfört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
13. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
in. m. (1954: I 9; 1955: I 14; 1956: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 26 maj 1939, den 10
november 1944, den 7 september 1945, den 11 december 1953 och den 4
januari 1956:
Lingman, J., landshövding, ordförande;
Bergstrand, K. J. H., professor emeritus;
Friberg, S. A., professor, rektor vid karolinska institutet;
Larsson, E. Ä., jur. dr.;
Rydback, A. V. L., expeditionschef;
Wistrand, K. K., med dr., f. d. riksdagsman.
Sekreterare:
Råby, K. G., sjukhusintendent.
Lokal: serafimerlasarettet, tel. växel 54 06 00 (sekreteraren).
Kommissionens uppdrag, som ursprungligen avsåg frågor, som ägde samband
med karolinska sjukhusets utbyggande, har sedermera jämlikt Kungl.
Maj :ts särskilda beslut utsträckts att omfatta bland andra följande frågor,
vilka under år 1956 varit föremål för behandling från kommissionens sida,
nämligen
enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 november 1954: angående förhandlingar
dels med Stockholms stad angående ändring i viss del av det s. k. Sabbatsbergsavtalet,
dels ock med staden, Stockholms läns landsting och styrelsen
för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn rörande fördelningen
av kostnaderna för erforderliga förbättringsåtgärder vid vårdanstalten.
Förhandlingar pågå i sistnämnda fråga;
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1955: angående förhandlingar
med Stockholms stad angående i proposition 1954: 212 förutsatt överenskommelse
rörande anordnande av undervisning å vissa staden tillhöriga
sjukhus in. in. Kommissionen har den 13 februari 1956 framlagt förslag
till avtal med staden rörande fördelningen av kostnaderna dels för vissa ombyggnadsarbeten
inom den patologiska institutionen vid Sabbatsbergs sjukhus
m. in., dels ock för inrättande av lokaler för undervisning i klinisk kemi
vid serafimerlasarettet. Därjämte har i nämnda skrivelse anmälts resultatet
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
281
av förhandlingar med staden beträffande propedeutundervisning vid S:t I In: 14
Eriks sjukhus och Söderby sjukhus. Kommissionen har vidare den 31 oktober
1956 framlagt förslag till avtal med staden om obduktionsundervisning
vid S:t Görans sjukhus, S:t Eriks sjukhus och Södersjukhuset;
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1955: angående förhandlingar med
Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande avveckling av garnisonssjukvården
vid under direktionens för karolinska sjukhuset förvaltning
stående sjukhus. Förhandlingar pågå.
I frågan om utbyggandet av karolinska sjukhuset med en neurologisk
och en neurokirurgisk klinik har kommissionen dels i skrivelse den 5 mars
1956 föreslagit att principbeslut måtte fattas om uppförande av ifrågavarande
kliniker (se prop. 1956: 163), dels ock den 14 juli 1956 framlagt förslag
till avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående
samarbete för uppförande och drift av en neurologisk och en neurokirurgisk
klinik vid karolinska sjukhuset. Med sällskapet Eugeniahemmet pågå förhandlingar
om överlåtelse till karolinska sjukhuset av visst markområde att
användas till tomt för den avsedda klinikbyggnaden.
Kommissionen har under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
hållit 7 sammanträden, varjämte kommissionens arbetsutskott sammanträtt
36 gånger.
14. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
(1954: I 11; 1955: I 16; 1956: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 24 september 1943,
den 10 januari 1947, den 18 juni och den 30 september 1949, den 26 maj
1950, den 30 december 1953 och den 16 december 1955 :
Wejke, G. W., generaldirektör, ordförande;
Birke, G. E., grosshandlare, led. av I karnni.;
Crafoord, C., professor (för den thoraxkirurgiska kliniken);
Dahlberg, G., överdirektör;
Hellström, J. G. L., professor;
Pehrson, C. G., sjukhusdirektör;
Malmgren, B. R., professor (för centrallaboratorierna);
Sjögren, N. T., byråchef;
Svartz-Malmberg, Nanna, professor (för den reumatologiska kliniken och
centrallaboratorierna);
Thapper, G. F., metallarbetare, led. av II kamm.
Sekreterare:
Ekbom, C. A. H., f. d. andre kanslisekreterare.
Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. 33 41 57.
Direktiven för kommittén, se 1944: I E 24.
Kungl. Maj:t har genom beslut
den 24 september 1943 tillsatt en kommitté för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande med en dermatovenereologisk och en pediatrisk klinik,
282
Riksdagsberättelsen 1957
I In: u den 14 juni 1946 uppdragit åt kommittén att utbygga sjukhusets köks-,
tvätt- och maskinanläggningar,
den 29 juni och den 25 oktober 1946 utvidgat kommitténs uppdrag till
att avse sjukhusets utbyggande jämväl med en reuinatologisk klinik samt
kliniker för tuberkulos och thoraxkirurgi,
den 6 juni 1952 uppdragit åt kommittén att utbygga sjukhusets röntgenoch
badavdelningar samt att anordna en kulvertförbindelse mellan maskinanläggningen
och lungklinikerna,
den 3 juni 1955 anbefallt kommittén att uppgöra ritningar och utföra
andra förberedande arbeten beträffande en endokrinologisk forskningsinstitution
vid sjukhuset ävensom att ombygga läkarmatsalen i centralblocket
samt köksanläggningens ångkök,
den 27 april 1956 uppdragit åt kommittén att låta uppföra en nybyggnad
för det bakteriologiska centrallaboratoriet och blodgivarcentralen ävensom
att komplettera sjukhusets hydroforverk.
Härutöver har Kungl. Maj:t givit kommittén ytterligare ett antal uppdrag.
Kommittén har under år 1956 hållit 5 sammanträden in pleno, varjämte
kommitténs arbetsutskott hållit 10 sammanträden.
Under år 1956 ha utbyggnaden av maskinanläggningen, uppförandet av
en nybyggnad för lungklinikerna samt anläggningen av en kulvertförbindelse
mellan dessa kliniker och panncentralen i allt väsentligt slutförts.
Likaledes har ombyggnaden av läkarmatsalen i centralblocket och av
köksanläggningens ångkök under året avslutats.
Grundläggningsarbetena för uppförande av en nybyggnad för bakteriologiska
centrallaboratoriet och blodgivarcentralen ha påbörjats.
15. Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
(1954:I 18; 1955: I 20; 1956: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 maj 1950 för att
— i enlighet med riktlinjer, som förordats av föredragande departementschefen
i det vid proposition nr 113 till 1950 års riksdag fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över inrikesärenden, samt med beaktande av vad som
anförts i statsutskottets utlåtande nr 127 med anledning av nämnda proposition
— biträda med den fortsatta handläggningen av frågorna om modernisering
och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen:
Birke, G. E., grosshandlare, led. av I kamm., ordförande;
Björck, P. B. T., medicinalråd (t. o. m. den 29 februari 1956);
Lundquist, G. A. R., överläkare vid Långbro sjukhus i Stockholm;
Molander, M. E., byråchef hos centrala sjukvårdsberedningen;
Snygg, J. G. E., förste uppsyningsman, led. av I kamm.;
Wejke, G. W., generaldirektör;
Åmark, C. E., medicinalråd (fr. o. m. den 1 mars 1956).
Genom beslut den 4 december 1953 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén
att vid handläggningen av frågorna om modernisering och utbygg
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
283
nåd av de statliga sinnessjukhusen till prövning upptaga de av 1947 års £ In: It»
psykopatvårdsutredning framlagda förslagen. Vidare har Kungl. Maj:t den
17 september 1954 uppdragit åt kommittén att verkställa en överarbetning
av de av 1948 års sinnesslövårdssakkunniga framlagda förslagen om utbyggnad
av statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg samt
därmed sammanhängande spörsmål.
Experter:
Arnéus, O. M. T., inspektör för sinnesslövården;
Björck, P. B. T., med. dr. (fr. o. in. den 1 mars 1956);
Hedfors, N. S., kansliråd;
Mårdh, G. A., byrådirektör;
Sjunnesson, N. S., sjukhusintendent.
Sekreterare:
Brolinson, J. E. A., byrådirektör.
Tillkallade att biträda kommittén:
Muller, H. I., arkitekt;
Lagervall, A. G., ingenjör (fr. o. in. den 15 januari 1956).
Lokal: Vasagatan 36; tel. 20 36 39, 20 36 72, 11 11 91 (sekreteraren).
Under år 1956 har kommittén hållit 25 sammanträden, varjämte ett arbetsutskott
samt olika expertdelegationer inom kommittén hållit ett flertal
sammanträden.
Kommittén har i skrivelse den 15 januari 1956 avgivit förslag till byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1956/57.
Kommittén har vidare i skrivelse den 14 februari 1956 framlagt nytt förslag
till organisation av vården av höggradigt psykiskt efterblivna.
Kommitténs utredningsarbete rörande psykopatvårdens anstaltsorganisation
och de statliga skol- och yrkeshemmen pågår. Vissa förslag i dessa ämnen
beräknas kunna avlämnas under år 1957.
16. Sakkunniga för översyn av sjukhuslagstiftningen (Sjukhuslagstiftningskommittén)
(1954: I 26; 1955: I 26; 1956:1 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 november 1951 för
att verkställa översyn av sjukhuslagstiftningen och utreda därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1951):
Fast, J. E. G., möbelsnickare, f. d. riksdagsman, ordförande;
Andersson, C. O. H., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Hagård, S. A. A., f. d. lasarettssyssloman, led. av II kamm. (avliden den 12
oktober 1956);
Herlitz, C. G., lasarettsläkare;
Pehrson, C. G., sjukhusdirektör;
Rahm, A. H. B., byråchef, tillika sekreterare.
Expert:
Åmark, C. E., medicinalråd.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 07 00.
284
Riksdagsberättelsen 1957
I In: Kj Direktiven för kommittén, se 1952: I In 38.
Kommittén har under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
sammanträtt 16 dagar.
Kommittén har den 31 augusti 1956 avgivit betänkande med förslag till
sjukhuslag in. in. (SOU 1956: 27). Den väsentliga delen av kommitténs uppdrag
är därmed utfört. Förslag till erforderliga följdändringar i de administrativa
författningar, som reglera statsbidragen till den slutna vården, är
under utarbetande. Därefter återstår översynen av författningsbestämmelserna
för sjukvårdsanstalter, som drivas av enskilda.
Uppdraget beräknas bliva slutfört under år 1957.
17. Utredning rörande polisens tystnadsplikt m. m. (1954: I 28; 1955: I 28;
1956: I 25)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
verkställa översyn av sekretesslagens regler om polis- och åklagarmyndigheternas
handlingar och handlingarna rörande utlänningskontrollen samt bestämmelserna
om tystnadsplikt för polismän och vissa andra befattningshavare
ävensom utreda därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 25 juli 1952):
Hagander, J. O., överståthållare.
Experter:
Eek, H., professor;
Hernelius, J. A., chefredaktör;
Kjellin, B. T. M., statssekreterare;
Larsson, G. W., kriminalkommissarie;
Petersson, K. Z., chefredaktör;
Severin, F. F., redaktör, f. d. riksdagsman;
Wiklund, H. O. E., advokat;
Vinberg, E. T., t.f. statsåklagare.
Sekreterare:
Widmark, G. F. S., kanslidirektör.
Biträdande sekreterare:
Groll, L., fil. lic., jur. kand.
Lokal: Överståthållarämbetet, Beridarbansgatan 17; tel. växel 22 70 80.
Direktiven för utredningen, se 1953: I In 33.
Utredningsarbetet, som i icke slutförda delar avser utlänningskontrollen,
har vilat under år 1956.
18. Kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande (1954: I 32;
1955: I 31; 1956: I 26)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1952. Av Kungl. Maj:t förordnade
ledamöter:
Wejke, G. W., generaldirektör, ordförande (t. o. in. den 20 december 1956);
Rydback, L., expeditionschef, ordförande (fr. o. in. den 21 december 1956);
Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
Grönwall, A., professor;
Lindblad, S., räntmästare.
Av Uppsala läns landstings förvaltningsutskott utsedda ledamöter:
Elmroth, A. E., landstingsman;
Hedén, T., ombudsman;
Jacobsson, E. E., hemmansägare, led. av II kamm.;
Åberg, L., landstingsdirektör.
Experter:
Pehrson, C. G., sjukhusdirektör;
Rexed, B. A., professor;
Roempke, S. O., byrådirektör;
Vahlqvist, B., professor.
Sekreterare:
Tynelius, E. G. A., intendent.
Lokal: Akademiska sjukhuset, Uppsala; tel. växel 39 200 eller Byggnadsstyrelsen,
Stockholm; tel. lokalsamt. växel 54 05 60, rikssamt. växel 54 06 60
(ordföranden).
Kungl. Maj :t har genom beslut
den 30 januari 1953 fastställt instruktion för kommittén,
den 26 maj 1954 uppdragit åt kommittén att låta företaga ombyggnad av
barnkliniken vid sjukhuset,
den 3 juni 1955 uppdragit åt kommittén att låta företaga ombyggnad av
den s. k. E-paviljongen vid sjukhuset,
den 4 november 1955 bemyndigat kommittén att anordna arkitekttävling
om plan för sjukhusets utbyggande samt
den 7 juni 1956 uppdragit åt kommittén att låta anlägga en ny panncentral
för sjukhuset.
Kommittén har under tiden den 1 november 1955—den 15 november 1956
hållit 6 sammanträden, varjämte kommitténs arbetsutskott sammanträtt
3 gånger. Byggnadsutskottet för handhavande av beslutade byggnadsföretag
har sammanträtt 17 gånger.
Ombyggnaden av barnkliniken har under år 1956 slutförts.
Vidare har under året påbörjats ombyggnaden av E-paviljongen, varjämte
i fråga om panncentralen kontrakt tecknats rörande utförande av pannutrustningen
medan detaljplanering av byggnaden pågår.
Under året har arkitekttävling utlysts och tävlingsförslagen inlämnats
den 1 november 1956, varefter bedömningen påbörjats genom den av Kungl.
Maj :t förordnade prisnämnden.
285
I In: 19
19. Utredningen angående vissa samhandsfrågor (1954:1 35; 1955:1 33;
1956: I 28)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 20 februari 1953 för
att utreda vissa frågor rörande riksförsvarets sambandstjänst:
Hanning, P. G., landssekreterare.
286
Riksdagsberättelsen 1957
I In; 19 Sekreterare:
Håkansson, B. I., major.
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 10 60 37.
Under år 1956 har fortsatt bearbetning verkställts av inhämtade uppgifter
samt ytterligare överläggningar ägt rum med ämbetsverk, myndigheter
samt kommittéer och sakkunniga.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
20. 1953 års civilförsvarsutredning (1954:1 36; 1955:1 34; 1956:1 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 mars 1953 för att
i samarbete med statens organisationsnämnd pröva civilförsvarets behov och
överse dess planläggning in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 april 1953):
Löfgren, T. E., f. d. landshövding, ordförande;
Lundström, B., riksombudsman, led. av II kamm.;
Magnusson, A. T., disponent, led. av I kamm.;
Montell, J. E. O., överdirektör;
Onsjö, J., lantbrukare, led. av II kamm.;
Åkerström, E. O., trämassearbetare, led. av II kamm.
Experter:
Aler, B. A. A., fil. lic., laborator;
Alm, F. B., sekreterare;
Bergman, S. G. A., tekn. dr., docent;
Hjukström, G. W., kapten;
Jarning, G. H., byrådirektör;
Loheman, A., hovrättsassessor;
Rutqvist, S. A., förste byråinspektör;
Sellergren, E. F., byråchef;
Strömdahl, I. F., riksbrandinspektör.
Sekreterare:
Sköllerstedt, K. E. R., civilförsvarsdirektör.
Biträdande sekreterare:
Terstad, I. G. A., byrådirektör.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 11/2 tr.; tel. 11 22 17.
Direktiven för utredningen, se 1954: I In 36.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 10
sammanträden om sammanlagt 19 arbetsdagar.
Utredningen har avgivit infordrade yttranden över förslag till särskild utbildning
för uppskovsvärnpliktiga m. fl., förslag om anvisande av medel för
kostnader i samband med flyttning av civilförsvarsbyrån i Landskrona och
för kostnaderna för inköp av kontorsmöbler m. m. till nya byrålokaler
samt över 1955 års normalskyddsrumsutrednings teknisk-ekonomiska utredning
angående anordnande av normalskyddsrum.
Utredningen har vidare avgivit yttranden över framställningar från civilförsvarsstvrelsen
angående inköp av viss utrustning till ordnings- och be
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
287
vakningspolisen samt anskaffning av skodon för beredskapsändamål, angå- | Xlli
ende omfördelning av medel å vissa anslagsposter å förslagsanslaget: Civilförsvaret,
förvaring och underhåll av viss materiel m. in., angående inköp
av brandmateriel, angående bemyndigande för styrelsen att utbetala oavkortad
lön till B. Klinge under studieresa med anledning av honom tilldelat
stipendium, angående medgivande till förlängd utbildningstid för avdelningsledare
och gruppledare inom verkskyddets ordnings- och bevakningstjänst,
brandtjänst och sjukvårdstjänst, angående användningen av medel,
som anvisats till inköp av verkskyddsmateriel för statliga myndigheter
in. in., angående användning av under anslaget till engångsanskaffning av
materiel för inköp av personlig utrustning anvisade medel samt angående
styrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1957/58.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under första hälften av
år 1957.
21. 1953 års läkemedelskommitté (1954:1 37; 1955: I 35; 1956 I: 30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 mars 1953 för att
inom inrikesdepartementet biträda med översyn av föreliggande av 1946
års läkemedelsutredning och apoteksorganisationerna avgivna förslag rörande
läkemedelsförsörjningen och utredning av därmed sammanhängande frågor
(se Post- och Inrikes tidn. den 15 juni 1953):
Woxén, R., professor;
Älineby, H. V. B., överdirektör.
Sakkunniga:
Andersson, G. L., pappersarbetare, led. av II kannn.;
Arvidsson, S. F. B., leg. apotekare;
Blomstedt, C. R., civilingenjör;
Ehrenberg, B. G., med. lic.;
Folkeson, E. E., förste provinsialläkare;
Larsson, N. H. Th., lantbrukare, led. av I kamm.;
Sjöberg, G. O., apotekare;
Sjöblom, C. G., leg. apotekare;
Åkerlund, Mimmi, ombudsman.
Expert:
Frenckner, T. B. Paulsson, professor (t. o. in. den 27 februari 1956).
Sekreterare:
Lundberg, K. A. O., direktör.
Biträdande sekreterare:
Mattson, A. G., civilekonom.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 1/2 tr.; tel. 11 22 76 och 22 95 80 (sekreteraren).
Direktiven för kommittén, se 1954: I In 37.
Kommittén har avgivit infordrat utlåtande över 1946 års läkeniedelsutrednings
förslag till läkemedelsförordning.
På kommitténs uppdrag utföres inom institutet för distributionsekono -
288
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 21 misk och administrativ forskning vid handelshögskolan i Göteborg en undersökning
beträffande läkemedelsgrosshandeln (droghandeln). Undersökningen
beräknas i huvudsak vara slutförd i början av år 1957. Inom sekretariatet
har utförts en undersökning angående apotekens inköpsvanor.
Kommittén har under tiden den 1 december 1955—den 15 november 1956
hållit 11 sammanträden. Ett studiebesök till Norge har företagits.
Kommitténs arbete beräknas bliva slutfört under år 1957.
22. Sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen för Stockholm
(1954: I 38; 1955: I 36; 1956: I 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 april 1953 för att
inom inrikesdepartementet verkställa översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1953):
Thomson, A. N., universitetskansler, ordförande;
Andersson, C. A., direktör, ordförande i Stockholms stadsfullmäktige, led.
av I kamm.;
Berglund, H. J., borgarråd;
Bergvall, J., I kamm:s talman;
Grandien, A., redaktör, f. d. vice ordförande i Stockholms stadskollegium;
Larsson, Y. G. R., fil. dr., f. d. riksdagsman;
Mehr, Hj., borgarråd.
Juridisk expert:
Ekblom, S. G., hovrättsråd.
Sekreterare:
Sundberg, E. D., stadskamrerare.
Lokal: Stadshuset, Stockholm; tel. 54 05 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I In 38.
De sakkunniga ha den 27 januari 1956 överlämnat betänkande med förslag
till kommunallag för Stockholm, avsedd att ersätta lagen den 15 juni
1935 om kommunalstyrelse i Stockholm (intaget i kommunala trycket för
Stockholms stad nr 51/1956). Enligt direktiven för de sakkunniga skulle
det vara dessa obetaget att i samband med den av förslaget till kommunallag
påkallade revisionen av lagen om kommunalstyrelse i Stockholm pröva
och framlägga förslag i andra frågor berörande kommunallagstiftningen för
Stockholm, vilka vore aktuella eller som kunde uppkomma under arbetets
gång. Med hänsyn härtill avse de sakkunniga att taga under övervägande,
huruvida spörsmål av nu angiven art jämväl skola upptagas till behandling.
Av denna anledning anse de sakkunniga sig — oaktat att det ovannämnda
betänkandet med förslag till kommunallag för Stockholm framlagts — icke
skilda från sitt uppdrag.
23. Utredningen angående utomläns patienter vid vissa undervisnings sjukhus
m. m. (1954: I 41; 1955: I 38; 1956: I 32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning om åtgärder mot den minskade tillströmningen av
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
289
utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus in. m. (se Post- och In- [ Jjj. 25
rikes tidn. den 7 juli 1953):
Skoog, T. O., professor, ordförande;
Huss, R. H., förste stadsläkare, led. av I kamm.;
Larsson, E. Å., jur. dr.
Sekreterare:
Råby, K. G., sjukhusintendent.
Lokal: serafimerlasarettet; tel. växel 54 06 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954: I In 41.
Utredningen har under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
hållit 2 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas kunna avslutas under år 1957.
24. Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning (1954: I 43; 1955: I 39;
1956: I 33)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att inom
inrikesdepartementet biträda med viss beredskapsplanläggning:
Thunborg, T. F., landshövding.
Experter:
Dale, I. F., major;
Holmin, G., major.
Lokal: Inrikesdepartementets kommittélokaler, Storkyrkobrinken 7; tel.
10 60 37.
Planläggningarna pågå. Arbetet beräknas i huvudsak kunna slutföras i
början av år 1957.
25. Utredning angående tillverkningen av bakteriologiska sera och ympämnen
(1954: I 45; 1955; I 40; 1956: I 34)
Tillkallad av Kungl. Maj:t den 30 juni 1953 för att utreda frågan om förläggningen
av vid statens bakteriologiska laboratorium och statens veterinärmedicinska
anstalt bedriven tillverkning av human- och veterinärmedicinska
preparat jämte därmed sammanhängande spörsmål:
Montell, J. E. O., överdirektör.
Experter:
Ewald, L., civilingenjör;
Malmgren, B. R., professor;
Hedström, H. V., professor.
Sekreterare:
Karlén, G. H., t.f. byråchef.
Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 6
sammanträden.
Utredningen kominer att slutföra sitt arbete i början av år 1957.
19 Iiihang till riksdagens protokoll /.9.''>7. 1 samt.
RiksdagsberiittelBen.
290
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 2d 26. Sakkunniga för översyn av länsstyrelsernas krigsorganisation
(1954: I 46; 1955: I 41; 1956: I 35)
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 för att verkställa översyn
av gällande bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorganisation och utreda
vissa därmed sammanhängande frågor:
Hanning, P. G., landssekreterare, ordförande;
Lindqvist, R. L. A., taxeringsintendent;
Söderbom, Ä. H:son, överstelöjtnant.
Experter:
Englund, E. B., major (fr. o. in. den 16 januari 1956);
Nordinge, K. L. P., kapten (fr. o. in. den 16 januari 1956);
Wetterhall, P. C. O., kapten (fr. o. in. den 16 november 1956).
Sekreterare:
Löfgren, K. H. F., civilförsvarsdirektör (fr. o. in. den 16 januari 1956).
Lokal: Länsstyrelsen i Stockholms län, Regeringsgatan 50; tel. lokalsamt.
växel 22 73 00, rikssamt. växel 22 73 20.
De sakkunniga ha under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
hållit 19 sammanträden.
De sakkunniga ha den 1 september 1956 överlämnat ett hemligstämplat
betänkande rörande länsstyrelsernas krigsorganisation. Återstående delar
av uppdraget beräknas kunna slutföras under år 1957.
27. Utredning om obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper av livsmedelsarbetare
(1954:1 47; 1955:1 42; 1956:1 36)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 4 augusti 1953):
Samuelsson, G. Y., generaldirektör.
Sakkunniga:
Axelsson, A., ordförande i Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund;
Forssman, S. P. M., professor;
Lund, G., agronom, direktörsassistent i Sveriges slakteriförbund;
Olsson, IL, direktör i Sveriges charkuteri- och slakteriidkares riksförbund;
Johansson, A., sekreterare i svenska livsmedelsarbetareförbundet;
Silverstolpe, K. O. L., med. lic.
Sekreterare:
Häggmark, C. L. A., sekreterare i Stockholms stads hälsovårdsnämnd.
Lokal: Vasagatan 6; tel. 22 26 20.
Direktiven för utredningen, se 1954: I In 47.
Utredningsarbetet, som till stor del legat nere under år 1956, beräknas
kunna slutföras under början av år 1957.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
291
28. 1953 års utredning om civilförsvarsutbildning (1954:1 49; 1955:1 44; J Jjj
1956:1 38)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 oktober 1953 för
översyn av planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen in. in.
(se Post- och Inrikes tidn. den 23 oktober 1953):
Blidfors, T. E. J., seminarielärare, led. av II kamm.
Experter:
Bernsten, R. R., civilförsvarsdirektör;
Grönwall, N. J., brandchef;
Jarning, G. H., byrådirektör (fr. o. in. den 16 januari 1956);
Joelson, A., övningsskollärare;
Johannesson, I. V., lektor;
Lewell, S. G., kriminalkommissarie;
Loheman, A., hovrättsassessor (fr. o. in. den 25 juli 1956).
Sekreterare:
Sandström, I. N., förste byråinspektör.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 1/2 tr.; tel. 21 02 27.
Direktiven för utredningen, se 1954:1 In 49.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under första hälften av
år 1957.
29. 1954 års mjölkkommitté (1955:1 45; 1956:1 39)
Tillkallade såsom sakkunniga enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19
februari 1954 för att inom inrikesdepartementet biträda med utredning av
frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den
23 februari 1954):
Hjärre, A., professor, ordförande;
Gullbrandsson, E. R., stadsveterinär;
Huss, R. H., förste stadsläkare, led. av I kamm.;
Karlsson, Eva O., folkskollärarinna, led. av II kamm.;
Carlsson, G., lantbrukare, led. av I kamm.;
Thomé, K. E. G., professor;
Torbrink, Tekla J. L., fru, led. av II kamm.;
Zachrison, S. J. G., agronom.
Sekreterare:
Häggmark, C. L. A., sekreterare i Stockholms stads hälsovårdsnämnd.
Lokal: Vasagatan 6; tel. 22 26 20.
Direktiven för utredningen, se 1955: I In 45.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 2 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
292
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 30 30. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket (1955: I 46;
1956:I 40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1954 för att
verkställa översyn av hälso- och sjukvården i riket med särskild hänsyn till
den öppna vården (se Post- och Inrikes tidn. den 17 maj 1954):
Sterner, R. M. E., generaldirektör, ordförande;
Anderson, K. Hj., f. d. kontorschef, ordförande i svenska stadsförbundets
sj ukvårdsdelegation;
Andersson, E. G., sjukkassedirektör, led. av I kamm.;
Berg, N. G., lasarettsläkare;
Biörck, K. G. W., docent;
Collin, Karin, förbundsordförande;
Engel, A. G. W., generaldirektör;
von Friesen, O. B., med. lic., led. av II kamm.;
Gerle, B., docent, överläkare vid S:t Lars sjukhus;
Gerner, K. G. T., provinsialläkare;
Hagård, S. A. A., f. d. lasarettssyssloman, led. av II kamm. (avliden den 12
oktober 1956);
Hakeman, Elin, landstingsassistent;
Inghe, P. G., socialläkare;
Johansson, R. B., bagare, led. av I kamm.;
Karlsson, Eva O., folkskollärarinna, led. av II kamm.;
Liljedahl, Edith, första distriktssköterska, led. av II kamm.;
Svensson, P. G. A., lantbrukare, led. av II kamm.;
Thorsson, Inga, förbundsordförande;
Täckholm, Jenny, vice värdinna vid Stockholms stads fattigvårdsnämnds
pensionärshem;
Viklund, K. G., landstingsdirektör;
Åmark, C. E., docent, överinspektör för sinnessjukvården.
Experter:
Bunne, B. E. G., byråchef;
Hallenborg, U., planeringschef;
Lundgren, Ann-Margret, förste byråsekreterare;
vid behandling av frågor rörande den psykiska sjukvården:
Frey, T. S:son, docent;
Segnestam, C.-O., överläkare.
Sekreterare:
Lundberg, E. A., t.f. försäkringsråd (t. o. in. den 30 juni 1956);
Adin, B. H., förste byråsekreterare.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1955 tillsatte
chefen för inrikesdepartementet samma dag en särskild delegation inom
kommittén med uppdrag att verkställa utredning rörande frågan om mentalsjukvårdens
och särskilt den öppna mentalsjukvårdens organisation,
dess samordning med annan sjukvård samt därmed sammanhängande
spörsmål.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
293
Tillkallade att såsom sakkunniga ingå i delegationen: l In* 31
Johansson, R. B., se ovan, ordförande;
Gerle, B., se ovan;
von Friesen, O. B., se ovan;
Hagård, S. A. A., se ovan;
Inghe, P. G., se ovan;
Svensson, P. G. A., se ovan;
Thorsson, Inga, se ovan;
Ämark, C. E., se ovan.
Genom beslut den 29 juni 1956 har Kungl. Maj :t uppdragit åt delegationen
att i samband med fullgörandet av utredningsuppdraget verkställa
översyn av gällande bestämmelser om statsbidrag till psykisk barna- och
ungdomsvård samt därmed sammanhängande spörsmål. För nämnda ändamål
bar den 15 oktober 1956 tillkallats följande experter:
Ahnsjö, S., docent;
Jansson, Elsa, psykolog;
Jonasson, Margit, socialkurator;
Reinius, E., leg. läkare.
Sekreterare:
Fägring, S. R., förste byråsekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 1‘; tel. 21 02 36, 21 02 54, 21 02 87, 20 65 34.
Direktiven för kommittén, se 1955: I In 46; för mentalsjukvårdsdelegationen,
se 1956: I In 40.
Kommittén har under tiden december 1955—oktober 1956 hållit sammanträden
under 11 dagar, varjämte olika delegationer inom kommittén
samt dess arbetsutskott hållit ett större antal sammanträden.
Kommittén avser att under år 1957 avgiva ett första betänkande beträffande
i första hand tjänsteläkarorganisationen.
Delegationen har under tiden december 1955—november 1956 hållit sammanträden
under 30 dagar.
Delegationen har vidare under år 1956 företagit olika studiebesök såväl
inom landet som i Danmark och Holland.
Under senare hälften av första halvåret 1957 avser delegationen att avgiva
sitt betänkande.
31. Wöi års arkivgallringssakkunniga (1955: I 47; 1956: I 41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 maj 1954 för att
utarbeta föreskrifter om utgallring av vissa handlingar i länsstyrelsernas
arkiv in. in.:
Hedar, F. S., arkivråd, ordförande; tel. 11 36 26;
Svensson, S. V., byråchef; tel. 22 45 00;
Lundberg, B. E., landsarkivarie, tillika sekreterare; tel. Lund 10 166.
De sakkunniga ha under tiden december 1955—november 1956 hållit 23
sammanträden.
Uppdraget beräknas bliva slutfört under första kvartalet 1957.
294
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 32 32. Utredning av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården in. m.
(1955: I 48; 1956: I 42)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1954 för att
verkställa utredning av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården
jämte därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den
21 juni 1954):
Bexelius, T. A., justitieombudsman.
Sekreterare:
Nordqvist, H. V. H., e. o. hovrättsassessor.
Lokal: Erik Dahlbergsgatan 58—62; tel. 61 97 02 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: I In 48.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
33. 195i års brandlagsrevision (1955: I 50; 1956: I 43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juli 1954 för att
inom inrikesdepartementet verkställa översyn av brandlagstiftningen och
brandförsvarets organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 juli 1954):
Westling, E. A., landshövding, ordförande;
Anderberg, H. R., f. d. stationsmästare, led. av I kamm.;
Nilsson, E. H., förman, led. av I kamm.;
Dickson, J. I. A., kammarherre, led. av II kamm.;
Swedberg, G. R., pastor, led. av II kamm.;
Nilsson, F., landstingsman;
Grönlund, K. M., brandchef;
Peterson, A., ombudsman;
Tell, V., brandchef;
Pettersson, G., brandchef.
Sekreterare:
Noring, C.-A., länsassessor (t. o. in. den 10 december 1956).
Lokal: Klostergatan 2, Växjö; tel. 16 530.
Direktiven för utredningen, se 1955: I In 50.
Revisionen har under tiden december 1955—november 1956 sammanträtt
11 dagar. I viss utsträckning har arbetet jämväl bedrivits i delegationsform.
Vidare har revisionen under 3 dagar studerat brandväsendet i Örebro och
Värmlands län.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
34. Utredning rörande efterutbildning av vissa utländska läkare (1956: I 44)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1954 för
att utreda frågan om efterutbildning av vissa utländska läkare och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 18 januari 1955):
Thunborg, T. F., landshövding.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
295
Experter: 1 In
Horner, G. F., f. d. lasarettsläkare;
Husmark, J. E., leg. läkare;
Johansson, R. B., bagare, led. av I kanim.;
Rexed, B. A., professor;
Ulvhammar, L. A., f. d. l:e provinsialläkare.
Sekreterare:
Lindmark, A. L. G., budgetsekreterare (t. o. m. den 7 oktober 1956);
Palmstierna, T. C. O. K., friherre, förste byråsekreterare (fr. o. m. den 8 oktober
1956).
Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00, 10 43 30 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 44.
Utredningen har den 18 januari 1956 avgivit betänkande med förslag till
behörighetsvillkor för vissa här i riket verksamma icke-nordiska läkare,
som ansetts kunna meddelats s. 1c. generell behörighet att utöva läkarkonsten
i riket, sedan de avlagt godkänt prov i statsmedicin samt företett intyg om
kunskaper i svenska språket (stencilerat). Utredningsarbetet rörande behörighetsvillkor
för övriga i Sverige verksamma icke-nordiska läkare fortsätter.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
35. Sakkunniga för Sverige i nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning
(1956: I 45)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 januari 1955 för
att för Sverige deltaga i arbetet på utarbetande av planer för det fortsatta
nordiska samarbetet för vidareutbildning av hälsovårdstjänstemän (se Postoch
Inrikes tidn. den 4 mars 1955):
Bergman, R. K., medicinalråd, ordförande;
Larsson, E. Å., jur. dr.
Expert:
Vahlne, K. G. H., laborator.
Sekreterare:
Ströberg, S. G., akademisekreterare.
Lokal: Göteborgs universitet; tel. 16 78 95 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 45.
De nordiska ländernas delegationer ha under tiden december 1955—november
1956 hållit gemensamma sammanträden i Göteborg den 5 och 6 december,
i Köpenhamn den 13 och 14 februari, i Göteborg den 10 april, i
Helsingfors den 24 och 25 september samt i Oslo den 5 och 6 november. Därjämte
har den svenska delegationen sammanträtt i Göteborg den 3 februari
samt i Stockholm den 18 mars och den 23 september.
Kommittén har i december 1956 tillställt Nordiska Rådet eu översikt över
resultatet av det hittillsvarande utredningsarbetet.
Kommitténs arbete beräknas bliva slutfört under våren 1957.
296
Riksdagsberättelsen 1957
l In: 36 36. Statens medicinska förhandlingskommission i Göteborg (kommissionen
för förhandlingar med Göteborgs stad i vissa medicinska universitetsfrågor)
(1956: I 48)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 mars 1955 med
uppdrag att föra förhandlingar med Göteborgs stad rörande sådana frågor
i samband med den medicinska undervisningens ordnande i Göteborg, som
av departementschefen hänskjutas till kommissionen för handläggning:
Richert, A. G., f. d. landshövding, ordförande;
Odin, M. O., professor;
Topelius, G. Z., kansliråd.
Experter:
Bergh, E. A., byråchef;
Ströberg, S. G., akademisekreterare;
von Zweigbergk, J. O., medicinalråd.
Sekreterare:
Holmstrand, K. O., byråsekreterare.
Lokal: Vasagatan 34, Göteborg; 11 36 00 och 19 20 00 (sekreteraren).
Kungl. Maj :t har den 11 mars 1955 uppdragit åt kommissionen att —
med ledning av vad chefen för inrikesdepartementet i propositionen nr 135/
1955 i ämnet anfört — företaga erforderlig utredning av frågan om ett ifrågasatt
övertagande från Göteborgs stads sida av vanföreanstaltens i Göteborg
ortopediska klinik samt att, därest utredningsresultatet så skulle föranleda,
upptaga förhandlingar med staden och Övriga berörda parter angående
stadens övertagande av kliniken. I samband därmed borde kommissionen
till närmare övervägande upptaga frågan om ett överförande i stadens
ago av, förutom den ortopedi ska klinikbyggnaden, jämväl övriga byggnader
vid vanföreanstalten.
Kommissionen har vidare den 28 oktober 1955 fått i uppdrag att upptaga
forhandlingar med Göteborgs stad angående upplåtelse av lokaler för barnmorskeläroanstalten
och statens sjuksköterskeskola i Göteborg fr. o. in.
den 1 januari 1956.
Den 4 maj 1956 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommissionen att upptaga
förhandlingar med Göteborgs stad angående frågan om beredande av
okade möjligheter för läkare att i Göteborg förskaffa sig specialistutbildning
i barnpsykiatri.
Slutligen har Kungl. Maj:t den 31 augusti 1956 uppdragit åt kommissionen
att utreda frågan om den framtida användningen av vid vanföreanstaiten
i Goteborg befintliga byggnader med undantag av den ortopediska klinikbyggnaden,
varvid i första hand förutsättningarna för ett inrymmande i
nämnda byggnader av lokaler för yrkesutbildning av handikappade med tillhörande
elevinternat borde undersökas. I samband härmed borde även upptagas
till prövning frågan om arbetsklinikens förläggning samt samordningen
av dess verksamhet och övrig verksamhet vid den ombildade anstalten
med sjukvården och undervisningen, särskilt i socialmedicin, vid Sahlgrenska
sjukhuset och Göteborgs universitet.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 297
Kommissionen har under tiden december 1955—den 15 november 1956 I It»: 3
hållit 23 sammanträden.
Kommissionen bar i skrivelse den 30 oktober 1956 redovisat resultatet av
förhandlingarna angående upplåtelse av lokaler för barnmorskeläroanstalten
och statens sjuksköterskeskola i Göteborg. I skrivelse den 25 oktober
1956 har kommissionen vidare redovisat resultatet av förhandlingarna i
frågan om beredande av ökade möjligheter för läkare att i Göteborg förskaffa
sig specialistutbildning i barnpsykiatri. Förslag till avtal med Göteborgs
stad om stadens övertagande av den ortopediska klinikbyggnaden vid
vanföreanstalten beräknas kunna avgivas i början av år 1957.
37. Karolinska sjukhusets utrustningskommitté (1956: I 50)
Genom beslut den 25 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet
att tillsätta en kommitté med uppdrag att handhava de
frågor om utrustning av nytillkommande kliniker och institutioner vid karolinska
sjukhuset, som av departementschefen hänskjutas till kommittén för
handläggning. Genom beslut den 26 maj 1955 uppdrog departementschefen
åt kommittén att med beaktande av vad departementschefen anfört i propositionen
nr 133/1955 (s. 8—10) verkställa en översyn av ett av sjukhusets
direktion den 31 augusti 1954 framlagt förslag till utrustning av lungklinikerna
vid sjukhuset, samt att i god tid innan frågan om klinikernas utrustning
ånyo borde underställas riksdagens prövning till Kungl. Maj :t inkomma
med ett på verkställd översyn grundat utrustningsförslag. Genom beslut
den 30 juni 1955 utvidgade Kungl. Maj:t kommitténs uppdrag till att omfatta
jämväl frågan om inredning och utrustning av karolinska institutets
forskningslaboratorium vid karolinska sjukhusets thoraxkirurgiska klinik.
Av departementschefen den 26 maj 1955 tillkallade ledamöter:
Aare, S. Th. B., byrådirektör, ordförande;
Birke, G. k)., grosshandlare, led. av I kamm.;
Edwall, E. H. A., kamrerare;
Johansson, O. F., intendent;
Olauson, J. E., intendent.
Sekreterare:
Jeppsson, J. T., amanuens.
Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. växel 34 05 00.
Kommittén har under tiden december 1955—november 1956 hållit 10 sammanträden,
varjämte kommitténs arbetsutskott hållit 34 sammanträden.
Arbetet med upphandling av utrustning för lungklinikerna och forskningslaboratoriet
vid den thoraxkirurgiska kliniken inom sjukhuset har fortskridit
enligt uppgjord plan.
298
Riksdagsberättelsen 1957
I In* 38^- Kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö
stad rörande frågor, som äga samband med den medicinska undervisningens
och forskningens anordnande i Lund och Malmö (19o6. I 51)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 20 maj och den 17
juni 1955 med uppgift att föra förhandlingar dels med Malmöhus läns landsting
rörande sådana frågor i samband med lasarettets i Lund upplåtande för
medicinsk undervisning, som av departementschefen hänskjutas till kommissionen
för handläggning, dels ock med Malmö stad rörande i propositionen
nr 212/1954 förutsatt överenskommelse angående anordnande av undervisning
å Malmö allmänna sjukhus:
Ohlsson, L. G., borgmästare, ordförande;
Brunnberg, H. A., byggnadsråd;
Wiberg, G. G. F., professor.
Expert:
Glimstedt, E. G., professor.
Sekreterare:
Persson, A. E., rådman.
Lokal: Rådhuset, Hälsingborg; tel. 20 510.
Genom beslut den 3 och 5 september samt den 3 oktober 1956 har chefen
för ecklesiastikdepartementet uppdragit åt kommissionen att upptaga förhandlingar
med Malmöhus läns landsting angaende dels landstingets deltagande
i kostnaderna för ifrågasatt utbyggnad av djuravdelningen vid den
fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund ävensom därmed sammanhängande
frågor, dels medverkan från landstingets sida till understödjande
av forskardocenten Nils Alwalls verksamhet, dels ock lasarettets i
Lund upplåtande för sjukgymnastutbildning vid en statlig sjukgymnastskolas
förläggande i Lund.
Vidare har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1956 uppdragits åt kommissionen
att i samband med pågående förhandlingar med landstinget till
prövning upptaga icke blott frågan om en förenkling av nuvarande förfarande
vid beviljande av statsbidrag utan även frågan om en snävare gränsdragning
för det område, till vilket statsbidrag kan ifrågakomma.
Kommissionen har under tiden november 1955—oktober 1956 hållit 8 sammanträden.
Kommissionen har den 17 januari 1956 anmält resultatet av förhandlingarna
angående medverkan från landstingets sida till understödjande av forskardocenten
Nils Alwalls verksamhet.
Vidare har kommissionen den 25 maj 1956 framlagt förslag rörande vissa
lokal- och utrustningsfrågor i samband med inrättande av förste underläkaretjänst
för barnpsykiatriker vid lasarettets i Lund psykiatriska klinik.
Kommissionen har slutligen avgivit yttranden dels den 28 mars 1956 till
kanslern för rikets universitet angående förslag till avtal mellan staten och
Malmöhus läns landsting och samarbete i fråga om uppförande och drift av
patologiska och bakteriologiska institutionerna vid Lunds lasarett, dels ock
den 23 oktober och den 16 november 1956 över framställningar från lands
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
299
tinget angående statsbidrag till olika byggnadsföretag vid sjukvårdsinrätt- I In; H
ningarna i Lund.
39. Utredningen rörande maskin- och byggnadspersonalen vid sinnessjuk
husen
(1956: I 52)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 för att
verkställa en allsidig prövning av organisationen av maskin- och byggnadspersonalen
vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 juli 1955):
Broomé, J. T. A., byråchef.
Expert:
Rönnmark, L. C. A., professor.
Sekreterare:
Lindman, E., e. o. byråsekreterare.
Lokal: Statens bostadsnämnd, Drottninggatan 50—52'' ; tel. 10 26 68.
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 52.
Utredningen har under tiden december 1955—november 1956 hållit 20
sammanträden, varjämte ett flertal sammanträden med representanter för
olika myndigheter och personalorganisationer ägt rum. I anledning av remisser
har utredningen avgivit utlåtanden den 28 januari 1956 angående
anslag till epilektikervården för budgetåret 1956/57 samt den 12 november
1956 angående förslagsanslaget Statens sinnessjukhus: Avlöningar för budgetåret
1957/58. För närvarande pågå vissa studier av arbetsuppgifter för
maskin- och byggnadspersonal vid ett antal sjukhus.
Utredningsarbetet beräknas bliva slutfört under år 1957.
40. Utredningen av frågan om beaktande av samvetsbetänkligheter mot civil
försvarstjänst
m. m. (1956: I 54)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 för utredning
av frågan om beaktande av samvetsbetänkligheter mot civilförsvarstjänst
och beredande av möjlighet till särskild tjänstgöring åt personer,
som hysa sådana samvetsbetänkligheter (se Post- och Inrikes tidn. den 16
juli 1955):
öhman, F. K. I., häradshövding.
Sekreterare:
Gustafson, B., tingsnotarie.
Lokal: Oxie och Skytts tingshus, Kungsgatan, Malmö; tel. Malmö 18 254.
Direktiven för utredningen, se 1956: I In 54.
Utredningsarbetet är i huvudsak slutfört och betänkande beräknas bliva
avlämnat under första kvartalet 1957.
41. Utredningen av frågan om ordnandet av viss högre utbildning av sjuk
sköterskor
m. m. (1956: I 55)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 att såsom
experter biträda medicinalstyrelsen vid fullgörande av styrelsen samma dag
300
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 41 !neddelat uppdrag att, dels med beaktande av vad föredragande departementschefen
anfört i 1955 års statsverksproposition (XI ht, p. 110), verkställa
översyn av det av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen i
den 10 november 1949 avlämnat betänkande II (SOU 1951:33) framlagda
förslaget rörande ordnandet av bland annat utbildningen av sjuksköterskor
med undervisande och administrativa uppgifter, dels ock i samråd med styrelsen
för statens institut för folkhälsan och styrelsen för barnmorskeläroanstalten
i Göteborg samt med beaktande av vad föredragande departementschefen
anfört i prop. nr 129/1955 (s. 25—26) utreda möjligheterna att
— utan att eftersätta kravet på erforderlig kompetens för innehav av kombinerade
distriktssköterske- och barnmorsketjänster -— förkorla utbildningstiden
för distriktssköterskebarnmorskorna:
von Hofsten, S. E. C., landstingsdirektör;
Höjer, Gerda, ordförande i svensk sjuksköterskeförening, led. av II kamm.;
.lanzon, Astrid H. M., föreståndarinna för statens sjuksköterskeskola i Stockholm.
Sekreterare:
Hedberg, Ingegärd, byråsekreterare.
Lokal. Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 67 00.
Utredningen bär under tiden t. o. in. den 15 november 1956 hållit 5 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1957.
42. Motortävlingsutredningen (1956: I 56)
Tillkallad enligt Kung], Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 för
att utreda frågan om erforderliga säkerhetsföreskrifter vid motortävlingar
och uppvisningar med motorfordon in. in.:
Hagstrand, E. F., expeditionschef.
Sekreterare:
Kritz, L.-B., e.o. aktuarie.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (utredningsmannen), 20 72 26 (sekreteraren).
Beslut, vari Kungl. Maj:ts bemyndigande lämnats, se 1956: I In 56.
Säkerhetsanordningar och säkerhetsåtgärder vid vissa större motortävlingar
ha under loppet av år 1956 studerats på ort och ställe.
Utredningsarbetet beräknas bliva slutfört under första halvåret 1957.
43. Utredning av frågan om utbgggnad av ambulans- och räddningsflyg
tjänsten
i riket in. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 för att
biträda med utredning av frågan om utbyggnad av ambulans- och räddningsflygtjänsten
i riket samt därmed sammanhängande spörsmål (se Postoch
Inrikes tidn. den 2 februari 1956):
Näsgård, B., f. d. statssekreterare, led. av I kamm.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
301
Experter: I In: 43
Broberg, F. B. J., byråchef;
Franzon, F. L., köpman, led. av I kamm.;
Sidenbladh, K. J. E., hovrättsråd;
Weimar, Å. J. H. C., t.f. luf tf artsinspektör;
Westergård, B. M., t.f. flygöverdirektör.
Sekreterare:
Lundberg, B. I., förste kanslisekreterare.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den 20
januari 1956):
För utförande av civila sjuktransporter finns f. n. med statsmedel anskaffade ambulansflygplan
stationerade vid Norrbottens flygbaskår vid Kallax utanför Luleå,
vid Jämtlands flygflottilj å Frösön vid Östersund samt vid Roslagens flygkår i
Hägernäs utanför Stockholm.
De nuvarande ambulansflygplanen har en flyghastighet av 200 kilometer i timmen
och kan maximalt föra förutom besättning, två liggande och två sittande
passagerare.
Statens utgifter för drift och underhåll av flygplanen bestrides från det under
elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Sjuktransporter med flygplan. För
flygplanen på Frösön och i Luleå bestrides underhålls- och driftkostnaden i sin
helhet från anslaget. För det vid Hägernäs stationerade flygplanet skall enligt överenskommelse
driftkostnaden bestridas av vederbörande landsting eller av enskilda
i form av avgifter för planets begagnande, medan underhållskostnaden täckes dels
från nämnda anslag, dels genom bidrag från Stockholms läns landsting. Sistberörda
bidrag har på senare år utgått med 3 000 kronor. Belastningen på sjuktransportanslaget
uppgick budgetåret 1954/55 till cirka 124 000 kronor, övriga kostnader
för ambulansflygningarna, främst personalkostnader, belastar anslag under
fjärde huvudtiteln.
Vid sidan av den militära ambulansflygorganisationen har de senaste åren
sjuktransporter med flygplan i viss omfattning utförts av privata företag efter
beställning i varje särskilt fall.
Slutligen har genom initiativ av Östermans aeroaktiebolag (i det följande kallat
Östermans) flygning med helikoptrar förekommit i vårt land sedan år 1947. Jämsides
med flyguppdrag för kommersiella och liknande ändamål utförde bolagets
helikoptrar vid åtskilliga tillfällen redan under första åren efter det denna verksamhet
påbörjats ambulans- och andra räddningsuppdrag under förhållanden,
som omöjliggjort insättande av vanliga flygplan.
Vid anmälan av flygförvaltningens förslag i 1956 års statsverksproposition (XI
ld, p. 141) uttalade jag, att helikoptern under den korta tid, som en mera fast organiserad
helikopterflygtjänst stått till förfogande för ambulanstransporter och
andra räddningsuppdrag i övre Norrland, dokumenterat sin stora användbarhet
för ändamålet och att den dessutom visat sig utgöra en värdefull tillgång för andra
flyguppdrag. Det syntes mig därför finnas anledning överväga att nu öppna möjligheter
att även i andra delar av landet mera permanent disponera helikopter
för framför allt ambulans- och räddningsändamål. För egen del hade jag emellertid
funnit, att utöver den av flygförvaltningen verkställda utredningen erfordrades
klarlägganden i ett flertal ekonomiskt-administrativa frågor, vilka borde lösas i
samband med en utbyggnad av och mera permanent organisation för helikopter
-
302
Riksdagsberättelsen 1957
III! 43 flygtjänsten. På grund härav förklarade jag mig ha för avsikt att föreslå Kungl.
Maj:t att föranstalta om särskild utredning rörande dessa spörsmål och uttalade,
alt jag, i avvaktan på resultatet av denna utredning, icke vore beredd att taga
ställning till flygförvaltningens förslag om en utbyggnad av lielikopterflygtjänsten.
Denna utredning synes nu böra komma till stånd och avse hjälp- och ambulansflygverksamheten
överhuvud. Jag förordar, att eu särskild utredningsman får
tillkallas för detta ändamål.
Vid utredningen bör eftersträvas, att de i flygförvaltningens senaste förslag avsedda
delarna av riket får regelbunden tillgång till ambulans- och undsättningsflyg.
Även möjligheterna att i mån av behov förse andra mera isolerade områden,
skärgårdar m. in. med räddningsflyg bör utredas. Självfallet begränsas emellertid
möjligheterna att utbygga räddningstjänsten av de betydande kostnader, som är
förenade med särskilt beredskapshållningen. En avvägning måste därför ske i förhållande
till angelägenhetsgraden av räddningsflyg för olika områden. Eventuellt
bör förslag till eu successiv utbyggnad av verksamheten framläggas.
Hittills vunna erfarenheter har visat, att helikoptern i vissa avseenden är överlägsen
det konventionella flygplanet vid utförande av riiddningsflygningar, främst
på grund av sin förmåga att starta och landa på en mycket begränsad yta och att
röra sig obehindrat i alla riktningar. Det ter sig därför — därest flygsäkerhetsskäl
ej skulle visa sig föranleda till annat — önskvärt, att helikoptrar i möjligaste mån
bör stå till förfogande för hjälpflygverksamheten. I många situationer torde emellertid
konventionella flygplan väl lämpa sig för ändamålet. Tillgång till sådana
torde även finnas på en del platser, där helikopter ej kan hållas tillgänglig. Med
hänsyn härtill och till de betydande kostnader, som är förenade med helikopterflygning,
bör vid utredningen övervägas, i vilken utsträckning en kombination av
helikoptrar och konventionella flygplan kan anses lämplig på olika platser.
Beträffande huvudmannaskapet för verksamheten synes den av flygförvaltningen
år 1953 verkställda utredningen giva vid handen, att en av privata flygföretag
driven räddningstjänst med helikopter skulle ställa sig ekonomiskt förmånligare
än en motsvarande statlig organisation. I första hand bör därför undersökas om
icke hjälpflygverksamheten nu bör överflyttas till privatägda helikoptrar och flygplan.
Därvid bör beaktas att privatägda helikoptrar redan nu anlitas av krigsmakten
för vissa ändamål och att en samordning mellan denna verksamhet och hjälpflygverksamheten
måhända kan befinnas lämplig. Utredningen bör vara oförhindrad
att pröva om icke — eventuellt med en annan organisation av verksamheten
— denna alltjämt åtminstone i viss utsträckning lämpligen bör bedrivas i det allmännas
regi. I den mån privatägt flyg gives företräde bör självfallet undersökas
vilka flygföretag som bör anlitas för hjälpflygningarna. Vid utredningen bör klarläggas,
vilka tekniska, organisatoriska och ekonomiska resurser, som bör krävas
för att en säker, effektiv och snabb flygräddningstjänst skall kunna upprätthållas
samt huruvida de olika organisationerna eller flygföretagen uppfyller sålunda
ställda krav. Vidare måste beaktas nödvändigheten av att en efter förhållandena i
olika delar av landet lämpligt avpassad ambulansflygberedskap kan vidmakthållas.
Sedan olika enskilda flygföretags förutsättningar att engageras i räddningstjänsten
sålunda utretts, bör överläggningar upptagas med de sålunda ifrågakommande
företagen angående de ekonomiska förutsättningarna härför. Ett såvitt möjligt enhetligt
ersättningssystem för hela riket bör härvid eftersträvas. Eventuellt kan
övervägas att låta två eller flera flygföretag gemensamt svara för räddningstjänsten
inom ett område, på sätt som f. n. sker av Östermans och Aktiebolaget Lapplandsflyg
i övre Norrland. I sådant fall måste .särskilt tillses, att en effektiv samordning
av flygverksamheten och ett tillförlitligt alarmeringssystem kommer till stånd.
Vid utredningen bör prövas lämpligheten av att uppdela ersättningen för räddningsflygningarna
i en fast beredskapsavgift och en flygtidsersättning. Härvid kan
övervägas att bestämma beredskapsavgiften så att denna endast kommer att täcka
vederbörande företags direkta merkostnader för erforderlig flvgberedskap. I detta
303
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
sammanhang bör emellertid även beaktas önskvärdheten att avpassa flygtimspriser- J In; 43
na på sådant sätt att de för räddningstjänst kontraherade helikoptrarna och flygplanen
kan nyttiggöras även för andra flyguppdrag, i den mån detta ar forenliert
med erforderliga krav på beredskap. Genom en ökning av den totala bestallningsvolymen
torde nämligen kostnaderna för undsättningsflvgningarna kunna hållas
nere. . .
Såväl den av flygvapnet bedrivna ambulansflygtjänsten som räddnings- ocli
undsättningstjänsten med helikopter i övre Norrland har hittills bekostats med
statsmedel, bortsett från att drift- och underhållskostnader för flygplanet i Hägernäs
såsom nämnts i viss utsträckning bestritts av Stockholms läns landsting och
av enskilda. Att staten i den omfattning som sålunda varit fallet påtagit sig de med
flygverksamheten förenade kostnaderna får ses mot bakgrunden av de förhållanden,
under vilka densamma framvuxit.
Då den försöksvis anordnade helikopterflygtjänsten i övre Norrland tillskapades,
ifrågasattes, om ersättning för nyttjande av helikoptern för sjuktransporter
icke borde lämnas av vederbörande landsting. Av olika skäl beslöts emellertid att
så icke skulle ske. Till stöd för detta ställningstagande åberopade jag (prop. nr
59/1954) bl. a., att ambulansflygningarna med flygvapnets sjuktransportplan i
Norrland bekostades med statsmedel och att landstingen vid sjukförsäkringsreformens
genomförande till största delen komme att avkopplas från befattningen med
bidrag till sjuktransporter, vilka överflyttades på sjukkassorna. Med hänsyn till de
påfrestningar, som sjukförsäkringslagen kunde befaras komma att medföra för lokalsjukkassorna
i övre Norrland, kunde jag icke förorda, att dessa kassor betungades
jämväl med transportkostnader för helikopterflygning.
I och med att flygvapnet nu förutsättes i viss utsträckning frigöras från befattningen
med de civila ambulansflygningarna, kommer frågan om dessas finansiering
i ett annat läge. Genom den allmänna sjukförsäkringen ersättes visserligen
den sjuke en avsevärd del av sina utgifter för resor i samband med läkarvård
och sjukhusvård — vid intagning å sjukhus ersättes ofta hela reseutgiften — men
det torde böra tillses att inte genom höga ambulansflygtaxor de sjukkassor, som
verkar i ur trafiksynpunkt isolerade trakter, blir hårdare belastade än andra.
Medlemmarna i dessa kassor äro ej sällan mindre bärkraftiga och kassorna ha
redan nu betydande merkostnader för resor och transporter. Dessutom torde böra
bemärkas, att en överflyttning av kostnader till den allmänna sjukförsäkringen
även ökar statens utgifter för denna. Den del av kostnaden för ambulansflyg, som
hänför sig till beredskapskravet, kan överhuvud taget inte ersättas av den allmänna
sjukförsäkringen utan rubbande av de principer å vilka denna är uppbyggd.
Det torde i stället få övervägas, om den ej åtminstone delvis bör bestridas av
kroppssjukvårdens huvudmän. Det bör även uppmärksammas, att kostnader för
andra hjälpflygningar än sjuktransporter som regel i första hand torde böra stanna
på statsverket. I fråga om kostnadsfördelningen bör överhuvud taget förutsättningslöst
prövas, vilken lösning som ur olika synpunkter är skälig och lämplig.
Såsom flygförvaltningen framhållit i sin skrivelse den 13 september 1955 måste
sannolikt den civila flygsäkerhetstjänsten utbyggas vid övergång till en helt på
civila helikoptrar och flygplan baserad .sjuktransportorganisation. Denna fråga
bör därför beaktas av utredningsmannen.
I samband med utredningen bör en översyn göras av gällande föreskrifter för
alarmering av flygambulans in. m. i syfte att åvägabringa ett så tillförlitligt och enkelt
system härför som möjligt. Även andra praktiska spörsmål av betydelse för
räddningstjänsten, vilka må aktualiseras under utredningsarbetets gång, bör av
utredningsmannen upptagas till behandling.
Utredningen har under tiden maj november 1955 hållit 7 sammanträden.
Utredningen beräknas bliva slutförd underförstå halvåret 1957.
304
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 44
44. 1956 års landsfiskalsbiträdesatredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1956 för
översyn av landsfiskalernas biträdesorganisation:
af Malmborg, N. M., kansliråd.
Experter:
Norberg, E. A., byrådirektör;
Waesterberg, L. B., landsfiskal.
Sekreterare:
Hedengren, S.-O., amanuens.
Lokal: Civildepartementet; tel. 22 45 00, ankn. 10 19.
Utredningsarbetet beräknas bliva avslutat i början av år 1957.
45. 1956 års rättsläkarutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 februari 1956 för att
verkställa utredning av frågan om erforderliga åtgärder för att erhålla en
bättre rekrytering till rättsläkarbanan m. in.
Kull, B., statskommissarie.
Sekreterare:
Rudhe, R. S., förste byråsekreterare.
Lokal: Birger Jarls torg 10; tel. 22 08 60.
Beslut, vari Kungl. Maj :ts bemyndigande lämnats:
Vid anmälan i 1956 års statsverksproposition av anslag för budgetåret 1956/57
till statens rättsläkarstationer: avlöningar (XI ht, p. 22) framhöll föredragande departementschefen
att åt lämpligt organ syntes böra uppdragas att utreda såväl
behovet av specialutbildade läkare för antropologisk-genetiska undersökningar
jämte därmed sammanhängande rekryteringsfrågor m. m. som organisationen i
övrigt av denna verksamhet.
Departementschefen framhöll vidare, att rättsmedicinalväsendet genom bristen
på rättsläkare kommit i ett prekärt läge, och att åtgärder för dess avhjälpande
vore nödvändiga. Den av medicinalstyrelsen i sådant syfte föreslagna uppflvttningen
av en rättsläkartjänst vid stockholmsstationen från lönegrad Ce 29 till Ce 33
kunde dock icke f. n. tillstyrkas. Departementschefen förordade i stället, att utredning
skyndsamt verkställdes rörande frågan om erforderliga åtgärder för att erhålla
en bättre rekrytering till rättsläkarbanan i allmänhet, däri inbegripet utbildningsfrågor
m. m. Resultatet av utredningen borde om möjligt kunna föreläggas
redan nästa års riksdag. Denna utredning syntes lämpligen böra samordnas med
den för antropologisk-genetiska avdelningen ifrågasatta utredningen.
Utredningen har den 15 september 1956 avgivit ett första betänkande, avseende
förslag rörande rekrytering av rättsläkare (stencilerat).
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
305
46. Utredning om anordnande av fjärrskriftsförbindelser för polisväsendet I IllJ 46
m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 februari 1956 för
att verkställa utredning om anordnande av fjärrskriftsförbindelser för polisväsendet
m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 21 februari 1956):
Billström, H., överdirektör.
Experter:
Bergvill, H. V., e. o. byråingenjör;
Enhörning, H. A., landsfogde;
Liining, N. G. A., polismästare;
Ryhre, L. G. W., civilingenjör;
von Sydow, Iv. E. G., överdirektör;
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent.
Sekreterare:
Erling, E. H., e. o. landsfogdeassistent (t. o. in. den 21 november 1956);
Eetzén, S.-R., kontrollör (fr. o. in. den 22 november 1956).
Lokal: Telestyrelsen; tel. lokalsamt. 23 60 40, rikssamt. 23 60 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
10 februari 1956):
För att lösa sina uppgifter är polismyndigheterna i stor utsträckning beroende
av inbördes samverkan. Behovet härav gör sig särskilt gällande vid spaning och
annan efterforskning för uppdagande av brott. Kommunikationsväsendets utveckling
och befolkningens ökade rörlighet har i olika avseenden haft återverkningar
i fråga om brottsligheten. Jämsides med ökningen av antalet motorfordon har
tillgrepp av bilar och motorcyklar blivit en allt vanligare brottstyp. Motordrivna
fortskaffningsmedel kommer dessutom ej sällan till användning såsom hjälpmedel
vid förövandet av brott av skilda slag. Nu anförda exempel på nyare brottsföreteelser
och de möjligheter till snabb förflyttning som den moderna trafiken
erbjuder medför att spaningsverksamheten ofta måste utsträckas över vidsträckta
delar av landet eller samtidigt bedrivas på vitt skilda orter. Härigenom ställes
ökade krav på samordning av polisarbetet.
Under senare år har försöksverksamhet bedrivits med fjärrskriftanläggningar
hos statens kriminaltekniska anstalt och polismyndigheterna i vissa städer. I en
särskild skrivelse med redogörelse för denna verksamhet har anstalten framhållit
att systemet med fjärrskriftförbindelscr i olika hänseenden visat sig innebära
betydande fördelar i jämförelse med de gängse kommunikationsmedlen — post,
telefon, telegraf och radio. Värdet härav har enligt anstaltens redogörelse bl. a.
framträtt genom den snabbhet varmed befordringen kan ske, möjligheten att uppnå
förbindelse med ett flertal myndigheter samtidigt samt garantierna för klara
och tydliga meddelanden som eliminera riskerna för missförstånd. Anstalten har
vidare fäst uppmärksamheten på den betydelse som förbindelse med fjärrskrift
innebär för tillgodoseende av sekretesskyddet beträffande uppgifter ur brottsregistren
om en persons antccedentia. Skrivelsen utmynnar i en hemställan om utredning
rörande eventuell utbyggnad av det nuvarande polisiära fjärrskriftsystemet.
För polisväsendets effektivisering och rationalisering är det av största vikt att
det kan tillgodogöra sig för olika ändamål lämpliga tekniska hjälpmedel. Vad
förut sagts om behovet av ökad samordning av polisarbetet synes bl. a. påkalla
SO liihang Ull riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
ItikHdaKHberättelsen.
306
Riksdag sberättelsen 1957
I In: 4fi att frågan om lämpliga åtgärder för att underlätta och förbättra möjligheterna till
snabba och tillförlitliga förbindelser mellan polismyndigheterna överväges närmare.
I sådant syfte synes en utbyggnad av det nuvarande, i mindre skala fungerande
fjärrskriftsystemet kunna medföra betydande fördelar. Med hänsyn till de
gynnsamma erfarenheterna av den hittills bedrivna försöksverksamheten synes
ifrågavarande spörsmål nu böra upptagas till särskild utredning. Härvid torde en
allmän plan böra uppgöras rörande den omfattning, som ett fjärrskriftsystem anses
böra erhålla för att på ett tillfredsställande sätt kunna betjäna landets poliscäsen
i dess helhet, jämte förslag om den lokala placeringen av erforderliga
fjärrskriftanläggningar. Av vikt är att kostnaderna för utbyggnad och drift av
ett sådant system erhåller en allsidig belysning. Av olika skäl, bl. a. ur kostnadssynpunkt,
kan fjärrskriftanläggningar icke installeras hos andra organisatoriska
enheter inom polisväsendet än där behovet befinnes särskilt framträdande. Vid
den allmänna planläggningen bör därför beaktas möjligheterna att åstadkomma
ett tillfredsställande system för befordran av förekommande meddelanden mellan
fjärrskriftstationerna och polisorganisationerna på andra orter. Även denna
fråga bör upptagas till behandling i samband med den förordade utredningen.
En utbyggnad av fjärrskriftsystemet med sikte på polisväsendet i dess helhet
torde med hänsyn till kostnaderna och andra faktorer förutsätta, att planens genomförande
sker i etapper under loppet av ett flertal år. I anledning härav påkallas
ett närmare övervägande av i vilken ordning utbyggnadsprogrammet bör komma
till utförande. Emellertid torde det icke vara möjligt att redan på utredningsstadiet
uppdraga normerande riktlinjer av sådan art att de i detalj kan tjäna till
efterrättelse under den tid som kommer att åtgå för planens successiva genomförande.
Till följd av ändrade förhållanden kan det även bli nödvändigt att ompröva
planen för fjärrskriftnätets omfattning och anläggningarnas placering. Det
torde böra ankomma på statens kriminaltekniska anstalt som redan nu i viss omfattning
ombesörjer dylika frågor att enligt direktiv av Kungl. Maj :t handlägga
ärenden av denna art.
Beträffande kostnaderna kan olika alternativ komma i fråga rörande statens
ekonomiska medverkan för planens genomförande. Det bör ankomma på utredningen
att förutsättningslöst pröva vilka normer som må befinnas ägnade att läggas
till grund för regleringen av denna fråga. I detta sammanhang torde böra
uppmärksammas att polisdistrikt som på egen bekostnad redan låtit eller framdeles
kommer att installera fjärrskriftanläggningar icke blir försatta i ett ekon,,
miskt sämre läge än som skulle ha skett, om de nya grunderna för kostnaderna»
bestridande varit gällande vid anläggningens tillkomst.
Vid planläggningen uppkommer vidare frågan om användande av olika typer
av fjärrskriftanläggningar. Härutinnan blir det en uppgift för utredningen att
med beaktande av den tekniska utvecklingen på ifrågavarande område föreslå
det fjärrskriftsystem eller den kombination av olika system som befinnes lämpligast.
— Såvitt angår teletekniska frågor bör utredningsarbetet bedrivas i nära
samråd med telestyrelsen. Vid utredningen bör även ägnas uppmärksamhet åt
möjligheterna att samordna polisväsendets fjärrskriftförbindelser med kommunikationsanordningar
lios andra verk och myndigheter, med vilka samarbete kan
komma i fråga.
Utredningsmannen och experterna ha intill den 15 november 1956 hållit
ett sammanträde.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1957.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
307
47. Utredning om ändrade former för försäljning av preventivmedel I In. 48
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 mars 1956 för utredning
av frågan om ändrade former för försäljning av preventivmedel och
därmed sammanhängande spörsmål:
Ryman, S.-H. G., byråchef.
Experter:
Herlitz, C. W., professor, skolöverläkare;
Jönsson, J. L., studentpräst;
Tottie, M., med. lic.;
Widlund, B., advokat.
Sekreterare:
Nordlund, S. F., e. o. hovrättsassessor.
Lokal: Inrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
23 mars 1956):
I vilken utsträckning försäljning av preventivmedel genom automat är att anse
som tillåten enligt gällande lagstiftning kan synas tveksamt. Innan man i
princip tar ställning till spörsmålet om sådan försäljning mera allmänt bör få
förekomma eller ej, synes mig frågan böra närmare belysas. Ett flertal olika synpunkter
måste nämligen påverka bedömandet. Med hänsyn till de förslag och
framställningar i saken, för vilka jag nyss redogjort, och då frågan nu i annat
sammanhang ånyo blivit aktuell, vill jag förorda, att en särskild utredning göres,
som närmare upptar och redovisar skälen för och emot en sådan försäljning och,
om den anses böra i princip tillåtas, framlägger förslag angående hur försäljningen
bör få ske. Utredningen torde böra verkställas av en särskilt tillkallad utredningsman.
Utredningen bör vara förutsättningslös.
Uppgifter torde böra införskaffas angående förhållandena i Danmark; de principer
som där tillämpas för tillståndsgivningen och de verkningar som det danska
systemet fört med sig.
Det ifrågasatta utredningsuppdraget blir av grannlaga natur. Utredningsmannen
synes böra samråda med företrädare för de olika intressen som här gör sig
gällande. Om så visar sig erforderligt bör experter kunna tillkallas att medverka
vid utredningsarbetet.
Utredningen har under tiden juni—november 1956 hållit 5 sammanträden.
Utredningen har låtit utföra en undersökning rörande preventivmedlens
antiveneriska betydelse samt inhämtat uppgifter angående erfarenheter av
automatförsäljning av preventivmedel m. m. från myndigheter, sammanslutningar
och enskilda företag.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
48. Utrustningskommittén för statens sinnessjukhus
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 mars 1956 med
uppdrag att handhava de frågor om utrustning vid statens sinnessjukhus,
308
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 48 som av departementschefen hänskjutes till kommittén för handläggning,
i första hand frågor om utrustning av Gullberna sjukhus:
Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman, ordförande;
Aare, S. Th. B., byrådirektör;
Ekblad, M„ överläkare;
Muller, H. I., arkitekt;
Sjunnesson, N. S., sjukhusintendent;
Wolgast, T., led. av I kamm.
Experter:
Eklund, S., överläkare;
Lindelöf, E., första föreståndarinna;
Lindvall, E., sjukhusintendent.
Sekreterare:
Lindahl, C.-G. W., tjänsteman.
Lokal: Gyllenstjernsgatan 16; tel. 60 08 25, 67 64 51.
Kommittén har från sin tillkomst fram till december 1956 hållit 4 sammanträden
och dess arbetsutskott 9 sammanträden.
Kommitténs arbete kommer att fortgå under år 1957.
49. Utredning om vidgade befogenheter för direktionerna
vid statens sinnessjukhus
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att utreda
frågan om vidgade befogenheter för direktionerna vid statens sinnessjukhus:
Arvidsson,
K. A. V., f. d. kanslichef.
Lokal: Länsmansvägen 12, Enskede; tel. 48 10 51.
Utredningsarbetet har påbörjats och beräknas bliva slutfört under år 1957.
50. Polisverksamhetsutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder i syfte att effektivisera polisens
verksamhet för bekämpande av brottsligheten m. in. (se Post- och Inrikes
tidn. den 11 juli 1956):
Dahlman, J. A. G., ordförande i arbetsdomstolen, f. d. justitieråd, ordförande;
Andersson, E. R., förste polisassistent;
Eliasson, N., kommunalnämndsordförande;
Enhörning, H. A., landsfogde;
Eriksson, G. T., byråchef;
Lundgren, Valborg, advokat;
Liining, N. G. A., polismästare;
Ohlsson, A., kriminalassistent;
Persson, K. G., kansliråd;
Petterson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
309
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent; 1 In: 50
Waesterberg, L. B., landsfiskal;
östin, J. E., stadsfiskal.
Expert:
Lindroth, K. J. H., stadsfiskalsassistent.
Sekreterare:
Lithner, K. O., biträdande stadsfiskal.
Lokal: Arbetsdomstolen, Stora Nygatan 2 A, Stockholm; tel. 23 66 60.
Direktiv: (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
29 juni 1956):
Brottslighetens utbredning, ej minst bland ungdomen, har blivit ett av våra mera
brännande samhällsproblem. Hur läget i stora drag gestaltar sig torde vara väl bekant
från den aktuella kriminalpolitiska debatten. I denna återspeglas en stark oro
över den ogynnsamma brottslighetsutvecklingen och en utbredd uppfattning om
otillräckligheten av samhällets insatser för kriminalitetens bekämpande. Kraven på
förstärkning av samhällsskyddet har särskilt aktualiserats till följd av vissa under
senare år speciellt uppmärksammade kriminella företeelser, framför allt överfall,
rån och därmed likartade angrepp, ungdomsligornas framfart med den våg av stölder
och skadegörelse, som ofta följer i deras spår, samt den uppseendeväckande
ökningen av bilstölder.
För att erhålla ett närmare underlag för bedömande av effektiviteten av polisens
brottsbekämpande verksamhet har för inrikesdepartementets räkning med
ledning av polisstatistiken verkställts en utredning rörande dels brottslighetens
omfattning och dels brottsuppklaringen under femårsperioden 1950—1954. Uppgiftsmaterialet
avser fem olika regioner och omfattar brott, beträffande vilka spaningsåtgärder
i allmänhet erfordras för uppdagande av gärningsmannen och som
har någon större principiell betydelse i nu ifrågavarande sammanhang. På grund
av att det statistiska materialet ej förelegat färdigt för 1955 har uppgifter för nämnda
år kunnat begagnas endast i begränsad utsträckning. Vidare har inom departementet
företagits en preliminär undersökning för att i första hand söka utröna,
huruvida och i vad mån en effektivisering av polisens brottsbekämpande verksamhet
skulle kunna åstadkommas genom ändringar i polisens organisation och arbetsmetoder
samt genom ökad användning av tekniska hjälpmedel. I uppgiften har
därjämte ingått att taga under övervägande, huruvida och på vad sätt polisen borde
medverka i det mera socialt betonade brottsförebyggande arbetet, särskilt bland
ungdom, och huruvida polisverksamheten kunde närmare samordnas med det arbete
som bedrives av samhällets sociala organ. Resultatet av de verkställda undersökningarna
föreligger numera i form av en den 12 juni 1956 dagtecknad departementspromemoria
jämte en därvid såsom bilaga fogad brottsstatistisk utredning.
I promemorian anförda synpunkter går i huvudsak ut på följande.
För effektivisering av polisens brottsförhindrande verksamhet bör huvudvikten
läggas på en förstärkt bevakning. Organisationen bör medge en smidig tillämpning
av olika bevakningssystem och patrulleringstjänsten grundas på ingående lokaloch
personkännedom. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bevakningsproblemen
i de större städernas förorter. För utexperimenterande av lämpliga bevakningssystem
bör försöksverksamhet anordnas inom områden av växlande struktur i de
större städerna.
Såvitt angår polisens brottsuppdagande verksamhet bör en effektivisering härav
ske under beaktande av bl. a. att ordningspolisens uppgifter i större utsträckning
än f. n. inriktas på aktiv medverkan i brottsbekämpandet. Åtgärder bör vidtagas
310
Riksdag sberättelsen 1957
I In: öo för att åstadkomma en intimare samverkan mellan kriminalpolisen och ordningspolisen.
Kriminalpolisen bör beredas ökade möjligheter till fortlöpande spaningsverksamhet.
Vissa grundläggande regler bör utarbetas för samordning av spaningsverksamheten
i sådana fall, där den måste utsträckas över större delar av landet.
Polisens brottsförebyggande verksamhet bör förstärkas genom organiserandet av
särskild socialpolis med åliggande att i främsta rummet ägna sig åt uppgifter av
socialt betonad natur bland ungdom och vuxna. I större poliskårer bör ungdomsfrågorna
handhas av särskild personal (ungdomspolis). För anställning vid socialpolisen,
i vars personalstab bör ingå kvinnliga poliser i erforderlig utsträckning,
bör fordras speciell teoretisk och praktisk utbildning.
I promemorians sista avsnitt beröres möjligheterna till rationalisering av polisarbetet
i olika avseenden. Hithörande frågor hänföres till tre huvudgrupper, den
första avseende vidgad användning av tekniska hjälpmedel, den andra anlitande
av civila befattningshavare för utförande av kontorsmässiga och likartade göromål
samt den tredje förenkling av utredningsförfarandet och arbetsmetodiken.
Bekämpandet av brottsligheten utgör otvivelaktigt en av samhällets angelägnaste
uppgifter. För att komma tillrätta med de nuvarande missförhållandena påkallas
insatser från samhällets sida på ett flertal olika områden. Polisen har traditionsenligt
lämnat sin medverkan huvudsakligen genom sin allmänna övervakningsverksamhet
samt genom spaning och annan undersökning för uppdagande och utredning
av begångna brott. I nuvarande läge och med beaktande av de siffror rörande
stegringen av brottslighetens omfattning och den sjunkande uppklaringsprocenten,
som framkommit vid den förut berörda brottsstatistiska utredningen,
måste intresset inriktas på möjligheterna att åstadkomma en effektivisering av
nämnda verksamhetsuppgifter. Beträffande denna fråga har i departementspromemorian
framhållits åtskilliga synpunkter, som synes förtjänta av att upptagas till
närmare övervägande. För detta ändamål erfordras emellertid särskild utredning
genom sakkunniga, som kan bearbeta och pröva de olika i promemorian framförda
förslagen. Jag förordar att en sådan utredning kommer till stånd.
Utvecklingen har efter hand lett därhän att allt större vikt kommit att läggas på
direkt preventiva åtgärder, såsom propaganda och rådgivning för användning av
effektiva låsanordningar, varnings- och upplysningsverksamhet till skydd mot
brott och brottslingar m. m. Fn brottsförebyggande verksamhet av mera social karaktär
bedrives i viss utsträckning i samband med polisens övervakning av lösdrivare
och prostituerade. Detta sammanhänger bl. a. med de begränsade möjligheterna
för samhällets social- och sjukvårdsmyndigheter att komma i kontakt med
de vårdbehövande bland detta klientel. Polisen har här en viktig funktion att fylla
genom sin befogenhet att kunna tillfälligt omhändertaga vederbörande för att, om
förutsättningar därför föreligger, hänvisa honom till social- eller sjukvård.
Fn intensifierad uppsikt över de asociala elementen utgör otvivelaktigt ett viktigt
led i den brottsförebyggande verksamheten. På detta verksamhetsfält har polisen
att verka för tillgodoseende av såväl samhällets skyddsbehov som individuella
vårdsynpunkter. Med hänsyn härtill synes starka skäl tala för att det i promemorian
framförda förslaget om inrättande av särskild socialpolis inom polisorganisationen
blir föremål för närmare övervägande. Även denna fråga bör upptagas av
utredningen.
Inom ramen för en mera socialt betonad brottsförebyggande verksamhet knyter
sig intresset i främsta rummet till spörsmålet om vidgade insatser från polisens
sida för motverkande av ungdomsbrottsligheten. I viss motsättning till vad fallet
är beträffande de förut berörda grupperna av socialt missanpassade i vuxen ålder
bedrives inom ungdomsvårdens område ett omfattande arbete såväl genom samhällets
egna organ som genom enskilda institutioner av skilda slag. Med anledning
härav uppställer sig frågan, om det här finns något utrymme för insatser från po
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 311
lisens sida. Såsom framhålles i departementspromemorian bör det vara naturligt f In; 50
att polisen fungerar som ett informations- och förmedlingsorgan och vid konstaterandet
av förhållanden, som tyder på att någon befinner sig i riskzonen, medverkar
till att vederbörande myndighet eller annat stödorgan kan gripa in. Emellertid
synes erfarenheterna från andra länder ge vid handen, att polisen kan ha en
viktig uppgift att fylla även när det gäller mera aktiva åtgärder inom ungdomsvården.
1 nuvarande läge synes det angeläget att detta spörsmål också hos oss upptages
till närmare övervägande. Härvid torde den i departementspromemorian
framförda tanken på inrättandet av specialutbildad ungdomspolis böra underkastas
en ingående prövning ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Detta
torde lämpligen böra ske genom den förut förordade utredningen.
Sammanfattningsvis anser jag det erforderligt att särskilda sakkunniga tillkallas
för att i anslutning till de spörsmål, som upptagits till behandling i departementspromemorian,
verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder i syfte att effektivisera
polisens verksamhet för bekämpande av brottsligheten. Utredningen bör
emellertid äga att ingå även på andra frågor, som den finner vara av vikt för sitt
arbete.
Utredningsarbetet bör, i den mån så lämpligen kan ske, bedrivas i etapper samt
förslag efter hand framläggas rörande de till särbehandling upptagna frågorna.
Härvid torde i första hand böra beaktas spörsmål som påkallar en snar lösning,
t. ex. polisbevakningens ordnande i de större städernas förorter.
Utredningen kommer att i vissa avseenden få taga ställning till frågor, som förutsätter
ändringar i dén bestående polisorganisationen och medför ekonomiska konsekvenser.
I dessa delar bör utredningsarbetet bedrivas i samråd med polisväsendets
organisationsnämnd. Vissa av de i departementspromemorian berörda frågorna
angående olika rationaliseringsåtgärder torde delvis sammanfalla med uppgifter,
som organisationsnämnden har att fullgöra enligt särskilda åt nämnden
lämnade uppdrag. En gränsdragning måste därför ske med sikte på att undvika
dubbelarbete. Hur denna gränsdragning bör göras torde upptagas till överläggning
mellan utredningen och nämnden.
Utredningen kommer vidare att få befatta sig med spörsmål som rör den praktiska
polistjänsten, t. ex. i fråga om bevakningssystem och patrulleringsmetoder.
Med avsende härå har utredningen att överväga på vad sätt de lösningar, som utredningen
finner sig böra förorda, bör bringas till vederbörandes kännedom, t. ex.
genom meddelande av föreskrifter, anvisningar, rekommendationer eller utarbetandet
av en särskild handbok.
Vid övervägandet av olika rationaliseringsåtgärder torde utredningen beträffande
såväl den yttre som inre tjänsten ägna ingående uppmärksamhet åt möjligheterna
att utnyttja moderna tekniska hjälpmedel och metoder i polisarbetet.
Frågorna om huvudmannaskapet för polisväsendet eller om en central ledning
för detsamma ingår ej i utredningens arbetsuppgifter.
Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Därest så befinnes påkallat, må de sakkunniga
inom sig utse arbetsutskott för behandling av vissa frågor. Erforderlig
speciell sakkunskap torde få tillföras utredningen genom att särskilda experter
tillkallas för att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggning och samråd.
Utredningen har l. o. in. november 1956 hållit 3 sammanträden in pleno.
Vidare ha ordföranden och ett mindre antal ledamöter sammanträtt 4 gånger.
Utredningen har företagit studiebesök vid Stockholms och Göteborgs poliskårer
samt vid statens kriminaltekniska anstalt.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1957.
312
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 51 51. 1956 års civilförsvarsskoleutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 juli 1956 för att
inom inrikesdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om lokaler
för en fast civilförsvarsskola m. in.:
Eliasson, L. M., lantbrukare, led. av I kamm.
Sekreterare:
Sterner, R. Y. M., t.f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Utredningen har under tiden t. o. in. november 1956 hållit 3 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första hälften av år 1957.
52. Utredning rörande civilbefälhavarnas befogenheter i krig m. in.
Tillkallad såsom sakkunnig enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 augusti
1956 för utredning rörande civilbefälhavarnas befogenheter i krig eller
krigsfara eller eljest under utomordentliga förhållanden:
Björck, K. A. W., f. d. generaldirektör.
Sekreterare:
Hiort, H. A., förste byråsekreterare.
Lokal: Statens sakrevision, Birger Jarls torg 12; tel. 23 53 40 (utredningsmannen),
22 08 60 (sekreteraren).
Utredningsarbetet har påbörjats. I första hand har utredningen att avgiva
utlåtande över det delbetänkande, som under hösten 1956 framlagts av
1953 års sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation.
53. Utredningen om identitetsbrickor för barn
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 oktober 1956 för att
med beaktande av vad allmänna beredningsutskottet anfört i sitt utlåtande
nr 6/1956 verkställa utredning om obligatorisk anskaffning av identitetsbrickor
åt alla barn födda efter år 1955 och om lämpliga former för förvaring
av brickorna i fråga:
Johansson, Karin E., fil. dr.
Expert:
Rosengren, O. A., landssekreterare.
Sekreterare:
Bohman, Ingrid M., sekreterare i civilförsvarsstyrelsens kvinnoutskott.
Lokal: Civilförsvarsstyrelsen; tel. växel 23 23 30.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1957.
54. Utredning för utarbetande av en plan för den specialiserade kroppssjukvårdens
utbyggnad räjongvis in. in.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 oktober 1956 för att
utarbeta en plan för den specialiserade kroppssjukvårdens utbyggande räjongvis
in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 16 november 1956):
Engel, A. G. W., generaldirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
313
Experter: 1 In: 54
Bunne, B. E. G., byråchef;
Fast, J. E. G., möbelsnickare, f. d. riksdagsman;
Hamberger, C.-A., professor;
Rexed, B. A., professor.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 67 00.
Direktiv (anförande av t.f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hjalmar Nilson, till statsrådsprotokollet den 19 oktober 1956):
I utlåtande den 11 maj 1956, nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
55/1956 angående anslag för budgetåret 1956/57 till avlöningar vid karolinska sjukhuset
har statsutskottet anfört bl. a. följande.
Besparingssakkunniga har uttalat, att det bör övervägas, om inte ett nytt sjukhus
eller utnyttjande i ökad omfattning av andra sjukhus skulle ställa sig fördelaktigare
än en fortsatt utbyggnad av karolinska sjukhuset utöver redan planerade
kliniker. Departementschefen har i anslutning härtill anfört att det med säkerhet
på grund av den snabba utveckling, som kännetecknar våra dagars medicin, kommer
att för framtiden ställas krav på ytterligare institutioner, vilka fordrar viss
kontakt och visst samarbete med karolinska sjukhuset.
För egen del vill utskottet ge sin anslutning till vad besparingssakkunniga härutinnan
anfört. Utskottet föreslår alltså, att riksdagen beslutar att uppförande av
nya institutioner vid karolinska sjukhuset utöver dem, beträffande vilka principbeslut
redan fattats, tills vidare inte bör ifrågakomma. Emellertid torde det som
framgår av vad departementschefen anfört för framtiden ställas krav på ytterligare
institutioner, vilka fordrar viss kontakt och visst samarbete med undervisningssjukhus.
Med hänsyn härtill föreslår utskottet, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om en förutsättningslös och allsidig utredning av frågan, på vilket
sätt behovet av ytterligare sjukvårdsavdelningar i landet i samband med den
pågående upprustningen av läkarutbildningen bäst bör tillgodoses. Utredningen
bör klarlägga, vilket av olika tänkbara alternativ som ur samtliga på frågan inverkande
synpunkter, främst allmänekonomiska, statsfinansiella samt forskningsoch
undervisningssynpunkter, framstår som det lämpligaste.
Behovet av ytterligare sjukvårdsavdelningar (platser) vid undervisningssjukhus
eller eljest i anledning av upprustningen av läkarutbildningen betingas emellertid
icke endast av grundutbildningens krav utan även av vad vidareutbildningen
av läkare efter medicine licentiatexamen kan kräva. 1955 års läkarutbildningsutredning
har icke haft till uppgift att utreda sistnämnda del av utbildningen,
som innefattar allmän efterutbildning (repetitions- och påbyggnadskurser etc.)
samt specialistutbildning. Beträffande denna verksamhet gäller, att specialistutbildningen
särskilt är beroende av undervisningssjukhusens tillgång på specialiserade
sjukvårdsavdelningar. Det är vid dessa sjukhus, som differentieringen på det
kliniska området främst har kommit till stånd, och det är där som den särskilt
meriterande specialistutbildningen i förening med forskningsverksamhet i första
hand har ägt rum. Om den önskvärda dimensioneringen av specialistutbildningen
som helhet och om dess ändamålsenliga fördelning mellan undervisningssjukhus
och andra därför ägnade sjukhus saknas f. n. säkra hållpunkter för bedömning.
Såvitt avser specialistutbildning i sådana discipliner, som finns eller enligt föreliggande
planer kommer att bli representerade icke endast vid undervisningssjukhusen
utan även vid flertalet länslasarett, torde emellertid särskild utredning i den
av riksdagen i skrivelsen 1956:270 avsedda ordningen för att skapa underlag fölen
sådan bedömning icke böra ske. I varje fall torde icke universitetssjukhusen behöva
utbyggas endast av denna anledning, då sådan utbildning visat sig kunna
314
Riksdagsberättelsen 1957
I In: 54 bedrivas på välutrustade länslasarett. Annorlunda förhåller det sig med specialiteter,
för vilka ett landstingsområde icke är tillräckligt stort för att ensamt bära upp
eu specialiserad vård utan där en anknytning av specialavdelning till undervisningssjukhus
eller ett samgående mellan flera sjukvårdshuvudmän räjongvis är
nödvändig. I denna del måste det för specialistutbildningen erforderliga behovet
av vårdplatser utredas.
En sådan utredning påkallas emellertid i första hand för att klarlägga sjukvårdens
krav. En utredning med denna utgångspunkt har visserligen skett inom medicinalstyrelsen
under medverkan av dess huvudmannaråd, vetenskapliga råd m. fl.
sakkunniga. Därefter har styrelsens chef, generaldirektör Engel, hösten 1954 dragit
upp riktlinjerna för en regional utbyggnad av den slutna vården inom vissa s. k.
exklusiva specialiteter, vilket skulle möjliggöra för dessa discipliner att erhålla
ett tillräckligt befolkningsunderlag för sin verksamhet. Denna regionala utbyggnad
skulle bl. a. gälla thoraxkirurgi, plastikkirurgi, neurokirurgi, neurologi och radioterapi.
Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle i första hand sex sådana regioner
komma till stånd med Lund-Malmö, Göteborg, Uppsala, Sundsvall eller
L meå, Stockholm (dubbelregion) och Örebro som centralorter. Den av medicinalstyrelsen
utarbetade planen för den specialiserade vårdens utbyggnad är emellertid
icke detaljmässigt utformad utan utgör endast en skiss avsedd att tjäna som underlag
för vidare utredning i ämnet.
Eu sådan utredning synes nu böra komma till stånd. Vid denna bör på grund av
det anförda icke endast beaktas sjukvårdens behov av dylika specialiserade vårdplatser
utan även det antal platser, som bör stå till förfogande för specialistutbildning
av läkare. Härvid bör icke blott dagens omedelbara behov uppmärksammas
utan även de utvecklingstendenser, som gör sig gällande inom den kliniska
verksamheten under påverkan av den medicinska forskningen och som kan väntas
föranleda krav på inrättande av nya specialavdelningar. Platsbehovet på grund
härav bör prövas även om det i första hand endast påkallar en utbyggnad i någon
eller några av städerna med undervisningssjukhus. Härvid bör även beaktas den
inverkan tillkomsten av nya specialiteter kan få på antalet vårdplatser inom disciplinerna
medicin och kirurgi och andra »moderdiscipliner».
I den mån de med räjongplaneringen avsedda specialiteterna ingår även i grundutbildningen
bör vid utredningen jämväl beaktas de krav på tillräckligt patientunderlag,
som föranleds härav. Detta torde särskilt gälla för Uppsalas del, där
vid planeringen av akademiska sjukhuset konstaterats att ett tillskott av utomlänspatienter
behövs i bl. a. neurologi, neurokirurgi och radioterapi. Vid samma
planering ansågs även ett sådant tillskott erforderligt i disciplinerna ortopedi, dermatologi
samt öron-, näs- och halssjukdomar, vilka redan är företrädda eller planeras
i flertalet landstingsområden. Sistnämnda specialiteter bör därför icke ingå i
regionplaneringen utan behövligt patientunderlag bör säkras genom avtal med angränsande
sjukvårdsområden. Härför erforderliga utredningar och förhandlingar
bör ankomma på kommittén för akademiska sjukhusets fortsatta utbyggnad i samråd
med sjukhusets direktion. Kan vid sådana förhandlingar icke uppnås ett ur
undervisningens synpunkt tillfredsställande resultat torde frågan få anmälas för
Kungl. Maj :t. Det må erinras om att för Lund-Malmö frågan om motsvarande problem
för att ernå ett bättre patientunderlag utreds av utredningen angående utomlänspatienter
vid vissa undervisningssjukhus m. m.
Den här förordade utredningen om den specialiserade kroppssjukvårdens utbyggnad
synes böra anförtros en särskild utredningsman. Behovet av speciell sakkunskap
på olika områden liksom av samråd med de kommunala sjukvårdshuvudmännen
och företrädarna för den medicinska undervisningen och forskningen torde
böra tillgodoses genom att experter tillkallas att biträda utredningsmannen.
Utredningen bör i första hand klarlägga behovet och förläggningen av sjukvårdsavdelningar
(platser) för den specialiserade kroppssjukvården och landets upp
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 315
delning i räjonger som underlag för sådana avdelningar samt utarbeta en plan £ In; 54
för utbyggnaden. Denna bör även innefatta sådana serviceavdelningar, vilka lämpligen
bör anordnas räjongvis. Vid planens utformning bör beaktas att dess realiserande
med hänsyn till de begränsade investeringsmöjligheterna och rådande brist
på sjukvårdspersonal torde få fördelas över en relativt lång tidsperiod och att
den i första hand får betraktas som en allmän riktlinje för sjukvårdshuvudmännens
planering. Utredningsmannen bör dock även undersöka, hur samarbetet mellan
huvudmännen lämpligen bör åvägabringas för att säkerställa de nya avdelningarnas
(platsernas) tillkomst och drift. I den mån statliga eller statsunderstödda
sjukhus eller speciella av undervisningen föranledda åtgärder beröres, bör
utredningen pröva, vilka ändringar i gällande bestämmelser om riksplatser eller
vilka insatser från statens sida, som kan anses påkallade och framlägga förslag till
sådana åtgärder.
Utredningsarbetet bör bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medgiver.
Med hänsyn till angelägenheten att snarast få platsbehovet för vissa avdelningar
vid akademiska sjukhuset i Uppsala klarlagt bör denna fråga om möjligt upptagas
med förtur och åtminstone preliminära förslag redovisas separat.
I övrigt bör vid utredningen i tillämpliga delar beaktas vad statsutskottet anfört
i sitt förut åberopade utlåtande nr 117/1956.
Utredningsarbetet har inletts och beräknas bliva slutfört under år 1957.
316
Riksdagsberättelsen 1957
I C: l
Civildepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Civilingenjörsutredningen (1956:1 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 för att
verkställa utredning rörande en friare lönesättning för högskoleutbildad
teknikerpersonal inom vissa delar av det statliga verksamhetsområdet (Se
Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1955):
Renlund, R. G., generaldirektör, ordförande;
Andersson, G. L., riksgäldsfullmäktig, ledamot av II kamm.;
Hansson, N. G., lantbrukare, ledamot av II kamm.;
Johnsson, R. E., statskommissarie;
Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör;
Sundelin, G. V., lantbrukare, ledamot av I kamm.
Sekreterare:
Westmar, Å. E. R., sekreterare hos Stockholms stads lönenämnd.
Riträdande sekreterare:
Montelius, J.-Chr. O. A., amanuens.
Direktiven för utredningen, se 1956: I C 10.
Utredningen har under tiden december 1955—juni 1956 hållit 10 sammanträden,
vilka även omfattat samråd med representanter för vissa statliga
verk m. fl.
Utredningen har den 29 juni 1956 avgivit betänkande (stencilerat) angående
en friare lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa
delar av det statliga verksamhetsområdet. Uppdraget är därmed slutfört.
2. Utredning rörande samordning i vissa fall av pensionsrätt på grund av
skilda polismansanställningar m. m. (1956: 111)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 november 1955
för att verkställa utredning rörande samordning i vissa fall av pensionsrätt
på grund av skilda polismansanställningar m. in. (se Post- och Inrikes tidn.
den 29 november 1955):
Kalén, O. H., f. d. e. o. byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1956: I C 11.
Utredningen har den 29 december 1956 avgivit förslag i ämnet (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet 317
3. Utredning rörande vidgad rätt till flgttningsersättning för polispersonalen J (]; 4
m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 20 januari 1956 för
att verkställa utredning rörande vidgad rätt till ersättning för flyttningskostnad
för polispersonalen in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari
1956):
Rydback, A. V. L., expeditionschef.
Sekreterare:
Wilhehnsson, F. U., kanslisekreterare.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindholm till statsrådsprotokollet den
20 januari 1956):
Den lönereglering, som år 1954 genomfördes för befattningshavarna vid polisväsendet,
innebar, att denna personal inordnades under ett särskilt polislönereglemente
(SFS 1954: 226), vilket i huvudsak medför samma förmåner, som enligt
statens allmänna avlöningsreglemente tillkommer statens tjänstemän. I fråga om
rätten till ersättning för flyttningskostnad föreligger emellertid en avvikelse. Enligt
statens allmänna avlöningsreglemente utgår flyttningsersättning dels till den som
förflyttas utan egen önskan (tvångsförflyttning), dels till den som i samband med
befordran eller till- eller frånträdande av förordnande å högre tjänst företar flyttning.
Polispersonalen äger däremot uppbära flyttningsersättning i regel endast vid
tvångsförflyttning. — -----— ----— •— —--------—
Utredningen bör i första hand avse frågan, huruvida flyttningsersättning bör utgå
till polisman även vid befordran och huruvida — därest en sådan princip godtages
— anledning finns att begränsa rätten till flyttningsersättning på något sätt,
exempelvis till att avse befordran till befälstjänster.
Om rätten till flyttningsersättning utvidgas för polispersonalen, måste ställning
också tagas till frågan på vad sätt kostnaderna för flyttningersättningen skall
bestridas i fall, då med anledning av befordran flyttning sker mellan olika polisdistrikt.
Det kan synas naturligt att det polisdistrikt, till vilket flyttning sker, får
svara för dessa kostnader. Jag finner det dock icke uteslutet, att en dylik ordning
kan innebära sådana nackdelar, att andra lösningar måste prövas. Därvid torde
i första hand böra undersökas, i vad mån det är möjligt att i här avsedda befordringsfall
fördela kostnaderna för flyttningsersättningen antingen på de direkt berörda
polisdistrikten enbart eller på samtliga polisdistrikt. Utredningsmannen
bör emellertid även äga upptaga till övervägande om bidrag av statsmedel i en
eller annan form bör utgå till bestridande av sagda ersättning.
Utredningsmannen bör vid uppdragets fullgörande samråda med Svenska landskommunernas
förbund och Svenska stadsförbundet samt, därest förslaget kommer
att innefatta bidrag av statsmedel, med allmänna statsbidragsutredningen.
Utredningsmannen har den 1 november 1956 framlagt promemoria (stencilerad)
med utredning och förslag angående vidgad rätt till ersättning för
flyttningskostnad för polispersonalen in. in. Uppdraget är därmed slutfört.
4. Utredning rörande principerna för inplacering i ortsgrupp av förortsområdena
kring Stockholm och Göteborg
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 februari 1956 för att
verkställa utredning rörande principerna för inplacering i ortsgrupp av
318
Riksdagsberättelsen 1957
[ (3; 4 förortsområdena kring Stockholm och Göteborg (se Post- och Inrikes tidn.
den It februari 1956):
Johansson, B. R., byråchef.
Experter:
Aldestam, N. A., e. o. förste aktuarie;
Buregren, T., e. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 26 februari 1956).
Sekreterare:
Berglund, K. G., förste aktuarie.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindholm till statsrådsprotokollet den
10 februari 1956).
Ett framträdande inslag i det arbete, som föregick de nuvarande löne- och skattegrupperingarna,
var en strävan att, med rimliga anspråk på tillförlitlighet, söka
erhålla sådan inplacering av de olika kommunerna att större likartade områden
placerades i samma ortsgrupp. I överensstämmelse härmed tillämpades ett generaliserat
förfarande vid den prisundersökning, som utnyttjades vid grupperingsarbelet.
Redan på det stadium, då prisuppgifterna insamlades, utgick man från att
dessa icke skulle avse enbart den ort de inhämtats från utan representera ett
större med denna ort jämförbart område. I allmänhet har länet utgjort det område,
som de olika prisuppgifterna på så sätt representerat. Vid beräknandet av kostnadstal
för olika områden har dock i vissa hänseenden tillämpats en annan områdesindelning
för kommunerna kring Stockholm och Göteborg.
Den ortsgruppering, vari den nu angivna undersökningen resulterat, innebär i
stora drag att södra delarna av landet hänförts till den lägre delen av skalan och de
nordligare delarna av landet till skalans övre del. Undantag från vad nu sagts
utgör vissa kommuner inom Stockholms- och Göteborgsområdena.
De principiella riktlinjer för ortsgrupperingen, som utvecklats i samband med
förarbetena till och genomförandet av den nuvarande ortsgrupperingen, synes inte
ha mött väsentligare invändningar. Från enskilda kommuner har dock framförts
erinringar mot den erhållna placeringen i ortsgrupp. En särställning intar härvid
en rad kommuner kring Stockholm och Göteborg såtillvida att från dessa kommuners
sida ifrågasatts, om systemet med prisinsamlingsområden och vad därmed
sammanhänger för dessa kommuner tillämpats på ett sådant sätt att de placerats
in i områden med vilka de bör från dyrhetssynpunkt jämföras.
Åtskilliga framställningar om ändringar i ortsgrupperingen har, sedan densamma
genomfördes, gjorts från nämnda kommuners sida. I ett nyligen avgivet utlåtande
över vissa av dessa framställningar har dyrortsnämnden anfört bl. a., att den
omprövning, som framställningarna kan föranleda, bör göras ur enhetliga
synpunkter. På grund härav och med hänsyn till den komplicerade beskaffenheten
av hela förortsproblemet har nämnden funnit det önskvärt, att en särskild
utredning göres av detta specialproblem. Därvid bör enligt nämndens mening klarläggas
de principiella riktlinjerna för en omprövning av förorternas placering
inom ramen av grunderna för gällande ortsgruppering.
Även enligt min mening bör det närmare än som hittills skett undersökas vilka
principer, som lämpligen bör vara vägledande vid inplacering i ortsgrupp av förorterna
till Stockholm och Göteborg. För detta ändamål torde böra tillkallas en
särskild utredningsman.
Vid denna undersökning, som givetvis bör utgå från de principiella riktlinjer för
ortsgrupperingsarbetet, som anges i prop. 1953: 132, bör närmare undersökas, huruvida
systemet med områdesindelningar, när det gäller förortskommunerna till
de båda största städerna, givit ett utslag, som innebär att de kommit i lägre ortsgrupp
än som kan anses motiverat med hänsyn till placeringen i ortsgrupp av övriga
kommuner. Utredningen bör basera? på de kostnadsrelationer i stort olika
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
319
landsdelar emellan, som konstaterades vid 1951 års dyrortsundersökning. Till £ £); 5
övervägande bör emellertid upptagas, om med utgångspunkt från 1951 års prismaterial
för kostnadstalens framräknande bör komma till användning andra områdesindelningar
än de tillämpade. Därvid bör utifrån nu aktuella upplysningar
jämväl beaktas sambandet mellan förortskommunerna och respektive huvudort.
Vid utredningen bör sålunda övervägas frågan om ortsgrupperingen påverkar möjligheterna
att lösa vissa problem sammanhängande med storstadsområdenas fortsatta
utbyggnad och utnyttjandet i samband härmed av förortskommunernas markreserver.
Från antydda utgångspunkter torde utredningsmannen böra söka klarlägga vilka
egenskaper hos en kommun som motiverar att den hänföres till särskilt förortsområde
samt lämna förslag till de principiella riktlinjer som med hänsyn härtill
bör —• inom ramen för den nuvarande ortsgrupperingen — vara vägledande vid
inplacering i ortsgrupp av kommuner kring Stockholm och Göteborg.
Utredningen har under tiden februari—15 november 1956 hållit 54 sammanträden.
Utredningen företog rundresor i Stockholmsområdet den 21—-29 februari och i Göteborgsområdet den 26—29 mars 1956.
Utredningen har den 15 oktober 1956 avgivit betänkande (stencilerat) rörande
Stockholms- och Göteborgsområdenas ortsgruppering. Med anledning
av till utredningen remitterade framställningar rörande placeringen i ortsgrupp
av Burlöv och Lomma kommuner i Malmöhus län har utredningen
den 19 november 1956 avgivit utlåtande rörande placeringen i ortsgrupp av
förorter till Malmö. Uppdraget är därmed slutfört.
5. 1956 års löneberedning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 mars 1956 för att
inom civildepartementet biträda med en förutsättningslös utredning om de
lägre statstjänstemännens löneläge m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 2
mars 1956):
Kling, E. H., generaldirektör, ordförande;
Dahlman, S. O., direktör;
Johnsson, B. E„ statskommissarie;
Ringström, K. G., budgetsekreterare;
Sandberg, H. A. S., landstingsdirektör;
Tengroth, K. E., direktör.
Experter:
Aldestam, N. A., e. o. förste aktuarie;
Gröndal, H., lönesekreterare (fr. o. m. den 14 september 1956);
Romberg, N. W. A., lönedirektör;
Samuelson, K. G., e. o. byråchef.
Sekreterare:
Nelander, O. M. V., byrådirektör (fr. o. m. den 1 juni 1956).
Uppdrag: Löneberedningens uppdrag avsåg enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 2 mars 1956 att förutsättningslöst utreda de lägre statstjänstemännens
löneläge. Sedermera bar utredningsuppdraget utvidgats genom att till beredningen
för övervägande vid dess arbete överlämnats till civildepartemen
-
320
Riksdagsberättelsen 1957
I Ct 5 te* ingivna framställningar från statstjänstemännens huvudorganisationer,
innefattande yrkanden och förslag jämväl beträffande övriga statstjänstemäns
löner.
Beredningen har under tiden mars—november 1956 hållit 30 sammanträden.
Arbetsmaterial har successivt ställts till chefens för civildepartementet
förfogande, att vara tillgängligt vid förhandlingar med statstjänstemännens
huvudorganisationer. I och med att överenskommelse den 14 december 1956
träffats rörande en löneplansrevision för statstjänstemännen m. m., har beredningens
arbete upphört.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
6. 1951 års pensionsutredning (1954: I 11; 1955: I 9; 1956: I 6)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1951 (se
Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1951):
Ericson, F. C. W., expeditionschef, ordförande;
Bladh, C., ombudsman (fr. o. in. 21 augusti 1956);
Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm. (fr. o. in. 21 augusti
1956);
Jerdenius, K. E., statskommissarie;
Kjellén, T. B., direktör;
Larsson, N. H. Th., lantbrukare, civilekonom, led. av I kamm.;
Nordkvist, E., grosshandlare;
Schärman, S. O., förste ombudsman;
Svensson, S. P., boktryckare, led. av II kamm. (t. o. in. 13 februari 1956);
Söderman, F., förbundsordförande (t. o. in. den 20 augusti 1956).
Sekreterare:
Renström, K.-E., e. o. byrådirektör.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 10 17),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1952: I C 15.
Utredningen har i en skrivelse till chefen för civildepartementet den 14
maj 1956 (stencilerad) redovisat sina principiella synpunkter på frågan om
lörbättring av äldre pensioner inom den statliga personalpensioneringen och
därmed slutfört en viss del av sitt uppdrag.
1951 års pensionsutredning har för allmänna pensionsberedningen angivit
sin principiella inställning till frågan om samordning av personalpensionering
och obligatorisk pensionering samt på grundval av en teknisk granskning
av olika metoder för dylik samordning tagit ställning till frågan om
valet av samordningsmetod. Utredningens ståndpunktstagande härvidlag
gäller bl. a. frågan om den framtida samordningen av folkpension och statlig
personalpension. En redovisning av utredningens överväganden och förslag
i nu nämnda frågor kommer att lämnas i en inom utredningen utarbetad
bilaga till det betänkande om principer för en allmän pensionsreform, som
allmänna pensionsberedningen torde komma att avlämna i början av år
1957.
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet 321
Förslag angående ändrade grunder för beräkning av s. k. livränteförmå- J £
ner inom den statliga personalpensioneringen kommer att lämnas i början
av år 1957.
I anledning av remiss har utredningen avgivit utlåtanden den 2 mars över
betänkandet SOU 1955: 32 angående allmän pensionsförsäkring, den 14 maj
över motioner i riksdagen angående frågorna om förbättring av äldre pensioner
inom den statliga personalpensioneringen, om samordningen av folkpension
och statlig tjänstepension respektive om rörligt tillägg å statlig
tjänstelivränta samt den 6 juni över en inom social- och civildepartementen
upprättad promemoria angående samordning av statlig tjänstepension och
sjukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring.
Vad särskilt angår utlåtandet i frågan om allmän pensionsförsäkring har
utredningen däri ingående redovisat bland annat sina principiella synpunkter
på de för pensionering grundläggande problemkomplexen. Den i utredningsdirektiven
anbefallda analysen av pensioneringsfrågornas principiella
sida har i allt väsentligt slutförts.
Utredningen har under året haft nära samarbete med allmänna pensionsberedningen.
Sålunda har utredningens ordförande och sekreterare från
slutet av maj deltagit i beredningens samtliga sammanträden. Härigenom
har bland annat vunnits den fördelen, att 1951 års pensionsutredning kunnat
tillvarataga alla möjligheter att utan onödigt dröjsmål beakta de utgångspunkter
för fullgörandet av utredningens återstående uppgifter angående
den statliga personalpensioneringen, som de vid beredningens arbete
skymtande lösningarna i betydelsefulla hänseenden måste utgöra.
Utredningen beräknar att under år 1957 kunna slutföra huvuddelen av
sitt kvarstående uppdrag.
7. Kompetensutredningen (1954: I 13; 1955: I 10; 1956: I 7)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 16 april 1952):
Klackenberg, O. H., regeringsråd;
Woxén, R., professor.
Experter:
Ekström, H. V., byråchef;
Garberg, E. V., major i väg- och vattenbyggnadskåren;
Norberg, E. A., e. o. byrådirektör;
Wildeman, N. C. E., byråchef.
Sekreterare:
Fjellander, N. E. B., t.f. kansliråd.
■Tämlikt förordnanden av chefen för civildepartementet biträder jämväl
förste revisorn A. T. Jacobsson och e. o. revisorn N. R. Bäckman utredningen.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 13 58);
rikssamt. växel 23 62 00.
21 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
322
Riksdagsberättelsen 1957
1 Ct 7 Direktiven för utredningen, se 1953: I C 14.
Utredningen har under tiden 20 november 1955—15 november 1956 hållit
23 sammanträden.
Efter remiss har utredningen avgivit utlåtande den 22 september 1956
över seminarieutredningens betänkande (SOU 1956:18) och den 11 oktober
1956 över av statens organisationsnämnd avgiven rapport II rörande
organisationsundersökningar vid de statliga domstolarna.
Utredningen avser att under första delen av år 1957 avge ett delbetänkande.
8. 1952 års tjänstebostadsutredning (1954: I 14, 1955: I 11, 1956: 18)
Tillkallad såsom utredningman enligt Kung). Maj:ls bemyndigande den
20 augusti 1952 för att verkställa översyn av bestämmelserna om hyressättningen
för tjänstebostäder (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober
1952):
Broomé, J. T. A., byråchef.
Experter:
Aldestam, N. A., e. o. förste aktuarie;
Lindberg, K. R. L., ingenjör;
Löhr, B. A. H., e. o. fastighetskamrerare;
Nyquist, F., t. f. revisionssekreterare.
Sekreterare:
Wetterblad, R. I. T:son, byråchef.
Biträdande sekreterare:
Ivmark, S. K. T., förste postassistent.
Lokal: Statens bostadsnämnd, Drottninggatan 50—52; tel. 10 26 68.
Direktiven för utredningen, se 1953: I C 16.
På grundval av det av utredningen år 1955 avgivna principbetänkandet
(SOU 1955: 30) har Kungl. Maj.t den 16 mars 1956 till riksdagen avlämnat
proposition angående tjänstebostadssystemet in. in. (nr 116). över propositionen
har statsutskottet den 11 maj 1956 avgivit utlåtande (nr 118). Riksdagen
har den 22 maj 1956 fattat beslut i överensstämmelse med vad utskottet
i utlåtandet föreslagit (skr nr 271).
Utredningens arbete fortsätter med utformningen av erforderliga författningsbestämmelser
samt utarbetandet av förslag till bostadstvångsförteckningar
in. m. Arbetet beräknas bli slutfört under år 1957.
9. Utredning för översyn av vissa förhållanden rörande statens fasta maskinanläggningar
(1956:1 9)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1955 för att
verkställa dels översyn av arbetsuppgifterna för maskinpersonalen samt
behovet av sådan personal vid statens sinnessjukhus, statens anstalt för fallandesjuka,
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt karolinska
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
323
institutet, dels ock utredning rörande grunderna för klassificering av statens X 0; 10
fasta maskinanläggningar och därmed sammanhängande spörsmål:
Hallin, G. E., krigsråd.
Experter:
Garff, K. A., byrådirektör (fr. o. m. den 6 juni 1956);
Glas, L. M., byrådirektör (fr. o. in. den 6 juni 1956);
Jonsson, E. O., byråchef (fr. o. in. den 6 juni 1956);
Magnusson, G. T., rationaliseringsingenjör;
Svantesson, K. G. H., byrådirektör.
Sekreterare:
Ogner, S. V., amanuens (fr. o. in. den 6 juni 1956).
Lokal: Försvarets civilförvaltning; tel. 63 00 60.
Av utredningsuppdraget återstår frågan om grunderna för klassificering
av statens fasta maskinanläggningar och därmed sammanhängande spörsmål.
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1957.
10. 1956 års tekniska biträdesutredning
Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
23 mars 1956 för att — under beaktande av vad som under punkten 2 i
bilaga 2 till 1956 års statsverksproposition uttalats — utreda vissa spörsmål
sammanhängande med inrättande och lönegradsplacering av tjänster för
viss teknisk biträdespersonal:
Broomé, J. T. A., byråchef.
Experter:
Griiting, K. G. S., e. o. byråingenjör;
Grönwall, A. J. T., professor;
Hultquist, G. T. J:son, professor (fr. o. in. den 16 september 1956);
Josephson, K. O., byråchef (fr. o. m. den 9 juni 1956).
Sekreterare:
Näsholm, B., revisionskommissarie;
Sjöberg, O. T. E. V., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 2 maj 1956).
Lokal: Statens bostadsnämnd, Drottninggatan 50—52'' ; tel. 10 26 68.
Utredningen har intill utgången av november 1956 hållit 10 sammanträden,
av vilka flertalet bevistats av representanter för Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet.
Åt utredningen har den 27 april 1956 uppdragits att verkställa en översyn
av 1953 års laboratorieteknikerutrednings förslag till laborantutbildning
(SOU 1954:36).
Utredningen beräknar kunna avlämna förslag rörande utbildningsfrågan
i början av 1957. Utredningsarbetet i övrigt beräknas forlgå under år 1957.
324
Riksdagsberättelsen 1957
11. Löneförfattningsberedningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 september 1956 för
att inom civildepartementet verkställa översyn av de statliga avlöningsförfattningarna
( se Post- och Inrikes tidn. den 26 september 1956):
Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande;
Andersson, Ebon M. I., bibliotekarie, ledamot av I kamm.;
Andersson, G. L„ riksgäldsfullmäktig, ledamot av II kamm.;
Broomé, J. T. A., byråchef;
Hansson, N. G., lantbrukare, ledamot av II kamm.;
Oredsson, H. E., överdirektör;
Ström, E. T. H., krigsråd;
Sundelin, G. V., lantbrukare, ledamot av I kamm.
Sekreterare:
Ståhlberg, E. Å., e. o. förste byråsekreterare.
Lokal: Statens lönenämnd, Västra Trädgårdsgatan 4, Stockholm C; tel.
11 63 82.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindholm till statsrådsprotokollet den
21 september 1956):
Vid den omläggning av det statliga lönesystemet, som ägde rum åren 1947—1948,
koncentrerades avlöningsbestämmelserna för befattningshavare i statlig och statsunderstödd
verksamhet till ett fåtal författningar. Motsvarigheten till de avlöningsföreskrifter,
som tidigare meddelats i tio avlöningsreglementen och fyra kungörelser,
kom att inrymmas i två reglementen, statens allmänna avlöningsreglemente
(Saar) och avlöningsreglementet för folkskolan.
Sedan Saar utfärdades, har ytterligare ett antal grupper befattningshavare underkastats
reglementet. Dessutom har med Saar som förebild nya reglementen tillkommit
för kyrkomusiker, övningslärare, präster samt lärare vid folkhögskolor
och lantbruksundervisningsanstalter ävensom för polispersonal. Orsaken titt att
särskilda avlöningsreglementen ansetts böra utfärdas för dessa grupper är, att ett
inordnande av dessa under Saar skulle medfört behov av särskilda bestämmelser
i stor omfattning.
Till vart och ett av avlöningsreglementena liar fogats en kungörelse med tillläggsbestämmelser.
Vid sidan av avlöningsreglementena och tilläggsbestämmelserna
har utfärdats åtskilliga författningar i lönefrågor. Härtill kommer, att lönespörsmål
i icke obetydlig omfattning reglerats genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut.
Riksdagens år 1954 församlade revisorer har i sin berättelse, på grundval av
en av revisorerna företagen undersökning, tagit upp frågan om en översyn av de
.statliga avlöningsförfattningarna. Revisorerna har härvid antytt några av de vägar,
som är tänkbara att gå, då det gäller att revidera avlöningsväsendet, men även
åtskilliga andra förslag bör enligt dem upptagas till övervägande.
Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 108 till 1955 års riksdag i princip anslutit
sig till riksdagens revisorers önskemål om en översyn av de statliga avlöningsförfattningarna.
Enligt utskottets mening bör härvid alla de möjligheter till förenklingar
i dessa författningar tagas i beaktande, vilka kan åstadkommas utan att
statsverket därigenom åsamkas några mera betydande kostnadsökningar. I revisorernas
önskemål om ett enklare lönesystem har statsutskottet för sin del velat inlägga
den innebörden, att själva huvudgrunderna för avlöningsreglementena i stort
sett bör bibehållas orubbade och alt en förenkling av bestämmelserna i första hand
bör sökas inom ramen för dessa. Hur långt man i detta hänseende bör gå i den
ena eller andra riktningen, anser utskottet emellertid inte kunna fixeras annat än
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
325
i samband med arbetets bedrivande. Såsom resultat av sina överväganden i ämnet | (}; jo
bär statsutskottet föreslagit, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle giva
tillkänna vad utskottet anfört. 1955 års riksdag har beslutat i enlighet härmed
(skr 258).
Jämväl från verk och myndigheter samt från personalorganisationer har i skilda
sammanhang, bl. a. i utlåtanden över riksdagens revisorers berättelse, framställts
önskemål i fråga om avlöningsförfattningarnas systematik, utformning och materiella
innehåll.
Det synes mig angeläget, att en översyn av avlöningsförfattningarna nu verkställes.
Gällande avlöningssystem, sådant det kommer till uttryck i 1948 års Saar,
har varit i tillämpning i mer än åtta år. Även om fortlöpande vidtagits de ändringar
i avlöningsförfattningarna, som varit betingade av organisatoriska ändringar
eller ändrad lagstiftning, torde tidpunkten vara inne för verkställande av
en mera allmän revision.
Den ständigt pågående utvecklingen inom löneområdet medför behov av fortlöpande
samarbete och kontakt mellan civildepartementet och det organ, som
skall ha att företa översynen, med avseende på såväl utredningsarbetet som förhandlingsverksamheten
inom departementet. Med hänsyn härtill förordar jag, att
för verkställande av översynen tillkallas en särskild beredning inom civildepartementet.
Vid översynen bör till övervägande upptagas de önskemål, som uttalats av riksdagen
eller som eljest i det föregående berörts. För att skapa ytterligare underlag
för beredningens arbete torde vidare, på sätt av beredningen prövas lämpligast,
från verk och myndigheter och från personalens huvudorganisationer böra inhämtas
önskemål och synpunkter beträffande författningarnas utformning och innehåll.
I övrigt torde icke nu böra lämnas några direktiv beträffande översynens bedrivande.
Det torde få ankomma på chefen för civildepartementet att under arbetets
gång lämna de ytterligare direktiv, som kan visa sig erforderliga.
Beredningen har hållit ett första sammanträde den 7 november 1956.
Beredningens arbete beräknas fortgå under år 1957.
12. Fortsatt utredning rörande statstjänstemannens förhandlingsrätt m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 12 oktober 1956 för att
verkställa utredning i ovan angivet hänseende (Se Post- och Inrikes tidn.
den 18 oktober 1956):
Ekblom, O., landshövding.
Sekreterare:
Jacobsson, S., hovrättsassessor.
Lokal: Ännu ej utsedd; t. v. användes sekreterarens bostad, Blackensvägen
17—19, Älvsjö; tel. 47 45 55.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindholm till statsrådsprotokollet den
12 oktober 1956):
För arbetstagare i allmänhet regleras förhandlingsrätten genom lagen den It
september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt. Denna lag är emellertid
icke tillämplig på sådana arbetstagare i statens eller kommunernas tjänst,
som är underkastade ämbetsansvar. För dessa befattningshavare gäller i stället
i förliandlingsrättshänseende särskilda bestämmelser, intagna för statstjänstemännens
del i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för
statens tjänstemän och för kommunaltjänstemänncns del i lagen den 17 maj 1940
326
Riksdagsbercittelsen 1951
I C: 12 < in- 331) om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän. För vissa personalgrupper,
nämligen militär personal och folkskollärare in. fl., gäller särskilda inskränkningar.
Mellan den förhandlingsrätt, varom stadgas i 1936 års lag, å ena sidan, samt
förhandlingsrätten enligt 1937 års kungörelse och 1940 års" lag, å andra sidan,
finns en djupgående skillnad av principiell natur. I förstnämnda lag betraktas
arbetstagarnas organisation såsom en med arbetsgivaren jämställd part och förhandlingsrätten
avser, att arbetstagarna skall erhålla medbestämmanderätt i fråga
om anställningsvillkoren. 1937 års kungörelse och 1940 års lag avser däremot endast
att bereda de av författningarna omfattade arbetstagarna tillfälle att, innan
vederbörande myndighet fattar beslut rörande deras anställningsförhållanden,
framföra sina synpunkter och önskemål i frågan.
Någon utvidgning lagstiftningsvägen av förhandlingsrätten för stats- och kommunaltjänstemännen
har icke skett sedan tillkomsten av 1937 års kungörelse och
1940 års lag. Detta innebär emellertid ej att utvecklingen på området stått stilla.
Fastmera har under de senaste tio åren förhållandena utvecklats därhän, att numera
regelmässigt de centrala, flertalet tjänstemän berörande lönefrågorna i
realiteten avgöres efter egentliga förhandlingar vid sidan av den författningsmässigt
reglerade förhandlingsordningen. Vad beträffar statstjänstemännen kan det
sålunda erinras, att den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen grundade sig på
förhandlingsöverenskommelser, att den årliga uppgörelsen om statstjänstemannens
löner i sak obetydligt skiljer sig från de motsvarande uppgörelser, som träffas på
Övriga sektorer av arbetsmarknaden, samt att i prop. 1950: 124 uppdragits vissa,
av riksdagen sedermera godkända riktlinjer beträffande bl. a. en fortlöpande revision
efter förhandlingar av tjänsteförteckningen. Vad åter angår det kommunala
området, tillämpas numera här allmänt förhandlingsförfaranden, som i allt
väsentligt bygger på inom den allmänna arbetsmarknaden tillämpade metoder.
Frågan om en revidering av författningsbestämmelserna om stats- och kommunaltjänstemännens
förhandlingsrätt har vid flera tillfällen aktualiserats. Senast
har frågan utretts genom 1948 års förhandlingsrättskommitté, som den 31 december
1951 framlade betänkande angående stats- och kommunaltjänstemäns förhandlingsrätt
(SOU 1951:54). Förliandlingsrättskommitténs förslag syftade i första
band till att bereda stats- och kommunaltjänstemännen samma förhandlingsrätt
-om andra anställda. De speciella förhandlingsrättsförfattningarna för stats- och
kommunalanställda tjänstemän skulle i enlighet härmed upphävas och i stället
1936 års allmänna förenings- och förhandlingsrättslag bli tillämplig för dessa
tjänstemän, åled hänsyn till stals- och kommunalförvaltningens karaktär samt gällande
tjänstemannaratt gjordes emellertid inskränkningar i eller avsteg från den
allmänna arbetsmarknadens avtalsrätt, bl. a. beträffande anställningsformer, antagande
och entledigande av personal samt allmänna villkor för erhållande av tjänst.
Jämväl i fråga om stridsåtgärder föreslogs särskilda från den hävdvunna arbetsrätten
avvikande bestämmelser. Strejkrätt i vanlig mening — dvs. rätt att nedlägga
arbetet efter strejkvarsel med bibehållen anställning — borde sålunda icke
tillerkännas stats- och kommunaltjänstemän. Däremot borde fastslås rätt för hithörande
tjänstemän — även fullmaktshavare och konstituerade — att i stridssyfte
efter uppsägning lämna anställningen. Vissa inskränkningar i denna rätt föreslogs
emellertid för de fall då viktigt samhällsintresse påkallade detta.
Förhandlingsrättskommitténs betänkande berörde ett omfattande, komplicerat
och tidigare i stora delar föga genomarbetat problemkomplex. Det är därför
förståeligt att förslaget, som hade karaktären av en kompromiss mellan svårförenliga
offentligrättsliga och privaträttsliga grundsatser, vid den omfattande remissbehandlingen
på åtskilliga punkter utsattes för stark kritik. Det stod också snart
klart, att betänkandet icke utan grundlig överarbetning skulle kunna läggas till
grund för ändrad lagstiftning på förhandlingsrättsområdet.
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
327
Förhandlingsrättskommitténs betänkande och de däröver avgivna remissyttran- [ (J
dena har sedermera inom civildepartementet underkastats en systematisk gransk
ning genom särskild expert. Jag torde nu på grundval av vad som framkommit
vid denna granskning få anmäla frågan om fortsatt utredning av hithörande spörsmål.
De av förhandlingsrättskommittén behandlade frågorna berör såväl det statliga
som det kommunala, området. Den nu förordade utredningen synes emellertid
böra — åtminstone tills vidare — begränsas till det statliga området.
Tjänstevillkoren för befattningshavarna inom statsverksamheten är reglerade
icke endast i statens allmänna avlöningsreglemente utan också genom en rad föreskrifter,
i grundlagsstadganden, i allmän lag, i allmänna verksstadgan samt i ämbetsverkens
instruktioner, stadgor och arbetsordningar. Bestämmelserna, som tillkommit
vid olika tidpunkter och i skilda sammanhang, företer i vissa delar bristande
enhetlighet, varjämte de särskilda bestämmelsernas innebörd icke alltid låter
sig entydigt fastställas. Tid efter annan företagna jämkningar och tillägg samt förskjutningar
i rättspraxis synes även ha bidragit till osäkerhet om tjänstemannarättens
innebörd.
De grundläggande principerna för ämbets- och tjänstemännens ställning utformades
i ett tidsskede, då hithörande frågor framstod som långt mindre komplicerade,
än de i dag ter sig. Statsverksamhetens uppgift och föremål var starkt begränsad.
Den avsåg i huvudsak att vaka över rättsordningen, att upprätthålla ett
försvarsväsen och att utöva beskattningsrätten eller sammanfattningsvis att sörja
för statens bestånd. Denna centrala statsfunktion utövades av statsorgan, vilkas
innehavare hade att företräda samhällsmyndigheten gentemot de enskilda medborgarna.
De var visserligen statens tjänare men såsom bärare av statsintresset
var de samtidigt alt betrakta som identiska med statsmakten. Förhållandet mellan
staten såsom arbetsgivare och tjänstemännen ansågs ha innebörden av ett offentligrättsligt
uppdragsförhållande, ej jämförligt med ett privaträttsligt kontrakt eller
avtal.
Den här antydda principiella uppfattningen av statstjänsten, som utgjorde grunden
för utformningen av tjänstemännens villkor, torde tidigare varit allmänt erkänd.
På senaste tiden har eu åsiktsförskjutning ägt rum i anknytning till tjänstemannarättens
utveckling inom den enskilda företagsamheten och under trycket av
den raskt fortgående expansionen av offentlig verksamhet till nya, vid sidan av
den egentliga myndighetsutövningen liggande arbetsfält. I och med att staten engagerat
sig direkt på allt flera områden utanför den förut antydda primäruppgiften
och bl. a. påtagit sig betydande delar av det materiella och det kulturella arbetet,
har den statliga verksamhetens karaktär förändrats. Staten har i stor utsträckning
iklätt sig en företagarroll, som med hänsyn till föremålet för verksamheten står
det enskilda näringslivets struktur nära. Rent ekonomiska och industriellt betonade
företagaruppgifter har tagit allt större resurser och utrymme i anspråk.
Stora grupper av befattningshavare inom statsförvaltningen torde därför icke
längre uppfatta sin tjänst såsom nämnvärt skiljaktig från industritjänstemännens.
Arbetsuppgifterna är i många fall desamma eller likartade. Medvetandet hos tjänstemännen,
att de har att företräda statsmakten, att de har att på statens vägnar
fatta eller verkställa beslut, avtrubbas därmed. Känslan för det specifika i statstjänsten
har i viss mån trängts tillbaka, varvid synpunkter av privaträttslig natur
samt arbetsrättsliga konstruktioner i fråga om tjänstcförhållandet gjort sig gällande.
Skiljelinjen mellan nu berörda uppfattningar har mer eller mindre klart markerats
i samband med att frågan om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
aktualiserats. I 1937 års kungörelse om förhandlingsrätt för statens, resp. 1940 års
lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän gjordes inga avsteg från den
offentlig!rättsliga ståndpunkten. Tvärtom hävdades med skärpa, att den finge anses
ofrånkomlig. 1948 års förhandlingsriittskommitté sökte förena de motsatta
328
Riksdagsberättelsen 1957
1 C: 12 principerna genom att möjliggöra tillämpning i offentlig verksamhet av privaträttsliga
förhandlings- och kollektivavtalsnormer och samtidigt i betydelsefulla
hänseenden behålla offentligrättsliga moment i tjänsteförhållandet. Den sålunda
föreslagna sammansmältningen av inslag från två skilda rättsområden har vid
remissbehandlingen av kommitténs betänkande starkt kritiserats eller helt underkänts
såsom ledande till konsekvenser, som icke ansetts vara försvarliga ur praktiska
och än mindre ur principiella synpunkter. Av betänkandet framgår jämväl,
att de sakkunniga själva icke blott hyst tvekan om hållbarheten på vissa
punkter av det framlagda förslaget utan också nödgats lämna viktiga frågor
öppna.
I flera remissyttranden har understrukits angelägenheten av att en närmare
undersökning göres beträffande innebörden av vissa för statstjänsten grundläggande
villkor samt dessas förhållande till den allmänna arbetsmarknadens förhandlings-
och avtalsrätt. I sådant hänseende har pekats på några för tjänsteställningen
särpräglade drag, som icke ansetts kunna bli oberörda av mera djupgående
förändringar i de hävdvunna grunderna för tjänsten inom statsförvaltningen,
bl. a. stabiliteten i tjänsteförhållandet, som kommer till uttryck i oavsättlighetsprincipen,
och i samband därmed anställningsformerna och reglerna för tillsättning
av tjänster, vidare lönegarantien och det särskilda straffansvaret.
Regeringsformens bestämmelser i § 30 om ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet
fastslår oavsättlighetsprincipen med vissa undantag för de s. k. förtroendeämbetsmännen.
Syftet med oavsättligheten är att ge ämbets- och tjänstemännen en
oberoende ställning i förhållande till regeringsmakten, till politiska partier och
till allmänheten, och att därigenom i möjligaste mån trygga oväld och rättssäkerhet
i förvaltningen. Den har ansetts vara både ett stats- och ett tjänstemannaintresse.
Ehuru kravet på större rörlighet inom olika grenar av statsförvaltningen
sedermera föranlett vissa begränsningar i bestämmelsernas räckvidd, äger oavsättlighetsprincipen
alltfort giltighet i betydande utsträckning.
Enligt förhandlingsrättskommitténs förslag skulle, åtminstone tills vidare, oavsättlighetsprincipen
bibehållas i det av kommittén föreslagna kollektivavtalssvstemet.
Det har häremot gjorts gällande, att det måste anses principiellt förkastligt
att jämsides med ett system, vari fackliga stridsåtgärder ingår som något normalt
och legitimt, behålla en så betydelsefull och ensidigt träffande inskränkning i avtalsfriheten,
som oavsättligheten skulle innebära. Grundmotivet för oavsättlighetsprincipen
— att bereda tjänstemännen en sådan position, att de kunna stå obundna
i sitt handlande — vore för övrigt undanryckt i och med övergången till ett
kollektivavtalssvstem, eftersom tjänstemännen icke längre stode oberoende i förhållande
till kollektivt framträdande fackliga intressen.
Den för statstjänst gällande ordningen innebär en lönegaranti för tjänsteman
med fullmakt, nämligen såtillvida, att den vid utnämningen bestämda lönen är
tillförsäkrad tjänstemannen icke endast temporärt utan för hela hans tjänstetid.
Denna princip gäller visserligen icke längre oinskränkt men innebär dock, att
en nedre gräns för lönen är garanterad den enskilde tjänstemannen. Den likställdhet,
som i ett avtalsförhållande bör tillkomma parterna, har ansetts i väsentlig
mån eliminerad till förmån för den ena kontrahenten, så länge ifrågavarande
anordning i förening med oavsättlighel är för handen.
Ett försök att applicera den allmänna arbetsrätten på statstjänst har även i
andra avseenden ansetts återverka på anställningsformerna. I statstjänst anses _
i vart fali beträffande fullmaktsliavare och konstituerade — inrymmas en intern
tjänsteplikt, enligt vilken tjänstemannen har att kvarstå i sin befattning i avbidan
på bifall till eu ansökan om entledigande. Lppfattningarna divergerar väl om innebörden
av en sådan tjänsteplikt, men oberoende härav har det framhållits, att
de nuvarande anställningsformerna icke passar in i ett kollektivavtalssvstem.
Förhandlingsrättskommittén anvisade på denna punkt den utvägen, att alla be
-
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
329
fattningshavare — även fullmaktshavare — skulle tillerkännas uppsägningsrätt £ J
i stridssyfte. Arbetsnedläggelse finge iscensättas först sedan tjänstemannen skiljt
sig från tjänsten efter iakttagande av angiven uppsägningstid. Förutom att uppsägningsrätten
ej skulle komma att vara reciprok, har det på denna punkt ansetts
böra observeras, att den föreslagna konstruktionen icke står i överensstämmelse
med på kollektivavtalslagen grundad praxis. Härtill korame att tjänstemännens
rätt i förevarande hänseende på ett allvarligt sätt skulle kollidera med deras
intressen vid tillsättning av tjänster. På grund av regeringsformens föreskrifter
om vad som skall iakttagas vid tjänstetillsättning syntes nämligen tjänstemän,
som efter i stridssyfte verkställd kollektiv uppsägning lämnat sina anställningar,
ej ha möjlighet att göra gällande rättsliga anspråk på återanställning efter konfliktens
slut. De kunde i stället bli nödsakade att underkasta sig ett förnyat tillsättningsförfarande.
Då ifrågavarande föreskrifter syntes utesluta möjlighet till
dispens, komme en revision av såväl tillsättningsregler som anställningsformer att
aktualiseras i samband med en övergång till avtalsrätt och en legalisering av kollektiva
stridsåtgärder inom statstjänsten.
Av strafflagens bestämmelser om ämbetsansvar följer bl. a., att tjänsteman, som
är underkastad fullt ämbetsansvar, är förhindrad att strejka. Mot dessa bestämmelser,
som stammar från en tid då kollektiva stridsmetoder var okända, har riklats
kritik såtillvida, att de ej ansetts förenliga med den moderna arbetsrätten.
Området för straffansvaret har vidare genom en lång tids domstolspraxis kommit
att bestämmas från delvis andra utgångspunkter än dem, som i första hand bör
anläggas på frågan om tjänsteplikten. Detta har lett till att strafflagens definitioner
av tjänstemannabegreppet synes ha fått eu vidsträcktare omfattning, än vad
som kan anses påkallat för tillgodoseende av kravet på ovillkorlig tjänsteplikt. Yrkanden
bar därför gjorts på en avgränsning av ämbetsansvaret till ett enbart
straffrättsligt instrument och på dess frikoppling från regleringen av den kollektiva
strejkrätten. Förhandlingsrättskommittén har i sitt betänkande varit inne på
den linjen. På grund av bristande konsekvens i vissa delar samt den föreslagna
metoden (särskild tjänsteförteckning) för bestämmande av tjänstemannabegreppets
omfattning liar emellertid kommitténs förslag ansetts vara orealiserbart. Vid
ytterligare övervägande av här berörda fråga har särskild uppmärksamhet ansetts
böra ägnas åt problemet att söka finna objektiva grunder för fastställande om
en befattningshavare är alt anse som tjänsteman eller icke, när det gäller det arbetsrättsliga
området.
Av vad som nu anförts framgår, att en utvidgning av statstjänstemännens förhandlingsrätt
enligt de regler, som gäller på den enskilda sektorn av arbetsmarknaden,
icke kan ske, utan att detta får återverkningar beträffande såväl statsIjänstemännens
allmänna tjänstevillkor som tjänsteförhållandet mellan staten-arbetsgivaren
och de enskilda tjänstemännen. Det ligger i sakens natur, att förhandlingsfrågan
icke kan föras vidare lagstiftningsvägen, innan det klarlagts, att erforderlig
omreglering i angivna hänseenden kan ske på ett för såväl staten som
tjänstemännen godtagbart sätt. Mot bakgrunden härav synes den föreslagna utredningen
under en första etapp böra inriktas på ett systematiskt klarläggande
av vilka konsekvenser i fråga om de med den .statliga tjänsteställningen förenade
rättigheterna och skyldigheterna, som skulle följa med en vidgad tillämpning av
den allmänna arbetsrättens regler på det statliga tjänstemannaområdet.
Såsom framhållits föreligger f. n. viss svårighet att erhålla en samlad överblick
över det materiella innehållet i gällande bestämmelser rörande statstjänstemännens
ställning i olika hänseenden. Med hänsyn härtill får det förutsättas, att under
utredningsarbetets inledningsskede stor uppmärksamhet måste ägnas frågan
om eu närmare precisering av innebörden av gällande tjänstemannarätt, varvid
bl. a. frågorna om anställningstryggheten, lönegarantien och ämbetsansvaret träder
i förgrunden.
330
Riksdagsberättelsen 1957
Cl 1- Den föreslagna utredningen synes böra anförtros en särskild utredningsman
under medverkan av erforderliga experter.
Jag får i detta sammanhang erinra, att 1953 års utredning rörande de statliga
företagsformerna, författningsutredningen samt den nyligen inom civildepartementet
tillkallade beredningen för översyn av de statliga avlöningsförfatlningarna
kan komma in på frågeställningar, som tangerar den nu ifrågavarande utredningens
uppdrag. Det bör därför ankomma på utredningsmannen att söka erforderlig
kontakt med dessa utredningsorgan.
Företrädare för personalens huvudorganisationer bör beredas tillfälle att inför
utredningsmannen framlägga sina synpunkter på de av utredningsuppdraget berörda
frågorna.
I övrigt torde icke nu böra lämnas några anvisningar beträffande utredningsarbetets
bedrivande. Det torde få ankomma på chefen för civildepartementet att
under arbetets gång lämna de ytterligare direktiv, som kan visa sig erforderliga.
Utredningsmannen och sekreteraren har intill den 30 november 1956 sammanträtt
två gånger ocli i övrigt vidtagit vissa för utredningsarbetet förberedande
åtgärder.
Utredningen beräknas i vissa delar slutföra sitt arbete under år 1957.
De centrala krisorganen: Utrikesdepartementet
331
II u
II. De centrala krisorganen
Utrikesdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1956
1. Flyktkapitalbyrån (1954, 1955, 1956: II 1)
Tillsatt av Ivungl. Maj :t den 29 juni 1945. Instruktion utfärdad samma dag
(SFS nr 524); ändrad lydelse den 14 december 1945 (SFS nr 889), den 8
november 1946 (SFS nr 700) samt den 9 januari 1948 (SFS nr 1).
Sandström, A. E. F., f. d. justitieråd, ordförande och chef;
Eriksson, K., f. d. försäkringsdirektör;
Holmgren, H. K. H., regeringsråd;
Lindencrona, A., försäkringsdirektör;
Persson, N. F., förste sekreterare (t. o. in. den 31 maj 1956);
Österlind, G. B., e. o. kanslisekreterare (fr. o. m. den 1 juni 1956).
Vid förfall för ordföranden utser styrelsen annan ledamot att vara ersättare
för honom.
Suppleanter:
Dennemark, S., justitieråd;
Österlind, G. B. e. o. kanslisekreterare (t. o. in. den 31 maj 1956);
Hedström, L. E., e. o. sekreterare (fr. o. in. den 1 juni 1956).
Kanslichef:
Jonason, S. Å. H., kammarrättsassessor.
Byrån har under år 1956 fortsatt sin verksamhet med likvidering av tysk
egendom och kontroll över japansk egendom samt med handhavande av de
till den svensk-tyska clearingen hänförliga arbetsuppgifter, som vid clearingnäinndens
upphörande den 31 augusti 1950 överflyttades å byrån.
Byrån har vidare verkat såsom remissinstans i frågor rörande den tyska
egendomen samt besvarat förfrågningar från myndigheter och enskilda i
Sverige och utlandet rörande denna egendom.
Byrån beräknar att avsluta sin verksamhet den 31 december 1956.
2. Likvidationsnämnden (1954, 1955, 1956: II 3)
Tillsatt av Kungl. Maj :t den 29 juni 1950. Instruktion utfärdad den 25
augusti 1950 (SFS nr 490).
Ledamöter:
Lawski, S. .1. K. W., f. d. justitieråd, ordförande och chef;
Ekberg, S. E., f. d. justitieråd;
Almqvist, K. F., utrikesråd.
332
Riksdagsberättelsen 1957
II U: 2 Suppleanter:
Sandström, A. E. F., f. d. justitieråd, suppleant för ordföranden;
Södermark, S. T., advokat;
Persson, N. F., förste sekreterare i utrikesdepartementet;
Hartelius, Å., f. d. häradshövding.
Ledamöter endast för frågor rörande tysklandssvenska anspråk:
Björkman-Goldschmidt, Elsa A. E., författarinna;
Ankarcrona, V. E., ryttmästare.
Suppleanter:
Holst, C. G., köpman;
Svenson, Å., advokat;
von Rosen, E. O., greve, kammarherre.
Kanslichef:
Beskow, B. G., hovrättsråd.
Föredragande:
Mellander, C. W., hovrättsråd (t. o. in. den 29 februari 1956);
Olsén, E. G. B., assessor (t. o. m. 31 januari 1956).
Kamrerare:
Howander, H. J. E;
Bruggemann, K. Gertrud, fröken.
Lokal: Hovslagargatan 2, tel. 23 03 20.
Likvidationsnämnden har fullföljt sina arbetsuppgifter och den 31 oktober
1956 hållit sitt slutsammanträde. Redovisning för nämndens verksamhet
har avgivits den 10 november 1956.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1957
3. Restitutionsnämnden (1954, 1955, 1956: II 2)
Tillsatt av Kungl. Maj :t den 29 juni 1945. Instruktion utfärdad samma
dag (SFS nr 525); ändrad lydelse den 14 december 1945 (SFS nr 890) och
den 9 januari 1948 (SFS nr 2).
Ledamöter:
Santesson, P. V., justitieråd, ordförande;
Folkard von Scherling, F. A., häradshövding, vice ordförande;
Ahrnborg, B. S., advokat.
Suppleanter:
Kjellson, K. B. N., advokat;
Edling, S. Å., justitieråd.
Sekreterare:
Larsson, T. S., bitr. vattenrättsdomare.
Lokal: Hovslagargatan 2, Stockholm.
Nämnden har under 1956 hållit 3 sammanträden.
De centrala krisorganen: Utrikesdepartementet
333
4. Utrikesdepartementets understödsnämnd (1954, 1955, 1956: II 4)
Instruktion utfärdad den 29 juni 1950; ändrad lydelse den 5 juni 1953.
Utsedda av ministern för utrikes ärendena den 4 september 1950, den 31
december 1955 och den 7 juni 1956.
Ledamöter:
Leijon, C., byråchef, ordförande;
Jerneman, T. G., f. d. byråchef;
Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamm.,
(avliden den 30 december 1956);
Berggren, A. M., byråchef.
Suppleanter:
von Otter, G. F., frih., byråchef; för ordföranden;
Skogh, S. A., byråchef;
Åkeson, N. H., direktör i Sveriges fartygsbefälsförening;
Ahlborg, G. E., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Leissner, T. Å., t.f. byrådirektör.
Bitr. sekreterare:
Eriksson, K. B., kanslist.
Lokal: Utrikesdepartementet, tel. växel 22 45 00.
Nämnden har under tiden den 1 december 1955—den 30 november 1956
hållit 4 sammanträden. 6 sammanträden har därjämte hållits av en delegation,
vilken utsetts inom nämnden med uppgift att granska ärenden angående
eftergift av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet.
Den av nämnden handhavda understödsverksamheten för sjömän vid arbetslöshet
i utländsk hamn, varom stadgas i kungörelsen den 29 juni 1950
(SFS nr 473) har under året alltjämt pågått i Antwerpen, Rotterdam,
Marseille, Genua, New York, San Francisco, Sydney och Melbourne.
Nämnden har under året slutligt handlagt 145 ärenden angående eftergift
av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet.
334
Riksdagsberättelsen 1957
II K: l
Kommunikationsdepartementet
1. Statens elransoneringsnämnd (1956: II 1)
Utsedda av Kungl. Maj :t den 25 november 1955:
Rusck, J. Å., generaldirektör (vattenfallsstyrelsen), ordförande;
Klenian, C. F., direktör (Svenska elverksföreningen), ställföreträdare;
Andersson, T. Ch., direktör (Sveriges industriförbund);
Johansson, B. R., byråchef (arbetsmarknadsstyrelsen);
Neymark, Marit, förste undersökningsledare (hemmens forskningsinstitut);
Wennersten, P. G., byråchef (statens handels- och industrikommission).
I skrivelse den 23 januari 1956 har nämnden, med förmälan att behovet
av fortsatt planering för en elransonering bortfallit, hemställt om Kungl.
Maj :ts beslut, att nämnden skulle upplösas. Genom beslut den 3 februari
1956 förordnade Kungl. Maj:t, att de genom beslutet den 25 november 1955
meddelade förordnandena skulle upphöra att gälla.
De centrala krisorganen: Finansdepartementet
335
IL Fi
Finansdepartementet
1. Valutakontoret (1952, 1953, 1954, 1955 och 1956: Il 1)
Enligt gällande instruktion för valutakontoret, utgöres dess styrelse av
riksbankschefen samt ytterligare högst sju ledamöter, vilka jämte suppleanter
för ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t.
Riksbankschefen är styrelsens ordförande. Kungl. Maj:t utser en av de
övriga ledamöterna att vara vice ordförande.
Den 3 mars 1944, den 18 april 1947, den 4 augusti 1949, den 18 april 1952
samt den 10 december 1954 av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter av valutakontorets
styrelse:
Andersson, J. A., f. d. bankofullmäktig, f. d. riksdagsman;
Hammarskiöld, T. L., vice riksbankschef, vice ordförande;
Wallberg, C. E. F., bankdirektör;
Wetter, S. A. J. P:son, hovauditör;
Wetterlind, Å. J., direktör;
Åbjörnsson, C. V., rättsavdelningschef.
336
Riksdagsberättelsen 1957
II H: l
Handelsdepartementet
1. Statens handels- och industrikommission (jfr 1950: II H och II Fo 2;
1954, 1955, 1956: II H 1)
Bildad genom sammanslagning från och med den 1 januari 1950 av statens
handelskommission och statens industrikommission enligt Kungl. Maj :ts
beslut den 16 december 1949. Instruktion utfärdad den 3 februari 1950 (SFS
nr 65); ändrad lydelse den 23 oktober 1953 (SFS nr 647) och den 15 juni
1956 (SFS nr 367).
Ledamöter:
Mahnfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande och chef;
Tunhammar, E. W., direktör, vice ordförande och chefens ställföreträdare;
Degerstedt, C. Hj., direktör (t. o. in. den 30 juni 1956);
Eriksson, K.-E. G., tekn. dr;
Geijer, K. A., ordförande i Landsorganisationen, led. av I kamm.;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;
Kull, J. I., direktör (t. o. m. den 30 juni 1956);
Kördel, E. R., direktör (t. o. in. den 30 juni 1956);
Settergren, G. C. A., direktör (t. o. m. den 30 juni 1956);
Sjögren, C. E., direktör (t. o. m. den 30 juni 1956);
Vinell, K. T., envoyé (t. o. in. den 30 juni 1956).
Kanslichef:
Ericsson, Y. A. R., byråchef.
Tjänstemän i byråchefs ställning:
Eriksson, B. A., t.f. kommerseråd (t. o. in. den 30 juni 1956);
von Oelreich, C.-E. Hj., byrådirektör;
Stiernstedt, S. W. O., byråchef (tjänstledig fr. o. in. den 17 september 1956);
Wennersten, P. G., kommerseråd (t. o. m. den 30 juni 1956).
Tjänstemän i byrådirektörs ställning:
Lundmark, N. A. J., byrådirektör (tjänstledig t. o. m. den 30 november 1956,
jfr nedan);
Malmén, M. E., revisor;
Masreliez, L. L. F„ byrådirektör (t. o. in. den 30 juni 1956);
Reuterskiöld, B. H. C., jur. kand.
Sakkunniga och experter:
Bengtsson, J. E. Y., direktör (jfr nedan);
Bristedt, G. E. E., direktör;
Dahlerus, B. H., bergsingenjör;
De centrala krisorganen: Handelsdepartementet
337
Frenne, N. G. H., f. d. direktör; JJ J[
Hallström, K. E., direktör;
Huss, K. S., ingenjör;
Qvistgaard, J. H., generaldirektör (t. o. in. den 31 juli 1956);
Sundfeldt, B., överingenjör.
Ledamöterna Eriksson, Geijer och Kollberg har, förutom kommissionens
ordförande och vice ordförande, varit ledamöter i det arbetsutskott, som
funnits inrättat intill utgången av juni 1956.
Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 14 november 1956 (nr 537) har åt
handels- och industrikommissionen uppdragits att under Kungl. Maj :t handhava
ledningen av och överinseendet över beslutad reglering av omsättningen
och användningen av flytande bränsle. Inom handels- och industrikommissionen
finnes en särskild av Kungl. Maj:t samma dag utsedd nämnd, bestående
av ordförande och ytterligare 6 ledamöter, samt en till nämnden
knuten särskild avdelning, bränsleavdelningen.
Ledamöter i nämnden:
Severin, E. J., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;
Andersson, T. C., direktör;
Bengtsson, J. E. Y., direktör;
Blomkvist, C. E., direktör;
Dillén, B. O., kansliråd;
von Schwerin, W. C. P. B., greve, kanslichef;
Wennersten, P. G., kommerseråd.
Chefer för nedannämnda byråer inom bränsleavdelningen:
Oljebyrån: Blomkvist, C. E., direktör;
Trafikbyrån: Dillén, B. O., kansliråd;
Juridiska byrån: Eklund, E. P. G., kammarrättsassessor;
Planläggningsbyrån: Lundmark, N. A. J., byrådirektör.
Lokal: Linnégatan 87; tel. lokalsamt. växel 22 86 60, rikssamt. växel
22 86 80.
2. Statens priskontrollnämnd (1954, 1955, 1956 II H 2)
Tillsatt av Kungl. Maj :t den 12 april 1940.
Genom beslut den 19 oktober 1956 (SFS 516) har Kungl. Maj:t förordnat,
att nämndens instruktion, som utfärdats den 21 maj 1948 (SFS 282) och
ändrats den 11 december 1953 (SFS 735), skulle upphöra att gälla med utgången
av år 1956. Enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. nr 97, statsutsk.
uti. nr 123, Rskr nr 281) skulle nämnden upphöra med utgången av år
1956.
Kungl. Maj :t har vidare den 1 juni 1956 förordnat, alt förutvarande byrån
vid nämnden, statens upplysningsbyrå, fr. o. in. den 1 juli 1956 skulle vara
inordnad i statsdeparlementens organisationsavdelning.
Ledamöter (vilkas förordnanden enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 decem
22
Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
338
Riksdagsberättelsen 1957
II H: 2 ber 1956 förklarats skola upphöra att gälla med utgången av december
1956):
Severin, E. I., ombudsman, ied. av II kamm., ordförande och chef;
Widegren, B. G., borgmästare, vice ordförande:
Bergstrand, B. A., direktör;
Cederwall, G. F. E., statssekreterare;
Gorpe, A., direktör;
Johansson, B. A., ombudsman;
Jönsson, N. O., disponent, led. av II kamm.;
Karlson, T., ombudsman;
Nilsson, Å., andre ordförande i Svenska metallindustriarbetareförbundet;
Severinson, G., direktör;
Svärd, H. E., ombudsman;
Söderberg, K., direktör (fr. o. in. den 1 juli 1956);
Thorsson, Inga, fru, förbundsordförande;
Verner-Carlsson, S., direktör (t. o. m. den 30 juni 1956);
Essén, I., direktör (suppleant för Bergstrand, Gorpe och Verner-Carlsson
resp. Söderberg);
Hagnell, H., fil. lic. (suppleant för Johansson, Nilsson och Karlson).
Kanslichef:
Nordqvist, B. R. B., byrådirektör.
Chefer för nedannämnda byråer:
järn- och metallbyrån: Lundberg, H. F. N., byrådirektör;
beklädnadsbyrån: Alhvin, G. E., byrådirektör;
livsmedels- och kemisk-tekniska byrån: Carbell, E. E. E., byråchef;
allmänna byrån: Hellman, G. A., förste byråsekreterare;
utrednings- och planläggningsbyrån: Fridolin, H. R., förste byråinspektör;
statens upplysningsbyrå: Walles, K. L., redaktör (t. o. in. den 30 juni 1956).
3. Statens krigsförsäkringsnämnd (1954: II H 4; 1955, 1956: II H 3)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 21 oktober 1938. Genom beslut den 11 juni
1948 har Kungl. Maj :t dels föreskrivit, att krigsförsäkringsnämndens verksamhet
skulle upphöra med utgången av juni månad 1948, dels ock uppdragit
åt tre personer att i egenskap av likvidatorer från och med den 1 juli
1948 fortsätta och avsluta avvecklingen av nämndens kvarvarande rörelse.
Likvidatorer äro:
Levinson, K. S., f. d. landshövding;
Henriques, E., advokat;
Rogberg, N. O. L., assuransdirektör.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se propositionen nr 145 till 1952 års
riksdag. Under år 1956 har likvidatorerna försålt en av nämnden på sin tid
förvärvad tomt i Tokio. Vidare har de i utlandet pågående rättegångarna,
som omnämnts i tidigare verksamhetsberättelser, slutförts. Slutredovisningberäknas
kunna ske under år 1957.
De centrala krisorganen: Inrikesdepartementet
339
II In: l
Inrikesdepartementet
1. Statens utlcinningskommission (1954, 1955, 1956: II 1)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 22 juni 1944. Instruktion utfärdad samma
dag (SFS nr 489); ändrad lydelse den 15 juni 1945 (SFS nr 323), den 30
juni 1947 (SFS nr 549), den 12 december 1952 (SFS nr 751) och den 4 juni
1954 (SFS nr 455).
Ledamöter:
Hagelin, N. P., byråchef, ordförande och chef;
Wiman, O., byråchef, vice ordförande;
Casparsson, K. R., landshövding;
Ahlberg-Gustafsson, Iris, avdelningschef;
Holmbäck, Ä. E. V., professor emeritus;
Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.;
Montell, J. E. O., överdirektör;
Petrén, B. A. S., utrikesråd, envoyé;
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent;
Vingren, P. E., major.
För ledamöterna finnas sju ersättare förordnade.
Kommissionens kansli är organiserat på tre byråer, benämnda första byrån,
andra byrån och tredje byrån (kanslibyrån). På första byrån handläggas
ärenden angående medborgare eller förutvarande medborgare i Danmark,
Finland, Island, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Österrike,
och på andra byrån ärenden angående övriga utlänningar. Tredje byrån
handlägger ärenden angående kommissionens personal, administration och
ekonomi samt ärenden angående passkontroll och teknisk utlänningskontroll,
besvarar remisser av allmän natur samt omhänderhar den officiella utlänningsstatistiken.
Chefer:
för första byrån: Stränge, B. M. G., byråchef;
för andra byrån: Wiman, O., byråchef;
för tredje byrån: Hagelin, N. P., byråchef, tjänstledig (se ovan); Bundsen,
S. E. F., t.f. byråchef.
Lokal: Birger Jarls torg 5; tel. växel 23 31 20.
Stockholms slott den 3 januari 1957.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
340
Riksdagsberättelsen 1957
Justitie -
1 |
2 |
1 3 |
1 t |
5 |
6 |
1 7 |
Kommitténs |
||||||
nummer i |
||||||
berättelsen |
||||||
Kommitténs benämning |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
so/« 1955 |
|||
Sekr., |
||||||
möter |
experter |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
under 1956 |
||||||
Strafflagberedningen............... |
9 |
9 |
1 |
754 070 |
29105 |
3 960 |
Auktorrättskommittén.............. |
10 |
10 |
2 |
171 632 |
_ |
22 800 |
Ärvdabalkssakkunniga.............. |
11 |
11 |
3 |
102 609 |
3 500 |
|
Byggnadsminnesutredningen1........... |
28 |
23 |
4 |
34 056 |
8 287 |
2 820 |
Sakkunnig för utredning om skyddsföreningarna . . |
— |
36 |
5 |
— |
1905 |
1210 |
Utredning angående upplysningsverksamhet vid folk- |
||||||
omröstningar................. |
— |
37 |
6 |
— |
6 900 |
4100 |
Utredning angående processtiden i brottmål .... |
38 |
7 |
— |
— |
6 992 |
|
Summa kr. |
1062 367 |
49 697 |
41882 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 1957 |
||||||
1948 års folkrättsbrottssakkunniga........ |
14 |
12 |
8 |
_ |
_ |
_ |
Besvärssakkunniga............... |
15 |
13 |
9 |
131 956 |
3574 |
2160 |
Varumärkes- och firmautredningen2........ |
16 |
14 |
10 |
152 715 |
8 558 |
7 034 |
Utredning av frågan om formerna för den informa- |
||||||
tion som rätten i vissa fall skall lämna juryn i |
||||||
tryckfrihetsmål................ |
18 |
15 |
11 |
— |
— |
— |
1951 års rättegångskommitté........... |
20 |
16 |
12 |
199 165 |
6 861 |
20 578 |
Översyn av bestämmelserna rörande preskription av |
||||||
fordran ................... |
21 |
17 |
13 |
23 617 |
4 320 |
1520 |
Svensk delegation hos Förenta Nationerna i fråga om |
||||||
brottsprevention och brottslingsbehandling .... |
22 |
18 |
14 |
— |
— |
— |
Bilskadeutredningen ... ........... |
24 |
19 |
15 |
22 592 |
7 345 |
455 |
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar |
25 |
20 |
16 |
59 899 |
4 640 |
— |
Fideikommissutredningen ............ |
26 |
21 |
17 |
115 417 |
5 670 |
31 250 |
Utredning av frågan om möjligheterna att förenkla |
||||||
aktiebolagslagen............... |
28 |
22 |
18 |
— |
— |
— |
Djurskyddsutredningen7............. |
30 |
24 |
19 1 |
15 422 |
4 914 |
3 270 |
1954 års fastighetsbildningskommitté3....... |
31 |
25 |
20 |
140 281 |
6 715 |
12 070 |
Utredning angående myrslogar m. m.3....... |
33 |
26 |
21 |
11939 |
7 800 |
— |
Utredning om administrativa frihetsberövande^ . . |
34 |
27 |
22 |
21 736 |
5 228 |
920 |
Fångvårdsbyggnadsutredningen..........J |
35 |
28 |
23 | |
64 156 |
5 842 |
20 528 |
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
341
departementet
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |
13 |
H | |
15 |
16 |
U |
t g i f t e i |
|||||||
Vi 1955—“/''s 1956 |
Vi—91/» 1956 |
Beräknad |
||||||
totalkostnad |
||||||||
Övriga utgifter (trycknings- kostnader, |
||||||||
Ersättning för |
Hese- och trakta-mentsersättningar |
Snmma |
V erkställ-da ntg. |
Beräkna-de ntg. |
t. o. m. 81/» 14 och 15) |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
hyror, skriv-materialier |
Vi-9I/io |
Va—91/» |
||
440 |
49 644 |
4 948 |
639 |
88 736 |
32 847 |
18164 |
893 817 |
|
— |
27 402 |
_ |
— |
— |
50 202 |
17 311 |
2 300 |
241 445 |
— |
_ |
2198 |
— |
— |
5 698 |
— |
— |
108 307 |
— |
252 |
2 086 |
2167 |
— |
15 612 |
3 052 |
— |
52 720 |
2 855 |
3 499 |
492 |
832 |
— |
10 793 |
— |
— |
10 793 |
_ |
_ |
222 |
204 |
25000 |
36 426 |
5148 |
_ |
41574 |
— |
— |
— |
— |
— |
6 992 |
— |
5 569 |
12 561 |
3 295 |
80 797 |
9 946 |
3 842 |
25 000 |
214 459 |
58 358 |
26033 |
1361217 |
— |
31 354 |
1903 |
1702 |
41077 |
81 770 |
21 011 |
5 000 |
239 737 |
— |
21 105 |
567 |
— |
1000 |
38 264 |
11099 |
4 500 |
206 578 |
6 093 |
— |
7 332 |
1507 |
2 341 |
44 712 |
17 395 |
4 800 |
266 072 |
— |
18 999 |
975 |
715 |
— |
26 529 |
9 744 |
5 300 |
65 190 |
26 008 |
— |
2 049 |
470 |
— |
36 327 |
13082 |
9 000 |
81 001 |
5 526 |
— |
297 |
— |
— |
10 463 |
1 480 |
3 750 |
75 592 |
10771 |
— |
402 |
2 245 |
— |
50 338 |
19 616 |
10000 |
195371 |
— |
— |
— |
— |
— |
8184 |
— |
1 500 |
25 106 |
298 |
56 818 |
1435 |
6 538 |
— |
83 875 |
25 666 |
15 000 |
264 822 |
— |
— |
_ |
— |
— |
7 800 |
505 |
3 800 |
24 044 |
14 666 |
20 567 |
3 375 |
2 675 |
1 591 |
49 021 |
14 880 |
6 500 |
92 137 |
32100 |
7 409 |
7 734 |
9 102 |
165 |
82 880 |
3 694 |
— |
150 730 |
342
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
! 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Författningsutredningen............. |
37 |
29 |
24 |
15 059 |
4 588 |
42 755 |
Utredning angående kompetensfördelningen mellan |
38 |
30 |
25 |
9 000 |
18 000 |
_ |
Markvärdeutredningen9............. |
39 |
31 |
26 |
27 512 |
10 876 |
16 873 |
Utredning rörande strafftidsberäkning och samman-läggning av straff............... |
40 |
32 |
27 |
|||
Stadsdomstolsutredningen10............ |
— |
33 |
28 |
391 |
2 938 |
2 940 |
1955 års domarntredning ............ |
— |
34 |
29 |
5 245 |
5 009 |
26 066 |
Utredning angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga |
_ |
35 |
30 |
6 084 |
36 563 |
_ |
1955 års valntredning4............. |
— |
39 |
31 |
— |
1650 |
2 310 |
1955 års fångvårdsstyrelsentredning........ |
— |
40 |
32 |
— |
7 811 |
1370 |
Utredningen om försäkringsgivares regressrätt . . . |
— |
41 |
33 |
— |
1000 |
— |
Utredningen rörande specialstraffrätten...... |
— |
42 |
34 |
— |
— |
— |
1956 års eftervårdsutredning........... |
— |
— |
35 |
— |
2 938 |
1400 |
Kommittén angående medicinska äktenskapshinder . |
— |
— |
36 |
— |
— |
— |
Utredning angående vattendomstolarnas organisation |
_ |
37 |
_ |
_ |
_ |
|
Utredning för översyn av brottsregistreringen . . . |
— |
— |
38 |
— |
— |
— |
Fångvårdens byggnadskommitté.......... |
— |
— |
39 |
— |
— |
— |
1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrotts-lingar .................... |
_ |
_ |
40 |
_ |
_ |
_ |
Kommittén för det rättspsykiatriska undersöknings-väsendet ................... |
_ |
_ |
41 |
_ |
||
Namnrättskommittén .............. |
— |
— |
42 |
— |
— |
— |
Utredning angående justitieombudsmannens tillsyns-befogenhet.................. |
— |
— |
43 |
— |
_ |
_ |
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet 1945 års lufträttssakkunniga5.......... |
1 |
1022186 282 865 |
1162 840 8125 |
193 499 2 845 |
||
Hyresregleringskommittén6............ |
4 |
— |
— |
217 926 |
10 020 |
1080 |
Utredning av frågan om en omarbetning av jordfäst-ni ngslagen8 .................. |
5 |
_ |
_ |
1373 |
1960 |
600 |
Fångvårdens organisationskommitté........ |
6 |
— |
— |
59 171 |
1030 |
5 620 |
Utredning angående justitieombudsmannainstitutionen |
8 |
— |
— |
23 863 |
4894 |
14 906 |
Summa kr. D. Under budgetåret 1955/56 bestridda kostna-der för sakkunniga biträden inom Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens |
585198 |
26 029 1400 |
25 051 1493 |
|||
Nionde nordiska kriminalvårdskonferensen..... |
— |
— |
— |
— |
__ |
_ |
Utredning rörande nyfödda barns vikt och längd och |
||||||
Professorn I. Agge............. |
— |
— |
— |
— |
200 |
_ |
Fru Gunnel Barkel............... |
— |
— |
— |
— |
60 |
|
Justitierådet N. Beckman............ |
— |
_ |
— |
_ |
500 |
_ |
Byrådirektören E. Bergius............ |
— |
— |
— |
_ |
750 |
_ |
Lagbyråchefen P. Bergsten............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Psykologen D. Blomberg............. |
— |
— |
— |
— |
160 |
_ |
Professorn G. Boalt............... |
— |
— |
— |
_ |
200 |
_ |
Häradshövdingen G. Carlesjö........... |
— |
— |
— |
— |
200 |
— |
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
343
8 |
9 |
10 |
n |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
_ |
2 229 |
3 688 |
— |
53 260 |
19 246 |
10 000 |
97 565 |
|
18 000 |
4 845 |
— |
31 845 |
|||||
16 399 |
27 607 |
7 417 |
13 257 |
1000 |
93 429 |
41159 |
15 000 |
177 100 |
2 718 6 899 |
20 350 |
2 900 6 837 |
4 041 |
2 000 |
31846 50 852 |
20 011 |
7 000 8 700 |
59 248 |
195 |
4 008 |
1513 |
— |
1164 |
39 435 7 968 |
12 003 6 013 |
8 250 6 748 |
65 772 8 468 |
550 |
2 009 |
_ |
3 559 |
412 |
3 750 |
7 721 |
||
_ |
805 |
920 |
1 725 |
|||||
11108 |
2 371 |
— |
— |
— |
15 446 2 371 |
15 204 5 288 |
6 000 2 500 |
36 650 |
— |
— |
— |
815 |
352 |
1167 |
1000 1903 |
5 000 |
2 167 6 903 |
_ |
_ |
— |
— |
1332 |
3146 |
4 478 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
2 469 |
6 300 5 600 |
8 769 5 600 |
__ |
_ |
— |
— |
— |
2 500 |
2 500 |
||
132 781 |
222 538 |
47 515 |
48 764 |
50690 |
858627 |
287 453 |
161064 |
2 329 330 |
| |
16 675 |
6 953 |
34 598 |
8 |
317 471 |
|||
— |
9 089 |
611 |
— |
6 052 |
26 852 |
882 |
— |
245 660 |
1 817 |
973 |
1 117 |
6 467 |
— |
— |
7 840 |
||
_ |
2 040 |
1090 |
5 499 |
15 279 |
— |
— |
74 450 |
|
1446 |
— |
1638 |
618 |
5 514 |
29 016 |
— |
— |
52 879 |
1446
25 764
6106
226
2 681
661
385
25135 |
112 212 |
890 |
698 300 |
|
3 554 |
||||
— |
226 |
— |
||
50 000 |
50 000 |
__ |
— |
— |
— |
200 |
— |
— |
— |
32 |
92 |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
_ |
750 |
— |
— |
— |
— |
385 |
— |
— |
— |
— |
160 |
— |
— |
— |
— |
200 |
— |
— |
— |
— |
200 |
— |
— |
— |
344
Riksdagsberättelsen 1957
I 2 |
3 |
I 4 |
6 |
6 |
! 7 |
_ |
_ |
| _ |
4 000 |
||
— |
— |
— |
— |
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
450 |
_ |
— |
— |
— |
284 |
_ |
|
— |
— |
— |
— |
16 135 |
_ |
— |
— |
— |
— |
400 |
_ |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 000 |
_ |
— |
— |
— |
— |
500 |
_ |
— |
— |
— |
— |
200 |
_ |
— |
— |
— |
— |
5 873 |
_ |
— |
— |
— |
— |
1490 |
— |
— |
— |
— |
— |
16 434 |
_ |
— |
— |
— |
— |
4 917 |
_ |
— |
— |
— |
— |
12 367 |
_ |
— |
— |
— |
— |
500 |
|
— |
— |
— |
— |
14 534 |
_ |
— |
— |
— |
— |
100 |
_ |
— |
— |
— |
— |
56 |
_ |
— |
— |
— |
— |
3 400 |
_ |
— |
— |
— |
— |
200 |
_ |
— |
— |
— |
— |
6 292 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
1510 |
_ |
— |
— |
— |
— |
19 200 |
_ |
— |
— |
— |
— |
1 942 |
_ |
— |
— |
— |
— |
500 |
_ |
— |
— |
— |
— |
1800 |
_ |
— |
— |
— |
— |
4 892 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
127 146 |
1493 1 |
Riksmarskalken B. Ekeberg .
Fil. kand. Kerstin Elmhorn
Revisionssekreteraren Sara Falk
Lagmannen A. Fallenius . . .
Hovrättsassessorn L. Fredlund
Byrådirektören S. Grott . . .
Hovrättsassessorn C. Holmberg
Hovrättsfiskalen O. Högland .
Fil. lic. C.-G. Jansson .
Chefläkaren G. Jonsson
Socionomen E. Lagheim
Jnr. kand. S. Larsson .
Fil. kand. Ulla Larsson
T. f. kanslirådet E. Magnander
Byråchefen O. Melén ....
Civilekonomen P. Månsson . .
Hovrättsassessorn C. Nordström
Skydd skonsnlenten B. Nyblom
Hovrättsassessorn S. Petterson .
Förste byråsekreteraren S. Rengby
Byråchefen H.-F. Ringdén . .
Hovrättsfiskalen H. Romander
Lagbyråchefen S. Rudholm . .
Hovrättsrådet K. Sidenbladh .
Dr juris G. Simson.....
Hovrättsassessorn G. Stridsberg
Förste byråsekreteraren C. Uggla
Docenten L. TVelamson . . -Lagbyråchefen B. Wieslander
Idnns tryckeri AB.......
Justitiedepartementets expensmedel
Summa kr.
1 Kostnaderna besi
2
idas från andra och åttonde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
* > > tionde
» > nionde
» > elfte
> > sjätte
» > femte . . .
» , nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en
> , femte > » > > > >
» > » » sjätte > » , >
med två tredjedelar från andra huvudtitelns och med en tredjedel från
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
345
8 |
9 |
10 |
u |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
3 471 |
— |
1 1 1 |
— |
— |
4 000 3 921 |
— |
— |
— |
— |
— |
4161 |
— |
— |
4 445 |
— |
— |
— |
— |
z |
4 774 |
— |
93 |
21002 400 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
851 |
500 4 851 |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
200 5 873 4 917 2 427 3 400 |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
2 371 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
z |
_ |
2 351 |
— |
— |
200 8 643 |
— |
_ |
— |
— |
— |
391 |
— |
— |
391 |
_ |
— |
— |
13 285 |
— |
— |
— |
— |
14 795 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
19 200 6 395 |
— |
— |
|||
— |
— |
1503 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
_ |
— |
— |
— |
948 |
948 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 000 |
12 000 |
— |
— |
— |
16 756 |
— |
16162 |
661 |
63 924 |
226142 |
_ |
— |
vartdera anslaget.
tredjedel från vartdera anslaget.
> > > > .
> > » » .
elfte huvudtitelns kommittéanslag.
346
Riksdagsberättelsen 1957
Utrikes''
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 1 |
Kommitténs |
||||||
nummer i |
||||||
Kommitténs benämning |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
so/« 1955 |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
under 1956 |
||||||
Svenska gruppen av nordiska parlamentariska kom-mittén för friare samfärdsel m. m........ Sakkunniga i frågan om en eventuell revision av FN- |
5 |
5 |
1 |
— |
— |
— |
stadgan ................... |
— |
6 |
2 |
16 |
2 540 |
610 |
Summa kr. |
16 |
2 540 |
610 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 1957 |
||||||
Understödsnämnden för rysslandssvenskar..... Utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks- |
1 |
1 |
3 |
71 660 |
2 400 |
3 600 |
och sjöfartsärenden.............. Beredningen för frågor rörande europeiskt ekonomiskt |
2 |
2 |
4 |
5 493 |
837 |
300 |
samarbete.................. Utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa |
3 |
3 |
5 |
187 |
||
atomkraftsfrågor............... |
4 |
4 |
6 |
— |
— |
|
Summa kr. |
77 340 |
3237 |
3900 |
|||
D. Av koniinittéanslaget under budgetåret |
||||||
träden inom departementet m. m. |
||||||
Utrikesförvaltningens lönenämnd......... |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
Utrikesdepartementets understödsnämnd...... Ersättning till följande personer för biträde inom ut- |
||||||
rikesdepartementet med vissa utredningsuppdrag |
||||||
m. m.: |
||||||
beskickningsrådet U. G. L. Barck-Holst..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
byråchefen P. R. H. Bergström......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
förste sekreteraren G. Gerring......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
fil. lic. B. U. Lagercrantz........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
förste sekreteraren C. H. Nyman........ |
— |
— |
— |
— |
— |
|
beskickningssekreteraren B. Odevall....... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
envoyén Z. S. Przybyszewski-Westrup...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
byråchefen F. H. Arnfast........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa kr. |
— |
— |
— |
Kommittékostnader: Utrikesdepartementet
347
departementet
8 1 |
9 1 |
10 | |
11 1 |
12 |
13 | |
14 | |
15 |
16 |
u |
t g i |
f t e |
r |
|||||
‘/t 1955 |
—"/» 1956 |
V»—”/w |
1956 |
Beräknad |
||||
totalkostnad |
||||||||
Ersättning för |
Rese- och trakta- |
Övriga ut-gifter (tryck- |
t. o. m. 31/is |
|||||
mistade avlönings- |
mentsersätt- |
Verk- |
Beräk- |
1956 (sta av |
||||
förmåner |
ningar |
m. m. |
ningskostna- |
ställda |
nade nt- |
kol. 5, 13, 14 |
||
Sekr., |
Sekr., |
der, hyror, |
biimrna |
utgifter Vl-al/io |
gifter 1/ll—3 V12 |
och 15) |
||
möter |
möter |
experter |
rialier m. m.) |
|||||
_ |
_ |
1224 |
_ |
4 374 |
— |
— |
4 390 |
|
1224 |
— |
— |
4374 |
— |
4390 |
|||
101 |
6101 |
2 006 |
1000 |
80767 |
||||
— |
— |
649 |
— |
— |
1786 |
2 061 |
— |
9 340 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
187 |
|
— |
— |
649 |
— |
101 |
7 887 |
4067 |
1000 |
90 294 |
4 751 |
||||||||
— |
8146 |
|||||||
6 461 |
||||||||
_ |
— |
— |
— |
— |
960 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
1040 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
800 |
— |
— |
|
_ |
— |
— |
— |
— |
1 190 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
1000 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
— |
5 000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
| |
— |
| 29848 |
— |
— |
— |
348
Riksdagsberättelsen 1957
Försvars -
1 |
2 |
1 3 |
1 4 |
5 |
6 |
1 7 |
Kommitténs |
||||||
berättelsen |
||||||
Kommitténs benämning |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
so/e 1955 |
|||
Leda- |
Sekr., |
|||||
möter |
experter |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksam- |
||||||
het under 19561 |
||||||
Försvarets arkivkommitté.......... Utredning rörande försvarets titelredovisningssys- |
5 |
5 |
1 |
31 936 |
— |
— |
tem .................. |
10 |
10 |
2 |
11431 |
2 538 |
3150 |
Summa kr. |
48 367 |
2538 |
3150 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verk- |
||||||
samhet vid ingången av 19571 |
||||||
Sakkunniga för översyn av inskrivningsförord- |
||||||
ningen m. m................ |
6 |
6 |
3 |
39 590 |
4160 |
3 990 |
1952 års värnpliktsutredning......... |
7 |
7 |
4 |
125 319 |
||
1953 års örlogsvarvsutredning........ Utredning rörande utnyttjandet av hålkortsan- |
8 |
8 |
5 |
73 617 |
7 316 |
3 660 |
läggningar inom försvaret......... |
9 |
9 |
6 |
50168 |
448 |
180 |
Försvarets fastighetsnämnd......... |
11 |
11 |
7 |
26 011 |
18 150 |
9 400 |
1954 års befålsutredning........... 1954 års utredning rörande totalförsvarets perso- |
14 |
12 |
8 |
33 248 |
540 |
2 780 |
nalbehov................. |
15 |
13 |
9 |
5 084 |
2 592 |
1500 |
1954 års värnpliktsavlöningsutredning..... 1954 års utredning angående vissa personalkårer |
16 |
14 |
10 |
3 506 |
4 583 |
3 270 |
inom försvaret.............. |
17 |
15 |
11 |
82 |
4 571 |
7 220 |
1955 års försvarsberedning.......... |
— |
16 |
12 |
— |
4 305 |
29 626 |
1956 års försvarsförvaltningssakkunniga .... |
— |
— |
13 |
— |
2152 |
2110 |
Försvarets personalnämnd.......... |
— |
— |
14 |
— |
1696 |
2 000 |
1956 års flygbullerutredning.....• • . . |
— |
— |
15 |
— |
_ |
|
Militära arbetstidskommittén......... |
— |
— |
16 |
_ |
_ |
_ |
Organisationsnämnden för militärmusiken . . . |
— |
— |
17 |
— |
— |
— |
Summa kr. |
1 1 1 |
356 625 |
50 513 | |
65 736 |
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
349
departementet
8 1 |
9 |
10 |
il |
12 | |
13 1 |
it |
15 | |
16 |
u |
t g i |
f t e r |
Beräknad 37i! 1956 |
|||||
V» 1955— |
so/e 1956 |
‘/i—S1/l2 |
1956 |
|||||
Ersättning för mis-tade avlöningsför-måner |
Hese- och trakta-mentsersättningar |
Övriga ut- gifter |
Summa |
Verk- ställda utg. 7i-37io |
Beräk-nade utg. Vn- 87l3 |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
|||||
31936 |
||||||||
— |
3 401 |
— |
— |
1067 |
10 156 |
1178 |
2 700 |
25 465 |
3 401 |
1067 |
10156 |
1178 |
2 700 |
57 401 |
|||
8150 |
2 450 |
1 200 |
51390 |
|||||
_ |
_ |
_ |
4 299 |
4 534 |
8 833 |
— |
— |
134 152 |
— |
160 |
12 277 |
2 239 |
1466 |
27118 |
9 796 |
6 600 |
117131 |
560 |
831 |
_ |
2 019 |
1400 |
400 |
53 987 |
||
573 |
3 364 |
4 529 |
223 |
598 |
36 837 |
37111 |
12 000 |
111959 |
37 999 |
— |
1104 |
244 |
42 667 |
17 559 |
8 000 |
101 474 |
|
1284 |
_ |
_ |
5 376 |
— |
— |
10460 |
||
301 |
— |
871 |
350 |
916 |
10 291 |
99 |
500 |
14 396 |
330 |
17118 |
355 |
67 |
130 |
29 791 |
10 044 |
6 500 |
46 417 |
_ |
1 834 |
765 |
200 |
36 730 |
6 978 |
5 300 |
49 008 |
|
1G1 |
7 691 |
470 |
604 |
95 |
13 283 |
16101 |
750 |
30134 |
131 |
257 |
— |
4 084 |
9 699 |
9 000 |
22 783 |
||
. |
25 |
_ |
— |
25 |
— |
4 000 |
4 025 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
1 000 |
1000 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 743 |
| 10 500 |
23 243 |
1 305 |
(SO 802 |
21 770 |
10 73» |
8183 |
225 204 |
123080 |
65 750 |
77155» |
350
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
C. Kommittéer som avslutat gin verksam- |
||||||
liet före ingången av 19561 |
||||||
Biltraktorutredningen2............ Organisationsnämnden för den centrala försvars- |
4 |
1 |
— |
85131 |
— |
42 |
förvaltningen............... Nämnden för visssa frågor rörande övertalig per- |
13 |
3 |
— |
67 186 |
1860 |
4 000 |
sonal vid Stockholms tygstation m. m. ... |
— |
4 |
— |
— |
1 no |
1620 |
Snmma kr. |
152317 |
2970 |
5 662 |
|||
D. Av kommittéanslaget under budgetåret |
||||||
Visst propositionsarbete inom försvarsdeparte- |
||||||
mentet.................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Skaderegleringsnämnden........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Försvarets skolnämnd............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Militärindelningskommittén.......... Fortsatt utredning rörande den lokala och regio- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
nala fastighetsförvaltningen inom försvaret . |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1955 års militärmusikntredning........ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Vissa andra utredningsuppdrag........ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa kr. |
— |
— |
— |
1 Kostnaderna bestridas från kommittéanslaget.
2 Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1945 skola kostnaderna bestridas från fjärde och
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
351
8 |
9 |
10 |
u |
12 | |
13 |
14 |
15 |
16 |
23 |
65 |
85196 |
||||||
— |
3 436 |
— |
— |
6 443 |
15 739 |
— |
— |
82 925 |
155 |
3 654 |
221 |
212 |
318 |
7 290 |
— |
— |
7 290 |
loa |
7 090 |
221 |
212 |
6 784 |
23094 |
175411 |
||
3 657 |
||||||||
_ |
_ |
_ |
— |
— |
11988 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
5 576 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 437 |
— |
— |
"- |
_ |
. |
_ |
46116 |
— |
— |
— |
||
__ |
_ |
— |
— |
17 312 |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
39 768 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
136 854 |
- |
nionde huvudtitlarna med hälften frän vartdera anslaget.
352
Rilcsdagsberättelsen 1957
Social -
1 |
2 |
3 |
4 |
j |
6 |
7 |
|
Kommitténs benämning |
Kommitténs |
t. o. m. |
|||||
1955 |
1956 |
1957 |
Arvoden t 1 Sekr., Leda- experter moter i 1 o. bitr. |
||||
A. Kommittéer som aTslutat sin verksamhet |
|||||||
under 19561 |
|||||||
1947 års byggnadsmaterialutredning........ |
7 |
9 |
1 |
294 |
864 |
_ |
1350 |
Bostads kollektiva kommittén........... |
8 |
10 |
2 |
377 |
698 |
_ |
|
Socialförsäkringsutredningen........... |
14 |
14 |
3 |
169 |
402 |
1807 |
3 270 |
1954 års zigenarutredning............ |
20 |
16 |
4 |
19 |
124 |
4 267 |
7 665 |
Nämnden för omplacering av personal hos riksförsäk- |
|||||||
ringsanstalten m. m.............. 1954 års familj entredning............ |
21 |
17 |
5 |
3 |
558 |
1431 |
990 |
23 |
19 |
6 |
33 |
651 |
16 064 |
3 940 |
|
Utredning angående det administrativa handhavandet |
|||||||
av tillsynen över vissa understödsföreningar m. m. |
— |
23 |
7 |
— |
— |
1600 |
|
Familj eberedningen............... |
— |
— |
8 |
— |
10 925 |
||
Utredning av frågan om den allmänna sjukförsäk- |
|||||||
ringens tillämpning å utlandssvenskarna..... |
— |
— |
9 |
— |
— |
— |
|
Summa kr. |
898297 |
34 494 |
18 815 |
||||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
|||||||
vid ingången av 19571 |
|||||||
Arbetstidsutredningen.............. |
6 |
8 |
10 |
444 |
970 |
5 655 |
3 601 |
Allmänna statsbidragsutredningen2........ |
9 |
11 |
11 |
101 |
409 |
8913 |
8 200 |
Kommittén för social upplysningsfilm3...... |
11 |
12 |
12 |
— |
_ |
||
Barnavårdskommittén.............. |
12 |
13 |
13 |
294 |
177 |
16 670 |
20 645 |
1954 års Ö-utredning............. |
18 |
15 |
14 |
33 |
187 |
2179 |
1480 |
Utredningen om kortare arbetstid......... |
22 |
18 |
15 |
6 |
099 |
21380 |
5 740 |
Utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning |
— |
20 |
16 |
2 |
802 |
4 434 |
2 520 |
Familjerådgivningskommittén4....... |
— |
21 |
17 |
1 |
796 |
4000 |
3 890 |
Utredning angående inrättande av ett centralt före- |
|||||||
tagsregister5 ................. |
— |
22 |
18 |
2 |
013 |
2 370 |
1410 |
Utredning om allmännyttiga och kooperativa bostads- |
|||||||
företags förvaltning.............. |
— |
24 |
19 |
— |
320 |
1500 |
|
Bostadspolitiska utredningen......... |
— |
25 |
20 |
— |
— |
3110 |
|
Allmänna pensionsberedningen.......... |
— |
— |
21 |
— |
1368 |
19 075 |
|
Nykterhetsvårdsutredningen........... |
— |
— |
22 |
— |
— |
760 |
|
Utredning för verkställande av översyn av sjukkasse- |
|||||||
taxan m. m.......... |
— |
— |
23 |
— |
— |
_ |
|
Arbetarskyddsverkets organisationsutredning .... |
— |
— |
24 |
— |
— |
— |
|
Summa kr. |
886 453 |
67 289 |
71391 |
Kommittékostnader: Socialdepartementet
353
departementet
8 |
9 |
10 |
n |
12 |
13 |
14 | |
15 |
16 |
U t g i |
f t e |
r |
||||||
Vi 1955 |
—1“/• 1956 |
| |
‘/i-81/ |
a 1956 |
Beräknad |
|||
totalkostnad |
||||||||
Övriga utgifter (trycknings- kostnader, |
||||||||
i Ersättning för |
Rese- och |
Snmma |
Verkställ-da utg. |
Beräkna-de utg. |
t. o. m. 8V12 14 och 15) |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
hyror, skriv- |
Vi—31/to |
7n—Sl/12 |
||
experter |
experter |
materialier |
||||||
20 446 |
21796 |
316 660 |
||||||
258 |
_ |
1530 |
_ |
8100 |
9 888 |
4 938 |
— |
392 524 |
— |
357 |
— |
— |
5 434 |
157 |
— |
174 993 |
|
— |
270 |
236 |
1430 |
— |
13 868 |
2 884 |
— |
35 876 |
_ |
_ |
141 |
_ |
_ |
2 562 |
_ |
500 |
6 620 |
— |
— |
— |
112 |
13 749 |
33 865 |
— |
— |
67 516 |
_ |
_ |
_ |
_ |
1600 |
_ |
_ |
1600 |
|
11417 |
— |
265 |
— |
22 607 |
23 725 |
3 400 |
49 732 |
|
— |
— |
- |
— |
- |
— |
2 471 |
7 000 |
9 471 |
11G75 |
270 |
2 529 |
1542 |
42 295 |
111020 |
34175 |
10900 |
1054 992 |
1 569 |
21654 |
3109 |
34 048 |
13198 |
8 390 |
500 606 |
||
642 |
36 462 |
1231 |
979 |
5 320 |
61 747 |
23 943 |
8 220 |
195 319 |
6 826 |
80 432 |
5 834 |
7 728 |
3 534 |
141 669 |
40 370 |
11500 |
487 716 |
237 |
2 884 |
815 |
— |
7 595 |
2 385 |
1000 |
44167 |
|
6162 |
19 823 |
4 083 |
799 |
36 500 |
94 487 |
30 327 |
— |
130 913 |
967 |
19 232 |
1893 |
1414 |
— |
30 460 |
9 974 |
825 |
44 061 |
803 |
17 247 |
2 797 |
615 |
— |
29 352 |
7 364 |
5 730 |
44 242 |
2 156 |
6 492 |
— |
— |
— |
12 428 |
450 |
1200 |
16 091 |
_ |
_ |
_ |
1820 |
2170 |
3 300 |
7 290 |
||
— |
19 579 |
468 |
— |
— |
23157 |
25 855 |
10 000 |
59 012 |
— |
32 503 |
— |
— |
— |
52 946 |
66 879 |
40 000 |
159 825 |
— |
3 907 |
817 |
— |
— |
5 484 |
22 287 |
20 000 |
47 771 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
2 451 |
5 000 |
7 451 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
488 |
1 000 |
1488 |
18125 |
257 SOS |
20007 |
12 350 |
48408 |
495 193 |
! 248141 |
116105 |
1 745952 |
23 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Iliksdagsberättelsen.
354
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 j |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
1949 års arbetskraftsutredning.......... |
10 |
1 |
— |
211817 |
6 852 |
2 990 |
1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen . . |
13 |
2 |
— |
132 238 |
7 056 |
6 080 |
1952 års åldringsvårdsntredning......... |
15 |
3 |
— |
711 784 |
4 927 |
t5024 |
A rbetarskyddsutredningen............ |
17 |
5 |
— |
57 092 |
4 894 |
1530 |
Utredningen angående sjukförsäkrings- och yrkes- |
||||||
skadestatistiken m. in............. |
19 |
6 |
— |
61262 |
1396 |
2 520 |
Utredning angående vissa frågor rörande bidrag och |
||||||
m. m..................... |
24 |
7 |
— |
2 570 |
1 150 |
1100 |
Summa kr. |
1176 763 |
26275 |
19244 |
|||
! D. Av koinmittéanslaget under budgetåret |
||||||
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar . . . |
— |
— |
— |
6 361 |
2 950 |
3 000 |
Utredningar rörande |
||||||
vissa arbetsmarknadsfrågor inom skogsbrnket m. m. |
— |
— |
— |
22 668 |
— |
— |
näringslivet och befolkningsutvecklingen å lands- |
||||||
bygden i Bohuslän 6.............. |
— |
— |
— |
6 257 |
— |
3 040 |
ensamstående mödrar (socialstyrelsen)...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1955 angående |
||||||
| kostnaderna för besvärsaakkunniga....... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
} Kommittéexpenser................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Ersättning till följande personer: |
||||||
kontorsföreståndaren I. Bengtsson....... |
— |
— |
— |
— |
13 491 |
— |
byrådirektören L. Björk............ |
— |
— |
— |
— |
460 |
— |
byråchefen R. Broberg............ |
— |
— |
— |
— |
5100 |
— |
förste byråsekreteraren A. Carlsson....... |
— |
— |
— |
— |
2 580 |
— |
byrådirektören E. Cronmark.......... |
— |
— |
— |
— |
780 |
— |
förste byråsekreteraren B. Forslund....... |
— |
— |
— |
— |
1320 |
— |
hovrättsassessorn L. Granqvist......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
> B. 0. Hamdahl........ |
— |
— |
— |
— |
19 665 |
— |
försäkringsrådet A. Lundberg.......... |
— |
— |
— |
— |
750 |
— |
byrådirektören A. Lundström.......... |
— |
— |
— |
— |
100 |
— |
kamreraren B. Lönnquist........... |
— |
— |
— |
— |
100 |
— |
kanslirådet B. Olsson............. |
— |
— |
— |
— |
84 |
— |
bankokommissarien G. Olsson......... |
— |
— |
— |
300 |
— |
|
bvråchefen C. Wildeman............ |
— |
— |
— |
100 |
— |
|
Summa kr. |
35 286 |
47 780 |
6040 |
1
2
3
4
5
Kostnaderna bestridas från kommittéanslaget i den mån ej annat angives i följande noter.
> > > femte, åttonde, nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med
> > med andra medel än kommittéanslaget.
> > från femte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
med hälften från femte, en fjärdedel från nionde och en fjärdedel från
Kommittékostnader: Socialdepartementet
355
8 |
9 |
10 |
It |
12 |
13 |
14 |
'' 15 |
16 |
17 080 |
2 299 |
374 |
15 339 |
44 934 |
256 751 |
|||
— |
9 560 |
1227 |
964 |
7 310 |
32 197 |
— |
— |
164 435 |
2 448 |
25 931 |
4 893 |
5 029 |
15 592 |
63 844 |
— |
— |
775 628 |
— |
10 710 |
2 711 |
605 |
6 941 |
27 391 |
— |
— |
84 483 |
— |
119 |
— |
- |
— |
4 035 |
— |
— |
65 297 |
2 409 |
1686 |
— |
_ |
2 574 |
8919 |
— |
— |
11489 |
4 857 |
65 086 |
11130 |
6 972 |
47 756 |
181320 |
~ |
1358083 |
|
20 |
1000 |
6 970 |
||||||
— |
— |
— |
2 766 |
322 |
3 088 |
— |
— |
— |
- |
16 941 |
_ |
2 241 |
_ |
22 222 |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
25 000 |
25 000 |
— |
— |
— |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
10 800 |
10 800 |
_ |
_ |
_ |
- |
— |
— |
— |
114 000 |
114 000 |
— |
— |
— |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
13 491 |
_ |
_ |
_ |
2 539 |
— |
— |
— |
— |
2 999 |
— |
— |
— |
32100 |
— |
— |
— |
— |
37 200 |
— |
— |
— |
14 464 |
— |
— |
— |
— |
17 044 |
— |
— |
— |
220 |
— |
243 |
— |
— |
1243 |
— |
— |
— |
8 534 |
— |
— |
— |
— |
9 854 |
— |
— |
— |
84 |
— |
— |
— |
■- |
84 |
— |
— |
— |
— |
— |
1347 |
— |
— |
21012 |
— |
— |
— |
4 559 |
— |
— |
— |
5 309 |
||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
02500 |
16941 |
1610 |
5 007 |
151122 |
291000 |
— |
— |
en fjärdedel från vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
» »
tionde lmvndtitlarna9 kommittéanslag.
356
Riksdagsberättelsen 1957
Kommunikations -
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
; Kommitténs benämning |
Kommitténs |
|||||
t. o. m. |
||||||
1955 |
1956 |
1957 |
Arv Leda- möter |
oden Sekr., |
||
; A. Kommittéer som avslntat sin verksamhet |
||||||
under 1956 |
||||||
Utredningen om översyn av gällande regler för beräkning |
||||||
av ersättning till vissa icke fast statsanställda arki- |
||||||
tekter .................... |
9 |
8 |
1 |
29 161 |
310 |
3 970 |
Folkomröstningsnämnden1............ |
— |
20 |
2 |
— |
4 053 |
900 |
Induktionsstörningssakkunniga2.......... |
— |
22 |
3 |
— |
1074 |
1460 |
Svenska ledamöterna av isländsk-skandinaviska trafik- |
||||||
kommittén3.................. |
— |
24 |
4 |
— |
200 |
200 |
Utredning om vattenfallsstyrelsens framtida förlägg- |
||||||
ning1 .................... |
— |
25 |
5 |
— |
1 458 |
810 |
6 |
— |
— |
— |
|||
1956 års televisionsntredning1.......... |
— |
— |
7 |
— |
— |
— |
1948 års järnvägstaxekommitté1......... |
6 |
5 |
8 |
148 118 |
3 746 |
14 315 |
Snmma kr. |
177 279 |
10 841 |
21655 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 1957 |
||||||
1943 års järnvägskommitté1........... |
5 |
4 |
10 |
191981 |
— |
120 |
Basslinjeutredningen.............. |
7 |
6 |
11 |
139 499 |
288 |
690 |
Stor-Stockholms trafikutredning av år 19494 .... |
8 |
7 |
12 |
92 983 |
16 250 |
— |
Utredningen angående revision av tillämpningskungörel- |
||||||
sen till luftfartsförordningen.......... |
10 |
9 |
13 |
3 551 |
1480 |
— |
1951 års byggnadsutredning........... |
11 |
10 |
14 |
70 947 |
4 582 |
6 695 |
1953 års trafikutredning............. |
13 |
12 |
15 |
39 276 |
1393 |
12 466 |
1953 års trafiksäkerhetsutredning5........ |
14 |
13 |
16 |
101 994 |
2 970 |
11000 |
Statens byggnadsbesparingsutredning6....... |
16 |
14 |
17 |
70 696 |
25 200 |
21 404 |
1954 års kommitté rörande vägbroar1....... |
17 |
15 |
18 |
15 696 |
— |
19 200 |
Svenska öresundsdelegationen1.......... |
18 |
16 |
19 |
73 072 |
— |
60101 |
Delegation för förhandlingar rörande Bromma flygfält |
19 |
17 |
20 |
650 |
— |
1100 |
Norrländska vattenkraft utredningen7 ....... |
— |
18 |
21 |
— |
3 660 |
1 670 |
Utredningen om städernas väghållning...... |
— |
19 |
22 |
— |
1529 |
2 550 |
Mopedutredningen................ |
— |
21 |
23 |
— |
2100 |
2100 |
Tidningsförordningsutredningen1......... |
— |
23 |
24 |
— |
— |
— |
Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet
357
departementet
8 i |
9 1 |
10 | |
11 1 |
12 | |
13 | |
14 | |
16 | |
16 |
u t |
g i f |
e r |
||||||
1 /7 1955 |
-30/. 1956 |
i/7_si |
In 1956 |
Beräknad |
||||
Ersättning för |
Rese- och |
Övriga utgifter (trycknings- kostnader, |
Summa |
V erkställ-da utg. |
Beräknade utg. |
t. o. m. sl/ia 14 och 15) |
||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
hyror, skriv- |
Vi-81A<> |
Vn—31 /ii |
||
experter |
experter |
materialier |
||||||
800 |
5 080 |
4 521 |
38 762 |
|||||
_ |
531 |
_ |
168 342 |
173 826 |
— |
— |
173 826 |
|
— |
— |
1296 |
— |
500 |
4 330 |
359 |
4 000 |
8 689 |
— |
— |
1605 |
148 |
— |
2153 |
— |
— |
2153 |
677 |
2 945 |
_ |
— |
2 945 |
||||
_ |
15 338 |
— |
15 338 |
|||||
_ |
_ |
— |
6 000 |
6 000 |
||||
— |
17 964 |
5166 |
3 260 |
572 |
45023 |
16 316 |
35 000 |
244 457 |
17 964 |
8 598 |
3 40S |
170891 |
233357 |
36 534 |
45000 |
492170 |
|
161 |
80 |
31 |
392 |
54 |
100 |
192 527 |
||
561 |
1499 |
4 212 |
7 250 |
792 |
700 |
148 241 |
||
— |
— |
— |
16 250 |
5 000 |
2 500 |
116 733 |
||
1480 |
_ |
100 |
5131 |
|||||
1 594 |
28 406 |
1618 |
3 737 |
— |
46 632 |
23 041 |
8 000 |
148 620 |
4 757 |
2 010 |
1000 |
21 626 |
6 689 |
9 000 |
76 591 |
||
_ |
25 635 |
1551 |
''655 |
9 500 |
51 311 |
12 597 |
6 000 |
171 902 |
_ |
6 793 |
1318 |
5325 |
9 000 |
69040 |
38 439 |
71 900 |
250 075 |
2 556 |
680 |
22 436 |
4 500 |
4 000 |
46 632 |
|||
10 141 |
_ |
11 921 |
149 972 |
232 135 |
-47 1198 |
7 000 |
265088 |
|
1 100 |
— |
1000 |
2 750 |
|||||
1 669 |
8 908 |
5 355 |
1069 |
300 |
22 631 |
14 278 |
6 000 |
42 909 |
_ |
1 000 |
5 079 |
2 368 |
1500 |
8 947 |
|||
_ |
377 |
4 577 |
2 261 |
900 |
7 738 |
|||
— |
— |
191 |
731 |
— |
922 |
1200 |
500 |
2 622 |
358
Riksdags berättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Postntredningen 1956'' •............. Utredning rörande lämplig förläggningsort för den |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
lokala förvaltningen för Älvkarleby kraftverk m. m.1 |
— |
— |
26 |
— |
_ |
_ |
Vägmarksersättningskommittén1.......... Utredning om statens väginstitnts arbetsuppgifter och |
— |
— |
27 |
— |
— |
— |
organisation................. |
— |
— |
28 |
— |
— |
_ |
Flygplatskommittén1.............. |
— |
— |
29 |
— |
— |
— |
Samma kr. |
800 345 |
59 452 |
139096 |
|||
C. Kommittéer som avslutat siu verksamhet |
||||||
före ingången av 1956 |
||||||
Elkraftutredningen av år 1943 ......... |
— |
1 |
— |
904 237 |
6 698 |
705 |
Summa kr. |
904237 |
6 698 |
705 |
|||
D. Av kommittéanslaget nnder budgetåret 1955/ |
||||||
den inom departementet in. m. |
||||||
Sakkunniga för samråd med byggnadsstyrelsen vid |
||||||
utarbetande av förslag till reviderade anvisningar |
15 468 |
460 |
||||
Fil. lic. H. E. V. Håkansson........ |
— |
— |
— |
— |
23 047 |
__ |
Assessorn E. G. B. Olsén............ |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Samma kr. |
15 468 |
23 507 |
— |
1 Kostnaderna bestrides med andra medel än kommittéanslaget.
* > > en fjärdedel frän sjätte huvudtitelns kommittéanslag och tre fjärde
*
* * » från sjätte och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
* Endast arvode till ordföranden i utredningen bestrides från kommittéanslaget.
6 Kostnaderna bestrides från sjätte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
> » » andra, femte, sjätte, åttonde, nionde, tionde och elfte huvudtitlarnas
* ’ > andra, sjätte och nionde huvudtitlarnas kommittéanslag med en tredje
8
Utföres såsom minnsbelopp på grund av inbetalning från danska öresnndsdelegationen.
Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet
359
8 1 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | |
n | |
15 | |
16 |
— |
— |
1 1 1 1 1 |
— |
— |
455 |
4 500 600 400 2 000 |
4 500 600 400 2 455 |
|
3824 |
84801 |
13542 |
26451 |
175695 |
502861 |
64 555 |
136 700 |
1504461 |
2113 |
857 |
4 406 |
14 779 |
919 016 |
||||
2113 |
857 |
4406 |
14 779 |
916016 |
||||
460 |
15928 |
|||||||
_ |
23047 |
2 072 |
— |
25119 |
||||
_ |
— |
— |
— |
— |
10 408 |
5 200 |
15 608 |
|
— |
— |
— |
— |
| |
23 507 |
12480 |
5200 |
56655 |
delar av andra medel,
vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
kommittéanslag med en sjundedel från vartdera anslaget,
del från vartdera anslaget.
:60
Riksdagsberättelsen 1957
Finans
1 |
1 2 |
1 3 |
1 4 |
5 |
6 |
7 |
Kommitténs |
||||||
berättelsen |
||||||
Kommitténs benämning |
1 |
t. o. m. |
||||
Arvoden |
||||||
1955 |
1956 |
1957 |
so/e 1955 |
|||
1 Sekr., j |
||||||
möter |
] experter |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
under 1956 |
||||||
Svenska kommittén för internationell hiälpverksam- |
||||||
het............... |
11 |
9 |
1 |
|||
| 1952 års tulltaxekommitté1........ |
17 |
13 |
2 |
188 133 |
20 009 ! |
|
1952 års tobakshandelsutredning..... |
19 |
14 |
3 |
27 209 |
7402 |
2 210 |
: 1953 års utskänkning9vinstkommitté .... |
21 |
15 |
4 |
79 410 |
6 841 |
4 220 |
Fastighetstaxeringssakkunniga av år 1953 3 . |
25 |
19 |
5 |
60 000 |
||
1954 års nSjesskattentredning....... Fortsatt undersökning angående de automatiska ut- |
26 |
20 |
6 |
6 704 |
2 804 |
2 750 |
giftsförändringarna inom statsverksamheten |
_ |
23 |
7 |
2 780 |
2 250 |
|
[ Organisationskommittén för LKAB .... |
— |
28 |
8 |
6 095 |
4 260 |
|
de norrländska malmfälten...... | Utredning om förutsättningarna för överenskommelser |
— |
29 |
9 |
15 000 |
1700 |
|
med näringslivets branschorganisationer angående |
33 |
10 |
864 |
670 |
||
| 1956 års kommunalskatterevision........ I Utredning rörande personaluppsättningen inom departe- |
— |
— |
11 |
— |
1692 |
2 850 |
mentens statssekreterar- och rättsavdelningar, m. m. |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
Snmma kr. |
361456 |
49293 |
40919 |
|||
B. Kommittéer som fortsättA sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 1957 |
||||||
Skattelagssakkunniga (tidigare 1950 års skattelags- sakkunniga)............... Utredning av vissa frågor rörande folkbokförings- |
12 |
10 |
13 |
309 685 |
3127 |
1920 |
väsendet ................. |
14 |
11 |
14 |
101 670 |
3 852 |
120 |
1952 års kommitté för indirekta skatter...... Utredning angående översyn av lösen- och stämpel- |
16 |
12 |
15 |
37 708 |
14191 |
11420 |
förordningarna........... : 1953 års utredning rörande de statliga företagsfor- |
22 |
16 |
16 |
6 030 |
4140 |
1820 |
merna............ |
23 |
17 |
17 |
39 916 |
11702 |
26 425 |
Kommittékostnader: Finansdepartementet
361
departementet
« I |
9 1 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
16 |
16 |
U t |
g i f |
; e r |
||||||
‘/7 1955—"/s 1956 |
V?—3I/i2 1956 |
Beräknad |
||||||
totalkostnad |
||||||||
Övriga utgifter (trycknings- kostnader, |
||||||||
Ersättning för |
Rese- och |
Summa |
Verkställ-da utg. |
Beräknade utg. |
t. o. m. 81/is 14 och 15) |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
hyror, skriv- |
1/l—31/io |
Va—81/u |
||
experter |
experter |
materialier |
||||||
495 |
24 752 |
993 |
353 |
52 4172 |
55 ISO2 |
7 800 |
303 500 |
|
— |
1 063 |
— |
— |
6 334 |
17 009 |
— |
— |
44 218 |
— |
16 945 |
205 |
— |
— |
28 211 |
8 524 |
46 000 |
162 145 |
— |
66 000 |
— |
— |
— |
66 000 |
— |
6 000 |
132 000 |
613 |
10 604 |
575 |
— |
8 500 |
25 846 |
14 078 |
— |
46 628 |
_ |
_ |
_ |
_ |
5 030 |
_ |
— |
5 030 |
|
316 |
4 101 |
8 242 |
956 |
6 661 |
30 631 |
1802 |
— |
32 433 |
— |
— |
— |
— |
1316 |
18016 |
— |
— |
18016 |
1534 |
_ |
1534 ! |
||||||
— |
11 613 |
1120 |
1704 |
6 000 |
24 979 |
22 862 |
3160 |
51001 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 650 |
1 650 J |
1424 |
135078 |
11135 |
3 013 |
28811 |
260673 |
102416 |
64 610 |
798155 |
12 950 |
15 647 |
303 |
33 947 |
25 871 |
18 000 |
387 503 |
||
27 492 |
_ |
572 |
_ |
_ |
32 036 |
10 615 |
5 500 |
149 821 |
9 717 |
2 656 |
1 112 |
— |
— |
39 096 |
19 095 |
10000 |
105 899 |
— |
10 266 |
_ |
— |
— |
16 226 |
8 418 |
6 000 |
36 674 |
— |
— |
2 945 |
871 |
5 730 |
47 673 |
28 339 |
11374 |
127 302 |
362
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
1 2 |
1 3 |
1 4 |
5 |
1 6 |
7 |
1953 års skatteflyktskommitté.......... |
24 |
18 |
18 |
36 466 |
2 073 |
2 330 |
1954 års bryggeriutredning............ |
27 |
21 |
19 |
3 025 |
3 366 |
2 810 |
1955 års stadsutredning............. |
— |
22 |
20 |
531 |
1068 |
3 080 |
Utredningen om fullföljdsrätt i skattemål4..... |
— |
24 |
21 |
— |
1679 |
1 470 |
Delegation för förhandlingar rörande kvarteretKungl. |
_ |
25 |
22 |
750 |
||
1955 års myntverksutredning........... |
— |
26 |
23 |
— |
2 750 |
2 700 |
Utredning angående redogöraransvaret m. m..... |
— |
27 |
24 |
— |
126 |
2 270 |
1955 års långtidsutredning............ |
— |
30 |
25 |
— |
8619 |
14 572 |
Stabiliseringsntredningen............ |
— |
31 |
26 |
— |
2 769 |
19188 |
Kommittén för maskinell databehandling...... |
— |
32 |
27 |
— |
3 476 |
3 560 |
1956 års 9jömansskattesakkunniga........ |
— |
— |
28 |
— |
_ |
1070 |
Utredning av frågan rörande internordiska flyttnings-betyg................. . . . |
29 |
|||||
Arvsskattesakknnniga.............. |
— |
— |
30 |
— |
— |
— |
Översyn av lagstiftningen rörande straff för olovlig |
31 |
4161 |
200 |
|||
De sakkunniga med uppdrag att bevaka statens in-tressen vid det förfarande som föranledes av statens |
32 |
|||||
De sakknnniga med uppdrag att verkställa en över-syn i vissa hänseenden av valutalagstiftningen . . |
_ |
_ |
33 |
_ |
_ |
|
Utredning om avsättning av viss del av statens vinst |
34 |
|||||
Sakkunniga för utredning om vissa spörsmål rörande |
_ |
_ |
35 |
_ |
_ |
_ |
1956 års rationaliseringsutredning......... |
— |
— |
36 |
— |
— |
— |
1956 års statistikkommitté............ |
— |
— |
37 |
— |
— |
- j |
1956 års fondutredning............. |
— |
— |
38 |
— |
— |
— |
1956 års rusdrycksförsäljningsutredning...... |
— |
— |
39 |
— |
— |
— |
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet Utredning om regleringen av riksbankens sedelutgiv-ningsrätt på längre sikt ............ |
15 |
2 |
535 031 13 314 |
67 848 4 480 |
94955 ! 2 525 |
|
1952 års kontrollstämpelutredning......... |
18 |
3 |
— |
28 674 |
— |
— |
Utredning rörande den nya skogstaxeringsmetoden |
20 |
4 |
— |
18 782 |
3 820 |
— |
Utredning i frågan om statens inlösen av stamakti-erna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag . . . |
28 |
5 |
35 357 |
|||
1955 års taxeringssakkunniga........... |
— |
6 |
— |
5 714 |
4 656 |
3 360 |
1955 års statsskatterevision........... |
— |
7 |
— |
— |
4181 |
2 980 |
Utredning rörande de tekniska möjligheterna för en |
8 |
800 |
||||
Summa kr. I). Av kommittéanslaget under budgetåret Statens tobaksnämnd.............. |
101841 |
17 937 8130 |
8865 1500 |
|||
Stabiliseringsnämnden.............. |
— |
— |
— |
1 170 |
700 |
|
Utredningsrådet................. |
— |
— |
— |
_ 1 |
1 185 |
— |
Kommittékostnader: Finansdepartementet
363
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
19 021 |
23 424 |
9 458 |
5 000 |
74 348 |
||||
_ |
8 651 |
553 |
— |
— |
15380 |
3 099 |
2 000 |
23 504 |
580 |
2 000 |
1064 |
— |
— |
7 792 |
11 363 |
6000 |
25 686 |
9 196 |
— |
— |
— |
12 345 |
7 775 |
6 600 |
26 720 |
|
_ |
_ |
_ |
750 |
_ |
_ |
750 |
||
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
5 450 |
560 |
15 500 |
21 510 |
_ |
13 804 |
— |
— |
— |
16 200 |
7 906 |
4 400 |
28 506 : |
8 320 |
6 225 |
592 |
309 |
— |
38 637 |
8 591 |
9 000 |
56 228 j |
_ |
55 |
_ |
— |
22 011 |
13 264 |
13 700 |
48 975 |
|
106 |
_ |
558 |
487 |
— |
8187 |
11704 |
5 000 |
24 891 |
6184 |
349 |
— |
— |
7 603 |
13 524 |
1000 |
22 127 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
7 309 |
5 000 |
12 309 |
— |
761 |
— |
— |
— |
5122 |
7 055 |
6 800 |
18 977 |
_ |
_ |
_ |
670 |
11000 |
11670 |
|||
- |
— |
— |
118 |
— |
118 |
— |
2 000 |
2118 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
4 220 |
5 500 |
9 720 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 232 |
7 200 |
9 432 |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
500 |
59165 1 i |
94411 |
8103 |
1785 |
5 730 |
331997 |
20106S |
157 074 |
1 225170 |
410 |
4 971 |
12 386 |
25 700 |
|||||
_ |
_ |
529 |
_ |
— |
529 |
— |
— |
29 203 |
— |
— |
— |
— |
3 820 |
— |
— |
22 602 |
|
_ |
_ |
_ |
6611 |
6 611 |
_ |
— |
41968 |
|
1 1 408 |
12174 |
3 664 |
4 656 |
15 882 |
45 800 |
— |
— |
51 514 |
1147 |
15 390 |
1463 |
3 952 |
5 329 |
34 442 |
— |
— |
34 442 |
_ |
_ |
_ |
_ |
800 |
— |
— |
800 |
|
2 555 |
27 5(>4 |
6066 |
8 608 |
32 793 |
104 388 |
206 229 |
||
1798 |
15 000 |
26 428 |
||||||
_ |
_ |
— |
184 |
— |
2 054 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1185 |
— |
— |
— |
364
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
1 2 |
1 3 |
1 i |
5 |
1 6 |
7 |
Statsdepartementens kassakontor......... |
||||||
Överläggningar rörande gemensamma regler för sjö- |
||||||
mansbeskattningen i de nordiska länderna .... |
— |
— |
— |
— |
384 |
— |
Förhandlingar med Stockholms stad rörande ersätt-ning till staden för vissa kostnader för tryckande |
||||||
registret ................... |
— |
— |
— |
— |
— |
710 |
Konjunkturinstitutet............... |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Ordföranden i näringsfrihetsrådet T. A. Bexelius . . |
— |
— |
— |
— |
1241 |
_ |
Kanslirådet B. 0. Dillén............. |
— |
— |
— |
— |
500 |
_ |
Revisionsintendenten S. V. Lundell........ |
— |
— |
_ |
_ |
200 |
_ |
Kostnaderna för besvärssakkunniga........ |
— |
— |
— |
— |
— |
|
E. o. assessorn N. P. Westerlind........ |
— |
— |
— |
— |
400 |
_ |
T. f. assessorn S. V. Villner........... |
— |
_ |
_ |
_ |
1500 |
_ |
Landskamreraren S. Wilkens.......... |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
Kronokamreraren B. Åkerstedt.......... |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Hovrättsrådet G. von Sydow........... |
— |
— |
— |
— |
— |
750 |
Länsassessorn R. L. A. Lindqvist ........ |
— |
— |
— |
— |
2 000 |
— |
Finansdepartementets expensmedel........ T. f. aktuarien C. B. Edlund........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
30 |
_ |
|
Amanuensen L. Kalderén............ |
— |
— |
— |
_ |
10 687 |
__ |
Assessorn Å. I. J. Gärdin............ |
— |
_ |
_ |
_ |
2 410 |
_ |
Byråchefen S. W. Wilkens............ |
— |
— |
— |
— |
8 013 |
|
Taxeringsintendenten S. A. F. Wasteson...... |
— |
— |
— |
— |
910 |
|
Amanuensen S. E. Brodén............ |
— |
— |
— |
_ |
12 364 |
_ |
Länsassessorn R. L. A. Lindqvist ........ |
— |
— |
— |
_ |
310 |
_ |
Fil. kand. L. G. Rehn.............. |
_ |
— |
— |
_ |
16 421 |
_ |
E. o. assessorn G. R. Borggård ......... |
— |
— |
— |
— |
2 410 |
_ |
Länsassessorn S. V. Svensson.......... |
— |
_ |
— |
_ |
1820 |
_ |
F. d. kammarrättssrådet F. 0. Ljungberg..... |
— |
— |
_ |
_ |
1050 |
|
Vattenrättsingenjören H. Hartzell . •...... |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
Ombudsmannen S. H. Henriksson......... |
— |
— |
— |
_ |
6 216 |
_ |
E. o. förste byråsekreteraren S. E. Jansson .... |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa kr. |
— |
71838 |
11673 |
|||
Angående utredning rörande inrättandet av ett cen-tralt företagsregister se redogörelsen till socialde-partementet. Angående potatisindustriutredningen se redogörelsen Angående 1954 års priskontrollutredning se redogörel-sen till handelsdepartementet. |
1 Kostnaderna bestridas från sjunde och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
2 Av nämnda summor har under tiden 1/i 1955—’% 1956 endast från sjunde huvudtitelns kom8
Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget.
> > från andra och sjunde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
Kommittékostnader: Finansdepartementet
365
8 |
9 |
10 |
U |
12 |
13 ! |
14 |
16 |
16 |
6 577 |
— |
— |
-1 |
5 900 | |
12 477 |
1 |
— |
|
185 |
1 459 |
— |
— |
2 028 |
— |
— |
||
_ |
5 487 |
_ |
— |
— |
6197 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
3 401 |
3 401 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
1241 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
72 |
— |
— |
572 |
— |
— |
|
_ |
_ |
— |
— |
— |
200 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
10800 |
10 800 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
400 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
1500 |
— |
— |
— |
_ |
112 |
— |
— |
112 |
— |
— |
— |
|
_ |
_ |
23 |
— |
— |
23 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
750 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
2 000 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
60 000 |
60 000 |
— |
— |
— |
143 |
_ |
— |
— |
— |
173 |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
10 687 |
— |
— |
— |
|
19 278 |
— |
— |
— |
— |
21688 |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
8013 |
— |
— |
— |
|
7194 |
_ |
2 496 |
— |
— |
10 600 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 364 |
— |
— |
— |
|
; 2 312 |
— |
829 |
— |
— |
3 451 |
— |
— |
— |
_ |
-, |
— |
— |
16 421 |
— |
— |
— |
|
17 505 |
— |
— |
— |
— |
19 915 |
— |
— |
— |
12 660 |
— |
1819 |
561 |
— |
16 860 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1050 |
— |
— |
||
_ |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
6 216 |
— |
— |
— |
1725 |
— |
— |
— |
— |
1725 |
— |
— |
— |
67 579 |
5487 |
8608 |
745 |
95101 |
261031 |
vartdera anslaget.
mittéanslag utbetalats 4 629 kronor 32 öre och efter den 1 juli 1956 141 kronor 90 öre.
vartdera anslaget.
366
Riksdagsberättelsen 1957
Ecklesiastik
1 |
1 2 |
1 3 |
1 * |
5 |
6 |
7 |
Kommitténs |
||||||
berättelsen |
||||||
Kommitténs benämning |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
||||
so/«1955 |
||||||
Sekr., |
||||||
möter |
experter |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
under 1956'' |
||||||
i 1948 års konstutredning............ |
12 |
14 |
1 |
120872 |
4 286 |
3 180 |
1950 års prästvalskommitté2.......... |
16 |
7 |
2 |
92 702 |
1825 |
6 870 |
| Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga9 .... |
19 |
19 |
3 |
30 488 |
7 297 |
900 |
ringar i kyrkohandboken ........... |
26 |
23 |
4 |
4131 |
1330 |
|
j 1953 års kyrkomusikersakkunniga....... Sakkunniga för utarbetande av bihang till kyrkohand- |
29 |
25 |
5 |
4 760 |
2 720 |
— |
boken ........... |
34 |
29 |
6 |
2 766 |
2 442 |
|
1955 års ungdomsutredning.......... Utredning rörande inordnande av vissa lärarbefatt- |
— |
34 |
7 |
1040 |
3384 |
2 390 |
ningar vid de medicinska fakulteterna i Lund och |
||||||
Göteborg i läkarorgauisationen för vederbörande un-dervisningssjukhus.......... |
— |
— |
8 |
_ |
||
Summa kr. |
256 759 |
23 284 |
13 340 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 1957'' |
||||||
Chalmerska byggnadskommittén4..... |
8 |
11 |
9 |
|||
Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté4 |
9 |
12 |
10 |
_ |
_ |
|
Utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna5 . . |
11 |
13 |
11 |
_ |
_ |
|
1948 års tekniska skolutredning..... Utredning om författningsbestämmelser för tandläkar- |
13 |
15 |
12 |
122 837 |
3 435 |
1200 |
högskolorna i Stockholm och Malmö....... |
15 |
16 |
13 |
2114 |
_ |
|
1951 års tandläkarkommitté....... Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skol- |
17 |
18 |
14 |
80 863 |
1 902 |
2 885 |
väsendets område.......... Sakkunnig för avveckling av 1946 års skolkommissions |
23 |
20 |
15 |
45197 |
634 |
230 |
arbete och för utredning om inrättande av prak-tiska gymnasier.......... |
24 |
21 |
16 |
33 948 |
||
Stiftskansliutredningen...... |
25 |
22 |
17 |
12 879 |
2 500 |
|
FörsamlingS9tyrelsekommittén6........ |
27 |
24 |
18 |
98 474 |
10566 |
3 936 |
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
367
departementet
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | |
14 |
15 |
16 |
U |
t g i f |
ter |
||||||
l/7 1955- |
—30/e 1956 |
Vt-81/u 1956 |
Beräknad |
|||||
Ersättning för |
Resekostnadsersätt- |
Övriga |
totalkostnad |
|||||
mistade avlönings- |
ningar och trakta- |
utgifter |
1956 (sta av j |
|||||
förmåner |
menten m. m. |
(trycknings-kostnader, |
Samma |
ställda |
nade |
kol. 5, 13, \ |
||
Leda-■ möter j |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
utg. V7-S1/l0 |
utg. 1/ll — 31 /l2 |
14 och 15)i |
||
19 848 |
942 |
60 |
28316 |
: 149 188 |
||||
_ |
10 938 |
456 |
— |
2 000 |
22 089 |
12 763 |
— |
127 554 |
966 |
— |
493 |
112 |
12 383 |
22 151 |
— |
— |
52 639 |
2 834 |
_ |
_ |
_ |
4 164 |
3 555 |
_ |
11850 |
|
— |
408 |
— |
— |
3128 |
— |
~ |
7 888 |
|
3 571 |
_ |
1 227 |
_ |
_ |
7 240 |
3199 |
— |
13 205 ! |
296 |
— |
4 330 |
1236 |
11636 |
8 914 |
21590 |
||
_ |
288 |
687 |
384 |
1359 |
1174 |
_ |
2 533 |
|
7 667 |
31074 |
8 543 |
1792 |
14383 |
100083 |
29605 |
386447 |
|
■ 720 |
1030 |
701 |
— |
19 281 |
26 367 |
— |
1000 |
150 204 |
— |
— |
411 |
1685 |
— |
6 883 |
3 000 |
2114 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
864 |
1335 |
900 |
48 296 |
33 948 |
||||||||
_ |
12184 |
3 384 |
5 349 |
— |
23 417 |
10491 |
5 000 |
51787 |
2 278 |
28518 |
5 661 |
1927 |
3000 |
55 886 |
28 445 |
12 800 |
195 605 |
368
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Biskopsvalkommittén7 ............. |
30 |
26 |
19 |
38 396 |
2 216 |
2 890 |
1953 års lärarinneutbildningskommitté...... |
31 |
27 |
20 |
62 004 |
4 970 |
6 890 |
1954 års medicinska utrustningskommitté..... Sakkunniga för översyn av gällande särskilda bestäm- |
32 |
28 |
21 |
8 675 |
7128 |
7 290 |
melser om den kyrkliga verksamheten bland den |
35 |
30 |
22 |
1260 |
560 |
|
Seminarientredningen............. |
36 |
31 |
23 |
38 819 |
5140 |
10 040 |
Mälsåkersntredningen.............. Utredning rörande fortsatt npprustning av Stockholms |
37 |
32 |
24 |
500 |
— |
— |
högskola ................... |
— |
33 |
25 |
3 374 |
3528 |
1050 |
1955 års läkarntbildningsntredning........ |
— |
35 |
26 |
2 621 |
8117 |
2 040 |
Odontologiska förhandlingssakknnniga....... |
— |
36 |
27 |
— |
2160 |
3 250 |
Slöjdlärarutredningen.............. 1955 års universitetsntredning.......... |
— |
37 |
28 |
— |
2 864 |
1870 |
_ |
38 |
29 |
— |
2 766 |
19 900 |
|
1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning......... Utredning rörande inrättande av ytterligare en lärar- |
— |
39 |
30 |
— |
312 |
— |
högskola ................... Utredning av vissa frågor i samband med mottagan- |
— |
40 |
31 |
— |
572 |
— |
det av den norska nationalgåvan till Sverige . . . |
— |
41 |
32 |
— |
— |
— |
Stockholms högskolas förhandlingskommitté .... |
_ |
— |
33 |
— |
— |
— |
1956 års arkivgallringskommitté........ Utredning rörande förutsättningarna för ökad intag- |
— |
— |
34 |
— |
160 |
— |
ning av studerande vid tekniska högskolan i Stock-holm .................... |
35 |
450 |
||||
Utrnstningskommittén för Göteborgs universitet . . |
— |
— |
36 |
— |
— |
— |
Utredning rörande sjukgymnastutbildningen .... |
— |
— |
37 |
— |
— |
— |
Skolförfattningssakkunniga............ |
38 |
— |
— |
— |
||
Biennalenkommittén............... |
_ |
_ |
39 |
— |
— |
— |
Lärarbostadsutredningen............. |
— |
— |
40 |
— |
— |
— |
Utredning rörande musikkonservatoriet i Göteborg . |
— |
— |
41 |
— |
— |
— |
skolornas värme- och kraftcentraler....... |
— |
— |
42 |
— |
— |
— |
Summa kr. |
551 961 |
56920 |
66 531 |
|||
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
före ingången av 19561 |
||||||
Handelsutbildningskommittén........... |
10 |
1 |
— |
393 129 |
— |
510 |
1951 års skolstyrelseutredning.......... |
18 |
3 |
— |
306 403 |
3 891 |
3 345 |
1951 års kyrkomöteskommitté3.......... Utredning om utnyttjande av de nya vetenskapliga |
20 |
4 |
— |
118 412 |
3 339 |
5 550 |
rönen på audiologiens och audiometriens område i |
21 |
5 |
_ |
42 131 |
||
Utredning ang. upprättande i Stockholm av ett in- |
||||||
ternationellt meteorologiskt forskningsinstitut . . |
22 |
6 |
3 560 |
546 |
420 |
|
Psykologutredningen............... |
28 |
7 |
— |
68 385 |
— |
— |
Realskoleutredningen.............. |
33 |
8 |
— |
12 585 |
7114 |
6 690 |
Summa kr. |
944 605 |
14 890 |
16 515 |
|||
D. Under budgetåret 1955/56 bestridda kost- |
||||||
nader för sakkunniga biträden inom |
||||||
departementet in. m. |
||||||
Ecklesiastikdepartementets expensmedel...... Beredning av frågan om riktlinjerna för det svenska |
— |
— |
— |
— |
— |
|
skolväsendets utveckling............ |
— |
— |
— |
— |
3150 |
— |
Utredning rörande teologiska examina....... Utredning rörande nordiskt samarbete i fråga om ut- |
— |
— |
— |
— |
— |
1800 |
bildning av lärarinnor i hushållsgöromål..... Kommitté för utrustning av nytillkommande kliniker |
— |
— |
— |
— |
||
och institutioner vid karolinska sjukhuset .... |
— |
— |
— |
— |
960 |
190 |
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
3 69
8 |
9 |
10 |
u |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
18 886 |
473 |
4 321 |
28 786 |
15 630 |
5 900 |
88 712 |
||
1802 |
22 321 |
5 628 |
5 219 |
— |
46 830 |
23 361 |
9 900 |
142 095 |
— |
3 484 |
380 |
336 |
— |
18 618 |
1920 |
4 000 |
33 213 |
4 354 |
4 914 |
300 |
6 474 |
|||||
5 130 |
46 989 |
4 091 |
10 934 |
— |
82 324 |
41463 |
7 000 |
169 606 |
_ |
4 437 |
9 015 |
_ |
1000 |
13 389 |
|||
24 544 |
3145 |
25 016 |
1839 |
— |
64 701 |
18 285 |
16 500 |
102 107 |
— |
— |
3 741 |
1734 |
— |
10 885 |
139 |
2 500 |
13 524 |
608 |
50 |
2 051 |
251 |
— |
7 694 |
8183 |
6 000 |
21877 |
_ |
22 022 |
5 733 |
2 886 |
74 500 |
127 807 |
62 496 |
17 000 |
207 303 |
— |
1035 |
— |
— |
1347 |
2 498 |
300 |
4145 |
|
577 |
— |
722 |
213 |
— |
2 084 |
378 |
1000 |
3 462 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
882 |
580 |
1462 |
825 |
— |
270 |
— |
— |
1255 |
520 |
— |
1775 |
450 |
710 |
_ |
1160 |
|||||
_ |
_ |
744 |
209 |
— |
953 |
5 963 |
2 000 |
8 916 |
_ |
__ |
— |
_ |
_ |
— |
— |
2 400 |
2 400 |
| _• |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
26113 |
28 730 |
54 843 |
_ |
— |
_ |
_ |
— |
— |
400 |
400 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1200 |
1200 |
! |
_ |
I |
||||||
36 484 |
167 420 |
60 041 |
36 903 |
96 781 |
521 OSA |
248812 |
129410 |
1451263 |
113 |
17 017 |
17 640 |
410 769 |
|||||
3 338 |
4 722 |
4 292 |
127 |
30 782 |
50 497 |
— |
— |
356 900 |
128 |
9 668 |
655 |
— |
10 417 |
29 757 |
— |
— |
148 169 |
— |
— |
— |
3121 |
3121 |
— |
— |
45 252 |
|
_ |
_ |
_ |
966 |
_ |
4 526 |
|||
_ |
— |
— |
— |
12 470 |
12 470 |
— |
— |
80 855 |
— |
4 641 |
— |
488 |
19 600 |
38 533 |
— |
— |
51118 |
3 466 |
19031 |
4 947 |
728 |
93407 |
152984 |
— |
— |
1 097 589 |
40 000 |
40 000 |
|||||||
1 32100 |
_ |
_ |
_ |
_ |
35 250 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 800 |
— |
— |
— |
— |
— |
1513 |
— |
— |
1513 |
— |
— |
|
622 |
— |
— |
— |
— |
1772 |
— |
— |
— |
24 Bilumg till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
370
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Utredning rörande universitetskanslersämbetets fram- |
||||||
tida organisation.......... .... |
— |
— |
— |
— |
300 |
— |
Översyn av föreliggande förslag till omläggning av |
||||||
den samhällsvetenskapliga utbildningen m. m. . . |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
j Stndiehjälpsnämnden.............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
| Förste byråsekreteraren T. Sjöberg........ |
— |
— |
— |
— |
no |
— 1 |
1 Kostnader för besvärssakkunniga enligt Kungl. Maj:ts |
||||||
beslut den 28 oktober 1955 .......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Skolöverstyrelsen................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
i Stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt...... |
— |
— |
— |
— |
553 |
— |
Teaterrådet................... |
— |
— |
— |
— |
1242 |
3 300 |
1 Rektor T. Petersson............... |
— |
— |
— |
— |
24 330 |
— |
Förste expeditionsvakten S. Malmberg....... |
— |
— |
— |
— |
1200 |
— |
Byråchefen T. S. Arén.............. |
— |
— |
— |
— |
32 688 |
— |
E. o. förste kanslisekreteraren H. I). Poppins . . . |
— |
— |
— |
— |
2 420 |
— |
Sekreteraren H. Björinder............ |
— |
— |
— |
— |
180 |
- 1 |
j Professorn B. A. Carlberg............ |
— |
— |
— |
2 710 |
- 1 |
|
| Förste antikvarien K. A. Gustawsson....... |
— |
— |
— |
— |
3 300 |
|
I Förste biblotekarien K. Knntsson......... |
— |
— |
— |
11 730 |
||
Summa kr. |
- |
| 84873 |
5 290 |
1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget i den mån ej annat angives i följande noter.
2 Enligt Knngl. Slaj:ts beslut den 3 mars 1950 skola kostnaderna gäldas medelst förskott nr
3 Enligt Knngl. Maj:ts beslut den 29 juni 1951 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur kyr
4
Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget. Chalmerska byggnadskommittén och
fört sina egentliga utredningsuppdrag och numera handha verkställighetsuppgifter.
5 Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget. Kommittén redovisas utan kost
6
Enligt Knngl. Maj:ts beslut den 30 april 1953 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur
7 Enligt Knngl. Maj:ts beslut den 23 juli 1953 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
371
8 |
9 |
10 |
it |
12 |
13 |
14 ! |
15 |
16 |
— |
— |
973 |
— |
42 |
300 973 42 841 |
— |
— |
— |
731 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
_ |
_ |
_ |
_ |
10 800 |
10 800 |
__ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
— |
6 000 |
6 000 |
— |
— |
— |
— |
_ |
362 |
— |
— |
915 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
5 000 |
9 542 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
24 330 |
— |
— |
— |
._ |
_ |
_ |
— |
_ |
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
_ |
32 688 |
— |
— |
— |
12 086 |
— |
_ |
— |
— |
14 506 |
— |
— |
— |
1 169 |
— |
- |
— |
— |
1349 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 710 3 300 |
— |
— |
— |
||
— |
— |
— |
— |
— |
||||
46 708 |
— |
2 848 |
— |
61842 |
201561 |
— |
— |
— |
kyrkofonden.
kofonden.
tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté redovisas utan kostnadsuppgifter, enär de slut
nadsnppgifter,
enär den handhar uteslutande verkställighetsuppgifter.
kyrkofonden.
kyrkofonden.
372
Riksdagsberättelsen 1957
Jordbruks -
1 1 |
2 |
3 |
4 |
6 |
6 |
7 |
Kommitténs |
||||||
Kommitténs benämning |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
30/a 1956 |
|||
Sekr., |
||||||
j |
möter |
experter |
||||
{ A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
under 1956'' |
||||||
| Trädgårdsskoleutredningen............ |
23 |
21 |
1 |
3 938 |
5 224 |
2 610 |
Samma kr. |
3 938 |
5 224 |
2 CIO |
|||
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet |
||||||
vid ingången av 19571 |
||||||
Elektrifieringsberedningen............ |
3 |
10 |
2 |
427 690 |
4175 |
3 900 |
1946 års tryckeriutredning............ |
4 |
11 |
3 |
— |
— |
_ |
1949 års jaktutredning............ |
7 |
12 |
4 |
45 697 |
— |
_ |
1949 års jorderosionskommitté.......... |
8 |
13 |
5 |
58 014 |
— |
200 |
1951 års jordbruksrationaliseringsntredning .... |
12 |
15 |
6 |
243 644 |
6 818 |
22 295 |
Vattenvårdskommittén........... |
15 |
16 |
7 |
54 577 |
1688 |
2 840 |
Skördeskadeutredningen............ |
17 |
17 |
8 |
24093 |
1 440 |
5 960 |
1954 års fiskeriutredning........... |
18 |
18 |
9 |
35 459 |
2 531 |
6 680 |
1954 års utredning ang. översyn av fiskredskapsför- |
||||||
säkringen........... |
19 |
19 |
10 |
6 929 |
1074 |
2 625 |
1954 års veterinärtaxeutredning.......... |
20 |
20 |
11 |
6 075 |
3 240 |
1 770 |
1955 års skogsvårdsutredning........... |
— |
22 |
12 |
— |
3194 |
1750 |
Utredning rörande frågan om särskilt stöd till små- |
||||||
bruket.................... |
— |
23 |
13 |
— |
1440 |
3840 |
1955 års lantbruksundervisningskommitté..... |
— |
24 |
14 |
— |
1044 |
300 |
1955 års renmärkeskommitté........... |
— |
25 |
15 |
— |
3199 |
5818 |
1956 års matpotatisutredning........... |
— |
— |
16 |
— |
— |
550 |
1956 års skogsskoleutredning........... |
— |
17 |
— |
85 |
— |
|
Jordbrukshögskoleutredningen........... |
— |
18 |
— |
10 |
1070 |
|
1956 års lantmäterikommitté..... |
19 |
— |
— |
— |
||
1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté |
— |
— |
20 |
— |
— |
— |
Renutredningen................. |
— |
21 |
— |
— |
||
Utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverk- |
||||||
samheten på jordbrukets område........ |
— |
2 2 |
— |
— |
||
Summa kr. |
! | |
902 178 |
29 938 |
5959S '' |
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
373
departementet
8 | 9 | 10 | 11 j 12 | 18 | 14 | 15 |16^
u |
t g i |
f t e r |
||||||
Vr 1955- |
-“/« 1956 |
Vt—31/is 1956 |
Beräknad S1/is 1956 5, 13, 14 |
|||||
Ersättning för mis-tade avlönings-förmåner |
Rese- och trakta-mentsersättningar |
Övriga ut-gifter (tryck-ningskostna-der, hyror, |
Summa |
Verk- ställda |
Beräk-nade utg. Vu-sVi> |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
utg. Vt—1“Vio |
||||
4 560 |
672 |
1700 |
14 766 |
557 |
19 261 |
|||
— |
— |
4 500 |
672 |
1700 |
14 766 |
557 |
19 261 |
|
28 678 |
11411 |
3 555 |
51719 |
16 059 |
8 932 |
504 400 |
||
397 11250 |
27 906 14 023 6 623 |
201 212 638 705 1 943 |
1562 204 1723 |
74 300 2 000 |
401 7 767 |
1891 21382 2 715 |
144 8 500 9 000 |
45 841 |
4 480 |
2 002 |
1286 108 2134 |
94 2 301 |
1000 |
5 079 |
3 269 4 759 |
6 000 4 200 7 000 |
21 277 |
495 |
6 431 389 |
3 340 2 830 5 697 |
27 262 1851 49 |
6 000 500 1000 |
21078 2 533 3 320 |
15028 3 354 11760 4 422 3 624 |
6 000 2 000 4 000 5 000 8 500 |
42106 |
: |
— |
— |
— |
— |
— |
z |
6 000 |
6 000 |
! 10022 |
97 283 |
28187 |
21 293 |
137 855 |
885 727 |
181205 |
99 776 |
1 568 886 |
374
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 ! |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
Potatisindustrintredningen2......... |
_ |
_ |
2117 |
1 224 |
||
1948 års kronolägenhetsutredning...... |
5 |
1 |
— |
29 337 |
1031 |
200 |
Sm åbruk sutredningen......... |
6 |
2 |
_ |
148 259 |
||
1951 års fiskhandelsutredning.......... |
11 |
4 |
— |
127 343 |
5 511 |
4 300 |
1953 års fotogrammetriutredning...... |
14 |
6 |
_ |
30 223 |
2 230 |
9 800 |
1953 års växtförädlingsutredning........ |
16 |
7 |
_ |
37 405 |
2 381 |
5 240 |
Stuteriorgani9ationsutredningen........ |
21 |
8 |
— |
3 253 |
450 |
600 |
Utredning av frågan om effektivisering av import- |
||||||
kontrollen av animala livsmedel m. m.s..... |
22 |
9 |
— |
8 526 |
540 |
1700 i |
Samma kr. |
386463 |
13367 |
21 840 |
|||
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1955/ Ersättning till följande personer för biträde inom de-partementet: |
||||||
Hovrättsrådet P.-E. Furst........ |
_ |
_ |
_ |
1 992 |
||
Förste kanslisekreteraren K.-O. Wahlfisk |
_ |
_ |
_ |
3 660 |
198 |
|
Fiskalen E. R. W. Green....... |
_ |
_ |
1 456 |
|||
Fiskeriassistenten E. G. A. Andersson.....- |
_ |
_ |
_ |
|||
Fiskeriassistenten P.-O. M. Mattsson . |
_ |
_ |
_ |
|||
Expeditionsvakten G. Skoog........ |
_ |
_ |
_ |
208 |
||
Expeditionsvakten B. Möllersten .... |
_ |
_ |
_ |
_ |
||
Ersättning till följande personer för vissa utrednings-uppdrag: F. d. marindirektören B. Th. Swenzén m. fl. . |
||||||
20 431 |
||||||
Byrådirektören G. Gadefelt..... |
_ |
_ |
_ |
_ |
2 205 |
|
Byrådirektören A. Forsman..... |
_ |
_ |
_ |
_ |
2 400 |
_ |
Yattenrättssekreteraren J. L. Persson . |
_ |
__ |
||||
Revisionskommissarien K. 0. M. Backlund . |
_ |
_ |
_ |
|||
Förste revisorn N. 0. Svedberg (ämb.skr. 12/a -55) |
_ |
_ |
3 258 |
|||
Densamme (ämb.skr. l% -56) ... |
_ |
— |
||||
Agronomen G. Petersson............ |
_ |
_ |
_ |
_ |
3 060 |
|
Serumnämnden3 . . • •............. |
_ |
_ |
_ |
|||
Utredning ang. överskridande av normalpriser be- |
||||||
träffande kött och fläsk............ |
_ |
_ |
_ |
3 000 |
||
Fiskeristyrelsen (fiskevårdsområden och fiskevårdsav- |
||||||
gifter) .................... |
_ |
_ |
_ |
8 548 |
3 320 |
|
Fiskeristyrelsen................. |
— |
_ |
_ |
|||
Kammarkollegiet (vissa fiskeundersökningar) .... |
— |
— |
_ |
34 600 |
84 |
|
Inventering av olösta norrlandsfrågor....... |
— |
— |
_ |
5 534 |
7153 |
_ |
Sakkunniga för översyn av lagen den 30 juni 1947 |
||||||
om uppsikt å jordbruk ............ |
— |
— |
— |
7 789 |
1370 |
|
Översyn av de ekonomiska betingelserna för verksam-heten vid Sveriges utsädesförenings laboratorium |
||||||
i Svalöv................... |
— |
_ |
_ |
794 |
108 |
|
Yissa förhandlingar rörande skydd för Smålands |
||||||
Tabergs naturvärden.............. |
_ |
— |
— |
5 443 |
4 449 |
290 |
Utredning i fråga om personalbehovet vid veterinär- |
||||||
högskolans avdelning för födoämneshygieu .... |
— |
— |
— |
1769 |
1300 |
|
Viss delegation rörande skydd för sjöar och vatten- |
||||||
drag..................... |
— |
— |
— |
— |
324 |
800 |
Utredning av frågan om fiske med snörpvad vid |
||||||
Blekinge läns södra kust............ |
— |
— |
_ |
_ |
65 |
_ |
Kommittén för översyn av lagen om handel med fo- |
||||||
dermedel.................. |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
Utredning rörande förstärkning av personalen inom |
||||||
statens lokala fiskeriadministration m. m..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
375
8 1 |
9 |
10 | |
11 |
12 |
13 | |
14 |
15 |
16 |
1 |
1224 i |
3 341 |
||||||
650 |
_ |
— 2594 |
1622 |
— |
— |
30 959 |
||
_ |
15 370 |
15 370 |
— |
— |
163 629 |
|||
293 |
227 |
745 |
9 530 |
20 606 |
— |
— |
147 949 |
|
9 493 |
21523 |
— |
51 746 |
|||||
15 837 |
3 031 |
2 145 |
1626 |
30 260 |
8 461 |
— |
76126 |
|
— |
— |
—7U4 |
339 |
— |
3 592 |
|||
68 | |
227 I |
— |
—1674 |
2 368 |
— |
- 1 |
10 894 |
|
— _ |
16198 |
4135 |
2 890 |
34 882 |
93 312 |
8 461 |
488236 |
|
14 150 |
16 142 3 858 : |
'' |
_ |
16 142 3 858 |
||||
| 8 376 |
— |
— |
— |
- — |
9 832 |
4 933 |
— |
14 765 |
— |
1891 |
1891 |
||||||
208 |
— |
208 |
||||||
i |
— |
— |
— |
— |
100 |
100 |
||
1 |
2 727 |
879 |
24 037 |
_ |
24 037 |
|||
_ |
2 205 |
— |
2 205 |
|||||
_ |
2 400 |
— |
_ |
2 400 |
||||
__ |
_ |
400 |
— |
400 I |
||||
665 8104 |
— |
2 902 |
— |
— |
665 |
2125 2 844 |
665 16 389 i 2 844 |
|
12 744 |
z |
_ |
_ |
— |
15 804 |
8 034 1 9803 |
— |
23 838 |
_ |
— |
— |
— |
— |
3 000 |
— |
— |
3 000 |
— |
— |
267 |
— |
— |
3 587 |
3191 178 |
— |
15 326 |
_ |
84 |
— |
— |
34 684 |
||||
— |
— |
1 762 |
— |
— |
8 915 |
1725 |
2 000 |
18174 |
— |
579 |
224 |
— |
2173 |
136 |
— |
10 098 |
|
_ |
196 |
— |
__ |
304 |
306 |
— |
1404 |
|
_ |
— |
308 |
463 |
— |
5 510 |
— |
— |
10 953 |
_ |
— |
— |
— |
— |
1300 |
— |
— |
3 069 |
99 |
— |
14 |
10 |
— |
1247 |
378 |
— |
1 625 |
_ |
— |
437 |
— |
— |
502 |
— |
— |
502 |
_ |
— |
— |
— |
— |
336 |
— |
336 |
|
1 |
- |
1 |
— |
— |
1 |
594 |
— |
594 |
376
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
s |
4 |
5 |
6 |
7 |
Marinverkstäderna...... |
||||||
Göteborgs örlogsvarv....... |
_ |
_ |
. |
|||
Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1955 angående |
||||||
Statsdepartementens kassakontor . |
_ |
|||||
Jordbruksdepartementets expensmedel...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa kr. |
64 477 |
59843 |
128S |
’ Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget, i den mån ej annat angives i följande noter.
, Kostnaderna bestridas från sjunde och nionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
'' ’ * nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
Utfores som minusbelopp på grund av återleverering.
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
377
8 |
9 |
10 |
ii |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
3 615 |
3 615 |
3 615 |
||||||
— |
— |
— |
— |
717 |
717 |
— |
— |
717 |
10 780 |
10 780 |
_ |
_ |
10 780 |
||||
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
2 023 |
— |
2 023 |
— |
— |
— |
— |
949 |
949 |
— |
— |
949 |
44188 |
9192 |
697 |
16 940 |
132098 |
32 246 |
2 000 |
230821 |
vartdera anslaget,
vartdera anslaget.
378
Riksdagsberättelsen 1957
Handels
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
« |
7 ! |
|
Kommitténs benämning |
Kommitténs |
t. o. m. |
|||||
1955 |
1956 |
1957 |
Arv Leda- möter |
oden Sekr., |
|||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
|||||||
under 1956’ |
|||||||
Utredning för småföretagens lokalfrågor...... |
9 |
14 |
1 |
29 328 |
— |
— |
|
Södra Sveriges skogsindustriutredning....... |
10 |
15 |
2 |
212 466 |
— |
13 760 |
|
Sjöfartsorganisationsutredningen ......... |
13 |
17 |
3 |
72530 |
3 |
999 |
1440 |
1951 års oljeutredning.............. |
14 |
18 |
4 |
93 636 |
8 |
222 |
6 410 |
Bränsleutredningen 1951............. |
15 |
19 |
5 |
188 305 |
7 |
291 |
21800 |
Utredning ang. möjligheterna till avgiftslättnader för |
|||||||
det mindre tonnaget m. m........... |
18 |
20 |
6 |
6 381 |
— |
5 850 |
|
Hamnbidragsutredningen............. |
K 12 |
Kil |
7 |
— |
— |
— |
|
Forskningsinstitutkommittén........... |
21 |
21 |
8 |
6 719 |
2 |
002 |
640 |
Utredning rörande behovet av fortsatt kvalitetskon- |
|||||||
troll på skodon och därmed sammanhängande frågor |
23 |
22 |
9 |
2 045 |
756 |
1 795 |
|
Utredning rörande sjöfartsstyrelsens förläggning . . |
— |
27 |
10 |
— |
1 |
730 |
1310 |
1955 års atomenergiutredning2.......... |
— |
30 |
11 |
— |
2 |
142 |
1640 |
Svenska kommittén för nordisk näringsforskning3 . . |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
|
Summa kr. |
611410 |
26 |
142 |
54 645 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta siu verksamhet |
|||||||
vid ingången av 19571 |
|||||||
1946 års sjömanskommitté............ |
6 |
12 |
13 |
226 609 |
4 |
273 |
6 415 |
Näringsrättsutredningen............. |
7 |
13 |
14 |
144 094 |
1 |
584 |
— |
Ombud för förhandlingar rörande viss varutrafik 1 . . |
25 |
23 |
16 |
14532 |
6 |
500 |
200 |
Svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt samar- |
|||||||
bete samt svenska kommittén för nordiskt ekono- |
|||||||
miskt samarbete3............... |
26 |
24 |
17 |
— |
— |
— |
|
Svenska kommittén lör nordiska patent3...... |
— |
25 |
18 |
— |
— |
— |
|
1955 års idrotts- och friluftsutredning....... |
— |
26 |
19 |
1586 |
7 |
225 |
5 400 |
1955 års oljelagringskommitté.......... |
— |
28 |
20 |
— |
7 |
290 |
3510 |
1955 års provinsteaterutredning5......... |
— |
29 |
21 |
— |
990 |
— |
|
Utredning rörande beredskapslagring av traktorbränsle |
— |
— |
22 |
— |
— |
— |
|
Sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av |
|||||||
gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m. . |
— |
— |
23 |
— |
— |
— |
|
Utredning för översyn av kreditstödet åt hantverk |
|||||||
och småindustri................ |
— |
— |
25 |
— |
— |
— |
|
1956 års krigsmaterielutredning.......... |
— |
— |
26 |
— |
— |
— |
|
Sjöbefålsutredningen............... |
— |
— |
27 |
— |
— |
— |
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
379
departementet
8 I |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |
15 | |
16 |
U t g i f t e |
r |
|||||||
Vi 1955 |
-s°/6 1956 |
Vt—1“/« 1956 |
Beräknad |
|||||
totalkostnad 14 och 15) |
||||||||
Ersättning för |
Bese- och trakta-mentsersättningar |
Övriga utgifter (trycknings- |
Verkställ- |
Beräkna- |
||||
förmåner |
m. |
m. |
kostnader, |
Summa |
da utg. |
de utg. |
||
Leda- möter |
Sekr., |
Leda- möter |
Sekr., |
hyror, skriv- |
Vi—31/io |
Vu—31/12 |
||
experter |
experter |
materialier |
||||||
29 328 |
||||||||
28 299 |
1096 |
_ |
— |
43 155 |
26 187 |
3 500 |
285 308 |
|
287 |
2123 |
243 |
— |
8 092 |
— |
— |
80 622 |
|
24 127 |
9 600 |
235 |
1025 |
750 |
50 369 |
2 100 |
2 650 |
148 755 |
27 060 |
1914 |
1514 |
— |
59 579 |
4 975 |
7 000 |
259 859 |
|
1 |
_ |
5 850 |
_ |
8 000 |
20 231 |
|||
_ |
_ |
_ |
171 |
— |
171 |
— |
— |
171 |
558 |
— |
141 |
233 |
— |
3 574 |
— |
— |
10 293 |
_ |
2 551 |
_ |
— |
4 596 |
||||
693 |
3 674 |
2 487 |
1500 |
_ |
11394 |
— |
— |
11394 |
3 164 |
_ |
_ |
3 904 |
10 850 |
— |
— |
10 850 |
|
— |
— |
— |
— |
589 |
1545 |
5 000 |
7134 |
|
25 665 |
71 797 |
7 996 |
4686 |
4654 |
196174 |
34 807 |
26150 |
868541 |
455 |
23 496 |
4 294 |
1022 |
39 955 |
2 234 |
6 000 |
274 798 |
|
7 973 |
_ |
— |
9 557 |
13 134 |
8 000 |
174 785 |
||
333 |
— |
— |
1100 |
2 096 |
10 229 |
— |
— |
24 761 |
118 283 |
41 898 |
38 000 |
198181 |
|||||
_ |
_ |
38 705 |
11678 |
10 200 |
60 583 |
|||
583 |
_ |
8199 |
1479 |
— |
22 886 |
4175 |
6 500 |
35147 |
1 184 |
— |
11984 |
21279 |
4 000 |
37 263 |
|||
_ |
287 |
_ |
1277 |
5 886 |
9 400 |
16 563 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
600 |
600 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
870 |
— |
870 |
_ |
381 |
3 000 |
3 381 |
|||||
_ |
_ |
— |
— |
1 150 |
1 150 |
|||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
112 |
800 |
912 |
380
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Utredning rörande omständigheterna i samband med |
28 |
|||||
Statliga företrädare vid förhandlingar om båttrafiken |
_ |
29 |
_ |
_ |
_ |
|
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet 1948 års utredning om en statens kulturfond5 . . . |
8 |
1 |
3S6S21 7 249 |
27 862 2 544 |
15 525 |
|
Utredning om Sveriges tekniskt-vetenskapliga och in-dustriella representation i utlandet....... |
ii |
2 |
1063 |
|||
Utredning för utarbetande av slutligt förslag till all-män pensionsförsäkring............ |
16 |
3 |
__ |
137 965 |
8 691 |
22168 |
Utredning rörande arbetstidsförhållandena för båtmän |
17 |
4 |
16 149 |
390 |
390 |
|
Varndistributionsutredningen........... |
19 |
5 |
— |
132 203 |
2 382 |
|
Kommittén för översyn av GÅTT-avtalet..... |
22 |
7 |
— |
4 285 |
1050 |
1310 |
1954 års priskontrollutredning ’.......... |
28 |
10 |
— |
15 373 |
8 625 |
5 240 | |
Summa kr. I). Av kommittéanslaget under budgetåret 1 Andel i kostnaderna för besvärssakkunniga .... |
313224 |
21300 |
32 553 I 1 |
|||
'' Ersättning till ledamöter av statens krigsskadenämnd |
— |
— |
— |
— |
3 400 |
_ |
i Ersättning till sakkunniga m. fl. åt kommerskollegium |
210 |
135 |
||||
Utställningsberedningen............. |
— |
— |
— |
— |
4 746 |
1610 |
Ersättning till Sveriges geologiska undersökning för |
_ |
_ |
_ |
|||
Ersättning till sakkunniga vid utredning rörande is-brytarberedskapen............... |
_ |
_ |
___ |
|||
Justitieombudsmannen T. A. Bexelius....... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Byrådirektören K. G. 1. Englund9........ |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
Regeringsrådet H. D. Fransen.......... |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
Sekreteraren K. Frithiofson............ |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Statssekreteraren E. 0. H. Grafström....... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Professorn N. Gralén........ ..... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Expeditionschefen E. F. Hagstrand........ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
Civilingenjören G. Hambraeus........... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
F. d. hovrättsrådet K. S. H. Hedström10...... |
— |
— |
— |
_ |
__ |
_ |
Lagbyråchefen It. Hermansson.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
Fil. lic. H. E. V. Håkansson........... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Sekreteraren U. N. 0. Hänninger......... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
E. o. förste byråsekreteraren G. A. L. Larsson . . . |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
Förste kanslisekreteraren S.-H. Lord....... |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
E. o. förste revisorn K. A. Löfberg........ |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
Byrådirektören L. L. F. Masreliez........ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
Hovrättsassessorn E. G. B. Olsén......... |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
Förste byråsekreteraren S. E. 0. Orrö....... |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
Byråchefen E. 0. E. Sandegren.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Sjöfartsrådet T. Schaffer............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Överrevisorn C. S. Schmidt........... |
— |
_ |
— |
— |
_ |
|
Förste expeditionsvakten S. Sellgren....... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
|
Professorn U. H. Sundberg............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— ; |
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
381
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
12 500 |
12 500 |
|||||||
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
3 000 |
3 000 |
9344 |
24680 |
12 493 |
3888 |
2 096 |
252876 |
101647 |
103150 |
S44494 |
—1166 |
2 428 |
9 677 |
||||||
— |
— |
— |
— |
— |
1063 |
— |
— |
1063 |
— |
22 887 |
1636 |
1419 |
31195 |
87 996 |
— |
— |
225961 |
780 |
_ |
_ |
16 929 |
|||||
_ |
_ |
_ |
_ |
— 8 2766 |
-5 8946 |
— |
— |
126 309 |
_ |
_ |
— |
— |
2 360 |
— |
— |
6 645 |
|
— |
8 469 |
690 |
1927 |
20 251 |
45 202 |
— |
— |
60 575 |
31356 2 326 3 346
43054
133935
447 159
10 800
542
487
1496
162
10 800
3 400
1374
6 356
1496
162
2 487
7 251
10 450
16 243
600
151
750
3 463
5 950
32 535
400
18 318
6146
1200
23 629
33
1000
23 470
400 ''
16 920
2 500
505 j
531
Riksdagsberättelsen 1957
382
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Hovrättsassessorn A. A. Sundquist........ |
_ |
|||||
Lagbyråchefen H. N. I. Ulveson......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Kamreraren A. H. Wennerberg.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Generaldirektören C. G. Widell.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
P. d. byråchefen G. H. Wiedesheim-Paul...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Statsdepartementens kassakontor......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Renskrivningskostnader m. m. för inom departementet |
||||||
tillkallade sakkunniga............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Kommittéexpenser............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa kr. |
1 1 |
8356 |
1745 |
1 Kostnaderna bestrides från tionde huvudtitelns kommittéanslag i den män ej annat framgår av
2 > » » sjätte och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
3 » » med andra medel än kommittéanslaget.
4 > » till två tredjedelar med andra medel än kommittéanslaget.
> > från åttonde och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
6 TJtföres som roinusbelopp på grund av återleverering.
7 Kostnaderna bestrides från sjunde och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
> > med en tredjedel från nionde och med två tredjedelar från tionde huvud
>
» till hälften med andra medel än kommittéanslaget.
> > från andra och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
383
8 |
9 |
10 | |
11 1 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
19 830 |
_ |
_ |
||||||
_ |
_ |
__ |
_ |
— |
262 |
— |
— |
- | |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
28 797 |
— |
— |
- j |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
18 222 |
— |
— |
— i |
_ |
— |
— |
— |
30 426 |
— |
— |
- | |
|
— |
— |
— |
— |
— |
15 000 |
— |
— |
- | |
_ |
6 099 |
— |
— |
_ |
||||
— |
— |
— |
— |
— |
80 000 |
— |
— |
|
— |
— |
T04 |
487 |
12 290 |
397 150 |
— |
— |
— |
följande noter,
vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
vartdera anslaget,
titelns kommittéanslag.
vartdera anslaget.
384
Riksdagsberättelsen 1957
Inrikes''
1 |
2 |
3 |
4 |
o 1 |
6 |
7" '' '' 1'' |
. |
i. - |
|||||
nr i berät-telsen |
||||||
t. o. m. 30/e 1955 |
||||||
1955 |
1956 |
1957 |
Leda- möter |
Sekr., |
||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet | Kvacksalveriutredningen............. |
21 |
19 |
1 |
33 721 |
3 947 |
3 750 |
| Donationsj ords utredningen............ |
22 |
20 |
2 |
16144 |
1944 |
950 |
Folkhälsoinstitutsutredningen2.......... |
23 |
21 |
3 |
52 650 |
4 014 |
4 620 |
1951 års strålskyddskommitté3.......... |
25 |
22 |
4 |
36 385 |
3 548 |
3 370 |
J Sakkunnig för översyn av anslaget till vissa bidrag |
27 |
24 |
5 |
|||
Kommunalförbundskommittén........... |
32 |
27 |
6 |
49 359 |
2 836 |
3 360 |
1955 års utredning av polispersonalens arbetstids-förhållanden................. |
46 |
7 |
7 596 |
500 |
4 190 |
|
Utredningen av vissa frågor rörande statens rättske-miska laboratoriums verksamhet m. m....... |
47 |
8 |
7 760 |
9 830 |
||
Utredningen rörande arbets- och anställningsförhål-landen för vissa läkare vid karolinska sjukhuset, |
49 |
9 |
1 700 |
|||
Sakkunnig för att deltaga i en för Sverige, Danmark, |
15 |
10 |
570 |
|||
1955 års utredning rörande statens rättskemiska labora-toriums organisation m. m............ |
— |
53 |
11 |
— |
1140 |
2 760 |
Summa kr. B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska |
14 |
16 |
13 |
203615 15 383 |
18 499 4 552 |
34530 1500 |
Sjukhuslagstiftningskommittén.......... |
26 |
23 |
16 |
52 230 |
2 576 |
3 550 |
Utredning rörande polisens tystnadsplikt m. m.4 . . |
28 |
25 |
17 |
1035 |
3000 |
4 500 |
Utredningen angående vissa sambandsfrågor .... |
33 |
28 |
19 |
11868 |
800 |
2 690 |
1953 års civilförsvarsutredning...... |
34 |
29 |
20 |
110 635 |
9 456 |
18050 |
1953 års läkemedelskommitté......... |
35 |
30 |
21 |
60819 |
7 444 |
19 670 |
Sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen |
36 |
31 |
22 |
659 |
5 954 |
1310 |
Utredningen ang. utomlänspatienter vid vissa under-visningssjukhus in. m.5...... |
38 |
32 |
23 |
1534 |
200 |
|
Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning .... |
39 |
33 |
24 |
49122 |
1 116 |
4 000 |
Utredning angående tillverkningen av bakteriologiska |
40 |
34 |
25 |
6 663 |
1674 |
5 810 |
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
385
departementet
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
1 11 |
15 |
16 |
U |
t g i |
f t e |
||||||
l/v 1955—1“/« 1956 |
''/t-31/ |
is 1956 |
Beräknad |
|||||
totalkostnad |
||||||||
Ersättning för |
Rese- och trakta-mententsersätt- |
Övriga ut-gifter (tryck-ningskostna- |
t. o. m. |
|||||
förmåner |
ningar |
m. m. |
Verkställ- |
Beräk- |
(s:a av kol. |
|||
Summa |
da utg. Vi—"ho |
nade utg. Vn-”/u |
5, 13, 14 och |
|||||
Sekr, |
Sekr., |
der, hyror, |
||||||
möter |
experter |
möter |
experter |
lier m. m.l |
||||
775 |
1574 |
1 219 |
1075 |
12 341 |
1853 |
47 915 |
||
— |
1 214 |
394 |
316 |
2 181 |
6 999 |
— |
— |
23 143 |
1842 |
6 196 |
2 627 |
220 |
— |
19 520 |
15 553 |
8000 |
95 723 |
— |
— |
699 |
— |
— |
7 617 |
— |
44 002 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
660 |
660 |
|
— |
1059 |
557 |
— |
— |
7 812 |
7 441 |
— |
64 612 |
— |
18 244 |
198 |
2 078 |
— |
25 211 |
6 056 |
— |
38863 |
— |
13 816 |
40 |
65 |
— |
23 752 |
4 021 |
11000 |
46 533 |
— |
4 755 |
171 |
105 |
— |
6 732 |
— |
— |
6 732 |
2198 |
2 717 |
_ |
5 486 |
_ |
_ |
5 486 |
||
— |
14 477 |
-- |
25 |
— |
18 403 |
4 541 |
— |
22 944 |
4815 |
61335 |
8622 |
3884 |
2181 |
133 873 |
39 465 |
19 660 |
396 613 |
4711 |
1 146 |
66 |
11975 |
1 118 |
600 |
29 076 |
||
_ |
10552 |
1591 |
— |
— |
18 269 |
12 839 |
600 |
83 938 |
_ |
— |
— |
— |
3 469 |
10 969 |
— |
3 300 |
15 304 |
_ |
1 646 |
534 |
2 379 |
— |
8 050 |
2516 |
1000 |
23 434 |
_ |
53 055 |
3 584 |
20 984 |
41 200 |
146 330 |
36 776 |
19 650 |
313391 |
— |
— |
750 |
136 |
— |
28 001 |
6 610 |
4 500 |
99 930 |
— |
82 |
— |
161 |
— |
7 507 |
— |
— |
8166 |
_ |
6 039 |
_ |
_ |
_ |
6 239 |
— |
— |
7 773 |
— |
22 500 |
493 |
577 |
— |
28 686 |
9 035 |
2 200 |
89 043 |
— |
193 |
— |
1 095 |
— |
8 773 |
1387 |
1000 |
17 823 |
25 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml.
Kiksdagsberättelsen.
386
Riksdagsberåttelsen 1957
i |
2 |
3 |
* |
5 |
6 |
7 |
Sakknnniga för översyn av länsstyrelsernas krigsorga- |
||||||
nisation................. |
41 |
35 |
26 |
7 581 |
4 320 |
— |
Utredning om obligatorisk läkarundersökning av |
||||||
vissa grupper av livsmedelsarbetare...... |
42 |
36 |
27 |
— |
— |
— |
1953 års utredning om civilförsvarsntbildning . . . |
44 |
38 |
28 |
34 234 |
1040 |
3 530 |
1954 års mjölkkommitté6............ |
45 |
39 |
29 |
2 222 |
4 284 |
900 |
Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i |
||||||
riket................... |
46 |
40 |
30 |
78 822 |
11 464 |
38 400 |
Mentalsjukvårdi-delegalionen inom sistnämnda kom- |
||||||
mitté.................... |
46 |
40 |
SO |
— |
2 098 |
1580 |
1954 års arkivgallringssakknnniga5........ |
47 |
41 |
31 |
18363 |
2 774 |
|
Utredning av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnes- |
||||||
sjukvården m. m................ |
48 |
42 |
32 |
10123 |
— |
910 |
1954 års brandlagsrevision........... |
50 |
43 |
33 |
8419 |
1692 |
580 |
Utredning rörande efterutbildning av vissa utländska |
||||||
läkare ................... |
— |
44 |
34 |
288 |
954 |
3 010 |
Sakkunniga för Sverige i nordiska kommittén för hälso- |
||||||
vårdsutbildning................ |
— |
45 |
35 |
— |
1 140 |
1380 |
Statens medicinska förhandlingskommission i Göte- |
||||||
borg5 .................... |
— |
48 |
36 |
610 |
1 690 |
3 596 |
Kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns |
||||||
forskningens anordnande i Land och Malmö5 . . . |
— |
51 |
38 |
— |
812 |
650 |
Utredningen rörande maskin- och byggnadspersonalen |
52 |
39 |
||||
vid sinnessjukhusen7............. |
— |
— |
— |
1280 |
||
Utredning av frågan om beaktande av samvetsbetänk- |
||||||
ligheter mot civilförsvarstjänst m. m....... |
— |
54 |
40 |
— |
4176 |
650 |
Utredningen av frågan om ordnandet av viss högre ut- |
55 |
41 |
1 |
|||
bildning av sjuksköterskor m. m......... |
— |
— |
— |
— |
||
Motortävlingsntredningen8............ |
— |
56 |
42 |
— |
— |
1550 |
Utredning av frågan om utbvggnad av ambulans- |
43 |
|||||
och räddningsflvgtjänsten i riket m. m.9..... |
— |
— |
— |
— |
||
1956 års landsfiskalsbiträdesntredning....... |
— |
— |
44 |
— |
— |
— |
1956 års rättsläkarntredning........... |
— |
— |
45 |
— |
— |
— |
Utredning om anordnande av fjärrskriftsförbindelser |
46 |
|||||
för polisväsendet m. m........... |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Utredning om ändrade former för försäljning av |
47 |
|||||
preventivmedel.............. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Utrustningskommittén för statens sinnessjnkhus . . |
— |
—v |
48 |
— |
— |
— |
Polisverksamhetsutredningen........... |
— |
— |
50 |
— |
— |
— |
1956 års civilförsvarsskoleutredning........ |
— |
— |
51 |
— |
— |
— |
Utredning rörande civilbefålhavarnas befogenheter i |
52 |
|||||
krig m. m................... |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Utredningen om identitetsbrickor för barn..... |
— |
— |
53 |
— |
— |
— |
Summa kr. |
470618 |
73016 |
119296 |
|||
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
1950 års abortutredning............. |
_ |
_ |
- |
_ |
_ |
|
1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbot- |
||||||
tens län................... |
9 |
_ |
— |
4 814 |
720 |
_ |
Statens sjukhusutredning av år 1943 ....... |
15 |
1 |
— |
855 760 |
_ |
|
1946 års läkemedelsutredning10.......... |
17 |
9 |
— |
388 245 |
2 495 |
3 880 |
1951 års sinnesslövårdsutredning......... |
24 |
5 |
— |
42 370 |
_ |
400 |
Kommissionen för förhandlingar rörande Allmänna barn- |
||||||
bördshusets i Stockholm framtida ställning m. m. . |
29 |
6 |
— |
2 663 |
300 |
1000 |
Besparingssakkunniga vid karolinska sjukhuset och |
||||||
serafimerlasarettet .............. |
30 |
7 |
— |
10 557 |
756 |
980 |
Polisarrestutredningen4.............. |
37 |
8 |
— |
2 408 |
2 010 |
|
Utredningen om epileptikervården ........ |
— |
10 |
— |
1002 |
_ |
1 700 |
Utredning rörande frågan om ersättning vid lagenliga |
||||||
ingrepp i hälsovårdens intresse......... |
51 |
11 |
— |
1000 |
3 420 |
1270 |
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
387
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |
16 |
11 120 |
_ |
3 297 |
_ |
18 737 |
1954 |
2 000 |
30 280 |
|
_ |
_ |
_ |
500 |
500 |
||||
_ |
22 066 |
65 |
1003 |
__ |
27 704 |
10 523 |
7 060 |
79 521 |
297 |
748 |
42 |
— |
6 271 |
1099 |
2 000 |
11592 |
|
3 303 |
40 932 |
12 269 |
1061 |
— |
107 434 |
21514 |
27 500 |
235 270 |
4 639 |
6 900 |
1039 |
776 |
— |
17 033 |
32 085 |
19 000 |
68118 |
2 977 |
— |
325 |
— |
— |
6 076 |
569 |
900 |
25 908 |
7 067 |
_ |
_ |
7 977 |
1337 |
3180 |
22 617 |
||
53 |
2 952 |
5 635 |
952 |
— |
11865 |
12 651 |
12 000 |
44 935 |
— |
— |
706 |
561 |
5 231 |
590 |
340 |
6 449 |
|
1124 |
— |
1639 |
847 |
— |
6132 |
3 416 |
3 700 |
13 248 |
— |
— |
1641 |
666 |
— |
7 593 |
2 497 |
800 |
11500 |
300 |
138 |
1374 |
49 |
— |
3 324 |
40 |
1000 |
4 364 |
— |
2 385 |
21 |
731 |
— |
4 417 |
3 789 |
4 500 |
12 706 |
— |
— |
350 |
— |
— |
5176 |
1568 |
200 |
6 944 |
376 |
_ |
376 |
926 |
3 000 |
4 302 |
|||
— |
— |
— |
— |
1550 |
1084 |
650 |
3 284 |
|
163 |
_ |
163 |
3810 |
1750 |
5 723 |
|||
_ |
— |
2 373 |
1500 |
3 873 |
||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 840 |
— |
2 840 |
— |
— |
271 |
— |
— |
271 |
— |
1000 |
1271 |
_ |
210 |
2100 |
2 310 |
|||||
_ |
569 |
90 |
— |
660 |
418 |
— |
1078 |
|
_ |
— |
— |
6 258 |
11 100 |
17 358 |
|||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
500 |
_ |
_ |
800 |
800 |
|||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
600 |
600 |
23 813 |
181218 |
38 047 |
33 128 |
44 669 |
512 789 |
181832 |
140 530 |
1305 769 |
106 |
_ |
106 |
_ |
— |
106 |
|||
79 |
1315 |
_ |
2115 |
— |
— |
6 929 |
||
_ |
_ |
13 642 |
13 642 |
— |
— |
869 402 |
||
41 |
_ |
590 |
_ |
19 535 |
26 542 |
— |
— |
414 787 |
— |
— |
— |
400 |
— |
— |
42 770 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
1300 |
— |
— |
3 963 |
1 328 |
114 |
__ |
_ |
3179 |
— |
— |
13 736 |
|
_ |
679 |
— |
1 985 |
4 675 |
— |
— |
7083 |
|
— |
— |
23 |
5 447 |
7171 |
1439 |
— |
9 612 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
4 690 |
— |
— |
5 690 |
388
Rilcsdagsberättelsen 1957
1 |
2 |
3 |
4 |
0 |
6 |
7 |
Utredning rörande frågan om efterutbildning av vissa |
52 |
12 |
5181 |
|||
Utredningen av fråganom tjänstgöringstiden för tand-läkare inom folktandvården m. m........ |
13 |
960 |
||||
Kommissionen för undersökning av omständigheterna |
15 |
6 500 |
2000 |
|||
Summa kr. I i D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1955/ j Medicinalstyrelsens uppdrag att verkställa viss över-| arbetning av en av världshälsovårdsorganisationen antagen nomenklatur avseende sjukdomar, dödsor-saker m. m................... |
1314000 |
14191 |
14 200 |
|||
Experter för biträde vid beredning av vissa frågor |
||||||
Uppdrag att inkomma med vissa förslag rörande |
||||||
Besvärssakkunniga.............. |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
Utredning rörande bedömning och behandling av |
||||||
Ersättning till utredningsmän i indeluingsärenden . . |
— |
— |
— |
_ |
2100 |
_ |
Inrikesdepartementets expensmedel....... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
|
Ersättning till följande personer för visst biträde inom f. d överlantmätaren E. Jutig......... |
500 |
|||||
hovrättsrådet L.-E. 11. Björkman........ |
— |
— |
— |
— |
200 |
— |
Victor Petterssons Bokindustri......... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
justitieombudsmannen T. A. Bexelins...... |
— |
— |
— |
— |
2 254 |
— |
häradshövdingen E. Göransson......... |
— |
— |
— |
''- |
2 000 |
— |
landsfiskalen G. Nyqvist............ |
— |
— |
— |
— |
— |
£00 |
generaldirektören Y. Samuelsson........ |
— |
— |
— |
— |
150 |
|
förste aktnarien S. Rengbv........... |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
f. d. byrådirektören 0. H. Kalén........ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
jnr. dr. E. A. Larsson............ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
byggnadsrådet H. A. Brunnberg........ |
— |
— |
— |
— |
2 400 |
— |
sekreteraren L. Eliasson............ |
— |
— |
— |
— |
15 944 |
_ |
lagbyråchefen C. J. G. Persson......... |
— |
— |
— |
— |
8 336 |
— |
kanslirådet K. G. Persson.......... |
— |
— |
— |
— |
3 660 |
_ |
landssekreteraren A. H. Sylwan ........ |
— |
— |
— |
— |
750 |
_ |
hovrättsassessorn S. F. Nordland........ |
— |
— |
— |
— |
18 786 |
_ |
länsassessorn N. T. Nvqvist.......... |
— |
- |
— |
— |
2 670 |
_ |
fil. mag. H. F. Valigårda........... |
— |
— |
— |
— |
2 113 |
_ |
e. o. byråsekreteraren B. H. L. Jirstam..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
förste länsnotarien K.-G. Hjelmqvist...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa kr. |
— |
61863 |
300 |
1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget i den mån ej annat angives.
-> » med en fjärdedel från femte, en fjärdedel från åttonde och två fjärde
»
» > en tredjedel från åttonde huvudtitelns kommittéanslag och med två
4 » > från andra och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
» > > åttonde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
» » > nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
* ■ * > elfte och tolfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
> > > sjätte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från vart
9
> > med en fjärdedel från fjärde, en fjärdedel från sjätte och två fjärdedelar
0 * : » > en tredjedel från nionde huvudtitelns kommittéanslag och med två
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
389
6 |
9 |
10 |
it |
12 |
18 |
14 |
16 |
18 |
_ |
451 |
_ |
451 |
— |
_ |
5 632 |
||
— |
2 432 |
114 |
279 |
— |
3 786 |
— |
— |
3 786 |
_ |
3 577 |
1354 |
1362 |
— |
14 794 |
— |
— |
14 794 |
120 |
8122 |
8 938 |
1664 |
40609 |
82851 |
1489 |
1398290 |
|
410 |
410 |
1611 |
2021 |
|||||
— |
— |
— |
— |
— |
320 |
— |
320 |
|
7 899 |
7 899 |
|||||||
— |
— |
— |
— |
10799 |
10 799 |
— |
— |
10 799 |
6 000 |
6 000 |
5 500 |
_ |
11500 |
||||
103 |
_ |
in |
— |
438 |
2 752 |
— |
— |
2 752 |
— |
— |
— |
120O00 |
120000 |
60 000 |
— |
180000 |
|
500 |
500 |
|||||||
_ |
_ |
_ |
— |
200 |
— |
— |
200 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
3 021 |
3021 |
— |
— |
3021 |
_ |
_ |
_ |
— |
2 254 |
— |
— |
2 254 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
2 000 |
— |
— |
2 000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
300 |
— |
— |
300 |
_ |
__ |
_ |
_ |
— |
150 |
— |
— |
150 |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
3 552 |
— |
3 552 |
|
__ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
900 |
— |
900 |
24 854 |
_ |
252 |
— |
— |
25 106 |
10616 |
— |
35 722 |
_ |
1422 |
— |
— |
3 822 |
1800 |
— |
5 622 |
|
_ |
_ |
— |
15 944 |
— |
— |
15 944 |
||
_ |
— |
_ |
_ |
— |
8 336 |
— |
— |
8 336 |
24 485 |
_ |
7 829 |
— |
— |
35 974 |
no |
— |
36084 |
286 |
_ |
425 |
— |
— |
1 462 |
220 |
— |
1682 |
_ |
_ |
_ |
— |
18 786 |
9 496 |
— |
28 282 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
2 670 |
890 |
— |
3 560 |
|
_ |
_ |
979 |
_ |
— |
3 092 |
7 646 |
— |
10 738 |
. |
_ |
_ |
— |
— |
4 851 |
— |
4 851 |
|
— |
— |
— |
— |
- |
— |
1 1 125 |
— |
1 125 |
49 728 |
— |
11018 |
410 |
140258 |
268 578 |
116 586 |
| |
889114 |
delar från elfte huvudtitlarnas kommittéanslag.
tredjedelar från elfte huvuttitelns kommittéanslag.
vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
vartdera anslaget.
dera anslaget.
från elfte huvdtitlarnas kommittéanslag,
tredjedelar från elfte huvudtitelns kommittéanslag.
390
Riksdagsberättetsen 1957
Civil -
1 |
1 2 |
•t |
1 4 |
5 |
6 |
| 7 |
Kommitténs |
||||||
berättelsen |
||||||
Kommitténs benämning’ |
t. o. m. |
Arvoden |
||||
1955 |
1956 |
1957 |
30 e 1955 |
|||
Leda- möter |
Sekr., |
|||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet |
||||||
uudcr 10561 |
||||||
Civilingenjörsntredningen............. Utredning rörande samordning i vissa fall av pen- |
— |
10 |
1 |
— |
1530 |
3 740 |
sionsrätt på grand av skilda polismansanställningar |
||||||
— |
11 |
2 |
— |
16160 |
_ |
|
Utredning rörande vidgad rätt till flyttningsersätt- ning för polispersonalen m. m.2......... Utredning rörande principerna för inplacering i orts- |
— |
3 |
— |
— |
890 |
|
grupp av förortsområdena kring Stockholm och |
4 |
720 |
2 540 |
|||
1956 års löneberedning............ |
— |
— |
5 |
— |
3 258 |
2170 |
Summa kr. |
— |
21608 |
9 340 |
|||
B. Kommittéer som fortsätta siu verksamhet |
||||||
vid ingången av 19571 |
||||||
1951 års pensionsntredning ........... |
9 |
6 |
6 |
177 520 |
9190 |
3 340 |
Kompetensutredningen.............. |
10 |
7 |
7 |
13 050 |
1440 |
2 320 |
1952 års tjänstebostadsutredning......... Utredning för översyn av vissa förhållanden rörande |
11 |
8 |
8 |
85 095 |
1980 |
4 830 1 |
statens fasta maskinanläggningar2....... |
— |
9 |
9 |
8 427 |
410 |
1480 |
1956 års tekniska biträdesntredning........ |
— |
— |
10 |
— |
_ |
700 |
Löneförfattningsberedningen........... Fortsatt utredning rörande statstjänstemannens för- |
— |
— |
11 |
— |
— |
|
handlingsrätt m. m............... |
— |
— |
12 |
— |
||
Summa kr. |
284092 |
13 020 |
12 070 |
|||
C. Kommittéer som avslutnt sin verksamhet |
||||||
före ingången av 1956'' |
||||||
Sommartidsutreduiugen............ Sakkunniga för översyn av löneställniugen för vissa |
12 |
1 |
— |
7 496 |
1422 |
160 |
chefstjänstemän vid de affärsdrivande kommunika-tionsverken samt de centrala försvarsforvaltningarna3 |
13 |
2 |
— |
11885 |
1074 |
600 |
Kommittékoslhader: Civildepartementet
391
departementet
8 1 |
» 1 |
10 | |
u 1 |
12 |
13 | |
U |
'' 15 |
16 |
U t |
g i t |
ter |
||||||
>/i 1955—S0/''6 1956 |
Vt —Sl/ia 1956 |
Beräknad 14 och 15) |
||||||
Ersättning för |
Rese- och |
Övriga utgifter (trycknings- kostnader, |
Summa |
Verkställ-da utg. Vt-91/.» |
Beräkna-de ntg. Vn—8I/12 |
|||
Leda- ! |
Sekr., |
Leda- | |
Sekr., |
hyror, skriv-materialier |
||||
135 |
1 |
, I |
1 5 405 |
6 130 |
11535 |
|||
_ |
J |
— |
— |
16160 |
9 600 |
— |
25 760 |
|
— |
— |
— |
— |
- |
890 |
— |
2 400 |
3 290 |
7 516 - |
380 627 |
542 251 |
— |
11698 6 306 |
22 751 |
6 443 |
18141 41 057 |
|
7 G51 |
1007 |
793 |
— |
40 459 |
38 481 |
20843 |
99 783 |
|
i i 40181 7 869 |
24 no 2 607 5 736 |
1220 533 |
192 |
10 284 |
78041 7 092 |
28 227 7 959 |
13 165 |
296 953 |
i 1 1 |
6 095 |
— |
— |
— |
1890 |
9 604 |
800 |
11 117 8 213 |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
500 |
500 |
|
48050 |
38 548 |
1753 |
192 |
10284 |
124517 |
49 003 |
31 065 |
488677 |
392
Riksdagsberättelsen 1957
1 |
1 2 |
8 |
1 * |
5 |
6 |
7 |
Utredning rörande finansieringen av vissa pensions-avgifter för de statsunderstödda alkoholistanstal- |
||||||
terna1............... |
— |
4 |
_ |
415 |
2000 |
|
1955 års bostadsindexutredning.......... |
— |
5 |
— |
7 054 |
1750 |
2 260 | |
Summa kr. |
26 850 |
6246 |
3020 |
|||
D. Under budgetåret 1955/56 bestridda kost* Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1955 angående |
||||||
kostnaderna för besvärssakkunniga...... |
— |
— |
— |
_ |
__ |
|
Statens befordringsnämnd.......... |
— |
_ |
_ |
_ |
||
Socialstyrelsen............. |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
f. d. e. o. Förste byråsekreteraren A. Almroos . . |
— |
_ |
_ |
_ |
8820 |
|
Förste byråsekreteraren A. G. Andrén...... |
— |
_ |
_ |
_ |
3 660 |
|
Byråchefen J. T. A. Broomé*.......... |
— |
_ |
.. |
_ |
4 050 |
|
Landshövdingen 0. Ekblom........ |
— |
_ |
_ |
_ |
1 200 |
|
Kanslirådet S. J. G. Ericsson .... |
_ |
_ |
_ |
_ |
3 110 |
|
Förste byråsekreteraren C. A. F. Frölén...... |
— |
_ |
_ |
_ |
510 |
|
e. o Byråi ngenjören K. G. S. Gruting...... |
— |
— |
_ |
_ |
1050 |
|
Professorn A. J. T. Grönwall....... |
_ |
_ |
_ |
_ |
700 |
|
t. f. Förste byråsekreteraren K. E. A. Bagen . |
— |
— |
_ |
_ |
2 790 |
|
Fil. lic. U. Herz......... |
_ |
_ |
_ |
|||
Statskommissarien B. Kull...... |
_ |
_ |
800 |
|||
Förste intendenten S. E. Larsson . . . |
_ |
_ |
_ |
23 904 |
||
Byråchefen F. Lyberg....... |
— |
__ |
— |
_ |
300 |
|
Kanslirådet N. M. af Malmborg..... |
_ |
_ |
_ |
3 600 |
||
Revisionskommissarien B. Näsholm........ |
— |
— |
_ |
2 580 |
||
Personalchefen N.-E. Ragnå . . . |
_ |
_ |
_ |
_ |
250 |
|
Expeditionschefen A. V. L. Rydback |
— |
— |
— |
_ |
2 000 |
__ |
Statskommissarien I. M. Sjönell .... |
— |
— |
_ |
_ |
210 |
|
Lönesekreteraren K.-E. Hj. Stenerudh . |
— |
_ |
_ |
. |
1 380 |
|
Länsassessorn N. F. G. Thvreen . . . |
_ |
_ |
_ |
600 |
||
e. o. Förste byråsekreteraren K. I. Tiby . |
— |
_ |
_ |
_ |
480 |
_ |
Förste byråsekreteraren B. Walder . . |
_ |
_ |
_ |
_ |
581 |
|
Byråchefen S. H. A. Wallin . . . |
— |
_ |
_ |
_ |
1740 |
|
Byråchefen R. J. Ttson Wetterblad . . . |
— |
— |
— |
— |
1880 |
— |
Summa kr. |
| |
_ | |
66195 |
— |
Kostnader!)*! bestridos från tolfte huvudtitelns kommittéanslag, i den män ej annat angives.
> > > elfte och tolfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
* * * fjärde, sjätte och tolfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en tredje
>
bestreds t. o. m. 31 januari 1956 från elfte och tolfte huvudtitlarnas kommittéanmittéanslag.
Kommittékostnader: Civildepartementet
393
8 |
9 |
10 |
11 |
1 12 |
13 |
14 |
13 |
16 |
2117 |
4117 |
• '' f<;. |
4 532 |
|||||
3 425 |
— |
— |
6 05-1 |
13 489 |
— |
— |
20543 |
|
5 542 |
145 |
6054 |
21007 |
47 857 |
||||
10 800 |
10 800 |
408 |
||||||
_ |
— |
_ |
_ |
34 500 |
34 500 |
_ |
||
— |
— |
— |
— |
— |
8 820 |
3140 |
— |
— |
22 362 |
— |
— |
— |
— |
26 022 |
8 930 |
— |
— |
24 231 |
— |
30 |
— |
— |
28 311 1114 |
12 720 |
— |
— |
14 434 |
— |
— |
— |
— |
8 468 |
— |
— |
|
_ |
— |
64 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
638 |
— |
— |
— |
— |
1338 |
— |
— |
— |
15 859 |
— |
— |
— |
— |
18 649 |
6 865 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
800 |
_ |
_ |
|
_ |
— |
— |
— |
— |
23 904 |
8 300 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
300 |
435 |
— |
— |
27 893 |
— |
33 |
— |
— |
31 526 |
12 122 |
— |
— |
14 616 |
z |
69 |
— |
_ |
17 265 |
— |
— |
— |
887 |
— |
— |
— |
— |
2 000 |
— |
— |
— |
7 494 |
— |
— |
— |
— |
8874 600 2 449 |
— |
— |
— |
1969 |
— |
_ |
_ |
— |
2918 |
_ |
_ |
|
6 388 |
— |
— |
— |
— |
6 969 |
— '' |
— |
— |
19 682 |
— |
— |
— |
— |
191 |
— |
— |
|
156 453 | |
— 1 |
196 |
— |
45 300 |
26S141 |
65118 |
— |
— |
vartdera anslaget.
del från vartdera anslaget.
slag med hälften från vartdera anslaget samt för tiden därefter helt från tolfte huvudtitelns kom -
894
Riksdagsberättelsen 1957
Betänkande!! in. m. utkomna från trycket under år 1956.
Statens offentliga utredningar 1956
Kronologisk förteckning
1. Åldringsvård. Idun. 344 s. S.
2. Fiskhnndeln i Sverige. Idun. 194 s. Jo.
3. Restaurering av Uppsala domkyrka. Victor Petterson.
170 s. K.
4. Statens stöd åt växtförädlingen m. m. Egncllska. 295
s. Jo.
5. Standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk
kraft. Hjrggström. 96 s. K.
6. Statsägda aktiebolag i Sverige. Av R. Tersman. Idun.
110 s. Fi.
7. Städernas donationsjord. Kihlström. 86 s. I.
8. Förenklad statsbidragsgivning. Idun. 109 s. Fi.
9. Frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO
i LKAH. Marcus. 48 s. Fi.
10. Investeringsverksamhet och sparande. Balansproblem
på lång och kort sikt. Av L. Lindbergcr. Hseggström.
267 s. Fi.
11. Atomenergien. Beckman. 117 s. II.
12. Bihang till kyrkohandboken. Idun. 100 s. E.
13. Konstbildning i Sverige. Kihlström. 443 s., 24 s. pl. E.
14. Tulltaxa. 1. Allmänna synpunkter. Ha^ggström.
210 s. Fi.
15. Tulltaxa. 2. Detaljmotivering. Hcpggström. 849 s. Fi.
16. Tulltaxa. 3. Taxan. Haeggslröm. 179 s. Fi.
17. Fiskeområde. Idun. 106 s. Jo.
18. Seminnrieorganisationen. 1. Idun. 237 s. E.
19. Kommunalförbund och indelningsändringar. Idun.
228 s. I.
20. Utredningen om kortare arbetstid. Kihlström. 277 s. S.
21. Utredningen om kortare arbetstid. Bilagor. Kihlström.
236 s. S.
22. Alternativ aftonsångsritual. Idun. 85 s. E.
23. Vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. Beckman.
239 s. Fi.
24. Statsägda företag i utlandet. Idun. 351 s. Fi.
25. Upphovsmannarätt till litterära ecb konstnärliga
verk. Idun. 633 s. Ju.
26. Byggnadsminnen. Victor Petterson. 156 s. Ju.
27. Betänkande med förslag till sjukhuslag m. m. Kihlström.
227 s. I.
28. Rådhusrätts sammansättning i brottmål. Norstedt.
54 s. Ju.
29. Lag om rätt att utöva läkekonsten. Beckman. 192 s.I.
30. Prästvalslag. Kihlström. 204 s. E.
31. Remissyttranden. Kihlström. 400 s. S.
32. Hemmen och samhällsplaneringen. Beckman. 210 s. S.
33. Skogsindustrin* utbyggnad. Idun. 235 s. II.
34. Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare. Idun.
173 s. E.
35. Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar. Kihlström.
141 s., 6 s. pl. Ju.
36. Skogsbrukets arbetsmarknad. Idun. 292 s. S.
37. Alkoholblodprovct. Idun. 110 s. I.
38. Strålskydd. Kihlström. 348 s., 1 s. pl. I.
39. Offentliga byggnader, översikt och byggnadsbehov.
Idun. 267 s. K.
40. Riktlinjer för bostadspolitiken. Idun. 175 s. S.
41. Nya kommunala ortsavdrag. Idun. 247 s. Fi.
42. Staten och de politiska ungdomsorganisationerna.
Kihlström. 102 s. E.
43. Zigenarfrågan. Framtiden, Malmö. 153 s., 8 s. pl. S.
44. översyn av Förenta Nationernas stadga. Norstedt.
83 s. I .
45. Nordiska parlamentariska kommitténs slutbetänkande.
Kihlström. 58 s. U.
46. Bränsleförsörjningen i atomåldern. 1. Förutsättningar,
slutledningar, rekommendationer och förslag.
Idun. 94 s. Ii.
47. Stöd åt ofullständiga familjer. Idun. 91 s. S.
48. Statsbudgetens verkningar på konjunkturutvecklingen.
Av A. Lindbäck. Idun. 114 s. Fi.
49. Tillsynen å djurskyddslagens efterlevnad. Kihlström.
36 s. Ju.
50. 1951 års oljeutredning, Brandfarliga varor. Del 1.
Norstedt. 188 s. II.
51. 1951 års oljeutredning. Brandfarliga varor. Del 2.
Bilagor. Norstedt. 116 s. II.
52. Domartjänster i häradsrätt och hovrätt. Idun. 118 s.
Ju.
53. Balanserad expansion. Marcus. 240 s. Fi.
54. Statens Järnvägars taxor. Beckman. 556 s. K.
55. Skyddslag. Marcus. 512 s. + 180 s. bilagor. Ju.
56. Ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.
Idun. 391 s., 1 s. pl. Fi.
57. Undersökning av taxeringsutfallet. Norstedt. 151 s.
Fi.
58. Bränsleförsörjningen i atomåldern. 2. Grundläggande
studier av energiförsörjningens förutsättningar inom
viktiga områden. Idun. 214 s., 4 s. pl. H.
59. Statens reproduktionsanstalt. Kihlström. 72 s. Fi.
60. Tulltaxeförordning. Hseggström. 139 s. Fi.
61. Ny barnavårdslag. Katalog och Tidskriftstryck. XVI
+ 848 s. S.
62. Betänkande med förslag till ändringar i lagstiftningen
angående uppsikt å jordbruk m. m. Kihlström.
138 s. Jo.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, öt tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna
till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.
Betänkanden m. m. utkomna från trycket under år 1 9 5 6 395
Statens offentliga utredningar 1956
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmin lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård,
hovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk.
. 51
Rådhusrätts sammansättning i brottmål. [28]
Domartjänster i häradsrätt och hovrätt. [52J
Skyddslag. Strafflagberedningens slutbetänkande. [55]
Betänkande med förslag till ändringar i lagstiftningen
angående uppsikt å jordbruk m. m. [62]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar. [35]
Kommunalförvaltning.
Städernas donationsjord. [7]
Kommunalförbund och indelningsändringar. [19]
Statens och kommunernas finansvasen.
Förenklad statsbidragsgivning. [8]
Tulltaxa. Förslag av 1952 års tulltaxekommitté. 1. Allmänna
synpunkter. [1.4] 2. Detaljmotivering. [15]
3. Taxan. [16] 4. Tulltaxeförordning. [60]
Vissa ändringar i nöjesbeskattningen in. m. [23]
Nya kommunala orlsavdrag. [41]
Undersökning av taxeringsutfallet. [57]
Allmänt näringsväsen.
Frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO
i LKAB. [9]
Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
Fiskhandeln i Sverige. [21
Statens stöd åt växtförädlingen m. m. [4]
Fiskeområde. [17]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Skogsindustrins utbyggnad. [33]
Skogsbrukets arbetsmarknad. [36]
Industri.
Atomenergien. [11]
Handel och sjöfart.
Politi.
Tillsynen å djurskyddslagens efterlevnad. [49]
1951 års oljeutredning. Brandfarliga varor. Del 1. [50]
D«1 2. Bilagor. [51]
Kommunikationsvägen.
Standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft
[51
Statens Järnvägars taxor. [54]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Åldringsvård. [1]
Statliga företagsformer. 1. Statsägda aktiebolag i Sverige.
16] 2. Statsägda företag i utlandet. [24j 3. Statens
reproduktionsanstalt. [59]
Penningvärdeundersökningen. 3. Investeringsverksamhet
och sparande. Balansproblem på lång och kort sikt.[10J
Utredningen om kortare arbetstid. [20J Bilagor. [21]
Remissyttranden. [31]
Hemmen och samhällsplaneringen. [32]
Statens byggnadsbesparingsutrednlngs betänkande. 1.
Offentliga byggnader, översikt och byggnadsbchov.[39]
Riktlinjer för bostadspolitiken. [40]
Zigcnarfrågan. [43]
Bränsleutredningen 1951.1. Bränsleförsörjningen 1 atomåldern.
Förutsättningar, slutledningar, rekommendationer
och förslag. [46] 2. Grundläggande studier av
energiförsörjningens förutsättningar inom viktiga områden.
[58]
Stöd åt ofullständiga familjer. [47]
Statsbudgetens verkningar på konjunkturutvecklingen.
[48]
Balanserad expansion. [53]
Ekonomiska villkor rör rusdrycksutskänkningen. [56]
Bainavårdskommilténs betänkande. 2. Ny barnavårdslag.
[61]
Hälso- och sjukvård.
Betänkande med förslag till sjukhuslng m. in. [27]
Lag om rått alt utöva läkekonsten. [29]
Kl niskn utbildningsplatser Tör blivande läkare. [34]
Alko:i< Iblodprovet. (37]
Strålskydd. 138]
Bank-, kredit- och penningväsen.
Försök rings väsen.
Kyrkoväscn. Undervisningsväsen.
Andlig odling i övrigt.
Restaurering av Uppsala domkyrka. [3]
Bihang till kyrkohandboken. [12]
Konstbildning i Sverige. [131
Seminarieorganisationen. 1. (181
Alternativt aftonsångsritual. [22]
Byggnadsminnen. [26]
1’rästvalslag. [30]
Staten och de politiska ungdomsorganisationerna. [42]
Försvarsvuscn.
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
översyn av Förenta Nationernas stadga. [44]
Nordiska parlamentariska kommittén. 12. Slutbetän*
kandc. [45]
396
Riksdagsberättelsen 1957
Personregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan*
A.
Aare, S. Th. B................ I In 37, 48
Aastrup, N. G. E. (I)....... I Fö 9, S 21
Abelson, C. O................. IS 19
Abramson, B. E............... I Fö 3
Abramson, E. L............... I In 3
Adamsson, H............... I S 10, Fi 26
Adiels, A. Hj................. I H 2
Adin, B. H................... I In 30
Adner, N. G.................. I Fi 20
Adolfsson, E. H. J.......... I Fö 9, Jo 8
Ager, J. P. H................. I Fi 23
Agerberg, N. (II) ........... I K 22, E 40
Agge, K. I.................. I Ju 1, 27, 40
Aggemo, G. A................. I Ju 39
Agri, F. O.................... I K 8
Ahlberg, C. E. N. (II)......... IS 21
Ahlberg, C. F........ I Fö 7, 15, K 6, 29
Ahlberg-Gustafsson, Iris....... II In 1
Ahlborg, G. E................ II U 4
Åhlén, C...................... I E 20
Ahlgren, N................... I K 16
Ahlkvist, K. E. (I)........ I Ju 1, 22, 24, 43
Ahlman, L.................... I Jo 19
Ahlvin, G. E.................. II H 2
Ahnsjö, S..................... I In 30
Ahnsjö, S. O. R............... IS 17, E 1
Ahrbom, N. O................ I E 10
Ahrnborg, B. S................ II U 3
Aldestam, N. A..... I Fö 10, Fi 37, C 4, 5, 8
Aler, B. A. A............... I H 11, In 20
Alexanderson, K. E. (I) I Ju 22, 43, Fi 3, E 10
Alexandersson, A. F. H........ I Fi 31
Alm, F. B.................... I In 20
Almgren, N. O. H. (II)........ I S 21
Almqvist, K. F............... II U 2
Almqvist, Marja.............. IS 17
Alström, C. H................ I Ju 36
Andenses, J................... I Ju 45
Anderberg, H. E.............. I Ju 26
Anderberg, H. R. (I).......... I In 33
Anderfelt, L.................. I H 12
Anderson, K. Hj.............. I In 30
Andersson, A. (II)............ I Jo 13
Andersson, A. F............... I E 32
Andersson, A. G. B...... I Ju 39, K 4, E 1
Andersson, G. A............ I K 12, In 22
Andersson, C.-E.............. IE 15
Andersson, C. O. H........... I In 16
Andersson, D. E.............. IS 11
Andersson, E. G. (I) I S 3, 16, 22, E 24,
Andersson, Ebon M. I. |
(I)..... |
I |
C |
11 |
|
Andersson, E. R...... |
I |
In |
50 |
||
Andersson, G. H...... |
I |
Ju |
4 |
||
Andersson, G. L. (II) |
I Fö 16, |
Fi |
36 |
, H |
8, |
In 3, |
21 |
, c |
: i, |
11 |
|
Andersson, H. E...... |
I |
Ju |
39 |
||
Andersson, J. A....... |
.. . . I Jo 6 |
; II Fi 1 |
|||
Andersson, K. A. (II) . |
I |
K |
11 |
||
Andersson, M. A. (I) . . |
I |
Fi |
6 |
||
Andersson, N. S. E. ... |
I |
H |
12 |
||
Andersson, S. G. V. .. . |
. . . I Jo |
5, |
7, |
14, |
20 |
Andersson, T. (I)..... |
I |
H |
10 |
||
Andersson, T. C....... |
. . I Jo |
7; |
II H |
: 1 |
|
Andersson, T. Ch...... |
II |
K |
1 |
||
Andreasson, G. O. (II) |
I |
K |
25 |
||
Andréasson, N. R. G. . |
I |
K |
16 |
||
Andrée, T. E......... |
...... I |
E |
11, |
In |
48 |
Andrén, T. S......... |
I |
Jo |
6 |
||
Ankarcrona, S. T. S. . . |
I |
Ju |
26 |
||
Ankarcrona, V. E..... |
II |
u |
2 |
||
Anneli, E. G.......... |
I |
Ju |
32 |
||
Anneli, E. H.......... |
I |
Fi |
18 |
||
Anneli, K. A.......... |
I |
Jo |
20 |
||
Anners, E. G. E...... |
I |
Ju |
26 |
||
Anrup, N.-E.......... |
1 |
E |
38 |
||
Antby, S. O. (II)..... |
...... I |
Jo |
i 6, |
, E |
40 |
Antoni, N. R. E...... |
I |
Ju |
36 |
||
Appelgren, Britta H. M |
I |
E |
23 |
||
Arén, T. S........... |
____ I E 25, |
26, |
33, |
36 |
|
Arfvidson, A. I....... |
I |
In |
6 |
||
Arfwedson, Ester...... |
I |
s |
2 |
||
Arman, A. V......... |
I |
Fi |
5 |
||
Arnberg, G........... |
1 |
Jo |
19 |
||
Arnegren, O. A. P:son . |
I |
Jo |
14 |
||
Arnéus, O. M. T...... |
I |
In |
15 |
||
Arvas, D. G. G....... |
1 |
Fö |
12 |
||
Arvidson, E. S. Å..... |
I |
E |
16 |
||
Arvidsson, K. A. V. ... |
I |
In |
49 |
||
Arvidsson, Marianne E. |
I |
Fi |
4 |
||
Arvidsson, S. F. B. . . . |
I |
In |
21 |
||
Asp, P. E. (II)....... |
I |
K |
2, |
15 |
|
Asplund, S. O......... |
I |
E |
9 |
||
Augustinsson, B. J. E. |
I |
H |
9 |
||
Aurén, N. E. J....... |
I |
K |
14 |
||
Axelson, A............ |
...... I |
Fi |
4, |
In |
27 |
Axelson, N. E. A..... |
...... I |
Ju |
22 |
;, S |
13 |
Axelsson, B........... |
I |
E |
14 |
||
B. |
|||||
Bachéer, I............ |
I |
Jo |
8 |
||
Backman, G.......... |
I |
Ju |
31 |
||
Backman, H. O....... |
I |
K |
18 |
Förkortningarnas betydelse: se innehållsförteckningen.
Personregister
397
Backström, A. H.............. I Fö 5
Bsekkevold, A. F.............. I Fi 35
Baer, P...................... I Jo 21
von Bahr, C. V. F............ 1 H 20
von Bahr, G. O. A............ I In 1
Beckman, N. A. T............ I Ju 43
Beckman, Sigrid .............. I Ju 44
Belfrage, L. ^V. L............. I H 16
Bellander, N. G............... I Ju 23
Bendz, E..................... I Fi 20
Bengtson, T. S. (I).......... I Jo 7, H 24
Bengtsson, Ingemund (II)...... IS 15
Bengtsson, J. E. Y............ II H 1
Bengtsson, K. V.............. I K 19
Berch, B. O.................. I Ju 26
Berg, C. G. H................ I E 29
Berg, G...................... I Ju 4
Berg, G. A................... I K 12
Berg, J. G.................... I Fö 7
Berg, N. G................... I In 30
Berg, Å. G. J................. 1 H 27
Bergelin, P................... I Fö 9
Bergendal, R.................. I Ju 1
Berger, O. A.................. I K 25, 28
Berger, T..................... I K 8
Berggren, A. M............... II U 4
Berggren, B. E. L............. I Jo 2
Berggren, N. O............... I Fi 8
Bergh, E. A................. I S 16, In 36
Bergh, K. R. (I).............. I In 6
Bergh, N. A. G............... I Fö 11
Berglin, C.-G.................. I Ju 22
Berglind, Ragnhild A. L....... IS 13
Berglund, H................ I K 13, In 22
Berglund, H. J................ I K 12
Berglund, K. G............... I S 4, G 4
Bergman, R. K............... I In 35
Bergman, S................... I H 4
Bergman, S. C................ I Fi 17
Bergman, S. G. A......... I H 20, In 20
Bergquist, Th. E. N......... I Ju 23, 28, 39
Bergqvist, Å. J. T............ I H 25
Bergsten, P. G................ I Ju 40
Bergstrand, B. A.............. II H 2
Bergstrand, K. H. G:son....... I H 20
Bergstrand, K. J. H........... I In 1, 13
Bergstrand, S.-E.............. I K 21
Bergström, K. S. D........... I E 29
Bergström, L. B. V........... I Jo 5
Bergström, S.................. I H 6
Bergvall, J. (I)............... I In 22
Bergvill, H. V................ I In 46
Berndtsson, P.-G.............. IE 9
Bernhard, H. B............... IS 19
Bernsten, R................ I In 28
Berntsson, K. G............... I Jo 10
Berthelson, G. B.......... I Ju 4, 17, E 3
Bertman, H................... I Fö 5
Beskow, B.................... I E 30
Beskow, B. G................. II U 2
Bexelius, E. G................ IS 12, 13
Bexelius, T. A........ I H 18, In 8, 11, 32
Billberg, A. A................. I H 4
Billström, H.................. I In 46
Birkc, G. E. (I)............ I In 14, 15, 37
Biörck, K. G. W.............. I In 30
Bjelle, E. A.................. I Fi 1
Bjerkén, C. V................. I Fi 3
Bjerling, O. B......... |
I |
Jo |
9 |
|
Björck, J.............. |
I |
K |
19 |
|
Björck, K. A. W....... |
. I Fi 20, |
In |
52 |
|
Björck, K. G.......... |
I |
Fö |
5 |
|
Björck, P. B. T........ |
. I Ju 41. |
, In |
15 |
|
Björhammar, C. A...... |
I |
S |
21 |
|
Björk, Lennart........ |
. . . IS |
19, |
20 |
|
Björk, S. L............ |
I |
S |
18 |
|
Björkholm, S. H. H. . . . |
. I Ju 9 |
, In 1 |
||
Björklund, C. J. A. E. . |
I |
E |
15 |
|
Björklund, C. M........ |
I |
Jo |
5 |
|
Björkman, C. N. G..... |
I |
s |
12 |
|
Björkman, E. T........ |
I |
Jo |
17 |
|
Björkman, L.-E. H..... |
I |
In |
1 |
|
Björkman-Carlsson, Sara |
M |
I |
s |
13 |
Björkman-Goldschmidt, |
Elsa |
A. |
||
E................... |
II |
u |
2 |
|
Björlin, E. G. A....... |
I |
K |
12 |
|
Björne, F. H.......... |
I |
Fi |
13 |
|
Björnelid, A. S.-O...... |
... I S |
6, |
24 |
|
Björnson, L.-E......... |
I |
Fi |
6 |
|
Bladh, C.............. |
I |
C |
6 |
|
Blidlors, T. E. J. (II) . . |
I |
In |
28 |
|
Blix-Holmberg, I. N. G. |
I |
E |
2 |
|
Blom, S. D............ |
... I Ju |
23, |
39 |
|
Blom, S. T. L......... |
. . . I H |
10, |
20 |
|
Blom, Å............... |
I |
S |
9 |
|
Blom, Åke............ |
1 |
S |
23 |
|
Blomberg, A. M. R..... |
I |
K |
10 |
|
Blomberg, R. A........ |
I |
Ju |
35 |
|
Blomgren, H. G........ |
I |
K |
6 |
|
Blomkvist, C. E........ |
II |
H |
1 |
|
Blomqvist, C. G........ |
I |
Fi |
35 |
|
Blomqvist, E. A. E. . . . |
2, H 5 |
|||
Blomqvist, G. G. T..... |
I |
K |
12 |
|
Blomqvist, N. G....... |
I |
K |
19 |
|
Blomstedt, G. R........ |
I |
In |
21 |
|
Bo, K................. |
I |
Jo |
14 |
|
Boalt, H. G. R........ |
I |
Ju |
40 |
|
Bodell, K. G........... |
I |
E |
38 |
|
Bohman, G............ |
I |
H |
14 |
|
Bohman, H. Å........ |
I Fi 20, E 2 |
, In 2 |
||
Bohman, Ingrid M..... |
I |
In |
53 |
|
Boija, G. (II).......... |
I Ju 26, |
Fö |
12 |
|
Bolin, A. B............ |
I |
Ju |
30 |
|
Bolin, B. R. N......... |
I |
E |
23 |
|
Bolin, L. A............ |
I |
S |
13 |
|
Bolinder, N. L......... |
I |
K |
9 |
|
Boman, K. E. R. (I) I |
Ju |
41, E 20, |
In |
18 |
Bomgren, E. G......... |
16, |
42 |
||
Bonde, G. J. C......... |
I |
Ju |
17 |
|
Boo, F. I. (I).......... |
I |
Fi |
2 |
|
Borelius, A. J. T....... |
I |
E |
3 |
|
Borén, L. B........... |
I |
E |
23 |
|
Borg, A. W............ |
I |
Jo |
11 |
|
Borg, B. L............ |
. . . I H |
23, |
29 |
|
Borg, E. L............ |
. . I Ju 20, K |
14 |
||
Borg, Y............... |
I |
Jo |
9 |
|
Borgenstierna, C. G. M. |
E |
6 |
||
Borggren, E........... |
I |
S |
10 |
|
Borggren, H. G........ |
1 |
H |
25 |
|
Borggård, G. R........ |
I |
Fi |
40 |
|
Borgquist, F........... |
I Fö 4 |
, 8 |
||
Borgström, N. O. G. J.. |
I |
11 |
14 |
|
Borlind, S............. |
I |
Jo |
14 |
|
Borncr, G. F........... |
I |
In |
34 |
|
Borrman, M. Kristina O. |
I |
E |
1 |
|
Bosams, E............. |
I |
H |
2 |
398
Riksdagsberättelsen 1957
Brand, W......... |
....... I |
Fi |
27 |
Clausén, B. A........... |
..... I E |
26 |
|
Brandberg, K. G. . . |
....... I Fö 7 |
9 |
Clémentz, C. G. R. A.. . . |
..... I Ju |
12 |
||
Brandt, E. R. (II) . |
....... I |
Fi |
3 |
Colliander, Carin I. M. . . |
..... IS |
17 |
|
Brandt, H. B. D. . . |
....... I |
Ju |
28 |
Collin, Karin........... |
..... I In |
30 |
|
Brandtzaeg, A..... |
....... I |
K |
18 |
Conradi, E. G. F........ |
. I Ju 15, 16, |
33 |
|
Branting, J. E. M. . |
....... I |
Fi |
2 |
Corin, G. E. M.......... |
I U |
3 |
|
Bredberg, C. D..... |
....... I |
K |
21 |
Crafoord, C............. |
..... I In |
14 |
|
Brevner, E. A. J. .. |
....... I |
E |
23 |
Cronvall, A. G.......... |
..... I Fö |
11 |
|
Bristedt, G. E. E. . |
....... II |
H |
1 |
Curtman, C. W......... |
I Fö 11, S 5, E |
15 |
|
Broberg, F. B. J. . . |
..... I S 9, |
In |
43 |
||||
Broberg, R. H. J.. . |
I Ju 15, S 3, 7, |
16, |
21 |
D. |
|||
Brodd, K. A....... |
....... 1 |
Fi |
17 |
||||
Brodin, H. W. G. .. |
....... I |
Ju |
12 |
Dahl, D................. |
..... I Ju 4, E 10 |
||
Brolin, N.-E....... |
....... I |
E |
18 |
Dahl, G................. |
..... I Ju |
10 |
|
Brolinson, J. E. A. . |
....... I |
In |
15 |
Dahlberg, G............. |
..... I In |
14 |
|
Broman, T......... |
....... I |
E |
36 |
Dahlberg, P. A.......... |
..... I Fi |
36 |
|
Broomé, J. R. B. . . |
....... I |
Fö |
1 |
Dahlén, P. O. R. (II) ... |
..... I Ju |
24 |
|
Broomé, J. T. A. . . |
I In 39, C 8, |
10, |
11 |
Dahlerus, B. H......... |
..... II H |
1 |
|
Browaldh, K. E. .. . |
....... I |
U |
5 |
Dahlgren, E............ |
..... I Fi |
3 |
|
Brunnberg, H. A. . . I S 11 |
E 10,11, 21,36, In 38 |
Dahlgren, I. J. G....... |
____ I E 8, In 9 |
||||
Bruno, G. F....... |
. . . I Fi 27, |
E |
17 |
Dahlgren, R. B......... |
..... I Fi |
30 |
|
Brusewitz, B. E. L. |
...... I |
Fö |
7 |
Dahlin, G. E............ |
..... I E |
12 |
|
Brusewitz, S. I..... |
....... I |
U |
4 |
Dahlin, P. G. A......... |
..... I Ju |
20 |
|
Briiggemann, K. Gertrud |
...... 11 |
U |
2 |
Dahlman, J. A. G....... |
..... I In |
50 |
|
Brynielsson, H. A. B. . . |
....... I |
u |
6 |
Dahlman, S.-O.......... |
____ I Ju 28, C 5 |
||
Brådhe, P. S. S. . . . |
....... I |
E |
3 |
Dahlström, A. V......... |
..... I Fi |
27 |
|
Bundsen, S. E. F.. . |
I S 9, In 10; II In 1 |
Dale, I. F............... |
..... I In |
24 |
|||
Bunne, B. E. G. ... |
....... I In 30, |
54 |
Dalén, N. L............. |
..... I E |
23 |
||
Bunner, T. Å. G. . . |
....... I Ju 23, |
39 |
Damm, B. U. T.......... |
..... I Jo |
18 |
||
Buregren, T........ |
....... I |
C |
4 |
Danelius, H. C. Y....... |
..... I Ju |
34 |
|
af Burén, H....... |
....... I Fö 4 |
8 |
Danell, C. A............ |
..... I Jo |
17 |
||
Burman, O. A..... |
....... I |
S |
22 |
Danielsen, N............ |
.... I U 5, H 28 |
||
Bursell, A. Siggesson |
....... I |
S |
13 |
Danielsson, A........... |
..... I Ju |
19 |
|
Bylund, O. A. T. . . |
...... I |
K |
17 |
Danielsson, F. E........ |
..... I E |
12 |
|
Byström, A. S. T. . |
...... I |
Fi |
20 |
Danielsson, I. V......... |
..... I H |
25 |
|
Bååv, Hj.......... |
...... I |
H |
27 |
Danielsson, O. H. N...... |
..... I E |
19 |
|
Bäcklin, Inga C. . . . |
...... I |
E |
28 |
Danielsson, Å........... |
..... I H |
2 |
|
Bäckman, N. R. . . . |
...... I |
C |
7 |
von Dardel, F. E. A...... |
..... IS |
22 |
|
Böök, J. A........ |
...... I |
Ju |
36 |
Davidsson, Greta......... |
..... I E |
1 |
|
Böös, G. M. E..... |
....... I |
H |
13 |
de Besche, H. W. A...... |
..... I H |
17 |
|
De Geer, J. G. G. (I) . . . |
..... I K |
21 |
|||||
C. |
Degerstedt, C. Hj........ |
... I K 8; II H 1 |
|||||
Deijenberg, G............ |
..... I Ju |
10 |
|||||
Callans, N. P. A. . . |
...... I |
K |
19 |
de la Motte, C. T........ |
..... I E |
34 |
|
Canarp, C. S. T. . . . |
....... I |
Fi |
25 |
von Delwig, R.......... |
..... I U |
4 |
|
Carbell, E. E. E. . . |
...... I Jo 16, H 2 |
Dennemark, S........... |
..... II U |
1 |
|||
Cardelius, E. C. F. . |
I K 1, Fi 19, 27, H 7 |
Dermé, D. It...... |
..... IS |
12 |
|||
Carlberg, B. A..... |
...... I |
E |
41 |
Detlofsson, N. R........ |
..... I Fi |
6 |
|
Carlesjö, G. I. A. . . |
....... I |
In |
2 |
Dickson, J. I. A. (II) ... |
..... I In |
33 |
|
Carlson, V. 0. J. . . |
...... I |
s |
13 |
Dillen, B. O............ |
. I K 15; II H 1 |
||
Carlsson, A........ |
...... I |
s |
20 |
Dillner, H. J............. |
..... I E |
21 |
|
Carlsson, A. B...... |
...... I |
s |
7 |
Djurberg, I,. G. H...... |
... I K 25, In 7 |
||
Carlsson, C. W. (II) |
...... I |
K |
22 |
Dolk, K. E. V........... |
..... I Jo |
11 |
|
Carlsson, G. (I) . . . . |
. . I S 21, |
In |
29 |
Duus-Otterström, A....... |
..... IS |
10 |
|
Carlsson, H. F. (II) |
...... I |
Fi |
36 |
Dyring, Rosa............ |
..... IS |
2 |
|
Carlsson, N. G..... |
...... I |
Ju |
40 |
Dyrssen, G. P. T......... |
..... I Ju |
37 |
|
Carlsund, A........ |
...... I |
u |
3 |
||||
Cars, G. B. K.-G.. . |
...... I |
Jo |
7 |
F |
|||
Cars, G. F. O...... |
...... I |
s |
5 |
||||
Casparsson, K. R. .. |
...... II |
In |
1 |
Eberstein, G. A.......... |
..... I Ju 2, |
10 |
|
Cassel, L. D. (II) . |
I Ju 12, U 1, S 20 |
, E |
15 |
Eckerberg, E. L.......... |
____ I Fi 24, E 1 |
||
I |
E |
1 |
Eckerberg, P. A.......... |
____ I S 3, 16, |
21 |
||
Cedercrantz, B...... |
...... I |
K |
8 |
Edberg, It. F............ |
..... I U 1, |
2 |
|
Cedergren, Elsa..... |
...... I |
Fi |
1 |
Edblom, F............... |
..... I Jo |
14 |
|
Cederlund, B. E. M. |
...... I |
E |
21 |
Edelsvärd, O. A.......... |
..... I Fi 22, |
23 |
|
Cederwall, G. F. E. . |
I Fi 25, 26, H 17; |
II H 2 |
Edenberg, \V............. |
..... I H |
27 |
||
Christenson, C. (II). |
...... 1 |
Fi |
6 |
Edenman, R. H. L. (II).. |
..... I E 29, |
32 |
|
Clarstedt, C........ |
...... I |
S |
10 |
Edling, N. P. J.......... |
... I Fi 20, Jo 3 |
Personregister
399
Edling, S. Å.............. I Ju 30; II U 3
Edlund, C. B................. I Fi 11
Edman, J. R................. I H 3
Edstam, H. K. P............. I Fi 2, 3
Edstrand, K.-I................ I Fi 4, 19
Edström, G................... I H 2
Edström, W. S. (II).......... I Fi 17
Edwall, E. H. A.............. I In 37
Edwall, N. H................. I H 28
Eek, H....................... I In 17
Ehnbom, E. B. A......... I Fi 6, 24, E 38
Ehrenberg, B. G.............. I In 21
Ejdemo, B.................... I Jo 21
Ekberg, K. G................. I K 16
Ekberg, M. E................. I E 28
Ekberg, S. E........... I Ju 25; II U 2
Ekblad, M.................... I In 48
Ekblom, O.................... I C 12
Ekblom, S. G............. I E 18, In 22
Ekbom, G. A. FI.............. I In 14
Ekdahl, G.................... IS 20
Ekeberg, L. B............. I Ju 2, 3, Fi 1
Ekelöf, J. A. A. S............ I E 9
Ekerot, B. O. A.............. I E 23
Ekerot, N. F................. I Jo 14
Eklund, E. G................. I Fi 13
Eklund, E. P. G............ I H 2; II H 1
Eklund, S.................... I In 4, 48
Ekman, A. G................. I Ju 19
Ekman, G................... I Jo 12, 17
Ekman, S. G................. I Fi 18
Ekström, H. V................ I C 7
Ekström, P. E................ I E 17
Ekström, T................... I Fi 2
Ekströmer, L. E. M........... I E 7
Eliasson, L. M. (I) .... I Fi 26, H 12, In 51
Eliasson, N................... I In 50
Eliasson, N. J. L.............. I K 12
Eliasson, R. A. E. (II) .... I Ju 17, Fö 9
Elison, M. L................. IS 20, E 15
Elmén, Brita D. (II)...... I Ju 35, S 12, 22
Elmfeldt, B................... I Fi 19
Elmgren, A. F................ I H 21
Elmhorn, Kerstin............. I Ju 40
Elmroth, A. E................ I In 18
Elofsson, G. S. (I)...... I K 2, Fi 11, Jo 5
Elwing, B. G. O.............. I I< 12
Elzvik, S. E. G............... IS 22
Emilsson, P. M. B............. I Jo 16
Enequist, N. G................ I Jo 21
Enflo, O. A................... I Jo 6
Engdahl, G. V................ I Fö 11
Engel, A. G. W............... I In 30, 54
Engelstedt, E. C. E........... I H 22
Engelund, A. IJ............... I K 18
Engkvist, J. G. V. (II) .... I S 22, Fi 4, 19
Iingkvist, O. T................ I Ju 4, E 3
Englund, E. B................ I In 26
Englund, E. \V. (I)........... I Fi 19
Englund, K. G. Å............ I Jo 9, H 17
Engström, E. II............... I Fö 11
Långström, Stina.............. I Jo 16
Enhörning, H. A.............. I In 46, 50
Enström, A. G. T............. I Jo 6
Erbacke, K. G................ I Fi 19, 39
Ericson, C. 15. W.............. I K 17
Ericson, F. C. W.............. IG 6
Ericsson, G.-H................ I Ju 35, 39
Ericsson, E..........
Ericsson, S. G. E. (II)
Ericsson, S. K. J.
Ericsson, Y. A. R
Ericsson, A. H. ..
Eriksson, B. A. . .
Eriksson, G. A. V
Eriksson, G. L. . .
Eriksson, G. T.
..... I H 14
..... I K 2
..... I Jo 16
...... I H 19; II H 1
.......... I E 12
I Fi 37 H 2, 17; II H 1
.......... I Ju 12
.......... I Fi 17
I Ju 1, 14, 23, 35, 39, In 50
Eriksson, J. E. (I)............ I H 20
Eriksson, K................... II U 1
Eriksson, K. B................ II U 4
Eriksson, K. E................ I E 28
Eriksson, K.-E. G............. II H 1
Eriksson, L................... IS 20
Eriksson, Nancy M. (II)....... IS 3
Eriksson, R................... I H 2
Erling, E. H.................. I In 46
Ernest, Eva.................. I E 20
Ernolv, C. J.................. I E 23, 28
Ernulf, T. G................ I Ju 29, Fi 17
Ersman, S.................... I Ju 1
Eskilsson, C. E. (I)......... I E 30, Jo 8
Essén, I...................... II H 2
Essunger, N. P. G............. I K 14
Ewald, L..................... I In 25
Ewerlöf, Elsa H. E. (II)....... IS 13
Ewerlöf, K. G. (I)............ I Fi 26
F.
Fagerholm, P. H.............. I Fi 2
Fägring, S. R................. I In 30
Fahlander, V. M. J............ I Fi 2
Fallenius, B. A.......... I Ju 20, Jo 6, 19
Fast, J. E. G............. I In 6, 16, 54
Faxelius, A................... I F’i 38
Fehrm, E. M................ I Fö 12, I< 7
Fellenius, V................... I K 16
Fischier, S. G. O. M........... I Ju 23
Fitger, N. F. P............... I H 17
Fjellander, N. E. B.......... I Fö 13, C 7
Fjällström, P. J............... I Jo 15
Flinck, K. E.................. IS 14
Flodström, A. I............... I Ju 41
Flyboo, T. V................. I Fi 17
Fogelberg, B.................. I In 3
Fogelin, C. T. H. J........... I Jo 11
Folkard von Scherling, F. A.... II U 3
Folkeson, E. E................ I In 21
Forkman, G. A. P............. I E 19
I''ornander, J. N.-U............ I Ju 23, 39
Fors, S. R............ I E 11, 14, 21, 27, 36
F''orslund, E................... I Jo 22
Forslund, E. A. S........... I E 18, H 21
Forsmann, S. P. M............ I In 3, 27
Forssblad, D.............. 1 U 4, H 13, 27
F''orssblad, N. D............... I I*''i 28
Forssell, E. E................. I F5 30
Forssell, E. G. B.............. I Ju 23, 35
F''oyer, L. O................... I E 29
Frankman, I*’. E.............. I E 38
Fransen, H. D........ I K 3, E 29, 42, H 5
Franzén, R................... I H 2
Franzon, F. L. (I).......... I S 1, In 43
F''redricsson, L. .1. M........... I Ju 26
FYedriksson, B................ I E 9
F''redriksson, K. T. (III........ I Ju 12
400
Riksdagsheråttelsen 1957
Frenckner, T. B. Paulsson |
..... I In |
21 |
Frenne, N. G. H......... |
. I FI 17: II H 1 |
|
Frev, T. S:son........... |
..... I In |
30 |
Friberg, K. E. B......... |
..... I Jo |
11 |
Friberg. S. A............ |
..... I In |
13 |
Friberger. E. G.......... |
..... I E |
9 |
Fridolin, H. R........... |
..... II H |
2 |
von Friesen, O. B. (II) ... |
..... I In |
30 |
Frisk, A................. |
..... I Fi |
3 |
Frithiofson, K........... |
I Ju 6, K 2, FI |
21 |
Frykholm, Gietta A. M. . . |
..... I E |
23 |
Fryklund, S.............. |
..... I Jo |
10 |
Fröding, N. G. O. (II). . . . |
..... I Ju |
28 |
Funke, G. W............ |
...... I U |
6 |
Fägerstam, Hildur K..... |
..... IS |
13 |
G. |
||
Gabrielson, L............ |
..... IS |
15 |
Garberg, É. V........... |
..... I C |
7 |
Gard, S................. |
..... I E |
21 |
Garff, K. A.............. |
..... I C |
9 |
Garpe, D. A. J.......... |
... I Ju 26, K |
12 |
Gehlin, J. H. M.......... |
..... I Ju |
42 |
Geijer, E. E. K. R....... |
..... I Fi |
18 |
Geijer, E. G............. |
..... I Ju |
19 |
Geijer, J. I............... |
..... I Fi |
2 |
Geijer, K. A. (I) I U 5, Fi 26, H 15; II H 1 |
||
Geijer, L................ |
..... IS |
10 |
Gemzell, Chr............. |
..... I K 9, |
10 |
Gerdenius, K. E......... |
. . . I Fö 11, Fi |
36 |
Gerentz, S. T........... |
I K 8, Fi 2, H 13 |
|
Gerhard, I............... |
9 |
|
Gerle, B................. |
. I Ju 40, In |
30 |
Gerner, K. G. T......... |
..... I In |
30 |
Gezelius, L. E. B. (II) . . . |
..... I Ju |
22 |
Gierup, B. I............. |
..... I E |
17 |
Giesecke, C.-S............ |
..... I Fi |
26 |
Gihl, K. S. T............ |
..... I Ju 8, U 2 |
|
Gillberg, J............... |
..... I H |
17 |
Gillström, A. K. (I)...... |
I Fö 7, 12 E |
15 |
Gjöres, A................ |
..... I E |
32 |
Glas, L. M............... |
..... I C |
9 |
Glimstedt, E. G.......... |
... I E 8, In |
38 |
Gorpe, A................ |
..... II H |
2 |
Goude, S. N............. |
..... I Fi |
1 |
Grabö, P................ |
..... I Jo |
13 |
Graffman, K. G. L....... |
..... I Ju |
29 |
Grafström, E. O. FI. . . I Iv 6, 15, Fi 9, H 9, |
11, |
|
15, |
17 |
|
Grandien, A............. |
..... I In |
22 |
Granholm, J. Hj......... |
..... I E |
3 |
Granqvist, L. M.......... |
..... IS |
21 |
Grate, E. G.............. |
..... I E |
39 |
Grenander, N............ |
..... I H |
6 |
Grenander-Pehrling, Greta |
E. M. IS |
13 |
Greve, R................ |
2 |
|
von Greyerz, P. E. H. . . . |
..... I Fö |
7 |
Grill, C. I,. C:son........ |
..... I Jo |
4 |
Groll, L................. |
..... I In |
17 |
Groth, G. S.............. |
..... I Ju 7, |
35 |
Grundström, H........... |
..... I Fi 2, H |
14 |
Grym, J. F. (I).......... |
..... I U |
1 |
Griiting, K. G. S......... |
..... I C |
10 |
Gråby, L. G. L.......... |
..... I E |
7 |
Gröndal, H.............. |
..... I C |
5 |
Grönfors, K. G. W....... |
..... I Fö |
15 |
Grönhagen, K. G. V. E. .. |
..... I Ju |
17 |
Grönkvist, S. I................ I E 17
Grönlund, B.................. I K 29
Grönlund, K. M............... I In 33
Grönwall, A................... I In 18
Grönwall, A. J. T............. I C 10
Grönwall, N. J................ I In 28
Gudmundson, G............... I Fö 15
Guldbrandsen, O. G........... I Jo 8
Gullbrandsson, E. R........... I In 29
Gustafson, B.................. I In 40
Gustafson, K. Hj. (II)......... I Jo 22
Gustafsson, F. E. (II)......... I E 2
Gustafsson, G. H. (II)......... I S 20, K 14
Gustafsson, H. L. (II) .... I Ju 41, Fi 2, C 6
Gustafsson, I. A. S............ I Fö 17
Gustafsson, N. H.............. I Jo 16
Gustafsson, S. H. (II)......... I Fi 26
Gustafsson, Y. H.............. I Jo 18
Gustafsson, Å. G.............. I Fi 20
Gustavsson, J................. IS 1
Gyllenram, K. Å. G........... I Fö 4, 8
Gyllensvärd, K. J. G.......... I Ju 20
Gyllö, S. A................... I Fö 16
Gårdstedt, H. B..... I Fi 8, E 12, 38, Jo 1
Gårdö, K. G................. I Ju 41
Gärde, J. N.................. I Ju 11
Gärde Widemar, Ingrid (I)..... I Ju 36
Gärdin, P. F.................. I Fö 3
Göransson, C. G. N............ I E 39, 40
Göransson, H. P........ I Ju 1, 14, E 2
H.
Hseggblom, E. E. (II)......... I Jo 13
Hafström, S.................. I Fi 4
Hag, F. H. E................. IS 22
Hagander, J. O............... I In 17
Hagardt, S................... I K 16
Hagberg, A. E................ I H 2
Hagbergli, C. E............... I H 26
Hagelin, N. P................. II In 1
Haglund, Ågot B.............. I E 38
Hagnell, H............. I Fi 17; II H 2
Hagstrand, E. F............ I K 19, In 42
Hagård, S. A. A.............. I In 16, 30
Hakeman, Elin............... I In 30
Hall, D. E. (II)............... I Fi 22, 26
Hall, G. V.............. I S 11, K 22, H 3
Hall, M. I.................... I Ju 15
Hallberg, S. E................ I H 5
Hallén, H. M. (II)............ I Ju 24
Hallenborg, U................. I In 30
Hallin, G. E.............. I Fö 14, 17, G 9
Hallström, K. E.............. II H 1
Hamberger, C.-A.............. I In 54
Hammar, A. O. (II)........... I Ju 17
Hammar, O. G................ I E 9
Hammarskiöld, S.............. I H 14
Hammarskiöld, T. L........... II Fi 1
Hammarskjöld, B. G. Hj....... I E 24
Hamnström, C. A. J........... I H 26
Hamrin, M. T. P.............. I Ju 20
Hamrin-Thorell, Ruth (I)...... I Ju 44
Hanning, P. G................ I In 19, 26
Hanse, J. E. E............... I Ju 12
Hansson, G. H................ I E 9
Hansson, N. B. (I)............ I Jo 12
Hansson, N. G. (II)....... I Fi 2, 30, G 1, 11
Personregister
401
Hansson, N. O............ I Fö 12, K 6
Hansson, S. F. (II)............ I Ju 17
Hartelius, Å.................. II U 2
Hartler, H. M. S............ I Fi 2, H 17
Hartmann, J. L............... I Ju 24
Hartvig, P. Å................. I H 3
Hassler, N. H. Ä.............. I Ju 28
Hassler, O. L. I............... I E 2
Hasslev, N.-O. F.......... I Fi 10, H 26
Heckscher, G. E. (II).......... I Ju 1, 32
Hedar, F. S.................. I In 31
Hedberg, Ingegärd............ I In 41
Hedén, T..................... I In 18
Hedengren, S.-O............... I In 44
Hedfeldt, N. E................ I Ju 2, 10
Hedforss, N. S................ I In 15
Hedin, S. F................... I U 1
Hedner, C.-E. E............... I Ju 15
Hedström, H. V............... I In 25
Hedström, K. S. H............ I H 4
Hedström, L. E............... II U 1
Hegrelius, A. O. R............ I Jo 4, 9
von Heidenstam, R. M....... I U 5, H 15
Heijne, O..................... I H 2
Hejneman, Y. L............... I Jo 16
von Heland, H. C. S.......... I K 12
Helde, M. I................... I In 4
Hellberg, O. A. O:son......... I Ju 40
Helleberg, N................ I Fi 27, Jo 2
Hellman, G. A................ II H 2
Hellner, K. B................. I Ju 4
Hellquist, G. E. T............. I E 18
Hellsten, G................... IS 20
Hellström, B. M............... I E 10
Hellström, J. G. L............ I In 14
Hellström, K. H.............. I K 8
Henkow, K. H............ I Ju 3, 8, S 13
Henrikson, C. T............... I H 19
Henriksson, S. H. (II)..... I Fi 15, 30, 33
Henriques, E.................. II H 3
Herlitz, G. G.................. I In 16
Herlitz, C. W................. I In 47
Herlitz, N.................... I Ju 9, 16
Hermansson, R................ I H 18
Hernelius, J. A............... I In 17
Herner, E. Eva M............. I Fi 37
Herngård, Birgit K............ I E 20
Hernlund, G. A. V............ I Jo 3
Hernroth, U. N............... I K 16
Herrlin, G. O. J.............. I E 3
Hesselbom, K. E. (I)...... I Fö 11, K 21
Hesselgren, O. G. G........... IS 10
Hesser, S. C. E. T............ I Ju 2, 44
Hessler, J. T. H.............. IS 10
Heuman, G. H. M............. I Ju 1, 38
Heuman, G. E. (I)............ I K 2
Hcyman, E. A................ I Fi 30
Heyman, H................... I E 9
Hilding, B. B. I.............. I E 36
Hillbo, A. O.................. I Fi 19, 39
Hiort, H. A.................. I In 52
Hjalmarson, J. H. (II)........ I Fö 12
Hjelm, K. G. L............... I K 27
Hjern, B..................... I Ju 4, 26
Hjort, K. G. M............... I I< 19
Hjorth, R................ I Jo 12, 14, 17
Hjukström, G. W............. I In 20
Hjulström, F.................. I Jo 5
Hjärre, A..................... I In 29
von Hofsten, E............... IS 6
von Hofsten, N. G. E......... I Ju 36
von Hofsten, S. E. C.......... I In 41
Holgersson, S................. I H 2
Holmberg, C.................. I Ju 1, 14
Holmberg, G. A............... I Jo 21
Holmberg, P. H. A.......... I S 21, Fi 25
Holmberg, S.................. I H 4
Holmbäck, Å. E. V....... I U 2; II In 1
Holmgren, F. J. D............ I Fi 1
Holmgren, H. K. H. .. I Fi 10, H 8, 20; II U 1
Holmin, G.................... I In 24
Holmquist, B. G.............. I Ju 43
Holmqvist, E. B. (I) I Ju 26, Fö 4, 8, 10, Fi 11
Holmqvist, S. E............. IS 11, In 12
Holmstedt, G. F............ I S 18, Fi 37
Holmstrand, K. O............. I In 36
Holmström, F. P. F........... I H 20
Holmström, N. G. T........... I Ju 30
Holmvall, H. J. P............. I E 3
Holmvall, Karin M............ I E 20
Holst, C. G................... II U 2
Holsti, P. O.................. I Fi 3
Hoppe, E. C.................. I E 18
von Horn, K. R. L. R........ I Fi 1
von Horn, R. G. F. B......... I Fö 7, K 6
Hovgård, T. Å........... I S 14, Jo 1, 18
Howander, H. J. E............ II U 2
Hult, B...................... I Ju 1, 35
Hult, L. H. F. W............. I In 1
Hultan, I. H.................. I Fö 16
Hulteberg, H. M. B........... I E 15
Hulterström, A. N. O.......... I K 11
Hultquist, G. T. J:son......... IG 10
Humble, E. A. S........ I S 11, K 22, In 6
Husén, T..................... I Ju 40
Husmark, J. E............ IS 16, In 34
Huss, K. S................... II H 1
Huss, R. H. (I)............... I In 23, 29
Hydén, S. D............... I S 3, 16, 21
Håkansson, B. I............... I In 19
Håkansson, H................. I H 17
Håkansson, H. E. V....... I K 15, H 11, 24
Håkansson, J. H. V........... I Fi 2
Håstad, E. W. (II) I Ju 24, 43, K 2, Fi 17;
II In 1
Häckner, K. J. Y............. I Ju 11
Hägglund, J. M............... I K 21
Häggmark, C. L. A............ I In 27, 29
Häggquist, E. H............ I Fi 12, E 35
Hävermark, K. G. J:son....... I Fi 27
Högstedt, C.-F................ IU 2
Höijer, G..................... I Fö 7
Höjer, E. W.................. I Jo 17
Höjer, Gerda (II)............. I In 41
Hörjel, N. J.................. I E 2, 35
Hössjer, K. G. N.............. I E 9
Höök, A...................... I H 14
I.
Ingelmark, B. E.............. I E 8
Ingemansson, N. S. P......... I Fö 15
Inghe, P. G................... I In 30
Insulandcr, E. I......... I Fö 1, 13, Fi 36
26 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt.
Riksdagsberättelsen.
402
Riksdagsberättelsen 1957
Ingvar, L. O. A. H........... I E 23, 31
Isacson, E. B. J.............. I E 7
Isaksson, W.................. I U 5
I vmark, S. K. T.............. IG 8
J.
Jacobson, U. R. (II).... |
..... I |
Ju 21, F |
21 |
|
Jacobsson, A. T........ |
I G |
7 |
||
Jacobsson, E. E. (II)... |
I In 6 |
18 |
||
Jacobsson, G........... |
I Ju |
10 |
||
Jacobsson, M. F........ |
I In |
4 |
||
Jacobsson, S........... |
I C |
12 |
||
Jancke, G............. |
I K |
3 |
||
Jansson, B. F. (II)..... |
I Ju |
20 |
Jo 13 |
19 |
Jansson, B. I. (II)...... |
I Fi |
34 |
||
Jansson, C. G.......... |
I Ju |
24 |
||
Jansson, E............. |
I Jo |
22 |
||
Jansson, Elsa.......... |
I In |
30 |
||
Jansson, K. A......... |
I H |
19 |
||
Jansson,N. E.......... |
I Jo |
1 |
||
Janzon, Astrid H. M. . . |
I In |
41 |
||
Jarder, J. 0........... |
I K |
19 |
||
Jarning, G. H.......... |
I |
In 20, |
28 |
|
Jeppsson, J. T......... |
I In |
37 |
||
Jerdenius, K. E..... I |
Fö 11, |
Fi 36. |
i 6 |
|
Jerneman, T. G......... |
II U |
4 |
||
Jirstam, B. H. L........ |
I In |
7 |
||
Joelson, A.............. |
I In |
28 |
||
Joge, S. F.............. |
33 |
H 15, |
17 |
|
Johannesson, Ii. G. V. . . |
I K |
14 |
||
Johannesson, I. V....... |
____ I |
E |
28, In |
28 |
Johannesson, P. A....... |
I E |
12 |
||
Johanson, Anna-Stina . . . |
I E |
20 |
||
Johanson, R............ |
I K |
17 |
||
Johansson, A........... |
.. I Jo |
13, In |
27 |
|
Johansson, B. A........ |
II H |
2 |
||
Johansson, B. R. IS 14 |
H 25, |
G |
4: II K 1 |
|
Johansson, Elsa A. (II).. |
I S |
10 |
||
Johansson, E. R........ |
I H |
4 |
||
Johansson, F. L. H..... |
. . I Ju |
17, Jo 6, |
12 |
|
Johansson, J. H......... |
I |
K 27, |
30 |
|
Johansson, K. A. A..... |
I U |
5 |
||
Johansson, Karin E..... |
I In |
53 |
||
Johansson, K.-E......... |
I H |
25 |
||
Johansson, K. G........ |
I Fö |
17 |
||
Johansson, K. I......... |
I E |
20 |
||
Johansson, N. I. (II) .... |
I |
E 15, |
31 |
|
Johansson, O............ |
I Jo |
19 |
||
Johansson, O. F......... |
I In |
37 |
||
Johansson, R. A. I...... |
I Fi |
2 |
||
Johansson, R. B. (I) .... |
I |
In 30, |
34 |
|
Johnson, August........ |
I S |
2 |
||
Johnson, B. V.......... |
I E |
7 |
||
Johnsson, B. E. I U 3, |
Fö 16, |
S |
11, E |
8, |
In 9 |
C |
1, 5, |
11 |
|
Johnsson, ,J. H.......... |
I E |
30 |
||
Johnsson, N. O......... |
I Ju |
39 |
||
Johnsson, P. A. (II)..... |
I |
K 2, |
10 |
|
Jonason, S. Å. H....... |
II U |
1 |
||
Jonasson, Margit........ |
I In |
30 |
||
Jonasson, N. F.......... |
I Jo |
19 |
||
Jonson, S. B............ |
I E |
15 |
||
Jonsson, C. A. D........ |
I Jo |
4 |
||
Jonsson, E.............. |
I Jo |
22 |
||
Jonsson, E. O............ |
I E 42, G |
9 |
||
Jonsson, F. A............ |
I |
Jo 9, |
10 |
|
Jonsson, G............... |
I |
Ju 1, |
10 |
Jonsson, J. N. (I)......
Jonsson, K. I..........
Jonsson, L. J. (II).....
Jonzon, B. I. J........
Jonzon, S.-G. B........
Jorpes, J. E...........
Josephson, K. O.......
Josephson, W..........
Jungefors, S. L. S......
Jungen, E. B..........
Juréen, L. J. F........
Jägerskiöld, S. A. F. . ..
Järdler, S. A...........
Jönsson, J. L..........
Jönsson, N. O. (II) . . . .
...... I Jo 6, 13
...... I Fö 15
...... I E 40
...... I E 22
...... I Jo 6
...... I In 8
I E 12, H 27, C 10
...... I Ju 23
...... I Fi 31
...... I Fi 11
..... I Fi 25
...... I Fi 23
..... I Fi 11
..... I In 47
. I Fi 17; II H 2
K.
Kahlin, A. J......... |
|
Kahnberg, A. W. J. .. |
......... I E 23 |
Kaijser, F. J......... |
|
Kalderén, L. G....... |
|
Kalén, O. H........ |
|
Kangas, K. E........ |
|
Karén, H. V......... |
|
Karlbom, T. O....... |
|
Karleby, O.......... |
|
Karlén, G. H........ |
|
Karlson, T........... |
|
Karlsson, E. G. V. .. . |
|
Karlsson, Eva O. (II) |
........ I In 29, 30 |
Karlsson, G.......... |
|
Karlsson, K. G. (I) . . |
........ I E 14 |
Karsberg, Å. L....... |
|
Kastengren, G. K.-A. . |
|
Kellgren, N. E....... |
I S 3, 16, 21, H 17 |
Kellner, E. B...... |
|
Kemmer, T. G. O..... |
|
Kewenter, A.......... |
|
Kihlman, K. H....... |
|
Kinberg, O........... |
|
Kjellén, T. B......... |
|
Kjellin, B. T. M. . . . |
I Ju 4, 11, 14, In 17 |
Kjellson, K. B. N..... |
........ II U 3 |
Kjellström, S. Å...... |
|
Klackenberg, O. H. . . . |
........ IG 7 |
Klefbom, K. H. N. . . . |
........ I E 22 |
Kleman, C. F......... |
|
Kling, E. H.......... |
|
af Klintberg, L....... |
|
af Klintberg, R....... |
|
Knutsson, G. F....... |
|
Kock Lindberg, Karin . |
........ I Ju 42 |
Kollberg, G. N. (II) I |
K 15, Fi 15, H 26; |
II H 1 |
|
Kolm, C. R........... |
|
Kourtzman, E. IJ...... |
|
Krantz, A. A......... |
|
Kristensson, A. Y. S. . |
....... I Ju 29 |
Kristensson, G. F. N. (II)..... I U 1 |
|
Kritz, L.-B........... |
|
Kull, B...... I Fi 38, |
Jo 17, 20, 22, In 45 |
Kull, J. I.......... |
|
Kuoljok, P. E. M...... |
|
Kullberg, O. G........ |
|
Kuylenstierna, Brita ... |
....... I Fi 1 |
Kypengren, S......... |
|
Källström, P.-E....... |
Personregister
403
Källström, V.......... |
........ IS |
18 |
Lind, A............... |
....... I |
E |
1 |
Kärrlander, E. H. (II) |
....... I Fi |
6 |
Lind, G. A............ |
....... I |
K |
2 |
Köhler, N............ |
........ I H |
14 |
....... I |
E |
23 |
|
Köhler, N. G......... |
........ I Ju |
10 |
Lindahl, Annie......... |
....... I |
E |
i |
Köhlmark, B. R...... |
........ I Fö |
15 |
Lindahl, C.-G. \V....... |
....... I |
In |
48 |
Kördel, E. R......... |
I H 14, 17; II H 1 |
Lindahl, E. R.......... |
....... I K |
8, |
15 |
|
Körlof, A. H. V....... |
........ I K |
14 |
Lindahl, F............. |
....... I |
Ju |
16 |
Lindahl, K. F.......... |
....... I |
H |
2 |
|||
L. |
Lindahl, K. O. R...... |
....... I |
Fi |
37 |
||
Lagervall, A. G....... |
........ I In |
15 |
Lindberg, B. J......... |
....... I |
In |
1 |
Landquist, A. I)...... |
........ I Ju |
8 |
Lindberg, E. H........ |
....... I |
Jo |
13 |
Lang, S.............. |
........ I K |
17 |
Lindberg, H........... |
..... I Ju 1 |
s |
13 |
........ I Ju |
4 |
....... I |
H |
13 |
||
Lange, H............. |
........ I Fö |
7 |
Lindberg, K. R. L..... |
....... I |
c |
8 |
Lange, N. G. (I)...... |
........ I FI |
24 |
Lindberg, T............ |
....... I |
Ju |
1 |
Langéen, W........... |
........ I Jo |
19 |
Lindberger, L.......... |
....... I |
s |
21 |
........ I Ju |
26 |
Lindbergson, K. A..... |
I Fi 36, E 7, |
Jo |
19 |
|
I E |
9 |
....... I |
In |
1& |
||
Larsson, A. E......... |
........ I Ju |
20 |
Lindblad, S. J. H...... |
....... I |
E |
33 |
Larsson, B. M. (II) . . . |
........ I E |
28 |
Lindblom, A. A. F..... |
....... I |
E |
3 |
Larsson, E............ |
........ I Jo |
16 |
Lindeberg, E. F. L..... |
....... I |
Fi |
5 |
Larsson, E. V......... |
........ I Ju |
28 |
Lindeberg, Å. E. G..... |
....... I |
K |
16 |
Larsson, E. A......... |
..... I In 13, 23, |
35 |
Lindegren, K. N. A. . . . |
. I S 13, E |
20, |
30 |
........ I Ju |
20 |
....... I |
48 |
|||
Larsson, G. (II)....... |
........ IS |
20 |
Linden, K. G.......... |
. . I Fö 3, 6, |
Fi |
27 |
........ I E |
23 |
....... I |
H |
19 |
||
Larsson, G. B......... |
........ I Iv |
24 |
Lindencrona, A......... |
....... II |
u |
i |
Larsson, G. K. V. (II). |
...... I Fö 12, E |
40 |
Lindencrona, G. I Ju |
24, S 11, H |
13, |
27 |
........ I In |
17 |
....... I |
H |
13 |
||
Larsson, H. (II)...... |
...... I Ju 21, K |
21 |
Linder, G.............. |
....... I |
Fi |
39 |
Larsson, N. H. C...... |
...... I Fö 13, E |
35 |
Linderstam, B......... |
..... I U 4, |
H |
13 |
Larsson, N. H. Th. (I) |
...... I In 21, C |
6 |
Lindgren, A. S. Y...... |
... I Fö 6, |
Fi |
27 |
........ I Ju |
19 |
....... I |
12 |
|||
Larsson, S. (I)....... |
I Fö 12, E 28, Jo |
18 |
Lindgren-Fridell, Marita |
G:dtr. . I |
E |
i |
Larsson, S............ |
. . . I S 11, K 14, In 6 |
Lindh, G. B. T....... |
I Ju 15, Fi 8, |
9, |
32 |
|
Larsson, Sten......... |
........ in |
4 |
Lindh, G. E........... |
....... I |
Fö |
5 |
Larsson, S. E......... |
........ I Ju |
35 |
Lindh, T. B. E........ |
....... 1 |
K |
17 |
Larsson, T............ |
........ I E |
7 |
Lindhagen, N.......... |
....... I |
E |
1 |
Larsson, T. S......... |
........ II U |
3 |
Lindholm, G........... |
....... I |
Fi |
13 |
Larsson, Ulla......... |
........ I Ju |
40 |
Lindholm, G. A........ |
....... I |
Jo |
3 |
Larsson, Y. G. R..... |
. . I S 2, K 12, In |
22 |
Lindholm, L. E. A..... |
....... I |
Fi |
33 |
Lassen, B............. |
........ I Ju 1, |
12 |
Lindholm, P. S. (II)____ |
....... I Fö 4 |
8 |
|
Laurell, G............ |
........ I Jo |
7 |
Lindman, A. G......... |
....... I |
Ju |
26 |
Laurin, J............. |
........ I Ju |
12 |
Lindman, E............ |
....... I |
In |
39 |
Lawski, S. J. I\. W. .. |
........ II U |
2 |
Lindmark, A. L. G. . . . |
..... I S 22, |
In 34 |
|
Leche, E............. |
........ I I< |
16 |
Lindquist, E. H........ |
....... I |
In |
7 |
Leche, H. J.......... |
........ I Jo |
3 |
Lindqvist, R. H........ |
....... I |
K |
14 |
Ledin, A. G.......... |
........ I Jo |
1 |
Lindqvist, It. L. A..... |
____ I Fi 11, |
In |
26 |
Leffler, J. O.......... |
....... I Fi 2, II |
17 |
Lindroth, K. .1. Hj..... |
... I K 16, |
In |
50 |
Leijon, C............ |
____ I H 13; II U 4 |
Lindskog, B. V.... I |
7i 2, 8, 9, 32, |
H |
18 |
|
Leissner, T. Å........ |
........ II U |
4 |
Lindskog, C. P. F...... |
..... I Jo |
9, |
16 |
Lenine, C.-G.......... |
........ I H |
17 |
Lindstedt, A........... |
....... 1 |
II |
20 |
Lemne, M. H......... |
........ I Fi 8, |
26 |
Lindstedt, A. V........ |
....... I |
Fö |
11 |
Letzén, S.-R.......... |
........ I In |
46 |
Lindstrand, O. I-''....... |
....... I |
E |
12 |
Leuf, N. B........... |
........ I II |
17 |
Lindström, C. S........ |
....... I |
Jo |
11 |
Levander, Ruth M. . . . |
........ I E |
23 |
Lindström, G......... |
....... I |
s |
10 |
Levin, H. S. (II)..... |
... I Ju 20, Jo 9, |
19 |
Lindström, U......... |
....... I E |
23, |
28 |
Levinson, K. S........ |
........ II II |
3 |
Lindström, K. J. O. . . . |
....... I |
K |
8 |
Levinson, Margit R. ... |
........ I Fi |
1 |
Lindström, S. A....... |
....... I |
K |
20 |
Lewell, S. G.......... |
........ 1 In |
28 |
Lindvall, E........... |
....... 1 |
In |
48 |
Lewin, S............. |
........ III |
18 |
Lindvall, H........... |
....... I |
It |
21 |
Lidbcck, P. 1......... |
........ I Ju |
28 |
Lindvall, K. E........ |
....... I |
Fi |
27 |
Lidholm, A........... |
........ I E |
9 |
Lindvall, Y........... |
....... I |
Fi |
19 |
Lidström, E. .1. A..... |
........ I Fö |
7 |
Linell, S.............. |
....... 1 |
In |
3 |
Lien, M.............. |
........ I f: |
12 |
Lingman, J........... |
....... 1 |
In |
13 |
Liljeblad, A. G........ |
........ IS |
11 |
Lingren, G. W........ |
....... 1 |
In |
3 |
Liljedahl, Edith (II) .. |
........ 1 In |
30 |
I.innman, M. O. .1..... |
....... 1 |
E |
12 |
Lilliehöök, R. .1. G. . .. |
........ 1 K |
25 |
Lithner, K. O......... |
....... 1 |
In |
50 |
404
Riksdagsberättelsen 1957
Ljungberg, E. G........ |
....... I Fi 34 |
Ljungdahl, K.-G......... |
, I K 25, H 5, C 1 |
Ljungen, E. B.......... |
....... I Fi 11 |
Ljungqvist, S. N.-E..... |
....... I Fö 17 |
Lodenius, V. G. (I)...... |
. I Ju 26, 43, E 19 |
Lodmark, G. L.......... |
....... I Jo 19 |
Loheman, A............ |
...... I In 20, 28 |
Lord, S.-H.............. |
...... I H 12 |
Lund, G................ |
....... I In 27 |
Lund, R. F............. |
...... I E 7 |
Lund, R. N............. |
...... I Jo 2 |
Lundberg, A. S......... |
....... I Fi 2 |
Lundberg, B. E......... |
...... I In 31 |
Lundberg, B. I......... |
I K 4, H 6, In 43 |
Lundberg, E. A......... |
____ I S 3, In 30 |
Lundberg, E. S......... |
...... I H 13 |
Lundberg, H. F. N...... |
. . I Fi 2; II H 2 |
Lundberg, J. 1. (II)..... |
I S 12, I< 2 |
Lundberg, K. A. O...... |
...... I In 21 |
Lundberg, P. J. T....... |
....... I E 28 |
Lundblad, B. O......... |
. . I Jo 9, H 17 |
Lundborg, R. W........ |
...... I K 29 |
Lundevall, F. A. I...... |
. . I Ju 25, Fi 21 |
Lundeqvist, G........... |
...... I Fö 5 |
Lundgren, Ann-Margret .. |
....... i In 30 |
Lundgren, J. B......... |
...... I Jo 19 |
Lundgren, K. Å......... |
....... I Fi 38 |
Lundgren, P. G......... |
....... I E 26 |
Lundgren, Valborg...... |
...... I In 50 |
Lundgren, Å. V......... |
...... I Fi 3 |
Lundh, H. T............ |
...... I E 3 |
Lundh, J. L............ |
____ I Ju 29, K 2 |
Lundkvist, K. R........ |
...... I H 21 |
Lundmark, N. A. J..... |
. . I II 20; II H 1 |
Lundquist, G. A. R..... |
... I S 22, In 15 |
Lundquist, J. H. A..... |
...... IS 22 |
Lundquist, O. R........ |
...... I E 12, 30 |
Lundqvist, M........... |
...... I Ju 1 |
Lundqvist, N. 1......... |
...... I H 17 |
Lundström, B. (II)...... |
...... I In 20 |
Lundvall, B. G. G....... |
...... I K 6 |
Lundvik, C. U. V....... |
... I Ju 17, H 20 |
Lutteman, S. E......... |
...... I Ju 12 |
Lyberg, F.............. |
... I Fö 13, H 21 |
Lycke, H.............. |
I U 4, H 17, 27 |
Liining, N. G. A........ |
...... I In 46, 50 |
Löfberg, A. F. B........ |
...... I E 7 |
Löfberg, K. A.......... |
... I E 15, H 25 |
Löfgren, K. H. F....... |
...... I In 26 |
Löfgren, N. S. J. (II) . . . |
...... I K 25 |
Löfgren, T. E........... |
...... I In 20 |
Löfqvist, I.............. |
I Ju 28, Fi 20, 36 |
Löfroth, J. G. (II)...... |
. . . I Ju 20, Jo 19 |
Löfstedt, G............. |
...... I Ju 30 |
Löhr, B. A. II.......... |
...... I C 8 |
Lönnberg, J. \V. G...... |
... I Ju 23, S 22 |
Lönnerblad, T. H....... |
...... I E 11, 14 |
Lönngren, D. R......... |
...... I H 17 |
Lövgren, N............. |
...... I H 14 |
Löwbeer, H............. |
...... I E 5 |
Löwbeer, N. T.......... |
...... I E 14 |
M. |
|
MacDowall, S. G. H..... |
...... I E 42 |
Magnander, E. E. A..... |
. I Ju 28, 29, 32, 37 |
Magnusson, A. T. (II) . . . |
...... I In 20 |
Magnusson, G. T........ |
...... I C 9 |
Magnusson, R. A. H..... |
. .. I E 17, Jo 16 |
Magnusson, R. E.............. I Ju 20
Malmberg, H.................. I Ju 21
Malmberg, O. H............... I K 20
af Malmborg, N. M............ I In 44
Malmén, M. E................ II H 1
Malmeström, E. A. C.......... I E 2
Malméus, B. E................ I Ju 15
Malmfors, N. A. E. I K 6, 21, H 16; II H 1
Malmgren, B. R......... I E 21, In 14, 25
Malmgren, E. F. E............ I Jo 6
Malmkvist, E. V.............. I K 10
Malmquist, S. G............... I Ju 40
Malmström, C. G........... I Ju 6, K 25
Malmström, K. E............. I Jo 15
Mangård, N................... I Fi 3
Mannerskantz, A. F. (I)....... I Ju 39
Marcus, S..................... I Ju 13
Marnell, K. G................. I Ju 1, 23
Masreliez, L. L. F........ I Fi 25; II H 1
Mattson, A. G................. I In 21
Mattsson-Kuljok, P. E......... I Jo 21
Mattsson, T................... I Jo 10
Matz, K. S................... I H 4, 14
Maunsbach, A. B.............. I E 14
Mehr, Hj. L............... I S 13, In 22
Meidner, R. A. . . . I K 15, Fi 15, 26, 37, Jo 8
Meijer, S....................... I Fi 3
Melcher, E. O................. I Fi 2
Melén, O. F. R............... I Ju 35
Melin, G. L................... I H 23
Mellander, C. W............... II U 2
Mellander, M. O. S............ I H 12
Mellqvist, S. A. (II)........... I Ju 35
Michanek, E.................. IS 15
Michélsen, G. V. G............ IS 5
Mikaelsson, H................. I E 14
Moberg, S. T............... I Fi 37, E 29
Moberg, K. E. R.............. I Jo 10
Molander, M. E............... I In 15
Molén, H..................... I Ju 16, 33
Molin, J. E................... I K 21
Mollstedt, S. R. B............. I Ju 17
Montelius, J.-Chr. O. A........ I C 1
Montell, J. E. O........ I In 20, 25; II In 1
Moore, G. A.................. I H 13
Morén, A. E.................. I S 9, 21
Morén, O. A.................. I E 17
Morling, B. J. A.............. I Fö 7
Mossberg, E................. I S 15, K 16
Murray, C. A................. I Jo 3
Murray, G. R. O.............. I E 6
Myhrman, S. O............... I Fö 7
Muller, H. I.................. I In 15, 48
Månsson, N. C................ I Jo 16
Månsson, P. S................ I Fi 36
Mårdh, G. A.................. I In 15
Möller, N. K. S............... I Fö 15
Möller, Y. A. (I).............. I Fi 37
N.
Natt och Dag, Å.............. I S 9, 23
Nelander, O. M. V............ I C 5
Nerell, Å. N. J............... I I< 12
Netzén, K. G. (II). . . I S 4, Jo 5, 7, In 1
Nevrell, B. A............ I Fi 22, 23, E 26
Neymark, Marit............... IIK 1
Neymark, N. G. E............ I E 16
Personregister
405
Nial, H....................... I Ju 18
Nihlfors, F. U. (II)........... IS 5
Nilsson, B. N. A.............. I K 7
Nilsson, C. B................. I E 28
Nilsson, C. O. (II)..........I S 10, K 2, 11
Nilsson, E.................... I K 19
Nilsson, E. F. (II)............ I Fi 15, 30
Nilsson, E. H. (I)............. I In 33
Nilsson, E. S................. I E 23
Nilsson, F.................... I In 33
Nilsson, F. W................. I Jo 18
Nilsson, G.................... I Jo 14
Nilsson, G. G................. I H 14
Nilsson, J. O. (II)............ IK 2
Nilsson, J. V. E.............. I E 12
Nilsson, K. V. T.............. I K 29
Nilsson, N. A................. I Ju 17
Nilsson, N. R............... I Jo 18, H 12
Nilsson, O. F................. I Jo 6
Nilsson, S. H................. I Ju 17
Nilsson, Å.................... II H 2
Nilstein, A. FI................ I Fi 15
Nilzon, K. I. (I).............. I Fi 15
Nissen, L. S. Veronika........ IS 24
Norberg, A. O................ I Fö 7, 12
Norberg, E. A............... I In 44, C 7
Nord, C. H................ I Fö 14, E 16
Nordberg, A. E............... I Ju 26
Nordenskiöld, E. O. E. . I Ju 16, 30, S 15, 21
Nordenson, J................. I Fi 2
Nordfelt, Hj. K. A............ I Ju 20
Nordfjell, E................... I Jo 19
Nordhult, A.................. I E 12
Nordinge, K. L. P............ I In 26
Nordkvist, E.................. I C 6
Nordlander, M. I. C.-H...... I Fi 36, Jo 14
Nordlund, Elsa-Brita.......... I Ju 1
Nordlund, S. F................ I In 47
Nordmark, S.................. I Ju 16
Nordqvist, B. R. B........ I H 19; II H 2
Nordqvist, H. V. H...... I Ju 22, In 8, 32
Nordqvist, S. F. V............ I Fi 2
Nordström, C. G.............. I Ju 36
Nordström, H. F.............. I E 9
Nordström, J. H. M......... I E 13, 14, 27
Nordwall, K. E................ I E 9
Norgren, C. A................ I Fi 13
Noring, C.-A.................. I In 33
Norlén, E. A.................. I E 1, 28
Norlin, K. O.................. I Fi 8, 9
Norrman, E. E................ IS 14
Norrman, T................... I E 9
Nyberg, J. O................. I Ju 1
Nyblom, K. B................ 1 Ju 35
Nydahl, F.................... I In 3
Nygren, H. 0................. 1 Fö 3
Nyländer, H. S. E............ I E 10
Nylén, T..................... I K 13
Nyman, A. E. \V............. I Fö 17
Nyman, E. O................. I Ju 22
Nyman, N. I................. IS 13
Nyquist, F.................... IG’ 8
Nyquist, G. W. O............. I E 11, 14
Nyström, E. G................ I Fi 1
Nyström, F. C. F............. I Fö 17
Nyström, H. R. B............ I Fi 2
Nyström, P. I................ IS 22
Näsgård, B. (I) I Fö 12, S 15, K 22, In 43
Näsholm, B................... I C 10
Näslund, H. M. E..... I Fi 5, Jo 12, 20
Näslund, P. J................. I Jo 4, 8
Näsström, E. E. (I)........... I E 10, 30
O.
Odelberg, A. A................ I E 26
Odhner, C.-E. T............... I Jo 9
Odin, M. O................. I E 26, In 36
von Oelrich, G.-E. Hj........ I H 17; II H 1
Ogner, S. V................. I Fö 17, C 9
Ohlin, B. G. (II).............. I Fö 12
Ohlin, P. H................... I Fi 2
Ohlon, S. J. E. (I) .......... I H 11, 24
Ohlson, I..................... I K 8
Ohlsson, A.................... I In 50
Ohlsson, I.................... IS 15
Ohlsson, L. G............... I Ju 1, In 38
Ohlsson, P. T. I.............. I Fi 25, 37
Olauson, J. E................. I In 37
Oldmark, I................... I E 14
Oldermark, B. N.............. I E 23
Olhammar, G. F. N....... I Jo 12, H 2, 5
Olofsson, G. E................ I In 4
Olsén, E. G. B........ I H 23, 29; II U 2
Olson, Hj..................... IS 1
Olsson, A..................... I E 18
Olsson, A. E.................. I Fi 29
Olsson, E,.................... I Fi 19
Olsson, Eugen................ I Fi 36
Olsson, H..................... I In 27
Olsson, I..................... IS 1
Olsson, K. G.................. I Ju 38
Olsson, K. J.................. I Fi 17
Olsson, O. W................. I Jo 16
Olsson, R. C................... I Fi 30
Olsson, S. O. B.............. I S 8, Fi 26
Onsjö, J. (II)......... I Ju 29, S 4, In 20
Oredsson, H. E......... I Fi 17, C 11
Oredsson, S. M................ I E 26
Orring, J. A.................. I H 27
Osvald, O. I<................. I E 14
von Otter, G. F............... II U 4
von Otter, S. F. I Fö 3, S 9, 18, Fi 14, 27, 29
P.
Palme, R..............
Palmer, N. E..........
Palmstierna, T. C. O. K
Paulsson, Å. B.........
Pehrson, C. G..........
Pehrson, G. T..........
Pelow, M. E...........
Pernelid, V. Å. E......
Persson, A. E..........
Persson, E. Y..........
Persson, F. K..........
Persson, F. L..........
Persson, H.............
Persson, J. L..........
Persson, 1<. G..........
Persson, N. F..........
Persson, R. O. E.......
Persson, R. V. (I)......
Persson, S.............
I S 10
1 E 4, 6
I E 25, In 34
I Fö 11, 12, 14
I In 14, 16, 18
I Ju 19
I S 24
I Fö 6
I In 38
I H 2
I K 20
I Ju 26
I Jo 19
I K 27
I In 50
. .. II U 1, 2
. . . I Ju 5, 35
. I K 15, Jo 6
IS 1
406
Riksdagsberättelsen 1957
Persson, S. B.............. i Fö 10, 13
Persson, S. G. F. (II)...... I Ju 17, Jo 8
Persson Blind, A.............. I Jo 15
Peterson, A................... I In 33
Peterson, A. R................ I jo 1
Petersson, K. Z............... I In 17
Petersson, S. G. V............ I Jo 5, 18
Petersson, T. R............... I E 7
Petrén, B. A. S......... I U 3; II In 1
Petrén, B. E. F............... I H 5
Petrén, B. E. G............... I Ju 9
Petterson, S. H............... I Ju 30
Pettersson, A. P. (II).......... I K 14
Pettersson, E. G. A........... I Ju 23, 39
Pettersson, G................. I In 33
Pettersson, G. A.............. I K 3
Pettersson, J. W. (II)....... I Fi 19, In 6
Petterson, K. G. (II)....... I E 28, In 50
Pettersson, L................. IS 3
Philipson, C. O.............. I Fi 27, Jo 8
Philipson, T. B............... I E 28
Poncette, N. N................ I H 9
Poppius, H. D................ I E 33
von Porat, S.................. I Fi 8, 32
Prawitz, G. H................ I Ju 20
Preisler, G.................... I In 1
Pålsson, P. O. (I) I Ju 39, U 1, K 15, Jo 6, 12
Q.
Qvarnström, W............... I U 3
Qvistgaard, J. H.......... I H 5, 20; II H 1
R.
Rahm, A. H. B............... I In 16
Ranmark, Dagmar (I)......... IS 20
Rappe, N. J................. I Ju 29, 41
Regnéll, C. G. (II)............ I Fi 36
Regner, N. I.................. I Fi 16
Reiland, L. A. G.............. I H 18
Reinius, E.................... I In 30
Rengby, S. F. N.............. I Ju 38
Renlund, R. G.......... I Fö 2, K 30, C 1
Renström, K.-E............... IC 6
Resare, A. C. R............... I Fö 11
Resare, B. C. M............... I Fi 38
Reuterskiöld, B. H. C......... II H 1
Reuterskiöld, H. F............ I H 13
Reuterswärd, B. E............ I E 15, 40
Rexed, B. A...... I E 26, 36, In 18, 34, 54
Richardson, K.-U.............. IH 19
Richert, A. G................. I In 36
Rickard, A. B. O............ I Fi 27, H 7
Rietz, A. M................... I K 17
Ringbom, I. H. W............ I K 8
Ringenson, E. V.............. I Ju 26
Ringström K. G.............. I Fi 7, C 5
Rinman, O. A. F.............. I Ju 39
Rising, G..................... I H 14
Rodhe, S. O.................. I Jo 22
Roempke, S. O................ I In 18
Rogberg, N. O. L............. II H 3
Romanus, S. E................ I Ju 36
Romberg, N. W. A............ I C 5
Romson, R................... I K 14
Ronge, H. E.................. I Fö 15
Roos, K. G, B................ I In 1, 3
von Rosen, E. O.............. II U 2
Rosén, Göta M................ IS 13
Rosén, N. G. K. G............ I E 32
Rosenberg, K. G.............. I Fi 33
Rosenblad, U. S............ I Fö 10, 14, 17
Rosengren, O. A.............. I In 53
Rosenlund, T. A.............. I K 7
Rosenqvist, K. Å. T.......... I Jo 16
Rossipal, E. K. F............. [ e 12
Rubbestad, A. L. (II)......... I Fi 36
Rudbeck, O. J. C:son......... I Fi 4
Rudenstam, G. N.............. I S 10, 15
Rudewall, F.................. I Fi 31
Rudhe, R. S.................. I In 45
Rudqvist, O.................. I Fö 12
Rudstedt, K. G............... I Ju 23, 39
Rune, I. F................... I S 10
Ruong, J. E.................. I E 22
Rusck, J. A........ I K 29, Fi 8; II K 1
Rutqvist, S. A................ I In 20
Rydback, A. V. L....... I In 13, 18, C 3
Rydbeck, O. E. H............ 1 E 9
Rydgren, G. E. W............ 1 H 21
Ryhre, L. G. \V............... I In 46
Rylander, C. G................ I Ju 23, 41
Ryman, Ingrid G. E........... IS 17
Ryman, S.-H. G.............. I In 47
Rynell, S. H. G............... [ u 6
Råby, K. G............ I E 8, In 9, 13, 23
Rönnmark, L. C. A........... I In 39
Rörs, A. J. 1................. 1 i„ 3
S.
Sachs, H..................... I Jo 21
Sagnert, S. E................. I Fi 13
Sahlin, B. I................... in 17
Sahlin, G. J................ I Fi 2, H 15
Sahlin, O. E.................. I ]( s
Sahlin, S. E. G............. I U 5, Fi 2
Samuelson, K. G.............. I c 5
Samuelson, S. J. E............ I K 12
Samuelsson, G. Y. . . IS 25, Fi 32, H 6, In 27
Sandberg, G. P............... I Fi 3
Sandberg, H. A. S............ I C 5
Sandberg, K. H. N............ IS 5
Sander, T. A. O............. I Ju 20, Jo 6
Sandin, S. E.................. I K 3
Sandler, B. G................. I Ju 24
Sandler, R. J. (I)..... I Ju 24, U 6, H 24
Sandmark, B. A............... I Fö 9
Sandström, A. E. F........... II U 1, 2
Sandström, B. F.............. I H 17
Sandström, C. O.............. I Fi 21
Sandström, I. N............... I In 28
Sandström, K. E. O........... I Ju 26
Sandström, K. H............... I K 10, 12
Sandström, Ragnhild M. A. (II) I S 3, In 1
Sandström, S.-E............... IH 14
Santesson, B. H. C. J..... I Fö 6, Fi 27
Santesson, P. V............... II U 3
Schaffer, T................... I h 6
Schill, O. G................... I K 16
Schirén, G. U............... I K 27, Jo 7
Schlyter, K................... I Ju 1, 14
Schmidt, C. S:son (II)......... I Fi 17
Schreil, P. J. E............... I Fö 5
von Schwerin, W. C. P. B..... II H 1
Personregister
407
Schärman, S. O.
Seger, E. W.
Segerstedt, T. ..,
Segnestam C.-O.
.......... I C 6
.......... I H 20
.......... I E 29
.......... I In 30
Sehlstedt, O. A. (II) ... I Ju 24, Fö 9, H 21
Seipel, C. G. M............... I E 27
Sellergren, E. F............... I In 20
Serenander, F. E. B........... I Ju 14
von Seth, T. G. A. (II) ... I Ju 17, Jo 6, 7
Settergren, G. C. A. I Fi 2, H 17, 18; II H 1
Severin, E. (II)..........
Severin, E. A............
Severin, E. J. (II) I Jo 12,
Severin, F. F............
Severinson, G............
Sidenbladh, G............
Sidenbladh, K. J. E.....
Sievert, R. M............
Silfverberg, K. .1. A.....
Silfverskiöld, B. P.......
Silfverstolpe, H. H. M. W
Siljeström, G............
Silfverstolpe, K. O. L. . .
Simonsson, N. V........
Sjunnesson, N. S........
Sjöberg, E. A...........
Sjöberg, G. O...........
Sjöberg, O. T. E. V.....
Sjöblom, C. G...........
Sjödahl, H. L. E. (I)..
Sjögren, C. E...........
Sjögren, K. G. T........
Sjögren, N. T...........
Sjölin, B. J. O. (II).....
Sjölin, Gunnel..........
Sjölund, E. O...........
Sjöman, E..............
Sjöstrand, Helga (II) ....
Sjöstrand, O. T.........
Sjöström-Bengtsson, Anna M. (I)
Skarstedt, B............
Skiöld, E. R............
Skiöld, L. O. R.........
Skogh, S. A.............. I Fö 14; II U 4
Skoglund, B. E. F............ I Fö 11
Skoglund, C. G................ I Fö 12
Skoglund, G. T. (II)........... I Jo 10
Skoglund, J. M. (II)... I Fö 12, K 21, H 24
Skogsberg, P. G............ I S 3, 7, 21
Skoog, T. O.................. I In 23
Sköld, I....................... I Ju 24
Sköld, P. E. (II)...... I Ju 17, Jo 18, H 11
Sköld, P. I................... I Jo 17
Sköldin, P. A. (II)............ I Jo 4
Sköllerstedt, K. E. R.......... I In 20
Smedberg, A.................. I Jo 19
Smedler, J.-E. G.............. I Fö 11
Smith, A..................... I Jo 19
Sncllman, U. H..... I Fö 7, K 14, E 10, 39
Snygg, J. G. E. (I)........... I In 15
Sohlman, S. R................ I FI 15
Sommar, C. O............ I Fi 17, H 10
Sondén, E. Ingeborg.......... I E 23
Soop, E. E................... I E 26
Sparre, L. A. S............... I K. 22
Spendrup, K. A............. I S 8, Fi 26
Spctz, G. (I).................. I Fi 2, 11
Spångberg, O................. IS 10
I |
S |
20 |
|
I |
S |
16 |
|
H |
2; II |
H 1 |
2 |
I |
In |
17 |
|
II |
H |
2 |
|
I |
S |
2 |
|
I |
K 13, |
In |
43 |
I |
In |
4 |
|
I |
Fö |
7 |
|
I |
In |
1 |
|
I H 3 |
8, |
20 |
|
I |
Ju |
1 |
|
I |
In |
27 |
|
I |
Fö |
16 |
|
I In |
15, |
48 |
|
I K |
8, |
15 |
|
I |
In |
21 |
|
I |
C |
10 |
|
I |
In |
21 |
|
30, E |
23, |
31 |
|
II |
H |
1 |
|
I |
E |
26 |
|
I |
In |
14 |
|
I |
K |
2 |
|
I |
H |
21 |
|
I |
Jo |
22 |
|
I |
H |
14 |
|
I S |
13, |
17 |
|
I |
E |
37 |
|
(I) |
I |
S |
13 |
I |
S |
20 |
|
I |
Fi |
15 |
|
I |
Fö 15 |
, Fi |
32 |
Staaf, G. H................... I H 13
Staxäng, E. V. (II)........... I Jo 12
Steenberg, K. J. E............ I Fi 1
Stemme, N. G. E............. I Fi 27
Stenberg, N. G. (II)......... IS 15, Fi 17
Stenberg, O. A. E............. I H 5
Steneborn, H. A.............. I Fi 28
Stenholm, I. Britta........... I E 16
Stenman, P. A................ I Fö 2, 6
Stenquist, E. G............... I E 31
Stensgård, A. A. H............ I Fi 26
Sterner, H. E. F.............. I Fi 6
Sterner, R. M. E............ I S 1, In 30
Sterner, R. Y. M.............. I In 51
Sternås, B. L................. I E 23, 28
Stiernstedt, L. J. T........... I Fö 14
Stiernstedt, S. W. O. ... I K 5, 26; II H 1
Stoltz, A. W.................. I K 11
Strahl, I.................... I Ju 1, 15, 16
Stränge, B. M. G.............. II In 1
Strand, A. W. (I)........... I U 5, K 19
Strandlund, J. F.............. I E 26
Strandman, O. S. T........... I E 1
Streyffert, K. T............... I Jo 20
Stridsberg, H. A.............. I H 13
Stroh, O...................... I Fö 12
Ströberg, S. G................ I In 35, 36
Ström, E. T. H............... IG 11
Ström, V..................... I K 15
Strömberg, A. E.............. I H 27
Strömberg, S. J. M............ I Fi 18, 21
Strömbom, S. G. M........... I E 1
Strömdahl, I. F............. I II 4, In 20
Ståhl, M. D. E. (II)........... I Fö 12
Ståhlberg, E. Å............... IG 11
Ståhlbcrg, H.................. I Jo 2
Ståhle, C. I................... I Ju 42
Sundahl, P. E................ I E 10
Sundberg, C.-G................ I In 4
Sundberg, E. D............... I In 22
Sundberg, J. V................ I H 3
Sundberg, P. B............... I Fi 13
Sundberg, U. H............... I H 2
Sundelin, G. V. (I) I Fö 10, 16, E 23, C 1, 11
Sundén, O. R.............. I Fi 25, H 17
Sundfeldt, B............... I H 2; II H 1
Svahnström, J. G............. I Ju 4
Svantesson, K. G. H.......... I C 9
Svartz-Malmberg, Nanna....... I In 14
Svedberg, E................... I Ju 44
Svedberg, N. O............ I K 28, H 29
Svedberg, T................... I U 6
Svengren, G.-O................ I K 27
Svennegård, C. J.............. I Ju 28
Svennilson, S. I.......... I Fi 25, 37, E 29
Svennås, K. S. A............. I E 28
Svenonius, P. H............... I E 29
Svenson, S. G................. IS 8
Svenson, Å.................... II U 2
Svensson, F. W............... I E 28
Svensson, J. S................ I K 8, 10
Svensson, J. U. (II) I U 4, H 13; II U 4
Svensson, I<. O. B............. I E 23, 28
Svensson, N. A............... I Fi 2
Svensson, N. J. B............. I Fi 8
Svensson, O................... I Jo 7
Svensson, P. G. A. (II)........ I In 30
Svensson, S. E..............I Fö 17, Jo 11
408
Riksdagsberättelsen 1957
Svensson, S. P. (II) .
Svensson, S. V......
Svensson, W. (II) .. .
Svärd, H. E........
Svärd, N. G. (I)____
Swanstein, S. N. S. .
Swedberg, B. B. H. .
Swedberg, G. R. (II)
Swedenborg, J. E. . .
Swedlund, G. R.....
Swensson, N. H.....
von Sydow7, G......
von Sydow, K. E. G.
Sylvan, N..........
Synnelius, R........
Säfström, S. O......
Säkk, K............
Särnmark, P. O. W. .
Söderberg, G........
Söderberg, K........
Söderberg, Å.........
Söderbom, Å. H:son .
Södergren, H. E......
Söderlund, S. Y. ...
Söderman, F.........
Södermark, S. T.....
Söderqvist, C. G. F...
Söderström, O. A. V.
Sörman, R...........
Sörndal, B. J. O.....
---- I K 22, E 33, C 6
---- I Fi 20, 28, In 31
........ I K 4, Jo 13
...... I In 7; II H 2
.......... I Fö 12
........ I S 14, Jo 1
.......... I Fö 1
.......... I In 33
.......... I E 10
.......... I E 34
.......... I In 7
I Ju 15, I< 25, Fi 9, 32
..... I Ju 38, In 46
.......... I E 23, 28
.......... I E 9
.......... I Fö 2
.......... I Jo 13
.......... IS 4
.......... I Fö 10
.......... II H 2
Ig g
........ I Fö 9, In 26
.......... I Fi 2
I S 27, K 5, 26, H 25, 29
.......... I C 6
.......... II U 2
..... I E 15, 38, Jo 14
I Fi 8, Jo 8, H 28
.......... I H 27
.......... I E 23
T.
Tammelin, P. A. V. I Ju 23, 39, S 24, Fi 27,
36
Tegling, H. A. R.............. IS 10
Tell, V....................... 1 In 33
Tengroth, K.-E.............. I In 7, C 5
Tengwall, J. O................ I In 11
Tersman, R. F. B............. I Fi 17
Terstad, I. G. A.............. I In 20
Thapper, G. F. (II).......... I Fö 12, In 14
Thedin, N.................... I Fi 15
Theorell, A. H. T......... I H 28, In 8, 11
Thideby, A. H. S............. I Fi 2
Thilert, C. R.................. I Fi 7, 25
Thomasson, T. E.............. I H 2
Thomé, K. E. G.............. I In 29
Thomson, A. N......... I E 19, 33, In 22
Thorburn, R.................. I H 14
Thore, S. A................... I E 23
Thorell, K. L................. I E 17
Thorén, C. S.................. IS 17
Thorén, I. K. A............... I E 23, 28
Thornstedt, H. G.............. I Ju 34
Thorsén, Å................... I Fö 5
Thorson, T. A. R............. I Fi 27
Thorsson, Inga (II) I Ju 44, S 17, Fi 26, In
30; II H 2
Throne-Holst, H............... I K 29
Thulin, C. I.................. I K 19
Thulin, E. E:son.............. I Fi 15
Thulin, G. Å. L....... I In 46, 50; II In 1
Thun, F. V................... I In 6
Thunborg, T. F. I Fö 9, Jo 3, 21, In 24, 34
Thunholm, L.-E............... I Fi 26
Thunmark, S. G............... I Jo 7
Thurén, G.................. I Ju 1, 14, 23
I |
S |
14 |
I |
Ju |
8 |
I |
S |
12 |
I |
H |
17 |
I |
S |
4 |
I |
E |
17 |
I |
H |
2 |
I |
K |
14 |
I |
E |
23 |
I |
Fi |
2 |
Thuresson, E. O...............
Thyresson, G..................
Thörnberg, E. B..............
Tidal, L. Å...................
Tillhagen, C.-H................
Tingström, A. L...............
Tirén, L......................
Tobé, E. I....................
Tolgfors, S. B.................
Tolstoy, N....................
Topelius, G. Z....... I E 27, H 21, In 36
Torbrink, Tekla J. L. (II) ... I E 20, In 29
Torell, A. S................... IK 16
Torsslow, S. O................ I H 21
Torstensson, T. A. G.......... I Jo 5
Tottie, A. V. R............... I Jo 20
Tottie, M..................... I In 47
Treschow, J. A................ I Fö 15
af Trolle, U................... I K 24
Trolle-Bonde, C............... I Ju 17
Tufvasson, K. E.............. I U 4
Tunhammar, E. W........ I Fi 17; II H 1
Tuninger, C. G.
Tynelius, E. G. A.
I S
I In
22
18
Tånneryd, S. A. S............. I K 19, 22
Täckholm, Jenny............. I In 30
Törnquist, H. E............... I
30
13
U.
Ubbe, S...................... I Fi 27
Uggla, C. A................... I Ju 10
Uhlin, K. E.................. I In 5
Uhlin, P. G................... • I Fi 28
Uhrbom, A. V................ I Ju 12
Ulne, J. O.................... I E 38
Ulvhammar, L. A............. I In 34
Upmark, E. G. J.............. I K 19
Utbult, K. B.................. I Jo 9
V.
Vahlberg, G. E............. I Ju 35, Fi 26
Vahlne, K. G. H.............. I In 35
Vahlquist, B. C............... I H 12
Vahlqvist, B.................. I In 18
Vallin, S. A................... I Jo 7
Vanäs, K. G. E............... I E 23, 28
Velander, F. E. H............. I Fi 27
Verner-Carlsson, S............. II H 2
Verständig, S................. I Jo 9
Victor, J. C................... I E 18
Viklund, K. G.............. I Fi 8, In 30
Viklund, N. D................ I Ju 37
Vilhelmsson, E. E............. I S 10, 15
Villner, S. V.................. I Fi 20
Vinberg, E. T................. I In 17
Vinell, K. T.............. I H 17; II H 1
Vinge, Margit (II)............. I E 30
Vingren, P. E................. II In 1
Virdebrant, B. C.-E........... IS 11
Virdesten, S. G.............. I Fi 8
Virgin, E. O. G.............. I U 5, Fi 1
Vogel, L. W............... I S 7, H 8, 12
W.
von Wachenfeldt, G. F........ I H 25
Wadell, A.................... I Fi 4
Personregister
409
Wadén, I. P. J........ |
1 |
Fö |
1 |
|
Wadstein, N........... |
I |
Fi |
37 |
|
Waesterberg, L. B..... |
. I In 7, |
44, |
50 |
|
Wahlberg, E. C. A..... |
... I Ju |
5, |
35 |
|
Wahlberg, C. T. V..... |
I |
Jo |
21 |
|
Wahlbäck, .1. M........ |
. I Ju 41 |
, s |
11 |
|
Wahlqvist, T........... |
I |
s |
14 |
|
Wahlstedt, G. V. R. . . . |
I |
K |
12 |
|
Wahlfisk K. 0......... |
I |
Jo |
9 |
|
Wahlund, K. H. M..... |
I |
E |
28 |
|
Wahlund, S. G. W. (I).. |
. I Ju 24 |
, s |
17 |
|
Walberg, S. S.......... |
... I Fi |
30, |
39 |
|
Waldenström, M. E..... |
... I U 5 |
, Fi 1 |
||
Walin, A. G........... |
I Ju 3, 16, |
33, |
44 |
|
Wallander, J. R........ |
I |
Fi |
37 |
|
Wallberg, C. E. F...... |
II |
Fi |
1 |
|
Wallén, G. B.......... |
. I |
Fö 6, 11. |
13, |
14 |
Wallenberg, M......... |
. I K 20, |
Fi |
26 |
|
Wallentheim, Annie (I).. |
I |
S |
17 |
|
Waller, S.............. |
I |
Ju |
31 |
|
Walles, K. A.......... |
I |
K |
2 |
|
Walles, K. L........... |
II |
H |
2 |
|
Wallner, H............ |
I |
Ju |
20 |
|
Wannfors, E. G........ |
I |
K |
14 |
|
Wanngård, T.......... |
I |
Fi |
14 |
|
Wedler, R. E.......... |
I |
S |
24 |
|
Weimar, Å. J. H. C. ... |
. . . . |
I |
In |
43 |
Wejke, G. W. I Ju 23 |
K |
30, E 3, |
In |
14, |
15, |
18 |
|||
Welinder, P. E. C...... |
. I Ju 26 |
Fi |
15 |
|
Wennerberg, A. H...... |
I E 15. H |
3. |
20 |
|
Wennergren, C. B. O. .. |
I |
Ju |
9 |
|
Wennersten, P. G. . .. |
I H |
17; II K |
i. H 1 |
|
Wennmark, J. T. D. . . . |
I |
Jo |
4 |
|
Werner, D. R. E....... |
I H |
5, |
20 |
|
Werner, 0. E. (I)...... |
I |
Ju |
1 |
|
Wernlund, S. A........ |
I |
Fi |
16 |
|
Wernstedt, C. M....... |
1 |
E |
9 |
|
Wernstedt, L. G. L:son |
... I Fö |
3, |
10 |
|
Wessén, E. V. A....... |
I |
Jo |
6 |
|
Wesström, E. A........ |
I |
Fö |
7 |
|
Westerberg, O. H...... |
I |
Fi |
27 |
|
Westerberg, Y......... |
I |
K |
23 |
|
Westergård, B. M...... |
I |
In |
43 |
|
Westerlind, E. A....... |
I |
Fi |
2 |
|
Westerståhl, H. J...... |
I |
Ju |
24 |
|
Westin, B. L. A....... |
I |
Fö |
12 |
|
Westin, G. E. N....... |
. 1 E 11, |
14, |
27 |
|
Westling, E. A......... |
I E 27, |
In |
33 |
|
Westlund, P.-O. E...... |
I |
E |
24 |
|
Westman, E. G........ |
... I Ju |
16, |
26 |
|
Westman, J. O......... |
I |
E |
12 |
|
Westmar, Å. E. R..... |
I |
C |
1 |
|
Westring, G. A......... |
I |
K |
29 |
|
Wetter, F. G.......... |
1 |
Ju |
8 |
|
Wetter, S. A. J. P:son |
11 |
Fi |
1 |
|
Wetter, S. E. P........ |
I |
U |
3 |
|
Wetterblad, R. I. T:son |
. 1 Fö 13, C 8 |
|||
Wettergren, I<. E. W. F |
I |
E |
39 |
|
Wetterhall, H. C. B. . . . |
1 |
Ju 17, 20 |
, Jo 6 |
|
Wctterhall, P. G. O. . . . |
I |
In |
26 |
|
Wetterlind, A. J....... |
I U 5: 11 I- |
i 1 |
||
Wetterström, Karin 11. (Ii). |
I |
S |
3 |
|
Wiberg, G. G. F....... |
I |
In |
38 |
|
Wicklander, A......... |
1 |
H |
4 |
|
Wickman, K........... |
I |
S |
6 |
|
Widegren, B. G........ |
I Ju 17; |
II H 2 |
||
Widell, C. G........... |
. I Jo 0 |
11 |
17 |
Widell, G. A............ |
... I Fö 5 |
, H 3, |
27 |
|
Widén, L. A. (II)...... |
..... IS |
4, |
E |
15 |
Widén, N. F. R......... |
I |
H |
12 |
|
Widfeldt, L. E. S...... |
I |
E |
28 |
|
Widlund, B............ |
I |
In |
47 |
|
Widlund, S. O.......... |
I |
Fi |
38 |
|
Widmark, G. F. S...... |
I |
In |
17 |
|
Widmark, P. S. W...... |
I |
Fi |
24 |
|
Wiedesheim-Paul, G. H. |
I |
H |
11 |
|
Wigert, A. G. A........ |
..... IS |
21, |
Fi |
28 |
Wihlborg, E........... |
I |
S |
1 |
|
Wihlborg, H. H........ |
I K 1, |
In |
3, |
11 |
Wijkander, K. E. T. ... |
i |
U |
5 |
|
Wijnbladh, C. M. E.____ |
i |
Ju |
13 |
|
Wik, K. S............. |
i |
E |
12 |
|
Wiklund, H. O. E...... |
i |
In |
17 |
|
Wiklund, O. W. (II) ... |
i |
Fi |
11 |
|
Wiklund, T. K. E...... |
i |
H |
19 |
|
Wikman, L. A......... |
i |
Jo |
21 |
|
Wikner, A. A.......... |
i |
K |
3 |
|
Wikström, C........... |
i |
Jo |
4 |
|
Wikström, C. T........ |
i |
Fi |
24 |
|
Wikström, H. J........ |
i |
Jo |
20 |
|
Wildeman, N. C. E..... |
. . I Fi 16 |
i, 36, C 7 |
||
Wilhelmsson, F. U..... |
I |
C |
3 |
|
Wiman, O............. |
II |
In |
1 |
|
Winberg, A. H......... |
..... I K : |
20, |
24, |
29 |
Winroth, C............ |
I |
S |
10 |
|
Winroth, Ch........... |
I |
Jo |
12 |
|
Winther, O. W. G...... |
..... IS |
8, |
Fi |
15 |
Wiorek, C. N. H....... |
I |
E |
28 |
|
Wirdenius, H.......... |
I |
E |
16 |
|
Wirén, R. L........... |
I |
H |
6 |
|
Wirseen, Å............ |
....... I |
Fi |
22, |
23 |
Wisén, S. G. T......... |
I |
Jo |
22 |
|
Wistrand, A. D. H..... |
I |
Fi |
4 |
|
Wistrand, K. K........ |
I |
In |
13 |
|
Wixell, N.............. |
I |
Jo |
16 |
|
Wohlfart, C. S. S...... |
I |
In |
1 |
|
Wold, H. O. A......... |
I |
In |
8 |
|
Wolgast, T. (I)......... |
I |
In |
48 |
|
Woxén, R........... |
I E 10, In |
21 |
, c |
7 |
Wredmark, C........... |
I |
s |
23 |
|
Wullf, K. E........... |
I |
Fi |
38 |
|
Wärn, T. G............ |
I |
Fi |
36 |
|
Wästlund, K. G........ |
I |
K |
18 |
Y. |
|
Ytterborn, G. R......... |
...... I Jo 5, 22 |
Z. |
|
Zachrison, S. J. G. .. I K 27, Jo 14, 18, In 29 |
|
Zetterberg, O........... |
...... I Jo 8 |
Zetterlund. S. G......... |
...... I E 38 |
Zetterman, N. II........ |
...... IS 18 |
von Zweigbergk, .1. O. ... |
...... 1 In 36 |
von Zweigbergk, Å. G. . . |
. I Ju 10, 42, H 18 |
Å. |
|
Aberg, A. R. E......... |
...... I Fö 1 |
Aberg, L............... |
...... 1 In 18 |
Åbjörnsson, G. V........ |
I Fi 11; II Fi 1 |
Agren, P. H. W........ |
...... I II 20 |
410
Riksdagsberättelsen 1957
Ågren, Th. V................. I Jo 22
Åhberg, B.-E. B.............. I Ju 26
Åhrén, A. G.................. I Jo 15
Åkerberg, P. E. Hj............ I Jo 8
Åkerlund, Mimmi............. I In 21
Åkerman, B. W............... IS 1
Åkerman-Johansson, Brita..... I S 2, 6, 8
Åkerrén, B. O................ I U 4
Åkerström, E. O. (II) I Ju 28, Fö 12, In 20
Åkesson, A. O................ I Fi 15
Åkesson, N. H....... I U 4, H 13, 27; II U 4
Åkesson, N. O.............. I Ju 9, In 6
Åman, O. V. (I).............. I Fi 17
Åmark, C. E. I Ju 23, 36, 39, In 15, 16, 30
Åqvist, E. G.................. I Jo 7
Åsbrink, P. V....... I K 15, 20, Fi 9, 34
Åselius, K. Hj........... I K 15, Fi 8, 34
Åstrand, B. H................ I Jo 8
Åström, A. M................. I Ju 26
Åström, L.-Å. E.............. IS 21
Ä.
Älmeby, H. V. B. . . . I S 26, I Fi 4, In 21
Ö.
Öbrink, J. H.........
ödeen, S. A. E.......
Öhman, F. G. H......
Öhman, F. K. I......
Öhman, G. B.........
Öhrling, P. O.........
Öhrström, A..........
Öhrström, K. L.......
Öjborn, L. E.........
Önnesjö, K. E. A.....
Örtegren, N. G........
Östberg, S. O.........
Öster, M. N..........
Österberg, L..........
österlind, G. B.......
Östin, J. E...........
Östlund, C. (II).......
Östlund, L. Y........
..... I U 4, H 13
....... I K 17
....... I Fi 33, 40
....... I In 40
....... I E 5, 20
....... I Fi 32
....... IS 10
....... I K 6, 20
I Ju 20, Fö 7, Jo 19
....... I H 17, 20
...... I Ju 32
....... I Jo 15
....... I K 15
....... I E 12
. . . I Ju 8; II U 1
....... I In 50
....... I Fi 11
....... I K 18
Sakregister
411
Sakregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan
A. |
Avgiftslältnader: utredn. ang. möj- |
||||||
ligheterna till avgiftslättnader |
|||||||
Administrativa frihetsberövanden: ut- |
för det mindre tonnaget m. m.. |
I |
H: |
6 |
|||
redn. om..................... |
I |
Ju: |
22 |
||||
Administrativa organisationsfrågor. |
|||||||
Se Sjöfartsorganisationsutred- |
B. |
||||||
ningen. |
|||||||
Akademiska sjukhuset i Uppsala: |
Bakteriologiska sera. Se Serum. |
||||||
kommittén för dess utbyggande |
I |
In: |
18 |
Barnavårdskommittén............. |
I |
S: |
13 |
— utredn. rör. arbets- och anställ- |
Befälstutredning: 1954 års........ |
I |
Fö: |
8 |
|||
ningsförhållanden för vissa läkare |
Beredskapslagring. Se Traktorbränsle. |
||||||
vid.......................... |
I |
In: |
9 |
Beredskapsplanläggning: sakk. för |
|||
Aktiebolagslagen: utredn. av frågan |
viss.......................... |
I |
In: |
24 |
|||
om möjligheterna att förenkla. . |
I |
Ju: |
18 |
Besvärssakkunniga............... |
I |
Ju: |
9 |
Allmän tjänsteplikt: utredn. om lag- |
Biennalkommittén................ |
I |
E: |
39 |
|||
stiftning ang.................. |
1 |
S: |
25 |
Bilskadeutredningen.............. |
I |
Ju: |
15 |
A llmänna pens ionsberedn ingen..... |
I |
S: |
21 |
Biltrafik: Se Trafik. |
|||
Allmännyttiga och kooperativa bo- |
Biskopsvalkommittén ............ |
I |
E: |
19 |
|||
stadsföretags förvaltning. Se Bo- |
Biträdespersonal. Se Tekniska biträ- |
||||||
sladsföretag. |
desutredningen. |
||||||
Ambulans- och räddningsflygtjänsten: |
Borgström, G., professor. Se Kon- |
||||||
utredn. om utbyggnad av ..... |
1 |
In: |
43 |
serveringsinstitutet. |
|||
Arbetarskyddsverkets organisationsut- |
Bostadsföretag, allmännyttiga och |
||||||
redning....................... |
I |
S: |
24 |
kooperativa: utredn. om förvalt- |
|||
Arbetsanpassning. Se Socialförsäk- |
ningen av.................... |
I |
S: |
19 |
|||
ring och arbetsanpassning. |
Bostadshus: 1947 års byggnadsma- |
||||||
Arbetstidskommittén, militära...... |
I |
Fö: |
16 |
terialutredning................ |
I |
S: |
1 |
Arbetslidsreglering: arbetstidsutred- |
— bostadskollektiva kommittén . . |
I |
S: |
2 |
|||
ningen ....................... |
I |
S: |
10 |
— utredn. av vissa bostadspoli- |
|||
— utredn. om kortare arbetstid . . |
I |
S: |
15 |
tiska frågor .................. |
1 |
S: |
20 |
— utredn. rör. polispersonalens ar- |
Bostadspolitiska frågor. Se Bostads- |
||||||
betstidsförhållanden........... |
1 |
In: |
7 |
hus. |
|||
Arkitekter: utredn. om översyn av |
Brandlagsrevision: 1954 års rör. över- |
||||||
gällande regler för beräkning av |
syn av organisationen av brand- |
||||||
ersättning till vissa icke fast stats- |
lagstiftning och brandförsvar . . . |
I |
In: |
33 |
|||
anställda arkitekter............ |
I |
K: |
1 |
Bromma flygfält: delegation för för- |
|||
Arkivgallringskommitté: 1956 års . . |
I |
E: |
34 |
handlingar rör................. |
I |
K: |
20 |
Arkivgatlringssakkunniga: 1954 års |
I |
In: |
31 |
Brottmål: utredn. ang. processtiden i |
I |
Ju: |
7 |
Arkivkommitté: försvarets........ |
I |
Fö: |
1 |
Brottsprevention och brottslingsbe- |
|||
Arvskattesakkunniga.............. |
I |
Fi: |
30 |
handling: svensk delegation hos |
|||
Atomenergi: rådgivande beredningen |
Förenta Nationerna i fråga om. |
I |
Jll: |
14 |
|||
för vissa atomkraftsfrågor...... |
I |
II: |
6 |
Brottsregistreringen: översyn av . . . |
I |
Ju: |
38 |
— utredn. ang. arbetsuppgifterna |
Bryggeriutredning: 1954 års rör. |
||||||
inom atomenergiområdet (1955 |
bryggeriernas företagsform..... |
I |
Fi: |
19 |
|||
års atomenergiutredning)....... |
1 |
II: |
11 |
Bränsleutredningen 1951 ......... |
I |
II: |
5 |
Se även Nordiskt samarbete. |
Busslin jeutredningen............. |
I |
K: |
11 |
|||
Auklorrätlskommittén............. |
1 |
Ju: |
2 |
Byggnadsbesparingsulredning: sta- |
|||
Automatiska utgifts förändringar inom |
tens......................... |
I |
K: |
17 |
|||
statsverksamheten: fortsatt under- |
Byggnadskommitté. Se Clialmerska |
||||||
sökn. ang..................... |
1 |
Fi: |
7 |
byggnadskommittén och Tekniska |
|||
Avbetalningshandeln: utredn. om |
högskolans i Stockholm byggnads- |
||||||
förutsättningarna för överens- |
kommitté. |
||||||
kommelscr med näringslivets |
Byggnads- och markfrågor: delegation |
||||||
branschorganisationer ang. be- |
för förhandlingar med Stockholms |
gränsning av................. I Fi: 10 stad rör...................... I K: 30
412
Riksdagsberättelsen 1957
Byggnadsmaterialutredning: 1947 års IS: 1
Byggnadsminnesutredningen....... I Ju: 4
Byggnadsutredning: 1951 års...... I K: 14
Båttrafiken i Stockholms skärgård:
förhandlingar om.............. I H: 29
C.
Chalmerska byggnadskommittén .... I E: 9
Civilbefälhavare: utredn. rör. deras
befogenheter i krig............ I In: 52
Civilförsvarsljänsl: utredn. om beaktande
av samvetsbetänkligheter
mot...................... I In: 40
Civilförsvarsskoleutredning: 1956 års I In: 51
Civilförsvarsulbildning: 1953 års utredn.
om..................... I In: 28
Civilförsvarsutredning: 1953 års ... I In: 20
Civilingenjörsutredningen......... I C: 1
D.
Databehandlingsmaskiner: utredn.
rör. statsförvaltningens behov av I Fi: 27
Detaljhandel. Se Tobakshandelsulredning.
Departementens statssekreterare- och
rällsavdelningar: utredn. rör. per
-
sonaluppsättningen inom ...... I Fi: 12
Djurskyddsutredningen........... I Ju: 19
Dollarexportrådet................ I H: 15
Domarutredning: 1955 års........ I Ju: 29
Domkapitel. Se Stifts kansliutredningen.
Donation: donationsjordsutredningen I In: 2
E.
Eftervårdsutredning: 1956 års..... I Ju: 35
Ekonomiskt samarbete. Se Europeiskt
ekonomiskt samarbete och Nordiskt
samarbete.
Eleklrifieringsberedningen......... I Jo: 2
Elransoneringsnämnd, statens...... II K: 1
Enskild järnväg. Se Statsinlösen av
järnväg.
Erosion. Se Jorderosionskommittén.
Europeiskt ekonomiskt samarbete:
beredningen för frågor rör...... I U: 5
Exportrådet. Se Dollarexportrådet.
F.
Familjeberedningen.............. I S: 8
Familjerådgivningskommittén...... IS: 17
Familjeutredning: 1954 års....... IS: 6
Farleder. Se Handelshamnar och
Farleder.
Fartyg. Se Tillsyn å fartyg.
Fastighetsbildning: utredn. ang. ny
fastighetsbildningslagstiftning
(fastighetsbildningskommittén) .. I Ju: 20
Eastighetsnämnd: utredn. av försvarets
fastighetsfrågor........... I Fö: 7
Fastighetstaxering. Se Taxering.
Fideikommissuiredningen......... I Ju: 17
Film. Se Social upplysningsfilm.
Finsktalande befolkning. Se Lappmarks
ecklesiastikverk.
Firma. Se Varumärkes- och firmautredningen.
Fiskeriutredning: 1954 års........ I Jo: 9
Fiskredskapsförsäkringen: utredn.
ang. översyn av.............. I Jo: 10
Flygplatskommittén (förläggning av
storflygfältet till annan plats än
Halmsjön) ................... I K: 29
Se även Bromma flygfält och Slorflygplatsutredningen.
Flygbullerutredning: 1956 års..... I Fö: 15
Flyktkapitalbyrån................ II U: 1
Flyltningsbetyg. Se Inlernordiska
flytlningsbetyg.
Flyttningsersåttning. Se Polispersonal.
F. N.: event. revision av stadgan för I U: 2
Se även Brottsprevention och brottslingsbehandling.
Folkbokföringsväsendet: utredn. av
vissa frågor rör............... I Fi: 14
Folkhälsoinstitutsutredningen...... I In: 3
Folkomröstningar. Se Upplysningsverksamhet.
Folkomröstningsnämnden......... I K: 2
Folkrättsbrottssakkunniga: 1948 års I Ju: 8
Folkskoleseminarier. Se Seminarieutredningen.
Fondutredning: 1956 års......... I Fi: 38
Fordran. Se Preskription av fordran.
Forskningsinstitutkommittén....... I H: 8
Friare samfärdsel: svenska gruppen
av nordiska parlamentariska kommittén
för.................... I U: 1
Frihetsberövanden. Se Administrativa
frihetsberövanden.
Friluftsutredning. Se Idrotts- och friluftsutredning.
Fulla sysselsättningens ekonomi. Se
Stabiliseringsutredningen.
Fullföljdsrätt i taxeringsmål: utredn.
rör. möjligheterna att begränsa
tillströmningen av taxeringsmål
till regeringsrätten............ I Fi: 21
Fångvårdens byggnadskommitté .... I Ju: 39
Fångvårdsbyggnadsutredningen..... I Ju: 23
Fångvårdsstyrelseutredning: 1955 års I Ju: 32
Förenta Nationerna. Se F. N.
Företagsregister, centralt: utredn.
ang.......................... I S: 18
Företagsformer. Se Statliga företagsformer.
Författningsutredningen........... I Ju: 24
Förhandlingsrätt: utredn. rör. statstjänstemannens
............... I C: 12
Förorening av vatten. Se Vatlenvårdskommittén.
Församlingsstyrelsekommittén...... I E: 18
Försvaret: utredn. rör. utnyttjandet
av hålkortsanläggningar inom. . . I Fö: 6
-— utredn. betr. vissa personalkårer
m. m. inom.................. I Fö: 11
Försvarets arkivkommitté.......... I Fö: 1
Sakregister
413
Försvarets fastighetsfrågor. Se Fastighelsnämnd.
Försvarets personalnämnd......... I Fö: 14
Försvarets titelredovisningssystem:
utredn. ang................... I Fö: 2
Försvarsberedning: 1955 års...... I Fö: 12
Försvarsförvaltningssakkunniga:
1956 års..................... I Fö: 13
Försäkringsgivares regressrätt: utredn.
om..................... I Ju: 33
Förvaltningsförfarandet i ärenden
rörande enskild rätt. Se Besvårssakkunniga.
G.
Gods. Se Järnväg.
Gotland. Se Sjukhus och ö-utredning.
Göteborgs universitet: utrustnings
kommitté.
.................... I E: 36
Se även Medicinska universitetsfrågor
i Göteborg.
H.
Hamnbidragsutredningen. Se Handelshamnar
och farleder.
Handelshamnar och farleder: utredn.
ang. statens ekonomiska medverkan
vid om- och utbyggnad av. I H: 7
Handelskommission: statens handels-
och industrikommission ... II H: 1
Hantverk. Se Småföretagare inom
industri och hantverk.
Hjälpverksamhet. Se Internationell
hjälpverksamhet.
Hyreslägenheter: utredn. av frågan
om kostnaderna för reparation och
underhåll av.................. I S: 27
Hålkortsanläggning. Se Försvaret.
Hälsovård. Se Ersättning vid lagenliga
ingrepp i hälsovårdens intresse
och Sjukvård.
Hälsovårdstjänstemän. Se Nordiskt
samarbete.
I.
Identitetsbrickor för barn: utredn. om I In: 53
Idrotts- och friluftsutredning: 1955
års.......................... I H: 19
Immateriella rättigheter. Se Auktorrättskommittén.
Indirekta skatter: 1952 års kommitté
för..................... I Fi: 15
I nduktionsstörningssakkunniga: ut
redn.
om skyddsåtgärder mot farlig
induktion i teleledningar---- I K: 3
Induslrikommission: statens handdels-
och industrikommission ... II H: 1
Industri och hantverk. Se Småföretagare
inom industri och hantverk.
Information. Se Juryn i tryckfrihetsmål.
Inskrivningsförordningen: sakk. för
översyn av................... I Fö: 3
Internationell atomenergikontroll. Se
Atomenergi.
Internationell hjälpverksamhet: sven -
ska kommittén för............ I Fi: 1
Internordiska flyttningsbetyg: utredn.
rör........................... I Fi: 29
Isländsk-skandinaviska trafikkommittén:
svenska ledamöter av .. I K: 4
J.
Jaktutredning: 1949 års.......... I Jo: 4
Jordbrakshögskoleutredningen...... I Jo: 18
Jordbruksområdet: utredn. rör. upplysnings-
och rådgivningsverksamhet
på.................... I Jo: 22
Jordbruksrationaliseringsutredning:
1951 års..................... I Jo: 6
Jorderosionskommitté: 1949 års.... I Jo: 5
Jordvårdestegring: oförtjänt. Se
Markvärdeutredningen.
Juryn i tryckfrihetsmål: utredn. av
frågan om formerna för den information,
som rätten i vissa fall
skall lämna................... I Ju: 11
Justitieombudsmannens tillsynsbefo
genhet:
utredn. ang............ I Ju: 43
Järnväg: 1943 års järnvägskom
mitté.
....................... I K: 10
Se även Statsinlösen av järnväg.
Järnvägstaxekommitté: 1948 års ... I K: 8
K.
Karolinska sjukhuset: kommissionen
för förhandlingar rör. karolinska
sjukhusets utbyggande......... I In: 13
— kommittén för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande---- I In: 14
— utredn. rör. arbets- och anställ
ningsförhållanden
för vissa läkare
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
............... I In: 9
— utrustningskommitté för...... I In: 37
Klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar:
1956 års...... I Ju: 40
Kommunalförbundskommittén...... I In: 6
Kommunallagstiftningen för Stockholm:
sakk. för översyn av ... . I In: 22
Kommunalskatterevision: 1956 års . I Fi: 11
Kompetensfördelningen mellan
Kungl. Maj:t i statsrådet och
regeringsrätten................ I Ju: 25
Kompetensutredningen............ I C: 7
Konserveringsinstilutet: utredn. ang.
professor G. Borgströms avgång I H: 28
Konstutredning: 1948 års......... I E: 1
Konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden:
utrikesdepartementets
nämnd för.................... I U: 4
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa:
utredn. ang. placering av
reservfondsmedel.............. I F''i: 40
Kooperativa bostadsföretag. Se Bostadsföretag.
Kreditgarantisystem. Se Bostadshus.
Kreditstöd. Se Småföretagare inom
industri och hantverk.
Krigsförsäkringsnämnd: statens ... II H: 3
Krigsmaterielutredning: 1956 års... I H: 26
414
Riksdagsberättelsen 1957
Kriminologien: utredn. om formerna
för ökat nordiskt samarbete inom I Ju: 45
Kulturfond. Se Statens kulturfond.
Kvacksalveriutredningen.......... I In: 1
Kvalitetskontroll. Se Skodon.
Kvarteret Kungl. Myntet: delegation
för förhandlingar rör........... I Fi: 22
Kyrkohandboken: sakk. för utarbetande
av förslag till vissa ändringar
i...................... I E: 4
— sakk. för utarbetande av bihang
till........................... I E: 6
Kyrkomusikersakkunniga: 1953 års I E: 5
L.
Landsfiskalsbiträdesutredning: 1956
års.......................... I In: 44
Lantbruksundervisningskommitté:
1955 års, rör. utredn. om yrkesutbildning
inom jordbruket .... I Jo: 14
Lantmäterikommitté: 1956 års..... I Jo: 19
Lappmarks ecktesiastikverk: sakk.
för översyn av best. om den kyrkl.
verksamheten bland den lapskoch
finsktalande befolkningen... I E: 22
Lasarett: sakk. för översyn av anslaget
till vissa bidrag till lasarett
m. m......................... I In: 5
Likvidationsnämnden............. II U: 2
Litterära och musikaliska verk. Se
A uktorrättskommittén.
Livsmedelsarbetare: utredn. om obligatorisk
läkarundersökning av
vissa......................... I In: 27
L. K. A. B. Se Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolag.
Lokalfrågor. Se Småföretagare inom
industri och hantverk.
Luftfartsförordningen: utredn. ang.
revision av tillämpningskungörel
-
sen till....................... I K: 13
Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag:
uppdrag att bevaka statens intressen
vid inlösen av stamaktier
i........................ I Fi: 32
— organisationskommittén för den
framtida förvaltningen av...... I Fi: 8
— utredn. om avsättning av viss del
av statens vinst å malmbrytningen
till stöd för näringslivet. I Fi: 34
Långtidsutredning: 1955 års, rör. den
ekonomiska långtidsplaneringen
1956—60 ..................... I Fi: 25
Läkarundersökning. Se Livsmedelsarbetare.
Läkarutbildning: 1955 års läkarut
bildningsutredning.
............ I E: 26
— utredn. rör. efterutbildning av
vissa utländska läkare......... I In: 34
Läkemedel: 1953 års läkemedelskommitté
..................... I In: 21
J.änsstyrelsernas krigsorganisation:
sakk. för översyn av.......... I In: 26
Lärarbostadsutredningen.......... I E: 40
Lärarhögskola: utredn. rör. inrättande
av ytterligare en lärarhögskola I E: 31
L ärar inne ut b i Idningskommittén:
1953 års...................... I E: 20
Löneberedning: 1956 års.......... I C: 5
Löneförfattningsberedningen....... I C: 11
Lösen: utredn. ang. översyn av
lösen- och stämpelförordn...... I Fi: 16
M.
Malmö. Se Medicinsk undervisning
och forskning i Lund och Malmö,
Odontologiska förhandlingssakkun
-
niga samt Tandläkarhögskolor.
Markvärdeutredningen............ I Ju: 26
Maskinanläggningar: utredn. för
översyn av vissa förhållanden
rör. statens fasta maskinanläggningar
....................... I C: 9
Maskinell databehandling. Se Databehandlingsmaskiner.
Matpotatisutredning: 1956 års..... I Jo: 16
Medicinska äktenskapshinder:
kommitté ang................. I Ju: 36
Medicinsk undervisning och forskning
i Lund och Malmö: kommission
för förhandlingar med
Malmöhus läns landsting och
Malmö stad.................. I In: 38
Medicinska fakulteterna i Lund och
Göteborg: utredn. rör. inordnande
av vissa lärarbefattningar i läkarorganisationen
för vederb. under
-
visningssjukhus............... I E: 8
Medicinsk utrustningskommitte: 1954
års .......................... I E: 21
Medicinska universitetsfrågor i Göteborg:
kommission för förhandlingar
med Göteborgs stad...... I In: 36
Militära arbetstidskommitttén...... I Fö: 16
Militärmusiken. Se Organisationsnämnden
för.
Mjölkkommitté: 1954 års, för utredn.
rör. förbättring av konsumtions
mjölkens
beskaffenhet......... I In: 29
Mopedutredningen............... I K: 23
Motortävlingsutredningen.......... I In: 42
Musikaliska verk. Se Auktorrättskommittén.
Musikkonservatoriet i Göteborg: utredn.
rör..................... I E: 41
Myntet. Se Kvarteret Kungl. Myntet.
Myntverksutredning: 1955 års..... I Fi: 23
Myrslogar: utredn. ang........... I Ju: 21
Mälsåkerutredningen............. I E: 24
N.
Namnrättskommittén............. I Ju: 42
Nordiska parlamentariska gruppen.
Se Friare samfärdsel.
Nordiska patent: Se Nordiskt samarbete.
Nordisk näringsforskning: svenska
kommittén för................ I H: 12
Nordiskt samarbete: nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet .... I H: 17
— utredn. av frågan om nordiska
patent m. m.................. I II: 18
Sakregister
415
Nordiskt samarbete: svenska delegationen
för nordiskt samarbete rör.
atomforskningen och atomenergiens
fredliga användning..... I H: 24
•— sakk. för Sverige i nordiska kommittén
för vidareutbildning av
hälsovårdstjänstemän.......... I In: 35
Se även Aukttorrättskommittén,
Friare samfärdsel, Kriminologien,
Lujträttssakkunniga, Passkontrollen
vid de nordiska yttergränserna,
Sjömanskommitté, Strafflagberedningen
samt Varumärkes- och
firmautredningen.
Norrländska malmfälten: förhandlingsdelegation
i fråga om för
-
valtningen av................. I Fi: 9
Norrländska vattenkraftutredningen.. I K: 21
Norska nationalgåvan till Sverige:
utredn. av vissa frågor i samband
med mottagandet av.......... I E: 32
Nykterhetsvårdsutredningen........ I S: 22
Näringsforskning. Se Nordisk näringsforskning.
Näringsrättsutredningen........... I H: 14
Nöjesskatteutredning: 1954 års .... I Fi: 6
O.
Obekväm arbetstid. Se Arbelstidsreglering.
Odontologiska förhandlingssakkun
niga.
........................ I E: 27
OEEC. Se Europeiskt ekonomiskt
samarbete.
Oljelagringskommitté: 1955 års .... I H: 20
Oljeulredning: 1951 års.......... I H: 4
Olovlig införsel och utförsel av varor:
översyn av lagstiftningen rör.
straff för..................... I Fi: 31
Organisation för europeiskt ekonomiskt
samarbete (OEEC). Se Europeiskt
ekonomiskt samarbete.
Organisationsnämnden för militärmusiken
...................... I Fö: 17
Ortsgrupp: utredn. rör. principerna
för inplacering i ortsgrupp av förortsområdena
kring Stockholm
och Göteborg ................. I C: 4
P.
Parisorganisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete (OEEC). Se
Europeiskt ekonomiskt samarbete,
l^asskonlrollen vid de nordiska yttergränserna:
svenska sakk. i en för
Sverige, Danmark, Finland och
Norge gemensam kommitté rör.
passkontroll................... 1 In: 10
Patent. Se Nordiskt samarbete.
Pensionsrätt: utredn. rör. samordning
av pensionsrätt på grund av
skilda polismansanställningar ... I C: 2
Pensionsstiftelsernas civilrättsliga
ställning: utredn. om.......... I Ju: 30
Pensionsberedningen, allmänna .... IS: 21
Pensionsutredning: 1951 års...... 1 C: 6
Polispersonal: 1955 års utredn. om
vissa arbetstidsförhållanden .... I In: 7
— utredn. rör. flyttningsersättning
för........................... I C: 3
Polisväsendet: utredn. om fjärr
skriftsförbindelser
för.......... I In: 46
Se även Pensionsrätt och Tystnadsplikt.
Polisverksamhetsutredningen....... I In: 50
Postutredningen 1956............. I K: 25
Praktiska gymnasier. Se Skolutredning.
Preskription av fordran: översyn av
bestämmelserna för............ I Ju: 13
Preventivmedel: utredn. om ändrade
former för försäljning av....... I In: 47
Priskontrollnämnd, statens........ II H: 2
Processtid. Se Brottmål.
Provinsteaterulredning: 1955 års... I H: 21
Prästvalskommitté: 1950 års...... I E: 2
R.
Rationaliseringsutredning: 1956 års. I Fi: 36
Redogöraransvaret: utredn. ang. ... I Fi: 24
Regeringsrätten. Se Kompetensfördelningen
mellan Kungl. Maj:t i
statsrådet och regeringsrätten och
Fullföljdsrätt i taxeringsmål.
Regressrätt: Se Försäkringsgivares
regressrätt.
Rehabiliteringsåtgärder. Se Socialförsäkring
och arbetsanpassning.
Renmärkeskommitté: 1955 års..... I Jo: 15
Renutredningen.................. I Jo: 21
Restaureringssakkunniga. Se Uppsala
domkyrka.
Restitutionsnämnden............. II U: 3
Riksförsvarets samhällstjänst. Se
Sambandsfrågor.
Riksförsäkringsanstallen: nämnd för
omplacering av personal hos ... IS: 5
Rusdrycksförsäljningsutredning:
1956 års..................... I Fi: 39
Rysslandssvenskar. Se Understödsnämnden
för Rysslandssvenskar.
Räjongsjukhus. Se Sjukhus.
Rättegångskommitté: 1951 års..... I Ju: 12
Rättskemiskt laboratorium. Se Statens
rättskemiska laboratorium.
Rättsläkarulredning: 1956 års..... I In: 45
Rältspsykiatriska undersökningsväsendet:
kommitté för.......... 1 Ju: 41
S,
Samarbete. Se Europeiskt ekonomiskt
samarbete och Nordiskt samarbete.
Sambandsfrågor: utredn. ang. vissa. I In: 19
Samfärdsel. Se Friare samfärdsel.
Seminariculredningen............. I Ii: 23
Serafimerlasarettet. Se Karolinska
sjukhuset.
416
Riksdagsberättelsen 1957
Serum: utredn. ang. tillverkningen
av bakteriologiska sera och ymp
ämnen.
...................... I In: 25
Sinnessjukhus: utredn. rör. maskin
och
byggnadspersonalen vid. ... I In: 39
— utrustningskommitté för...... I In: 48
— utredn. om vidgade befogenheter
för direktionerna.............. I In: 49
Sinnessjukvård: statens kommitté
för sinnessjukvårdens utbyggande I In: 15
— utredn. av vissa rättssäkerhets
frågor
inom.................. I In: 32
Sjukförsäkringen, allmänna: dess till
lämpning
å utlandssvenskar .... IS: 9
Sjukgymnastutbildningen: utredn.
rör........................... I E: 37
Sjukhus: kommissionen för förhandlingar
rör. karolinska sjukhusets
utbyggande m. m............. I In: 13
— kommittén för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande .... I In: 14
— sakk. för översyn av sjukhuslag
stiftningen
(sjukhuslagstiftningskommittén).
.................. I In: 16
— sakk. för översyn av anslaget till
vissa bidrag till lasarett m. m. . I In: 5
— utredn. ang. utomlänspatienter
vid vissa undervisningssjukhus. . I In: 23
— utredn. rör. arbets- och anställningsförhållanden
vid karolinska
sjukhuset, serafimerlasarettet
och akademiska sjukhuset
i Uppsala.................... I In: 9
— utredn. rör. vissa sjukvårdsfrågor
på Gotland............... I In: 12
Se även Akademiska sjukhuset i
Uppsala.
Sjukkassetaxan: översyn av...... IS: 23
Sjuksköterskor: utredn. om viss
högre utbildning av........... I In: 41
Sjukvård: kommitté för översyn av
särskilt den öppna vården..... I In: 30
— utredn. ang. den specialiserade
kroppssjukvårdens utbyggnad rä
jongvis.
...................... I In: 54
Sjöarbetstidslagen: översynen av.. . I H: 30
Sjöbefälsutredningen.............. I H: 27
Sjöjartsorganisationsutredningen. .. . I H: 3
Sjöfartsstyrelsens förläggning: utredn.
rör..................... I H: 10
Sjöfolks- och sjöjartsärenden. Se Konsulära
sjöfolks- och sjöjartsärenden.
Sjömanskommitté: 1946 års....... I H: 13
Sjömansskattesakkunniga: 1956 års I Fi: 28
Skadeståndsansvar: kommittén ang.
det allmännas................ I Ju: 16
Se även Bilskadeutredningen.
Skatt. Se bl. a. Taxering.
Skatteflyktkommittén: 1953 års .... I Fi: 18
Skattelagssakkunniga: 1950 års.... I Fi: 13
Skodon: utredn. rör. behovet av kvalitetskontroll
.................. I H: 9
Skogshögskole- och skogsforsknings
kommitté:
1956 års............ I Jo: 20
Skogsindustriutredning: Södra Sveriges
.......................... I H: 2
Skogsskoleutredning: 1956 års..... I Jo: 17
Skogsvårdsutredning: 1955 års..... I Jo: 12
Skolförfattningssakkunniga........ I E: 38
Skolutredning: 1948 års tekniska.. I E: 12
— sakk. för avveckling av 1946 års
skolkommissions arbete och för
utredn. av frågan om inrättande
av praktiska gymnasier........ I E: 16
Skolväsendet. Se Statsbidrag.
Skyddsföreningarna: utredn. om... I Ju: 5
Skördeskadeutredningen........... I Jo: 8
Slöjdlärarutredningen: rör. utbildning
av lärare i manlig slöjd... I E: 28
Småbruket: utredn. ang. särsk. stöd
till........................... I Jo: 13
Småföretagare inom industri och
hantverk: utredn. för småföretagens
lokalfrågor............. I H: 1
— översyn av kreditstödet åt .... I H: 25
Småskoleseminarier. Se Seminarie
utredningen.
Socialförsäkring och arbetsanpassning:
utredn. om............. I S: 16
Socialförsäkringsutredningen....... IS: 3
Social upplysningsfilm: kommittén
för........................... I S: 12
Specialstraffrätten: utredn. om .... I Ju: 34
Stabiliseringsutredningen: rör. spörsmål,
som sammanhänga med den
fulla sysselsättningens ekonomi . I Fi: 26
Stadsdomstolsutredningen.......... I Ju: 28
Stadsutredning: 1955 års rör. städernas
särskilda skyldigheter och rättigheter
i förh. till staten...... I Fi: 20
Stadshypotekskassa. Se Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa.
Statens handels- och industrikommission
.......................... II H: 1
Statens institut för folkhälsan. Se
Folkhälsa institutsutredningen.
Statens krigsförsäkringsnämnd..... II FI: 3
Statens priskontrollnämnd......... II H: 2
Statens reproduktionsanstalt. Se
Tryckeriutredning.
Statens rättskemiska laboratorium:
utredn. av vissa frågor rör. verksamheten
vid................. I In: 8
— utredn. rör. dess organisation. . I In: 11
Statens sjukhusutredning. Se Sjukhus.
Statens utlänningskommission..... II In: 1
Statistikkommitté: 1956 års....... I Fi: 37
Statlig priskontroll. Se Priskontroll.
Statliga företagsformer: utredn. rör. I Fi: 17
Statliga sinnessjukhus: Se Sinnessjukvård.
Statsbidrag: allmänna statsbidrags
utredningen.
.................. I S: 11
— sakk. för översyn av vissa statsbidrag
på skolväsendets område I E: 15
Statsinlösen av järnväg: nämnden för
behandling av vid statsinlösen av
enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järmvägsegendo
-
mens värde m. m............. I K: 9
Stiftskansliutredningen ........... I E: 17
Stockholms högskola: utredn. rör.
upprustning av............... I E: 25
-— förhandlingskommitté......... I E: 33
Stockholms stad. Se Byggnads- och
markfrågor.
Sakregister
417
Slorflygplatsberedningen........... I K: 6
Stor-Stockholm. Se Trafik.
Strafflidsberäkning och sammanläggning
av straff: utredn. rör...... I Ju: 27
Strafflagberedningen.............. I Ju: 1
Strålskyddskommilté. 1951 års..... I In: 4
Städernas väghållning: utredn. om . I K: 22
Stämpel. Se Lösen.
Svenska gruppen. Se Friare samfärdsel.
Sysselsättning. Se Slabiliseringsutredningen.
Södra Sveriges skogstillgångar.
Se Skogsindustriutredningen.
T.
Tandläkare: 1951 års tandläkarkommitté.
....................... I K: 14
— sakk. för förhandlingar med
Malmöhus läns landsting och Västerbottens
läns landsting ang. vissa
frågor rör. utbyggnad av tandläkarutbildningen
.............. I E: 27
Tandläkarhögskolor: utrustnings
kommittén
för tandläkarhögsko
lorna.
........................ I E: 11
.— utredn. om författningsbestämmelser
för tandläkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö......... I E: 13
Se även Odontologiska förhandlingssakkunniga
och Tandläkare.
Tandlåkarkommitté: 1951 års..... I E: 14
Taxering: utredn. rör. taxeringsnämnderna
i Stockholm........ I Fi: 35
— fastighetstaxeringssakk. av år
1953 ......................... I R: 5
— utredn. om fullföljdsrätt i skattemål
........................ I Fi: 21
Teaterverksamheten i landsorten. Se
Provinsteaterutredning.
Tekniska biträdesutredningen: 1956
års.......................... f C: 10
Tekniska högskolan i Stockholm:
byggnadskommitté............ I E: 10
— utredn. ang. ökad intagning av
studerande................... I E: 35
Tekniska högskolorna: utredn. rör.
förvaltningen av deras värme
och
kraftcentraler............. I E: 42
Tekniska skolor: 1948 års tekniska
skolutredning................. I E: 12
Televisionsutredning: 1956 års ... . I 1<: 7
Tertiär- och tilläggslån: utredn. ang.
handläggningen av ansökningar
om.......................... I S: 26
Tidningsförordningsutredningen ... I I<: 24
Tillsyn ä fartyg: översyn av gällande
bestämmelser om.............. I IF 23
Titelredovisningssystem. Se Försvarets
titelredovisningssystem.
Tjänslebostadsulredning: 1952 års.. I C: 8
Tjänsteplikt. So Allmän Tjänsteplikt.
Tobakshandelsulredning: 1952 års.. I Fi: 3
Tonnage. Se Avgiftslältnader och Sjöfart.
27 Bihang till riksdagens protokoll 1957.
Ulksdagsberättelsen.
Totalförsvarets personalbehov: utredn. |
I |
Fö: |
|
rör........................... |
9 |
||
Trafik: busslinjeutredningen...... |
1 |
I<: |
it |
— Stor-Stockholms trafikutredn. |
|||
av år 1949 . .................. |
I |
K: |
12 |
— 1953 års trafikutredning...... |
l |
K: |
15 |
— 1953 års trafiksäkerhetsutred- |
|||
ning.......................• • |
l |
K: |
16 |
— svenska ledamöter av isländsk- |
|||
skandinaviska trafikkommittén.. |
1 |
I<: |
4 |
Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund. Se Luossavaara—Kirunavaara
aktiebolag.
Traktorbränsle: utredn. ang. beredskapslagring
av............... I H: 22
Tryckeriutredning: 1946 års....... I Jo: 3
Tryckfrihet. Se Juryn i tryckfrihetsmål.
Trådgårdsskoleulredningen......... I Jo: 1
Tulltaxekommitté: 1952 års....... I Fi: 2
Tystnadsplikt: utredn. rör. polisens
tystnadsplikt m. in............ I In: 17
U.
Understödsföreningar: utredn. ang.
det administrativa handhavandet
av tillsynen över vissa......... IS: 7
Understöds nämnden för rysslands
svenskar.
.................... I U: 3
— utrikesdepartementets under
stödsnämnd.
.................. II U: 4
Ungdomsbrottslingar: Se Klientel
undersökning
rörande ungdomsbrottslingar.
Ungdomsulredning: 1955 års...... I E: 7
Undervisning. Se bl. a. Handelsutbildningskommittén,
Läkarutbildning,
Lårarinneutbildningskommitten,
Sjukhus, Skolutredning, Tandläkare
och Universitelsutrcdning.
Undervisning och forskning, medicinsk,
i Lund och Malmö: kommission
för förhandlingar med
Malmöhus läns landsting och
Malmö stad.................. I In: 38
Universitets frågor, vissa medicinska i
Göteborg: kommission för förhandlingar
med Göteborgs stad..... I In: 36
Universitetsulredning: 1955 års ... . I E: 29
Upplysningsfilm. So Social upplysningsfilm.
Upplysningsverksamhet vid folkom -
röstningar .................... I Ju: 6
Uppsala domkyrka: Uppsala domkyrkas
restaureringssakk....... I E: 3
Utbildning. Se Undervisning.
Utgiftsförändringar inom statsverksamheten:
fortsatt undersökning
av de automatiska............ I Fi: 7
Utlandssvenskar. Se Sjukförsäkringen.
Utländska läkare. So Läkare.
IJtlänningskommission: statens.... II In: 1
Utomlänspalienter. So Sjukhus.
Utrikesdepartementets understödsnämnd.
...................... II U: 4
1 samt.
418
Riksdags berättelsen 11)57
Utrustningskommitlé. Se Göteborgs
universitet, Sinnessjukhus, Tandtäkarhögskolor
och Medicinsk utrustningskommilté.
Utskänkningsvinstkommitté: 1953 års I Fi:
V.
Valutredning: 1955 års........... I Ju:
Valulakonloret................... II Fi:
Valutalagstiftningen: översyn av . . I Fi:
Varumärkes- och firmautredningen . I Ju:
Varutrafik: ombud för förhandlingar
för.......................... I H:
Vattendomstolarnas organisation: utredn.
ang..................... I ju:
Vattenfallsstyrelsens framtida förläggning:
utredn. om.............. I K:
Vattenkraftutredningen, norrländska I K:
V attenvårdskommittén............ I Jo:
Ven. Se Ö-utredning.
Veterinärtaxeulredning: 1954 års.. . I Jo:
Vägbroar: 1954 års kommitté rör.. I K:
Väghållning i städer: utredn. rör.
bestämmelserna om statsbidrag
till........................... I K:
Våginstitut, statens: utredn. ang.
dess arbetsuppgifter och organisation
.......................... I k
Vägmarksersältningskommittén.
.... I IC:
Värnpliktiga: utredn. rör. deras utnyttjande
i det totala försvaret. I Fö:
Värnpliktsavlöningsutredning: 1954
års.......................... I Fö:
Värnpliktsutredning: 1952 års..... I Fö: 4
Västerbottens läns landsting. Se
Odontologiska förhandlingssakkunniga.
Y.
Ympämne: Se Serum.
Yrkesutbildningens centrala ledning:
1955 års sakk. för utredn. rör. . . I E: 30
Z.
Zigenarutredning: 1954 års....... IS: 4
Ä.
Äktenskapshinder. Se Medicinska
äktenskapshinder.
Äktenskapslagstiftningen: översyn av I Ju: 44
Älvkarleby kraftverk: utredn. om förläggningsort
för den lokala för
-
valtningen för................ I K: 26
Arvdabalkssakkunniga............ I Ju: 3
O.
Öland. Se Ö-utredning.
Öresundsdelegationen: svenska..... I K: 19
Örlogsvarvsutredning: 1953 års____ I Fö: 5
Ö-utredning: 1954 års rör. sysselsättningsproblem
på Gotland, Öland
och Ven...................... i S: 14
4
31
1
33
10
16
37
5
21
7
11
18
22
28
27
9
10
Innehållsförteckning
Sid.
Allmän berättelse.......................... 1
överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden december 1955_.
november 1956 .......................... 3
Under år 1956 beviljade bidrag av lotterimedel............. 9
Kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan.......... . 13
I. Kommittéer och salckunniga:
Justitiedepartementet (Ju)................... 13
Utrikesdepartementet (U)............... 69
Försvarsdepartementet (Fö)................... 72
Socialdepartementet (S)..................... 92
Kommunikationsdepartementet (K)..... 120
Finansdepartementet (Fi)....................142
Ecklesiastikdepartementet (E)..................189
Jordbruksdepartementet (Jo)...................220
Handelsdepartementet (H)....................246
Inrikesdepartementet (In)....................275
Civildepartementet (C).....................316
II. De centrala Tcrisorganen:
Utrikesdepartementet......................331
Kommunikationsdepartementet..................334
Finansdepartementet......................335
Handelsdepartementet.....................336
Inrikesdepartementet......................339
Uppgift å kostnader för kommittéer och sakkunniga ...........340
Betänkanden m. m., utkomna från trycket under år 1956 ......... 394
Personregister till kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan .... 396
Sakregister » > j> „ » > » ....411