Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99 år 1957

Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för ökad intagning av studerande vid de tekniska
högskolorna, m.m.; given Stockholms slott
den 1 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för ökad utbildning av arkitekter, elektrotekniker
och flygtekniker från och med höstterminen 1957. Intagningen
av arkitekturstuderande, för närvarande 36 vid tekniska högskolan i
Stockholm och 25 vid Chalmers tekniska högskola, föreslås dubblerad vid
båda högskolorna. Intagningen vid de elekt ro tekniska och flygtekniska
avdelningarna vid tekniska högskolan i Stockholm, för närvarande 115
respektive 20, föreslås ökad med 20 vid vardera avelningen.

Under åren 1955 och 1956 har antalet utbildningsplatser vid de tekniska
högskolorna genom särskilda åtgärder ökats med 195 utöver det sammanlagda
antal platser, 700, för vilket högskolorna enligt 1945 års utbyggnadsprogram
skulle dimensioneras. Vid bifall till de nu framlagda förslagen
kommer antalet utbildningsplatser höstterminen 1957 att överstiga det år
1945 planerade antalet med 296. Under treårsperioden 1955/1957 har
sålunda skett en ökning av utbildningskapaciteten i storleksordning motsvarande
en ny teknisk högskola.

I propositionen framlägges vidare förslag om särskild medelsanvisning
för möjliggörande av ökad undervisning av universitetsstuderande i ämnet
kemi. Undervisningen, som är avsedd för studerande vid Göteborgs universitet,
planeras anordnad vid Chalmers tekniska högskola.

Kostnaderna för de i propositionen föreslagna åtgärderna beräknas under
budgetåret 1957/58 uppgå till 600 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 09

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter
gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
fråga om vissa åtgärder för ökad intagning av studerande vid de tekniska
högskolorna, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Till Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna: Ökad intagning
av studerande har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av
400 000 kronor (prop. 1956: 89; SU 141; Rskr 302).

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 175,
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1957/58 beräkna till Gemensamma ändamål vid de
tekniska högskolorna: Ökad intagning av studerande ett förslagsanslag av
600 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla denna anslagsfråga.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm har i en den 10
oktober 1956 till överstyrelsen för de tekniska högskolorna överlämnad
skrivelse belyst möjligheterna till ökad intagning av studerande vid högskolan
höstterminen 1957 samt i anslutning härtill framfört vissa förslag.

Över kollegienämndens skrivelse jämte vissa därtill hörande handlingar
har yttranden till överstyrelsen avgivits av kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola och byggnadsstyrelsen. Överstyrelsen har därefter i skrivelse
den 28 januari 1957 till Kungl. Maj:t yttrat sig beträffande de i ärendet
framlagda förslagen och därvid, bland annat, förordat dels en utbyggnad
av arkitektutbildningen vid båda högskolorna till att omfatta en
normal årlig intagning av sammanlagt 120 ordinarie studerande — innebärande
en fördubbling av nuvarande intagning — dels en ökad intagning

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

av studerande — från 20 till 30 — vid den flygtekniska linjen vid tekniska
högskolans i Stockholm avdelning för flygteknik och skeppsteknik.

Sedermera har vissa kompletterande undersökningar verkställts och redovisats.
Sålunda har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 12 februari 1957 till
Kungl. Maj:t avgivit förslag angående tillgodoseendet av lokalbehovet för
ökad utbildning av arkitekter vid tekniska högskolan i Stockholm. Vidare
har rektorn vid Chalmers tekniska högskola, professorn G. Ilöss jer, med en
den 18 februari 1957 dagtecknad skrivelse till ecklesiastikdepartementet
överlämnat ytterligare utredning rörande en ifrågasatt utbyggnad av arkitekturavdelningen
vid nämnda högskola. Slutligen har överdirektören och
chefen för försvarets forskningsanstalt N. II. C. Larsson och byråchefen i
ecklesiastikdepartementet N. J. Hörjel, vilka med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 6 april 1956 tillkallats för att såsom sakkunniga inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning av förutsättningarna för
ökad intagning av studerande vid tekniska högskolan i Stockholm, haft
överläggningar med rektorn vid nämnda högskola, professorn R. Woxén,
rörande förutsättningarna för en ökad intagning av elektroteknik- och flygteknikstuderande
vid högskolan. Med anledning av detta samråd har
Woxén i en den 20 februari 1957 dagtecknad promemoria avgivit förslag i
ämnet, till vilka förslag de förutnämnda sakkunniga anslutit sig.

I skrivelse den 24 november 1956 till chefen för ecklesiastikdepartementet
har statens nämnd för byggnadsforskning understrukit angelägenheten
av att erforderliga åtgärder snarast möjligt vidtages för att bereda de tekniska
högskolorna möjligheter att mottaga ett större antal studerande vid
de avdelningar, som utbildar arkitekter, väg- och vattenbyggnadsingenjörer
samt värme- och sanitetstekniker.

Över nämndens skrivelse har överstyrelsen för de tekniska högskolorna
avgivit utlåtande i förut nämnda skrivelse den 28 januari 1957.

Av kollegienämndens vid tekniska högskolan i Stockholm inledningsvis
nämnda skrivelse inhämtas bland annat följande.

Det inom landet verksamma antalet högskoletekniker under 65 år —
civilingenjörer, bergsingenjörer och arkitekter — uppgår för närvarande till
cirka 11 000. Bristen på högskoletekniker uppskattas i medeltal till minst
10 procent. Enligt en nyligen publicerad beräkning uppgår bristen på vägoeh
vattenbyggare och arkitekter till för vardera gruppen cirka 300. Flygvapnet
har framhållit att bristen på flygingenjörer är allvarlig. Enligt en
av Sveriges civilingenjörers riksförbund i dagarna publicerad beräkning
skulle den akuta bristen på civilingenjörer i statstjänst uppgå till cirka 500.
Varje rimlig åtgärd som kan bidraga till att häva denna brist bör därför
enligt kollegienämndens mening vidtagas. Vad möjligheterna härtill beträffar
framhålles att antalet inträdessökande till tekniska högskolan i
Stockholm och Chalmers tekniska högskola år 1954 sammanlagt uppgick
till 872 samtidigt som 651 platser kunde erbjudas. År 1955 var siffrorna
1 039 respektive 696 och innevarande höst 1 325 sökande till 895 platser
— fördelade på 520 vid tekniska högskolan i Stockholm och 375 vid Chal -

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 99 år 1957

mers tekniska högskola. De disponibla platserna kunde i huvudsak fyllas
innevarande höst. Med hänsyn till antalet sökande under senaste åren, de
växande årskullarna och det procentuellt sett stigande antalet studenter
synes enligt kollegienämnden en ökad intagning vara möjlig. Eu förutsättning
för ökad intagning är dels att erforderliga lokaler — nybyggda eller
förhyrda — kan ställas till förfogande, dels ock att medel för nya lärarkrafter
och för omkostnader anvisas. Det är sålunda nödvändigt att dubblera
vissa professurer. Därjämte måste vissa speciallärarbefattningar ersättas
med professurer eller laboraturer. Vid växande antal studerande inom
olika avdelningar skulle nämligen så många studerande komma att deltaga
i den undervisning, som nu meddelas av speciallärare, att en sådan befattningshavare
icke kan handha densamma.

I sin förut nämnda skrivelse har statens nämnd för byggnadsforskning
pekat på vissa tendenser inom byggnadsindustriens utveckling och bland
annat anfört följande.

Den mekanisering och rationalisering, som i viss utsträckning skett inom
byggnadsindustrin, har medverkat till att uppväga bristen på byggnadsarbetare
och möjliggöra att en produktion av nuvarande omfattning över
huvud taget kan upprätthållas. När det gäller tekniker bidrar utvecklingen
i stället till att göra bristen på denna arbetskraft mera markant. Detta
beror på att de nya byggnadsmetoderna i högre grad än de traditionella
kräver ett noggrant planlagt och tekniskt väl genomfört projekteringsarbete.
Mycket av vad som tidigare kunde lösas under byggnadsarbetets gång
måste till följd av nya arbetsmetoder överflyttas till projekteringsstadiet
och kräver väl utbildad personal. Härtill kommer att behovet av teknisk
arbetskraft i samband med själva produktionen blir proportionellt större
vid mer mekaniserade och rationaliserade metoder än vad tidigare varit
fallet. I framtiden kommer dessutom forsknings- och utvecklingsarbete att
spela en väsentligt större roll än hittills. Behovet av arbetskraft för hithörande
uppgifter kommer med all sannolikhet att växa snabbare än på
andra områden. Sedan länge har det rått brist på högskoleutbildade arkitekter,
väg- och vatten byggare och inte minst värme- och sanitet stekniker.
Arkitektkontoren har i stor utsträckning fått lita till utländsk arbetskraft,
som först måste skolas om för svenska förhållanden. Eftersom bristen vid
en fortgående rationalisering kommer att växa, är det angeläget, att åtgärder
vidtages för att öka den tekniska undervisningens kapacitet.

Även om man kan rationalisera projekteringsarbetet så, att personal med
annan teknisk utbildning än högskoleutbildning kan anlitas i större utsträckning
än tidigare, kommer detta icke att vara tillräckligt för att uppväga
de ökade kraven på personal med högre teknisk utbildning.

Jag ämnar i det följande taga upp till behandling dels frågan om en ökning
av utbildningskapaciteten vid båda de tekniska högskolornas avdelningar
för arkitektur, vid tekniska högskolans i Stockholm utbildningslinje
för flygteknik samt vid sistnämnda högskolas avdelning för elektroteknik,
dels vissa ytterligare frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Utredning om ökad utbildning av arkitekter

I sin tidigare nämnda skrivelse har kollegienämnden vid tekniska högskolan
i Stockholm åberopat dels en av Svenska arkitekters riksförbund
(SAR) den 21 september 1956 dagtecknad prognos rörande arkitektbehovet,
dels en promemoria rörande ökad utbildning av arkitekter vid tekniska
högskolan i Stockholm, vilken framlagts den 27 september 1956 av
en särskild utredning skommitté inom avdelning srådet för avdelningen för
arkitektur vid högskolan — vilken kommitté bestått av professorerna N.
Ahrbom och E. Sundahl samt arkitekten E. Dahlberg — dels en till kollegienämnden
från nämnda avdelning sråd den 10 november 1956 avlåten
skrivelse, dels slutligen ett av SAR.s riksmöte den 28 september 1956 antaget
uttalande rörande en utökning av antalet arkitektstuderande.

Sveriges arkitekters riksförbunds prognos

Ur SAR:s prognos rörande arkitektbehovet, vilken omfattar 15-årsperioden
1956—71, inhämtas bland annat följande.

Nuvarande förhållanden. SAR:s matrikel för år 1956 upptar
1 065 arkitekter. Härtill kommer cirka 45 ieke-medlemmar enligt en av
förbundet verkställd komplettering. Det totala antal svenska arkitekter,
som man för närvarande har att räkna med, beräknas därför till cirka 1 100.

Med avseende på födelseår, ålder och kön är fördelningen av nämnda
population mycket sned. Åldersgrupperna under 40 år upptar icke mindre
än 50 procent av totalantalet. Genomsnittsåldern (medianen) är 39 år. Den
större frekvensen för de yngre åldersgrupperna beror på den större examinationen
under senare år. Avgången är sålunda mindre än nyrekryteringen.
Vid nuvarande intagning och examination erhålles därför ett nytillskott.

Av de till förbundet anslutna arkitekterna är något över 1 000, eller mer
än 90 procent högskoleutbildade. De från övriga skolor utexaminerade innehar
med svensk högskoleutbildning likvärdig examen från utländska läroanstalter
eller har med lägre examen och efter långvarig verksamhet inom
facket vunnit inträde i förbundet. De utländska arkitekter, vilka är verksamma
här i landet och är medlemmar i SAR, hänföres sålunda till denna
kategori. Övriga utländska arkitekter är icke medtagna.

Den årliga intagningen av studerande, som i början av 1930-talet var
cirka 25, hade under följande femårsperiod växt till cirka 35 och ökat under
första hälften av 1940-talet till omkring 40. Under senare hälften av 1940-talet intogs i genomsnitt icke mindre än cirka 60 studerande, en följd av
den stora intagningen under åren 1947—1949, varefter man under 1950-talets första hälft intog cirka 55.

Ilösten 1956 intogs vid tekniska högskolan i Stockholm 36 arkitekturstuderande.
Vid Chalmers tekniska högskola är intagningssiffran för närvarande
25.

Enligt de i prognosen redovisade beräkningarna fullföljer cirka 80 procent
av de antagna sina studier och avlägger examen.

Ökning av a n t a 1 e t a rkitekter vid o f ö r ii n d r a d examination.
I prognosen beräknas utifrån uppgifterna rörande åldersfördelning,
antagning och examination lmr antalet arkitekter kommer att för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

ändras under de närmaste femårsperioderna, under förutsättning av oförändrad
examination. Hänsyn har därvid tagits till att antagningen av
studerande vid tekniska högskolan i Stockholm från och med höstterminen
1956 ökats med 6 från 30 till 36.

Enligt ifrågavarande beräkningar uppskattas antalet yrkesverksamma
arkitekter tillväxa med sammanlagt cirka 360 under den närmaste tioårsperioden,
motsvarande ett nettotillskott av 36 årligen. Under den följande
femårsperioden beräknas antalet tillväxa med endast något över 33 årligen,
beroende huvudsakligen på att avgången ökas på grund av såväl åldersskäl
— uppnåendet av den i prognosen valda maximiåldern, 70 år — som ökad
dödlighet genom åldersförskjutning. För tiden efter prognosperiodens slut
beräknas det årliga nettotillskottet komma att ytterligare reduceras.

A r k itektbehovet och arkitekttillgången. I prognosen
redovisas en undersökning rörande det nuvarande arkitektbehovet. Undersökningen
baseras dels på en rundfråga till chefsarkitekter, dels på kompletterande
uppgifter från statliga verk och en av Sveriges industriförbund
verkställd utredning. Enligt nämnda undersökning uppgår det totalt uppgivna
behovet till cirka 200 arkitekter, av vilka omkring 140 avser privata
arkitektkontor. Från de flesta håll vitsordas även behovet av ett på längre
sikt ökat antal arkitekter. Särskilt framhålles det önskvärda i att ett större
antal arkitekter söker sig till landsorten men understrykes svårigheterna
att behålla dem där. Det anses därför klart att det för närvarande föreligger
en kännbar brist på arkitekter. Ökningen beräknas för närvarande
ske i den takt, som motsvarar den genomsnittliga investeringsutvecklingen
under åren 1946—1955. Antalet arkitekter borde emellertid enligt prognosen
nu vara avpassat efter investeringarnas omfattning under den närmaste
femårsperioden för att ett väl utfört projekteringsarbete skall medhinnas.
Bristsituationen beräknas ha uppkommit redan under kriget och sedan ha
skärpts, eftersom någon ökning av antagningen av studerande icke skett i
den omfattning, som enligt prognosen borde ha föranletts av föreliggande
eftersläpning.

Av en i prognosen intagen tablå över den förväntade befolkningsutvecklingen
(enligt statistiska centralbyrån) framgår att totalbefolkningen väntas
tillväxa med 4 procent fram till 1970. Ökningen beräknas till 2 procent fram
till 1960 samt under de följande femårsperioderna till 1 procent. Antalet barn
i åldern 0—10 ar beräknas komma att sjunka under hela perioden medan
åldersklasserna 10—15 företer en fortsatt tillväxt under innevarande decennium
för att därefter börja avta. Likaså beräknas åldersklasserna 15—
20 år tillväxa i antal, samtidigt med cn mycket betydande tillväxt av de
hushållsbildande åldrarna i 20—30 år.

I prognosen betonas att yrkesutbildning samt annan högre utbildning
vanligen påbörjas i 15-årsåldern, medan hushållsbildningen huvudsakligen
avser åldrarna 20—30 år. Den tillväxt av dessa åldersklasser, som sålunda
är att motse, medför även i fortsättningen mycket stora investeringar för
skolväsendets behov i synnerhet vid ett mer allmänt genomförande av
enhetsskolan. Samtidigt ställes genom den växande hushållsbildningen
större krav på bostadsbyggandets omfattning. På åldringsvårdens område
kräves även avsevärd utbyggnad.

Investeringsvolymen i husbyggande beräknas i prognosen under efterkrigstiden
ha tillväxt med i genomsnitt 2,6 procent per år (med cirka 4
procent årlig ökning under 1950-talet). Dessutom framhålles att bostadsbyggandet,
som utgör den dominerande delen av det totala husbyggandet,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99 år 1957

släpat efter i förhållande till investeringsutvecklingen på andra områden.
Med hänsyn till de stora behov, som måste tillgodoses bland annat till
följd av befolkningsutvecklingen, synes det enligt prognosen givet att investeringarna
i husbyggnad även i fortsättningen måste tillväxa. En årlig
ökning av dessa investeringar med 3 ä 4 procent anses trolig.

Den därefter gjorda beräkningen av arkitektbehovet grundas på den förutsedda
investeringsutvecklingen. Vid tillväxt av investeringarna i husbyggande
antages att en motsvarande ökning erfordras av personalresurserna
för projekteringen.

Enär den nu aktuella arkitektbristen redovisats till cirka 200 skulle det
behövliga antalet alltså uppgå till omkring 1 260. I överensstämmelse med
antagandet att investeringsvolymen tillväxer med 3 ä 4 procent årligen —
enligt prognosen ett sannolikt antagande med hänsyn till den hittillsvarande
utvecklingen och den fortsatta standardhöjningen — beräknas arkitektbehovet
tillväxa i samma takt, d. v. s. med 3 ä 4 procent. I följande
sammanställning redovisas bristsituationen under olika år enligt gjorda
antaganden.

År	Antal arkitek-ter vid nuva-rande intag-ning	Behov vid årlig ökning med	Brist vid årlig ökning med
3%	4%
3%	4%	Abso- lut	Rela- tiv	Abso- lut	Rela- tiv
1956.....	1065	1265	1265	200	15,8	200	15,8
1961.....	1235	1465	1540	230	15,7	305	19,8
1966 .....	1420	1695	1870	275	16,2	450	24,1
1971.....	1580	1965	2280	385	19,6	700	30,7

Vid oförändrad intagning av studerande skulle alltså arkitektbristen under
de närmaste åren bli allt större för att i början av 1970-talet enligt, det
lägsta alternativet vara nästan dubbelt så stor som nu, såvida icke några
åtgärder vidtages för att öka arkitekttillgången. En ökad intagning av studerande
år 1957 skulle i bästa fall ge ett ökat antal utexaminerade arkitekter
från och med år 1961. För att en ökad intagning skall bli effektiv och
bristen så småningom minskas finge den icke tilltagas för knappt. En fördubbling
av intagningen av studerande vid tekniska högskolan i Stockholm
(KTH) från och med år 1957, d. v. s. en utökning med 36 studerande per
år, skulle ge ett årligt tillskott av omkring 30 arkitekter från och med år
1962. Det förutsättes alltså, att den genomsnittliga studietiden är 5 år.
Situationen under olika år skulle bli följande.

År	Antal vid för-luhblad intag-ning vid KTII fr. o. m. år 1957	Behov vid årlig ökning med	Brist vid årlig ökning	med
3%	4%
3%	4%	Abso- lut	Rela- tiv	Abso- lut	Rela- tiv
1956 .....	1065	1265	1265	200	15,8	200	15,8
1961.....	1235	1465	1540	230	15,7	305	19,8
1966 .....	1570	1695	1870	125	7,4	300	16,0
1971.....	1880	1965	2280	85	4,3	400	17,5

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

Även vid en fördubbling av intagningen vid tekniska högskolan i Stockholm
skulle alltså en viss brist komma att föreligga. Denna brist beräknas
1966 till 125 och 1971 till 85 vid en årlig ökning av behovet med 3 procent.
Sker en snabbare ökning av behovet tillväxer bristen till 300 år 1966 samt
till 400 år 1971. Det framhålles därför som lämpligt att utvecklingen av
såväl behov som tillgång beträffande arkitekter följes i fortsättningen för
att lämpliga åtgärder i tid skall kunna vidtagas.

Till handlingarna i ärendet har sedermera fogats en av SAR i vissa hänseenden
överarbetad prognos, dagtecknad den 23 oktober 1956.

UtredningskommiUén inom avdelningsrådet för avdelningen för arkitektur vid
tekniska högskolan i Stockholm

Den inom tekniska högskolan i Stockholm tillsatta, förut omnämnda
kommittén har haft till uppgift att utreda kostnader och lokalfrågor för en
ifrågasatt ökning av antalet studerande vid högskolans avdelning för arkitektur.

I sin promemoria erinrar kommittén inledningsvis om den sedan lång tid
tillbaka starkt framträdande bristen på arkitekter i landet och de alltmera
ökade kraven på kvalificerat planeringsarbete. Härtill kommer enligt kommittén
den successiva ökning av investeringarna i byggnader, som kan beräknas
äga rum vid en fortsatt ökning av nationalprodukten, vilken kräver
en ökning såväl av antalet högskoleutbildade tekniker som antalet arkitekter
även på längre sikt.

Kommittén finner att tidpunkten för en ökning av antalet nyantagna
studerande för närvarande är gynnsam på grund av de stora årskullar, som
under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet kommer att söka sig
till de högre utbildningsanstalterna. Kommittén understryker, att ett tillräckligt
stort antal sökande till avdelningen är en förutsättning för den
ifrågasatta ökningen, om studentmaterialets kvalitet skall kunna bibehållas
eller helst förbättras. Om en ökning av antalet arkitekturstuderande vid
tekniska högskolan i Stockholm skall ske, bör den enligt kommittén komma
till stånd snarast möjligt och helst från och med höstterminen 1957.

Av promemorian inhämtas i övrigt huvudsakligen följande.

Ökningens omfattning. SAR:s prognos tar enligt uppgift huvudsakligen
hänsyn till sådana faktorer, som låter sig siffermässigt behandlas
och måste därför betraktas som en grundprognos. Den bortser sålunda
från det »dolda» arkitektbehovet inom sådana verksamhetsgrenar, där
antalet nu aktiva arkitekter är litet och en ökad arkitektinsats eventuellt
vore gagnrik. Inte heller har man kunnat siffermässigt beräkna den ökning
av planeringsarbetets volym såväl kvantitativt som kvalitativt, som torde
bli en följd av en ökad mekanisering av byggandet. Prognosen tar ej heller
hänsyn till möjligheterna till ändrad inre organisation av arkitektkontoren
eller till de utländska arkitekter — cirka 100 — som för närvarande arbetar
i Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Med dessa begränsningar uppskattas den aktuella bristen på arkitekter
till 200, varav 140 på privata kontor och resten i stat eller kommun. Antalet
högskoleutbildade arkitekter i landet är för närvarande cirka 1 060.
Den angivna bristen utgör sålunda nära 20 procent. Nämnas kan, att enligt
tidigare beräkningar antalet högskoleutbildade civilingenjörer i landet
uppgår till cirka It 000 och bristen till cirka 1 000.

Om utbildningskapaciteten icke skulle ökas, kommer arkitektbristen att
år 1971 öka till 385 respektive 700 enligt de två alternativa antaganden
om investeringsvolymens tillväxt, 3 procent respektive 4 procent årlig
ökning, som undersökts. Om den årliga antagningen av arkitekturstuderande
vid tekniska högskolan i Stockholm ökas till det dubbla, blir motsvarande
siffror 85 och 400.

Kommittén har, bland annat med hänsyn till lärar- och lokalfrågorna
och till önskemålet att fortast möjligt öka antalet arkitekter, för närvarande
icke ansett sig kunna föreslå en permanent ökning av antalet studerande
i enlighet med prognosens långtidsprogram. Då det av flera skäl,
bland annat med hänsyn till lokalfrågor och lärarbefattningarnas lönegradsplacering,
visat sig lämpligt att nu föreslå en dubble ring av arkitekturskolan
under 11+ år har kommittén stannat för denna lösmng. Detta innebär,
att man under It år tar in 36 nya studerande per ar utöver nuvarande
antal. Den sista årskullen av den dubblerade avdelningen utexamineras då
efter 14 år. Under denna tidsperiod skulle sålunda antagas sammanlagt
396 arkitekturstuderande vid tekniska högskolan i Stockholm utöver nuvarande
antal. Av dessa kan enligt prognosens beräkningar cirka 80 procent
eller omkring 320 beräknas avlägga examen och bli verksamma som högskoleutbildade
arkitekter. Frågan om arkitekt behovet i landet bör följas
under 14-årsperioden.

Kostnader för ökad inta g n i n g av st u d erande vi d
tekniska högskolan i Stockholm. Enligt kommitténs mening
måste vid en ökning av antalet arkitekturstuderande i Stockholm — utöver
det nuvarande antalet 36 — professurerna och speciallärarbefattningarna
i de egentliga arkitekturämnena dubbleras. När 1940 års sakkunniga
för den högre tekniska utbildningen i sitt år 1943 avgivna betänkande begränsade
ökningen av arkitekturavdelningen till cirka 20 procent — medan
ökningen av alla övriga avdelningar föreslogs till cirka 50 procent — torde
en av orsakerna ha varit, att man vid denna tidpunkt icke ansåg sig kunna
föreslå den ökning av antalet professurer och övriga lärartjänster vid avdelningen,
som vid en ökning till 50 procent blivit ofrånkomlig.

Antalet studerande per lärare vid arkitekturavdelningen måste vara
mera begränsat än på många andra avdelningar. Anledningen härtill är, att
övningarna i arkitekturämnena har en helt dominerande betydelse för undervisningen
och att övningsuppgifterna blir individuella och kräver individuell
handledning icke blott av assistenter utan även av huvudläraren.
Professorernas direkta ledning av övningarna är och har tidigare alltid varit
obligatorisk. Varje avslutad övningsuppgift göres till föremål för individuell
— skriftlig eller muntlig — kritik i seminarieform. Denna kritik
åligger huvudläraren.

Kommittén understryker att det är en förutsättning för att undervisningens
kvalitet icke skall försämras, att nämnda form av undervisning
bibehålles. Redan det nuvarande antalet, 36 studerande per årskurs, medför
enligt kommitténs uppfattning eu försämring av undervisningens kva -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99 år 1957

litet i jämförelse med vad den varit under den tid antalet arkitekturstuderande
vid högskolan var väsentligt lägre. Kommittén framhåller, att erfarenheterna
från åren 1947—54, sedan under åren 1947—49 försöksvis
antalet nyantagna studerande ökats från 30 till 60 utan annan förstärkning
av lärarkrafterna än vissa biträdande lärare och assistenter, i hög grad
bestyrkt den anförda uppfattningen.

För dubblering av arkitektutbildningen behövs enligt kommittén nya
lärartjänster endast i de egentliga arkitekturämnena. Enligt kommittén
erfordras följande nya lärarbefattningar, nämligen tre professurer, varav
en i arkitektur I, en i arkitektur II och en i stadsbyggnad, två befattningar
som speciallärare, varav en i frihandsteckning och modellering och en i
materialbehandling med formlära, samt en befattning som biträdande lärare
i trädgårdskonst. Professurerna föreslås konstruerade som Cp-tjänster med
en förordnandetid av 12 år.

Kommittén framhåller, att det är väsentligt att de nya lärartjänsterna
förenas med samma ekonomiska villkor som de nuvarande.

Kommitténs förslag innebär vidare, att förstärkningen av undervisningskrafterna
i de grundläggande och tekniska ämnena endast bör ske genom
ökning av anslagsmedlen till övningsassistenter samt till materiel för samlingar
och laborationer i proportion till det ökade studerandeantalet. För
speciallärare och biträdande lärare har kommittén beräknat en normal
arvodesökning för ökat antal studerande (med 300 kronor för år) jämte
extra ersättning för dubblerade övningar på olika tider, då lärarna på grund
av lokalförhållanden icke samtidigt kan leda övningarna för en dubblerad
årskurs.

Enligt kommitténs förslag bör de för dubbleringen erforderliga nya lärartjänsterna
tillkomma i följande tidsordning.

Första läsåret: professur i arkitektur I och speciallärarbefattning i frihandsteckning
och modellering.

Andra läsåret: speciallärarbefattning i materialbehandling med formlära.

Tredje läsåret: professurer i arkitektur II och stadsbyggnad samt befattning
som biträdande lärare i trädgårdskonst.

Kostnaderna för dubbleringen av arkitektutbildningen beräknas av kommittén
till följande belopp.

Första läsåret: 112 000 kronor.

Andra läsåret: 164 000 kronor.

Tredje läsåret: 316 000 kronor.

Fjärde läsåret: 353 000 kronor.

Kommittén erinrar beträffande den gjorda kostnadsberäkningen, att
kostnaderna under de tre sista åren av den föreslagna 14-årsperioden kommer
att minskas med varje utexaminerad årskurs.

Av en av kommittén redovisad kostnadstablå framgår, att kostnaderna
för de föreslagna nya lärartjänsterna m. m. vid arkitekturavdelningen
under fjärde året av dubbleringen beräknas uppgå till cirka 330 000 kronor.
Motsvarande kostnader vid nuvarande antal studerande uppgår, enligt
en av kommittén gjord sammanräkning, till 468 000 kronor.

Att kostnaderna blir lägre för den nya studerandegruppen beror på, att
antalet huvudlärare i de grundläggande och tekniska ämnena icke föreslagits
utökat. Detta medför en starkt ökad arbetsbelastning för de nuvarande
lärarna i dessa ämnen. Särskilt gäller detta professorn och laboratorn i
byggnadsstatik och professorn i byggnadsteknik. Med den här ifrågasatta

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

dubbleringen av arkitekturavdelningen och sedan studerandeantalet på avdelningen
för väg- och vattenbyggnad från och med hösten 1956 ökats från
60 till 90 kommer antalet studerande i grafostatik och hållfasthetslära,
byggnadsstatik, byggnadsmateriallära och byggnadsteknik att uppgå till
cirka 160 per år.

Sedan två år har högskolan med utförlig motivering äskat en professur
i konstruktionslära, som skulle omfatta byggnadsstatik och byggnadsteknik
för de arkitekturstuderande. Även utan en dubblerad arkitekturavdelning
är antalet studerande orimligt stort för professorerna i byggnadsstatik och
byggnadsteknik. Om dubbleringen kommer till stånd bör den av högskolan
äskade professuren i konstruktionslära inrättas från och med andra året av
dubbleringen.

I enlighet med den av riksdagen godkända generalplanen för högskolans
utbyggnad färdigställes under hösten 1957 en nybyggnad på högskolans
område för arkitekturavdelningens fyra årskurser, beräknad för ett studerandeantal
av 36 per årskurs. Härvid avflyttar de båda första årskurserna
från högskolebyggnaden i kvarteret Vega. Sedan även lantmäteriavdelningen
hösten 1958 beräknas inflytta i nya lokaler vid Drottning Kristinas
väg, kan hela högskolebyggnaden i kvarteret Vega vid denna tidpunkt
ställas till Stockholms högskolas förfogande.

Den dubblerade arkitekturavdelningen kan icke beredas plats i nybyggnaden.
Icke heller kan byggnaden i kvarteret Vega längre disponeras för
tekniska högskolans behov. Lokaler för den dubblerade avdelningen måste
sålunda anskaffas på annat håll, antingen genom ytterligare nybyggnad
eller genom förhyrning av någon nu tillgänglig byggnad. Den erforderliga
golvytan beräknas till cirka 2 000 mI 2.

Avdelningsrådet för avdelningen för arkitektur vid tekniska högskolan
i Stockholm

I den förut omnämnda skrivelsen den 10 november 1956 från tekniska
högskolans i Stockholm avdelningsråd för avdelningen för arkitektur betonas,
att en dubblering utan dröjsmål av utbildningskapaciteten inom avdelningen
synes oundgängligen nödvändig.

Avdelningsrådet framhåller vidare att den av SAR i ämnet framlagda
prognosen måste anses bristfällig och missvisande. Den beaktar enligt avdelningsrådets
mening ej det dolda arkitektbehov, som föranledes bland
annat av undervisning och forskning, och räknar dessutom med en alltför
låg tillväxtprocent beträffande arkitektbehovet för bebyggelseplanering och
byggnadsverksamhetens förändring mot industriella produktionsmetoder.
Det framtida behovet av arkitekter måste enligt avdelningsrådet bli betydligt
större än vad prognosen utvisar. Utbildningskapaciteten måste ökas,
så att avdelningen kan draga till sig erforderlig del av begåvningsreserven.
Behovet av en ökning synes avdelningsrådet så uppenbart, att enligt dess
mening någon ny prognos icke behöver avvaktas. För att täcka utbildningsbehovet,
framhåller avdelningsrådet slutligen, erfordras i första hand en fördubbling
av utbildningskapaciteten vid tekniska högskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Sveriges arkitekters riksförbund

I skrivelse till kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm den
9 oktober 1950 har SAR anfört följande.

Sedan SAR under hand erhållit kännedom om att kollegienämnden vid
tekniska högskolan i Stockholm för närvarande överväger frågan om utökning
av antalet studerande vid arkitekturavdelningen, vill förbundet
bringa till nämndens kännedom att årets riksmöte den 28 september 1956
i Stockholm, på grundval av verkställd prognosutredning om arkitektbehovet
under de närmaste 15 åren, gjort ett enhälligt uttalande för en väsentlig
utökning av antalet arkitekturstuderande under förutsättning av fullt
bibehållande av kraven på undervisningens kvalitet.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm

I kollegienämndens — förut delvis refererade — skrivelse den 10 oktober
1956 anföres i fråga om föreliggande förslag till utbyggnad av arkitektutbildningen
vid högskolan i huvudsak följande.

Liksom avdelningsrådet ansluter sig kollegienämnden helt till de av kommittén
framlagda beräkningarna men vill beträffande inrättandet av professurer
endast framhålla, att dessa bör tillsättas såsom Cp-befattningar
med sexårsförordnanden. Någon annan anställningsform, vilken skulle möjliggöra
rekrytering av personer med erforderlig kompetens för att handha
ifrågavarande undervisning, föreligger enligt kollegienämndens mening
icke.

En förutsättning för dubblering av avdelningen är vidare att erforderliga
lokaler ställes till förfogande. Detta kan ske antingen genom nybyggnad
inom högskolans område eller genom förhyrning.

Högskolans byggnadskommittés arkitekt, professor N. Ahrbom, har
redovisat att en eventuell nybyggnad skulle kunna förläggas inom’ högskolans
område på Norra Djurgården vid Drottning Kristinas väg intill
den planerade nybyggnaden för lantmäteriavdelningen och på ett avstånd
av cirka 250 meter från arkitekturavdelningens nybyggnad. På detta område
skulle en vinkelbyggnad med en taklisthöjd mot vägen av cirka 12
meter och med suterrängvåning kunna uppföras med en byggnadsvolym
av cirka 17 000 in3. Med ett uppskattat pris av 150 kronor per m3 skulle
den totala byggnadskostnaden komma att uppgå till cirka 2,5 miljoner
kronor. Av denna byggnad skulle lokalerna för den dubblerade arkitekturavdelningen
upptaga hälften eller cirka 8 500 m3 och en yta av cirka
2 000 nr motsvarande en byggnadskostnad av cirka 1,3 miljoner kronor.
Endast den för arkitekturavdelningen avsedda delen av byggnaden behöver
omedelbart uppföras. Inom en snar framtid torde dock lokaler bli erforderliga
för en blivande professur i regleringsteknik, vilket ämne med hänsyn
till det stora antalet studerande i fysik icke under någon längre tid kan
inrymmas i fysikbyggnaden. En eventuell byggnad bör planläggas så att
den kan uppföras i förslagsvis två etapper — den första då för arkitekturavdelningen.
Denna del av byggnaden skulle kunna färdigställas till hösten
1958 under förutsättning att erforderligt investeringsanslag och byggnadstillstånd
erhålles före den 1 juli 1957 — detta vid sidan av vad högskolans

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

byggnadskommitté i sina ordinarie petita äskat för byggnader in. in. Om
arkitekturavdelningen dubbleras från hösten 1957 skulle den första årskursen
få lov att inrymmas i den då färdiga byggnaden för det nuvarande
studerandeantalet. Med hänsyn till att första årskursen endast har en termins
övningar på ritsal i ämnet arkitektur 1 torde detta vara möjligt att
genomföra, ehuru svårigheterna givetvis skulle bli avsevärda. —- Om den
här angivna byggnaden skulle komma till stånd, får det i framtiden utrönas
huruvida behovet av arkitekter i fortvarighetstillstand kommer att vara
så stort att avdelningen bör bibehållas dubblerad. Om så icke skulle vara
fallet efter 1971 har högskolans behov av lokaler för andra ändamål säkerligen
vuxit så, att byggnaden utan svårighet kan rationellt utnyttjas.

Såsom framgår av kommitténs utredning erfordras vid dubblering av
arkitekturavdelningen en golvyta av cirka 2 000 m". Detta behov kan,
såsom framhållits, även tillgodoses genom att lokaler ställes till högskolans
förfogande på annan plats inom Stockholm. Härvid är av betydelse att avståndet
till högskolan ur tidssynpunkt icke blir för stort då vissa föreläsningar
för den dubblerade avdelningen kommer att vara förlagda till högskolans
lokaler vid Valhallavägen under det att rit- och konstruktionsövningar
och dylikt kommer att äga rum i de förhyrda lokalerna. För den
händelse alternativet förhyrning av lokaler väljes, synes det böra ankomma
på byggnadsstyrelsen att på Kungl. Maj:ts uppdrag lösa denna fråga.

De för- och nackdelar, som är förenade med de båda alternativen nybyggnad
contra förhyrning, ligger i öppen dag, och högskolan är beredd att
genomföra den lösning som statsmakterna kan komma att stanna för.

Anledningen till att kollegienämnden framlägger ett fullständigt kostnadsförslag
för arkitekturavdelningens dubblering är den att det är fråga
om en provisorisk åtgärd avsedd att höja den antagningskapacitet som
statsmakterna förutsatt för avdelningen i fråga. Givet är emellertid att de
ökade intagningarna av studerande vid avdelningarna för maskinteknik
(från 55 till 90), för väg- och vattenbyggnad (från 62 till 90) och för elektroteknik
(från 90 till 115) kommer att på analogt sätt som för arkitekturavdelningen
medföra behov av förstärkning av lärarkrafterna, varför dessa
behov — vilka årligen kommer att framföras i högskolans petita — måste
behandlas efter samma normer som kommer att tillämpas beträffande
arkitekturavdelningens anslagsbehov.

Yttranden

Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola uttalar till en början
att det aktuella och beräknade framtida behov av arkitekter, som förut
redovisats, bör mötas genom ökad intagning av arkitekturstuderande vid
landets båda högskolor.

Vad beträffar Chalmers tekniska högskola synes enligt kollegienämnden
utsikter föreligga att öka intagningen, om så skulle erfordras, upp mot det
dubbla av nuvarande intagningssiffran, 25 studerande. Nämnden hänvisar
därvid till siffror rörande antalet behöriga sökande till arkitekturavdelningen
under den senaste femårsperioden. Då enligt nämnden en dubblering
av undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm icke är tillräcklig för
att balansera det väntade arkitekt behovet, synes enligt nämndens mening

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

starka skäl tala för att arkitektutbildningen dubbleras vid båda högskolorna.
Beträffande förutsättningarna för en dylik dubblering anför nämnden
bland annat följande.

En pågående utredning inom avdelningskollegiet för arkitekturavdelnmgen
angående lärarbehovet för en avdelning med enkla årskurser
har utvisat, att behov föreligger av sex fasta institutioner med professurer
och till dem anslutna biträdande lärare, nämligen i arkitektur I
(nuvarande husbyggnadslära), arkitektur II (nuvarande arkitektur), stadsbyggnad,
konstruktionsteknik (ny), formgivning (ny) och arkitekturhistoria
(ny). Det är uppenbart, att frågan om inrättande av nya professurer
i de tre sistnämnda läroämnena framstår såsom en angelägenhet
av första graden om en dubblering av undervisningen skall komma till
stånd. Vidare uppkommer behov av dubblering av lärarkrafterna i de fyra
tillämpade huvudämnena arkitektur I, arkitektur II, stadsbyggnad och
formgivning.

I princip synes den av tekniska högskolan i Stockholm hävdade synpunkten
att vid dubblering båda undervisningsgrupperna bör ha lärare
med likvärdig kompetens vara riktig, varför en dubblering av antalet
professorer skulle erfordras. Med hänsyn till att vid Chalmers tekniska
högskola undervisningsgruppernas storlek förutsättes begränsad till 25
vardera, synes det dock möjligt att under ett provisorium lösa denna fråga
genom anställande av väl kvalificerade biträdande lärare, förslagsvis i
lönegrad Ce 30, vilka under vederbörande professors överinseende självständigt
skulle handha ledningen av den ena undervisningsgruppen. Detta
synes tänkbart beträffande ämnena arkitektur I, arkitektur II och formgivning.
I ämnet stadsbyggnad torde dock med hänsyn till den stora omfattningen
av undervisningen (i denna deltar även studerande vid avdelningen
för väg- och vattenbyggnad) krävas en laboratur i Ce 34. Utöver
de lärarkrafter, som nu nämnts, krävs givetvis ökad assistenthjälp vid hela
avdelningen.

I detta sammanhang må slutligen framhållas, att all slags tillämpad
arkitekturundervisning utövas som gruppundervisning med projektarbete,
seminarier och stödjande föreläsningar samt bedömningsarbete. Det är
därför väsentligt, att undervisningsgruppen icke göres större än att sådan
undervisning är praktiskt och pedagogiskt möjlig. Gränsen uppåt ligger
enligt avdelningskollegiets erfarenhet vid grupper på 25 ä 30 studerande
för varje lärare i de fyra tillämpade ämnena.

Vidkommande lokalbehovet får kollegienämnden framhålla, att
enligt avdelningskollegiet lokalbehovet för en avdelning med enkla årskurser
och sex institutioner kan beräknas till netto 2 500 in2. Skall årskurserna
dubbleras, växer enligt avdelningskollegiets mening lokalbehovet
till cirka 3 800 nr. För närvarande disponerar avdelningen 1 300 m2
lokaler, kringspridda på fyra skilda ställen, vilket i högsta grad försvårar ett
önskvärt samarbete institutionerna emellan. Om en fördubbling skall genomföras,
låt vara som ett provisorium, framstår lokalbehovet ännu mer
brännande både kvantitativt och i fråga om lokalernas inbördes belägenhet.

Av vad som nu anförts framgår, att arkitekturavdelningens nuvarande
lokaler icke motsvarar behovet ens för enkla årskurser och långt mindre
förslår för en dubblering av kurserna. På grund härav synes det ofrånkom -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 99 år 1957

ligt, att avdelningen relativt snart erhåller nya, ändamålsenliga lokaler
oavsett om en dubblering av undervisningen kommer till stånd eller ej.

Mot bakgrunden av den allvarliga arkitektbrist, som redovisats i remissakten
och som väntas snabbt förvärras, anser sig emellertid kollegienämnden
här böra något beröra eventuella möjligheter att provisoriskt ordna lokalfrågan
vid en dubblerad intagning av arkitekturstuderande vid Chalmers
tekniska högskola.

Utgångspunkten för två tänkbara alternativ är att den dubblerade avdelningens
båda lägsta årskurser provisoriskt skall kunna inrymmas inom
Gamla Chalmers genom ökat utnyttjande av befintliga, ritsalar. Detta
nödvändiggör dock en ytterligare uppdelning av undervisningsgrupperna
inom andra avdelningar. Vid intagningen av studerande till den första
dubblerade årskursen skulle arbetena med en nybyggnad för arkitekturavdelningen
vara påbörjade och bedrivas så, att inflyttning i nybyggnaden
kunde ske, då dessa studerande inträder i tredje årskursen.

En annan möjlighet synes vara att provisoriskt inrymma denna dubblerade
tredje årskurs i de lokaler, som kan beräknas bli disponibla inom
Gamla Chalmers, därest högskolans biblioteksbyggnad då är färdigställd.
Ehuru dessa utrymmen icke uppgår till den yta, som avdelningskollegiet
ansett behövlig, torde det dock vara möjligt att under en övergångstid
där provisoriskt inrymma en och efter ytterligare ett år två undervisningsgrupper
om vardera 25 studerande. Ytterligare utredning krävs emellertid
för bedömande av förutsättningarna för att genomföra detta alternativ, och
kostnaderna för nödvändiga inredningsarbeten i lokalerna måste även undersökas.

Till kollegienämndens yttrande är fogat ett utdrag ur protokoll fört vid
sammanträde med avdelningsrådet jör avdelningen för arkitektur vid Chalmers
teknislca högskola. Enligt detta utdrag har avdelningsrådet beslutat
dels undersöka tillförlitligheten hos SAR:s prognos, dels bestämt understödja
initiativet till en fördubbling av arkitekturavdelningen vid tekniska
högskolan i Stockholm, dels slutligen uttala att vid uppgörandet av
en generalplan för lokalbehovet vid Chalmers tekniska högskola en fördubbling
av arkitekturavdelningen från nuvarande 25 studerande per årskurs
till 50 skulle förutses.

Byggnadsstyrelsen — som understryker att arkitektbristen är mycket
besvärande — anser i likhet med avdelningsrådet för avdelningen för arkitektur
vid tekniska högskolan i Stockholm, att den av SAR framlagda
prognosen icke tar hänsyn till alla de faktorer, som bör beaktas i
sammanhanget. Enligt en till byggnadsstyrelsens yttrande fogad promemoria
med vissa synpunkter på den gjorda prognosen anses de tre viktigaste
störningsfaktorerna — förbisedda arkitektyrken, den icke SARanslutna
personalen samt projekterings- och planläggningsverksamhetens
merökning i förhållande till investeringsvolymen och dess återverkan på
arkitektbehovet — sammantagna med vissa smärre oklara faktorer vara
av den storleksordning, att arkitekt bristen kan förmodas vara betydligt
större iin prognosen utvisar.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99 år 1957

Beträffande frågan om en ökning av utbildningskapaciteten
anför byggnadsstyrelsen bland annat följande.

När det gäller att taga ställning till hur en ökning lämpligen bör genomföras
vill styrelsen erinra om att antalet platser vid avdelningen för arkitektur
vid Chalmers tekniska högskola är 25. Sedan nämnda högskola från
och med innevarande läsår erhållit professur även i stadsbyggnad hade det
— därest man med hänsyn till sättet för undervisningens bedrivande kan
godtaga 36 studerande —- från ekonomisk synpunkt varit naturligt att
man i första hand ökat utbildningen vid högskolan från 25 till 36 eller till
samma utbildningskapacitet som tekniska högskolan i Stockholm numera
har, detta under förutsättning att det därmed förbundna lokalbehovet blir
tillgodosett. Avdelningskollegiet för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola
har emellertid tidigare ansett att med hänsyn till undervisningens
art en enkel årskurs lämpligen bör omfatta högst 25 studerande. Ett ställningstagande
i denna fråga undandrager sig byggnadsstyrelsens bedömande,
men det synes styrelsen icke föreligga några godtagbara skäl varför icke
vid lika antal lärarkrafter samma antal studerande skulle kunna mottagas
vid de bägge högskolorna. Oavsett om ökningen skall ske genom dubblering
vid tekniska högskolan i Stockholm eller Chalmers tekniska högskola
bör någon skillnad vad beträffar härför erforderliga lärarkrafter och lönegradsplaceringen
av dem icke föreligga. Även det erforderliga lokalbehovet
måste bli i stort sett detsamma vid de båda högskolorna.

Styrelsen delar uppfattningen att vid en dubblering av antalet studerande
kvalificerade lärarkrafter icke torde kunna erhållas, därest icke professurer
inrättas i de för avdelningen speciella ämnena arkitektur I och II
samt stadsbyggnad. Med rådande högkonjunktur inom arkitektyrket och
brist på arkitekter, villiga att ägna sig åt undervisning, torde likväl betydande
svårigheter föreligga att få lämpliga och tillräckligt kvalificerade
fackmän för befattningarna ifråga.

Vad här anförts talar för att en dubblering i första hand bör komma till
stånd vid tekniska högskolan i Stockholm.

I fortsättningen granskar byggnadsstyrelsen lokalfrågorna och
anför därvid i huvudsak följande.

Vid ingendera högskolan finns lokaler som kan tagas i anspråk för att
täcka det med en dubblering förbundna lokalbehovet. Vid lösandet av
lokalfrågan har man, såvitt styrelsen kunnat bedöma, anledning förmoda
att det kan bli fråga om ett bestående behov av ökad utbildning. Om det
gällt en ökning under en kortare tidrymd, hade med hänsyn till det stora
lokalbehov som föreligger vid Chalmers tekniska högskola och den långa
tiden för att genomföra hela det härför erforderliga utbyggnadsprogrammet
skäl närmast talat för att låta uppföra en nybyggnad för en dubbelavdelning
för arkitektur vid nya Chalmers tekniska högskola. När sedermera en
återgång till en enkelavdelning aktualiserades skulle de lokaler som nu utnyttjas
för arkitektur kunna frigöras för annat ändamål.

Den av kollegienämnden vid tekniska högskolan gjorda framställningen
utmynnar i att antingen en nybyggnad uppföres å högskolans område vid
Valhallavägen eller att lokaler förhyres för en dubblerad arkitektutbildning.
I dagens läge synes det icke möjligt att i den allmänna hyresmarknaden
uppbringa lokaler av den storleksordning det här är fråga om.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Styrelsen har under hand hos fastighetskontoren i Stockholm och Göteborg
gjort förfrågningar huruvida genom deras försorg några för ändamålet
lämpliga lokaler kunde anvisas. Från Göteborg har resultatet blivit
negativt. I Stockholm är bristen på lokaler särskilt besvärande, och icke
heller fastighetskontoret där har kunnat anvisa några för ändamålet direkt
tillgängliga lokaler. I detta sammanhang kan emellertid nämnas att frågan
om den framtida användningen av Hässelby slott utretts men att något
ställningstagande i frågan rörande slottets användning ännu icke skett från
stadens sida.

Någon staten tillhörig byggnad finns icke att tillgå i Göteborg. Olika
överväganden har gjorts i denna fråga beträffande Stockholm, men remisstiden
har icke medgivit ett slutligt klarläggande av frågan.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller, att styrelsen delar
den kritiska uppfattning rörande den föreliggande prognosen som
kommit till uttryck. För överstyrelsen framstår det såsom uppenbart att
— då prognosen vid en dubblering av arkitekturavdelningen vid tekniska
högskolan i Stockholm förutsätter en kvarstående brist efter 15 år av 85,
alternativt 400 arkitekter — planerna för eu utökad arkitektutbildning icke
nu bör begränsas till en dubblering av nämnda avdelning. Utan någon
överarbetning av riksförbundets prognos — en arbetsuppgift, som överstyrelsen
för övrigt icke nu är beredd att åtaga sig — synes det överstyrelsen
som om man kunde vara berättigad att utgå från en årlig antagningskapacitet
hos högskolorna av sammanlagt 120 arkitekturstuderande
som en lämplig ram för utbyggnaden av ifrågavarande undervisning. Detta
skulle innebära en fördubbling av den nuvarande antagningskapaciteten av
(36 + 25 =) 61 studerande. Överstyrelsen understryker att det här gäller
att tillgodose ett utbildningsbehov, som icke kan betraktas såsom tillfälligt.
För överstyrelsen synes det därför klart, att för ändamålet erforderliga åtgärder
icke bör givas provisorisk karaktär.

Efter att ha berört bland annat rekryteringsförhållandena vid de båda
högskolorna kommer överstyrelsen till att den normala antagningskapaciteten
bör bestämmas till 60 studerande vid vardera högskolan. En dylik
fördelning synes överstyrelsen lämpligare än en antagningskapacitet av 90
studerande vid tekniska högskolan i Stockholm och 30 studerande vid
Chalmers tekniska högskola. En uppdelning av studerandeantalet på annat
sätt än något av de nu nämnda synes överstyrelsen icke böra komma i
fråga. Den av överstyrelsen förordade utbyggnaden kräver enligt styrelsens
mening i princip en dubblering av nu förefintliga lärarkraftcr av olika kategorier.

Vad angår lärar- och lokalbehovet vid den ifrågasatta utbyggnaden anför
överstyrelsen bland annat följande.

För tekniska högskolans i Stockholm vidkommande föreligger en detaljerad
plan för en successiv förstärkning av lärarpersonalen vid en
dubblering av högskolans arkitekturavdelning. Till denna plan kan över2
— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 rami. Nr 99

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

styrelsen i huvudsak ansluta sig. Överstyrelsen vill emellertid icke tillstyrka
förslaget, att de dubblerade professorsbefattningarna skulle tillsättas
på sexårsförordnanden med placering i Cp 14. Till ett sådant avsteg från
nuvarande ordning för tillsättning och lönegradsplacering av professorsbefattningar
finner överstyrelsen anledning saknas, då — såsom överstyrelsen
förut framhållit — överstyrelsen anser de avsedda åtgärderna för
utbyggnad av arkitektutbildningen ej böra givas provisorisk karaktär.
Skulle — mot förmodan — det framdeles komma att visa sig möjligt att
åter begränsa omfattningen av denna utbildning, torde syftet med förordnandetjänster
utan olägenhet i stället kunna tillgodoses genom att
frågan om behovet av berörda professorsbefattningar vid uppkommande
vakans göres till föremål för prövning, innan åtgärder för deras återbesättande
inledes.

Vid Chalmers tekniska högskola pågår, enligt vad kollegienämnden i sitt
remissyttrande upplyser, för närvarande en utredning rörande lärarbehovet
vid nuvarande utbildningskapacitet. Något närmare utformat förslag rörande
förstärkning av lärarkrafterna vid en dubblering av arkitekturavdelningen
har därför ej kunnat framföras. Självfallet måste emellertid enligt
överstyrelsens mening samma krav i fråga om lärarpersonalens omfattning
och kvalitet i princip ställas på denna högskola som på tekniska
högskolan i Stockholm.

I detta sammanhang vill överstyrelsen vidare betona, att den här avsedda
förstärkningen av lärarpersonalen — och i någon mån av viss annan personal
— är erforderlig för att tillgodose undervisningens behov. Däremot
ifrågasättes ingen personalförstärkning för utökning av forskningsverksamheten
vid berörda institutioner.

Då överstyrelsen — såsom förut framhållits — icke bedömer den ifrågavarande
dubbleringen av arkitektutbildningen såsom ett provisorium, bör
enligt överstyrelsens mening det ökade lokalbehovet tillgodoses
genom nybyggnader vid båda högskolorna. Kollegienämnden vid tekniska
högskolan i Stockholm har för denna högskolas del angivit de preliminärt
beräknade kostnaderna härför till 1 300 000 kronor, och det torde få ankomma
på högskolans byggnadskommitté att vid ett principiellt bifall härtill
framlägga ett närmare utarbetat förslag till utformningen av denna nybyggnad.
I fråga om Chalmers tekniska högskola gäller, att byggnadsstyrelsen
för närvarande utarbetar en generalplan för högskolans utbyggnad,
vilken generalplan även lärer komma att omfatta en nybyggnad för avdelningen
för arkitektur vid högskolan. Det ökade lokalbehov för denna
avdelning, som här avses, bör enligt överstyrelsens mening därvid beaktas.

Såvitt gäller lokalfrågorna kan uppenbarligen ingen permanent lösning
av desamma omedelbart ernås. För möjliggörande av en ökad intagning av
arkitektstuderande redan hösten 1957 måste vissa provisoriska åtgärder
vidtagas vid endera eller båda högskolorna. Vid tekniska högskolan i Stockholm
kan den planerade dubbleringen av arkitektutbildningen taga sin
början inom de nuvarande lokalerna, under förutsättning att lokaler på
annat håll i staden kan garanteras stå till högskolans förfogande hösten
1958. Av de båda alternativa förslag, som kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola skisserat, kan enligt överstyrelsens mening måhända förslaget
att för här avsett ändamål taga i anspråk de gamla bibliotekslokalerna
erbjuda eu tänkbar lösning. Detta förutsätter emellertid, att den nya
biblioteksbyggnaden kan bliva färdigställd i så god tid före hösten 1959,

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

att de gamla bibliotekslokalerna till dess kan iordningställas för den dubblerade
tredje årskursen inom arkitekturavdelningen. En förutsättning härför
är i sin tur, att det investeringsanslag av 500 000 kronor, som i årets
statsverksproposition upptagits till den nya biblioteksbyggnaden för budgetåret
1957/58, kan ökas till 1 500 000 kronor i enlighet med vad kollegienämnden
och överstyrelsen i sina anslagsäskanden hemställt.

Kompletterande undersökningar

Såsom inledningsvis nämnts har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 12
februari 1957 framlagt förslag angående tillgodoseendet av lokalbehovet
för ökad utbildning av arkitekter vid tekniska högskolan i Stockholm.
Byggnadsstyrelsen framhåller i skrivelsen att en nybyggnad för den dubblerade
arkitektutbildningen — vilken kan bedömas bli permanent —
enligt styrelsens mening bör förläggas till tekniska högskolans område vid
Valhallavägen. Styrelsen tillägger att en sådan byggnad emellertid bör
uppföras först sedan de redan tidigare planerade nybyggnaderna inom
ifrågavarande område färdigställts. Styrelsen har därför undersökt om förutsättningar
finns för friställande av staten tillhöriga lokaler. I denna fråga
anför styrelsen i huvudsak följande.

Det har därvid framkommit att fastigheten vid Riddargatan 5, tomten
nr 6 inom kvarteret Riddaren i Stockholm, som tidigare hyst högre lärarinneseminariet
och som nu inrymmer småskoleseminariet i Stockholm, kan
förväntas bli utrymd våren 1958. Sålunda har 1954 års seminarieutredning
i sitt betänkande angående seminarieorganisationen (SOU 1956: 18) föreslagit
att ifrågavarande seminarium skall nedläggas. Enligt vad styrelsen
inhämtat beräknas förslag om den nya seminarieorganisationens genomförande
från och med läsåret 1957/58 komma att föreläggas innevarande års
riksdag. Vid bifall till det framlagda förslaget skulle lokalerna i kvarteret
Riddaren kunna friställas vid utgången av nämnda läsår. Då endast en årsklass
seminarieelever kommer att undervisas under läsåret 1957—58 torde
vissa lokaler kunna frigöras redan hösten 1957. Omfattningen av dessa lokaler
kan dock bedömas bli begränsad, och det är tveksamt om lokalerna blir
tillräckliga även om det gäller endast första läsåret för en arkitektavdelning
om 30—35 elever per årskurs. Enligt vad styrelsen vid samråd under hand
med tekniska högskolan erfarit kan emellertid lokaler för en första årskurs
arkitektstuderande, om så visar sig nödvändigt, tillfälligt inrymmas inom
tekniska högskolans nuvarande lokaler.

Byggnaden i kvarteret Riddaren är uppförd i tre våningar. Golvytan i
respektive våning uppgår till cirka 520 in2 eller sammanlagt omkring
1 560 in2. Ilärtill kommer vissa vindsutrymmen som med enkla medel kan
inredas (ill ritsal eller liknande. Byggnadens planläggning och utformning
är väl lämpad och åtminstone under den förut berörda övergångstiden fullt
tillräcklig för den föreslagna arkitektutbildningen. Omfattningen av föreslagen
vindsinredning är enligt byggnadsstyrelsens mening beroende på hur
lång till byggnaden behöver användas för det här avsedda ändamålet. De
ändringsarbeten, som i övrigt kan påfordras, är så begränsade att de synes
kunna inrymmas inom ramen för de medel som står lill byggnadsstyrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

förfogande för byggnadens underhåll m. in. Byggnadens läge i förhållande
till tekniska högskolan måste anses vara gynnsamt.

Byggnadsstyrelsen, som har för avsikt att sedermera återkomma till
frågan om hur denna välbelägna mark på längre sikt bör disponeras, har
beträffande den nu föreslagna tillfälliga användningen samrått med tekniska
högskolan och skolöverstyrelsen. Högskolan har icke haft något att
erinra mot byggnadsstyrelsens förslag. Skolöverstyrelsen har under hand
framhållit att seminariebyggnaden även i fortsättningen borde användas
för vissa med skolöverstyrelsens verksamhet sammanhängande ändamål
och att användningen av lokalerna för arkitektutbildning endast kunde godtagas
under en kort övergångstid tills permanenta lokaler för arkitektutbildningen
ordnats.

Med hänvisning till vad förut anförts får byggnadsstyrelsen föreslå att,
om seminariebyggnaden på tomten nr 6 i kvarteret Riddaren i Stockholm
kommer att frigöras från sitt nuvarande ändamål, den enligt styrelsens
mening angelägna utökade utbildningen av arkitekter vid tekniska högskolan
i Stockholm tills vidare förlägges till byggnaden.

Sedan överstyrelsen för de tekniska högskolorna i sin förut omnämnda
framställning förordat en utbyggnad av arkitekturavdelningarnas intagningskapacitet
vid båda högskolorna till att omfatta 60 studerande vid vardera
högskolan, har — såsom inledningsvis berörts — rektorn vid Chalmers
tekniska högskola, professorn G. Hössjer, med skrivelse den 18 februari
1957 överlämnat en utredning rörande kostnaderna m.m. vid en sålunda
ifrågasatt utökning av intagningen av arkitekturstuderande vid nämnda
högskola.

Hössjers utredning utmynnar i två alternativ, av vilka det första innebär
ett bibehållande av nuvarande uppläggning av undervisningen och det
andra en omläggning av undervisningen i anslutning till det förslag, som
högskolans kollegienämnd framlagt i sitt förutnämnda remissyttrande. Av
utredningen inhämtas bland annat följande.

Alternativ 1. Enligt utredningens alternativ 1 bör fyra professurer
inrättas under den fyraåriga utbyggnadsperioden. Dessa professurer avser
dels följande ämnen, vilka för närvarande är representerade av professurer,
nämligen husbyggnadslära, stadsbyggnad och arkitektur, dels ämnet konstruktionsteknik.
Vidare föreslås dels två nya befattningar som speciallärare,
nämligen i frihandsteckning och modellering samt i materialbehandling
med formlära, dels fem nya befattningar som biträdande lärare, nämligen
i matematik, mekanik, hållfast hetslära, byggnadsmateriallära och
byggnadsekonomi. Därjämte föreslås erforderlig reglering av vissa nu utgående
arvoden till speciallärare och biträdande lärare. Härutöver förutsätter
ifrågavarande alternativ vid full utbyggnad inrättandet av fyra
tjänster som förste assistent i Cg 23, två tjänster som kanslibiträde i Ce It,
vidare medelsanvisning, motsvarande 550 kronor per studerande, för anställande
av övningsassistenter samt slutligen medelsanvisning, motsvarande
750 kronor per studerande, för anskaffning av undervisningsmateriel.

Enligt utredningen bör de förutnämnda lärartjänsterna tillkomma i följande
tidsordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

Första läsåret: professur i husbyggnadslära, befattning som speciallärare
i frihandsteckning och modellering samt befattningar som biträdande lärare
i matematik, mekanik, hållfasthetslära och byggnadsmateriallära.

Andra läsåret: professur i konstruktionsteknik och befattning som speciallärare
i materialbehandling med formlära.

Tredje läsåret: professurer i stadsbyggnad och arkitektur samt befattning
som biträdande lärare i byggnadsekonomi.

Inalles beräknas kostnaderna enligt alternativ 1 uppgå till följande belopp.

Första läsåret: 133 000 kronor.

Andra läsåret: 215 000 kronor.

Tredje läsåret: 401 000 kronor.

Fjärde läsåret: 450 000 kronor.

Rörande alternativets utformning anföres i utredningen bland annat följande.

I anslutning till alternativ 1 bör även beaktas nödvändigheten av att
undervisningen i vissa ämnen, som nu är företrädda av speciallärare, snart
förstärkes. Sådan förstärkning — som i främsta rummet torde bli nödvändig
för ämnena arkitekturens historia samt materialbehandling med formlära
— bör innefatta en omändring av nuvarande speciallärartjänster till
laboraturer eller professurer.

Med hänsyn till utrymmesmöjliglieterna i lärosalarna måste särundervisning
för arkitekterna införas så gott som överallt. Därigenom kan högskolans
större lärosalar, som icke tål någon merbelastning, skonas och
den uppkommande merbelastningen överflyttas till mindre salar, som icke
är så hårt belastade, eller till andra utrymmen, som kan användas för undervisning
i mindre avdelningar. Till de ämnen, där särundervisning behöver
anordnas, hör även byggnadsteknik. Då byggnadsteknik är ett av
huvudämnena, bör för denna särundervisning inrättas en ny professur.
Med hänsyn till att denna professur får en delvis annan inriktning än den
nuvarande professuren, som väsentligen är avsedd för väg- och vattenbyggarna,
har professuren omdöpts till professur i konstruktionsteknik.
Undervisningen i konstruktionsteknik beräknas i anslutning till nuvarande
timplaner börja först den 1 januari 1959, men professuren föreslås inrättad
redan den 1 juli 1958 på grund av den långa tid, som tillsättningsproceduren
tar. För läroåret 1958/59 (andra året) har kostnaderna för professuren
beräknats under halva året.

Alternativ 2. Detta alternativ för en utbyggnad av arkitekturavdelningen
— vilket närmare utformats i en till Ilössjers utredning fogad
skrivelse från avdelningskollegiet — avser, såsom förut antytts, en samtidig
omläggning av utbildningen. Av utredningen inhämtas beträffande
detta alternativ bland annat följande.

Enligt alternativet bör projektering och övningar i framtiden givas cn
mera dominerande ställning i undervisningen. Organisationen av arkitekturavdelningen
tiinkes uppbyggd av sex huvudinstitutioner, förestådda av
professorer i utbildningens sex huvudämnen, nämligen husbyggnadslära,
arkitektur, stadsbyggnad, konstruktionsteknik, materialbehandling med

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

formlära samt arkitekturens historia. Under nämnda huvudämnen grupperas
i förslaget de stödjande ämnena, vilka huvudsakligen tänkes företrädda
av biträdande lärare.

Enligt nu ifrågavarande alternativ föreslås sålunda nya professurer inrättade
i, förutom ämnet konstruktionsteknik, ämnena materialbehandling
med formlära och arkitekturens historia. Vid inrättandet av nämnda tre
professurer bör enligt förslaget tre nuvarande befattningar som speciallärare
— i beskrivande geometri, materialbehandling med formlära samt
arkitekturens historia — indragas.

Vidare föreslås, i stället för en dubblering av professurerna i ämnena husbyggnadslära,
stadsbyggnad och arkitektur, inrättandet av laboraturer i
nämnda tre ämnen.

Härjämte innebär alternativet, att sex nya befattningar som biträdande
lärare inrättas, nämligen i matematik med mekanik, hållfasthetslära och
byggnadsstatik, beskrivande geometri, byggnadsmateriallära, frihandsteckning
och modellering samt byggnadsekonomi. Därjämte föreslås erforderlig
reglering av vissa nu utgående arvoden till speciallärare och biträdande
lärare.

Slutligen förutsätter alternativ 2 vid full utbyggnad inrättandet av sex
tjänster som förste assistent i Cg 23 samt i övrigt samma kostnader för
övningsassistenter, biträdespersonal och undervisningsmateriel som alternativ
1.

De förutnämnda lärartjänsterna föreslås tillkomma i följande tidsordning.

Första läsåret: professur i materialbehandling med formlära och befattningar
som biträdande lärare i matematik med mekanik, hållfasthetslära
och byggnadsstatik, beskrivande geometri, byggnadsmateriallära samt frihandsteckning
och modellering.

Andra läsåret: professur i konstruktionsteknik, laboratur i husbyggnadslära
samt befattning som biträdande lärare i byggnadsekonomi.

Tredje läsåret: professur i arkitekturens historia samt laboraturer i stadsbyggnad
och arkitektur.

Inalles uppgår undervisningskostnaderna enligt alternativ 2 till följande
belopp.

Första läsåret: 123 000 kronor.

Andra läsåret: 246 000 kronor.

Tredje läsåret: 455 000 kronor.

Fjärde läsåret: 501 000 kronor.

Beträffande skillnaderna mellan de båda alternativen anför avdelningskollegiet
bland annat följande.

Om den ekonomiska skillnaden emellan alternativ 1 och 2 blir ringa,
kommer istället en stor skillnad att framträda i fråga om kvalitetshöjningen
och dess allmänna drag. Det synes sålunda viktigt att undervisningen
i samtliga huvudämnen upphöjes till professorsnivå, innan någon
fördubbling äger rum av professurerna i de tre största arkitektoniska tilllämpningsämnena.

Organisationen i huvudinstitutioner skulle nämligen möjliggöra önskvärda
förskjutningar av de olika ämnenas undervisningsområden. Ämnet
materialbehandling med formlära skulle övertaga vissa delar av ämnet
arkitekturs kurs. Ämnet konstruktionsteknik skulle i sig upptaga delar av
husbyggnadsläran. Ämnet arkitekturhistoria skulle övertaga vissa arkitek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

turteoretiska delar från ämnet arkitektur samt kulturhistoriska partier
från ämnet stadsbyggnad.

Det förtjänar framhållas, att de kvalitet shöj ande åtgärderna enligt alternativ
2 i första hand tar sikte på utbildningen i de läroämnen mom de tre
första årskurserna, som nu ej är företrädda av professurer. Enligt alternativ
1 skulle erhållas en höjning av nivån inom de läroämnen i andra, tredje och
fjärde årskurserna, som redan är företrädda av professorer. En sådan höjning
ter sig visserligen även den mycket önskvärd men torde av lämplighetsskäl
trots allt lättare kunna få anstå tills här föreslagna delar av omorganisationen
blivit beslutade eller genomförda. Avdelningskollegiet vill
därför bestämt förorda, att den i samband med en ökad intagning nödvändiga
omläggningen genomföres enligt alternativ 2.

Lokalfrågorna. I Hössjers utredning granskas även lokalfrågorna.
Det betonas att pågående utökning av antalet studerande inom högskolans
olika avdelningar framtvingar ett utnyttjande av lokalerna till det yttersta.
Vidare framhålles, att det efter en ytterligare utökning av intagningen
synes bli nödvändigt för högskolan att hyra lokaler för tentamensskrivningar
och liknande förrättningar under perioder, då de ordinarie lokalerna
utnyttjas mest intensivt. Några kostnadsberäkningar härför redovisas icke,
men i utredningen framhålles att kostnaderna torde bli ringa.

I fråga om lokalbehovet anföres i utredningen sammanfattningsvis följande.

Den nu ifrågasatta utökningen medför, att lokalfrågorna når ett kritiskt
skede inför tredje året (läroåret 1959/60). Då måste de nuvarande bibliotekslokalerna
på Gamla Chalmers kunna tagas i anspråk för arkitektundervisningen.
För den skull är det ofrånkomligt, att bibliotekets nybyggnad
forceras, förslagsvis genom att för budgetåret 1957/58 anvisas ett investeringsanslag
av den storlek, som föreslagits i ordinarie petita för högskolan.
Därefter resterande byggnads- och utrustningsanslag bör beviljas av 19o8
års riksdag.

Då biblioteket lämnar de nuvarande lokalerna, ar dessa i behov av en
nödtorftig översyn, innan de kan tagas i bruk av arkitekterna. Denna översyn
bör omfatta — förutom nödvändiga omdispositioner — åtminstone
belysningsanordningar samt målning av väggar. Dessutom maste anskaffas
nödig möbelutrustning, vilken bör vara sadan, att den kan medtagas
till de permanenta arkitektlokaler, som senare kommer till stånd. En beräkning
av kostnaderna för denna översyn och möbelutrustning har ännu
icke kunnat göras. Det föreslås därför att beräkningen överlates åt byggnadsstyrelsen.
IVIedel för nu omhandlade ändamal bör ställas till förfogande

senast den 1 juli 1959. ...

De nuvarande bibliotekslokaler inom Gamla Chalmers, som kan beraknas
för arkitekterna, har en golvyta av omkring 960 in", lläri ingar omkring
100 m2 källarutrymmen. Däremot ingår icke vinden, som saknar uppvärmningsanordningar
och dessutom torde bli alltför dyrbar att inreda för ett
provisorium som det nu föreslagna. Det lokalbehov, som arkitekt avdelningen
angivit som erforderligt, blir sålunda icke pa langt når fyllt. Därtill
kommer att bibliotekslokalerna blir i hög grad otidsenliga för arkitekterna.
Största olägenheten blir emellertid att arkitektundervisningen blir splittrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

på lokaler med stort avstånd från varandra, varigenom den inom arkitektavdelningen
särdeles nödvändiga samverkan icke kan komma till stånd.
Det är därför utomordentligt angeläget att föreliggande förslag till ntökning
av arkitektavdelningen endast betraktas som en nödlösning, vilken
tillgripes för ett fåtal år i avvaktan på att permanenta lokaler för arkitektavdelningen
färdigställes.

Utredning om ökad utbildning av elektrotekniker och flygtekniker

Såsom inledningsvis omnämnts har rektorn vid tekniska högskolan i
Stockholm, professorn R. Woxén i en den 20 februari 1957 dagteeknad promemoria
angivit förutsättningarna för en ökad intagning höstterminen 1957
av ordinarie studerande vid högskolans avdelningar för elektroteknik samt
flygteknik och skeppsteknik (underavdelningen för flygteknik). Enligt promemorian
synes under vissa bestämda premisser intagningen kunna ökas,
vad gäller elektroteknikstuderande med 20 till 135 och beträffande flygteknikstuderande
med 20 till 40.

I promemorian anföres i huvudsak följande.

Lär arkrafter. Vad lärarna beträffar får antalet professurer för
undervisning i de grundläggande ämnena i de båda lägre årskurserna bedömas
sasom tillräckligt oberoende av den föreslagna ökningen med 40
studerande. I samband med att högskolan kontinuerligt vuxit och att
licentiatgrad inrättats har professurerna i sagda ämnen undan för undan
avlastats genom inrättandet av laboraturer. Följande laboraturer har sålunda
inrättats: från och med budgetåret 1946/47 (intagning 337 ordinarie
studerande) en laboratur i fysik och en i kemi, från och med budgetåret
1952/53 (intagning 352 ordinarie studerande) en laboratur i matematik
vid var och en av de båda matematikprofessurerna, från och med budgetåret
1953/54 (intagning 367 ordinarie studerande) en laboratur vid var
och en av de båda mekanikprofessurerna, samt från och med budgetåret
1956/57 (intagning 520 studerande) en laboratur i byggnadsstatik. I årets
statsverksproposition föreslås vidare inrättande av en laboratur i fysik och
en i hallfasthetslära från och med nästa budgetår. Av de ämnen som återstår
kan laboratur endast ifrågakomma vid professurerna i tillämpad matematik
och i matematisk fysik. I vardera ämnet kommer från och med
höstterminen 1957 — som en följd av ämnenas uppdelning i olika delar —
695 ordinarie studerande att undervisas. Även om professorn i tillämpad
matematik har en biträdande lärare för undervisningen i beskrivande geometri
och perspektivlära samt professorn i matematisk fysik en biträdande
lärare för den inledande undervisningen i vektoralgebra och vektoranalys,
är de för närvarande kraftigt överbelastade. Vid sidan av sin licentiatundervisning
och examination däri har de exempelvis årligen att personligen
bedöma och betygsätta icke mindre än cirka 900 tentamina. För att
en ökning med 40 studerande upp till 560 skall möjliggöras måste en laboratur
inrättas vid vardera professuren. Även efter att så skett kommer
vardera professorn att få meddela undervisning i medeltal minst 4 timmar
per vecka under terminerna samt handha större antal studerande än sina
flesta kolleger. Ett inrättande av nämnda två laboraturer från och med den

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

1 oktober 1957 — d. v. s. från höstterminens början — är sålunda ett ofrånkomligt
villkor för ökad intagning.

För att undervisningen skall kunna ske gruppvis och spridas ut på lokaler
av skilda slag måste ett antal förste assistenter anställas, placerade i
Cg 23. En befattning som förste assistent erfordras sålunda i vart och ett
av ämnena matematik I och matematik II, matematisk fysik och tillämpad
matematik samt en halv sådan befattning i vart och ett av ämnena mekanik
I, mekanik II, fysik I och fysik II eller sålunda tillhopa sex befattningar
som förste assistent. Dessa bör besättas från den 1 september 1957
för att vederbörande skall få tillfälle att sätta sig in i sitt arbete och deltaga
i förberedelserna för höstens tentamensperiod och undervisningens
planerande. — Framhållas må i detta sammanhang att det säkerligen
kommer att erbjuda stora praktiska svårigheter att uppdriva erforderligt
antal kvalificerade förste assistenter och övningsassistenter och att lägre
lönegradsplacering för försteassistenterna än den högsta tillåtna — Cg 23
— icke kan ifrågakomma.

På grund av ökat antal studerande måste speciallärararvodena höjas
med 304 kronor per år i ritteknik I och rättskunskap samt med 152 kronor
per år i kemi, nationalekonomi och teknisk hygien. Medelsanvisningen för
övningsassistenter måste vidare förstärkas enligt tidigare tillämpad beräkningsnorm
med 550 kronor per studerande och år.

Materiel in. in. samt nyanskaffning av apparater
in. in. Anslaget till materiel in. in. bör likaledes enligt tillämpad norm förstärkas
med 750 kronor per studerande och år. För nyanskaffning av apparater
m. m. bör slutligen i runt tal beräknas 25 000 kronor, varvid måste
förutsättas att detta anslag — om så befinnes påkallat — även får utnyttjas
för övningsassistentarvoden eller justering av lärarlöner — exempelvis
för den händelse vissa lärare skulle behöva dubblera sina övningsgrupper
eller antalet övningsassistenter skulle visa sig otillräckligt på grund av
lokala svårigheter.

Lokalfrågor. Enligt den av statsmakterna fastställda generalplanen
skall högskolan dimensioneras för en maximal årlig intagning av 450
ordinarie studerande. Lokalerna för de båda lägre årskurserna är utbyggda
för denna kapacitet. Höstterminen 1956 intogs emellertid tillhopa 520 studerande,
något som har medfört betydande svårigheter särskilt i samband
med högskolans för de båda lägre årskurserna avsedda ritsalsbyggnad.
Byggnaden ifråga inrymmer 14 salar med 532 platser, och i denna skall
undervisning i icke mindre än 15 olika ämnen meddelas och schemamässigt
förläggas så att salarna växelvis kan disponeras av studerande tillhörande
första eller andra årskursen. Under höstterminen 1956 var av all för undervisning
användbar tid mellan klockan 0800 och 1800 vanliga vardagar
samt mellan 0800 och 1400 lördagar 78 procent tagen i anspråk. Svårigheterna
var dels av praktisk natur, beroende på att den gruppindelning
som i många ämnen Lör förekomma icke direkt svarar mot de olika salarnas
storlek, dels schemamässig, då hänsyn måste tagas icke blott till förhållandena
i denna byggnad utan även till föreläsningar och övningar i
andra högskolebyggnader, till samundervisningen mellan olika avdelningar
etc. — I årets statsverksproposition har föreslagits, att 250 000 kronor
skall anvisas för nästa budgetår för iordningställande av ytterligare 3 ritsalar
på vinden i byggnad III b, rymmande tillhopa 108 platser. Därest
nämnda belopp anvisas av riksdagen, kan dessa salar stå färdiga att tagas

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

i bruk från och med höstterminen 1957. Om då ytterligare 40 studerande
intages, kommer den sammanlagda beläggningen av salarna under höstterminen
1957 att stiga till 88 procent och vid bibehållen intagning efterföljande
höst till 94 procent. Så höga utnyttjningstal kommer säkerligen
icke att kunna hållas i de nämnda ritsalarna, men om erforderligt antal
lärarkrafter ställes till förfogande och vissa hörsalar och seminarierum även
utnyttjas bedömes den föreslagna ökade intagningen som realiserbar.

Sammanfattning. Enligt promemorian erfordras för den ifrågasatta
ökningen av intagningen med (20 + 20 —) 40 studerande en sammanlagd
medelsanvisning för budgetåret 1957/58 av cirka 203 700 kronor enligt
följande sammanställning.

1 laborator i tillämpad matematik i Ca 34 (från och med den 1

oktober 1957) .......................................... 20 565

1 laborator i matematisk fysik i Ca 34 (från och med den 1 oktober
1957) ............................................ 20 565

6 befattningar som förste assistent i Cg 23 (från och med den 1

september 1957) ........................................ 82 920

Speciallärararvoden (höjning) ............................... 1 064

Övningsassistenter (40 X 550 kronor) ........................ 22 000

Materiel m. m. (40 X 750 kronor) ........................... 30 000

Nyanskaffning av apparater m. m. samt oförutsedda ändamål . . 26 586

Summa kronor 203 700

Fråga om fortsatt förordnande för docenten vid tekniska högskolan
i Stockholm J. A. Åslander.

I framställning den 6 april 1956 har docenten vid tehiiska högskolan
i Stockholm J. A. Åslander hemställt, att han efter den tidpunkt, då hans
förordnande å en docentbefattning vid högskolan utginge, måtte komma i
åtnjutande av pension motsvarande den som tillkommer professor vid högskolan.

Nämnda framställning har av högskolans kollegienämnd med yttrande
i ärendet överlämnats till överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som
med skrivelse den 23 oktober 1956 framlagt förslag rörande pensionering
av Åslander. Efter remiss har härefter statskontoret avgivit yttrande i
ärendet. Med anledning av sistnämnda yttrande har, efter remiss, överstyrelsen
— efter hörande av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm
— avgivit förnyat yttrande.

Enligt gällande bestämmelser rörande docentbefattningar vid de tekniska
högskolorna tillsättes dessa tjänster för en tid av tre år. Tiden för docentförordnandet
(docentstipendiet) kan emellertid utsträckas till sex år, varjämte
förordnandet i förekommande fall må förlängas intill utgången av
löpande kalenderhalvår. Därest docent, som under sammanlagt sex år innehaft
docentbefattning (docentstipendium), under tiden härför varit i mera

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

avsevärd omfattning förhindrad i sin forskningsverksamhet av vikariatstjänstgöring
å högre befattning vid universitet eller högskola, militärtjänstgöring,
långvarig sjukdom eller annan jämförlig anledning, må överstyrelsen
på förslag av lärarkollegiet förordna honom å befattningen under
ytterligare högst ett år.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Åslander, som är född den 27 november 1892, har under åren 1917—23
varit lärare vid statsunderstödda lantmannaskolor. Sedan år 1931 har han
varit lärare för lantmäteristuderande och har i denna egenskap från och
med den 1 juli 1932 varit knuten till tekniska högskolan i Stockholm dels
som lärare vid särskilt anordnad s. k. kulturteknisk kurs, dels som vikarie
å och sedermera innehavare av befattningen som speciallärare i jordbrukslära
med jordbruksekonomi, dels som vikarie å motsvarande befattning i
allmän jordbrukslära med växtodlingslära (senast förordnad genom överstyrelsens
beslut den 19 juni 1956 att tills vidare dock längst till och med
den 30 juni 1957 uppehålla sistnämnda befattning), dels slutligen som innehavare
av docentstipendium och befattning som docent i lönegraden Ce 30.
Åslanders förordnande å docentbefattningen utlöper med utgången av
februari 1957 och han kommer vid berörda tidpunkt att ha innehaft docentstipendium
eller docentbefattning sammanlagt sex år. Enligt gällande bestämmelser
angående de vid de tekniska högskolorna inrättade docentbefattningarna
torde en förlängning av förordnandet kunna påräknas till
utgången av juni 1957.

Den för Åslander såsom innehavare av docentbefattning gällande pensioneringsperioden
omfattar tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959. Den
30 juni 1957, då Åslanders förordnande å docentbefattning sålunda utgår,
har han endast ett år kvar till uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre
gräns och därmed förenad rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension.
Vid avgång från docent befattningen den 30 juni 1957 skulle Åslander enligt
bestämmelserna i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente vara berättigad
erhålla allenast tjänstelivränta, vilken kommer att utgå först från
och med december 1957.

Avdelningskollegiet för avdelningen för lantmäteri har framhållit att
Åslander på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sin lärargärning och
bedrivit en omfattande och gagnerik forskning. Hans anställning vid högskolan,
som hela tiden varit och alltjämt är en heltidssyssla, har utgjort
Åslanders huvudsakliga sysselsättning och enda förvärvskälla.

Överstyrelsen jör de tekniska högskolorna, som icke anser sig kunna
tillstyrka, att Åslander tillerkännes pension motsvarande professors, finner
starka skäl tala för att Åslander, oaktat han den 30 juni 1957 icke uppnått
pensioneringsperiodens nedre gräns, likväl må från och med den 1 juli
1957 komma i åtnjutande av tjänstepension såsom docent.

Statskontoret framhåller, att Åslander, för att kunna komma i åtnjutande
av tjänstepension respektive rätt till familjepension för sina efterlevande,
måste beredas tillfälle att kvarstå till den 30 juni 1958, då han
uppnår den för docentbefattning föreskrivna pensioneringsperiodens nedre
gräns. Med hänsyn till Åslanders långa lärarbana vid tekniska högskolan i

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

Stockholm ävensom till den omständigheten, att det torde vara uteslutet
för honom att vid 64 års ålder erhålla annan pensionsgrundande statlig
befattning, anser statskontoret — som ej kan biträda överstyrelsens för de
tekniska högskolorna förslag om pension för Åslander vid utgången av
innevarande läsår — att framställning bör göras till riksdagen om tillstånd
för överstyrelsen att förlänga förordnandet till och med utgången av läsåret
1957/58.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm tillstyrker statskontorets
förslag, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till riksdagen om
tillstånd för överstyrelsen att förlänga Åslanders förordnande å en extra
ordinarie docentbefattning under ytterligare ett år, räknat från och med
den 1 juli 1957.

Mot lärarkollegiets beslut har rektor, med instämmande av annan ledamot,
anmält avvikande mening. Rektor framhåller att han av principiella
skäl anser, att docentförordnande icke bör förlängas utöver sex år, såvida
ej de i gällande föreskrifter angivna särskilda förutsättningarna för dylik
förlängning kan åberopas. Han ansluter sig därför till överstyrelsens förslag,
att Åslander bör erhålla pension redan från och med den 1 juli 1957.

Överstyrelsen anför i sitt remissutlåtande följande.

Väl vill överstyrelsen för sin del ansluta sig till den principiella ståndpunkt,
som i avvikande mening anförts vid lärarkollegiets behandling av
förevarande ärende av högskolans rektor, professorn R. Woxén, med instämmande
av annan ledamot i kollegiet. Med hänsyn till att lärarkollegiets
majoritet nu förordat förlängt förordnande för Åslander som docentbefattningshavare
ävensom till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter
är överstyrelsen emellertid beredd tillstyrka, att framställning göres
till riksdagen — i huvudsaklig överensstämmelse med statskontorets förevarande
förslag — om tillstånd för överstyrelsen att förlänga förordnandet
för Åslander å docentbefattning till och med utgången av juni 1958.

Departementschefen

Den inom ett flertal fack framträdande bristen på högskoleutbildade
tekniker har föranlett statsmakterna att under senare år vidtaga särskilda
åtgärder för att öka de tekniska högskolornas möjligheter att mottaga och
utbilda ett större antal studerande. I vad mån det framdeles kommer att
erfordras samlade insatser på detta område av större omfattning än de som
är möjliga att göra inom ramen för nuvarande organisation av den högre
tekniska undervisningen synes för närvarande icke kunna helt överblickas.
Universitetsutredningen kan i denna fråga förväntas klarlägga behov, förutsättningar
och möjligheter på längre sikt. Den bild av den just nu aktuella
bristsituationen, som tecknats både av kollegienämnden vid tekniska högskolan
i Stockholm och av statens nämnd för byggnadsforskning i deras
inledningsvis återgivna skrivelser, visar enligt min mening att snabbt ver -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

kande åtgärder för en ökad utbildningskapacitet vid de tekniska högskolorna
är angelägna. Jag finner det därför viktigt, att dylika åtgärder snarast
möjligt kommer till stånd inom de utbildningsområden, där en dokumenterad
arbetskraftsbrist föreligger och möjligheter är för handen att öka
intagningen av studerande. Jag avser av dessa skäl att föreslå, att medel
anvisas för nästa budgetår för ökad utbildning av arkitekter, elektrotekniker
och flygtekniker.

Frågan om en ökad utbildning av arkitekter har länge varit aktuell.
Numera föreligger, såsom framgår av det föregående, en av Svenska arkitekters
riksförbund utarbetad grundprognos rörande arkitektbehovet. Enligt
denna prognos kan under vissa antaganden arkitektbristen vid en oförändrad
intagning av studerande beräknas uppgå till mellan 385 och 700
arkitekter år 1971. Även vid en fördubbling av intagningen av studerande
vid tekniska högskolan i Stockholm från och med hösten 1957 — i enlighet
med ett i prognosen gjort antagande — kan år 1971 beräknas föreligga en
kvarstående brist på mellan 85 och 400 arkitekter. Från flera håll har hävdats
att prognosen icke tillräckligt beaktat förhållanden, som kan förmodas
återverka på det framtida arkitektbehovet, och att bristen torde komma
att visa sig större än den av riksförbundet beräknade. För egen del finner
jag det allvarligt, att man till och med vid en fördubbling av nuvarande
intagning vid Stockholmshögskolan — från 36 till 72 studerande årligen —
skulle få en så betydande fortsatt brist efter 15 år som riksförbundets egna
gränsvärden ger vid handen. Om investeringsutvecklingen fortskrider med
en treprocentig årlig progressivitet, vilket bland annat torde innebära att
arkitektbehovet— med hänsyn till projekteringssidans växande betydelse
— stegras ännu kraftigare, förefaller det antagligt, att bristen vid prognosperiodens
slut trots en utökning av årsintagningen instundande hösttermin
med 36 studerande, skulle komma att uppgå till bortåt 400 arkitekter.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla att företrädare för Svenska
arkitekters riksförbund vid överläggningar inom ecklesiastikdepartementet
dels uttalat, att förbundet för sin del anser en skyndsam utökning av intagningen
vid Stockholmshögskolan motiverad, dels hemställt att frågan om
en utbyggnad på annat håll får vila i avvaktan på ytterligare utredning.

Från båda de tekniska högskolorna föreligger förslag om utökning av högskolornas
arkitekturavdelningar. Överstyrelsen har för sin del förordat, att
intagningen vid högskolorna ökas till att omfatta sammanlagt 120 arkitekturstuderande
årligen, fördelade med 60 studerande vid vardera högskolan.
För Chalmers tekniska högskola skulle detta betyda en ökning med 35
studerande per år.

Av den föregående redogörelsen för högskolornas förslag rörande organisationen
av cn ifrågasatt utbyggnad framgår, att dubbleringen av intagningen
vid Stockholmshögskolan tänkes i huvudsak genomförd med den
nuvarande utbildningsorganisationen såsom förebild och att dubbleringen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

princip skulle kräva en fördubbling av nuvarande läraruppsättning in. in.
En utbyggnad av Göteborgshögskolans arkitekturavdelning avses däremot
böra samordnas med en förändring av utbildningsorganisationen. Sedermera
har även berörda plan modifierats, och ytterligare utredning i organisationsfrågan
kan förväntas från Göteborgshögskolans sida.

Även om det med hänsyn till den förut omnämnda arkitektbristen kan
synas påkallat att för avsevärd tid framåt utöka årsintagningen av studerande
till minst det dubbla antalet mot för närvarande, talar enligt min
mening vissa skäl mot att definitivt beslut härom fattas redan nu. Jag vill
sålunda erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 juli 1956 anbefallt
byggnadsstyrelsen att verkställa utredning rörande den fortsatta byggnadsverksamheten
vid Göteborgshögskolan samt, efter samråd med högskolans
lärarkollegium och andra vederbörande, till Kungl. Maj:t avgiva
förslag till ny generalplan för nämnda byggnadsverksamhet. Enligt vad
jag inhämtat synes förslag till dylik generalplan kunna förväntas relativt
snart. Först vid ett ställningstagande till nämnda förslag synes mig tillräckliga
förutsättningar finnas för en bedömning av frågan om vilken omfattning
den framtida intagningen av arkitekturstuderande vid Göteborgshögskolan
bör få. Resultatet av en sådan bedömning kan givetvis även komma
att i viss mån påverka frågan om den framtida omfattningen av arkitekturavdelningen
vid Stoekholmshögskolan. Av handlingarna i ärendet ävensom
av upplysningar som lämnats mig underhand framgår vidare, att vissa
önskemål föreligger om att arkitektutbildning framdeles skall förläggas till
södra Sverige. Även detta projekt kan komma in i bilden vid ett ställningstagande
till förslaget till generalplan för Göteborgshögskolan och därmed
öva inflytande på ett definitivt beslut rörande arkitektutbildningens omfattning
och lokalisering på längre sikt.

Vid beaktande å ena sidan av den nu besvärande arkitektbristen och följderna
av en oförändrad intagning och å andra sidan av nyss anförda särskilda
omständigheter — det kommande ställningstagandet till en ny generalplan
för Göteborgshögskolan m. m. — har jag för egen del kommit till
den uppfattningen, att en ökning av intagningen bör komma till stånd redan
höstterminen 1957 men att detta bör ske genom anordningar, som icke föregriper
ett ställningstagande till frågans lösning på längre sikt. Med utgångspunkt
i att båda högskolorna förklarat sig beredda att under vissa förutsättningar
dubblera den nuvarande intagningen anser jag det också lämpligt
att ökningen får en sådan omfattning.

Jag förordar alltså, att erforderliga medel anvisas för nästa budgetår för
möjliggörande av en utökning av antalet arkitekturstuderande i första årskursen
höstterminen 1957 med 36 studerande vid Stoekholmshögskolan och
25 studerande vid Göteborgshögskolan.

För Stoekholmshögskolans del har kostnaderna för personal och materiel
för en dubblering beräknats till i runt tal 112 000 kronor under första läs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 är 1957

året. Jag anser mig kunna i huvudsak godtaga denna kostnadsberäkning,
som bygger på den förutsättningen, att den nuvarande undervisningsgruppen
om 36 arkitekturstuderande vid nämnda högskola icke kan utvidgas
utan en dubblering av lärarkrafterna i de egentliga arkitekturämnena. Vid
full utbyggnad, alltså från och med fjärde läsåret, skulle de årliga kostnaderna
uppgå till 353 000 kronor. Jämväl nu angivna kostnadsram synes
enligt min mening i princip böra accepteras.

Föreliggande förslag rörande Stockholmshögskolan omfattar inrättandet
av ytterligare en professur i arkitektur I från och med den 1 juli 1957.
Olika meningar har kommit till uttryck beträffande den lämpligaste anställningsformen.
Enligt ett förslag bör en tjänst i Co 14 inrättas, enligt ett
annat en tjänst i Cp 14. För egen del är jag icke nu beredd att taga ställning
i denna fråga. Med hänsyn härtill föreslår jag, att för nästa budgetår
ett arvode, motsvarande årslönen till professor, beräknas för en lärare i arkitektur
I. Ifrågavarande lärare bör kunna erhålla professors namn, och beträffande
tillsättningen m. in. torde Kungl. Maj:t böra meddela särskilda
föreskrifter, sedan förslag härtill avgivits av högskolemyndigheterna. Frågan
om anställningsformen torde ånyo få prövas i samband med budgetarbetet
inför nästa års riksdag.

Vad angår personalbehovet i övrigt ävensom behovet av materiel, bör
någon definitiv ståndpunkt icke nu tagas till det redovisade förslagets detaljer.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma på vilket
sätt det totalbelopp, som för nästa budgetår beräknats för dubbleringen,
bör disponeras.

Vad beträffar lokalfrågan räknar jag — liksom högskolemyndigheterna
— med att den första årskursen av den nya undervisningsgruppen skall
kunna tillfälligt inrymmas inom högskolans egna lokaler. Från och med
läsåret 1958/59, då undervisningen kommer att omfatta två årskurser,
måste emellertid lokalfrågan lösas på ett annat sätt. Jag torde här få
anmäla, att jag har för avsikt att i annat sammanhang föreslå att småskoleseminariet
i Stockholm nedlägges. Vid bifall härtill kommer seminariets
nuvarande lokaler, belägna å tomten nr 6 i kvarteret Riddaren (Riddargatan
nr 5), att friställas vid utgången av läsåret 1957/58. Under hänvisning
till vad byggnadsstyrelsen anfört rörande möjligheterna att utnyttja
seminariets lokaler för arkitektutbildningen föreslår jag, att nämnda
lokaler från och med läsåret 1958/59 tills vidare reserveras för den ökade
intagningen av arkitekturstuderande vid Stockholmshögskolan.

I enlighet med vad jag nu anfört föreslår jag, att 112 000 kronor beräknas
för nästa budgetår för ökad intagning av arkitekturstuderande vid Stockholmshögskolan.

Kostnaderna för lärarkrafter och materiel för en utökning av intagningen
vid Göteborgshögskolan med 35 studerande har senast beräknats till ca
133 000 kronor alternativt ca 123 000 kronor under det första läsåret. Be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

loppen hiinför sig till de två särskilda förslag, som behandlats i professor
Hössjers i det föregående redovisade utredning och där benämnts alternativ
1 och alternativ 2. Alternativ 1, som skulle kosta cirka 133 000 kronor
under första läsåret, utgår i huvudsak från nuvarande undervisningsorganisation,
medan alternativ 2 åsyftar en ändring av utbildningens organisation.
För egen del har jag funnit det lämpligt att utgå från alternativ 1 vid
beräkningen av nödvändiga kostnader för den av mig nu förordade utökningen
med 25 studerande hösten 1957. Jag har efter de närmare undersökningar,
som jag låtit verkställa, funnit möjligheter föreligga för en dylik
utökning inom ramen för en kostnad av i runt tal 90 000 kronor under första
läsåret. I främsta rummet betingas denna lägre kostnad av att den under
alternativ 1 upptagna nya professuren i husbyggnadslära synes kunna tills
vidare ersättas med en biträdande lärare. I likhet med vad jag förordat beträffande
medelsanvisningen till Stockholmshögskolan föreslår jag, att det
får ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma om dispositionen av
den av mig för Göteborgshögskolan beräknade erforderliga medelsanvisningen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för Göteborgshögskolans
möjligheter att disponera lokaler för en ökad intagning av arkitekturstuderande,
synes den ifrågasatta dubbleringen höstterminen 1957 icke erbjuda
speciella svårigheter. Däremot torde, vid en fortsatt intagning av föreslagen
omfattning, lokalfrågan framdeles komma i ett kritiskt läge. Enligt föreliggande
utredningar bör därför de nuvarande bibliotekslokalerna på Gamla
Chalmers från början av läsåret 1959/60 kunna tagas i anspråk för arkitektundervisningen.
Jag har av nämnda skäl blivit övertygad om nödvändigheten
av att den planerade nybyggnaden för högskolans bibliotek färdigställes
i sådan tid, att de nuvarande bibliotekslokalerna skall kunna disponeras
för arkitektundervisningen höstterminen 1959. I årets statsverksproposition,
bilagan 29, punkten 16, har jag föreslagit, att ett investeringsanslag
av 500 000 kronor anvisas för budgetåret 1957/58 för påbörjande av
nybyggnad för högskolans bibliotek. Totalkostnaderna för byggnadsföretaget
har enligt 1955 års kostnadsläge beräknats till 2 450 000 kronor. Mot
denna beräkning har jag icke haft något att erinra. För att byggnadsföretaget
skall kunna fullföljas på förut angivet sätt torde återstoden av det
erforderliga beloppet, d. v. s. 1 950 000 kronor, böra anvisas för budgetåret
1958/59. Någon särskild medelsanvisning för täckande av uppkommande
kostnader för lokaler under nästa budgetår synes mig icke erforderlig. De
kostnader som i Hössjers utredning beräknas uppkomma för hyrande av
lokaler i samband med tentamina och liknande förrättningar bör enligt min
mening kunna täckas av de medel som anvisas för den ökade intagningen.

Under hänvisning till vad jag nu anfört föreslår jag, att 90 000 kronor
beräknas för nästa budgetår för ökad intagning av arkitekturstuderande
vid Göteborgshögskolan.

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1957

Den starka efterfrågan på högskoleutbildade elektrotekniker
har redan föranlett statsmakterna att vidtaga åtgärder för en ökad utbildning
av civilingenjörer inom detta fack vid båda de tekniska högskolorna.
För närvarande — sedan hösten 1956 — är platsantalet i första årskursen
vid Stockholmshögskolan 115 och vid Göteborgshögskolan 130. I jämförelse
med intagningskapaciteten höstterminen 1955 innebär antalet tillgängliga
platser höstterminen 1956 en ökning med 55. Bristen på högskoleutbildade
flygtekniker har hittills icke föranlett åtgärder för ökad utbildning,
vilket i första hand berott på att lokalsvårigheter lagt hinder i vägen för
ytterligare intagning av studerande. Sedan åtskilliga år är platsantalet för
första årskursen inom avdelningen för skeppsteknik och flygteknik vid
Stockholmshögskolan 30, av vilka 20 är avsedda för underavdelningen för
flygteknik. Vid Göteborgshögskolan sker ingen utbildning av flygtekniker.

Enligt den av professor Woxén verkställda utredningen synes vid Stockholmshögskolan
under vissa förutsättningar intagningen vid såväl avdelningen
för elektroteknik som underavdelningen för flygteknik kunna ökas
med 20 studerande från och med höstterminen 1957. Kostnaderna för
ifrågavarande utökning har i Woxéns promemoria beräknats till i runt tal
204 000 kronor för första läsåret. De av mig med stöd av bemyndigande
den 6 april 1956 tillkallade sakkunniga för utredning av förutsättningarna
för ökad intagning av studerande vid högskolan har anslutit sig till de i
promemorian framlagda förslagen. För egen del finner jag starka skäl tala
för att den nu avsedda utökningen kommer till stånd. De beräknade kostnaderna
synes mig i huvudsak godtagbara. Jag är dock icke beredd acceptera,
att medelsbehovet för övningsassistenter och materielanskaffning beräknas
enligt fixerade belopp per studerande.

Som en förutsättning för utökningen av intagningen anges i föreliggande
utredning inrättandet av två laboraturer i Ca 34 från och med den 1 oktober
1957, varav en i tillämpad matematik och en i matematisk fysik. Jag
finner de föreslagna tjänsterna motiverade och förordar, att nämnda laboraturer
inrättas från och med angivna tidpunkt och att medel för detta
ändamål anvisas under högskolans ordinarie avlöningsanslag. Vid bifall
till vad jag föreslagit erfordras — förutom ändring i personalförteckningen
för högskolan — en höjning av det i årets statsverksproposition, bilagan
åttonde huvudtiteln, under punkten 160, äskade anslaget till Tekniska högskolan
i Stockholm: Avlöningar med 42 000 kronor till 10 007 000 kronor.
Av höjningen hänför sig 32 000 kronor till ordinarieposten och 10 000 kronor
till posten till rörligt tillägg

Vad angår det erforderliga beloppet i övrigt bör det ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma om medelsdispositionen. För ändamålet bör reserveras
i runt tal (204 000—42 000 =) 162 000 kronor. Jag föreslår därför, att
nämnda belopp anvisas för nästa budgetår för ökad utbildning av elektrotekniker
och flygtekniker vid tekniska högskolan i Stockholm.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 99

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1957

Huruvida förutsättningar finns att ytterligare öka intagningen av studerande
vid de tekniska högskolorna under nästa läsår, är för närvarande
icke möjligt att bedöma. Det synes mig emellertid lämpligt, att vissa medel
finnes disponibla för en ytterligare ökning av intagningen, därest en sådan
skulle visa sig genomförbar. För ändamålet torde böra reserveras förslagsvis
36 000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang något beröra innebörden av de åtgärder för
ökad intagning av studerande vid de tekniska högskolorna, som redan vidtagits
och som nu förordats. Under åren 1955 och 1956 ökades intagningskapaciteten
med sammanlagt 195 utbildningsplatser. Vid bifall till nu framlagda
förslag kommer ytterligare 101 utbildningsplatser att bli tillgängliga
höstterminen 1957, varigenom sålunda ökningen under treårsperioden 1955
—1957 skulle komma att uppgå till 296 platser. Det sammanlagda antalet
utbildningsplatser skulle nämnda hösttermin komma att utgöra 996,
varav 596 vid Stockholmshögskolan och 400 vid Göteborgshögskolan. Jag
vill erinra om att den av statsmakterna år 1945 beslutade utbyggnaden av
de båda tekniska högskolorna avsåg att möjliggöra en sammanlagd årlig intagning
av 700 studerande i första årskursen, varav 450 vid Stockholmshögskolan
och 250 vid Göteborgshögskolan. Då såsom nämnts sammanlagt 996
utbildningsplatser skulle finnas disponibla höstterminen 1957, skulle antalet
dylika platser komma att med 296 överstiga det, för vilka högskolorna år
1945 planerades. Det har sålunda visat sig möjligt att inom ramen för den
nuvarande högskoleorganisationen på kort tid åstadkomma en kapacitetsökning
i storleksordning motsvarande en ny teknisk högskola.

I enlighet med vad som föreslogs i propositionen 1956: 89 (SU 112; Rskr
262) har extra undervisning i fysik och teoretisk fysik med mekanik för
studerande vid Göteborgs universitet anordnats vid Chalmers tekniska högskola
från och med läsåret 1956/57. Enligt vad jag inhämtat torde universitetsutredningen
komma att föreslå, att undervisning i kemi för ett 20-tal studerande vid Göteborgs universitet provisoriskt anordnas vid Chalmers
tekniska högskola från och med höstterminen 1957. Jag anser det vara
av stor vikt, att föreliggande möjligheter att öka intagningen av studerande
inom de naturvetenskapliga ämnesgrupperna till fullo utnyttjas. Universitetsutredningen,
vars undersökning rörande nämnda kemiundervisning ännu
icke är helt klar i alla detaljer, har upplyst, att kostnaderna för den ifrågasatta
undervisningen torde komma att belöpa sig till mellan 150 000 och
200 000 kronor. I de beräknade kostnaderna ingår vissa engångsutgifter
för nyanskaffning av erforderlig utrustning. Jag föreslår, att högst 200 000
kronor beräknas för nästa budgetår för anordnande av extra undervisning i
kemi vid Chalmers tekniska högskola för studerande vid Göteborgs universitet.

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående föreslår jag, att under
anslagsrubriken Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna: Ökad

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957

intagning av studerande för budgetåret 1957/58 anvisas ett förslagsanslag
av (112 000 -f- 90 000 + 162 000 -f 36 000 + 200 000 =) 600 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående har docenten vid tekniska högskolan
i Stockholm J. A. Åslander hemställt att få komma i åtnjutande av
förmånligare pensionsförmåner än dem som författningsenligt tillkommer
honom. Med anledning av statskontorets förslag om förlängt förordnande
för Åslander å docentbefattning, vilket förslag biträtts av majoriteten av
lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm och av överstyrelsen, förordar
jag, att Kungl. Maj:t, därest riksdagen icke har någon erinran däremot,
torde få medgiva, att Åslander förordnas som extra ordinarie docent
vid högskolan även under tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och föreslagit hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte — med de ändringar av Sina i årets
statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkten 160,
framställda förslag, vilka föranledes av vad jag nu förordat — föreslå riksdagen
att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1957/58, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för tekniska högskolan i
Stockholm, som föranledes av vad jag under nyssnämnda
punkt 160 och här förut anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för tekniska högskolan
i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..............................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt speciallärare och

biträdande lärare, förslagsvis
..................... 513 740

b. Övriga arvoden och särskilda
ersättningar, förslagsvis 15 660

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Ersättningar åt tillfälliga lärare,
förste assistenter och

assistenter, förslagsvis .... 3 369 400

b. Avlöningar åt annan ickeordinarie
personal vid högskolan
.................. 1 726 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..............

2 519 000

529 400

5 095 400
1 908 700

Summa kronor 10 052 500

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99 år 1957

Särskilda uppbördsmedel

Bidrag från Stockholms stad m. fl............45 500

Nettoutgift kronor 10 007 000

c) till Tekniska högskolan i Stockholm: Avlöningar för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 10 007 000
kronor;

d) till Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna:
Ökad intagning av studerande för budgetåret 1957/58
anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Ribbing

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1957 37

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ........................................................... 2

Utredning om ökad utbildning av arkitekter .......................... 5

Utredning om ökad utbildning av elektrotekniker och flygtekniker...... 24

Fråga om fortsatt förordnande för docenten vid tekniska högskolan i Stockholm
J. A. Åslander............................................... 26

Departementschefen ................................................. 28