Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1957
1
Nr 95
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med hemställan om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att förordna om restitution
av skatt å bensin, som användes vid drift av
skördetröskor; given Stockholms slott den 1 mars
1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att från och med innevarande år skall införas
rätt till restitution efter schematiska grunder av skatt, som erlagts för bensin
till bensindrivna skördetröskor. Restitution föreslås skola ske med 575
kronor per år för självgående skördetröska och med 150 kronor per år för
skördetröska med hjälpmotor. Såsom villkor för restitution uppställes att
skördetröskan under året tagits i bruk. Restitutionsbeloppen skall enligt
förslaget utbetalas till innehavaren av tröskan.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1957
Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om restitution
i vissa fall av skatt å bensin samt anför därvid följande.
Inledning
I anledning av väckta motioner, nr I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236,
behandlade fjolårets riksdag under höstsessionen vissa frågor rörande restitution
av skatt å bensin, som nyttjas för drift av skördetröskor. I skrivelse
den 21 november 1956, nr 367, anhöll riksdagen, under åberopande av bevillningsutskottets
av riksdagen godkända betänkande nr 54, att Kungl.
Maj:t måtte utreda och till 1957 års riksdag framlägga förslag om restitution
av skatt å bensin, som användes vid drift av självgående skördetröskor
och hjälpmotorer till skördetröskor.
Genom beslut den 30 november 1956 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens
jordbruksnämnd att, med beaktande av vad som anförts i bevillningsutskottets
nämnda betänkande, verkställa utredning och till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag i den i riksdagsskrivelsen omförmälda frågan. Sedan
den sålunda anbefallda utredningen slutförts, har jordbruksnämnden i skrivelse
den 5 februari 1957 framlagt förslag i ämnet.
Över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivitsav
statskontoret, lanlbruksstyrelsen, kontrollstyrelsen, Jordbrukets utredningsinstitut,
Sveriges lantbruksförbund och Hushållningssällskapens förbund.
Nuvarande bestämmelser
För bensin som införes till riket eller tillverkas här skall erläggas särskild
skatt enligt förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit. Skatten utgår för närvarande med trettiotvå öre för liter
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1957
utom för bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget genom
utvinning ur inhemsk skiffer, där skatten är bestämd till sju öre för liter.
1 förordningen regleras även i huvudsak de fall, där restitution av bensinskatt
må äga rum. 1929 års förordning upptager dock inte någon bestämmelse
om rätt till restitution av skatt för bensin som användes till bensindrivna
redskap inom jordbruket. Däremot kan restitution, i form av kollektiv
gottgörelse till trädgårdsnäringen, erhållas för skatt å bensin som förbrukas
vid drift av inom näringen nyttjade jordfräsar.
På jordbrukets område har Kungl. Maj :t i stället vid sidan om 1929 års
förordning, efter bemyndiganden av riksdagen (prop. 1953: 20, rskr 85;
prop. 1954: 112, rskr 277) förordnat om restitution av skatt för sådan bensin,
som från och med år 1953 förbrukats vid drift av jordbrukstraktorer.
Rätt till restitution tillkommer sålunda ägare av bensindrivna gummihjulstraktorer,
som till väsentlig del använts vid jordbruksdrift. Återbäring
sker med vissa schablonmässigt fastställda belopp per traktor och år, nämligen
275 kronor för år 1953, 300 kronor för år 1954 samt 325 kronor från
och med år 1955. Restilutionsbeloppets storlek har beräknats med utgångspunkt
från en genomsnittligt uppskattad årlig bensinförbrukning för en
traktor, använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Den bensin, som användes
vid körning med traktor på väg, har emellertid ansetts böra beskattas.
Restitutionsbeloppet har därför begränsats till att avse fem sjättedelar
av det skattebelopp som eljest skolat utgå enligt beräkningarna.
Kontrollen och handläggningen av restitutionsärendena har inte medfört
några större administrativa svårigheter eftersom traktorerna är underkastade
registreringsplikt. Med ledning av uppgifterna i bilregistret utsändeå
särskilda ansökningsblanketter till de personer, som kan antagas vara berättigade
till restitution. Sedan inkommande ansökningar kontrollerats avlänsstyrelserna,
beslutas och utanordnas beloppen av jordbruksnämnden.
1956 års riksdag
I sitt ovan nämnda, av riksdagen godkända betänkande nr 54 erinrade
bevillningsutskottet om att bensin som användes vid drift av skördetröskor
icke omfattas av den senast vid 1954 års riksdag beslutade bensinskatterestitutionen
för jordbrukstraktorerna. Utskottet framhöll även, att den individuella
återbäringen av skatten å traktorbensin på sin tid trädde i stället
för eu tidigare tillämpad generell kompensation för bensinskatt via jordbrukskalkylen
samt att omläggningen hade sin grund i önskemål att motverka
en övergång från bensin- till fotogentraktorer och att medverka till
att nyanskaffningen inriktades på de mer effektiva bensindrivna traktorerna.
Enligt utskottets mening var den nuvarande skillnaden i beskattningshänseende
mellan bensindrivna jordbrukstraktorer och skördetröskor
inte sakligt motiverad. Utskottet ansåg det befogat alt innehavare av bensindriven
skördetröska medgavs gottgörelse för de särskilda kostnader, vilka
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1957
uppkom till följd av beskattningen av bensin till detta slags redskap. Härtill
framhölls att de genom bensinbeskattningen inflytande skattemedlen i princip
var avsedda att bidraga till kostnaderna för vägväsendet och att skördetröskorna
i endast obetydlig omfattning framfördes på väg. Med hänsyn till
att registreringsplikt icke förelåg för skördetröskor kunde emellertid det
tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena inte utformas
på samma enkla sätt som beträffande restitutionen av skatten å traktorbensinen.
Hur ett enkelt handläggningsförfarande beträffande skördetröskorna
skulle utformas borde enligt utskottet bli föremål för ytterligare
överväganden. Därvid borde även bensinförbrukningen och antalet driftstimmar
per tröska och år närmare utredas. Aktuella uppgifter i berörda hänseenden
avseende hela riket saknades emellertid. Tillräckligt material fanns
följaktligen icke till förfogande för att kunna göra en avvägning av restitutionsbeloppets
storlek. Utskottet ansåg sig därför icke berett att taga ställning
till frågan om utformningen av en i och för sig motiverad restitution
av skatt å bensin som använts vid drift av skördetröskor. Utskottet underströk
emellertid vikten av att, sedan utredning skett, en lösning av frågan
kom till stånd snarast möjligt.
Jordbruksnämndens förslag
I jordbruksnämndens skrivelse redogöres till en början för den utredning
rörande användningen av skördetröskor och deras bensinförbrukning, som
legat till grund för det framlagda förslaget.
Beträffande underlaget för de verkställda undersökningarna
anför nämnden i huvudsak följande. Genom skriftlig hänvändelse
till ett stort antal innehavare av bensindrivna skördetröskor över hela
landet har aktuella upplysningar inhämtats för ettvart av åren 1954, 1955
och 1956 angående bensinförbrukningen, antalet driftstimmar och storleken
av den areal, som har avverkats med sådana tröskor. Dylik hänvändelse har
gjorts dels till personer, som enligt det från 1954 års arealinventering tillgängliga
materialet i oktober 1954 innehade bensindriven skördetröska, dels
ock till personer, som enligt av nämnden införskaffade uppgifter från tillverkare
och importörer under tiden den 1 oktober 1954—den 31 december
1956 inköpt bensindrivna skördetröskor. Av de sammanlagt 967 personer,
som sålunda tillfrågats, bär efter utmönstring av otillräckliga eller uppenbart
felaktiga svar materialet från 773 uppgiftslämnare kunnat underkastas
statistisk bearbetning. Detta material får enligt nämndens mening anses
äga en tillfredsställande representativitet. Till jämförelse nämnes, att enligt
tillgängliga uppgifter från tillverkare och importörer till och med år 1956
inom landet försålts sammanlagt 1 331 bensindrivna skördetröskor, därav
980 självgående.
Vid bearbetningen av det insamlade materialet har jordbruksnämnden
bortsett från indelningen i självgående och bogserade tröskor med hjälpmo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 är 1957
5
tor — icke ansett sig kunna verkställa någon uppdelning av materialet med
utgångspunkt från olika typer (fabrikat e. d.) av skördetröskor. Enligt vad
nämnden inhämtat från sakkunnigt håll torde icke heller de normala variationerna
i fråga om bensinåtgång mellan de olika typerna vara av den storleksordning.
att variationerna kan tillmätas någon avgörande betydelse i förevarande
sammanhang. Någon indelning av materialet med hänsyn till skördetröskornas
användningsvolym har icke företagits. Uppgifterna har sålunda
ingått i en och samma medeltalsberäkning, oberoende av den omfattning i
vilken skördetröskan uppgivits ha kommit till användning. Uppgift om att
innehavd skördetröska icke alls har använts under ett skördeår har dock
icke påverkat medeltalsberäkningen. Nämnden anför att dylik uppgift lämnats
endast i tre fall. Deklarerade uppgifter om avverkad areal har av nämnden
använts för kontroll och korrigering av övrigt material.
Den av jordbruksnämnden verkställda utredningen har i huvudsak syftat
till att belysa den genomsnittliga bensinåtgången per skördetröska.
På grundval av det införskaffade utredningsmaterialet har
nämnden låtit upprätta sammanställningar utvisande den genomsnittliga
drivmedelsförbrukningen och driftstiden för bensindrivna skördetröskor för
ettvart av åren 1954—1956 med specifikationer dels för jordbruk av olika
storlek samt maskinstationer dels för län. Av det siffermaterial, som sålunda
legat till grund för nämndens bedömning, återges i nedanstående sammanställning
de genomsnittliga värden som framkommit för hela riket.
Driftstid och bensinåtgång per bensindriven skördetröska
(genomsnitt för hela landet)
Driftstid, |
Bensinåtgång, liter |
||
timmar |
|||
för år |
per timme |
||
Självgående tröskor med ben- |
|||
sinmotor |
|||
År 1954 .................. |
198 |
2 145 |
10,9 |
År 1955 .................. |
170 |
1829 |
10,8 |
År 1956.................. |
183 |
1991 |
10,9 |
Ovägt medeltal 1954/56 .. |
184 |
1988 |
10,8 |
Bogserade tröskor med ben- |
|||
sindrven hjälpmotor |
|||
År 1954.................. |
109 |
643 |
5,9 |
År 1955 .................. |
101 |
601 |
5,9 |
År 1956.................. |
97 |
576 |
5,9 |
Ovägt medeltal 1954/56 .. |
102 |
607 |
5,9 |
För kontroll av det vid den nu företagna enkäten frambragta siffermaterialet
har de framräknade uppgifterna för året 1954 jämförts med det resultat
som eu granskning av materialet från 1954 års arealinventering ger.
Nämnden anmärker att 11)54 års material hänför sig till en stickprovsundersökning
och torde omfatta omkring 60 procent av det dåvarande totalanta
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1957
let bensindrivna skördetröskor inom landet, däribland praktiskt taget samtliga
dylika tröskor på brukningsdelar över 100 hektar. De faktiska uppgifter
som nämnda undersökning givit till resultat har för ytterligare kontroll bearbetats
och lagts till grund för en uppskattning av genomsnittsförbrukningen
med hänsynstagande till det totala antalet tröskor i landet. Den företagna
jämförelsen visar enligt vad jordbruksnämnden anför alt den genomsnittliga
bensinåtgången per skördetröska vid en beräkning enligt det nu
införskaffade materialet blir större än enligt 1954 års arealundersökning.
Avvikelserna är särskilt framträdande, om det nya materialet jämföres med
det till totalantalet skördetröskor uppräknade materialet i 1954 års undersökning.
En betydligt bättre överensstämmelse föreligger mellan det nya
materialet och det begränsade material, som faktiskt införskaffades år 1954
och som nu till huvudsaklig del har legat till grund för insamlingen av uppgifter
för 1957 års undersökning. Divergenserna mellan det nya och det
gamla materialet måste enligt jordbruksnämndens mening sammanhänga
med att bensinåtgången uppenbarligen är större på de största brukningsenheterna
än på de övriga samt att de största gårdarna i 1954 års uppräknade
material utgör en väsentligt mindre procent än i såväl materialet från den
nu företagna undersökningen som det faktiska materialet från 1954 års undersökning.
Den genomsnittliga bensinåtgången blir, enligt 1954 års faktiska
material, för de självgående tröskorna 8 procent och för de bogserade omkring
30 procent större än enligt det uppräknade materialet. Med hänsyn
till överrepresentationen i 1957 års undersökning för de största brukningsenheterna
anser sig nämnden böra antaga, att den genomsnittliga bensinåtgång,
som enligt denna undersökning framkommer, för såväl år 1954 som
de därpå följande åren överstigit den faktiska åtgången med i stort sett de
nyss angivna procenttalen.
Jordbruksnämnden framhåller vidare att avvikelser från »normala» skördeförhållanden
givetvis i större eller mindre utsträckning har förekommit
mnder ettvart av de år, som omfattas av 1957 års undersökning. Särskilt betydande
synes avvikelserna ha varit åren 1955 och 1956. Den mycket torra
väderleken under det förstnämnda året medförde i allmänhet osedvanligt
gynnsamma betingelser för användningen av skördetröska. Användningen
av skördetröska begränsades å andra sidan av den missväxt, som på sina
håll föranleddes av den rådande torkan. Förhållandena under år 1956 var
de motsatta. Betydande arealer kunde då på grund av regnet överhuvudtaget
icke avverkas med skördetröska. Där skördetröskning förekom, blev denna
i stället ofta synnerligen svår och tidskrävande. Skillnaden mellan medeltalen
för driftstid och bensinåtgång under 1955 och 1956 blir därför trots de
stora olikheterna i skördebetingelserna icke särskilt framträdande. Tämligen
god överensstämmelse erhålles också enligt nämndens mening med 1954
års motsvarande medeltal.
Sammanfattningsvis uttalar jordbruksnämnden att de treårsgenomsnitt,
som framkommer vid det nu införskaffade utredningsmaterialets bearbetning,
utan större olägenhet kan läggas till grund för ett bestämmande av
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1957
7
lämpliga schematiska restitutionsbelopp för bensin, som under de närmaste
åren kommer till användning vid skördetröskning. Med hänsyn till den fortskridande
omvandlingen av skördetekniken anser jordbruksnämnden emellertid
lämpligt att, sedan viss tid förflutit efter genomförandet av det nu aktuella
restitutionssystemet, förslagsvis efter två år, ny undersökning företages
om den genomsnittliga driftstiden och bensinåtgången, m. in.
Beträffande de närmare grunderna för rätt till restitution
understryker jordbruksnämnden, att förfarandets enkelhet framför allt betingas
av att en undersökning i de enskilda fallen icke skall behöva ske av
den faktiska bensinåtgångens storlek. Nämnden utgår därför från att restitutionsbeloppen
i fråga om skördetröskorna — i likhet med vad som gäller
beträffande de bensindrivna traktorerna — bör bestämmas efter rent schematiska
grunder.
Det av jordbruksnämnden framlagda förslaget innebär att enhetliga årliga
restitutionsbelopp fastställes för dels självgående bensindrivna skö^detröskor,
dels bogserade skördetröskor med bensindriven hjälpmotor. Vid den
nu företagna undersökningen har enligt nämndens uppfattning icke framkommit
någon godtagbar grund för en ytterligare uppdelning av de restitutionsberättigade
i olika kategorier (efter brukningsenhetens storlek, skördetröskans
fabrikat e. d.). Att, såsom skett beträffande de bensindrivna traktorerna,
indela de restitutionsberättigade i dels sådana, som bar innehaft
visst bensindrivet redskap under hela året (helt restitutionsbelopp), dels
sådana, där innehavet har omfattat minst ett halvt år (halvt restitutionsbelopp),
dels ock sådana, där innehavet har avsett kortare tid än ett halvår
(ingen restitution), har i fråga om skördetröskorna icke ansetts böra komma
i fråga. Bortsett från de bevisningssvårigheter som här, till följd av att tröskorna
icke är registrerade, otvivelaktigt skulle uppstå, måste enligt nämndens
mening en dylik indelning bli olämplig redan med hänsyn till att användningstiden
för en skördetröska alltid är begränsad till en kort period
under sensommaren och hösten. Den schematiska restitutionen bör sålunda
enligt nämndens uppfattning utgå med samma belopp, oavsett om tröskan
innehafts kortare eller längre tid under ett år. En förutsättning bör emellertid
vara att tröskan faktiskt har använts under skörden. Restitution bör
sålunda icke lämnas i de fall, då skördetröskan icke alls bar kommit till
användning. Härmed bör, anför nämnden, jämställas fall, där användningen
kan antagas ha varit så ringa, alt det uppenbarligen icke är rimligt att
restitution utgår. Eu allmän förutsättning för restitution bör vidare enligt
nämndens förslag vara, att enbart bensin visas ha kommit till användning
vid motordriften.
Vid avvägningen av restitutionsbelopp en utgår jordbruksnämnden
från den nuvarande skattesatsen av 32 öre för liter. Såsom
framgår av den tidigare (s. 5) intagna tablån utgör medeltalet av värdena
för den genomsnittliga årliga förbrukningen av bensin per skördetröska under
åren It).>4—1956 1 988 liter för de självgående tröskorna och 607 liter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1957
för de bogserade. Enligt anförd beräkningsgrund utgör den härå belöpande
bensinskatten 636 kronor respektive 194 kronor. Vid bestämmande av lämpliga
belopp för den schematiska skatterestitutionen bör enligt nämndens mening
dessa tal reduceras med hänsyn till den i det föregående angivna överrepresentationen
i undersökningsmaterialet av de största brukningsenheterna
med stor genomsnittlig bensinåtgång. Efter en sådan reduktion och nnder beaktande
av att skördetröskorna endast i ringa omfattning torde framföras å
allmän väg anser sig nämnden såsom avrundade belopp böra föreslå, för
självgående bensindriven skördetröska 575 kronor och för bogserad skördetröska
med bensindriven hjälpmotor 150 kronor per år. Skatterestitutionen
föreslås skola avse bensin, som från och med år 1957 kommer till användning
för ifrågavarande ändamål.
Med de nu föreslagna restitutionsbeloppen uppskattar jordbruksnämnden
den årliga kostnaden för restitution till omkring 600 000 kronor. Med
hänsyn till den stimulans som rätten till restitution antas komma att utgöra
för en övergång till bensindrift vid skördetröskningen, kan enligt jordbruksnämndens
mening årskostnaden väntas komma att stiga något i fortsättningen.
Vad beträffar utformningen av det administrativa förfarandet vid h a n dlägg
ningen av restitutionsärendena föreslår jordbruksnämnden
följande. Utbetalningen av restitutionsbeloppen skall, liksom utbetalningen
av skatterestitution för de bensindrivna traktorerna, ankomma på
jordbruksnämnden. På grundval av det nu föreliggande undersökningsmaterialet
avser jordbruksnämnden att lägga upp ett register över innehavare
av bensindrivna självgående skördetröskor och av bogserade skördetröskor
med bensindriven hjälpmotor. Till varje i registret upptagen innehavare
av skördetröska som här avses skall nämnden årligen efter skördesäsongens
avslutande utsända en hlankett för ansökan om skatterestitution för det
gångna året. Genom meddelande i pressen och i radio vid skördesäsongens
slut kommer jordbruksnämnden dessutom — med tanke på de i registret
eventuellt icke intagna innehavarna av bensindrivna skördetröskor — att
tillkännagiva att ansökningsblankett kan erhållas från nämnden. Beträffande
granskningen av ansökningar om restitution anför nämnden ytterligare.
Kontroll av de uppgifter, som sökande lämnar i ansökningen, sker genom
sakkunnig och välkänd person i orten, vilken — efter eventuellt erforderlig
korrigering — tecknar sitt bestyrkande på ansökningen. För dylikt bestyrkande
hänvisas sökandena att vända sig, efter eget val, till hushållningssällskapets
gillesombud eller till lantbruksnämndens ortsombud. Dessa ombud
förutsätts besitta eller lätt kunna förskaffa sig kännedom om de förhållanden,
som skall redovisas i samband med restitutionsansökningarna. Någon
ersättning för intygsgivningen har icke ansetts behöva komma ifråga. För
kontroll av intygsgivares indentitet införskaffar nämnden aktuella personförteckningar
från hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna. Försedda
med vederbörliga bestyrkanden insänds blanketterna genom sökandenas
eller intygsgivarnas försorg till jordbruksnämnden. I tveksamma fall
samråder jordbruksnämnden med maskinkonsulent eller jordbrukskonsu
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1957
lent hos vederbörande hushållningssällskap eller införskaffar på annat sätt
eventuellt erforderliga kompletterande upplysningar. Restitutionsbeloppen
utbetalas så snart kan ske efter det godtagbar, bestyrkt ansökning inkommit
till jordbruksnämnden.
Remissyttrandena
Jordbruksnämndens förslag tillstyrkes i allt väsentligt av samtliga remissinstanser.
Sveriges lantbruksförbiind konstaterar sålunda med tillfredsställelse, att
det numera åtminstone i princip tycks vara klart att skatterestitution bör
lämnas för bensin, som förbrukats vid drift av skördetröskor. Denna inställning
överensstämmer med den behandling, som tillämpas för övriga bensinförbrukande
maskiner och fordon, vilka icke alls eller endast i obetydlig
omfattning framföres på väg. Ett borttagande av ifrågavarande skatt motiveras
även av det förhållandet, att skatten motverkar användningen av de
billigare och för skördetröskor väl lämpade bensinmotorerna, vilket sett
ur hela landets synpunkt enligt förbundets mening måste betraktas som
mindre rationellt.
Jordbrukets utredningsinstitut tar i sitt yttrande upp det av jordbruksnämnden
redovisade utredningsmaterialet till närmare granskning.
Institutet anser sig kunna godtaga att treårsmedeltalet för åren 1954—
1956 i enlighet med nämndens förslag tills vidare lägges till grund för bestämmande
av schematiska restitutionsbelopp.
Institutet påpekar i detta sammanhang, att det på grundval av 1954 års
arealundersökning beräknade totala antalet tröskor i landet enligt institutets
mening är för högt. Institutet anför bl. a.
Detta omdöme grundar sig på en jämförelse med institutets försäljningsstatistik
och gäller framför allt antalet bogserade skördetröskor. Några möjligheter
till detaljerade jämförelser inom storleksgrupper av jordbruk mellan
inventeringsresultatet och försäljningsstatistiken föreligger emellertid ej
för närvarande, och det finns anledning tro, att eventuella felaktigheter i antalsredovisningen
icke behöver ha något väsentligt inflytande på beräkningen
av bensinåtgången per tröska. Föreligger ett sådant inflytande är det emellertid
sannolikt av den arten, att bensinförbrukningen per bogserad skördetröska
blivit underskattad. Vad materialet från den särskilda av jordbruksnämnden
år 1957 utförda undersökningen beträffar torde i denna, som
nämnden själv framhåller, de större gårdarna vara fullständigare företrädda
än de mindre. Eftersom svarsprocenterna för resp. storleksgrupper icke kunnat
framräknas, torde den av nämnden föreslagna justeringen få accepteras.
I fråga om 1957 års undersökning får institutet vidare framhålla, att
maskinstationerna synes vara starkt underrepresenterade i materialet. Någon
väsentlig betydelse för totalresultatet torde detta dock icke haft.
Beträffande villkoren för rätt till restitution framhålles
från flera håll betydelsen av att ett enkelt restitutionssystem skapas.
Jordbrukets utredningsinstitut understryker de skäl jordbruksnämnden
anfört för att beträffande rätten till skatteåterbäring icke skilja mellan
2 Iiihnng till riksdagens protokoll 19~>7. 1 samt. År 95
10
Kungl. Mnj:ts proposition nr 95 är 1957
dem som innehaft skördetröska hela året och dem som haft sådan tröska
blott en kortare tid. Institutet vill tillfoga den synpunkten, att den som under
året köper en skördetröska nästan alltid ställer såsom villkor, att den
levereras före den korta skördesäsongens början.
Jordbruksnämndens förslag att restitution icke skall medgivas i de fall
en skördetröskas årliga användning kan antagas ha varit så ringa att det
uppenbarligen icke är rimligt, att restitution utgår, möter från ett par håll
vissa erinringar. Hushållningssällskapens förbund framhåller sålunda att
någon precisering av vad som menats med »ringa» ej har lämnats samt förutsätter
med hänsyn till de schematiska grunder och medeltal, efter vilka
det föreslagna restitutionssystemet är uppbyggt, att tillämpningen av en sådan
bestämmelse ej annat än i undantagsfall skall utestänga de jordbrukare,
som utnyttjat bensindrivna skördetröskor, från skatterestitution. — Även
Sveriges lantbruksförbund finner den ifrågavarande förutsättningen för restitution
vara svävande och lämna rum för visst godtycke vid handläggningen
av ansökningarna. Förbundet anför.
Då man i varje fall vid denna handläggning torde bli tvingad att ta bestämd
ställning och fixera en undre arealgräns, hade det varit värdefullt,
om bestämmelserna redan nu varit mera preciserade. I detta sammanhang
vill förbundet påpeka, att eftersom vid beräkningen av restitutionsbeloppet
alla skördetröskor, som överhuvudtaget varit i bruk medtagits och således
påverkat beloppets storlek, bör i stort sett samtliga dessa också erhålla restitution.
I annat fall kommer inte som avsikten är hela skatten från den bensin,
som förbrukas av skördetröskor, att restitueras.
Ä\en Jordbrukets utredningsinstitut finner det ifrågavarande hindret för
restitution visserligen något godtyckligt men anser sig kunna biträda förslaget
i denna del. Institutet hänvisar till lantbruksförbundets yttrande, och
framhåller att den tilltänkta kontrollen från hushållningssällskapens och
lantbruksnämndernas sida torde ge rimliga garantier mot missbruk.
Beträffande restitutionsbeloppens storlek tillstyrkes genomgående
förslaget utan närmare kommentar. Allmänt framhålles dock betydelsen
av att man, såsom jordbruksnämnden anfört, efter någon tid verkställer
förnyade undersökningar angående skördetröskornas driftstid och
bensinförbrukning.
Departementschefen
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen beviljas för närvarande _
vid sidan om bestämmelserna i 1929 års bensinskatteförordning — restitution
av skatt för bensin som användes till bensindrivna jordbrukstraktorer.
Härutöver förekommer icke någon återbäring av skatt för bensin som förbrukas
för jordbruksändamål. Detta förhållande medför, såsom framhölls
vid fjolårets riksdagsbehandling av frågan, att en sakligt föga motiverad
skillnad kommit att upprätthållas mellan bensin som utnyttjats vid traktor
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1957
drift och sådan bensin som förbrukats under körning med självgående skördetröska
eller skördetröska med hjälpmotor. En enhetlig behandling i restilutionshänseende
av nämnda slag av jordbruksredskap ter sig därför önskvärd.
Jag kan härvidlag i stort sett ansluta mig till de allmänna synpunkter
på restitutionsfrågan som under riksdagsbehandlingen anfördes av bevillningsutskotlet.
I enlighet med den av 1956 års riksdag gjorda framställningen har jordbruksnämnden
verkställt utredning angående bensinförbrukningen m. m.
vid användningen av skördetröskor samt på grundval härav utarbetat riktlinjer
för en rätt till skatterestitution beträffande dessa jordbruksredskap.
Nämndens förslag innebär i huvudsak att innehavare av skördetröska av
nyss angivet slag — i likhet med vad som gäller i fråga om bensindrivna
jordbrukstraktorer — erhåller restitution av bensinskatt med vissa på schematiska
grunder beräknade belopp. En lösning enligt denna princip finner
jag nödvändig, därest man önskar uppnå ett enkelt förfarande och undvika
omständlig undersökning i varje enskilt restitutionsfall. Under remissbehandlingen
har även understrukits betydelsen av enkelhet i det blivande
systemet för skatteåterbäring.
Utifrån nu angivna synpunkter har jordbruksnämnden sökt fastställa den
genomsnittliga bensinförbrukningen per år vid drift av självgaende skördetröska
och av tröska med hjälpmotor. De beräkningar, som nämnden härvid
framlagt, har liksom nämndens bedömningar rörande skäliga restitutionsbelopp
genomgående godtagits av remissinstanserna. Även om det utredningsmaterial,
som ligger till grund för beräkningarna, i något avseende
såsom påpekas av Jordbrukets utredningsinstitut — kan vara bristfälligt,
synes de verkställda undersökningarna dock erbjuda en någorlunda fast
grund för bedömningen av de schematiska restitutionsbeloppen. Med hänsyn
härtill finner jag att de föreslagna årliga schablonbeloppen, 575 kronor
för självgående tröska och 150 kronor för bogserad, bör godtagas. Såsom
framhållits av jordbruksnämnden kan skäl föreligga för att beloppen efter
någon tid omprövas.
I fråga om villkoren för skatteåterbäring innebär jordbruksnämndens
förslag till eu början att restitution endast skall ifrågakomma i fall där enbart
bensin kommit till användning vid driften. Har bensin nyttjats såsom
startbränsle till motor med annat slags drivmedel föreligger alltså icke restitutionsrätt.
Vidare kräves enligt förslaget att skördetröskan faktiskt använts
under året vid skörden. Även enligt min mening bör dessa förutsättningar
gälla för att innehavaren av tröskan skall få komma i åtnjutande av skatterestitution.
Jordbruksnämnden har framhållit, att med det fall att en tröska
icke alls kommit till användning under året bör jämställas sådana fall där
användningen varit så ringa all det uppenbarligen icke är rimligt att restitution
utgår. Vid remissbehandlingen har från etl par håll påpekats att sistnämnda
fall kommer alt bli svåra all avgränsa och att risk föreligger för en
godtycklig bedömning. För egen del finner jag mig böra godtaga jordbruksnämndens
ståndpunkt. Sedan någon tids erfarenheter vunnits, bör det vara
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1957
möjligt för den tillämpande myndigheten att, med hänsyn bl. a. till arten av
de restitutionsfall som kommer att visa sig ligga i gränszonen, skapa fasta
normer för prövningen.
Beträffande det administrativa förfarandet vid handläggningen av restitutionsärenden
synes den av jordbruksnämnden föreslagna ordningen innebära
en smidig och ändamålsenlig lösning.
Under hänvisning till det nu anförda förordar jag att ett restitutionsförfarande
anordnas enligt de riktlinjer jordbruksnämnden angivit. Såsom
nämnden föreslagit bör restitution kunna äga rum för skatt å bensin som
förbrukats från och med skördesäsongen 1957.
I överensstämmelse med den anordning som träffades vid införandet av
nu gällande rätt till restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, synes i förevarande fall några uttryckliga
författningsbestämmelser icke bli erforderliga. Jag förordar därför att hos
riksdagen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att genomföra en
restitution av skatten å bensin, som förbrukas till bensindrivna skördetroskor,
i huvudsaklig överensstämmelse med de i det föregående angivna
grunderna. Lämnar riksdagen det begärda bemyndigandet, torde det böra
uppdragas åt jordbruksnämnden att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter
samt att genomföra restitutionen.
Vad angår statsverkets kostnader för det nu föreslagna restitutionssystemet
har jordbruksnämnden med hänsyn till det beräknade antalet bensindrivna
skördetröskor och de förordade restitutionsbeloppen uppskattat desamma
till omkring 600 000 kronor per år. På samma sätt som gäller i fråga
om restitution av skatt för bensin till jordbrukets traktorer bör från inkomsttiteln
Bensinskatt utbetalas vad som erfordras för att täcka beviljade
restitutionsbelopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen,
att bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med förut angivna grunder — förordna om restitution
av skatt å bensin, som från och med år 1957 användes
vid drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer
till skördetröskor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Rydén
570376 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag