Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. in.; given
Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. in.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF

Lars Eliasson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres bemyndigande alt under budgetåret 1957/58 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår. Tillika föreslås
Kungl. Maj :t skola bemyndigas att medge statens jordbruksnämnd att
av de medel, som innestår på jordbruksnämndens prisregleringskassa för
fisk, till statskontoret utbetala 3 500 000 kronor för avveckling av de från
Fonden för låneunderstöd: Lån till Fiskprisregleringsföreningar genom
Kungl. Maj :ts beslut den 28 juni, 2 augusti och 25 oktober 1946 beviljade
lånen. Vidare förordas viss omläggning av finansieringen utav fiskkonservkontrollen.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
m. in., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. in., vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1957, föreslås skola förlängas
att gälla till den 1 juli 1958.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 88

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, in. m.1, vilken enligt förordningen den 11 maj
1956 (nr 202) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1958.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373 och beträffande 12 § SFS 1956: 202.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken enligt förordningen
den 11 maj 1956 (nr 203) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., vilken enligt förordningen
den 11 maj 1956 (nr 204) gäller till och med den 30 juni 1957,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler statsrådet Eliasson vissa frågor angående regleringen av
priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningarna
1953: 373 och 1956: 202) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., vilken
förordning gäller t. o. m. den 30 juni 1957, är bestämmelser meddelade
om handelsreglering — grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar
— och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av
fisk och fiskprodukter regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947
(nr 82) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni
1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk
och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Enligt
sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet t. o. in. den 30 juni
1957, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import och
export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 11 maj 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd
att för tiden t. o. in. den 30 juni 1957, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i propositionen 1956: 86 samt
jordbruksutskottets utlåtande 1956: 20, anordna reglering av priserna på
fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav vissa slag
ävensom att dels förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320, dels enligt 12 § samma förordning meddela — såvitt angår täckande
av andra kostnader i samband med prisreglering på fisk än i jordbruksnämndens
centrala organisation uppkommande uppbörds- och kontrollkostnader
—- närmare föreskrifter rörande användningen av medel, som inflyter
till jordbruksnämnden genom upptagande av omförmälda prisregleringsavgifter
in. in. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t, att de lån å 500 000,

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

2 500 000 och 500 000 kronor, som Kungl. Maj:t genom särskilda beslut år
1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,
centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,
förening u. p. a., skulle få innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli
1956—den 30 juni 1957, såvitt gällde lånens halva belopp, samt att lånen
till återstående del under samma tid skulle löpa med 4 procent ränta. Jordbruksnämnden
bemyndigades samtidigt att av de medel, som innestår i prisregleringskassan
för fisk, till regleringsföreningarna på fiskets område jämväl
under budgetåret 1956/57 utlämna lån för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar
av fisk till utlandet på villkor, som föreskrivits av Kungl.
Maj:t genom särskilt beslut den 3 september 1954, dock att lån, vilka beviljades
efter den 30 juni 1956, skulle löpa med 4 procent ränta. Kungl. Maj :t
föreskrev vidare, att kostnaderna under budgetåret 1956/57 för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke kunde bestridas genom
inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst 50 000 kronor täckas
ur jordbruksnämndens clearingkassa för fisk. Slutligen bemyndigade
Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna under
budgetåret 1956/57 för den befattningshavare, som har till uppgift att
främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 90000 kronor, varav
30 000 kronor från reservationsanslaget Främjande av beredning och avsättning
av fisk m. in. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.

I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 12 februari
1957, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1957/58 m. m. Nämnden har anmält, att den i de
frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd
i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök.
Fiskeristyrelsen har därvid förklarat sig i sak biträda jordbruksnämndens
förslag, över förslaget har, efter remiss, yttrande avgivits av
statskontoret den 21 februari 1957. Statskontoret, som närmast haft att yttra
sig över det i jordbruksnämndens framställning framlagda förslaget i fråga
om de till prisregleringsföreningarna på fiskets område utlämnade statslånen,
tillstyrker för sin del, att ifrågavarande från fonden för låneunderstöd
utlämnade lån å tillhopa 3,5 miljoner kronor likvideras med anlitande av
nämndens prisregleringskassa för fisk. I övrigt har — ur de synpunkter
statskontoret har att beakta — framställningen icke givit ämbetsverket anledning
till särskilt uttalande. II.

II. Reglering av priserna på fisk m. in.

Nuvarande förhållanden

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak, att jordbruksnämnden
för västkusten och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna
därstädes, intill den 31 december 1956 även i samråd med

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

statens priskontrollnämnd, fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen
och därigenom möjliggör för fiskarna att utfå lägst dessa priser för
bl. a. den fisk, som säljes till färskkonsumlion inom landet. Den fisk, som
vid försäljning ej uppnår de sålunda fastställda minimipriserna (överskottsfisk),
övertages av för ändamålet särskilt bildade prisregleringsföreningar,
på västkusten föreningen Västkustfisk och på sydkusten föreningen Sydkustfisk.
Denna överskottsfisk exporteras i färskt eller berett skick eller användes
inom landet exempelvis för framställning av konserver och fiskmjöl.
För verksamheten med omhändertagandet av överskottsfisken erhåller föreningarna
av jordbruksnämnden vissa i förväg bestämda statliga bidrag,
s. k. pristillägg. Dessa utgår — bortsett från vissa inskränkningar beträffande
exporten — i princip med visst belopp per kilogram bevisligen uppkommen
överskottsfisk. Under senare år har emellertid pristilläggen i allmänhet
utgått i den formen, att ett fast belopp bestämts för prisregleringen
under året. I den mån detta belopp ej behövt tagas i anspråk för täckande
av utgifterna under året, har det tillförts prisregleringsföreningarnas
konjunkturutjämningsfonder. Anledningen till att jordbruksnämnden övergått
till att utbetala ett bestämt fast belopp för prisregleringen av fisk har
varit, att nämnden velat eftersträva, att prisregleringsföreningarna vid handhavandet
av verksamheten skall stimuleras till mera ekonomiska och långsiktiga
bedömanden. För överskottsfisken utbetalar prisregleringsförening
till fiskaren ett pris, s. k. garantipris, vilket fastställes av föreningen och
bestämmes under hänsynstagande till erhållna pristillägg och beräknade försälj
ningsinöjligheter för överskottsfisken. Garantipriset fastställes i förväg
och är det pris, som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk.

Prisregleringen på ostkusten innebär, att jordbruksnämnden till föreningen
Ostkustfisk (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten) årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag,
att användas såsom tillskott till de priser, föreningarna erhåller
vid försäljning av större delen av de strömmingsfångster, som ej kan
avsättas till färskkonsumtion eller rökning inom landet. Prisutjämningsbidrag
har i allmänhet fått åtnjutas för färsk eller frusen exportströmming,
saltströmming för den inhemska marknaden och färsk strömming, vilken
såsom djurföda levereras till pälsdjursfarm. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden
att utvidga prisregleringen till strömming för foder- och
konservändamål har under år 195(5 icke tagits i anspråk. Icke heller har
nämnden utnyttjat rätten att genomföra prisreglering för torsk på ostkusten
norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet. Prisregleringen
på ostkusten är således — till skillnad mot den prisreglering,
som upprätthållcs på väst- och sydkusten — f. n. så utformad, att den enskilde
fiskaren ej blir tillförsäkrad vare sig ett av staten bestämt lägsta pris
för den strömming, som avsättes på färskmarknaden inom landet, eller ett
fast pris (garantipris) för strömmingsöverskottet.

Kostnaderna för prisregleringarna täckes av prisreglerings- och införsel -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

avgifter. Prisregleringsavgifter utgår för såväl svenskfångad som importerad
saltvattensfisk och upptages av förstahandsköpare av fisk m. fl. I fråga
om färsk och frusen importfisk samt svenskfångad fisk, som ilandföres på
västkusten, utgår f. n. prisregleringsavgift på i huvudsak all fisk med undantag
av skarpsill och de fiskslag, varav filéer belagts med införselavgift.
För svenskfångad fisk, som ilandföres på syd- och ostkusten, uttages avgift
endast på sill (strömming). Regleringsavgiften utgör 5 procent av inköpspriset
för svenskfångad fisk, som ilandföres på väst- och sydkusten och
säljes till minimipris och däröver, samt 4 öre per kilogram för strömming,
som säljes för färskkonsumtion eller rökning. För importfisk, som i samband
med införsel säljes på kommunal fiskauktion, är avgiften 5 procent
av inköpspriset. Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen
fisk 5 procent av värdet, beräknat enligt tulltaxeförordningen, för islandssiH
4,7 öre per kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill
3,7 procent av nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att
den i stort sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.
Under år 1956 har prisregleringsavgiften slopats för såväl de fiskslag, varav
filéer belagts med intörselavgift, som dessa filéer. Vidare har under år
1956 en justering skett av regleringsavgiften på beredd importsill samt stadgats,
att vid införsel till riket av fiskfiléer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk
och vitling en avgift skall utgå med 45 öre per kilogram av varans nettovikt.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av
de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen
Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 11 maj 1956 därutöver
rätt jämväl under budgetåret 1956/57 att mot av riksgäldskontoret ställda
garantier i Sveriges kreditbank aktiebolag resp. riksbanken mot sedvanlig
ränta erhålla lån intill 3 000 000 resp. 2 000 000 kronor.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen inom
saltsjöfisket, exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen
inom landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten
inom fisket samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvaiande
verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk. Vidare lämnas vissa
uppgifter angående utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och
fiskebåtar.

A ad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter,
vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att under år 1955
en fortsatt minskning skett av antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckoi.
Nedgången är starkast på ostkusten, där den utgör omkring 9 procent,
medan på väst- och sydkusten en minskning skett med drygt 5 procent. Totalantalet
yrkesfiskare har under år 1955 utgjort 10 978. Vad angår binäringsfiskarna
har antalet under år 1955 minskat på syd- och västkusten
men ökat på ostkusten. Av en utav nämnden uppgjord tablå över antalet

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

fiskebåtar, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, kan utläsas,
att under år 1955 en fortsatt övergång skett till fiskebåtar med allt större
hästkraftsantal. Särskilt framhåller nämnden den stora ökning, som under
år 1955 skett av antalet västkustbåtar med motorer överstigande 150
hästkrafter. Genom nyanskaffningar och moderniseringar har dessa båtar
ökat i antal från 242 år 1954 till 307 år 1955. Större delen av ökningen hänför
sig till båtar med motorer överstigande 200 hästkrafter, vilka båtar ökat
i antal från 99 år 1954 till 140 år 1955.

I fråga om fångstutvecklingen anför jordbruksnämnden, att det svenska
havsfiskets avkastning under år 1955 uppgick till ca 209 miljoner kilogram
med ett förstahandsvärde av i runt tal 134 miljoner kronor. Detta fångstresultat
är till såväl kvantitet som värde det bästa, som uppnåtts under de
gångna åren. För år 1956 kan fångstmängden, enligt hittills för nämnden
tillgängliga statistiska uppgifter, beräknas väsentligt understiga sistnämnda
kvantitet och ligga vid omkring 172 miljoner kilogram. Fångstminskning
kan noteras för samtliga kuststräckor. Särskilt markant är nedgången på
ost- och västkusten, där den uppgår till i runt tal 20 procent. Fångstvärdet
beräknas för år 1956 komma att understiga fångslvärdet för år 1955 och
torde ligga vid omkring 128 miljoner kronor. Detta fångstvärde är emellertid
näst efter fångstvärdet för år 1955 det högsta, som uppnåtts av det svenska
havsfisket. Av intresse i detta sammanhang är, att fångstvärdet på västkusten
nedgått mycket obetydligt, oaktat kuststräckan uppvisar en fångstminskning
jämfört med år 1955 av 29 miljoner kilogram. Fångstutvecklingen
sedan förkrigstiden redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken
såsom bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll. Vad angår fisket efter viktigare
prisreglerade fiskslag har fångsterna av vintersill på västkusten under
år 1956 varit väsentligt mindre än under år 1955. Även garnmakrillfisket
har under år 1956 minskat icke obetydligt. Fisket efter fladensill, vilket
under år 1955 lämnade det för detta fiske hittills bästa fångstresultatet
eller ca 40 000 ton, redovisar för det sistförflutna året en fångst av omkring
31 000 lon (ilandförd vikt). På sydkusten har produktionen av sill under
år 1956 gått iillbaka, medan någon ökning skett av fångsterna utav torsk
(inklusive av västkustfiskare på sydkusten ilandförd torsk). På ostkusten
har strömmingsfisket givit ett väsentligt sämre fångstresultat under år
1956 än under år 1955. Kvantitetsmässigt kan nedgången beräknas till omkring
27 procent. Nämnden upplyser vidare, att i fråga om prisreglerade
fiskslag har under år 1956 — i likhet med vad fallet var år 1955 — fångstbegränsningar
upprätthållits på västkustsill och makrill samt tidvis även
på sydkustsill. Även på sydkusttorsk har under det sistlidna året viss fångstransonering
tillämpats. Vidare har under sommaren 1956 på västkusten viss
fångstbegränsning upprätthållits även på annan prisreglerad fisk än sill och
makrill.

Till belysande av fiskprisernas utveckling bar jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna på
fisk under liden juli 1952—september 1956. Priserna i denna tablå, vilken

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

såsom bilaga 4 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika
slag, sill och torsk vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i
Stockholm, allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför jordbruksnämnden,
att en jämförelse mellan priserna under fjärde kvartalet 1955—
tredje kvartalet 1956 och priserna under motsvarande kvartal närmast föregående
år ger vid handen, att för västkustens vidkommande en relativt kraftig
höjning skett av det genomsnittliga fiskarpriset för all fisk. Av de i tablån
särskilt redovisade fiskslagen är prishöjningen genomgående för sill och
makrill, medan för torsk en prisuppgång kan noteras endast för tredje
kvartalet 1956. Prishöjningarna för sill och makrill är ganska betydande
och torde främst sammanhänga med att fångsterna av dessa fiskslag väsentligt
minskat jämfört med motsvarande tid år 1955. På sydkusten redovisas
för de olika kvartalen omväxlande höjda och sänkta priser på sill och torsk.
Partinoteringarna på strömming i Stockholm har särskilt under fjärde kvartalet
1955 samt under första och andra kvartalen 1956 legat avsevärt över
de noteringar, som gällde motsvarande kvartal nästföregående år. Nämnden
upplyser, att även vid ostkusten i övrigt under år 1956 i allmänhet hållits
högre partinoteringar på strömming än under år 1955. Under det sistlidna
året har, såsom framgår av tablån, en höjning skett av minimipriserna på
västkusttorsk och sydkustsill. Vidare har under fjärde kvartalet 1955 samt
första och andra kvartalen 1956 minimipriserna på sydkusttorsk legat över
de priser, som gällde motsvarande kvartal närmast föregående år.

Vidare anför jordbruksnämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter —
inklusive den utrikes ilandföringen med undantag av direktlandningar av
s. k. skrapfisk — under år 1956 beräknas ha utgjort 70,8 miljoner kilogram
till ett värde av 55,8 miljoner kronor, medan motsvarande tal för år 1955
utgjorde 87,7 miljoner kilogram och 54,9 miljoner kronor. Härvid påpekar
nämnden, att ilandföringen av fisk direkt i utlandet under år 1956 jämfört
med år 1955 minskat med inemot 7 miljoner kilogram till 28 miljoner kilogram.
Värdet av direktlandningarna har däremot stigit med i runt tal 2,5
miljoner kronor till 16,5 miljoner kronor. Härutöver beräknas svenska fiskare
under år 1956 i utländska hamnar ha direktlandat 5,5 miljoner kilogram
s. k. skrapfisk mot 10,1 miljoner kilogram år 1955. Värdet av dessa
landningar har utgjort 1,1 miljoner kronor respektive 2,0 miljoner kronor.
Den kommersiella exporten har under år 1956 avsevärt minskat i fråga om
färsk fisk, främst sill, men ökat i fråga om beredd fisk. Sammanlagt har
sålunda under år 1956 exporterats 76,3 miljoner kilogram till ett värde av
56,9 miljoner kronor mot 97,8 miljoner kilogram och 56,9 miljoner kronor
under år 1955. Importen av fisk och fiskprodukter har enligt nämnden under
år 1956 ej undergått några väsentliga förändringar. Den totala importkvantiteten
har stigit från 46,8 miljoner kilogram år 1955 till 47,2 miljoner kilogram
år 1956, medan importvärdet ökat från 86,5 miljoner kronor till 87,9 miljoner
kronor. Importen av färsk fisk har utgjort ca 10,2 miljoner kilogram, d. v. s.
ungefär samma kvantitet, som importerades under vart och ett av åren 1954

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

och 1955. Det under år 1956 rikligare svenska fisket efter lax har medfört,
att importen härav minskat ej obetydligt. Införseln av frysta filéer, som
under de senare åren uppvisat en synnerligen stark successiv stegring, har
jämfört med år 1955 ökat med endast 293 ton till 4 292 ton. Importen av
beredd fisk har under år 1956 nedgått jämfört med år 1955. Minskningen
avser i huvudsak saltsill. Beträffande exporten ävensom importen av fisk
och fiskprodukter hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprattad
sammanställning, vilken såsom bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen av fisk och fiskprodukter anför jordbruksnämnden,
att nämnden årligen företager konsumtionsundersökningar beträffande
fisk. Under år 1956 har materialet för undersökningarna reviderats, vilket
resulterat i att ändringar vidtagits i tidigare års beräkningar. Det material,
som ligger till grund för dessa undersökningar, är emellertid alltjämt
i viss utsträckning osäkert. Nämnden upplyser, att enligt senast gjorda beräkningar
konsumerades i landet under år 1955 totalt omkring 135 miljoner
kilogram fisk och fiskprodukter (netto, efter avdrag av svinn). Härav utgjordes
i runt tal 84 miljoner kilogram av färsk fisk (inklusive frysta fiskfiléer)
och 51 miljoner kilogram av konserver och beredd fisk. Den totala
konsumtionen av fisk och fiskprodukter under år 1956 torde enligt nämnden
uppskattningsvis ligga 5 miljoner kilogram lägre än under år 1955. Nedgången
hänför sig till konserver och beredd vara. Denna bedömning är emellertid
behäftad med stor felmarginal, då säkra uppgifter om lagerförändringar
för år 1956 ännu ej är tillgängliga. Av materialet vid undersökningarna
framgår, upplyser nämnden, att under år 1956 en fortsatt ökning skett
av konsumtionen av frysta filéer. Denna ökning är dock väsentligt mindre
än motsvarande ökning under de närmast föregående åren. Sålunda beräknas
konsumtionen av frysta filéer ha utgjort 1,1 miljoner kilogram år 1953,
2,5 miljoner kilogram år 1954, 4,8 miljoner kilogram år 1955 och 5,6 miljoner
kilogram år 1956, allt räknat i filévikt. De frysta filéernas andel a''\ färskkonsumtionen
(frysta filéer har omräknats till landad vikt) beräknas för år
1956 ha uppgått till omkring en femtedel, varav ca 70 procent torde utgöras
av importfiléer. Importen av frysta filéer har bestått till drygt hälften av
torsk och i övrigt av främst kolja, rödspätta och vitling. Den inhemska
beredningen av frysta filéer, avsedda för försäljning inom landet, steg från
ca 1 300 ton år 1954 till omkring 2 000 ton år 1955. Under år 1956 kan beredningen
inom landet beräknas ha uppgått till i det närmaste samma kvantitet
som under år 1955. Beredningen av frysta filéer av feta fiskslag (d. v. s.
de fiskslag, varav det huvudsakliga fisköverskottet i Sverige hestår) har
emellertid minskat från ca 670 ton år 1955 till eu beräknad kvantitet av
omkring 275 ton år 1956. Minskningen faller i huvudsak på västkustsill och
makrill. Samtidigt har tillverkningen av torskfiléer ökat i motsvarande
män och uppgick år 1956 till omkring 1 450 ton. Då inköp för den inhemska
beredningen av torskfiléer på sydkusten skett till lägst de för sydkustens
prisregleringsområde fastställda minimipriserna på torsk bar enligt nämn -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

den — i likhet med föregående år — denna beredning under år 1956 ansetts
böra främjas genom att till beredare utbetalats bidrag till kostnaderna för
fryshuslagring av dylika filéer, avsedda för försäljning inom landet. Nämnden
upplyser, att bidragen i sin helhet bekostats av prisregleringsmedel.
Jämsides med den ökade konsumtionen av frysta filéer har inom handeln
under de senare åren skett en ej obetydlig lagerökning av dylika filéer. Det
förhållandet att konsumtionen av frysta filéer beräknas ha stigit mera
under år 1956 än vad som motsvarar den obetydliga ökningen av importen
beror enligt nämnden på att lageruppbyggnaden under nämnda år icke skett
i samma omfattning som under år 1955. Vad angår handeln med färska filéer
har importen härav under de senaste två åren successivt minskat, medan
beredningen inom landet av dessa varor väsentligt ökat.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,
att under det senaste året — bortsett från priserna på drivmedel
— skett endast obetydliga förändringar. Priset på 45-kilos fisklådor,
som för ett år sedan utgjorde 2 kronor 65 öre per styck, är nu 2 kronor 55
öre. Motorbrännoljan betingar nu ett pris (i O-zon) av 29 öre per liter mot 23
öre vid samma tidpunkt 1956. Bortsett från tråhvire och snurrevadståg, på
vilka priserna stigit något, har de genomsnittliga priserna på fiskredskap
under år 1956 varit ungefärligen desamma som under år 1955. Prisutvecklingen
på viktigare förnödenheter inom fisket redovisas av nämnden i en
särskild tablå, vilken såsom bilaga 6 torde få fogas till delta protokoll.

Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket
även under år 1956 varit föremål för undersökningar. Inom Svenska västkustfiskarnas
centralförbund har sålunda företagits vissa undersökningar
av bl. a. fladensill- och makrillfiskets lönsamhet under år 1955. Vidare har
statistiska centralbyrån för att belysa inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom fisket gjort vissa sammanställningar av material, som hämtats ur
yrkesfiskarnas självdeklarationer. Sammanställningarna, som baserar sig
på ett på modern samplingmetodik grundat urval av yrkesfiskare, avser förhållandena
under åren 1952, 1953 och 1954. Materialet ger vid handen, att det
beräknade kontanta nettot av fisket mellan dessa år genomsnittligt ökade
på södra östersjö- och Öresundskusten samt för insjöfisket. För ostkusten
som helhet noteras någon minskning av nettoinkomsten under år 1954.
Fisket vid Norrlandskusten har givit ett betydligt lägre netto under år 1954
än under år 1953. För båtlagsfisket på västkusten redovisas en uppgång, som
är för hallandevis stor och torde sammanhänga med att genomsnittspriserna
stigit för de viktigare fiskslagen och alt kostnaderna för fisket sjunkit.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen på fisk åberopar jordbruksnämnden
en inom denna upprättad tablå, vilken såsom bilaga 7 torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Tablån utvisar bl. a., att å prisregleringsverksamheten per
den 1 januari 1957 föreligger en behållning av inemot 13,4 miljoner kronor,
medan behållningen ett år tidigare utgjorde drygt 11,1 miljoner kronor. Utbetalningarna
för år 1956 av pristillägg och prisutjämningsmedel m. in. un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

11

derstiger med omkring 1,9 miljoner kronor summan av de under året influtna
reglerings- och införselavgifterna. Dessa uppgår till ca 5,6 miljoner kronor,
varav drygt 1,5 miljoner kronor utgöres av införselavgifter. Av tablån
framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden summan
av de inom respektive områden sedan systemets införande influtna regleringsavgifterna
överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg
in. m. med i runt tal en miljon kronor för vardera kuststräckan, medan
för strömmingsregleringen på ostkusten underskottet från årsskiftet 1955/
1956 enligt preliminära uppgifter ökat med omkring 0,2 miljoner kronor
och nu utgör drygt 2,1 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden under år 1956 i likhet med tidigare
år haft överläggningar med representanter för fiskets organisationer
angående minimipriser och pristillägg för fisk. Fiskarrepresentanterna hade
därvid — under hänvisning till föreliggande marknadsmöjligheter och till
den standardförbättring, som kommit andra befolkningsgrupper till del —
framställt önkemål om att även fiskarna borde beredas viss inkomsthöjning.
Med hänsyn bl. a. härtill hade jordbruksnämnden beslutat om höjning
under år 1956 av såväl minimipriserna på vissa fiskslag som de pristillägg,
som ställts till prisregleringsföreningarnas förfogande. Vad angick
pristilläggen hade dessa bestämts under första halvåret 1956, innan resultatet
av fiskena kunnat överblickas. Besluten hade inneburit, att för prisregleringen
under året totalt utbetalats ett belopp, som med drygt 0,9 miljoner
kronor översteg det belopp, som utbetalats för prisregleringen under
år 1955. Fn betydande ökning hade under år 1956 skett av pristilläggsbeloppet
för västkustens prisregleringsområde mot bakgrunden av det medelsbehov,
som föreningen Västkustfisk under år 1955 visat sig ha för upprätthållandet
av prisregleringen inom området. Då fisköverskotten inom detta
område under år 1956 jämfört med år 1955 väsentligt minskat, hade pristilläggen
för år 1956 endast till viss del behövt användas för bestridande
av de löpande utgifterna under året. Återstoden skulle enligt nämnden komma
att tillföras föreningen Västkustfisks konjunkturutjämningsfond.

De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas
av jordbruksnämnden som god. Under år 1956 hade på västkusten och ostkusten
den mängd sill (strömming), som behövt prisregleras, synnerligen
starkt reducerats, medan på sydkusten motsvarande mängd varit av ungefärligen
samma storleksordning som under år 1955. Enligt preliminära siffror
övertog föreningen Västkustfisk år 1956 omkring 19 miljoner kilogram
(därav omkring 15,7 miljoner kilogram sill, 1 miljon kilogram makrill, 1,5
miljoner kilogram gråsej och 1,4 miljoner kilogram kolja) för ca 8,1 miljoner
kronor. Föreningen Sydkustfisk övertog samma år 4,3 miljoner kilogram
för 1,2 miljoner kronor (därav 3,8 miljoner kilogram sill för 1 miljon
kronor). Härutöver mottog föreningen Sydkustfisk från västkustbåtar 1,2
miljoner kilogram torsk, vilken kvantitet sålunda ej ingår i den av föreningen
Västkustfisk redovisade myckenheten. År 1955 övertog föreningen
Västkustfisk 40,3 miljoner kilogram fisk (därav 34 miljoner kilogram sill,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

2,3 miljoner kilogram makrill, 2,3 miljoner kilogram gråsej och 1 miljon
kilogram kolja) till ett förstahandsvärde av 15,4 miljoner kronor och föreningen
Sydkustfisk 4,3 miljoner kilogram (praktiskt taget enbart sill) till
ett förstahandsvärde av 1,1 miljoner kronor. Från västkustbåtar övertog
föreningen Sydkustfisk år 1955 dessutom 0,3 miljon kilogram torsk. Nämnden
påpekar i detta sammanhang att, med hänsyn till de tillämpade formerna
för export på centraliserade marknader, av prisregleringsföreningarna
övertages även den fisk, som exporteras på sådana marknader. Föreningen
Ostkustfisk har under år 1956 enligt preliminära beräkningar prisreglerat
4,8 miljoner kilogram strömming, varav 3,7 miljoner kilogram exporterats
mot 7,1 resp. 5,6 miljoner kilogram år 1955.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse
meddelar jordbruksnämnden, att den vid överläggningar med representanter
för vederbörande fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare
och saltsillhandlare m. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina
synpunkter på frågan om de fortsatta prisregleringarna på fiskets område
efter utgången av budgetåret 1956/57. Överläggningar i ämnet har därjämte
ägt rum med nämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område.

Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden
inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk efter i huvudsak
nuvarande grunder. Denna reglering innebär bl. a., att nämnden, om
förutsättningar därför föreligger, äger rätt att dels utvidga prisregleringen
att omfatta foder- och konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill,
horngädda och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk för
ostkusten norr om Blekinge enligt det för väst- och sydkusten gällande
systemet. Vidare har prisregleringsföreningarna anhållit, att medel ur prisregleringskassan
för fisk måtte disponeras för avveckling av de egentliga
statslånen. Bohusläns islandsfiskares förening har i skrivelse till nämnden
hemställt, att regleringsavgiften på svenskfångad islandssill måtte slopas.

Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter
i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.
Frågan om eventuella ändringar i systemet — liksom i
fråga om auktorisationssystemet på ostkusten — har ansetts böra anstå i
avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete. Under hänvisning
till storleken av de medel, som innestår i prisregleringskassan för fisk,
har man från färskfiskhandelns sida förordat att, därest även i fortsättningen
oförändrade grunder skulle tillämpas i fråga om uttagandet av avgifter,
medel ur kassan skulle i viss utsträckning få tagas i anspråk för propaganda
för fisk. I fråga om tillämpningen av prisregleringssystemet har
färskfiskhandeln understrukit angelägenheten av att ökad uppmärksamhet
ägnas åt att prisregleringen och därvid särskilt avvägningen av mini -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

mipriser ej så handhaves, att importen av fisk stimuleras på bekostnad av
avsättningen inom landet av svenskfångad vara. Konservindustrien har
ånyo framfört ett av industrien tidigare framställt krav på slopande av
regleringsaygiften på kryddad eller sockersaltad islandssill. Vidare har konservindustrien
framhållit angelägenheten av att importregleringen tillämpas
så, att industriens behov av råvaror tillgodoses i sådan utsträckning, att
verksamheten kan drivas rationellt. Saltsillhandeln har yrkat, att regleringsavgiften
måtte slopas på all islandssill. Vidare har från saltsillhandlaroch
konservindustrihåll påtalats den bristande tillförseln under år 1956 av
fladensill för tillgodoseende av behovet inom landet av beredd fladensill. I
anslutning härtill har föreslagits, att fångstbegränsning i fortsättningen ej
skall upprätthållas vid fisket efter fladensill.

Fiskerinäringens representanter har samtliga förordat en förlängning på
två år av gällande förordningar om regleringarna på fiskets område i avvaktan
på de förslag, som 1954 års fiskeriutredning kan komma att framlägga.
Jordbruksnämnden upplyser, att nämndens råd för prisregleringsfrågor
på fiskets område den 25 januari 1957 enhälligt uttalat sig för de av
nämnden i det följande avgivna förslagen. En rådsledamot har emellertid
ansett, att ett genomförande av förslaget om avveckling av prisregleringsföreningarnas
statslån borde anstå i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete.

Jordbruksnämndens förslag. För egen del anför jordbruksnämnden i sin
skrivelse, att den, då behov alltjämt föreligger av visst prisskydd för fiskarna,
funnit övervägande skäl tala för att prisreglering på fisk skall bibehållas
jämväl under budgetåret 1957/58. Nämnden har därvid särskilt pekat på
den stigande betydelse, som exporten fått under senare år för avsättningen
av fiskarnas fångster, samt på de osäkerhetsmoment, som är förenade därmed.
Grunderna för prisregleringen bör enligt nämnden bibehållas i huvudsak
oförändrade i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn
av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område.

Efter avvecklingen den 31 december 1956 av statens priskontrollnämnd
fastställer jordbruksnämnden, såsom berörts i det föregående, minimipriserna
på fisk utan att samråd sker med annan myndighet. Jordbruksnämnden
förutsätter, att den för prisutredningar etc. på fiskets område skall
kunna anlita personal från den nyinrättade statens pris- och karlellnämnd i
ungefär samma omfattning, som tidigare skett i fråga om priskontrollnämnden.

Vad angår önskemålet om att medel ur prisregleringskassan för fisk måtte
utgå för avveckling av de statslån prisregleringsföreningarna erhållit vid
tillkomsten av nu gällande prisregleringssystem erinrar jordbruksnämnden,
att dessa lån ställts till föreningarnas förfogande för tillgodoseende av deras
behov av rörelsekapital. Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har
sedermera, såsom framhållits i det föregående, därutöver tillförsäkrats rätt

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

att erhålla vissa krediter för att vid perioder av toppbelastning i föreningarnas
verksamhet finansiera sina inköp av fisk.

Jordbruksnämnden framhåller, att det kapital, som under de gångna åren
bildats inom föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk, ej torde förslå för
rörelsernas bedrivande. Föreningarna är därför alltjämt — liksom även
föreningen Ostkustfisk — i behov av medel för alt på ett ekonomiskt tillfredsställande
sätt kunna handha verksamheten. Detta behov har, såsom
nyss nämnts, hittills tillgodosetts genom bl. a. de år 1946 beviljade statslånen
om tillhopa 3,5 miljoner kronor. Av det föregående framgår, att prisregleringskassan
för fisk uppvisar en behållning per den 1 januari 1957 av
inemot 13,4 miljoner kronor. Enligt nämnden torde därför möjlighet föreligga
att med anlitande av medel ur denna kassa i viss omfattning tillförsäkra
föreningarna det erforderliga rörelsekapitalet. Med hänsyn härtill och
då det även ur allmänna synpunkter måste framstå som ett önskemål, att statslånen
avvecklas, hemställer nämnden om bemyndigande att av de medel,
som innestår i prisregleringskassan för fisk, till statskontoret utbetala
sammanlagt 3,5 miljoner kronor. Nämnden förutsätter härvid, att en fondering
skall ske av de vinster, som hos föreningarna uppkommer genom att
de befrias från återbetalningsskyldighet för lånen, och att de sålunda fondelade
medlen skall få disponeras som rörelsemedel i föreningarnas prisreglerande
verksamhet. Vid behov bör medlen även kunna användas som bidrag
till täckande av förluster i sådan prisreglerande verksamhet, som föreningarna
bedriver enligt direktiv från nämnden. En nödvändig förutsättning för
genomförandet av det nu framlagda förslaget i fråga om statslånens aweckling
är ätt den vinst, som genom avvecklingen uppkommer hos prisregleringsföreningarna,
icke blir föremal för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning.
Att gåvoskatt ej kan komma i fråga för de medel, som av staten tillföres
föreningarna genom inbetalning av lånen på angivet sätt, torde enligt
nämnden ligga i sakens natur. Nämnden erinrar om att föreningarna Västkustfisk
och Sydkustfisk beretts möjlighet att undgå beskattning för inkomst
och förmögenhet genom förordningen den 19 februari 1954 (nr 71)
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts
vissa för prisreglering bildade stiftelser, in. m. (ändrad 1955: 166). För Ostkustfisk,
centralförening u. p. a., föreligger däremot ej motsvarande möjlighet.
Enligt vad som anförts i propositionen 1953: 8, vilken låg till grund för
riksdagens behandling av nyssnämnda förordning, har skattefrågan hittills
icke ägt aktualitet i fråga om föreningen Ostkustfisks prisreglerande verksamhet.
De prisutjämningsmedel, som denna centralförening har åtnjutit
för prisreglering på strömming, har nämligen av föreningen för varje verksamhetsår
i sm helhet använts såsom tillskott till de likvider, som de lokala,
till föreningen anslutna producentföreningarna utgivit för överskottsströmming.
I centralföreningens prisreglerande verksamhet har därför icke upp stått

någon beskattningsbar behållning. I den mån centralföreningen _ på

satt forut angivits i nämndens skrivelse — erhåller ett belopp, som icke
exakt anpassas till faktiska överskottskvantiteter, kan skattefrågan komma

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

i annat Läge. I vissa fall kan det då vara förmånligt för föreningen att till
ett kommande verksamhetsår såsom behållning överföra någon del av det
erhållna beloppet. Enligt nämnden kan det bli av betydande intresse för prisregleringen,
att sådan överföring icke försvåras genom en beskattning. Av
avgörande betydelse är i varje fall, såsom nämnden redan framhållit, att centralföreningen
icke blir föremål för beskattning till följd av att — enligt vad
som nu föreslås — ett engångsbelopp av 0,5 miljoner kronor tillföres föreningen
såsom egna regleringsmedel att användas som rörelsekapital och vid
behov även till förlusttäckning i enlighet med direktiv från nämnden. Det
måste enligt nämnden även anses vara ett allmänt intresse, att föreningen
befrias från skatt för de inkomster (bankräntor o. dyl.), som kan uppstå å
ifrågavarande medel. Nämnden har därför under förutsättning av Ivungl.
Maj :ts och riksdagens bifall träffat överenskommelse med föreningen Ostkustfisk
angående inrättande av sådan stiftelse, som avses i nyssnämnda
förordning 1954: 71.

För den händelse det nu framlagda förslaget om avveckling av de egentliga
statslånen ej skulle bifallas, förordar nämnden, att regleringsföreningarna
jämväl under nästa budgetår skall få disponera dessa lån samt att föreningarna
— i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete
— under budgetåret skall vara befriade från skyldighet att betala ränta
på lånens halva belopp. Nämnden tillstyrker vidare, att föreningarna Västkustfisk
och Sydkustfisk under nästa budgetår till deras fulla belopp skall
få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, samt att behållningen
i prisregleringskassan för fisk på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj:t
genom beslut den 3 september 1954 och den It maj 1956, skall få användas
för lån till prisregleringsföreningarna för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar
på export.

Beträffande prisregleringens finansiering framhåller jordbruksnämnden,
att förhållandena på exportmarknaden alltjämt är sådana, att medel i prisregleringskassan
för fisk bör finnas tillgängliga för bestridande av de utgifter,
som i särskilda fall kan bli erforderliga vid uppkommande avsättningssvårigheter
eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar. Behållningen
i kassan bör därför enligt nämnden även under nästa budgetår reserveras
för att användas för nu ifrågavarande extraordinära ändamål med den begränsning,
som kan föranledas av ett bifall till det i det föregående framlagda
förslaget om avveckling av prisregleringsföreningarnas statslån. Enligt
nämndens mening erfordras sålunda för prisregleringens upprätthållande
alltjämt bemyndigande för nämnden att upptaga regleringsavgifter i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som f. n. tillämpas.

I fråga om reglcringsavgifternas omfattning eller storlek erinrar jordbruksnämnden
om föredragande statsrådets uttalande i propositionen 1956:
86, att detta spörsmål bör tagas upp till övervägande, därest de medel, som
inflyter till prisregleringskassan i form av införselavgifter, skulle visa sig
mera väsentligt överstiga det belopp, som skulle ha tillförts kassan vid ett

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

bibehållande av de i samband med införandet av införselavgifterna slopade
regleringsavgifterna på gråsej, kolja, kungsfislt, torsk och vitling samt filéer
av dessa fiskslag. Inom nämnden har med anledning härav vissa beräkningar
gjorts för att undersöka i vad mån systemet med införselavgifter
medfört, att inkomsterna i kassan under tiden februari—december 1956
ökat. Nämnden anför härom vidare följande.

Till grund för dessa beräkningar har legat inom nämnden tillgängligt
material angående bl. a. importen av de avgiftsbelagda filéerna under vart
och ett av åren 1955 och 1956. Av materialet kan utläsas, att under första
halvåret 1956, jämfört med motsvarande tid år 1955, en väsentlig ökning
skett av importen av avgiftsbelagda filéer, samt att under tiden därefter
importen av dessa filéer varit lägre än importen under motsvarande tid år
1955. De företagna beräkningarna ger vid handen, att för tiden februari—
december 1956 inkomstökningen uppgår till ungefär 350 000 kronor. Vid
ett nyligen inför nämnden hållet sammanträde med fiskimportrådet har
fiskarrepresentanterna i rådet framhållit, att den inkomstökning, som föranletts
av den ökade importen under år 1956 av avgiftsbelagda filéer, ej
kan anses vara av sådan storleksordning, att anledning föreligger att nu begränsa
uttagandet av prisregleringsavgifter. Hänsyn har härvid tagits till
att importökningen i sin helhet faller på första halvåret 1956 och att importen
av avgiftsbelagda filéer under innevarande budgetår bedömes bli av
ungefärligen samma storlek som under år 1955. Därest beslut emellertid
meddelas om begränsning i fråga om uttagandet av regleringsavgifter, har
från fiskarnas sida förordats, att regleringsavgiften på långa skall slopas.
De i fiskimportrådet ingående representanterna för frysberedningsindustrien,
konservindustrien, Kooperativa förbundet och färskfiskhandeln på
västkusten har ansett, att inkomstökningen bör tillgodoräknas för slopandet
av regleringsavgiften på islandssill. Fiskgrossisternas förening i Göteborg
har till nämnden anmält, att föreningen för sin del föredrager, att
regleringsavgiften på långa slopas.

Jordbruksnämnden framhåller, att den snarast ämnar upptaga överläggningar
med fiskets organisationer om slopande av prisregleringsavgifter
i den utsträckning, som svarar mot den nyss redovisade merintäkten av
införselavgiftssystemet. Vid dessa överläggningar kommer att behandlas såväl
frågan om slopande av regleringsavgiften på långa som det från olika
håll framförda önskemålet om hävande av regleringsavgiften på islandssill.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden, att föredragande statsrådet
i propositionen 1956: 86 uttalat, att det i fortsättningen torde böra
ankomma på Kungl. Maj :t att för det framförliggande budgetåret meddela
föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av de införselavgifter,
som uttages på vissa slag av färska och frysta filéer. I anslutning härtill
har uppdragits åt nämnden att avge förslag till dylik disposition samt
att till detta förslag foga dels beräkningar rörande storleken av inflytande
införselavgifter under det framförliggande budgetåret, dels — i fråga om såväl
storleken som användningen av införselavgiftsmedlen redovisning av
utfallet för tilländalupet år samt en reviderad beräkning för det löpande
året. Härom anför nämnden följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

17

Under tiden t. o. in. den 31 december 1956 har i form av införselavgifter
influtit ett sammanlagt belopp av 1,56 miljoner kronor. Av detta belopp kommer
0,95 miljoner kronor på budgetåret 1955/56 och återstoden, eller 0,61
miljoner kronor, på innevarande budgetår. Av naturliga skäl föreligger stora
svårigheter att bedöma den fortsatta utvecklingen av importen av införselavgiftsbelagda
filéer och därmed också storleken av de inkomster, som kan
komma att inflyta i form av införselavgifter. Med ledning av uppgifter, som
erhållits från frysberedningsindustrien, har nämnden dock ansett sig böra
uppskatta den totala importen av införselavgiftsbelagda filéer till 3 000 ton
för innevarande budgetår och till 4 000 ton för nästa budgetår. Vid beräkningarna
har hänsyn tagits till att f. n. relativt stora lager av dylika filéer
finnes i handeln. Med utgångspunkt från att införselavgift utgår med ett
oförändrat belopp av 45 öre per kilogram filé skulle inkomsten av införselavgifter
bli för budgetåret 1956/57 1,35 miljoner kronor och för budgetåret
1957/58 1,8 miljoner kronor.

Genom beslut den 20 januari 1956 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att de
medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter på fiskfiléer, skall
tillföras nämndens prisregleringskassa för fisk att användas för med kassan
avsedda ändamål. Vad angår dispositionen av införselavgiftsmedlen under
innevarande budgetår har vidare i den av riksdagen på denna punkt utan
erinran lämnade propositionen 1956: 86 uttalats, att prisregleringen under
budgetåret bör bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla denna
i huvudsak kan täckas av inflytande prisreglerings- och införselavgifter.

I enlighet med nu meddelade beslut och gjorda uttalande skall — i likhet
med de medel, som tillföres prisregleringskassan genom upptagande av
prisregleringsavgifter — de under budgetåret 1955/56 influtna införselavgifterna
ävensom de avgifter, som influtit eller inflyter under innevarande
budgetår, disponeras för täckande av kostnader i samband med prisreglering
på fisk. Av den tidigare lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet
av den prisreglerande verksamheten för år 1956 framgår, att de under
året influtna reglerings- och införselavgifterna ej helt åtgått för täckande
av utgifterna under året. Återstoden av medlen har fonderats i prisregleringskassan
att vid behov användas för bestridande av de utgifter, som i
särskilda fall kan bli erforderliga för prisregleringens upprätthållande. Till
vilket av dessa ändamål införselavgifterna använts eller kan komma att användas,
kan ej anges, då — med den konstruktion prisregleringskassan erhållit
— samtliga i kassan ingående medel måste betraktas såsom en enhet.
Detta gäller oberoende av att å en av nämnden upprättad såsom bilaga 7
till detta protokoll fogad tablå avräkning skett av utgifterna för prisregleringen
vid de olika kuststräckorna mot de prisregleringsavgifter, som influtit
på vederbörande kuststräcka. Att så skett har enligt nämnden berott
därpå att man velat särskilt för varje kuststräcka redovisa det ekonomiska
resultatet av prisregleringsverksamheten.

Enligt nämndens mening bör ej heller i fortsättningen åtskillnad göras
mellan de olika medel, som tillföres prisregleringskassan för fisk. Införselavgifterna
bör därför även under nästa budgetår disponeras på i huvudsak
samma sätt som prisregleringsavgiflerna och sålunda i första hand användas
för täckande av de löpande utgifterna under budgetåret. I anslutning
härtill erinrar nämnden om all Kungl. Maj :t emellertid under nionde huvudtiteln
i 1957 års statsverksproposition (p. 151 ) föreslagit, att kostnaderna
under budgetåret 1957/58 för befallningen såsom fiskexportrepresentant

‘2 liihiimj till riksdagens protokoll I''.)Ö7. 1 samt. .Yr Sfi

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

skall till ett belopp av 45 000 kronor täckas av inflytande införselavgifter.
Under åberopande av det anförda hemställer nämnden, att Kungl. Maj:t
måtte godkänna, att de för regleringsåret 1957/58 inflytande införselavgifterna
— med den begränsning, som föranledes av bifall till nyssnämnda
förslag — skall få disponeras enligt i huvudsak samma grunder som under
innevarande budgetår.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningen
1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk, in. m. den 30
juni 1957. I propositionen 1955: 105 har föredragande statsrådet förklarat
sig ej beredd att laga ställning till 1951 års fiskhandelsutrednings förslag
angående frågan om fortsatt giltighet av denna förordning samt om auktorisationssystemet
på ostkusten med hänsyn bl. a. till att i direktiven för 1954
års fiskeriutredning ingår att verkställa en översyn även av riktlinjerna för
prisregleringen av strömming. I avvaktan på resultatet av denna översyn
föreslår nämnden, att giltighetstiden för omförmälda förordning 1952:320
skall förlängas t. o. in. den 30 juni 1959. Nämnden har därvid -— i likhet
med representanterna för fiskerinäringen — utgått från att resultatet av
utredningens arbete skall föreligga i så god tid, att därpå grundade förslag
kan föreläggas 1959 års riksdag.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att näringsfrihetsrådet
genom beslut den 14 maj 1956 lämnat de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten fortsatt tillstånd att tillämpa av nämnden
meddelade föreskrifter om förbud mot underskridande av partinoteringar
och om minimirabatter på färsk och frusen strömming, så länge förenämnda
förordning 1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk i sin nuvarande
huvudsakliga utformning äger fortsatt giltighet, dock längst t. o. in.
den 30 juni 1958.

Vad angår skyddet för avsättningen inom landet av fladensill framhåller
jordbruksnämnden att den i sitt år 1953 avgivna förslag om prisregleringen
på fiskets område under budgetåret 1953/54 förklarade sig ha för avsikt
att, därest förhållandena icke föranledde till annat, under de närmaste åren
dels upprätthålla förbud mot försäljning av islandssill, dock längst t. o. in.
utgången av september respektive år, dels inställa importlicensgivningen
för annan beredd sill än islandssill under den tid försäljningsförbudet
gällde. I motsats till vad fallet var under år 1955 men i likhet med tidigare
år har ifrågavarande åtgärder tillgripits under år 1956. Huruvida
dylika ingripanden till skydd för avsättningen av fladensill kan komma
att bli behövliga under år 1957, får enligt nämndens mening upptagas till
provning senare efter överläggningar med av frågan berörda parter. Nämnden
upplyser, att man från västkustfiskarhåll dock redan nu understrukit,
att dessa åtgärder under det sistförflutna året verksamt bidragit till
de under året ökade inköpen av fladensill för försäljning i saltat skick
på den inhemska marknaden. Nämnden anför, att dessa inköp under år
!956 utgjort, uttryckt i färsk vikt, i runt tal 6 000 ton (ca 49 000 tun -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

nor om 100 kilogram saltad vara), innebärande en uppgång jämfört med
år 1955 med 28 procent.

Vad angår de från saltsillhandlar- och konservindustrihåll gjorda erinringarna
i fråga om tillförseln under år 1950 av fladensill förutsätter jordbruksnämnden,
beträffande den i Sverige ilandförda fisken, att exporten ej
skall ges företräde framför täckande av behovet inom landet av färskvara och
råvara för beredning. Därest det undantagsvis kan bli nödvändigt att göra
avsteg härifrån, anser nämnden, att den inhemska marknaden bör beredas
möjlighet att genom import tillgodose behovet. Med anledning av det samtidigt
väckta förslaget, att fångstbegränsning i fortsättningen ej bör upprätthållas
vid fisket efter fladensill, ämnar nämnden att under innevarande
år, innan detta fiske påbörjas, upptaga överläggningar i ämnet med fiskerinäringens
representanter. Nämnden fäster uppmärksamheten på att den
fångstransonering, som tillämpats under 1956 års fladensillfiske, varit mindre
restriktiv än de begränsningar, som upprätthållits under tidigare år.

Jordbruksnämnden anser det alltjämt vara av betydelse, att så långt möjligt
åtgärder beträffande kvalitetsförbättring och dylikt vidtages för att på
längre sikt bibringa fladensillen en i förhållande till andra sillsorter ökad
konkurrenskraft. För att förbättra avsättningen inom landet av salt fladensill
har under år 1956 skärpta sorteringsbestämmelser genomförts för sjösaltad
fladensill och i viss utsträckning även för färsk fladensill, som försålts
för saltning. Enligt nämnden har från såväl fiskarhåll som saltsillhandelns
sida vitsordats, att dessa åtgärder bidragit till den ökade försäljningen
under år 1956 av salt fladensill på den inhemska marknaden. I detta
sammanhang erinrar nämnden vidare om att 1951 års fiskhandelsutredning
i sitt i december 1955 avlämnade betänkande (SOU 1956: 2) föreslagit bl. a.,
att vissa ändringar skall vidtagas i auktionssystemet på västkusten. I sitt
den 30 oktober 1956 avgivna yttrande över betänkandet har nämnden tillstyrkt
de föreslagna ändringarna och därvid framhållit, att genom desamma
förutsättningarna ökas för att tillhandahålla allmänheten färsk fisk av bättre
kvalitet och till jämnare priser och därmed även för en ökad konsumtion av
varan.

Jordbruksnämnden anför slutligen, att under år 1956 har — i likhet med
vad som var fallet under år 1955 — prisreglering ej upprätthållits på
svenskfångad islandssill. III.

III. Utrikeshandeln med fisk

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av
fisk och skaldjur den 30 juni 1957. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa
båda förordningar i avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete skall förlängas alt gälla ytterligare två år.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk föreslår
jordbruksnämnden, att regleringen skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.
Nämnden har därvid beaktat att enligt uttalande av föredragande statsrådet
i propositionen 1956:86 — intill dess resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete föreligger — möjligheten att reglera importen genom införselavgift
ej bör ytterligare utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden
föranleder därtill. I anslutning härtill lämnar nämnden en redogörelse för
den hittillsvarande tillämpningen av importregleringen samt för erfarenheterna
av införselavgiftssystemets verkningar.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen erfordras för
import av fisk, fiskprodukter och skaldjur särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.
Från licenstvånget har emellertid vid import från i huvudsak
OEEC-området, med stöd av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bemyndiganden,
undantagits vissa, s. k. villkorligt frilistade varuslag, nämligen
färsk helgeflundra, rocka och ål, saltad fisk med undantag av makrill, sill
och strömming, sockersaltad eller kryddad fisk med undantag av sill och
strömming, färsktorkad fisk med undantag av spillånga, rökt fisk, saltad
eller på annat sätt beredd fiskrom, ostron, musslor och andra slag av kräftdjur
än hummer samt vidare fisk- och skaldjurskonserver. Under år 1956
har licensfriheten utsträckts att omfatta de under året införselavgiftsbelagda
filéerna, nämligen färska och frysta filéer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk
och vitling, samt vidare vissa varor, vari fisk eller skaldjur ingår. Enligt beslut
av nämnden må vidare under tiden januari—maj 1957 utan särskilt tillstånd
importeras salt, kryddad eller sockersaltad sill. Enligt de gällande
grunderna för införselregleringen skall importen av fisk begränsas i den omfattning,
som erfordras för att upprätthålla prisregleringarna på fiskets
område. I likhet med vad fallet varit under tidigare år har under år 1956
den av nämnden tillämpade principen vid beviljande av import av färsk och
fryst fisk varit, att import medgivits för täckande av det behov, som icke
kunnat tillgodoses med likvärdig svensk fiskvara. Nämnden har härvid sökt
avpassa importen så, att den kompletterat fångsterna respektive beredningen
inom landet av jämförliga fiskslag. Vid import av frysta filéer har därjämte
även beaktats tillgången inom landet på råvara, som lämpligen kan
beredas till dylika filéer. Vad angår salt, kryddad eller sockersaltad sill har
importen under år 1956 icke hindrats i annan mån än att under den tid, då
försäljningsförbud upprätthållits på islandssill, importlicensgivningen inställts
för annan beredd sill.

Vid sin tillämpning av importregleringen har nämnden begagnat sig av
såväl individuella som generella importlicenser. Systemet med individuella
licenser innebär, att nämnden efter ansökan medger importör rätt alt under
begränsad tid från visst land införa fiskvaror av visst slag och till viss myckenhet
eller värde. Den generella licensen utställes för import över särskilt
angivna tullanstalter av viss fisk, köpt i fast räkning, och upptager varken
kvantitet eller värde. Till skillnad mot den individuella licensen förlänges
den generella licensen automatiskt men kan hävas med mycket kort varsel.
Den generella importlicensen användes för vissa slag av färsk fisk och
begagnas i lägen, då beträffande icke frilistad sådan fisk en kvantitativ begränsning
av importen ej anses böra upprätthållas. Enligt uttalande av föredragande
statsrådet i propositionen 1953: 197 har förutsatts, att ändring av
användningsområdet för de generella imporllicenserna ej skall äga rum,

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

21

utan att samråd skett med representanter för fiskerinäringen. Under innevarande
budgetår har efter överenskommelse med representanter för näringen
de generella licenserna, som tidigare begagnats endast för vissa slag
av färsk fisk, fått en vidgad användning genom att generella licenser numera
användes även vid import av hummer och vissa slag av färska filéer.

Vid den löpande importlicenseringen bedömer jordbruksnämnden importbehovet
av färsk fisk med ledning av bl. a. rapporter beträffande tillförseln
av och förstahandspriserna på svensk fisk. Vidare inhämtas för nämndens
bedömanden synpunkter från de inom varje prisregleringsområde lokalt inrättade
s. k. fiskimportnämnderna, i vilka såväl fiskarnas som handelns organisationer
är företrädda. I viktigare frågor om tillämpningen av importregleringen
på färska och frysta fiskvaror sker samråd jämväl inom ett av
nämnden inrättat centralt rådgivande organ, det s. k. fiskimportrådet. Detta
råd består av särskilt utsedda representanter för av importen berörda intressen,
nämligen fiskare, handel, beredare och konsumenter. I frågor angående
importen av saltsill sker vid behov samråd i särskild ordning med av
saltsillimporten berörda parter.

Vad härefter angår den hittillsvarande tillämpningen av införselavgiftssystemet
erinrar jordbruksnämnden om att sådan avgift fr. o. in. den 30
januari 1956 utgår för färska och frysta filéer av gråsej, kolja, kungsfisk,
torsk och vitling. Avgiften har hittills utgjort 45 öre per kilogram av varans
nettovikt. Vid de överläggningar, som nyligen ägt rum inom fiskimportrådet,
har fiskarrepresentanterna i rådet föreslagit, att avgiften fr. o. in.
nästa budgetår skall höjas till 60 öre per kilogram filé. Förslaget har biträtts
av de i rådet ingående representanterna för färskfiskhandeln på väst- och
sydkusten men avstyrkts av representanterna för frysberedningsindustrien,
husmodersorganisationerna, konsumentkooperationen och den enskilda
detaljhandeln.

Jordbruksnämndens erfarenheter hittills av införselavgiftssystemets verkningar
i fråga om utvecklingen av importen och av beredningen inom landet
av frysta filéer in. in. har icke givit nämnden anledning att till prövning upptaga
frågan om ändring av införselavgiftens belopp. Därest efter företagen
utredning i ärendet behov kan anses föreligga av höjd avgift, har nämnden
för avsikt att upptaga överläggningar i ämnet med av frågan berörda parter
och därefter i särskild ordning hemställa om bemyndigande att genomföra
höjning av införselavgiftens belopp.

För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i princip
licens av jordbruksnämnden. Dessa varor är emellertid upptagna bland
de varuslag, som är föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär,
att de under vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild
licens till länder och valutaområden inom det s. k. OEEC-områdct
och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellan- och Sydamerika med undanlag
av Argentina. Bland de förutsättningar, som nämnden uppställt för
frilistningen, märkes dels att den får utnyttjas endast av affärsföretag, som
är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk,
som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering
av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk, dels att

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

företag, som önskar utnyttja frilistningen, låter hos jordbruksnämnden registrera
en förbindelse att iakttaga de för lieensfriheten uppställda villkoren.

Jordbruksnämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor
berörande export av fisk och fiskprodukter, som är av intresse för den
svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande
från det s. k. fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien
— på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt). Till
rådets sammanträden kallas jämväl statens fiskexportrepresentant. Rådet
kallas av nämnden till sammanträde bl. a. för att utröna olika exportönskemål
inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera fördelning mellan
olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter i handelsöverenskommelser
mellan Sverige och länder, där importen av fisk och fiskprodukter
är centraliserad, och rådgöra om olika möjligheter att främja och
stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat av regelbundet återkommande
sammanträden för behandling av uppkommande spörsmål.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa
organ, som under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna
på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning
och de förutsättningar, som gäller för att exportlicenserna skall förbehållas
dem, anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med de undantag, som nämnden bestämmer, utställes
exportlicenser f. n. endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för
att föreningen ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på
sätt nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln
och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut
med den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När
det gäller export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandeln
inom ett särskilt organ, kallat exportntskottet för svensk saltsill. I detta
fall utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets
räkning. Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de
olika exportintressena synes f. n. icke var aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag av fiskslag, som nämnden kan komma
att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser tills
vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten
med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk, förening
u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt
till licenser har bl. a. föreskrivits, alt föreningen och dess verksamhet skall
vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse skall ha eu
opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens verksamhet
bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer. Föreningen skall
vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande medlemskap,
styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning och dylikt,
som kan komma att meddelas av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse att allas berättigade
intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

grunder, som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,
om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa
särskilda exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes
tävla om exportleveranserna.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden, att behovet av ett organ
motsvarande det s. k. fiskexportrådet och av en centralisering utav
fiskexporten till särskilda organ, såvitt gäller länder med centraliserad import,
har bestyrkts vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt
nämndens mening är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas
rationellt, erforderligt att exporten även i fortsättningen regleras i
den omfattning som nu sker.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t genom beslut
den It maj 1956 bemyndigat nämnden att för bestridande av kostnaderna
under budgetåret 1956/57 för den befattningshavare, som har till uppgift alt
främja fiskexporten (statens fiskexportrepresentant), disponera ett belopp
av högst 90 000 kronor, därav 30 000 kronor ur reservationsanslaget till
Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och återstoden ur
clearingkassan för fisk. Även tidigare — alltsedan befattningen tillsattes genom
Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1952 — har kostnaderna för befattningen
fått bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag och clearingkassa.
Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang — senast
i skrivelse den 28 augusti 1956 rörande anslagsäskandena för budgetåret
1957/58 — anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande av
kostnaderna för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför har nämnden
åberopat, att verksamheten i fråga kan beräknas bli av bestående art och
att de medel, som innestår på sagda reservationsanslag och clearingkassa,
kan behöva disponeras för andra ändamål. Under hänvisning härtill har
nämnden hemställt, att ett särskilt anslag av 90 000 kronor skall för ifrågavarande
ändamål uppföras å riksstaten för nästa budgetår. Nämnden erinrar,
att den till stöd för sin framställning framhållit bl. a. följande.

De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, gör sig otvivelaktigt
gällande även under nästa budgetår. Vid de överläggningar, som
nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits vikten av att
befattningen även i fortsättningen bibehålies. Storleken av anslaget har
nämnden beräknat till 90 000 kronor, omfattande utgifter för såväl arvode
(inklusive pensionsavgifter) som prisutjämningstillägg (inklusive hyresbidrag)
samt resekostnader, traktamenten, expenser och övriga omkostnader.
Nämnden har härvid förutsatt bl. a., att befattningshavaren alltjämt skall
vara placerad i Bonn.

I sin förevarande skrivelse anför nämnden i sagda fråga vidare i huvudsak
följande.

Vad angår kostnaderna för befattningen under nästa budgetår har fiskexportrådet
enhälligt avstyrkt, att införselavgiftsmedel disponeras för kostnadernas
bestridande. Enligt rådet hör dessa — i enlighet med tidigare
gjorda uttalanden av rådet -— bestridas genom ett särskilt anslag på riksstaten.
Som skäl härför har hl. a. anförts, att lantbruksattachcerna avlönas

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 11)57

av särskilt anvisade medel. För egen del är också nämnden alltjämt av den
uppfattningen, att ett särskilt anslag bör uppföras för täckande av kostnaderna
för fiskexportrepresentanten. Kungl. Maj :t har emellertid föreslagit
1957 års riksdag, att för nästa budgetår ifrågavarande kostnader till ett belopp
av 45 000 kronor skall bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag och
till återstoden, likaledes 45 000 kronor, av inflytande införselavgifter. Kungl.
Maj:t har härmed redan tagit ställning till frågan om de medel, som under
nästa budgetår skall utgå för täckande av kostnaderna för fiskexportrepresentanten.

Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag om bestridandet av kostnaderna
för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis erinrar
nämnden om afl Kungl. Maj:t den 11 maj 1956 föreskrivit, att ifrågavarande
kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke kan täckas
genom inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst 50 000
kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare anför
nämnden.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels frivillig.
Den obligatoriska kontrollen omfattar för export avsedd saltad och
torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden
avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade
frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och sill,
som blir föremål för export, ävensom likaledes på sydkusten framställda
fiskfiléer, avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper
vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på
inhemska marknaden. Enligt nämndens uppfattning är den kvalitetskontroll,
som f. n. upprätthålles på svenska fiskvaror, nödvändig för att varorna skall
kunna hävda sig på marknaden.

För bestridande av kostnaderna för kvalitetskontroll av annan fisk än för
försäljning på hemmamarknaden avsedd salt strömming upptages kontrollavgifter
av den, som begärt kontrollens utförande. Dessa avgifter förslår totalt
sett ej till läckande av kostnaderna för kontrollen. Sålunda har inkomsterna
i form av löpande kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen
med i runt tal 27 000 kronor för budgetåret 1955/56. Under åren
dessförinnan har — bortsett från budgetåret 1949/50, då konservkontrollen
bekostades av medel, som tillskjutits i särskild ordning — underskottet
varierat mellan 28 000 och 47 000 kronor.

För konservkontrollen har erfordrats det jämförelsevis största tillskottet
av statliga medel, nämligen för budgetåret 1951/52 20 000 kronor, 1952/53
25 000 kronor, 1953/54 17 000 kronor, 1954/55 12 500 kronor och 1955/56
13 000 kronor. De åtgärder, som under senare år successivt vidtagits för att
nå balans mellan utgifter och avgiftsinkomster i fråga om konservkontrollen,
har icke visat sig tillräckliga. Under hösten 1956 har emellertid överenskommelse
träffats med svenska konservkontrollens råd, som närmast
under jordbruksnämnden handhar konservkontrollen, att viss omläggning
skall ske av kontrollens arbetsformer och avgiftssystem. Omläggningen torde
medföra ett sådant förbilligande av verksamheten, att vid export av normal
omfattning kostnaderna i sin helhet kan täckas genom kontrollavgifterna.
Efter omläggningens genomförande — den 1 februari 1957 — beräknas
annat tillskott av statliga medel ej erfordras för upprätthållande av kvalitetskontrollen
av konserver än ett engångsbelopp av 20 000 kronor. Beloppet
är avsett att ingå i en buffertfond, till vilken överskott på verksamheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

25

skall överföras och ur vilken medel för täckning av underskott skall utgå.
Samtidigt som jordbruksnämnden utlovat att söka utverka Kungl. Maj:ts
medgivande att utbetala dessa 20 000 kronor, med 10 000 kronor under innevarande
budgetår och 10 000 kronor under nästa budgetår, bar man från
konservfabrikernas sida åtagit sig att betala en extra kontrollavgift av 0,1
öre per exporterad burk sterilkonserver. Denna avgift är avsedd att tillföras
den nyinrättade buffertfonden, till dess att fonden nått betryggande storlek,
överenskommelsen innebär således, att efter utgången av budgetåret 1957/
58 tillskott av statsmedel ej erfordras för kvalitetskontrollen av konserver.

Kvalitetskontrollen av andra varor än konserver utövas av kontrollpersonal,
som är direkt underställd jordbruksnämnden. Även för ifrågavarande
kontroll har tillskott av statsmedel erfordrats utöver inflytande kontrollavgifter.
De medel, som årligen tillskjutits efter kontrollens inrättande, har
varierat mellan i runt tal It 000 och 31 000 kronor. För budgetåret 1955/56
har tillskottet av statsmedel uppgått till omkring 1-1 000 kronor. Storleken av
de medel, som utöver kontrollavgifterna erfordras för kontrollens fullgörande,
är beroende av bl. a. exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten
angående ifrågavarande förhållanden gör det ej möjligt att nu beräkna
det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna — erfordras för kontrollens
fullgörande. Nämnden har emellertid ansett sig kunna utgå från att behovet
av tillskottsmedel för budgetåret 1957/58, inberäknat nyssnämnda bidrag
till buffertfond, ej kommer att överstiga 50 000 kronor.

Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angående kvalitetskontrollens
finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att — i den mån
utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan
för fisk skall tagas i anspråk för att täcka underskottet.

Jordbruksnämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning,
hemställer därför om bemyndigande att dels under innevarande budgetår
inom ramen av anvisade medel utbetala 10 000 kronor till svenska konservkontrollens
råd för inrättande av en buffertfond, dels under nästa budgetår
för samma ändamål och till bestridande av kostnaderna för kvalitetskontrollen
— i den mån dessa icke kan täckas genom inflytande kontrollavgifter
— använda i clearingkassan för fisk då kvarstående medel. Slutligen
framhåller nämnden att, därest för innevarande budgetår anvisade medel ur
clearingkassan för fisk i sin helhet anlitas, behållningen i kassan per den
1 juli 1957 kommer att uppgå till ca 47 000 kronor.

IV. Föredraganden

Avkastningen av det svenska fisket var under åren 1952—1955 5—15
procent högre än under de fyra närmast föregående åren och 65—75 procent
högre än under åren närmast före det andra världskriget. Även om
fångstmängden visade en sjunkande tendens under åren 1952- 1954, höll
sig fångstvärdet under samma lid tämligen konstant. Enligt nu tillgängliga
definitiva uppgifter uppgick fångstmängden för år 1955 till ca 209 miljoner
kilogram med ett värde av omkring 134 miljoner kronor. Denna avkastning
är till såväl kvantitet som värde den största, som uppnåtts under

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

de gångna åren. Däremot har enligt statens jordbruksnämnds preliminära
beräkning fångstmängden under år 1956 sjunkit med drygt 15 procent och
fångstvärdet med omkring 5 procent. Nedgången beror huvudsakligen på
minskade fångster av sill, strömming och makrill. Det genomsnittliga priset
till fiskare för all fisk har under det sistförflutna året varit högre än under
år 1955, samtidigt som — bortsett från priserna på drivmedel vilka stigit
— endast obetydliga förändringar har skett i fråga om priserna på fiskets
förnödenheter. Importen av fisk och fiskprodukter har under år 1956 ej
undergått några väsentliga förändringar, medan exporten kvantitativt har
minskat, även om den värdemässigt hållit sig konstant. Konsumtionen av
fisk och fiskprodukter under sistlidna kalenderår beräknas enligt jordbruksnämndens
uppskattningar ha varit 5 miljoner kilogram lägre än under
år 1955. Nedgången hänför sig till konserverad och beredd vara. Marknadsutvecklingen
inom landet har utmärkts av en fortsatt ökning av efterfrågan
på frysta filéer. Stegringen har emellertid varit väsentligt mindre än
under de närmast föregående åren.

Såsom jordbruksnämnden framhållit föreligger även för nästa budgetår
såvitt nu kan bedömas behov av fortsatt skydd för priserna till fiskarna.
Prisregleringsverksamheten torde därför böra bibehållas även under budgetåret
1957/58. I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete
torde prisregleringen därvid böra handhas i huvudsak på samma sätt som
hittills, d. v. s. i enlighet med de uttalanden i ämnet, som gjorts av föredragande
departementschefen i propositionen 1951:81.

Prisregleringen är f. n. grundad på förordningen den 30 maj 1952 (nr
320) om viss reglering av handeln med fisk, in. in. Giltighetstiden för denna
utgår den 30 juni 1957 och har hittills i avvaktan på resultatet av 1954 års
fiskeriutrednings arbete förlängts för ett år i sänder. Jordbruksnämnden
har nu i anslutning till begäran härom av fiskerinäringens representanter
förordat en förlängning på två år. Enligt min mening bör emellertid giltighetstiden
för förordningen liksom hittills bestämmas endast för ett år och
förordningen sålunda erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1958.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1956 — liksom för åren
1951—1955 —- rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna
regleringsavgifterna. Behållningen av prisregleringsmedel uppgick sålunda
den 1 januari 1957 till närmare 13,4 miljoner kronor mot 11,1 miljoner
kronor vid ingången av år 1956.

I detta sammanhang upptager jordbruksnämnden frågan om avveckling
av de statslån om tillhopa 3,5 miljoner kronor, som prisregleringsföreningarna
erhållit vid tillkomsten av det nu gällande prisregleringssystemet.
Jordbruksnämnden förordar, att föreningarna skall tillförsäkras det erforderliga
rörelsekapitalet med anlitande av medel ur prisregleringskassan.
Vid bifall till förslaget hemställer jordbruksnämnden om bemyndigande att

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

av dessa medel till statskontoret utbetala nyssnämnda belopp av 3,5 miljoner
kronor. Nämnden förutsätter därvid, att en fondering skall ske av de
vinster, som uppstår hos föreningarna genom befrielsen från återbetalningsskyldigheten
för lånen, och att de sålunda fonderade medlen skall få
disponeras som rörelsemedel i föreningarnas prisreglerande verksamhet. Vid
behov bör medlen enligt jordbruksnämnden även kunna användas som bidrag
till täckande av förluster i sådan prisreglerande verksamhet, som föreningarna
bedriver enligt direktiv från nämnden. Statskontoret, som yttrat sig
i frågan, har för sin del biträtt förslaget. Jag har icke heller något att invända
mot att ifrågavarande statslån, uppgående till sammanlagt 3,5 miljoner
kronor, avvecklas på sätt jordbruksnämnden föreslagit. Likaså tillstyrker
jag, att de fonderade medel, som kommer att finnas tillgängliga
hos föreningarna till följd av befrielsen från återbetalningsskyldigheten för
lånen, skall användas i enlighet med nämndens förslag. Därest riksdagen
icke har något att erinra häremot, torde det sålunda efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande få ankomma på nämnden att av de medel, som innestår på
prisregleringskassan, till statskontoret utbetala omförmälda belopp av 3,5
miljoner kronor.

I anslutning härtill torde jag få fästa uppmärksamheten på att föredraganden
i propositionen 1956:86 uttalade, att frågan om prisregleringsavgifternas
omfattning eller storlek borde tagas upp till övervägande, därest
de medel, som inflöt till prisregleringskassan genom de i propositionen
närmare berörda införselavgifterna på fiskfiléer, skulle visa sig mera
väsentligt överstiga det belopp, som skulle ha tillförts kassan vid ett bibehållande
av de i samband med införandet av nämnda införselavgifter slopade
regleringsavgifterna på gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och vitling samt
filéer av dessa fiskslag. Med anledning härav har inom jordbruksnämnden
verkställts vissa beräkningar på grundval av inom nämnden tillgängligt
material angående bl. a. importen av de avgiftsbelagda filéerna under
vart och ett av åren 1955 och 1956. Beräkningarna har givit vid handen, att
en inkomstökning av 350 000 kronor uppstått för tiden februari—december
1956. Med hänsyn härtill har jordbruksnämnden anmält sin avsikt
att snarast upptaga överläggningar med fiskets organisationer om slopande
av prisregleringsavgifter i den utsträckning, som svarar mot den nyss redovisade
merintäkten av införselavgiftsmedel. Mot nämndens förslag har jag
intet att erinra. Jag utgår därvid från att överläggningarna skall kunna
slutföras så snabbt, att därå grundade åtgärder kan genomföras utan onödigt
dröjsmål. Därest de medel, som inflyter till prisregleringskassan genom
upptagande av omförmälda införselavgifter, skulle visa sig stiga ytterligare
mera väsentligt, bör frågan om prisregleringsavgifternas omfattning
och storlek tagas upp till förnyat övervägande.

Prisregleringen torde även under budgetåret 1957/58 i princip böra bedrivas
så, att medelsbehovel för att upprätthålla denna i huvudsak kan
täckas av inflytande prisreglerings- och införselavgifter. Den efter inbetalningen
av förut nämnda statslån kvarstående behållningen å verksamheten

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

torde såsom jordbruksnämnden anfört böra finnas tillgänglig för bestiädande
av de utgifter, som i särskilda fall kan bli erforderliga vid uppkommande
avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar.
I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning synes mig vidare
prisregleringsavgifter även under nästa budgetår böra kunna — med
den begränsning, som må föranledas av nyssnämnda anpassning av regleringsavgifterna
till storleken av de inflytande införselavgiftsmedlen — uttagas
i den omfattning, som förekommit under de senare åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår torde enligt min
mening ej heller under nästa budgetår hinder böra möta alt — under särskilda
förhållanden och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj :t —
använda behållningen i prisregleringskassan för lån till regleringsföreningarna
för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export. Jag tillstyrker
vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna
skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, till deras fulla
belopp jämväl under budgetåret 1957/58.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för f ladenoch
islandssillfisket föranleder ej någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskprodukter
sker f. n. med stöd av bl. a. förordningarna den 5 juni 1953 angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)
samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. in. (nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1957.

Jag torde få erinra om att i fråga om importregleringen under sistförtlutna
året vidtagits den förändringen, att jordbruksnämnden med stöd
av ett utav Kungl. Maj:t den 20 januari 1956 givet bemyndigande beslutat,
att fr. o. in. den 30 samma månad införselavgift skall utgå med belopp ej
överstigande 45 öre per kilogram för frysta och färska filéer av gråsej,
kolja, kungsfisk (rödkolja, uer), torsk och vitling. Införselavgiftsmedlen
skall enligt Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut tillföras jordbruksnämndens
prisregleringskassa för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål.
På sätt framgår av förenämnda proposition 1956: 86 uttalade föredragande
statsrådet, att det i fortsättningen borde ankomma på Kungl. Maj :t att årligen
efter förslag av jordbruksnämnden meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga
användningen av införselavgifterna för det framförliggande budgetåret.
Enligt samma uttalande borde detta lämpligen ske genom att jordbruksnämnden
i samband med den sedvanliga framställningen beträffande
fiskprisregleringen redovisade beräkningar rörande storleken av inflytande
införselavgifter under det framförliggande budgetåret ävensom lämnade
förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande medel.
Nämnden borde därvid — i fråga om såväl storleken som användningen
av införselavgiftsmedlen — även redovisa utfallet för tilländalupet år samt
en reviderad beräkning för det löpande året.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

29

Jordbruksnämnden anmäler nu, att under tiden t. o. in. den 31 december
1956 införselavgifter influtit till ett sammanlagt belopp av 1,56 miljoner
kronor. Vad beträffar beräkningen av inkomsten utav införselavgifter
för löpande och framförliggande budgetår föreligger enligt jordbruksnämnden
av naturliga skäl stora svårigheter att bedöma de faktorer, som kan
påverka utfallet. Nämnden anser sig — med utgångspunkt från en införselavgift
med oförändrat belopp av 45 öre för kilogram fiskfilé — böra uppskatta
inkomsten för budgetåren 1956/57 och 1957/58 till 1,35 resp. 1,8
miljoner kronor. Dessa beräkningar synes enligt min mening böra godtagas.
Jag finner mig även böra biträda nämndens förslag att de för regleringsåret
1957/58 inflytande införselavgiftsmedlen med den begränsning,
som närmare beröres i det följande —- skall användas enligt i huvudsak
samma grunder som under innevarande budgetår, d. v. s. i första hand
för täckande av löpande utgifter för prisregleringens upprätthållande.

Vad jordbruksnämnden anfört angående väckt förslag om höjning av
införselavgiften för fiskfiléer föranleder f. n. icke något uttalande från
min sida.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen
böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som jordbruksnämnden tillämpar under innevarande budgetår. I
avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn torde sålunda
giltighetstiden för införselförordningen (1953:372) böra förlängas. Jordbruksnämnden
har föreslagit en förlängning på två år. I överensstämmelse
med vad jag tidigare förordat beträffande regleringsförordningen bör emellertid
även införselförordningen ges förlängd giltighet endast med ett år,
d. v. s. för tiden t. o. in. den 30 juni 1958.

För budgetåret 1956/57 har medgivits, att till kostnaden för en befattning
såsom fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst
90 000 kronor, därav 30 000 kronor av reservationsanslaget Främjande av
beredning och avsättning av fisk in. in. samt återstoden ur jordbruksnämndens
clearingkassa för fisk och fiskprodukter. Befattningshavaren är sedan
den 1 januari 1955 stationerad i Bonn.

Liksom jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande befattning
kommer att föreligga även i fortsättningen. Enär befattningshavaren
fortfarande synes böra vara stationerad utomlands, torde till täckande av
kostnaderna för befattningen för budgetåret 1957/58 böra beräknas ett
oförändrat belopp av 90 000 kronor. Såsom redan anförts vid behandlingen
av anslagspunkten Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in.
i årets statsverksproposition (p. 151) torde emellertid jordbruksnämndens
förslag, att till bestridande av kostnaderna för befattningen skall anvisas
ett särskilt anslag å riksstaten, ej böra biträdas. Kostnaderna, vilka enligt
uttalande av 1952 års riksdag helt skall bestridas av allmänna medel, torde
i stället — i analogi med vad nu är fallet — böra täckas dels ur nyssnämnda
anslag, dels ur införselavgiftsmedlen. I enlighet med vad som anförts under

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

nyssnämnda punkt i årets statsverksproposition bör sålunda — sedan
45 000 kronor av kostnaderna för befattningen bestritts ur anslaget — återstoden
utgå ur de för budgetåret 1957/58 inflytande införselavgifterna på
fiskets område.

Den anordning med centralisering av exporten till särskilda
organ, vilken under några år tillämpats beträffande länder med centraliserad
import, har även under sistlidna året fungerat tillfredsställande. Såsom
jordbruksnämnden anfört, synes det erforderligt att, för att rationellt
tillvarataga föreliggande exportmöjligheter, även under nästa budgetår reglera
exporten i ungefär samma omfattning som f. n. Jag förordar därför,
att exporten jämväl under budgetåret 1957/58 skall ordnas efter i huvudsak
de grunder, som följts under innevarande budgetår.

Jag har tidigare uttalat att nu gällande reglerings- och införselförordningar,
vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1957, bör förlängas med ett år.
1 överensstämmelse härmed torde även giltighetstiden för utförselförordningen
(1953: 374) böra förlängas ett år framåt, d. v. s. för tiden t. o. m.
den 30 juni 1958.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att i propositionerna
1953:197, 1954:121, 1955:105 och 1956:86 bl. a. uttalats att -—
intill dess resultatet av 1954 års fiskeriulrednings översyn föreligger •—
möjligheten att uttaga import- och exportavgifter på fisk icke bör utnyttjas,
såvida ej väsentligt ändrade förhållanden föranleder därtill. Någon
ändring härutinnan är jag icke beredd att förorda, utan samma föreskrift
torde med undantag för tidigare omförmälda slag av fiskfiléer böra gälla
även för nästa budgetår.

Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter bestrides i enlighet med beslut av 1956 års riksdag
av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 50 000 kronor
ur jordbruksnämndens clearingkassa för fisk och fiskprodukter. Vad beträffar
finansieringen av kvalitetskontrollen under nästa budgetår har jordbruksnämnden
anfört, att under hösten 1956 överenskommelse träffats med
svenska konservkontrollens råd angående viss omläggning av konservkontrollens
arbetsformer och avgiftssystem. Omläggningen torde enligt nämnden
medföra ett sådant förbilligande av verksamheten, att vid export av
normal omfattning kostnaderna i sin helhet kan täckas genom kontrollavgifterna.
Nämnden utgår från att efter omläggningens genomförande den
1 februari 1957 annat tillskott av statliga medel ej skall erfordras för upprätthållande
av konservkontrollen än ett engångsbelopp av 20 000 kronor.
Detta belopp är enligt nämnden avsett att ingå i en buffertfond, till vilken
— förutom en av konservkontrollen upptagen extra kontrollavgift tills fonden
når betryggande storlek — överskott på verksamheten skall överföras
och av vilken medel för täckning av underskott skall utgå. I fråga om finansieringen
av kvalitetskontrollen i övrigt förordar nämnden att — i den
mån utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter ■—

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

3L

clearingkassan för fisk skall få tagas i anspråk för täckning av underskottet
även under nästa budgetår. Därvid framhåller nämnden att — därest
för innevarande budgetår anvisade medel ur nyssnämnda kassa i sin helhet
förbrukats — behållningen i kassan den 1 juli 1957 beräknas uppgå till ca
47 000 kronor.

Då ifrågavarande kontrollverksamhet i första hand har till syfte att befrämja
exporten av fisk och fiskkonserver, synes enligt min mening kostnaderna
i huvudsak böra bestridas av avgifter, som uttages av exportörerna.
Det av jordbruksnämnden framlagda förslaget, som innebär att efter
utgången av budgetåret 1957/58 tillskott av statsmedel ej skall utgå för
kvalitetskontroll av konserver, utgör därför ett steg i rätt riktning. Jag
biträder därför förslaget och förordar, att nämnden bemyndigas att under
innevarande budgetår inom ramen för anvisade medel ur clearingkassan
utbetala ett belopp av 10 000 kronor till svenska konservkontrollens råd
för inrättande av den i det föregående omförinälda buffertfonden. För nästa
budgetår torde i enlighet med nämndens förslag av de i clearingkassan då
kvarstående medlen få utgå dels 10 000 kronor för sistnämnda ändamål,
dels högst 40 000 kronor till bestridande av sådana kostnader för kvalitetskontrollen
av andra fiskvaror än konserver, som icke kan täckas genom
inflytande kontrollavgifter.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till dels förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den
30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., dels
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372)
angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 37fr)
angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
Förslagen torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Vad slutligen angår jordbruksnämndens framställning om ändring i förordningen
den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade
stiftelser, in. m. kommer densamma att i annat sammanhang anmälas av
chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

A. antaga förut omförinälda förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, in. in.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av
vissa slag av fisk och skaldjur, och

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av
vissa slag av fisk och skaldjur in. in.;

B. medgiva, att för tiden t. o. in. den 30 juni 1958 reglering
av priserna på fisk ävensom av importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande frågor
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som förordats i det föregående;

C. bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva statens jordbruks nämnd

att av de medel, som innestår på jordbruksnämndens
prisregleringskassa för fisk, till statskontoret utbetala
3 500 000 kronor för avveckling av de från Fonden för låneunderstöd:
Lån till Fiskprisregleringsföreningar genom

Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni, 2 augusti och 25 oktober
1946 beviljade lånen; samt

D. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att jämväl
under budgetåret 1957/58 ställa garanti dels åt Sydkustfisk,
förening u. p. a., för lån i riksbanken mot gängse ränta intill
ett belopp av 2 000 000 kronor jämte ränta, dels åt Västkustfisk,
förening u. p. a., för lån i Sveriges kreditbank aktiebolag
mot gängse ränta intill ett belopp av 3 000 000 kronor
jämte ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Malte Olsson

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

33

Bilaga 1

Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1955

(Indextal: 1935/39 = 100)

År

Ostkusten (norr om Blekinge)

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

4 580

7 437

12 017

100

2 480

1 128

3 608

100

1940/44 ........

5 432

6 921

12 353

103

2 558

1409

3 967

no

1945............

5 896

6 373

12 269

102

2 817

1492

4 309

119

1946............

5 528

6 168

11696

97

2 756

1423

4 179

116

1947............

5 250

6 047

11297

91

2 606

1328

3 934

109

1948............

4 926

6 099

11025

92

2 597

1236

3 833

106

1949............

4 673

6100

10 773

90

2 532

1335

3 867

107

1950............

4 306

5 818

10124

84

2 452

1 268

3 720

103

1951............

3 947

5 722

9 669

80

2 320

1175

3 495

97

1951............

3 771

5 598

9 369

78

2199

1103

3 302

92

1953............

3616

5 598

9 214

77

2 068

1136

3 204

89

1954............

3 288

5 652

8 940

74

2 027

1 077

3104

86

1955............

3 007

5549

8 556

71

1913

1098

3 011

83

År

Västkusten (Hallands län, Göteborgs
o. Bohus län)

Samtliga kuststräckor

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

6 586

1 406

7 992

100

13 646

9 971

23 617

100

1940/44 ........

6 749

1 247

7 996

100

14 739

9 577

24 316

103

1945............

7 321

1203

8 524

107

16 034

9 068

25 102

106

1946............

7 210

1343

8 553

107

15 494

8 934

24 428

103

1947............

7 211

1224

8 435

106

15 067

8 599

23 666

100

1948............

7 230

1245

8 475

106

14 753

8580

23 333

99

1949............

7 185

1275

8 460

106

14 390

8 710

23 100

98

1950............

7 051

1231

8 282

104

13 809

8317

22 126

94

1951............

7 017

1 200

8 217

103

13 284

8 097

21381

91

1952............

6 874

1 140

8014

100

12 844

7 841

20 685

88

1953............

6 770

1 137

7 907

99

12 454

7 871

20 325

86

1954............

6416

1092

7 508

94

11731

7 821

19 552

83

1955............

6 058

1076

7 134

89

10 978

7 723

18 701

79

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 88

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

Antalet fiskebåtar åren 1935/39 och 1948—1955

Bilaga 2

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar med motor

öppna
och däc-kade bå-tar utan
motor

Samt-

liga

båtar

Hkr

Sum-

ma

Hkr

1-

10

11—

30

31-

90

91-

150

>150

1-5

6—

10

>10

Sum-

ma

Ostkusten

1935/39 ......

..

• •

• •

388

. .

. .

4 636

8 271

13 295

1948..........

938

398

6

1

0

1343

3 209

1 581

89

4 879

7 182

13 404

1949..........

894

486

15

1

0

1396

3 222

1540

90

4 852

7 105

13353

1950..........

853

557

24

1

0

1435

3186

1430

98

4 714

6 847

12 996

1951..........

799

607

34

0

1

1441

3 170

1477

131

4 778

6 532

12 751

1952..........

6n9

626

24

1

0

1340

3 103

1517

137

4 757

6 033

12130

1953..........

731

630

25

1

0

1387

3 045

1 591

159

4 795

5 901

12 083

1954..........

694

629

3t

5

2

1361

3 075

1541

174

4 790

5 622

11773

1955..........

565

612

36

10

2

1225

3 039

1607

186

4 832

5 380

11437

Sydkusten

1935/39 ......

749

. .

. .

459

1554

2 762

1948..........

322

302

108

26

0

758

574

68

0

642

1 485

2 885

1949..........

312

304

117

38

0

771

577

103

11

691

1389

2 851

1950..........

315

296

124

36

0

771

577

94

10

681

1344

2 796

1951..........

307

302

128

39

1

777

536

133

5

674

1257

2 708

1952..........

312

309

135

39

1

796

551

159

7

717

1 353

2 866

1953..........

309

295

127

45

1

777

608

160

14

782

1267

2 826

1954..........

333

275

134

48

1

791

630

133

15

778

1155

2 724

1955..........

310

278

137

53

1

779

636

162

19

817

1068

2 664

Västkusten

1935/39 ......

1345

496

2 221

4 062

1948..........

443

217

346

325

109

1 440

602

232

48

882

2 440

4 762

1949..........

455

212

352

323

129

1471

622

223

13

858

2 479

4 808

1950..........

452

170

356

322

163

1 463

689

262

12

963

2 551

4 977

1951..........

404

189

315

328

226

1492

699

275

13

987

2 557

5 036

1952..........

408

206

333

293

203

1443

688

286

21

995

2 462

4 900

1953..........

430

190

328

272

226

1446

692

277

26

995

2 308

4 749

1954..........

426

196

318

272

242

1454

703

304

18

1 025

2 262

4 741

1955..........

416

201

301

212

307

1437

695

324

27

1046

2 245

4 728

Samtliga

kuststräckor

1935/39 ......

..

2 482

5 591

12 046

20 119

1948..........

1703

917

460

352

109

3 541

4 385

1881

137

6 403

11 107

21051

% ............

48,1

25,9

13,0

9,9

3,1

100,0

68,5

29,4

2,1

100,0

—

1949..........

1661

1002

484

362

129

3 638

4 421

1866

114

6 401

10 973

21012

% ............

45,7

27,5

13,3

10,0

3,5

100,0

69,1

29,1

1,8

100,0

—

—

1950..........

1620

1023

504

359

163

3 669

4 452

1 786

120

6 358

10 742

20 769

% ............

44,2

27,9

13,7

9,8

4,4

100,0

70,0

28,1

1,9

100,0

1951..........

1510

1098

507

367

228

3710

4 405

1885

149

6 439

10 346

20 495

% ............

40,7

29,6

13,7

9,9

6,1

100,0

68,4

29,3

2,3

100,0

—

—

1952..........

1409

1 141

492

333

204

3 579

4 342

1962

165

6 469

9 848

19 896

% ............

39,4

31,9

13,7

9,3

5,7

100,0

67,1

30,3

2,6

100,0

—

—

1953..........

1470

1 115

480

318

227

3 610

4 345

2 028

199

6 572

9 476

19 658

% ............

40,7

30,9

13,3

8,8

6,3

100,0

66,1

30,9

3,0

100,0

1954..........

1453

1 100

483

325

245

3 603

4 408

1978

207

6 593

9 039

19 238

% ............

40,3

30,5

13,4

9,0

6,8

1C0,0

66,9

30,0

3,1

100,0

—

—

1955..........

1291

1091

474

275

310

3 441

4 370

2 093

232

6 695

8 693

18 829

% ............

37,5

31,7

13,8

8,0

9,0

100,0

65,3

31,2

3,5

100,0

—

—

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

35

Bilaga 3

Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt procentuell

fördelning åren 1935—1956

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland
fört i utri-kes hamnar2

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Fångstmängd

1935/39 ........

31,9

27

11,9

10

75,6

63

119,4

100

14,8

12

1940/44 ........

37,0

31

19,3

16

64,1

53

120,4

100

1,7

1

1945''............

35,3

23

23,7

16

93,6

61

152,6

100

6,7

4

1946............

29,4

18

18,0

11

113,5

71

160,9

100

13,0

8

1947............

22,2

14

19,7

13

114,0

73

155,9

100

10,1

6

1948............

25,2

14

26,6

14

132,6

72

184,4

100

12,9

7

1949............

27,3

15

32,9

18

122,2

67

182,4

100

18,1

10

1950............

27,8

15

27,7

15

131,2

70

186,7

100

24,5

13

1951............

27,8

15

28,6

16

126,3

69

182,7

100

19,0

10

1952............

27,6

13

32,0

16

144,4

71

204,0

100

28,8

14

1953............

29,3

15

32,7

16

135,3

69

197,3

100

30,7

16

1954............

28,5

15

31,1

16

133,7

69

193,3

100

27,8

14

1955............

30,1

14

34,1

16

145,2

70

209,4

100

34,9

17

1956 1 ..........

23,7

14

32,5

19

116,2

67

172,4

100

28,0

16

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland-fört i utri-kes hamnar2

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Fångstvärde

1935/39 ........

8,3

28

3,7

13

17,6

59

29,6

100

3,1

10

1940/44 ........

26,3

31

13,5

16

45,8

53

85,6

100

0,3

0

1945............

29,3

26

16,4

14

67,7

60

113,4

100

7,0

6

1916............

22,9

25

10,3

11

59,5

64

92,7

100

10,1

11

1947............

20,4

23

11,2

12

58,4

65

90,0

100

5,1

6

1948............

23,6

20

16,1

14

75,6

66

115,3

100

5,9

5

1949............

22,7

22

16,1

15

65,5

63

104,3

100

6,8

7

1950............

22,6

22

14,8

15

64,2

63

101,6

100

8,8

9

1951............

24,9

23

16,4

15

67,7

62

109,0

100

8,7

8

1952............

24,4

20

18,4

15

79,2

65

122,0

100

11,0

9

1953............

24,7

20

20,3

17

76,6

63

121,6

100

10,8

9

1954............

24,4

20

20,6

16

79,5

64

124,5

100

11,6

9

1955............

23,8

18

23,2

17

86,5

65

133,5

100

14,1

11

1956 1 ..........

20,2

16

21,3

17

86,0

67

127,5

100

16,5

13

1 Siffrorna är uppskattade av jordbruksnämnden.

8 Skrapfisk är icke inkluderad.

Anm. Avrens är inkluderad i fångstmängdsuppgifterna för åren 1949—1956 men däremot
icke för åren 1935—1948. Det beräknade totala avrenset har för åren 1945, 1946, 1947 och 1948
utgjort resp. 7,5, 8,8, 8,9 och 9,5 milj. kg.

Bilaga 4

Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1952—september 1956, öre/kg

Tid

Västkusten

Sydkusten

Genom-snittet av
partinote-ringar på
strömming i
Stockholm6

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser3

Genomsnittliga

fiskarepriser

Minimipriser3

All

fisk1 2

Sill

Torsk

Mak-

rill

Annan

fisk2

Sill
nr l4 5

Sill
nr 34

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Makrill4
(ej liten)

Sill

Torsk

Sill
nr l6

Sill
nr 36

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

1952

3:e kv.

60,0

43,8

74,8

66,5

95,8

56

(45)

36

(31)

63

53

50

49,6

48,4

65

55

49

46

122,8

4:e kv.

56,6

36,3

94,9

78,5

98,5

53

(39)

36

(27)

63

53

50

55,2

53,8

65

55

49

46

106,1

1953

l:a kv.

56,7

33,6

84,9

105,6

109,7

49

(36)

36

(20)

63

53

50

47,8

49,9

65

55

49

46

102,1

2: a kv.

75,4

41,1

77,2

59,2

93,1

49

(36)

36

(20)

63

53

50

48,6

46,4

65

55

49

46

100,0

3:e kv.

65,1

44,6

76,3

79,7

102,6

56

(42)

36

(28)

63

53

50

51,4

50,9

65

55

49

46

122,6

4:e kv.

58,7

36,2

104,0

66,4

100,9

53

(45)

36

(28)

63

53

50

57,2

56,0

65

55

49

46

125,0

1954

l:a kv.

49,5

35,0

86,7

56,5

95,8

49

(36)

36

(20)

63

53

50

68,2

60,0

65

55

49

46

120,1

2:a kv.

75,9

38,6

74,0

69,0

92,7

49

(36)

34

(20)

63

53

50

44,3

44,2

65

55

49

46

100,0

3:e kv.

68,5

44,1

81,8

91,4

104,1

56

(42)

36

(28)

63

53

50

54,1

50,3

65

55

49

46

117,6

4:e kv.

66,1

37,2

117,5

75,2

119,2

53

(42)

31

(28)

63

53

50

63,9

59,5

65

55

49

46

119,9

1955

l:a kv.

47,3

31,1

95,8

87,6

113,8

49

(38)

31

(22)

63

53

50

63,2

55,8

65

55

49

46

112,6

2:a kv.

72,6

37,4

83,1

59,1

92,3

49

(38)

31

(22)

63

53

55 (48)

47,8

52,2

65

55

49

46

111,8

3:e kv.

60,6

41,4

77,0

79,0

82,6

59

(45)

39

(31)

63

53

55 (48)

48.2

56,4

65

55

56

53

125,2

4:e kv.

77,5

47,6

107,3

90,5

104,4

55

(36)

35

(22)

63

53

55 (48)

56,0

59,6

65

55

56

53

134,1

1956

l:a kv.

65,9

46,3

79,9

120,1

100,5

49

(38)

31

(22)

63

53

55 (48)

66,4

58,1

65

55

56

53

136,0

2:a kv.

73,6

42,5

80,8

69,9

89,0

49

(38)

31

(22)

68

58

55 (48)

58,7

49,4

65

55

53

50

123,4

3:e kv.

68,8

48,0

82,2

98,6

97,2

59

(47)

39

(31)

68

58

55 (48)

47,4

56,1

68

58

55

52

128,9

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,
Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.

2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på
torsk rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för
alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning
på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare i fråga om sill
samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill).

5 Fr. o. m. andra kvartalet 1953 t. o. in. andra kvartalet 1956 har gällt
ett gemensamt minimipris av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.

0 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen
fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för
dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna
ledovisade fiskarepriserna.

Anm. 1. Såväl de genomsnittliga fiskarepriserna som minimipriserna
inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och
fiskarens andel i lådkostnaden.

Anm. 2. Vissa korrigeringar har i tablån skett av de i bilaga 4
till prop. 1956:86 angivna fiskareprisema.

co

05

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

37

Bilaga 5

Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver omfattande

stat. nr 27—63 och 315—317

År

Utförsel

Införsel

Differens

Kommersiell export

Direkt-

Sum-

Kommersiell import

Sum-

Utförsel-

land-

överskott (+)

ma1

(fisk

(fiskkon-

ningar i

(fisk

(fiskkon-

Införsel-

m. m.)

server)

utlan-

m. m.)

server)

överskott (—)

stat. nr

stat. nr

det1

stat. nr

stat. nr

27-63

315-317

27-63

315—317

Miljoner kilogram

1935/39.

25,6

0,9

14,8

41,3

50,2

1,4

51,6

- 10,3

1940/44.

5,6

0,2

1,7

7,5

11,7

0,3

12,0

— 4,5

1945....

6,7

0,1

6,7

13,5

16,8

0,2

17,0

- 3,5

1946....

34,1

2,5

13,0

49,6

28,4

0,7

29,1

+ 20,5

1947....

17,6

2,5

10,1

30,2

30,1

1,2

31,3

- 1,1

1948....

47,8

1,4

12,9

62,1

28,5

0,7

29,2

+ 32,9

1949....

46,2

2,2

18,1

66,5

23,5

0,8

24,3

+

1950....

35,5

2,7

24,5

62,7

26,8

1,5

28,3

+ 34,4

1951....

51,1

1,7

19,0

71,8

31,1

1,2

32,3

+ 39,5

1952....

00)3

1,7

28,8

85,8

34,8

1,6

36,4

+ 49,4

1953....

48,1

1,1

30,7

79,9

36,4

2,0

38,4

+ 41,5

1954....

52,7

2,3

27,8

82,8

34,2

2,3

36,5

+ 46,3

1055....

51,2

1,6

34,9

87,7

44,1

2,7

46,8

+ 40,9

1956 2 ..

41,0

1,8

28,0

70,8

44,1

3,1

47,2

+ 23,6

Miljoner kronor

1935/39

8,0

1,1

3,1

12,2

23,1

2,4

25,5

- 13,3

1940/44

2,9

0,2

0,3

3,4

10,5

1,6

12,1

- 8,7

1945____

4,1

0,2

7,0

11,3

19,6

1,3

20,9

- 9,6

1946....

25,6

5,4

10,1

41,1

32,2

4,3

36,5

+ 4,6

1947....

17,7

7,4

5,1

30,2

30,6

5,2

35,8

- 5,6

1948....

33,6

4,9

5,9

44,4

29,7

2,5

32,2

+ 12,2

1919....

28,0

5,7

6,8

40,5

24,7

2,8

27,5

+ 13,0

1950....

23.5

7,6

8,8

39,9

29.9

6,5

36,4

+ 3,5

1951....

33,8

5,6

8,7

48,1

37,4

5,8

43,2

+ 4,9

1952....

38,9

0,0

11,0

55,4

47,1

6,8

53,9

+ 1,5

1953....

34,2

3,7

10,8

48,7

50,3

8,7

59,0

- 10,3

1954....

35,1

7,7

11,6

54,4

54,4

11,2

65,6

- 11,2

1955....

35,3

5,5

14,1

54,9

72,6

13,9

86,5

- 31,6

1956 2 ..

32,9

6,4

16,5

55,8

72,2

15,7

87,9

- 32,1

1 Skrapfisk är icke inkluderad. Direktlandningar av skrapfisk uppgick i milj. kg till år 1950
3,9, år 1951 2,5, år 1952 3,6, år 1953 2,4, år 1954 7,8, år 1955 10,1 och år 1956 5,5.

2 Siffrorna för kommersiell handel enligt tullverkets preliminära statistik, direktlandningar
enligt jordbruksnämndens beräkningar. Tidigare års siffror är hämtade från handelsstatistiken.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

Bilaga 6

Prisutvecklingen på vissa förnödenheter inom fisket

(Indextal 1946 = 100)

År

Skarpsilltrål

70 fot

Trålwire
l1/*" 42 tr

Sill trålnät
ls/>5 42 tr

Snörpvadnät

2<,/9 17 tr

Kronor
per st

Indextal

Kronor
per m

Indextal

Kronor
per kg

Indextal

Kronor
per kg

Indextal

1938......

400

67

0,45

60

4,30

54

6,60

51

1939......

350

58

0,57

76

4,81

60

7,08

55

1940/45 ..

550

92

0,67

89

7,42

93

11,47

89

1946......

600

100

0,75

100

7,97

100

12,92

100

1947......

600

100

0,75

100

7,97

100

12,92

100

1948......

775

129

0,95

127

10,71

134

15,06

117

1949......

775

129

0,95

127

11,05

139

15,75

122

1950......

840

140

1,10

147

12,82

161

18,30

142

1951......

1192

199

1,25

167

16,32

205

24,41

189

1952......

1155

193

1,35

180

15,85

199

23,85

185

1953......

1155

193

1,20

160

15,20

191

23,70

183

1954......

1155

193

0,95

127

15,20

191

23,40

181

1955......

1155

193

0,87

116

15,00

188

23,40

181

1956......

1 155

193

0,99

132

15,00

188

23,40

181

År

Snurrevadståg

Tross om 50 kg

Strömmingssköte;

7 200 x 300 x 19 x
x 60/6

Brännolja O zon

Va—låda

Kronor
per kg

Indextal

Kronor
per st

Indextal

Öre per
liter

Indextal

Kronor
per st

Indextal

1938......

1,00

29

137

33

11,2

77

1939......

1,10

31

137

33

11,7

81

, .

—

1940/45 ..

2,85

81

306

75

73,3

505

. .

—

1946......

3,50

100

410

100

14,5

100

1,60

100

1947......

3,50

100

411

100

14,8

102

1,75

109

1948......

3,25

93

415

101

17,9

123

1,85

116

1949......

3,85

no

429

105

17,4

120

1,75

109

1950......

4,15

119

432

105

19,8

137

1,75

109

1951......

4,94

141

478

116

23,1

159

2,90

181

1952......

4,85

139

493

120

23,2

160

2,95

184

1953......

4,12

3,58

118

470

115

22,7

157

2,40

150

1954......

102

486

119

21,8

150

2,50

156

1955......

3,38

97

522

127

22,0

152

2,65

166

1956......

3,49

100

522

127

23,3

161

2,60

163

Anm. Priset på is på västkusten har 1946—1956 varit oförändrat 32 kronor 10 öre per ton.

670280. Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden

1946—31/i2 1956, allt i kronor

Bilaga 7

Tid

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Införsel-

avgifter

Pristillägg

Pristillägg

Utbetalt för
prisutjämn.3

1946 ..................

1947 ..................

1948 ..................

1949 ..................

1950 ..................

1951 ..................

1952 ..................

1953 ..................

1954 ..................

1955 ..................

1 117 780: 21

1 699 532:08

2 239 833:72

2 000 733: 09

1 546 655: 26

2 026 991:10

2 152 916:51

2 309 384: 26

2 323 216: 67

1 276 724:82

1 507 945:02

1 949 812:46
1928 838:41

2 560 254: 65

1 441 531: 28

1713 595:81

1 757 128: 95

1 563 805:09

1500 000: —

124 086:57
196 826:53
381 401: 55
306 089:17
225 914:41
314 686:10
488 976: 85
528 363:87
512 834: 04
594 931:23

80 276:72
224 512:86

8 323: 68
292 115: 77
581 793: 96
138 400:72
145 048:07
214 768:99
157 717:72
446 488:05

113 425:88
191 648:54
245 834:98
254064:84
236 396: 81
310 511:65
448015: 42
534 310:05
501155: 91
548 105: 17

140 726
132 597
831 289
485 874
525 000
800 000
800 000
800 000
826 no

46

74

95

80 167:09
295 221:73
240 298: 87
247 384:72
324 952: 84
836 301: 45

1 326 222: 23

1 352 397: 96

1 322 794: —

2 180 626: 39

1956..................

1 653 500: 39

3 2 507 328:80

299 295:86

3 640 000: —

382 933: 98

3 560 000

1 707 184:85

1560 000: —

Omkostnader

Omkostnader

Omkostnader

1946 1956............

276 405:73

73 535: 42

3 154:80

Summa

21 027 498:90

19 983371:02

3973 406:18

3 002981:96

3 766403:23

5904 752:95

9913 552:13

1560000: —

Behållning ( + ) resp.
underskott (—)........

+ 1044127:88

+ 970424:22

- 2138 349: 72

Överfört år 1946 från
clearingkassan

för fisk ..............

Ränteinkomst ........

+ 11349 754:51

1000 000: —

1041264:26

+ 13 391018: 77

1 Beträffande strömmingsregleringen ''/*.

2 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.

3 Beloppet är preliminärt. os

Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg» och »utbetalt 50

för prisutjämning» belöper på respektive år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957