Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
1
Nr 81
Kungl. Maj.ts proposition rörande ratifikation av en konvention
om social trygghet mellan Sverige och Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland; given
Stockholms slott den 8 februari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna,
att Sverige ratificerar en den 9 juni 1956 undertecknad konvention
om social trygghet mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland.
GUSTAF ADOLF
John Ericsson
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av eu den
9 juni 1956 undertecknad konvention om social trygghet mellan Sverige och
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Konventionen, som
bygger på likställighets- och ömsesidighetsprinciperna, avser medicinska
förmåner och kontantförmåner vid sjukdom, förmåner från ålders-, invalidoch
eflerlevandepensioneringen samt yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna
ävensom moderskapsförmåner, barnbidrag och socialhjälp.
1 Bihuiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 81
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ratifikation av en
konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland samt anför.
Sedan svenska regeringen inbjudit brittiska regeringen till förhandlingar
för avslutande av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland, har sådana förhandlingar
ägt rum i Stockholm den 18—29 april 1955 och i London den 31 oktober—den
5 november samma år.
Över ett preliminärt förslag till svensk-brittisk konvention som uppgjordes
under förhandlingarna i Stockholm har, såvitt angår vårt land, yttranden
inhämtats från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium,
utlänningskommissionen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska sjukkasseförbundet,
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Därvid
har vissa erinringar framställts, vilka såvitt möjligt blivit beaktade vid de
fortsatta förhandlingarna. Dessa har resulterat i ett slutligt konventionsförslag,
som den 11 maj 1956 för Sveriges del godkänts av Kungl. Maj :t och
den 9 juni 1956 undertecknats i Stockholm.
Konventionen innehåller bestämmelser om att den skall ratificeras. Den
träder i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten
utväxlats. Frågan om ratifikation torde böra underställas
riksdagen och jag anhåller nu att få anmäla detta spörsmål.
Konventionen har upprättats på svenska och engelska språken. Den svenska
texten torde få som bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
I inledningen till konventionen anges dess syfte vara att såvitt möjligt
likställa de båda ländernas medborgare vid tillämpningen av någotdera lan
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
dets lagstiftning om social trygghet och att möjliggöra för dessa medborgare
att under vistelse i det ena landet antingen bibehålla rättigheter, som förvärvats
enligt det andra landets lagstiftning, eller erhålla motsvarande rättigheter
enligt det förra landets lagstiftning.
Konventionen innehåller fyra delar. I första delen upptages vissa definitioner
och dessutom bestämmelser om konventionens omfattning i materiellt
hänseende. I den andra delen fastslås likställighetsprincipen, varjämte vissa
regler gives med avseende å frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas.
Den tredje delen innehåller de särskilda bestämmelser som skall gälla för
de olika förmånsgrenarna. I den fjärde slutligen finns intagna vissa gemensamma
bestämmelser samt regler av teknisk natur.
I första delen artikel 1 har upptagits ett antal definitioner. Rörande
dessa torde i huvudsak få hänvisas till konventionstexten. Jag vill här
endast fästa uppmärksamheten på att med »Förenade Konungariket» förstås
i konventionen den europeiska delen av det brittiska imperiet eller, närmare
bestämt, England, Skottland, Wales, Nordirland och ön Man, under
det att med brittisk »medborgare» avses medborgare i Förenade Konungariket
med kolonier. Betydelsen av dessa båda definitioner kommer att något
närmare beröras i samband med kommentaren till artikel 9, för vars tilllämpning
de är av särskilt intresse.
Konventionens omfattning i materiellt hänséende
fastställes i artikel 2. Konventionen spänner över mycket stora delar av det
sociala fältet. För Sveriges del blir den tillämplig på såväl lagstiftningen
om de egentliga socialförsäkringarna, nämligen den allmänna sjukförsäkringen
med moderskapshjälpen, arbetslöshetsförsäkringen, folkpensioneringen
och yrkesskadeförsäkringen, som lagstiftningen om vissa närstående
socialförmåner, nämligen kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, viss invalidi
tetsf örebyggande verksamhet, arbets- och vanförevård, förebyggande
mödra- och barnavård, mödrahjälp, bidrag till änkor och änklingar med
barn samt de allmänna och särskilda barnbidragen ävensom lagstiftningen
om socialhjälp. Vad angår konventionens omfattning i avseende å den brittiska
lagstiftningen må hänvisas till den uppräkning, som återfinnes i artikel
2 mom. 1) under litt. a). De brittiska folkförsäkringslagarna avser
förmåner vid sjukdom, invaliditet, arbetslöshet, moderskap, ålderdom och
yrkesskador, bidrag till änkor och föräldralösa barn ävensom begravningshjälp.
Folkhälsolagarna, som är helt fristående från den brittiska socialförsäkringslagstiftningen,
omfattar läkarvård, sjukhusvård, läkemedel,
sjukresor samt vård vid havandeskap och barnsbörd. Folkhjälpslagarna motsvarar
närmast vår socialhjälpslagstiftning. Vissa närmare uppgifter rörande
innehållet i den brittiska lagstiftningen skall lämnas i det följande i
samband med att att de speciella bestämmelserna för de olika förmånsgrenarna
berörs.
Konventionen skall vidare iiga tillämpning på lagstiftning som innebär
ändring eller komplettering av den förut nämnda lagstiftningen; dock skall
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
sådan ändring eller sådant tillägg, som innebär tillämpning av överenskommelse
rörande social trygghet som det ena landet slutit med tredje land,
tillämpas endast om de fördragsslutande länderna träffar överenskommelse
därom. Denna undantagsbestämmelse har närmast föranletts av det förhållandet,
att en överenskommelse, som Förenade Konungariket sluter med
annat land om tillämpning av den brittiska lagstiftningen på det senare
landets medborgare, blir att anse som en del av denna lagstiftning i vad överenskommelsen
innebär ändring i eller tillägg till lagstiftningen.
I andra delen artikel 3 fastslås likställighetsprincipen, dvs.
att medborgare i det ena landet skall i fråga om skyldigheter och rättigheter
enligt det andra landets lagstiftning vara likställd med detta lands
egna medborgare. Denna princip har emellertid inte kunnat helt genomföras;
såsom framgår av det följande uppställer nämligen konventionen i vissa
fall särskilda villkor för att det ena landets medborgare skall erhålla det
andra landets förmåner.
Genom artikel 3 besvaras även frågan om vilket lands lagstiftning
som skall tillämpas i varje särskilt fall. Artikeln
innebär i detta avseende, att svensk medborgare i Förenade Konungariket
omfattas av den brittiska lagstiftning, som konventionen avser, samt att
brittisk medborgare i Sverige omfattas av motsvarande svenska lagstiftning.
Inte heller denna regel har kunnat genomföras utan undantag. I artiklarna
4—8 har nämligen upptagits ett antal specialregler för särskilda kategorier
av medborgare i de båda länderna, nämligen dels för vissa personer, som är
bosatta i ett av länderna och av arbetsgivare i detta land användes till arbete
i det andra landet, dels för vissa arbetstagare ombord på fartyg eller
flygplan och dels för diplomatisk och liknande personal. Beträffande dessa
specialregler, som föranletts av praktiska hänsyn, torde få hänvisas till konventionstexten.
I tredje delen av konventionen upptages särskilda bestämmelser rörande
de olika grenarna av social trygghet.
Artikel 9 avser medicinska förmåner. Vad angår Förenade Konungariket
åsyftas härmed de förmåner, som utgår enligt de brittiska folkhälsolagarna.
Enligt dessa lagar erhåller envar, som vistas i Förenade Konungariket,
oberoende av nationalitet eller vistelsetidens längd, bl. a. läkarvård
och sjukhusvård å allmän sal gratis samt läkemedel mot en ringa avgift
för varje recept. För Sveriges dels förstås med medicinska förmåner
sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen rörande allmän sjukförsäkring
ävensom kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, åtgärder inom den statliga
och statsunderstödda invaliditetsförebyggande verksamheten, statlig
och statsunderstödd arbets- och vanförevård samt förebyggande mödra- och
barnavård.
I artikel 9 mom. 1) fastslås, att svensk medborgare, som är bosatt i någol
av de båda länderna, skall under vistelse i Förenade Konungariket vara likställd
med där bosatt brittisk medborgare i fråga om rätt till detta lands
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
medicinska förmåner. Det bör observeras, att stadgandet endast äger tilllämpning
å sådana svenska medborgare, som vistas i Förenade Konungariket,
varmed enligt artikel 1 avses England, Skottland, Wales, Nordirland
och ön Man, och som är bosatta antingen där eller i Sverige. En svensk, som
är bosatt exempelvis i Förenta staterna eller i en brittisk koloni, kan således
inte på konventionen grunda någon rätt till medicinska förmåner under
vistelse i England. Att bosättning i Sverige eller i den europeiska delen av
det brittiska imperiet uppställts som villkor för att en svensk medborgare
skall komma i åtnjutande av ifrågavarande brittiska förmåner beror på att,
såsom framgår av mom. 3) i artikeln, ett motsvarande villkor ansetts böra
uppställas från svensk sida.
Vad angår artikel 9 mom. 2) må till en början erinras om att den svenska
obligatoriska sjukförsäkringen omfattar dels svenska medborgare, som är
bosatta här i riket, och dels utlänningar och statslösa personer, som är bosatta
och mantalsskrivna härstädes. Enligt en i sjukförsäkringslagen intagen
fullmakt äger Konungen emellertid träffa överenskommelse med
främmande makt om tillämpning av lagen helt eller delvis på andra utlänningar
eller statslösa än de nyss nämnda under förutsättning att de vistas
här i riket. Av artikel 3 jämförd med artikel 2 litt. b) följer, att brittiska
medborgare i likhet med svenska medborgare kommer att omfattas av den
obligatoriska sjukförsäkringen, därest de är bosatta i Sverige. Det för utlänningar
i allmänhet gällande kravet på mantalsskrivning slopas alltså, såvitt
angår brittiska medborgare. Vad nu sagts gäller beträffande alla, som
enligt definitionen i artikel 1 litt. c) är att anse som brittiska medborgare.
De britter, som sålunda vinner inträde i svenska sjukkassor, skall vara likställda
med svenska medborgare i fråga om rätt att åtnjuta svenska medicinska
förmåner såväl i Sverige som i andra länder. En bestämmelse härom
har upptagits i artikel 9 mom. 2).
Enligt artikel 9 mom. 3) skall svenska medicinska förmåner i vissa fall
utgå även till brittiska medborgare, som inte är medlemmar i svensk sjukkassa.
Stadgandet härom tar sikte på brittiska medborgare, som uppehåller
sig i Sverige men som inte kan anses bosatta här, t. ex. turister och personer,
som mera tillfälligt besöker Sverige i affärsangelägenheter. För att
svenska medicinska förmåner skall utgå till denna kategori kräves — förutom
att vederbörande vistas i Sverige — att han är bosatt i den i artikel 1
litt. b) angivna europeiska delen av det brittiska riket. En brittisk medborgare,
som är bosatt i någon till imperiet hörande koloni eller i ett tredje
land, äger således inte under vistelse i Sverige komma i åtnjutande av ifrågavarande
förmåner. Att dessa förmåner skall utgå för den händelse vederbörande
är bosatt i Sverige, följer redan av artikel 9 mom. 2) och hade därför
inte — såsom skett — behövt nämnas i inom. 3).
Av artikel 3 följer, att brittiska medborgare, som vinner inträde i svensk
sjukkassa, skall betala avgifter till kassan enligt samma regler som gäller
för svenska sjukkassemedlemmar. Däremot skall varken sjukkasseavgifter
eller andra avgifter erläggas av brittiska medborgare, som inte är anslutna
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1951
till den svenska sjukförsäkringen. För de förmåner, som enligt artikel 9
mom. 3) utges till dem, kommer alltså något vederlag inte att utgå av de
enskilda brittiska medborgarna. Enligt artikel 28 skall kostnaderna inte
heller återgäldas av Förenade Konungariket. I gengäld behöver svenska
medborgare, som vistas i Förenade Konungariket, inte betala några avgifter
för att komma i åtnjutande av de brittiska medicinska förmånerna, vilka
helt bekostas av Förenade Konungariket. Vad angår den svenska sjukförsäkringen
innebär detta, att sjukkassorna å ena sidan får utge sjukvårdsförmåner
till vissa britter, som tillfälligt uppehåller sig i Sverige och som inte
är pliktiga att betala sjukförsäkringsavgifter, men å andra sidan befrias
från skyldigheten alt utge sjukvårdsförmåner till sina egna medlemmar medan
dessa vistas i Förenade Konungariket. I sistnämnda hänseende må hänvisas
till 5 § kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 404) angående sjukhjälp utom
riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Eftersom de kostnader, som
föranledes av innehållet i artikel 9 mom. 3), kan antagas komma att någotsånär
motsvaras av den besparing, som uppkommer till följd av innehållet i
den nyssnämnda kungörelsen, synes några betänkligheter inte behöva möta
mot att sjukkassorna ålägges att svara för ifrågavarande kostnader. Detta
arrangemang, vilket har stöd i 58 § sjukförsäkringslagen, överensstämmer
f. ö. helt med de principer, på vilka den nordiska konventionen om social
trygghet i motsvarande hänseende bygger. I likhet med vad som skett beträffande
kostnaderna för sjukhjälp åt medborgare från våra nordiska
grannländer, som tillfälligt vistas i Sverige, torde kostnaderna för sjukhjälp
åt brittiska medborgare, som tillfälligt uppehåller sig härstädes, böra fördelas
mellan sjukkassorna på sådant sätt, att en viss riskutjämning mellan
olika kassor åstadkommes. Bestämmelse härom torde kunna utfärdas i administrativ
ordning.
Artikel 10 avser kontantförmåner vid sjukdom. Enligt den
brittiska folkförsäkringslagstiftningen krävs för rätt till sjukpenning, att
vederbörande är arbetstagare (employed) eller självständig företagare
(self-employed). Den som inte är yrkesarbetande (non-employed) är inte
sjukförsäkrad. Vidare fordras, att ett visst antal veckoavgifter erlagts eller
gottskrivits. Under sjukdom och arbetslöshet erlägges inga avgifter, men sådana
gottskrives likväl. Sjukpenningtidens längd är beroende på antalet avgifter.
Har mindre än 156 veckoavgifter erlagts eller gottskrivits, är sjukpenningtiden
begränsad till 312 dagar (= ett år, då söndagar ej medräknas);
eljest är den obegränsad, dvs. sjukpenning utgår under erforderlig
tid tills vederbörande kan återgå i arbete. Sjukpenning utgår även efter det
en sjukdom upphört och övergått i invaliditet. Någon skillnad mellan förmåner
vid sjukdom och vid invaliditet göres sålunda ej.
I artikel 10 mom. 2) fastslås, att brittisk medborgare, som är bosatt i
Sverige, skall — med visst i artikel 6 inom. 3) angivet undantag — i fråga
om rätt till kontantförmåner från den allmänna sjukförsäkringen i Sverige
vara likställd med svensk medborgare. Sjukhjälpstiden här är som bekant
i allmänhet högst två år. I gengäld medges enligt artikelns 1 mom. svenska
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
medborgare, som blir sjukpenningförsäkrade i Förenade Konungariket, viss
dispens från de brittiska avgiftsvillkoren. Beträffande reglerna härom, vilka
erhållit sin utformning i enlighet med önskemål från brittisk sida, må
här endast nämnas, att den i konventionstexten angivna tidsperioden 624
dygn (vari söndagar ej inräknas) ansetts motsvara den svenska försäkringens
sjukhjälpstid. Av artikelns 3 mom. framgår, att vederbörande myndigheter
lämnas rätt att medge, att den som skulle vara berättigad till kontantförmåner
vid sjukdom enligt ena landets lagstiftning, om han betunne
sig i detta land, skall få uppbära sådan förmån under tillfällig vistelse i det
andra landet.
Bestämmelser om in ode rskapsför måner ges i artikel 11. Den
brittiska försäkringen har tre former av sådana förmåner (maternity benelits),
nämligen »maternity grant», »home confinement grant» och »maternity
allowance». »Maternity grant», som närmast motsvarar den svenska
moderskapshjälpens grundpenning, utgår till alla kvinnor, som själva är eller
vilkas män är anslutna till den brittiska folkförsäkringen. Vissa avgiftskrav
skall ha uppfyllts. Motsvarande gäller »home confinement grant», som
dock utgår blott vid förlossning i hemmet. För rätt till »maternity allowance»,
som närmast motsvarar den svenska moderskapshjälpens tilläggspenning,
kräves, att kvinnan själv är försäkrad som arbetstagare eller självständig
företagare samt att vissa avgiftskrav uppfyllts.
I förevarande avseende stadgas i konventionen att om kvinna, som är
svensk eller brittisk medborgare och varit bosatt i Sverige, föder barn i Förenade
Konungariket, skall hon erhålla »maternity grant» eller »home confinement
grant» som om lagstadgade avgifter erlagts för varje vecka, då
hon eller hennes man varit bosatt i Sverige. Å andra sidan fastslås, att brittisk
kvinna, som föder barn i Sverige, skall — utom i visst undantagsfall -—
ha rätt till svenska moderskapsförmåner på samma villkor som gäller för
svensk kvinna. Regler ges dessutom för förebyggande av att vederbörande
uppbär förmåner från båda länderna. Anmärkas må, att tilläggspenning från
den svenska moderskapsförsäkringen endast utgår till kvinna, som omedelbart
före nedkomsten under minst 270 dagar i följd varit obligatoriskt försäkrad
för tilläggssjukpenning. Från denna regel kan dispens cj ges. Med
hänsyn härtill har dispens ej heller medgivits från det brittiska avgiftskravet
för erhållande av »maternity allowance». I fråga om denna förmån gäller
således endast den i artikel 3 fastslagna likställighetsprincipen.
I artikel 12 har intagits bestämmelser om förmåner vid a r b e t s1
ö s h e t. Den brittiska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk för alla
arbetstagare. Svensk och brittisk medborgare får enligt de regler, som
upptagits i artikelns 1 mom., rätt att i den brittiska folkförsäkringen tillgodoräkna
sig avgifter crlagda till eller gotiskrivna av den svenska arbetslöshetsförsäkringen.
För Sveriges del har - i likhet med vad som skett i
den nordiska konventionen — endast lämnats en utfästelse att den svenska
regeringen skall verka för att den svenska tillsynsmyndigheten och de svenska
erkända arbetslöshetskassorna skall medgiva eu motsvarande tillgodo
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1957
räknanderätt för svensk eller brittisk medborgare, som varit ansluten till
den brittiska försäkringen.
Förmånen av ålderspension behandlas i artikel 13. Termen ålderspension
har för brittiskt vidkommande definierats i artikel 1 såsom avseende
såväl »retirement pension» som »contributory old age pension». Det
förra uttrycket avser ålderspension enligt de nya folkförsäkringslagarna,
som trädde i kraft den 5 juli 1948. Den normala pensionsåldern är enligt
dessa lagar 65 år för män och 60 år för kvinnor. »Retirement pension» utgår
vid denna ålder med visst belopp i veckan under förutsättning att vederbörande
dragit sig tillbaka från förvärvsarbetet. Fortsatt arbete efter den normala
pensionsåldern medför ökad pension, när arbetet upphör. Efter 70 resp.
65 års ålder utgår pensionen oberoende av om vederbörande dragit sig tillbaka
från arbete eller ej. Vissa avgiftskrav måste vidare ha uppfyllts. »Contributory
old age pension» avser ålderspension som utgår enligt den tidigare
gällande lagstiftningen till den som redan börjat uppbära pension före den
5 juli 1948.
I likhet med vad som gäller enligt bl. a. den nordiska konventionen har
i nu förevarande konvention stadgats en väntetid av fem år. Dispens från
det enligt brittisk lagstiftning gällande avgiftskravet skall sålunda i viss
utsträckning beviljas svensk medborgare, som varit bosatt i Förenade Konungariket
oavbrutet minst fem år omedelbart innan han ansöker om
ålderspension där. För att brittisk medborgare skall erhålla ålderspension
enligt svensk lagstiftning fordras att han omedelbart innan ansökan göres
vistats oavbrutet minst fem år i Sverige. Dock äger han, om han vid angivna
tidpunkt uppbar invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller änke- eller
änklingsbidrag enligt svensk lagstiftning, rätt att få sådan förmån ersatt
av ålderspension, även om han ej uppfyller kravet på vistelse här fem år!
Därigenom förebygges ett uppehåll vid övergång från invalidförmån till ålderspension.
Av kommentaren till artikel 10 framgår, att sjukpenning enligt brittisk
lagstiftning utgår även efter det sjukdom upphört och övergått i invaliditet
samt att en sjukhjälpstid om 624 dagar i Förenade Konungariket ansetts
motsvara vår sjukhjälpstid om två år. I artikel U, som innehåller bestämmelser
om förmåner vid nedsatt arbetsförmåga, har som
en motsvarighet till den svenska folkpensioneringens invalidförmåner (invalidpension
eller sjukbidrag) upptagits brittisk sjukpenningförmån för
tiden utöver 624 dagar. Som villkor för erhållande av de svenska förmånerna
har uppställts, att vederbörande vistats i Sverige oavbrutet minst ett år
före ansökningsdagen samt att han under denna vistelse minst ett år varit
i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet. För uppfyllande av det brittiska
avgiftsvillkoret, enligt vilket kräves sammanlagt 156 veckoavgifter för
att brittisk sjukpenningförmån skall utgå utan särskild tidsbegränsning,
medges att avgifter lår tillgodoräknas för varje vecka då vederbörande varit
bosatt och haft förvärvsarbete i Sverige; dock måste under alla omständigheter
minst 52 veckoavgifter ha erlagts till den brittiska försäkringen.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
I artikel 15 behandlas efterlevandeförmåner. För svensk del
avses därmed folkpensioneringens änkepension samt änke- och änklingsbidragen
och för brittiskt vidkommande åsyftas enligt folkförsäkringslagarna
utgående s. k. widow’s benefits, omfattande i huvudsak tre slag av förmåner,
nämligen »wido\v’s allowance», »widowed mother’s allowance» och »widows
pension». För rätt till de brittiska förmånerna krävs som regel att den avlidne
mannen erlagt eller gottskrivits vissa avgifter.
I likhet med vad som överenskommits beträffande ålderspensioner har
för tillgång till nu ifrågavarande förmåner uppställts krav på fem års väntetid.
När det gäller frågan om rätt till de brittiska förmånerna för kvinna,
som är svensk eller brittisk medborgare, har detta krav utformats så, att
dispens från avgiftsvillkoren lämnas om antingen kvinnans man vistats i
Förenade Konungariket oavbrutet minst fem år omedelbart före sin död eller
hon själv vistats i detta land oavbrutet minst fem år omedelbart innan
ansökan om förmån göres. Om någon av dessa förutsättningar är uppfylld,
skall dispens ges från avgifter för varje vecka då mannen varit bosatt i Sverige.
I fråga om rätt till de svenska förmånerna likställes brittisk medborgare
med svensk, om den avlidne omedelbart före dödsfallet vistats i Sverige oavbrutet
minst fem år eller åtnjöt invalidpension eller sjukbidrag samt den efterlevande
vid dödsfallet stadigvarande vistades i Sverige. Den efterlevande
kan emellertid även ensam kvalificera sig för ifrågavarande förmån genom
att vistas i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan ansökan om
förmån göres.
Artikel 16 innehåller bestämmelser om barnbidrag. Någon direkt
motsvarighet till de svenska allmänna eller särskilda barnbidragen finns
ej i Förenade Konungariket, där vissa av de olika förmånerna från den
brittiska socialförsäkringen i stället förliöjes genom barntillägg. Emellertid
utgår i vissa fall s. k. »guardian’s allowance» till den som i sin vård har
föräldralöst barn. Därvid fordras i regel att en av föräldrarna omfattats av
den brittiska socialförsäkringen. Beträffande barn, som är svensk eller brittisk
medborgare och bosatt i Förenade Konungariket, skall enligt förevarande
artikel, om en av föräldrarna varit bosatt i Sverige, anses att denne
varit försäkrad enligt brittisk lagstiftning.
Beträffande de svenska allmänna barnbidragen innebär konventionen inte
någon utvidgning av vad som redan gäller enligt svensk lagstiftning, under
det att likställighetsprincipen fastslås i fråga om de särskilda barnbidragen.
Slutligen behandlas i artiklarna 17—19 förmåner vid yrkesskad
a. De brittiska försäkringsförmånerna regleras i folkförsäkringslagarna
rörande yrkesskador och utgöres av huvudsakligen tre olika slag, nämligen
»injury benefit», som utgör viss ersättning per vecka under högst 26 veckor
från det rätt till ersättning uppstått, »disablement benefit», som utgår efter
nämnda tid och är beroende på graden av arbetsoförmåga, samt vissa ersättningar
till efterlevande vid dödsfall i yrkesarbetet.
Den i artikel 3 intagna likställighetsregeln kompletteras i artikel 17 med
eu bestämmelse att förmåner, som utgår från det ena landets försäkring, när
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1957
den yrkesskadade vistas i detta land, skall utgivas även under vistelse i
det andra landet. Därjämte upptages i konventionen vissa specialregler dels
för det fall att arbetstagare, som drabbats av yrkessjukdom, arbetat i farlig
verksamhet i båda länderna (artikel 18) och dels för det fall att arbetstagare,
som uppbär eller åtnjutit ersättning enligt det ena landets lagstiftning, drabbas
av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagstiftningen i det andra
landet (artikel 19).
Vad angår socialhjälp har några bestämmelser förutom det generella
fastslåendet av likställighetsprincipen icke ansetts erforderliga.
Utöver de förut berörda stadgandena om de olika förmånsformerna har
i konventionens tredje del intagits regler för tolkningen av uttrycken »bosatt»
och »oavbruten vistelse» (artiklarna 20 och 21). Vidare gives i artiklarna
22 och 23 regler, som är av betydelse allenast för utgivandet av vissa
brittiska förmåner. Artikel 24 innehåller bestämmelse till undvikande av att
dubbla ålders- eller efterlevandeförmåner utgår.
I artikel 25 fastslås rätt för den, som ansöker om förmån enligt någotdera
landets lagstiftning, att få ansökningen prövad utan hänsynstagande till
bestämmelserna i förevarande del av konventionen. Härvid har dock undantag
gjorts för fall, då vederbörande skulle kunna erhålla förmåner från
båda länderna, dvs. fall som avses i artiklarna 11, 19 och 24.
Konventionens fjärde del upptager bestämmelser av teknisk
natu r, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta
slag vanligen innehåller i här berörda frågor. Här må nämnas, att enligt
artikel 26 de behöriga myndigheterna skall vidtaga erforderliga administrativa
åtgärder för konventionens tillämpning, hålla varandra underrättade
om dylika åtgärder ävensom om ändringar i det egna landets lagstiftning,
vilka påverkar konventionens tillämpning, samt bistå varandra vid konventionens
tillämpning. Uttrycket behörig myndighet har närmare definierats i artikel
1 och avser för Sveriges del Konungen eller den myndighet Konungen för
sådant ändamål förordnar. Av artikel 28 framgår, att vartdera landet skall
svara för kostnaderna för de förmåner, vilka med tillämpning av konventionen
utgår enligt lagstiftningen i det landet. Enligt artikel 34 skall förmån
icke utgå för tid före konventionens ikraftträdande. Rätt till förmån kan
emellertid — med vissa undantag — grundas på händelse, som inträffat
före ikrattträdandet. Göres i dylikt fall ansökan inom tre månader från
dagen för ikraftträdandet, utges förmånen från ikraftträdandet. Vidare skall
vid tillämpning av konventionen hänsyn tagas till försäkringstid före ikraftträdandet
ävensom till sådan tid före ikraftträdandet, då vederbörande vistats
eller varit bosatt eller mantalsskriven i Sverige eller Förenade Konungariket.
Enligt artikel 37 skall konventionen gälla under ett år med förlängning
på ett år i sänder, om ej uppsägning sker. Därest den upphör att gälla skall
enligt artikel 35 redan förvärvade rättigheter alltjämt bestå och förhandlingar
upptagas rörande sådana rättigheter, som då håller på att förvärvas
enligt konventionens bestämmelser.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
Såsom tidigare framhållits har brittiska medborgare, som är bosatta i den
europeiska delen av imperiet, i artikel 9 mom. 3 tillförsäkrats rätt att under
tillfällig vistelse i Sverige komma i åtnjutande av den svenska sjukförsäkringens
sjukvårdsförmåner. Under förhandlingarna om konventionen framhölls
från svensk sida, att denna bestämmelse torde komma att aktualisera
spörsmålet, huruvida utlandssvenskar på tillfälligt besök i Sverige borde
tillförsäkras motsvarande förmåner, samt att ratifikation av konventionen
inte torde kunna förväntas förrän detta spörsmål blivit föremål för utredning.
Frågan berördes av mig vid anmälan av propositionen nr 22 till 1956
års riksdag. Jag framhöll därvid, att det skulle te sig egendomligt, om t. ex.
en engelsman vid tillfällig vistelse i Sverige skulle vara tillförsäkrad vissa
förmåner, som inte skulle tillkomma en i England bosatt svensk, då han tillfälligt
besökte Sverige. Vidare anförde jag, att det var min avsikt att låta
utreda frågan om sjukförsäkring för utlandssvenskar på tillfälligt besök i
Sverige. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1956 har jag
tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa utredning i detta
ämne. Då det skedde, var det min förhoppning att frågan skulle kunna lösas
innan konventionen ratificerades. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningsmannen
inom kort att redovisa resultatet av sitt arbete. Såvitt nu kan
bedömas är det dock mindre sannolikt, att förslag till lagstiftning i ämnet
hinner framläggas för innevarande års riksdag. Från brittiskt håll har emellertid
önskemål framförts om att konventionen ratificeras så snart som möjligt.
Även ur svensk synpunkt är det önskvärt, att konventionen snarast
träder i tillämpning. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda att konventionen
ratificeras, även om spörsmålet om utlandssvenskarnas sjukförsäkring
ej hinner lösas dessförinnan.
Ratifikation av konventionen synes icke förutsätta att någon ändring vidtages
i hithörande svensk lagstiftning.
Vårt land har tidigare med de nordiska länderna ävensom Schweiz och
Italien slutit överenskommelser avsedda att sammanlänka ländernas sociala
välfärdssystem. Dessa överenskommelser liksom den nu aktuella konventionen
mellan Sverige och Förenade Konungariket utgör led i det alltmer vidgade
mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska området. Inom en nära
framtid torde fråga uppkomma om slutande av ytterligare ett antal liknande
överenskommelser. Konventionerna faller i regel inom området för
de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning lämnade fullmakterna att träffa
överenskommelser med främmande stat, men det har hittills ansetts lämpligt
att riksdagen får taga del av konventionerna och godkänna deras ratificering.
Så bör ske även i detta fall. Utformandet av konventionerna har
emellertid numera erhållit en viss fasthet och sker efter relativt bestämda
normer. När i fortsättningen överenskommelser med andra länder blir aktuella,
synes följaktligen, därest de Kungl. Maj:t givna fullmakterna ej överskrides
och överenskommelserna till sin uppläggning ej väsentligt avviker
från tidigare ratificerade, det icke vara erforderligt att de nya avtalen förelägges
riksdagen för godkännande.
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna, att Sverige ratificerar ifrågavarande, den
9 juni 1956 undertecknade konvention om social trygghet
mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland.
Med hifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bertil Bagger-Sjöbäck
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1957
13
Bilaga
Konvention om social trygghet mellan Konungariket Sverige och
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland
Regeringen i Konungariket Sverige och Regeringen i Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland,
vilka beslutat samverka på det socialpolitiska området,
vilka hävda principen att medborgare i det ena landet skall såvitt möjligt
vara likställd med det andra landets medborgare vid tillämpningen
av delta lands lagstiftning om social trygghet, och
vilka önska genomföra denna princip samt vidtaga åtgärder för att möjliggöra
för deras medborgare att under vistelse i det ena landet antingen
bibehålla rättigheter som förvärvats enligt det andra landets
lagstiftning eller erhålla motsvarande rättigheter enligt det förra
landets lagstiftning,
hava överenskommit om följande:
FÖRSTA DELEN.
Definitioner och omfattning.
Artikel 1.
I denna konvention skall
a) med »land» förstås, allt efter sammanhanget, Förenade Konungariket
eller Sverige;
b) med »Förenade Konungariket» förstås England, Skottland, Wales,
Nordirland och ön Man;
c) med »medborgare» förstås, vad angår Förenade Konungariket, den
som är medborgare i Förenade Konungariket med kolonier och, vad angår
Sverige, den som är svensk medborgare;
d) med »lagstiftning» förstås, allt efter sammanhanget, den i någon del
av ettdera landet gällande lagstiftning som angives i artikel 2;
e) med »behörig myndighet» förstås, vad angår Förenade Konungariket,
ministern för pensionering och folkförsäkring, hälsovårdsministern, ministern
för Skottland, arbets- och folkförsäkringsminisleriet för Nordirland,
ministeriet för Nordirlands hälsovård och lokalförvaltning respektive ön
Mans styrelse för sociala frågor och, vad angår Sverige, Konungen eller den
myndighet Konungen för sådant ändamål förordnar;
f) med »barn» i förhållande till viss person förstås envar som avses med
begreppet barn enligt den tillämpliga lagstiftningen och enligt denna lagstiftning
är att anse som barn till ifrågavarande person eller tillhörande dennes
familj;
g) med »föräldrar» förstås envar som avses med detta begrepp enligt den
tillämpliga lagstiftningen;
h) med »av annan för sin försörjning beroende person» förstås vad därmed
avses enligt den tillämpliga lagstiftningen;
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
i) med »arbetstagare» förstås envar som avses med detta begrepp (eller
som jämställes med arbetstagare) enligt den tillämpliga lagstiftningen och
med »arbete» förstås arbete såsom arbetstagare och uttrycken »arbeta» och
»arbetsgivare» åsyfta sådant arbete;
j) med »kontantförmåner» förstås pension, bidrag eller annan kontantförmån,
som utgår enligt ettdera landets lagstiftning, och innefattar tillägg
därtill ävensom förhöjning därav som utgår till person som är beroende av
förmånstagaren för sin försörjning;
k) med »medicinska förmåner» förstås, vad angår Förenade Konungariket,
förmåner som utgå enligt den i artikel 2 mom. 1 litt. a, III angivna
lagstiftningen och, vad angår Sverige, sjukvårdsförmåner som utgå enligt
den i nämnda mom. litt. b, I angivna lagstiftningen samt kontant- eller naturaförmåner
enligt den i samma mom. under litt. b, II—IV angivna lagstiftningen;
l)
med »ålderspension» förstås, vad angår Förenade Konungariket, allmän
ålderspension (retirement pension) eller avgiftspension (contributory
old age pension) enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket;
m) med »fartyg» eller »flygplan» förstås, vad angår Förenade Konungariket,
fartyg, som är registrerat i Förenade Konungariket, eller annat fartyg,
vilket enligt Förenade Konungarikets lagstiftning är att anse såsom brittiskt
och vars redare eller huvudredare, om det är flera än en redare, (owner,
managing owner, manager) är bosatt eller har sitt huvudkontor där, respektive
flygplan, som är registrerat i Förenade Konungariket och vars ägare
eller huvuddelägare är bosatt eller har sitt huvudkontor där, och, vad angår
Sverige, fartyg eller flygplan hemmahörande i Sverige.
Artikel 2.
1) Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga,
a) vad angår Förenade Konungariket, på
I. 1946 års folkförsäkringslag, 1946 års folkförsäkringslag för Nordirland,
1946 års folkförsäkringslag för ön Man och den före den 5
juli 1948 gällande lagstiftning som ersattes av dessa lagar,
II. 1946 års folkförsäkringslag (yrkesskador), 1946 års folkförsäkringslag
(yrkesskador) för Nordirland och 1946 års folkförsäkringslag
(yrkesskador) för ön Man,
III. 1946 års folkhälsolag, 1947 års folkhälsolag för Skottland, 1948 års
folkhälsolag för Nordirland samt 1948 års folkhälsolag för ön Man,
IV. de bestämmelser i 1948 års folkhjälpslag och 1948 års folkhjälpslag
för Nordirland, som avse beredande av hjälp åt hjälpbehövande
personer,
V. de bestämmelser i 1948 års folkhjälpslag och 1949 års välfärdslag
för Nordirland, som avse olika åtgärder, dock ej beredande av arbete,
för hjälp åt blinda, döva eller stumma samt andra personer,
som äro invalider på grund av sjukdom, skada eller medfödd vanförhet;
b)
vad angår Sverige, på den svenska lagstiftningen rörande
I. allmän sjukförsäkring,
II. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,
III. åtgärder inom den statliga och statsunderstödda invaliditetsförebyggande
verksamheten ävensom statlig och statsunderstödd arbetsoch
vanförevård, däri inbegripen vård av dövstumma och blinda,
IV. förebyggande mödra- och barnavård,
V. moderskapshjälp och mödrahjälp,
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
15
VI. arbetslöshetsförsäkring,
VII. folkpensionering,
VIII. bidrag till änkor och änklingar med barn,
IX. allmänna barnbidrag och särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn,
X. yrkesskadeförsäkring,
XI. socialhjälp.
2) Konventionen äger tillämpning jämväl på lagstiftning, som innebär
ändring i, tillägg till eller kodifiering av den i mom. 1 angivna lagstiftningen,
där ej annat följer av vad i inom. 3 stadgas.
3) Endast om de fördragsslutande länderna träffa överenskommelse därom
skall konventionen äga tillämpning på sådan ändring i eller sådant tilllägg
till den i mom. 1 angivna lagstiftningen som innebär tillämpning av
överenskommelse rörande social trygghet som det ena landet slutit med
tredje land.
ANDRA DELEN.
Allmänna bestämmelser.
Artikel 3.
Medborgare i det ena landet skall, där ej annorlunda stadgas i denna konvention,
i fråga om skyldigheter och rättigheter enligt det andra landets
lagstiftning vara likställd med detta lands egna medborgare.
Artikel i.
1) Därest svensk eller brittisk medborgare, som icke är regelmässigt bosatt
i Sverige, arbetar i detta land för arbetsgivare, som är bosatt eller har
sitt huvudkontor i Förenade Konungariket, skall för de första tolv månaderna
av arbetstiden i Sverige gälla,
a) att bestämmelserna i den brittiska lagstiftningen om erläggande av
avgifter skola tillämpas på honom som om han arbetade i Förenade
Konungariket,
b) att motsvarande bestämmelser i den svenska lagstiftningen icke
skola äga tillämpning på honom,
c) samt att han skall vara berättigad till svenska medicinska förmåner
enligt bestämmelserna i artikel 9.
2) Därest svensk eller brittisk medborgare, som är bosatt i Sverige, arbetar
i Förenade Konungariket för arbetsgivare med företag i Sverige, skall
för de första tolv månaderna av arbetstiden i Förenade Konungariket gälla,
a) att den i artikel 2 mom. 1 litt. b, I, V och VII—X angivna svenska
lagstiftningen skall tillämpas på honom,
b) att bestämmelserna i den brittiska lagstiftningen om erläggande
av avgifter icke skola äga tillämpning på honom,
c) samt att lian skall vara berättigad till brittiska medicinska förmåner
enligt bestämmelserna i artikel 9.
3) Varar arbete som avses i mom. 1 eller 2 längre tid än tolv månader,
skola bestämmelserna i berörda mom. alltjämt gälla för arbetstagaren, såvida
behörig myndighet i det land där han arbetar lämnar medgivande därtill
före utgången av den i momentet angivna tolvmånaderstiden.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
Artikel 5.
1) Där ej annat följer av inom. 2 i denna artikel och av artikel 9 skall
den som är medborgare i ett av länderna och arbetar ombord på fartyg eller
flygplan hemmahörande i det andra landet omfattas av lagstiftningen i det
senare landet endast i fall då han är bosatt i detta land.
2) Där ej annat följer av mom. 3 och 4 skall
a) den svenska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring gälla för brittisk
medborgare, som arbetar ombord på svenskt fartyg, eller för
brittisk medborgare, som är bosatt i Sverige och arbetar ombord
på ett svenskt flygplan,
b) den brittiska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring gälla för i
Sverige bosatt svensk eller brittisk medborgare, som arbetar ombord
på brittiskt fartyg eller flygplan.
3) Därest fartyg hemmahörande i det ena landet befinner sig i hamn i det
andra landet eller å detta lands territorialvatten, skall för svensk eller
brittisk medborgare, som utför annat arbete ombord än som befälhavare
eller medlem av besättningen och som är bosatt i det senare landet och där
anställts för ifrågavarande arbete, gälla lagstiftningen i sistnämnda land
som om han arbetade i detta land.
4) Arbetar svensk eller brittisk medborgare, som är bosatt i det ena landet,
ombord på fartyg eller flygplan hemmahörande i det andra landet och
avlönas han för detta arbete av person eller företag med verksamhet inom
det förra landet och icke av ägaren till fartyget eller flygplanet, skall med
avseende på detta arbete lagstiftningen i det förra landet äga tillämpning
på honom som om fartyget eller flygplanet vore hemmahörande i detta
land. Den person eller det företag, som avlönar honom, skall anses såsom
hans arbetsgivare vid tillämpning av nämnda lagstiftning.
Artikel 6.
1) Medborgare i det ena landet, som arbetar i det andra landet i statstjänst
för sitt eller ett tredje land, och den som är i personlig tjänst hos
medborgare i förstnämnda land med sådant arbete skall jämte person, som
för sin försörjning är beroende av honom, vara berättigad till samma medicinska
förmåner enligt lagstiftningen i det andra fördragsslutande landet
som medborgare i detta land, vilken är bosatt där.
2) Konventionen äger icke tillämpning på utsänd personal (establisbed
members) i den brittiska utrikesförvaltningen, där ej annat följer av mom. 1.
3) I annat fall än som avses i mom. 2 skola i fråga om brittisk medborgare,
som arbetar i Sverige i brittisk statstjänst och icke är stadigvarande
bosatt i Sverige, och i fråga om den som är i personlig tjänst hos sådan
person och som icke är stadigvarande bosatt i Sverige, tillämpas den brittiska
lagstiftningens bestämmelser om erläggande av avgifter som om han
arbetade i Förenade Konungariket, och skola motsvarande bestämmelser i
den svenska lagstiftningen icke äga tillämpning på honom.
4) Beträffande svensk medborgare, som är anställd i svensk statstjänst
men arbetar i Förenade Konungariket eller som är i personlig tjänst hos
svensk medborgare som nu nämnts, skall tillämpas den svenska lagstiftning,
som angivits i artikel 2 mom. 1 litt. b, I, V och VII—X, och skola den
brittiska lagstiftningens bestämmelser om erläggande av avgifter icke tilllämpas
för honom. Vad nu sagts skall dock icke äga tillämpning på olönad
konsul eller den, som är i tjänst hos och avlönas av olönad konsul.
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
17
5) I annat fall än som avses i inom. 2, 3 eller 4 skall för svensk eller
brittisk medborgare, som arbetar i ena landet i statstjänst för det andra
landet, och för den som är i personlig tjänst hos svensk eller brittisk
medborgare som nu nämnts gälla lagstiftningen i det land där han arbetar,
och skall han vid tillämpningen härav anses bosatt i detta land.
Artikel 7.
Arbetar svensk eller brittisk medborgare i Sverige och skola den brittiska
lagstiftningens bestämmelser om erläggande av avgifter enligt artikel 4 mom.
1 eller artikel 6 mom. 3 äga tillämpning å honom, skall
a) när fråga är om rätt till sjukpenning, anses som om han och, därest
hans hustru är i Sverige, även hon vistades i Förenade Konungariket,
b) när fråga är om rätt till ersättning i anledning av olycksfall i arbete
i Sverige eller yrkessjukdom till följd av sådant arbete, anses som om
detta arbete omfattades av den brittiska försäkringen och olycksfallet
inträffat eller sjukdomen ådragits i Förenade Konungariket samt,
därest hans hustru är i Sverige, som om hon vistades i Förenade
Konungariket,
c) när fråga är om rätt till moderskapsbidrag (maternity grant) och
tilläggspenning (maternity allowance) anses som om hans hustru vistades
i Förenade Konungariket även när hon vistas i Sverige.
Artikel 8.
De behöriga myndigheterna i de båda länderna äga träffa överenskommelse
om undantag helt eller delvis från bestämmelserna i artiklarna 4, 5
och 6 för särskilda personer eller persongrupper.
TREDJE DELEN.
Förmåner.
Medicinska förmåner
Artikel 9.
1) Svensk medborgare skall, såframt han är bosatt i något av de båda
länderna, under vistelse i Förenade Konungariket vara likställd med där
bosatt brittisk medborgare i fråga om rätt till detta lands medicinska förmåner.
2) Brittisk medborgare, som är medlem i svensk sjukkassa, skall vara
likställd med svensk medborgare i fråga om rätt att åtnjuta svenska medicinska
förmåner såväl i Sverige som i andra länder.
3) Brittisk medborgare, som icke är medlem i svensk sjukkassa, skall,
såframt han är bosatt i något av de båda länderna, under vistelse i Sverige
äga åtnjuta samma medicinska förmåner enligt den i artikel 2 mom. 1 litt.
b, I, II och IV angivna lagstiftningen som där bosatt svensk medborgare.
Kontantförmåner vid sjukdom
Artikel 10.
1) Har svensk eller brittisk medborgare efter sista ankomsten till Förenade
Konungariket blivit skyldig alt erlägga avgifter såsom arbetstagare
eller självständig företagare enligt brittisk lagstiftning men bär han efter
2 Bihamj till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr SI
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
ankomsten icke uppburit kontantförmåner vid sjukdom enligt nämnda lagstiftning
för 624 dagar avseende tid, då han ej utfört arbete (period of interruption
of employment) i denna lagstiftnings mening, skall han Aid prövning
av frågan om rätt till sådan förmån anses hava
a) erlagt avgift för varje vecka då han varit bosatt och haft förvärvsarbete
i Sverige,
b) gottskrivits avgift för varje vecka då han varit bosatt i Sverige
och på grund av sjukdom eller arbetslöshet varit förhindrad att
utöva förvärvsarbete,
c) uppfyllt de för rätt till nämnda förmån stadgade avgiftsvillkoren
för de första sex månaderna efter den tidpunkt då han senast var
i Sverige, under förutsättning att han vid denna tidpunkt skulle
vid sjukdom hava varit berättigad till kontantförmåner från den
allmänna sjukförsäkringen i Sverige.
2) Brittisk medborgare, som är bosatt i Sverige, skall i fråga om rätt till
kontantförmåner från den allmänna sjukförsäkringen i Sverige vara likställd
med svensk medborgare, där ej annat följer av artikel 6 inom. 3.
3) Svensk eller brittisk medborgare, vilken skulle vara berättigad atl
uppbära kontantförmåner vid sjukdom enligt det ena landets lagstiftningom
han befunne sig i detta land, skall, såframt behörig myndighet i detta
land lämnar medgivande därtill, äga uppbära sådan förmån under tillfällig
vistelse i det andra landet.
Moderskapsförmåner
Artikel 11.
1) Därest kvinna, som är svensk eller brittisk medborgare och varit bosatt
i Sverige, föder barn i Förenade Konungariket, skall hon, såframt hon
icke uppburit moderskapshjälp eller mödrahjälp enligt svensk lagstiftningför
denna barnsbörd och avgiftsplikt föreligger för henne eller hennes man
enligt brittisk lagstiftning, vara berättigad till moderskapsbidrag (maternity
grant) eller hemförlossningsbidrag (home confinement grant) enligt denna
lagstiftning som om hon eller hennes man fullgjort lagstadgade avgiftsvillkor
för varje vecka då hon eller han varit bosatt i Sverige. Erhåller bon
moderskapsbidrag (maternity grant) enligt brittisk lagstiftning, äger hon
icke för samma barnsbörd uppbära moderskapshjälp enligt svensk lagstiftning.
o 2) Kvinna, som är brittisk medborgare och föder barn i Sverige, skall,
såframt hon icke uppburit moderskapsbidrag (maternity grant) enligt brittisk
lagstiftning för denna barnsbörd, vara berättigad till moderskapshjälp
och mödrahjälp enligt svensk lagstiftning på samma villkor som kvinna,
vilken är svensk medborgare. Erhåller hon moderskapshjälp enligt sistnämnda
lagstiftning, äger hon icke för samma barnsbörd uppbära moderskapsbidrag
(maternity grant) enligt brittisk lagstiftning.
3) Vad i mom. 2 stadgats äger ej tillämpning på kvinna, som enligt artikel
7 är berättigad till moderskapsbidrag (maternity grant) eller tilläggspenning
(maternity allowance).
Förmåner vid arbetslöshet
Artikel 12.
1) Svensk eller brittisk medborgare skall vara berättigad till förmån vid
arbetslöshet enligt brittisk lagstiftning som om han
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1957
19
a) erlagt i denna lagstiftning föreskriven arbetstagareavgift för varje
vecka, för vilken han erlagt avgift till den svenska arbetslöshetsförsäkringen,
b) gottskrivits sådan avgift för varje vecka som han varit ansluten
till den svenska arbetslöshetsförsäkringen och av sjukdom eller
arbetslöshet varit förhindrad att utföra arbete,
c) uppfyllt avgiftsvillkoren för erhållande av förmån vid arbetslöshet
enligt brittisk lagstiftning under de första sex månaderna efter den
tidpunkt då han senast var i Sverige, såframt han vid denna tidpunkt
skulle hava varit berättigad till ersättning från den svenska
arbetslöshetsförsäkringen om han varit arbetslös och oförhindrad
att åtaga sig arbete,
d) varit bosatt i Förenade Konungariket under bosättningstid i Sverige.
2) Svenska regeringen förbinder sig att verka för att den svenska tillsynsmyndigheten
och de svenska erkända arbetslöshetskassorna skola medgiva
svensk eller brittisk medborgare, som är medlem i arbetslöshetskassa,
rätt att tillgodoräkna försäkringsavgifter, som han erlagt i egenskap av arbetstagare
enligt den brittiska lagstiftningen, såsom avgifter erlagda till
denna kassa.
Ålderspension
Artikel 13.
1) Svensk eller brittisk medborgare, som varit bosatt i Förenade Konungariket
oavbrutet minst fem år omedelbart innan han ansöker om ålderspension
enligt brittisk lagstiftning, skall tillerkännas sådan förmån med
vad som skulle hava utgått om han eller, om ansökningen avser gift kvinna
eller änka, hennes man erlagt avgifter enligt denna lagstiftning för varje
vecka då han varit bosatt i Sverige.
2) Vad i mom. 1 sägs skall icke gälla beträffande gift kvinna eller änka,
som ansöker om ålderspension på grund av egen avgiftsbetalning, med
mindre hon efter äktenskapets ingående erlagt minst 156 avgifter enligt
brittisk lagstiftning.
3) Brittisk medborgare skall i fråga om rätt till ålderspension enligt
svensk lagstiftning vara likställd med svensk medborgare, under förutsättning
att han omedelbart innan ansökan om sådan förmån göres
a) vistats oavbrutet minst fem år i Sverige eller
b) uppbar invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller bidrag till
änkor och änklingar med barn enligt svensk lagstiftning.
Förmåner vid nedsatt arbetsförmåga
Artikel lå.
1) Har svensk eller brittisk medborgare efter sista ankomsten till Förenade
Konungariket erlagt minst 52 avgifter såsom arbetstagare eller självständig
företagare enligt brittisk lagstiftning samt efter ankomsten uppburit
kontantförmåner vid sjukdom enligt nämnda lagstiftning för 024 dagar
avseende tid, då lian cj utfört arbete (period of interruption of employment)
i denna lagstiftnings mening, skall han vid prövning av frågan om
rätt till ytterligare sådan förmån anses hava erlagt avgift för varje vecka
då han varit bosatt och haft förvärvsarbete i Sverige.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1957
2) Brittisk medborgare skall i fråga om rätt till invalidpension eller sjukbidrag
enligt svensk lagstiftning vara likställd med svensk medborgare, såframt
han vistats i Sverige oavbrutet minst ett år omedelbart innan ansökan
om sådan förmån göres och under denna vistelse minst ett år varit i stånd
att utöva normal förvärvsverksamhet.
Efterlevandeförmåner
Artikel 15.
1) Vid prövning av frågan om rätt till änkepensionsförmån (widow’s
benefit) enligt brittisk lagstiftning för kvinna, som är svensk eller brittisk
medborgare, skall anses, att hennes man erlagt avgift enligt denna lagstiftning
för varje vecka då han varit bosatt i Sverige, såframt
a) han vistats i Förenade Konungariket oavbrutet minst fem år omedelbart
före sin död eller
b) hon själv vistats i detta land oavbrutet minst fem år omedelbart innan
ansökan om förmån göres.
2) I fall då änkepensionsförmån (\vido\v’s benefit) utgår enligt brittisk
lagstiftning om förmånstagare^ barn vistas i Förenade Konungariket skall
sådan förmån utgå även om barnet vistas i Sverige.
3) Brittisk medborgare skall i fråga om rätt till änkepension eller bidrag
till änkor och änklingar med barn enligt svensk lagstiftning vara likställd
med svensk medborgare,
a) om den avlidne omedelbart före dödsfallet vistats i Sverige oavbrutet
minst fem år eller åtnjöt invalidpension eller sjukbidrag enligt
svensk lagstiftning, allt under förutsättning att den efterlevande
vid dödsfallet stadigvarande vistades i Sverige, eller
b) om den efterlevande själv vistats i Sverige oavbrutet minst fem år
omedelbart innan ansökan om förmån göres.
Barnbidrag
Artikel 16.
1) Vid prövning av frågan om rätt till förmyndarbidrag (guardian’s
allowance) enligt brittisk lagstiftning för barn, som är svensk eller brittisk
medborgare och bosatt i Förenade Konungariket, skall, om en av föräldrarna
varit bosatt i Sverige, anses att denne varit försäkrad enligt brittisk
lagstiftning.
2) Barn, som själv är eller vars fader eller moder är eller varit brittisk
medborgare, är berättigad till allmänt barnbidrag enligt svensk lagstiftning
såframt barnet är bosatt i Sverige och fostras av någon som är mantalsskriven
i Sverige.
3) Barn, som är brittisk medborgare och bosatt i Sverige, skall i fråga
om rätt till särskilt barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn enligt
den svenska lagstiftningen vara likställt med svensk medborgare.
Förmåner vid yrkesskada
Artikel 17.
Svensk eller brittisk medborgare, som äger uppbära ersättning enligt det
ena landets lagstiftning om yrkesskadeförsäkring under vistelse i detta land,
skall vara berättigad att uppbära sådan ersättning även då han vistas i det
andra landet.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
Artikel 18.
Har svensk eller brittisk medborgare, som ådragit sig yrkessjukdom, arbetat
i båda länderna i verksamhet som inneburit fara för sjukdomen, skall
han, där ej annat följer av artiklarna 7 och 19, vid prövning av frågan om
rätt till förmån i anledning av denna sjukdom enligt lagstiftningen i det
land, där han senast utfört sådant arbete, anses hava utfört ifrågavarande
arbete endast i detta land.
Artikel 19.
Vid prövning av ansökan av svensk eller brittisk medborgare om förmån
vid yrkesskada enligt det ena landets lagstiftning skall hänsyn tagas till utgående
eller tidigare åtnjuten förmån vid yrkesskada enligt lagstiftningen
i det andra landet, som om denna förmån utginge eller utgått enligt förstnämnda
lagstiftning.
Betydelsen av uttrycket »bosatt»
Artikel 20.
Vid tillämpning av mom. 1 i envar av artiklarna 10, 11, 13, 14, 15 och
16 skall hänsyn icke tagas till tid varunder någon varit bosatt i Sverige
före det han fyllt sexton år eller efter det han uppnått eller anses hava uppnått
den pensionsålder som gäller i ifrågavarande fall enligt brittisk lagstiftning.
Betydelsen av uttrycket »oavbruten vistelse»
Artikel 21.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna konvention skall en person
anses hava vistats oavbrutet i ettdera landet under den tid, då han icke
varit frånvarande från landet frånsett,
a) i fall som avses i artiklarna 13 och 15, bortovaro under högst 4
månader åt gången,
b) i fall som avses i artikel 14, bortovaro under högst en månad åt
gången,
c) annan bortovaro som behörig myndighet i nämnda land med hänsyn
till varaktigheten av hans bosättning i landet och anledningen
till bortovaron medgiver må lämnas utan avseende.
Vid beräkning av längden av den tid vederbörande oavbrutet vistats i
landet skall dock icke medräknas tid, varunder han varit frånvarande därifrån.
Bortovaro från Förenade Konungariket
Artikel 22.
1) Vad i artikel 13 mom. 1, artikel 15 mom. 1 eller artikel 10 mom. 1
stadgas berättigar icke någon till förmån för tid, då han icke vistas i Förenade
Konungariket, med mindre han under denna lid alltjämt är bosatt i
Förenade Konungariket.
2) Vad i artikel 16 inom. 1 stadgas medför icke rätt till förmyndarbidrag
(guardian’s allowance) för visst barn för tid, då barnet icke vistas i Förenade
Konungariket, med mindre barnet under denna tid alltjämt ar bosatt
i Förenade Konungariket.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1957
Rätt till brittiska förmåner under vistelse i Sverige
Artikel 23.
Svensk eller brittisk medborgare, som om han vistades i Förenade Konungariket
skulle vara berättigad till ålderspension eller efterlevandeförmån
(widow’s benefit) enligt brittisk lagstiftning, skall, där ej annat följer av
vad i artikel 24 stadgas, äga uppbära sådan förmån även under vistelse i
Sverige. Är han icke bosatt i Förenade Konungariket skall förmånen därvid
fastställas enligt de föreskrifter i brittisk lagstiftning, vilka avse utgivande
av förmån till personer som äro bosatta utanför Förenade Konungariket.
Vad ovan sägs gäller icke förmån, som helt eller delvis utgår med tillämpning
av artikel 13 mom. 1 eller artikel 15 mom. 1.
Dubbla ålders- och efterlevandeförmåner
Artikel 24.
Svensk eller brittisk medborgare, som vistas i det ena landet och är berättigad
till ålderspension eller efterlevandeförmån (widow’s benefit) enligt
detta lands lagstiftning, äger icke erhålla högre sådan förmån enligt
det andra landets lagstiftning än som motsvarar skillnaden mellan vad han,
om man bortser från bestämmelserna i denna artikel, skulle hava uppburit
i ålderspension eller efterlevandeförmån enligt denna lagstiftning och vad
han är berättigad till enligt det förra landets lagstiftning.
Ansökan om förmån utan åberopande av konventionen
Artikel 25.
I andra fall än som avses i artiklarna 11, 19 och 24 äger den som ansöker
om förmån enligt någotdera landets lagstiftning få ansökningen prövad
utan hänsynstagande till bestämmelserna i denna del av konventionen.
FJÄRDE DELEN.
Övriga bestämmelser.
Artikel 26.
De behöriga myndigheterna skola
1) vidtaga erforderliga administrativa åtgärder för tillämpningen av denna
konvention;
2) hålla varandra underrättade om åtgärder som av dem vidtagits för
tillämpningen av konventionen;
3) snarast möjligt underrätta varandra om sådana ändringar i vederbörande
lands lagstiftning, vilka påverka tillämpningen av konventionen;
4) lämna varandra bistånd i alla frågor, vilka avse tillämpningen av konventionen.
Artikel 27.
Myndighet i det ena landet, som har att utbetala förmån enligt konventionen
till person i det andra landet, äger på begäran erhålla biträde av
myndighet i det senare landet att såsom ombud för den förra myndigheten
verkställa utbetalningen.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
Artikel 28.
Kostnaderna för förmåner, som utgå enligt lagstiftningen i det ena landet
med tillämpningen av denna konvention, skola icke återgäldas av det
andra landet.
Artikel 29.
Ansöker svensk eller brittisk medborgare, som vistas i det ena landet,
om förmån enligt lagstiftningen i det andra landet, skall på begäran av
behörig myndighet i detta land behörig myndighet i det förra landet på egen
bekostnad sörja för att han blir läkarundersökt.
Artikel 30.
1) Enligt det ena landets lagstiftning medgiven befrielse från eller nedsättning
av stämpel- och andra avgifter i samband med utfärdande av intyg
eller handling, som skall företes enligt nämnda lagstiftning, skall jämväl
omfatta intyg och handlingar, som skola företes enligt lagstiftningen i det
andra landet.
2) Skall vid tillämpningen av denna konvention intyg eller annat dokument
företes för behörig myndighet i något av länderna, må nämnda myndighet
icke kräva, att intyget eller dokumentet skall vara försett med myndighets
legalisering eller bestyrkande.
Artikel 31.
Ansökan, anmälan och besvär, som enligt lagstiftningen i det ena landet
skola ingivas till myndighet i detta land inom föreskriven tid men som inom
samma tid ingivits till motsvarande myndighet i det andra landet, skola anses
hava ingivits i rätt tid till myndigheten i det förra landet. Därvid skall
myndigheten i det andra landet så snart som möjligt låta översända ansökningen,
anmälan eller besvären till behörig myndighet i det förra landet.
Artikel 32.
De behöriga myndigheterna i de båda länderna må vid tillämpningen av
denna konvention skriftväxla direkt med varandra eller med person, som
ansökt om förmån enligt konventionen, eller med lagligen befullmäktigat
ombud för honom.
Artikel 33.
1) De båda ländernas behöriga myndigheter skola söka genom förhandlingar
lösa tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention.
2) Kan sådan tvist icke lösas genom förhandlingar inom en tid av tre
månader, skall tvisten hänskjutas till avgörande av en skiljenämnd, vars
sammansättning och förfarande skall regleras genom överenskommelse mellan
de båda fördragsslutande länderna.
3) Skiljenämnden skall avgöra tvisten i enligliet med denna konventions
principer och anda och avgörandet skall vara slutgiltigt och bindande.
Artikel 34.
1) Vad i denna konvention stadgas berättigar icke till förmån för tid före
konventionens ikraftträdande.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1957
2) Bestämmelserna i andra delen av denna konvention avse icke tidsperioder,
då svensk eller brittisk medborgare var arbetstagare före konventionens
ikraftträdande.
3) Där ej annat följer av mom. 1 och 2 skall förmån — dock ej moderskapsbidrag
(maternity grant) eller hemförlossningsbidrag (home confinement
grant) — utgivas enligt bestämmelserna i denna konvention även på
grund av före konventionens ikraftträdande inträffad händelse. Förmån utgår
därvid från och med dagen för ikraftträdandet, under förutsättning att
ansökan därom göres inom tre månader från nämnda dag.
4) Vid prövning av svensk eller brittisk medborgares rätt till förmån enligt
bestämmelserna i konventionen skola även beaktas perioder, då han före
konventionens ikraftträdande vistats i Sverige eller Förenade Konungariket
eller varit bosatt eller mantalsskriven där eller varit försäkrad enligt lagstiftningen
i något av dessa länder.
Upphör denna konvention att gälla, skall rättighet, som förvärvats med
tillämpning av dess bestämmelser, alltjämt bestå, och skola förhandlingar
upptagas rörande sådana rättigheter, som då hålla på att förvärvas enligt
konventionens bestämmelser.
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i London snarast möjligt. Konventionen skall träda i kraft första
dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.
Denna konvention skall gälla under ett år från dagen för dess ikraftträdande.
Den skall därefter fortfara att gälla för ett år i sänder, om den icke
skriftligen uppsagts tre månader före utgången av sådan ettårsperiod.
Till bekräftelse härpå hava undertecknade, vederbörligen befullmäktigade
ombud för respektive regeringar, undertecknat denna konvention och försett
densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm den 9 juni 1956 i dubbla exemplar, på svenska
och engelska språken, vilka båda texter skola äga lika vitsord.
Artikel 35.
Artikel 36.
Artikel 37.
ÖSTEN UNDÉN
(L.S.)
SELVYN LLOYD
(L. S.)
R. M. A. HANKEY
(L. S.)
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
570216