Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1957

1

Nr 77

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fångvårdsanstalt
i Ulriksfors, m. ni.; given Stockholms slott den
1 februari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 februari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga
angående fångvårdsanstalt i Ulriksfors, in. in. och anför därvid följande.

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 1956: 111 angående ytterligare
utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56 framhöll
statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 145, att ett
uppslag att förlägga en fångvårdsanstalt till tomma fabrikslokaler i Ulriksfors,
Jämtlands län, borde närmare utredas och att, om utredningen ledde
till att Ulriksfors skulle inköpas, frågan härom borde underställas riksdagen.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 77

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

Kungl. Maj:t har i anledning av riksdagens nyss angivna uttalande genom
skrivelse den 15 juni 1956 uppdragit åt fångvårdens byggnadskommitté,1
bland annat, att i så god tid att förslag därom av Kungl. Maj :t kunde föreläggas
1957 års riksdag utreda möjligheterna att för fångvårdsändamål använda
de tomma fabrikslokalerna i Ulriksfors.

I årets statsverksproposition har under anslaget Vissa byggnadsarbeten
för fångvården (kapitalbudgeten, bil. 23) anmälts, alt fångvårdens byggnadskommitté
i en den 14 december 1956 avlämnad framställning föreslagit,
att en fastighet i Ulriksfors, med därå uppförda fabrikslokaler som tillhör
Ulriksfors Väveri AB, skall förvärvas för fångvårdsändamål och att
ombyggnadsarbeten där skall utföras för att få byggnaderna lämpade för
detta ändamål. Vidare har anmälts, att Kungl. Maj :t enligt beslut den 21
december 1956 uppdragit åt fångvårdsstyrelsen att förhyra fabrikslokalerna
under tiden den 1 januari—14 mars 195/ samt att förslaget om förvärv av
anläggningen och byggnadsarbeten vid denna skulle underställas riksdagen,
så snart remissvar över kommitténs förslag inkommit.

Sedan remissbehandlingen numera avslutats, torde jag få anmäla ärendet.

Fångvårdens byggnadskommitté (skr. 14/12 1956) anför, att ifrågavarande
fabnksfastighet, Risselås 12S_32 i Ströms socken, är belägen i Ulriksfors samhälle
vid järnvägslinjen Östersund—Storuman. Järnvägsavståndet till Östersund
är 115 km. Till Strömsunds municipalsamhälle, som har cirka 1 300
imånare och som dr norra Jämtlands huvudort med samrealskola, läkare
m. in., är avståndet 4 km. Fabriksanläggningen består av ett tiotal byggnader
med en sammanlagd yta av i runt tal 7 600 in2. Till anläggningen hör
därjämte 8 personalbostadshus. Kommittén har enligt bifogade köpeavtal
den 14 december 1956 (Bilaga A), under förutsättning av Kungl. Majrts
godkännande, förvärvat fastigheten till kronan för en köpeskilling av 600 000
kronor.

Kommittén har efter besiktning av anläggningen funnit att där skulle kunna
inrättas en anstalt för 132 intagna av typen »mellanklientel», d. v. s. sådana
som icke är direkt farliga eller rymningsbenägna men ej heller lämpade
för vanlig kolonivård utan i behov av ständig övervakning. Kommittén
framhåller, att en medelstor fångvårdsanstalt i Ulriksfors torde komma
att kräva ett relativt stort upptagningsområde, vilket kan komma att
medföra vissa olägenheter i fråga om fångtransporter, de intagnas permissionsresor
och de anhörigas besöksresor in. in. Med hänsyn till den rådande
platsbristen inom fångvården, den korta tid inom vilken anstalten beräknas
kunna tagas i bruk, de förhållandevis låga anläggningskostnaderna och
möjligheterna till god personalrekrytering, bar kommitténs majoritet likval
ansett sig böra fororda, att fabriksanläggningen tages i bruk för fångvårdsändamål.
Anstalten bör ingå i norra anstaltsgruppen. Allt efter det

‘ .Ledamöter; Landshövding Th. Bergquist ordförande, ledamoten av I kammaren 13 Anders
son ! Tidaholm, byråchef S. Blom, byrådirektör T. Bunner, byråchef T. Eriksson ledamoten
av 1 kammaren A. Mannerskantz, ombudsman E. Pettersson, ledamoten av I kammaren O

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1057

anstalten i Ulriksfors belägges, kan anstalterna i Gävle och Falun samt
kolonien Älgberget med tillhopa (50 + 39 -j- 43) 132 platser successivt
överflyttas till östra anstaltsgruppen, där större platsbrist råder. Genom att
norra anstaltsgruppens tre sydligaste fångvårdsanläggningar överflyttas till
östra gruppen, kommer en önskvärd minskning till stånd av den förstnämnda
anstaltsgruppens mycket vidsträckta förvaltningsområde.

För att anläggningen i Ulriksfors helt skall kunna tagas i bruk för fångvårdsändamål
behöver det utföras vissa ombyggnads- och ändringsarbeten
samt vissa arbeten för bland annat värme-, el- och sanitetsinstallationer.
Kostnaderna för ifrågavarande byggnads- och installationsarbeten beräknar
kommittén till 2 025 000 kronor.

Beträffande dispositionen av de olika fabrikslokalerna — administrationsbyggnad,
köks- och matsalsbyggnad, f. d. färgeribyggnad, väveribvggnad,
förbindelsehus, spinneribyggnad och panncentral — anför kommittén följande.

I förstnämnda byggnad föreslås skola inrymmas dels administrationslokaier
och dels sammanträdesrum, klubbrum och samlingslokal m. in. för
personalen. Köks- och matsalsbyggnaden avses för en mottagnings- och en
isoleringsavdelning, vardera med 4 platser, samt en sjukavdelning, omfattande
bl. a. läkarexpedition, behandlingsrum, 4 sjukrum, väntrum samt förrådslokaler
in. in. för centralköket. Sistnämnda byggnad skall även innehålla
förutom centralkök en matsal för cirka 130 intagna och en matsal för
personal, omkring 20 personer. Matsalen för intagna bör även tjäna som
biograf- och samlingslokal. Färgeribyggnaden föreslås omändrad till vaktoch
besöksbvggnad.

Väveribyggnaden avses att utnyttjas såsom förläggningslokaler. I byggnadens
bottenvåning kan inredas 5 rum för 8 personer, 3 rum för 5 personer,
3 dubbelrum och 3 enkelrum samt i våningen 1 trappa upp 7 rum för
8 personer, 2 dubbelrum och 4 enkelrum. I vardera våningen kommer därjämte
att finnas erforderliga dagrum, fritidsrum, samtalsrum, vaktrum och
bilokaler. Varje våning får 64 förläggningsplatser och hela byggnaden alltså
128 platser. Metoden att förlägga flera personer i samma rum tillämpas
regelmässigt vid fångvårdens öppna anstalter. Att denna metod medför
vissa olägenheter ur vårdsynpunkt torde vara uppenbart. För att minska
olägenheterna föreslår kommittén, att de större rummen för 5 respektive
8 personer uppdelas i mindre utrymmen för 1 person i varje medelst ca 2
meter höga skiljeväggar på sätt som skett vid Hälsingborgsanstalten. Dessa
utrymmen får en golvyta av omkring 6 in2 och blir alltså av normal ccllstorlck.
Alternativt kan förläggningsbyggnaden förses med huvudsakligen
enkelrum. Härigenom kommer emellertid antalet förläggningsplatser alt
minska från 132 till 93 samtidigt som ombyggnadskostnaderna beräknas
öka med ca 400 000 kronor. Platskostnaderna (förvärv av anläggningen,
inkl. personalbostäder, och ombyggnadsarbeten) kommer därmed att stiga
från ca 20 000 kronor till ca 32 500 kronor. Kommitténs majoritet har beslutat
förorda, att förläggningsbyggnaden inredes med huvudsakligen större

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

rum. Vägledande har därvid i främsta rummet varit önskvärdheten att i nuvarande
läge åstadkomma största möjliga platsökning inom fångvården.
Längre fram, när balans uppnåtts mellan platsbehov och platstillgång, torde
alkovrummen böra ersättas av riktiga enkelrum, varvid det kan visa sig
lämpligare att uppföra särskilda bostadsavdelningar av Tidaholmstyp och
att utnyttja de friställda utrymmena för verkstadsdriften.

Förbindelsehuset — som ligger mellan förläggningsbyggnaden och den
byggnad, som avses skola inrymma anstaltens industrilokaler — föreslås
skola innehålla bland annat entrérum och bibliotek. Huset anses böra påbyggas
med ett bevakningstorn, varifrån ytterbevakningen av anstaltsområdet
kan ske. Därest bevakningstorn icke anordnas, måste enligt kommittén
antalet vaktkonstaplar utökas med två. I spinneribyggnaden föreslås
inredande av arbetslokaler för träindustri med sammanlagt 70 arbetsplatser.
I panncentralen bör installeras en ny ångpanna, varjämte i en del av
byggnaden bör inredas bastu.

Av de 8 personalbostadshusen är 4 i gott stånd. I de sistnämnda husen
finns tillhopa 7 lägenheter, som bör användas som tjänstebostäder. Vidare
räknar kommittén med att ett antal personer i trakten kring anstalten skall
kunna anställas som vaktkonstaplar in. in. och att huvudparten av dessa redan
har sin bostadsfråga löst. Övriga befattningshavare beräknas kunna få
hyra lägenheter genom Ströms kommuns försorg.

Byggnadsarbetena vid anstalten bör enligt kommittén bedrivas av byggnadsstyrelsen
som »egen-regiarbete». Vissa projekt, t. ex. inredningen av
lokalerna för anstaltens industri, vakt- och besöksbyggnad samt yttre planeringsarbeten,
kan dock — med undantag för specialarbeten — lämpligen
utföras med anlitande av fångarbetskraft, varvid fångvårdsstyrelsen bör
tillhandahålla för ändamålet erforderliga arbetsledare. Byggnadsarbetena
bör påbörjas snarast möjligt sedan anläggningen förvärvats och bedrivas i
sådan takt, att en våning i förläggningsbyggnaden kan tagas i anspråk för
inkvartering av intagna under hösten 1957 och återstoden av byggnaden under
första kvartalet 1958. Det är även angeläget, alt ombyggnadsarbetena i
köks- och matsalsbyggnaden påbörjas snarast efter den 15 mars 1957. Intill
dess den ena förläggningsavdelningen iordningställts, torde de intagna lämpligen
provisoriskt få inkvarteras i administrationsbyggnaden. Under den
tid byggnadsarbeten pågår i centralköket, kan färdiglagad mat, enligt vad
kommittén inhämtat, erhållas från orten.

De sammanlagda kostnaderna för inventarier beräknar kommittén till
525 000 kronor. Därvid bar kommittén i förläggningsrummen räknat med
vanlig cellutrustning.

I fråga om arbetsdriften föreslår kommittén, att en trähusfabrik inrättas
vid anstalten och att fabriken dimensioneras för en arbetsstyrka av 70 intagna.
Enligt vad kommittén inhämtat är tillgången på skogsarbete i Ulriksfors
omgivningar god. Då man därtill kan förutsätta, att åtskilliga av de
personer, som kommer att intagas på anstalten, lämpar sig för skogsarbete,
talar allt för att sådant arbete bör ingå i anstaltens arbetsprogram i ganska

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

betydande omfattning. Kommittén föreslår, att skogsarbete organiseras för
fyra arbetslag om sammanlagt 40 intagna. Med ekonomiarbeten — vedhuggning,
eldning, renhållning, köksarbete, expeditionsarbete m. in. -— torde
18—20 intagna kunna sysselsättas. För de på mottagningsavdelningen intagna
bör ordnas lämpligt arbete av lättare slag. Under ombyggnadstiden beräknas
1—3 arbetslag om vardera 10 intagna kunna sysselsättas med byggnads-
och planeringsarbeten. Återstoden kan beredas skogs- och ekonomiarbeten.

Sammanfattningsvis föreslås sysselsättningen få följande organisation,
sedan anstalten färdigställts.

trähusindustri ................. 70 arbetsplatser

skogsarbete .................... 40 »

ekonomiarbete ................. 18 »

diversearbete (mottagningsavdelningen)
..................... 4 »

Summa 132 arbetsplatser

Beträffande trähusindustrien anför kommittén i huvudsak följande.

Enligt byggnadsplanen har för arbetsdriften vid anstalten reserverats det
förutvarande spinneriet med en golvyta av 2 088 in2. Härtill kommer ett magasin
med en golvyta av 1 060 in2. Dessa lokaler lämpar sig utmärkt för en
relativt tung industri, särskilt som stickspår är framdragna till industriområdet
från Ulriksfors järnvägsstation. Då norra anstaltsgruppen saknar
tyngre industri, har kommittén ansett det vara en fördel, att gruppens
arbetsdrift nu kompletteras i detta avseende. Kommittén har även funnit
det naturligt, att en sådan industri vid Ulriksforsanstalten baseras på trä
såsom råvara. Härigenom undviker man, att driften belastas med alltför
höga fraktkostnader, samtidigt som ortens näringsliv gives en viss stimulans.

De tillverkningsobjekt, som kommittén efter samråd med fångvårdsdirektören
och ingenjören vid norra anstaltsgruppen funnit lämpliga för Ulriksforsanstalten,
är framställning av monteringsfärdiga träbyggnader av enklare
konstruktion, närmast manskapsvagnar, kallgarage och stallbaracker.
Inom en dylik fabrikation ställs inte på långt när samma krav på yrkeskunnighet
hos arbetarna som inom exempelvis möbelsnickeri — åtskilliga
arbetstempon har närmast karaktären av grovarbete. Baracktillverkning torde
därför även av denna anledning lämpa sig väl för Ulriksforsanstalten,
som sannolikt i icke obetydlig utsträckning kommer att få motta intagna
med vana vid tungt, okomplicerat arbete.

Vid överläggningar under hand med olika statliga myndigheter har konstaterats,
att stor efterfrågan råder på barackbyggnader av ifrågavarande
slag.

Till maskin- och verktygsutrustning in. in. för den föreslagna arbetsdriften
erfordras enligt kommitténs beräkningar 350 000 kronor.

Personalbehovet vid anstalten uppskattas av kommittén till sammanlagt
59 befattningshavare enligt följande personalplan.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

Befattningshavare Lönegrad

1 anstaltsdirektör .......................... 29

1 arbetsföreståndare ........................ 25

1 fångvårdsassistent......................... 23

1 bokhållare ............................... 21

1 förste yrkesmästare....................... 20

1 social kurator ............................ 18

1 uppsyningsman .......................... 18

1 yrkesmästare ............................. 18

2 yrkesmästare ............................. 10

1 materialförvaltare ......................... 14

4 yrkesmästare ................... 14

5 överkonstaplar ............................ 14

4 förste förmän ............................ 14

1 kontorist................................. 13

1 förste skötare ............................ 13

1 maskinist ................................ 13

1 köksföreståndare .......................... 12

1 biträdande köksföreståndare................ 12

1 reparatör ................................ 12

1 skötare .................................. 12

24 vaktkonstaplar............................ 12

1 bilförare ................................. 11

2 kanslibiträden ............................ 11

1 biträde rb (tillika telefonist)...............

Personalkostnaderna, utom löner till vikarier in. m., uppskattas av kommittén
till 680 000 kronor.

Kommittéledamoten S. Blom har reserverat sig mot kommitténs förslag
och uttalat att, då man för lång tid framåt torde ha att räkna med svårigheter
att få fram anslag för anskaffning av nya fångvårdsanstalter, de medel,
som komme att stå till förfogande, i första hand borde användas för
anstalter i södra och mellersta Sverige, där behovet vore störst. Ur geografisk
synpunkt vore dessutom Ulriksfors läge ogynnsamt; kostnaderna för
transporter och resor, intagnas och anhörigas, bleve avsevärda. I fråga om
förläggningslokalernas utformning har ledamöterna av kommittén G. Rudstcdt
och E. Pettersson uttalat att, eftersom Ulriksforsanstalten föreslås bli
av permanent karaktär, den redan från början synes böra förses med huvudsakligen
enkelrum.

Y ttranden

Över kommitténs förslag har yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, länsstyrelsen i Jämtlands
län, Ströms kommun, Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges
arbetsledareförbund. Förslaget titlstyrkes av länsstyrelsen, Ströms kommun

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

och fångvårdsmannaförbundet. Statskontoret förordar, att det föreslagna
projektet kommer till utförande, under förutsättning att någon annan rimlig
lösning icke står till buds i nuvarande för fångvården prekära läge.
Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig endast i vad avser byggnadsarbetena, har
i huvudsak icke något att erinra mot förslaget. I fråga om den föreslagna
personalplanen har vissa erinringar gjorts av statens lönenämnd ävensom
av arbetsledareförbundet. Förslaget avstyrkes av fångvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att det för orten skulle vara av stor
betydelse att förlägga en fångvårdsanstalt till Ulriksforsanläggningen. De
tomma fabrikslokalerna skulle komma till användning och sysselsättningsmöjligheter
skapas, då en stor del av den lägre personalen torde kunna rekryteras
från kommunen. En anstalt av ifrågavarande slag skulle vidare
föranleda att rörelsen över huvud laget i orten ökades, och genom sin permanenta
karaktär skulle den bli en värdefull tillgång. Länsstyrelsen tillstyrker
därför livligt förslaget. Med hänsyn till den notoriska platsbristen
inom fångvården synes det även enligt länsstyrelsen vara värdefullt, att en
fångvårdsanstalt snabbt kan ställas till fångvårdens förfogande. De tillverkningsobjekt,
som kommittén föreslagit för Ulriksforsanstalten, är lämpliga
för platsen. Härutöver finns tillgång till skogsarbete, varvid gallrings- och
skogsvårdsarbeten främst synes böra komma i fråga. I övrigt anför länsstyrelsen
i huvudsak följande.

Strömsunds municipalsamhälle — beläget cirka 4 km från Ulriksfors —
är centralort och kommersiellt centrum för norra Jämtland och nordvästra
Ångermanland och stadd i utveckling. Samhälleliga anordningar av olika
slag finnes därstädes, såsom sjukstuga med barnbördsavdelning och kronikeravdelning,
apotek och samrealskola. Kommunen har nyligen gjort framställning
om inrättande av gymnasium i Strömsund. Här finnes vidare tingsställe.

Mellan Ulriksfors och Strömsund finnes, förutom järnväg, goda bussförbindelser.
Industrianläggning har funnits i Ulriksfors sedan omkring fyrtio
år. År 1915 började därstädes uppföras en sulfitfabrik, som var i verksamhet
till slutet av år 1946, under flera år dock endast sporadiskt. Under den
då närmast förflutna femårsperioden hade fabriken endast varit i gång
sammanlagt 18 månader. I slutet av 1940-talet iordningställdes Ulriksfors
Väveri Aktiebolags textilfabrik där. En tid hade bolaget 200 personer anställda.
Ett sextiotal moderna lägenheter har byggts i närheten av fabriksanläggningen.
Fabriksrörelsen nedlades den 1 april 1955. Antalet anställda
vid fabriken utgjorde då 103 personer, varav 94 arbetare och 9 tjänstemän.
Hälften av arbetarna var kvinnor. I då rådande arbetsmarknadsläge var det
möjligt att omplacera större delen av den ledigblivna arbetskraften; åtskilliga
kunde dock endast beredas tillfälliga arbeten. Flera avflyttade från
orten.

Efter fabriksdriftens nedläggande har lägel för Ulriksfors samhälle och
de där boende blivit bekymmersamt, då samhället väsentligen varit baserat
på Ulriksforsindustrien. Av den kvarvarande friställda arbetskraften har eu
del endast kunnat beredas tillfälligt arbete. Eu stark känsla av otrygghet
och oro för framliden har framträtt inom kommunen. Från kommunens
sida och delvis i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna har åtskil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1957

liga försök gjorts att till Ulriksfors lokalisera ny industriell verksamhet
liksom att statliga myndigheter skulle för något lämpligt ändamål utnyttja
fabrikslokalerna. Alla ansträngningar har dock hittills varit förgäves.

Kommunalnämnden i Ströms kommun — till vilken kommunens yttranderätt
i förevarande ärende delegerats — anför att kommunen hälsar förslaget
med tillfredsställelse. Sedan driften inställdes vid Ulriksfors Väveri
Aktiebolag har det icke varit möjligt att intressera annan industri att inköpa
eller förhyra de lediga fabrikslokalerna. Det stora kapital, som investerats i
dessa lokaler syntes därför komma att bli värdelöst. Ulriksfors samhälle var
dessutom helt baserat på denna industri varför driftstoppet vid fabriken
syntes få en förödande inverkan på samhället med stor utflyttning och svåra
försörjningsbekymmer för de kvarvarande som resultat. Ur dessa synpunkter
är det av stor social betydelse att någon statlig verksamhet kan
förläggas till platsen och de lediga lokalerna. Föreliggande förslag innebär
en sådan utveckling, och ur kommunal synpunkt finns inga invändningar
mot att en fångvårdsanstalt förlägges till platsen.

Beträffande förslaget i övrigt anför kommunalnämnden följande.

Förslagets tekniska del saknar kommunen möjlighet och anledning att
yttra sig över. Med kännedom om fångvårdens nuvarande situation synes
det emellertid motiverat att öka platsantalet genom att förlägga flera interner
i samma rum. Med hänsyn till det för Kungl. Maj:t och kronan förmånliga
pris som — enligt det preliminära köpeavtalet — erlagts för fabriksanläggningen
synes det ha varit mest fördelaktigt om fabrikslokalerna
helt kunnat användas som verkstads- och administrationslokaler och särskilda
bostadsavdelningar uppförts. Detta förutsätter givetvis att anstalten
redan från början dimensioneras för ett betydligt större antal interner än
nu beräknas. Då Ulriksfors ligger ungefär i Sveriges mitt och vid järnväg
med goda förbindelser skulle en sådan utbyggnad av anstalten vara väl försvarbar.

I likhet med kommittén räknar även kommunen med att större delen av
den lägre personalen kan rekryteras från platsen. Upplysningsvis kan meddelas
att antalet anmälda platssökande redan nu överstiger det behov som
redovisas i kommitténs förslag. För den personal som måste anställas utifrån
är kommunen villig att medverka till att bostäder kan anskaffas. Detta
med reservation för att nybygge måste ske i viss utsträckning varför bostadslån
och byggnadstillstånd är en förutsättning.

Förslaget till arbetsplan anser kommunen väl övertänkt och för platsen
synnerligen lämpligt. I närheten finnes ett sågverk, vilket äges av Ådalarnas
skogsägareförening, varför råvaran är lätt tillgänglig för den avsedda
träbyggnadstillverkningen. På platsen finns snickare och träarbetare utan
tast anställning, vilka är lämpliga för befattningarna som arbetsledare eller
yrkesmästare.

Med hänsyn till att en del av internerna torde vara vana vid tungt utomhusarbete
är det säkert även lämpligt att skogsarbete ingår i arbetsplanen.
Tillgången på skogsarbete är också god, vilket bevisas av att utländsk arbetskraft
f. n. i stor utsträckning sysselsättes i skogsarbete inom kommunen.
Planeringen av skogsarbetet är emellertid sådan, att arbetslöshet råder
bland skogarbetarna vissa tider under året. Kommunen förutsätter därför
att fångvården företrädesvis inriktar sig på arbeten av sådan beskaffenhet där
svårighet råder att annars erhålla arbetskraft. Detta är i synnerhet fallet

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1957

med restawerkningar med onormal stämplingsgleshet, gallringshuggningar
och andra skogsvårdsarbeten, som nu ofta blir eftersatta. Uppmärksamhet
bör också ägnas en företeelse, som spelar en viss roll i rekryteringen av skogsarbetare,
nämligen den sociala värderingen av skogsarbetet. Risk finnes att
denna värdering blir ännu lägre, därest skogsarbetet betraktas som ett lämpligt
och typiskt fångarbete. Kommunen förutsätter därför att överläggningar
äger ram och samförstånd uppnås med skogsarbetarnas fackliga organisation
innan denna del av arbetsplanen tar fastare form, detta för att eliminer
framtida kontroverser som annars kan uppstå.

Sveriges fångvårdsmannaförbund tillstyrker att anstalten kommer till
stånd, främst på grund av att här erbjudes möjlighet att snabbt framskaffa
acceptabelt, behövligt platsutrymme, även om enligt förbundets mening
viss tvekan kan råda om anstaltens geografiska läge kan anses fullt tillfredsställande
med hänsyn till de nackdelar som detta kan föra med sig.
Förbundet vill dock bestämt avstyrka att förläggningsrum för åtta personer
inrättas. En sådan anordning anser förbundet vara förkastlig och icke
motiverad av enbart ekonomiska skäl, då därigenom kommer att skapas
svårigheter ur såväl vård- som ordningssynpunkt. Förbundet förordar därför
kommitténs alternativa förslag, att förläggningsbyggnaden huvudsakligen
förses med enkelrum.

Statskontoret kan icke finna anordnandet av en permanent fångvårdsanstalt
i Ulriksfors innebära en god lösning, då det gäller att råda bot på den
samlade platsbristen inom landet. I första hand borde således ansträngningar
ha inriktats på att få till stånd ytterligare en anstalt inom södra eller
mellersta delen av landet, till vilka områden den ökade kriminaliteten främst
synes koncentrerad. Ämbetsverket kan därför — såsom tidigare nämnts —
endast under förutsättning att någon annan rimlig lösning icke står till buds
i nuvarande prekära läge förorda, att det föreslagna projektet kommer till
utförande. Till närmare motivering härför anför statskontoret.

Såsom framgår av utredningen har med hänsyn bl. a. till det förhållandevis
stora upptagningsområde, som en fångvårdsanstalt belägen i Ulriksfors
torde komma att kräva, samt de på grund härav dryga kostnaderna för
transporter och resor in. m., delade meningar rått inom byggnadskommittén
rörande lämpligheten att taga fabriksanläggningen i Ulriksfors i bruk för
fångvårdsändamål. Statskontoret har med anledning härav under hand från
fångvårdsstyrelsen inhämtat, att någon nämnvärd överbeläggning vid de
till norra anstaltsgruppen hörande anstalterna icke förekommit, att överbeläggningen
vid senaste månadsskifte utgjorde 6 procent av hela platsantalet
samt att denna platsbrist i stort sett sammanhängde med att intagna mottagits
även från de sydligare anstaltsgrupperna, vilkas resurser ej på långt
när svarade mot behovet. Enligt uppgift utgjorde samtidigt överbeläggningen
vid exempelvis Härlandaanstalten 110 procent av platsantalet. Det vill
sålunda förefalla statskontoret, som om för närvarande och såvitt nu kan
bedömas även inom de närmaste åren något större behov knappast föreligger
all öka platsantalet inom det område, som omfattas av norra anstaltsgruppen.
Det av byggnadskommittén framförda förslaget att till östra anstaltsräjongen
överföra anstalterna i Gävle och Falun samt kolonien Älgber -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

räkningar härav tyvärr ej verkställts. På goda grunder kan emellertid antagas
att kostnaderna kommer att bli icke oväsentligt högre än vid en anstalt
med ett normalt upptagningsområde. Till de höga rese- och transportkostnaderna
kommer även utgifter för en med hänsyn till de långa resorna
eventuellt erforderlig utökning av vaktpersonalen eller för övertidsersättning.

Med anledning av förslaget i övrigt har statskontoret uttalat följande.

De för förvärv samt ombyggnad av anläggningen uppskattade kostnaderna
har ej givit statskontoret anledning till erinran. Ämbetsverket vill emellertid
framhålla vikten av en god planering på längre sikt av ombyggnaden,
så att kostsamma ändringsarbeten vid en senare tidpunkt i möjligaste mån
undvikes. Såsom kommittén framhållit bör vissa projekt lämpligen utföras
med anlitande av fångarbetskraft.

Behovet av antalet befattningshavare inom de olika personalgrupperna
undandrager sig statskontorets säkra bedömande. Ämbetsverket vill emellertid
framhålla, att antalet interner per befattningshavare svarar mot vad
som exempelvis föreslagits beträffande anstalten i Tidaholm. I fråga om
tjänsternas Iönesättning och benämning har statskontoret funnit anledning
till erinran i följande avseenden.

I anslutning till den vid årets riksdag föreslagna löneregleringen för köksföreståndare
inom fångvården synes Ulriksforsanstaltens köksföreståndare
böra uppflyttas till 15 lönegraden samt den biträdande köksföreståndaren
ersättas av ett ekonomibiträde i 8 lönegraden. Vidare bör befattningen som
materialförvaltare i 14 lönegraden erhålla tjänstebenämningen överkonstapel.
Vid den nyligen träffade överenskommelsen om statstjänstemannens
löner in. m. har förutskickats, att en viss översyn av lönegradsplaceringen
för personal i tillsyn och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna skall göras till
sådan tidpunkt, att eventuella förslag till ändrad lönegradsplacering kan
föreläggas 1957 års riksdag under dess vårsession. I avvaktan härpå synes
uppsyningsmannen i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande
anstalterna i Tidaholm och Lärbro (jfr II ht 1957, s. 91 och 100) böra hänföras
till 16 lönegraden. Av samma skäl lär förste skötaren i 13 och skötaren
i 12 lönegraden böra erhålla tjänstebenämningen vaktkonstapel med placering
i 12 lönegraden. Enligt numera gängse lönesättningsprinciper bör vidare
chefen för arbetsdriften vara en arbetsassistent i 23 lönegraden. Til!
hans förfogande synes böra ställas ett biträde i reglerad befordringsgång i
stället för ett kanslibiträde. Statskontoret kan slutligen icke tillstyrka "att
för den arbetsledande personalen inom snickeriet tillämpas högre lönegrad
än 16 lönegraden. Denna Iönesättning överensstämmer med vad som föreslagits
beträffande Tidaholmsanstalten, vid vilken arbetsdriften avses skola
baseras på metallindustri.

Kostnaderna för anstaltsutrustningen har kommittén beräknat till
875 000 kronor, varav 525 000 kronor till inventarier samt återstående belopp
till maskin- och verktygsutrustning in. in. Statskontoret, som saknar
varje möjlighet att ingå på en närmare granskning av de sålunda redovisade
kostnadskalkylerna, vill dock ifrågasätta, om icke medelsanvisningen för
biblioteksböcker in. in. kan begränsas. För nämnda ändamål har beräknats
ett så högt belopp som 26 000 kronor.

Såsom tidigare nämnts har kommittén föreslagit, att i samband med anordnandet
av en fångvårdsanstalt i Ulriksfors anstalterna i Falun och Gävle
samt kolonien Älgberget överflyttas till den redan hårt belastade östra an -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

staltsgruppen. Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av en sådan åtgärd.
1 avvaktan på inrättandet av den s. k. inlandsgruppen synes med den ifrågasatta
överflyttningen tills vidare böra anstå.

I övrigt har utredningen icke givit statskontoret anledning till särskilt
uttalande.

Byggnadsstyrelsen har i huvudsak icke något att erinra mot det föreliggande
förslaget, de angivna kostnaderna för erforderliga ombyggnadsarbeten
eller kostnaderna för fastighetens förvärv. Styrelsen har icke heller något
att erinra mot att arbetena vid Ulriksfors bedrives i byggnadsstyrelsens
regi och att fångar till viss utsträckning användes som arbetskraft. Med
hänsyn till de relativt höga kostnader, som skulle komma att nedläggas på
anstalten, förutsätter byggnadsstyrelsen att densamma kommer att bli permanent.
I förläggningsbyggnaden orsakar de för ändamålet alltför höga
rumshöjderna högre uppvärmningskostnader än normalt. Förslaget innebär
emellertid att en ny värmepanna insättes i stället för den befintliga som är
mycket oekonomisk i drift. Därigenom kommer uppvärmningskostnaden att
minska ca 30 % i förhållande till den nuvarande.

Statens lönenämnd uttalar angående den föreslagna personalplanen och
lönegradsplaceringen för de i denna upptagna tjänsterna i huvudsak följande.

Lönenämnden har sökt att i möjligaste mån bilda sig en uppfattning rörande
löneställningen för tjänsterna i den föreslagna personalorganisationen
bland annat med utgångspunkt från Kungl. Maj :ts i 1957 års statsverksproposition
(II ht s. 100'' ff) redovisade ställningstaganden till kommitténs
förslag angående personalorganisation för anstalterna i Tidaholm (avsedd
för 150 intagna) och Hälsingborg (avsedd för 170 intagna).

Lönenämnden vill ifrågasätta, om icke placering i 27 lönegraden eller densamma
som vid anstalten i Mariestad vore tillräcklig beträffande tjänsten
som anstaltsdirektör. Med hänsyn till personalorganisationen vid sidoanstalterna
för ordinärt manligt fångklientel vill lönenämnden vidare i och för
sig ifrågasätta, om fångvårdsassistenttjänst i 23 och bokhållartjänst i 21
lönegraden bör ingå i personalorganisationen för Ulriksforsanstalten. Lönenämnden
vill härvid beträffande bokhållartjänsten särskilt erinra om ått
det vid indelningen av fångvårdsanstalterna för ordinärt manligt klientel i
räjonger avsetts, att de kamerala göromålen i avseende å sidoanstalterna i
stor utsträckning skulle centraliseras till räjongernas centralanstalter. I övrigt
har lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot lönegradsplaceringen
för den föreslagna administrationspersonalen.

Lönenämnden har icke något att erinra mot den föreslagna placeringen i
lönegrad för tjänsten som materialförvaltare men anser, att benämningen å
tjänsten hör vara överkonstapel. Lönenämnden, som förutsatt, att med yrkesmästartjänsten
för byggnadsunderhåll in. in. i 14 lönegraden skall bli förenade
i stort sett samma arbetsuppgifter, som skulle tillkomma de av kommittén
för Tidaholms- och Hälsingborgsanstaltcrna föreslagna liantverkartjänsterna
i 12 lönegraden, vill fästa uppmärksamheten på alt Kungl. Maj: t
i sitt förslag till riksdagen beträffande dessa anstalter låtit dessa tjänster
utgå ur den föreslagna personalorganisationen och i stället föreslagit inrättande
av vaktkonstapelstjänsler respektive reparatörstjänst i 12 lönegraden.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1957

Lönegradsplaceringen för niaskinpersonalen (maskinist- samt reparatörstjänsten)
torde få bli beroende av maskinanläggningens inplacering i ldassificeringsgrupp.
I fråga om köksföreståndartjänsten vill lönenämnden erinra
om vad som föreslagits i bilaga 2 (s. 4) till 1957 års statsverksproposition
beträffande lönegradsplaceringen för köksföreståndartjänsterna vid fångvårdsanstalterna.
I fråga om de föreslagna tjänsterna som biträdande köksföreståndare,
uppsyningsman, förste skötare och skötare vill lönenämnden
erinra, att Kungl. Maj:t beträffande Tidaholmsanstalten föreslagit, att i
stället för en tjänst som biträdande köksföreståndare i 12 lönegraden och
uppsyningsman i 18 lönegraden inrättas en tjänst som ekonomibiträde i 8
respektive en tjänst som uppsyningsman i 16 lönegraden samt att de av
kommittén föreslagna tjänsterna som förste skötare i 13 och skötare i 12
lönegraden utgår och att i stället tjänster som vaktkonstapel i 12 lönegraden
tillföres personalorganisationen för denna anstalt. Lönenämnden har icke
något att erinra mot att tjänsten som bilförare placeras ill lönegraden och
ej heller mot lönegradsplaceringen av tjänsterna som överkonstapel i 14 och
vaktkonstapel i 12 lönegraden.

I förutnämnda statsverksproposition har Kungl. Maj:t i fråga om arbetsdriftens
personal vid Tidaholmsanstalten föreslagit, att den av kommittén
föreslagna tjänsten som arbetsföreståndare i 25 lönegraden utbytes mot en
tjänst som arbetsassistent i 23 lönegraden samt att de tre av kommittén
föreslagna tjänsterna som förste yrkesmästare i 20 lönegraden och yrkesmästare
i 18 lönegraden utgår och att i stället tre tjänster som yrkesmästare
i 14 lönegraden tillkommer. Med hänsyn till arten och omfattningen av den
arbetsdrift, som föreslagits för Ulriksforsanstalten, vill det emellertid förefalla
lönenämnden riktigast, att arbetsföreståndartjänsten i 25 lönegraden
och förste yrkesmästartjänsten i 20 lönegraden utgår ur organisationen och
att för en ansvarig ledare för hela arbetsdriften användes den föreslagna
tjänsten som yrkesmästare i 18 lönegraden. Lönenämnden har härvid beaktat,
att vid centralanstalten för räjongen (Härnösand) inrättats en ingenjörsbefattning
i 25 lönegraden för arbetsdriften inom räjongen. För bestridade
av inom arbetsdriften förekommande skriv- och kontorsgöromål torde
en tjänst som biträde i den reglerade befordringsgången vara tillräcklig.
Mot förslagen om yrkesmästartjänsterna i 16 och 14 lönegraderna samt
förste förmanstjänsterna i 14 lönegraden har lönenämnden icke något att
erinra.

Sveriges nrbctsledareförbund, som icke har något att erinra mot kommitténs
förslag till disposition av fabrikslokalerna, anför att yrkesmästaren för
byggnadsunderhåll bör placeras i lönegraden A 12 (jfr 1957 års statsverksproposition:
Gemensamma frågor). Med de löner, som för närvarande utgår
på den privata marknaden, torde det nämligen icke vara möjligt att erhålla
kompetent personal i den föreslagna lönegraden. Även maskinisttjänsten
bör uppflyttas och inplaceras i lägst anläggningsgrupp 4. Med hänsyn till att
en arbetsstyrka av 70 intagna vid trähusfabriken förutsätter en noggrann
planering för att verksamheten skall kunna bedrivas rationellt bör vidare
personalplanen ändras att omfatta två yrkesmästare i lönegraden A 12 och
fyra i lönegraden A 11. Slutligen bör förmanstjänsterna för skogsarbeten
placeras i enlighet med vad som förekommer inom domänverket.

Fångvårdsstyrelsen har bedömt det föreliggande förslaget ur allmänekonomiska,
statsfinansiella, kriminalpolitiska och anstaltsorganisatoriska syn -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 19777

punkter och därvid funnit att förslaget ur samtliga dessa synpunkter icke kan
av styrelsen tillstyrkas.

Styrelsen fastslår, alt det icke visats eller gjorts sannolikt att det för närvarande,
under en övergångstid eller i en framtid föreligger något behov
inom norra anstaltsgruppen av en anstalt med den utformning och belägenhet
som avsetts med Ulriksforsanstalten. Till stöd för denna uppfattning anför
styrelsen bl. a. följande.

Av en inom styrelsen upprättad sammanställning, avseende platsantal och
beläggning vid de till norra anstaltsgruppen hörande anstalterna vid månadsskiftena
från och med den 1 juli 1956 till och med den 1 januari 1957,
framgår att det totala plalsantalet inom norra anstaltsgruppen (478) icke
utnyttjats helt före den 1 november. Nämnda dag samt vid de två efterföljande
månadsskiftena har överbeläggning förekommit, men den har varit
så blygsam som 44, 86 och 29 intagna, överbeläggningen har alltså uppgått
till 9,2, 18,0 och 6,0 procent av hela platsantalet inom gruppen. Att märka
är, att överbeläggningen är konstlad såtillvida, att fångvårdsdirektörerna i
östra och västra räjongerna med fångvårdsstyrelsens goda minne kommit
överens med fångvårdsdirektören i norra anstaltsgruppen att denne skulle
lämna de under hösten hårt beträngda båda sydligare anstaltsgrupperna
hjälp genom att mottaga intagna från dessa grupper på anstalter tillhörande
norra räjongen. Frånräknar man de sålunda överförda intagna, kan man
konstatera att någon överbeläggning praktiskt taget icke förekommit inom
norra anstaltsgruppen under senare hälften av 1956 — fångvårdens i beläggningsliänseende
svåraste halvår sedan 1918. Tilläggas hör att siffror och förflyttningsförhållanden
för förra halvåret 1956 ger en motsvarande helhetsbild
— den obetydliga överbeläggning som förekommit kan väsentligen återföras
på att norra räjongen trätt hjälpande emellan när dess sydligare motsvarigheter
haft det som svårast.

Ett långsiktigt bedömande av platsbehovet i Norrland är icke påkallat i
förevarande sammanhang, då fångvårdsstyrelsen räknar med att det av
statsmakterna i princip godtagna programmet för förnyelse av fångvårdens
anstaltsbestånd i sinom tid kommer att utformas så, att den nuvarande
norra anstaltsgruppen uppdelas på två. Redan nu kan emellertid utan tvekan
fastslås, att något behov av en fångvårdsanstalt i Ulriksfors icke kommer
att finnas inom de framtida norrländska anstaltsgrupperna.

Frågan huruvida behov av ytterligare anstaltsutrymmen för norra anstaltsgruppen
kan uppkomma inom den framtid — fem till tjugu år — som
måste förflyta innan ett modernt anstaltsbestånd står till buds för fångvården
inom denna del av landet är icke helt okomplicerad. Fångvårdsstyrelsen
har för avsikt att inom den närmaste framtiden underställa Kungl. Maj:t
förslag om anordnande av 20 nya öppna platser i Haparanda; i denna del av
Norrland råder nämligen platsbrist. Vidare hör fångvårdsanstalten i Hudiksvall
med 20 platser överföras från säkerhetsgruppen till norra gruppen,
så snart beslutade arbeten å sidoanstalterna till Hali ger möjlighet därtill.
Med nyss angivna tillskott (20 -f- 20) skulle behovet av nya platser inom
norra räjongen vara tillgodosett för de närmaste budgetåren. Huruvida platserna
kommer att räcka till även under återstoden av den angivna övergångstiden,
blir självfallet beroende på utvecklingen av beläggningen på
fångvårdens anstalter och särskilt dem i Norrland. Styrelsen anser försiktigheten
måhända bjuda att man räknar med ett tillskott inom norra räjongen
av 30 -50 väibelägna öppna platser under ifrågavarande tid.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1957

Fångvårdsstyrelsen vitsordar, att platsbristen, utom inom säkerhetsgruppen,
är alarmerande. Snabba och effektiva åtgärder är alltså nödvändiga för
att bereda de intagna förvaringsutrymmen. Men åtgärderna får icke ens i en
så pressad situation som den nuvarande helt frikopplas från humanitära
och ekonomiska hänsyn. Styrelsen anför härutinnan vidare.

Att fångvårdens byggnadskommitté icke varit främmande för att både
humanitära och ekonomiska skäl talar mot inrättandet av Ulriksforsanstalten
synes framgå av kommitténs uttalande, att Ulriksforsanstalten »torde
komma att kräva ett relativt stort upptagningsområde, vilket kan komma
att medföra vissa olägenheter i fråga om fångtransporter, de intagnas permissionsresor
och de anhörigas besöksresor m. in.» Fångvårdsstyrelsen uppfattar
uttalandet så, att kommittén med detta knapphändiga konstaterande
velat ge till känna, att något behov av denna fångvårdsanstalt icke föreligger
inom norra räjongen, men att man genom att till anstalten förflytta intagna
från Långholmen och Härianda likväl skall ha möjlighet att fylla den.

Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att kommitténs bestämning av
det avsedda klientelets art, intagna av typen »mellanklientel» synes lämna
rum för skilda tolkningar. Frånsett de fåtaliga extremerna — de »garanterat»
godartade korttidsintagna och de lika »garanterat» egendoms- och
våldsbrottsfarliga långtidsintagna — synes man enligt styrelsen i kommitténs
definition kunna tolka in praktiskt taget varje kategori av fångvårdens
klientel. För sin del utesluter styrelsen i princip intagna med strafftid understigande
4 månader — det skulle bli för dyrt att sända Långholms- och
Härlandaintagna med kortare strafftid tur och retur Ulriksfors. Styrelsen
vill vidare i princip utesluta intagna med strafftid överstigande 8 månader
permissionsresor och de anhörigas besöksresor för sådana intagna skulle
kräva oproportionerligt höga belopp. Bland intagna med strafftid mellan 4
och 8 månader skulle på Långholmen och Härianda för Ulriksfors utväljas
sådana, som dels befunnes ha förutsättningar för de arbetsgrenar, vilka
skulle bedrivas, och dels i psykiskt avseende icke företedde några markerade
särdrag.

Om klientelet bestäms på sätt fångvårdsstyrelsen nu antytt, kommer vid
fullbeläggning av anstalten att krävas ett antal resor, som kan bestämmas
till dl''ygt två gånger platsantalet (132) eller i runt tal 300. Enligt av styrelsen
gjorda schablonberäkningar skulle de sammanlagda merkostnaderna
vid transport från Långholmen till Ulriksfors och åter — därvid styrelsen
raknat med två transportförare — vid jämförelse med motsvarande kostnader
för transport till en sidoanstalt belägen på normalt avstånd — omkring
lo mil från vederbörande centralanstalt lågt räknat uppgå till 150 000
kronoi. En motsvarande kostnadsjämförelse beträffande intagna, som överföres
från Härianda till Ulriksfors, skulle visa en betydligt högre merkostnad.
Det kan enligt styrelsen icke vara ekonomiskt försvarligt att åstadkomma
personalkrävande resor av vilka något reellt behov icke föreligger.

Enligt styrelsens mening skulle inrättandet av eu anstalt i Ulriksfors även
i andra avseenden medföra onödiga kostnader. Ehuru styrelsen vitsordar,
att kommitténs beräkningar av personalbehovet överensstämmer med vedertagna
normer, bör i förevarande fall beaktas dels den ökade rymningsrisk,

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1957

15

som ett överförande till Ulriksfors av storstadsinterner kommer att medföra,
och dels den omständigheten att Ulriksforsanstalten genom byggnadernas
storlek och ur bevakningssynpunkt ogynnsamma inbördes belägenhet
kommer att bli exceptionellt personalkrävande. Härom anför styrelsen vidare.

Ett av problemen med den öppna anstaltsvården inom fångvården är, att
åtskilliga intagna på grund av personliga förhållanden — kontaktmöjligheterna
med anhöriga och arbetsgivare samt bundenheten vid hemstaden —
vägrar att mottaga de större friheter, som kolonierna erbjuder; enär fångvårdsstyrelsen
nyligen tagit i bruk en provisorisk anstalt med synnerligen
avskilt läge, har styrelsen färska erfarenheter av denna motvillighet. Om de
intagna mot sin önskan förflyttas till koloni, visar erfarenheten att de i stor
utsträckning framtvingar en återförflyttning till moderanstalten genom
rymning eller annan misskötsamhet på den öppna anstalten. Det kan knappast
råda något tvivel om att åtskilliga intagna kommer att uppfatta en förflyttning
till Ulriksfors som en deportation och att de kommer att söka dra sig
ur »förvisningen» genom rymning. Denna tendens får antagas bli förstärkt
av att Ulriksforsfabriken även med de dyrbara iståndsättningsarbeten som
kommittén föreslagit alltid måste bli en utpräglat otrivsam fångvårdsanstalt.

För att begränsa rymningarnas antal blir det därför nödvändigt att förstärka
bevakningen. Genom fabriksbyggnadernas utformning — den längsta
är nära 100 meter lång och flertalet är förenade på sätt som ger förträffliga
gömställen för rymmare — blir en förstärkt bevakning oproportionerligt
personalkrävande. Fångvårdens byggnadskommitté har varit medveten om
detta och föreslagit ett bevakningstorn. Representanter för styrelsen har vid
besök i Ulriksfors kommit till den uppfattningen att tornet blir i det närmaste
utan värde. Det är icke uteslutet, att för bevakningen kommer att
krävas tio befattningshavare utöver normal personaluppsättning, men fångvårdsstyrelsen
räknar för säkerhets skull i underkant med endast fem befattningshavare
mer än normalt. Den årliga merkostnaden blir efter löneklass
12, ortsgrupp 5, (5 X 10 284 =) 51 420 kronor. Man frågar sig, både
när det gäller dessa fem tjänster och tjänsterna över huvud taget, om det
finns möjlighet att på frivillighetens väg rekrytera tjänsterna med någorlunda
kompetenta sökande — att stå i ett bevakningstorn eller gå i nattlig
bevakningspatrull i t. ex. 35 graders kyla kommer för många att te sig
föga tilltalande. Hur ett försök till tvångsrekrytering skulle komma att utfalla
vill fångvårdsstyrelsen lämna därhän.

Flertalet poster på omkostnadsstaten kommer också att påverkas av anstaltens
olämpliga belägenhet. Det gäller t. ex. posten till expenser (telefonerna),
till hälso- och sjukvård (It mils järnväg till närmaste lasarett) och
till omkostnader för permitterade, frigivna etc. (ofrånkomliga permissionsresor
in. in.). Fångvårdsstyrelsen avstår emellertid från att framlägga en
kalkyl beträffande dessa poster och tar i stället upp frågan om uppvärmniiigskostnaden.
Med utgångspunkt från kostnaderna för uppvärmning, då
fabriken var i gång, uppskattar styrelsen kostnaderna för uppvärmning till
för dag 1 000 kronor och för bränsleår om 275 dagar 275 000 kronor. Merkostnaderna
för uppvärmning av Ulriksforsanstalten vid jämförelse med eu
normal uppvärmningskoslnad — styrelsen jämför i detta fall motsvarande

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

kostnader vid Härlandaanstalten — blir enligt styrelsens beräkningar 125 000
kronor om året.

Enligt de av styrelsen hittills redovisade kalkylerna uppgår de sammanlagda
kostnader, som skulle kunna inbesparas vid en ändamålsenlig förläggning
av de avsedda platserna till (150 000 -j- 51 420 + 125 000) i runt tal
326 400 kronor för år. Styrelsen håller dock för troligt att de årliga merkostnaderna
— då styrelsens kalkyler hållits i underkant — icke kommer
att understiga 400 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen berör även förslaget ur kriminalpolitisk synpunkt och
erinrar om att styrelsen i sitt yttrande i september 1956 över kommitténs
förslag till fångvårdsanstalter i Tidaholm och Norrtälje fastslog, att en av
de viktigaste principerna i modern fångvård är att de intagna icke genom
anstaltens belägenhet mot sin vilja skall avskäras från möjligheten att hålla
kontakt med sina anhöriga. Vidare uttalade styrelsen, att man vid övervägandet
av frågan var nya anstalter skall placeras, om icke denna humana
och för resocialiseringen betydelsefulla princip skall trädas för nära, måste
akta sig för förhastade lösningar, t. ex. av den typen att man tar i anspråk
utrymmen, där sådana står att få, även om detta skulle innebära att man
för att bemanna en sådan ny anstalt måste flytta intagna, som hör hemma
i helt andra delar av landet i helt andra anstaltsgrupper. Styrelsen konstaterar
nu, att kommitténs förevarande förslag ur angivna synpunkt står i
motsats till de humana principer som bär upp nuvarande verkställighetslag.

Ur anstaltsorganisatorisk synpunkt erinrar styrelsen om att redan i det
första betänkandet angående räjongplan för fångvården (SOU 1952: 21) den
östra anstaltsgruppen, som då omfattade 986 platser, ansågs vara i behov av
uppdelning. Numera uppgår antalet platser inom denna grupp, inklusive
beslutade, till mer än 1 300. Enligt kommitténs förslag skulle denna anstaltsgrupp
nu tillföras anstalterna i Falun, å Älgberget och i Gävle med
tillhopa 132 platser. Styrelsen avstyrker bestämt detta förslag. I stället hemställer
styrelsen, alt Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva att den
vid 1956 års riksdag beslutade inlandsgruppen provisoriskt inrättas från
och med den 1 juli 1957. Därvid torde fångvårdsanstalten i Mariestad —
med 75 slutna och 36 öppna platser — böra tjänstgöra som centralanstalt.
Som psykiatrisk avdelning för inlandsräjongen torde böra fungera fångvårdsanstalten
i Jönköping med 39 slutna platser; som sluten sidoanstalt
torde vidare böra användas fångvårdsanstalten i Örebro med 55 platser.
Till gruppen bör vidare hänföras de öppna anstalterna Hinseberg (80 platser)
och Tenhult (30 platser). De ytterligare anstaltsutrymmen, som bör
tillföras gruppen, torde fångvårdsstyrelsen få föreslå, sedan del visat sig om
styrelsens strävan att anordna platser, främst i Södermanlands och Östergötlands
län, kan förverkligas.

Fångvårdsstyrelsen anmäler slutligen, att styrelsen med mycket stor
sannolikhet skall kunna inom praktiskt taget samma tid som kommittén angivit
för lllriksfors anskaffa 132 nya öppna vårdplatser. Förutsättningen
är att de i 1957 års statsverksproposition, bil. 23, för Ulriksfors beräkna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 är 1957

17

de medlen på tilläggsstal för budgetåret 1956/57, 1 900 000 kronor, får disponeras
av styrelsen för koloniändamål. Detta bör emellertid icke utesluta,
att kolonifastigheter förhyres; en form av upplåtelse som erfarenhetsmässigt
visat sig i många fall vara ekonomiskt fördelaktigare än köp. De av
styrelsen anskaffade platserna skulle vara belägna inom områden, där
platsbrist råder, och därför bli billiga i drift. De skulle vara ur humanitär
synpunkt godtagbara och de skulle naturligt kunna inpassas i den av styrelsen
föreslagna anstaltsorganisationen.

Med anledning av vad fångvårdsstyrelsen anfört har infordrat utlåtande
avgivits av fångvårdens byggnadskommitté.

Kommittén framhåller att den, i likhet med 1951 års fångvårdsutredning,
utgår ifrån att norra anstaltsgruppen skall behållas odelad och därför anser
alt sidoanstalten i Ulriksfors, som är belägen på ett godtagbart avstånd
från en centralanstalt i Härnösand-Sundsvallsområdet, är av värde för
komplettering av fångvårdens anstaltsbestånd. Vidare understryker kommittén,
att tanken att till Ulriksfors huvudsakligen överföra intagna från
Långholmen och Härianda icke ens diskuterats inom kommittén, än mindre
kommit till uttryck i kommitténs skrivelse. Ulriksforsanstalten är avsedd att
ingå i den norra anstaltsgruppen, och rekryteringen av de intagna bör sålunda
helt naturligt regelmässigt ske från denna räjong. Enligt vad kommittén
under hand inhämtat från ledningen för norra anstaltsgruppen omhänderliar
anstalterna i Gävle och Falun samt kolonien Älgberget endast i undantagsfall
fångar från annan anstaltsgrupp. Det förefaller därför kommittén
egendomligt, att fångvårdsstyrelsen utgått ifrån att ersättningsanstalten
för de nyssnämnda tre anstalterna — Ulriksforsanstalten — skulle praktiskt
taget helt få rekryteras med intagna från de sydligare grupperna.

Gentemot fångvårdsstyrelsens uppfattning, att på anstalten i Ulriksfors
endast sknlle mottagas vissa interner med strafftider mellan 4 och 8 månader,
framhåller kommittén att den utgår ifrån att det icke kan bli fråga om
att belägga Ulriksforsanstalten med huvudsakligen Långholms- och Härlandaintagna.
Kommittén finner därför icke hinder föreligga mot att i anstalten
mottages även intagna med strafftider under 4 och över 8 månader.

1 fråga om fångvårdsstyrelsens schablonberäkningar rörande kostnaderna
för fångtransporter uttalar kommittén, att dylika transporter mellan
Långholmen och Ulriksfors torde komma att bli sällsynta. Kommittén anser
sig därför sakna anledning att närmare gå in på styrelsens kostnadsberäkningar
i förevarande avseende men vill dock framhålla, att eu omprövning
av reglerna för fångtransport synes påkallad, därest transporterna i verkligheten
skulle verkställas på det sätt fångvårdsstyrelsen angivit i fråga om
Uliiksfors, nämligen att två transportförare företar 300 resor årligen med
en intagen ål gången mellan Stockholm och Ulriksfors.

Med anledning av alt fångvårdsstyrelsen framhållit, att på grund av anstaltens
olämpliga belägenhet flertalet poster i omkostnadsstaten skulle
komma att påverkas hl. a. delposten till hälso- och sjukvård på grund
av 11 mils järnvägsresa till närmaste lasarett — erinrar kommittén om att i

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 77

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

Strömsund, 4 km från Ulriksfors, finns en modern sjukstuga, tillhörig
landstinget. 1 Strömsund finns såväl sjukstuge- som provinsialläkare.

Till bemötande av fångvårdsstyrelsens uttalande, att anstalten på grund
av byggnadernas storlek och ur bevakningssynpunkt ogynnsamma läge komme
alt bli exceptionellt personalkrävande, anför kommittén alt anstalten enligt
kommitténs förslag skulle avses för sådana intagna, som icke vore rymningsbenägna.
Enligt kommitténs mening, som delas av erfarna anstaltsmän
vilka besökt Ulriksforsanläggningen, torde bevakningssvårigheterna icke bli
sådana att extra bevakningspersonal kan anses påkallad. Genom tillkomsten
av det uppvärmda bevakningstornet, som bör förses med strålkastare för belysning
av anstaltsområdet, blir det möjligt att avstå från den nattliga bevakningspatrull,
som enligt fångvårdsstyrelsen skulle behöva gå i 35° kyla. Anordnas
icke bevakningstornet, måste antalet vaktkonstaplar, såsom angivits
i kommitténs skrivelse, utökas med 2.

Uppvärmningen av anläggningen till rumstemperatur skulle enligt fångvårdsstyrelsens
beräkningar uppgå till 275 000 kronor för år, vilket med
125 000 kronor överstege motsvarande beräknade kostnader vid Härlandaanstalten.
Härom anför kommittén.

I sin skrivelse anmälde kommittén, alt den befintliga ångpannan var i
mindre gott skick men att den borde behållas tills vidare i beredskapssyfte.
Kostnaderna för installation av en ny panna, som enligt uppgift av byggnadsstyrelsen
kommer att medföra en minskning av värmekostnaderna med cirka
30 %, rymmes inom det av kommittén angivna beloppet för upprustning
av panncentralen. En inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning visar,
att vid användning av den nya ångpannan oljeåtgången för uppvärmning
till normal rumstemperatur kan uppskattas till 400 in3 per år. Med utgångspunkt
från i orten nu gällande inköpspris, 210 kronor per in3, för den eldningsolja
som användes, kan den årliga uppvärmningskostnaden därför beräknas
till 84 000 kronor, eller sålunda 191 000 kronor mindre än fångvårdsstyrelsen
angivit. I stället för den av fångvårdsstyrelsen beräknade merkostnaden
av 125 000 kronor i förhållande till Härlandaanstalten skulle alltså
uppkomma eu kostnadsbesparing på 66 000 kronor. Byggnadsstyrelsens utredning
visar därjämte, att uppvärmningskostnaderna vid Ulriksforsanstalten
kan ytterligare minskas, därest i stället för olja ved användes som bränsle.
Vedåtgången har uppskattats till 3 100 in3 per år. Efter ett barrvedspris
om 23 kronor per in3 skulle kostnaderna sålunda bli 71 300 kronor för år.

Med utgångspunkt från att anstalten är avsedd för intagna från norra räjongen
förefaller det kommittén föga troligt att anstalten, som är belägen
invid norra Jämtlands huvudort med bl. a. goda landsvägs- och järnvägsförbindelser,
av de flesta intagna skall betraktas som cn förvisningsanstalt.
Förläggningslokalerna kommer i stort sett att erhålla samma utformning
som vid Hälsingborgsanstalten. Sistnämnda anstalt har visserligen varit i
bruk endast en kortare tid, men erfarenheterna i trivselhänseende har varit
goda.

Vad beträffar möjligheterna till personalrekrytering i orten finns f. n.__

enligt vad kommittén inhämtat från länsarbetsnämnden i Östersund — inom
Ströms kommun, huvudsakligen i Strömsund, 16 anmälda arbetslösa arbetare

19

Kungl. Maj:Is proposition nr 77 år 1957

och 14 personer som endast kunnat anvisas beredskapsarbete. Härtill kommer
att av 49 manliga och 52 kvinnliga arbetare, som friställdes då driften
nedlades vid väverifabriken i Ulriksfors, 17 manliga och 8 kvinnliga aibctaie
ännu icke kunnat anvisas annat än tillfälliga anställningar. 3 manliga och
2 kvinnliga förutvarande arbetare vid fabriken är f. n. arbetslösa.

Kommittén, som finner sig icke kunna göra något uttalande om möjligheterna
för fångvårdsstyrelsen att inom praktiskt taget samma tid som kommittén
angivit för Ulriksfors anskaffa 132 nya öppna vårdplatser under
förutsättning att de å tilläggsstat för innevarande budgetår för Ulriksfors
beräknade medlen finge disponeras av styrelsen, erinrar om att riksdagen
för inköp av kolonier åren 1953, 1954 och 1955 anvisat invesleringsanslag,
varav i början av innevarande år återstod odisponerat i runt tal 1 158 000
kronor.

Slutligen framhåller kommittén att, därest anstalterna i Gävle och Falun
samt kolonien Älgberget enligt kommitténs förslag tillföres östra anstaltsgruppen,
det synes oundgängligt att bland annat ledningen för gruppen erhåller
lättnad i arbetsbördan. Kommittén instämmer därför i fångvårdsstyrelsens
hemställan, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande om
att den beslutade inlandsgruppen provisoriskt inrättas från och med nästa
budgetår. Alternativt föreslår kommittén, att den med Gävle, Falun och Älgberget
utvidgade, redan nu för stora östra anstaltsgruppen, intill dess en
delning av densamma kommer till stånd, förstärkes med en biträdande fångvårdsdirektör
i lönegrad 32, eu kamrerare, en ingenjör och ett par kvalificerade
biträden.

Departementschefen

Under de efterforskningar som gjorts för att snabbt tillföra långvården
nya anstaltsutrymmen och därigenom minska den rådande överbeläggningen
har tillfälle erbjudit sig att förvärva en fabriksanläggning i Ulriksfors
samhälle i Jämtland. Anläggningen, som sedan några år icke är i bruk, omfattar
ett tiotal fabriksbyggnader jämte personalbostäder och är i gott skick.
Enligt den utredning som gjorts av fångvårdens byggnadskommitté kan man
där för eu rimlig kostnad inrätta en anstalt för 132 intagna. Enligt förslaget
skulle arbetsdriften vid anstalten omfatta fabrikation av enklare monteringsfärdiga
träbyggnader, ''lack vare de goda utrymmen som redan finnes
kan en sådan industri, avsedd alt sysselsätta 70 intagna, utan större kostnader
anordnas. Det är vidare avsett att en del av de intagna skall sysselsättas
i skogsarbete i omgivningarna. Förslaget kräver emellertid att eu del
av fabriksbyggnaderna bygges om till förläggning för de intagna. Även vissa
andra ombyggnader erfordras. Enligt förslaget uppgår kostnaderna för
förvärvet av anläggningen till 600 000 kronor och för byggnadsarbetena till
2 025 000 kronor.

Det torde vara otvivelaktigt att förslaget att inrätta en fångvårdsanstalt i
Ulriksfors innebär mycket stora fördelar. Uppförande av motsvarande utrymmen
skulle kräva eu mångdubbelt större kostnad. Alt anläggningen lik -

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

väl kan förvärvas för den avtalade köpeskillingen sammanhänger med att
fabriksdrift på platsen icke visat sig lönsam för ägaren. Även om man tar i
betraktande de ytterligare kostnader, som måste nedläggas på anläggningen
för alt denna skall kunna användas såsom fångvårdsanstalt, stannar
statsverkets utgifter för den föreslagna anstalten vid ett förhållandevis lågt
belopp. Härtill kommer att denna ganska stora anläggning kan färdigställas
på kort tid, vilket under rådande överbeläggning på fångvårdens anställer
är säl skilt Aärdefullt. En koloni för 35 intagna bar redan inrättats, sedan
lokalerna förhyrts för fångvårdens räkning. Halva antalet förläggningsplatser
kan färdigställas till hösten 1957 och de återstående ett halvår senare.
Tack vare de goda utrymmen som står till buds och de fördelar som belägenheten
av denna anläggning på olika sätt erbjuder, torde eu fångvårdsanläggning
av hög klass kunna åstadkommas på platsen. Med hänsyn till de
kostnader, som är i fråga, avser förslaget icke ett provisorium, utan det bör
övervägas från den utgångspunkten att det gäller att här inrätta en permanent
fångvårdsanstalt.

De invändningar som gjorts mot förslaget har i huvudsak kommit från
fångvårdsstyrelsen och innebär att det ur mera allmänna lokaliseringssynpunkter
icke skulle vara lämpligt att förlägga den föreslagna fångvårdsanstalten
till Ulriksfors. Fångvårdsstyrelsen har sålunda ansett att anstalten
icke vore behövlig i denna del av landet och att dess förläggande där skulle
dra med sig höga transportkostnader. Styrelsen har vidare uttalat att åtskilliga
intagna kommer att uppfatta en förflyttning till Ulriksfors som en deportation
och att den därav föranledda rymningsrisken skulle medföra ökade
personalkostnader. Styrelsen menar att den föreslagna fångvårdsanstal
len måste bli utpräglat otrivsam. Även då det gäller personalrekrytering
har styrelsen därför betänkligheter, och styrelsen antyder rent av att tvångs^-rekrytering måste tillgripas. Även i andra hänseenden anser styrelsen att
ökade kostnader skulle uppkomma på grund av anstaltens belägenhet; bland
annat gäller detta uppvärmningskostnaderna.

Dessa farhågor är uppenbarligen överdrivna. Först och främst innebär de
en oriktig nedvärdering av denna trakt i mellersta Norrland. Anläggningen
hgger på några minuters bussresa från Strömsunds municipalsamhälle, som
är ett kommersiellt centrum för norra Jämtland och nordvästra Ångermanland.
Kommunen är stadd i rask utveckling. Samhälleliga och sociala anordningar
av skilda slag finnes i Strömsund, såsom en modern sjukstuga
med barnbörd savdelning och kronikeravdelning. Vidare finnes samrealskola,
och man planerar inrättande av gymnasium. Ulriksfors ligger vid inlandsbanan
och har goda förbindelser icke blott med Strömsund utan även med
andra orter. Föreställningen att detta skulle vara en otrivsam plats och att
det skulle uppkomma några svårigheter vid personalrekrytering är uppenbarligen
felaktig. Det har tvärtom redan visat sig att flera fångvårdsmän
förklarat sig intresserade av eu förflyttning till Ulriksfors, och en del av befattningshavarna
bör dessutom lämpligen rekryteras i orten. Inte heller när
det gäller de intagna behöver man räkna med att eu förläggning till denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

21

anstalt i allmänhet måste framstå som så motbjudande, att man av humanitära
skäl bör avstå därifrån. I vissa fall kan det föreligga sådana personliga
omständigheter att man söker låta den intagne vistas nära sin hemort, men
i många fall torde för ett fångvårdsklienlel från Norrland, där avstånden
regelmässigt är långa, en förläggning till Ulriksfors knappast komma att te
sig avskräckande. Självfallet bör hänsyn också tagas till de kostnader som
kan uppkomma för de intagna vid permissionsresor och för anhöriga vid
besök hos de intagna. Sådana kostnader blir dock ofta höga på grund av
avstånden i Norrland. Detta gäller inte bara vid den nu föreslagna anstalten
utan också vid andra anstalter, såsom då intagna från avlägsnare delar av
Norrland av olika skäl anses böra förläggas till gruppens centralanstalt i
Härnösand.

Ehuru fångvårdsstyrelsens farhågor för ökade transportkostnader synes
vara överdrivna, är det i och för sig riktigt alt transportkostnaderna ökar,
om en anstalt lägges på en avlägsen ort, och minskar, om den lägges nära
ett befolkningscentrum där kriminaliteten är störst. Enligt min mening kan
emellertid denna synpunkt icke få vara ensamt avgörande vid lokaliseringen;
den skulle leda till att fångvårdsanläggningar i alltför stor omfattning
måste trängas in bland andra institutioner i storstäder och större samhällen.
Självfallet kräves av praktiska skäl att åtskilliga anläggningar — såsom
centralanstalter, frigångshem o. dyl. — förlägges till större orter eller deras
närhet. Eu stor del av fångvårdens anläggningar bör dock förläggas till
andra platser, varvid också lokala synpunkter kan beaktas. I detta fall har
nedläggandet av fabriksdriften i Ulriksfors medfört svåra olägenheter för
orten, och det har från kommunala myndigheter och från länsstyrelsen uttalats
att den föreslagna fångvårdsanstalten därför är synnerligen önskvärd.
Förutom att härigenom sysselsättning heredes en del av ortsbefolkningen
genom anställning eller på annat sätt, synes den föreslagna arbetsdriften
vara i hög grad lämplig för orten. Skogsägareföreningen på platsen
kan beredas avsättning för sina produkter såsom råvara till den planerade
tillverkningen av trähus. Lämpligt skogsarbete för eu del av de intagna finnes
i omgivningarna i praktiskt taget obegränsad omfattning.

När det gäller den mera allmänna planläggningen av fångvårdens utbyggnad,
torde inte heller några större betänkligheter behöva uppkomma om den
föreslagna anläggningen i Ulriksfors. Fångvårdsstyrelsens uppfattning att
den norra anstaltsgruppen bör delas i två synes mig i varje fall icke vara aktuell
inom överskådlig framtid. Denna anstaltsgrupp omfattar visserligen eu
sa stor del av landet, att de tjänstemän som bar ledningen av anstaltsgruppen
måste göra mycket långa resor. Antalet intagna inom denna grupp är
emellertid icke så stort, att någon delning av gruppen är påkallad. Däremot
synes det lämpligt att, såsom kommittén förutsatt, anstalterna Falun, Gävle
och Älgberget frångår den norra anstaltsgruppen och överföres till annan
grupp, sedan anstalten i Ulriksfors utbyggts. Vid eu planering på längre
sikt torde anläggningen i Ulriksfors framstå såsom väl lämpad för den norra
anstaltsgruppen. Även om det under nuvarande förhållanden, på grund av

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1957

den större överbeläggningen i övriga anslaltsgrupper, blir nödvändigt att
låta den norra anstaltsgruppen biträda övriga delar av landet genom att därifrån
mottaga en del av överskottet, behöver detta icke leda till en sådan
trafik av intagna från och till Ulriksfors som fångvårdsstyrelsen befarat.
Anstalten i Ulriksfors kommer såsom sidoanstalt att i första hand stå i förbindelse
med centralanstaltcn i Härnösand, från vilken de intagna överflyttas
eller direkt anvisas plats i Ulriksfors.

Vid övervägande av de skäl, som kan anföras för eller emot den föreslagna
anstalten i Ulriksfors ur olika synpunkter, kommer man enligt min mening
till att de skäl som talar för anstalten klart överväger. Det torde vara
möjligt att bär för eu mycket måttlig kostnad inrätta en bra anstalt, samtidigt
som också lokala önskemål tillgodoses. I några yttranden har invändningar
gjorts mot förslaget att inrätta logement för 8 intagna och i stället
förordats att endast enkelrum inredes. Härigenom skulle emellertid kostnaderna
bli avsevärt högre och anstaltens kapacitet ej obetydligt minska. Enligt
min mening är det motiverat att såsom kommitténs majoritet föreslagit
inrätta logement jämte ett mindre antal enkelrum. Härvid bör beaktas, att
enligt förslaget de större logementen skall uppdelas genom avbalkningar
och att varje intern skall få sitt eget avskilda utrymme med vanlig cellutrustning.
Det har visat sig vid den nya anstalten i Hälsingborg, som ombyggts
enligt detta system, att man därigenom kan få förläggningar som är
fullt tillfredsställande ur vårdsynpunkter och som — i varje fall i kombination
med ett antal enkelrum — renlav har vissa praktiska företräden.

Enligt kommitténs förslag skall så snart anstalten tagits i bruk anstalterna
i Falun, Gävle och Älgherget överföras till den östra räjongen. Denna
räjong är emellertid såsom fångvårdsstyrelsen påpekat och såsom framhållits
i statsutskottets utlåtande 1956: 144, s. 17, alltför stor. Den har dessutom
ytterligare ökats genom tillkomsten av nya anstalter, bland annat i
Lärbro och Hinseberg. De arbetsuppgifter, som åvilar fångvårdsdirektören
och den övriga ledningen av anstaltsgruppen, måste därför för närvarande
anses vara alltför omfattande. De problem, som på grund härav kan uppkomma,
innan den nya centralanstalten i Kumla hunnit uppföras och den
planerade delningen av östra räjongen slutligt genomföras, torde emellertid
böra närmare utredas. Jag torde därför få anmäla denna fråga i annat sammanhang.

Det av fångvårdens byggnadskommitté framlagda förslaget till förvärv
av fabriksanläggningen i Ulriksfors och om- och tillbyggnader vid densamma
anser jag mig sålunda böra biträda. Mot kostnadsberäkningarna har jag
ej funnit anledning till erinran.

För budgetåret 1957/58 bör därför för förvärv av anläggningen beräknas
600 000 kronor och för byggnadskostnader 2 025 000 kronor. I årets statsverksproposition,
såvitt avser kapitalinvesteringar inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, har sagda kostnader uppskattats till 2 625 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att träffa avtal angående förvärvet.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

Vid ett bifall till förslaget uppstår, såsom i årets statsverksproposition
(II ht, punkterna 35—38) framhållits, ökat medelsbehov under fångvårdsanstalternas
avlönings-, omkostnads- och utrustningsanslag. Sålunda har
kommittén beräknat avlöningskostnaderna för den nya anstalten till 680 OOfl
kronor för år. Härtill kommer löner till vikarier under semestrar och tjänstledigheter
samt ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid (obekvämhetstillägg).
För inventarier har kommittén beräknat 525 000 kronor och
för maskin- och verktygsutrustning 350 000 kronor. Till dessa anskaffningar
har hänsyn tagits i statsverkspropositionen under respektive anslag. Anskaffning
av utrustning har därvid förutsatts ske enligt gängse standard
och med iakttagande av alla möjligheter till besparingar.

Den av kommittén föreslagna personalplanen (s. 6) upptar sammanlagt
59 anställda. Med hänsyn till anläggningens storlek, arbetsdriftens omfattning
och angelägenheten att uppnå ett tillfredsställande arbetsresultat finner
jag det föreslagna antalet befattningshavare böra godtagas. Inom den
sålunda angivna ramen bör emellertid alla möjligheter till besparingar tillvaratagas.
Den i årets statsverksproposition berörda översynen av lönegradsplaceringen
för personal i tillsyn och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna
pågår för närvarande inom civildepartementet (jfr II ht s. 97 och 98),
och eventuella förslag kommer att föreläggas 1957 års riksdag under vårsessionen.
Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd att taga ställning till
lönegradsplacering för dessa personalgrupper vid den nya anstalten. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att för budgetåret 1957/58 provisoriskt
besluta härom och att underställa 1958 års riksdag förslag till personalorganisation
i dessa delar. I kommitténs förslag för övriga grupper av befattningshavare
föreslår jag följande jämkningar.

Anstaltsdirektören bör i likhet med vad som föreslagits för Lärbroanstalten
placeras i 27 lönegraden. Vidare bör utbytas

1 materialförvaltare, lönegrad 14, mot 1 överkonstapel, lönegrad 14;

1 yrkesmästare (för byggnadsunderhåll m. m.) mot 1 överkonstapel (lönegrad
14);

1 maskinist, lönegrad 13, i avvaktan på värmeanläggningens klassificering,
mot 1 vaktkonstapel, lönegrad 12;

1 köksföreståndare, lönegrad 12, mot 1 köksföreståndare, lönegrad 15, med
avsedd (jfr statsverksprop. 1957, bil. 2, s. 4) kompetens;

1 biträdande köksföreståndare, lönegrad 12, mot ett ekonomibiträde, lönegrad
8.

Då personalorganisationen icke nu kan slutgiltigt bedömas och någon
exakt tidpunkt icke angivas när den nya anstalten kan utnyttjas till full
kapacitet och därmed all personal behöva anställas, torde avlöningskostnaderna
få belasta den under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag uppförda
anslagsposten: Avlöningar till personal vid nya anstalter och förläggningar.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 7.957

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtalsbestämmelser
om förvärv av fabriksanläggningen i Ulriksfors av
det innehåll som i det föregående angivits; samt

b) godkänna det förslag att i Ulriksfors inrätta en fångvårdsanstalt,
som föredragande departementschefen framlagt.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Chr. af Winklerfelt

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1957

25

Bilaga A

Köpeavtal

Mellan fångvårdens byggnadskommitté för Kungl. Maj :t och Kronan
(kronan) och Ulriksfors Väveri Aktiebolag (bolaget) har slutits följande
avtal, i vad avser kronan under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande
:

1. Bolaget försäljer till kronan fastigheterna Risselås l28, l29, l30, l31 och
l32 i Ströms socken, Jämtlands norra domsaga.

2. Fastigheterna säljes i det skick, vari de nu befinner sig och tillträdes
av kronan den 15 mars 1957. Bolaget äger dock att före sistnämnda dag på
egen bekostnad nedmontera och från fastigheten Risselås l28 bortföra en där
befintlig varuhissanläggning.

3. Bolaget försäkrar, att fastigheterna i kronans hand icke skall besväras
av andra gravationer än följande i fastigheterna beviljade inteckningar,
nämligen,

a) den 8 september 1904, § 76, för rätt åt Ulrik Holm att framdra elektrisk
ledning,

b) den 4 juli 1917, § 117, för rätt till vatten- och avloppsledning åt Risselås
l38 och l39.

4. Köpeskillingen utgör sexhundratusen (600 000) kronor och erlägges kontant
den dag bolaget med gravationsbevis styrker, att fastigheterna icke besväras
av andra inteckningar än de under punkten 3 här ovan angivna, dock
tidigast på tillträdesdagen.

5. Skatter och andra avgifter, som utgår för fastigheterna, betalas av bolaget
i den mån de belöper på tiden före tillträdesdagen och av kronan för
tiden därefter.

6. Kronan förbinder sig att respektera följande av bolaget ingångna avtal,
nämligen med

a) Faxälvens regleringsförening den 21 oktober och 19 november 1952,

b) Faxälvens regleringsförening den 24 september 1953,

c) Faxälvens regleringsförening den 19 och 21 oktober 1954,

d) Statens Järnvägar den 20 och 23 december 1948,

e) vägförvaltningen i Jämtlands län den 17 och 20 juni 1952,

f) telegrafverket den 23 december 1952 och 12 januari 1953. Avtalshandlingarna
har företetts för kronan.

7. Bolaget förbinder sig att icke förlänga nu gällande hyresavtal beträffande
bostadslägenheter å fastigheterna för tiden efter den 14 mars 1957
eller träffa nya sådana avtal utan kronans medgivande.

Hyra och annan inkomst, som belöper på tiden före tillträdet, tillfaller
bolaget och på tiden därefter kronan.

8. Bolaget ansvarar för att fastigheterna under tiden intill tillträdesdagen
är brandförsäkrade till betryggande belopp.

Skulle eldsolycka övergå fastigheterna före tillträdesdagen, uppbär kronan
utfallande brandskadeersättning.

9. Sedan köpeskillingen guldils, överlämnar bolaget till kronan brandförsäkringsbrev,
kartor och övriga handlingar, som berör fastigheterna.

•I Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AV 77

26

Kurigl. Maj.ts proposition nr 77 år 1957

10. Kronan svarar helt för lagfartskostnaderna.

11. Detta avtal är för kronan bindande endast under förutsättning, att
detsamma godkännes av Kungl. Maj:t senast den 8 mars 1957.

Av detta avtal är två likalydande exemplar upprättade och utväxlade.

Stockholm den 14 december 1956.

Fångvårdens byggnadskommitté:

Thorwald Bergquist

j O. Johnsson

Bevittnas: Bevittnas:

C. H. Ericsson N.-U. Fornander C. H. Ericsson N.-U. Fornander

Ulriksfors Väveri Aktiebolag:
E. Frick

Tillägg till köpeavtalet

Mellan fångvårdens byggnadskommitté och Ulriksfors Väveri Aktiebolag
har denna dag överenskommelse träffats därom, att förestående köpeavtal
skall vara för kronan bindande, om det godkännes av Kungl. Maj:t senast
den 30 april 1957, och att tillträde av fastigheterna skall ske snarast efter
det sådant godkännande meddelats dock senast den 1 maj 1957.

Stockholm den 31 januari 1957.

Fångvårdens byggnadskommitté: Ulriksfors Väveri Aktiebolag:

Thorwald Bergquist E. Frick

j O. Johnsson

Bevittnas:

C. H. Ericsson

Hans Andersson

670220

Stockholm 1957. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag