Kungl. Maj:Is proposition nr 63 år 1937
1
Nr 03
Knngl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 15 november
1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m.;
given Stockholms slott den 1 februari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vilt Kungl. Maj :t
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager; och
2) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror;
dels ock inhämta riksdagens yttrande över en av Rådet för samarbete på
tullområdet vid dess fjärde sammanträde i Bryssel antagen rekommendation
avseende vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att underlätta provianteringen av fartyg med skattefria tobaksvaror
föreslås i propositionen, att sådana varor i fortsättningen skall få uppläggas
på provianteringsfrilager.
Vidare framlägges för riksdagens yttrande innehållet i en av Rådet för
samarbete på tullområdet år 1954 i Bryssel antagen rekommendation avseende
åtgärder till förekommande av smuggling. Det förordas, att bestämmelser
utfärdas i anslutning till rekommendationen. De ifrågasatta bestämmelserna
innefattar en reglering av rätten till utförsel av obeskattade spritoch
tobaksvaror såsom proviant, resgods och last. I det väsentliga överensstämmer
de förordade utförselreglerna med den ordning som nu upprättliålles
på skilda författningsmässiga grunder. Bestämmelserna innebär icke
någon ändring i vad som nu tillämpas beträffande provianteringen och försäljningen
av obeskattade varor i den sjöväga öresunds-trafiken och annan
sjöväga närtrafik. 1
1 Bihanq till riksdagen!, protokoll 1957. 1 samt. AV 63
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager
Härigenom förordnas, att §§ 1, 5 och 6 förordningen den 15 november
1912 om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 1.
1. Från utrikes ort infört, till proviantering
och utrustning av fartyg
eller luftfartyg avsett tullpliktigt gods
må efter verkställd tulltaxering, utan
att tullavgift erlägges men mot ställande
av säkerhet för denna avgift,
uppläggas i särskilt magasin under
vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).
Rätt till — — — för tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
2. Rusdrycker, som uppläggas å
provianteringsfrilager, skola där förvaras
under såväl tullverkets som
ägarens lås.
§ 5-
Gods, som---från tullavgift.
För å provianteringsfrilager upplagt
gods, vilket av ägaren annorledes
disponeras, ävensom för gods, som
å sådant frilager undergår förskämning
eller genom olyckshändelse eller
eljest går förlorat, skall ägaren vidkännas
belöpande tullavgift utan något
avdrag; ägande Konungen bestämma,
om och under vilka villkor
1 Senaste lydelse av § 1 se 1955: 200, av § 5
§ I
1.
Från utrikes ort infört, till proviantering
och utrustning av fartyg
eller luftfartyg avsett tullpliktigt gods
må efter verkställd tulltaxering, utan
att tullavgift erlägges men mot ställande
av säkerhet för denna avgift,
uppläggas i särskilt magasin under
vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).
Å provianteringsfrilager
må jämväl uppläggas från utrikes
ort införda, förtullade eller oförtullade
tobaksvaror ävensom inom riket
tillverkade sådana varor mot ställande
av säkerhet för tullavgift, beräknad
enligt bestämmelserna i § 6.
Rätt till--— för tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
2. Rusdrycker och tobaksvaror, som
uppläggas å provianteringsfrilager,
skola där förvaras under såväl tullverkets
som ägarens lås.
§ 5.
Gods, som---— från tullavgift.
För å provianteringsfrilager upplagt
gods, vilket av ägaren annorledes
disponeras, ävensom för gods, som
å sådant frilager undergår förskämning
eller genom olyckshändelse eller
eljest går förlorat, skall ägaren,
utom i fall som i tredje stycket sägs,
vidkännas belöpande tullavgift utan
något avdrag; ägande Konungen bese
1948:139.
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
3
(Nuvarande lydelse)
gods må överflyttas till annat provianteringsfrilager.
§ 6.
Tullavgifter, som---skall av
lämnas.
(Föreslagen lydelse)
stämma, om och under vilka villkor
gods må överflyttas till annat provianteringsfrilager.
För tobaksvaror, som från provianteringsfrilager
i vederbörlig ordning
överlämnas till utövaren av statens
tobaksmonopol, skall tullavgift icke
utgå.
§ 6.
Tullavgifter, som---skall av
lämnas.
För tobaksvaror skall i §§ 1 och 5
omförmäld tullavgift beräknas efter
de taxor, som gälla för av Kungl.
Maj.t fastställd mindre myckenhet
dylika varor, som inkomma till riket
såsom gåva till enskild person för
dennes eget bruk.
Denna förordning träder i kraft den
1 januari 1958.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
V;
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att i nämnda lag skall införas en ny paragraf,
benämnd 29 a §, av nedan angivna lvdelse.
(Nuvarande lydelse)
17 §.
Skatt utgår icke för tobaksvaror,
som hos monopolets utövare inköpas
a) för Konungens eller medlems
av det kungl. huset räkning;
b) av den, som eljest enligt särskilt
stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande
varor, om inköpet sker för hans eget
eller hans familjs behov;
c) såsom proviant för fartyg eller
luftfartyg, därest varorna med fartyget
eller luftfartyget under stadgad
tullkontroll utföras till utrikes ort.
(Föreslagen lydelse)
17 §.
Skatt utgår icke för tobaksvaror,
som
a) hos monopolets utövare inköpas
för Konungens eller medlems av det
kungl. huset räkning;
b) hos monopolets utövare inköpas
av den, som eljest enligt särskilt stadgande
äger åtnjuta tullfrihet för från
utlandet inkommande varor, om inköpet
sker för hans eget eller hans familjs
behov;
c) hos monopolets utövare inköpas
såsom proviant för fartyg eller luftfartyg,
därest varorna med fartyget
eller luftfartyget under stadgad tullkontroll
utföras till utrikes ort;
d) enligt vad därom är särskilt
stadgat uppläggas å provianteringsfrilager.
29 a §.
Tobaksvara, som enligt 29 § införes
till riket, må utan erläggande
av å varan belöpande skatt uppläggas
å provianteringsfrilagcr enligt vad
därom är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1958.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 februari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Långt,
Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet frågor rörande dels
lagring av obeskattade tobaksvaror för proviantering dels Sveriges anslutning
till en av Rådet för samarbete på tullområdet antagen rekommendation
avseende vissa åtgärder till förebyggande av smuggling och anför därvid följande.
I.
I. Lagring av obeskattade tobaksvaror för proviantering
Inledning
I framställningar till Kungl. Maj :t den 12 maj 1949 av Sveriges skeppshandlareförbund
samt den 2 juli 1951 av samma förbund och Skeppshandlarnas
inköpsförening u. p. a. uttrycktes på sin tid önskemål om förbättrade
möjligheter till proviantering av fartyg med tobaksvaror. I framställningarna
påtalades rådande svårigheter för skeppshandeln att anskaffa och lagra
obeskattade tobaksvaror och framlades vissa förslag i syfte att underlätta
skeppsfurneringen med sådana varor.
Framställningarna överlämnades den 21 november 1952 till 1952 års tobakshandelsutredning
att övervägas i samband med utredningen om detaljhandeln
med tobaksvaror.
Med skrivelse den 8 mars 1956 har utredningsmannen, häradshövding
Erik Alexanderson, överlämnat en särskild stencilerad promemoria med
förslag rörande fartygs proviantering med tobaksvaror. Utredningsmannen
har vid överlämnandet anmärkt, att de till utredningens förfogande ställda
sakkunniga icke deltagit i denna del av utredningsarbetet men att arbetet
bedrivits i samråd med representanter för generaltullstyrelsen, Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet och Sveriges skeppshandlareförbund. I anslutning
till förslaget upprättade författningsutkast torde såsom Rilaga 1 få
fogas till detta protokoll.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
över promemorian har, efter remiss, yttranden inkommit från generaltullstyrelsen,
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och Sveriges skeppshandlareförbund.
Generaltullstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttrande
från tulldirektionen i Stockholm.
Nuvarande möjligheter till proviantering med
obeskattade tobaksvaror
Beträffande skeppshandlarnas möjligheter för närvarande att anskaffa
och lagra obeskattade tobaksvaror må följande nämnas.
Enligt 29 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å
tillverkning och import av tobaksvaror äger av monopolets utövare antagen
återförsäljare rätt att importera färdig tobaksvara för försäljning
ävensom att, i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel
till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande
skatt upplägga densamma under importörens och monopolets utövares lås
å särskilt lager (tobaksskattelager) samt därstädes förfoga över varan.
Närmare föreskrifter rörande tobaksskattelager är meddelade i 18—40 §§
kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande
tillämpningen av lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror. Institutet tobaksskattelager tillkom
i samband med de av 1924 års riksdag beslutade ändringarna i monopollagstiftningen.
Såsom framgår av Kungl. Maj :ts proposition nr 192
till 1924 års lagtima riksdag föranleddes inrättandet av tobaksskattelagerinstitutionen
av den föreslagna och av riksdagen sedermera beslutade ändringen
i lobaksbeskattningen, varigenom den dåvarande tullen å tobak överfördes
till tobaksskatt. Ur propositionen (s. 49) må härom återgivas följande.
Om nuvarande skyldighet att erlägga tullavgift för tobaksvaror borttages,
upphör därmed även rätten att upplägga sådana varor å nederlag och provianteringsfrilager,
varom i tullstadgan respektive förordningen den 15
november 1912 (nr 298) förmäles. Såväl med hänsyn till tullverkets personalkostnader
för kontrollen vid nederlag som ock på grund av de synnerligen
stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande sätt
övervaka utfåendet av i förordningen angående statsmonopol ''å tobakstillverkningen
i riket bestämd avgift för från provianteringsfrilager utlämnade
tobaksvaror, bar det icke befunnits lämpligt förklara, att den inträdande
tullfriheten ej skall utgöra hinder för bibehållande beträffande varorna
av den tidigare rätten till uppläggning å dessa båda slag av lager. De i
detta sammanhang väsentligaste fördelarna med dessa lager torde likväl
böra i möjligaste mån alltfort tillförsäkras varuägarna. Dessa fördelar bestå
i att dels fa tidpunkten för införselavgifternas erläggande förlagd så nära
intill försäljningstillfället som möjligt, dels ock, i fråga om provianteringsfrilager,
få för fartygsproviantering i större eller mindre partier fördela
°5h uttaga på lagret liggande varukolli. Den senare förmånen synes, under
förutsättning att för monopolets utövare besvärande förflyttningar av varan
till tullager på platsen eller mellan olika orter icke tillätes, till och med
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
kunna utsträckas till att omfatta uttagning för vilket ändamål som helst i
skilda poster av ett uppdelat kolli.
Meddelandet av de nu berörda förmånerna förutsätter inrättandet av en
ny lagerinstitution, förslagsvis benämnd tobaksskattelager. Denna institution
synes kunna böra närmast ställas under monopolets utövares överinseende.
Enligt 18 § kungörelsen den 30 juni 1943 må tobaksskattelager inrättas
allenast å ort, där distrikttullanstalt finnes och monopolets utövare tillika
har kontor inrättat. Sådana orter är för närvarande Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping, Gävle, Härnösand, Luleå, Örebro och Östersund, av
vilka orter de två sistnämnda saknar betydelse i förevarande sammanhang.
Jämlikt 32 § ovannämnda kungörelse må å tobaksskattelager upplagd vara
överföras jämväl till fartyg å annan ort än den, där lagret finnes inrättat.
— Förutom å tobaksskattelager kan obeskattad tobaksvara lagras i frihamn
eller å transitupplag (se 5 § kungörelsen den 30 juni 1943). Enligt
78 och 79 §§ frihamnsstadgan må inom frihamn idkas detaljhandel med där
befintliga varor för att tillgodose såväl i frihamnen som annorstädes liggande
fartyg med förnödenhets- och proviantartiklar, varvid beträffande
vara, avsedd för annorstädes än i frihamnen läggande fartyg, gällande föreskrifter
angående försändande från frihamn av utrikes gods skall äga tilllämpning.
Å transitupplag förvarat gods må enligt 173 § tullsladgan under
upplagstiden icke underkastas behandling, varigenom det förändras till
kollital, emballage eller beskaffenhet, varför således endast hela kollin kan
uttagas från sådant lager. — Skeppshandlare har vidare möjlighet att anskaffa
obeskattade tobaksvaror direkt från tobaksmonopolets distributionskontor
(tobakskontor). Från tobakskontoren kan erhållas såväl importerade
tobaksvaror som varor av tobaksmonopolets egen tillverkning och överföring
av tobaksvaror må äga rum jämväl till fartyg å annan ort än den,
där kontoret är beläget.
Utredningsmannen anför, att furneringen av fartygen med obeskattade
tobaksvaror för närvarande sker efter fyra olika linjer, nämligen i form
av utförsel från skeppshandlarnas egna lager i frihamn, utförsel från tobaksskattelager,
utförsel genom tobaksmonopolets medverkan och medelst
utförsel från transitupplag.
De olägenheter, som är förbundna med de olika alternativen, sammanfattas
av utredningsmannen på följande sätt.
Utförsel från skeppshandlarnas egna lager i frihamn. På grund av fartygens
allt kortare liggetider i hamnarna har uppstått stora svårigheter att
förse fartyg, som lossar eller lastar i andra orter än Stockholm, Göteborg
och Malmö, med obeskattade tobaksvaror från frihamn. Dessutom uppstår
givetvis extra kostnader för transporter — även inom den ort där frihamnen
är belägen — telefon in. in. Vid expedition till andra orter kräves dessutom
ett samarbete mellan olika ofta konkurrerande skeppshandlare.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
Utförsel från tobaksskattelager. Vid utförsel från tobaksskattelager uppstår
i stort samma problem, som vid utförsel från frihamn. Tobaksskattelager
för de aktuella fallen finnes för närvarande endast i Stockholm och
Gävle.
Utförsel genom Tobaksmonopolets medverkan. Från Tobaksmonopolets
distributionskontor kan rekvireras obeskattade tobaksvaror för utförsel
med visst fartyg, varvid utförseln kontrolleras av tullverket. Expedieringen
kan ske även till fartyg å annan ort än där kontoret är beläget. De distributionskontor,
som utnyttjas för ifrågavarande ändamål, är belägna i Stockholm,
Växjö, Gävle, Malmö, Göteborg, Norrköping, Härnösand och Luleå.
Från Tobaksmonopolets distributionskontor kan erhållas såväl importerade
tobaksvaror som varor av monopolets egen tillverkning. Samma problem
som beträffande de båda tidigare nämnda utförselmöjligheterna uppstår
för denna expediering.
Utförsel från transitupplag. I orter med transitupplagsrätt, huvudsakligen
ort, där distrikttullanstalt finnes, kan från utlandet inkomna tobaksvaror
uppläggas på transitupplag. Uppläggning skall ske i hela kollin och
uttagning medgives endast av sådant helt kolli, varför uppdelning efter fartygens
behov icke kan äga rum. I samband med utförseln skall bokföringspenningar
och bevakningsavgifter erläggas till tullverket. Utförsel från
transitupplag synes sålunda ej motsvara en rationell lösning av frågan och
har också kommit till ringa användning.
Utredningsmannens förslag
Under den föregående diskussionen av frågan om en smidigare fartygsproviantering
med tobaksvaror har olika förslag till reformer varit på tal
och utredningsmannen har närmare behandlat följande tre alternativ till
lösning.
Inrättande av underlager till tobaksskattelager. Enligt detta förslag skulle
s. k. underlager till tobakskattelager inrättas på orter med tullanstalt även
om monopolets utövare icke hade kontor å orten. Dessa underlager skulle få
användas endast vid utförsel av tobaksvaror som proviant till fartyg. I de
fall monopolets utövare icke hade kontor å orten skulle tullpersonal kunna
utses till monopolets ombud. Förslagets genomförande förutsätter författningsändringar
och har — anför utredningsmannen -— på grund av bokförings-
och inventeringssvårigheter avstyrkts av Tobaksmonopolet. Systemet
skulle medföra en hel serie av kontrollåtgärder, dels från monopolets, dels
från tullverkets sida, varför den åsyftade förenklingen och rationaliseringen
enligt utredningsmannens mening icke skulle kunna åstadkommas enligt
denna linje.
Utlämnande av tobaksvaror i konsignation. Förslaget innebär att skeppshandlarna
skulle från Tobaksmonopolet få mottaga obeskattade tobaksvaror
i konsignation, varigenom de flesta skeppshandlare skulle få möjlighet
att furnera fartyg med tobaksvaror från eget lager. Därest sådan la
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 är 1957
gerhållning skulle komma till stånd, bör den enligt utredningsmannens mening
omfatta ej blott av Tobaksmonopolet tillverkade utan även av monopolutövaren
importerade tobaksvaror. Kontrollen över lagren skulle åvila
Tobaksmonopolet, men utförseln verifieras av tullverket. Tobaksmonopolet
har anfört, att den föreslagna anordningen icke synes vara förenlig med gällande
grunder för tobaksbeskattningen enär enligt § 4 i avtalet den 28 maj
1954 angående utövande av statens tobaksmonopol Tobaksmonopolet skall
till staten erlägga skatt för alla de tobaksvaror, vilka av bolaget försäljes
eller eljest utlämnas. Utredningsmannen anför, att orden »eller eljest utlämnas»
i avtalet torde innebära, att så snart tobaksvaror utlämnas av bolaget
till annans besittning skatt skall utgå även om äganderättsförhållandet
till varorna icke ändras. För Tobaksmonopolet torde inrättande av
dylika konsignationslager innebära ett betydande merarbete, då särskild
bokföring måste uppläggas för varje konsignationslager och kontrollinvenleringar
av lagren verkställas.
Såsom ett alternativ till det ovan skisserade konsignationslagerförfarandet
har framförts förslag om att skeppshandlarna skulle, sedan de från
Tobaksmonopolet inköpt beskattade tobaksvaror under enahanda villkor,
som gäller för andra återförsäljare, medgivas rätt till restitution av
erlagd skatt för dylika beskattade tobaksvaror, som enligt tullmyndighets
bevis utförts ur riket som skeppsproviant. Härvid har ifrågasatts, att Tobaksmonopolet
skulle lämna kredit för ett belopp, motsvarande skatten. De
på konsignationslagret i nu avsedda fall förvarade tobaksvarorna skulle
emellertid vara försedda med kontrollstämplar i vederbörlig ordning. Utredningsmannen
anför, att man härvid såsom ett minimikrav måste uppställa
att kontrollstämplarna makuleras vid utförseln av tobaksvarorna, enär det
i motsatt fall för tullverket skulle medföra stora bevissvårigheter vid eventuell
olovlig införsel av dylika varor. På grund härav torde enligt utredningsmannens
mening detta alternativ bli tämligen omständligt i praktiken.
Uppläggning av tobaksvaror å provianteringsfrilager. Enligt förordningen
den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager må på dylikt
lager endast uppläggas tullpliktiga varor. Såsom av den tidigare redogörelsen
framgått borttogs genom beslut av 1924 års riksdag skyldigheten att
erlägga tullavgift för tobaksvaror, som införes från utrikes ort, varigenom
rätten att å provianteringsfrilager upplägga tobaksvaror upphörde. I stället
för att förklara, att den inträdande tullfriheten ej skulle utgöra hinder för
uppläggning å provianteringsfrilager in. m. av tobaksvaror inrättades tidigare
omnämnda tobaksskattelager. Dessa lager har av olika anledningar
kommit till ringa användning vid turnering av fartyg med obeskattade tobaksvaror.
Provianteringsfrilager kan numera inrättas förutom i stad med distrikttullanstalt
eller avdelning därav även i vissa fall å annan ort. För närvarande
har 41 platser i riket beviljats rätt till provianteringsfrilager.
Gods, som upplägges å provianteringsfrilager, förvaras under vård av
ägaren, sedan denne ställt säkerhet för tullavgifterna. Rusdrycker, som upp
-
10
Kangl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
lägges å provianteringsfrilager, skall dock där förvaras under såväl tullverkets
som ägarens lås. Rusdrycker, som tillverkats inom riket eller där tidigare
förtullats, må även uppläggas å provianteringsfrilager. Vid eventuellt
medgivande till uppläggning av obeskattade lobaksvaror å provianteringsfrilager
finner utredningsmannen sådan uppläggning även böra medgivas
för inom landet tillverkade eller där tidigare förtullade sådana varor.
Vid sitt övervägande av de skilda alternativen uttalar utredningsmannen
inledningsvis att furneringen av tobak till fartyg är av stor betydelse såväl
för skeppshandeln som för dess kunder. Det är även — anför utredningsmannen
— ett allmänt svenskt intresse, att denna furnering kan äga rum
under så enkla och smidiga former som möjligt, då fartygen eljest föredrager
att göra sina inköp i utländska hamnar. Även om skeppsfurneringen i
stor utsträckning torde avse tobak av utländsk tillverkning förekommer
därjämte en icke obetydlig försäljning av inom riket tillverkade cigarretter.
Förbättrade möjligheter till proviantering genom svenska skeppshandlare
betyder därför ökad avsättning av svenska tobaksvaror. Dessutom innebär
ett förenklat förfarande i och för sig besparingar. Erforderlig kontroll måste
dock alltid upprätthållas. Utredningsmannen tillägger, att enligt upplysningar,
som lämnats utredningen, konkurrensen från skeppshandlare i utlandet
ytterligare skärpts under de senaste åren. I utlandet tillämpas i allmänhet
en frilagerinstitution, som möjliggör en snabb expedition av praktiskt
taget alla gångbara märken av färdiga tobaksvaror. Detta har fört med
sig att åtminstone i vissa fall fartygens proviantering även med andra varor
äger rum hos skeppshandlare i utlandet. Det synes därför utredningsmannen
angeläget att frågan om fartygs proviantering med obeskattade tobaksvaror
i svenska hamnar ordnas på ett smidigt och ändamålsenligt sätt.
Utredningsmannen anför, att den allmänna förutsättningen för erhållande
av obeskattade tobaksvaror är att fartygen utklarera till utrikes ort. Med
nuvarande bestämmelser kan förbrukning ombord å fartygen av de i
Sverige ombordtagna tobaksvarorna icke äga rum förrän tullkontrollen upphört.
Tullkontrollen upphör, då fartyget avgår från ort, som före lämnandet
av tullområdet sist besökes.
Vid jämförelse mellan de olika alternativen har utredningsmannen funnit
att det alternativ, som innebär att tobaksvaror upplägges å provianteringsfrilager,
bäst synes motsvara fordringarna på en enhetlig, enkel och
ändamålsenlig anordning för proviantering av fartyg med obeskattade tobaksvaror.
Utredningsmannen utvecklar sin ståndpunkt sålunda.
Provianteringsfrilager finnes redan på ett så stort antal orter (41), att
praktiskt taget alla därtill berättigade fartyg kan utan onödig omgång erhålla
sitt behov av tobaksvaror om detta alternativ genomföres. Vid bedömandet
av de olika alternativen måste även stor hänsyn tagas till den förenklade
och ändamålsenliga redovisning av provianteringsfrilagerrörelsen,
som införts från och med den 29 juni 1953 jämlikt Kungl. Maj :ts kungörelse
den 5 juni 1953 (398) med tillämpningsföreskrifter till förordningen
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
den 15 november 1912 om provianteringsfrilager och generaltullstyrelsens
anvisningar den 22 juni 1953 till ifrågavarande tillämpningsföreskrifter.
Bestämmelserna innebär bl. a. att frilagershavaren över rörelsen på frilagret
för ett för debet och kredit inrättat avräkningsdiarium å särskilt fastställd
blankett (diariekort). Var fjärde månad skall han till tullanstalten
avlämna redovisning, vartill fogas ovannämnda avräkningsdiarium. Redovisning
och avräkningsdiarium kontrolleras av tullanstalten med ledning av
hos tullanstalten förvarade tullsedlar och provianteringsanmälningar. Numera
håller således tullanstalten ej någon särskild bokföring över rörelsen
på provianteringsfrilager. Givetvis skulle ett visst merarbete uppstå för
tullverket både vid uppläggningen och uttagningen. Arbetsökningen måste
dock bedömas med hänsyn till det förhållandet, att uttagning av tobaksvaror
troligen ofta kommer att ske i samband med uttagning av andra varor
från frilagret.
Remissyttrandena
De hörda remissinstanserna har på skäl, som nära ansluter sig till de av
utredningsmannen anförda, i huvudsak tillstyrkt det i promemorian framlagda
förslaget att obeskattade tobaksvaror framdeles skall få uppläggas på
provianteringsfrilager.
Generaltullstijrelsen erinrar om de administrativa lättnader för tullverket
som kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter
till provianteringsfrilagersförordningen medfört. Enligt styrelsens mening
skulle vid ett genomförande av utredningsmannens förslag uppläggning
av tobaksvaror på provianteringsfrilager numera kunna ske på ett sätt
som icke skulle åsamka tullverket något större merarbete.
Beträffande den författningsmässiga utformningen av den föreslagna reformen
har vid remissbehandlingen vissa synpunkter framförts.
Generaltullstyrelsen anför sålunda att det synes lämpligast, att de grundläggande
bestämmelserna om uppläggning och disposition av samt skattefrihet
för tobaksvaror å provianteringsfrilager inflyter i lagen angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Styrelsen föreslår
därför att de erforderliga författningsändringarna utformas i enlighet härmed.
Styrelsen föreslår även viss ändring i avseende å befogenheten att meddela
tillstånd att disponera å provianteringsfrilager upplagda obeskattade
tobaksvaror annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering och
utrustning. Styrelsen anför.
Styrelsen ifrågasätter, huruvida icke dylikt tillstånd bör meddelas av
Konungen för varje särskilt fall, då det kan förutsättas, att frågor kunna
uppstå, som ligga utanför monopolutövarens kompetensområde. På grund
härav föreslår Styrelsen, att dylika tillstånd meddelas av Konungen, men
att monopolutövaren utan sådant tillstånd skall äga rätt att från provianteringsfrilager
övertaga obeskattade tobaksvaror utan att tull eller skatt av
frilagershavare erlägges vid uttagningen från frilagret. Sistnämnda bestämmelse
har föreslagits närmast på grund av att tobaksvaror vid lagring under
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
längre tid lätt kunna bliva obrukbara och för att i sådant fall bereda frilagershavaren
möjlighet att för förstöring överlämna dem till monopolutövaren.
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet framhåller att det enligt provianteringsfrilagersförordningen
förutsättes, att innehavare av provianteringsfrilager
skall äga rätt att på dylikt lager upplägga även från utrikes ort införda
tobaksvaror. Han skall alltså äga möjlighet till direkt import. Eftersom
uppläggning på provianteringsfrilager av från utrikes ort inkomna varor
enligt bolagets mening torde vara att anse såsom införsel, synes det till följd
av statens importmonopol vara erforderligt att i lagen angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror införa en bestämmelse av innehåll
att innehavare av provianteringsfrilager äger rätt att till riket införa
färdiga tobaksvaror för uppläggning å dylikt lager.
Sveriges skeppshandlareförbund berör den nuvarande bestämmelsen i 5 §
provianteringsfrilagersförordningen om skyldighet för ägaren att vidkännas
tullavgift för å provianteringsfrilager upplagt gods som undergår förskämning
eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat. Förbundet önskar
få fastslaget, att skeppshandeln icke behöver erlägga skatt för på provianteringsfrilager
upplagda tobaksvaror, som blir förstörda. Förbundet framhåller
atl tobaksvaror måste anses som lättförstörbara varor och alt erinringar
varken ur formell eller praktisk synpunkt synes kunna anföras mot
nämnda skattebefrielse.
Departementschefen
Det föreliggande förslaget rörande proviantering av fartyg har till bakgrund
i första hand önskemål från skeppshandeln om en bekvämare anordning
för proviantering av fartyg med obeskattade tobaksvaror. Såsom
utredningsmannen anfört är det också ett allmänt svenskt intresse, att furneringen
av fartyg kan äga rum under så enkla och smidiga former som
möjligt. Betydelsen härav framhäves av att den svenska skeppshandeln
måste räkna med hård konkurrens från utlandet.
Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak att obeskattade tobaksvaror
framdeles skall få uppläggas på provianteringsfrilager, något som i
princip är förbehållet tullpliktiga varor. Beträffande vissa varor, nämligen
rusdrycker och jordbruksprodukter in. in., finns emellertid redan nu genom
särbestämmelser möjlighet till uppläggning å provianteringsfrilager
oavsett om tullplikt föreligger. Den av utredningsmannen föreslagna anordningen
har tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner även för egen de!
att förslaget innefattar en lämplig lösning i syfte att underlätta provianteringen
med obeskattade tobaksvaror. En reform i angiven riktning förutsätter
att vissa ändringar vidtages i de nuvarande bestämmelserna om provianteringsfrilager
samt i lagen angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror. Förslag till nämnda författningsändringar har upprättats
inom finansdepartementet.
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
Beträffande utformningen av författningsbestämmelserna må påpekas, att
enligt förslaget huvudregeln att tobaksvaror får uppläggas på provianteringsfrilager
influtit i § 1 1912 års förordning om sådana lager. Genom
tillägg till 17 § lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror samt införande i nämnda lag av en ny paragraf, benämnd
29 a §, har stadgats att skatt icke skall erläggas för tobaksvaror som upplägges
på provianteringsfrilager. Sålunda lagrade tobaksvaror har i huvudsak
jämställts med annat på sådant frilager upplagt gods. Härav följer att tullavgift
— som beträffande tobaksvaror här träder i stället för skatten —- skall utgå
för dylika varor, när dessa disponeras annorledes än för proviantering eller
t. ex. går förlorade genom olyckshändelse eller på annat sätt. Möjlighet bör
dock finnas att avgiftsfritt kunna överlämna tobaksvaror från provianteringsfrilager
till monopolbolaget. En bestämmelse av detta innehåll, som i
första hand syftar till att möjliggöra att lagerskadade tobaksvaror utan beskattning
skall kunna överlämnas till monopolbolaget för förstöring, synes
rimlig med hänsyn bl. a. till de särskilda risker för kvalitetsförsämringar
som är förknippade med lång tids lagring av tobaksvaror.
Slutligen må anmärkas, att jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga för
att likställa tobaksvaror med rusdrycker vad gäller villkoren för dispositionen
av varan. Beträffande rusdrycker som upplagts i provianteringsfrilager
gäller enligt 12 § 4 mom. e) rusdrycksförsäljningsförordningen att
dessa icke får disponeras annorledes än till proviantering eller utrustning
av fartyg eller luftfartyg med mindre Konungen för varje särskilt fall lämnat
tillstånd. Överträdelse av förbudet är belagt med straff. Utredningsmannen
har föreslagit en motsvarande ordning för tobaksvaror. För egen del
kan jag icke finna, att de skäl som beträffande rusdrycker talar för ett
speciellt tillståndsförfarande av denna art gör sig gällande i fråga om tobaksvaror.
Dock synes det lämpligt, att tobaksvaror liksom rusdrycker förvaras
under såväl tullverkets som ägarens lås. II.
II. Bryssel-rekommendationen avseende åtgärder till
förebyggande av smuggling
Inledning
Rådet för samarbete på tullområdet antog vid sitt fjärde sammanträde i
Bryssel den 21—26 juni 1954 en rekommendation, dokument 2568 E (54),
avseende vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.
Rekommendationen torde i svensk översättning få fogas såsom Bilaga
2 till delta protokoll. Rekommendationen tillställdes rådets medlemmar —
däribland Sverige — med hemställan att till rådets sekretariat måtte tillkännagivas
huruvida rekommendationen helt eller delvis godkändes, samt,
i händelse rekommendationen vann anslutning, från vilken tid densamma
komme att tillämpas.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
Sedan generaltullstyrelsen beretts tillfälle yttra sig över rekommendationen,
framlade styrelsen i skrivelser den 11 oktober 1954 förslag till åtgärder
i rekommendationens syfte. Styrelsen tog bl. a. upp frågan om inskränkningar
i rätten till skattefri utförsel såsom proviant m. in. av vissa skattebelagda
varor såväl vad gällde längre resor som närtrafiken, varmed avsågs
främst internordisk sjötrafik med reslängd i tid understigande fyra timmar.
Generaltullstyrelsens förslag remissbehandlades. De då framlagda förslagen
förutsatte för ett genomförande att likartade bestämmelser antogs av de
Övriga nordiska länderna. Enär sådan överensstämmelse mellan de olika
nordiska tullbehandlingsreglerna icke kunde åvägabringas kom frågan om
Sveriges anslutning till Bryssel-rekommendationen i det sammanhanget att
vila.
Sedermera har generaltullstyrelsen i skrivelse den 3 april 1956 från delvis
andra utgångspunkter anknutit till Bryssel-rekommendationen och hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte förordna om anslutning från svensk sida till
rekommendationen. Styrelsen har i skrivelsen, på grundval av rekommendationen,
framlagt förslag till föreskrifter rörande skattefri utförsel av skattebelagda
varor såsom resgods och proviant ävensom bestämmelser om utförsel
av spritdrycker, vin och obeskattade tobaksvaror såsom last. Generaltullstyrelsen
anför i skrivelsen att nu aktuella frågor de senaste åren vant
föremål för upprepade överläggningar mellan de nordiska ländernas tullstyrelser,
senast vid förhandlingar bl. a. i Oslo år 1955, samt att de av styrelsen
i skrivelsen framlagda förslagen upprättats i huvudsaklig överensstämmelse
med resultatet av de sistnämnda nordiska förhandlingarna. Förslagen
innebär, framhåller styrelsen vidare, att någon ändring icke göres
i vad som för närvarande tillämpas beträffande provianteringen med och
försäljningen av obeskattade varor i den sjöväga Öresunds-trafiken och därmed
jämförlig kortväga sjötrafik.
Över generaltullstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits
av kommerskollegium, kontrollstyrelsen, fiskeristyrelsen, järnvägsstyrelsen,
statens handels- och industrikommission, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
lan, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Aktiebolaget Vin- & spritcenlialen
samt Sveriges redareförening, varjämte gemensamt yttrande avgivits
av Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet
och Svenska stewardföreningen.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare och
Svenska turisttrafikförbundet. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttrande från
Svenska västkustfiskarnas centralförbund. Överståthållarämbetet har vid
sitt yttrande fogat yttrande av polismästaren i Stockholm. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från handelskammaren i
Göteborg, Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen samt Göteborgs
och Bohus lans tunsttrafikförening. Slutligen har länsstyrelsen i Malmöhus
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
15
län överlämnat yttranden av drätselkammaren och poliskammaren i Malmö,
distriktschefen vid statens järnvägars III distrikt och Skånes turisttrafikförening.
Gällande bestämmelser
I fråga om tull- och skattefri proviantering av transportmedel
gäller ett flertal olika bestämmelser.
Enligt förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning kan sålunda proviantering av fartyg och
luftfartyg ske från proviantcringsfrilager. Enligt förordningen må tullpliktigt
gods, som införts från utlandet och är avsett för proviantering och
utrustning av fartyg eller luftfartyg, efter verkställd tulltaxering uppläggas
i särskilt magasin under vård av godsets ägare. Även inom riket tillverkade
eller tidigare förtullade rusdrycker må — enligt förordningen den 12 maj
1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullliänseende
av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&
spritcentralen — uppläggas å provianleringsfrilager. Tobaksvaror, som
är tullfria, får däremot icke uppläggas å provianteringsfrilager. I det föregående
har emellertid i enlighet med ett förslag av 1952 års tobakshandelsutredning
förordats, att obeskattade tobaksvaror skall få uppläggas på
sådant lager.
För utlämnande från provianteringsfrilager av gods för proviantering
eller utrustning av fartyg eller luftfartyg gäller vissa villkor. Sålunda må
rusdrycker icke utlämnas till fartyg om dettas dräktighet understiger 75 ton.
Beträffande andra varor än rusdrycker bestämmes gränsen för fartygets storlek
av Kungl. Maj:t. Denna gräns har i allmänhet fastställts till 30 ton. I
fråga om provianteringsfrilager i vissa västkuststäder gäller dock en tontalsgräns
av 10 ton. Såsom villkor för luftfartygs proviantering är stadgat
bl. a. att detsamma användes i yrkesmässig trafik. Vidare skall fartyget
eller luftfartyget vara utklarerat til! utrikes ort eller ock befinna sig på resa
mellan utrikes orter. Kungl. Maj :t må dock vid meddelande av provianteringsfrilagersrätt
medgiva att rätt att från provianteringsfrilager intaga gods
jämväl må tillkomma fartyg eller luftfartyg, vilket inkommit från utrikes
ort med destination till annan svensk ort, ävensom däckat fiskefartyg, som
är försett med vederbörligt svenskt mätbrev och som skall avgå till Nordsjön
eller därbortom belägen fiskeplats.
För tillgodoseende av fartygs och luftfartygs behov av förnödenhets- och
proviantartiklar kan även ifrågakomma i frilmmn upplagda oförtullade
och obeskattade varor, däribland rusdrycker och tobaksvaror. Föreskrifter
härom är meddelade i 76—81 §§ frihamnsstadgan den 8 november 1935
(nr 553).
Utförsel av obeskattade tobaksvaror såsom proviant för transportmedel
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
kan vidare äga rum från för ändamålet särskilt inrättat lager, s. k. tobaksskattelager.
Föreskrifter härom är meddelade dels i 4 kap. 29 § 2 och 3 mom.
lagen den It juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror, dels ock i 18—40 §§ kungörelsen den 30 juni 1943
(nr 429) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av sagda lag. Även
dessa bestämmelser har berörts i det föregående.
Andra former för utförsel av oförtullade och obeskattade varor såsom
förnödenhets- och proviantartiklar är utförsel av varor från tullnederlag
och transitupplag.
Slutligen förekommer utförsel såsom proviant av från utlandet inkomna,
under tullverkets vård kvarliggande varor, som anmälts till transitering,
ävensom av från Aktiebolaget Vin- & spritcentralen inköpta obeskattade
rusdrycker samt från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet inköpta obeskattade
tobaksvaror.
Utförsel av obeskattade varor såsom resgods förekommer endast i mindre
utsträckning och då huvudsakligen i fråga om tobaksvaror.
Bortsett från vissa bestämmelser, vilka grundar sig på gällande allmänna
exportförbud och därför är av mera tillfällig karaktär, gäller i Sverige icke
några generella författningsbestämmelser om kvantitativa inskränkningar
i rätten till utförsel av obeskattade varor såsom
proviant för transportmedel eller såsom resgods. En viss inskränkning
kan dock, vad proviantering av transportmedel beträffar, sägas ligga däri, att
det skall vara fråga om proviant för transportmedlet, d. v. s. varor som
behövs och är avsedda för försörjningen av besättning och passagerare. Det
kan också erinras om att enligt avtal mellan generaltullstyrelsen och statens
järnvägar gäller visa begränsningar i försäljningen av tobaksvaror på
de statsägda färje- och passagerarfartygslinjerna mellan Malmö och Köpenhamn.
De på det allmänna exportförbudet grundade inskränkande bestämmelserna
gäller oavsett huruvida varorna är beskattade eller icke. Såvitt angår
skeppsproviant är bestämmelserna meddelade av generaltullstyrelsen i samråd
med vederbörande krismyndigheter och innebär i huvudsak följande.
Tilldelning av proviant beviljas i regel för högst den tid, som beräknas åtgå
till dess fartyget ankommer till den utländska destinationsorten. I vissa
fall kan tilldelning jämväl erhållas för uppehållet i den utländska hamnen
samt för återresa till Sverige. Myckenheten tobaksvaror, som må utföras,
bestämmes sålunda, att varje person beräknas under en vecka förbruka 40
cigarrer eller 60 cigarrcigarretter eller 200 cigarretter eller 150 gram röktobak
eller 100 gram tuggtobak eller 400 gram snus.
I fråga om svenskt fiskefartygs proviantering är särskilda bestämmelser
meddelade av generaltullstyrelsen. Med dylikt fartyg, som skall avgå från
svensk hamn på fiskeresa utanför svenskt territorialvatten, må utföras
skeppsproviant till de myckenheter, vilka vederbörande tullanstalt efter
prövning i varje särskilt fall finner erforderliga. Myckenheten tobaksvaror
bestämmes på samma sätt som för fartyg i övrigt.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
Utförseln av resgods regleras med hänsyn till gällande allmänna
exportförbud genom föreskrifterna i statens handels- och industrikommissions
meddelande den 27 juni 1955 om vad resande licensfritt må medföra
vid resa till eller från Sverige. Enligt meddelandet må resande vid resa från
Sverige, utöver sedvanlig reseutrustning, utan exportlicens medföra varor
till ett värde av sammanlagt högst 2 500 kronor, under förutsättning att av
varornas art, mängden av varje särskild vara och omständigheterna i övrigt
framgår, att varorna är avsedda för den resandes eget bruk eller som gåva
för annans personliga bruk och sålunda icke medföres för försäljning eller
för användning i yrkesmässig rörelse.
Beträffande utförsel såsom last av spritdrycker och vin gäller
enligt 1 § kungörelsen den 27 november 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser
om utförsel från riket av spritdrycker och vin, jämförd med
10 § samma kungörelse, att dylika drycker, beskattade såväl som obeskattade,
icke må från tullinlandet eller eljest utföras såsom last till utrikes
ort med fartyg (båt, pråm) av mindre nettodräktighet än 100 registerton.
Enligt paragrafen avser förbudet dock icke utförsel med maskindrivet fartyg,
som gör regelbundna resor mellan svensk och utrikes ort.
I fråga om obeskattade tobaksvaror gäller icke några motsvarande bestämmelser.
Generaltullstyrelsens förslag
Det av generaltullstyrelsen i skrivelsen den 3 april 1956 framlagda förslaget
till provianteringsregler m. in. bygger delvis på det tidigare nämnda
av styrelsen år 1954 framförda slaget i ämnet. Innan jag redogör för innehållet
i den nu föreliggande skrivelsen må därför i korthet erinras om innebörden
av den tidigare ifrågasatta reformen.
195i års förslag innebar i nu aktuella delar i huvudsak följande.
Beträffande rätten till utförsel av proviant föreslogs att rätten till
proviantering med obeskattade rusdrycker, Öl, tobaksvaror, cigarrettpapper
och chokladvaror skulle borttagas dels för andra transportmedel än fartyg
och luftfartyg och dels för passagerarfartyg i närtrafik, varmed avsågs
trafik enbart från hamn i Skåne, Blekinge eller på svenska västkusten till
dansk hamn eller eljest trafik från svensk hamn till utrikes ort, då resan
kunde beräknas taga kortare tid än fyra timmar i anspråk. Beträffande
fiskefartyg uppställdes för rätten till proviantering med obeskattade varor
det villkoret, att fartygets nettodräktighet icke fick understiga 30 ton samt
att fartyget skulle avgå till mera avlägsna fiskevatten. Beträffande lustfartyg
föreskrevs likaledes en minsta nettodräktighet av 30 ton samt att
fartyget skulle avgå till hamn i annat land än Danmark, Finland eller Norge.
För såväl fiskefartyg som lustfartyg skulle dessutom gälla att provianteringcn
fick avse högst vissa kvantiteter per person och dag. För fartygstrafiken
i övrigt ävensom för flygtrafiken begränsades provianteringsrätten
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 03
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
till vad som kunde anses erforderligt med hänsyn till resans längd och
det antal personer som medföljde. För fartygstrafikens del skulle inte ske
någon prövning i det särskilda fallet, utan det föreslogs att vissa högsta
kvantiteter per person och dag skulle fastställas. Den föreslagna tilldelningen
motsvarade i stort sett den tilldelning, som nu provisoriskt tillämpas
med stöd av gällande bestämmelser om allmänt exportförbud.
I avseende å rätten till utförsel såsom resgods av obeskattade varor
föreslogs den inskränkningen att sådan utförsel skulle få verkställas endast
av resande hemmahörande i annat än nordiskt land, samt under förutsättning
tillika att den resande själv tidigare infört varan såsom resgods. Varans
myckenhet fick icke överstiga behovet under resan.
Det nya förslag generaltullstyrelsen nu framlagt skiljer sig från det
tidigare i första hand därigenom, att någon ändring icke förutsättes ske i
vad som för närvarande tillämpas beträffande provianteringen med och
försäljningen av obeskattade varor i den sjöväga Öresunds-trafiken och därmed
jämförlig kortväga sjötrafik.
Styrelsen har i den allmänna motiveringen för förslaget anknutit till
Bryssel-rekommendationen och dess centrala regler om begränsning av
provianteringen med obeskattade spritdrycker och tobaksvaror med hänsyn
till antalet passagerare och besättningsmedlemmar, resans varaktighet och
myckenheten av ombord befintliga förråd. Styrelsen anför att enligt uppgift
från samarbetsrådets sekretariat hittills ett tiotal länder, däribland
Danmark, Norge och Västtyskland, antagit rekommendationen, flera av
land erna dock med vissa reservationer. I vissa länder, däribland Storbritannien,
gäller redan bestämmelser, som begränsar provianteringen med obeskattade
sprit- och tobaksvaror till närmare angivna kvantiteter, beräknade
efter antal ombordvarande, resans längd in. in. Enligt styrelsens uppfattning
skulle en allmän tillämpning från rådsinedlemmarnas sida av rekommendationen
avsevärt begränsa smuggelmöjligheterna i den västeuropeiska
sjöfarten. Styrelsen fortsätter.
Den nuvarande smugglingen avser till största delen cigarretter och spritdrycker
som finnas undanstuckna i inkommande fartyg. Denna form av
smuggling ar ytterst besvärande och detta icke blott i Sverige utan även i
liera andra västeuropeiska länder. S
Smugglingen genom fartygsbesättningar underlättas genom att de för
transitororelsen inrattade institutionerna — frihamnar, frilager och tulluppJag
— utnyttjas till att förse fartygspersonal med obeskattade varor
nn/J^ somferfordras,under resorna. Dylika överskottsförråd finnas
dHH flUCknp \ fartygfn tin mängder som i fråga om cigarretter ofta uppgatiineratmtusental,
ibland till hundratusental, i ett och samma fartyg.
5?Äa“de aV f missbruk av transitorörelsens institutioner skulle
j al vfallet vara ett verksamt medel till smugglingens bekämpande. Det är
angelaget att Sverige deltager i samarbetet för vinnande av detta syfte och
i orlf f!!id;l''f!u''H11 pr SC1 "l®ddeIas 1 anslutning till rekommendationen. En
från tlllr?ckbg »"ledning att förebygga överskottsproviantering av
tian Sveuge avgaende transportmedel ligger för övrigt i faran för åter -
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
smuggling hit av proviantöverskott som här intagits. Styrelsen anser därför,
att Sveriges anslutning till rekommendationen icke längre bör uppskjutas.
Generaltullstyrelsen påpekar — såsom ett ytterligare skäl för att nu
upptaga frågan om viss begränsning av den skattefria provianteringen och
vissa därmed sammanhängande frågor -— det förhållandet att nuvarande,
ovan berörda begränsningsbestämmelser, vilka utfärdats av generaltullstyrelsen
i samråd med vederbörande krismyndigheter, grundar sig på gällande
allmänna exportförbud och därför är av temporär natur. När försörj
ningssynpunkter icke längre anses utgöra motiv för bestämmelsernas
bibehållande, bör bestämmelserna upphävas. Detta synes enligt styrelsens
mening lämpligen kunna ske i samband med genomförandet av de bestämmelser,
som föranledes av anslutning från svensk sida till ovannämnda
rekommendation.
Beträffande den skattefria provianteringen innebär de av
styrelsen föreslagna reglerna i huvudsak följande.
Rätten till skattefri proviantering med spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror
och chokladvaror borttages
dels för andra transportmedel än fartyg eller luftfartyg,
dels för luftfartyg å linjen mellan Malmö och Köpenhamn,
dels ock för fartyg — annat än fiskefartyg — med en nettodräktighet
understigande 30 ton.
Såsom allmänt villkor för skattefri proviantering av andra fartyg än
fiske- och lustfartyg ävensom av luftfartyg skall enligt de föreslagna
bestämmelserna gälla att det av omständigheterna otvetydigt framgår att
fartyget eller luftfartyget under resan skall anlöpa utländsk hamn eller
angöra utländsk flygplats för avlämnande eller mottagande av passagerare
eller last eller ock skall såsom turistfartyg företaga kryssningar i mera
avlägsna farvatten.
Ytterligare gäller att de ifrågavarande obeskattade varorna utom starköl
och Öl icke får såsom proviant ombordtagas å fiskefartyg eller lustfartyg
då det icke av omständigheterna otvetydigt framgår, i fråga om fiskefartyg,
att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten, och, i fråga om lustfartyg,
att fartyget skall avgå på resa till hamn i annat land än Danmark,
Finland eller Norge direkt eller med anlöpande av dansk, finsk eller norsk
hamn.
För den enligt förslaget provianteringsberättigade trafikens del begränsas
provianteringsrätten kvantitativt på så sätt att ombordtagande av spritdrycker,
vin, tobaksvaror och chokladvaror icke får ske därest ombord befintliga,
till proviant hänförliga förråd av dylika varor genom sådan proviantering
skulle överstiga en myckenhet, som av tullverket prövas skälig med
hänsyn till resans varaktighet samt till det antal personer, som beräknas
kunna komma att medfölja transportmedlet.
Obeskattat cigarrettpapper får icke utföras från tullområdet såsom pro -
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
viant för transportmedel i större mängd än som beräknas åtgå för röktobak
som ombordtagits enligt nyssnämnda provianteringsbestämmelser.
Slutligen har från provianteringsbestäminelsernas tillämpning undantagits
proviantering av statligt transportmedel som avses i kungörelsen den
14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga
transportmedel.
Beträffande provianteringsbestäminelsernas överensstämmelse
med Bryssel -rekommendationen anför generaltullstyrelsen i
huvudsak följande. Bestämmelserna i rekommendationens punkt 1 a) om
att proviantering av fartyg och luftfartyg med obeskattade spritdrycker
och tobak svaror endast bör tillåtas under tullkontroll överensstämmer med
föreskrifterna i gällande tullagstiftning. Föreskrifterna i övrigt under punkt
1 a) och b) i rekommendationen har sin motsvarighet i styrelsens förslag.
Vad beträffar rekommendationens punkt 1 c) gäller i fråga om fartyg, som
skall utklarera till utrikes ort, redan nu att, i den mån obeskattade varor
medföres, dessa förtecknas antingen å tullpass eller annan vid tullpasset
med sigill fogad handling, till vilken i dylikt fall hänvisas i tullpasset. I
fråga om luftfartyg användes som regel i stället för tullpass så kallad general
declaration, å vilken handling motsvarande anteckningar göres om ombordtagna
obeskattade varor.
Beträffande den föreslagna begränsningen till vissa transportmedel
erinrar styrelsen om att enligt förslaget proviantering med
obeskattade spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror och chokladvaror
icke får ske av andra transportmedel än fartyg och luftfartyg. De transportmedel,
som vid sidan härom huvudsakligen kan komma i fråga, är bussar
och järnvägståg med restaurangvagnar. Enligt styrelsens uppfattning föreligger
icke något egentligt behov av sådan provianteringsrätt för dylika
transportmedel. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att det beträffande
utgående restaurangvagnar för närvarande icke förekommer någon
skattefri proviantering. Vidare anföres, att under remissbehandlingen av
1954 års förslag, som innebar motsvarande förbud, någon invändning icke
framställdes mot förslaget i denna del.
Genom det till resans art knutna allmänna villkoret för rätt till
skattefri proviantering av andra fartyg än fiskefartyg och lustfartyg samt
av luftfartyg avser generaltullstyrelsen att markera att det skall vara fråga
om verklig frakt- eller passagerarfart eller sådana kryssningar med turistfartyg.
som kan motivera skattefri proviantering.
I förslaget har för andra fartyg än fiskefartyg upptagits såsom villkor
för skattefri proviantering, att fartygets nettodräktighet icke understiger
30 ton. Styrelsen anför, att detta villkor i praktiken endast lär få nämnvärd
betydelse beträffande lustfartyg. En skärpning av provianteringsrätt
e n för lustfartyg har tidigare i olika sammanhang ifrågasatts
En sadan skäipning motiveras också av de erfarenheter i förevarande hänseende,
som styrelsen haft av lustbåtstrafiken. Jämväl villkoret för skatte
-
21
Kungi. Maj. ts proposition nr 63 år 1957
fri proviantering att lustfartyget skall avgå på resa till hamn i annat land
än Danmark, Finland och Norge direkt eller med anlöpande av dansk, finsk
eller norsk hamn är enligt styrelsen ämnat att tjäna syftet att förhindra
missbruk av provianteringsrätten och särskilt återsmuggling av skattefria
lobaksvaror. Styrelsen upplyser, att i dessa frågor full enighet rått vid de
nordiska förhandlingarna.
Vad angår fiskefartyg föreslås såsom villkor för skattefri proviantering
att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten (t. ex. fiskevatten
i Nordsjön eller i avlägsnare delar av Östersjön). Denna föreskrift
innebär enligt generaltullstyrelsens mening i huvudsak endast en legalisering
av gällande praxis.
Det föreslagna förbudet mot skattefri proviantering av luftfartyg
på linjen Malmö — Köpenhamn innebär likaledes endast en legalisering
av gällande praxis. Något egentligt behov av sådan proviant kan
enligt styrelsens uppfattning icke sägas föreligga i denna trafik.
Bryssel-rekommendationens bestämmelse om kvantitativ begränsning
av den skattefria provianteringen har kommit till
uttryck i förslagets föreskrift att den skattefria provianteringen skall begränsas
till myckenheter, som av tullverket prövas skäliga med hänsyn till
resans varaktighet samt till det antal personer, som beräknas kunna komma
att medfölja fartyget eller luftfartyget. Någon åtskillnad mellan fartyg och
luftfartyg har här icke gjorts; ej heller mellan nordisk och icke-nordisk
trafik eller mellan närtrafik och trafik på mera avlägsna hamnar.
Generaltullstyrelsen framhåller att orden »med hänsyn till resans varaktighet»
icke är avsedda att begränsa provianteringen till endast enkel eller
eventuellt dubbel resa; föreskriften kan tillåta proviantering för längre resperiod,
men tilldelningen skall bedömas med ledning av varaktigheten av
enkel resa. Vidare anföres, att föreskriften att provianttilldelningen skall
bedömas med hänsyn till det antal personer, som beräknas kunna komma
att medfölja transportmedlet, för t. ex. passagerarfartyg icke innebär att
tilldelningen skall ske först sedan det faktiska antalet ombordgående passagerare
räknats utan att provianttilldelningen skall bedömas efter ett för
fartyget och årstiden beräknat genomsnittligt antal passagerare.
Beträffande den praktiska tillämpningen av bestämmelserna anför generaltullstyrelsen,
att vissa tillämpningsföreskrifter av generaltullstyrelsen
torde erfordras. För bestämmelsernas tillämpning i praktiken
blir det, uttalar styrelsen, nödvändigt att särskilt i den reguljära nordiska
trafiken, t. ex. Finlandstrafiken, tillse, att icke strängare begränsningsregler
tillämpas i Sverige än i det nordiska land, på vilket trafiken bedrives,
Det är därför styrelsens avsikt att sedan förevarande bestämmelser utfärdats,
genom förhandlingar med berörda nordiska länder överenskomma
om gemensamma normer för provianteringshegränsningarna. Styrelsen upplyser
att de nordiska tullstyrelserna i princip är ense om en sådan ordning.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
I nuvarande läge räknar styrelsen med att dessa normer för provianteringsbegränsningarna
skall i huvudsak komma att överensstämma med de för
närvarande tillämpade principerna för provianttilldelning. De nu föreslagna
bestämmelserna jämte tillämpningsföreskrifter är avsedda att ersätta
nuvarande av generaltullstyrelsen i samråd med vederbörande krismyndigheter
utfärdade provianteringsföreskrifter.
De av generaltullstyrelsen föreslagna resgodsreglerna innebär att
obeskattade varor av följande slag, nämligen rusdrycker, Öl, tobaksvaror,
cigarrettpapper och chokladvaror i princip icke får utföras från tullområdet
såsom resgods. Icke heller får sådan vara utföras såsom försändelse,
avsedd att i samband med utförseln helt eller delvis överlåtas på eller eljest
utlämnas till resande, som medföljer det transportmedel med vilket utförseln
sker. Undantag göres för det fall då varan utgör proviant för transportmedlet
eller av handelsresande medförda varuprover.
Vad sålunda föreslagits om resande och resgods har även avseende på
person, anställd å det transportmedel med vilket utförseln sker, samt vara,
som medföres av sådan person.
Slutligen föreslås en undantagsbestämmelse av innebörd att ifrågavarande
obeskattade varor får transiteras genom riket såsom resgods. Samma
bestämmelse möjliggör även att andra av resande såsom resgods införda varor
än rusdrycker och tobaksvaror återutföres såsom resgods av den som
infört varan. Villkoren för sådan transitering och återutförsel skall dock
generaltullstyrelsen äga bestämma. Liksom beträffande provianteringsföreskrifterna
ankommer det på styrelsen att meddela närmare bestämmelser
rörande tillämpningen av resgodsreglerna.
Generaltullstyrelsen erinrar om att Bryssel-rekommendationen i denna
del innebär, att besättningsmedlemmar å fartyg och luftfartyg icke bör tilllåtas
att ombordtaga obeskattade spritdrycker och tobaksvaror samt att
passagerare bör tillåtas att ombordtaga dylika spritdrycker och tobaksvaror
endast i skäliga myckenheter icke överstigande deras eget behov, och framhåller
att styrelsen i dessa hänseenden förordat bestämmelser som är mera
restriktiva, i det att icke heller resande skulle tillåtas ombordtaga dylika
varor. Såsom redan framgått föreslås dock undantag dels i fall, då varan
utgöres av proviant för transportmedlet eller av handelsresande medförda
varuprover, dels då fråga är om genomgående resgodstransitering eller om
återutförsel — under vissa villkor — av andra varor än rusdrycker och
tobaksvaror.
I sin motivering till de föreslagna bestämmelserna anför generaltullstyrelsen,
att bestämmelserna varit föremål för förhandlingar vid de nordiska
tullmötena. Härvid har konstaterats, att möjlighet till dylik utförsel icke
föreligger i något annat nordiskt land än Sverige. De föreslagna bestämmelserna
ingick även i styrelsens förslag den It oktober 1954. Vid remissbehandlingen
tillstyrktes förslaget i huvudsak av de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig över förslaget i denna del. De nu föreslagna undan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
23
tagsbestämmelserna har emellertid likväl givits något större räckvidd än
enligt 1954 års förslag. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.
Sålunda är handelsresandeprover undantagna, varjämte obeskattade varor
skall kunna transiteras såsom resgods genom riket ävensom andra av
resande såsom resgods införda varor än rusdrycker och tobaksvaror återutföras
såsom resgods av den som infört varan, allt dock under de villkor
generaltullstyrelsen äger bestämma. De villkor som här kommer i fråga är
de, som nu gäller beträffande återutförsel av rusdrycker och tobaksvaror.
Angående återutförsel av rusdrycker stadgas i 86 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
att rusdrycker, som till riket införes av annan än
den vilken enligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest
varan i behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet
med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Styrelsen har genom
cirkulär den 16 september och den 18 november 1955 utfärdat sådana föreskrifter.
I fråga om tobaksvaror återfinnes motsvarande bestämmelser i 36 §
lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror samt i styrelsens cirkulär den 16 september och den
18 november 1955.
Vad avser begränsningar i rätten att utföra spritdrycker
och tobaksvaror såsom last erinrar generaltullstyrelsen
om att rekommendationen till en början innebär, att sådan utförsel
av obeskattade spritdrycker och tobaksvaror med fartyg med en nettodräktighet,
understigande 100 ton, icke tillätes, med mindre befrielsen från erläggande
av skatt göres beroende därav, att av tullmyndighet i destinationslandet
utfärdat intyg om vederbörlig lossning kan företes.
Generaltullstyrelsen har i förslag till kungörelser dels om ändrad lydelse
av 1 § kungörelsen den 27 november 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser
om utförsel från riket av spritdrycker och vin, dels angående förbud
mot utförsel av obeskattade tobaksvaror såsom last med fartyg av
mindre nettodräktighet än 100 registerton intagit föreskrifter om förbud
mot all utförsel såsom last av såväl spritdrycker och vin som obeskattade
tobaksvaror med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 ton. Enligt styrelsens
mening kommer ett dylikt generellt förbud icke att medföra någon
praktisk olägenhet.
Vad beträffar beskattade spritdrycker påkallar rekommendationen enligt
generaltullstyrelsens mening icke någon särskild åtgärd, om det föreslagna
totala förbudet mot utförsel såsom last av spritdrycker med fartyg av mindre
nettodräktighet än 100 ton genomföres. I fråga om beskattade tobaksvaror
torde, anför styrelsen, ett motsvarande förbud såvitt angår svenska förhållanden
sakna intresse i betraktande av det höga priset på dessa varor.
Rekommendationen förutsätter ej heller, att en dylik åtgärd vidtages, om
den skulle avvika från eljest gällande nationella föreskrifter. Styrelsen föreslår
att i samband med notifikation om Sveriges anslutning till rekommendationen
upplysning lämnas om att rekommendationen i denna punkt icke
kommer att få tillämpning i vårt land.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
Remissyttrandena
Remissinstanserna uttalar sig allmänt för en anslutning från svensk sida
till Bryssel-rekommendationen och från flera håll understrykes att Sverige
bör lämna medverkan till de internationella strävandena att motverka
smuggling.
Beträffande generaltullstyrelsens förslag i dess helhet göres i flera fall
hänvisningar till styrelsens tidigare förslag av år 1954 och noteras med tillfredsställelse
de förändringar i liberalare riktning som vidtagits i det nu
föreliggande förslaget. Sålunda framhåller exempelvis kommerskollegium
att generaltullstyrelsen i sitt nu framlagda förslag i allt väsentligt borttagit
de föreskrifter, mot vilka kollegium förra gången anförde betänkligheter.
De hörda handelskamrarna har uttalat sin tillfredsställelse med att generaltullstyrelsen
i sitt föreliggande förslag bibehållit provianteringsrätten
för passagerarfartyg i närtrafik. Samma uttalande göres av Svenska turisttrafikförbundet
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
I det av Svenska sjöfolksförbundet in. fl. organisationer avgivna yttrandet
förklarar man sig dela uppfattningen, att de åtgärder som föreslås i rekommendationen
är berättigade och lämnar generellt generaltullstyrelsens
förslag till utförselbestämmelser utan erinran.
Förslaget till skärpta bestämmelser om skattefri proviant er
i n g tillstyrkes i huvudsak utav de flesta remissinstanserna.
Järnvägsstyrelsen anför emellertid såsom en generell reservation mot de
föreslagna bestämmelserna att styrelsen icke kan biträda förslaget såvitt
ifrågakommande åtgärder innebär inskränkningar i de resandes hittillsvarande
redan begränsade möjligheter att inköpa obeskattade varor ombord
på färjor och båtar i internationell trafik, som utövas i statens järnvägars
eller dess dotterföretags regi.
Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg samt Rederiaktiebolaget
Göteborg—Frederikshavn-linjen föreslår uppskov med
utfärdandet av de nya provianteringsbestämmelsern
a. De ifrågavarande remissinstanserna hänvisar till generaltullstyrelsens
uppgift att det är styrelsens avsikt att sedan bestämmelser i ämnet utfärdats
genom förhandlingar med tullmyndigheterna i övriga nordiska länder
överenskomma om gemensamma normer för provianteringsbegränsningarna.
Därvid uttalas tillika att bestämmelserna bör utfärdas först sedan ifrågavarande
förhandlingar slutförts och enighet vunnits om begränsningarnas
detaljutformning.
Svenska sjöfolksförbundet m. fl. organisationer erinrar i sitt yttrande om
att de föreslagna provianteringsbestämmelserna i stort sett ansluter sig till
nuvarande temporära föreskrifter på området och gör det allmänna uttalandet
att bestämmelserna enligt organisationernas mening förutsätter en
liberal uppskattning från vederbörande lokala tullmyndighet.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
Såvitt förslaget avser att begränsa proviante rings rätten
till vissa transportmedel har detsamma icke mött några invändningar
från remissinstanserna.
Mot den föreslagna begränsningen till vissa varuslag
göres i sak erinran endast från järnvägsstyrelsen, som vänder sig mot att
generaltullstyrelsens förslag till provianteringsbestämmelser omfattar även
chokladvaror. Järnvägsstyrelsen framhåller, att förslaget i denna del innebär
en längre gående restriktivitet än Bryssel-rekommendationen, och anför
att chokladvaror knappast torde smugglas och därför icke synes böra underkastas
samma bestämmelser, som föreslagits för sprit- och tobaksvaror.
Sådana bestämmelser för chokladvaror skulle enligt järnvägsstyrelsens mening
innebära, att Sverige komme att inta en särställning varigenom den
eftersträvade uniformiteten enligt Bryssel-rekommendationen utan särskilda
skäl skulle frångås.
Sjöfartsstyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra mot att undantagen
från utförselförbudet begränsas till att gälla endast fartyg och luftfartyg,
huvudsakligen vid utlandstrafik, men finner det tveksamt huruvida
behov föreligger att låta undantagen omfatta olika varuslag för olika fartygskategorier.
Enhetliga regler i detta avseende skulle enligt styrelsens
mening bidra till att göra bestämmelserna mera överskådliga och lättilllämpade.
Beträffande det allmänna villkoret rörande resans art,
vänder sig Stockholms handelskammare mot den för luftfartyg föreslagna
bestämmelsen att skattefri proviantering endast skall kunna ske när luftfartyget
skall angöra utländsk flygplats. Handelskammaren erinrar om att
den skattefria provianteringsrätten tillkommer turistfartyg, som utan att
anlöpa utländsk hamn företager kryssningar i mer avlägsna farvatten. Enligt
vad handelskammaren inhämtat anordnas turistkryssningar med flyg
under sådana förhållanden att kammaren ifrågasätter om icke motsvarande
förmån som tillerkänts turistfartyg bör medgivas luftfartyg.
Samma synpunkt framföres av kommerskollegium.
Sveriges redareförening framhåller, att det icke minst ur internationell
konkurrenssynpunkt är angeläget att förslaget om skattefri provianteringsrätt
för turistfartyg modifieras på sådant sätt, att kryssningsfartygen likställes
med varje annat fartyg, som befar internationellt vatten. Föreningen
erinrar om att svenska fartyg ibland företar kryssningar på internationellt
vatten, som dock icke kan betecknas som »mera avlägsna farvatten».
De föreslagna bestämmelserna om kvantitativ begränsning
av den skattefria proviante ringen godtages av de flesta
remissinstanserna.
Från redarhåll framhålles den skattefria provianteringens stora ekonomiska
betydelse för sjöfarten och speciellt för de rederier, vilka sysselsätter
fartyg i passagerarlrafik. Sveriges redareförening anför sålunda bl. a., att
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
en mer restriktiv praxis skulle radikalt försämra de förhållanden varunder
rederier, som sysselsätter fartyg i passagerartrafik, bedriver sådan trafik.
Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen framhåller att passagerarfartygens
rätt till fri proviantering har ett avgörande inflytande på
gällande biljettpriser och sålunda är av stort turistiskt värde. Bolaget erinrar
särskilt om risken för utländsk konkurrens från företag, vilka kan lösa
sina provianteringsproblem utanför de lagar och förordningar, som kan
komma att gälla i Sverige.
Järnvägsstyrelsen och Skånes handelskammare finner utformningen av
bestämmelserna om provianttilldelning alltför snäv. Järnvägsstgrelsen föreslår
sålunda att provianteringsbestämmelserna utformas så, att tilldelningen
för fartyg i annan trafik än internordisk baseras på den myckenhet
av ifrågavarande varor, som tullfritt får införas i destinationslandet.
Skånes handelskammare förordar att den ifrågavarande bestämmelsen
omarbetas så, att förutom resans längd och antalet passagerare jämväl behovet
av att hålla ett med hänsyn till passagerarklientelets sammansättning
tillräckligt sortiment av sprit- och tobaksvaror skall beaktas vid bestämmandet
av den myckenhet, varmed proviantering av sådana varor skall få
ske. Handelskammaren anför vidare.
Ett passagerarefartygs proviantering med sprit och tobak måste nämligen
ske under hänsynstagande jämväl till att fartygets sortiment av dessa varor
blir sådant att passagerarnas personliga smak kan tillgodoses. Detta ställer
ofta stora krav på sortimentets storlek. Särskilt gäller detta för turistkryssningsfartyg,
som har ett internationellt sammansatt klientel och som med
hänsyn till de fordringar detta klientel ställer måste hålla ett sortiment av
tobak och spritvaror från ett flertal olika länder. Med anledning av generaltullstyrelsens
påpekande om att i Storbritannien redan gäller bestämmelser,
som begränsar provianteringen med obeskattade sprit- och tobaksvaror till
kvantiteter beräknade efter resans längd och passagerarnas antal vill handelskammaren
framhålla, att enligt vad handelskammaren erfarit de engelska
bestämmelserna därom har medfört extrakostnader och olägenheter
för kryssningsfartyg, som provianterat i engelska hamnar.
Den föreslagna befogenheten för generaltullstyrelsen
att utfärda tillämpningsföreskrifter rörande provianteringsbegränsningarna
tillstyrkes av flertalet myndigheter liksom av de
flesta övriga remissinstanserna. Från några håll har emellertid förslaget i
denna del mött kritik. En avvisande hållning intages sålunda av järnvägsstyrelsen,
sjöfartsstyrelsen, handelskammaren i Göteborg, Svenska turisttrafikförbundet,
Sveriges redareförening och Rederiaktiebolaget Göteborg—
Frederikshavn-linjen. Kritiken utmynnar i förslag att i de nu föreslagna
bestämmelserna direkt angiva de kvantiteter, som den skattefria provianteringen
får avse för olika fall.
Järnvägsstgrelsen uttalar bl. a. att provianttilldelningen är en för servicen
lör resenärerna viktig fråga, varför avvägningen av provianteringen enligt
Bryssel-rekommendationens allmänt hallna regler kräver erfarenhet även
och icke minst från trafikföretaget. Generaltullstyrelsens förslag inne -
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
bär, framhåller järnvägsstyrelsen, möjlighet för generaltullstyrelsen att
framdeles utan samråd med trafikutövaren bestämma helt andra principer
än de nu tillämpade för provianteringen.
Enligt sjöfartsstijrelsens mening bör grunderna för den kvantitativa begränsningen
av provianteringen av skilda slag av fartyg, därest grunderna
icke kan komma till uttryck i de nu ifrågasatta bestämmelserna, fastställas
av tullverket efter samråd med sjöfartsstyrelsen.
Handelskammaren i Göteborg anför att en ordning, som innebär att närmare
tillämpningsbestämmelser meddelas av generaltullstyrelsen, givetvis
är fördelaktig ur den synpunkten, att bestämmelser av mera detaljartad
karaktär kan anpassas till den aktuella situationen. Emellertid medför denna
ordning enligt handelskammaren också nackdelar. Trafikanterna blir
utsatta för en viss osäkerhet, eftersom bestämmelser —- även sådana av
mycket stor praktisk betydelse — när som helst kan bli föremål för ändring.
Särskilt gäller detta exempelvis normerna för den skattefria provianteringen
och de kvantiteter, som får medföras. Handelskammaren uttrycker
den uppfattningen att den föreslagna avfattningen av bestämmelserna
medför alltför vidsträckta möjligheter till ändringar beträffande regler som
har väsentlig betydelse för de företag, vilka utövar sådan verksamhet, att
de är beroende av provianteringsbestämmelserna.
Svenska turisttrafikförbundet förklarar sig kunna tillstyrka generaltullstyrelsens
förslag om befogenhet för styrelsen att utfärda tillämpningsföreskrifter
endast såvitt de nya tillämpningsbestämmelserna icke leder till en
begränsning av de resandes nuvarande möjligheter till skattefria inköp.
Förbundet förutsätter också, att provianteringsbestämmelserna utformas
så, åt! tilldelningarna i erforderlig omfattning kan justeras med hänsyn till
den ökade efterfrågan, som kan komma att inträda vid en eventuell vidgning
av nordiska resandes rätt till tullfrihet för medförda rusdrycker och
tobaksvaror.
Rederiaktiebolagei Göteborg—Frederikshavn-linjen understryker den stora
ekonomiska betydelsen för rederierna av varje ändring i den tillåtna kvantiteten
obeskattade varor.
Även Sveriges redareförening understryker den skattefria provianteringsrättens
stora ekonomiska betydelse för rederinäringen. Föreningen anser
frågan om utformningen av generella normer för provianteringen vara så
viktig att den icke bör delegeras. Föreningen för i detta sammanhang fram
tanken att generaltullstyrelsen bör kunna givas befogenhet att ingripa mot
sådana fartyg eller rederier, som missbrukar gällande regler. Om innebörden
av den föreslagna befogenheten för styrelsen anför föreningen bl. a. följande.
Generaltullstyrelsen skall äga att i särskilda fall för visst eller vissa fartyg
inskränka utförsel av obeskattade spritdrycker, vin, tobak och chokladvaror,
så framt smuggling av dylika varor befunnits ske under sådana förhållanden,
att vederbörande rederi deltagit i eller genom försumlighet i
kontrollen underlättat smugglingen. Genom en sådan bestämmelse skulle
endast den skyldige komma att drabbas, varjämte tullmyndigheterna skulle
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
besparas det merarbete och den detaljreglering, som skulle bliva en
följd av generellt gällande, restriktiva bestämmelser. Att märka är
även att generella restriktioner, även om de äro ganska långtgående, icke
kunna förhindra smuggling, under det att ett system med ingripanden i händelse
av missbruk såväl ur avskräckande synpunkt som vid tillämpningen
skulle ganska effektivt motverka smuggling.
En dylik regel kunde givetvis i detalj utformas på olika sätt. Ifrågasättas
kan sålunda, om icke en nämnd borde tillsättas med representanter för vederbörande
intresserade parter och med uppgift att yttra sig, innan inskränkningar
eller förbud utfärdades avseende visst fartyg eller visst rederi.
Kommerskollegium förklarar sig icke ha något i och för sig att invända
mot att generaltullstyrelsen skall äga meddela de närmare bestämmelser
som erfordras för tillämpningen av föreskrifterna om den skattefria provianteringen.
Kommerskollegium framhåller emellertid att bestämmelserna
blir verkningslösa, om icke säkerhet kan vinnas för att motsvarande regler
blir tillämpliga i andra sjöfartsidkande länder, eftersom följden eljest blott
blir den att fartygen provianterar i främmande hamnar. Kollegium förklarar
att kollegium icke kan dela de betänkligheter som anförts mot den föreslagna
ordningen med delegering av ifrågavarande befogenhet till generaltullstyrelsen.
Enligt kollegii mening möjliggör den av styrelsen förordade
ordningen för styrelsen att smidigare anpassa maximikvanliteterna efter förhållandena
i det särskilda fallet. Sålunda bör det enligt kollegii mening i
viss mån bli möjligt att tillgodose det av Skånes handelskammare omnämnde
önskemålet att på vissa fartyg kunna hålla ett rikligt sortiment av de olika
varorna.
Kommerskollegium, Stockholms handelskammare och handelskammaren
i Göteborg betonar det önskvärda i att de nu diskuterade provianteringsbestämmelserna
icke blir ovillkorliga utan att generaltullstyrelsen får rätt att
medgiva undantag från dem när särskilda omständigheter så påkallar.
Kommerskollegium framhåller därvid, att den föreslagna dispensrätten torde
kunna tillskapas utan att syftet med provianteringsbestämmelserna äventyras.
Handelskammaren i Göteborg betonar vikten av att fartyg i närtrafik med
våra grannländer alltjämt får verkställa proviantering på sätt som nu sker,
nämligen för en å två månader åt gången. En proviantering för varje resa
eller dubbelresa skulle enligt handelskammaren i praktiken medföra stora
olägenheter och extrakostnader.
Även Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen framhåller starkt
betydelsen av att någon ändring i gällande praxis för provianteringen icke
sker.
Beträf lande Öresunds -trafiken framhåller järnvägsstyrelsen att
denna trafik icke behöver regleras enligt Bryssel-rekommendationen. Nämnda
trafik får enligt styrelsens mening anses som en lokal skandinavisk angelägenhet,
varom de nordiska länderna själva kan träffa överenskommelse
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
29
sinsemellan. Bestämmelserna om provianttilldelning bör här baseras på den
begränsade försäljning av sprit-, tobaks- och chokladvaror som för närvarande
tillämpas.
De av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna angående utförsel
såsom resgods av obeskattade varor har endast i ett
par fall föranlett erinran under remissbehandlingen.
Sjöfcirtsstijrelsen anser sig icke kunna ansluta sig till den i Bryssel-rekommendationen
under 2 a) uttryckta synpunkten att besättningsmedlemmar å
fartyg icke bör tillåtas medföra tull- och skattefria sprit- och tobaksvaror.
Styrelsen föreslår därför att vid anslutning till rekommendationen rådets
generalsekreterare underrättas om att Sverige icke kommer att tillämpa
ifrågavarande punkt i rekommendationen. Styrelsen utvecklar sin ståndpunkt
sålunda.
Styrelsen vill härvid framhålla att rätten att som resgods medföra spritoch
tobaksvaror tull- och skattefritt är en förmån som svenskt sjöfolk sedan
lång tid tillbaka åtnjuter. Mot bakgrund av det förhållandet att jämlikt stycket
1 a) proviantering av ifrågavarande varor uttryckligen förklaras skola
gälla såväl passagerare som besättning synes en enhetlig behandling av dessa
båda kategorier resande vara motiverad. Härvid har man att välja mellan
att antingen låta stycket 2 a) gälla även beträffande passagerare eller att
tillerkänna jämväl besättningsmedlemmar rätt att medföra berörda varor
under samma förutsättningar som avses skola gälla för passagerare. Då det
här är fråga om rimliga myckenheter av varor för vederbörandes eget behov,
förefaller det föga sannolikt att möjligheterna att förhindra smuggling
skulle i avsevärd grad eftersättas om besättningsmedlemmar finge samma
rätt som passagerare.
Sveriges redareförening uttalar sig i samma riktning som sjöfartsstyrelsen.
Föreningen erinrar om den nyligen tillsatta sjömansskatteutredningen,
av vars direktiv framginge att en reducering av sjöfolkets skattebörda anses
motiverad. Det bör då enligt föreningens mening icke ifrågakomma att reducera
de förmåner sjöfolket hittills haft när det gäller rätten att utföra
obeskattade varor.
Beträffande utformningen av de föreslagna utförselbestämmelserna
framhåller sjöfartsstgrelsen att gällande föreskrifter
av liknande art väsentligen bygger på det allmänna exportförbudet som
är en provisorisk lagstiftning av krisbetonad natur. Däremot komme ett tilllämpande
av de föreslagna bestämmelserna att innebära varaktiga inskränkningar
i den enskildes rätt. Med hänsyn härtill synes det styrelsen lämpligt
att hithörande frågor regleras i form av en förordning om förbud mot utförsel
av förenämnda obeskattade varor, vilken förordning skall underställas
riksdagens prövning. Förordningen borde innefatta bemyndigande för
Kungl. Maj :t att medgiva undantag från förbudet beträffande resgods, proviant,
transiteringsgods samt av handelsresande medförda varuprover.
De föreslagna begränsningarna i rätten att utför a s p r i tdrycke
r och l o b a k svaror s å s o in last har mött erinran endast
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
i det av handelskammaren i Göteborg avgivna yttrandet. Handelskammaren
framhåller att de föreslagna generella bestämmelserna kommer att medföra
hinder i viss trafik och att därför en möjlighet till dispens i vissa fall under
alla förhållanden bör införas. Handelskammaren anför vidare.
I fråga om reglerna för utförsel av spritdrycker och vin samt obeskattade
tobaksvaror såsom last innefatta de framlagda förslagen ett ovillkorligt förbud
mot sådan utförsel med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 registerton.
Enligt vad Handelskammaren inhämtat skulle detta generella förbud
komma att medföra praktiska olägenheter för vissa rederier i Göteborg,
vilka f. n. med mindre tonnage bedriva regelbunden trafik på bl. a. Köpenhamn
och Lybeck. Sålunda bedriver Broströms Tender Service AB i Göteborg
efter särskilda tillstånd dylik trafik med åtminstone två fartyg under
100 nettoregisterton, nämligen M/s Gladan och M/s Simone å respektive 57
och 66 nettoregisterton. Enligt Handelskammarens uppfattning föreligger
ingen som helst anledning att genom nya bestämmelser omöjliggöra denna
trafik.
Departementschefen
Vid remissbehandlingen av generaltullstyrelsens förslag har remissinstanserna
allmänt uttalat sig för en anslutning från svensk sida till Bryssel-rekommendationen.
Även enligt min mening står det klart att Sverige icke bör
undandraga sig att genom ett godkännande av rekommendationen medverka
i det internationella arbetet på att förebygga smuggling. Enligt vad jag under
hand inhämtat från generaltullstyrelsen kommer Rådet för samarbete
på tullområdet att innevarande vår ånyo behandla de frågor, som avses i
Bryssel-rekommendationen. Härvid kan möjligen ifrågakomma att utarbeta
en konvention på grundval av rekommendationens principer. Det är också
med hänsyn härtill betydelsefullt, att Sveriges inställning till hithörande
problem klargöres.
Ett godkännande av den föreliggande rekommendationen förutsätter, såsom
framgår av generallullstyrelsens förslag, en översyn av gällande utförselbestämmelser
i tre olika hänseenden, nämligen beträffande rätten till
skattefri proviantering av transportmedel, i fråga om rätten att utföra obeskattade
varor såsom resgods och vad slutligen gäller rätten att utföra spritdrycker
och tobaksvaror såsom last.
Till en början må framhållas, att den reglering som förutsättes enligt
rekommendationen liksom de av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna
i det väsentligaste icke skiljer sig från den ordning, som för
närvarande upprätthålles på skilda författningsmässiga grunder, främst
kungörelsen den 9 juni 1950 om allmänt exportförbud. Det är emellertid
önskvärt att ett mera permanent stöd i författningsbestämmelser skapas för
de normer som anses böra gälla på detta område. Det synes därför vara
anledning att med utgångspunkt från rekommendationen och det därav
föranledda förslaget från generaltullstyrelsen i korthet ange riktlinjerna
för de blivande bestämmelserna, vilka samtliga är av beskaffenhet att
kunna utfärdas i administrativ ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
31
Vad först angår den skattefria provianteringen innebär generaltullstyrelsens
förslag i första hand att rätten till skattefri proviantering
med spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror, cigarrettpapper och chokladvaror
i stort sett begränsas till fartyg och luftfartyg. Restaurangvagnar och
bussar får sålunda enligt förslaget icke såsom proviant för en resa medföra
nämnda varor i obeskattat skick. I den del förslaget syftar till att chokladvaror,
vin, Öl och starköl skall omfattas av de restriktiva bestämmelserna
går förslaget längre än Bryssel-rekommendationen. Jag delar på denna punkt
järnvägsstyrelsens mening att tillräckliga skäl knappast torde föreligga för
att inrymma chokladvaror bland dem som göres till föremål för särskild
reglering i detta sammanhang. Enligt min mening synes även vin, Öl och
starköl, som icke heller torde smugglas, kunna lämnas utanför regleringen.
Härigenom vinnes enhetlighet i de föreslagna bestämmelserna samt bättre
överensstämmelse med rekommendationen.
Såsom ett allmänt villkor för skattefri proviantering har föreslagits, att
fartyget (ej fiske- eller lustfartyg) eller luftfartyget under resan skall anlöpa
utländsk hamn eller angöra utländsk flygplats för avlämnande eller
mottagande av passagerare eller last eller också att fartyget skall såsom
turistfartyg företaga kryssningar i mera avlägsna farvatten. I fråga om fiskefartyg
uppställes såsom villkor att fartyget skall avgå till mer avlägsna
fiskevatten. För lustfartyg föreslås den skärpningen att proviantering icke
skall kunna ske för resa enbart till Danmark, Finland eller Norge. Fartyg med
mindre nettodräktighet än 30 ton skulle överhuvud icke få proviantera skattefritt.
Från detta förbud undantager förslaget dock fiskefartyg. De sålunda
föreslagna reglerna innefattar enligt min mening en väl motiverad avgränsning
av de fall, där skattefri proviantering bör få förekomma. I anledning
av vad Stockholms handelskammare anfört rörande proviantering
för turistkryssningar med flyg må framhållas, att de flygturer av denna art
med sträckning utanför Sveriges gränser som hittills förekommit icke motiverar
skattefrihet vid ombordtagande av förråd för resan. Beträffande
proviantering av luristfartyg som företager kryssningar i främmande farvatten
bör skattefrihet kunna atnjlitas savida icke fråga är om endast turer
över något dygn utanför den svenska territorialgränsen. Motsvarande synpunkt
bör gälla i fråga om fiskefartygens rätt att proviantera skattefritt.
Den föreslagna bestämmelsen om kvantitativ begränsning av provianteringsrätten
till vad som — med beaktande av ombord redan befintliga förråd
— prövas skäligt med hänsyn till resans varaktighet samt till det antal
peisoner som beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet synes
kunna tjäna till ledning för en lämplig avgränsning av rätten att taga ombord
obeskattade spritdrycker och tobaksvaror. Självfallet måste vid den
praktiska tillämpningen av eu sådan regel beaktas sjöfartens legitima intressen
av alt bekvämt kunna taga ombord erforderliga förråd av obeskattade
varor för de resor som kommer i fråga. För de rederier, vilka driver
Du lyg i passagerartrafik, är det av vikt, icke minst på grund av konkurrensen
från utländska företag, att proviantering kan ske så att passage
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
rarna erbjudes en god service. De synpunkter i detta hänseende som framförts
från redarhåll och även kommit till uttryck i yttrandet från Skånes
handelskammare bör därför enligt min mening kunna tillgodoses inom ramen
för den föreslagna bestämmelsen.
Med de jämkningar, som jag i det tidigare förordat, synes generaltullstyrelsens
förslag till provianteringsregler böra läggas till grund för kommande
bestämmelser. De tillämpningsföreskrifter som finnes erforderliga bör
utfärdas av generaltullstyrelsen efter samråd med sjöfartsstyrelsen.
Beträffande den sjöväga trafiken över Öresund och annan sjöväga närtrafik
må erinras om att general tullstyrelsens förslag icke innebär någon
inskränkning i förhållande till vad nu tillämpas. Vidare må framhållas, att
spörsmålet om den skattefria försäljningen av bl. a. sprit- och tobaksvaror
på ifrågavarande färjor och båtar behandlats av Nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel in. m. i dess den 29 september 1956 avlämnade
slutbetänkande nr 12 (SOU 1956:45). Betänkandet är för närvarande
föremål för remissbehandling.
Vad beträffar de av generaltullstyrelsen föreslagna resgodsreglerna
överensstämmer dessa i det väsentliga med nu gällande ordning. För
såväl passagerare som besättning saknas nämligen i praktiken sedan ett
par år tillbaka — då viss ändring av bestämmelserna om utförsel av lobaksvaror
vid togs — möjlighet att som resgods utföra obeskattade sprit- och
tobaksvaror. Denna ordning har sin grund i gällande begränsningar av detaljhandeln
inom frihamn och stödes även från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets
och Aktiebolaget Vin- & spritcentralens sida därigenom att
dessa företag vägrar sin medverkan till direktförsäljning av obeskattade
varor för utförsel såsom resgods. Den av generaltullstyrelsen föreslagna regleringen
utgör ett viktigt komplement till reglerna om begränsning av rätten
till proviantering med obeskattade varor. Det må erinras om att reglerna
om provianttilldelning enligt vad jag nyss anfört bör avvägas så att såväl
besättning'' som passagerare under en resa skall kunna åtnjuta skattefrihet
för vad som konsumeras, och de resandes intressen synes knappast
påkalla någon skattefrihet därutöver för vad som personligen medföres för
eget bruk. Jag kan nämna, att någon möjlighet till utförsel av obeskattade
varor som resgods icke föreligger i något av de andra nordiska länderna.
Blivande bestämmelser torde dock utan olägenhet kunna begränsas till att
avse samma varuslag, som beröres av de tilltänkta provianteringsreglerna,
nämligen spritdrycker, tobaksvaror och cigarrettpapper. Med denna jämkning
synes generaltullstyrelsens förslag i denna del böra följas.
Vad slutligen gäller rätten att utföra spritdrycker och tobaksvaror såsom
last innefattar generallullstyrelsens förslag totalt förbud mot sådan utförsel
av obeskattade och beskattade spritdrycker samt av obeskattade tobaksvaror
med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 ton. I det väsentliga
kan jag ansluta mig till berörda förslag. Enligt min mening synes dock
intresset av en enhetlig behandling av nämnda båda varuslag samt av att
rekommendationen icke utan vägande skäl frångås tala för att begräns
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 ur 1957
ningarna såväl beträffande sprit- som tobaksvaror skall ges giltighet oavsett
om varorna beskattats eller icke. Såsom påpekats från en handelskammare
bör möjlighet stå öppen att i vissa fall meddela dispens från förbudet
för mindre fartyg att utföra ifrågavarande varor. En dispensregel härom bör
utformas i överenstämmelse med punkt 3 i rekommendationen.
På grund av det anförda vill jag förorda, att rekommendationen följes
av Sverige samt lägges till grund för blivande bestämmelser enligt de riktlinjer,
för vilka jag nu redogjort.
III. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag
dels att inom finansdepartementet upprättade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 15
november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager; och
2) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,
dels ock att riksdagens yttrande måtte inhämtas över en
av Rådet för samarbete på tullområdet vid dess fjärde
sammanträde i Bryssel antagen rekommendation avseende
vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström
it in haag till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 63
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
Bilaga 1
Utkast
till
förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager
Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att §§ 1, 5 och 6
förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
§ I
1.
Från utrikes — — — (provianteringsfrilager).
Rätt till---för tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
2. Rusdrycker, som uppläggas å
provianteringsfrilager, skola där förvaras
under såväl tullverkets som
ägarens lås.
§ 5.
Gods, som från provianteringsfrilager
i föreskriven ordning utlämnas
till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning, är befriat från
tullavgift.
För å —--- — provianteringsfrila
ger.
(Föreslagen lydelse)
§ I
1.
Från utrikes---(proviante
ringsfrilager).
Å provianteringsfrilager må jämväl
uppläggas obeskattade tobaksvaror
utan att skatt erlägges men mot
ställande av säkerhet för tullavgift
beräknad efter bestämmelserna i § 6
denna förordning. Uppläggning må
äga rum av både från utrikes ort införda
och inom riket tillverkade eller
där tidigare förtullade dylika varor.
Rätt till---för tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
2. Rusdrycker och obeskattade tobaksvaror,
som uppläggas å provianteringsfrilager,
skola där förvaras under
såväl tullverkets som ägarens lås.
§ 5.
Gods, som från provianteringsfrilager
i föreskriven ordning utlämnas
till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning, är befriat från
tullavgift och beträffande obeskattade
tobaksvaror från skatt.
För å---provianteringsfrila
ger.
För å provianteringsfrilager upplagda
obeskattade tobaksvaror, som å
sådant frilager genom olyckshändelse
eller eljest gått förlorade, skall
ägaren vidkännas tullavgift beräknad
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
(Nuvarande lydelse)
§ 6.
Tullavgifter---skall avläm
nas.
(Föreslagen lydelse)
efter bestämmelserna i § 6 denna förordning.
Å provianteringsfrilager upplagda
obeskattade tobaksvaror må icke utan
tillstånd av den i lagen den 11 juni
1943 angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror
omförmälda monopolutövaren disponeras
annorledes än till fartygs eller
luftfartygs proviantering eller utrustning
i föreskriven ordning.
§ 6.
Tullavgifter---skall avläm
nas.
v
För obeskattade tobaksvaror skall
tullavgift i förekommande fall beräknas
efter de taxor, som gälla för av
Kungl. Maj :t fastställd mindre myckenhet
dylika varor, som inkomma
till riket såsom gåva till enskild person
för dennes eget bruk.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
Utkast
till
lag angående ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att 17 § lagen den
11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
17 §.
Skatt---
a) ---
b) ---
c) ---utrikes ort.
(Föreslagen lydelse)
17 §.
Skatt —--
a) ---
b) ---
c) ---utrikes ort.
Skatt utgår icke å tobaksvaror som,
enligt vad särskilt stadgats, uppläggas
å provianteringsfrilager.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957
37
Bilaga 2
(Översättning)
Rekommendation den 23 juni 1954 av Rådet för samarbete på tullområdet,
avseende förebyggande av smuggling av sprit- och tobaksvaror
Rådet för samarbete på tullområdet
som beaktar att förekomsten ombord å fartyg och luftfartyg av förråd av
sprit- och tobaksvaror i myckenheter överstigande normala behov kan underlätta
smuggling
som beaktar att det, med hänsyn till riskerna för smuggling, är önskvärt:
att fartygs och luftfartygs förråd icke böra utökas med tull- och skattefria
sprit-" och tobaksvaror, vilka medföras av medlemmar av besättningen,
och
att passagerare icke böra tillåtas utföra mer betydande myckenheter tulloch
skattefria sprit- och tobaksvaror, och
som beaktar att medförande av sprit- och tobaksvaror som last av samma
skäl bör underkastas särskilda restriktioner och villkor,
rekommenderar, i enlighet med artikel III g) av konventionen avseende
upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, medlemmarna att vidtaga
följande åtgärder i syfte att förebygga smuggling av ifrågavarande varor
:
la) Proviantering av fartyg och luftfartyg med tull- och skattefria spritoch
tobaksvaror bör tillåtas endast under tullkontroll och i myckenheter,
vilka äro nödvändiga för passagerarnas och besättningens normala förbrukning
under resan.
b) Proviantering med sådana varor bör begränsas med hänsyn till antalet
passagerare och besättningsmedlemmar, resans varaktighet och myckenheten
av alla ombord befintliga förråd.
c) För att säkerställa uppfyllandet av förenämnda villkor bör provianteringen
täckas medelst tullhandling.
2 a) Besättningsmedlemmar å fartyg och luftfartyg böra icke tillåtas att
medföra tull- och skattefria sprit- och tobaksvaror.
b) Passagerare böra tillåtas att medföra sådana sprit- och tobaksvaror endast
i rimliga myckenheler, icke överstigande deras eget behov.
3 a) Utförsel såsom last av sprit- och tobaksvaror, vilka icke belagts med
i utförsellandet normalt utgående tull och skatt (eller för vilka erlagd tull
och skatt restituerats eller kommer att restitueras), bör icke tillåtas med
fartyg med dräktighet understigande 100 nettoregisterton, med mindre befrielse
från sådan tull och skatt göres beroende av att intyg av tullmyndighet
sedermera företes, utvisande att varan vederbörligen lossats i destinationslandet.
b) Där gällande tullagstiftning eller tullförordningar så medge, bör utförsel
såsom last av sprit- och tobaksvaror, vilka belagts med i utförsellandet
normalt utgående tull och skatt, icke tillåtas med fartyg med dräktighet un
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957
derstigande 100 nettoregisterton, med mindre utförsel med sådana fartyg
göres beroende av att intyg av tullmyndighet sedermera företes, utvisande
att varan vederbörligen lossats i destinationslandet.
Rådet hemställer att medlemmar, vilka godkänna denna rekommendation
eller vissa av dess bestämmelser, omedelbart bringa beslutet i verkställighet
samt utan dröjsmål meddela detta till generalsekreteraren, som skall underrätta
andra medlemmar därom.
570062
Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag