Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1957
1
Nr 52
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa under tullverkets förvaltning stående fastigheter
i Haparanda stad; given Stockholms slott den 25
januari 1957.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om riksdagens medgivande att till Haparanda
stad för en köpeskilling av 84 900 kronor försälja de under tullverkets förvaltning
stående fastigheterna Gripen nr 1 och stadsäga nr 121, Nedre tullhuset
i staden.
1 Bibang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 52
2
Kungi. Maj.ts proposition nr .52 år 1957
Utdrog ov protokollet över finansärenden, hållet inför Höns
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om
försäljning av vissa under tullverkets förvaltning stående fastigheter i Haparanda
stad och anför därvid följande.
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 11 december 1956 meddelat, att
drätselkammaren i Haparanda för stadens räkning hos styrelsen gjort
framställning i syfte att få förvärva fastigheterna Gripen nr 1 och stadsäga
nr 121, Nedre tullhuset i staden.
Ifrågavarande fastigheter omfattar två på ömse sidor om Storgatan i
Haparanda belägna markområden jämte därå uppförda byggnader. Fastigheternas
totala areal uppgår till mer än 7 000 kvadratmeter, men enär åtkomsthandlingar
saknas råder oklarhet, huruvida tullverket kan anses vara
ägare till mer än drygt 4 000 kvadratmeter. Från stadens sida har sedan
lång tid hävdats lagfaren rätt till vissa delar av markområdena, men några
bevis härför har icke kunnat företes. År 1913 erbjöd sig staden att till tullverket
försälja vissa delar av de omstridda jordområdena och att överlåta
stadens eventuella rätt till övriga delar av samma områden mot en köpeskilling
i ett för allt av 1 000 kronor. Generaltullstyrelsen ansåg sig dock
icke kunna antaga erbjudandet med hänsyn till att tillförlitlig utredning
angående äganderätten till ifrågavarande jordområden, av vilka tullverket
sedan lång tid tillbaka var i besittning, icke syntes kunna åstadkommas
och att det i allt fall ansågs för tullverket förmånligare att försälja samtliga
dess lägenheter i Haparanda än att till staden, vilken det åligger att tillhandahålla
för tullförvaltningen erforderliga lokaler, utgiva det fordrade
beloppet.
De å fastigheterna befintliga byggnaderna utgöres av två bostadshus, de
s. k. övre och nedre tullgårdarna, och ett uthus. Övre tullgården uppfördes
år 1834 och består av en tvåvånings träbyggnad. Denna undergick eu genomgripande
reparation och modernisering under åren 1932 och 1933 och
kan anses vara i relativt gott skick. Bottenvåningen har tidigare inrymt
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1951
tjänstelokaler för tullkammaren i Haparanda. I enlighet med bestämmelserna
om staden åvilande tullhusbyggnadsskyldighet uthyrdes lokalerna av
tullverket till staden för nyssnämnda ändamål fram till november 1953, då
eu nyuppförd tullkammarbyggnad genom stadens försorg ställdes till tullverkets
förfogande. Från denna tidpunkt disponeras lokalerna av en yrkesskola.
Våningen en trappa upp inrymmer en bostadslägenhet, vilken tram
till juli 1956 använts såsom tjänstebostad för tullförvaltaren i Haparanda.
Den nuvarande innehavaren av tjänsten har emellertid ordnat sin bostadsfråga
på annat sätt och, då anledning icke heller förefinnes att ålägga annan
befattningshavare tjänstebostadstvång, har även denna del av byggnaden
numera uthyrts till staden. — Den nedre tullgården utgöres av en år
1839 uppförd träbyggnad, inrymmande en bottenvåning med två lägenheter
och vissa rum, vilka tidigare använts såsom tjänstelokaler för tullkammarens
bevakningspersonal men numera uthyres för verkstadsändamål, samt
en oinredd vindsvåning. Byggnaden befinner sig i ett dåligt skick och, då
det till följd av gällande stadsplan råder byggnadsförbud på ifrågavarande
del av denna tomt, torde endast oundgängligen nödvändiga reparationer
kunna genomföras.
Fastigheterna har vid 1952 års allmänna fastighetstaxering åsatts taxeringsvärden
å tillhopa 79 500 kronor, varav å den förstnämnda fastigheten
belöper 63 000 kronor och å den sistnämnda 16 500 kronor. Enligt ett den
26 juni 1956 dagtecknat instrument över värdering av fastigheterna — vilken
värdering på framställning av generaltullstyrelsen verkställts genom
länsarkitektkontorets i Norrbottens län försorg — har fastigheternas saluvärde
upptagits till 84 900 kronor.
Beträffande frågan om försäljning av fastigheterna har generaltullstyrelsen
anfört följande.
Vid handläggningen av föreliggande framställning har styrelsen beaktat
följande omständigheter, nämligen att fastigheterna ej längre är erforderliga
för tullverket, liksom ej heller, enligt vad styrelsen kunnat inhämta,
för annan statlig myndighets räkning; ntt omkostnaderna för drift och löpande
underhåll för närvarande överstiger hyresintäkterna för byggnaderna;
samt att det till följd av bristande tillgång på anslagsmedel under
senare år delvis eftersatta underhållet inom en snar framtid kan väntas
komma att föranleda omfattande och kostnadskrävande islåndsättningsarbeten,
vilka i och för sig icke kan beräknas inverka främjande på fastigheternas
räntabilitet. Det skulle därför, enligt styrelsens uppfattning, vara
enbart till fördel, om fastigheterna kunde avyttras på för statsverket förmånliga
villkor. Till följd av de oklara äganderättsförhållandena och det
enligt gällande stadsplan rådande partiella byggnadsförbudet torde det icke
löna sig att utbjuda fastigheterna på allmänna marknaden. De bästa möjligheterna
att nyttiggöra fastigheterna torde uppkomma, om dessa överföres
i stadens ägo. Haparanda stad har nu erbjudit sig att för fastigheterna
erlägga en köpesumma av 84 900 kronor — motsvarande det i förenämnda
värderingsinstrument angivna värdet vilket med hänsyn til! förevarande
omständigheter får anses vara fördelaktigt för statsverket.
Under hänvisning till det sålunda anförda hemställer generaltullstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen utverka medgivande till försälj
-
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år W57
ning av fastigheterna till Haparanda stad för nämnda köpeskilling, 84 900
kronor.
Departementschefen. Såsom av det anförda framgår synes ifrågavarande
fastigheter icke längre vara erforderliga för tullverkets eller annan statlig
myndighets behov. Med hänsyn härtill kan jag tillstyrka, att fastigheterna
till den del de kan anses tillhöra tullverket enligt föreliggande hemställan
försäljes. Det av länsarkitektkontoret i Norrbottens län å fastigheterna angivna
sammanlagda värdet, 84 900 kronor, överensstämmer enligt vad jag
under hand inhämtat med de taxeringsvärden vederbörande fastighetstaxeringsnämnd
för 1957 års allmänna fastighetstaxering preliminärt åsatt fastigheterna.
För försäljningen erfordras riksdagens medgivande. Beträffande formen
för försäljningen står valet mellan att acceptera det av Haparanda stad
avgivna köpeanbudet å 84 900 kronor och att låta utbjuda fastigheterna på
offentlig auktion. En försäljning till staden skulle innebära den fördelen, att
den oklarhet, som enligt vad förut sagts råder om fördelningen av tomtmarken
mellan tullverket och staden, undanröjes. Då delta kan synas vara lämpligt
och då stadens köpeanbud får betraktas som skäligt, tillstyrker jag, att anbudet
godtages. Villkoren i övrigt för fastigheternas försäljning torde det få
ankomma på Kungl Maj:t att bestämma.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att ifrågavarande under tullverkets förvaltning stående
fastigheter må försäljas till Haparanda stad för eu köpeskilling
av 84 900 kronor och på de villkor i övrigt, Kungl.
Maj:t bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Brodén
570114 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag