Knngl. Maj:ts proposition nr i5 år 1957
1
Nr 45
Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
skiljedomskonvention mellan Sverige och Grekland;
given Stockholms slott den 18 januari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 12
regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av skiljedomskonvention
mellan Sverige och Grekland.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en konvention vari fastställes
bestämmelser om obligatoriskt rättsligt avgörande av sådana meningsskiljaktigheter
och tvister av rättslig natur, som kan uppkomma mellan
Sverige och Grekland.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 45
2
Kungl. Maj:Is proposition nr 45 år 1957
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Ilans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 januari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ratifikation av
eu den 11 december 1 9 5 6 undertecknad skiljedomskonvention
mellan Sverige och Grekland och antör:
På svenskt initiativ har i Athén bedrivits förhandlingar mellan beskickningen
därstädes och det grekiska utrikesministeriet om avslutandet av eu
skiljedomskonvention mellan Sverige och Grekland. Sedan därefter Kungl.
Maj :t den 9 november 1956 lämnat bemyndigande härtill, undertecknades
den 11 december 1956 en sådan konvention i Alhén av sändebudet därstädes,
ambassadören greve F. Stackelberg och den grekiske tillförordnade utrikesministern
C. Tsatsos. Konventionen förutsätter ratifikation. Dess text
jämte översättning är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet.
Angående det huvudsakliga innehållet i konventionen, vars franska originaltext
har vitsord, må här anföras följande.
Den allmänna grundsatsen i konventionen är, att meningsskiljaktigheter
och tvister av rättslig natur, vilka möjligen kan uppkomma mellan Sverige
och Grekland, och vilka ej kunnat avgöras på diplomatisk väg, skall
underställas den Internationella domstolen i Haag för avgörande.
I artikel 1 uppräknas de olika slag av rättstvister som sålunda av parterna
skall underställas Internationella domstolens prövning. Dessa kan avse
tolkningen av ett fördrag, varje annat internationellträttsligt spörsmål eller
förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstaterades,
skulle innebära åsidosättandet av en internationell förpliktelse.
I artikel 2 stadgas, att de fördragsslutande parterna, innan de hänvänder
sig till den Internationella domstolen, skall uppgöra ett skiljeavtal, vari klart
angives tvistens föremål och det förfarande som skall användas.
Artikel 3 innehåller föreskrifter om huru man skall förfara, därest enighet
icke kan uppnås mellan parterna om ett skiljeavtal. Skulle skiljeavtal
icke ha ingåtts inom tre månader, räknat från den tidpunkt då anmodan
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1557
härom av endera staten tillställts den andra, kan talan nämligen anhängiggöras
hos domstolen genom ansökan av endera parten.
I artikel 4 stadgas, att konventionen skall ratificeras och träda i kraft i
och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.
Artikel 5 slutligen innehåller bestämmelser om konventionens giltighetstid.
Den skall gälla under fem år och därefter förbliva i kraft så länge icke
någon av parterna med sex månaders varsel uppsagt densamma.
Departementschefen
Mellan vårt land och ett stort antal andra stater föreligger avtalsmässiga
förpliktelser avseende obligatorisk skiljedom i internationella s. k. rättstvister.
Till att börja med har Sverige nämligen, i likhet med ett trettiotal
andra stater, accepterat, under förutsättning av ömsesidighet och med vissa
andra förbehåll, den Internationella domstolens obligatoriska jurisdiktion i
sådana tvister. Detta har skett genom avgivandet av en förklaring i enligliel
med artikel 36 moment 2, den s. k. fakultativa klausulen, i domstolens stadga.
Vidare har Sverige med vissa andra stater, vilka icke avgivit dylik förklaring
om domstolens obligatoriska behörighet, ingått självständiga, tvåsidiga
skiljedomsavtal.
En del stater, med vilka Sverige upprätthåller förbindelser av skilda slag,
har emellertid icke avgivit förklaring enligt den nyssnämnda fakultativa
klausulen i den Internationella domstolens stadga, och ej heller har tidigare
några bilaterala avtal om obligatorisk skiljedom ingåtts med stater tillhörande
denna grupp. Jag har därför ansett det lämpligt av såväl principiella
som praktiska skäl alt för Sveriges del söka utbygga systemet av avtalsmässiga
förpliktelser avseende här aktuella tvister till att om möjligt omfatta
även dessa stater.
Såsom ovan angivits, har numera den grekiska regeringen accepterat tanken
på eu bilateral skiljedomskonvention med Sverige och en sådan konvention
har undertecknats i Athén.
Beträffande den grundläggande principen för rättstvisters slitande har del
befunnits lämpligt att anknyta förfarandet till den Internationella domstolen
i Haag. Denna domstol, som är Förenta Nationernas fasta judiciella organ,
är en efterföljare till den Fasta mellanfolkliga domstolen, vilken utövade
sin verksamhet under Nationernas Förbunds tid. Sverige tog eu verksam
del i strävandena för upprättandet av eu fast domstol och för genomförandet
av principen om obligatorisk domstolsbehandling av internationella
rättstvister. Alltsedan dess har svenska regeringen på olika sätt lämnat arbetet
för en effektivare internationell rättsordning sitt stöd och i många fall
sin aktiva medverkan. Det initiativ som lett till den nu föreliggande konventionen
med Grekland framstår såsom ett ytterligare led i denna strävan.
Enär den Internationella domstolen jämlikt konventionen skall utgöra
forum vid avgörandet av eventuellt uppkommande tvister mellan parterna
av rättslig natur, ansluter sig konventionen (ill artikel 36 i domstolsstadgan.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1957
I denna artikel öppnas möjlighet för staterna att underställa sig domstolens
kompetens genom härom avgivna förklaringar vilka skola avse rättstvister
enligt en i inom. 2 i artikeln i form av uppräkning given definition.
Artikel 1 i konventionen återger denna definition, så när som på en punkt.
1 domstolsstadgan har nämligen i uppräkningen av rättstvister medtagits
också »arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i fall av
eu internationell förpliktelses åsidosättande». I den svensk-grekiska konventionen
har denna punkt utelämnats. När det gäller fastställande av eventuellt
skadestånd o. dyl. har parterna nämligen funnit det kunna vara praktiskt
med eu reglering direkt mellan parterna, sedan domstolen uttalat sig
om den primära rättsfrågan. Skulle de båda regeringarna, vid en tvist, önska
att domstolen uttalar sig även i fråga om eventuell gottgörelse till den vinnande
parten, föreligger alltid möjligheten att träffa överenskommelse härom
i det skiljeavtal, varmed parterna jämlikt artikel 2 i konventionen skall
underställa domstolen varje tvist.
Upprättande av skiljeavtal enligt konventionens artikel 2, vari tvisten närmare
definieras, står i överensstämmelse med internationell praxis och är
för övrigt jämväl föreskrivet i bestämmelserna i den Internationella domstolens
stadga rörande förfarandet inför domstolen.
I artikel 3 angives det förfarande som må tillämpas, därest parterna vid
eu tvist icke inom tre månader kunnat nå enighet om ett skiljeavtal, exempelvis
av det skälet att den ena parten vägrar medverka vid ett sådant avtals
uppgörande. Den andra parten kan då genom egen ansökan anhängiggöra
talan hos Internationella domstolen. Stadgandet har tillkommit för att
förhindra att skiljedomen går om intet genom obstruktion från endera
parten och synes mig på ett tillfredsställande sätt ägnat att säkerställa att
konventionens syfte icke skall kunna äventyras av endera parten.
Utformningen av artiklarna 4 och 5 angående konventionens ratifikation
och giltighetstid överensstämmer med vad som allmänt är brukligt och torde
icke påkalla några närmare kommentarer.
Såsom framgått av den lämnade redogörelsen, kan den nu ifrågavarande
konventionen sägas vara ett led i Sveriges traditionella strävanden att förstärka
det internationella skiljedomsväsendet och finna ökad användning
för den Internationella domstolen i Haag. Avtalet är, såvitt är mig bekant,
det första i sitt slag. Jag åsyftar härmed det förhållandet, att genom konventionen
i fråga en stat — i detta fall Grekland — som icke ansett sig kunna
avgiva en förklaring jämlikt artikel 36 moment 2 i Internationella domstolens
stadga om domstolens obligatoriska behörighet i rättstvister, likväl
gentemot en viss annan stat — alltså Sverige — ansett sig kunna godtaga
en sådan förpliktelse. Förutom att med den nu ifrågavarande konventionen
tryggats en reglering i fredliga former av de meningsskiljaktigheter, vilka
eventuellt kan uppstå mellan Sverige och Grekland, har därför måhända
ävenledes valts ett tillvägagångssätt på det internationella skiljedomsförfarandes
område, som kan komma att få betydelse jämväl i förhållandet mellan
andra stater.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1957 5
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bifogade
skiljedomskonventionen mellan Sverige och Grekland måtte föreläggas
riksdagen och hemställer alltså
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå ratifikation
av konventionen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Dag Malm.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1557
Convention de réglement judiciairo
entre le Royaume de Suéde et le
Royaume de Gréce
Sa Majesté le Roi de Suéde et Sa
Majesté le Roi des Hellénes,
désireux, dans un esprit conforme
aux rapports amicaux qui existent
entre les deux Pays, d’assurer
le réglement pacifique des différends
juridiques qui pourraient s’élever
entre eux,
également désireux de se servir ä
cet effet des possibilités offertes par
le Statut de la Cour Internationale
de Justice,
ont décidé de conclure une Convention
de réglement judiciaire et
ont nommé pour Leurs plénipotentiaires,
savoir:
Sa Majesté le Roi de Suéde,
Son Excellence Monsieur le Comte
F. C. L. Stackelberg, Ambassadeur
Extraordinaire et Plénipotentiaire,
Sa Majesté le Roi des Hellénes,
Son Excellence Monsieur C. Tsatsos,
Député d’Athénes, Ministre p. i.
des Affaires Etrangéres,
lesquels, aprés avoir échangé leurs
pleins pouvoirs reconnus en bonne
et due forme, sont convenus des dispositions
suivantes.
Article ler.
Les différends d’ordre juridique
ayant pour objet:
a. 1’interprétation d’un traité;
b. tout point de droit international;
c.
la réalité de tout fait qui, s’il
était établi, constituerait la violation
d’un engagement international;
qui pourraient naitre entre les
deux Pays, et qui n’auraient pu étre
résolus par la voie diplomatique,
seront soumis å la Cour Internatio
-
Översättnlng.
Skiljedomskonvention mellan Konungariket
Sverige octi Konungariket
Grekland
Hans Majestät Konungen av Sverige
och Hans Majestät Konungen
av Grekland
vilka, i den anda av vänskaplighet
som präglar förbindelserna mellan
de båda länderna, önska säkerställa
en fredlig lösning av mellan desamma
uppkommande meningsskiljaktigheter
och tvister av rättslig natur,
och vilka önska begagna sig av de
möjligheter härutinnan som föreligga
jämlikt stadgan för den Internationella
domstolen,
hava beslutat att avsluta en konvention
om rättsligt avgörande och
hava för detta ändamål till sina befullmäktigade
ombud utsett
Hans Majestät Konungen av Sverige
:
Sin Ambassadör i Athén greve F.
C. L. Stackelberg,
Hans Majestät Konungen av Grekland
:
deputeranden för Athén, tillförordnade
utrikesministern herr C.
Tsatsos,
vilka, efter att hava delgivit varandra
sina fullmakter, som befunnits
i god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:
Artikel 1.
Rättstvister avseende:
a) tolkningen av ett fördrag;
b) varje internationellträttsligl
spörsmål;
c) förefintligheten av någon omständighet,
som, därest den konstaterades,
skulle innebära åsidosättandet
av en internationell förpliktelse;
vilka skulle kunna uppkomma mellan
de båda länderna och vilka ej
kunnat avgöras på diplomatisk väg,
Kungl. Mnj:ts proposition nr 45 år 1957
7
nale de Justice en ver tu de 1’article
36, paragraphes 2—6, de son Statut.
Article 2.
Dans chaque affaire, les Hautes
Parties Contractantes rédigeront
avant de s’adresser å la Cour Internationale
de Justice un compromis
déterminant 1’objet dn litige et la
procedure å suivre.
Article 3.
Fante de conclusion d’un comproinis
dans un délai de trois mois å parlir
d’une invitalion å cet effet adressée
par l’une des Hautes Parties Contractantes
ä 1’autre, la Cour Internationale
de Justice sera saisie par
requéte de 1’une ou Pautre Partie.
Article 4.
La présente Convention sera ratifiée.
L’échange des instruments de
ratification aura lien å Stockholm.
La Convention entrera en vigueur
des Fécliange des instruments de ratification.
Article 5.
La Convention aura une durée de
cinq ans et restera en vigueur apres
ce terme, tant que l’une des Hautes
Parties Contractantes n’aura pas
notifié par un préavis de six mois
son intention d’en faire cesser les
effets.
Fait å Athénes, le It décembre
1956.
F. Stackelberg
(L. S.)
C.. Tsatsos
(L. S.)
skola underställas den Internationella
domstolen i enlighet med artikel
36, momenten 2—6 i dess stadga.
Artikel 2.
För varje särskilt fall skola de
Höga Fördragsslutande Parterna, innan
de hänvända sig till den Internationella
domstolen, uppgöra ett
skiljeavtal, som klart angiver tvistens
föremål och det förfarande som
skall användas.
Artikel 3.
Därest skiljeavtal icke ingåtts
inom en tid av tre månader, räknat
från den tidpunkt då anmodan härom
av endera av de Höga Fördragsslutande
Parterna tillställts den
andra, må talan anhängiggöras hos
Internationella domstolen genom ansökan
av endera Parten.
Artikel 4.
Denna konvention skall ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i Stockholm. Konventionen
träder i kraft i och med utväxlingen
av ratifikationsinstrumenten.
Artikel 5.
Konventionen skall förbliva gällande
under fem år och skall därefter
förbliva i kraft så länge icke någon
av de Höga Fördragsslutande Parterna
med sex månaders varsel delgivit
den andra parten sin avsikt att
försätta densamma ur kraft.
Som skedde i Athén den It december
1956.
F. Stackelberg
(L. S.)
C. Tsatsos
(L. S.)