Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1957
1
Nr 4
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och
musikaliska verk; given Stockholms slott den 7 december
1956.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om tillfällig förlängning av skyddstid för
litterära och musikaliska verk.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skyddstiden för litterära och musikaliska verk,
som enligt nuvarande författarlag varar intill 30 år från författarens dödsår
men i avbidan på en allmän reform av upphovsmannarätten tidigare successivt
förlängts genom provisoriska lagar 1942, 1946 och 1951, varje gång med
fem år, skall genom ny provisorisk lag förlängas med ytterligare fem år.
Totalt kommer skyddstiden härigenom att uppgå till högst 50 år från författarens
dödsår.
1 intrång till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 4
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1957
Förslag
till
Lag
om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk
Härigenom förordnas som följer.
Den uteslutande rätt som enligt lagen om rätt till litterära och musikaliska
verk tillerkänts författare till sådant verk skall, i den mån rätten enligt
bestämmelserna i nämnda lag skolat upphöra något av åren 1942—1961,
gälla intill utgången av år 1962; dock skall vad nu sagts ej medföra förlängning
av den skyddstid som angives i 32 § 1).
Vad i 30 § nämnda lag eller i författning, som utfärdats med stöd av samma
paragraf, finnes föreskrivet om tillämpligheten av lagens bestämmelser
skall gälla jämväl stadgandet i första stycket.
Genom denna lag upphäves lagen den 6 april 1951 (nr 170) om tillfällig
förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk.
}
I
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1957
3
Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 september 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om tillfällig
förlängning av skyddstiden för litterära och musikaliska verk samt
anför följande.
Bestämmelser om skyddstid i 1919 års författarlag
De nu gällande bestämmelserna om författares — varmed här avses även
kompositörers — befogenheter återfinns i lagen den 30 maj 1919 om rätt
till litterära och musikaliska verk. I 1 § uppräknas de verk som skyddas
enligt lagen. Till dessa verk hör bland andra skrift, muntligt föredrag och
musikaliskt verk. I 2 § angivas de huvudsakliga befogenheter som lagen
förlänar upphovsmannen till ett skyddat verk. Denne äger — med vissa inskränkningar
som stadgas i lagen —- uteslutande rätt att genom tryck, fotografi
eller på annat sätt mångfaldiga sitt verk, att offentligen föredraga
skrift eller muntligt föredrag, utföra musikaliskt verk eller uppföra dramatiskt
eller mimiskt verk samt att medelst kinematografi offentligen framföra
eller genom radio utsända sitt verk. Till mångfaldigande hänföres
jämväl att överföra ett verk på mekaniskt tal- eller musikinstrument eller
på vals, platta, band eller annan till dylikt instrument hörande inrättning.
Där ett sålunda överfört verk genom instrumentet återgives, anses detta såsom
föredragande eller utförande av verket. Enligt 3 § omfattar författares
nu återgivna befogenheter jämväl verket i översättning eller bearbetning.
Regler om skyddstiden för författares rätt gives i 20—23 §§. I allmänhet
varar skyddet intill 30 år efter författarens dödsår (20 §). År flera gemensamt
författare till ett verk, som ej består av självständiga bidrag från de
särskilda medarbetarna, räknas tiden från den senast avlidne författarens
dödsår (21 §). I fråga om anonyma och pseudonyma verk räknas tiden
från det år då verket först offentliggjordes (22 §); härvid gäller särskilda
regler för verk i flera avdelningar, vilka tillsammans bildar ett helt (23 §).
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1957
Pågående reformarbete
Sedan flera år pågår arbete att reformera vår upphovsmannarättsliga lagstiftning.
Syftet är härvid att få till stånd nordisk rättsenhet i ämnet; den
förberedande utredningen, som omhänderhafts av auktorrättskommittén, har
därför bedrivits i samverkan med representanter för Danmark, Finland och
Norge. En viktig fråga i detta sammanhang är skyddstidens längd. Medan
denna, såsom förut berörts, i Sverige i princip är 30 år, är den i grannländerna
50 år. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1956: 25) föreslår auktorrättskommittén,
att Sverige övergår till den längre skyddstiden. 1 motiven
hänvisas icke blott till läget i grannländerna och till att deras representanter
har förordat att 50-årstiden bibehålies där. Det framhålles också att
denna tid numera antagits som obligatoriskt minimum vid den år 1948 i
Bryssel företagna revisionen av Bernkonventionen och att en lagändring i
antydd riktning är nödvändig för att Sverige skall kunna ratificera konventionen
i dess nya lydelse.
Provisoriska skyddstidsbestämmelser
I avbidan på en allmän reform av den upphovsmannarättsliga lagstiftningen
har skyddstiden för litterära och musikaliska verk provisoriskt förlängts
genom särskild lagstiftning. Det har ansetts oskäligt att de rättigheter,
för vilka skyddstiden utlöper under arbetet på lagreformen, skall gå
förlorade, även om tiden sedermera i princip utsträckes. Med de särskilda
bestämmelserna har man emellertid ej avsett att taga ställning till lagstiftningens
slutliga utformning.
Den provisoriska förlängningen har genomförts i tre etapper, därvid
skyddstiden varje gång förlängts med fem år. Vad som ursprungligen
aktualiserade frågan om förlängning var att år 1942 skyddstiden för rätten
att uppföra August Strindbergs dramatiska arbeten skulle ha utgått — beträffande
rätten till utgivning i tryck och annat mångfaldigande av hans
verk gäller på grund av en övergångsbestämmelse i författarlagen alltjämt
äldre bestämmelser om 50-årig skyddstid — och detta ansågs olyckligt,
icke minst därför att hans arvingar var mycket beroende av inkomsterna
från dessa rättigheter. En viktig synpunkt var också behovet av skydd mot
förvanskningar av Strindbergs verk. Med hänsyn härtill förlängdes skyddstiden
för rätten att föredraga, uppföra, filma och radiera litterära verk genom
en särskild lag 1942, vilken vanligen betecknas som »lex Strindberg».
År 1946 ersattes denna av en ny lagstiftning i ämnet, som inbegrep alla
rättigheter till såväl litterära som musikaliska verk. Utvidgningen aktualiserades
av att skyddstiden för tonsättaren Emil Sjögrens verk eljest skulle
ha utlöpt kort tid därefter, och 1946 års lag har därför stundom kallats
»lex Sjögren». I dess ställe har sedermera trätt den nu gällande lagen den
6 april 1951 om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska
verk. Enligt denna skall den författare tillkommande uteslutande
Kungi. Maj. ts proposition nr 4 år 1957
5
rätten till sådana verk, i den mån rätten enligt bestämmelserna i författarlagen
skolat upphöra något av åren 1942—1956, gälla intill utgången av år
1957.
Departementschefen
Såsom förut framgått, är vår upphovsmannarättsliga lagstiftning för
närvarande föremål för revision. En av de viktigaste frågorna härvid är
om skyddstiden, som enligt nuvarande författarlag i princip är 30 år från
upphovsmannens dödsår, bör förlängas till 50 år, vilken frist gäller i
grannländerna och inom de flesta andra av Bernunionens medlemsstater.
Reformarbetet, som tidigare beräknats vara slutfört före utgången av 1957,
har av olika skäl fördröjts; auktorrättskommitténs betänkande har framlagts
först innevarande år. Det fortsatta arbetet på reformen kommer att
kräva ganska lång tid. Redan tidigare har statsmakterna i princip ställt sig
på den ståndpunkten att man, till undvikande av rättsförluster för den
händelse att 50-årstiden framdeles skulle antagas, bör under revisionsarbetet
provisoriskt förlänga skyddstiden för litterära och musikaliska verk;
genom successiva lagar 1942, 1946 och 1951 har tiden utsträckts med fem
år varje gång. Sistnämnda lag har icke verkan längre än till 1957. Den bör
därför ersättas med en ny lag om ytterligare utsträckning av skyddstiden.
Vad angår frågan med vilken tid förlängning bör ske är det med hänsyn
till ämnets art och omfattning vanskligt att bedöma när förslag till
ändrad lagstiftning på upphovsmannarättens område kan föreläggas riksdagen.
Under remissbehandlingen av auktorrättskommitténs betänkande
och handläggningen i departementet liksom under riksdagsbehandlingen
kan uppkomma nya frågor, som gör det önskvärt att återknyta det nordiska
samarbetet. Med hänsyn härtill synes man böra göra förlängningen
för samma tid som vid de tidigare tillfällen, då frågan varit aktuell, nämligen
5 år. Den totala förlängningen kommer härvid att uppgå till högst
20 år, vilket innebär att de verk om vilka nu är fråga får högst 50-årig
skyddstid.
Beträffande sedan detaljbestämmelserna i den nya lagen bör denna ses
endast som en utsträckning av giltighetstiden för 1951 års lag och därför
utformas i anslutning till denna.
I 1951 års lag undantages sådan skyddstid, som angives i 32 § 1) författarlagen.
Därmed avses en förut berörd övergångsbestämmelse enligt vilken
rätt att mångfaldiga vissa äldre verk — sådana som utgivits före den
1 januari 1920 — alltjämt, såsom enligt äldre rätt, gäller 50 år efter författarens
dödsår. Denna skyddstid skall ej heller förlängas genom den nya
lagen.
Vidare innehåller 1951 års lag en bestämmelse om tillämpning internationellt
av den utsträckta skyddstiden. Principiellt gäller författarlagen
(30 §) endast till förmån för verk av svensk medborgare samt verk som
först utgivits i Sverige. Kungl. Maj:t har emellertid enligt lagen rätt att
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1957
sluta avtal med annat land om ömsesidig tillämpning av den författarrättsliga
lagstiftningen; Sveriges anslutning till Bernkonventionen innebär ett
dylikt ömsesidigt avtal med övriga till konventionen anslutna länder. Enligt
1951 års lag gäller motsvarande även i fråga om den däri stadgade
förlängningen av skyddstid. En föreskrift av samma innehåll bör upptagas
i den nya lagen.
I 1951 års lagstiftningsärende diskuterades huruvida bestämmelser borde
givas om lagens inverkan på äldre överlåtelse av författarrätt; frågan
var huruvida förlängningen av skyddstid borde komma överlåtaren eller
förvärvaren tillgodo. Det ansågs emellertid böra överlämnas åt praxis att
tolka förekommande avtal i detta hänseende. Den mera allmänna frågan
huruvida överlåtelse av upphovsmannarätt bör innefatta en utvidgning av
rätten som sker efter avtalets ingående är av invecklad natur, och vid reformen
av upphovsmannarätten kan det visa sig att särskilda lagbestämmelser
härom är behövliga. I förevarande mera begränsade sammanhang
synes emellertid icke finnas anledning att i denna fråga intaga annan
ståndpunkt än vid tillkomsten av 1951 års lag.
I sistnämnda lag finnes slutligen en från 1946 års lag hämtad övergångsbestämmelse,
enligt vilken lagen ej har avseende å framförande av musikaliskt
verk före den 1 januari 1947. Anledning att i den nya lagen återupprepa
denna bestämmelse synes icke föreligga.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet
med det anförda inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om
tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk, av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
1 Denna biiaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.
Kungl. Maj.ts proposition nr i år 1957
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 23 oktober
1956.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet den 19 oktober tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 28 september 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära
och musikaliska verk.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn T. Hesser.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1957
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 december 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den
23 oktober 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 september
1956 remitterade förslaget till lag om tillfällig förlängning av skyddstid för
litterära och musikaliska verk.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Larsson
Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
361437