Kungi. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
1
]Nr 3
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 24- § 3 mom. samt punkt 2 av
anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den
7 december 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt
punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas en promemoria av skattelagssakkunniga angående
beskattning av vissa bostadsföreningars och bostadsaktiebolags inkomst
av annan fastighet, in. m. På grundval av de sakkunnigas utredning
föreslås en mindre jämkning i förutsättningarna för tillämpning av de
schablonbestämmelser som är avsedda för bostadsföretagens fastighetsinkomster.
Vidare innehåller propositionen förslag till närmare bestämmelser
om taxering av bostadsförmåner o. likn., som tillkommer delägare i bostadsföretag,
på vilka schablonreglerna icke skall tillämpas. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957- 1 samt. Nr 3
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna
till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna
till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §.
3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening
eller bostadsaktiebolag
och har fastigheten uteslutande eller
huvudsakligen använts för beredande
av bostad åt föreningens medlemmar
eller bolagets delägare, skall
såsom intäkt av fastigheten upptagas
ett belopp motsvarande för helt
år räknat tre procent av fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.
Finnes ej taxeringsvärde
åsatt för året näst före taxeringsåret,
beräknas intäkten på grundval av
fastighetens värde, uppskattat enligt
de grunder, som gällt för åsättande
av taxeringsvärde för året näst före
taxeringsåret.
Att inkomst----------
3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening
eller bostadsaktiebolag,
skall såsom intäkt av fastigheten
upptagas ett belopp motsvarande
för helt år räknat tre procent av
fastighetens taxeringsvärde året näst
före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde
åsatt för året näst före
taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde, uppskattat
enligt de grunder, som gällt
för åsättande av taxeringsvärde för
året näst före taxeringsåret.
till 38 §.
Anvisningar
till 38 §.
2. Till intäkt av kapital hänföres
sådan utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i förhållande
till innehavda aktier eller
andelar, men däremot icke — med undantag
som i andra stycket sågs —
utdelning, som utgår efter annan
grund, t. ex. i förhållande till gjorda
inköp eller försäljningar. Dylik
utdelning är skattefri, där den blott
innebär en minskning i levnadskost
1
Senaste lydelse se 1954: 51.
2. Utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i förhållande
till gjorda inköp eller försäljningar
eller efter därmed jämförlig
grund, är skattefri, där utdelningen
blott innebär en minskning i
levnadskostnader, och skall i annat
fall hänföras till den förvärvskälla,
vartill den på grund av sin beskaffenhet
är att räkna. Sålunda hänföres
exempelvis till inkomst av
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
(Nuvarande lijdelse)
nader, och skall i annat fall hänföras
till den förvärvskälla, vartill den
på grund av sin beskaffenhet är att
räkna. Sålunda hänföres exempelvis
till inkomst av jordbruk respektive
rörelse näringsidkares utdelning från
ekonomisk förening i form av pristillägg
å varor, som han sålt till föreningen,
eller i form av rabatt för
varor, som han för sin näring inköpt
av föreningen.
Har1 bostad eller annan förmån av
fastighet, varav intäkten beräknas
enligt 24 § 3 mom., tillkommit medlem
av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag i denna hans
egenskap och är icke fråga om upplåtelse
som i tredje stycket sägs,
skall värdet av bostaden eller förmånen
icke räknas såsom skattepliktig
intäkt för medlemmen eller delägaren.
I följd härav må, såvitt fråga ej
är om till rörelse hänförlig utgift, avdrag
icke ske för medlemmens eller
delägarens inbetalningar till föreningen
eller bolaget eller för andra omkostnader,
som äro hänförliga till
innehavet av bostaden eller förmånen.
Har bostad eller annan förmån,
som tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna hans egenskap, helt
eller till övervägande del varit av
medlemmen eller delägaren mot vederlag
upplåten till annan under hela
eller större delen av beskattningsåret,
räknas vederlaget jämte värdet
av bostad eller annan förmån, som
medlemmen eller delägaren för eget
bruk förfogat över, såsom intäkt av
kapital för medlemmen eller delägaren.
Utdelning2 från bostadsförening eller
bostadsaktiebolag, som utgått an
1
Nuvarande fjiirde stycket.
s Nuvarande andra stycket.
(Föreslagen lijdelse)
jordbruk respektive rörelse näringsidkares
utdelning från ekonomisk
förening i form av pristillägg å varor,
som han sålt till föreningen, eller
i form av rabatt för varor, som
han för sin näring inköpt av föreningen.
Till utdelning, som på grund
av bestämmelserna i detta stycke är
skattefri, hänföres icke förmån av
bostad eller annan förmån av fastighet
(jfr emellertid bestämmelserna i
andra stycket). Skattepliktig utdelning
från aktiebolag eller ekonomisk
förening, som icke skall räknas såsom
intäkt vid beräkning av annat
slag av inkomst, hänföres till intäkt
av kapital.
Har bostad eller annan förmån av
fastighet tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna hans egenskap
och är icke fråga om upplåtelse
som i tredje stycket sägs, skall
värdet av bostaden eller förmånen
icke räknas såsom skattepliktig intäkt
för medlemmen eller delägaren.
I följd härav må, såvitt fråga ej är om
till rörelse hänförlig utgift, avdrag
icke ske för medlemmens eller delägarens
inbetalningar till föreningen
eller bolaget eller för andra omkostnader,
som äro hänförliga till innehavet
av bostaden eller förmånen.
Har bostad eller annan förmån,
som tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna hans egenskap, helt
eller till övervägande del varit av
medlemmen eller delägaren mot vederlag
upplåten till annan under hela
eller större delen av beskattningsåret,
räknas vederlaget jämte värdet
av bostad eller annan förmån,
som medlemmen eller delägaren för
eget bruk förfogat över, såsom intäkt
av kapital för medlemmen eller
delägaren.
Annan utdelning från bostadsförening
eller bostadsaktiebolag än i
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
(Nuvarande lydelse)
norledes än i förhållande till innehavda
andelar eller aktier, räknas
såsom intäkt av kapital för medlemmen
eller delägaren, om och i den
mån utdelningen överstiger sådana
på beskattningsåret belöpande avgifter
och andra inbetalningar till
föreningen eller bolaget, vilka icke
äro att anse som kapitaltillskott.
(Föreslagen lydelse)
andra och tredje styckena sägs, som
icke utgått i förhållande till innehavda
andelar eller aktier, räknas såsom
intäkt av kapital för medlemmen
eller delägaren, om och i den mån utdelningen
överstiger sådana på beskattningsåret
belöpande avgifter och
andra inbetalningar till föreningen eller
bolaget, vilka icke äro att anse
som kapitaltillskott.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1957 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1957 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 december 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Lindström, Lange.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler vissa frågor
rörande beskattning av bostadsföreningar, m. m. samt anför därvid följande.
Inledning
Genom beslut av 1954 års riksdag infördes schablontaxering av bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag såvitt angår inkomst av fastighet, som
uteslutande eller huvudsakligen användes för att bereda bostad åt föreningens
medlemmar eller bolagets delägare. Schablonmetoden är densamma som
gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Såsom intäkt skall sålunda upptas
tre procent av fastighetens taxeringsvärde, medan avdrag endast får ske för
inteckningsräntor, tomträttsavgäld o. likn. Medlemmarna eller delägarna
beskattas icke, i den män de själva bebor sina lägenheter. Bestämmelserna
i ämnet har första gången tillämpats vid 1955 års taxering.
I skrivelse den 30 april 1955 har riksskattenämnden upptagit vissa spörsmål
rörande beskattningen av bostadsföreningar och deras medlemmar och
särskilt frågan om beskattning av delägarnas förmåner från bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag, som icke beskattas efter schablonmetoden.
Nämnden fann det önskvärt att denna fråga närmare reglerades i författningsväg.
Sedan skrivelsen överlämnats till skattelagssakkunniga, har de sakkunniga
(kammarrättsrådet H. Björne och kammarrättsassessorn E. G. Eklund)
den 11 februari 1956 avlämnat en promemoria angående beskattning av
vissa bostadsföreningars och bostadsaktiebolags inkomst av annan fastighet,
m. in. I promemorian föreslås bl. a. närmare bestämmelser till ledning
vid en bedömning av när schablon taxering skall ske samt föreskrifter rörande
beskattning av delägare i sådana föreningar och bolag, som icke
taxeras efter schablonen. Det vid promemorian fogade förfatlningsförslagct
torde få som liihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1!)57
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund (HSB), Stockholms bostadsföreningars centralförening,
Malmö bostadsföreningars centralorganisation samt Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. I yttrandena uttalas allmänt såsom önskvärt,
att en lagstiftning på området kommer till stånd, och de i promemorian
framlagda förslagen har i huvudsak godtagits. Dock har riksskattenämnden,
såsom närmare skall beröras i det följande, i första hand förordat en
mera begränsad lagstiftning, avseende enbart beskattningen av delägare i
sådana bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som icke taxeras efter
schablon.
Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende och skall till en början lämna
en redogörelse för gällande bestämmelser och deras tillkomst.
Gällande bestämmelser m. m.
Äldre lagstiftning
Enligt bestämmelser, som gällde intill 1920 års utgång, var medlem av
bostadsförening i likhet med medlem av annan ekonomisk förening fritagen
från skattskyldighet för vad han erhållit såsom vinstutdelning å sin insats
i föreningen. Genom ändringar nämnda år i skatteförfattningarna upphävdes
berörda skattefrihet för medlem av ekonomisk förening och stadgades,
att utdelning å insatser i sådan förening skulle beskattas såsom inkomst
av kapital. Härigenom kom ekonomiska föreningars inkomst att dubbelbeskattas
på samma sätt som aktiebolags inkomst och principiell likställighet
i skattehänseende att råda mellan bostadsförening och bostadsaktiebolag.
Detta innebar för en bostadsförenings del, alt värdet av de bostadsförmåner,
som föreningens medlemmar åtnjutit i en förenings fastighet, skulle upptagas
såsom inkomst för såväl bostadsföreningen som medlemmarna.
I anledning av väckta motioner föreslog 1923 års bevillningsutskott i betänkande
nr 30, att bestämmelser skulle antagas för att förebygga att såväl
bostadsaktiebolag eller bostadsförening som ock delägare eller medlem taxerades
för värdet av bostads- och andra förmåner, som i bolaget eller föreningen
tillhörig fastighet tillkommit delägaren eller medlemmen i sådan
egenskap. Enligt bevillningsutskottets uppfattning borde förmånerna i fråga
beskattas allenast en gång, och syntes övervägande skäl tala för att beskattningen
ålades delägaren eller medlemmen, vilken faktiskt åtnjöte inkomsten
i fråga. Detta borde dock endast gälla, då fråga vore om aktiebolag eller
ekonomisk förening, som hade till uteslutande eller huvudsakligt ändamål
att bereda delägare eller medlemmar bostäder. För andra aktiebolag
och föreningar föreslogs icke några ändrade bestämmelser, utan det förutsattes
tydligen att systemet med dubbelbeskattning skulle behållas. Bevillningsutskottets
förslag antogs av riksdagen.
7
Knngl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
Senare har vissa ändringar vidtagits i fråga om beskattningen av bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag samt deras medlemmar eller delägare. Den
år 1923 antagna principen om beskattning endast en gång av den inkomst,
som härrörde av en med bostadsrätt eller liknande rätt upplåten lägenhet
har dock bibehållits. Genom lag den 6 juni 1930, nr 190, formulerades den
ännu gällande definitionen å bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Med
bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås jämlikt punkt 3 av anvisn.
till 24 § kommunalskattelagen ekonomisk förening och aktiebolag, vars
verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar
eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges av föreningen
eller bolaget.
1954 års lagstiftning
På grundval av propositionen nr 37 till 1954 års riksdag och bevillningsutskottets
utlåtande nr 18 för samma år antogs, som redan antytts, regler
om schablonberäkning fr. o. in. 1955 års taxering av bostadsföreningars och
bostadsaktiebolags inkomster. Dessa regler innebär följande.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och har den
uteslutande eller huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens
medlemmar eller bolagets delägare, skall inkomstberäkningen ske
enligt en i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen angiven schablon. Såsom intäkt
skall föreningen eller bolaget för helt år räknat upptaga 3 procent av
fastighetens taxeringsvärde under beskattningsåret. Om föreningen eller bolaget
i fastighet, som huvudsakligen använts på sätt nyss sagts, uthyrt vissa
lägenheter till utomstående behöver inkomsten därav ej upptagas såsom
föreningens eller bolagets inkomst. Hyresinkomsten anses nämligen innefattad
i den enligt nyssnämnda schablon beräknade bruttointäkten. Från
den schablonmässigt bestämda intäkten av fastigheten får föreningen eller
bolaget enligt 25 § 3 mom. kommunalskattelagen endast göra avdrag för
ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller
liknande avgäld. För omkostnader av annat slag medgives ej avdrag. Vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt erhåller föreningen eller bolaget avdrag
motsvarande garantibeloppet för fastigheten och garantibelopp skall
beräknas på vanligt sätt vid bestämmande av den taxerade inkomsten.
Det må påpekas att såvitt rör andra inkomster än av fastighet eller inkomster
av fastighet, som icke huvudsakligen använts för ovan angivna ändamål,
vanliga regler gäller för beräkning av intäkter och utgifter.
I de fall då den angivna schablonmetoden skall tillämpas för beräkning
av föreningens eller bolagets fastighetsinkomst skall medlemmarna eller delägarna
icke beskattas, om de själva bebor sina lägenheter. Härom stadgas i
punkt 2 sista stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen. Det inträder
sålunda i dessa fall beskattning endast i ett led, nämligen hos föreningen
eller bolaget. Å andra sidan erhåller sådan medlem eller delägare icke något
avdrag för kostnader för bostadsinnebavet.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
Hyr medlemmar eller delägare ut sina lägenheter i viss fastighet, ehuru
detta icke sker i sådan omfattning att schablonmetodens tillämpning å fastigheten
bortfaller, inträder viss dubbelbeskattning. Sådan medlem eller delägare
skall nämligen beskattas trots att inkomsten av fastigheten åtminstone
i viss mån beskattas jämväl hos föreningen eller bolaget genom att föreningen
skall beskattas för schablonmässigt beräknad inkomst av fastigheten i
dess helhet. Förutsättningen för att jämväl medlem eller delägare skall bli
beskattad är att lägenheten helt eller till övervägande delen varit uthyrd
under hela eller större delen av beskattningsåret. Har så varit fallet skall
jämlikt punkt 2 tredje stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen
medlemmen eller delägaren såsom skattepliktig intäkt upptaga dels erhållet
vederlag för upplåtelsen dels ock, i förekommande fall, värdet av bostad
eller förmån som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat över.
Från den sålunda beräknade intäkten må enligt punkt 3 första stycket av
anvisn. till 39 § kommunalskattelagen avdrag åtnjutas för sådana avgifter
och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget som icke är att anse
såsom kapitaltillskott, i den mån beloppet av inbetalningarna överstiger utdelning
som skett annorledes än i förhållande till innehavda andelar i föreningen
eller aktier i bolaget. Vidare må avdrag ske för sådana av upplåtelsen
föranledda kostnader, som bestritts av medlemmen eller delägaren själv.
Därvid anses kostnad för reparation eller underhåll såsom föranledd avupplåtelsen
endast i vad avser avhjälpande av brist eller skada som uppkommit
under upplåtelsetiden.
Med kapitaltillskott menas enligt punkt 3 andra stycket av anvisn. till
39 § kommunalskattelagen dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av
medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas
för fondering, t. ex. genom kapitalavbetalning å skuld eller genom
ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten
eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Är lägenheten upplåten
med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,
skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.
Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det framgår vilka
medel därför användes, skall i första hand anses för fondering använda
andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under beskattningsåret
eller de under året influtna hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda
till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad
därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas på
nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad
därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt
eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
I punkt 2 andra stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen ges
bestämmelser om beskattning av utdelning från bostadsförening och bostadsaktiebolag.
Enligt dessa bestämmelser skall utdelning från bostadsför
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1057
ening eller bostadsaktiebolag, som utgått annorledes än i förhållande till
innehavda andelar eller aktier, räknas såsom skattepliktig intäkt av kapital
för medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen överstiger
sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar
till föreningen eller bolaget, vilka icke är att anse som kapitaltillskott.
Som förut nämnts definieras begreppen bostadsförening och bostadsaktiebolag
i punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen så, att därmed
förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller
huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare
bereda bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget. För att
taxering efter schablonen skall äga rum räcker det emellertid inte, att en
fastighet äges av sådan förening eller sådant bolag. Enligt 24 § 3 mom. koinmunalskattelagen
kräves det därutöver — såsom likaledes framgår av det
föregående — att den ifrågavarande fastigheten uteslutande eller huvudsakligen
använts för att bereda bostad åt medlemmarna eller delägarna.
Vad angår bostadsföreningar kan sådana föreningar efter tillkomsten av
lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar indelas i tre olika slag,
nämligen dels bostadsrättsföreningar, dels besittningsrättsföreningar och
dels hyresföreningar.
Med bostadsrättsförening förstås enligt sistberörda lag ekonomisk förening
med ändamål att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder
eller andra lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid.
Såsom besittningsrättsförening betecknas förening, som icke blivit registrerad
såsom bostadsrättsförening men bedriver verksamhet med samma
ändamål som en sådan. Enligt 1 § i 1930 års lag om bostadsrättsföreningar
må visserligen icke annan än bostadsrättsförening bedriva verksamhet, som
i nämnda lag avses, men enligt övergångsbestämmelserna till lagen skall
berörda föreskrift icke utgöra hinder för den, som vid lagens ikraftträdande
bedrev verksamhet med angivna ändamål, att i avseende å honom då
tillhörigt hus fortsätta verksamheten.
Hyresförening slutligen benämnes sådan bostadsförening, som upplåter
lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad tid. Speciella civilrättsliga
bestämmelser är icke meddelade rörande de båda sistnämnda slagen av
föreningar.
Beträffande gränsdragningen mellan bostadsföreningar resp. bostadsaktiebolag
samt andra föreningar och bolag föreligger några avgöranden i regeringsrätten
från år 1944 (Regeringsrättens årsbok 1944 ref. 62). Fråga
förelåg i ett antal besvärsmål, om de före 1954 års lagändring gällande
bestämmelserna i 24 § kommunalskattelagen och punkt 3 av anvisn. till
samma paragraf skulle tillämpas för vissa föreningar tillhöriga fastigheter,
i vilka uthyrning av lägenheter till utomstående förekommit i större skala.
Bestämmelserna ansågs tillämpliga å eu bostadsförening, i vars fastighet
endast 3 lägenheter beboddes av medlemmarna i föreningen, medan 5 lägenheter
innehades av föreningen och 14 lägenheter, som innehades av med
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
lemmar, uthyrdes till utomstående. Vidare ansågs bestämmelserna tillämpliga
i ett fall, då föreningen innehade 5 av föreningens 10 bostadslägenheter,
medan de övriga 5 lägenheterna innehades av medlemmar och av dem
uthyrdes till utomstående. Däremot har bestämmelserna icke tillämpats å en
förening med 22 bostadslägenheter, av vilka 6 innehades av föreningen och
16 av medlemmar. Endast en av medlemmarna bebodde sin lägenhet. Det
upplystes hl. a. i det sistnämnda målet, att föreningen hade bildats av 6
syskon, som genom arv bekommit fastigheten. Anledningen till föreningens
bildande hade varit att dess medlemmar ville skapa mera ordning och reda
vid förvaltningen av fastigheten. Regeringsrätten ansåg, att denna förening
med hänsyn till vad i målet blivit upplyst rörande anledningen till föreningens
bildande och till övriga i målet förekomna omständigheter icke vore
sådan förening, som avsåges i punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen.
Föreningen beskattades jämväl för medlemmarnas nettointäkter av
uthyrda lägenheter.
Av rättsfallen har i skattelagssakkunnigas promemoria dragits den slutsatsen,
att en förening, som ursprungligen bildats med syfte att huvudsakligen
eller uteslutande upplåta bostäder åt medlemmarna, enligt den
tidigare lagstiftningen ansetts kunna bibehålla sin karaktär av bostadsförening
i kommunalskattelagens mening även om flertalet lägenheter upplåtits
till utomstående. Någon skillnad mellan de fall då sådan upplåtelse
gjorts av föreningen och de fall då medlem själv hyrt ut lägenhet torde ej
ha gjorts.
Vid remissbehandlingen av den promemoria av skattelagssakkunniga, som
låg till grund för 1954 års lagstiftning, anfördes vissa betänkligheter mot
att vid genomförande av den föreslagna schablonbeskattningen bibehålla
gällande definition å bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Det ifrågasattes
sålunda, att schablonbeskattningen skulle kunna i skatteflyktssyfle
utnyttjas av föreningar och aktiebolag, som väl formellt men icke i verkligheten
utövade sådan verksamhet, som borde berättiga till åtnjutande av
de förmåner, de föreslagna beskattningsreglerna erbjöd.
I propositionen nr 37 till 1954 års riksdag uttalade departementschefen,
att det liksom dittills borde överlämnas åt rättspraxis att avgöra huruvida
bostadsföretaget i det enskilda fallet uppfyllde de krav, som jämlikt kommunalskattelagens
bestämmelser borde vara uppfyllda för att företaget enligt
lagens mening skulle betraktas såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
Det fanns emellertid anledning att med skärpt uppmärksamhet
lölja utvecklingen för att vid behov ompröva bestämmelsernas tillämpningsområde.
En bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag kan, enligt vad som framhålles
i skattelagssakkunnigas nu avlämnade promemoria, både ha fastigheter,
som utnyttjas för föreningens eller bolagets egentliga syfte och som
följaktligen schablontaxeras, och fastigheter, som helt eller i större utsträckning
utnyttjas på annat sätt t. ex. för uthyrning och som således inte uppfyller
villkoret att fastigheten uteslutande eller huvudsakligen skall använ
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
11
das för att bereda bostad åt medlemmarna eller delägarna. Ett sådant fastighetsinnehav
kan ha uppkommit på det sättet, att en bostadsförening eller
ett bostadsaktiebolag förvärvat en fastighet för att framdeles efter ny- eller
ombyggnad utnyttja densamma i sin egentliga verksamhet och i avvaktan
därpå uthyr lägenheterna på vanligt sätt. Läget blir detsamma, om en bostadsförening
eller ett bostadsaktiebolag för kapitalplacering förvärvar en
hyresfastighet, som icke är av den storlek, att dess innehav betager föreningen
eller bolaget dess egenskap av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
I dessa fall, som i praktiken torde vara ganska sällsynta, tillämpas,
framhåller skattelagssakkunniga, icke schablonmetoden, utan föreningen eller
bolaget skall i vanlig ordning beskattas för inkomsten av sådan fastighet.
I den mån inkomsten utdelas till medlem eller delägare, blir inkomsten
dubbelbeskattad såsom annan förenings- eller bolagsinkomst.
I sådana fall åter, då bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighetsinnehav
— genom föreningens resp. bolagets eller medlemmarnas resp.
delägarnas åtgärder — utnyttjas på sådant sätt att ingen av dess fastigheter
uteslutande eller huvudsakligen användes för beredande av bostäder åt medlemmar
och delägare och karaktären av bostadsförening eller bostadsaktiebolag
således i realiteten gått förlorad, torde, enligt vad som framhålles i
skattelagssakkunnigas promemoria, den nya lagstiftningen hindra, att reglerna
om sistnämnda föreningar och bolag blir tillämpliga. Detsamma torde
bli fallet, om icke det fastighetsinnehav, varå schablonmetoden skall
tillämpas, framstår såsom det väsentliga underlaget för föreningens eller
bolagets verksamhet. 1 annat fall kan ju icke föreningens eller bolagets huvudsakliga
verksamhet anses vara att bereda bostäder åt medlemmar eller
delägare.
I nämnda hänseende finner de sakkunniga, att den nya lagstiftningen
skiljer sig från den äldre. Enligt denna hade man först att med ledning av
kommunalskattelagens definition avgöra, om en förening eller ett bolag var
alt anse såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Ansågs svaret böra
bli jakande, följde därav att hyresvärdet för bostad eller annan förmån från
föreningens eller bolagets fastighet, som tillkommit medlem eller delägare,
skulle räknas såsom medlemmens eller delägarens — och icke föreningens
eller bolagets — inkomst av fastigheten oavsett hur fastigheten i övrigt utnyttjades.
Enligt den nya lagstiftningen saknas förutsättningar för tillämpning
över huvud taget av reglerna om schablonmässig inkomstberäkning för
bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter om icke vederbörande
förening eller bolag haft åtminstone en fastighet, som uteslutande eller
huvudsakligen använts i föreningens syfte.
Riksskattenämnden har den 30 mars 1955 såsom anvisning till ledning för
taxeringsmyndigheterna gjort vissa uttalanden angående tillämpningen av
de nya belämmelserna om beräkning av intäkt av fastighet, som tillhör bostadsförening
eller bostadsaktiebolag (Riksskattenämndens meddelanden
3/1955 punkt 5). Däri uttalas, att för att bostadsförenings eller bostadsaktie
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
bolags fastighet skall anses ha använts uteslutande eller huvudsakligen för
beredande av bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare den
andel av fastighetens taxeringsvärde, som belöper på de till medlemmar eller
delägare med bostads- eller hyresrätt upplåtna lägenheterna, bör utgöra
åtminstone 2/3 av fastighetens hela taxeringsvärde. Om en medlem eller
delägare själv bebor sin lägenhet eller hyr ut den, bör i princip icke inverka
på bedömningen. Skulle emellertid en medlem eller delägare inneha flera
lägenheter i fastigheten, bör sådana lägenheter, som medlemmen eller delägaren
uthyr till andra än barn eller andra närstående, icke anses använda
för beredande av bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare.
Vidare framhålles, att om det förhållandet, att bostadslägenheterna i viss
omfattning av föreningen eller bolaget uthyres till utomstående beror på att
företaget ännu icke lyckats förvärva det erforderliga antalet medlemmar
eller delägare eller på andra jämförliga omständigheter, bör dock schablonberäkning
kunna tillämpas även om en något mindre del av lägenheterna än
som svarar mot 2/3 av taxeringsvärdet upplåtits till medlemmar eller delägare
med bostads- eller hyresrätt. I gränsfall och tveksamma fall bör schablonberäkning
tillämpas.
Riksskattenämndens anvisning berör, enligt vad skattelagssakkunniga
framhåller, endast förutsättningarna för att inkomsten av en fastighet,
som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall beräknas enligt
schablonmetoden. Däremot har i anvisningen icke behandlats frågan när en
förening eller ett bolag skall anses uppfylla de i punkt 3 av anvisn. till 24 §
kommunalskattelagen angivna villkoren och därmed vara att anse såsom
bostadsförening eller bostadsaktiebolag i lagens mening.
Riksskattenämndens framställning
I sin förut nämnda skrivelse den 30 april 1955 framhöll riksskattenämnden,
att nämnden i samband med de nyss återgivna anvisningarna övervägde
att göra ett uttalande angående beräkningen av intäkt av fastighet,
som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, när intäkten icke skall
beräknas enligt schablonregeln i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen, ävensom
angående beskattningen av de intäkter delägarna erhåller genom delägarskap
i dylik förening eller dylikt bolag. Härefter anför riksskattenämnden.
Nämnden avstod emellertid från att göra något uttalande i frågan, enär
utformningen av bestämmelserna i kommunalskattelagen icke synes erbjuda
tillräckligt underlag härför. Beskattningen av delägarnas förmåner från förening
eller bolag, som nu avses, regleras i punkt 2 första stycket av anvisningarna
till 38 §. Enligt nämnda anvisningspunkt kan i fråga om bolag
och föreningar, som icke äro av beskaffenhet att böra schablontaxeras, till
intäkt av kapital icke räknas sådan utdelning, som utgått annorledes än i
förhållande till innehavda aktier eller andelar. De inkomster nu ifrågavarande
delägare uppbära kunna vara förmån av bostad, vilken i vissa fall
13
Kungi. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
upplåtes mot vederlag till annan, eller annan förmån av föreningens eller
bolagets fastighet ävensom utdelning från företaget, som utgått t. ex. i förhållande
till under året gjorda inbetalningar. Dylik utdelning har uppenbarligen
icke utgått i förhållande till innehavda aktier eller andelar. Vidare
är det i vart fall tveksamt, huruvida värdet av nyssnämnda förmåner
från fastigheten kan anses såsom utdelning, som utgått efter sådan grund.
De av delägarna åtnjutna inkomsterna kunna i intet fall upptagas såsom
inkomst av annan fastighet.
Riksskattenämnden fann önskvärt att beskattningen av de förmåner, som
delägare i nu ifrågavarande föreningar eller bolag uppbär på grund av delägarskapet,
i författningsväg närmare regleras.
Skattelagssakkunnigas promemoria
Beskattningen enligt nuvarande regler i fall då schablonmetoden ej tillämpas
Mot bakgrunden av vad riksskattenämnden anfört analyserar de sakkunniga
till en början det beskattningsresultat, som efter ikraftträdandet av
1954 års lagstiftning föreligger beträffande föreningar och bolag samt deras
medlemmar och delägare i fall då schablonmetoden ej är tillämplig.
Beträffande sådana föreningar och bolag, som enligt kommunalskattelagens
definition är att anse såsom bostadsföreningar och b ostadsa
k tiebolag framhåller de sakkunniga, att nettointäkten av sådan
fastighet, för vilken schablonmetoden icke är tillämplig, skall beräknas
enligt vanliga regler. Att därvid såsom bruttointäkt skall upptagas hyra,
som erlagts för av föreningen i vanlig ordning uthyrda (och alltså icke med
bostadsrätt upplåtna) bostadslägenheter och andra utrymmen (exempelvis
butiker) finner de sakkunniga självfallet. Beträffande lägenheter, som är
upplåtna med bostadsrätt, torde det, enligt vad som framhålles i promemorian,
vara klart, att årlig avgift från medlem eller delägare skall av föreningen
eller bolaget upptagas såsom intäkt, i den mån avgiften icke är att anse
såsom kapitaltillskott.
I fråga om sådan inbetalning till bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
som enligt punkt 3 andra stycket anvisn. till 39 § kommunalskattelagen är
att anse såsom kapitaltillskott, uttalar de sakkunniga, att läget ibland kan
ställa sig tveksamt, samt yttrar vidare.
Det är att märka att ifrågavarande definition å »kapitaltillskott» enligt
1954 års lagstiftning har direkt betydelse endast för det fall, att eu med bostadsrätt
innehavd lägenhet upplåtits till annan och medlemmens eller delägarens
inkomst genom upplåtelsen i följd därav skall beskattas såsom inkomst
av kapital. Vissa inbetalningar, såsom å andel eller aktie, synes icke
vara att hänföra till skattepliktig intäkt. År åter fråga om sådana i de årliga
avgifterna ingående mindre belopp, som är avsedda för skuldamortering,
skulle kunna ifrågasättas, om de icke borde betraktas såsom skattepliktiga
intäkter, eftersom desamma närmast torde få anses avsedda icke att öka
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
föreningens eller bolagets egna kapital utan att motverka den värdeminskning,
som en byggnad trots vederbörligt underhåll i allmänhet är underkastad.
Vid ett vanligt hyresförhållande får viss mindre del av hyran anses
avsedd att motsvara sådan värdeminskning. Även denna del av hyran utgör
skattepliktig inkomst för fastighetsägaren men denne har å andra sidan rätt
till värdeminskningsavdrag för byggnad, vilket icke motsvaras av någon direkt
utgift och alltså i realiteten har den effekten, att fastighetsägaren slipper
skatta för de belopp av hyresinkomsten, som kan anses motsvara den
ifrågavarande värdeminskningen.
Eftersom särskilda regler saknas för beräkning av nettointäkt av fastighet,
som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag men beträffande
vilken schablonen icke skall tillämpas, beror svaret på frågan huruvida
»kapitaltillskott» skall betraktas såsom skattepliktig intäkt eller inte närmast
därpå, om »kapitaltillskottet» kan betraktas såsom sådan »hyra eller
annan ersättning», vilken enligt 24 § 1 mom. första stycket KL hänföres till
intäkt av annan fastighet. Principiellt torde svaret härpå vara beroende på
prövning i varje särskilt fall, om och till vilken del inbetalning vid jämförelse
med ett vanligt hyresförhållande kan anses såsom en i vanlig hyra ingående
mot värdeminskning svarande amorteringsdel. Till motsvarande del
skulle inbetalningen vara skattepliktig intäkt. I den mån »kapitaltillskottet»
däremot i realiteten ökade föreningens eller bolagets behållna kapital, vore
den att likställa med inbetalning å andel eller aktie och alltså icke att hänföra
till skattepliktig inkomst.
Enligt de sakkunniga torde slutligen av allmänna regler följa, att om hyra
eller annan årlig avgift för lägenhet, som upplåtits med bostadsrätt i fastighet,
varom här är fråga, är lägre än som motsvarar i orten gällande hyrespris,
föreningen skall ha att såsom intäkt av fastigheten upptaga skillnaden
mellan det verkliga hyresvärdet och den erlagda hyran eller avgiften.
Det är därvid att märka, att om medlem eller delägare har att själv svara för
inre reparationer, hyresvärdet uppgår till det lägre belopp, som föranledes
av nämnda omständighet.
I promemorian erinras även om att i nu avsedda fall avdrag för omkostnader
skall ske enligt de allmänna reglerna i 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen.
Vad därefter angår in e d 1 e m s eller delägares beskattning finner
de sakkunniga uppenbart, att vederbörande icke på grund av medlems- eller
delägarskapet och med detta förenade rättigheter skall beskattas för inkomst
av fastighet. Den tidigare i detta hänseende gällande anordningen har,
konstaterar de sakkunniga, upphört med ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning.
Däremot utgör enligt de sakkunnigas uppfattning medlemmens
eller delägarens förmåner på grund av medlems- eller delägarskapet i princip
inkomst av kapital.
I promemorian erinras om att den nya lagstiftningen upptar speciella
bestämmelser för det fall att medlem eller delägare i mera nämnvärd mån
upplåtit honom i sådan egenskap tillkommande bostad eller annan förmån
mot vederlag till annan. Härom anföres vidare.
Enligt föreskrift i punkt 2 tredje stycket av anvisn. till 38 § KL skall vederlaget
jämte värdet av den förmån, som medlemmen eller delägaren för
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
fogat över för eget bruk, räknas såsom intäkt av kapital. Avdrag får därvid
ske för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget,
som icke är att anse som kapitaltillskott, dock med avräkning för utdelning
från föreningen eller bolaget, som skett annorledes än i förhållande till
innehavda andelar eller aktier. Det slag av utdelning, som härvidlag kan
komma i fråga för avräkning vid avdragets beräkning, är i allmänhet procentuell
återbetalning av erlagda avgifter till föreningen. Avdrag får med
andra ord ske för medlemmens eller delägarens nettoavgift till föreningen
eller bolaget. Avdrag får vidare ske för sådana av upplåtelsen föranledda kostnader,
som bestritts av medlemmen eller delägaren själv. De kostnader, som
här kan komma i fråga, är reparationskostnader samt ränta å lånade medel,
som upplånats för förvärv av bostadsrätten.
Har medlem eller delägare själv nyttjat honom i denna egenskap tillkommande
förmån från här avsedd fastighet — så att de nyss återgivna reglerna
icke är tillämpliga — saknas, framhåller de sakkunniga, speciella föreskrifter
om hur beskattning skall ske. I promemorian anföres härom vidare.
Enligt allmänna principer borde värdet av förmånen enligt ortens pris
anses såsom skattepliktig intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.
Till utdelning å aktier och andelar har nämligen i praxis hänförts ej blott
sådan utdelning, som i vanlig ordning beslutas vid förenings eller bolags
disposition av årsvinst, utan även s. k. förtäckt utdelning. Till sådan har
hänförts förmån, exempelvis fri eller hyresbillig bostad, som medlem av
ekonomisk förening eller delägare i bolag åtnjutit i denna sin egenskap.
Vad som i berörda hänseende möjligen kan vålla tvekan är bestämmelserna
i första stycket punkt 2 av anvisn. till 38 § KL, att till intäkt av kapital
icke hänförcs utdelning från förening eller bolag, som utgår efter
annan grund än i förhållande tilll innehavda aktier eller andelar, t. ex. i
förhållande till gjorda inköp eller försäljningar och att utdelning av sistnämnda
slag är skattefri, där den blott innebär en minskning i levnadskostnader.
De sakkunniga erinrar emellertid om innehållet i andra stycket av punkt
2 av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen samt yttrar härvid följande.
Även om författningstexten i berörda hänseende — såsom riksskattenämnden
anfört — lämpligen kan förtydligas, synes emellertid av den nya
lagstiftningens utformning och av förarbetena därtill uppenbart framgå, att
avsikten icke varit att genom nämnda lagstiftning göra bostadsförmån, som
lillkommit medlem eller delägare i bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
skattefri i andra fall än som avses i sista stycket av punkt 2 av anvisn. till
38 § KL. I detta hänseende må åberopas, att genom 1954 års lagstiftning
stadgandet i första meningen första stycket av berörda anvisningspunkt —
enligt vilken mening utdelning i vissa fall icke hänföres till intäkt av kapital
— försetts med föreskrift om undantag för fall som avses i andra stycket
av anvisningspunkten i fråga. I detta andra stycke förklaras, att utdelning
från bostadsförening och bostadsaktiebolag, som utgått annorledes än
i förhållande till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom intäkt av kapital
för medlem eller delägare i den mån utdelningen överstiger vissa avgifter.
Uttrycket »utdelning» synes i detta sammanhang icke kunna ges annan
innebörd än vad det i allmänhet anses ha vid bedömning av huruvida
inkomst av kapital föreligger. Såsom utdelning bör alltså räknas ej blott
utbetalningar från förening och bolag, vilka uttryckligen betecknas såsom
utdelning, utan även därmed jämförliga förmåner, som eljest brukar hän
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
töras till förtäckt utdelning, exempelvis förmån av bostad mot lägre avgift
än som svarar mot ortens hyrespris för bostaden.
De sakkunniga upptar härefter frågan om beskattningen av föreningar
och aktiebolag som icke är bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag.
Härvid avses bl. a. det fall att en ekonomisk förening eller
ett aktiebolag har till ändamål att bereda sina medlemmar eller delägare
bostäder i föreningen eller bolaget tillhörigt hus, ehuru detta icke sker i
sådan omfattning att föreningen eller bolaget blir att anse som bostadsförening
eller bostadsaktiebolag. Beträffande beskattningen av inkomst av fastighet,
däri sådan upplåtelse skett, finnes, framhåller de sakkunniga, icke
några speciella bestämmelser meddelade. Inkomstbeskattningen skall ske
enligt allmänna regler, d. v. s. samma regler gäller som för annan fastighet
tillhörig ekonomisk förening, aktiebolag eller annan skattskyldig. För sådan
inkomst gäller enligt de sakkunniga detsamma som för inkomst av sådan
bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighet, å vilken schablonen i
24 § 3 mom. kommunalskattelagen icke är tillämplig.
Har lägenhet upplåtits till medlem eller delägare mot hyra eller avgift,
understigande ortens pris, blir enligt promemorian skillnaden mellan å
ena sidan hyresvärdet och å andra sidan hyran eller avgiften att anse såsom
intäkt för föreningen eller bolaget. I övrigt torde inkomstberäkningen icke
skilja sig från den vanliga.
Beträffande beskattningen av medlemmar och delägare i dessa
föreningar och bolag framhåller de sakkunniga, att om vederbörande i denna
sin egenskap åtnjutit förmån i annan ordning än genom utdelning i eljest
vanliga former, t. ex. i form av hyresfri eller hyresbillig bostad, har värdet
av förmånen enligt fast praxis beskattats såsom förtäckt utdelning och således
hänförts till förvärvskällan kapital.
Behovet av ändrad lagstiftning
Sammanfattningsvis konstaterar de sakkunniga att bestämmelser finns
meddelade om
1) vilka ekonomiska föreningar och aktiebolag, som skall anses såsom
bostadsföreningar, resp. bostadsaktiebolag,
2) huru beräkning enligt schablonmetod skall ske av nettointäkt av fastighet,
som tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och som uteslutande
eller huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens
medlemmar eller bolagets delägare,
3) att, då bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,
värdet av bostaden eller förmånen icke skall utgöra skattepliktig intäkt för
medlemmen eller delägaren under förutsättning dels att bostaden eller förmånen
åtnjutits i sådan bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget tillhörig
fastighet, varav föreningens eller bolagets nettointäkt beräknas enligt
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
schablonmetod, och dels att bostaden eller förmånen icke varit av medlemmen
eller delägaren helt eller till övervägande del mot vederlag upplåten
till annan under hela eller större delen av beskattningsåret,
4) hur medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skall
taxeras för intäkt, som han åtnjutit på grund av att honom på grund av
medlems- eller delägarskapet tillkommande bostad eller annan förmån varit
av honom helt eller till övervägande del mot vederlag upplåten till annan
under hela eller större delen av beskattningsåret.
Följande frågor bör enligt de sakkunnigas mening nu lösas genom andringar
i kommunalskattelagens anvisningar.
1. Bestämmelser bör meddelas till ledning vid bedömande av när en ekonomisk
förenings eller ett aktiebolags verksamhet skall anses huvudsakligen
bestå i sådan verksamhet, vars bedrivande utgör förutsättning för att
en sammanslutning skall anses såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
2. På samma sätt bör närmare angivas när en bostadsförenings eller ett
bostadsaktiebolags fastighet skall anses ha huvudsakligen använts i enlighet
med föreningens eller bolagets syfte.
3. Förtydligande föreskrift bör meddelas rörande beräkningen av inkomst
av fastighet, som tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, i fall då
schablonberäkning inte skall tillämpas.
4. Bestämmelserna om skattefrihet för medlem av bostadsförening och
delägare i bostadsaktiebolag bör omredigeras för klarläggande av skattskyldigheten
i fall, då medlem eller delägare åtnjuter bostad i fastighet, för vilken
föreningens eller bolagets inkomst icke skall schablonberäknas.
5. Stadgandet i punkt 2 första stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen
om skattefrihet för utdelning, som blott innebär en minskning i levnadskostnader,
bör kompletteras till förebyggande av att därunder inbegripes
förmåner av icke avsedd art.
6. Slutligen bör uppmärksammas det läge, som uppkommer för medlem
i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, da föreningen eller bolaget
på grund av ändringar i dispositionen av fastighet förlorar sin nämnda
karaktär utan att någon ändring inträtt i medlemmens eller delägarens förmåner.
De sakkunnigas förslag
1 fråga om behovet av bestämmelser, varigenom uttrycken bostadsf
ö rening och bostadsaktiebolag nä r m a r e best ä m mes,
anför de sakkunniga följande.
Någon tvekan om företagets karaktär kan icke uppkomma i de vanligaste
fallen, d. v. s. då ett företag har endast en fastighet och denna uteslutande
användes för att bereda bostäder åt företagets delägare. Emellertid skall under
förevarande kategori hänföras även företag, vars verksamhet huvudsakligen
bar angivna beskaffenhet. Det synes lämpligt att komplettera gällande
bestämmelser med föreskrifter rörande gränsdragningen i sådana fall, da
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 3
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
verksamheten icke uteslutande har ifrågavarande karaktär men dock är av
sådan beskaffenhet att det kan ifrågasättas, om den huvudsakligen har det.
Om gällande bestämmelser bibehålies i oförändrat skick, torde vissa företags
skatterättsliga ställning bli tveksam och skattetvister i följd därav kunna
uppkomma. Något större antal är det dock för närvarande icke fråga om.
Antalet företag inom riket, beträffande vilka tvekan för närvarande kan
uppkomma, torde icke vara större än ett eller annat hundratal. En närmare
precisering är emellertid önskvärd även med tanke på den framtida utvecklingen.
Företag, som för närvarande utan tvivel har karaktären av bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, bör ha möjlighet att avgöra vilka
dispositioner företaget eller dess medlemmar kan vidtaga utan att företagets
nämnda karaktär äventyras.
Vid övervägande av hur kategorin bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
bör avgränsas bär man enligt de sakkunniga i första hand att beakta,
att för denna kategori gäller bestämmelser, som avser att inkomsten av företagens
fastigheter skall beskattas lindrigare än inkomsten av andra ekonomiska
föreningars och aktiebolags fastigheter. De sakkunniga anför.
Inkomsten skall nämligen i regel beskattas blott en gång — enbart hos
företaget utan att beskattning hos delägare av honom tillgodokommen del
av inkomsten ifrågakommer — och inkomstberäkningen sker enligt schablon,
som i allmänhet leder till lindrigare beskattning än inkomstberäkning
enligt vanliga grunder. Denna lindrigare beskattning är i princip avsedd
för personer, vilka för att skaffa sig egna bostäder vill begagna den form
av samverkan för detta ändamål, som bildandet av bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag erbjuder. Grunden till att man för sådana fall ansett
sig kunna frångå de vanliga skattereglerna får anses vara, att medlemseller
delägarskapet förvärvas för tillgodoseende av ett personligt behov, och
icke för att förvärva inkomst. Den lindrigare beskattningen är däremot icke
avsedd för föreningar och aktiebolag, som i mera nämnvärd omfattning bedriver
vanlig fastighetsförvaltning eller annan verksamhet. I den mån så
är fallet, förlorar föreningen eller bolaget sin karaktär av form för tillgodoseende
av ett personligt behov och blir i stället en företagsform för förvärv av
inkomst.
Med hänsyn till det anförda finner de sakkunniga befogat att för förenings
eller bolags hänförande under kategorin bostadsförening eller bostadsaktiebolag
uppställa kravet att verksamheten till avsevärt övervägande del skall
vara av den för denna kategori betecknande natur. Gränsdragningen synes
enligt de sakkunniga lämpligen kunna ske enligt de principer, som riksskattenämnden
i sina anvisningar uppställt för bedömande av när en bostadsförenings
eller ett bostadsaktiebolags fastighet skall anses ha huvudsakligen
använts för beredande av bostad åt medlemmar eller delägare.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att punkt 3 av anvisn.
till 24 § kommunalskattelagen förses med ett andra stycke av innehåll, att
ekonomisk förening eller aktiebolag skall anses såsom bostadsförening eller
bostadsaktiebolag endast under förutsättning att till medlemmar eller delägare
är upplåtna lägenheter i sådan omfattning, att minst 2/3 av sammanlagda
taxeringsvärdet å föreningens eller bolagets fastighetsinnehav belöper
å sålunda upplåtna lägenheter samt att -säd denna beräkning — om mer än
19
Kungl. Alaj. ts proposition nr 3 år 1957
en lägenhet upplåtits till samma medlem eller delägare — hänsyn må tagas
endast till lägenhet, som nyttjas av medlemmen själv eller honom närstående
person.
Tillägget innefattar även en bestämmelse att såsom bostadsförening eller
bostadsaktiebolag icke skall anses förening eller aktiebolag, som förutom
fastighetsförvaltning utövar annan verksamhet av mera betydande omfattning.
En sådan regel får anses gälla redan med nuvarande stadganden. Av
tillägget framgår, att intet hindrar att föreningen eller bolaget driver en
mindre rörelse eller eljest utövar verksamhet av ringa omfattning vid sidan
av sin egentliga uppgift. Föreningens eller bolagets karaktär av bostadsförening
eller bostadsaktiebolag synes exempelvis icke böra förloras, om föreningen
eller bolaget driver mindre livsmedelsaffär, uthyrning av mangel
el. dyl. i föreningens fastighet.
De sakkunniga föreslår vidare, att till punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen
skall fogas ett tredje stycke av innebörd att frågan huruvida
bostadsförenings- eller bostadsaktiebolags fastighet skall anses
hava huvudsakligen använts för beredande av bostad åt medlemmar eller
delägare skall bedömas efter samma grunder som frågan huruvida ett företag
skall hänföras till bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
Beträffande inkomstberäkningen för sådana bostadsföretag tillhöriga
fastigheter som icke taxeras efter schablon framhåller
de sakkunniga att de allmänna bestämmelserna i 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
skall tillämpas. Erinran härom föreslås införd i ett nytt fjärde
stycke av punkt 3 av anvisn. till 24 §. Däri har även intagits uttrycklig
bestämmelse att såsom intäkt för föreningen eller bolaget skall upptagas
hyresvärdet för lägenhet, som vederlagsfritt varit upplåten till medlem eller
delägare, liksom skillnaden mellan sådant vederlag och hyresvärdet, om detta
är större än vederlaget. Vid uppskattning av hyresvärdet bör givetvis hänsyn
tagas till eventuell skyldighet för medlem eller delägare att svara för
kostnader, som vid ett vanligt hyresförhållande brukar ankomma på fastighetsägaren.
Såsom intäkt för föreningen eller bolaget skall dock icke
upptagas belopp, som enligt punkt 3 andra stycket av anvisn. till 39 § kommunalskattelagen
är att anse såsom kapitaltillskott.
Med de föreslagna bestämmelserna kommer, påpekar de sakkunniga, en
bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag att beskattas för hela intäkten
av en fastighet, beträffande vilken schablonberäkning av inkomsten icke
skall ske, antingen denna intäkt uppbäres kontant i form av ersättning för
lägenhetens nyttjande eller utgöres av hyresvärde, som föreningen eller
bolaget utnyttjar för beredande av förmån åt medlem eller delägare.
De sakkunniga upptar i detta sammanhang, dock utan att framlägga förslag
till författningsändring, frågan om för vilken enhet inkomstberäkning
skall ske. De sakkunniga yttrar.
Härom gäller enligt 17 § Kl., att inkomsten av varje särskild förvärvskälla
skall uppskattas för sig, samt enligt 18 § KL, att såsom särskild för
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
värvskälla skall anses varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter,
som är att anse såsom förvaltningsenhet. I anvisn. till sistnämnda
paragraf meddelas ytterligare en del regler för bestämmande av de enheter,
för vilka inkomstberäkning skall ske.
Med hänsyn till att inkomstberäkningen för bostadsföreningars och bostadsaktiebolags
fastigheter kan ske enligt två väsentligt skilda metoder —
schablonmetod och vanlig metod — och att dessa metoder hänför sig till
betydelsefulla olikheter i dispositionen av fastigheterna, torde fastighet
(taxeringsenhet), varå schablonmetoden skall tillämpas, och fastighet, varå
sådan tillämpning ej skall ske, icke kunna anses ingå i samma förvärvskälla.
I den mån intäkter eller omkostnader är gemensamma för fastigheter
av båda dessa slag, bör intäkterna och omkostnaderna fördelas å de olika
fastigheterna.
Vid tillämpning av schablonmetoden torde omständigheterna stundom
vara sådana, att "flera taxeringsenheter bör betraktas såsom en förvärvskälla,
för vilken inkomstberäkning kan ske i ett sammanhang. Så kan vara
fallet om en bostadsförening äger flera i verksamheten disponerade byggnader
jämte en gemensam värmecentral, varav såväl byggnaderna som värmecentralen
är var för sig taxerade. På samma sätt kan flera radhus, som
äges av en bostadsförening, jämte för dem gemensam värmecentral vara
att anse såsom en förvärvskälla, för vilken inkomstberäkningen bör ske i
ett sammanhang.
Särskilda föreskrifter i de hänseenden, som nu berörts, torde icke vara
erforderliga.
I fråga om beskattningen av in e d 1 e in in ar i bostadsföreningar och
delägare i bostadsaktiebolag erinrar de sakkunniga om att dessa i
princip icke skall skatta för värdet av den bostad, de åtnjuter i föreningen
eller bolaget tillhörig fastighet på grund av sitt medlems- eller delägarskap.
Enligt punkt 2 sista stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen är
skattefriheten dock begränsad till det normala fallet att bostad åtnjutes i
fastighet, varav nettointäkten skall beräknas enligt schablonmetod. Denna
begränsning kan, uttalar de sakkunniga, anses påkallad, så länge begreppen
bostadsförening och bostadsaktiebolag icke är närmare preciserade än vad
innehållet i punkt 3 av anvisn. till 24 § i dess nuvarande lydelse ger vid
handen. Om skattefriheten i nämnda hänseende varit obegränsad, torde den
ha kunnat utnyttjas på ett icke avsett sätt.
Med den föreslagna kompletteringen av bestämmelserna om vad som skall
förstås med bostadsförening eller bostadsaktiebolag finner de sakkunniga,
att den nu gällande begränsningen icke längre är erforderlig. På grund därav
föreslås att nuvarande sista stycket av anvisn. till 38 § ändras så, att angivna
begränsning utgår.
De sakkunniga övergår härefter till frågan, hur bestämmelserna i punkten
2 första stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen lämpligen bör
förtydligas för att tvekan icke skall uppkomma i fråga om beskattningen, i
fall då schablonreglerna ej är tillämpliga, av bostads- eller
därmed jämförlig förmån, som in c d 1 e in av ekonomisk förening eller
delägare i aktiebolag i denna sin egenskap åtnjuter. De sakkunniga anför
härvid följande.
21
Kanyl. Maj.ts proposition nr 3 år 1!)Ö7
Ifrågavarande bestämmelser är föranledda därav, att uttrycket »utdelning»
i KL användes i en vidsträcktare innebörd än som överensstämmer
med vanligt språkbruk. Under »utdelning» inbegripes nämligen även belopp,
som till sin natur icke är att anse såsom avkastning å medlems eller aktieägares
andel i förenings eller aktiebolags förmögenhet utan såsom rabatt
eller pristillägg. (Jfr bl'', a. punkt 6 av anvisn. till 21 § och punkt 4 av anvisn.
till 28 g). I vanligt språkbruk betecknas sådana belopp såsom återbäring,
årsrabatt e. d„ resp. pristillägg, tilläggslikvid e. d.
Skattefrihet föreligger enligt ifrågavarande anvisningspunkt för »utdelning»,
som blott innebär en minskning i levnadskostnader. Denna skattefrihet’
synes naturlig i fråga om återbäring, rabatter o. d., vilkas syfte är
att möjliggöra anskaffningen av vissa varor eller tjänstbarheter till så
billigt pris som möjligt och icke att tillgodoföra andels- eller aktieägare
avkastning å insatt kapital eller vinst å rörelse. Om däremot en ekonomisk
förening eller ett aktiebolag bereder en medlem eller aktieägare bostad
eller därmed jämförlig förmån i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet
utan ersättning eller mot underpris, innebär det i allmänhet, att avkastningen
av föreningens eller bolagets fastighetskapital till större eller mindre
del överföres till medlemmen eller aktieägaren och skattefrihet för vad medlemmen
eller delägaren tillföres kan under sådana förhållanden icke anses
motiverad. Den behållna inkomsten av fastighetskapitalet bör enligt skattelagstiftningens
allmänna principer beskattas i första hand hos föreningen
eller bolaget och därjämte, i den mån den tillföres medlem eller aktieägare,
hos denne, såvida icke dubbelbeskattningen under vissa omständigheter anses
böra eftergivas.
Den mest tillfredsställande avfattningen av förevarande lagrum torde enligt
de sakkunniga erhållas, om kommnnalskattelagens terminologi ändrades,
så att begreppet utdelning kommer att omfatta endast utdelning i egentlig
mening. Härför skulle emellertid erfordras ändringar i kommunalskattelagen
utöver vad syftet med promemorian i och för sig föranledde till. På
grund därav föreslås endast en omredigering av punkt 2 första stycket av
anvisn. till 38 § kommunalskattelagen.
Första ledet i första meningen av nämnda stycke har ansetts kunna utgå.
Den utsäger enligt de sakkunnigas mening ej mer än vad som ändock får
anses gälla. Beträffande andra ledet i meningen erinras om, att den för närvarande
ej tillämpas helt efter sin ordalydelse. Sålunda taxeras såsom intäkt
av kapital även sådan s. k. förtäckt utdelning, som icke utgår i förhållande
till innehavda aktier eller andelar. I förslaget till ny lydelse av förevarande
stycke har inledningsvis upptagits föreskrift om skattefrihet för
resp. hänförande till annat inkomstslag av vissa intäkter. Härefter har införts
ett stadgande av innebörd att bostad eller annan förmån av fastighet
icke utgör skattefri utdelning, såvida icke de särskilda bestämmelserna om
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag är tillämpliga. Stycket avslutas
med föreskrift, att skattepliktig utdelning, som inte skall räknas såsom
intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst, skall hänföras till inkomst
av kapital.
Slutligen föreslår de sakkunniga en regel av innebörd, alt om en b ös
t a d s fö re n i n g eller ett b o s t a d s a k t ieb o I a g f ö r 1 o ra r
sin n ä in nd a k a r a k t ä r och schablonreglerna således inte kan tilläm
-
22
Kungl. Maj.is proposition nr 3 år 1957
pas, medlem eller delägare likväl, så länge hans medlems- eller delägarskap
består, för av honom själv nyttjad bostads- eller därmed jämförlig förmån
jämväl i fortsättningen får åtnjuta den skattefrihet, som han tidigare
varit berättigad till. En bestämmelse av denna innebörd finner de sakkunniga
så mycket mera befogad som det kan inträffa, alt sådan medlem eller delägare
ej själv medverkat till att karaktären av bostadsförening eller bostadsaktiebolag
gått förlorad.
Den föreslagna föreskriften bar införts i ett nytt (femte) stycke av anvisn.
till 38 § kommunalskattelagen.
Remissyttrandena
I flertalet remissyttranden uttalas såsom önskvärt att en lagstiftning på
området kommer till stånd. Sakkunnigförslaget har också i allmänhet lämnats
utan väsentligare erinringar.
Kammarrätten har i sak intet att erinra mot den i promemorian föreslagna
gränsdragningen och uttalar beträffande övriga förslag att de synes måhända
kunna godtagas.
Överståthållarämbetet framhåller att tillämpningen av 1954 års lagstiftning
om bostadsföreningar och bostadsaktiebolag visat sig vara förenad med
vissa svårigheter, ehuru dessa är att hänföra till ett mindre antal gränsfall.
Med hänsyn till att berörda beskattningsfrågor i vart fall delvis är av intrikat
natur och icke kan klart bedömas med stöd av gällande skattelagstiftning,
har överståthållarämbetet i princip icke något att erinra emot att desamma
regleras i förfallningsväg.
Länsstyrelsen i Uppsala län finner behov föreligga av vissa klarläggande
bestämmelser om beskattningen av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt av de förmåner, som delägare i sådana föreningar och bolag på grund
av delägarskåpet uppbär. De frågor som efter tillkomsten av 1954 års lagstiftning
blivit aktuella och kräver kompletterande eller ändrade bestämmelser,
synes enligt länsstyrelsens uppfattning i huvudsak vara de i promemorian
angivna.
I yttrandet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordas, att de
sakkunnigas förslag lägges till grund för lagstiftning, varvid länsstyrelsen
tillika anför följande.
De föreslagna ändringarna i författningstexten medföra icke förenklingar
av hithörande såväl för allmänheten som för taxeringsmyndigheterna svårförståeliga
regler. En lösning av de aktuella tolkningsproblemen efter andra
grundlinjer än de sakkunniga förordat torde emellertid knappast vara möjlig,
såvida icke en omprövning nu skulle ske av den principiella frågan om
bostadsägandets dubbelbeskattning hos aktiebolagen och föreningarna i
allmänhet. Detta är emellertid ett skattepolitiskt problem av betydande
räckvidd, till vilket ställning icke kan tagas i nu förevarande sammanhang.
HSB instämmer i princip med vad de sakkunniga uttalat om behovet av
lagstiftning. Starka skäl talar enligt förbundet för att klarhet skapas be
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
träffande vilka bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som kan inrymmas
under schablontaxeringsreglerna.
Beträffande den föreslagna gränsdragningen mellan bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag, på vilka schablontaxering skall tillämpas, å
ena, samt övriga hithörande företag, å andra sidan, föreligger flera tillstyrkande
yttranden. Från HSB:s riksförbund och Stockholms bostadsföreningars
centralföreningar har emellertid framförts önskemål om en mindre snäv
gränsdragning än som föreslagits i promemorian. Som redan inledningsvis
antytts har vidare riksskattenämnden i första hand förordat, att de nuvarande
bestämmelserna på området lämnas oförändrade och att gränsdragningen
klarlägges genom uttalanden av nämnden.
Överståtliållarämbetet anmärker till en början, att riksskattenämndens
tolkning av kravet på att en fastighet huvudsakligen disponeras för att bereda
bostad åt delägarna synes innebära en viss skärpning i förhållande till
det fåtal fall, där tolkningen härav före ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning
dragits under regeringsrättens prövning. Emellertid synes — som i
promemorian även framhållits — i de föreliggande rättsfallen avgörande
betydelse ha tillagts fftretagets ursprungliga syfte att driva en verksamhet
i enlighet med de i författningstexten uppställda kraven. Då en gränsdragning,
som i stället bygger på de faktiska förhållandena i det närvarande,
avgjort torde vara att föredraga, vill överståthållarämbetet förorda, att en
sådan tolkning i princip lagfästes.
Ej heller finner ämbetet något vara att erinra emot att denna strängare
gränsdragning tillämpas redan vid bedömandet av frågan, om företagets
verksamhet är av sådan art, att detsamma bör betraktas såsom ett bostadsaktiebolag
eller en bostadsförening i skattelagarnas mening. Därest i enlighet
med de sakkunnigas förslag i princip strängare bedömningsgrunder
tillämpas redan då det gäller att avgöra, huruvida visst företag över huvud
kan godkännas såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening, finner emellertid
ämbetet det onödigt att betunga icke blott taxeringsmyndigheterna
utan även företaget, som sålunda förutsättes ha förebringat föreskriven bevisning
rörande hela fastighetsinnehavet, med att därutöver i enlighet med
bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen beträffande varje särskild
fastighet utreda, att densamma med tillämpning av samma bedömningsgrunder
disponerats för avsett ändamål, överståthållarämbetet finner
det därför lämpligt att redan i detta sammanhang ställa frågan, huruvida icke
24 § 3 mom. bör omredigeras på sådant sätt, att utredningsskyldigheten i
sistnämnda hänseende upphäves. Om nämligen den lägsta tillåtna relationen
mellan till delägare respektive medlemmar upplåtna och till tredje man
uthyrda lägenheter befinncs vara upprätthållen i avseende på hela fastighetsbeståndet,
måste ju eu i och för sig för ringa bostadsrättsupplåtelse i viss
fastighet motsvaras av en desto större i annan fastighet eller andra fastigheter.
överståtliållarämbetet kan sålunda — under förutsättning, alt andra
stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 § erhåller den av de sakkunniga
24
Kungl. i\Inj:ts proposition nr 3 år 1957
föreslagna lydelsen — icke dela den i promemorian framförda uppfattningen,
att vid den praktiska tillämpningen något fall kan tänkas föreligga, där
ett företag, som i och för sig godkänts såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening
enligt den strängare bedömningen, kan komma att bereda sig obehörig
skattelättnad därigenom, att detsamma berättigas att tillämpa schablonmetod
i fråga om inkomsten av hela sitt fastighetsinnehav.
Överståthållarämbetet vill därför föreslå, att första stycket av 3 mom. i
24 § kommunalskattelagen erhåller följande ändrade lydelse: »Har fastighet
tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom intäkt--
-----åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.»
I följd härav föreslås jämväl, att tredje och fjärde styckena punkt 3 i de
sakkunnigas förslag till anvisningar till samma paragraf måtte utgå.
Ämbetet har intet att erinra emot att relationen mellan till delägare
respektive medlemmar upplåtna och till tredje man uthyrda lägenheter prövas
med ledning av en fördelning av sammanlagda taxeringsvärdet å företagets
fastighetsinnehav. Den specialregel, som vid ifrågavarande fördelning
utformats för det fall, att delägare eller medlem innehar mer än en lägenhet,
finnes jämväl sakligt befogad.
Beträffande kravet på att minst 2/3 av taxeringsvärdet å hela fastighetsinnehavet
skall belöpa å lägenheter, som upplåtits med bostadsrätt, yttrar
ämbetet bl. a. följande.
Innan skäligheten av delta relationstal upptages till närmare prövning,
synes böra omnämnas, att i samband med 1955 års taxeringsarbete utredning
företagits för att utröna, huruvida vissa i Stockholms stad registrerade
besittnings- och bostadsrättsföreningar i avseende å 1955 års taxering
uppfyllt kraven för en schablontaxering jämlikt riksskattenämndens nyssnämnda
tillämpning. Från ett flertal föreningar har därvid invänts, att före
fördelningen av taxeringsvärdet detsamma av billighetsskäl måtte reduceras
med den del av detsamma, som belöper å affärs- och lagerlokaler samt garage
och motsvarande utrymmen i botten- och souterrängvåningarna. Det
har därvid gjorts gällande, att föreningarna själva icke kunnat påverka den
närmare utformningen av byggnaderna. Vissa föreningar ha sålunda förvärvat
äldre fastigheter, i vilka redan lokaler av nyssnämnt slag varit inrättade.
Andra föreningar åter, vilka organiserats under 1940- och 1950-talen, ha
i samband med att byggnadstillstånd meddelats ålagts att anordna dylika
lokaler.
För egen del anser överståthållarämbetet problemställningen vara värd beaktande
men finner sig icke beredd att nu taga definitiv ställning till frågan.
Ämbetet påpekar emellertid, att det vid organisationen av ett bostadsaktiebolag
eller en bostadsförening måste ligga i företagets intresse att erbjuda
delägarna eller medlemmarna lägsta möjliga bostadskostnad. Det bästa och
därför vanligaste sättet att realisera denna naturliga strävan torde enligt
ämbetets uppfattning vara att förvärva fastighet med lokaler av här ifrågavarande
slag, som kan uthyras till utomstående till normalt hyrespris. Därest
fördelning skall ske av ett med hänsyn till förenämnda lokaler reducerat
taxeringsvärde, finnes det vidare vara sakligt befogat att i väsentlig mån
höja den andel av samma värde, som lägst skall belöpa å lägenheter, som
upplåtits till delägare eller medlemmar.
25
Kungl. M(ij:ts proposition nr 3 år 1957
Ämbetet ifrågasätter, huruvida icke formuleringen av regeln om »minst
två tredjedelar av taxeringsvärdet» är alltför kategoriskt utformad och huruvida
icke möjlighet bör beredas taxeringsmyndigheterna att i tveksamma
fall taga hänsyn till eventuellt törebragta speciella omständigheter. Det
erinras om att riksskattenämnden rörande tillämpningen av 24 § 3 mom.
kommunalskattelagen förordat, att i gränsfall och tveksamma fall schablontaxering
bör tillämpas. Enligt överstathallarämbetets uppfattning synes
andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 § enligt de sakkunnigas
förslag böra kompletteras med en bestämmelse av i huvudsak motsvarande
innehåll.
Ämbetet erinrar om att företag nu icke är skyldigt att utan anmaning
lämna sådana uppgifter, som är erforderliga för att bedöma, om detsamma
är att anse såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening i skattelagarnas
mening. Då det av7 praktiska skäl torde vara otänkbart att belasta taxeiingsmyndigheterna
med att årligen rutinmässigt utreda, huruvida visst företags
verksamhet under beskattningsåret eventuellt undergått sådan förändring,
att beskattningen av detsamma bör ske efter andra principer än tidigare,
finner ämbetet nödvändigt att ålägga företagen obligatorisk uppgiftsskyldighet
rörande samtliga förhållanden, som kan ha betydelse för förevarande
bedömning. Härvidlag finnes i huvudsak den uppgiftsskyldighet, vilken
före ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning ålåg bostadsaktiebolag och
bostadsförening enligt formulär 6 c, kunna tjäna som mönster.
Slutligen framhåller ämbetet, att i följd av den föreslagna skärpta bedömningen
torde tillkomma ett icke oväsentligt antal förvaltningsföretag,
vilkas vinster kommer att bliva föremål för en fullt genomförd dubbelbeskattning.
I fråga om dessa företag kommer sålunda samma förhållanden
att gälla som de, vilka på sin tid föranledde införandet av förordningen om
fondskatt. Med särskilt beaktande av den omständigheten, att företagen
kan antagas vara i god tro rörande sin skatterättsliga status med stöd av
rättspraxis till den tidigare för bostadsaktiebolag och bostadsföreningar gällande
skattelagstiftningen, ifrågasättcs om icke dessa företag av billighetsskäl
genom en komplettering av fondskatteförordningens bestämmelser eller
annorledes bör beredas möjlighet till avveckling enligt de i sagda förordning
stadgade grunderna.
Länsstyrelsen i Uppsala län upplyser, att antalet bostadsföreningar inom
länet enligt stommarna till 1956 års taxeringslängder utgör 397 samt att
alla bostadsföreningar i länet vid 1955 års taxering schablontaxerats. En på
grundval av 1954 års deklarationer — vid vilken fullständigare uppgifter
enligt äldre lagstiftning lämnats — verkställd undersökning hade emellertid
givit vid handen, att ett tiotal föreningar icke bort schablontaxeras år
1955, i samtliga fall på grund av att mer än 1/3 av taxeringsvärdet belöpte
å sådana lägenheter, som varit upplåtna för andra ändamål än bostad.
I likhet med de sakkunniga anser länsstyrelsen, att för förenings eller bolags
hänförande under kategorin bostadsförening eller bostadsaktiebolag
bör uppställas kravet, att verksamheten till klart övervägande del skall vara
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
av den för denna kategori betecknande natur. Gränsdragningen synes enligt
länsstyrelsen lämpligen kunna ske enligt de principer, som riksskattenämnden
i sin anvisning till taxeringsmyndigheterna uppställt för bedömande av
när en bostadsförenings eller ett bostadsaktiebolags fastighet skall anses
ha huvudsakligen använts för beredande av bostad åt medlemmarna eller
delägarna. Länsstyrelsen anser dock, att regeln om upplåtelse till medlemmarna
för bostadsändamål av minst 2/3 av sammanlagda taxeringsvärdet å
förenings eller bolags fastighetsinnehav belöper å sålunda upplåtna lägenheter,
icke bör vara oeftergivlig. Härom anför länsstyrelsen följande.
Under 1930-talet och förra hälften av 1940-talet uppstod av olika anledningar
svårigheter för vissa bostadsföreningar att erhålla medlemmar till
samtliga bostadsrätter. Föreningarna tvingades därför att själva teckna sig
för de övertaliga bostadsrätterna samt upplåta lägenheter till icke föreningsmedlemmar.
Delta medförde ej någon olägenhet för föreningarna vid
taxeringen enligt då gällande skattebestämmelser och praxis. Nu råder emellertid
i stället bostadsbrist och genom tillkomsten av hyresregleringslagen
har bostadsföreningarna ej möjlighet att utan särskilda skäl uppsäga hyresgästerna
till avflyttning. Så länge dessa äger rätt att bo kvar, är även föreningarnas
möjligheter att till skäligt pris avyttra bostadsrätten till lämplig
köpare begränsade, därest ej hyresgästen vill inköpa densamma. Med anledning
härav bör frågan om en bostadsförenings eller ett bostadsaktiebolags
fastighet skall anses ha använts huvudsakligen för beredande av bostad
åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare, vad beträffar redan
existerande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, icke undantagslöst
fastlåsas vid den av de sakkunniga föreslagna 2/3-regeln. Vad gäller föreningar
och bolag som tillkommit efter lagens ikraftträdande, föreligger
däremot ej några sådana betänkligheter, som nu anförts. Länsstyrelsen vill
därför föreslå, att bestämmelsen formuleras så, att vad gäller redan existerande
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, regeln skall gälla därest
icke särskilda skäl ger anledning till annat bedömande.
I likhet med överståthållarämbetet anser länsstyrelsen erforderligt, att
det ålägges bostadsföreningar och bostadsaktiebolag att utan anmaning avlämna
uppgifter till ledning vid de föreslagna bestämmelsernas tillämpning.
HSB yrkar, att bostadsrättsförening skall kunna schablontaxeras, därest
bostadslägenhetsytan överstiger 50 % av totala våningsvtan. Enligt förbundets
mening finns det starka skäl för att knyta an till de grunder, enligt vilka
statliga lån kan erhållas för bostadsproduktionen. I sådant avseende gäller,
att statslån icke lämnas därest bostadslägenhetsytan icke överstiger 50 %
av totala våningsytan. Överstiger bostadslägenhetsytan 50 % anses byggnadsföretaget
som belåningsbart. Då den statliga långivningen uteslutande
syftar till upprätthållandet av bostadsproduktionen följer härav, framhåller
förbundet, att i kooperativt företag, som över huvud taget kan erhålla statslån,
medlemmarnas bostadsintresse bedömts som det primära för företaget.
I denna fråga anför förbundet vidare.
Sådana reglerna för bedömandet av när ett bostadsföretag skall anses
vara sådan bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som får schablontaxeras,
utformats, blir resultatet, att många med hänsyn till skattelagstiftningens
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
anda fullt lojala bostadsrättsföreningar komma att falla utanför dem. Det
är ett allmänt omfattat önskemål, att den fortsatta bostadsproduktionen om
möjligt skall förskjutas mot städernas och tätorternas centrum för att motverka
en hotande förslumning. De centrala tomterna äro emellertid stadsplanemässigt
så utformade, att även bostadsnybyggnader skola inrymma affärs-
och kontorslokaler i stor utsträckning. Då emellertid det primära syftet är
skapandet av bostäder finnes enligt förbundets mening intet skäl, varför
inte jämväl bostadsrättsföreningar med centrala fastighetsbestånd skola
schablontaxeras, även om bostäderna utgöra mindre än två tredjedelar av
taxeringsvärdet. Ofta är med hänsyn till de enorma tomtkostnaderna just
enda möjligheten att bygga centralt belägna bostäder den, att affärslokaler
inredas i så stor utsträckning/ att avgifterna för dem kunna användas för
nedbringandet av kostnaderna för bostadslägenheterna.
Samma yrkande framföres av Stockholms bostadsföreningars centralförening,
som i anslutning härtill framhåller följande.
Under 1920-talet bildades i Stockholm ett stort antal bostadsföreningar
genom inköp av äldre fastigheter med gårdslnis. Lägenheterna i gatnhuset
upplätos till medlemmar under det att gårdshuslägenheterna i allmänhet ej
voro så lätt att få köpare till, varför dessa i de flesta fall blevo hyresobjekt
i föreningens gemensamma ägo, ävensom de affärslokaler, som i vissa fall
funnos i gatuhuset. När man därför som de skattelagssakkunniga vill dra
gränsen för schablontaxeringen så att 2/3-delar av fastighetens taxeringsvärde
skall vara upplåtna lägenheter till föreningens medlemmar torde resultatet
bli att många föreningar, i huvudsak äldre, ej kan schablontaxeras
utan kommer att taxeras såsom ägare av annan fastighet.
Enligt riksskattenämndens mening är det önskvärt att gränsdragningen
mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar och bostadsaktiebolag klarlägges.
Nämnden är emellertid tveksam om detta lämpligen bör ske genom
att införa bestämmelser av föreslagen art i kommunalskaltelagen. Vid gränsdragningen
synes hänsyn böra tagas till åtskilliga omständigheter. Att fullständigt
angiva dessa i lagtexten skulle enligt nämndens uppfattning verka
alltför tyngande på densamma. Nämnden vill i detta sammanhang erinra
om att nämnden i sina anvisningar angående gränsdragningen enligt bestämmelserna
i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen bl. a. framhållit, alt om det
förhållandet, att bostadslägenheterna i viss omfattning av föreningen eller
bolaget uthyres till utomstående, beror på att företaget ännu icke lyckats
förvärva det erforderliga antalet medlemmar eller delägare eller på andra
jämförliga omständigheter, schablonberäkning bör kunna tillämpas även
om eu något mindre del av lägenheterna än som svarar mot 2/3 av taxeringsvärde!
upplåtits till medlemmar eller delägare med bostads- eller hyresrätt.
Vidare har nämnden i eu liknande anvisning (nämndens meddelanden
nr fi/1955 punkt 1) uttalat följande.
Vid bedömande huruvida fastighet skall anses ha använts uteslutande eller
huvudsakligen för beredande av bostad åt bostadsrättsförenings medlemmar
böra — under till då föreningen icke ägt att i fastigheten upplåta lägenheter
med bostadsrätt av den anledningen, alt ekonomisk plan för föreningens
verksamhet ännu icke kunnat upprättas, eller av liknande anledning —
såsom till medlemmar med bostadsrätt upplåtna lägenheter anses sådana
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
lägenheter, som innehavas av personer med vilka föreningen avtalat, att bostadsrätt
skall till dem upplåtas, så snart detta lagligen kan ske.
Enligt riksskattenämndens mening bör i dessa anvisningar angivna förhållanden
också påverka gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» föreningar.
Nämnden framhåller även, att det vid tillämpningen av bestämmelserna
därjämte kan visa sig att även andra omständigheter lämpligen
bör föranleda undantag från den för gränsdragningen gällande huvudregeln.
På grund av nu anförda skäl ifrågasätter riksskattenämnden, om icke
en mera praktisk och smidigare lösning av denna fråga vore, att bestämmelserna
i punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen i nu förevarande
del bibehålies oförändrade och att gränsdragningen klarlägges genom
uttalanden av riksskattenämnden. Nämndens anvisning angående gränsdragningen
enligt bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen skulle
därvid i tillämpliga delar överflyttas att gälla i fråga om gränsdragningen
enligt bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen.
Om det, mot vad riksskattenämnden nu anfört, skulle anses lämpligt
att på de sätt de sakkunniga föreslagit i kommunalskattelagen införa bestämmelser
angående gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag, vill nämnden anföra följande.
Nämnden har i princip icke något att erinra mot den gränsdragning som
angivits i det föreslagna andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen även om nämnden, som av det föregående framgår,
ifrågasätter om inte vissa undantag från huvudregeln bör stadgas för sådana
fall, då omständigheter, över vilka företaget icke kunnat råda,
medfört att 2/3 av fastigheten ännu icke upplåtits till delägare.
Från nämndens sida framhålles såsom önskvärt att genom ett uttalande
i propositionen klarlägges, efter vilken grund fördelningen av taxeringsvärdet
å de olika lägenheterna bör ske. Enligt nämndens uppfattning bör
fördelningen ske i förhållande till hyresvärdena eller — då fråga är om bostadsrättsföreningar
enligt 1930 års lag — i förhållande till andelsvärdena
för de olika lägenheterna.
Nämnden berör i detta sammanhang även en annan fråga, som hör samman
med gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar
(aktiebolag), nämligen frågan hur många lägenheter en fastighet minst
måste innehålla för att ett företag, som endast äger denna fastighet, skall
anses vara en bostadsförening (aktiebolag) i skattelagarnas mening. För
egen del anser nämnden att antalet lägenheter måste vara minst tre; för enoch
tvåfamiljsfastigheter beräknas inkomsten nämligen enligt särskilda
schablonregler. — En annan fråga, beträffande vilken tvekan rått, är enligt
nämndens yttrande frågan om vid vilken tidpunkt en förening eller ett bolag
skall uppfylla villkoren för en »äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag
för att bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen skall bli
tillämpliga. Enligt nämndens mening bör det avgörande vara, om företa
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1057
get vid beskattningsårets utgång varit en »äkta» eller »oäkta» bostadsförening
eller bostadsaktiebolag.
I nämndens yttrande hävdas vidare, att om gränsdragningen mellan föreningarna
och bolagen sker på sätt de sakkunniga föreslagit och nämnden
i princip förordat, bestämmelsen i 24 § 3 inom. kommunalskaltelagen
bör ändras så, att inkomst av bostadsfastighet, som tillhör en
»äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag, alltid skall beräknas enligt
schablon, således oberoende av huru fastigheten i det särskilda
fallet använts. Nämnden anser sålunda i likhet med överståthållarämbetet,
att dubbla spärrar icke bör uppställas för tillämpning av schablonregeln i
24 § 3 mom. Om en bostadsförening äger två lika stora fastigheter, av vilka
den ena helt och den andra till femtio procent är upplåten till bostäder åt
medlemmar, är föreningen enligt den föreslagna gränsdragningen en »äkta»
bostadsförening. Till stöd för den sålunda intagna ståndpunkten anföres
bl. a. följande.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle inkomsten av den ena fastigheten
beräknas enligt schablon och inkomsten av den andra fastigheten enligt allmänna
regler. Hade de båda fastigheterna varit sammanförda till en enda
fastighet, skulle inkomstberäkningen även för den del av fastigheten, som
icke var upplåten till bostäder åt delägare, ha beräknats enligt schablon.
Enligt riksskattenämndens mening föreligga icke tillräckliga skäl att beräkna
inkomsten efter olika regler beroende på om föreningen äger en eller
ilera fastigheter. Vissa utgifter kunna avse fastigheterna gemensamt, varför
en olikartad inkomstberäkning kan föranleda svårigheter. — Enligt riksskattenämndens
mening bör sålunda det föreslagna tredje stycket av punkt
3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen utgå samt bestämmelsen
i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen omarbetas på sätt nämnden angivit.
Riksskattenämnden ifrågasätter slutligen, i likhet med överståthällarämbetet,
om icke, i anslutning till ett genomförande av den ifrågasatta preciseringen
av gränsen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag, en möjlighet
att begära frivillig taxering till fondskatt bör införas.
Samma tanke har framförts i det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna
yttrandet.
Mot de sakkunnigas förslag beträffande sådana bostadsföretag tillhöriga
fastigheter som icke taxeras efter schablon har vid remissbehandlingen
endast framkommit ett fåtal anmärkningar.
Riksskattenämnden erinrar om sitt förslag att borttaga den särskilda
spärregeln i 24 § 3 mom. Bifalles detta förslag, uppkommer aldrig det fall
att en fastighet, som tillhör ett »äkta» bostadsföretag, icke skall taxeras
efter schablon. De särskilda bestämmelser som föreslagits för sådana fall
skulle alltså bli onödiga. Om det emellertid skulle befinnas lämpligt att
genomföra dessa bestämmelser, vill nämnden framhålla, att en uttrycklig
reglering av hur inkomstberäkningen skall ske i det fall, då schablonregeln
icke blir tillämplig för en »äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
kan leda till att osäkerhet kommer att råda beträffande hur inkomstbe
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
läkningen för en fastighet, som äges av en »oäkta» förening eller bolag,
skall verkställas, enär bestämmelser härom saknas. Därest det föreslagna
fjärde stycket godtages, bör därför till detta fogas en mening av innebörd,
att inkomstberäkningen för en fastighet, som äges av en »oäkta» förening
eller bolag, skall ske på motsvarande sätt. — Om åter, såsom nämnden förordar,
tredje och fjärde styckena av punkt 3 av anvisningarna till 24 § utgår,
bar nämnden för avsikt att utfärda anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna
angående beräkningen av inkomst av fastighet, som tillhör
»oäkta» bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Det bör framhållas
att den största svårigheten vid denna beräkning, nämligen hur nedsättningen
av hyresvärdet med hänsyn till medlemmarnas reparalionsplikt skall avvägas,
har lämnats olöst av de sakkunniga. Nämnden har kommit till den
uppfattningen att denna fråga lämpligen bör lösas genom anvisningar och
icke genom lagstiftning.
Riksskattenämnden berör i detta sammanhang eu detaljfråga rörande inkomstberäkningen
för en »oäkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
De sakkunniga hade uttalat, att såsom intäkt för företaget skall upptagas
bl. a. skillnaden mellan, å ena sidan, hyresvärdet för medlems lägenhet, om
detta är större än vederlaget för lägenheten, samt, å andra sidan, nämnda
vederlag. I princip bär nämnden ingen erinran mot detta uttalande. Nämnden
vill emellertid framhålla, att det ofta kan vara svårt att exakt avgöra
vad som är hyresvärdet för en lägenhet. Det får därför anses ligga i sakens
natur att i tveksamma fall och då det gäller smärre belopp något tillägg fölen
dylik beräknad hyresskillnad icke bör göras.
I anslutning till det sagda framhålles, att enahanda principer för inkomstberäkningen
bör tillämpas även i andra liknande fall, t. ex. beträffande ett
aktiebolag som driver jordbruk och där aktieägare har bostad i det till fastigheten
hörande boningshuset.
HSB påpekar — i fråga om det fall att en förening har flera fastigheter
av vilka någon användes på sådant sätt att inkomsten inte skall schablontaxeras
— att det inte är fullt klart huruvida härvid med fastighet avsetts
byggnad över huvud taget eller byggnad å särskild registerfastighet. Förbundet
hemställer om sådant uttalande, att det tydligt framgår att fråga är
om särskild registerfastighet.
Även de sakkunnigas förslag beträffande beskattningen av in e d 1 e inni
a r i bostadsföreningar och delägare i bostadsaktiebolag har —
bortsett från specialregeln till förmån för delägare i bostadsföretag som förlorat
sin tidigare karaktär — i allmänhet godtagits.
Riksskattenämnden har inte något att erinra mot utformningen av det
föreslagna första stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
men föreslår, att andra stycket, vilket av de sakkunniga lämnats oförändrat,
måtte utgå samt att i punkt 3 av anvisningarna till 39 § intages en bestämmelse
av innebörd, att från skattepliktig utdelning från bostadsförening och
bostadsaktiebolag avdrag får ske för sådana på beskattningsåret belöpande
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
31
avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke är
att anse som kapitaltillskott. På så sätt angives i 38 § vad som utgör skattepliktig
intäkt och i 39 § vad som utgör avdragsgill kostnad, d. v. s. samma
teknik anlitas som redan kommit till användning med avseende å uthyrda
lägenheter. För övrigt erinras om att begreppet kapitaltillskott definieras
först i anvisningarna till 39 §.
Riksskattenämnden har icke något att erinra mot den föreslagna ändrade
lydelsen av nuvarande fjärde stycket i punkt 2 av anvisningarna till 38 §.
Nämnden ifrågasätter dock om icke detta stycke lämpligen bör placeras som
andra stycke i anvisningspunkten, medan nuvarande tredje stycket bör bibehållas
som tredje stycke. Efter de föreslagna ändringarna är nämligen
det nuvarande fjärde stycket att anse såsom huvudstadgande och bör sålunda
komma först, medan det nuvarande tredje stycket mera har karaktären
av undantagsstadgande.
Beträffande den föreslagna specialregeln till förmån för medlemmar och
delägare i bostadsföretag som förlorat sin tidigare karaktär har flera remissinstanser
uttalat sig avstyrkande.
Sålunda anför riksskattenämnden följande.
Om en medlem eller delägare själv medverkat till att företaget förlorat
sin karaktär av bostadsförening eller bostadsaktiebolag, föreligga icke skäl
att medgiva sådan medlem eller delägare den skattelättnad, som avses med
bestämmelsen. Innehåller t. ex. en fastighet, som äges av bostadsförening,
ett mindre antal lägenheter och en medlem, som bor i fastigheten, förvärvar
även övriga andelar, finnes ej anledning behandla denne medlem på annat
sätt än om han från början ägt samtliga andelar. Inte heller finnes skäl medgiva
lättnader i sådana fall, då företaget förlorar sin karaktär av bostadsförening
eller bostadsaktiebolag, därför att företaget som sådant övertager
huvudparten av lägenheterna från medlemmar eller delägare. Att det skatterättsliga
läget för en viss person ändras på grund av åtgärder över vilka
han icke kunnat råda, anser nämnden i och för sig knappast kräva särbestämmelser.
Det är en risk som den, vilken ingår som medlem i en bostadsförening,
alltid har att räkna med. Därtill kommer — och detta lärer vara
det avgörande skälet — att de föreslagna undantagsbestämmelserna måste
medföra besvärligheter vid tillämpningen. Bestämmelser av föreslagen innebörd
kunna därjämte komma att föranleda krav på liknande skattelättnader
i vissa andra fall.
Liknande synpunkter anföres av översiåthållarämbetet. Om den föreslagna
bestämmelsen trots ämbetets avstyrkande införes, förordas, att tidsbestämningen
av praktiska skäl ändras därhän, att skattefriheten förbehålles
den, som vid tidpunkten för vederbörande beskattningsnämnds beslut
att icke godkänna företaget såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening
var delägare eller medlem. Det torde nämligen, framhåller ämbetet, i fråga
om dessa associationer, vilka t. o. in. kan ha bildats under 1800-talet, vara
utomordentligt svårt, ja bart när omöjligt att utreda, när verksamheten så
ändrats, att med eu tillämpning av de nu föreslagna bedömningsgrunderna
företaget bort diskvalificeras såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957
Kammarrätten uttalar, att den föreslagna regeln synes medföra alltför
långt gående konsekvenser och dessutom torde kunna utnyttjas i skatteflyktshänseende.
Därför finnes det önskvärt, att den föreslagna skattefriheten
åtminstone blir tidsbegränsad på något sätt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner vägande skäl tala för att övergångsbestämmelser
meddelas för beskattning av äldre föreningar, som enligt gällande
praxis ansetts som bostadsföreningar och som genom den föreslagna
lagändringen icke kom att hänföras till sådana företag. Dylika övergångsbestämmelser
synes enligt länsstyrelsen böra gå ut på att den, som vid
tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande är medlem i dylik
förening eller delägare i aktiebolag av denna art icke skall beskattas för värdet
av bostad eller annan förmån.
D epartementscliefen
Inkomster, som förvärvas av ekonomiska föreningar och aktiebolag, blii i
princip dubbelbeskattade. Sålunda uttas skatt hos en förening eller ett bolag,
när dess inkomster förvärvas, samt hos medlemmar eller delägare, i den
män samma inkomster tillföres dem såsom utdelning. Från dubbelbeskattning
undantas emellertid i huvudsak bostadsföreningar och bostadsaktiebolag,
d. v. s. företag vilkas verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består
i att bereda bostäder i företagets hus åt medlemmar eller delägare.
Dessa föreningars och bolags fastighetsinkomster beskattas sålunda endast
i ett led. Före år 1955 skedde beskattningen av inkomster, som härrörde av
en bostadsrätt eller liknande upplåtelse, hos medlemmarna eller delägarna.
När riksdagen år 1954 beslöt att sådana inkomster skulle taxeras efter
schablon, beträddes en motsatt väg. Taxering sker i allmänhet endast hos
bostadsföretaget. Härvid beräknas fastighetsinkomsten till tre procent av
taxeringsvärdena, medan avdrag endast får ske lör inteckningsräntor, tomträttsavgäld
o. likn.
De 1954 införda schablonreglerna har inneburit en värdefull förenkling
och har medfört lättnader vid taxeringsarbetet både för de berörda företagen
och för myndigheterna. Det har emellertid gjorts gällande, att lagstiftningen
icke ger tillräcklig vägledning i vissa gränsfall. Man har därvid
främst avsett taxeringen av bostadsförmån eller liknande förmån för medlem
eller delägare i företag, på vilket schablonreglerna icke är tillämpliga.
De sakkunniga har i sin promemoria ingående analyserat hithörande bestämmelser.
Av de sakkunnigas utredning torde framgå att bestämmelserna
i och för sig ger erforderlig ledning för taxeringen i de avsedda fallen.
De sakkunniga har emellertid ansett att lagtexten lämpligen bör förtydligas
och har framlagt förslag till närmare bestämmelser på området. De sakkunnigas
förslag omfattar inkomstberäkning för föreningsfastigheter, som faller
utanför schablonen, och av bostadsförmåner för medlemmar, som bor i
sådana fastigheter, samt en närmare avgränsning av de fall som skall taxeras
efter schablonen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
33
Vid eti ställningstagande till de sakkunnigas förslag och särskilt till de
föreslagna avgränsningsreglerna bör beaktas, att de fall som kan ha föranlett
tvekan i tillämpningen torde vara fåtaliga. Det har icke heller framkommit
önskemål, vilka i sak synes innebära någon väsentligare ändring i det
beskattningsresultat som enligt de sakkunnigas utredning uppnås med nuvarande
bestämmelser. Redan med tanke härpå finns det enligt min mening
anledning att gå fram med försiktighet när det gäller att tillskapa nya regler
på området.
De föreslagna avgränsningsreglerna är ganska omfattande. Likväl synes
de, av flera yttranden att döma, behöva ytterligare kompletteras för att den
eftersträvade fullständigheten skall kunna uppnås. Även om sådana kompletteringar
sker, kan det icke uteslutas att fall kan förekomma, till vilka
hänsyn icke kunnat tas vid bestämmelsernas utformning. Detta torde sammanhänga
med att de bostadsföretag, beträffande vilka tvekan om schablonmetodens
tillämplighet kan uppkomma, trots sin fåtalighet sinsemellan
företer betydande olikheter.
I fråga om behovet av de föreslagna avgränsningsbestämmelserna kan.
framhållas, att dessa i och för sig icke skulle tjäna annat syfte än att underlätta
tolkningen av huvudbestämmelsen att ett bostadsföretag, för att komma
i åtnjutande av schablontaxering, uteslutande eller i huvudsak skall vara
verksamt för att i sina fastigheter bereda bostäder åt delägare.
Väges mot varandra de invändningar som enligt vad nyss anförts kan
riktas mot de tilltänkta bestämmelserna samt de begränsade fördelar som
bestämmelserna skulle medföra, finner jag i likhet med riksskattenämnden
lämpligast att de sakkunnigas förslag icke genomföres i denna del. Det bör
alltså enligt min mening även i fortsättningen överlämnas åt praxis att med
ledning av förut nämnda huvudbestämmelse verkställa gränsdragning mellan
»äkta» och »oäkta» bostadsföretag. Den vägledning för taxeringsmyndigheterna,
som kan vara erforderlig, kan, såsom riksskattenämnden framhållit,
på ett smidigare sätt tillhandahållas genom anvisningar från nämnden.
Härvid bör nämnden ha förhållandevis fria händer att inom ramen för huvudbestämmelsen
taga hänsyn till omständigheterna i olika förekommande
fall. I detta sammanhang vill jag — närmast med anledning av vad HSB anfört
i sitt yttrande — såsom min mening framhålla att det inte behöver väcka
betänkligheter att verkställa schablontaxering i fall där omkring 60 procent
av taxeringsvärdet belöper på bostadslägenheter som upplåtits till medlemmar
eller delägare. Även en sådan avgränsning bör sålunda enligt min uppfattning
kunna inrymmas under den redan gällande huvudbestämmelsen.
Nämnden har i sitt yttrande upptagit vissa detalj spörsmål, bl. a. angående
grunderna för en fördelning av eu fastighets taxeringsvärde på olika lägenheter
samt rörande det minsta antal lägenheter eu fastighet måste innehålla
för alt ett företag, som äger fastigheten, skall anses vara eu bostadslörening
eller ett bostadsaktiebolag i lagens mening. Under erinran om att
utformningen av eventuella anvisningar på området självfallet är en nämn3
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 3
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957
dens angelägenhet får jag framhålla, att jag icke har något att invända mot
vad nämnden anfört i dessa frågor.
Ehuru jag i enlighet med det anförda funnit övervägande skäl tala för att
icke ändra den bestämmelse som nu reglerar gränsdragningen mellan »äkta»
och »oäkta» bostadsföretag, synes det vara anledning att i ett annat hänseende
företaga en jämkning i förutsättningarna för schablontaxering. Såsom
framgår av den förut lämnade redogörelsen, gäller härvidlag två spärrar.
För att en fastighet skall få taxeras efter schablonen kräves icke endast att
den tillhör ett »äkta» bostadsföretag. Det fordras därutöver att fastigheten
uteslutande eller huvudsakligen skall ha utnyttjats för företagets ändamål,
d. v. s. för att bereda bostad åt delägare. Sistnämnda spärregel har i riksskattenämndens
och överståthållarämbetets yttranden blivit föremål för kritik.
Därvid har framhållits att regelns betydelse för att hindra ett obehörigt
utnyttjande av schablonbestämmelserna måste vara ringa. Om ett »äkta»
bostadsföretag icke alls eller endast i mindre utsträckning utnyttjar en fastighet
för att bereda delägare bostäder, måste nämligen företagets övriga
fastigheter i så mycket högre grad användas för detta ändamål, för att inte
egenskapen av »äkta» bostadsföretag skall gå förlorad. I samma yttranden
har vidare uttalats, att regeln i fråga kan föranleda betungande utredningar
om användningen av enskilda fastigheter samt att praktiska svårigheter kan
uppstå, om fastigheter, tillhöriga samma bostadsföretag, skall taxeras efter
olika grunder.
En förutsättning för den ståndpunkt som jag intagit till frågan om gränsdragningen
mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag har varit att denna
gränsdragning kommer att ske i huvudsaklig anslutning till de anvisningar
riksskattenämnden i enlighet med del förut anförda förutsatts skola utfärda.
Om så blir fallet, torde betydelsen av den ifrågavarande spärregeln bli skäligen
ringa. Skattelagssakkunniga har också räknat med att det här rör sig
om helt få fall. Då det synes kunna medföra vissa praktiska fördelar att borttaga
spärregeln i fråga, vill jag icke motsätta mig att så sker. Härav påkallas
en ändring i 24 § 3 mom. kommnalskattelagen.
Av detta ståndpunktstagande följer att de i promemorian föreslagna särskilda
regierna om taxering av föreningsfastigheter, som faller utanför schablonen,
icke blir behövliga. Beträffande fastigheter, som tillhör »äkta» bostadsföretag,
skall ju schablontaxering alltid ske. Vad åter angår de »oäkta»
bostadsföretagens fastigheter, blir vanliga regler tillämpliga. Det torde
emellertid vara av värde, om riksskattenämnden, såsom förutsatts i dess
yttrande, utfärdar anvisningar beträffande inkomstberäkningen för sistnämnda
fastigheter.
Även i fråga om beskattningen av medlemmar eller delägare i »äkta» bostadsföretag,
medför den nyss förordade lagändringen eu förenkling. Schablonmetoden
blir tillämplig i samtliga fall, vilket innebär att medlem eller
delägare icke skall skatta för bostadsförmån el. likn., med mindre han använt
hela eller större delen av sin lägenhet till uthyrning. För detta fall
finns erforderliga bestämmelser redan meddelade.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
De bestämmelser, som de sakkunniga föreslagit i första stycket av punkt
2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen till klarläggande av skattskyldigheten
för bostadsförmån o. likn., skulle sålunda endast få betydelse
i fråga om delägare i bostadsägande företag, som inte är »äkta» bostadsföreningar
eller bostadsaktiebolag. De föreslagna bestämmelserna har i allmänr
het tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag önskvärt att
ett klarläggande av lagstiftningens innebörd sker på denna punkt, och jag
kan biträda förslaget. I viss anslutning till vad som förordats av de sakkunniga
och riksskattenämnden torde några ändringar av redaktionell natur
samtidigt böra företas i övriga delar av anvisningspunkten i fråga.
I promemorian har ytterligare föreslagits särskilda regler till förmån för
delägare i sådana bostadsföretag som på grund av ändringar i företagets
verksamhet icke längre skall taxeras efter schablon. Ehuru dylika bestämmelser
från vissa synpunkter möjligen skulle kunna vara önskvärda, anser
jag mig med hänsyn till de i yttrandena anförda betänkligheterna icke
kunna förorda förslaget. Inte heller kan jag biträda de yrkanden som framkommit
vid remissbehandlingen om att bostadsföretag av nyss nämnd art
skulle erhålla möjlighet att begära frivillig taxering till fondskatt. Att vidtaga
en så långt gående åtgärd med tanke på de fåtaliga fall varom här är
fråga synes icke kunna förordas. Jag får i detta sammanhang även erinra
om att fondskatten innebar en engångsåtgärd i syfte att åstadkomma en
avveckling av företag, som utnyttjades för skatteflykt.
Vissa remissinstanser har uttalat sig för att bostadsföretagen skulle
åläggas att årligen utan anmaning inkomma med uppgifter till ledning för
ett bedömande av om de är berättigade till schablontaxering. Med den ståndpunkt
som här intagits till gränserna för schablonens tillämpning torde de
väsentligaste grunderna för dessa önskemål ha bortfallit. Det kan även
nämnas, att när schablonreglerna infördes, en viktig fördel med dessa ansågs
vara att bostadsföreningarnas tidigare betungande uppgiftsskyldighet
kunde avsevärt inskränkas. Då man icke utan tvingande skäl bör avstå från
denna fördel, kan jag icke biträda de framställda önskemålen.
De här förordade författningsändringarna synes böra tillämpas första
gången vid 1958 års taxering.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag om ändrad Igdelse av 2t § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna
till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Föredragande departementschefen hemställer att förenämnda lagförslag
måtte genom proposition föreläggas 1957 års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
B ihan g
Skattelagssakkunnigas förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt
2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt 2 av
anvisningarna till 38 § konnnunalskattelagen1 den 28 september 1928 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Anvisningar
till 24 §.
3. Med bostadsförening---eller bolaget.
För att förenings eller aktiebolags verksamhet skall anses huvudsakligen
vara av den beskaffenhet, som i första stycket sägs, fordras att till medlemmar
eller delägare äro upplåtna lägenheter i föreningen eller bolaget tillhörig
fastighet i sådan omfattning, att —- vid fördelning av fastighetens taxeringsvärde
å samtliga lägenheter i fastigheten — å de till medlemmar eller
delägare upplåtna lägenheterna belöpa minst två tredjedelar av taxeringsvärdet.
Äger förening eller bolag mer än en fastighet, skall vad nu sagts tilllämpas
å föreningens eller bolagets hela fastighetsinnehav. Har till en medlem
eller delägare upplåtits mer än en lägenhet, skall dock vid tillämpning
av detta stycke såsom upplåten till medlemmen eller delägaren anses endast
sådan lägenhet, som bebos av honom själv eller av honom närstående person.
Ej må såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses förening
eller bolag, som förutom fastighetsförvaltning utövar annan verksamhet av
mera betydande omfattning.
Efter de i nästföregående stycke angivna grunderna bedömes jämväl frågan,
huruvida bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighet skall anses
hava huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens medlemmar
eller bolagets delägare.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och har fastigheten
icke använts på sätt i 24 § 3 mom. sägs, skall intäkten av densamma
beräknas enligt bestämmelserna i 24 § 1 mom. Därvid iakttages att, om
lägenhet varit upplåten till medlem eller delägare utan ersättning, såsom intäkt
för föreningen eller bolaget skall upptagas värdet av förmånen enligt
i orten gällande hyrespris. Har ersättning utgått men med lägre belopp än
som svarar mot nämnda värde, skall såsom intäkt upptagas ersättningen
jämte ett belopp motsvarande skillnaden mellan denna och värdet av förmånen
enligt i orten gällande hyrespris. Vid uppskattning av värdet å förmån,
som här avses, skall hänsyn tagas till medlems eller delägares skyldighet
att svara för reparationskostnader o. dyl. Såsom intäkt för "föreningen
1 Senaste lydelse, se SFS 1954:51.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957
37
eller bolaget skall icke upptagas belopp, som är att anse såsom kapitaltillskott
(jfr punkt 3 andra stycket av anvisningarna tilll 39 §).
till 38 §.
2. Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande
till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig
grund är skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnadskostnader,
och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den
på grund av sin beskaffenhet är att hänföra. Sålunda hänföres exempelvis
till inkomst av jordbruk resp. rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk
förening i form av pristillägg å varor, som han sålt till föreningen,
eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av föreningen.
Till utdelning, som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri,
hänföres icke bostad eller annan förmån av fastighet (jfr emellertid bestämmelserna
i fjärde och femte styckena). Skattepliktig utdelning från aktiebolag
eller ekonomisk förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning
av annat slag av inkomst, hänföres till intäkt av kapital.
Utdelning från — -—- — som kapitaltillskott.
Har bostad---— eller delägaren.
Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och
är icke fråga om upplåtelse som i tredje stycket sägs, skall värdet av bostaden
eller förmånen icke räknas såsom skattepliktig intäkt för medlemmen
eller delägaren. I följd härav må, såvitt fråga ej är om till rörelse hänförlig
utgift, avdrag icke ske för medlemmens eller delägarens inbetalningar till
föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader, som äro hänförliga till
innehavet av bostaden eller förmånen.
Har bostadsförenings verksamhet så ändrats, att föreningen icke längre
är att anse såsom bostadsförening, skola bestämmelserna i fjärde stycket
jämväl för tiden efter ändringen tillämpas för den, som var medlem då ändringen
skedde beträffande honom då tillkommande, av honom själv nyttjad
bostad eller annan förmån. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning
för delägare i aktiebolag, vilket icke längre är att anse såsom bostadsaktiebolag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre
bestämmelser skola tillämpas vid 1956 års taxering samt vid eftertaxering
för år 1956 eller tidigare år.
661886 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag