Kungl. Maj:ts ''proposition nr 24 år 1957

1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
åt ledamot av allmänt kyrkomöte; given Stockholms
slott den 10 januari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter
gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen fråga
om ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte samt anför därvid följande.

Ersättningen till kyrkomötesledamöterna har från början avvägts efter
samma grunder som för riksdagens ledamöter, dock att ersättningen begränsades
att utgå för högst 30 dagar. En historik beträffande utvecklingen
på detta område återfinnes i bankoutskottets utlåtande 1941: 55.

Dagtraktamentet till ledamot av kyrkomötet utgick åren 1941—1951
(SFS 1941: 714, 1942: 951 och 1947: 877) med 33 kronor för ledamot, som
var bosatt å annan ort än där kyrkomöte hölls, och med 25 kronor till leda 1

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 24

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1957

mot, som var bosatt å ort, där kyrkomöte hölls, dock i båda fallen med
maximering till 990 kronor respektive 750 kronor.

År 1942 gjordes ett tillägg till ersättningsbestämmelserna av innebörd att,
därest ledamot av kyrkomötet tillika utövade riksdagsmannauppdrag och
därför åtnjöt arvode, han skulle i dagtraktamente under kyrkomötet uppbära
endast G kronor, och fick traktamentet ej överstiga sammanlagt 180
kronor (bankoutskottets mem. 1942:48 och SFS 1942:951). Detta reducerade
traktamente höjdes vid 1947 års riksdag till 8 kronor för dag, dock
sammanlagt högst 240 kronor (bankoutskottets mem. 1947: 15 och SFS
1947: 877).

Vid 1948 års riksdag infördes rätt för kyrkomötesledamot till resekostnadsersättning
vid ett besök i hemorten under pågående kyrkomöte, medan
dagtraktamentena under kyrkomötet lämnades oförändrade (bankoutskottets
uti. 1948: 27 och SFS 1948: 487).

1949 års riksdag genomförde den förändringen beträffande riksdagsmannaarvodena
att dessa avvägdes såsom årsarvoden. Ändringen innebar
dock icke någon arvodesreglering, i det att årsarvodenas belopp fastställdes
med utgångspunkt i de belopp, som utgick under 1948 års riksdag.

1951 års riksdag fixerade riksdagsmannaarvodet till 9 000 kronor för riksdagsmän
bosatta (= mantalsskrivna) i Stockholm, eller på 15 kilometers
avstånd från dess centrum samt till 12 000 kronor för övriga riksdagsmän.
Av det högre arvodet fick två tredjedelar och av det lägre en tredjedel avdragas
vid inkomsttaxering.

Sistnämnda riksdag beslöt även vissa förbättringar av kyrkomötesledamöternas
dagtraktamenten. Enligt den i ämnet utfärdade kungörelsen den
8 juni 1951 (nr 410) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte
åtnjuter ledamot av kyrkomöte, som är bosatt å annan ort än där
kyrkomötet hålles, dagtraktamente under kyrkomötet med 45 kronor, vilket
traktamente dock ej må överstiga sammanlagt 1 575 kronor, och ledamot,
som är bosatt på ort, där kyrkomötet hålles, dagtraktamente med 34
kronor, dock högst sammanlagt 1 190 kronor. Ledamot, som icke är bosatt
på kyrkomötesorten, åtnjuter också ersättning för resa till och från kyrkomötet
jämte ett dagtraktamente av 30 kronor för vardera resan samt ersättning
för en resa till hemorten under pågående kyrkomöte. Det bör anmärkas
att — enligt 33 § kommunalskattelagen — den som åtnjutit arvode
för deltagande i kyrkomöte å annan ort än där han varit bosatt äger såsom
omkostnad för uppdragets fullgörande avdraga två tredjedelar av det belopp,
varmed arvodet utgått.

På förslag av konstitutionsutskottet (uti. 1954: 5) genomfördes vid 1954
års riksdag den förändringen, att riksdagsmannaarvodet uppdelades i ett
grundarvode och en ersättning för de med riksdagsmannauppdraget förenade
kostnaderna (kostnadsersättning). Grundarvodet bestämdes till 9 000
kronor för år. Härutöver utgår kostnadsersättning med 3 000 kronor för år
för riksdagsmän bosatta i Stockholm eller på 15 kilometers avstånd från
dess centrum samt med 8 000 kronor till övriga riksdagsmän (SFS 1954:
96). Samtidigt vidtogs den ändringen i kommunalskattelagen, att kostnadsersättningen
icke skall upptagas som beskattningsbar intäkt (SFS
1954:252).

I underdånig skrivelse den 3 oktober 1953 har 1953 års kyrkomöte under
åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 6 fäst Kungl.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1957

Maj:ts uppmärksamhet på de menliga följderna för kyrkomötets rekrytering
som kunde uppkomma därav, att en eljest lämplig person på grund
av de i vissa fall otillräckliga arvodena funne sig nödsakad att undandraga
sig uppdrag som kyrkomötesledamot.

I avgivet utlåtande har statskontoret förklarat, att ledamot av kyrkomötet
bör erhålla en mot den beslutade höjningen av riksdagsarvodet svarande
förbättring. Detta skulle enligt statskontoret innebära, att ledamot
bosatt i Stockholm eller dess närhet borde få ett från 34 till 45 kronor om
dagen samt annan ledamot ett från 45 till 65 kronor om dagen förhöjt
arvodesbelopp. Statskontoret föreslår, att dessa arvoden på sätt skett med
riksdagsarvodena uppdelas i grundarvode och kostnadsersättning samt att
grundarvodet för vald ledamot av kyrkomötet sättes till 35 kronor per dag
och kostnadsersättningen till 30 kronor om dagen för ledamot bosatt utanför
Stockholm samt 10 kronor per dag för ledamot bosatt i Stockholm eller
dess närhet. Då ledamotskap av kyrkomötet åvilar biskop i denna hans
egenskap, bör biskop endast uppbära kostnadsersättning men icke grundarvode.
Utövar ledamot av kyrkomötet tillika riksdagsmannauppdrag och
åtnjuter han därför arvode synes arvodet under kyrkomötet böra begränsas
till 10 kronor om dagen.

Statens lönenämnd har slutligen i avgivet utlåtande förklarat, att nämnden
inte har något att erinra mot att ersättningen åt vald ledamot av kyrkomötet
fastställes att utgå enligt de grunder och med de belopp, som statskontoret
föreslagit.

Departementschefen. Ersättningen åt ledamot av allmänt kyrkomöte
har hittills avvägts efter samma grunder som för riksdagens ledamöter. Genom
beslut av 1954 års riksdag har nya bestämmelser antagits om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande, innebärande dels höjning
av årsarvodet för riksdagsledamöter och dels uppdelning av arvodet i
grundarvode och kostnadsersättning. Även om det principiella sambandet
mellan ersättningarna åt riksdagsledamöter och ersättningarna åt kyrkomötesledamöter
numera kan ifrågasättas, torde en omprövning av sistnämnda
ersättningar böra ske i viss anslutning till 1954 års beslut rörande
riksdagsledamöternas arvoden. Jag föreslår i detta hänseende följande.

Ersättning till ledamot av kyrkomöte bör uppdelas i ett beskattningsbart
arvode (grundarvode) och en icke skattepliktig ersättning för de med uppdraget
förenade kostnaderna (kostnadsersättning). Enär ledamotskap av
kyrkomöte åligger biskop i denna hans egenskap, bör biskop endast äga
uppbära kostnadsersättning.

Grundarvodet torde böra fastställas till 35 kronor per dag. Kostnadsersättningen
bör bestämmas till 10 kronor per dag för ledamot, bosatt å ort
där kyrkomötet hålles, och till 30 kronor per dag för annan ledamot. Sist -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21+ år 1957

nämnda belopp motsvarar den skattefria delen av arvodet enligt nu gällande
bestämmelser.

Ledamot av kyrkomöte, vilken samtidigt utövar riksdagsmannauppdrag,
synes icke böra komma i åtnjutande av någon kostnadsersättning. Grundarvodet
för dylik ledamot torde böra begränsas till att överensstämma med
det belopp, som enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen utgår såsom
ersättning för sammanträdesdag vid kommittéuppdrag, vilket innehas jämsides
med att riksdagsmannauppdrag utövas. Sistnämnda dagarvode uppgår
för närvarande till 10 kronor.

Nu ifrågavarande ersättningar bör i överensstämmelse med hittills gällande
regler utgå under högst 35 dagar.

Beträffande rätten till resekostnadsersättning och traktamente vid resa
till och från kyrkomötet samt resekostnadsersättning vid hemresa under
pågående kyrkomöte ifrågasätter jag ingen ändring.

Frågan om de ändringar i kommunalskattelagen, som betingas av vad jag
här förordat, kommer i annat sammanhang att anmälas av chefen för
finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att
allmänt kyrkomöte avses skola äga rum hösten 1957 hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att ledamot av allmänt kyrkomöte skall
uppbära ersättning enligt av mig i det föregående förordade
grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

Ivar Hteggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

562754