Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58, m. m.;
given Stockholms slott den 26 april 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om allmän energiskatt;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954
(nr 260) om brännoljeskatt; samt

3) lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges på sedvanligt sätt förslag till komplettering av
riksstatsförslaget. Därvid lämnas i anslutning till den reviderade nationalbudgeten
för år 1957 en översikt över det ekonomiska läget. På grundval
härav uppdras riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Nya beräkningar över budgetläget på kortare och längre sikt framlägges.
I samband därmed föreslås att uttagningsprocenten för statlig inkomstskatt
under senare halvåret 1957 och första halvåret 1958 skall vara oförändrat 100.

Vidare föreslås införandet av en allmän energiskatt samt en höjning av
skatten på cigarretter. Energiskatten skall utgå för de viktigaste slagen av
fasta och flytande bränslen, d. v. s. kol och koks, kolbriketter och stybb,
bensin och motorsprit, motorbrännolja och eldningsoljor, samt därjämte för
elkraft.

Den föreslagna energiskatten är hl. a. att se mot bakgrunden av ett omfattande
investeringsprogram på energiområdet. Under den närmaste femårsperioden
beräknas 500 milj. kr. för atomenergiområdet, närmare 600

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

milj. kr. för lagring av olja och bensin -—därav 350 milj. kr. i direkta statsbidrag
—- samt 50 milj. kr. för upprustning av landsbygdens elnät.

Förslaget till allmän energiskatt bygger på en inom finansdepartementet
upprättad promemoria, men i förhållande till denna har vissa begränsningar
och omfördelningar gjorts i skatteuttaget. Begränsningarna avser främst
bensin och borgerlig förbrukning av elkraft. Skatteuttaget blir omkring 150
milj. kr. lägre än enligt promemorian. Regeringsförslaget innebär skatteintäkter
av omkring 375 milj. kr. Häri ingår 50 milj. kr. motsvarande den
nuvarande elskatten.

Med hänsyn till begränsningarna i energibeskattningen har det ansetts
nödvändigt att genom konsumtionsbeskattning tillföra staten ytterligare ca
50 milj. kr. Detta föreslås ske genom att böja cigarrettskatten med omkring
ett öre per styck. Totalt blir skatteintäkterna av energiskatten och höjningen
av cigarrettskatten ungefär 425 milj. kr.

Energiskatten föreslås utgå för stenkol med 12 kr. per ton och för koks
med 14 kr. per ton. Beträffande motorbrännolja samt eldningsoljorna 1 och
2 är den föreslagna skattesatsen 25 kr. per m3. För eldningsoljorna 3, 4 och
högre skall enligt förslaget skatt erläggas med 16 kr. per m3.

I fråga om bensin och motorsprit är den föreslagna skattesatsen 4 öre per
liter.

Den nuvarande skatten på industriell elkraft skall med oförändrat uttag
— 10 procent av kraftvärdet —- ingå i den allmänna energiskatten. I anslutning
härtill föreslås den nuvarande elskatteförordningen bli upphävd.
Den borgerliga förbrukningen av elkraft skall enligt förslaget beskattas med
5 procent av kraftavgifterna. Däremot skall järnvägarnas och spårvägarnas
elkraft inte beskattas.

Genom en föreslagen ändring i den nuvarande beskattningen av motorbrännolja
tillses, att den tunga motorfordonstrafiken i stort sett blir oberörd
av energiskatten. Restitution förutsättes skola medges av skatt på brännolja,
som användes i jordbrukstraktorer. I konsekvens härmed skall inte heller
iotogen bli föremål för beskattning. Likaså skall enligt propositionen bränslen
till järnvägarna, sjöfarten och lufttrafiken lämnas utanför beskattningen.

När bränsle användes som råvara, t. ex. för framställning av kalciumkarbid,
eller när det nyttjas exempelvis för reduktionsändamål, skall skatt inte
utgå. Det föreslås också, att industrier med särskilt hög bränsle- och kraftförbrukning
skall kunna få skattenedsättning.

Förslaget är så utformat, att från beredskapssynpunkt betydelsefulla lager
av kol, koks och brännoljor kan uppläggas skattefritt.

Energiskatten skall i princip tillämpas fr. o. m. juli månad år 1957.

I propositionen förutsättes, att investeringsavgiften bortfaller fr. o. m. den
1 januari 1958.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Förslag

till

förordning om allmän energiskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning
till staten erläggas för

a) bensin och motorsprit,

b) bränsle, som angives i en vid denna förordning fogad förteckning, och

c) elektrisk kraft.

2 §.

Skatt utgår icke för inhemska fasta bränslen.

Skatt utgår ej heller för elektrisk kraft, som

a) framställes inom riket av producent, som förfogar över en installerad
generatoreffekt av mindre än 50 kilowatt och som icke yrkesmässigt
distribuerar elektrisk kraft,

b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller
distributör till någon, som ej står i intressegemenskap med producenten eller
distributören,

c) framställes och förbrukas å fartyg eller annat transportmedel, eller

d) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk
kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transformering eller
omformning hos producent eller distributör.

3 §.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer äger, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.

Om bensin och motorsprit

4 §.

Vad som stadgas i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit skall, med undantag av vad däri sägs angående
skattens storlek, äga tillämpning jämväl å allmän energiskatt å bensin och
motorsprit.

5 §.

Energiskatten å bensin och motorsprit utgår med fyra öre för liter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Om andra bränslen än bensin och motorsprit samt om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin och motorsprit

6 §.

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle är skyldig
att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom producent av dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återförsäljer eller i egen rörelse förbrukar
skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager må efter ansökan registreras
hos kontrollstyrelsen såsom återförsäljare eller förbrukare av dylikt
bränsle.

7 §•

Skatten skall erläggas av den som är registrerad enligt 6 §. Införes bränsle
till riket av annan än den som är sålunda registrerad skall dock skatten erläggas
av den som inför bränslet.

8 §•

Skattskyldighet inträder

a) för den som är registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras
till köpare, som icke är sålunda registrerad, eller tages i anspråk för annat
ändamål än försäljning, och

b) för den som, utan att vara registrerad enligt 6 §, inför bränsle till
riket, vid införseln.

9 §•

Upphör skattskyldig att vara registrerad enligt 6 §, skall han erlägga
skatt för det bränsle som ingår i hans lager vid tidpunkten för registreringens
upphörande. Skatten skall erläggas inom tid som kontrollstyrelsen bestämmer.

10 §.

Skatten utgår med i förteckningen angivet belopp för vikt- eller volymenhet.

Det ankommer på kontrollstyrelsen att i fråga om fasta bränslen fastställa
skattesatser för hektoliter som svarar mot de i förteckningen angivna skattesatserna
för ton.

Ingår vid industriell tillverkning kostnaden för bränsle till mera betydande
del i tillverkningskostnaden, må beskattningsmyndigheten medgiva
skälig nedsättning av skatten.

B. Elektrisk kraft

11 §•

Den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom
producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av
annan producerad dylik kraft är skyldig att hos kontrollstyrelsen vara registrerad
såsom producent eller distributör av elektrisk kraft.

Vid tillämpning av denna förordning skall den för vars räkning elektrisk
kraft överföres till riket ävensom den som utan att erlägga avgift därför
emottager elektrisk kraft, för vilken skatt skall utgå, anses hava producerat
kraften.

12 §.

Skatten för elektrisk kraft skall erläggas av den som förbrukat kraften.

Skyldighet att redovisa skatt till statsverket inträder då den elektriska
kraften distribueras till förbrukare, som icke är registrerad enligt 11 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

(skattepliktig distribution), eller då kraften av den som är sålunda registrerad
nyttjas i egen rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution skall skatten av föi*brukaren erläggas till
den registrerade distributören, i förekommande fall genom icke registrerad
distributör. Har producent yrkesmässigt distribuerat kraft till förbrukare,
är producenten med avseende å distributionen av sådan kraft att anse såsom
registrerad distributör.

Har den, som enligt 11 § registrerats såsom producent, till annan distribuerat
elektrisk kraft utan att detta skett yrkesmässigt, skall kraften anses
vara förbrukad i den förstnämndes rörelse.

13 §.

Registrerad distributör åligger att debitera och till statsverket inleverera
skatten. Har debiterad skatt ej erlagts, skall den registrerade distributören
till statsverket likväl inleverera ett däremot svarande belopp, såvida icke
annat följer av vad i 25 § tredje stycket stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning skall förbrukaren inleverera skatten
till statsverket.

14 §.

1 mom. Skatten utgår

a) för elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning
av mer än 40 000 kilowattimmar för driftställe under helt beskattningsår,
med tio procent av kraftens beskattningsvärde och

b) för annan elektrisk kraft med fem procent av kraftens beskattningsvärde.

Såsom driftställe skall anses varje i tekniskt avseende självständig industriell
anläggning, dock att närliggande anläggningar, som drivas av samma
ägare eller innehavare, skola anses såsom ett enda driftställe om kraftanskaffningen
är i huvudsak gemensam.

Med beskattningsår förstås tiden 1 juli—30 juni.

Beskattningsvärdet är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren
har att erlägga för den elektriska kraften. I den mån producent eller registrerad
distributör själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet lika med summan
av de avgifter, som skulle hava utgått, därest kraften försålts för likartad
användning som hos producenten eller distributören. I beskattningsvärdet
ingår icke skatt.

2 mom. Kan under löpande beskattningsår icke avgöras, huruvida förbrukningen
i industriell rörelse kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,
men har förbrukningen under den närmast före beskattningsåret tilländalupna
tolvmånadersperioden överskjutit nämnda energikvantitet, skall förbrukaren
erlägga preliminär skatt med belopp motsvarande tio procent av
kraftens beskattningsvärde. Vad i denna förordning stadgas om skatt skall
i tillämpliga delar gälla här avsedd preliminär skatt.

3 mom. Där under ett beskattningsår förbrukningen i industriell rörelse
överskjutit 40 000 kilowattimmar men skatt för den förbrukade kraften erlagts
med allenast fem procent av kraftens beskattningsvärde, skall till statsverket
i efterhand inlevereras skatt med ytterligare fem procent av beskattningsvärdet.

Har under ett beskattningsår förbrukningen i industriell rörelse icke överskjutit
40 000 kilowattimmar men har skatt för den förbrukade kraften
erlagts med tio procent av kraftens beskattningsvärde, skall snarast efter
beskattningsårets utgång hälften av den erlagda skatten restitueras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

15 §.

1 mom. Kontrollstyrelsen äger, när särskilda skäl därtill äro, efter ansökan
förordna, att skatten skall utgå med visst belopp för kilowattimme. Beloppet
skall fastställas så att det för de förbrukare, varom fråga är, så nära som
möjligt motsvarar den skatt som skulle hava utgått vid tillämpning av 14 §
1 mom.

2 mom. På ansökan må kontrollstyrelsen medgiva förbrukare inom distributionsområde
med onormalt höga kraftavgifter eller anslutningsavgifter
nedsättning av skatten.

16 §.

1 mom. Vid beräkning av beskattningsvärde för skattepliktig egenförbrukning
skall kontrollstyrelsen eftersträva att såvitt möjligt enhetliga värden
erhållas för kraft, som användes för likartade ändamål inom områden
med i huvudsak enahanda taxesättning.

När synnerliga skäl föranleda därtill, må kontrollstyrelsen nedsätta beskattningsvärdet
för kraft som nyss sagts.

2 mom. För kraft som av producent eller registrerad distributör levereras
till förbrukare, med vilken producenten eller distributören står i sådan intressegemenskap
att denna kan antagas hava inverkat på prissättningen,
ävensom för kraft, som levereras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,
må kontrollstyrelsen fastställa beskattningsvärde enligt i huvudsak samma
normer, som tillämpas i fråga om skattepliktig egenförbrukning.

17 §.

Kontrollstyrelsen äger även i andra fall än som avses i 15 och 16 §§ föreskriva
de avvikelser från stadgandena angående skattens bestämmande, som
med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade, dock att
skatt icke i något fall må bestämmas att utgå med högre belopp än som eljest
skolat följa av bestämmelserna i denna förordning.

18 §.

Vid kontrollstyrelsens sida skall finnas en särskild rådgivande nämnd
(elskattenämnden) med uppgift att till styrelsen avgiva yttrande och förslag
i ärenden rörande energiskatt å elektrisk kraft. Innan kontrollstyrelsen fattar
beslut i dylika ärenden av principiell betydelse eller eljest av större vikt,
skall styrelsen höra elskattenämnden.

Elskattenämnden skall utgöras av ordförande och fyra ledamöter. Ordföranden
skall vara eller hava varit domare. Av ledamöterna skall en vara
företrädare för kontrollstyrelsen, en för kommerskollegium, en för distributörer
av elektrisk kraft samt en för detalj förbrukare i allmänhet av sådan
kraft. Vid behandling av ärende, som berör antingen jordbruksnäringen eller
industrien eller ock handeln och hantverket, skall, där det utan olägenhet
kan ske, sistnämnda ledamot ersättas av ledamot, som representerar vederbörande
näringsgren.

För ordförande och envar ledamot i nämnden skall utses en suppleant. I
fråga om suppleant skall gälla vad nyss sagts om ordförande eller ledamot,
som suppleanten skall ersätta.

Ordförande, ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj :t för viss tid,
dock högst fyra år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

C. Uppbörd, och kontroll
19 §.

Beskattningsmyndighet är, i fall där skatt skall erläggas vid införsel till
riket av bränsle, generaltullstyrelsen och i övriga fall kontrollstyrclsen.

20 §.

1 mom. Anmälan för registrering ävensom ansökan om registrering skall
göras skriftligen hos kontrollstyrelsen och skall innehålla uppgift angående
vederbörandes fullständiga namn och postadress, företagets namn, rörelsens
art och belägenhet samt dagen för verksamhetens påbörjande.

1 anmälan för registrering, som avses i It §, skall uppgift jämväl lämnas
angående belägenheten av och den installerade generatoreffekten för varje
kraftverk, som skall nyttjas i rörelsen. Skall elektrisk kraft inköpas, skall
uppgivas det eller de företag varifrån inköpen skola ske.

Distributör av elektrisk kraft skall i anmälan för varje konsumentgrupp
lämna uppgift angående de perioder under året, beträffande vilka debitering
av kraftavgifter verkställes, ävensom angående de tidpunkter då sådana debiteringar
i allmänhet äro slutförda.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

2 mom. Den som är registreringsskyldig enligt 6 § första stycket eller
It § skall göra anmälan för registrering senast fjorton dagar före rörelsens
upptagande. Utan hinder härav må den, som övertagit annans rörelse, bedriva
densamma under förutsättning att anmälan för registrering göres inom
fjorton dagar efter övertagandet.

3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan
eller ansökan om registrering, är den registrerade skyldig att inom fjorton dagar
underrätta kontrollstyrelsen därom.

Den som vill bliva avregistrerad skall göra anmälan därom till kontrollstyrelsen.

21 §.

Åsidosätter den som är registrerad enligt 6 § andra stycket grovt vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter, må kontrollstyrelsen förordna om hans avregistrering.

22 §.

Skatt, som skall erläggas till kontrollstyrelsen, skall redovisas för bestämda
redovisningsperioder. Dessa äro

a) i fråga om skatt för bränsle, kalenderkvartal, och

b) i fråga om skatt för elektrisk kraft, debiteringsperiod, eller vad angår
kraft som framställts av producent utan yrkesmässig distribution, kalenderkvartal.

Med debiteringsperiod skall förslås

a) i fråga om konsumentgrupp, för vilken utfärdas räkningar, som för
hela gruppen avse i huvudsak en och samma tid (månad, kvartal eller annan
tidsperiod utgörande år eller del därav): ifrågavarande tid, även om
flera avläsningar skett under tiden, samt

b) i fråga om konsumentgrupp, för vilken avläsningar ske successivt och
utfärdade räkningar i anslutning härtill för olika abonnenter inom samma
grupp avse olika tider: den tidsperiod (månad, kvartal eller annan tidsperiod
utgörande år eller del därav), under vilken avläsning beräknas ske för hela
eller den väsentliga delen av konsumentgruppen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill äro, fastställa annan tidsperiod
såsom redovisningsperiod.

23 §.

1 mom. Den som är registrerad enligt 6 § skall senast vid utgången av kalendermånaden
efter varje redovisningsperiod till kontrollstyrelsen insända
en på heder och samvete avgiven deklaration angående de bränslen, beträffande
vilka skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.

2 mom. Den som är registrerad enligt 11 § skall å tid och i ordning som
i 1 mom. sägs insända en på heder och samvete avgiven deklaration angående
skattepliktig distribution och skattepliktig egenförbrukning under redovisningsperioden.

3 mom. I deklarationen skall angivas den på redovisningsperioden belöpande
bruttoskatten, så ock avdrag enligt 24 eller 25 §.

Deklarationens nettoskattebelopp skall, där beloppet icke utgöres av helt
tiotal kronor, utföras med närmaste lägre tiotal kronor.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration
skall insändas inom annan tid än som i 1 mom. sägs.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes av
kontrollstyrelsen.

24 §.

1 mom. I deklaration som avses i 23 § 1 mom. må avdrag göras för bränsle,
som

a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen
rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller
därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg, samt

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida
och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) bränsle, som skattskyldig förbrukat eller försålt för förbrukning för
annat ändamål än energialstring,

b) bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt
bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång
av köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund
av bristande betalning från köparen, samt

e) skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.

25 §.

I deklaration som avses i 23 § 2 mom. skall avdrag göras för elektrisk
kraft, som

a) levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat
ändamål, samt

b) överförts till annat land.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag må göras för skatt för bränsle som förbrukats vid produktion
av elektrisk kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer tillika, huruvida och
i vad mån skatt för elektrisk kraft må nedsättas på grund av bristande betalning
från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft.

26 §.

Senast vid den tidpunkt, då deklaration skall hava insänts, skall enligt
deklarationen upplupen skatt erläggas genom insättning å kontrollstyrelsens
postgirokonto. Finner kontrollstyrelsen att avdrag bör ske med högre belopp
än den redovisade bruttoskatten, skall det överskjutande beloppet restitueras.

Insändes icke deklaration inom föreskriven tid, skall senast vid nämnda
tidpunkt och i angiven ordning erläggas preliminär skatt svarande mot det
högsta skattebelopp, som upplupit under någon redovisningsperiod inom senast
förflutna tolv kalendermånader, eller det lägre belopp kontrollstyrelsen
bestämmer. Har någon erlagt preliminär skatt, äger han, sedan felande deklaration
insänts, i samband med inbetalning av skatt för en senare redovisningsperiod
tillgodoräkna för mycket erlagd preliminär skatt. Har den
preliminära skatten understigit den deklarerade, skall felande skatt erläggas
samtidigt med deklarationens insändande. Vad i denna förordning stadgas
om skatt skall i tillämpliga delar gälla bär avsedd preliminär skatt.

27 §.

Där skatt för bränsle skall erläggas vid införsel till riket, skall skatten
erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven beträflande tull.
Bränsle, för vilket energiskatt skall utgå, skall med avseende å rätten till
uppläggning å tullager likställas med till riket inkommande tullbelagd vara
i allmänhet.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt som skall erläggas till tullverket
vad rörande tull finnes stadgat.

28 §.

Beträffande bränsle, som införes till riket under sådana förhållanden att
för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen
eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, eller, i fråga om icke tullpliktigt
bränsle, skulle hava åtnjutits enligt något av dessa stadganden,^ om
det varit tullbelagt, skall skyldighet att erlägga skatt föreligga allenast såvitt
fråga är om återinförsel av bränsle, för vilket skatt icke erlagts eller för vilket
erlagd skatt restituerats.

För bränsle, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må restitution av skatt åtnjutas i den ordning och omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer.

29 §.

Insändes icke deklaration eller befinnes insänd deklaration oriktig, äger
kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen skall utgå, och den tid,
inom vilken skatten skall erläggas.

BO §.

Försummar någon att inbetala skatt, som han enligt denna förordning
skall erlägga till kontrollstyrelsen, må skatten på framställning av styrelsen
omedelbart utmätas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förbrukare
eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft underlåter att
erlägga skatt för dylik kraft.

31 §.

För utövande av kontroll över den allmänna energiskatten äger kontrollstyrelsen
anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän. Kontrolltjänsteman
äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga lokaler och utrymmen,
vilka den som är registrerad enligt denna förordning använder för tillverkning,
lagerhållning eller försäljning av skattepliktiga bränslen eller för produktion
eller distribution av elektrisk kraft.

32 §.

Den som är registrerad enligt denna förordning är pliktig att ordna sin
bokföring och, vad angår distribution av elektrisk kraft, jämväl sin statistik
på sådant sätt att enligt kontrollstyrelsens beprövande kontroll möjliggöres a)

i fråga om skattepliktiga bränslen, över tillverkning, inköp, försäljning
samt förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom

b) i fråga om elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest mottagen
och levererad elektrisk energi samt över den elektriska energi, som
inom rörelsen producerats, förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust
in. m., så ock över debiterade och erlagda kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vidare på anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande
handlingar samt i förekommande fall sin statistik. Han skall därjämte ställa
sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande
av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar,
ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens
föreskrifter kan komma att läijina.

Där kontrollstyrelsen så påfordrar skall distributör av elektrisk kraft föranstalta
om att anordning för uppmätning av dylik kraft med avseende å
energi och effekt inrättas.

33 §.

Den som, utan att vara registrerad enligt denna förordning, producerar,
försäljer eller förmedlar försäljning av skattepliktigt bränsle eller producerar
eller distribuerar elektrisk kraft är skyldig att på anfordran lämna sådana
uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom att, där kontrollstyrelsen
finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla sina handelsböcker
med tillhörande handlingar.

D. Ansvarsbestämmelser m. m.

34 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

Har någon i annat fall än i första stycket avses uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet i deklaration rörande elektrisk kraft lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till inleverans av för låg skatt, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

35 §.

Underlåter den som är registreringsskyldig enligt 6 § första stycket eller
11 § att göra föreskriven anmälan för registrering, straffes med dagsböter,
ej under tjugu.

Underlåter någon i andra fall än som avses i första stycket att fullgöra
vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu
sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.

36 §.

Brott, som avses i 35 § andra stycket, må av åklagare åtalas allenast efter
anmälan av kontrollstyrelsen.

37 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga den som är registrerad enligt denna
förordning att fullgöra vad honom åligger enligt förordningen eller med
stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggande icke må
avse inbetalande av skatt.

38 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

39 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår elektrisk kraft, den 20 juni
1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser
skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras
för tillämpningen därefter.

Genom förordningen upphäves elskatteförordningen den 1 juni 1951 (nr
374). Utan hinder härav skall skatt enligt nämnda förordning utgå för redovisningsperiod,
som till någon del hänför sig till tiden före den 20 juni 1957,
dock att, om under dylik redovisningsperiod avläsning av energiförbrukning
sker sistnämnda dag eller därefter, skatt enligt elskatteförordningen skall utgå
allenast för tiden intill första avläsningen efter den 19 juni 1957. Elskatteförordningen
skall även i övrigt äga tillämpning beträffande förhållanden
som hänföra sig till tiden intill utgången av dylik redovisningsperiod eller,
i förekommande fall, intill nämnda avläsning.

I samband med ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.

1. Där verksamhet som avses i 6 § första stycket eller 11 § bedrives vid
förordningens ikraftträdande skall den i 20 § omförmälda anmälan för registrering
göras senast den 10 juli 1957.

2. Oaktat registrering efter anmälan icke skett, skall den som vid förordningens
ikraftträdande bedriver verksamhet som i första punkten sägs anses
vara registrerad hos kontrollstyrelsen från och med den 1 juli 1957, när fråga
är om verksamhet som avses i 6 § första stycket, och från och med den 20
juni 1957, när fråga är om verksamhet som avses i 11 §.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

3. Den som vid förordningens ikraftträdande bedriver i 6 § andra stycket
avsedd verksamhet och som därefter gör ansökan om registrering hos kontrollstyrelsen
skall i särskild deklaration uppgiva i vad män hans lager av i
författningsrummet avsett skattepliktigt bränsle minskat eller ökat från utgången
av juni månad 1957 till tidpunkten för ansökningens insändande.

Har lagret minskat, skall såsom villkor för registrering gälla att belopp
motsvarande den å minskningen belöpande skatten inbetalas till kontrollstyrelsen.

Har lagret ökat, äger, där registrering sker, den registrerade i deklaration
göra avdrag för den å ökningen belöpande skatten.

4. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke

i fråga om elektrisk kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter
uppmätt energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av energiförbrukning
efter den 19 juni 1957, eller

i fråga om annan elektrisk kraft: för redovisningsperiod, som till någon
del hänför sig till tiden före den 20 juni 1957.

5. Vid restitution av särskild skatt å bensin och motorsprit enligt förordningen
den 3 maj 1929, nr 62, skall allmän energiskatt anses hava erlagts
för varan i den mån denna utförts ur riket eller till svensk frihamn eller
förbrukats efter den 30 juni 1957.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt nr	Bränsle	Skattesats
420, 421, 422	Stenkol..................................................	12 kronor för ton
420:1, 421:1,	Stybb av stenkol ........................................	6 kronor för ton
423
424: 1, 424: 3,	Koks....................................................	14 kronor för ton
ur 424: 4
ur 424: 4	Stybb av koks ..........................................	6 kronor för ton
425:1—2 441	Kolbriketter ............................................ Mineraloljor: motorbrännolja och pannbrännolja, oraffinerade: skatte- viskositet klass cSt-enheter I högst 20 vid 20° C................ II fler än 20 vid 20° C ..............	6 kronor för ton 25 kronor för m3 16 kronor för m3
ur 582: 5	Spritblandningar, avsedda för användning till motordrift .. Anm. Allmän energiskatt skall icke erläggas för inom riket framställd spritblandning, avsedd för användning till motordrift, där energiskatt erlagts för i blandningen in-gående produkter, för vilka dylik skatt skall erläggas.	4 öre för liter

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954
(nr 260) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt
skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §•

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Brännoljeskatt utgår med trettio- Brännoljeskatt utgår med trettio
två öre för liter. öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

Kungl. AIaj:ts proposition nr 175 år 1957

Förslag

till

lag om ändrad lydeke av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket
motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,
i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	För inom riket till-verkad vara	För till riket införd vara
Procent av rikt-priset	Belopp för	Procent av rikt-priset	Belopp för
1 st. öre	1 kg kr.	1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer ........	. grupp	I	t. o. m. 5,0	35	4,3	_	35	12,4	_
> ........		II	över 5,0	35	5,6	—	35	15,6	—
Cigarrcigarretter..	. »	I	t. o. m. 1,7	35	4,0	—	35	6,6	—
T>	. »	II	över 1,7	35	6,0	—	35	9,5	—
Cigarretter ......		I	t. o. m. 0,75	40	2,74	—	40	3,74	—
>		II	över 0,75	40	4,78	—	40	6,13	—
Röktobak .......			—	40	—	24: 60	40	—	31: —
Tuggtobak.......			—	40	—	3:70	40	—	7: —
Snus ...........			—	40	—	3:80	40	—	5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957. Härvid skall iakttagas, att vad i
lagen stadgas om riktpris intill den 1 januari 1960 skall hava avseende å
priskurantpris.

1 Senaste lydelse se 1957: 00.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58 och vissa därmed sammanhängande
spörsmål. Föredraganden anför därvid följande.

I. Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen. Samtidigt som det västeuropeiska
konjunkturuppsvinget nu gått in i sitt femte år har det blivit
mer sårbart genom att vissa störningsmoment tillkommit, konstateras i den
reviderade nationalbudgeten (bihang C). Sålunda har en snedbelastning i de
olika ländernas betalningsläge uppstått. Frankrike, Storbritannien och Nederländerna
hör till de länder som fått sin valutaställning starkt försämrad
under år 1956, medan Västtyskland visar den största förskjutningen i positiv
riktning. Prisnivån fortsatte att stiga i samtliga västeuropeiska länder
under fjolåret. Suez-krisen fick väsentligt mindre verkningar på den ekonomiska
utvecklingen än man befarat men medförde dock att de västeuropeiska
valutareserverna belastades och att tendensen till större prisstabilitet
i många länder bröts. Den ogynnsamma utvecklingen av bytesbalansen och
den fortsatta glidningen uppåt av priser och löner har utlöst en skärpning
av den ekonomiska politiken. En dämpning har mast ske av takten hos
den investeringsökning som bildat grundvalen för de senaste årens konjunkturuppsving.
Delvis på grund av att dessa åtgärder dämpat efterfrågan
och delvis på grund av det faktum att tidigare lediga produktionsresurser
successivt absorberats, har en avsaktning av expansionstakten i produktionen
inträffat i flertalet länder under år 1956.

Den västeuropeiska utvecklingen torde under innevarande år komma att
kännetecknas av fortsatt expansion. Även om den snabba ökningen i investeringarna
och i aktiviteten inom olika länders kapitalvaruindustrier har dämpats
påtagligt, torde investeringarna i Västeuropa fortsätta att stiga under

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

år 1957. Det existerar på detta område expansiva krafter som nu hålls tillbaka
av den ekonomiska politiken. I Storbritannien har vissa lättnader genomförts
i den ekonomiska politiken kring årsskiftet; en uppgång i konsumtionsutgifterna
— och därvid främst på bilområdet — har ägt rum i
början av år 1957. Frankrike har däremot nyligen skärpt importbestämmelserna.
Enligt många bedömare står de västeuropeiska länderna i större eller
mindre utsträckning inför ett dilemma, som innebär ett val mellan å ena
sidan en fortsatt expansion i samband med prisstegring och risk för försämrad
bytesbalans och å andra sidan en dämpning av den inhemska efterfrågan
och de inhemska prisstegringstendenserna till priset av en minskad expansionstakt.

Det ekonomiska läget i Förenta staterna under år 1956 visade en i vissa
avseenden splittrad bild. Inom ramen för en allmän högkonjunktur med
inflationistiska inslag berördes en del sektorer — främst bil- och bostadsproduktionen
-— av stagnerande eller vikande efterfrågan och produktion.
Inte heller utsikterna för den vidare utvecklingen i Förenta staterna under
år 1957 är entydiga. Man kan dock räkna med att produktion och sysselsättning
ligger kvar på en hög nivå under den närmaste framtiden. Liksom föregående
år finns det vissa återhållande faktorer; bland dessa kan nämnas
bostadsbyggandet. Ökande offentliga utgifter och privat konsumtion väntas
dock mer än balansera stagnerande eller vikande efterfrågan för andra ändamål.
Redan under år 1956 steg konsumtionspriserna med närmare tre
procent och en ytterligare dragning uppåt av prisnivån är inte osannolik.

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Huvuddragen i den bild av
den ekonomiska utvecklingen inom landet under år 1956, som gavs i den
preliminära nationalbudgeten, finns alltjämt kvar sedan reviderade beräkningar
nu utförts. Utvecklingen under fjolåret visar sig dock ha varit något
gynnsammare än vad som tidigare beräknats. Sålunda tyder de reviderade
kalkylerna på att uppskattningarna vid årsskiftet av produktionsuppgången
och lagerökningen var något för försiktigt hållna. Trots att den totala produktionsökningen
från år 1955 till år 1956 nu beräknas ha uppgått till
två och en halv procent, ligger den dock fortfarande under genomsnittet för
1950-talets första hälft. Den snabbaste standardökningen 1955—1956 ägde
rum på den offentliga konsumtionens område (ökning med fyra procent),
medan den privata konsumtionen steg mindre (eller med två och en halv
procent). Bruttoinvesteringarna beräknas totalt ha ökat med två procent;
uppgången var för den privata delen tre procent och för den offentliga en
procent. De personliga inkomsterna beräknas ha legat sju å åtta procent
högre än år 1955, medan konsumentprisnivån i genomsnitt låg fem procent
högre. Det personliga sparandet låg år 1956 i stort sett kvar på 1955 års
nivå, som i sin tur låg väsentligt högre än 1954 års.

Beträffande utsikterna för år 1957 är den väsentliga innebörden av de
i den reviderade nationalbudgeten presenterade beräkningarna, att en produktionsökning,
som är något större än föregående års, och en minskning i

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

lageruppbyggnaden kommer att utgöra grundval för en väsentlig ökning av
investeringarna, en moderat ökning av den privata konsumtionen och en
fortsatt stegring i normal efterkrigstakt av den offentliga konsumtionen.
Produktionsuppgången beräknas vidare räcka till för att utjämna bytesbalansen
trots försämrade relationer mellan export- och importpriser.

För den privata konsumtionens del pekar de kalkyler som nu kan göras
på en relativt måttlig ökning från år 1956 till år 1957. Visserligen förutsätts
de personliga inkomsterna sliga med 2 700 miljoner kronor, men höjda priser
och ökade skatteinbetalningar gör dock att den reala konsumtionsökningen
antagits inskränka sig till inte fullt två procent. En reservation uttalas på
denna punkt i nationalbudgeten för de stora variationer som enligt tidigare
erfarenhet kan förekomma i det personliga sparandet år från år.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med drygt fem procent. Den kraftigaste
stegringen, sju procent, faller på den kommunala konsumtionen. Den
statliga beräknas öka med fyra procent, varav drygt hälften är en följd av
ökade militära utgifter.

Investeringsprognosen tyder på en kraftigare stegring av de totala bruttoinvesteringarna
år 1957 än de två föregående åren. Enligt de bedömningar
som gjorts skulle nämligen dessa öka med fyra procent från år 1956 till år
1957. De privata investeringarna väntas stiga med knappt 250 miljoner kronor
eller närmare tre procent. Av allt att döma kommer industriinvesteringarnas
nivå att bli ungefär oförändrad även år 1957 liksom den varit de
närmast föregående två åren. För de offentliga investeringarnas del förutses
en ökning med sex procent. De statliga investeringarna ingår med en ökning
på två procent och de kommunala med en ökning på tolv procent.

På utrikeshandelns område ingår i exportkalkylen en prisstegring med
drygt en procent och en volymökning med drygt sex procent. Exportökningen
skulle till väsentlig del kunna hänföras till kapitalvaror, främst
järnmalm och verkstadsprodukter. Även nettot av sjöfart och andra tjänster
väntas stiga kraftigt. Totalimporten förutses komma att öka med knappt
sju procent. Något mer än hälften beräknas hänföra sig till en höjning av
den genomsnittliga prisnivån. Bytesbalansen förutsättes gå jämnt ut år
1957. Detta resultat skulle uppnås trots att man räknar med att prisrelationerna
i utrikeshandeln försämras med omkring tre procent. Under de
tre första månaderna i år minskade den totala valutareserven med 134 miljoner
kronor (se tabell).

Under åren 1955 och 1956 skedde en stark lagerökning, dock i avtagande
takt (1 000 miljoner kronor respektive 750 miljoner kronor). Det var framför
allt verkstadsindustrin som byggde upp sina lager bl. a. av varor under
arbete. För år 1957 förutsätter nationalbudgeten en relativt måttlig lagerökning,
vilket innebär minskade anspråk på våra resurser för lagringsändamål
jämfört med år 1956.

Den totala produktionen beräknas öka med närmare tre procent år 1957,
vilket är en något större ökning än föregående år. När risken för bränslebrist
nu kan anses övervunnen, har en uppjustering av kalkylerna i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

V alu t areserv en

Miljoner kronor

	31/12 1954	31/12 1955	31/3 1956	30/6 1956	30/9 1956	31/12 1956	31/3 1957
1. Riksbankens valutareserv: Guld och dollar............ EPU-valutor ..............	+ 2 009 + 422 + 43	+ 2159 + 303	+ 2 263 + 135 - 52	+ 2172 + 164 - 87	+ 2 248 + 208 - 141	+ 2 375 + 235 - 162	+ 2 336 + 291 - 164
Övriga valutor ............	- 32
Summa	+ 2 474	+ 2 430	+ 2 346	+ 2 249	+ 2 315	+ 2 448	+ 2 463
2. Affärsbankernas valutabe-hållning ....................	+ 39	+ 121	+ 119	+ 23	+ 238	+ 317	+ 168
Summa totalt	+ 2 513	+ 2 551	+ 2 465	+ 2 272	+ 2553	+ 2 765	+ 2 831

preliminära nationalbudgeten företagits framför allt beträffande industriproduktionen.
Denna kan uppskattas öka med omkring tre procent från år
1956 till år 1957. Byggnads- och anläggningsverksamhetens bidrag till bruttonationalprodukten
beräknas stiga med fyra procent. Skogsbrukets bidrag
väntas däremot minska något till följd av en nedgång i avverkningsvolymen.
För jordbrukets del väntar man vid normal väderlek en produktionsökning
med fem procent, vilket är mindre än vad som tidigare antogs.

En sammanfattning av förändringarna på olika områden under angivna
antaganden redovisas i tabellen med den reviderade nationalbudgeten för
år 1957.

Om den reviderade nationalbudgeten förverkligas skulle detta i flera viktiga
avseenden innebära en fortsatt utveckling efter samma mönster som år
1956. En ökande export skulle leda till en fortsatt måttlig förbättring av
bytesbalansen; löner och priser skulle ligga på en högre nivå än föregående
år. Det kan konstateras, att bytesbalansen har utvecklats i önskad riktning
sedan den ekonomiska politiken skärptes år 1955, medan prisutvecklingen
varit mindre gynnsam. Nationalbudgeten understryker å ena sidan, att en
större prisstabilitet och ytterligare förbättring i bytesbalansen på kort sikt
knappast kan uppnås utan att ytterligare ekonomiskt-politiska åtgärder vidtages.
Det är å andra sidan inte uteslutet att en ökad efterfrågan skulle
kunna leda till att en något högre produktionsnivå uppnåddes. En större
konsumtionsefterfrågan, eventuellt genom minskad personlig sparkvot, är ett
i nationalbudgeten antytt alternativ, vid vars förverkligande trycket mot såväl
prisnivå som bytesbalans skulle skärpas.

Utsträckes perspektivet till år 1958, finns det anledning att stanna inför
nya faktorer i utvecklingen. Det är inte säkert, att den internationella konjunkturen
ger oss möjligheter till samma exportexpansion detta år. Inom
landet inleds en treårsperiod av arbetstidsförkortningar. Barnbidragen och
de kommunala ortsavdragen höjs. Samtidigt kan ett avskaffande av investeringsavgiften
leda till ökad investeringsefterfrågan. Betydande risker för
ökade spänningar i samhällsekonomin år 1958 existerar sålunda.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Reviderad nationalbudget för år 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

	1956	1957	Förändring 1956-57
			Miljoner kronor	Procent
Tillgång
Produktion ....................................	52 700	54 100	+ 1400	+ 3
Import ........................................	11450	11750	+ 300	+ 3
Summa tillgång	C4 ISO	(Jo 850	+ 1700	+ 3
Användning
Privata investeringar............................	9 050	9 300	+ 250	+ 3
Statliga investeringar............................	3 800	3 900	+ 100	+ 2
Kommunala investeringar........................	2 750	3 050	+ 300	+ 12
Ökning av lager................................	750	250	- 500
Export ........................................	11250	11950	+ 700	+ 6
Privat konsumtion..............................	30 150	30 650	+ 500	+ 2
Statlig konsumtion..............................	2 600	2 700	+ 100	+ 4
Kommunal konsumtion..........................	3 800	4 050	+ 250	+ 7
Summa användning	64150	65 850	+ 1700	+ 3

Anm. De offentliga investeringarna beräknas öka med 6 och den offentliga konsumtionen
med drygt 5 procent.

3. Den ekonomiska politiken. Den reviderade national bil dgeten ger ett säkrare
underlag för de ekonomiskt-politiska övervägandena än de kalkyler
och bedömningar som kunde göras under det i flera avseenden flytande läget
vid årsskiftet, när statsverkspropositionen och den ursprungliga nationalbudgeten
utarbetades. Varje försök att vid årsskiftet tränga in i de ekonomiska
framtidsperspektiven hämmas regelmässigt av den ovisshet som
föranledes av att eftersläpningarna i statistiken inte tillåter ett fullständigt
ekonomiskt bokslut för det utlöpande året och därmed också omöjliggör en
fast utgångspunkt för uppskattningen av tendenserna i den framförliggande
utvecklingen. Förutom dessa återkommande svårigheter förelåg denna
gång de särskilda vanskligheterna att överblicka Suez-konfliktens återverkningar
på det ekonomiska livets gestaltning inom landet. Vi stod vidare inför
de betydelsefulla avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden. Kunskapen
om produktions- och investeringsplanerna i näringslivet var dessutom tämligen
dålig. En ny enkät några månader in på året ansågs böra avvaktas,
innan ett tillförlitligt omdöme kunde fällas om den fortsatta aktiviteten hos
de privata företagen. På finanspolitikens område saknades, när statsverkspropositionen
utarbetades, ännu hållpunkter för beräkningen av viktiga budgetposter
på såväl inkomst- som utgiftssidorna, eftersom varken skatteintäkterna
eller de statliga lönekostnaderna kunde bestämmas, förrän de allmänna
avtalsförhandlingarna liksom löneförhandlingarna med statstjänstemännens
organisationer slutförts. Slutligen återstod avgörandena beträffande
bostadspolitiken och pensionsreformen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Under sådana förhållanden fanns det ingen möjlighet att i statsverkspropositionen
redovisa den slutgiltiga utformningen av statsbudgeten eller precisera
behovet av ytterligare åtgärder för att påverka budgetbalanseringen
och det statliga sparandet. Det framhölls emellertid, att det totala sparandet
i samhället borde främjas genom andra åtgärder från statsmakternas
sida, om förutsättningar inte fanns att öka det statliga budgetsparandet i
önskad utsträckning. Vissa tänkbara alternativ antyddes för de överväganden
i detta syfte som förutsattes kommia till stånd. Även beträffande företagsbeskattningen
uttalades, att en omprövning fick anstå till dess det längre
fram kunde överblickas, huruvida konsumtions- och sparandeutvecklingen
lämnade utrymme för en ökning av investeringarna. Med hänsyn till dessa
kommande ställningstaganden och till de vid årsskiftet föreliggande osäkerhetsfaktorerna
betecknade jag uttryckligen statsverkspropositionen finansplan
såsom delvis preliminär och förutskickade en mera definitiv redovisning
av den ekonomiska politiken i kompletteringspropositionen mot
vårriksdagens slut. En sådan ordning ansluter sig helt till den praxis som
utbildats under efterkrigstiden.

När nu tidpunkten är inne för ifrågavarande kompletteringsproposition,
kan det konstateras, att de tidigare ofullständiga avsnitten av de ekonomiska
sammanhangen under loppet av de nu tillryggalagda månaderna av
år 1957 kunnat fogas samman till en någorlunda överskådlig bild av den
kommande utvecklingen under resten av året, givetvis med de felmarginaler
som alltid måste reserveras för ett dynamiskt ekonomiskt skeende med
oförutsebara världspolitiska komplikationer. Det viktigaste nytillkomna momentet
är väl de slutförda avtalsförhandlingarna. Genom den modesta löneuppgörelsen
har arbetsmarknadens parter lämnat ett påtagligt bidrag till
stabiliseringssträvandena, samtidigt som resultatet för löntagarnas del måste
betraktas som relativt hyggligt, om hänsyn tas till de totala löneinkomsternas
beräknade ökning i förhållande till fjolårets lönesumma.

Ett annat väsentligt drag i det hittillsvarande förloppet är, alt Suez-konflikten
visat sig få mindre ödesdigra konsekvenser för vår ekonomi än befarat.
Försörjningssituationen har gestaltat sig bättre än väntat. Bortsett
från bränslepriserna har prisutvecklingen nu i allmänhet anknutit till nivån
före konflikten. Även för bränsleprisernas del håller en återgång på att
äga rum. Över huvud taget ter sig prisutsikterna något gynnsammare än i
fjol, fastän en viss uppgång i prisnivån framstår såsom oundviklig. Den
måttliga ökningen av de avtalsmässiga lönerna ger förhoppning om att konsekvensprisstegringarna
skall bli tämligen begränsade. De nu förutsedda
prishöjningarna hänför sig främst till uppjusteringar av taxor, indirekta skatter
och hyror. Liksom var fallet med prisuppgången i höstas är därför den
aktuella prisutvecklingen inte uttryck för ett inflationsdrivande efterfrågeöverskott
utan har, konjunkturpolitiskt sett, karaktären av en köpkraflsreducerande
utjämningsfaklor.

För att stabilisera priset på konsumtionsmjölken har frågan om eu förlängning
till årets utgång av hittills gällande överenskommelse diskuterats

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

med jordbrukets organisationer. Dessa diskussioner har emellertid icke lett
till sådant resultat att frågan nu kan anmälas för riksdagen. Under förutsättning
att fortsatta diskussioner leder till en uppgörelse i huvudsaklig anslutning
till det fram till den 1 juli gällande arrangemanget för regleringen
av priset på konsumtionsmjölk, kommer chefen för jordbruksdepartementet
att under nästa budgetår göra hemställan om äskande av erforderliga anslagsmedel.

Förutom de pågående avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och
ovissheten om Suez-konfliktens ekonomiska konsekvenser angavs i statsverkspropositionen
behovet av ytterligare material för att belysa läget i den
industriella sektorn vara anledningen till att finansplanen och dess redovisning
av den fortsatta ekonomiska politiken betecknades såsom preliminär.
Särskilt ansåg jag mig böra avbida kommerskollegii sedvanliga vårenkät
angående industrins investeringsplaner, innan tendenserna på produktions-
och investeringsområdet kunde uppskattas med den tillförlitlighet
som erfordras för en avvägning av styrkan och inriktningen av den
fortsatta ekonomiska politiken. Resultatet av nämnda enkät har nyligen redovisats.
Därur kan avläsas, att investeringsaktiviteten i industrin åtminstone
inte är lägre än som framgick av motsvarande undersökning i höstas. Visserligen
pekar uppgifterna genomsnittligt sett på eu oförändrad investeringsvolym
för den totala industrin, men detta genomsnitt döljer en avsevärd
expansion av investeringarna inom de progressiva industribranscherna.
Sålunda planerar gruv-, livsmedels-, verkstads- och pappersindustrierna
ökade investeringar medan en planerad nedgång registreras för textil-,
trä- samt jord- och stenindustri. Dessutom förutses betydande investeringsökningar
på andra områden inom den privata sektorn, vilket medför,
att den sammanlagda ökningen av den privata investeringsverksamheten
under år 1957 för närvarande uppskattas till nära tre procent mot tidigare
antagna två procent. Att situationen i industrisektorn ingalunda utmärkes
av stagnation, understryks också av de nya produktionsberäkningarna. Dessa
innebär en uppjustering av den preliminära nationalbudgetens kalkyler
beträffande industriproduktionen, vilken nu uppskattas komma att öka med
omkring tre procent under innevarande år. Under de två första månaderna
låg den industriella produktionen inte mindre än sex procent högre än fjolårsnivån.

Ej heller för kommunernas del ger de nya siffrorna anledning till eu omvärdering
av styrkan i den rådande konjunkturen. Snarast förstärkes intrycket
av en våldsam kommunal investeringsexpansion. I den preliminära
nationalbudgeten uppgavs den kommunala investeringsvolymen växa med
inte mindre än tio procent. Nu pekar uppgifterna på en ökning av hela tolv
procent. Detta betyder en väsentligt starkare stegringstakt än för övriga
investeringsområden. Som jämförelse må nämnas att de statliga investeringarna
under året beräknas stiga med endast två procent och de privata,
som nyss angivits, med inte fullt tre procent. Samtidigt växer den kommunala
konsumtionsvolymen med sju procent mot fyra procent för staten och
knappt två procent för de privata inkomsttagarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Redan i finansplanen framhöll jag angelägenheten av att de kommunala
enheterna eftersträvar ett ökat sparande i sin hushållning. Jag erinrade
också om att 1956 års riksdag med anledning av en motion i hithörande
ämne hänvisat till den av stabiliseringsnämnden väckta frågan om reglerande
bestämmelser beträffande skattefinansieringen av de kommunala investeringarna.
I sammanhanget meddelade jag, att nämndens förslag för
närvarande var föremål för en kompletterande utredning inom finansdepartementet.
Det är uppenbart, att den nu iakttagbara tendensen i den kommunala
hushållningen ytterligare aktualiserar frågan om skattefinansieringen
av de kommunala investeringarna. Givetvis måste man vara medveten om
att bostadsbyggandet och tätortsbildningen, liksom den samhälleliga utvecklingen
i övrigt, medför ansenliga krav på kommunerna. Även i den statliga
verksamheten anmäler sig emellertid en rad trängande investeringsbehov,
utan att det för den skull ansetts möjligt att släppa fram en expansion av
den omfattning som kommunerna uppvisar. Det allmänna måste — vare sig
det gäller stat eller kommun — ålägga sig den stränga återhållsamhet som
krävs för att resursernas ram inte skall sprängas och den samhällsekonomiska
jämvikten äventyras. Detta är inte liktydigt med att de angelägna behoven
eftersättes, men väl att de tillgodoses successivt inom ramen för en
rimlig expansionstakt.

Allmänt sett innebär den nu reviderade nationalbudgeten förhållandevis
små avvikelser från de beräkningar som presenterades i statsverkspropositionen.
Den ekonomiska utvecklingen tycks i stort sett forma sig efter det
mönster som avtecknade sig i den ursprungliga nationalbudgetanalysen och
som till sina huvuddrag motsvarar fjolårets samhällsekonomiska kontur.
Läget kan alltjämt karakteriseras såsom en balanserad högkonjunktur
med starka spänningar som hålls i schack av den ekonomiska politiken.
Konjunkturen är närmast mindre splittrad nu än förut och pekar mera entydigt
uppåt än tidigare. Härav följer, att finansplanens — på den preliminära
nationalbudgeten grundade — bedömning av förutsättningarna för
den ekonomiska politiken alltjämt står sig, och närmast befästes av den
nya konjunkturanalysen.

I den mån förändringar från kalkylerna vid årsskiftet redovisas i den reviderade
nationalbudgeten, går de närmast i positiv riktning. Jag har redan
erinrat om att investeringsverksamheten synes bli något större än som förut
antagits. Samma sak gäller förskjutningen mot en ökad export vid dispositionen
av produktionsresultatet. Den privata konsumtionsökningen får betecknas
som måttlig. Ett frågetecken utgör dock utvecklingen av det personliga
sparandet. Den totala produktionen i landet anses numera komma
att växa med närmare tre procent i år, vilket är något mera än enligt den ursprungliga
nationalbudgeten. Denna ökningstakt är liksom fjolårets något
svagare än den genomsnittliga under efterkrigstiden. Såsom jag redan framhöll
i finansplanen, får avsaktningen i framåtskridandets takt betraktas som
priset för skyddet av penningvärdet och valutareserven. Särskilt kräver
strävandena att förbättra bytesbalansen och förstärka valutareserven eu
dämpning av den inhemska efterfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Det är givet, att en dämpning av efterfrågan inom landet i syfte att stimulera
exporten och skapa återhållsamhet på importsidan måste utlösa en
försämrad avsättningskonjunktur på vissa inhemska produktionsområden.
Överföring av arbetskraft och omställning av produktionen från retarderande
branscher till alltjämt expanderande näringsgrenar kan inte genomföras
utan friktioner och produktivitetssänkande störningar. Resultatet blir
under en övergångstid en nedbromsning av den genomsnittliga ökningstakten
i den svenska samhällsekonomin. Lyckas man emellertid stävja inflationsmentaliteten
och normalisera förhållandena inom näringslivet, bör,
såsom jag underströk i finansplanen, förutsättningar skapas för en lugnare
löne- och konsumtionsutveckling, och därmed också betingelser föreligga för
en jämnare och snabbare utveckling på produktions- och investeringsområdet
samt för en gynnsammare gestaltning av pris- och valutaläget. Det val
som vi här har att göra mellan, å ena sidan, en fortsatt stark expansion
med risker för prisstegring och försämrad bytesbalans och, å andra sidan, en
dämpning av den inhemska efterfrågan på bekostnad av ökningstakten i produktionen,
är vi inte ensamma om; övriga västeuropeiska länder befinner
sig i dag i samma predikament, såsom jag redan inledningsvis berört på tal
om den internationella ekonomiska utvecklingen.

Vid detta val mellan inflationistisk expansion och balanserad utveckling
i lugnare takt bör för vårt lands del ingen tvekan råda om vad som är att
föredra. Det finns enligt min mening för närvarande ingen anledning att
frångå den inställning, som kom till synes i finansplanen, om nödvändigheten
av att med oförminskad styrka fortsätta den restriktiva ekonomiska politiken.
En viss förskjutning av stabiliseringspolitikens tyngdpunkt kan behöva
övervägas — och jag återkommer strax därtill — men någon generell
lättnad av den samlade tyngden i de efterfrågebegränsande åtgärderna kan
inte få ifrågakomma, så länge nuvarande spänning mellan tillgång och efterfrågan
på olika punkter i det ekonomiska livet består. En generell uppmjukning
i dag av den återhållande politiken skulle endast leda till en avtappning
av valutareserven och försämra den balans på arbets- och varumarknaden
som uppnåddes genom skärpningarna år 1955 och som enligt nationalbudgetens
bedömning kunnat bibehållas under år 1956. De slutsatser som kan
dras av den reviderade nationalbudgeten med avseende på den samhällsekonomiska
balansen under innevarande år är närmast, att en större prisstabilitet
och en fortsatt förbättring i bytesbalansen knappast kan uppnås
utan att ytterligare ekonomiskt-politiska åtgärder vidtas.

Med detta vill jag inte påstå, att omkastningar i läget skulle vara uteslutna.
Därest en klar avmattning i den allmänna aktiviteten inom landet skulle
inträtta, och då nänmast till följd av en omsvängning i den internationella
konjunkturen, ändras givetvis förutsättningarna för den ekonomiska politiken
i vårt land. Ett aktgivande härpå och ett upprätthållande av en tillfredsställande
beredskap för att möta dylika jämviktsstörningar hör till den ekonomiska
politikens självfallna uppgifter. Skyddet mot depression och arbetslöshet
stärks emellertid inte, utan försvagas i stället, om vi i förtid uppmju -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

kar den nuvarande barriären mot de krafter på inflationssidan som i dag
hotar att rubba stabiliteten.

Särskilt med tanke på beredskapen mot störningar av den fulla sysselsättningen
till följd av depressiva tendenser på världsmarknaden och arbelslöshetsskapande
rubbningar i utrikeshandeln, är det nödvändigt, att vi
ägnar tillräcklig omsorg åt arbetet på att förstärka valutareserven och förbättra
bytesbalansen. Detta kan endast ske genom en motsvarande begränsning
av den inhemska efterfrågan under inflytande av en återhållande ekonomisk
politik. Att döma av nationalbudgetkalkylerna har också bytesbalansen
utvecklats i rätt riktning sedan den ekonomiska politiken skärptes
år 1955. Resultatet är dock icke till fyllest. Valutareserven har visserligen
inte direkt krympt ihop under de senaste åren, men dess relativa värde —
beräknat på importens storlek — har sjunkit. Kraftiga ansträngningar måste
därför alltfort göras med sikte på en utbyggnad av valutareserven, så att
denna kan få erforderlig styrka såsom buffert mot fluktuationer i den internationella
konjunkturen. Inte minst detta motiverar en fortsatt restriktiv
ekonomisk politik i vårt land. I den mån denna blir framgångsrik och
lyckas hålla anspråken på varor och arbetskraft inom ramen för de tillgängliga
resurserna, bidrar den likaledes till att dämpa pris- och kostnadsstegringar
och befordrar därmed en förbättring av det svenska näringslivets
internationella konkurrenskraft, varigenom en grund läggs för ansträngningarna
att i tider av vikande världskonjunkturer upprätthålla produktion
och sysselsättning i vårt land. Utifrån denna aspekt framstår den konjunkturdämpande
politik, jag förordar i nuvarande läge, icke blott som
föranledd av dagens överkonjunktur tendenser utan även som ett led i beredskapen
mot framtida arbetslöshetsrisker.

Huvudelementen i den efterfrågebegränsande politik, som jag sålunda
alltjämt finner nödvändig för att bevara den samhällsekonomiska balansen
och skydda prisstabiliteten och valutareserven, måste, som jag konstaterat
i finansplanen, liksom hittills vara av kreditpolitisk och finanspolitisk
natur. Till dessa generellt verkande medel ansluter sig byggnadstillståndsgivningen
såsom den enda återstående mera väsentliga detaljregleringen.
Man bör kunna utgå från att den med sådana instrument arbetande politiken,
vilken lett fram till den förbättrade jämvikten och den balanserade
expansionen under de senaste två åren, också är väl avpassad för den på det
hela taget likartade konjunktur som nu råder och som, att döma av nationalbudgeten,
sannolikt blir förhärskande även i år.

Kreditpolitikens primära verkningssätt måste i nuvarande läge med nödvändighet
ligga i beskärningen av kreditinstitutens utlåningsmöjligheter. En
nedpressning av efterfrågan på krediter med hjälp av höga räntesatser blir
däremot föga effektiv i ett överkonjunkturtillstånd med utpräglade förväntningar
om gynnsamma avsättnings-, pris- och vinstförhållanden. Räntan
kan därför i rådande situation inte bli ett självständigt instrument för
den ekonomiska politiken, utan endast ett subsidiärt medel vid riksbankens
allmänna strävanden att strama åt penning- och kapitalmarknaden i syfte

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att hindra företagen att kreditvägen mobilisera medel och skapa underlag
för en ytterligare inflationistisk påspädning av expansionstendenserna på
investeringsområdet. En sådan åtstramning på kreditmarknaden med sikte
på en kvantitativ utlåningsbegränsning förutsätter en ränterörlighet som
ger riksbanken den erforderliga handlingsmarginalen. Utan denna rörlighet
skulle riksbanken av hänsyn till ränteutvecklingen bli tvingad att lätta på
likviditets- och kreditknappheten även i lägen då detta inte vore samhällsekonomiskt
riktigt. De räntehöjningar som vidtagits under de senaste åren,
och som nu fört upp diskontot till fyra procent samt inteckningslåneräntan
för bottenlån i bostadsfastigheter till omkring fem procent, har därför
ej utgjort ett självändamål, utan varit en nödvändig följd av kreditåtstramningen,
ett uttryck för att denna lett till den avsedda knappheten på krediter
och likvida medel.

Kreditåtstramningen har främst åstadkommits genom en fixering av maximigränser
för kreditinrättningarnas utlåning (exklusive bostadsbyggnadskrediter).
Maximigränsen motsvarar för affärsbankernas del i dag 95 procent
av utlåningen vid utgången av juli månad år 1955. Regler i samma syfte,
men anpassade efter vederbörande kreditinstituts art, gäller för sparbankerna
och centralkassorna. Denna metod med ett »tak» för kreditgivningen
har haft effekt. Så låg t. ex. affärsbankernas utlåning till allmänheten
— exklusive byggnadskreditiv — ultimo mars i år 238 miljoner kronor
under utlåningen vid motsvarande tidpunkt i fjol. Resultatet innebär
i själva verket en desto starkare real nedpressning av kreditgivningen —
exklusive byggnadskreditiv -— än som direkt kan utläsas av siffrorna, eftersom
omsättning och priser stigit under perioden, vilket automatiskt ökat
det faktiska kreditbehovet. I detta sammanhang bör kanske understrykas,
att byggnadskreditiven både nominellt och realt stigit kraftigt under året.

Otvivelaktigt har kreditpolitiken verksamt bidragit till den dämpning av
överkonjunkturen i näringslivet som inträffat under de senaste åren och
som bland annat tagit sig uttryck i den industriella investeringsviljan. Påfrestningarna
och svårigheterna på grund av kreditåtstramningen har blivit
kännbara på så gott som alla punkter i det ekonomiska livet. Detta är
ofrånkomligt vid varje effektiv kreditpolitik. Avsikten med en sådan är
ju, att de enskilda företagens produktions- och investeringsplaner lika väl
som kommunernas verksamhetsprogram skall beskäras och jämkas, så att
de tillsammantagna kan rymmas inom den ram som landets tillgängliga
resurser oeftergivligt sätter för möjligheterna att tillgodose alla de anspråk
som ständigt anmäler sig. På ett eller annat sätt måste önskemålen och
behoven begränsas. Det kan inte undvikas, att detta i det individuella fallet
ter sig såsom ett irriterande utslag av hårdheten i den förda politiken.
Först när balans mellan den totala tillgången och den totala efterfrågan i
samhället, och då närmast mellan sparande och investeringar, uppnåtts
genom en målmedveten och uthållig stabiliseringspolitik, kan emellertid
den nuvarande kreditpolitiken lättas.

Kreditåtstramningen har blivit kännbarast på den långa kapitalmarkna -

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

den. Bostadsbyggandet, kraftverksanläggningarna och de kommunala investeringarna,
vilka kräver långfristigt kapital, har träffats av de största
finansieringssvårigheterna. Att kreditåtstramningen blivit speciellt accentuerad
på den långa kapitalmarknaden, är åtminstone delvis ett strukturellt
fenomen, även om den avgörande orsaken till knapphetsläget på denna liksom
övriga marknader är den, att sparandet inte svarar mot dagens investeringsönskemål.
Som jag i annat sammanhang tidigare framhållit, är orsaken
delvis den bristande anpassningen mellan den realekonomiska utvecklingen
och den långa kapitalmarknadens gestaltning. Denna bristande
anpassning sammanhänger bland annat med sparandets inriktning i den
nutida ekonomin. Knapphetstillståndet på den långa kreditmarknaden vållar
allvarliga bekymmer för den fortsatta utbyggnaden av vitala delar av
samhällsekonomin. Det måste vara en av de mest angelägna uppgifterna
för politiken på längre sikt att angripa och lösa detta problem. I stabiliseringsutredningens
direktiv har också införts ett uppdrag att behandla
hithörande frågekomplex. Uppenbarligen förtjänar frågan skärpt uppmärksamhet
även utanför utredningsmännens krets. Det gäller att bland annat
undersöka utvägarna att inom ramen för en totalt sett bibehållen stramhet
ernå en förskjutning av kreditgivningskapaciteten från den korta till den
långa marknaden.

Finanspolitiken kommer här direkt in i bilden såsom en faktor med vars
hjälp en överföring av medel till långfristig kapitalbildning kan ernås. En
finansiering av samtliga statsutgifter med verkliga inkomster i stället för
med lån — alltså en totalbalansering av statsbudgeten -— innebär, att staten
genom indragning av köpkraft från konsumenter och företag skapar det
långfristiga sparande som behövs för dess egna investeringar. Härigenom
kan staten undvika att belasta lånemarknaden, vilket vid rådande institutionella
förhållanden på penning- och kapitalmarknaden bör underlätta riksbankspolitiken
och minska den tillspetsning av finansieringssvårigheterna
på den långa marknaden, som på grund av de strukturella komplikationerna
inträder vid den allmänna kreditåtstramningen.

Bortsett från nu berörda kreditmarknadstekniska problem som alltså redan
de motiverar en stark, icke-lånefinansierad statsbudget, måste kreditpolitiken
av rent realekonomiska skäl i den fulla sysselsättningens samhälle
stödjas av en aktiv och kraftfull finanspolitik. I den fulla sysselsättningens
ekonomi förmår nämligen kreditpolitiken ej ensam hålla stånd mot det för
en sådan ekonomi karakteristiska efterfrågetrycket. Finanspolitiken bör, så
länge den totala efterfrågan i landet tenderar att överstiga de tillgängliga resurserna,
sikta till att totalt och på särskilt strategiska punkter reducera
efterfrågan och köpkraften. Denna verkan måste framkomma såsom en
nettoeffekt av statens utgiftsdispositioner, å ena sidan, och skattepolitiken,
å andra sidan. Statsutgifterna betyder direkt eller indirekt en ökning av
efterfrågan på varor och arbetskraft inom landet, och skatterna samt övriga
statsinkomster en neutraliserande indragning av köpkraft från allmänheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Nu kan det visserligen teoretiskt sägas, att statsutgifternas och skatternas
samhällsekonomiska verkningar ej utan vidare får anses vara kominensurabla
och att därför det uppkommande saldot ej är entydigt i fråga om
sin stabiliseringspolitiska effekt, varför denna strängt taget endast kan
bedömas på grundval av en ingående analys av de skilda budgetkomponenternas
återverkningar på den ekonomiska utvecklingen. De undersökningar
enligt vetenskaplig metod som de senaste åren företagits inom finansdepartementet
pekar emellertid på alt under nu rådande förutsättningar och vid nuvarande
budgetära mönster en positiv utveckling av totalbudgetens saldo är
en praktisk indikator på att finanspolitikens stabiliseringseffekt förstärks.

Jag vill därför med eftertryck slå fast, att det i nu bestående konjunktur
måste vara en riktpunkt för finanspolitiken att åstadkomma en totalbudget
där samtliga statsutgifter täcks av verkliga statsinkomser. En sådan totalbalansering
framstår såsom ytterst angelägen under de aktuella stabiliseringspolitiska
betingelserna. Vid de fortsatta överväganden om budgetens
utformning, som i enlighet med vad jag förutskickat i finansplanen pågått
under våren, har jag därför ansett det nödvändigt att tillvarata alla möjligheter
att förbättra totalbudgetens saldo för det kommande budgetåret i förhållande
till det i statsverkspropositionen framlagda förslaget. Jag har vidare
i det sedvanliga cirkulär om budgetarbetet som jag nyligen låtit utsända
till fackdepartementen beträffande budgetåret 1958/59 understrukit, att
riktpunkten för utgiftsprövningen även för nämnda år kommer att vara en
totalbalansering av budgeten i syfte att undvika statlig upplåning.

Emellertid vill jag inte inge några illusioner om vad som kan uträttas
vid en aldrig så noggrann och sträng prövning av anslagsäskandena. Vi har
redan mer eller mindre formellt bundit oss för en rad kostnadskrävande reformer.
Jag vill framför allt peka på barnbidragen, den med statliga bidrag
finansierade sänkningen av kommunalskatten och folkpensionsreformen.
Härutöver framhöll jag i finansplanen utgiftsökningarna till följd av den
pågående upprustningen av skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen.
Jag pekade likaså på de trängande behoven inom sjukvården, nykterhetsvården,
fångvården och ungdomsvården, de väldiga kraven på statskassan
för bostadsförsörjningen, vattenvården och atomenergins utnyttjande.
Slutligen nämnde jag i finansplanen de omfattande anspråken från försvarsväsendets
sida. Till detta kommer de växande lönekostnaderna för
statsverket och den erfarenhetsmässigt betydande automatiska utgiftsstegringen
till följd av statsverksamhetens, statsbidragens och de socialpolitiska
utgifternas stigande omfattning i kraft av tidigare fastställda regler och
normer. Befolkningsutvecklingen framstår härvidlag som en mäktig hävstång
för statsutgifternas ansvällning på de flesta områden av samhällslivet.

I den av mig inledningsvis återgivna reviderade nationalbudgeten framhålles,
att de reformer som nu står inför sitt genomförande kommer att innebära
risker för ökade spänningar i samhällsekonomin under år 1958. För
min del vill jag tillägga, att det budgetära perspektivet ter sig dystert på flera
års sikt, därest inte staten genom en aktiv skattepolitik tillförsäkras in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 29

komster utöver dem scxm förutsatts vid uppgörandet av statsverkspropositionen.

Bakom de anslag som för närvarande är uppförda på budgeten står en
klart dominerande riksdagsmajoritet och i sista hand det stora flertalet av
svenska folket. En överväldigande majoritet motsätter sig en reduktion
eller avveckling av dessa anslag med hänsyn till de konsekvenser detta
skulle få för den av samhället ledda verksamheten och den sociala tryggheten.
Så länge detta är förhållandet, är det endast en skenfäktning att påstå,
att en avgörande förbättring av budgetläget i praktisk politik skulle kunna
åstadkommas genom en utgiftsbegränsning. Detta hindrar inte att alla möjligheter
till besparingar genom rationaliseringar och genom utrensningar av
ej längre behövliga utgiftsposter bör tillvaratas och energiskt efterforskas.
Men den under en följd av år bedrivna noggranna utgiftsgranskningen ger
grund för antagandet, att några i totalsammanhanget väsentliga rationaliseringsvinster
inte är att vänta.

Det finns en benägenhet hos dem, som motsätter sig ökade skatter och i
stället kräver skattesänkningar, att peka på utgiftsposter som borde kunna
nedskäras eller borttagas. Emellertid visar det sig oftast, att samma personer
i ett annat sammanhang anmärker på bristande statliga insatser på områden
som anses speciellt behjärtansvärda för vederbörande. I sådana fall
föreligger närmast en annan angelägenhetsgradering beträffande statsverksamhetens
inriktning än den som budgeten representerar, medan däremot
resultatet med avseende på budgetens totala omslutning förblir oförändrat.
1 själva verket finns det i dag knappast någon sektor av den statliga verksamheten
där det inte reses synnerligen starka och många gånger välmotiverade
krav på utökad statlig aktivitet. Under sådana omständigheter är
det fåfängt att tro, att en av stabiliseringssträvandena påkallad aktiv finanspolitik
huvudsakligen skulle kunna få formen av en nedpressning av statsutgifterna.
Menar man allvar med önskemålet om en inflationsbekämpande
ekonomisk politik, och vill man inte i en farlig felbedömning sätta hela sin
lit till kreditpolitiken vid värnandet av den samhällsekonomiska jämvikten,
måste man i dagens läge acceptera åtgärder för att skattevägen förbättra
budgetläget. Jag ser mig därför nödsakad att nu förorda vissa skattehöjningar.
Då vi just genomfört en sänkning av den direkta statsskatten och
står i begrepp att sänka kommunalskatten — skattesänkningar som närmast
motiverats av behovet att trygga ett rimligt existensminimum och att lätta
skattetrycket i de närmast däröver liggande inkomstskikten — måste den
erforderliga ökningen av skatteinkomsterna ske över den indirekta beskattningen.
Jag kommer i det följande att föreslå dels en höjning av tobaksskatten
och dels införandet av en ny allmän energibeskattning.

Vid övervägandena angående ytterligare åtgärder i syfte att skärpa finanspolitiken
och stärka budgetläget har jag eftersträvat att ernå en förskjutning
av den samlade ekonomiska politikens tyngdpunkt i riktning mot
en starkare begränsning av konsumtionsefterfrågan. Detta har för övrigt
varit ett önskemål under de senaste årens utformning av stabiliseringspoli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

tiken. Såväl i fjolårets som i årets finansplan deklarerade jag, att den ekonomiska
politikens mål på längre sikt bör vara att bereda ett vidgat utrymme
för investeringsverksamheten, så att investeringskvoten i samhället
bibehålies och om möjligt höjes. Förutsättningar har dock ej förelegat att
i önskad utsträckning följa dessa principer vid avvägningen av de medel
som stått till buds för den inflationsbekämpande politiken. På grund härav
har den direkta dämpningseffekten av den förda politiken i hög grad kommit
att riktas mot investeringsverksamheten och aktiviteten i företagssektorn.
Det ligger sålunda i sakens natur, att kreditpolitiken huvudsakligen
lägger en hämsko på efterfrågan för produktions- och investeringsändamål.
Sak samma gäller företagsbeskattningen och byggnadsregleringen.

Helt har dock inte konsumtionsefterfrågan undgått att röna inflytande i
återhållande riktning av den förda ekonomiska politiken. Först och främst
bör påpekas, att strävandena att uppnå en totalbalansering av statsbudgeten
avsevärt påverkar konsumtionsefterfrågan, eftersom den alldeles övervägande
delen av skatteintäkterna och avgifterna i övrigt till statsverket
härrör från de enskilda konsumenterna. Den genomgående försiktiga inställningen
till skattesänkningar för fysiska personer har också varit ett
uttryck för en direkt strävan att låta återhållsamheten drabba inte blott investerings-
utan även konsumtionssidan, såsom jag redan framhöll i finansplanen.
Direkta ingripanden mot konsumtionen har heller inte saknats.
Jag vill erinra om omsättningsskatten på bilar, om fjolårets av nykterhetspolitiska
skäl motiverade höjning av spritbeskattningen samt om den
skärpning av tobaksskatten som jag nu ämnar föreslå. Ytterligare bör nämnas
anstalterna för att begränsa avbetalningshandeln. Ärets bostadspolitiska
proposition med förslag till en skärpning av amorteringskravet beträffande
bostadslånen in. m. innebär via den därav föranledda hyreshöjningen likaledes
en åtgärd som träffar konsumtionen. I finansplanen framhöll jag vidare,
att den allmänna kreditåtstramningen, i den mån den drabbar konsumtionskrediterna
och påskyndar amorteringen av enskildas bankkrediter, utövar
ett hämmande inflytande på tendenserna till konsumtionsökning. Slutligen
påpekade jag i finansplanen, att i den mån de olika ekonomiskt-politiska
åtgärderna verkar återhållande beträffande efterfrågan på arbetskraft,
får de via löneutvecklingen också en dämpande effekt på konsumtionsefterfrågan.

Tillsammantagna får de här uppräknade faktorerna direkt eller indirekt
en inte oväsentlig inverkan i dämpande riktning på konsumtionsutvecklingen.
Vid bedömningen av styrkefördelningen i den samlade restriktiva
politiken bör också betänkas, att expansionstrycket i allmänhet varit
större i företagsledet än i konsumtionsledet. Det har därför varit motiverat
att stämma inflationstendenserna så nära källan som möjligt genom att
medelst kreditåtstramning och skattepolitik dämpa en i förhållande till de
faktiska resurserna orimligt uppdriven investeringsvilja, vilken hotar att ge
ytterligare näring åt överkonjunkturen.

Att inte den restriktiva politiken, trots tonvikten på åtgärder riktade mot

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

företagssektorn, stått i strid med det principiella önskemålet att befordra
förskjutningen mot en ökad investeringskvot, visar den faktiska utvecklingen
under efterkrigstiden. Investeringarnas andel av de disponibla resurserna
har under denna tid stigit från cirka 25 procent till drygt 30 procent.
Den totala investeringsvolymen har sedan år 1946 — d. v. s. det första efterkrigsåret
— ökat med drygt 50 procent, medan den totala konsumtionsvolymen
vuxit med inte fullt 35 procent, samtidigt som landets totala produktionsvolym
gått upp med drygt 40 procent.

Den nu uppnådda investeringskvoten är, såsom jag underströk i finansplanen,
mycket hög, internationellt sett. Oavsett om man räknar bruttoinvesteringar
i förhållande till bruttonationalprodukten eller per invånare, ligger
vårt land i toppen. En viss avsaktning av utvecklingen mot ökad investeringsandel
konstaterades i finansplanen ha ägt rum sedan den ekonomiska
politikens skärpning år 1955. Den reviderade nationalbudgeten visar
nu emellertid klart, att investeringarna under år 1957 åter tenderar att
växa snabbare än konsumtionen. För den totala investeringsvolymen förutses
i de nya nationalbudgetkalkylerna en ökning av fyra procent mot en
ökning av två procent för den totala konsumtionsvolymen. Detta skulle
alltså innebära en fortsatt och glädjande förbättring av investeringskvoten.

Med hänsyn till de angelägna och fundamentala investeringsbehov som för
närvarande anmäler sig, framstår också en förbättring av investeringskvoten
såsom nödvändig. Inte minst önskemålen om en fortsatt snabb höjning
av den individuella levnadsstandarden och det personliga välståndet utgör
ett motiv för ytterligare företräde åt investeringarna. Med nuvarande konsumtionsinriktning
förutsätter nämligen varje steg i standardhöjningen betydande
investeringar. Detta gäller exempelvis den konsumtionsefterfrågan
som riktar sig mot bostäder, bilar och television, liksom de ökade utbildningskraven.
Det är föga bevänt att släppa fram en ökad konsumtionsefterfrågan
på dessa områden, om samhället inte är berett att sörja för de investeringar
som korresponderar häremot. Genomför man nämligen inte de
investeringar som utgör underlaget för den önskade höjningen av konsumtionsstandarden,
uppslår köbildning och spänningar mellan tillgång och
efterfrågan, vilket utlöser dolda eller öppna prisstegringar. På samma sätt
som konsumtionsefterfrågans inriktning numera skapar avsevärda investeringsbehov,
leder teknikens snahba framsteg och förändringarna inom befolkningspyramiden
till trängande behov av ökade investeringar.

Ytterligare belysning av investeringsbehovens räckvidd har framkommit
vid den nu avslutade remissbehandlingen av 1955 års långtidsutrednings
betänkande. Remissinstanserna har så gott som enstämmigt vitsordat nödvändigheten
av krafttag för att vidga investeringsutrymmet i snabbare takt
än som skulle erhållas vid en konstant investeringskvot av den successivt
växande produktionen. Till övervägande delen har de hörda myndigheterna
och organisationerna förordat ett större invcsteringsutrymme för sina respektive
investeringsområden än vad långtidsutredningen kunnat tillmäta
inom ramen för sin allmänna avvägning av resursernas fördelning mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

konsumtion och investeringar. Uppenbarligen omfattas kravet på en snabb
ökning av investeringarna av vida kretsar i vårt land. Glädjande är också,
att önskemålen om vidgade investeringar numera allmänt förbindes med
insikten om att detta betyder en motsvarande begränsning av takten i höjningen
av konsumtionsnivån. Denna insikt bör tillföra den ekonomiska debatten
en ökad grad av realism i fortsättningen och underlätta en rationell
ekonomisk politik.

Av det nu sagda följer, att långtidsutredningens rekommendation till förmån
för en stark ökning av investeringsvolymen och en motsvarande återhållsamhet
beträffande konsumtionens tillväxt bör kunna läggas till grund
för den ekonomiska politiken under de närmaste åren. Givetvis kan långtidsutredningens
program inte uppfattas såsom en plan i egentlig mening
eller som ett strängt fixerat schema, utan blott såsom en principiell diskussion
av riktpunkterna för politiken på längre sikt. Rekommendationerna
bör kunna tjäna såsom vägledning vid framtida ståndpunktstaganden beträffande
den ekonomiska politiken, varvid de givetvis får vägas mot övriga
målsättningar som existerar eller kan komma att uppställas. Det är
min avsikt att i serien statens offentliga utredningar låta trycka de inkomna
remissyttrandena över utredningens betänkande, enär dessa yttranden
innehåller ett flertal värdefulla kompletterande synpunkter. Ställning
till de olika detalj synpunkterna som inryms i betänkandet och remissvaren
torde få tas vid kommande överväganden på respektive områden. För
det ändamålet torde tryckta exemplar av betänkandet och remissvaren få
överlämnas för kännedom till respektive fackdepartement.

Vid sidan av långtidsutredningen har en rad kommittéer på senaste tiden
understrukit investeringsbehoven på speciella områden. Särskild uppmärksamhet
torde böra fästas vid de undersökningar av investeringsbehoven på
energiområdet som nyligen verkställts av bränsleutredningen 1951 och av
1955 års oljelagringskommitté. Dessa undersökningar ådagalägger klart nödvändigheten
av att det allmänna i stegrad utsträckning påtar sig ansvaret
för energiförsörjningen. Den situation sam uppkom under Suez-krisen bär
påtagligt illustrerat vårt lands utsatta läge i fråga om oljetillförseln. Oljan
jämte övriga importbränslen svarar numera för omkring tre fjärdedelar av
det totala energibehovet. Av allt att döma kommer utvecklingen i fortsättningen
att kännetecknas av en ännu större andel för importbränslena.

Under sådana förhållanden blir det en uppgift av högsta angelägenhetsgrad
för statsmakterna att säkerställa energiförsörjningen mot störningar
utifrån. Den inhemska energibasen måste breddas, vilket, med tanke på att
vår vattenkraft snart är fullständigt utbyggd, på längre sikt huvudsakligen
måste ske genom ett tillgodogörande av atomenergin. Samtidigt erfordras
en uppläggning av stora buffertlager importerade bränslen. I sammanhanget
får också observeras, att det föreligger ansenliga behov av investeringar för
en upprustning av eldistributionen. Ifrågavarande investeringsbehov pa
energiområdet representerar ytterst betydande medelsanspråk. Statsmakterna
kan emellertid inte frånsäga sig ansvaret för dessa investeringar och

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

deras finansiering. Behoven av ökade statliga insatser är så överhängande,
att ett uppskov inte är tillrådligt, trots de finanspolitiska och allmänt stabiliseringspolitiska
betänkligheter som måste hysas gentemot nya statsutgitter
och nya krav på investeringsutrymme.

Efter samråd med vederbörande departementschefer vill jag därför förorda,
att statsmakterna för den närmaste femårsperioden binder sig för
ett aktivt handlingsprogram för energiområdet som går ut på statsutgifter
med inalles 500 miljoner kronor för atomenergiområdet, cirka 350 miljoner
kronor för lagring av olja och bensin och 50 miljoner kronor för upprustning
av landsbygdens el-nät. Beträffande lagringsprogrammet för olja och
bensin förutsättes finansiell medverkan av de privata företagen, varför den
totala insatsen under femårsperioden här avses bli cirka 600 miljoner
kronor.

Det nu förordade investeringsprogrammet för energiområdet ger ökat eftertryck
åt nödvändigheten av målmedvetna ansträngningar för att vidga
investeringsutrymmet. Detta förutsätter emellertid en stegring av sparandet.
I finansplanen har jag utförligt diskuterat möjligheterna att åvägabringa
ett ökat sparande. Jag framhöll därvid, att det gällde att utnyttja
alla tänkbara sparkällor, såväl genom en stimulans av det frivilliga sparandet
hos enskilda och företag som genom särskilda åtgärder för att framkalla
ett stegrat sparande i statlig eller kommunal regi.

På tal om det personliga sparandet framhöll jag i finansplanen, att detta
redan för närvarande är relativt högt i Sverige, såväl historiskt som internationellt
sett. Detta hindrar dock inte, att en ytterligare ökning av det
personliga sparandet bör eftersträvas. Ett studium av erfarenheterna från
andra länder med de mest skiftande betingelser i fråga om de faktorer som
anses påverka sparandet ger emellertid vid handen, anförde jag, att man
inte får göra sig några illusioner om möjligheterna att härvidlag snabbt
nå utomordentliga resultat. För en snabb ökning av det totala sparandet
får man därför främst lita till de övriga sparformerna, d. v. s. företagssparandet
och det statliga budgetsparandet. Jag påpekade emellertid, att en
alltför stark koncentration till företagssparandet inte är förenlig med kravet
på samhällsekonomisk jämvikt. De skäl härför, som jag framdrog i finansplanen,
torde jag nu inte behöva upprepa. Vare nog sagt, att ett omfattande
företagssparande är liktydigt med stora vinstmarginaler, vilka
svårligen låter sig förena med den moderation i lönerörelserna som i nuvarande
samhällsekonomiska läge framstår som eftersträvansvärd. Jag kom
från detta konstaterande i finansplanen fram till slutsatsen, att ett omfattande
offentligt sparande hos stal och kommun inte kan avvaras i ett samhälle
som utan avkall på full sysselsättning och ekonomisk jämvikt vill
tillgodose väldiga investeringsbehov på områden vilka till väsentlig del ligger
utanför den privata företagsamhetens lält. ''Jill större delen är det lråga
om basinvesteringar för energi och samfärdsel samt för samhällsbildningen
och skolväsendet, allt typiska uppgifter för det allmänna.

Från dessa utgångspunkter fann jag del vara ett naturligt minimikrav,

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att staten åtminstone svarar för så stor del av sparandet som behövs för
att finansiera dess egna investeringar. I finansplanen kunde dock den uppställda
riktpunkten inte helt uppnås, i det att totalbudgeten utvisade ett
underskott av nära 300 miljoner kronor. Jag förutskickade i detta läge ytterligare
överväganden i syfte att öka budgetsparandet liksom sparandel i
övrigt.

När tidpunkten nu är inne att redovisa resultatet av ifrågavarande överväganden,
vill jag först framhålla, att ytterligare utgifter nu kan förutses
för det kommande budgetåret. Vid i övrigt oförändrade förutsättningar
skulle därför budgetbalansen försämras. Det program för energipolitiken jag
nyss framlagt innebär, som berörts, en betydande belastning på statsfinanserna,
en belastning som kommer att framträda ännu starkare under de påföljande
budgetåren. Detta skärper följaktligen finansplanens argumentering
i fråga om behovet av direkta ingripanden från statsmakternas sida
för att framkalla en ökning av det totala sparandet i samhället utöver den
redan nu i och för sig höga nivån.

Från nämnda utgångspunkter framstår det befogat, att nya initiativ nu
tas för att stimulera det personliga sparandet. Såsom ett bidrag härtill har
jag för avsikt att inom den närmaste tiden sammankalla en konferens med
representanter för löntagarna, arbetsgivarna, sparinstituten och de politiska
ungdomsorganisationerna med ändamål att dryfta betingelserna för
en aktivering av ungdomssparandet. Jag tänker mig bär närmast en rekommendation
från arbetsmarknadens ledande organisationer till en mera allmän
utbredning på arbetsplatserna av det organiserade lönsparandet. Tonvikten
synes böra läggas på ungdomen, som bör ha en betydande sparkraft
fram till den tid då den bildar familj och hushåll. Det bör också vara
ett direkt intresse för den unga generationen att genom sparande skapa
förutsättningar för en snabb utbyggnad av den produktionsapparat som i
framtiden skall bilda underlaget för dess egen standardhöjning och för dess
försörjning av nästa generation barn och åldringar.

Inom departementet har en utredning utförts rörande ett obligatoriskt
alternativ för ungdomssparandet, baserat på ett till källskattebetalningarna
knutet sparavdrag. En relativt smidig teknisk lösning på frågan har därvid
framkommit. Emellertid bar jag, efter att ha vägt synpunkterna för och
emot, stannat för att icke förorda ett sådant alternativ. Jag hoppas i stället,
att arbetsmarknadsorganisationerna och sparinstituten skall visa redobogenhet
till energiska insatser för att övertyga de yngre arbetsföra om värdet
av sparande och därigenom skapa fram en frivillig ökning av sparandet.

I sammanhanget vill jag erinra om att riksdagen i år på Kungl. Maj:ts
förslag beslutat om en höjning av skatteavdraget för kapitalinkomster, vilket
innebär en ökad premiering av det personliga sparandet.

Även om här berörda och andra utvägar att stegra det personliga sparandet
prövas, framstår det mot bakgrunden av de väldiga investeringsbehoven
i samhället såsom ofrånkomligt, att förnyade kraftansträngningar
görs för att också förstärka det statliga budgetsparandet. Detta ter sig så

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

mycket mera motiverat som investeringsbehoven i hög grad hänför sig till
områden för vilka det allmänna har ansvaret. Det nyss formulerade programmet
för de statliga insatserna i fråga om energiinvesteringarna ger
särskild relief åt denna synpunkt. Av vad jag i det föregående utvecklat om
nödvändigheten av en effektiv finanspolitik som stöd för kreditpolitiken bör
likaledes ha framgått det nödvändiga i att förstärka budgetbalansen, vilket
i så fall blir liktydigt med en ökning av det statliga sparandet. Såsom jag redan
meddelat, kommer jag därför i det följande att föreslå en höjning av
tobaksskatten och införandet av en allmän energiskatt.

Dessa båda skatteåtgärder, som vid fullt genomslag brutto beräknas ge
425 miljoner kronor, träffar till väsentlig del konsumtionen. Detta innebär
ett led i förskjutningen av den efterfrågebegränsande politiken i önskad
riktning, så att förutsättningar skapas för en vidgning av investeringsutrymmet
på bekostnad av konsumtionen. För att ytterligare markera denna
förskjutning vill jag härmed förorda, att den nuvarande investeringsavgiften,
som utlöper vid utgången av innevarande år, inte ytterligare förlänges.

Därest dessa förslag vinner bifall, kommer realekonomiskt sett underskottet
i totalbudgeten att nedbringas till cirka 150 miljoner kronor. Då en
del av statsinkomsterna enligt gällande regler skall insättas i riksbanken,
och alltså inte står till förfogande för finansiering av statsutgifterna, kommer
emellertid det nominella beloppet för nyupplåning under nästa budgetår
att med dessa beräkningar bli i runt tal en halv miljard kronor. Det
samhällsekonomiskt väsentligaste är emellertid det förstnämnda beloppet
för totalbudgetens kassamässiga saldo. Fastän det sålunda beräknade saldot
innebär, att man inte når upp till en hundraprocentig totalbalansering, vilket
i enlighet med det föregående i och för sig hade varit önskvärt, och även
om de allvarliga problem, som avtecknar sig i det långsiktiga budgetperspektivet,
ingalunda funnit sin slutliga lösning, får resultatet likväl anses
såsom förhållandevis gott vid de faktiska förutsättningar för en praktiserbar
finanspolitik som för dagen förelegat.

Fn ekonomisk politik efter de linjer jag nu angivit och med de kompletterande
åtgärder jag förordat bör vara väl ägnad att utgöra en grund
för det fortsatta framåtskridandet. Det är en politik med betydande progressiva
och framåtsyftande inslag, på samma gång som den vill understryka,
att det uppnådda välståndet och de nu vunna ekonomiska och sociala
framstegen skulle äventyras av inflationistiska störningar, om det allmänna
uraktläte att tygla dagens våldsamma expansionsdrift på hart när alla fält
av vår ekonomi.

Framstegsotåligheten och de otillfredsställda förväntningarnas missnöje
motverkar i detta hänseende den fortsatta välståndsutvecklingen. Ytligt sett
kan en effektivt arbetande stabiliseringspolitik onekligen te sig som eu irriterande
broms för enskilda och företag i deras framåtsträvande verksamhet.
Påfrestningar och svårigheter, liksom tvång att ändra och beskära idealplaner
och idealprogram, måste emellertid ofrånkomligt bli följden av en effektiv
ekonomisk stabiliseringspolitik — eljest vore denna ett slag i luften. Del

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

är det allmännas uppgift att se till, att anspråken håller sig inom ramen för
de disponibla resurserna. Skulle statsmakterna svikta i denna uppgift, bleve
konsekvenserna bara inflation och valutauttömning och i det långa loppet
sänkt framstegstakt; någon reell vinning skulle en okontrollerad expansion
ingalunda ge.

De missnöjesanledningar som en återhållande ekonomisk politik kan ge
upphov till, skapar tvivelsutan en bördig jordmån för kverulans och överbudstaktik.
Frestelserna till osaklighet och ansvarslös löftespolitik är betydande.
Jag vågar dock räkna med att medborgarna i vårt land har en sådan
ekonomisk mognad, att de inser, att den ekonomiska verkligheten inte
ger något gratis, att det alltid är fråga om ett val mellan tillgodoseendet av
olika önskemål och att detta val innebär försakelse och uppoffring av vissa
intressen till förmån för behov som anses mera väsentliga och trängande.
Organisationer och enskilda, företag och konsumenter, det allmännas representanter
och de privata intressenas företrädare har här en uppgift att i
samverkan finna konstruktiva förslag till lösningar på de problem som den
dynamiska utvecklingen av samhällsekonomin ständigt erbjuder. Finns en
sådan positiv vilja till saklig lösning av de ekonomiska frågorna, borde
det föreligga förutsättningar för uppslutning kring den ekonomiska politik
som här redovisas och som syftar till att skapa ett stabilt underlag för en
fortsatt standardhöjning och en bättre beredskap mot framtida påfrestningar.

IL Förslag till allmän energibeskattning
Inledning

I anslutning till de nyss redovisade övervägandena har inom finansdepartementet
upprättats en promemoria (stencilerad) angående en allmän
energibeskattning. Promemorian innehåller förslag till förordning om allmän
energiskatt. Enligt förslaget skall sådan skatt utgå för flertalet slag
av fasta och flytande bränslen samt för elektrisk kraft. Skatteintäkterna
beräknas till ca 500 milj. kronor för år. Den föreslagna energiskatten är
hl. a. avsedd att träda i stället för den nuvarande elskatten, som uttages för
industriell elkraft. Vidare förutsättes, att den allmänna investeringsavgiften
inte skall erhålla förlängd giltighet.

Över promemorian bär ijitranden avgivits av statskontoret, generaltullstyrelsen
(med bifogande av utlåtanden från tulldirektionerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö), kontrollstyrelsen (med överlämnande av utlåtande
från elskattenämnden), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden
från rikets handelskammare), vattenfallsstyrelsen, statens handelsoch
industrikommission, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
statens pris- och kartellnämnd, fullmäktige i riksbanken och i riksgälds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1957

kontoret, Sveriges industriförbund (med överlämnande av skrivelser från
Jernkontoret, Sveriges kemiska industrikontor och Svenska trämasseföreningen),
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossistförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Kooperativa
förbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening,
Svenska elverksföreningen, Svenska värmeverksföreningen,
Svenska vattenkraftföreningen, Svenska petroleum institutet, Svenska stenkolsimportörers
förening, Svenska gasverksföreningen, Sveriges redareförening
och Svenska vägföreningen.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare åberopar ett
av delegerade för nämnda organ, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund upprättat yttrande. Detta betecknas i fortsättningen
såsom avgivet av näringslivets skattedelegation.

Därjämte har skrivelser inkommit från bl. a. Svenska skifferolje aktiebolaget,
Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag, Norrbottens järnverk
aktiebolag, De vanföras riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i promemorian och de
däröver avgivna yttrandena.

Promemorian

Investeringsbehov inom energiförsörjningen

Utformningen av en aktiv energipolitik i vårt land har, framliålles det i
promemorian, under den senaste tiden alltmer framstått som en av de
viktigaste uppgifterna för den ekonomiska långtidsplaneringen. Utvecklingen
på energiförsörjningens område efter andra världskriget har kännetecknats
av å ena sidan eu fortgående ökning av förbrukningen —- omkring
5 procent per är — och å andra sidan ett, trots intensiv utbyggnad av inhemska
vattenkraftresurser, alltmera tilltagande beroende av importerade
bränslen. Importbränslena täcker sålunda numera omkring tre fjärdedelar
av det totala energibehovet och deras andel tenderar att öka. Oljeimporten
har under 1950-talet stigit med över 10 procent per år.

I promemorian erinras vidare om att sårbarheten i den svenska energiförsörjningen
har tydligt framträtt på sistone. Den stränga senvintern 195(5
med dess ishinder för sjöfart i Östersjön liksom i ännu högre grad Suezkrisen
har klart avslöjat vårt lands utsatta läge med avseende å beroendet
framför allt av olja. Den nuvarande lagringsskyldigheten på detta område
har, uttalas del, visat sig helt otillräcklig för att möta situationer av detla
slag. Rörande behovet av åtgärder på energiförsörjningens område göres i
promemorian följande uttalande.

Målsättningen för en aktiv energipolitik måste i detta läge inriktas på
alt så långt möjligt säkerställa försörjningen mot störningar i den löpande

Kungl. Mcij:ts proposition nr 175 år 1957

bränsletillförseln utifrån och därjämte att skapa den breddning av energibasen,
som utgör en nödvändig förutsättning för fortsatt produktionsökning
och välståndsutveckling i vårt land. Ett intensifierat tillvaratagande
av ekonomiskt utnyttjningsbara inhemska energitillgångar, på längre sikt
främst atomenergien, blir härvidlag av central betydelse liksom tillskapandet
av erforderliga buffertlager av importerade bränslen för att möta oförutsedda
händelseutvecklingar utom landets gränser.

I promemorian framhålles vidare, att hithörande problem har uppmärksammats
i olika utredningssammanhang på senare tid. De mera långsiktiga
perspektiven för Sveriges energiförsörjning har redovisats av Bränsleutredningen
1951 i dess betänkande »Bränsleförsörjningen i atomåldern, Del I—
II» (SOU 1956: 46 och 58). Ett konkret upplagringsprogram för olja har
framlagts av 1955 års oljelagringskommitté i betänkandet »Oljelagring»
(SOU 1957:4). Riktlinjerna för utvecklingsarbetet på atomenergiens område
har utretts av 1955 års atomenergiutredning, som avgav sitt betänkande
i mars 1956, »Atomenergien» (SOU 1956: 11). Slutligen har 1955 års
långtidsutredning från sina utgångspunkter berört även utvecklingen på
energiområdet i belänkandet »Balanserad expansion» (SOU 1956: 53).

I det följande lämnas en kortfattad översikt över de behov som inom
skilda sektorer av energiförsörjningen anmäler sig för de närmast framförliggande
åren.

Oljelagringskommitténs program för oljelagring omfattar en utbyggnad
av lagringen under perioden 1958—62. Kostnaderna för programmet
— efter prisläget hösten 1956 före Suez-krisen — har angetts till sammanlagt
600 milj. kr. Ansvaret för upplagringen skulle enligt förslaget komma
att åvila — förutom oljebolag och oljeraffinaderier — vissa större konsumenter
och återförsäljare. Oljehandelns andel har beräknats till 500 milj.
kr. och storkonsumenternas till 100 milj. kr.

Beträffande finansieringen av oljehandelns utbyggnadsprogram föreslår
kommittén att 40 milj. kr. per år, d. v. s. ca 40 procent, skulle tillskjutas
av branschen själv, 20 milj. kr. skulle årligen erhållas genom ett gemensamt
förlagslån och resterande 40 milj. kr. per år skulle tillskapas genom
särskilda pristillägg på oljekonsumtionen under perioden. För storkonsumenternas
del föreslås ett något avvikande system av dock i huvudsak
samma innebörd.

I promemorian uttalas i fråga om oljelagringen följande.

Kommitténs förslag är nu efter remiss föremål för behandling i handelsdepartementet.
Proposition i ämnet torde inom kort föreläggas riksdagen.
Någon anledning att avvika från den av kommittén förordade kvantitativa
målsättningen för lagringen har icke framkommit. Beträffande finansieringen
har däremot tvekan yppats bl. a. rörande de praktiska möjligheterna
att i marknaden placera förlagslån av tänkt storleksordning, varför från
vissa håll föreslagits att pristilläggen på den löpande konsumtionen i motsvarande
mån ökas. Detta skulle innebära, att i runt tal 60 procent av kapitalkostnaden
för upplagringsprogrammet eller 350 milj. kr. (ca 70 milj. kr.
per år) skulle frambringas genom särskilda pristillägg, som lämpligen borde
uttas genom statens försorg.

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

I detta sammanhang bör även nämnas att vid sidan av oljelagringskommitténs
program vissa andra kostnader för oljelagring uppkommer under
de närmaste åren. Sålunda erfordras exempelvis för fullföljande av statsbidragsberättigade
bergrumsanläggningar ytterligare ca 10 milj. kr. av statsmedel
utöver det anslag som upptagits i budgeten för 1957/58 samt för
lagringsanläggningar i Trondheim ca 20 milj. kr.

I promemorian erinras vidare om att riksdagen våren 1956 antog en atomenergilag
och anslöt sig till av Kungl. Maj :t framlagda riktlinjer för utvecklingsarbetet
på atom energiområde t. Statsmakternas beslut innebar
fastläggandet av ett självständigt svenskt atomenergiprogram, syftande
till att på längre sikt begränsa landets beroende av bränsleimport. Ett
av atomenergiutredningen framlagt reaktorprogram lades till grund för den
allmänna planeringen på området. Det upptog utbyggnad av 5 å 6 atomvärmeverk
under den närmaste tioårsperioden samt en mera utbredd användning
av dylika värmeverk för liden därefter. Ett första atomkraftverk
borde färdigställas under förra hälften av 1960-talet och den svenska uranproduktionen
ökas. Bakgrunden till detta ställningstagande är att atomenergien
på längre sikt framstår såsom den avgjort främsta inhemska energitillgången,
vars snabba tillgodogörande måste utgöra ett huvudsyfte i en
aktiv energipolitik.

I promemorian yttras följande om kostnaderna för atomenergiprogrammet.

Framställningen av uran och det hittillsvarande utvecklingsarbetet på
atomenergiområdet har varit koncentrerat till AB Atomenergi, i vilket staten
äger fyra sjundedelar av aktiekapitalet. I statsanslag har bolaget t. o. m.
budgetåret 1956/57 erhållit sammanlagt nära 100 milj. kr. Såsom stödjande
organ för forskning och utbildning av specialister har atomkommittén fungerat.
Kommittén har hittills erhållit sammanlagt ca 25 milj. kr. i statsanslag.

För nästa budgetår och på tilläggsstat för innevarande budgetår har äskats
sammanlagt över 70 milj. kr. till AB Atomenergis verksamhet, varav
mera än hälften avser investeringar bl. a. för påbörjandet av de första kommersiella
reaktoranläggningarna. Ytterligare 2 milj. kr. har för budgetåret
1957/58 upptagits i anslag till vattenfallsstyrelsen för en kommersiell atomenergianläggning.

Fullföljandet av de reaktorprojekt, som påbörjats eller nu föreslagits skola
påbörjas, beräknas för kommande budgetår kräva ytterligare ca 65 milj.
kr. Härtill kommer vissa följ dinvesteringar bl. a. för kemisk separation av
atombränsle samt för avsevärt ökad uranproduktion. För fyraårsperioden
1958/59—1961/62 har det sammanlagda investeringsbehovet inom AB Atomenergi,
utom investeringarna i reaktorer, uppskattats till ca 100 milj. kr.
och bolagets anslagsbehov för löpande utgifter under samma tid till ca 150
milj. kr. För fullföljande av den allmänna målsättningen på området förutses
ytterligare reaktorprojekt utöver nu påbörjade eller föreslagna. Medelsbehovet
för dessa kan under ifrågavarande fyraårsperiod uppskattas till
ca 150 milj. kr. En mindre del av dessa kostnader kan komma att avse
svenskt deltagande i gemensamma internationella, främst europeiska, atomenergianläggningar,
varigenom erfarenheter kan förvärvas av mera avancerade
framlida konstruktioner, vilka eljest skulle ligga utom våra ekonomiska
möjligheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Sammanlagt skulle sålunda för de fem budgetåren 1957/58—1961/62 medelsbehovet
för atomenergiverksamheten kunna uppskattas till ca 530 milj.
kr. eller drygt 100 milj. kr. per år.

Ett atomenergiprogram av denna omfattning avser främst att utforma
prototypreaktorer av väsentlig betydelse för fullföljandet av det avsedda reaktorprogrammet
i större skala. Behoven av att nyttiggöra atomenergien för
produktion av elkraft liksom för industriellt ändamål och för uppvärmning
torde i successivt ökad takt komma att anmäla sig längre fram under
1960-talet. Under 1970-talet torde huvuddelen av nyproduktionen av elkraft
behöva baseras på atomenergi.

Det anmärkes slutligen, att utöver förut nämnda i statlig regi bedrivna
verksamhet tillkommer den investeringsverksamhet på området som kan
förutses i kommunal och privat regi.

Beträffande elkraft försörj ningen framhålles i promemorian
att elkraftutredningen av år 1943 i sitt huvudbetänkande, »Elkraftförsörjningen»
(SOU 1954:12), föreslår, att elkraftförsörjningen på landsbygden
förbättras i olika avseenden. Förslaget förutsätter i huvudsak viss utbyggnad
av tillsynsverksamheten, ändringar i lag och författningar på området
samt ekonomisk stödverksamhet från statens sida, främst avseende upprustning
av de befintliga distributionsnäten.

Angående kostnaderna för upprustningen av landsbygdens elnät framhålles
följande i promemorian.

Kostnaderna för upprustningen uppskattades av utredningen till minst
400 milj. kr. De årliga statliga kostnaderna för denna rationaliseringsverksamhet
uppskattades därvid, bortsett från räntebärande lån, till 15 milj. kr.
och upprustningsperiodens längd till 15 å 20 år. Av beloppet skulle 4 milj.
kr. per år enligt förslaget täckas genom statliga anslag och återstoden genom
upptagande av en särskild elaccis med 0,1 öre per producerad eller importerad
kilowattimme.

Vissa av elkraftutredningens förslag har redan blivit föremål för åtgärder.
Vidare förberedes för närvarande förslag till 1957 års riksdag beträffande
erforderliga lagstiftningsåtgärder på eldistributionsområdet.

De ökade statliga kostnaderna för åtgärder beträffande eldistributionen
kan under en femårsperiod uppskattas till ca 50 milj. kr.

Finansieringsfrågor

Enligt promemorian är det, såsom framgår av den lämnade översikten,
högst betydande medelsanspråk som för de framförliggande åren anmäler
sig på energiområdet. Sett ur statsfinansiell synpunkt är det främst oljelagringen
och atomenergiprogrammet som representerar väsentligen nya led i
energipolitiken. Därtill kommer upprustning av eldistributionen. Slutlig
ställning till de olika förslag rörande forsknings- och försöksverksamhet på
bränsleområdet, som framlagts av bränsleutredningen, har, framhålles det
vidare, ännu inte tagits, men även här torde ökade anslagsbehov anmäla sig.
Detsamma gäller utbyggnaden av skifferoljeproduktionen. Det torde sålunda,
enligt vad i promemorian anföres, kunna förutses att, vid sidan av den
traditionella investeringsverksamheten på kraftverksområdet, medelsbeho -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

vet för statliga insatser för att trygga energiförsörjningen under åtminstone
en femårsperiod framöver kommer att uppgå till högst betydande belopp.

Angående finansieringen av de sålunda påvisade medelsbehoven och vissa
ytterligare tillkommande utgifter anföres i promemorian följande.

De nya insatserna på energipolitikens område kommer alltså att direkt
påverka det statsfinansiella läget. Även kortsett härifrån är det emellertid
uppenbart, att anspråken på budgeten under de närmaste åren kommer att
bli mycket omfattande. Det framhölls i årets finansplan, att det måste framstå
såsom ett naturligt minimikrav i det aktuella läget, att staten åtminstone
svarade för så stor del av det samhälleliga sparandet som behövdes för alt
finansiera dess egna investeringar. En totalbalansering av statsbudgeten hade
därför varit riktpunkten för budgetarbetet. Den eftersträvade totalbalanseringen
hade dock inte kunnat förverkligas. Det framhölls likaledes i statsverkspropositionen
att en bedömning av budgetlägets utveckling på längre
sikt gav anledning till allvarlig eftertanke. Mot en relativt begränsad stegring
av statsinkomsterna stod enligt gjorda bedömningar en råd ofrånkomliga
eller angelägna utgiftsstegringar. Det allvarliga budgetperspektivet har
sedan statsverkspropositionen framlades fält ökad skärpa. För budgetåret
1957/58 kan nu förutses ytterligare utgifter. Under mellantiden har också
pensionsberedningens betänkande framlagts, vari ingår ett av alla parter
accepterat krav på snar förbättring av folkpensionsförmånerna. Detta pekar
på mycket betydande statsutgifter redan under de närmast liggande
åren. De anspråk, som statliga upplåningsbehov skulle ställa på kreditmarknaden
under budgetåret 1957/58 och följande budgetår, är av så betydande
storlek att de inte utan att statsinkomsterna förstärkes går att förena med
eu balanserad samhällsekonomisk utveckling. Mot bakgrunden av de finansiella
anspråk som de redovisade energibehoven ställer och av de allmänna
budgetutsikterna synes vissa beskattningsåtgärder erforderliga. Då det ökade
medelsbehovet i hög grad sammanhänger med investeringar på energiområdei,
synes det skäligt att beskattningsåtgärderna tar formen av en allmän
energibeskattning, i princip lagd på alla för energialstring lämpade
bränslen samt på elektrisk kraft. Eu allmän energibeskattning bör dessutom
kunna bli ett led i strävandena att trygga den samhällsekonomiska balansen.

Investeringarna på energiområdet utgör dock bara en del av de mycket
betydande investeringsbehov som föreligger på skilda områden av vår samhällsekonomi.
En utbyggnad av kapitalutrustningen framstår som allt mer
angelägen i perspektivet av våra framtida oavvisliga behov. För att kunna
möta dessa utan att förbruka vår valutareserv får vår snabbt stigande konsumtion
i viss mån dämpas. Allmän enighet synes i princip råda om önskvärdheten
av att en större del av våra totala resurser används för en utbyggnad
av vår produktionskapacitet.

Den i promemorian behandlade energiskatten skulle komma alt direkt
falla på såväl den löpande konsumtionen som produktionen. Man måste
emellertid, framhålles det i promemorian, i detta sammanhang beakta, att
den här föreslagna energiskatten i vad den avser skatt på elektrisk kraft
hos större förbrukare inte innebär någon ökad belastning för näringslivets
vidkommande då den i praktiken blott ersätter nu utgående industriella elskatt.
Vidare förutsättes i promemorian att invcsteringsavgifl icke längre
skall uttagas för investeringar som göres eller 1957 års utgång. Det är inte
möjligt alt i detta komplex av olika faktorer exakt ange verkningarna av de
föreslagna åtgärderna ur konsumtionens synpunkt. Uppenbart är emellertid,

Kungl. Mnj:ts proposition nr 175 år 1957

enligt vad i promemorian anföres, att den föreslagna energiskatten i kombination
med slopandet av investeringsavgiften relativt sett kommer att förskjuta
beskattningens tyngdpunkt från investering mot konsumtionen. Såväl
genom sin omedelbara effekt på densamma som sin indirekta återverkan
via andra områden skulle energiskatten i flera avseenden principiellt
få samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt.

Med ledning av de här anförda synpunkterna har förslag utarbetats till
en allmän energibeskattning, där skattesatserna så avvägts, att det totala
skatteutfallet kan beräknas till ca 500 milj. kronor per år.

Beskattning sområde

I promemorian framliålles, att beskattningsområdet vid en allmän energibeskattning
i princip bör göras så vidsträckt, att det omfattar alla för energialstring
lämpade bränslen samt elektrisk kraft. Undantag bör göras endast
där inom ett visst begränsat område en beskattning av kontrolltekniska skäl
lämpligen icke kan genomföras eller det eljest föreligger särskilda skäl mot
beskattning.

Vid bedömandet av frågan vilka undantag som bör göras bör enligt promemorian
särskilt uppmärksammas huruvida prissättningen på ett visst
bränsle är sådan att bränslet i händelse av skattefrihet kan antagas bli använt
i stället för beskattade bränslen. Ett övervägande av risken för en
dylik övergång från beskattat till obeskattat bränsle måste naturligen ske
med beaktande av de olika bränslenas värmevärde och användbarhet i övrigt.

I fråga om de varor, som bör läggas under beskattning, anföres i promemorian
följande.

I enlighet med anförda synpunkter bör under beskattning läggas bensin
och motorsprit, stenkol, koks, kolbriketter, för motordrift och eldning avsedda
oljor (motorbrännoljor och eldningsoljor) samt fotogen ävensom elektrisk
kraft. Av kontrolltekniska skäl torde torv, torvbriketter, ved och träkol
icke böra omfattas av beskattningen. Ett undantagande av dessa bränslen
från beskattning torde icke komma att medföra övergång från beskattade
bränslen till de nu nämnda. Ej heller bör skatt lämpligen uttagas för den
i intäktshänseende obetydliga inhemska produktionen av kolbriketter och
brytningen av kol. Gasframställningen blir beskattad genom att skatt uttages
för gaskolen. Den vid Kvarntorp framställda gasolen bör ej beskattas,
då gasframställningen där torde få anses utgöra försöksverksamhet.

Även elektrisk kraft bör, enligt vad i promemorian anföres, i sin helhet
omfattas av beskattningen.

Elektrisk kraft för industriellt bruk är redan belagd med skatt, däremot
ej den kraft som förbrukas av kommunikationsföretag för bandrift och därmed
jämställda ändamål. Vid införande av en allmän energibeskattning bör
emellertid beskattningen av elektrisk kraft utvidgas att omfatta, förutom
kraft för sistnämnda ändamål, även den borgerliga förbrukningen. Skattefrihet
för elkraft bör ej, såsom tidigare, gälla för Gotland. Skattefriheten tillkom
på sin tid med anledning av att Gotland då icke, såsom nu är fallet,
var anslutet till kraftnätet på fastlandet utan kraften fick framställas vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

ångkraftverk på ön, vilket resulterade i höga råkraftpriser. Då elektrisk
kraft delvis genereras vid värmekraftverk, bör för undvikande av dubbelbeskattning
restitution ske till kraftverken av skatt för kol och olja som förbrukas
för kraftgenerering.

Skattesatser och skatteintäkter

Den nuvarande skatten å elkraft för industriellt bruk utgår såsom
värdeskatt med 10 procent av kraftens pris. En skärpning av elbeskattningen
i denna del torde enligt promemorian icke böra ifrågakomma. Härvid är
särskilt att märka, att stora svårigheter skulle föreligga att restituera elskatt
till exportindustrierna — detta skulle kunna bli erforderligt vid en skärpt
beskattning — och att skatten träffar industrierna något ojämnt genom att
kostnaden för den elektriska kraften i vissa fall, särskilt i de elektrokemiska
och elektrotermiska industrierna, utgör en väsentlig del av framställningskostnaden.
Jämväl för kraft som förbrukas av kommunikationsföretag för
bandrift och därmed jämställda ändamål synes enligt vad i promemorian
anföres skatten böra utgå med 10 procent av kraftens värde.

För elektrisk kraft, som detaljdistribueras för s. k. borgerliga ändamål,
föreslås att skatten i princip skall utgå med 2 öre för kilowattimme (kWh).
Angående beräkningen av detta belopp framhålles i promemorian följande.

Vad angår kraft för s. k. borgerliga ändamål kan priset för hela riket beräknas
till 12,1 öre för kWh, varav fast avgift 3,9 öre och rörlig avgift 8,2
öre. Priserna är emellertid ganska varierande i olika delar av riket, och även
varandra närliggande orter kan uppvisa betydande prisdifferenser. Det kan
vid dylikt förhållande, såsom framhölls av föredragande departementschefen
i proposition till 1951 års riksdag med förslag till elskatteförordning (prop.
143, s. 53), icke vara lämpligt att de debiterade elkraftavgifterna lägges till
grund för skattens bestämmande. Härigenom skulle nämligen redan förut
höga kraftavgifter, exempelvis på landsbygden, stiga mera än kraftavgifterna
å de orter, där kraften av olika omständigheter kunnat hållas billig. Skatten
å elektrisk kraft för borgerligt bruk bör med hänsyn härtill, liksom fallet
var 1951, fastställas att utgå med visst belopp för kWh (styckeskatt). Fölen
dylik anordning talar också, att en styckeskatt för elverken och distributionsföretagen
i övrigt är enklare ur debiterings- och uppbördssynpunkt än
en värdeskatt.

Vid en kategoriklyvning av kraftförbrukarna efter skattetyp uppkommer,
framhålles det i promemorian, vissa gränsdragningssvårigheter. Under budgetåret
1951/52, då skattskyldighet för all elkraft förelåg, drogs gränsen
principiellt efter leveransspänningen så att styckeskatt utgick för lågspänd
kraft, som uppmättes, och värdeskatt utgick för högspänd kraft och för
lågspänd kraft som icke uppmättes. Med lågspänd kraft förstods kraft med
leveransspänning understigande 450 volt och med högspänd kraft annan
kraft. Då elkraften i allmänhet distribuerades såsom högspänd till industrier
och kommunikationsföretag, där elskatten studie beräknas efter värde, utgjorde
leveransspänningen en enkel och någorlunda tillförlitlig måttstock
vid bedömningen av huruvida skatten skulle utgå såsom värdeskatt eller
styckeskatt. Vissa jämkningar erfordrades naturligen och enligt elskatte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

förordningen i dess ursprungliga lydelse ägde Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva de avvikelser från
bestämmelserna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda
omständigheter kunde finnas påkallade.

Angående den gränsdragning, som blir aktuell vid återinförande av en generell
elkraftsbeskattning, anföres i promemorian följande.

Lämpligen torde, därest elskatt ånyo skall uttagas för kraft för borgerliga
ändamål, gränsdragningen i princip kunna göras efler leveransspänningen så
att styckeskatt utgår för lågspänd kraft, som uppmätes, och värdeskatt utgår
för annan kraft. Även nu torde Kungl. Maj :t och — i andra hand — kontrollstyrelsen
böra bemyndigas att i vissa fall medgiva avsteg från huvudregeln.
Sålunda torde elskatt böra beräknas efter värde i fråga om lågspänd
kraft, som levereras för industriändamål, för bandrift och därmed likartade
ändamål, för jordbruksdrift, för uppvärmning av kyrkor i vissa fall samt för
överskottskraft. Då svårighet kan föreligga att bestämma värdet av den lågspända
kraft, som användes för jordbruksdrift — denna kraft och kraften
för husliållsändamål uppmätes som regel gemensamt — torde det bli nödvändigt
att bestämma nämnda värde efter viss schablon. Å andra sidan bör
elskatten i vissa fall utgå såsom styckeskatt, ehuru kraften levereras såsom
högspänd, exempelvis beträffande kraft som levereras för användning inom
handel, hantverk eller hushåll.

Vad beträffar bränslen framhålles i promemorian, att skatten för
dessa liksom för varor i allmänhet kan bestämmas att utgå med viss procentuell
del av priset (värdeskatt) eller med visst belopp för vikt- eller volymenhet
(specifik skatt). I promemorian förordas en specifik skatt. Skälen
härför redovisas på följande sätt.

Vid en värdebeskattning kan beskattningsvärdet utgöras antingen av
fakturanettovärdet eller av ett på visst sätt bestämt pris vid varans försäljning.
Såsom av det följande framgår bör skatten på bränslen uttagas, förutom
hos tillverkare och importörer, även hos företag som förbrukar bränslen
i större omfattning. Tillämpas fakturanettovärde såsom beskattningsvärde,
blir skattens storlek per enhet bränsle på grund av förekommande
rabatter vid försäljning av större kvantiteter beroende av köparens behov
och möjligheter att inköpa stora kvantiteter. Tillämpas i stället ett på visst
sätt bestämt pris vid varans försäljning såsom beskattningsvärde, undvikes
visserligen att skattens storlek blir beroende av den försålda postens
storlek, men en dylik anordning torde medföra betydande svårigheter när
det gäller den del av de skattskyldiga som icke bedriver försäljning av
utan endast förbrukar bränsle. På grund av vad nu sagts och då värdeskattealternativet
ur kontrolltekniska synpunkter torde vara underlägset alternativet
med specifik skatt, synes skatten höra utgå enligt sistnämnda alternativ.

Vid skattesatsernas avvägning bör enligt promemorian hänsyn tagas till
priset och värmevärdet för olika bränslen, då eljest i det enskilda fallet
skatten kan föranleda till en i övrigt icke betingad övergång till annat bränsle.
I tabell I lämnas följande sammanställning av priserna på bränslen före
och efter Suez-krisen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell I

Bränsle	Cif-pris, kr.	Konsumentpris, kr.
Före Suez-krisen	Nuvarande	Före Suez-krisen	Nuvarande
Stenkol ................................	ca 130/ton	ca 130/ton	142/ton	168/ton
Koks (hushålls-)........................	ca 151 »	ca 151 »	186 »	186 »
Kolbriketter............................	ca 74 »	ca 74 »	97 »	97 *
Bensin..................................	164/m3	199/m3	0,61/1	0,68/1
Motorbrännolja ........................	157 *	203 »	0,225 *	0,29»
Eldningsolja 1..........................	154 *	209 »	176/m3	244/m3
» 2..........................	144 »	199 »	163 »	231 »
» 3..........................	120 *	180 »	136 »	210 »
» 4 o. högre ................	108 »	173 »	127 »	201 »
Fotogen................................	162 »	202 »	0,245/1	0,31/1

I anslutning härtill vill jag nämna att vissa prissänkningar företagits
efter promemorians avlämnande. Sålunda har konsumentpriset på stenkol
gått ned till 150 kronor per ton. De nuvarande priserna på oljeprodukter
är följande. I

	Cif-pris, kr.	Konsumentpris, kr.
Bensin ..................	. . 189/m3	0,66/1
Motorbrännolja............	. . 191 »	0,30 »
Eldningsolja 1 ............	. . 191 »	226/m3
»> 2 ............	. . 182 »	215 »
» 3 ............	. . 161 »	188 »>
» 4 och högre . .	. . 152 »	178 »
Fotogen..................	.. 192 »	0,30/1

I fråga om grunderna för skattesatsernas bestämmande anföres i promemorian
i huvudsak följande.

Skattesatserna för flytande bränslen bör i princip stå i samma inbördes
relation som dessa bränslens konsumentpriser före Suez-krisen och skattesatserna
för fasta bränslen bestämmas med ett visst beaktande av de relativa
värmevärdena för dessa bränslen och för eldningsoljorna. Genom en dylik
skatteavvägning kan de tyngre eldningsoljorna, som har högt värmevärde,
gynnas i skattehänseende, vilket torde få betraktas som en fördel ur industriens
synpunkt. Skattesatserna för motorbrännolja och fotogen bör, då
dylika oljor kan användas såsom eldningsolja och vice versa, vara desamma
som för eldningsolja 1, ehuru konsumentpriset för de förra oljorna är
högre än för den senare. Med hänsyn till att de fasta bränslena i stort sett
har samma användningsområden som de tyngre eldningsoljorna men lägre
värmevärde än dessa bör skattesatserna för de fasta bränslena sättas
lägre än som skulle följa av prisrelationerna mellan dessa bränslen och de
tyngre eldningsoljorna.

Med iakttagande av nu anförda synpunkter och till alt intäkterna av
energiskatten på bränslen bör uppgå till omkring 320 milj. kr. har i promemorian
framräknats de skattesatser som framgår av tabell It, i vilken
även angivits skatteintäkternas fördelning å de olika slagen av bränsle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II

Bränsle/Energiart	Kvantitet		Skattesats	Intäkt, mkr
Stenkol ................................	2,9 milj.	ton	10 kr./ton	29
Koks ..................................	2,4	»	»	12 » »	29
Kolbriketter1 I ..........................		»	»	6 » »
Bensin och motorsprit ..................	1,7	»	m3	80 kr./m3	136
Motorbrännolja ........................	0,8	»	»	20 » »	16
Eldningsolja 1..........................	1,8	»	»	20 » »	36
» 2..........................	1,1	’	»	19 » »	21
» 3.......................... » 4 o. högre ................	} 4,2	»	»	13 * » 12 » »	\| 52
Fotogen................................	0,5	»	»	20 » »	10
Industriell elkraft ......................	15,0 mdr	kWh	10 % på värdet	250
Elkraft till kommunikationer............	1,7	»	»	10 % på värdet =
				ungefär 0,3 öre/kWh	5
Elkraft för borgerliga behov ............	8,0	»	»	2 öre/k\Yh	3150
					534
Avgår skatt för kol och olja, förbrukade för elkraftgenerering.................. Netto energiskatt ............................................................	49 525

1 Importen av kolbriketter är obetydlig, varför den icke redovisats i tabellen.

2 Enligt statsverkspropositionen för budgetåret 1957/58.

3 Beloppet har avrundats nedåt, då det förutsättes att värdeskatt, som ger mindre än 2 öre
för kWh, i viss omfattning skall utgå för kraft för borgerliga ändamål.

4 Uppskattat värde.

Kvantitetsuppgifterna hänför sig till konsumtionen under år 1956, som kan
anses som ett normalår. För den elektriska kraften, beträffande vilken konsumtionen
stiger med 3 å 4 procent per år, har den beräknade energien för
år 1957 angivits. De föreslagna skattesatserna innebär, att skatten, räknat i
procent av konsumentprisen före Suez-krisen, skulle utgöra för stenkol,
koks och kolbriketter 6 å 7 procent, för bensin omkring 12 procent och för
andra flytande bränslen omkring 10 procent. I fråga om elkraft för borgerlig
förbrukning motsvarar den föreslagna skattesatsen genomsnittligt 16 å
17 procent av konsumentpriset.

Skattskyldiga

I promemorian konstateras, att energiskatten på sätt eljest i allmänhet
gäller vid indirekt beskattning kan uttagas av inhemsk tillverkare vid leverans
till köpare och av importör vid införseltillfället. Enligt vad i promemorian
framhålles bör energiskatten å bränslen emellertid i princip uttagas
först vid bränslets försäljning eller, vad angår vissa större förbrukare, först
vid bränslets ianspråktagande. I promemorian anföres på denna punkt följande.

Därest energiskatten uttages efter gängse normer, skulle detta medföra,
att uppläggning av bränslelager måste ske med beskattade varor. Särskilt
i fråga om flytande bränslen skulle ett skatteuttag redan vid införseln
verka ogynnsamt. Härigenom skulle nämligen de svenska raffinaderier,
som bearbetar importerad råolja, och de oljebolag, som svarar för införsel

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

samt parti- och delvis även detaljdistribulionen av petroleumprodukter, nödgas
förskottera skatt för sina betydande lager av petroleumprodukter. Beskattningen
bör fördenskull utformas på sådant sätt, att nämnda företag
icke har att erlägga skatten förrän vid petroleumprodukternas försäljning.
Detta gäller även ett mindre antal företag, som för återförsäljning till riket
inför flytande bränslen.

1955 års oljelagringskommitté har funnit det påkallat, att större konsumenter
medverkar vid genomförandet av kommitténs lagringsprograin
(SOU 1957:4). För underlättande av den avsedda ökade lagerhållningen
bör därför även lager av flytande bränslen hos de konsumenter, som kan
förväntas bli lagringsskyldiga eller som frivilligt håller lager av minst samma
storlek som de obligatoriska minimilagren, vara obeskattade.

Liknande synpunkter som nu framförts beträffande flytande bränslen kan
även läggas på fasta bränslen.

Den ifrågasatta ordningen med obeskattade bränslelager hos de större
konsumenterna kan ernås genom att dessa konsumenter mot företeende av
bevis av statlig myndighet om lagringsplikt eller om frivilligt lagringsåtagande
tår utan att skatt påföres inköpa bränsle till viss angiven kvantitet,
motsvarande lagerökningen. Av olika skäl — främst att frågan om skattepåföring
vid lagerökning icke bör göras beroende av särskilt beslut och att
speciell kontroll över lagerhållningen icke erfordras om de större konsumenterna
blir skattskyldiga — är det emellertid lämpligare, att även de ifrågavarande
konsumenterna medgives inköpa bränslen utan att skatt påföres
och sålunda får erlägga skatten först i samband med att bränslet förbrukas.

Den inhemska produktionen av stenkol är obetydlig, varför såsom vid
behandlingen av beskattningsområdet angivits beskattningen av stenkol och
koks kan begränsas till importen av dylika bränslen. Detsamma gäller kolbriketter.
I fråga om stenkol, koks och kolbriketter har man i enlighet härmed
vid beräkningen av antalet skattskyldiga att uteslutande taga hänsyn
till importföretag och större förbrukare. Beträffande den sistnämnda kategorien,
som kan innefatta både industriföretag och värmecentraler, bör rätt
att erlägga skatt först i samband med förbrukningen medgivas i fall där
årsförbrukningen överstiger förslagsvis 7 500 ton. ''Denna kvantitet svarar
med hänsyn till värmevärdet ungefär mot 5 000 in3 eldningsolja, vilken
kvantitet av oljelagringskommittén föreslagits som gräns för obligatorisk
lagring. Även om årsförbrukningen icke uppgår till 7 500 ton, men lagerhållningen
är sådan att den svarar mot en dylik förbrukning, bör medgivas
rätt att erlägga skatt först i samband med förbrukningen. Gränsen bör''härvid
lämpligen sättas vid en lagerhållning av 2 000 ton stenkol, koks och kolbriketter.

Vad härefter angår flytande bränslen har man att såsom skattskyldiga
räkna med producenter inom landet, ett mindre antal större företag som
svarar för importen och partidistributionen av oljor — de stora oljebolagen
däri inräknade — samt vissa förbrukare, främst industrier, med större
import eller med förbrukning eller lagerhållning, överstigande eu viss större
kvantitet. Denna kvantitet bör i anslutning till oljelagringskommitténs
nyss åberopade förslag om lagringsskyldighet sättas vid en årlig förbrukning
av 5 000 in3 eller en lagerhållning av förslagsvis 500 in3.

Producenterna inom landet är A. Johnson & Co. med raffinaderier i Nynäshamn
och Malmö, Koppartrans Olje AB med raffinaderi i Göteborg samt
Kvarntorpsverket. Raffinaderierna inför råolja och utvinner ur denna olika
petroleumprodukter. Tyngdpunkten lägges bär på motorbrännolja och eldningsoljor.
I Kvarntorp framställcs bensin och eldningsoljor ur oljeskiffer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Antalet skattskyldiga kan enligt vad i promemorian konstateras med angivna
utgångspunkter beräknas i enlighet med följande sammanställning.

Skattskyldiga	Fasta bränslen	Flytande bränslen	Summa
Producenter................	_	3	3
Importörer (återförsäljare och	100	100	200
konsumenter) ............
Konsumenter (utan egen im-			340 543
port) ....................	140	200

I promemorian påpekas att vissa av företagen skulle bli skattskyldiga för
såväl fasta som flytande bränslen, varför de är dubbelredovisade i sammanställningen.
Å andra sidan förekommer naturligen fall, där ett företags sammanlagda
förbrukning eller lagerhållning av fasta och flytande bränslen
är sådan att medgivande att erlägga skatt först i samband med förbrukningen
bör lämnas. Totala antalet skattskyldiga skulle enligt promemorian kunna
antagas icke komma att överstiga 500. Bestämmelser angående villkoren
för att konsument skall medgivas erlägga skatt först i samband med
förbrukningen föreslås skola meddelas av Kungl. Maj :t.

Teknisk utformning

Av de ifrågasatta skatteobjekten är bensin och motorsprit, brännolja samt
elektrisk kraft redan lagda under beskattning; elektrisk kraft såsom redan
angivits dock endast till den del den förbrukas i industriell rörelse.

Beskattningen av bensin och motorsprit är reglerad genom förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (omtryckt
1948, nr 368). Förordningen har erhållit ändrad lydelse genom förordningar
den 18 februari 1955, nr 65, den 11 mars 1955, nr 131, den 17 februari
1956, nr 42, och den 11 maj 1956, nr 200. Tillämpningsföreskrifter har lämnats
i kungörelsen den 26 juni 1948, nr 370, med ändringar utfärdade den
18 februari 1955, nr 66, och den 11 maj 1956, nr 201. Skatten på bensin utgår
med 32 öre per liter. För bensin, som tillverkas av Svenska skifferolje
aktiebolaget genom utvinning ur inhemsk skiffer, utgår dock skatten med
endast 7 öre per liter. Denna skattelättnad för skifferbensin är avsedd att
gälla t. o. in. den 30 juni 1959.

För bensin som införes till riket erlägges skatten till tullverket samtidigt
med tullen. Uppbörden av och kontrollen över skatten på inom riket tillverkad
bensin handhaves av kontrollstyrelsen.

Skatten på motorsprit är bestämd till 19 öre per liter, dock att den för
tiden intill utgången av juni månad 1957 skall utgå med 13 öre per liter.
Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet.

Skatt på brännolja för drift av motorfordon utgår sedan den 1 januari
1937. Beskattningen är fr. o. in. den 1 januari 1955 reglerad i förordningen
den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt. Skatt utgår med 32 öre per
liter för brännolja, som användes för drift av i vägtrafikförordningen avsedda
motorfordon, därvid skatt skall erläggas av den som i bilregister är
registrerad som ägare av brännoljedrivet motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Beskattningsmyndigliet är kontrollstyrelsen.

Skatt å elektrisk kraft infördes genom förordningen den 1 juni 1951, nr
,174, vilken trädde i kraft den 20 juni 1951. Viss ändring av förordningen
innebärande i huvudsak en begränsning av beskattningen till kraft för industriell
användning vidtogs genom förordningen den 23 maj 1952, nr 358. 1
kungörelsen den 1 juni 1951, nr 375, ändrad genom kungörelsen den 30 maj
1952, nr 359, lämnas vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt
elskatteförordningen i dess lydelse efter ändringen den 23 maj 1952
föreligger skatteplikt för kraft, som användes i industriell rörelse vid driftställe
med större förbrukning än 40 000 kWh för beskattningsår (1 juli—30
juni). Skatten utgår med 10 procent av kraftens beskattningsvärde. Sistnämnda
värde är i princip lika med summan av de avgifter, som förbrukaren
bär att erlägga för kraften. Kraftförbrukare, som producerar eller yrkesmässigt
distribuerar kraft, inlevererar själv skatten till statsverket. Övriga
kraftförbrukare erlägger skatten till kraftleverantören samtidigt med kraftavgifterna,
varefter kraftleverantören har att redovisa och inbetala skatten
till statsverket.

Beskattningsmyndigliet är kontrollstyrelsen.

I fråga om bensin och motorsprit föreligger enligt promemorian möjlighet
att uttaga energiskatten genom en höjning av skattesatserna i 1929 års förordning
med belopp som svarar mot energiskatten. Det skulle emellertid få
anses önskvärt att de grundläggande bestämmelserna om beskattningsområde
och skattesatser, avseende energiskatten, samlas i en författning. I denna,
i det följande kallad energiskatteförordningen, borde angivas att energiskatt
skall erläggas för bensin och motorsprit och med vilket belopp skatten
skall utgå. I fråga om uppbörd, skattekontroll in. m. borde det däremot vara
tillräckligt att i energiskatteförordningen hänvisning göres till 1929 års förordning.
Beräkningen av de intäkter som skall avskiljas såsom energiskatt
och således inte reserveras för vägändamål skulle kunna göras genom en
proportionering efter respektive skattesatser.

Stenkol, koks, kolbriketter och eldningsoljor är för närvarande icke beskattade.
Beträffande dessa varor bör fördenskull fullständiga bestämmelser
intagas i energiskatteförordningen.

Angående beskattningen av andra bränslen än bensin och motorsprit samt
av elektrisk kraft anföres i promemorian.

Brännoljebeskattningen regleras, såsom angivits, i brännoljeskatteförordningen,
vilken i dess nuvarande utformning endast avser förbrukningen av
brännolja i motorfordon; detta till skillnad från bensinskatteförordningen,
som reglerar beskattningen av all bensin, oberoende av användningen. Någon
hänvisning till bestämmelserna i brännoljeskatteförordningen kan därför
icke göras i energiskatteförordningen, utan bestämmelserna för stenkol,
koks, kolbriketter och eldningsoljor bör även avse brännoljor för motordrift.

Även i fråga om energiskatten på elkraft torde övervägande skäl tala för
att bestämmelserna härom införes i energiskatteförordningen. Således bör
som tidigare anförts energiskattens grundläggande bestämmelser vara samlade
i en författning. Härtill kommer att ett flertal bestämmelser rörande
redovisning, uppbörd och skattekontroll samt ansvarsbcstämmelsci m. m.
kan göras gemensamma för elkraft och bränslen.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Med nu angivna utgångspunkter har utarbetats förslag till förordning om
allmän energiskatt. Förslaget innebär, vad angår skatt å elektrisk kraft, i
huvudsak en överarbetning av bestämmelserna i elskatteförordningen i dess
ursprungliga lydelse. Bestämmelserna i övrigt ansluter sig nära till stadganden
i olika författningar på den indirekta beskattningens område.

Energiskattens fördelning på olika konsumentgrupper

I promemorian lämnas vissa uppgifter om hur energiskatten kan antagas
fördela sig på olika konsumentgrupper. Fördelningen framgår av den i tabell
III lämnade sammanställningen. Vad beträffar stenkol och koks samt
flytande bränslen har fördelningen skett med ledning av statistiska uppgifter
meddelade av handels- och industrikommissionen.

Tabell III
Milj. kronor

Konsument- grupp	Stenkol och koks	Flytande bränslen	Elkraft	Totalt
Industri........	21	48	50	119
Trafiken........	4	150	5	159
Borgerlig kons...	30	67	150	247
Sammanlagt	55	265	205	525

Förbrukningen av fasta och flytande bränslen inom industrien samt den
av energiskatten på nämnda bränslen föranledda kostnadsökningen har
likaledes beräknats i promemorian. Beräkningarna framgår av tabell IV, i vilken
procenttalen har uträknats på grundval av förhållandena under år 1954.
Som kostnadsökning har angivits endast den av energiskatten föranledda
stegringen av den direkta produktionskostnaden inom resp. företag. Hänsyn
har således icke tagits till de genom energiskatten ökade kostnaderna för
råvaror, investeringar och transporter.

Tabell IV

Industrigrupp	Stenkol och	koks	Flytande bränslen	Kostn.-ökn. till följd av skatten i % av till-verknings-kostn.
	Procent-andel av industriens förbruk-ning	Procent-andel av bränsle-förbrukn. inom resp. grupp	Procent-andel av industriens förbruk-ning	Procent-andel av bränsle-förbrukn. inom resp. grupp
Massa- och pappersindustri Metall- och verkstadsindu-	13	19	27	63	0,3
stri ....................	39	46	25	48	0,2
Jord- och stenindustri ....	21	47	13	47	0,8
Livsmedelsindustri........	3	15	9	73	0,1
Kemisk-teknisk industri ..	3	16	9	79	0,1
Textil- och sömnadsindustri	2	15	7	80	0.1
El-, gas- och vattenverk ..	14	62	5	37	0,2

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

I fråga om energiskattens verkningar såvitt avser elektrisk kraft för industriell
användning hänvisas i promemorian till den redogörelse härför,
som lämnades i samband med elskattens införande (prop. 1951: 143).

Till detalj förbrukningen (förbrukningen av kraft för borgerliga behov)
räknas förbrukningen av all elkraft, som ej användes av industrien eller
kommunikationsföretagen. Hit hör alltså hushålls-, jordbruks- och yrkeskonsumtionen
samt förbrukningen för gatubelysning, i skolor, sjukhus, kyrkor
in. in. Hushållskonsumtionen av elkraft är ganska varierande, beroende
på om fråga är om elhushåll eller gashushåll. Den totala kraftförbrukningen
inom denna sektor — omkring 8 mdr kWh — uppgives i promemorian
kunna antagas fördela sig sålunda.

Konsumtionsgrupp Förbrukning

Mdr kWh

Elhushåll................................ 3,1

Gashushåll .............................. 0,5

Jordbruk ................................ 1,5

Yrken .................................. 2,2

Allmänna inrättningar m. in............. 0,7

Med ledning av det specifika energibehovet räknat efter vissa genomsnittssiffror
för några användningsområden i hushåll skulle den av skatten föranledda
kostnadsökningen vid en skattesats av två öre för kWh kunna beräknas
sålunda.

Användningsområde Kostnadsökning

kr. per

Belysning............................ 0,04 m2 golvyta och år

Radio .............................. 1 hushåll och år

Dammsugare ........................ 0,4—0,7 » » »

Kylskåp

kompressionsskåp.................. 3( I » » »

absorptionsskåp.................... 9/ \(6 mån. användning)

Matlagning.......................... 7 person och år

Till den del överskottskraft förbrukas inom elhushåll, t. ex. för uppvärmningsändamål,
eller kraft användes för ren jordbruksdrift skulle enligt förslaget
utgå värdeskatt, vilket skulle innebära en väsentligt lägre skattebelastning,
uppskattningsvis 0,5 å 1,0 öre för kWh, beroende på tariffen i det
enskilda fallet. I fråga om jordbruksdrift är de största posterna vattenuppvärmning,
gröpning och krossning av fodersäd, bevattning, maskinmjölkning
och vattenpumpning. Totalförbrukningen för dessa ändamål inom jordbruksdriften
skulle kunna beräknas utgöra omkring 0,35 mdr kWh för år.

Kontrollmyndighet och kontrollorganisation

I promemorian beröres även något frågan om vilken myndighet som skall
fungera som beskattningsmyndighet och hur dess organisation bör vara
uppbyggd. Härom anföres följande.

En allmän energibeskattning bör i likhet med vad i allmänhet gäller i
fråga om indirekta skatter stå under kontrollstyrelsens tillsyn.

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Behovet av personal för uppbörd och kontroll av energiskatten kan vad
angår skatten på elektrisk kraft bedömas med ledning av erfarenheterna
från den period, under vilken elskatteförordningen var tillämplig även på
elektrisk kraft som förbrukades för borgerliga ändamål. På grundval av
dessa erfarenheter synes den nuvarande avdelningen för elskatt inom kontrollstyrelsens
tredje byrå böra förstärkas med 1 förste byråinspektör i 27
lönegraden, 1 befattningshavare i reglerad befordringsgång för amanuenser,
1 kanslibiträde i It lönegraden och 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål.
För den lokala kontrollen torde erfordras en förstärkning med 5 kontrolltjänstemän
i nämnda befordringsgång. Vad angår personalbehovet för
uppbörden och kontrollen av energiskatten på bränslen torde beskattningen
av bensin och motorsprit icke kräva någon nyanställning. Däremot torde för
uppbörden och kontrollen av skatten på andra bränslen än bensin och motorsprit
erfordras nyanställning för centrala arbetsuppgifter av 1 befattningshavare
i reglerad befordringsgång för amanuenser, 1 kanslibiträde ill lönegraden
och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål samt för den lokala kontrollen
av 2 kontrolltjänstemän i angivna befordringsgång. De sistnämnda
synes emellertid icke böra vara placerade vid kontrollstyrelsens lokalförvaltning
utan hos styrelsen. Kostnaderna för den personal, som enligt vad ovan
sagts bör nyanställas, uppgår till omkring 220 000 kronor för år. Härtill
kommer kostnader föranledda av de organisatoriska förändringar inom kontrollstyrelsen,
som kan finnas påkallade av att uppbörden och kontrollen av
den allmänna energiskatten uppdrages åt styrelsen. Sålunda torde det bl. a.
vara erforderligt att 2 byrådirektörstjänster inrättas för ledning av en ny
energiskatteavdelning och för handläggning av där förekommande delvis
mycket svårbedömliga skattejuridiska spörsmål. Tillförandet av bestyret
med den allmänna energibeskattningen till kontrollstyrelsen torde föranleda
en uppräkning av styrelsens omkostnadsanslag med omkring 70 000 kronor,
varav för rese- och traktamentsersättningar omkring (50 000 kronor. Engångskostnaderna
torde kunna beräknas till omkring 35 000 kronor.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

I remissyttrandena understrykes genomgående de i departementspromemorian
redovisade utbyggnadsbehoven på energiområdet. Likaså föreligger
enighet om önskvärdheten av att totalt sett dämpa konsumtionens stegringstakt
till förmån för investeringsutrymmet.

Fullmäktige i riksbanken tillstyrker den föreslagna energibeskattningen
samt anför därvid följande.

Enligt de kalkyler som framlades i den preliminära nationalbudgeten för
innevarande år, beräknades vid där gjorda prognoser för produktionsutveckling
och investeringsökning m. m. utrymmet för den vid oförändrade priser
godtagbara ökningen i den privata konsumtionen till ca 1 %. Redan när
dessa kalkyler utfördes, torde det på grundval av erfarenheterna av konsumtionsutvecklingen
under de senaste åren ha stått klart, att möjligheterna
att hålla den faktiska konsumtionsökningen inom nämnda ram voro rätt
små. Det kan numera också förutses, att även med den löneutveckling som
årets i och för sig moderata avtalsuppgörelse indicerar, ökningen i den privata
konsumtionsefterfrågan i varje fall för det följande året kommer att bli
betydligt större än det i nationalbudgeten beräknade utrymmet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Dagens ekonomiska läge ger även i andra hänseenden anledning till betänksamhet.
Sålunda må erinras om att utfallet av utrikeshandeln, som under
fjolårets första tre kvartal visade tecken till någon förbättring, under
det fjärde kvartalet samma år och framför allt under de två första månaderna
i år svängt om till en försämring. Medan underskottet t. ex. under månaderna
januari och februari i fjol uppgick till ca 365 mkr, steg det under
samma månader i år till ca 480 mkr. Om denna förändring till det sämre
inom utrikeshandeln skulle visa sig bli bestående, kommer ytterligare behov
av restriktiva åtgärder i syfte att begränsa efterfrågan ofrånkomligen att
anmäla sig.

Till det sagda kommer att det statsfinansiella läget under innevarande
budgetår utvecklats på ett sådant sätt, att det stöd för stabiliseringspolitiken
som den ursprungligen överbalanserade totalbudgeten skulle ha utgjort, icke
längre föreligger. Att döma av utvecklingen under den del av budgetåret
som hittills redovisats, sålunda månaderna juli t. o. in. februari, har budgetutfallet
närmast förvärrats i jämförelse med motsvarande period ett år tidigare.
Det kassamässiga underskottet för nämnda period kan nämligen beräknas
till ca 1 600 mkr i år mot ca 1 500 mkr i fjol. Underskottet kommer
visserligen att delvis neutraliseras under budgetårets sista tredjedel, då normalt
ett betydande överskott uppstår på budgeten, men det förefaller ändå
vara allvarlig risk för att utfallet för hela det nu löpande budgetåret icke blir
bättre än under det föregående. Det synes även i år nödvändigt att räkna
med ett totalt budgetunderskott, som innan några fonderingar vidtagits,
uppgår till betydligt över 1/2 miljard kronor.

Med hänsyn till de förändringar som det ekonomiska läget sålunda undergått
och de risker för ökade balansrubbningar som det innefattar, dela fullmäktige
den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian, att ytterligare
åtgärder nu äro erforderliga för att vår ekonomi skall kunna stabiliseras.
Framför allt böra dessa åtgärder inriktas mot konsumtionsökningen
och syfta till att så begränsa denna, att en nedpressning av investeringsvolymen
kan undvikas. Den ökning av statsinkomsterna under det kommande
budgetåret, som skulle bli en följd av att det nu framlagda energiskatteförslaget
genomfördes, skulle vid oförändrad statlig utgiftsvolym kunna bidraga
till att tillgodose detta önskemål och utgöra ett väsentligt finanspolitiskt
led i stabiliseringspolitiken. Fullmäktige, som i övrigt icke ansett sig ha
anledning taga ställning till detaljer i förslagets utformning, få därför för
sin del tillstyrka detsamma.

En minoritet inom riksbanksfullmäktige (herrar Rubbestad, Kollberg och
Svärd) avstyrker emellertid det framlagda förslaget. Därvid uttalar herr
Rubbestad, att förslaget komme att medföra olika belastning för skilda folkgrupper,
varigenom särskilt småindustrien och jordbruket skulle drabbas
betydligt hårdare än andra. Herrar Kollberg och Svärd påpekar, att betänkandet
från 1952 års kommitté för indirekta skatter borde ha avvaktats
innan förslaget om en allmän energibeskattning framlades. Därför finner
de sig icke kunna tillstyrka en indirekt skatt av sådan räckvidd och med
sådana konsekvenser som de i promemorian föreslagna.

Fullmäktige i riksguldskontoret tillstyrker förslaget med följande motivering.

Tryggandet av vår energiförsörjning på längre sikt får anses vara en av
de mest angelägna samhällsuppgifterna för närvarande. Några särskilt vägande
skäl för finansiering av de statliga investeringarna inom cncrgiområ -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 175 år 1957

det genom en speciell energiskatt liar visserligen icke förebragts i promemorian.
Emellertid anser fullmäktige, att även oavsett det medeisbeliov, som
aktualiseras genom utbyggnaden av energiförsörjningen, olika åtgärder
med konsumtionsbegränsande verkan är påkallade. I detta sammanhang vill
fullmäktige erinra om att långtidsutredningen i sitt nyligen framlagda betänkande
belyst de svårigheter att uppnå balans på skilda områden inom
samhällsekonomien, som nu föreligger och som — om den ekonomiska politiken
icke avsevärt förändras — kan väntas bestå under den närmaste framtiden.
I sitt till Herr Statsrådet den 21 mars 1957 avgivna remissyttrande
över betänkandet framhöll fullmäktige bl. a., att en begränsning av konsumtionen
vore ofrånkomlig, om strävandena att stabilisera penningvärdet
och hålla tillbaka de inflationistiska spänningarna skulle ha någon utsikt
till framgång. Alt under rådande förhållanden investeringarna borde ges
ökad andel av produktionsökningen på bekostnad av konsumtionen fann
fullmäktige obestridligt.

Såsom i promemorian framhålles, skulle den föreslagna energiskatten
i förening med slopandet av investeringsavgiften otvivelaktigt komma att i
viss mån medföra en förskjutning av den inflationsdärnpande politikens
tyngdpunkt från investering mot konsumtion. Ur fullmäktiges här ovan angivna
synpunkter synes utformningen av den nya skatten därför innebära
påtagliga fördelar. Då härtill kommer, att det knappast torde vara lämpligt
eller ens möjligt att i rådande läge vare sig genom en skärpning av den
direkta beskattningen eller genom upplåning på marknaden uppbringa de
stora belopp, det här är fråga om, har fullmäktige, utan att ingå på en
granskning av förslagets detaljer, funnit sig böra godtaga den i promemorian
föreslagna allmänna energibeskattningen.

En minoritet inom riksgäldsfullmäktige (herrar Hagberg, W. Svensson
och Pettersson) har yrkat avslag på förslaget. I särskilda uttalanden till
fullmäktiges protokoll har herr Hagberg framhållit att en energibeskattning
skulle försvaga de svenska företagens konkurrenskraft på såväl export- som
hemmamarknad. Herr W. Svensson uttalar, att om nya skatter skall beslutas
bör hela det statsekonomiska fältet belysas både i fråga om sannolika utgifter
och i fråga om inkomster samt att departementspromemorian inte ger
en sådan överblick att den bör läggas till grund för ett beslut om nya skatter.
Herr Pettersson anför bland annat att en energibeskattning skulle komma
att verka inflationsdrivande. Fullmäktiges ordförande herr Nordlander anför
i ett särskilt yttrande att enligt hans uppfattning bör det belopp, som
man åsyftar att tillföra statsverket genom en ny beskattning, icke överstiga
vad som motsvarar medelsbehovet för de i promemorian redovisade statliga
engagemangen för energiförsörjningens ordnande. Beskattningen borde vidare
utformas så, att man undviker att belasta sådana områden, där påtaglig
risk finns för att skatten kan komma att verka fördyrande på produktionen.

Kommerskollegium understryker nödvändigheten att vidtaga konsumtionsbegränsande
åtgärder och framhåller därvid följande.

I den remitterade promemorian behandlas ett av de avsnitt inom samhällslivet
— nämligen energiområdet — där avsevärda investeringar måste
göras för att förhindra skadliga följder. Kollegium har tidigare i skilda sammanhang
understrukit nödvändigheten av att trygga vår energiförsörjning

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

och kollegium liar därvid också som sin mening framhållit, att detta är en
av de mest angelägna samhällsuppgifterna för närvarande. Kollegium kan
sålunda till fullo instämma i de synpunkter som härutinnan anförts i promemorian.
Såsom av långtidsutredningens betänkande bäst framgår kunna
de i promemorian angivna investeringsanspråken, vilka dock måste betraktas
såsom ett minimum, icke tillgodoses vid sidan av alla övriga angelägna
investeringsbehov, med mindre utgifterna för konsumtionen minskas eller
i vart fall icke öka.

Av det anförda torde framgå att kollegium är berett att godtaga lämpliga
åtgärder, syftande till att begränsa utgifterna för konsumtionen för att
därigenom ett utrymme skall kunna skapas för investeringar till främjande
av bl. a. energiförsörjningen. Viktigt är emellertid att åtgärderna icke
utformas så att ur allmän synpunkt menliga följder för produktionen uppstå.

Kollegium avstyrker förslaget under åberopande av att en energibeskattning
är mindre önskvärd ur social synpunkt, att den kan få allvarliga följder
för våra viktigare exportindustrier och att den alltför hårt skulle komma
att belasta hantverk och småindustri.

Kollegium bar, såsom redan nämnts, infordrat yttranden från rikets handelskammare.
Av dessa anför handelskammaren i Gefle bl. a. följande.

Genom de förslag, som framföras i promemorian, anser man sig i viss mån
vinna en lösning av två för vår samhällsekonomi synnerligen angelägna
uppgifter, nämligen dels säkerställande av kapital för utbyggnaden av energiproduktionen,
dels en länge eftersträvad dämpning av den alltför starkt
stigande konsumtionen. Otvivelaktigt anvisar förslaget härvid framkomliga
vägar. Enligt handelskammarens uppfattning bör dock skattevägen icke beträdas
annat än i yttersta nödfall, d. v. s. när andra möjligheter icke stå
till buds.

Vad beträffar den inskränkning i konsumtionen, som eftersträvas, är handelskammaren
enig med förslagsställaren om att en sådan åtstramning i viss
utsträckning skulle komma att äga rum. För produktionens del kommer man
givetvis att ytterligare öka sina ansträngningar att uppnå eu god bränsleekonomi
liksom man än ivrigare kommer alt söka bekämpa energiförlusterna.
Men det är förnämligast i form av den borgerliga värme- och elkraftförbrukningen,
som man bar att räkna med mera betydande besparingar
genom konsumtionens inskränkning. Eftersom produktionen i samband
med energiskattens införande befrias från vissa skatter kommer enligt promemorian
beskattningens tyngdpunkt att förskjutas från investeringar till
konsumtion. Detta är otvivelaktigt rätt liksom också att en allmän energibeskattning
i flera avseenden får samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt.
Men just detta att den är begränsad till vissa områden och
alltså icke drabbar all »över»-konsumtion med samma potentiella styrka,
är helt säkert energiskattens främsta olägenhet. Att beskatta eu ur hälsosynpunkt
nödvändig rumstemperatur eller den energiförbrukning, som oundgängligen
åtgår för familjernas matlagning och oumbärliga belysning, kan
icke sägas vara konsuintionsbegränsande. Skattens olyckliga verkningar
framträda i eu särskilt bjärt dager, då man erinrar om att samtidigt exempelvis
konsumtionen av sydfrukter, konserver och nylonstrumpor allenast
beskattas genom tullar, som internationellt sett tillhöra de lägsta i världen.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller.

Förslaget, som det framlägges i promemorian, torde icke sakna förtjänster.
1 den del det medför eu beskattning av den borgerliga konsumtionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verkar det till en bättre balans emellan direkt och indirekt beskattning i
statsbudgeten och torde därför kunna accepteras. Samma omdöme torde
kunna fällas om den del av den ökade skattebelastningen på näringslivet,
som genom pris- och taxehöjningar övervältras på konsumenterna. Till återstående
del blir emellertid den allmänna energibeskattningen en tunga, som
utöver tidigare skatter kommer att drabba näringslivet och ytterligare försvåra
dess situation. Såsom den allmänna energibeskattningen är upplagd,
torde det emellertid icke vara möjligt att genomföra endast den del av beskattningen,
som får karaktären av en allmän konsumtionsskatt. Med hänsyn
därtill måste förslaget bedömas som en helhet.

Ur näringslivets synpunkt kan det framlagda förslaget till en allmän energibeskattning
icke accepteras, därest icke väsentliga skattelättnader inom den
direkta beskattningens område samtidigt vidtagas. Handelskammaren tänker
härvid i första hand på de nyligen genomförda höjningarna av bolagsbeskattningen,
även dessa betecknade som tillfälliga, men även på den mera
»ordinarie» delen av den direkta bolagsskatten. Kan samtidigt med energibeskattningens
införande en 25—30-procentig reduktion ske av den direkta
statliga företagsbeskattningen, anser Handelskammaren, att förslaget kan
accepteras. Vid detta bedömande har Kammaren fäst stort avseende vid motiven
till skattens införande. Nödvändigheten av stora utgifter för den framtida
energifrågans lösning anser Kammaren vara så klart dokumenterad, att
Kammaren kan ansluta sig till vad promemorieförfattaren härutinnan anför.

Med hänsyn till angelägenheten av att finansieringsmöjligheter säkras för
de föreliggande investeringsbehoven på energiförsörjningens område vill
Landsorganisationen ej principiellt motsätta sig en energibeskattning av
den föreslagna typen. Uet är därvid, framhåller Landsorganisationen, angeläget
att undantag ej göres för någon särskild grupp eller del av de varuslag
som utvalts i departementspromemorian. I yttrandet anföres vidare.

LO finner emellertid den föreslagna tidpunkten för energibeskattningens
ikraftträdande olämplig. Med hänsyn till det nyligen träffade avtalet mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer måste det nämligen vara av
största vikt att förebygga alla icke ofrånkomliga prishöjningar. Fackföreningsrörelsen,
som med hänsyn till det ekonomiska läget ålagt sig en mycket
stor moderation vid årets avtalsförhandlingar, kan icke acceptera att
en skatt av den föreslagna typen nu genomföres. LO föreslår därför att avgörandet
av frågan om en energibeskattning får anstå till en senare tidpunkt,
då lämpligheten därav kan bättre bedömas med hänsyn till den kommande
inkomst- och prisutvecklingen. Ett uppskov underlättas av att de i
promemorian redovisade motiven för en energiskatt är mycket långsiktiga.
Vidare vill LO såväl av principiellt konjunkturpolitiska skäl som med hänsyn
till den för närvarande av olika tecken att döma tilltagande investeringsbenägenheten
ifrågasätta lämpligheten av ett beslut i nuvarande ovissa
läge om att avskaffa investeringsavgiften.

Tjänstemännens centralorganisation har ej ansett sig kunna närmare ingå
på en prövning av de olika utbyggnadsprogram beträffande energi- och bränsleförsörjningen
som åberopats i promemorian men finner att de redovisade
uppgifterna tyder på att stora ekonomiska krav under de närmaste åren kommer
att göra sig gällande för tryggande av den framtida energiförsörjningen.
Organisationen uttalar bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 är 1057 57

Vid ställningstagande till dem föreslagna energibeskattningen vill TCO
framhålla, att organisationen inte anser sig böra ingå på en bedömning av
det statsfinansiella läget. Organisationen vill emellertid fästa uppmärksamheten
på det förhållandet, att även om betydande anspråk under de närmaste
åren kommer att ställas på den statliga budgeten för utbyggnaden av
energiförsörjningen i landet, motiverar detta i sig självt knappast att eventuell
erforderlig ökning i beskattningen får formen av en energibeskattning.
Direkt anknytning mellan särskilda utgifter och för detta ändamål avvägda
inkomster finnes endast i obetydlig grad i den svenska statsbudgeten och
enligt TCO:s mening synes man icke utan närmare överväganden böra slå
in på nya linjer i detta avseende. Såsom också påpekas i promemorian sammanhänger
emellertid behovet av ökade statsinkomster ej endast med tryggandet
av energiförsörjningen, utan är en följd av omfattningen av den statliga
verksamheten såsom helhet betraktad.

Därest ökade statsutgifter är ofrånkomliga har TCO i och för sig ingenting
att erinra mot att man för täckande härav använder indirekt beskattning.
Ifråga om utformandet av en lämplig indirekt beskattning vill organisationen
erinra om att 1952 års kommitté för indirekta skatter inom den
närmaste tiden väntas framlägga sitt betänkande. Det hade enligt TCO:s
mening varit lämpligt att avvakta detta och remissbehandlingen härav innan
ytterligare utredningar rörande utformandet av tänkbara indirekta skatter
ägde rum. TCO vill vidare erinra om sin vid skilda tillfällen tillkännagivna
uppfattning, att därest ökad indirekt beskattning kommer till användning
denna bör utformas så att den erhåller allmän karaktär.

De skäl som anföres rörande beskattningsområdets avgränsning i det nu
föreliggande förslaget synes TCO knappast bärande. Av denna anledning
anser organisationen att en indirekt beskattning av mera allmän typ hade
varit att föredra, därest ökad beskattning befinnes erforderlig.

Sveriges akademikers centralorganisation instämmer helt i vad som i promemorian
anföres om det allvarliga budgetperspektivet men framhåller i
denna fråga att möjligheten och lämpligheten av kapitalimport bör närmare
undersökas samt att en begränsning av statsutgifterna, framför allt vissa
transfereringar, främst planerade folkpensionshöjningar, framstår som
oundgängligen nödvändig. Vidare anföres i yttrandet.

I och för sig är SACO positivt inställd till en ökad indirekt beskattning.
Denna får emellertid icke leda till en ökning av skattetrycket, utan måste
kombineras med en sänkning av den statliga inkomstskatten.

När det gäller utformningen av en indirekt beskattning har otvivelaktigt
en allmän energibeskattning vissa fördelar och har i flera avseenden principiellt
samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt. Om skatten
övervältras på konsumenterna och dessa icke i sin tur övervältrar den, torde
den nämligen leda till en inskränkning av konsumtionen icke i första hand
av energi men väl av andra nyttigheter.

En indirekt skatt begränsad till energiområdet har emellertid även betydande
svagheter.

Sålunda kommer energiskatten icke att kunna inräknas i den typ av indirekta
skatter, som enligt avtalet mellan SAF och DO icke skall påverka
lönerna via konsumentprisindex. Detta är uppenbart redan av det skälet,
att energiskattens inverkan på konsumentprisindex omöjligen på ett tillfredsställande
sätt kan beräknas, enär de prisstegringar, som skatten medför
i olika led i produktions- och distributionsprocessen, icke kan renodlas.
Delta problem behöver icke uppstå vid eu allmän omsättningsskatt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Den föreslagna energiskatten kommer i och för sig att drabba även investeringarna.
I sådana fall kan den endast på mycket lång sikt övervältras
på konsumenterna.

Vidare måste man, mot bakgrund av vad ovan anförts, räkna med att
konsumenterna, i den mån skatten övervältras på dem, kommer att i sin tur
söka övervältra den på arbetsgivarna (via lönerna) och på det allmänna
(via t. ex. hyressubventioner). En sådan övervältring torde lättare kunna
komma till stånd vid en energibeskattning än vid en allmän omsättningsskatt
som kombineras med en motsvarande sänkning av den statliga inkomstskatten.

Man kan ej heller bortse från att en punktbeskattning av detta slag kan
ha vissa snedvridande effekter i produktionsledet.

SACO finner således en allmän energibeskattning mindre lämplig än en
allmän omsättningsskatt. SACO avstyrker därför det framlagda förslaget,
men förordar införandet av en allmän omsättningsskatt kombinerad med
en sänkning av den statliga inkomstskatten.

Av de i ärendet hörda organisationerna, som representerar jordbrukets
intressen, har Sveriges lantbruks förbund anfört följande.

Lantbruksförbundet utgår från att det är nödvändigt att vidtaga åtgärder
för att på längre sikt säkerställa energiförsörjningen genom utökad lagring
samt utbyggnad av anläggningar för inhemsk energiproduktion och distribution.
Förbundet delar uppfattningen, att finansieringen av de erforderliga
investeringarna bör ske på sådant sätt, att i första hand konsumtionen belastas
och dess stegring dämpas. Den föreslagna energiskatten får tydligen
delvis en sådan verkan och kan ur den synpunkten synas utgöra en lämplig
finansieringsmetod. Ävenså kan det sägas vara riktigt, att energiförbrukarna
får betala utbyggnadskostnaderna på detta område. Men avsikten är
tydligen att genom energiskatten erhålla medel även för andra ändamål.
De enligt promemorian beräknade och förutsedda behoven belöper på cirka
1 200 milj. kr under en femårsperiod. Den föreslagna skatten skulle emellertid
under samma lid ge en nettoinkomstökning för staten av omkring
375 miljoner, om hänsyn tas till att nuvarande investeringsavgift samt elskatten
för storförbrukare bortfaller. För en hel femårsperiod torde inkomstökningen,
om förbrukningsökningen för bensin och elkraft beaktas,
icke komma att understiga 2 000 milj. kr. I promemorian har inte närmare
redovisats, vartill merbeloppel, sammanlagt cirka 800 milj. kr, skall användas,
men av allt att döma avses alt därmed förstärka budgeten och ge
medel till diverse andra statsutgifter. Förbundet ifrågasätter, huruvida det
är lämpligt, att just energiförbrukningen belastas härmed.

Lantbruksförbundet påpekar vidare att den föreslagna energiskatten drabbar
inte blott konsumtionen utan i avsevärd mån även produktionen och
att den innebär en ny och betydande slcattebeläggning av jordbruksdriften.

Större delen av den kostnadshöjning, som direkt drabbar företagen, kommer
förmodligen att övervältras på konsumenterna genom prishöjningar.
Så torde också vara avsett. Emellertid finns det delar av näringslivet, för
vilka detta icke är möjligt. Detta gäller sådan produktion, som står i direkt
konkurrensförhållande med utlandsmarknaderna. Dit hör det svenska jordbruket,
vars priser numera i huvudsak är beroende av prisvariationerna på
världsmarknaden. Jordbrukarna kan alltså icke genom höjda priser på sina
produkter kompensera sig mot kostnadsstegringar i jordbruksproduktionen
under de år, som är kvar av den nuvarande prissättningsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Härtill kommer, att den tilltänkta skatten i särskilt hög grad skulle fördyra
sådan produktion, för vilken omfattande transporter är nödvändig.
Hit hör kanske främst jordbruksproduktionen. En mycket stor del av kostnaderna
i jordbruksdriften utgöres nämligen av transporter, dels inom gården,
huvudsakligen med traktor, och dels till och från gården med förnödenheter
som handelsgödsel, kalk, kraftfoder, utsäde in. in. och produkter
som spannmål, potatis, sockerbetor, mjölk in. in. Dessa senare transporter utföres
i regel med lastbil. Jordbearbetning, grödornas skötsel och skörd drabbas
i hög grad genom skattläggningen av drivmedlen för traktorerna. Vidare
bör observeras, att personbilen numera, sedan hästarna reducerats så
starkt, i betydande utsträckning utnyttjas för jordbruksdriften.

Förutom den ovan berörda kostnadsfördyringen för jordbrukspoduktionen
drabbas jordbrukarna helt naturligt liksom andra grupper i egenskap
av konsumenter av den föreslagna skatten. Härvid är att märka, att jordbrukarna
i likhet med övriga invånare på landsbygden på grund av glesbebyggelsen
får vidkännas stora utgiftshöjningar för pålagor, som drabbat
kommunikationerna och då särskilt biltrafiken. Den föreslagna stora höjningen
av skatten på bensin blir här särskilt kännbar. Å andra sidan har
jordbrukarna som konsumenter en fördel däri att veden, som utgör deras
viktigaste bränsle för bostadsuppvärmning, icke beskattas.

Den föreslagna skatten på elkraft skall bl. a. möjliggöra en mycket välbehövlig
upprustning av landsbygdens eldistributionsnät. Även om detta
noteras med tillfredsställelse, måste dock konstateras, att skatteläggningen
av elkraften blir oproportionerligt stor. Det torde kunna ifrågasättas, om
det är lämpligt med en så hög beskattning av en inhemsk energikälla.

Lantbruksförbundet finner, att energiskatten i föreslagen utformning icke
är — vare sig allmänt eller med speciell hänsyn till produktionen — tillfredsställande
och speciellt icke ur jordbrukets synpunkt.

Lantbruksförbundet framhåller också afl enligt dess bestämda mening
kan den föreslagna energiskatten icke betraktas såsom en allmän omsättningsskatt
eller system med omfattande punktskatter med liknande verkan
som en omsättningsskatt, varför densamma ej kan föranleda en korrigering
av konsumentprisindex i enlighet med bestämmelserna i jordbruksprisregleringen
och i den centrala överenskommelsen mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen.

Riksförbundet Landsbygdens folk förutsätter i den sistnämnda frågan,
att en eventuell skatt icke skulle tillåtas påverka konsumentprisindex, så att
kompensationskrav i form av höjda löner kan resas. I övrigt anför riksförbundet
bl. a.

Enligt riksförbundets mening är det nödvändigt att avvägningen mellan
investeringar och konsumtion sker så att investeringarna erhåller ökad andel
av våra resurser. Detta synes knappast kunna ske på annat sätt än genom
alt konsumtionen hålles tillbaka. En väg alt nå detta bör kunna vara
att omfördela skattebördan så, atl den i större utsträckning direkt drabbar
konsumtionen. Eu sådan uppfattning har riksförbundet tidigare givit uttryck
åt.

Syltet med de förslag, som frainlägges i föreliggande PM angående allmän
energibeskattning, förefaller bl. a. vara alt uppnå eu sådan omfördelning.
Samtidigt skulle medel erhållas för eu utbyggnad av vår oljeberedskap
samt produktion och distribution av elkraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Riksförbundet har icke några invändningar gentemot förslagets allmänna
syfte vad det gäller avvägningen mellan konsumtion och investeringar. Däremot
kan riksförbundet icke tillstyrka den föreslagna formen av beskattning.

En bedömning av huruvida det är lämpligt att införa en begränsad omsättningsskatt
varom här är fråga borde ske med kännedom om vilka alternativ,
som härvidlag kan föreligga. Det är därför ägnat att förvåna, att förslag
till allmän energiskatt framlägges vid en tidpunkt, då man inom en
snar framtid har att vänta ett betänkande, som behandlar indirekt beskattning.
Enda motivet härför skulle vara, att det ekonomiska läget blivit sådant
att mycket skyndsamma åtgärder vore nödvändiga för att begränsa
konsumtionen. Läget synes emellertid knappast vara sådant, att ett inväntande
av de förslag, som kan tänkas framkomma genom den pågående utredningens
arbete, skulle medföra några betydande olägenheter.

Med hänsyn härtill och då det synes erforderligt att få bedöma det nu
framlagda förslaget i jämförelse med andra alternativ till konsumtionsbeskattning,
anser sig riksförbundet inte nu kunna ta definitiv ställning till
tidpunkten och formen för en eventuell konsumtionsbeskattning.

Riksförbundet påpekar att för jordbruk, hantverk och småindustri skulle
en energiskatt — i motsats till vad som gäller för den större industrien —
betyda direkta kostnadsökningar, och dessa produktionsgrenar — i vart fall
jordbruket — skulle komma i en missgynnad ställning. I detta sammanhang
anför riksförbundet.

Genom den uppgörelse angående prissättningen på jordbruksprodukter,
som ingicks våren 1956, har priserna bundits för en period om tre år. Genom
överenskommelsen har jordbruket icke möjligheter att såsom de flesta
andra näringsgrenar kompensera sig för kostnadsstegringar genom höjda
priser. Härigenom kommer jordbrukets lönsamhet att försämras i förhållande
till vad som avsågs vid uppgörelsen. Den del av energiskatten, som
drabbar jordbrukaren som företagare, måste bäras av honom själv. Han
kommer sålunda att belastas dels av den skatt, som utgår på hans privata
förbrukning, dels av den skatt, som utgår på förbrukningen i företaget.

Med hänsyn till prisöverenskommelsen beträffande jordbruksprodukter
synes mycket goda skäl föreligga för att jordbruket undantages från skatt,
vad gäller den del som avser själva jordbruksdriften. Det förtjänar påpekas,
att jordbruket därigenom inte skulle undgå beskattning. Kostnadsökningen
inom jordbrukets förädlingsindustri skulle sålunda direkt komma att påverka
det pris, som kan avräknas till jordbrukarna. Genom prissättningssystemets
konstruktion kan nämligen icke heller dessa kostnader kompenseras
genom ökade priser, utan måste resultera i lägre produktpris till jordbrukarna.
Dessutom kommer kostnaderna för förnödenheter att stiga genom
ökade transportkostnader.

I frågan om den föreslagna energiskattens verkan på konsumentprisindex
anför statens pris- och kartellnämnd.

Pris- och kartellnämnden har inte att taga ställning till frågan om i vad
mån de prisstegringar, som kunna komma att följa av energibeskattningen,
böra beaktas vid tillämpningen av de avtal, som gälla på arbetsmarknaden
samt för prissättningen på jordbrukets produkter. För den händelse att man
i princip skulle anse sig böra helt bortse från återverkningarna av denna
beskattning, synes det emellertid böra framhållas att det i många fall kan
ställa sig omöjligt att vid varje särskilt tillfälle avgöra i vad mån det varit

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

energibeskattningen eller någon annan faktor som förorsakat en inträffad
prisförändring. Speciellt svårt att i det enskilda fallet klargöra energibeskattningens
priseffekt torde vara, när denna yttrar sig i form av utebliven
prissänkning. Skulle energibeskattningen på det ena eller andra sättet medverka
till att den s. k. 5-procentsregeln för prissättningen på jordbruksprodukter
eller indexklausulen i avtalet mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen sättes i kraft, finge man självfallet räkna med
vissa ytterligare återverkningar på prisbildningen.

Vad som hittills anförts utgår från den allmänna förutsättningen att företag
och näringsgrenar som inte äro utsatta för kännbar internationell konkurrens
komma att kunna övervältra energiavgifterna genom prisstegring.
Denna förutsättning är inte självklar. En teoretisk möjlighet vore att åtgärden
skulle få en så stark efterfrågehegränsande effekt att priserna räknat
exklusive energiavgifter skulle pressas i så hög grad att det över huvud
taget inte skulle inträda någon stegring av konsumentprisnivån. Det synes
närmast bli beroende av den allmänna ekonomiska politikens utformning
huruvida den föreslagna åtgärden kommer att föranleda någon begränsning
av den totala efterfrågan eller om den efterfrågebegränsning, som energiskatteuppbörden
i och för sig kommer att innebära, kommer att motvägas
av ökad efterfrågan på andra områden. Det synes vidare böra framhållas
att en begränsning av den totala efterfrågan inom landet inte med nödvändighet
kommer att få något utslag i prissänkande riktning. Effekten skulle
ju i stället i första hand kunna tänkas bli att exportvolymen stiger eller att
produktion och sysselsättning sjunker. Skulle den föreslagna åtgärden inte
föranleda någon begränsning av den totala efterfrågan, har man å andra
sidan att räkna med den möjligheten att man härigenom kan förebygga
uppkomsten av ett efterfrågeöverskott, vilket till äventyrs skulle kunnat ge
upphov till större prisstegringar än dem som direkt kunna komma att utlösas
av energiskattens införande.

Enligt pris- och kartellnämndens beräkningar synes energibeskattningens
direkta inverkan på konsumentpriserna bli sådan att dessa i genomsnitt
kommer att ligga 0,6 procent högre än eljest skulle ha varit fallet. Genom
övervältring av den del av beskattningen som kommer på producenterna
kan konsumentprisnivån tänkas komma att stiga ytterligare 0,6 ä 0,7 procent,
men denna övervältring kommer sannolikt att försiggå med viss eftersläpning.

Kooperativa förbundets styrelse yttrar.

Styrelsen önskar först framhålla, att den inte anser sig kunna fälla något
omdöme om den sannolika storleksordningen av de berörda investeringsbehoven
på energiförsörjningens område. Långtidsutredningen har i sitt betänkande
påpekat den kraftigt stigande energiförbrukningen och behovet
av ökade investeringar för att utvidga den inhemska energiproduktionen.
Av årsförbrukningen av primär energi täcks nära tre fjärdedelar av import
och något mer än en fjärdedel av inhemsk produktion. De statliga investeringarna
för en expansion av den inhemska energiförsörjningen kan därför
antagas behöva bli omfattande. Beträffande finansieringen av dessa och
andra statliga investeringar mot bakgrunden av en balanserad samhällsekonomisk
utveckling, kan styrelsen instämma med det i departementets PM
gjorda uttalandet, »att det måste framstå som ett minimikrav i det aktuella
läget, att staten åtminstone svarade för så stor del av det samhälleliga sparandet
som behövdes för att finansiera dess egna investeringar».

G2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Det med all sannolikhet mycket snart inträdande behovet av en skärpning
av beskattningen för att kunna bevara den samhällsekonomiska balansen
har i olika sammanhang framhållits av styrelsen i nyligen avgivna yttranden
till statsmakterna. Styrelsen har därvid beaktat sannolikheten för
att en skärpt indirekt beskattning bleve erforderlig. Styrelsen har emellertid
i olika sammanhang understrukit betydelsen av en samordning av den direkta
och indirekta beskattningen för att åstadkomma en så jämn fördelning
av skattebördan som möjligt och en sådan konstruktion av skattesystemet
i dess helhet, som i så hög grad som möjligt tillgodosåge behovet av
vidgade investeringar i folkhushållet. I sitt nyligen avgivna yttrande till
Kungl. Socialdepartementet om pensionsberedningens förslag till pensionsreform
underströk styrelsen behovet för de närmast liggande åren av konsumtionsbegränsande
åtgärder inom den ekonomiska politiken. Till sådana
komme då, i betraktande av genomförda och ytterligare ifrågasatta lättnader
ifråga om den direkta beskattningen, att höra anordningar för en
skärpning av den indirekta beskattningen som alternativ till en fortskridande
försämring av penningvärdet.

Förbundets styrelse påpekar, att del förhållandet att tyngdpunkten i beskattningen
överflyttas från investeringarna till konsumtionen i sig självt
är att betrakta som en positiv sida hos förslaget, men framhåller att den
form för beskattningen, som föreslagits, inte kommer att låta skatten endast
påverka konsumtionen i sista hand inom riket utan också att direkt
medföra en ojämn belastning av produktionskostnaderna för olika områden
av produktionslivet. I yttrandet framhålles att exportindustrierna i särskilt
hög grad kan komma att drabbas av en energibeskattning. Styrelsen förordar
att det framlagda förslaget måtte tagas under omprövning både beträffande
sin omfattning och sin konstruktion och att denna omprövning torde
ske i samband med beredningen av betänkandet från 1952 års kommitté
för indirekta skatter. I detta sammanhang anföres i yttrandet.

Om särskilt tillskott till statsinkomsterna i form av indirekt skatt anses
behövligt för att tillgodose behoven för investeringar för här berörda speciella
ändamål, torde det enligt styrelsens mening böra övervägas att begränsa
omfattningen av denna beskattning till vad som erfordras för att
täcka dessa behov. Därvid torde också en omkonstruktion av den föreslagna
beskattningen höra företagas med sikte på att förlägga tyngdpunkten på
konsumtionen i sista hand och företaga en sådan omjustering av skattesatserna,
som för de kraftförbrukande produktionsföretagens räkning innebär
en anpassning till deras bärkraft. Detta skulle också betyda, att möjligheter
till restitution öppnades för företag inom exportindustrierna.

Näringslivets sknttedelegntion anser att energiskatten över huvud är en
olämplig form av företagsbeskattning och att den skulle drabba företagen
utomordentligt ojämnt och nyckfullt. Det framhålles även, att skatten skulle
minska de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utlandet.

Delegationen ansluter sig till vad i promemorian anföres angående nödvändigheten
av en aktiv, kostnadskrävande energipolitik. Beträffande frågan
om den föreslagna beskattningens investeringsfrämjande syfte anföres
emellertid följande.

Uttalandet i promemorian, att energiskatten i kombination med slopandet
av investeringsavgiften relativt sett komme att förskjuta beskattningens

Kungl. Mnj.ts proposition nr 175 år 1957

tyngdpunkt från ''investering mot konsumtion, ger icke en rättvisande och
fullständig bild av beskattningseffekten. För det första är det av skäl som
ovan anförts inte befogat att i förevarande sammanhang verkställa en
kvittning mellan investeringsavgiften och energiskatten på bränsle. Enighet
torde råda om att någon särskild belastning på investeringarna icke i
längden kan bibehållas. Det är den eventuella förskjutningen från produktion
till konsumtion som är av det största intresset. Något material för en
beräkning av en sådan eventuell förskjutning föreligger icke. För det tredje
innebär förslaget icke allenast en förskjutning av beskattningen utan en
ökad skattebelastning såväl på konsumtionen som på produktion och distribution
— och detta även om kvittningen med investeringsavgiften verkställes.

I den mån energiskatten skulle medföra någon överflyttning av skattetrycket
på den privata konsumtionen, är den väl icke enligt vår mening
ägnad väcka rent principiella invändningar. En sådan förskjutning skulle
stå i god överensstämmelse med den uppfattning rörande beskattningssystemets
önskvärda utformning som kommit till uttryck i Sveriges Industriförbunds
yttrande över 1955 års långtidsutrednings betänkande (SOU 1956:
53). Vi ansluter oss till vad i berörda yttrande härutinnan anförts. En ökad
belastning av förevarande storleksordning på privat konsumtion kräver
emellertid överväganden i olika avseenden och synes utan större olägenhet
kunna anstå så att frågan kan prövas i ett större sammanhang mot bakgrunden
av den utredning som kan komma att företes i det väntade betänkandet
om den indirekta beskattningen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför inledningsvis i sitt
yttrande.

Organisationen vill till en början understryka nödvändigheten för vårt
näringsliv av att det underlag för vår produktion som landets energiresurser
utgör tryggas och utvidgas. Suez-krisen har tydligt visat vilka risker
Sverige genom sin geografiska belägenhet löper vid ett avbrott i bränsleoch
drivmedelsleveranserna.

Den tekniska utvecklingen medför ett för varje år alltmer ökat behov av
utvidgad energiförsörjning. Även inom den grupp organisationen företräder,
hantverket och den mindre industrin, sker i detta avseende en ständig
utveckling mot ökad energiförbrukning och därmed ökad produktivitet. Organisationen
har därför på sina medlemmars vägnar all anledning tillstyrka
att erforderliga resurser inom nationalhushållet avsättes för en successiv
och tillräcklig utbyggnad av vårt lands energiförsörjning. Härvidlag öppnar
icke minst atomenergins framtida möjligheter stora perspektiv. I promemorian
uttalas att användningen av atomenergi för produktion av elkraft, för
industriella ändamål och för uppvärmning kommer att successivt öka redan
under 1960-talet och att under 1970-talet huvuddelen av nyproduktionen av
elkraft behöver baseras på atomenergi. Betr. den del av promemorian, där
utvecklingsbehovet för vår energiförsörjning skisseras, har organisationen
ingen erinran alt göra.

Organisationen vänder sig emellertid mot att förslaget motiverats med
behovet av ökade utgifter just på energiområdet och att det föreslagna skattebeloppet
överstiger det redovisade behovet på detta område. Organisationen
anför vidare.

I det föregående har närmast berörts den del av förslaget som innebär
att genom en ny skatt finansiera vissa angelägna investeringar. Förslaget

Kungl. Maj:Is proposition nr 175 ur 1957

har emellertid även ett annat syfte, nämligen att begränsa förbrukningen
av bränsle och elenergi och skapa bättre hushållning med landets resurser
på detta område. Med hänsyn till den knapphet som råder särskilt på elenergiområdet
finner organisationen förslaget i denna del motiverat. Såvitt
organisationen kan bedöma, borde emellertid förslaget för statens del i detta
avseende endast innebära en fråga om avvägning mellan olika skatteformer.
Organisationen har sålunda i och för sig ingenting att invända mot en
rimligt avvägd avgiftsbeläggning, men endast under den uttryckliga förutsättningen
att motsvarande lättnad av de permanenta skatterna kommer
till stånd på andra områden. Då denna förutsättning ej föreligger i den
remitterade promemorian, anser sig organisationen nödsakad att bestämt
avstyrka införandet av den föreslagna energiskatten.

Svensk industriförening understryker liksom övriga i ärendet hörda organisationer
behovet av en utbyggnad på energiområdet. I övrigt uttalar
föreningen.

Det andra motivet för den föreslagna allmänna energiskatten utgöres av
önskemålet att söka dämpa den alltför snabba konsumtionsökningen såsom
ett led i strävandena att trygga den samhällsekonomiska balansen. Ur denna
synpunkt anser föreningen att den föreslagna energiskatten skulle ha kunnat
vara ett steg i rätt riktning därest dess verkningar riktats uteslutande
mot konsumtionen. Från såväl föreningens som andra näringsorganisationers
sida har under de gångna åren gång på gång understrukits, att rubbningar
i den samhällsekonomiska balansen som tagit sig uttryck i att ett
latent inflationshot med oberäkneliga eruptioner i form av »engångsinflationer»
icke framgångsrikt kan bekämpas med ingrepp mot näringslivet
med produktionsstörningar och minskningar av produktionsökningstakten
som följd. Dylika balansrubbningar borde i stället bekämpas genom angrepp
på konsumtionssidan och genom tjänliga bromsar på den enskildes lust att
konsumera sina överskottsmedel. Det skulle nu kunna påstås att en allmän
energiskatt borde ligga i linje med detta resonemang och att näringslivet
sålunda fått en av sina samhällsekonomiska rekommendationer förverkligad.
Ett dylikt påstående är såtillvida sant som en allmän energiskatt riktar
sig mot konsumtionen och minskar den enskildes ekonomiska svängrum.
Denna ur den samhällsekonomiska balansens synpunkt i dagens läge önskvärda
verkan neutraliseras emellertid avsevärt av den omständigheten att
den föreslagna allmänna energibeskattningen drabbar även produktionen, i
vissa fall, t. o. in. anmärkningsvärt hårt.

Föreningen påpekar vidare att den föreslagna beskattningen i alltför hög
grad skulle drabba småföretagarna och anför slutligen.

Som av det anförda framgått ställer sig föreningen rent principiellt tveksam
till den föreslagna energibeskattningen evad det gäller dess karaktär
av instrument för dämpande av konsumtionsstegringstakten och klart avvisande
mot densamma i dess roll av ny skattepålaga på näringslivet. Skall
konsumtionsökningstakten neddämpas genom en beskattning av konsumtionen
är enligt föreningens mening punktskatter, t. ex. en energiskatt olämpliga
och i stället bör en konsumtionsbeskattning av allmän karaktär användas.
En begränsning bör dock göras vid utformningen av en allmän konsumtionsskatt
såtillvida, att densamma i första hand insättes endast mot
s. k. umbärliga varor och alltså icke mot sådana som är nödvändiga för livets
nödtorft. Med hänsyn till det oundgängliga behovet för vårt land att
snarast bredda sin energibas och särskilt skapa förutsättningar för ett prak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

tiskt och fredligt utnyttjande av atomkraftens nära nog outtömliga energikällor
vill föreningen emellertid under vissa förutsättningar icke motsätta
sig att de för dessa ändamål erforderliga kapitalmedlen anskaffas genom
den föreslagna energibeskattningen. Föreningen vill emellertid betona att
en dylik åtgärd att anskaffa nödigt kapital för samhälleliga investeringar
måste betraktas som en nödlösning och alt de mest energiska ansträngningar
måste göras för att återskänka vårt land en sund och normalt fungerande
kredit- och kapitalmarknad. Det kan nämligen icke godtagas att eventuellt
nya samhälleliga investeringar av samma storleksordning och för lika
angelägna ändamål i framtiden skall få lov att finansieras endast genom
all lägga på konsumenter och näringsliv en ny skatt. Förutsättningen för
föreningens biträdande av en allmän energiskatt är emellertid, dels att elskatt
liksom nu är fallet icke skall drabba elförbrukning i rörelse som uppgår
till högst 40 000 kWh per år, dels att företagsbeskattningen mildras så,
att förutom att investeringsavgiften borttages tidigare liberala regler för
avskrivningar, värderingar av varulager etc. återinföres, kort sagt att de
senaste skattepålagorna på näringslivet undanröjas.

Be skattning sområde och skattesatser

I några av yttrandena förordas skattefrihet eller skattenedsättning för
bränslen och elkraft, som användes som råvara eller som förbrukas i
särskilt energikrä vande produktion.

Näringslivets skattedelegation lämnar följande uppgifter angående den
procentuella andel av saluvärdet å produktionen inom skilda verksamhetsgrenar,
som motsvarar kostnaden för inköpt bränsle och elenergi. Uppgifterna
avser 1954 och är hämtade ur Kommersiella meddelanden nr 6 för
1956, artikeln Industriens produktionskostnader åren 1953 och 1954, Tab. 3. I

	Bränsle	Elenergi	Summa
Järn- och stålverk...................	....... 9,8	3,7	13,5
Kalk- och kritbruk .................	....... 23,5	2,3	25,8
Cementfabriker .....................	....... 22,8	5,9	28,7
Tegelbruk .........................	....... 12,9	3,4	16,3
Glasindustri.........................	....... 7,3	2,9	10,2
Träsliperier.........................	....... 0,6	7,4	8,0
Cellulosafabriker.....................	....... 4,3	2,4	6,7
Pappersbruk och pappfabriker .......	....... 4,0	3,2	7,2
Wallboardfabriker...................	....... 7,2	3,5	10,7
Konstfiberfabriker...................	....... 5,8	1,4	7.2
Rent kemisk industri ...............	....... 2,2	5,9	8,1

I anslutning till sammanställningen framhålles i yttrandet följande.

Under förutsättning att befrielse från energiskatt icke med tillämpning
av 2 § i författningsförslaget medgives kan den direkta kostnadsstegringen,
soin en under år 1954 uttagen energiskatt skulle ha förorsakat, beräknas
till cirka 10 % av den i sista'' kolumnen angivna summan. Kostnadsökningen
för järn och stål skulle således ha uppgått till inemot 1,5 %, för cement till
i det närmaste 3 % och för tegel till mer än 1,5 %. Dessa procentsatser ger
dock uttryck för allenast en del av den kostnadsstegring, som införandet av
en energiskatt skulle förorsaka. Till de angivna procentsatserna skall läggas
den kostnadsstegring å råvaror, investeringsvaror och transporter, som

5 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

energiskatten skulle medföra. Vidare bör beaktas, att de ovanstående procentsatserna
i tredje kolumnen trots stegringen av råvarukostnader och
arbetslöner oftare torde ha förskjutits uppåt än nedåt på grund av stegrade
priser för bränsle och elkraft — det må erinras om den aktuella taxehöjningen
med 20 % — samt icke minst på grund av energikrävande rationalisering
och automatisering, en utveckling som måste fortsätta, om vårt näringsliv
skall kunna hävda sig i den alltmer hårdnande konkurrensen. Det
förefaller icke osannolikt att energiskatten, om den utan jämkning uttoges
enligt förslaget, i vissa fall skulle resultera i en kostnadsökning upp till
måhända det dubbla av det som framkommit genom ovanstående beräkningar.

Då den av företaget direkt uttagna energiskatten visas förorsaka en icke
helt oväsentlig kostnadsstegring å för export avsedd produktion, bör förutsättning
för rätt till befrielse från eller restitution av energiskatt föreligga.
Stadgandet bör kunna utformas så, att befrielse resp. restitution skall ske,
om företaget visar att den kostnadsstegring, som den direkt uttagna energiskatten
föranlett, överstigit viss procentsats, skäligen 0,2 %, av saluvärdet.
''I dylikt fall bör skatten reduceras med ett belopp, motsvarande vad som
överstigit en sådan procentsats.

För att förhindra alltför stor ojämnhet i skattebelastningen bör vad som
ovan föreslagits beträffande exporten gälla jämväl övrig produktion i de
fall, då kostnadsstegringen visas vara särskilt betydande, förslagsvis större
än 2 %.

Jernkontoret framhåller, att den föreslagna energiskatten för järnhanteringens
vidkommande kommer att medföra en väsentlig stegring av produktionskostnaderna
såväl för kokstackjärn som för järnsvamp och handelsjärn.
Denna produktionskostnadsstegring blir enligt jernkontorets uppfattning
så betydande, att den kommer att påverka produktionsbetingelserna
för järnhanteringens huvudprodukter i sådan grad, att tillverkarna av kokstackjärn
måste räkna med minskade avsättningsmöjligheter med därav följande
minskad arbetstillgång. Importtackjärn skulle komma att användas
i ökad omfattning, vilket i sin tur medför ökade valutautgifter. Genom fördyringen
av järnsvampen skulle våra möjligheter att hävda oss i konkurrensen
i fråga om kvalitetsstål på exportmarknaderna minskas.

Den föreslagna energiskatten kommer enligt jernkontorets beräkningar
att i genomsnitt fördyra kokstackjärnet med ca 8 å 9 kronor per ton eller
med ca 2 %. Fn annan omständighet av särskild betydelse för koks, men
även för kol för metallurgiska ändamål, är den av de kontinentala och brittiska
tillverkarna tillämpade dubbelprissättningen. Härom anför jernkontoret.

Nu gällande notering för westfalisk grovkoks fritt å vagn förbrukaren i
Ruhrområdet per ton motsvarar sv. kr. 96: 70. Priset i Sverige fritt å vagn
mellansvenskt bruk är f. n. sv. kr. 170:—. För stenkol »nuts» är priset i
Västtyskland omräknat till sv. kr. 82: 20 under det att priset i Sverige är
kr. 161: — per ton.

Då koksförbrukningen uppgår till mellan 800—1 000 kg per ton tackjärn
är det svenska utgångsläget i och för sig mycket oförmånligt gentemot de
kontinentala tillverkarna. Varje ytterligare ökning av denna känsliga kostnadspost
nedsätter de svenska verkens konkurrensförmåga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Den totala förbrukningen av koks inom järnhanteringen utgör f. n. ca
900 000 ton per år, vilket är icke mindre än ca 70 å 75 % av hela den industriella
förbrukningen. Från producenternas av kokstackjärn sida måste därför
med skärpa framföras kravet, att metallurgisk koks skall undantagas
från energiskatt.

Jernkontoret berör även frågan om skattesatsen för koksstybb, som användes
vid framställning av järnsvamp.

Koksstybb förbrukas i rätt stor omfattning i vissa järnsvampsverk och
även vid tillverkning av sinter för tackjärnstillverkningen. Denna vara betingar
i dag ett pris av ca 70 å 80 kronor per ton eif svensk hamn. Energiskatten
om 12 kronor per ton betyder sålunda en skatt på detta lågvärdiga
bränsle om icke mindre än 17 å 20 %. Koksstybben har alldeles särskild
betydelse för produktion av vissa slag av järnsvamp. Kostnadsfördyringen
för denna produkt kommer att enbart på grund av skatten på stybben uppgå
till mer än 3 %. Största delen av denna järnsvamp är råmaterial för tillverkning
av kvalitetsstål och ersätter järnskrot.

Kemikontoret behandlar bl. a. frågan om beskattningen av bränslen där
dessa användes som råvaror. Kemikontoret anför.

I 1954 års industristatistik redovisas i tabell V (icke i tabell VI, som avser
förbrukningen av bränsle och elenergi) en förbrukning av 66 802 ton koks
och 7 069 ton stenkol (huvudsakligen antracit) såsom råvara (ej bränsle)
inom kemisk industri. Dessa siffror avse nästan helt och hållet dels förbrukningen
av koks (resp. antracit) för tillverkning av kalciumkarbid vid Stockholms
Superfosfat Fabriks AB:s anläggningar i Stockvik och Trollhättan,
och dels förbrukningen av koks för tillverkning av ammoniak vid AB Svenska
Salpeterverkens anläggning i Köping.

I de stenkolsproducerande länderna är användningen av koks för dylika
syntetiska tillverkningar av kemikalier av mycket större omfattning än i
vårt land, emedan man i utlandet kan räkna med väsentligt billigare priser
å koksråvaran. Den svenska industrien på området är handikappad till
följd av denna skillnad i råvarupriser, vilken under senare år visat en stark
tendens till ökning. Det vore då orimligt om man genom införandet av en
skatt å koksråvaran nu ytterligare ökade detta handikapp. Den föreslagna
skatten av 12 kr. per ton koks skulle öka tillverkningskostnaderna för de
kvävegödselmedel som tillverkas av de nämnda företagen — kalkkväve
resp. kalkammonsalpeter — med omkring 60 öre per deciton eller 2 %.
För de kemikalier, som i första hand erhållas vid tillverkningen — kalciumkarbid
resp. ammoniak, av vilka kemikalier bland annat de nämnda
gödselmedlen framställas — blir den procentuella fördyringen genom skatten
än större. För ammoniak har tillverkaren angivit en fördyring av icke
mindre än 5 %, därest den använda koksen skulle belastas med den föreslagna
energiskatten.

Tvivelsutan föreligga i de två bär nämnda fallen »synnerliga skäl» för att
den som råvara använda koksen icke skall drabbas av den föreslagna energiskatten.
Kemikontoret utgår också från att Kungl. Maj:t eller den myndighet
Kungl. Maj :t bestämmer skulle, om förslaget i princip antages, komma
att begagna sig av sin befogenhet enligt 2 § alt medgiva hel befrielse från
resp. återbäring av skatten i dessa fall. Men Kemikontoret måste hemställa
att vederbörande departementschef i motiveringen måtte göra ett principiellt
uttalande av nämnda innebörd och att detta berör samtliga i förteckningen
upptagna »bränslen» i den män de användas som råvara för syntetisk
framställning av kemikalier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Kemikontoret framhåller även önskvärdheten av att en petroleumkemisk
industri uppbygges inom landet samt uttalar, att det är uppenbart, att en
dylik industri ej kan bära någon som helst beskattning av oljeråvaran.

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag som är den ende tillverkaren
i landet av kalciumkarbid framhåller, att normalårsförbrukningen av koks
och kol för karbidtillverkningen utgjorde 43 000 resp. 5 000 ton. Med tilllämpning
av de i promemorian angivna skattesatserna skulle detta svara
mot ett årligt skattebelopp av 566 000 kronor.

Fosfatbolaget upptager även frågan om beskattningen av elektrisk kraft,
som har karaktär av s. k. processkraft. Bolaget erinrar om att Kungl. Maj :t
medgivit att beskattningsvärdet för elkraft, förbrukad i elkemisk tillverkning,
skall utgöra 1 öre för kWh — skatten alltså 0,1 öre för kWh — samt
fortsätter.

Under hänvisning till nu gällande beskattningsregler uttalas i promemorian,
att »En skärpning av elbeskattningen i denna del torde icke böra ifrågakomma».
I det sammanhanget hänvisas bl. a. till elkemiens särställning.
Skulle det i promemorian framförda förslaget leda till lagstiftning, hemställer
emellertid Fosfatbolaget, att man eliminerar den enligt en sällsynt
enhällig uppfattning föreliggande oformlighet, som ligger i att elektrisk kraft
använd som råvara över huvud taget göres till föremål för beskattning. Som
skäl emot denna sakligt befogade korrigering kan icke åberopas, att det av
tekniska skäl icke låter sig göra att från förordningens tillämpningsområde
avskilja kraftförbrukning av viss typ, d. v. s. processkraft. Det steget tog
Kungl. Maj :t, som ovan framhållits, i princip redan 1952, och klara riktlinjer
få anses ha blivit uppdragna för hur beslutet praktiskt skall tillämpas. I

I några remissyttranden förordas skattefrihet för vissa
bränslen eller jämkade skattesatser.

Svenska stenkolsimportörers förening framhåller, att det mot bakgrunden
av den utomordentligt ogynnsamma prisutvecklingen för kol- och koksförbrukarna
jämfört med utvecklingen för oljekonsumenterna icke kan vara
rimligt att belasta kolförbrukarna med en omsättningsskatt. Föreningen
fortsätter.

Man kan icke räkna med att förbrukarna av eldningsolja övergår till
fasta fossila bränslen om dessa undantages från beskattning. Däremot
skulle ett sådant arrangemang eventuellt medföra en viss uppbromsning av
den övergång i motsatt riktning, som med tillfälliga avbrott ägt rum fram
till hösten 1956, och som kan väntas fortsätta i accelererat tempo så snart
Suez-konflikten bilagts. En sådan uppbromsning måste vara önskvärd ur
beredskapssynpunkt. Redan med nuvarande förbrukning anses industrins
och oljehandelns lagringsutrymmen för flytande bränslen helt otillräckliga
medan för kolhandelns vidkommande situationen är den motsatta. Härtill
kommer att tillförseln av kol och koks icke i samma grad som oljeimporten
är känslig för internationella förvecklingar. Det kan därför icke råda någon
tvekan om att landets bränsleförsörjning blir sårbarare i samma mån som
förbrukningen av eldningsoljor ökar på bekostnad av kol och koks.

Föreningen hemställer sålunda att de fasta fossila bränslena undantages
från den föreslagna skatten. Med denna principiella reservation framställer

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

föreningen vissa önskemål beträffande utformningen av skatten på kol och
koks samt kol- och koksstybb.

Kolen (exklusive antracit) förbrukas till alldeles övervägande del av industrin.
Den för kol föreslagna skatten, 10:— kr. per ton, bör därför stå i
rimlig relation till skatten på eldningsolja IV. En skatt av 12:— kr. per in3
för eldningolja IV motsvarar med hänsyn till värmevärdena och oljans specifika
vikt 8: 25—8: 50 kr. per ton för kol. Då skatten på eldningsoljor även är
avsedd att finansiera kostnaderna för oljehandelns utbyggnadsprogram och
då dessa kostnader icke bör belasta andra konsumenter än oljeförbrukarna,
föreslår föreningen att skatten på kol icke sätts högre än 7: — kr. per ton. Beträffande
antracitkol har föreningen icke någon erinran emot den föreslagna
skattesatsen, 10: — kr. per ton.

Med stybb avses i regel styckestorleken 0—10 mm. Detta sortiment är ur
handelssynpunkt en utskottsvara, som framkommer vid sorteringen och
som endast kan säljas med avsevärd förlust. För koksstybb kan man sålunda
i regel icke räkna med att få ut mer än omkring 30 % av utförsäljningspriset
på koks; i vissa delar av landet är avsättningsmöjligheterna så
begränsade att stybben måste reexporteras. För kolstybb är prisrelationen
gynnsammare och torde ligga vid ungefär 50 %. Då det icke är möjligt att
för dessa utskottsvaror av förbrukarna få ut en mot den föreslagna skatten
svarande prishöjning hemställer föreningen att såvitt gäller koksstybb
skatten helt slopas eller i varje fall icke sättes högre än 4:— kr. per ton,
och att skatten på kolstybb sättes till högst hälften av skatten på kol.

Föreningen anmärker vidare, att kol och koks i betydande omfattning levereras
i hektoliter samt upptager därvid frågan om omräkning av skattesatserna
för dylika fall.

Koks för fastighetsuppvärmning levereras huvudsakligen i hektoliter.
Volymvikten varierar beroende på bl. a. råvarans beskaffenhet, tillverkningsmetoden
och koksens styckestorlek. Av praktiska skäl bleve det nödvändigt
att fastställa vissa schabloner för omräkning från ton till hektoliter och
vice versa. Därvid kunde man givetvis tänka sig att använda olika omräkningstal
för olika sortiment. Schablonerna måste emellertid bli ungefärliga
med konsekvens att den skattskyldige respektive hans underleverantör
gör en motsvarande vinst eller förlust. Styckestorlekarna företer eu mångfald
variationer, som delvis täcker varandra och är svåra att avgränsa vid en
differentiering av omräkningstalen. Föreningen föreslår därför, att skatten
fastställes även per hektoliter och med ett och samma belopp för alla styckestorlekar,
förslagsvis till en tjugondei av skatten per ton. Härigenom skulle
även redovisningsförfarandet och kontrollen förenklas, bl. a. såtillvida som
alla hektoliterleveranser kan anges i en klumpsumma idan uppdelning på
olika styckestorlekar.

Beträffande kolleveranser i hektoliter gör sig i viss mån samma synpunkter
gällande, varför skatten bör fastställas även i hektoliter, förslagsvis med
eu trettondel respektive för antracitkol en elftedel av skatten per ton.

Svenska petroleum institutet ifrågasätter eu sänkning av skattesatsen på
bensin, då den förordade skattesatsen skulle främja övergången till dieselbränslen,
vilket enligt institutets mening inte är önskvärt. Institutet anför.

Den föreslagna kraftiga snedbelastningen av bensinbränsle i förhållande
till andra motorbränslen synes kunna medföra icke avsedda konsekvenser.
Om samma norm skulle följas som vid skattläggningen av motorbrännolja

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

och motorfotogen, borde energiskatten på bensin utgå med högst 3 öre per
liter. Ur försörjningssynpunkt på lång sikt måste det vara mindre välbetänkt
att genom konstlade åtgärder forcera fram en övergång till dieselbränslen,
som redan tidigare varit en produkt med relativt knapp tillgång
på världsmarknaden. I fråga om bensin har det däremot sedan flera år
märkts en tydlig tendens till överproduktion, icke minst i Europa med dess
starka behov av eldningsoljor.

Näringslivets skattedelegation förordar skattefrihet för eldningsolja 4 och
högre, då dessa oljor praktiskt taget uteslutande användes av industrien,
som även själv lagrar sitt behov därav. Detta skulle, framhålles det, icke i
någon mån komplicera tillämpningen, och härigenom skulle beskattningens
kostnadsfördyrande verkningar på produktionen minskas.

Svenska vägföreningen hemställer, att förslaget om allmän energibeskattning
icke måtte leda till någon åtgärd i vad avser bensin och brännoljor.
Denna föreningens hemställan har tillkommit efter samråd med Bilverkstädernas
Riksförbund, Kungl. Automobil Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund,
Motormännens Riksförbund, Svenska Droskbilägareförbundet,
Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Svenska Omnibusägareförbundet, Sveriges
Automobilhandlareförbund, Sveriges Automobilimportörförbund och
Sveriges Automobilindustriförening.

Föreningen framhåller, att avsevärt högre skattesatser föreslagits för bensin
än för andra bränslen. Föreningen anför.

Det förefaller orimligt att som föreslagits i promemorian uttaga en särskild
energiskatt även på drivmedelsskatten, som är avsedd för vägändamål
och alltså ej avser någon form av energiförbrukning. De för övriga produkter
föreslagna skattesatserna, vilka redan de synes vara för högt tilltagna,
skulle motsvaras av 3 öre per liter eller 30 kr. per m3 för bensin.

Härefter erinrar föreningen om att bilismen redan nu belastas med fordons-
och drivmedelsskatter samt med en särskild omsättningsskatt på nya
bilar. Det heter vidare i föreningens yttrande.

Föreningen måste med bestämdhet protestera mot den behandling som
bilismen i beskattningshänseende varit utsatt för på senare år. Riksdagen
har fastslagit principen att beskattningen avses för vägändamål. Fastställd
investeringsplan har icke genomförts och genom investeringsbegränsningar
har undandragits så stora medel för produktivt byggande, att exempelvis
drivmedelsbeskattningen endast skulle behöva vara ungefär 2/3 av vad den
är. Utfästelserna om ett mera omfattande vägbyggnadsprogram enligt 1954
års plan har sålunda icke effektuerats. Bilismen och vägväsendet har därför
konsekvent missgynnats och detta ter sig så mycket mer allvarligt som
delegationen för översiktlig vägplanering konstaterat, att ett betydligt större
vägprogram måste genomföras än vad 1954 års investeringsplan innebär. Det
måste under sådana förhållanden vara orimligt att lägga ytterligare pålagor
på bilismen i form av särskild omsättningsskatt på drivmedel, s. k. energiskatt.
Föreningen måste bestämt taga avstånd från denna metod att lagra
skatter ovanpå varandra.

I fråga om den ökade lagerhållningen av bensin och brännolja, som motiveras
av försvarspolitiska skäl, anser föreningen, att den skall tillgodose så
allmännyttiga ändamål, att icke bilismen bör belastas därmed. I övrigt kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

en viss lagerhållning, ehuru av mindre omfattning, erfordras för dessa drivmedel
för att motverka störningar i införseln genom åtgärder, som ligger
utom svensk kontroll. För dessa anordningar, som föreningen anser är av
mindre kostnadskrävande art, skulle bilismen möjligen böra delta i kostnadsansvaret.

Då energiskattemedlen skall användas för bl. a. utbyggnad av bränslelager
och utvecklingsarbete inom energiförsörjningen särskilt av atomkraften,
anser Svenska värmeverksföreningen, att skattefrihet bör föreligga för bränslen,
som förbrukas av de kommunala värmeverken. Föreningen yttrar.

Då föreningens samtliga medlemsverk vad bränslelagring beträffar inom
något eller några år komma att fylla de föreslagna statliga kraven och då de
bedriva ett omfattande utvecklingsarbete för ekonomisering med bränslen
och för utnyttjande av atomenergi för stadsuppvärmning, trots att de ha ett
svårt konkurrensläge genom att de måste finansiera sina anläggningar med
dyrare pengar än bostadsföretagen, får föreningen hemställa, att departementet
måtte i sina direktiv för energiskatten medgiva, att skatt icke skall
uttagas för det bränsle, som de kommunala värmeverken förbruka, eller
den värme, som de leverera till sina abonnenter.

Generaltullstyrelsen påpekar, att lättbentyl och andra liknande motorbränslen
innehållande bensin och sprit bör upptagas bland skattepliktiga
bränslen med en skattesats av 9 öre för liter. Styrelsen anför.

Nedanstående uppställning visar hur tull och skattebeläggningen för 1 kg
(motsvarande omkring 1,33 1) inhemsk respektive importerad lättbentyl
skulle komma att förändras, därest det framlagda förslaget om allmän
energiskatt i vad detsamma avser de skattepliktiga varuslagen i oförändrat
skick genomföres. Därvid förutsättes att den inhemska lättbentylen framställts
av importerad bensin och sprit.

	Tull	Skatt	Summa tull och skatt
	kr, kg	kr/kg	kr/kg
Inhemsk lättbentyl:
före 1 juli 1957.............	........... 0:03	0:36	0: 39
efter 1 juli 1957 ...........	........... 0:03	0:49	0: 52
Utländsk lättbentyl:
före 1 juli 1957.............	........... 0: 40	—	0: 40
efter 1 juli 1957 ...........	........... 0: 40	—	0: 40

Av uppställningen framgår, att med nu gällande beskattning det ställer
sig dyrare att importera lättbentyl än att blanda lättbentylen inom riket,
medan förhållandet blir helt omvänt, därest det nu framlagda förslaget om
allmän energiskatt genomföres. På grund härav anser Styrelsen det ofrånkomligt
att lättbentyl och liknande motorbränslen innehållande bensin och
sprit upptagas i förteckningen över bränslen, för vilka allmän energiskatt
skall erläggas. Beträffande lättbentyl torde den lämpliga skattesatsen vara
9 öre för liter. Härvid har förutsatts att särskild skatt å motorsprit enligt
1929 års förordning från och med den 1 juli 1957 kommer att utgå med 19
öre för liter.

Då lättbentyl utgör »annat bränsle än bensin och motorsprit», torde det
på grund av författningsförslagets konstruktion för undvikande av dubbelbeskattning
bliva nödvändigt att bestämmelse utfärdas om att för lättbentyl,
som blandats inom riket av redan beskattade produkter, allmän energiskatt
icke skall utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Vad beträffar de i förteckningen upptagna varuslagen framhåller generaltullstyrelsen
att till statistiskt nummer 445: 1 hänförlig tungbensin (annan
tungbensin än sådan, som tulltaxeras såsom bensin enligt stat. nr 439)
endast torde komma till användning för andra tekniska ändamål än motordrift,
varför det kan ifrågasättas huruvida anledning finnes att uttaga energiskatt
å detta speciella slag av bränsle.

Riksncimnden för ekonomisk försvarsberedskap finner det lämpligt att,
såsom i promemorian föreslås, torvbränslen, ved och träkol undantages från
beskattning, då genom en dylik ordning en icke minst ur beredskapssynpunkt
önskvärd användning av inhemska bränslen kan tänkas bli uppmuntrad.
Den föreslagna skatteeftergiften för de inhemska stenkolen framstår
däremot för nämnden såsom mera tveksam.

De inhemska kolfyndigheterna böra nämligen ur beredskapssynpunkt bevaras
för intensifierat utnyttjande under förhållanden, då importmöjligheterna
med avseende på bränslen av en eller annan anledning äro beskurna.

Riksnämnden ifrågasätter lämpligheten av den gynnsammare behandling
som i promemorian ges de tyngre eldningsoljorna jämfört med fasta fossila
bränslen, enär en dylik skatteavvägning torde uppmuntra till en ur beredskapssynpunkt
icke eftersträvansvärd ytterligare övergång till flytande importbränslen.

Frågan om värdeskatt eller styckeskatt för elektrisk
kraft samt om gränsdragningen mellan de kategorier som skall ha att erlägga
elskatt efter den ena eller andra normen behandlas av flera av remissinstanserna.

Elskattenämnden anför på denna punkt.

Beträffande grunderna för elskattens beräkning föreslås i promemorian
en differentiering efter ändamålet med kraftförbrukningen; i princip utgår
sålunda enligt förslaget skatten för den borgerliga förbrukningen såsom
en styckeskatt med två öre per förbrukad kWh medan en värdeskatt ansetts
lämpligare för kraft, som levereras till industriändamål, till bandrift
eller därmed likartade ändamål, till jordbruksdrift samt i vissa fall såsom
överskottskraft. Att konsumtionen sålunda differentieras efter ändamålet
och beskattas efter olika grunder har nämnden icke i princip något att erinra
emot. Erfarenheterna från åren 1951 och 1952, då även den borgerliga konsumtionen
beskattades och ett likartat system med både stycke- och värdeskatt
tillämpades, var övervägande goda. Härtill kommer att metoden med
styckeskatt för den borgerliga förbrukningen innebär ett mera återhållande
moment och mera uppmuntrar till ekonomisering med tillgängliga
resurser än en värdeskatt.

Av den förordade uppdelningen av kraftförbrukningen efter ändamålet
följer, att kraft som förbrukas inom hantverk och småindustri i princip
borde beskattas efter samma grunder som gäller för kraftförbrukningen
inom industrin i allmänhet. Något rimligt skäl att i skatteavseende diskriminera
hantverket och småindustrin finns uppenbarligen icke. Emellertid
uppkommer här liksom inom jordbruket vissa tekniska komplikationer.

Den kraft, som levereras till hantverk, småindustri och jordbruksdrift
uppmätes nämligen i stor utsträckning gemensamt med kraft som användes
av de skattskyldiga i deras hushåll. Då det av kostnadsskäl får anses uteslu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

let att i de förekommande fallen mera allmänt installera skilda mätare, uppkommer
frågan om förbrukningen av kraften kan på annat sätt lämpligen
åtskiljas. I promemorian har i fråga om jordbrukskraften framhållits att
viss schablon skulle kunna användas härför. Även i fråga om kraft, som
levereras till hantverk och småindustri, skulle en schablonberäkning kunna
komma i fråga. En sådan skulle kunna utformas på olika sätt. Med hänsyn
till det stora antal förbrukare det här gäller måste emellertid stor vikt läggas
vid att beräkningen av skatten och debiteringen av densamma blir så enkel
som möjligt. Skall vederbörlig hänsyn tagas härtill, torde det icke vara möjligt
att för den ifrågavarande beräkningen använda någon metod, som i
nämnvärd omfattning tar hänsyn till individuella skillnader i inriktningen
av kraftförbrukningen eller till prisvariationer å kraften. I stället finge man
tänka sig en viss utjämning av skattebelastningen de olika företagarna emellan.

Elskattenämnden anser att det med hänsyn till vad sålunda anförts är
lämpligast att beskattningen av kraft som förbrukas inom jordbruk, hantverk
och småindustri anordnas såsom en styckebeskattning. I fråga om
skattesatsens storlek anför nämnden.

Skattesatsen bör därvid fastställas till ett värde per kWh, som nära ansluter
sig till vad en värdebeskattning skulle ha givit men uppräknas något
med hänsyn till att för flertalet förbrukare kraft för hushållsändamål även
ingår i förbrukningen. Då de genomsnittliga kraftpriserna för jordbruk,
hantverk och småindustri torde uppgå till 10—15 öre per kWh synes en
lämplig skattesats för beskattning av nu avsedda kraftförbrukare vara 1,5
öre per kWh.

Nämnden ingår härefter på gränsdragningen mellan olika förbrukarkategorier.

Om beskattningen anordnas på sält nu föreslagits för de ifrågavarande
förbrukarna, synes dock en gränsdragning med hänsyn till storleken av
kraftförbrukningen vara erforderlig såväl uppåt som nedåt. De största förbrukarna
med ett årligt kraftuttag av förslagsvis mer än 40 000 kWh, bör
sålunda 1''å erlägga värdeskatt för hela sin kraftförbrukning. De minsta förbrukarna
bör av praktiska skäl erlägga normal styckeskatt för hela sin förbrukning.
Var den undre gränsen bör gå, fordrar närmare undersökning.
I fråga om jordbruk skulle man kunna tänka sig en gräns vid 3 hektar odlad
jord med hänsyn till alt vid tariffenhetsberäkning enligt gällande standardtariffer
för detaljdistribution på landsbygden särskild tariffenhet räknas
först då den odlade arealen uppgår till tre hektar. Beträffande hantverk och
småindustri synes motsvarande avgränsning böra göras vid viss ansluten
effekt, visst antal tariff- eller anslutningsenheter eller ock kan en kombination
av dessa faktorer komma till användning för avgränsningen. Gränsen
bör väljas så att den blir ungefärligen jämbördig med den som gäller i fråga
om jordbruket.

Ett annat förhållande, som måste beaktas i detta sammanhang är att del
även förekommer alt hantverk bedrives i kombination med handel, för vilken
senare skatt i princip skall utgå efter 2 öre per kWh. Uppmätning av
kraftförbrukningen för vartdera ändamålet särskilt för sig sker därvid ofta
icke. Det kan i dylikt fall beroende på den inbördes storleken av förbrukningen
för de båda ändamålen vara motiverat att uttaga skatt för hela förbrukningen
efter endera skattesatsen. Är förbrukningen för något av ända -

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

målen exempelvis helt övervägande synes anledning föreligga att för hela
förbrukningen tillämpa den för den huvudsakliga rörelsegrenen gällande
skattesatsen. I vissa andra fall kan en differentierad beskattning av förbrukningen
för de olika ändamålen eventuellt visa sig erforderlig.

Det synes böra ankomma på kontrollstyrelsen att efter hörande av elskattenämnden
utfärda närmare föreskrifter för avgränsning i de hänseenden,
som nu berörts, av beskattningen av kraft till jordbruk, hantverk och
småindustri.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att en hög styckeskattesats skärper nackdelarna
med alternativet styckeskatt. Styrelsen anför.

Den föreslagna storleken 2 öre per kWh för styckeskatten innebär en betydande
skärpning från förra gången tillämpade 1 öre per kWh och från
det då någorlunda föreliggande jämviktsläget mellan värdeskatt och styckeskatt.
Enligt promemorian har 2 öre per kWh valts väsentligen av avrundningsskäl,
icke för åstadkommande av ett å priori önskat skattebelopp. Det
framstår som otillfredsställande att på sådan grund belasta elskattebetalarna
med 40 å 60 milj. kronor per år extra, helst som avrundningsskälet icke är
alldeles tvingande. Obalansen mellan styckeskatten 2 öre per kWh och värdeskatten
10 procent kommer därjämte att försvåra och öka antalet problem
med gränsdragning mellan de båda skattebetalargrupperna. Enligt
vattenfallsstyrelsens mening är, om styckeskatt skall användas, ett lägre
belopp att föredraga, med hänsyn till förväntade tariff höjningar kanske dock
så högt som 1,5 öre per kWh. En hög styckeskatt skärper därjämte väsentligt
de skäl, som tala mot den skatteformen. I

I fråga om värdeskattens och styckeskattens verkningar gör vattenfallsstyrelsen
följande uttalanden.

Värdeskatt och styckeskatt för elkraft ha båda betydande olägenheter,
som emellertid äro något olika fördelade, så att i vissa hänseenden mest den
förra skatteformen, i andra hänseenden mest den senare fungerar otillfredsställande.
Det kan också för vardera formen påvisas speciella leveransförhållanden,
då den verkar irrationellt eller rent destruktivt. Vid vägningen
av de båda formerna är emellertid så mycket klart, som att endast värdeskatt
kan ifrågakomma för högspänningslevereranser till industrier och
kommunikationsinrättningar, varför övervägandena kunna begränsas till
den andra skattebetalargruppen och då främst detalj konsumenterna i samhällena
och på landsbygden. Mot värdeskatt för dessa talar de olikheter i
taxeläge, som förekomma på grund av reella kostnadsskillnader, olikheter
ifråga om finansieringssätt in. m. Att märka är emellertid, att sedan år 1950
härutinnan torde ha inträtt en icke oväsentlig utjämning. Särskilt ha detaljtaxorna
på landsbygden förenhetligats, under det att enstaka städer och då
särskilt i Norrland fortfarande kunna ha ett relativt lågt taxeläge. Den korta
remisstiden har icke möjliggjort någon undersökning, men överslagsvis bedömt
äro differenserna icke större än att en värdeskatt för detaljdistributionen
skulle vara tolerabel. Dessutom finns vid den skatteformen möjligheten
att vid felfunktion i specialfall tillämpa särskilt fastställda beskattningsvärden.
Ytterligare är besvärande vid värdeskatt, att avgifterna bero
av fördelningen av överföringskostnaderna mellan leverantör och konsument.
Om den senare själv ombesörjer transformering från hög spänning
får han lägre avgift — och åtföljande mindre procentuell skatt — än likställda
förbrukare, vilka taga ut kraft vid lägre spänning. Sådana oregelbundenheter
förekomma emellertid redan vid nuvarande begränsade elskatt

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

och bli efter föreslagen utvidgning icke mera betänkliga än att av två likartade
leveranser den ena kan få värdeskatt och den andra styckeskatt.

För styckeskatt åter sammanhänger den största felfunktionen med det
förhållandet, att konsumenternas förbrukning av elkraft rätt mycket påverkas
av det pris, som får betalas för ny förbrukning. Om delta pris är
lågt, vare sig till följd av att distributören över liuvud taget bar lågt kostnadsläge
eller sådant just för merförbrukning på grund av därpå inriktad
taxeutformning, föranledes konsumenten att använda elkraft mera än annorstädes
och att härför anskaffa mer eller mindre dyra förbrukningsapparater.
En onyanserad styckeskatt rubbar grundvalarna för konsumenternas
bedömning och medför därmed uppenbara orättvisor. Kraftuttagningarna
sammanhänga dock icke entydigt med energipriserna utan bero även av
yttre förhållanden — i Norrland förbrukas av naturliga skäl mera än i landets
sydligare delar — och av varje konsuments individuella läggning. Även
en värdeskatt blir därför orättvis, om än i något mindre grad än styckeskatt.
Som exempel på extremt otymplig inverkan av den föreslagna elskatten
skola här nämnas endast de konsumenter inom gruvsamhällena i Norrbotten,
vilka på grundval av en särskild taxa använda elenergi för åtskilliga
värmeändamål och därvid betala i genomsnitt 3,5 å 4 öre per kWh,
samt vidare de som utnyttja nattenergi — vilken icke utgör överskottskraft
— till det för närvarande gällande priset 4,5 öre per kWh. En styckeskatt
om 2 öre per kWh skulle i dessa fall medföra en revolutionerande omkastning
för ifrågavarande kraffanvändningar. Vilken skatteform som än väljes,
blir det vidare komplikationer ifråga om sådant som gatubelysning och
mer eller mindre subventionerade leveranser till tjänstebostäder.

Givetvis kunna de mera extrema missförhållandena i någon mån rättas
till medelst de undantagsmöjligheter, som ingå i förslaget till skatteförordning.
Att konstatera är, att många anledningar att utnyttja nämnda möjligheter
för att reducera orättvisor komma att föreligga.

Vattenfallsstyrelsen sammanfattar sina synpunkter på förevarande spörsmål
sålunda.

Slutsatsen är enligt vattenfallsstyrelsens mening, att ett alternativ med
värdeskatt även för lågspänningsleveranser nu bör betraktas som minst
jämbördigt med det i promemorian framlagda förslaget. Särskilt gäller detta,
ifall värdeskatten sättes till 10 procent över hela linjen, ty då bortfaller
flertalet gränsdragningsproblem. Ökningen av elskatteinkomslen till följd
av en utsträckning av 10-procentskatten till alla konsumenter synes bli
ungefär densamma som vid tillämpning av en styckeskatt om 1,5 öre per
kWh, om hänsyn tages till väntade höjningar av detaljtarifferna. Minskningen
relativt det i promemorian angivna beräknade värdet skulle sålunda
bli 30 ä 35 milj. kronor per år. Även en sådan likformig procentuell skatt
innebär, att konsumtionen belastas mera än produktionen, detta på grund
av den stora nivåskillnaden mellan lågspännings- och högspänningspriser.
Skall skattebelastningen fortfarande vara olika — därvid torde med hänsyn
till nyssnämnda tariffhöjningar 13 procent för lågspänningsleveranser ge
ungefär samma skatteinkomst som 2 öre per kWh i styckeskatt — så kvarstå
gränsdragningssvårigheterna. Även om värdeskatt i princip tillämpas
generellt, torde möjlighet att i undantagsfall använda styckeskatt böra
förutses. Värdeskatlealternativet torde eljest vara något smidigare med hänsyn
till behövliga undantag, i del att sådana kunna ordnas med hjälp av
särskilt fastställda beskattningsvärden för resp. leveranser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Även frågan om gränsdragningen mellan olika förbrukarkategorier beröres
något i styrelsens yttrande.

I promemorian har föreslagits, att lågspänd kraft, som levereras för industriändamål,
jordbruksdrift och uppvärmning av kyrkor samt som överskottskraft,
skall föranleda värdeskatt och icke styckeskatt. Däremot skall
för kraft, som användes inom handel och hantverk, erläggas styckeskatt
och det även om den uttages vid högspänning. I här förevarande avseende
synes icke finnas anledning att inordna hantverket i annan kategori än
industri och jordbruk. Det är i och för sig ofta svårt att draga en gräns
mellan småindustri och hantverk och synes rent principiellt icke finnas
anledning alt förvägra hantverkarna samma särbehandling som jordbrukarna.
Även för handeln kunna liknande synpunkter göra sig gällande.
De här avhandlade undantagen äro av sådan omfattning och sådan principiell
betydelse, att de helst böra vara angivna i skatteförordningen. Vid
tillämpning av generell 10 procents värdeskatt bortfaller behovet av dem.

Vattenfallsstyrelsen behandlar också frågan om den tekniska utformningen
vid olika skattesystem.

Med hänsyn till det tekniska uttagandet av elskalten bereda högspänningsleveranserna
föga bekymmer och detsamma gäller för proceduren hos
alla små distributionsenheter, som väsentligen verkställa kraftdebiteringen
»för hand». Stora vanskligheter föreligga däremot i alla de fall, då kraftdebiteringen
är en masshantering för 10 000-tals abonnenter eller mera.
Detta gäller för åtskilliga stadselverk och för vissa företag med omfattande
detalj distribution på landsbygden. Hos nämnda organ har under de senaste
åren nedlagts ett betydande arbete på att införa arbetsbesparande
debiteringsförfaranden med hjälp av kontorsmaskiner av olika slag, och
det är mer eller mindre en slump, huruvida uttagandet av elskatt låter sig
inpassas i resp. system utan väsentliga omläggningar av detta, maskinbyten
in. in. Gemensamt för så gott som alla är, att det icke blir möjligt att
på räkningarna angiva skattebeloppen separat, utan man får åtnöja sig
med att på räkningsblanketterna trycka ett påpekande om att skatt av
viss storlek ingår i slutbeloppet. Avsikten är, att skatteredovisningsuppgiften
skall läggas på distributionsföretagen utan att någon ersättning för
åtföljande kostnader lämnas. De senare kunna bli betydande i sådana fall,
då skatten icke kan inpassas i det förefintliga debiteringssystemet, utan
provisorier och extra förfaranden bli nödvändiga. För vattenfallsstyrelsen
och andra kraftföretag, som bland sina arbetsuppgifter ha kundservice, blir
det merkostnader för att hjälpa återdistributörerna med elskattens handhavande.
Det vore önskvärt, att någon form av ersättning åt de skatteredovisande
distributörerna ordnades.

Generellt gäller också, att varje undantag från en enhetlig behandling av
detalj konsumenterna, t. ex. värdeskatt i stället för styckeskatt för någon
enstaka sådan, dylik omläggning för delar av vissa konsumenters förbrukning
eller användning av olika styckeskattebelopp, vållar oproportionerligt
besvär, extra kontrollomgångar o. dyl. Den förutsatta särbehandlingen av
jordbruks- och eventuellt hantverksbelastning kännetecknas dessutom av att
dubbel osäkerhet föreligger. Dels mätes icke ifrågavarande förbrukning för
sig, dels är det icke givet vilka delar av de fasta avgifterna, som skola hänföras
till den. I promemorian angives, att ett schablonförfarande torde få
tillämpas. Enda möjligheten härför är enligt vattenfallsstyrelsens mening
att tillämpa en nedsatt styckeskatt, t. ex. 1,2 öre per kWh, om styckeskatten
i allmänhet är 2 öre per kWh, men även detta bryter som nämnts sön -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 7.957

der rationella debiteringssystem. Att på något sätt rätta nedsättningen av
styckeskatten efter berörda konsumenters individuella förhållanden skulle
innebära ett omfattande administrativt merarbete.

Det av Vattenfallsstyrelsen tillämpade debiteringsförfarandet ger möjlighet
att tillämpa energiavgifter i öre per kWh med en decimal, och alltså
kan även eu styckeskatt med en decimal inpassas i systemet. Det torde dock
förekomma, att man från början räknat endast med heltalsvärden för energiavgiften.
Den möjligheten finnes dock, fast den icke är så tilltalande, att
distributören rättar till sin egen taxa, så att summan av dess energiavgift
och styckeskatten blir ett helt tal. Vad värdeskatt beträffar, så kan även
sådan inpassas i styrelsens system, men det fordras då, att procenttalet är
detsamma för varje sambehandlad grupp av leveranser. På andra håll torde
emellertid en sådan behandling av värdeskatt vara omöjlig, men den ytterligare
möjligheten finnes då, att samtliga i tarifferna ingående avgiftsbelopp
räknas om, så att de inkludera vederbörligt värdeskattetillägg.

Svenska elverksföreningen erinrar om de i promemorian föreslagna möjligheterna
till avsteg från huvudregeln att värdeskatt skall utgå för högspänd
kraftuttagning och styckeskatt för borgerlig förbrukning samt fortsätter.

Dessa undantag synas komma att innebära, att värdeskatteberäkning även
skall tillämpas i fråga om lågspänd kraft, som levereras för industriändamål,
för bandrift och därmed likartade ändamål, för jordbruksdrift, för
uppvärmning av kyrkor i vissa fall samt för överskottskraft. Vissa av dessa
undantag äro lätta att strikt definiera, andra däremot synnerligen svåra
vilket torde komma att medföra besvärliga tolkningsproblem.

Som ett exempel må nämnas tanken att dela upp energiförbrukningen
vid jordbruken i en värdebeskattad och en styckebeskattad del. Uppmätningen
av förbrukningen sker här så gott som alltid i en mätare och schablonmässiga
beräknings- och fördelningsgrunder måste vid en uppdelning komma att
tillämpas. Här skall man icke endast dela upp själva energiförbrukningen
på själva jordbruksdriften och på hushållsbehoven utan även avgöra hur
stora delar av de fasta avgifterna, som skola anses tillkomma den ena eller
andra förbrukningsdelen. Systemet kommer för distributörerna att medföra
mycket omfattande och absolut improduktivt arbete.

Föreningen kan för övrigt icke finna något skäl varför denna differentiering
mellan hushållsenergi och jordbruksenergi skall göras på en lantgård
och avstyrker därför denna princip. Ett ytterligare motiv härför är
att den sänkning av elskatten för jordbruksdriftens 350 miljoner kWh, som
uppstår vid övergång från stycke- till värdeskatt, blir mycket liten, särskilt
när jordbruksdriften belastas med sina andelar av gårdens fasta avgifter.

Föreningen finner det vidare principiellt oriktigt att basera gränsdragningen
mellan skattesystemen på leveransspänningen.

Leveransspänningen bestämmes i regel av leverantören efter tekniska bedömningsgrunder
och abonnenten kan normalt icke välja mellan hög- och
lågspänningsleverans. Vidare må påpekas att abonnenter av en viss typ, som
i ett distributionsnät genomgående anslutas till lågspänning, kanske i ett
annat alltid anslutas till högspänning. Som korrektiv har i skatleförslaget
förutsatts att vissa justeringar i gränsdragningen skulle göras, så att borgerlig
förbrukning vid högspänning skulle få styckeskatt, medan industri vid lågspänning
— enligt promemorian men ej enligt författningstexten — skulle
fä värdeskatt. Bortsett från alt begreppet borgerlig förbrukning inkluderar

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

även småindustri och att smärre industrier ofta — särskilt på landsbygden
— ha gemensam mätning med bostäder eller affärer, måste man av skatteförslaget
kunna kräva väsentligt större klarhet beträffande gränsdragningen.
Det måste under alla förhållanden undvikas, att den skatteredovisande
distributören pålägges ansvaret för gränsdragningen, som, hur den än göres,
kommer att medföra stora orättvisor.

Även begreppet överskottskraft i den föreslagna förordningen kommer
enligt föreningen att förorsaka stora olägenheter. Ett kriterium på dylik
kraft, säger föreningen, plägar vara, att den är avkopplingsbar, när vattenförhållandena
försämras. Energi för rumsuppvärmning, som levereras till
mycket låga priser, torde knappast kunna betecknas som överskottsenergi
men det är å andra sidan orimligt alt belasta den med en ökning av priset
med 2 öre/kWh.

Den mest rationella beskattningsprincipen är enligt föreningen att tilllämpa
värdeskatt över hela linjen.

Flertalet gränsfall försvinner och beskattningsarbetet underlättas. Den
borgerliga konsumtionen kommer att — såsom önskas — drabbas betydligt
hårdare än industrin. Distributionsföretagens väl avvägda och inarbetade
system för avvägning av kostnaderna för olika uttagningsändamål kommer
icke att beröras. Tariffregleringar och annat utvecklingsarbete fortgår ostört
av skatten och även själva uppbörden kommer att förenklas i hög grad.

Föreningen vill här framhålla, att kraftavgifterna för olika grupper av
förbrukare numera äro i hög grad utjämnade. Utvecklingen på tariffområdet
bar nämligen, icke minst under de sex år som förflutit sedan 1951, fortsatt
i allt snabbare takt. Elkraftutredningens standardtariffer för särskilt
landsbygdsdistribution användas sålunda nu inom större delen av distributionen
och motsvarande tariffer ha med mycket små avvikelser nyligen rekommenderats
för tillämpning även i städer och större samhällen. Undantag
med högre priser finnas givetvis men dessa äro relativt få och uppvägas helt
säkert av undantag i andra riktningen.

Vidare bör påpekas att abonnenternas elkraftkonsumtion i stor utsträckning
är en direkt följd av prispolitiken. När sålunda låga kraftpriser kunna
tillämpas, t. ex. inom vissa områden i Norrland, har detta lett till en stor
förbrukning av elkraft. Det synes klart orättvist, att en sådan förbrukare —
som kanske investerat betydande belopp i elektrisk installation och apparater
— skall drabbas av en skatt, som kan bli väsentligt större än för motsvarande
förbrukare, t. ex. en jordbrukare eller ett hushåll, inom annat område.

Än större blir betänksamheten, om man granskar yrkesabonnenterna, butiker,
hantverk m. in., med deras varierande förbrukning och konsumtionsvanor.
En prishöjning genom styckeskatten av 50 % på kraft uttagen nattetid
— en för kraftdistributionen förmånlig belastningstyp — måste leda
till bortfall av sådan belastning till skada för folkhushållet på längre sikt.
Yrkesabonnenternas relativt stora förbrukning och lägre genomsnittspris leder
med styckeskattsystemet även till att de få bära en alltför stor del av
skattebördan, tvärt emot den deklarerade avsikten att i första hand belasta
konsumtionen. De i promemorian anförda skälen mot att använda värdeskatt
även för borgerlig kraft äro alltså icke hållbara.

Frågan om värdeskatt eller styckeskatt sammanhänger emellertid också
med den hos elverk och distributörer tillämpade debileringsrutinen. För de
mycket små distributörerna är problemet kanske ej så stort, då debiteringen
i regel sker manuellt, varvid intetdera systemet kan ges företräde. En av

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

föreningen till elverk och andra större distributörer för ett par dagar sedan
utsänd snabbrundfråga visar däremot, att hos distributörer som svara för
flertalet av landets abonnenter metoden med värdeskatt är antingen lämplig
eller acceptabel. Det finns dock en betydande grupp företag, som anser styckeskatten
lämpligare om än värdeskatten icke heller där är alldeles otänkbar
överallt.

På grundval av dessa undersökningar och överväganden vill föreningen
föreslå, att skatten på borgerlig förbrukning normalt skall utgå som värdeskatt
men att dispens att använda styckeskattmetoden efter ansökan skall
kunna lämnas av Kontrollstyrelsen till de företag, som på grund av använda
debiteringssystem ej utan stora svårigheter kunna genomföra värdebeskattning.

Vid valet av procentsats äro endast två värden aktuella, nämligen 10 %
eller 15 %. Det lägre procenttalet tar bort alla gränsfall, vilket vore till stor
fördel, det högre gör det nödvändigt att skilja mellan industri och icke industri
men har egenskapen att ge i stort sett samma totalskatt som den i
promemorian uppskattade styckeskatten på den borgerliga förbrukningen
eller 150 Mkr/år.

Vid alternativet 10 % skulle motsvarande styckeskatt, om sådan behöver
användas, för närvarande uppgå till 1,2 öre/kWh. Någon svårighet att använda
brutna tal torde icke föreligga. Vid det andra alternativet med 15 %
värdeskatt skulle styckeskatten för närvarande bli ca 1,8 öre/kWh.

Efter den tidpunkt, då dessa värden fastställdes, ha taxehöjningar skett
och ytterligare höjningar ha förebådats inom en nära framtid. Därigenom
kommer ovan angivet värde, 1,2 öre/kWh, att ändras till ca 1,5 öre/kWh.
Då konsumtionen samtidigt är i stigande, torde den lägre procentsatsen,
som — såsom nämnt — är betydligt enklare i tillämpningen att ganska snart
ge samma skatteinkomst som den i skatteförslaget angivna styckeskatten,
2 öre/kWh.

Föreningen berör slutligen några speciella frågor. En fråga, som enligt
föreningen torde uppkomma, gäller beskattningen av kommunikationsföretagen,
vilken enligt förslaget beräknas belöpa sig till 0,3 öre/kWh, motsvarande
ett energipris av 3 öre/kWh. Föreningen anför härom.

Detta medelpris är synbarligen starkt påverkat av att SJ uttager kraften
vid råkraftföretagens leveranspunkter. För större kommunala spårvägsföretag,
som uttaga kraften med transformerings- och omformningskostnaderna
inräknade, äro avgifterna givetvis väsentligt högre. För Stockholms spårvägar
skulle sålunda värdeskatten utfalla med över 0,8 öre/kWh och trafiken
där alltså bli nästan tre gånger så hårt beskattad som genomsnittligt beräknats.
En korrigering i form av en avdragspost eller en lägre skatteprocent
skulle bär kunna lösa problemet.

Samma frågeställning uppkommer även vid industrier av medelstor typ,
som ibland äro anslutna till bögspänningsnätet och ibland till lågspänningsnätet.
Även bär uppstår en prisskillnad, beroende på att strömdistributören
i ena fallet levererar varan i mera bearbetat skick och en korrigering
synes också bär vara önskvärd.

Det förefaller mindre motiverat att ge all icke uppmätt lågspänningsförbrukning
eu privilegierad ställning, i synnerhet som denna i och för sig
visserligen obetydliga förbrukning ofta gäller reklambelysning, bilmotorvärmare
etc.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Svensk industriförening finner det orättvist att jordbrukare och industriidkare
för elektrisk kraft skall erlägga den lägre värdeskatten medan t. ex.
hantverkare skall erlägga slyckeskatt. Alla företagarkategorier bör enligt
föreningen behandlas lika. Föreningen summerar.

Sammanfattningsvis vill föreningen i fråga om den föreslagna elskatten
föreslå, att densamma, om den införes, utformas på så sätt att dess olyckliga
och olämpliga belastning av småföretagarna elimineras. Detta kan på
ett enkelt sätt genomföras genom att den nuvarande förbrukningssiffran
40 000 kWh per år bibehålies som skattegräns. Elskatt skulle sålunda komma
att utgå blott på elförbrukning över nämnda gräns. Föreningen är härvid
angelägen påpeka, att en sådan bestämmelse innebär en viss ändring i förhållande
till nuvarande bestämmelser, enligt vilka hela förbrukningen skattebelägges
när densamma överskrider 40 000 kWh per år. Enligt föreningens
förslag skulle blott den förbrukning, som överstiger nämnda siffra beskattas.

Sveriges lantbruksförbund erinrar om att skatten för jordbrukarnas elkraft,
vad angår den del av kraften som användes i jordbruksdriften, enligt
förslaget skall utgå efter samma normer som skatten för industriförbrukningen
d. v. s. med 10 procent av värdet och, i fråga om den privata konsumtionen,
liksom beträffande övrig privat konsumtion med 2 öre för kWh samt
att fördelningen av kostnaderna för elkraften på jordbruksdriften och den
privata konsumtionen skall göras efter viss schablon. Förbundet fortsätter.

Det bör härvid observeras, att den föreslagna 10 %-iga skatten leder till
en större skatt per kWh räknat för mindre landsbygdsföretag än för industrin,
eftersom de förra till följd av större överföringskostnader har att
betala ett högre pris per kWh. Det bör därför övervägas, om inte den lägspända
förbrukning, som ansetts böra värdebeskattas, i stället borde påläggas
styckeskatt så avvägd, att denna motsvarar vad industrin i genomsnitt
betalar per kWh.

Skattefrihet i vissa fält

Sveriges redareförening anser det vara synnerligen angeläget att sjöfartsnäringen
inte bara såsom i promemorian föreslagits, i fråga om trafiken på
utlandet, utan även vad gäller inrikestrafiken undantages från skatt. Denna
gren av den svenska sjöfarten är nämligen enligt föreningen utsatt för en
mycket hård konkurrens från utländska fartyg och är därför i synnerligen
stort behov av lättnader i sina driftskostnader.

Svenska skifferolje aktiebolaget framhåller, att beskattning av för visst
ändamål förbrukad pannbrännolja skulle medföra dubbelbeskattning och
anför härom.

Enligt ordalagen i den föreslagna energiskatteförordningen skulle energiskatt
uppenbarligen utgå även för intern förbrukning av pannbrännolja för
eldning av vissa pyrolysugnar. Detta synes med hänsyn till nämnda förbruknings
samband med oljeproduktionen, vilken under vissa omständigheter
förutsätter en viss förbrukning av pannbrännolja för att erhålla den
säljbara nettoproduktionen, icke rimligt och skulle för bolaget medföra en
extra, icke övervältringsbar kostnadsbelastning, vilken därjämte skulle innebära
en dubbelbeskattning av motsvarande salufärdiga olja. På grund här -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

av förutsätter bolaget, att generell befrielse från energiskatt skall efter ansökan
jämlikt förordningens § 2 erhållas jämväl för pannbrännoljekvantiteter,
som förbrukas för industriändamål inom skifferoljeverket.

Svenska elkverksföreningen ifrågasätter skattefrihet för elektrisk kraft
till gatubelysning.

En principiell fråga, som belystes år 1951 och som nu åter skall beröras,
är att den nya förordningen skulle komma afl medföra en statlig beskattning
av kommunerna, särskilt i samband med gatu- och vägbelysningen.
Gatubelysningsenergin i samhällen har statistiskt beräknats uppgå till 35 å
40 kWh/invånare och år för närvarande, varför styckeskatten skulle innebära
en skatt av 70 ä 80 öre/invånare och år. För Stockholm medför detta en
skatt av ca 600 000 kr ./år. Det kan här gälla kostnadsökningar för energin
med minst 20—25 %, om styckeskatt uttages. Man kan för övrigt mot bakgrunden
av ansträngningarna att i trafiksäkerhetens intresse förbättra gatubelysningen
fråga, om icke största samhällsnyttan skulle ernås, om gatubelysningen
befrias från elskatt.

Svensk industriförening erinrar om Kungl. Maj:ts den 25 augusti 1955
lämnade bemyndigande för kontrollstyrelsen att i fråga om bygdekvarnarna
medgiva befrielse från eller återbäring av elskatt såvitt avser kraft, som
från och med den 1 juli 1955 förbrukats eller kommer att förbrukas för
foderförmalning av spannmål eller eljest för tillverkning av fodermedel,
där skattebefrielse med hänsyn till kraftkostnad, rådande konkurrensläge
och andra därmed jämförliga förhållanden kan befinnas i lika mån påkallad.
I anslutning härtill framhåller föreningen nödvändigheten av att bygdekvarnarna
även i fortsättningen får behålla sin av speciella förhållanden
betingade befrielse från skatt på elektrisk kraft.

Uppläggning av obeskattade bränslelager

Beträffande rätten att erhålla registrering såsom skattskyldig och därmed
få möjlighet att lägga upp obeskattade lager av andra bränslen än bensin
och motorsprit anför riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
beträffande de i promemorian föreslagna villkoren följande.

Enligt förslaget förutsättes att den obligatoriska oljelagring, som enligt
oljelagringskonnnitténs förslag skulle komma att åläggas förbrukare med
en årsförbrukning av eldningsolja överstigande 5 000 m3, skall vara obeskattad.
Detsamma gäller frivillig beredskapslagring av kolbränslen hos
företag med en årsförbrukning av 7 500 ton dylika bränslen ävensom hos
företag som, utan att komma upp till de nämnda årsförbrukningarna, hålla
lager av minst 2 000 ton stenkol, koks eller kolbriketter resp. 500 m3 flytande
bränslen. Denna minimilagring motsvarar ca 25 % av den angivna
förbrukningen då det gäller kolbränslen men allenast 10 % i fråga om flytande
bränslen. Den för kolbränslen föreslagna lagringsnormen synes i stort
sett överensstämma med den av 1955 års oljelagringskommitté beräknade
obligatoriska lagringen för storkonsumenter, medan promemorians motsvarande
lagringsvolym för flytande bränslen avsevärt underskrider oljclagringskommitténs
nyssnämnda norm.

Riksnämnden har ingenting att erinra mot promemorieförslaget med avseende
på lagringen av flytande bränslen men vill dock ifrågasätta huruvida
(t Dilmng till riksdagens protokoll It)57. I samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

icke också i fråga om kolbränslen lagergränsen för skattefrihet bör sänkas
till överensstämmelse med vad som föreslagits för de flytande bränslena eller
m. a. o. till 750 ton i stället för 2 000 ton, varigenom bl. a. en ytterligare
stimulans till övergång till eldningsolja undvikes.

Efter att ha konstaterat att all beredskapslagring av mindre kvantiteter
än de ovan nämnda synes komma att bli beskattad fortsätter nämnden.

Ur beredskapssynpunkt framstår detta såsom olyckligt, då därigenom en
beredskapsmässigt värdefull spridning av lagren till även mindre förbrukarkategorier
av skilda slag, t. ex. inom jordbruket, kommunikationsföretag,
mindre industrier, fastigheter m. m., kan komma att hämmas. Riksnämnden
anser det därför principiellt önskvärt, om all beredskapslagring
—■ till kvantiteten stor eller liten — kunde undantagas från beskattningen.
Nämnden är emellertid medveten om de svårigheter av administrativ natur,
som ett sådant generellt undantagande skulle komma att medföra.

Även Kooperativa förbundet anser att all för beredskap lagrad olja bör
vara obeskattad tills den uttagits för förbrukning. Den i promemorian föreslagna
gränsdragningen synes förbundet inte bara innebära en ekonomisk
diskriminering av de mindre företagen — industrier, värmecentraler, transportföretag,
handelsföretag, jordbruk — vilka därigenom ålägges att betala
skatten i förskott, utan också oändamålsenligt med tanke på vikten ur beredskapssynpunkt
att sprida lagren så mycket som möjligt.

Svenska gasverksföreningen finner det önskvärt att samtliga gasverk behandlas
lika. I enlighet härmed bör enligt föreningen även några mindre
gasverk, som har en stenkolslörbrukning understigande 7 500 ton per år,
kunna registreras och därmed få rätt att erlägga skatten först vid förbrukningen
av stenkolen.

Kostnadsfrågor

Beträffande de tjänster, som enligt promemorian bör inrättas vid kontrollstyrelsen
i samband med genomförandet av en allmän energibeskattning,
anför statskontoret följande.

Behovet av de föreslagna nya tjänsterna undandrager sig statskontorets
säkra bedömande. Beträffande byrådirektörstjänsterna må dock ifrågasättas,
om föreliggande utredning kan tjäna som underlag för en sådan förändring
i organisatoriskt hänseende av tredje byrån, som inrättandet av de två
byrådirektörstjänsterna får anses utgöra. I kontrollstyrelsens medelsäskanden
för nästkommande budgetår (1957 års statsverksproposition VII h. t.
sid. 83) har framhållits önskvärdheten av en omorganisation av verket, varvid
en delning av tredje byrån vore synnerligen angelägen. Med hänsyn
bland annat till att de förslag, som 1952 års kommitté för indirekta skatter
kunde komma att framlägga, kunde påverka styrelsens befattning
med nämnda skatter, föreslogs emellertid icke någon dylik omorganisation.
Då således förslag om mera genomgripande organisationsförändringar
lära vara att förvänta, i vart fall i samband med prövningen av nyssnämnda
kommittébetänkande, vill statskontoret förorda, att försiktighet iakttages
med inrättande av högre tjänster på tredje byrån, så att en erforderlig omorganisation
av byrån ej föregripes. Sålunda torde i varje fall de skattejuridiska
spörsmålen tills vidare böra beredas av den förste byråsekreteraren

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

i Ca 29, som är föreståndare för byråns allmänna avdelning, där frågor av
juridisk natur prövas. Däremot vill det förefalla ämbetsverket, som om vissa
skäl talade för att en byrådirektörstjänst avses för chefen för den nya energiskatteavdelningen.
Om en dylik tjänst inrättas, torde denna böra hänföras
till 31 lönegraden. Såväl angivna tjänst som övriga befattningar, vilka må
komma att nyinrättas i anledning av föreliggande förslag, böra tills vidare
upptagas som extra.

Kontrollstyrelsen finner den i promemorian föreslagna personalförstärkningen
i stort sett tillfyllest men anser att tillförandet av arbetet med energiskatten
till styrelsen bör föranleda delning av styrelsens tredje byrå (skattebyrån).
Härom anför styrelsen.

I kontrollstyrelsens skrivelse den 31 augusti 1956 angående anslagsäskanden
för budgetåret 1957/58 har styrelsen inledningsvis omnämnt bl. a., att
styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåren 1955/56 och 1956/57 upptagit
frågan om omorganisation av ämbetsverket till övervägande. Styrelsen
underströk i skrivelsen, att en delning av tredje byrån vore synnerligen angelägen
men stannade likväl för att icke för det dåvarande framlägga något
förslag till omorganisation. Frågan om delning av skattebyrån har sålunda
varit aktuell sedan ett par år tillbaka.

Till belysning av omfattningen av arbetsbördan på skattebyrån må nämnas,
att antalet skattskyldiga, vilkas redovisning kontrolleras av denna byrå,
under år 1954 uppgick till omkring 5 000. Genom kontrollstyrelsens övertagande
från länsstyrelserna från och med den 1 januari 1955 av uppbörden
och kontrollen av brännoljeskatten ökade antalet skattskyldiga med omkring
16 000. En ytterligare ökning i byråns arbetsbörda inträffade genom den särskilda
kontroll av utskänkningsskatten, som från och med den 1 oktober
1955 infördes, vilket medförde att antalet skattskyldiga ökade med omkring
1 200. Vidare har byrån att från och med den 1 december 1956 utöva kontroll
m. in. hos omkring 100 skattskyldiga enligt förordningen om omsättningsskatt
på motorfordon. Totala antalet skattskyldiga, beträffande vilka
närmaste ansvaret för skattekontroll m. m. åvilar skattebyrån, uppgår för
närvarande till omkring 25 000. Vid ett genomförande av" nu föreliggande
förslag till allmän energiskatt torde antalet skattskyldiga öka med bortåt
^ uuu.

Statsverkets intäkter av de skatter, beträffande vilka skattebyrån har att
verkställa uppbörd och kontroll, har under ett vart av budgetåren 1953/54

1955/56 uppgått till 354, 342 och 494 miljoner kronor och kan för budgetaret
1956/57 beräknas till 530 miljoner kronor. Då såsom framgår av föreliggande
promemoria den allmänna energiskatten beräknas tillföra statsverket
ett årligt belopp av omkring 525 miljoner kronor, skulle skattebyrån
vid olorandrad organisation handha bestyret med uppbörd och kontroll av en
total skatteintäkt å tillhopa över en miljard kronor, fördelad på ca 27 000
skattskyldiga.

Byråns ökade arbetsmängd har under årens lopp medfört en betydande
personal förstärkning. Sålunda uppgick antalet tjänstemän på skattebyrån
td omkring 30 den 31 december 1947 och till omkring 45 den 1 juli 1948
och ar för narvarande omkring 60. Även styrelsens lokala skattekontroll
har i anslutning härtill personellt förstärkts. Antalet tjänstemän i denna konIrollorgamsation
uppgick den 1 juli 1948 till omkring 15 och utgör för närvarande
omkring 75. Vid ett genomförande av nu föreliggande förslag till
allmän energiskatt skulle enligt promemorian erfordras personalförstärkning
pa skattebyrån med 12 tjänstemän och i den lokala skattekontrollen med

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

5 tjänstemän, varigenom skattebyrån sålunda skulle komma att omfatta
omkring 72 tjänstemän och lokala skattekontrollen omkring 80.

Kontrollstyrelsen vill ånyo understryka, att byrån redan nu med hänsyn
till arten och omfattningen av dess arbetsuppgifter är så svåradministrerad
och ohanterlig att ett tillförande av ytterligare arbetsuppgifter icke rimligen
låter sig göra inom den nuvarande organisationens ram. Med hänsyn
härtill vill styrelsen föreslå, att skattebyrån delas vid tillkomsten av den allmänna
energiskatten. I sak innebär bifall till detta förslag, att en av de föreslagna
byrådirektörstjänsterna utbytes mot en byråchefstjänst.

Vid delningen av tredje byrån på två byråer skulle enligt styrelsen på den
ena handläggas ärenden rörande varuskatt, försäljningsskatt, maltdrycksskatt,
läskedrycksskatt, pälsvaruskatt, fettvaruavgifter, accis å fettemulsion
och omsättningsskatt å motorfordon samt på den andra ärenden rörande
skatt å inhemsk bensin och motorsprit, brännoljeskatt och allmän energiskatt.

Beträffande organisationen i övrigt anför styrelsen, att inom tredje byrån
för närvarande finns en allmän avdelning under ledning av en förste byråsekreterare
i 29 lönegraden, på vilken i främsta rummet ankommer att
handlägga och till föredragning bereda ärenden av juridisk karaktär. Då
avdelningen vid en delning av byrån kommer att handlägga ärenden berörande
flera byråer, bör densamma enligt styrelsen icke längre organisatoriskt
vara knuten till en av dessa byråer. Den allmänna avdelningen bör
därför enligt styrelsens mening utgöra en självständig avdelning direkt
underställd överdirektören och med den andre av de i promemorian angivna
byrådirektörerna såsom chef.

Den av styrelsen föreslagna byråchefstjänsten ävensom byrådirektörstjänsten
å avdelningen för juridiska ärenden bör enligt styrelsen inrättas
såsom ordinarie under det att den i promemorian föreslagna tjänsten såsom
förste byråinspektör i 27 lönegraden bör inrättas såsom extra ordinarie.

I fråga om den personella förstärkningen av styrelsens lokala skattekontroll
finner styrelsen — med hänvisning till att av ty''ra begärda skrivbiträdest
jänster för denna kontroll i årets statsverksproposition upptagits endast
två — att utöver den i promemorian föreslagna kontrollpersonalen ytterligare
två skrivbiträdestjänster bör inrättas.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

I samband med min redovisning i det föregående av den ekonomiska politikens
inriktning har jag lagt fram de samhällsekonomiska skälen för att
genomföra en allmän energibeskattning. I den nyss återgivna departementspromemorian
har synpunkterna på behovet av en sådan beskattning ytterligare
utvecklats.

De i departementspromemorian redovisade stora utbyggnadsbehoven på
energiområdet har verifierats av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna.
I remissyttrandena understrykes vidare önskvärdheten av

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att utrymme skapas för en utbyggnad på detta och andra viktiga områden
genom att konsumtionsökningen begränsas. Enighet synes också i stort sett
råda om att denna begränsning bör åstadkommas genom någon form av indirekt
beskattning. Det i departementspromemorian framlagda förslaget tillstyrkes
av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, medan övriga
remissinstanser, i den mån de berört principfrågan, av olika skäl ställt sig
mer eller mindre avvisande till detsamma. De som inte avstyrkt en energibeskattning
som sådan har i allmänhet förordat att frågan tas upp först i
samband med behandlingen av det betänkande angående indirekt beskattning
som nyligen framlagts.

Gentemot det sistnämnda argumentet får jag framhålla, att betänkandet
angående indirekt beskattning måste bli föremål för en omfattande remissbehandling,
och det kommer att ta avsevärd tid innan man kan ta ställning
till om betänkandet bör läggas till grund för konkreta åtgärder. Som jag
tidigare påpekat, måste emellertid redan nu åtgärder vidtagas för att skapa
utrymme för nödvändiga investeringar.

I flera av remissyttrandena göres gällande, att en energibeskattning skulle
få ojämna verkningar på olika samhällsgrupper. Jag återkommer till denna
fråga i samband med att skattealternativ och skattesatser behandlas. Jag
vill dock här understryka, att av i dagens läge tänkbara alternativ en beskattning
av energiförbrukningen enligt min mening synes vara det som i
detta avseende har de minst ogynnsamma verkningarna. Den kritik som riktats
mot förslaget i fråga om dess verkningar på jordbruk, hantverk, småindustri
och transportväsende bör dock föranleda vissa begränsningar och
omfördelningar av skatteuttaget. Hänsyn härtill har tagits vid förslagets
slutliga utformning.

I detta sammanhang vill jag omnämna en framställning angående stöd
åt näringslivet i övre Norrland. Däri påpekas, att en energibeskattning särskilt
hårt skulle drabba befolkningen i denna landsdel. Det framhålles också,
att en betydande del av vattenkraften produceras i övre Norrland. I framställningen
uttalas att det är ett skäligt krav att en del av skattemedlen i
någon form reserveras för Norrlands näringsliv. Med anledning härav förordas
bildandet av en fond på förslagsvis 100 miljoner kronor, avsedd att
bevara och utbygga näringslivet i de fyra nordligaste länen. De synpunkter
beträffande de norrländska problemen, som sålunda framförts, synes mig
värda beaktande. En närmare prövning av dessa frågor synes dock böra
anstå till dess resultat föreligger av den år 1956 tillsatta utredningen om
avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen i Luossavaara-Kiirunavaara
AB till stöd för utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet.

Flera remissinstanser bar som skäl mot en energibeskattning anfört, att
den skulle kunna komma att försvaga de svenska företagens konkurrensförmåga
gentemot utlandet. I vilken utsträckning så kan komma att bli fallet
torde det vara ytterst vanskligt att uttala sig om. Man torde emellertid
utan tvekan kunna konstatera, att de farhågor som uttalats från nämnda

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

remissinstansers sida är överdrivna. I vad män den svenska industriens kostnadsläge
jämfört med utlandet relativt sett skulle försämras i förhållande
till nuläget är givetvis beroende på kostnadsutvecklingen i utlandet. Såvitt
nu kan bedömas finns det inte anledning antaga att kostnadsutvecklingen
— även inklusive en energibeskattning — kommer att bli ogynnsammare i
Sverige än i andra länder. Den föreslagna skattens kostnadshöjande effekt
torde dessutom i icke ringa grad kunna motverkas genom att företagen, som
handelskammaren i Gefle anför, torde kunna antagas komma att öka sina
ansträngningar att uppnå en god bränsleekonomi. Jag vill i detta sammanhang
särskilt understryka att energibeskattningen också måste ses som ett
led i strävandena att bryta de inflationistiska tendenserna i vårt samhälle. I
den mån den har denna effekt, bidrar den till att förhindra en inflalionistisk
kostnadsstegring, som skulle kunna få mycket allvarliga verkningar för
vår konkurrensförmåga.

Kommerskollegium anser att en energibeskattning är mindre önskvärd ur
social synpunkt. Denna invändning torde kunna resas mot snart sagt varje
torm av indirekt beskattning. I ifrågavarande fall beskattas visserligen varor
som till större delen måste anses oumbärliga. Men för det första kommer
merkostnaden för den enskilde afl bli relativt liten. För det andra måste det
ligga i den enskildes intresse att det skapas möjligheter att bygga ut energiförsörjningen.
I annat fall skulle man på litet längre sikt kunna tvingas att
tillgripa en ransonering av energiförbrukningen. Detta senare torde för den
enskilde framstå som ett ännu större ingripande. Jag vill dessutom påpeka,
att ett av syftena med den föreslagna beskattningen är att försöka begränsa
just energiförbrukningen, ett syfte som icke skulle uppnås om beskattningen
lades på andra varor.

Av vad jag tidigare anfört i samband med redogörelsen för det ekonomiska
läget och budgetpolitiken torde ha framgått, att skälen för den ifrågasatta
energibeskattningen är så starka, att de uppväger de anmärkningar,
som remissinstanserna i övrigt anfört mot densamma.

Energiskattens utformning

Såsom framgår av det anförda, har jag funnit mig böra förorda, att en allmän
energiskatt införes på grundval av förslaget i promemorian. Jag har
emellertid även antytt, att vissa begränsningar och omfördelningar av skatteuttaget
kan vara påkallade. Min avsikt är nu att närmare ingå på de spörsmål
som härvid anmäler sig.

Dessförinnan vill jag endast framhålla, att jag ansluter mig till den i promemorian
uttalade uppfattningen, att beskattningsområdet i princip bör
göras så vidsträckt att det omfattar alla för energialstring lämpade bränslen
samt elektrisk kraft. Till frågan om undantag från skatteplikten skall jag
återkomma i det följande. Redan här bör emellertid påpekas, att för sådana
undantag bör kunna åberopas särskilda skäl. Eljest skulle risk föreligga för
en övergång från beskattat till obeskattat bränsle. Uppenbart är, att de vik -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

tigaste slagen av fasta och flytande bränslen jämte elkraften bör ingå i beskattningsområdet.

I promemorian har föreslagits förhållandevis höga skattesatser för bensin,
motorsprit samt borgerlig förbrukning av elkraft. Skatteintäkterna
härav skulle tillsammans uppgå till nära 300 milj. kronor för år eller mer
än hälften av de totala intäkterna från energibeskattningen.

Promemorians ståndpunkt i denna del är att se mot bakgrunden av det
allmänna syftet att undvika alltför betungande belastning av produktionen.
Den synes också naturlig med tanke på att den privata förbrukningen av
bensin och elkraft i viss utsträckning bör kunna bli föremål för besparingar
utan att avgörande olägenheter därav uppstår. På båda områdena sker dessutom
för närvarande en stark expansion. Det kan vidare förtjäna att erinras
om att beskattningen av bensin i vårt land är låg i jämförelse med många
andra europeiska länder.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen har emellertid bibragt mig
den övertygelsen, att en sänkning av de föreslagna skattesatserna likväl bör
ske. Det är ofrånkomligt, att en beskattning av bensin och borgerlig elförbrukning
i viss omfattning även drabbar produktionen. Detta gäller inte
minst jordbruket och den mindre företagsamheten överhuvud taget. Vad
bensinen beträffar skulle ett förhållandevis högt skatteuttag accentuera de
ojämnheter som sammanhänger med skilda näringsgrenars olikartade beroende
av transporter. Ett jämförelsevis högt skatteuttag för borgerlig konsumtion
av elkraft skulle, såsom antytts i promemorian och närmare belysts
i flera yttranden, medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem. Det kan
vidare förtjäna påpekas, att en mera betydande höjning av bensinpriset skulle
bli särskilt kännbar för landsbygdsbefolkningen. På likartat sätt är allmänheten
på vissa orter, främst i Norrland, särskilt beroende av tillgång till
billig elkraft.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig inte kunna förorda en högre
skattesats för bensin än fyra öre per liter. Samma skattesats bör gälla beträffande
lättbentyl och motorsprit.

Även i fråga om den borgerliga förbrukningen av elektrisk kraft bör skatteuttaget
bli avsevärt lägre än som föreslagits. Jag skall senare återkomma
härtill i samband med den tekniska utformningen av energiskatten på elektrisk
kraft.

De skäl som talar för en begränsning av det ifrågasatta skatteuttaget på
bensin får enligt min mening ännu större tyngd, när det gäller motorbrännoljan.
Åtskilliga bussföretag har för närvarande att dragas med ekonomiska
svårigheter. Detsamma gäller i viss utsträckning även företag, som driver
yrkesmässig lastbilstrafik. Utredning pågår rörande dessa branscher. I detta
läge anser jag skäligt att den tunga motortrafiken i huvudsak undgår
ökad skattebelastning. Av tekniska skäl torde det inte vara möjligt att undantaga
motorbrännolja från energibeskattningen. I stort sett samma resultat
synes emellertid kunna uppnås genom att företa en mot energiskatten svarande
sänkning av brännoljeskatten. Denna lösning synes kunna förordas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Av den här intagna ståndpunkten bör enligt min mening följa, att även elkraft,
som användes för kommunikationsändamål, och bränsle, som förbrukas
i järnvägarnas ånglok och motordrivna rälsfordon, hålles utanför beskattningen.
Detsamma bör gälla fotogen. Denna vara användes till betydande
del inom jordbruket för traktordrift. Såsom redan nämnts kommer
jordbruket att drabbas förhållandevis hårt av energiskatten på bensin. Ett
särskilt skäl att undantaga fotogen från beskattningen ligger enligt min mening
däri, att denna vara alltjämt på sina håll användes till belysning och
matlagning. Att särskilt belasta de ekonomiskt svaga befolkningsgrupper
varom här i regel är fråga synes icke tilltalande från social synpunkt. — De
nyss angivna skälen talar också för att man bör undvika en belastning av
de jordbrukstraktorer som drives med motorbrännolja. Detta synes lämpligen
kunna ske genom en schablonmässigt avvägd restitution, baserad på
den genomsnittliga oljeförbrukningen i sådana traktorer och motsvarande
den nedsättning av brännoljeskatten som nyss förordats för den tunga inotortrafiken.
Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att närmare
utreda denna fråga, vilken därefter torde få föreläggas 1958 års riksdag.

De begränsningar och undantag i beskattningen som jag nu förordat medför
betydande minskningar i de beräknade intäkterna av energiskatten. Till
någon del kan dessa minskningar kompenseras av den höjning i cigarrettskatten
som jag i annat sammanhang föreslår. Det synes emellertid även
böra övervägas att företaga mindre uppjusteringar av de i promemorian föreslagna
skattesatserna för kol, koks och brännoljor. Sådana uppjusteringar
bör så mycket mindre kunna föranleda berättigade erinringar
som förbrukarna av dessa varor, inte minst industrien, genom vad jag nyss
förordat får minskad belastning på sina transportkostnader.

I detta sammanhang vill jag även med några ord beröra de yrkanden som
vid remissbehandlingen framförts rörande skattesatserna för kol och koks.
Från branschens sida har sålunda gjorts gällande, att dessa bränslen borde
vara skattefria eller beskattas efter lägre skattesatser än de i promemorian
föreslagna. Såsom skäl för dessa yrkanden har främst åberopats att priserna
på kol och koks under senare år stigit betydligt mera än på eldningsoljor.
Häremot vill jag erinra om att skälig hänsyn tagits till nämnda omständigheter
redan vid avvägningen av de i promemorian föreslagna skattesatserna.
För eldningsoljorna ligger sålunda skattesatserna i princip på en högre nivå
än för kol och koks. Såsom nyss påpekats bör en mindre uppjustering ske
av skattesatserna. I enlighet härmed förordar jag att energiskatten utgår
med 12 kronor per ton för stenkol och 14 kronor per ton för koks.

Däremot finner jag inte anledning att höja den i promemorian föreslagna
skattesatsen, sex kronor per ton, för kolbriketter. Samma skattesats bör tilllämpas
för kolstybb och koksstybb.

Såsom påpekats från branschens sida bör möjlighet finnas att beräkna
skatten på kol och koks per hektoliter. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen
att härvidlag utfärda erforderliga anvisningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Även beträffande eldningsoljorna bör såsom tidigare påpekats en uppjustering
av skattesatserna övervägas. I samband härmed bör framhållas, att
eldningsoljorna 1 och 2 ligger nära varandra i fråga om egenskaper, användningsområde
och priser. Motsvarande gäller förhållandet mellan eldningsoljorna
3, 4 och högre. Detta avspeglar sig också i de skattesatser som föreslagits
i promemorian. För att förenkla bestyret med skatten för både myndigheterna
och de skattskyldiga finner jag lämpligt, att enhetliga skattesatser
tillämpas inom de båda grupperna eldningsolja. På sätt framhållits i
promemorian bör skattesatsen för motorbrännolja vara densamma som för
eldningsolja 1.

I enlighet härmed förordar jag, att skattesatsen för eldningsoljorna 1 och
2 samt för motorbrännolja bestämmes till 25 kronor för m3 samt att skatten
för eldningsoljorna 3, 4 och högre skall utgöra 16 kronor för m3.

Energiskatten på motorbrännolja bör i enlighet med vad förut anförts
motsvaras av en ungefär lika stor sänkning av den nuvarande skatten på
motorbrännolja. Härigenom vinnes, att den tunga motorfordonstrafiken i
stort sett blir oberörd av energiskatten. Skatten på motorbrännolja, som nu
utgår med 32 öre per liter, bör sålunda bestämmas till 30 öre per liter.

Beträffande förutsättningarna för rätt att lägga upp obeskattade lager av
bränsle har bl. a. riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhållit,
att alla beredskapslager oberoende av den lagrade kvantitetens storlek såvitt
möjligt borde vara obeskattade tills de förbrukas. En dylik ordning är otvivelaktigt
ur flera synpunkter önskvärd men låter sig icke genomföra på
grund av därmed förenade svårigheter av administrativ natur. Jag finner
mig emellertid såtillvida kunna biträda de framställda yrkandena, att jag
förordar att minimilagerhållningen av fasta bränslen bör utgöra 750 ton i
stället för 2 000 ton som föreslagits i promemorian. Gasverken, vilka är tillverkare
av skattepliktigt bränsle, d. v. s. koks, bör alltid oberoende av lagerhållningen
kunna bli registrerade och kommer därigenom att få åtnjuta
här avsedd förmån.

En fråga, som äger samband härmed, är på vad sätt man lämpligen kan
tillse, att den koks som framkommer vid gastillverkning icke skall bli dubbelbeskattad.
Jag vill förorda ett förfaringssätt, innebärande att skatt beräknas
för hela den vid gasframställningen förbrukade kvantiteten gaskol
men att avdrag medgives för skatten å den framkomna koksen. Sistnämnda
vara blir således beskattad först då densamma försäljes.

I övrigt anser jag mig kunna godtaga de i promemorian föreslagna reglerna
om uppläggning av obeskattade lager av kol, koks och brännoljor.

I detta sammanhang torde ställning vidare böra tagas till några särskilda
problem som sammanhänger med avgränsningen av de skattepliktiga bränslena.

Sålunda har Sveriges redareförening hemställt, att den i promemorian
föreslagna skattefriheten vid bunkring av fartyg måtte utsträckas att jämväl
gälla den inrikes sjöfarten. Med hänsyn till den bårda konkurrens som den
inhemska sjöfarten är utsatt för från främmande länders sida och till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

vissa svårigheter av kontrollteknisk natur är förenade med den i promemorian
ifrågasatta skattefriheten för enbart trafiken på utlandet, vill jag icke
motsätta mig skattefrihet jämväl för bränsle som förbrukas i inrikes fart. I
detta sammanhang får jag framhålla, att jag även ansett mig böra föreslå
skattefrihet för bränsle som förbrukas i luftfartyg i såväl utrikes som inrikes
trafik.

Sveriges kemiska industrikontor utgår i sitt yttrande från att Kungl.
Maj:t, därest förslaget om energiskatt antages, kommer att med begagnande
av sin dispensrätt medgiva befrielse från resp. återbäring av skatt i sådana
fall där beskattat bränsle användes såsom råvara inom kemisk industri. De
kvantiteter koks och kol som kommer till dylik användning (enligt 1954 års
industristatistik 66 802 resp. 7 069 ton) förbrukas enligt kemikontoret till
alldeles övervägande delen för tillverkning av kalciumkarbid och ammoniak,
av vilka produkter framställes bl. a. kvävegödselmedel. Enligt min mening
bör med hänsyn till den föreslagna beskattningens karaktär skatt icke belasta
bränsle som användes för annat ändamål än energialstring. Möjlighet
bör därför finnas att göra avdrag för skatt för dylikt bränsle. I förevarande
sammanhang vill jag även beröra Jernkontorets hemställan om skattefrihet
för koks som användes för metallurgiska ändamål. Den koks som nyttjas
vid framställning av kokstackjärn förbrukas såväl för reduktion av järnet
som för alstrande av det för smältningen erforderliga värmet. Då sålunda
viss del av den förbrukade koksen användes för annat ändamål än energialstring,
bör i enlighet med vad jag nyss sagt skatt för den förbrukade koksen
i varje fall ej utgå med högre belopp än som svarar mot den del av koksen
som åtgår för värmealstring.

Skäl, liknande dem som talar för skattefrihet i nyss angivna fall, synes
även kunna åberopas för att nedsätta skatten för industrier som vid sin produktion
förbrukar särskilt stora mängder fasta eller flytande bränslen.
Denna fråga har även aktualiserats i några av yttrandena. Näringslivets
skattedelegation framhåller sålunda, att en under år 1954 införd energiskatt
skulle ha föranlett en kostnadsstegring av inemot 1,5 procent för järn och
stål, i det närmaste 3 procent för cement och mer än 1,5 procent för tegel.

Det ligger i sakens natur, att en på bränsleförbrukningen lagd skatt för
olika produkter måste få en i viss mån skiftande prisfördyrande effekt. Detsamma
gäller den nuvarande elskatten, och i fråga om denna skatt har medgivits
jämkad skattesats i vissa fall, varigenom skattebelastningen på de särskilt
kraftkrävande produkterna, t. ex. ferrolegeringar och elektrolytiskt
framställda kemiska föreningar, blir väsentligt nedsatt. En liknande anordning
synes böra tillämpas i fråga om energiskatten å bränslen. Kontrollstyrelsen
bör sålunda äga medgiva skattenedsättning i fråga om bränslen, som
förbrukas i särskilt energikrävande produktion. Jag vill i anslutning härtill
framhålla, alt skatten för de mera bränslekrävande industrierna, t. ex. kalkoch
kritbruken samt cementfabrikerna, bör nedsättas så att den ungefärligen
svarar mot den genomsnittliga skattebelastningen för industrien i allmänhet.
Viss hänsyn torde också kunna tagas till marknadsläget för mera
energikrävande exportprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Slutligen får jag nämna, att jag ansett överflödigt att medtaga råolja bland
de skattepliktiga bränslena. Denna vara torde nämligen åtminstone för närvarande
inte i obearbetat skick användas för energialstring.

Med förut angivna avvikelser tillstyrker jag den avgränsning av beskattningsområdet
för bränslen som föreslagits i promemorian liksom den där
verkställda tekniska utformningen av skatten på dessa varor.

Jag övergår nu till att närmare behandla de frågor som sammanhänger
med energibeskattningen av elektrisk kraft.

Skatt å elektrisk kraft beslutades vid 1951 års vårriksdag att
gälla fr. o. m. den 20 juni 1951. Under budgetåret 1951/52 uttogs skatt för
all elektrisk kraft. Traditionellt skiljer man på kraft för industriellt bruk,
kraft för kommunikationsändamål och kraft för s. k. borgerliga ändamål
(detaljförbrukning), d. v. s. kraft för hushåll, jordbruk, yrkesanvändning
(främst småindustri och hantverk) samt allmänna behov (t. ex. skolor,
sjukhus och utomhusbelysning). Skatten utgick för kraft, som förbrukades
inom industrien eller för kommunikationsändamål, med 10 procent av kraftens
pris. Då kraftprisen inom detalj distributionen var synnerligen varierande
och då man önskade underlätta distributörernas arbete med skatteredovisningen
bestämdes alt skatten för kraft för borgerliga ändamål skulle
utgå med 1 öre för kilowattimme (kWh). Denna styckeskatt motsvarade
ungefär en värdeskatt av 10 procent. Det genomsnittliga kraftpriset i detaljdistributionen
utgjorde nämligen vid denna tidpunkt ungefär 11 öre för
kWh. Då industrien liksom kommunikationsföretagen i regel är avnämare
av högspänd kraft under det att detaljdistributionen till den helt dominerande
delen sker vid lågspänning, var det naturligt att värdeskatt skulle
utgå för högspänd kraft och styckeskatt för lågspänd kraft. Av praktiska
skäl fastställdes gränsen mellan högspänning och lågspänning till 450 volt i
skatteförfattningen. Genom olika särstadganden möjliggjordes uttagande i
vissa fall av värdeskatt vid lågspänning och styckeskatt vid högspänning.
Skatten på detaljdistributionen liksom på kraft för kommunikationsändamål
avvecklades efter ett år. Under tiden sedan den 1 juli 1952 har elskatt
följaktligen endast utgått för kraft för industriellt bruk. Gränsen har därvid
bestämts så att skatt skall erläggas av den som i industriell rörelse förbrukar
mer än 40 000 kWh för år och driftställe.

Därest elskatten på detalj förbrukning nu skall återinföras såsom ett led
i en allmän energibeskattning, uppkommer liksom 1951 frågan om gränsdragning
mellan olika förbrukarkategorier. Hur denna fråga skall lösas är självfallet
beroende av vilket skatteuttag som skall ske på olika slags förbrukning.
Jag har redan tidigare tillkännagivit, att skatteuttaget på borgerlig
förbrukning bör vara avsevärt lägre än som svarar mot den skattesats om 2
öre för kWh som föreslagits i promemorian.

Beträffande kraft för industriellt bruk finner jag av skäl som anförts i
promemorian, att någon skatteskärpning icke bör ifrågakomma. Jag biträder
följaktligen på denna punkt promemoricförslaget, enligt vilket energi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

skatt skall utgå med 10 procent av värdet å kraft som förbrukas inom industrien.
Däremot bör, såsom tidigare förordats, elkraft som förbrukas av kommunikationsföretag
för bandrift eller jämförligt ändamål hållas utantör beskattningen.
I fråga om den industriella kraften bör på sätt nu är fallet
möjlighet finnas till dispens från skattebestämmelserna. Jag avser, att sedan
riksdagen fattat beslut över den föreslagna energibeskattningen, anmäla
frågan huruvida fortsatt giltighet bör ges åt vissa dispensbeslut som meddelats
med stöd av den nuvarande elskatteförordningen.

För elkraft, som distribueras för borgerlig förbrukning har i promemorian
ifrågasatts en styckeskatt. De remissinstanser, som representerar distributörsintressena,
nämligen vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen,
har emellertid samstämmigt förordat en värdeskatt med hänsyn till att en
dylik skatteform vore mindre tariffrubbande och därjämte enklare ur uppbörds-
och redovisningssynpunkt. De önskemål som sålunda uttalats av
distributörerna bör enligt min mening beaktas. Jag förordar fördenskull,
att skatten å elektrisk kraft, som detalj distribueras, uttages såsom värdeskatt.
Vid mitt ställningstagande på denna punkt har jag särskilt tagit fasta
på elverksföreningens uttalande, att kraftavgifterna för olika grupper av
förbrukare numera är i hög grad utjämnade. Möjlighet bör dock, såsom också
framhållits av vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen, öppnas för
kontrollstyrelsen att förordna om styckeskatt i fall där en värdebeskattning
med hänsyn till särskilda förhållanden skulle erbjuda tekniska svårigheter.
Framställning bör i dylika fall göras av vederbörande distributör och skattesatsen
bör avvägas efter det genomsnittliga priset för detaljdistributionen.

I promemorian är skattesatsen för borgerlig förbrukning som nyss nämnts
upptagen till 2 öre för kWh, vilket enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar
skulle svara mot en värdeskatt av 13 procent. Sveriges lantbruksförbund
har erinrat om att den föreslagna 10-procentiga skatten för kraft till
jordbruksdrift leder till en större skatt per kWh räknat för jordbruket än
för industrien, eftersom jordbruket till följd av större överföringskostnader
har att betala ett högre pris per kWh. Lantbruksförbundet anser därför, att
det bör övervägas om inte den lågspända förbrukningen i stället borde påläggas
styckeskatt så avvägd, att den motsvarar vad industrien i genomsnitt
betalar per kWh. Andra remissinstanser har framhållit, att beskattningsreglerna
icke bör utformas så att småindustrien och hantverket träffas av
högre elskatt än storindustrien.

Såsom framgår av remissutlåtandena från vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen
är det av tekniska skäl vanskligt att tillämpa annan beskattningsnorm
för kraftförbrukningen i hemmen än för kraftförbrukningen i jordbruk,
småindustri, hantverk eller eljest vid yrkesutövning.

Med dessa och förut angivna utgångspunkter finner jag mig icke kunna
förorda högre skattebelastning än 5 procent för detalj förbrukningen. —
Kontrollstyrelsen bör äga befogenhet att nedsätta denna skatt inom områden
med onormalt hög taxenivå.

Vad jag här förordat innebär, att industriell kraft liksom hittills beskat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

tas efter 10 procent å kraftvärdet, att kraft till kommunikationsföretag för
bandrift eller liknande ändamål hålles utanför beskattningen samt att kraft
för borgerlig förbrukning beskattas efter 5 procent av kraftvärdet. Beträffande
gränsdragningen mellan kraft för industriellt bruk och kraft för borgerligt
bruk bör den nuvarande 40 000 kWli-regeln tillämpas. Omläggningen
skulle följaktligen för elkraftens del innebära, att den hittills skattefria
förbrukningen för borgerliga ändamål skattebelägges efter 5 procent av
kraftvärdet.

Med de ändringar som föranledes av det nu anförda tillstyrker jag det
framlagda förslaget i vad det avser energiskatt på elektrisk kraft.

Intäktsberäkningar

I promemorian har verkställts vissa beräkningar angående intäkterna av
den föreslagna allmänna energiskatten. De för beräkningarna angivna kvantitetsuppgifterna
för bränslen hänför sig till konsumtionen under år 195fi,
som kan anses som ett normalår. För den industriella elkraften är såsom
intäkt angiven den i statsverkspropositionen för budgetåret 1957/58 beräknade
elskatten. Intäkten av elkraft för borgerliga ändamål är angiven med
utgångspunkt från den beräknade förbrukningen under år 1957.

Med samma utgångspunkter har intäkterna av energiskatten enligt de
av mig i det föregående förordade grunderna beräknats till belopp för helt
år räknat, som framgår av nedanstående sammanställning. Hänsyn har vid
beräkningarna icke tagits till de relativt obetydliga kvantiteterna kolbriketter,
kol- och koksstybb eller motorsprit, ej heller till den skattefrihet eller
skattenedsättning, som kan medgivas i vissa fall.

Bränsle/Energiart	.Kvantitet		Skattesats	Intäkt, mkr
Stenkol..........................	2,9	milj.	ton	12	kr./ton	35
Koks ...........................	2,4	»	»	14	» »	34
Bensin och motorsprit............	1,7	»	in3	40	kr./m3	68
Motorbrännolja, eldningsolja 1 och 2	3,7	»	»	25	» >>	93
Eldningsolja 3 och högre..........	4,2	»	»	16	» »	67
Industriell elkraft ................	15,0	mdr	kWh	10	%	50
Elkraft för borgerligt behov.......	8,0	»	»	5	%	50

Summa intäkter 397

Avgår skatt för kol och olja, förbrukade
för elkraftgenerering 12

Netto energiskatt 385

Avgår minskade intäkter av bränn oljeskatt

Återstår 375

Under budgetåret 1957/58 torde man kunna räkna med något ökad förbrukning
av vissa bränslen. Å andra sidan kommer av uppbördstekniska
skäl en del av skatteintäkterna för bränslen, som förbrukas under budgetåret,
att inflyta först efter detta års utgång. Med beaktande härav torde

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

energiskatten för budgetåret 1957/58 kunna beräknas till 315 milj. kr. I
detta belopp ingår 50 milj. kr. motsvarande nuvarande industriell elskatt.
De i statsverkspropositionen beräknade intäkterna av brännoljeskatt torde
komma att nedgå med i runt tal 10 milj. kr.

Intäkterna av energiskatten bör redovisas under en särskild inkomsttitel,
benämnd Energiskatt, varvid inkomsttiteln Skatt å elektrisk kraft utgår.
Anmärkas kan, att skatteintäkterna av bensin bör fördelas mellan inkomsttitlarna
Bensinskatt och Energiskatt efter förhållandet mellan skattesatserna.

Beskattningsmijndighet

Såsom föreslagits i promemorian bör kontrollen över energiskatten och
uppbörden därav handhavas av kontrollstyrelsen, bortsett från de fall då skatten
för bränsle skall upptagas vid införsel till riket; i sistnämnda fall bör
generaltullstyrelsen vara beskattningsmyndighet.

Beträffande behovet av de personalökningar i kontrollstyrelsen och styrelsens
lokala skattekontroll som föranledes av energibeskattningen ansluter
jag mig i huvudsak till den uppfattning som uttalats i promemorian. Kostnaderna
synes i stort sett böra beräknas i enlighet med vad där angivits. Då
risst förberedande arbete av betydande omfattning måste utföras, innan
den nya lagstiftningen träder i kraft, synes vissa kostnadsökningar erforderliga
redan under innevarande budgetår. De nya tjänsterna bör, bortsett från
dem som avses för biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång,
tills vidare uppföras såsom extra.

I enlighet med det sagda bör riksdagens medgivande inhämtas att för
budgetåren 1956/57 och 1957/58 överskrida den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal
med erforderligt belopp, vilket för budgetåret 1957/58 synes kunna
beräknas till i runt tal 300 000 kr. För överskridande av kontrollstyrelsens
omkostnadsanslag och motsvarande anslag för den lokala skattekontrollen
torde särskilt bemyndigande inte behöva inhämtas.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att den nu föreslagna beskattningen
nödvändiggör en uppdelning av styrelsens skattebyrå på två sådana
byråer. Goda skäl synes tala för den av styrelsen uttalade uppfattningen.
Jag anser mig emellertid inte böra uppta denna fråga i detta sammanhang.
Den bör prövas vid budgetbehandlingen under den kommande hösten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1) förordning om allmän energiskatt; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den
21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt;

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

dels ock medgiva att för budgetåren 1956/57 och 1957/58
den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten
till Avlöningar till icke-ordinarie personal må överskridas
för bestridande av de kontrollkostnader som betingas
av vad i det föregående förordats.

m. Förslag till höjd beskattning av cigarretter

Av det tidigare anförda framgår, att jag med hänsyn till företagna begränsningar
i den ifrågasatta energibeskattningen ansett nödvändigt att genom
konsumtionsbeskattning tillföra staten ytterligare ca 50 milj. kr. om
året. Såsom beskattningsobjekt har härvid nämnts cigarretterna.

Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å
tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten med viss procent
av varans priskurantpris (värdeskatt) samt med visst efter varans
myckenhet bestämt belopp (myckenhetsskatt).

De nuvarande skattesatserna har beslutats av 1954 års riksdag på grundval
av propositionen nr 28. Beslutet innebar en genomsnittlig prishöjning
för svenska cigarretter med ca 0,5 öre och för importerade cigarretter med
ca 0,75 öre per styck. Tekniskt genomfördes detta så, att myckenhetsskatten
höjdes med 0,26 öre för svensktillverkade och 0,35 öre för utländska cigarretter
i grupp II. Beträffande cigarretter i grupp I (cigarretter med munstycke)
lämnades skattesatsen oförändrad. Samtidigt företogs en viss reduktion
av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter.

Gällande skattesatser framgår av följande sammanställning.

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	För inom riket till-verkad vara	För till riket införd vara
Procent av pris-kurant-priset	Belopp för	Procent av pris-kurant-priset	Belopp för
1 St. öre	1 kg kr.	1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer ........	• grupp	I	t. o. m. 5,0	35	4,3	_	35	12,4
>		II	över 5,0	35	5,6	—	35	15,6	—
Cigarrcigarrelter..	>	I	t. o. m. 1,7	35	4,0	—	35	6,6	—
*	>	II	över 1,7	35	6,0	—	35	9,5	—
Cigarretl er ......	• »	I	t. o. m. 0,75	40	2,5	—	40	3,5	—
>		II	över 0,75	40	4,3	—	40	5,65	—
Röktobak .......			—	40		24:60	40	_	31: —
Tuggtobak.......			—	40	—	3: 70	40	—	7: —
Snus ...........			—	40	—	3:80	40	—	5: —

Vid innevarande riksdag har på grundval av propositionen nr 50 beslutats
en omläggning inom detaljhandeln med tobaksvaror. Denna omläggning,
som skall tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1960, har även föranlett
en ändring i skattebestäminelserna såtillvida, att värdeskatten skall beräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

nas på grundval av det riktpris som tobaksmonopolet åsätter varan och inte
såsom nu på grundval av ett fast priskurantpris.

Under år 1956 har försålts 5 069,4 milj. st. svensktillverkade och 609,5
milj. st. utländska cigarretter av grupp II samt 35 milj. st. resp. 0,3 milj. st.
cigarretter av grupp I eller sålunda sammanlagt 5 714,2 milj. st. Till jämförelse
kan nämnas, att den totala cigarrettförsäljningen år 1952 utgjorde
5 121 milj. st. och år 1954 5 289,3 milj. st. Tendenser till stagnation har förmärkts
under år 1956. I vad mån dessa tendenser kan väntas bli bestående
torde icke med säkerhet kunna förutses. — Försäljningen av andra tobaksvaror
än cigarretter har under senare år genomgående visat tillbakagång.

Såsom jag nyss framhållit torde det vara nödvändigt att utöver den allmänna
energibeskattning som tidigare förordats tillföra staten ytterligare
ca 50 milj. kronor om året genom konsumtionsbeskattning. Att därvid
tobaksvaror nämnts som beskattningsobjekt sammanhänger bl. a. med att
nivån för denna beskattning i förhållande till penningvärdet och de stora
konsumentgruppernas köpkraft sjunkit sedan 1954, då de nuvarande skattesatserna
fastställdes. Förhållandet har varit likartat med spritskatterna,
vilka nyligen undergått en betydande höjning.

Av tobaksvarorna ''synes endast cigarretterna representera en sådan skattekraft
att en skatteskärpning bör företagas. Med hänsyn till konsumtionens
storlek skulle, enligt vad jag under hand inhämtat från tobaksmonopolet,
en höjning av skatten med omkring ett öre per styck vara tillräcklig för att
tillföra staten det nyss angivna beloppet.

I enlighet med det anförda förordar jag, att skatten på cigarretter höjes
med omkring ett öre stycket. Någon skillnad synes härvid inte böra göras
mellan svensktillverkade och importerade cigarretter. Med tanke på att
förbrukningen av cigarretter med munstycke (grupp I) är helt obetydlig —
mindre än en procent av totalförbrukningen — synes emellertid skattehöjningen
för dessa varor böra begränsas till ungefär ett halvt öre stycket.

Skattehöjningen bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten bestämmes
till 4,78 öre per styck för svensktillverkade och 6,13 öre för importerade
cigarretter i grupp II; nuvarande skattesatser utgör 4,3 respektive
5,65 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter i grupp I
höjas från 2,5 respektive 3,5 öre per styck till 2,74 öre för svenska cigarretter
och 3,74 öre för utländska. Med dessa nya skattesatser kommer prishöjningen
att bli ett öre för cigarretter utan munstycke och 0,5 öre för cigarretter
med munstycke.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa,

att ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag
om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 19i3 (nr 3i6)
angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

IV. Budgetläget

1. Inledning

I två särskilda skrivelser den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket
framlagt dels förslag till slutlig beräkning av statsverkets inkomster under
budgetåret 1957/58 och dels redogörelse för approximativ beräkning rörande
utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57.

I det följande redogöres först för utfallet av driftbudgeten för budgetåret
1956/57.

I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1957/58 anmäles till en början
den nya beräkningen av inkomsterna. Härefter redovisas förändringarna av
utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen. Vidare kommer
jag att anmäla den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet för
budgetåret 1957/58.

Beträffande kapitalbudgeten framlägges definitivt förslag till investeringsplan
för budgetåret 1957/58 jämte därtill fogade investeringsstater.

I anslutning till en sammanfattning av det statsfinansiella läget framlägges
slutligen förslag rörande den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten
som bör tillämpas under nästa budgetår.

2. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57

I sin förenämnda skrivelse den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket beräknat,
att inkomstutfallet i förhållande till den för löpande budgetår
fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 11 309,4 miljoner
kronor, kommer att visa ett underskott av 268,75 miljoner kronor och
således uppgå till 11 040,7 miljoner kronor. Ämbetsverkets beräkning är
baserad på under år 1956 gällande grunder för statstjänstemännens löner
och på vid 1957 års ingång gällande taxor för de statliga affärsverken.

Inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes
komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med
25,07 miljoner kronor, vilket praktiskt taget helt motsvarar ett överskott
å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna.
Ifrågavarande överskott är sammansatt av beräknade merinkomster av bensinskatten
och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon å 30
respektive 5 miljoner kronor samt en minskning av fordonsskatten med 10
miljoner kronor.

För de inkomsttitlar som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden
redovisas i riksräkenskapsverkets beräkning en nettobrist å 293,82 miljoner
7 liihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 17

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

kronor. Inkomsterna å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
beräknas komma att understiga det i riksstaten upptagna beloppet med
400 miljoner kronor, medan övriga mot budgetutjämningsfonden reglerade
inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa ett nettoöverskott på 106,18 miljoner
kronor. Bland titlar vilka beräknas ge överskott märkes arvslottsskatt,
gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt med 15 miljoner kronor, tullmedel med
40 miljoner kronor, varuskatt med 10 miljoner kronor, införselavgift och
accis å fettvaror m. m. med 6 miljoner kronor, omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker med 100 miljoner kronor samt statlig nöjesskatt
med 6 miljoner kronor. Den nytillkomna inkomsttiteln omsättningsskatt å
motorfordon upptages till 50 miljoner kronor. För diverse inkomster beräknas
en ökning med 12 miljoner kronor. Å andra sidan räknas med en
minskning i förhållande till riksstaten för titeln omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m. med 7 miljoner kronor samt för titlarna tobaksskatt,
omsättnings- och utskänkningsskatt å vin och maltdrycksskatt med 20, 5 respektive
17 miljoner kronor. Inkomsterna av statens affärsverksfonder beräknas
av riksräkenskapsverket utvisa en nettominskning i förhållande till
riksstaten om sammanlagt 83 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna
å driftbudgeten i fråga om de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen bortsett från reservationsanslagen komma att utvisa
en nettomerutgift å 62 miljoner kronor. De belopp, som för de olika
huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från
respektive överföras till budgetutjämningsfonden, anges i efterföljande sam -

manställning.

Merutgifter Besparingar
Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna................ — —

II. Justitiedepartementet........................ 8,99 —

III. Utrikesdepartementet......................... — 0,13

IV. Försvarsdepartementet....................... 45,32 —

V. Socialdepartementet.......................... 44,20 —

VI. Kommunikationsdepartementet............... — 20,04

VII. Finansdepartementet......................... — 3,93

VIII. Ecklesiastikdepartementet..................... 20,13 —

IX. Jordbruksdepartementet...................... 3,90 —

X. Handelsdepartementet....................... 6,51 —

XI. Inrikesdepartementet......................... 14,69 —

XII. Civildepartementet........................... — 83,07

XIII. Oförutsedda utgifter ........................ — 0,78

XIV. Riksdagen och dess verk m. m................ 0,30 —

Säger 144,04 107,95

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden.............................. 1,13

II. Riksgäldsfonden............................. 25,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster •— —

Säger 26,13 —

Summa 170,17 107,95

Nettomerutgift 62,22

I fråga om utfallsberäkningen å utgiftssidan anför riksräkenskapsverket
följande:

Såsom framgår av sammanställningen, utvisar civildepartementets huvudtitel
den största avvikelsen från beräkningarna i riksstat och tilläggsstat med
en uppskattad nettobesparing å 83,07 miljoner kronor. Denna besparing, som
är att hänföra till det å riksstaten uppförda anslaget till täckning av beräknat
överskridande av anslagsmedlen för vissa löne- och pensionsförmåner,
sammanhänger emellertid med att detta anslag i enlighet med vad som förutsatts
vid anslagets beviljande beräknas i allmänhet icke bliva taget i anspråk
av de avlöningsutbetalande myndigheterna, vilket leder till en motsvarande
merbelastning av myndigheternas avlöningsanslag. Efter korrigering
med hänsyn härtill av de olika huvudtitlarnas belastning märkas bland
mera betydande merutgifter överskridande av anslagen till avlöningar och
omkostnader för fångvårdsanstalterna med 5,20 miljoner kronor, av arméns
anslag till bränsle och mathållning med 6,22 respektive 6,05 miljoner
kronor, av anslagen under socialdepartementets huvudtitel till allmänna
barnbidrag, till bidragsförskott, till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån samt bostadsrabatter, till bidrag till folkpensioner
in. in. och till understöd åt flyktingar m. in. och vissa kostnader för
ungerska flyktingar med 4,56 respektive 4,77, 11,05, 20,63 och 8,26 miljoner
kronor samt av anvisade medel till räntor å statsskulden med 25 miljoner
kronor. Bland större besparingar må nämnas besparingar å anslaget under
socialdepartementets huvudtitel till bidrag till erkända arbetslöshetskassor
med 5,00 miljoner kronor, å anslaget under finansdepartementets huvudtitel
till anordnande av vinstutlottning in. m. i samband med återbetalningen
av överskjutande preliminär skatt med 5,85 miljoner kronor samt å anslaget
under ecklesiastikdepartementets huvudtitel till bidrag till driften av lokala
yrkesskolor med 6,86 miljoner kronor. Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden
förutsättes på grund av merinkomster å de till automobilskattemedlens
specialbudget hörande inkomsttitlarna komma att via anslaget
till avsättning till statens automobilskattemedelsfond tillföras 22,00 miljoner
kronor. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten beräknade överskottet
å automobilskattemedlens specialbudget, 46,11 miljoner kronor, beräknas sålunda
vid realiserandet av budgeten komma att stiga till 68,11 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å
driftbudgetens reservationsanslag. Den ger vid handen, att under löpande
budgetår beloppet av kvarstående behållningar å dessa anslag kan förväntas
totalt sett förbli oförändrat. Beräkningen framgår av följande sammanställning.

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

ökning (+) resp.
Minskning (—)
Milj. kr.

Beräknad förändring i beloppet av kvarstående behållningar å reser -

vationsanslag:

IV. Försvarsdepartementet................................. —110,00

V. Socialdepartementet.................................... — 15,00

VI. Kommunikationsdepartementet.......................... -f- 160,00

IX. Jordbruksdepartementet................................ — 25,00

Övriga huvudtitlar.................................... — 10,00

Summa + 0

Liksom i december 1956 har riksräkenskapsverket även nu räknat med en
avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel med netto
200 miljoner kronor mot 300 miljoner kronor enligt riksstaten.

Sammanfattningsvis har riksräkenskapsverket beräknat ett överskott
å driftbudgeten att tillföras budgetutjämningsfonden
för löpande budgetår av ca 175 miljoner kronor. Ämbetsverket har därvid
utgått från motsvarande i den ursprungliga riksstaten beräknade överskottssaldo
mellan inkomster och utgifter å 706,77 miljoner kronor, vilket
minskats med dels den till 293,82 miljoner kronor beräknade nedgången av
inkomsterna, dels de till 62,22 miljoner kronor beräknade merutgifterna å
anslag, dels ock den till 175,40 miljoner kronor uppgående summan av de
anslag, som äskats å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Nyssnämnda i den ursprungliga riksstaten upptagna saldo mellan inkomster
och utgifter å i runt tal 705 miljoner kronor avser till ett belopp av (300
+ 75 -f- 110 =) 485 miljoner kronor särskilda avsättningar till budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, av vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt
betingade inkomster samt av medel avsedda för framtida investeringar
i LKAB. Återstående (705 — 485 =) 220 miljoner kronor utgör
det i riksstaten beräknade formella överskottet å statsregleringen. Det nu
beräknade saldot mellan inkomster och utgifter å 175 miljoner kronor skall
på motsvarande sätt reduceras med de nämnda avsättningarna. Dessa begränsar
sig med hänsyn till den beräknade minskade avsättningen av kommunalskattemedel
till (200 -f- 75 + 110 =) 385 miljoner kronor. Härigenom
förbytes enligt riksräkenskapsverkets kalkyler det formella överskottet å
riksstaten i ett formellt underskott å (385 — 175 =) 210 miljoner
kronor.

För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetalningarna
å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet (före avsättningarna)
å 175 miljoner kronor korrigeras med hänsyn till eventuella förändringar
i behållningen å driftbudgetens reservationsanslag. Då emellertid
riksräkenskapsverket enligt det föregående räknat med att ökningarna och
minskningarna av behållningarna kommer att uppväga varandra, utgör siffran
175 miljoner kronor också ett mått på det kassamässiga över -

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

101

skottet å driftbudgeten. Sistnämnda summa motsvarar således
det belopp, varmed de sammanlagda inkomsterna för innevarande budgetår
enligt ämbetsverkets kalkyl kan beräknas komma att överstiga de totala utgifterna
på driftbudgeten. — Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning
av det kassamässiga utfallet av driftbudgeten kan också, om man utgår från
de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat och tilläggsstat, uttryckas
på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat har utgifterna upptagits till
sammanlagt (10 602,65 -j- 175,40 =) 10 778,05 miljoner kronor. De faktiska
utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket överstiga detta belopp med
87,29 miljoner kronor. Samtliga utgifter kan således beräknas till i runt
tal 10 865 miljoner kronor. Eftersom inkomsterna beräknas till avrundat
11 040 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga överskottet beräknas
till cirka 175 miljoner kronor.

Vid bedömningen av budgetutfallet bör utöver vad riksräkenskapsverket
anfört i sin skrivelse även beaktas verkningarna av dels den av riksdagen
beslutade löneplansrevisionen liksom den generella höjning av statstjänstemännens
löner och pensioner för år 1957 varom avtal nu träffats, dels ock
de förändringar av affärsverkens taxor som beslutats eller föreslagits under
innevarande år. Enligt vad som anförts i en av riksräkenskapsverket med
skrivelse den 16 april 1957 överlämnad promemoria innebär nettoresultatet
av löne- och taxehöjningarna för affärsverkens del en ytterligare minskning
av överskotten med sammanlagt 15 miljoner kronor. De inkomster
som nu beräknas av statens affärsverksfonder utgör för postverket 8, televerket
40, statens järnvägar 10, statens vattenfallsverk 110 samt för domänverket
34 miljoner kronor. Å driftbudgetens utgiftssida motsvaras kostnaden
för löne- och pensionshöjningarna av det anslag å 90 miljoner kronor till
täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löne- och
pensionsförmåner, varom chefen för civildepartementet senare denna dag
kommer att göra hemställan.

Nu berörda förhållanden medför således i jämförelse med riksräkenskapsverkets
beräkning av den 22 mars, att det kassa mässiga överskottet
å driftbudgeten minskar med 105 miljoner kronor till (175—105 =)
70 miljoner kronor. Det formella underskottet påverkas i motsvarande
mån och ökar därför till (210 -)- 105 =) 315 miljoner kronor.

3. Driftbudgeten för budgetåret 1957/58

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar

I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa
av 11 890,8 miljoner kronor, varav 11 179,9 miljoner kronor hänförde sig till
egentliga statsinkomster och 710,9 miljoner kronor till inkomster av statens
kapitalfonder.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades
i statsverkspropositionen inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet
in. m. ge 6 100 miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, fondskatt,
skogsvårdsavgifter, arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt
samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. upptogs till
7, 15, 8, 85, 53 respektive 75 miljoner kronor. I automobilskattemedel beräknades
inflyta 1 005 miljoner kronor. Tullar och acciser beräknades ge
sammanlagt 3 384 miljoner kronor, varav tullmedel G25 miljoner kronor,
varuskatt 220 miljoner kronor, omsättningsskatt å motorfordon 140 miljoner
kronor, regleringsavgift och accis å fettvaror m. in. 47 miljoner kronor,
skatt å kaffe 20 miljoner kronor, tobaksskatt 690 miljoner kronor, skatter å
alkoholhaltiga drycker och läskedrycker sammanlagt 1 530 miljoner kronor,
nöjesskatt 62 miljoner kronor samt skatt å elektrisk kraft 50 miljoner
kronor. Uppbörden i statens verksamhet upptogs till 176 miljoner kronor.
Under diverse inkomster inflytande medel beräknades till sammanlagt 270
miljoner kronor, varav 95 respektive 115 miljoner kronor i tips- och lotterimedel.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen,
under förutsättning av oförändrade löner och taxor, till sammanlagt
267 miljoner kronor, varav för postverket 12 miljoner kronor, televerket
70 miljoner kronor, statens järnvägar 10 miljoner kronor, statens vattenfallsverlc
125 miljoner kronor och för domänverket 50 miljoner kronor.

I sin förut nämnda skrivelse den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket
jämlikt gällande instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av
statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1957/
58. Vid beräkningens verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare
år från vederbörande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de
större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar. Beträffande de allmänna förutsättningarna för beräkningarna
har riksräkenskapsverket anfört följande.

Som grundval för sin beräkning i december förutsatte riksräkenskapsverket
en fortsatt måttlig produktionsuppgång, full sysselsättning och något
ökande utrikeshandel under 1957. Även för 1958 förutsattes fortsatt ekonomisk
expansion i ungefär samma takt som under åren dessförinnan. För de
inkomsttitlar, som direkt påverkades av de vidtagna regleringsåtgärderna
beträffande oljan, nämligen fordonsskatt, bensinskatt och den nya skattetiteln
omsättningsskatt å motorfordon, räknade dock riksräkenskapsverket
med mindre inkomster än vad som skulle följa av de allmänna förutsättningarna.

De allmänna förutsättningarna beträffande den ekonomiska utvecklingen,
som angåvos i riksräkenskapsverkets decemberberäkning, synas alltjämt
kunna läggas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under
budgetåret 1957/58. Däremot synes icke längre en särbehandling av titlarna
fordonsskatt etc. motiverad tack vare det sedan december förbättrade försörj
ningsläget för oljan.

Vad gäller de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna har
riksräkenskapsverket anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

103

Skatt å inkomst och förmögenhet in. m. över denna tilel redovisas uppbörden
av de statsskatter, som skola slutligt redovisas på titeln men därjämte
även kommunalutskylder samt vissa andra skatter, avgifter och bidrag,
som uppbäras i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen
uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 6 100
miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

Genom källskattesystemet påverka variationer i den sammanlagda inkomsten
för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken
av den preliminära A-skatten. I inkomstberäkningen i december 1956
angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar för beräkning av löneinkomstens
utveckling under 1956 och 1957, vilka alltjämt synas äga giltighet.
Sålunda påpekades, att en viss glidning uppåt vid sidan av de avtalsmässiga
höjningarna syntes ha inträffat under 1956, varigenom lönenivån vid ingången
av 1957 översteg den för 1956 genomsnittliga. En mindre sysselsättningsökning
liksom fortsatt överflyttning av arbetskraft från lägre till högre
betalda yrken syntes likaså ha bidragit till en stegring av den totala lönesumman
under 1956. Sammanlagt beräknades den lolala lönesumman under
1956 bliva 8 procent större än under 1955. Även för 1957 ansågs, med
hänsyn till antagandena beträffande den allmänna konjunkturutvecklingen,
en fortsatt löneglidning uppåt kunna förutsättas liksom en fortsatt övergång
från lägre till högre betalda yrken. Den ökning av lönesumman, som
därutöver kunde komma att bli en följd av årets avtalsrörelse, lät sig givetvis
icke överblickas. Det syntes emellertid icke osannolikt, att avtalsrörelsen
för flera områden skulle komma att leda till mindre lönehöjningar än för
1956. I kalkylerna räknades dock med en stegring av den sammanlagda lönesumman
med 8 procent från 1956 till 1957. För 1958 räknades schablonmässigt
med en 4-procentig stegring.

För 1956 synes enligt nu tillgängliga uppgifter fortfarande kunna räknas
med en 8-procentig ökning av lönesumman. Den centralt träffade tvååriga
uppgörelsen mellan Landsorganisationen och Arbetsgivarföreningen kan för
1957 beräknas komma att medföra en genomsnittlig löneökning med omkring
2 procent för berörda löntagargrupper. För de löntagargrupper där
glidning vid sidan av avtalen är obetydlig kunna dock de avtalsmässiga lönehöjningarna
beräknas komma att bli högre. I detta sammanhang kan även
erinras om, att statstjänstemännens löner redan genom de av riksdagen nu
beslutade nya löneplanerna i genomsnitt kunna beräknas stiga med ca 7 procent
från 1956 till 1957. En ytterligare höjning synes kunna påräknas med
hänsyn till avtalsresultaten på den allmänna marknaden. Även på det kommunala
området kunna motsvarande löneförändringar väntas. Enligt riksräkenskapsverkets
mening synes ingen anledning finnas att nu frångå det
förut gjorda antagandet om den totala lönesummans ökning under 1957.
Likaledes saknas anledning att ändra det i decemberberäkningen gjorda
schablonmässiga antagandet om en ökning av lönesumman under 1958.

Vid sin beräkning i december 1956 kunde riksräkenskapsverket utnyttja
uppgifter om den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen
i september 1956. Nu tillgängliga uppgifter om A-skattens storlek
under uppbördslcrminerna i november 1956 och januari 1957 visa något
mindre belopp än vad riksräkenskapsverket antog i sin senaste beräkning.
Till följd härav har den preliminära A-skallen nu antagits inflyta med något
mindre belopp under uppbördsåret 1957—58 och efterföljande uppbördsår,
än vad som tidigare antagits. De i proposition den 22 februari 1957
(nr 97) framförda förslagen om höjning av de kommunala ortsavdragen till
samma nivå som de statliga komma under förutsättning av riksdagens bifall
att påverka uppbörden av preliminär A-skatt från och med uppbördsåret

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

1958—59. Riksräkenskapsverket beräknar att tillämpningen av de höjda
kommunala ortsavdragen kommer att innebära ett bortfall av preliminär
A-skatt av ca 100 miljoner kronor under budgetåret 1957/58, vilket dock
mer än motvägs av att utbetalningarna av kommunalskattemedel komma
att minskas med 240 miljoner kronor.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst
synes ingen anledning föreligga att i detta sammanhang utgå från annat antagande
än som redovisades i inkomstberäkningen i december 1956 och som
innebar en fortsatt stegring under 1957. För ifrågavarande inkomsttagare,
vilka i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de föreslagna nya kommunala
ortsavdragen förutsättas komma att påverka skatteuppbörden först
under uppbördsåret 1960—61.

I proposition den 8 februari 1957 (nr 71) föreslås vissa åtgärder för att
i beskattningshänseende neutralisera verkningarna av den höjning av taxeringsvärdena,
som kan förutses vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, innebärande
bl. a. en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 procent. I
samma proposition föreslås vidare en höjning av beloppet för skattefri förmögenhet
från 50 000 kronor till 80 000 kronor samt att det extra avdrag
om 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta makar, som för
närvarande medges vid beräkning av inkomst av kapital, höjes till 300 kronor
respektive 600 kronor. Den sammanlagda effekten av de föreslagna åtgärderna
på inkomstskattetiteln under nästkommande budgetår beräknas
bli av obetydlig storleksordning.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen en uppgång
av den sammanlagda taxerade inkomsten med 2 procent både mellan verksamhetsåren
1955 och 1956 och mellan verksamhetsåren 1956 och 1957. Riksräkenskapsverket
har icke funnit anledning att nu ändra dessa antaganden.

Fyllnadsinbetalningarna av preliminärskatt, vilka till övervägande del
fullgöras av bolag, ha av riksräkenskapsverket nu uppskattats till samma
belopp som i decemberberäkningen 1956, eller till 650 miljoner kronor för
innevarande budgetår och till 600 miljoner kronor för budgetåret 1957/58.
Liksom vid sin beräkning i december 1956 har riksräkenskapsverket härvid
förutsatt att fyllnadsinbetalningar komma att verkställas under våren 1957
och våren 1958 i sådan omfattning, att den kvarstående skatten för bolagens
del enligt taxeringarna 1957 och 1958 blir av obetydlig storleksordning.

Beträffande kvarstående skatt, avgifter och bidrag från större arbetsgivare
till yrkesskade- och sjukförsäkringarna, tillkommande skatt och inflytande
restantier visa riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar inga eller
endast obetydliga avvikelser i jämförelse med decemberberäkningen.

Vad utgifterna på titeln beträffar ha utbetalningarna av kommunalskattemedel
upptagits med ett 200 miljoner kronor lägre belopp än i decemberberäkningen.
Härvid bar förutsatts att den förutnämnda föreslagna böjningen
av de kommunala ortsavdragen, innebärande en minskning i utbetalningarna
av kommunalskattemedel med 480 miljoner kronor per budgetår,
kommer alt tillämpas från och med år 1958 samt att den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen under år 1958 kommer att uppgå till 12,75 kronor
per skattekrona eller 25 öre mera än vad som förutsattes i decemberberäkningen.

I beloppen för förskott in. m. till sjukkassorna, som beräknats på grundval
av uppgifter från riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 9 mars 1957,
ingå för budgetåret 1956/57 76 miljoner kronor utgörande den del av arbetsgivarbidragen
för år 1955 som skall överföras till den allmänna sjukförsäkringsfonden.
I december 1956 uppskattades avsättningen till 55 miljoner
kronor. I det under ifrågavarande rubrik upptagna beloppet för budgetåret

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

105

1957/58 ingå 40 miljoner kronor avseende arbetsgivarbidrag för år 1956,
som av riksförsäkringsanstalten föreslagits skola avsättas till allmänna sjukförsäkringsfonden.

För överskjutande skatt, övriga restitutioner och omlöringar ha upptagits
samma belopp som i beräkningen i december 1956.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment som även vid denna
tidpunkt föreligger vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket den
behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. för
budgetåret 1956/57 till 5 600 miljoner kronor och förordar, att titeln i det
slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 6 100 miljoner kronor.

Beträffande de avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som enligt de förnyade beräkningarna böra
verkställas under budgetåren 1956/57 och 1957/58 finnes icke skäl till ändring
av de i december 1956 beräknade beloppen. De beräknade avsättningarna
och återföringarna under de båda budgetåren ha sammanställts i nedanstående
tablå (miljoner kronor):

1956/57 1957/58

Avsättning ............................ 300 400

Återföring.............................. 100 275

Nettoavsättning........................ 200 125

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. I statsverkspropositionen
är denna inkomsttitel uppförd med 85 miljoner kronor. I skrivelse till
riksräkenskapsverket den 8 mars 1957 förordar generalpoststyrelsen, att ifrågavarande
inkomster upptages med oförändrat belopp i den definitiva riksstaten.
Generalpoststyrelsen framhåller, att inkomsterna av kvarlåtenskapsskatten
visserligen kunna komma att påverkas något under budgetårets senare
del av den höjning av gränsen för beräkning av kvarlåtenskapsskatt,
varom förslag framlagts i Kungl. Maj :ts proposition nr 71/1957, men att inkomsterna
från arvslottsskatten å andra sidan har visat en stadigt stigande
tendens under de senaste åren. Riksräkenskapsverket, som för innevarande
budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 85 miljoner kronor, föreslår, att
det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret 1957/58 får
kvarstå oförändrat.

Lotterivinstsknlten har i statsverkspropositionen uppförts med 53 miljoner
kronor. Generalpoststyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse anfört, att
ifrågavarande inkomster för budgetåret 1957/58, med hänsyn till ovissheten
om det särskilda penninglotteriet och skattelotteriet komma att anordnas
även under 1958, icke synas böra upptagas till högre belopp än som av styrelsen
förutsetts för innevarande budgetår eller 53 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket,
som för innevarande år beräknar inkomsterna på titeln
till 54 miljoner kronor, föreslår, att de i den definitiva riksstaten uppföras
med oförändrat 53 miljoner kronor.

Omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. Denna titel har i statsverkspropositionen
uppförts med 75 miljoner kronor. I sin förutnämnda skrivelse
förordar generalpoststyrelsen att ifrågavarande inkomster i den definitiva
riksstaten uppföras med oförändrat belopp. Riksräkenskapsverket föreslår
likaledes, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret
1957/58 får kvarstå oförändrat.

Fordonsskatt. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upptagen
till 325 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december
1956. Inkomsterna på titeln under löpande budgetår beräknades
samtidigt till 300 miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet och

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten
vid den ordinarie uppbördsstämman i februari 1957 till 283,8 miljoner kronor,
vilket är 7 procent högre än det föregående år debiterade beloppet. Genom
bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande
av automobilskatt för år 1957 (SFS 556/1956) kunna drygt 11 miljoner
kronor beräknas inflyta först under budgetåret 1957/58. Å andra sidan inneburo
motsvarande bestämmelser för år 1956 att omkring 8 miljoner kronor
avseende debiteringen i februari 1956 inlevererades först under innevarande
budgetår. Med utgångspunkt från de anförda uppgifterna och under antagande,
att den vid sidan av huvuddebiteringen inflytande fordonsskatten
kommer att öka i samma takt som den ordinarie uppbörden, beräknar riksräkenskapsverket
inkomsterna på titeln till 305 miljoner kronor för budgetåret
1956/57. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under nästkommande
budgetår finner ämbetsverket ingen anledning revidera de i decemberberäkningen
gjorda antagandena. Riksräkenskapsverket föreslår därför,
att titeln fordonsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med samma
belopp som i statsverkspropositionen, 325 miljoner kronor.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 680 miljoner
kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Inkomsterna
på titeln för innevarande budgetår, som ämbetsverket i december
1956 med liänsyn till de vidtagna åtgärderna för begränsning av bensinförbrukningen
icke ansåg sig böra beräkna till ett högre belopp än 630 miljoner
kronor, beräknas nu till 670 miljoner kronor. Under hänvisning till denna
uppräkning och till det i jämförelse med decemberberäkningen oförändrade
antagandet om fordonsbeståndets utveckling föreslår riksräkenskapsverket,
att inkomsttiteln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med 725 miljoner kronor, vilket är 45 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksräkenskapsverket i december
till 625 miljoner kronor, vilket belopp även uppfördes i statsverkspropositionen.
I skrivelse den 8 mars 1957 har generaltullstyrelsen funnit sig sakna
anledning frångå den i november 1956 gjorda beräkningen enligt vilken
uppbörden av tullmedel upptagits till 625 miljoner kronor. Med ledning av
nu tillgängliga uppgifter har styrelsen visserligen ansett sig böra räkna med
någon minskning respektive ökning i bruttouppbörden för vissa varugrupper,
men samtidigt funnit sig kunna förutsätta att dessa jämkningar i stort
sett komma att uppväga varandra.

Tullinkomsterna ha av riksräkenskapsverket för innevarande budgetår
beräknats till 610 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mera än vad
sonr antogs i december 1956 och 40 miljoner kronor mera än vad som upptagits
i riksstaten. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln tullmedel under
förutsättning av i huvudsak oförändrade tulltaxor i det slutliga riksstatstörslaget
uppföres med 650 miljoner kronor, vilket är 25 miljoner kronor
mera än i statsverkspropositionen.

Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits
220 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade
beräkningar ge tillsammans ett belopp av 223 miljoner kronor, vilket
innebär en böjning med 2 miljoner kronor från vad som uppskattades i
november 1956. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket,
att titeln skall lämna en inkomst av 220 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
förordar att titeln varuskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med 225 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å motorfordon. Denna inkomsttitel är i statsverkspro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

107

positionen upptagen till 140 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag i december 1957. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln
uppföres med oförändrat belopp i det slutliga riksstatsförslaget.

Regleringsavgift och accis å fettvaror m. m. Denna inkomsttitel har i
statsverkspropositionen upptagits med 47 miljoner kronor, vilket belopp
byggde på av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen verkställda beräkningar.
Dessa myndigheter ha vid förnyade beräkningar bibehållit tidigare
belopp. Riksräkenskapsverket föreslår att det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet för budgetåret 1957/58 får kvarstå oförändrat.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1956 denna titel
till 690 miljoner kronor, vilket belopp uppförts i statsverkspropositionen.
Tobaksmonopolet har vid förnyad beräkning den 9 mars 1957 föreslagit
670 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mindre än vid dess beräkning
i oktober 1956. Riksräkenskapsverket, som uppskattar inkomstutfallet
för löpande budgetår till 670 miljoner kronor, föreslår, alt titeln tobaksskatt
i det slutliga riksstatsförslaget upptages till likaledes 670 miljoner
kronor, vilket i förhållande til! statsverkspropositionen innebär en nedräkning
med 20 miljoner kronor.

Rusdrycksmedel av parlihandelsbolag och rusdrycksmede.l av detaljhandelsbolag.
Ifrågavarande titlar ha i statsverkspropositionen uppförts med
13 respektive 30 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 6
mars 1957 förordat, att sistnämnda belopp ändras till 26 miljoner kronor
med hänsyn till de förslag som framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté
och som sedermera förelagts riksdagen i proposition den 1 mars
1957 (nr 94). Riksräkenskapsverket föreslår att ifrågavarande belopp i det
slutliga riksstatsförslaget uppföras med 13 respektive 26 miljoner kronor,
vilket beträffande sistnämnda belopp innebär en minskning med 4 miljoner
kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt ä spritdrycker. Denna titel angavs
av riksräkenskapsverket i december 1956 till 1 300 miljoner kronor, vilket
belopp upptagits i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen, som i november
1956 uppskattade inkomsterna till 1 200 miljoner kronor, har i skrivelse
den 6 mars 1957 angivit inkomsterna på titeln till 1 200 miljoner kronor.
För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna till
1 150 miljoner kronor eller till samma belopp som i december 1956. I proposition
den 1 mars 1957 (nr 94) angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen
föreslås vissa omläggningar, som beräknas medföra
ett bortfall på ca 23 miljoner kronor för år i inkomsterna från utskänkningsskatt.
Enligt propositionen skulle de nya bestämmelserna träda i kraft
den 1 oktober 1957. Riksräkenskapsverket föreslår, alt titeln omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker under förutsättning av bifall till det
i ovannämnda proposition framförda förslaget till omläggning av utskänkningsbeskattningen
i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 1 250 miljoner
kronor, vilket är 50 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Inkomsterna under denna titel
beräknades i december 1956 av riksräkenskapsverket till 45 miljoner kronor
i anslutning lill kontrollstyrelsens förslag. Samma belopp har även upplagils
i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning
angivit inkomsterna lill 55 miljoner kronor, ltiksräkeniskapsverket,
som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna till 50 miljoner kronor,
föreslår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens beräkning att ifrågavarande
lilel i del slutliga riksstatsförslaget uppföres med 55 miljoner
kronor, vilket är 10 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 95 miljoner
kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag. Kontrollstyrelsen har
i sin förnyade beräkning angivit inkomsterna till oförändrat 95 miljoner
kronor. För innevarande budgetår räknar riksräkenskapsverket nu med en
inkomst på titeln av 93 miljoner kronor mot 95 miljoner kronor i december
1956. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln maltdrycksskatt i det slutliga
riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 95 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker har i statsverkspropositionen uppförts med 47 miljoner
kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i
december 1955. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning angivit inkomsterna
till 45 miljoner kronor, vilket är samma belopp som vid dess beräkning
i november. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat 47 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen beräknats
till 62 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
beräkning i december 1956. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket
nu inkomsterna till 65 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner
kronor mera än i decemberberäkningen. De ändrade bestämmelser
i fråga om nöjesbeskattningen, som föreslås i proposition den 25 januari
1957 (nr 66), kunna beräknas medföra elt skattebortfall på ca 7 miljoner
kronor för statens del. Riksräkenskapsverket föreslår, under förutsättning
av bifall till nyssnämnda proposition, att inkomsterna på titeln nöjesskatt
i det slutliga riksstatsförslaget uppföras med 60 miljoner kronor, vilket
ar 2 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

Skatt å elektrisk kraft har i statsverkspropositionen upptagits med 50
miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning
i december 1956. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i det slutliga
riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 50 miljoner kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen
i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag upptagits till
11 miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket, som i oktober 1956 uppskattade
ifrågavarande inkomster till 10,6 miljoner kronor, har vid förnj^ad beräkning
den 4 mars 1957 sänkt detta belopp till 9,4 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med ett till 10 miljoner kronor avrundat belopp, vilket är 1 miljon kronor
mindre än i statsverkspropositionen.

Totalisatormedlen ha i statsverkspropositionen beräknats till 25 miljoner
kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Riksräkenskapsverket
föreslår, att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat 25 miljoner kronor.

Tipsmedel. I statsverkspropositionen ha inkomsterna på denna titel upptagits
med 95 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
beräkning i december 1956. För innevarande budgetår uppskattar riksräkenskapsverket
nu inkomsterna till 86 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 90
miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen till 115 miljoner kronor
i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Riksräkenskapsverket,
som beräknar inkomsterna under titeln lotterimedel till 111
miljoner kronor för innevarande budgetår, föreslår, att titeln i de! slutliga
riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 115 miljoner kronor.

Statens affärsverksfonder. Genom de av riksdagen beslutade nya löneplanerna
för statstjänstemännen höjas de affärsdrivande verkens driftkost -

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

nåder. De ytterligare höjningar av driftkostnaderna, vilka kunna bli följden
av de nu pågående avtalsförhandlingarna för statstjänstemannen kunna
för närvarande icke överblickas. För att möta de ökade driftkostnaderna
har hittills televerket medgivits vissa taxehöjningar och förslag framlagts i
proposition den 8 mars 1957 (nr 108) om höjning av vissa postavgifter.

Till följd av svårigheterna att förutsäga avtalsresultatet för statstjänstemannen
och möjligheten att taxehöjningar kunna bli aktuella även för andra
affärsverk än de ovan nämnda, anser sig riksräkenskapsverket för närvarande
icke kunna göra en realistisk uppskattning av affärsverkens inlevererade
överskott under det kommande budgetåret. Riksräkenskapsverket har
därför vid sin förnyade inkomstberäkning utgått från de i statsverkspropositionen
angivna beloppen.

Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna
liksom den tidigare inkomstberäkningen är grundade på förutsättningarna,
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett
detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke
störes genom mera omfattande arbetskonflikter.

I den under föregående avsnitt omnämnda promemorian av den 16 april
har riksräkenskapsverket jämväl gjort en förnyad beräkning av affärsverkens
överskott under nästkommande budgetår. Ämbetsverket har därvid
räknat med en generell tvåprocentig stegring av lönesatserna under år 1957
utöver den s. k. nollställningen och en generell ytterligare treprocentig löneökning
under år 1958. De inkomster som nu beräknas av affärsverksfonderna
utgör för postverket 17, televerket 65, statens vattenfallsverk 120 samt
för domänverket 50 miljoner kronor; för statens järnvägars del räknas nu
inte med någon inleverans av överskottsmedel. Sammanlagt innebär detta en
nettominskning å 15 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

För statens järnvägar gäller den ordningen, att det bokföringsmässiga
överskottet för visst budgetår tillföres riksstaten först påföljande budgetär.
Då enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat från järnvägsstyrelsen
ett underskott å 50 miljoner kronor nu förutses för innevarande
budgetår kan någon inleverans icke påräknas till riksstaten för budgetåret
1957/58. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att ingen inkomsttitel uppföres
för statens järnvägar i det slutliga riksstatsförslaget. Ämbetsverket
förutsätter därvid, att uppkommande underskott täckes genom särskild
medelsanvisning.

Förändringar av utgifterna

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1957/58 upptogs utgifter å sammanlagt 10 890 miljoner kronor.
Härav föll 9 916 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 974 miljoner
kronor på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har Kungl. Mai:! framlagt förslag till ett flertal
ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida. Vidare har riksdagen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden
i åtskilliga fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen har därvid i
vissa fall medfört förändringar av beloppen.

Anslagen under fjärde huvudtiteln ökar med netto 0,3 miljon kronor.
Bland ökningarna må nämnas 0,6 miljon kronor till avlöningar till personal
vid marinförvaltningen samt 0,2 miljon kronor till ersättning till vardera
flygvapnets och befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Å andra
sidan minskar bland annat armétygförvaltningens och flygförvaltningens
avlöningsanslag samt anslaget till avlöningar till aktiv personal m. fl. vid
marinen med 0,3 respektive 0,2 och 0,1 miljon kronor.

För femte huvudtiteln beräknas en anslagsmässig ökning med sammanlagt
34,1 miljoner kronor. Till ett belopp av 21 miljoner kronor avser ökningen
det i propositionen nr 100 slutligt äskade anslaget till bostadsrabatter,
medan en ökning om 5 miljoner kronor hänför sig till det i samma
proposition äskade anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån. Vidare har i propositionen nr 98 äskats 0,3
miljon kronor till statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholmissbrukare
för en vårdavdelning i Fagersta samt tillsammans 0,7 miljon kronor till
avlöningar, omkostnader och inventarier vid statens vårdanstalt å Gudhem
för alkoholmissbrukare. Slutligen torde under förevarande huvudtitel kommia
att äskas sammanlagt 7 miljoner kronor för kostnader i samband med
höstens folkomröstning i pensionsfrågan.

Det bör anmärkas, att i årets statsverksproposition anslagen till bidrag
till folkpensioner m. m. samt till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn m. m. beräknades på grundval av vid beräkningstillfället utgående
fyra indextillägg. Sedan numera ett femte indextillägg tillkommit,
torde den faktiska belastningen på ifrågavarande anslag öka med 37,2
miljoner kronor.

Under sjätte huvudtiteln ökar anslagssumman med 33,6 miljoner kronor
till följd av bland annat höjningar med 30 miljoner kronor av anslaget
till vägunderhållet och med 3,5 miljoner kronor av anslaget till bidrag till
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.

För sjunde huvudtiteln medför det i propositionen nr 97 äskade anslaget
till skatteersättning till kommunerna, in. in. en ökning med 8,2 miljoner
kronor.

Anslagen under åttonde huvudtiteln ökar med netto 0,3 miljon kronor,
främst till följd av vissa i förhållande till statsverkspropositionen nytillkomna
anslag. Bland dessa märkes anslagen till vissa kostnader för läkarutbildningen
å 1,1 miljoner kronor, till driftkostnader för särskilda försöksskolan
i Linköping å 0,6 miljon kronor samt till bidrag till nordiska institutet
för teoretisk atomfysik å 0,2 miljon kronor. Å andra sidan utgår
anslaget å 0,6 miljon kronor till särskilda försöksskolor och minskar anslaget
till avlöningar för folkskoleseminarierna med 1 miljon kronor.

Elfte huvudtiteln företer en nettoökning med 0,1 miljon kronor. Å ena
sidan minskar karolinska sjukhusets avlöningsanslag med 0,1 miljon kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

111

nor, anslaget till bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset
i Göteborg m. m. med 0,5 miljon kronor samt anslaget till engångsanskaffning
av materiel till civilförsvaret med 0,4 miljon kronor. Å andra sidan
tillkommer bland annat ett anslag till bidrag till vissa byggnadsarbeten
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn m. in. å 0,2 miljon
kronor. Vidare torde under förevarande huvudtitel komma att äskas ett anslag
å 1,0 miljon kronor till administration av 1957 års folkomröstning.

För tolfte huvudtiteln medför det av chefen för civildepartementet senare
denna dag äskade anslaget till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen
för vissa löne- och pensionsförmåner en ökning med 245 miljoner
kronor.

Av utgifterna för statens kapitalfonder ökar underskottet å riksgäldsfonden
med 40 miljoner kronor. Huvudtiteln avskrivning av nga kapitalinvesteringar
minskar med 31,9 miljoner kronor, medan en ökning med 35
miljoner kronor äskas under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedels
förluster.

Den totala nettoökningen av driftbudgetens utgifter i förhållande till statsverkspropositionen
uppgår till 364,7 miljoner kronor.

4. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1957/58

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med allenast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag
icke äskades definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de
förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag
om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastig lietsfond har i propositionen
nr 98 äskats 4 215 000 kronor till vissa byggnadsarbeten vid statens
vårdanstalt å Gudhem för alkoholmissbrukare. Detta anslag bör i enlighet
med gällande regler avskrivas med 50 procent, varför motsvarande avskrivningsanslag
äskas med 2 107 500 kronor. I årets statsverksproposition har
preliminärt 34 000 000 kronor beräknats till vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. in. Sedermera har i propositionen nr 103 ett belopp
av 33 050 000 kronor äskats för ifrågavarande ändamål. Motsvarande avskrivningsanslag,
som i statsverkspropositionen preliminärt uppförts med
17 000 000 kronor, sänks nu till 16 525 000 kronor. Till statens anstalt för
fallandesjuka: Om- och ulbyggnadsarbeten har i statsverkspropositionen
preliminärt upptagits ett investeringsanslag å 1 100 000 kronor samt ett däremot
svarande avskrivningsanslag å 550 000 kronor. I propositionen nr 84
har emellertid för nästa budgetår äskats en medelsanvisning å 825 000 kronor,
varför avskrivningsanslaget nedräknas till 412 500 kronor. Anslaget till
utbyggande av karolinska sjukhuset bar definitivt äskats med det i stats -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verkspropositionen beräknade beloppet. Motsvarande avskrivningsanslag upptagas
alltså med det tidigare, preliminärt äskade beloppet.

Under statens utlåningsfonder har i propositionen nr 100 anslaget
till lånefonden för bostadsbyggande definitivt äskats med 560 000 000
kronor, innebärande en sänkning av det preliminärt beräknade beloppet med
140 000 000 kronor. Då den i propositionen föreslagna höjningen av räntorna
å tertiär- och egnahemslånen icke kan beräknas beröra de lån som utbetalas
under nästa budgetår torde hittills gällande 25-procentigä avskrivning böra
tillämpas, vilket innebär att det preliminära avskrivningsanslaget å
175 000 000 kronor sänkes till 140 000 000 kronor.

Under fonden för låneunderstöd har vidare i propositionen nr
100 föreslagits, att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
skall ersättas med ett anslag benämnt Räntefria lån till bostadsbyggande.
Det preliminärt uppförda beloppet å 100 000 000 kronor har samtidigt höjts
till 240 000 000 kronor. Det nya anslaget innefattar dels kapital subventionerna
till egnahem, som tidigare inräknats under anslaget till lånefonden för
bostadsbyggande, dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Avskrivningsbehovet
för dessa båda ändamål bör i överensstämmelse med av
1955 års riksdag godkända regler (statsverkspropositionen 1955, bil. 19;
rskr. nr 328) täckas genom avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Till beräkningen härav återkommer jag senare.

Beträffande det i propositionen nr 68 äskade anslaget å 300 000 kronor till
lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby torde
total avskrivning böra tillämpas. Det i propositionen nr 103 äskade anslaget
till lån till föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium för vissa
ombyggnadsarbeten å 950 000 kronor samt de i propositionen nr 84 äskade
anslagen till lån till Ervallahemmet för ombyggnadsarbeten å 220 000 kronor,
till lån till svenska diakonsällskapet för vissa byggnadsarbeten å 85 000
kronor och till ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa
byggnadsarbeten m. in. å 50 000 kronor, vilka sistnämnda lån avses skola
vara ränte- och amorteringsfria, avskrives helt.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

ökning (+)
Minskning (—)
Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt å Gudhem för

alkoholmissbrukare (prop. nr 98) ...................... + 2 107 500

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. in. (prop.

nr 103) .............................................. —475 000

Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och utbyggnadsarbeten

(prop. nr 84) ........................................ — 137 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 113

Statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsbyggande (prop. nr 100) ............ —35 000 000

Fonden för låneunderstöd:

Lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i

Visby (prop. nr 68) .................................. -f 300 000

Lån till föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium

för vissa ombyggnadsarbeten (prop. nr 103) ............ -f- 950 000

Lån till Ervallahemmet för ombyggnadsarbeten (prop. nr 84) -f- 220 000

Lån till svenska diakonsällskapet för vissa byggnadsarbeten

(prop. nr 84) ........................................ -{- 85 000

Ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa

byggnadsarbeten m. m. (prop. nr 84) .................... -j- 50 000

Summa — 31 900 000

Det torde få ankomma på riksdagen att vidtaga de kompletteringar och
justeringar av de under förevarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning
av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1957/58 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet:

Vissa bgggnadsarbelen vid statens vårdanstalt

å Gudhem för alkoholmissbrukare........ 2 107 500

Inrikesdepartementet :

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjuk hus

m. m............................... 16 525 000

Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och ut byggnadsarbeten

....................... 412 500

Utbyggande av karolinska sjukhuset........ 1 662 500

Statens utlåningsfonder

Socialdepartementet :

Lånefonden för bostadsbyggande ........... 140 000 000

Fonden för låneunderstöd

Inrikesdepartementet :

Lån till Gotlands låns landsting för utbyggande
av lasarettet i Visby.................. 300 000

N llilumg till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr 175

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Lån till föreningen Kronprinsessan Victorias
kustsanatoriuin för vissa ombyggnadsarbe -

ten ................................... 950 000

Lån till Ervallahemmet för ombqqqnadsarbe ten

.................................. 220 000

Lån till svenska diakonsällskapet för vissa

byggnadsarbeten ....................... 85 000

Ytterligare lån till föreningen Röingegården

u. p. a. för vissa byggnadsarbeten m. m. . . 50 000

5. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1957/58

Med hänsyn till den förebådade särskilda propositionen angående anslagen
för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. in.
npptogs i årets statsverksproposition investeringsanslagen för bostadsfinansieringen
samt däremot svarande anslag för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
liksom anslaget till avskrivning av oreglerade kapilalmedelsförluster
med preliminära belopp. Vid min beräkning i det föregående av anslagen
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar har jag framhållit, att
sedan numera i propositionen nr 100 under fonden för låneunderstöd äskats
ett investeringsanslag till räntefria lån till bostadsbyggande å 240 000 000
kronor, innefattande räntefria stående delar av egnahemslån och tilläggslån
till flerfamiljshus, härför erforderligt avskrivningsbehov finge — i enlighet
med gällande regler — täckas genom avsättning till fonden för oreglerade
kapitalmedelsförluster. I likhet med vad som gällt för budgetåren 1955/56
och 1956/57 torde emellertid även för nästkommande budgetår böra tillämpas
den av riksdagen godkända maximeringsregeln, innebärande att i syfte
att ernå ett utjämningsförfarande mellan de olika budgetåren avskrivningsanslagen
för de löpande investeringarna på bostadsområdet begränsas till
sammanlagt 350 miljoner kronor (rskr. nr 328/1955, 284/1956). Med beaktande
av att jag vid anmälan av huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
äskat anslag med 140 miljoner kronor till avskrivning av investeringarna
i lånefonden för bostadsbyggande, beräknar jag således för
förevarande ändamål ett belopp av (350 — 140 =) 210 miljoner kronor. Detta
innebär en ökning av medelsbehovet i förhållande till det preliminärt beräknade
beloppet i årets statsverksproposition (bil. 20, s. 3—4) med 35 miljoner
kronor. Å andra sidan föreligger en minskning med motsvarande belopp
under huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Skillnaden
betingas av den föreslagna anslagstekniska omläggningen av medelsanvisningen
för bostadslånegivningen.

Till frågan om de åtgärder på avskrivningsområdet som aktualiseras av
de i propositionen nr 100 framlagda förslagen med avseende på tidigare
beviljade kapitalsubventioner till bostadsbyggandet torde jag få återkomma
i statsverkspropositionen till nästa års riksdag.

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Liksom i statsverkspropositionen torde under förevarande anslag ett belopp
av 1 miljon kronor beräknas för avskrivning av smärre oreglerade kapitalmedelsförluster.
Anslaget uppföres alltså med (210 -f 1 =) 211 miljoner
kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
för budgetåret 1957/58 anvisa ett anslag av 211 000 000 kronor.

6. Kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1957/58 jämte därvid
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,
samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner.
En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall av riksdagen
anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning
framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på
2 294 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida har i de
följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar under
huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänför sig till
i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag
under samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare under riksdagen
framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte har de i investeringsstaterna
uppförda posterna avskrivningsmedel inom fonderna och övriga
kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under
olika kapitalfonder ger följande resultat.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ........................ 2 903 000

B. Televerkets fond......................... 268 900 000

C. Statens järnvägars fond.................. 317 301 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 360 000 000

E. Domänverkets fond...................... 962 500

II. Luftfartsfonden ........................................

III. Statens allmänna fastighetsfond..........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond...................104 900 000

B. Försvarets fabriksfond..................... 3 600 000

950 066 500
5 401 000
111 867 100

108 500 000

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

V. Statens utlåningsfonder.................................. 597 150 100

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 288 355 100

VII. Fonden för statens aktier .............................. 200 000 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 3 600 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.. 26 701 000

B. Jordfonden................................ 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond.......... 659 000 29 360 000

Summa kronor 2 294 299 800

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ......................... 5 901 000

B. Televerkets fond......................... 221 400 000

C. Statens järnvägars fond .................. 206 809 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 92 000 000

E. Domänverkets fond...................... 1550 000

II. Luftfartsfonden.........................................

III. Statens allmänna fastighetsfond..........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond ................. 85 048 000

B. Försvarets fabriksfond................... 3 601 000

V. Statens utlåningsfonder..................................

VI. Fonden för låneunderstöd ..............................

VII. Fonden för statens aktier..............................

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 21 070 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond......... 251 000

Summa kronor

527 660 000
1 581 000
64 578 200

88 649 000
162 500 000
31 707 600
1000
1 000 000

21 321 000
898 997 800

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgår av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1957/58

I. Statens affärsverksfonder:

II.

III.

A. Postverkets fond...........

B. Televerkets fond...........

C. Statens järnvägars fond ....

D. Statens vattenfallsverks fond

E. Domänverkets fond........

Luftfartsfonden................

Statens allmänna fastighetsfond

— 2 998 000
47 500 000
110 492 000
268 000 000

— 587 500 422 406 500

........... 3 820 000

........... 47 288 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

117

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................. 19 852 000

B. Försvarets fabriksfond.................... —1000 19 851000

V. Statens utlåningsfonder................................. 434 650 100

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 256 647 500

VII. Fonden för statens aktier.............................. 199 999 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 2 600 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 5 631 000

B. Jordfonden............................... 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ........ 408 000 8 039 000

Säger 1 395 302 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster................. 211000 000

övrig kapitalåterbetalning....................... 21115 000 232 115 000

Summa kronor 1 163 187 000

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bihang B.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1957/58 jämte därtill fogade stater i enlighet med
här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda
budgetår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen
svarande inkomsttitel sålunda

Lånemedel ........................ kronor 1 163 187 000

7. Sammanfattning av det statsfinansiella läget

Budgetåret 1956/57. Vid min anmälan av årets statsverksproposition framhöll
jag, att utfallet av budgeten för 1956/57 kunde förväntas bli avsevärt
ogynnsammare än den fastställda riksstaten. Orsakerna härtill var att söka
såväl i en försämring av inkomstutfallet som i en ökning av utgifterna på
drift- och kapitalbugeten. Kassamässigt bedömdes totalbudgeten komma att
visa ett underskott å 225 miljoner kronor, jämfört med riksstatens överskott
å nära 500 miljoner kronor. Behovet av statlig nyupplåning beräknades i
statsverkspropositionen till inemot 700 miljoner kronor.

De förnyade beräkningar av budgetutfallet för 1956/57 som nu företagits
understryker ytterligare den inträdda omsvängningen i det statsfinansiella
läget. Totalbudgetens kassamässiga underskott kan nu uppskattas till drygt

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

400 miljoner kronor och behovet av nynpplåning till ca 870 miljoner kronor.

Beträffande driftbudgetens inkomster har riksräkenskapsverket
på grundval av tillgängligt material bedömt en fortsatt nedräkning
erforderlig. Statsinkomsterna beräknas nu komma att uppgå till 11 026 miljoner
kronor, vilket är 81 miljoner kronor mindre än enligt kalkylerna i
statsverkspropositionen. Förändringen hänför sig främst till inkomstskattetiteln.
I fråga om driftbudgetens utgifter har sedan statsverkspropositionen
framlades genom äskanden å tilläggsstat II tillkommit ytterligare
207 miljoner kronor, varav dock ca 100 miljoner kronor förutsågs
redan i statsverkspropositionen. Återstående belopp utgöres till 92 miljoner
kronor av avskrivningsanslag. Härjämte beräknas nu anslagsöverskridanden
å 87 miljoner kronor. Förändringarna på inkomst- och utgiftssidorna
jämfört med kalkylerna i statsverkspropositionen återspeglas i en ytterligare
nedräkning av driftbudgetens inkomstöverskott från ca 620 till ca 420
miljoner kronor.

Beträffande kapitalbudgeten har sedan statsverkspropositionen
framlades endast en mindre ökning av investeringsanslagens summa skett
genom tilläggsstatsäskanden. Ökningen uppvägs mer än väl av en beräknad
minskning i förbrukningen av äldre anslagsmedel. Tillgången på avskrivningsmedel
m. in. för investeringarnas genomförande har stigit tack vare
de nyssnämnda, på tilläggsstat äskade avskrivningsanslagen på driftbudgeten;
denna ökning reduceras dock genom det nu förutsedda underskottet
i statens järnvägars rörelse, vilket under innevarande budgetår medför ett
bortfall av avskrivningsmedel inom ifrågavarande kapitalfond. Sedan hänsyn
tagits till att myndigheternas disposition av rörliga krediter i riksgäldskontoret
nu beräknas bli 50 miljoner kronor större än som förutsågs vid årsskiftet,
framkommer såsom resultat av de inträffade förändringarna praktiskt
taget samma medelsbehov för kapitalbudgetens finansiering som beräknades
i statsverkspropositionen eller ca 840 miljoner kronor.

Förändringarna i det beräknade budgetutfallet för 1956/57 i förhållande
till den ursprungliga riksstaten framgår av följande översikt.

Miljoner

kronor

Totalbudgetens kassamässiga överskott enligt riksstaten ................ -f- 493

I nkomstförändringar:

Minskning å inkomstskattetiteln ........................ — 400

Nytillkommen omsättningsskatt å motorfordon .......... + 50

Merinkomster å rusdrycksskattetitlarna .................. + 81

Minskning av affärsverkens överskott.................... — 98

Övriga inkomstförändringar (netto)...................... + 83 — 284

Tilläggsstatsanslag å driftbudgeten (exkl. avskrivningsanslag):

Höjning av statstjänstemannens löner (exkl. affärsverken) — 90
Övriga anslag.......................................... — 83 — 173

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957 119

Tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten:

Supplementär jordbrukskredit och lån till företagareföreningar — 80

Lån till bostadsbyggande .............................. — 165

Övriga anslag ........................................ — 47 — 292

Ytterligare anslagsöverskri danden ................................ — 54

Minskade avskrivningar inom statens järnvägars fond .............. — 50

Ökad disposition av rörliga krediter.............................. — 100

Minskad förbrukning av anslagsbehållningar å kapitalbudgeten...... + 25

Ökad fondering hos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande

arbetsgivarbidrag för 1955...................................... + 21

Totalbudgetens nu beräknade kassamässiga underskott ................ — 414

Sammanställningen visar, att försämringen av totalbudgetutfallet sedan
riksstaten fastställdes uppgår till drygt 900 miljoner kronor. Härav svarar
inkomstminskningar för (netto) inte fullt 800 miljoner kronor. Tilläggsslater
och ytterligare överskridanden har medfört utgiftsökningar om drygt
500 miljoner kronor. Medräknas bland de senare även den kostnadsökning
som lönehöjningarna för de anställda inom de statliga affärsverken kan
beräknas medföra, stiger det belopp varmed budgeten för 1956/57 belastats
genom tilläggsstater, överskridanden och lönehöjningar sedan riksstaten
fastställdes till inemot 600 niiljoner kronor.

Budgetåret 1957/58. Jag övergår härefter till alt behandla det kompletterade
riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58. Förskjutningarna i jämförelse
med det ursprungliga förslaget i statsverkspropositionen sammanhänger
främst med ett nettotillskott av statsinkomster som ett resultat av
de i det föregående föreslagna skattepolitiska åtgärderna. Däremot har resultatet
av den allmänna löneuppgörelsen mellan arbetsmarknadens parter
icke inneburit sådana avvikelser från statsverkspropositionens antaganden
att en justering av skatteinkomsterna av detta skäl befunnits erforderlig.
Klarhet har nu vidare vunnits rörande de ökade kostnaderna till
följd av 1957 och 1958 års generella lönehöjningar för de statsanställda.
Härutöver har utgiftssidan undergått en höjning till följd av i olika särpropositioner
gjorda äskanden m. in. Nettoresultatet av de inträffade förändringarna
innebär en minskning av totalbudgetens kassamässiga underskott
från i statsverkspropositionen beräknade 282 miljoner kronor till 157 miljoner
kronor och eu motsvarande minskning i behovet av statlig nyupplåning
(från 657 till 532 miljoner kronor).

Driftbudgeten. I del i statsverkspropositionen framlagda budgetförslaget
upptogs inkomster och utgifter till 11 891 respektive 10 890 miljoner kronor,
varjämte förutsågs dels en till 150 miljoner kronor uppgående förbrukning
av reservationsmedel, dels också vissa tillkommande utgifter för löneplansrevision
samt anslagsöverskridanden med sammanlagt 240 miljoner kronor.
Vidare föreslogs avsättningar till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel
med (netto) 125 miljoner kronor samt av vissa tillfälliga, kon -

120

Kungl. Maj:Is proposition nr 175 år 1957

junkturpolitiskt betingade inkomster (investeringsavgiften) med 100 miljoner
kronor. Med utgångspunkt från dessa siffror beräknade jag överskottet
ä statsregleringen till (11 891 — 10 890— 125 — 100 =) 776 miljoner kronor,
vilket med hänsyn tagen också till reservationsmedelsförbrukning och
vissa kända, tillkommande utgifter reducerades till (776 -— 150 — 240 =)
386 miljoner kronor. Då de föreslagna fondavsättningarna — liksom den
under socialdepartementets huvudtitel föreslagna avsättningen med 275
miljoner kronor för framtida pensionsändamål — tills vidare inte representerade
en verklig utgift för staten, kunde överskottet å driftbudgeten efter
korrigering härför angivas till (776 — 150 — 240 + 125 + 100 -f 275 =)
886 miljoner kronor. I dessa kalkyler hade hänsyn icke kunnat tagas till
eventuella generella lönetillägg under år 1957 eller 1958 för de statsanställda.

De förnyade beräkningar av driftbudgetens inkomster som riksräkenskapsverket
företagit innebär en nedjustering i förhållande till statsverkspropositionens
siffror med 12 miljoner kronor. Resultatet av å ena
sidan de för 1957 och 1958 överenskomna lönehöjningarna för affärsverkens
personal och å andra sidan de beslutade eller föreslagna taxehöjningarna
kan förväntas bli eu minskning av affärsverkens inlevererade
överskott med 15 miljoner kronor. Häremot står en uppräkning av andra
inkomsttitlar med (netto) 3 miljoner kronor. Sålunda har ämbetsverket
upptagit bensinskatte titeln med ett 45 miljoner kronor högre belopp än
som ansågs berättigat vid årsskiftet med dåvarande osäkra bedömningsgrunder
i vad gällde bränsletillgången. Vidare har titlarna tullmedel och
varuskatt höjts med 25 respektive 5 miljoner kronor. Å andra sidan har
ämbetsverket funnit det motiverat att inkomsterna från tobaksskatten och
från alkoholbeskattningen i det slutliga riksstatsförslaget nedräknas med
tillsammans 64 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

I fråga om de förändringar i jämförelse med statsverkspropositionen av
beräkningen av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår som förordats
av riksräkenskapsverket, ansluter jag mig till ämbetsverkets förslag
med följande undantag.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör i den slutliga riksstaten titeln
skatt å elektrisk kraft, av riksräkenskapsverket beräknad till 50 miljoner
kronor, utgå samt en ny titel, benämnd energiskatt, uppföras. För budgetåret
1957/58 torde denna få beräknas till 315 miljoner kronor. Titeln bensinskatt
bör minskas med 10 miljoner kronor till 715 miljoner kronor. Slutligen torde
titeln tobaksskatt, vilken ämbetsverket beräknar till 670 miljoner kronor,
nu upptagas med 720 miljoner kronor.

1 propositionen nr 65 har föreslagits ett ändrat uppbördsförfarande beträftande
avgifter för alkoholanalys vid statens rättskemiska laboratorium.
Ändringen medför en minskning av de beräknade inkomsterna under uppbördstiteln
inkomster vid statens rättskemiska laboratorium med 500 000
kronor.

Med hänsyn till att statens järnvägars rörelse under innevarande budgetär
torde komma att redovisa ett underskott kan — såsom rik sräkenskaps -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

121

verket erinrat — någon inleverans av överskottsmedel från statens järnvägars
fond icke påräknas under budgetåret 1957/58. Inleverans av överskottsmedel
avseende ett budgetårs rörelse sker nämligen först påföljande
budgetår. Inkomsttiteln Statens järnvägar bör därför i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag utgå ur riksstaten för nästa budgetår.

Den dominerande posten på inkomstsidan, nämligen inkomstskattetiteln,
har riksräkenskapsverket beräknat till samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 6 100 miljoner kronor. Vissa revideringar av beräkningens
delposter har likväl vidtagits, såsom framgår av följande, på ämbetsverkets
uppgifter byggda sammanställning.

	1955/56	1956/57		1957/58
Inkomster	Utfall	Enl. stv.	Ny	Enl. stv.	Ny
	prop. 1957	beräkn.	prop. 1957	beräkn.
Preliminärskatt inklusive fyll-
nadsinbetalningar ........	8 995	9 810	9 770	10 610	10 460
Kvarstående skatt.......... Y rkesskadef örsäkringsavgifter,	594	900	900	900	900
bidrag till sjukförsäkringen och byggnadsforskningsav-gifter från större arbets-givare ..................	218	260	275	260	275
Tillkommande skatt, restan-
tier m. m.................	233	310	310	310	310
Summa inkomster	10 040	11 280	11 255	12 080	11 945
Utgifter Kommunalskattemedel......	3 719	4 240	4 240	4 600	4 400
Överskjutande skatt........	667	570	570	600	600
Övriga restitutioner ........ Yrkesskadeförsäkringsavgifter,	39	40	40	40	40

bidrag till sjukförsäkringen
och byggnadsforskningsavgifter
från större arbets -

givare................... Förskott m. m. till sjukkas-sorna 1 .................. Omföringar................	218 378 29	260 480 30	275 470 30	260 440 30	275 470 30
Summa utgifter	5 050	5 620	5 625	5 970	5 815
Inkomster utöver utgifter....	4 990	5 660	5 630	6 no	6 130
Nettoinkomst på titeln (avrundat)	4 990	5 700	5 600	6 100	6 100
1 Varav för utbetalning av sjuk-kassorna tillkommande arbets-givarbidrag för 1955 resp. 1956, avsedda att fonderas hos riks-gäldskontorct..................		55	76		40

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 är 1957

Vid sidan av vissa smärre förändringar liar — såsom framgått av den tidigare
redogörelsen för riksräkenskapsverkets inkomstberäkning — i kalkylen
infogats konsekvenserna av de framlagda förslagen till höjning av de
kommunala ortsavdragen. Vid bifall till dessa uppstår nämligen ett bortfall
av preliminärskatt under 1957/58 av storleksordningen 100 miljoner kronor,
medan å andra sidan i fråga om utbetalningarna av kommunalskattemedel
en minskning med ca 240 miljoner kronor kan förväntas. Den sålunda
beräknade nettoeffekten under nästa budgetår av kommunalskaltereformen
har emellertid av riksräkenskapsverket inte ansetts motivera en
motsvarande uppräkning av titelns nettoinkomst, bland annat till följd av
att erfarenheterna vid uppbördstillfällena i november 1956 och januari 1957
föranlett en nedjustering i jämförelse med decemberkalkylen av den beräknade
källskatteuppbörden från löntagare.

De grundläggande antagandena rörande inkomstutvecklingen in. in. har
icke blivit föremål för någon ändring sedan decemberberäkningen. Bakom
kalkylerna ligger alltjämt ökningstal för lönesumman i samhället om 8 procent
för 1957 och 4 procent för 1958. Riksräkenskapsverket har i sin skrivelse
starkt understrukit de osäkerhetsmoment som föreligger beträffande
såväl dessa som andra antaganden rörande inkomstskatteliteln, t. ex. de
uppställda förutsättningarna med avseende på aktiebolagens inkomster,
fyllnadsinbetalningarnas omfattning in. in. Jag vill ansluta mig till denna
uppfattning och betona, att inkomstantagandena för innevarande kalenderår
torde få anses tämligen optimistiska mot bakgrunden av bland annat
de beräkningar rörande inkomstvolymens utveckling som återges i den
reviderade nationalbudgeten. Å andra sidan kan mot bakgrunden av det nu
träffade tvåårsavtalet på arbetsmarknaden hävdas, att ämbetsverkets utgångspunkt
vid uppskattningen av skatteunderlagets förändringar under
1958 är försiktigt vald. För egen del finner jag mig emellertid kunna godtaga
den föreslagna beräkningen av titelns nettoinkomst för nästa budgetår,
nämligen 6 100 miljoner kronor.

I detta sammanhang vill jag i korthet redogöra för de större komponenterna
i inkomstskattetiteln. I det för 1957/58 angivna beloppet kan sålunda
den statliga inkomstskatten beräknas ingå med ca 3,6 miljarder kronor
från fysiska personer samt med i runt tal 1,5 miljarder kronor från svenska
aktiebolag och övriga skattskyldiga. Sammanlagt skulle inkomstskatten
således svara för ca 5,1 miljarder kronor av nettobehållningen på titeln.
Från fysiska personer torde vidare komma att uppbäras ca 160 miljoner
kronor i förmögenhetsskatt samt i runt tal 675 miljoner kronor i folkpensionsavgifter.
Slutligen uppskattas inyesteringsavgiften ingå med ca
100 miljoner kronor. Den på fysiska personer fallande andelen av ovannämnda
totalsiffra, 6,1 miljarder kronor, uppgår till drygt tre fjärdedelar.

I enlighet med vad jag nu anfört skulle inkomsterna på driftbudgeten
komma att uppgå till 12 183 miljoner kronor eller ca 300 miljoner kronor
mer än som beräknades i statsverkspropositionen. Detta innebär en ökning
i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med inemot 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

123

miljoner kronor och i förhållande till det beräknade utfallet med inte fullt
1 200 miljoner kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksräkenskapsverket icke
funnit anledning till justering av tidigare gjorda uppskattningar rörande
dels eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel, dels också
under budgetåret inflytande investeringsavgifter. Den förra bör således
alltjämt föranleda en avsättning till budgetutjämningsfonden med netto 125
miljoner kronor. Investeringsavgiften beräknades i statsverkspropositionen
till 100 miljoner kronor. Ehuru avgiften för år 1957 kan komma att påföras
med mindre belopp än vad tidigare ansetts sannolikt — en följd av att den
nu förutsättes icke skola utgå efter år 1957 — torde anledning dock saknas
att räkna med en mera väsentlig avvikelse från nämnda belopp. På sätt
som föreslagits i statsverkspropositionen bör därför ett belopp av 100 miljoner
kronor upplagas i riksstaten för avsättning till budgetutjämningsfonden.

Beträffande utgifterna på driftbudgeten bar såsom tidigare omnämnts
mera betydande förändringar i jämförelse med statsverkspropositionens
siffror inträffat på blott ett fåtal punkter såsom en följd av äskanden
i särskilda propositioner eller på grund av riksdagens beslut. Den största
avvikelsen från riksstatsförslaget uppstår genom det anslag för täckande
av kostnaderna för höjda löner och pensioner åt de statsanställda å 245 miljoner
kronor vilket senare denna dag äskas av chefen för civildepartementet.
Till den del detta belopp avser den i statsverkspropositionen föreslagna
löneplansrevisionen hade emellertid hänsyn till ifrågavarande kostnad tagits
såsom en tillkommande utgift redan i de vid årsskiftet presenterade
beräkningarna.

Bland övriga större förändringar på driftbudgetens utgiftssida märkes
uppräkningen av anslagen under femte huvudtiteln till kapitalmedelslörluster
och ränteeftergifter samt till bostadsrabatter med sammanlagt 26
miljoner kronor. Vidare beräknas anslag å 8 miljoner kronor för höstens
folkomröstning i pensionsfrågan, varav 7 miljoner kronor under femte och
en miljon kronor under elfte huvudtiteln. Den närmare bedömningen av medelsbehovet
för nästa budgetår i samband med kommunalskatterefonnen
har medfört en uppräkning av ifrågavarande anslag under sjunde huvudtiteln
med ca 8 miljoner kronor. Ytterligare må erinras, dels att riksdagen
vidtagit en höjning med 30 miljoner kronor av anslaget till vägunderhållet,
dels ock att underskottet å riksgäldsfonden nu beräknas överstiga statsverkspropositionen
förslag med 40 miljoner kronor.

Sedan hänsyn tagits även till övriga förändringar i fråga om driftbudgetens
anslag, blir resultatet en höjning i förhållande til! statsverkspropositionen
av de sammanlagda utgifterna enligt riksstatsförslaget med 365
miljoner kronor till It 255 miljoner kronor. Bedan nu kan emellertid förutses
alt budgetutfallet kommer att uppvisa ytterligare utgifter till följd av
reservationsmedelsförbrukning, överskridanden av anslag samt tilläggsstater.
Jag återkommer i del följande härtill.

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Drift Miljoner -

	1951/52	1952/53
Inkomster.................................... Utgifter...........................................	7 507 6423 11084	7 808 7 647 1161
Överskott
Avsättning till budgetutjämningsfonden: av kommunalskattemedel (netto) ............................. av medel som skall överföras till särskilt konto i riksbanken: motsvarande vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade in-komster ..................................	—	—
avsedda för framtida Investeringar i LKAB.................	—	—
Överskott eller underskott	1084	4161
Härav hänförligt till: allmänna budgeten...... automobilskattebudgeten	+ 929 + 17	+ 396 - 214
Reservationsmedelsförändringar.................................. Tillkommande utgifter (anslagsöverskridanden m. m.) ............	(+ 138)	(- 21)
över- eller underskott inkl. reservationsmedelsförändringar och tillkommande utgifter	-fl 084	+ 161

1 Reservationsmedelsförändringar inräknade.

2 Därav tilläggsstater 265 mkr.

3 Förutsett överskridande med 33 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.

4 Förutsedda överskridanden omkring 50 mkr, löneplansrevision 104 mkr.

5 Förutsedda överskridanden omkring 40 mkr, löneplansrevision 200 mkr.

6 Förutsatt överskridande med 37 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.
1

Kapital -

Miljoner

	1951/52	1952/53
Investeringsanslag .............................................. Avgår: Avskrivningsmedel och övriga likvida medel..............	1408 - 632	1838 - 818
Återstående medelsbehov	■ 776	31020
Ökning (—) eller minskning (+) av anslagsbehållningarna........ ökning (+) eller minskning (—) av rörliga krediter..............	(+ 6) + 374	(+ 57) + 137
Totalt återstående medelsbehov för kapitalbudgeten (inkl. rörliga krediter och förändring av anslagsbehållningarna)	1150	1157

1 Därav 292 mkr å tilläggsstater I och II.

2 Därav 92 mkr å tilläggsstat II.

3 Förändringar av anslagsbehållningarna inräknade.

budgeten

kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

125

1953/54	1954/55	1955/56	1956/57	1957/58
			enl. riks-staten	enl. stv. prop. 1957	ny be-räkning	enl. stv. prop. 1957	ny be-räkning
8 535 8130	8 907 8 619	10 072 9 691	11309 10 602	11107 10 661	11026 * 10 868	11891 10 890	12183 11265
1 405	1 288	1 381	707	446	158	1001	928
—	—	- 250	-300	-200	- 200	- 125	- 125
—	—	- 275 - 81	- 75 - in	- 75 - in	- 75 - 109	- 100	- 100
1 405	1 288	1 — 225	221	60	-226	776	703
+ 319 - 89	+ 129 + 83	-409 + 205	+ 160 + 61	+ 34 + 26	-297 + 71	+ 455 + 321	+ 377 + 326
(+ 175)	(+ 76)	(- 21)	s - 33	4 - 154	- 87	- 150 6 - 240	- 150 •- 37
+ 405	+ 288	- 225	+ 188	- 94	- 313	+ 386	+ 516

bndgeten

kronor

1953/54	1954/56	1955/56	1956/57	1957/58
enl. riks-staten	eni. stv. prop. 1957	ny be-räkning	enl. stv. prop. 1957	ny be-räkning
1947	2102	2 272	1805	2 091	1 2 097	2 245	2 294
- 914	- 1025	- 1244	- 1394	- 1394	2 - 1 436	- 1127	- 1 131
»1033	* 1077	31 028	411	697	661	1118	1163
(- 103)	(+ 193)	(+ 134)	+ 100	+ 100	+ 75	+ 50	+ 25
+ 20	- 4	- 49	—	+ 50	+ 100	—	+ 25
1053	1073	979	511	847	836	1 168	1213

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna å
driftbudgeten för nästa budgetår som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen
torde såsom bihang D få fogas till detta protokoll.

Som resultat av de i det föregående angivna siffrorna för riksstatsförslagets
inkomst- och utgiftssidor framkommer ett överskott å driftbudgeten
av (12 183 — 11 255 =) 928 miljoner kronor. Härifrån skall emellertid i
första hand dragas de belopp som i enlighet med vad jag i det föregående
angivit bör avsättas till budgetutjämningsfonden, nämligen dels 125 miljoner
kronor utgörande den beräknade eftersläpningen (netto) i utbetalningarna
av kommunalskattemedel, dels också 100 miljoner kronor i tillfälliga,
konjunkturpolitiskt betingade inkomster motsvarande den under budgetåret
inflytande investeringsavgiften. Det därefter kvarstående överskottet
på driftbudgeten uppgår till 703 miljoner kronor, fördelat med 326
miljoner kronor på automobilskattebudgeten och 377 miljoner kronor på
den allmänna budgeten.

För att erbjuda grund för en realistisk bedömning av läget på driftbudgeten
måste emellertid, såsom jag redan omnämnt, de nu angivna överskottssiffrorna
justeras med hänsyn till reservationsmedelsförändringar respektive
med säkerhet tillkommande utgifter i form av anslagsöverskridanden.
Reservationsmedelsförbrukningen kan liksom skedde i statsverkspropositionen
antagas uppgå till 150 miljoner kronor under nästa budgetår.
Beträffande överskridanden in. m. kan redan nu förutses merutgifter med
ca 37 miljoner kronor till följd av att ytterligare ett indextillägg på folkpensionerna
tillkommit från och med februari månad 1957. Vidare får förutsättas,
att — såsom riksräkenskapsverket förordat — särskild medelsanvisning
sker till täckning av i statens järnvägars rörelse uppkommande underskott
för 1956/57. Denna fråga torde få upptagas till närmare behandling
sedan bokslutet fastställts.

Några hållpunkter för en bedömning av vilka belopp som under nästa
budgetår kan komma att äskas på tilläggsstat finnes självfallet icke på
detta stadium. All erfarenhet visar emellertid, att oförutsedda utgiftsbehov
uppkommer under budgetårets lopp. Under de senaste fem budgetåren har
sålunda i genomsnitt tillkommit utgifter, exklusive täckningsanslag för lönehöjningar,
å i det närmaste 200 miljoner kronor genom anvisningar på
tilläggsstat. Det torde därför — även om all möjlig restriktivitet tillämpas
vid behandlingen av tillkommande anslagsbehov — linnas fog för antagandet
att nu angivna siffror för driftbudgetöverskottet kommer att ytterligare
reduceras, även om några förskjutningar i de här redovisade allmänna förutsättningarna
i fråga om inkomster och utgifter icke äger rum.

Sammanfattningsvis vill jag i anslutning till den lämnade tabellariska
redovisningen av driftbudgeten angiva det nu föreliggande slutliga riksstatsförslaget
för 1957/58 på följande sätt. Inkomsterna kan beräknas till
12 183 miljoner kronor. Driftbudgetens anslagssumma kan anges till 11 255
miljoner kronor. Sedan föreslagna avsättningar till budgetutjämningsfon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

127

den med 225 miljoner kronor frånräknats, kvarstår ett formellt överskott
på statsregleringen å (12 183 — 11 255 — 225 =) 703 miljoner kronor. Reservationsmedelsförändringar
och tillkommande utgifter kan förväntas reducera
överskottet med (150 -J- 37 =) 187 miljoner kronor till 516 miljoner
kronor. Eventuella tilläggsstatsanslag skulle ytterligare minska detta överskott.

Kapitalbudgeten. I fråga om kapitalbudgeten hänför sig de förändringar
som inträffat sedan statsverkspropositionen avlämnades huvudsakligen till
dels de i propositionen nr 117 äskade anslagen å 35 miljoner kronor till
aktieteckning i Aktiebolaget Statens skogsindustrier och å ca 35 miljoner
kronor till en formell reglering av bolagets krediter i riksgäldskontoret och
hos domänverket, dels anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt
å Gudhem för alkoholmissbrukare å drygt 4 miljoner kronor, dels
också bortfallet av det till 25 miljoner kronor preliminärt beräknade anslaget
till utbyggnad av storflygplats. Vidare märkes en anslagsteknisk omläggning
av de i propositionen nr 100 definitivt äskade investeringsanslagen
för bostadslånegivningen, vilket dock icke medfört någon förändring av
det sammanlagda anslagsbeloppet för ändamålet i fråga. Nettoeffekten av de
förändringar som sålunda inträffat å kapitalbudgeten innebär en ökning av
investeringsanslagen med 49 miljoner kronor. Förbrukningen av äldre anslagsmedel
har upptagits med något lägre belopp än i statsverkspropositionen
eller med 25 miljoner kronor. Vidare har antagits, att myndigheternas
disposition av rörliga krediter kommer att öka med 25 miljoner kronor. Jag
vill härvid erinra om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 105 föreslagit att
statens järnvägars rörliga kredit i riksgäldskontoret höjes med 50 miljoner
kronor, varav 30 miljoner kronor förutsatts bli tagna i anspråk redan
innevarande budgetår.

Av vad jag nu sagt framgår att anslagen på kapitalbudgeten, vilka i
statsverkspropositionen upptagits med 2 245 miljoner kronor, nu kan beräknas
till ett 49 miljoner kronor högre belopp eller 2 294 miljoner kronor. De
avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande dels i
form av anslag på driftbudgeten, dels såsom avskrivningsmedel in. in. inom
de olika kapitalfonderna, beräknas komma att uppgå till 1 131 miljoner
kronor. För investeringarnas genomförande kvarstår således ett finansieringsbehov
av (2 294— 1 131 =) 1 163 miljoner kronor, till vilket belopp
även bör läggas den beräknade förbrukningen av äldre anslagsmedel samt
den uppskattade ökningen av i riksgäldskontoret disponerad rörlig kredit,
sammanlagt (25 -f- 25 =) 50 miljoner kronor. Det totala medelsbehovet
för kapitalbudgetens del kan sålunda anges Lill 1 213 miljoner kronor eller
45 miljoner kronor mer än som beräknades i statsverkspropositionen. Härutöver
kan vissa kostnader för eu storflygplats beräknas tillkomma. Vidare
kan, såsom förutskickats i propositionen nr 144, väntas tillkomma medelsäskanden
för finansieringen av oljelagringsanläggningar. Under nästa budgetår
torde även aktualiseras eu överföring till LKAB av viss del av de
belopp som under budgetåren 1955/56 och 1956/57 reserverats på budget -

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

utjämningsfonden för framlida investeringar i bolaget. Medelsbehovet härför
— vilket såsom i propositionen nr 171 till 1956 års riksdag förutsatts
skola täckas genom anvisande i vanlig ordning av anslag på kapitalbudgeten
— kan ännu icke närmare angivas. Denna fråga torde därför få upptagas
i annat sammanhang. Jag vill emellertid understryka, att ifrågavarande
överföring icke medför något lånebehov under budgetåret, då mot
fondavsättningarna svarande belopp insatts på särskilt konto i riksbanken.

Totalbudgeten. I det föregående har jag återgivit de antaganden som ligger
till grund för och de beräkningar som leder fram till det formella överskottet
på driftbudgeten och det formella medelsbehovet på kapitalbudgeten,
såsom dessa torde komma att redovisas i riksstaten. Jag har också sökt
precisera de viktigaste av de faktorer som redan nu kan förutses komma att
påverka budgetutfallet, utan att fördenskull hänsyn kunnat tagas till dem
inom ramen för den hävdvunna uppställningen av riksstaten.

Såsom jag erinrat om vid tidigare tillfällen och senast i statsverkspx-opositionen
kan emellertid riksstatens siffror inte ograverade läggas till grund
för en bedömning av statsbudgetens roll sonn en viktig faktor i samhällsekonomin.
För detta ändamål måste i första hand den i detta sammanhang
underordnade, av önskemålen om en riktig förmögenhetsredovisning föranledda
gränsdragningen mellan drift- och kapitalbudgetutgifter avlägsnas.
Beräkningarna måste även i andra avseenden justeras i syfte att ge en rättvisande
bild av de specifikt samhällsekonomiska — till skillnad från de
bokföringsmässiga — konsekvenserna av de budgetpolitiska åtgärderna. En
dylik bearbetning kan göras mer eller mindre ingående. I finansplanen till
årets statsverksproposition anmälde jag resultatet av ett försök att analysera
budgetförslagets verkningar i expansiv respektive kontraktiv riktning inom
olika sektorer av samhällsekonomin. Någon aktualisering av de då gjorda
beräkningarna har icke nu vidtagits. Däremot har på vanligt sätt utförts
en omgruppering av riksstatsförslaget utifrån dess kassamässiga
aspekter. Den nämnda bearbetningen redovisas i följande sammanställning.

Totalbudgetens kassamässiga utfall

Miljoner kronor

Driftbudgeten	1956/57 Enl. stv. prop. 1957	Ny beräk-ning	1957/58 Enl. stv. prop. 1957	Ny beräk-ning
Överskott (+) eller underskott (—)	+ 60	— 226	+ 776	+	703
Reservationsmedelsminskning .... Tillkommande utgifter (anslags-			- 150		150
överskridanden m. m.)........ Fondering hos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande arbetsgivarbidrag för 1955 resp.	- 154	- 87	- 240		37
1956 ........................	+ 55	+ 76	—	4“	40

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

129

Avsättning av kommunalskatte -

medel (netto)................ Avsättning till särskilt konto i	+ 200	+ 200	+ 125	+ 125
riksbanken:
av medel avsedda för fonde-ring för framtida pensionsän-damål ....................	+ 275	+ 275	+ 275	+ 275
av tillfälliga, konjunkturpoli-tiskt betingade inkomster.... av medel avsedda för framtida	+ 75	+ 75	+ 100	+ 100
investeringar i LKAB ......	+ in	+ 109	—	—
	+ 622	+ 422	+ 886	+ 1056
Kapitalbudgeten Medelsbehov efter avdrag för av-
skrivningar o. dyl...........	— 697	— 661	- 1 118	- 1 163
Minskning av anslagsbehållningar	- 100	- 75	- 50	- 25
Ökad disposition av rörliga krediter	- 50	— 100	—	- 25
	-847	- 836	- 1 168	— 1 213
Totalbudgetens underskott......	- 225	-414	- 282	- 157

I denna översikt har hänsyn tagits till att varken de avsättningar som
skall göras till budgetutjämningsfonden och till särskilt konto i riksbanken
eller fonderingen hos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande
arbetsgivarbidrag tills vidare representerar verkliga utgifter för staten i realekonoanisk
mening. Då de ju emellertid i det föregående införts såsom faktorer
vilka påverkar driftbudgetens formella överskott i reducerande riktning,
bör de i en kassamässig sammanställning åter inräknas bland plusposterna.

Det framgår av översikten att ett underskott på totalbudgeten om 157 miljoner
kronor kan väntas uppkomma under nästa budgetår. I jämförelse med
statsverksproposilionens siffra innebär detta en minskning med 125 miljoner
kronor. I förhållande till det nu beräknade utfallet för innevarande budgetår
reduceras underskottet med 257 miljoner kronor.

Vid en bedömning av i vilken mån staten kan komma att belasta lånemarknaden
under nästa budgetår ger det framräknade totalbudgetsaldot
inte något uttömmande svar, även bortsett från det upplåningsbehov som
föreligger i anledning av statsskuldens omsättning. Utöver totalbudgetens
underskott måste behovet av statlig ni/upptåning nämligen beräknas med
hänsyn tagen till att vissa av de inkomster som beräknats för nästa budgetår
genom insättning på särskilda konton i riksbanken undandras riksgäldskontorets
förfogande och följaktligen inte kan användas till statsutgifternas
finansiering. Beträffande dessa belopp måste riksgäldskontoret
!) Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1957

således företaga nyupplåning, såsom framgår av den efterföljande sammanställningen.

Miljoner kronor
1956/57

Enl. stv. Nyberäkprop.
ning
1957

1957/58

Enl. stv. Nyberäkprop.
ning
1957

Totalbudgetens underskott.............. 225

Avsättningar till särskilt konto i riksbanken 461

414 282 157

459 375 375

Behov av nyupplåning

686 873 657 532

Enligt tablån skulle under nästa budgetår föreligga ett behov av statlig
nyupplåning om 532 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 125
miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen och en icke oväsentlig
nedgång i jämförelse med vad som nu kan anges för 1956/57. Såsom
framgått av min tidigare redogörelse finns det dock skäl att understryka
de stora osäkerhetsmarginaler som föreligger vid beräkningen både
av budgetens inkomstposter och av dess utgifter. Förutom svårigheterna
att bedöma skatteunderlagets utveckling bör beträffande inkomstsidan särskilt
framhållas det vanskliga i att i förväg bedöma fyllnadsinbetalningarnas
omfattning.

Budgetläget efter 1957/58. I årets statsverksproposition liksom vid tidigare
tillfällen har det aktuella budgetförslaget även fått tjäna som utgångspunkt
för en analys av de statsfinansiella utsikterna på längre sikt. Metodiken
har därvid varit att införa de vid varje tillfälle överblickbara, automatiska
tendenserna inom olika delar av statsverksamheten i ett samhällsekonomiskt
utvecklingsperspektiv, som bygger på ett antal antaganden om
produktionsstegringen, inkomstutvecklingen m. m. Genom en dylik »rullande»
långsiktsanalys av den statsfinansiella utvecklingen erhålles vissa
hållpunkter för en bedömning av exempelvis utrymmet för nya kostnadskrävande
reformer på olika områden.

I årets finansplan refererades sålunda en av riksräkenskapsverket i anslutning
till verkets ordinarie beräkning verkställd kalkyl avseende utvecklingen
av statsinkomsterna till och med budgetåret 1959/60. Kalkylen utgick
frän verkets beräkning för 1957/58. I anslutning till den förnyade beräkningen
av inkomsterna för nästa budgetår har ämbetsverket nu även prövat
i vad mån de ändrade förutsättningarna påverkar prognosen över statsinkomsternas
utveckling under budgetåren 1958/59 och 1959/60. Enligt de
verkställda kalkylerna skulle de årliga förändringarna av inkomsterna
kunna sammanfattas på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

131

Miljoner kronor
1957/58— 1958/59—
1958/59 1959/60

Driftbudgetens totala kassamässiga inkomster.............. + 440 + 440

Förändring i avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel
................................. + 50 + 225

Summa -f 490 + 665

Summa, exkl. bilskattemedel + 405 + 600

Liksom vid tidigare beräkningar av detta slag har riksräkenskapsverket
utgått från en antagen jämn ökning av produktionen och i anslutning därtill
en årlig inkomststegring för fysiska personer och bolag om 4 procent.
Beräkningarna bygger även i övrigt på gynnsamma betingelser ifråga om
de för statsinkomsternas utveckling bestämmande faktorerna. Då riksräkenskapsverket
utgått från de vid beräkningstillfället gällande reglerna för
skatteuttag har hänsyn till det i det föregående framlagda förslaget till
energibeskattning in. in. inte kunnat tagas i ämbetsverkets kalkyler. Någon
nämnvärd effekt på statsinkomsternas ökningstakt efter 1957/58 torde förslaget
emellertid inte komma att få. Vad särskilt gäller förändringen från
1957/58 till 1958/59, torde effekten av investeringsavgiftens bortfall ungefärligen
komma att uppvägas av inhämtandet av den uppbördstekniskt betingade
eftersläpningen under 1957/58 i tillströmningen av energiskattemedel.

Under angivna förutsättningar visar den presenterade sammanställningen
en något gynnsammare bild än motsvarande beräkningar i årets statsverksproposition.
Nu räknas sålunda med en årlig ökning av de kassamässiga
inkomsterna med 440 miljoner kronor såväl 1958/59 som 1959/60. Till
följd av att den nuvarande nettoavsättningen av kommunalskattemedel vid
de gjorda antagandena om skatteunderlagets tillväxthastighet under olika
år väntas successivt minska för att budgetåret 1959/60 övergå i en nettoåterföring,
blir rent bokföringsmässigt utvecklingen ännu något gynnsammare
för staten. Som framgår av tablån utgör automobilskattemedlens tillväxt
eu viktig faktor i de totala statsinkomsternas ökning.

Om underlaget för kalkyler av angivet slag över inkomstutvecklingen är
relativt bräckligt, gäller detta i ännu högre grad beträffande uppskattningen
av de framtida statsutgifterna. För dagen synes inte mycket material
föreligga för en revidering av de siffror och synpunkter som jag anfört i
finansplanen. Alltjämt torde sålunda skäl föreligga att i botten av beräkningarna
lägga en »normal» automatisk utgiftsstegring, exklusive lönehöjningar,
av åtminstone ett par hundra miljoner kronor per år. Såsom jag
anförde i statsverkspropositionen kommer budgetåret 1958/59 att härutöver
belastas med ytterligare en halv årskostnad för dels den kommunala
ortsavdragsreformen, dels höjningen av barnbidragen eller med sammanlagt
ca 350 miljoner kronor, varjämte 100 miljoner kronor skall ställas till
förfogande som finansiell grund för en blivande skördeskaderegleringsfond.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Vidare kan nu förutses en ökning av lönekontot 1958/59 utöver 1957/58
med ca 60 miljoner kronor — varav drygt 20 miljoner kronor på affärsverken
och resten på statsverksa|mheten i övrigt — som ett resultat av den
tvååriga överenskommelsen om statstjänstemannens löner. Vid årets riksdag
har vidare framlagts ett flertal propositioner, som kommer att medföra
betydande kostnadsstegringar under 1958/59 och följande budgetår särskilt
under åttonde huvudtiteln.

Redan de här uppräknade faktorerna på utgiftssidan, ställda mot de i
det föregående gjorda inkomstantagandena, pekar mot en försämring av
det kassamässiga utfallet av budgeten från 1957/58 till 1958/59 med åtminstone
trehundra miljoner kronor. Från 1958/59 till 1959/60 skulle å
andra sidan — såvitt nu kan överblickas — statsutgifternas ökningstakt
bli något mindre. Vid bedömningen av dessa uppgifter är emellertid att
märka, att ingen hänsyn tagits till bland annat de krav på utgiftsstegringar
som möter till följd av den tekniska utvecklingen på försvarets område. Ej
heller har i beräkningarna utrymme beretts för angelägna ökningar av de
statliga investeringarna på för vårt välstånd så grundläggande områden som
vägarna, kommunikationsverken, undervisningen och sjukvården. Slutligen
faller varje höjning av löne- och pensionsnivån för de statsanställda efter
utgången av år 1958 utanför kalkylen, liksom den successiva förbättring av
folkpensionerna, varom allmän enighet nu synes råda. Beträffande folkpensionsreformen
förtjänar påpekas, att enligt föreliggande förslag de mycket
betydande kostnadsstegringar som denna medför endast till en mindre
del skulle täckas med avgifter.

De nu presenterade beräkningarna över de statsfinansiella utsikterna
illustrerar enligt min mening på ett markant sätt den trånga ram inom vilken
de många angelägna, sinsemellan konkurrerande utgiftsbehoven måste
rymmas. Jag framhöll i årets finansplan att det statsfinansiella perspektivet
sådant det numera avtecknar sig måste ge anledning till allvarlig
eftertanke. Det fortsatta reformarbetet måste ske under tillvaratagande
av alla möjligheter till kostnadsbesparingar och under hård gallring bland
de många i och för sig önskvärda och välmotiverade utbyggnadsplanerna.
De reviderade beräkningarna för såväl nästkommande som de därpå följande
budgetåren ger ytterligare kraftigt stöd åt denna min tidigare redovisade
uppfattning.

Jag torde härefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procent -talet för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta
procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt
för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 100. 5 ad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft förordar jag, att för fysiska personer,
oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt, som skall
ingå i den preliminära skatten för budgetåret 1957/58, uttages med 100 pro -

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

cent av grundbeloppet. Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av
1957 års taxering vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna
i 12 § förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt ulgår
efter enahanda procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande
preliminära skatt för kalenderåret 1956.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1957/58 med
100 procent av grundbeloppet; samt

b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1957/58 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade
specifikationen.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Rydén

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

135

jBihan g A

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1957/58

A. Egentliga statsinkomster

1. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet
och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning . . 6 100 000 000

b) Kupongskatt, bevillning---- 7 000 000

c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt,
bevillning....... 1 000 000

d) Fondskatt, bevillning....... 15 000 000

e) Skogsvårdsavgifter, bevillning 8 000 000

f) Bevillningsavgifter för sär skilda

förmåner och rättigheter,
bevillning............. 1 000 000

g) Arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt, bevillning
..................... 85 000 000

h) Lotterivinstskatt, bevillning . 53 000 000

i) Omsättnings- och expedi tionsstämplar

m. m., bevillning
...................... 75 000 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning .... 325 000 000

b) Bensinskatt, bevillning..... 715 000 000

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning....... 650 000 000

b) Varuskatt, bevillning....... 225 000 000

c) Omsättningsskatt å motorfordon,
bevillning............. 140 000 000

d) Regleringsavgift och accis å

fettvaror m. m., bevillning . 47 000 000

e) Skatt å kaffe, bevillning ... 20 000 000

f) Tobaksskatt, bevillning..... 720 000 000

g) Rusdrycksförsäljningsmedel

av partihandelsbolag, bevillning
..................... 13 000 000

h) Rusdrycksförsäljningsmedel

av detaljhandelsbolag, bevillning
..................... 26 000 000

i) Omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, be -

villning ................... 1 250 000 000

j) Omsättnings- och utskänk ningsskatt

å vin, bevillning .. 55 000 000

k) Maltdrycksskatt, bevillning . 95 000 000

6 345 000 000

1 040 000 000

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

l) Skatt å läskedrycker, bevillning
..................... 47 000 000

m) Statlig nöjesskatt, bevillning 60 000 000

n) Energiskatt, bevillning..... 315 000 000 3 663 000 000 11 048 000 000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................... 500 000

2. Inkomster vid fångvården................. 2 100 000

3. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk ringsrådet.

............................... 3 900 000

4. Bidrag till pensionsstyrelsen............... 125 000

5. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna och

ungdomsvården....................... 350 000

6. Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare
............................ 260 000

7. Inkomster vid statens geotekniska institut .. 750 000

8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion,

att tillföras automobilskattemedlen ............ 3 200 000

9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,

att tillföras automobilskattemedlen ............ 1 300 000

10. Avgifter för registrering av motorfordon .... 5 500 000

11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hyd rologiska

institut......................... 4 000 000

12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet
.................................. 45 000

13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen ... 1 800 000

14. Inkomst av myntning och justering........ 10 000 000

15. Kontrollstämpelmedel..................... 900 000

16. Bidrag till bank- och fondinspektionen..... 490 000

17. Bidrag till sparbanksinspektionen........... 300 000

18. Bidrag för tillsyn över sparbankerna....... 30 000

19. Bidrag för revision av sparbankerna ........ 275 000

20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna........ 300 000

21. Avgifter för granskning av biografbilder .... 280 000

22. Inkomster vid lantbruksnämnderna......... 2 000 000

23. Inkomster vid veterinärhögskolan........... 600 000

24. Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt
..................................... 750 000

25. Inkomster vid statens centrala frökontrollan stalt.

.................................... 1 500 000

26. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
............................... 275 000

27. Inkomster vid statens jordbruksnämnd...... 350 000

28. Inkomster vid lantmäteriväsendet.......... 10 000 000

29. Inkomster vid rikets allmänna kartverk .... 1 700 000

30. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltill verkningen.

.............................. 30 000

31. Skeppsmätningsavgifter.................... 400 000

32. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
..................................... 200 000

33. Inkomster vid statens provningsanstalt..... 2 200 000

34. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten . 4 600 000

35. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor
.................................... 50 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

137

36. Fyr- och båkmedel....................... 12 000 000

37. Lotspenningar............................ 11 000 000

38. Försäljning av sjökort m. in................ 450 000

39. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt. 700 000

40. Patent- och varumärkes- samt registreringsav gifter.

................................... 8 000 000

41. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register
.................................... 500 000

42. Bidrag till försäkringsinspektionen.......... 825 000

43. Inkomster av statens gruvegendom.......... 8 000 000

44. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium
................................... 2 600 000

45. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
.................................... 625 000

46. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
................................... 375 000

47. Inkomster vid statens sinnessjukhus........ 33 000 000

48. Inkomster vid statens skol- och yrkeshem på

Salbohed och i Vänersborg................ 35 000

49. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka 380 000

50. Inkomster vid karolinska sjukhuset........ 27 400 000

51. Inkomster vid serafimerlasarettet........... 7 000 000

52. Inkomster vid statens institut för folkhälsan . 425 000

174 375 000

111. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.............

2. Totalisatormedel........

3. Tipsmedel..............

4. Lotterimedel...........

5. Övriga diverse inkomster

22 000 000
25 000 000
90 000 000
115 000 000

13 000 000 265 000 000

11 487 375 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens af färsverks fonder:

1. Postverket, bevillning........

2. Televerket.................

3. Statens vattenfallsverk......

4. Domänverket...............

11. Rilcsbanksfonden................

17 000 000
65 000 000
120 000 000
50 000 000

252 000 000
15 000 000

III. Statens allmänna fastighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond........... 1 000

2. Fångvårdsstyrelsens *> 805 000

3. Beskickningsfastigheternas t> ........... 840 000

4. Byggnadsstyrelsens » ........... 11 106 000

5. Generaltullstyrclsens » 200 000

6. Uppsala universitets » 380 000

7. Lunds universitets » 465 000

8. Sjöfartsstyrelsens » 95 000

9. Medicinalstyrelsens t> ........... 4 540 000

10. Karolinska sjukhusets » ........... 520 000

18 952 000

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond.................. 25 070 000

2. Försvarets fabriksfond.................... 2 750 000

V. Statens utlåningsfonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond.............. 6 000

2. Värnpliktslånefonden...................... 100

3. Statens bostadslånefond................... 3 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby................................... 6 000

5. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer............... 5 200 000

6. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen................... 75 000

7. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden........................... 580 000

8. Lånefonden för bostadsbyggande........... 94 000 000

9. Lånefonden för lantarbetarbostäder......... 100

10. Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
............................ 500 000

11. Lånefonden för allmänna samlingslokaler .... 690 000

12. Statens bosättningslånefond................ 2 100 000

13. Vattenkraftslånefonden.................... 275 000

14. Luftfartslånefonden........................ 160 000

15. Tullverkets båtlånefond................... 1 000

16. Statens lånefond för universitetsstudier..... 120 000

17. Allmänna studielånefonden................ 300 000

18. Statens lånefond för hästavelns befrämjande . 100

19. Statens kaninavelslånefond................. 100

20. Gödselvårdslånefonden.................... 1 000

21. Statens kalkbrukslånefond................. 1 000

22. Jordbrukets lagerhusfond.................. 565 000

23. Statens mejerilånefond.................... 1 000

24. Jordbrukets maskinlånefond............... 1 100 000

25. Statens sekundärlånefond för jordbrukare ... 130 000

26. Statens slakterilånefond................... 100

27. Fonden för supplementär jordbrukskredit .... 500 000

28. Kraftledningslånefonden................... 140 000

29. Elektrifieringslånefonden................... 100

30. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift
.................................. 100

31. Egnahemslånefonden...................... 5 400 000

32. Arrendelånefonden........................ 100

33. Arbetarsmåbrukslånefonden................ 100

34. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond................ 100

35. Kronotorparnas inventarielånefond.......... 100

36. Statens avdikningslånefond................ 1 800 000

37. Täckdikningslånefonden................... 25 000

38. Bevattningslånefonden..................... 1 000

39. Fiskerilånefonden......................... 215 000

40. Statens fiskredskapslånefond............... 100

27 820 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

139

41. Virkesmätningslånefonden.................. 100

42. Skogsväglånefonden....................... 1 000

43. Statens slcogslånefond..................... 100

44. Lånefonden för insamling av skogsfrö...... 100

45. Hemslöjdslånefonden...................... 100 000

46. Industrilånefonden........................ 40 000

47. Statens hantverkslånefond................. 60 000

48. Fonden för hantverks- och småindustrikredit 20 000

49. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten 560 000

50. Statens sekundärlånefond för rederinäringen . 50 000

51. Sjöfartsverkets båtlånefond................. 200 000

52. Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. 550 000 115 477 500

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond.................. 20 100 000

2. Statskontorets * .................. 910 000

3. Lantbruksstyrelsens » .................. 8 000

4. Riksbankens t .................. 2 400 000

5. Riksgäldskontorets » .................. 1 000 23 419 000

VII. Fonden för statens aktier...................... 150 000 000

Vill. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden................... 27 500 000

2. Civila tjänstepensionsfonden............... 1 400 000

3. Militära tjänstepensionsf onden............. 165 000

4. Allmänna familjepensionsfonden............ 4 000 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond....... 8 200 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk____ 25 000 41 290 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet...... 40 000 000

2. Övriga diverse kapitalfonder............... 12 000 000 52 000 000

695 958 500

Summa kronor 12 183 333 500

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

141

Förslag till

Inyesteringsstater för budgetåret 1957,58

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 5 900 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. —2 998 000

2 903 000

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 500 000

inom fonden.......... 217 800 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 47 500 000

268 900 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 5 709 000

inom fonden........... 201 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 110 492 000

317 301 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 600 000

inom fonden........... 88 300 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 268 000 000

360 000 000

E. Domänverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 700 000

Övriga kapitalmedel....... 850 000

Investeringsbemyndigande.. ■— 587 500

Bihang B

.. 2 903 000

2 903 000

268 900 000

317 301 000

317 801 000

360 000 000

. .. 962 500

962 500

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

n. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 400 000

inom fonden............. 1 180 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande. . 3 820 000

5 401 000

III. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 52 918 200

inom fonden............ 11 659 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 47 288 900

111 867 100

IV. Försvarets fonder
A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 73 075 000

inom fonden............ 11 972 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 19 852 000

104 900 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 3 600 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. — 1 000

8 600 000

V. Statens utlåningsfonder
Utrikesförvaltningens lånefond

Investeringsbemyndigande . 50 000 Investeringsanslag

Värnpliktslånefonden

. 5 401 000

5 401 000

in 867 100

104 900 000

.. 3 600 000

3 600 000

50 000

Avskrivningsmedel
från riksstaten .

100 000 Investeringsanslag

100 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

143

Lånefonden för bostadsbyggande

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........

från riksstaten......... 140 000 000

Investeringsbemyndigande. 420 000 000

560 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyndigande. 1 500 000 Investeringsanslag........

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 100 Investeringsanslag........

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........

från riksstaten......... 5 400 000

Investeringsbemyndigande. 3 600 000

9 000 000

Avskrivningsmedel
från riksstaten .

Statens lånefond för universitetsstudier

.... 6 000 000 Investeringsanslag

Avskrivningsmedel
från riksstaten .

Allmänna studielånefonden

10 500 000 Investeringsanslag

Statens avdikningslånefond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten......... 500 000

Investeringsbemyndigande. 2 000 000

2 500 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyndigande. 3 000 000 Investeringsanslag ..

Sjöfartsverkets båtlånefond

Investeringsbemyndigande. 500 000 Investeringsanslag ..

Fonden för lån till företagareföreningar m. fl.

Investeringsbemyndigande. 4 000 000 Investeringsanslag..

Summa investeringsbemyndiganden
för statens utlåningsfonder.
........... 434 650 100

560 000 000

1 500 000

100

9 000 000

6 000 000

10 500 000

2 500 000

3 000 000

500 000

4 000 000

144

Kungl. Majrts proposition nr 175 år 1957

VI. Fonden för låneunderstöd

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag 288 355 100

från riksstaten......... 3 380 000

Övriga kapitalmedel...... 28 327 600

Investeringsbemyndigande. 256 647 500 __

288 365 100 288 355 100

VII. Fonden för statens aktier

Övriga kapitalmedel...... 1 000 Investeringsanslag........ 200 000 000

Investeringsbemyndigande . 199 999 000

200 000 000 200 000 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel....... 1 000 000 Summa investeringsanslag ... 3 600 000

Investeringsbemyndigande.. 2 600 000 _

3 600 000 3 600 000

IX. Diverse kapitalfonder
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . . 26 701 000

från riksstaten......... 1 970 000

inom fonden........... 19 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 5 631 000 _

26 701 000 26 701 000

B. Jordfonden

Investeringsbemyndigande . 2 000 000 Investeringsanslag........ 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .... 659 000

inom fonden............. 250 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande 408 000 _

659 000 659 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag 2 294 299 800

från riksstaten....... 307 052 200

inom fonden......... 561 361 000

Övriga kapitalmedel .... 30 584 600

Investeringsbemyndigande 1 395 302 000

2 294 299 800

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1957

Bihang C

Reviderad nationalbudget för år 1957

I. Inledning

När nationalbudgeten för 1957 gjordes upp vid årsskiftet och presenterades
i statsverkspropositionen, var det ekonomiska läget i viktiga avseenden
ännu oklart. Avtalsförhandlingarna hade knappast påbörjats och de samhällsekonomiska
verkningarna av Suez-konflikten kunde ännu inte överblickas.
Nationalbudgeten byggde därför på hypotesen, att bränsleläget visserligen
inte skulle få allvarligare konsekvenser för produktionsutvecklingen
men dock skulle bli bestämmande för den totala produktionens höjd; en viss
dämpande verkan på importvolymen ingick också i beräkningarna. Någon
prognos över inkomstutveckling och därav följande konsumtionsefterfrågan
gjordes inte; i stället presenterades en realekonomisk kalkyl för 1957, där
konsumtionen redovisades som en restpost. Det finns numera hållpunkter
för att bättre bedöma utvecklingen under innevarande år i båda dessa avseenden.
Bränslesituationen syns inte få de verkningar för produktionen
som antogs i den preliminära nationalbudgeten, och avtalsförhandlingarna
har i stort sett slutförts.

För den samhällsekonomiska bedömningen finns dessutom numera reviderade
beräkningar över försörjningsbalansen 1956 att tillgå. Det är speciellt
lagerutvecklingen 1956 som nu kan bedömas. När den preliminära
nationalbudgeten gjordes upp, var möjligheterna begränsade att ange lagerutvecklingen
under 1956. Denna spelade dock en mycket viktig roll i den
samhällsekonomiska bedömningen för 1957. Huvuddragen i den bedömning
av lagerutvecklingen 1956 och 1957 som gjordes i den preliminära nationalbudgeten,
har inte jävats av nu föreliggande statistiskt material.

Avsnitten rörande försörjningsbalansen för 1956 och den internationella
utvecklingen som inleder den reviderade nationalbudgeten har författats
inom konjunkturinstitutet. Med hänsyn till de störningar som under senaste
året präglat den internationella högkonjunkturen, har det internationella
ekonomiska läget behandlats relativt utförligt. Den presentation över
den sannolika svenska ekonomiska utvecklingen under 1957, som framläggs
i de därpå följande kapitlen, bygger på sedvanligt sätt på material som erhållits
från olika myndigheter. Hänsyn har tagits till resultatet av en förnyad
enkät rörande industrins investeringsplaner. Inom kommerskollegium
bär nya kalkyler rörande utrikeshandeln utförts. Även andra myndigheter
har som vanligt bidragit med statistiska sammanställningar och analyser.

10 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

I framställningen av den ekonomiska utvecklingen inom landet har inte
något nytt arbetsmarknadskapitel särredovisats. Det har inte förelegat något
nytt material att belysa befolkningsutvecklingen eller näringsgrensfördelningen
av arbetskraften utöver vad som förelåg för den preliminära nationalbudgeten.
Vissa aspekter av arbetsmarknadsläget har dock inarbetats i
produktionskapitlet. Utöver utrikeshandelskapitlet (kap. IV), som bygger
på en promemoria från kommerskollegium, och en reviderad produktionskalkyl
(kap. V) presenteras ett kapitel med en ny investeringsprognos (kap.
VI) och en bedömning av konsumtions- och prisutvecklingen (kap. VII).

I sammanfattningskapitlet presenteras den sedvanliga försörjningsbalansen
för innevarande år. Givetvis kan denna inte betraktas som en i alla delposter
tillförlitlig prognos över den samhällsekonomiska utvecklingen 1956
—1957. Såsom närmare utvecklades i den preliminära nationalbudgeten, är
prognosteknik och statistiskt underlag inte tillräckliga för en mer preciserad
ekonomisk prognos. Försörjningsbalansen för 1957 får som vanligt ses som
en sammanfattning av de olika delkalkyler som redovisats i specialkapitlen,
delvis med utgångspunkt från planstatistik. Någon fullständig, utarbetad
modell ligger inte bakom kalkylerna, men en successiv anpassning av prognoskaraktär
mellan de olika delkalkylerna har eftersträvats under arbetets
gång.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

II. Försörjningsbalansen för 1956

Den bild av utvecklingen 1955—1956, som de reviderade beräkningarna
av försörjningsbalansen 1956 ger för de olika områdena av ekonomin (se
tabellerna 1 och 2), överensstämmer i stort med de preliminära uppskattningar,
som tidigare framlagts. Bruttoinvesteringarna syns dock ha ökat
något mer och den offentliga konsumtionen något mindre än som tidigare
beräknats. Bytesbalansens utfall visade i stort sett den förbättring från
1955 som väntats. Nu tillgängliga siffror över lagerutvecklingen pekar på en
avsevärd lageruppbyggnad under fjolåret. Bruttonationalprodukten, som
preliminärt uppskattades ha ökat med 2 procent, steg enligt de nu framlagda
kalkylerna med 2,5 procent.

1. Inhemska bruttoutgifter

De totala bruttoinvesteringarna ökade med nära 8 procent i löpande och
drygt 2 procent i fasta priser från 1955 till 1956 (se tabellerna 3 och 4).
Detta innebär, alt takten i investeringsökningen från 1955 till 1956, liksom
från 1954 till 1955, var avsevärt lägre än den från 1952 till 1954.

Tabell II: 1. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i löpande priser

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956	Förändring
							prel.	1956—1956
								Miljoner kronor	Procent
Tillgång
1. Bruttonationalprodukt					45140		52 710	+ 3 700	+ 7,5
till marknadspris......	31 220	38 330	41 980	43 210	49 010
2. Import av varor, eif ..	6120	9190	8 950	8170	9190	10 340	11430	+ 1090	+ 11
3. Minskning av lager m.m.	150	—	—	270	140	—	—	—
4. Summa tillgång	37 490	47 520	50 930	61 650	54 470	59350	64140	+ 4 790	+ 8
Användning
5. Privat inhemsk brutto-
	5 480	6 550	6 800	7 310	7 860	8 340	9 040	+ 700	+ 8
6. Offentlig inhemsk brut-
toinvestering..........	3 070	3 820	5 020	5 670	5 910	6150	6 560	+ 410	+ 7
7. ökning av lager m. m. 8. Export av varor, fob,	—	950	920	—	—	1020	740	- 280
och nettot av tjänster..	6 290	10 130	9130	8 510	9 020	9 920	11270	+ 1 350	+ 14
9. Privat konsumtion ....	19 470	22150	24 310	25 100	26 380	28 050	30 150	+ 2 100	+ 7
10. Offentlig konsumtion ..	3180	3 920	4 750	5 060	5 300	5 870	6 380	+ 510	+- 9
11. Summa användning	37 490	47 520	50 930	51 650	54 470	69850	64140	+ 4 790	+ 8
Bruttonationalproduk-tens ändring sedan före-		+ 23 *	+ 9,5%	+ 3%	+ 4,5%	+ 8,5%	+7,5 %

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell Ils 2. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i 1954 års priser

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956	Förändring
							prel.	1955—1956
								Miljoner kronor	Procent
T illgäng
1. Bruttonationalprodukt
till marknadspris......	40 600	40 670	41 570	43 140	45140	47 020	48 250	+ 1230	+ 2,5
2. Import av varor, eif.. 3. Minskning av lager m.m.	7 340	8 670	8 030	8 020	9190	10 200	10 780	+ 580	+ 6
190	—	—	290	140	—	—
4. Summa tillgång	48130	49340	49 600	51450	54 470	57 220	59030	+ 1810	+ 3
Användning
5. Privat inhemsk brutto-
investering............ 6. Offentlig inhemsk brut-	7 200	7 060	6 580	7170	7 860	8 070	8 270	+ 200	+ 3
toinvestering..........	4 210	4 250	4 910	5 650	5 910	5 830	5 910	+ 80	+ 1
7. Ökning av lager m. m. 8. Export av varor, fob,	--	920	830	—	—	960	630	- 330
och nettot av tjänster	8150	8 530	7 740	8 270	9 020	9 580	10 550	+ 970	+ 10
9. Privat konsumtion ....	24 260	24 010	24 680	25 280	26 380	27 300	27 950	+ 650	+ 2
10. Offentlig konsumtion ..	4310	4 570	4 860	5 080	5 300	5 480	5 720	+ 240	+ 4
11. Summa användning....	48130	49 340	49 600	51450	54470	57 220	59 030	+ 1810	+ 3
Bruttonationalproduk-tens ändring sedan före-gående år ...........	—	±0%	+ 2%	+ 3,5%	+4,5%	+ 4 %	+ 2,5 %

Tabell II: 3. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i löpande priser

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.	För-ändr. i procent 1955— 1956
I. Privata bruttoinvesteringar____	5476	6550	6797	7311	7858	8346	9 041	+ 8
I. Bostäder ..................	1581	1714	1863	2 099	2 239	2 415	2 640	+ 9
2. Industri....................	1 940	2 415	2 319	2 217	2 643	2 799	2 975	+ 6
3. Kraft- och belysningsverk ..	163	141	229	254	220	223	267	+ 20
4. Jordbruk ..................	705	825	870	887	905	851	895	+ 5
5. Transportmedel ............	913	1254	1288	1538	1428	1591	1763	+ 11
6. Övrigt ....................	174	201	228	316	423	467	501	L+ 7
II. Offentliga bruttoinvesteringar ..	3069	3824	5018	5 672	5 906	6146	6 556	+ 7
1. Statliga....................	1740	2164	2 994	3 324	3 308	3 454	3 797	+ 10
därav: Affärsverk.........	757	884	1246	1365	1314	1332	1449	+ 9
Aktiebolag.........	130	150	240	170	151	171	221	+ 29
Militära ...........	532	729	927	1088	1210	1281	1423	+ 11
2. Kommunala (inkl. komm. bo-
lag m. m.) .................	1329	1660	2 024	2 348	2 598	2 692	2 759	+ 2
III. Totala bruttoinvesteringar.....	8 545	10374	11815	12983	13 764	14 492	15 597	+ 8
därav: Bostäder.............	1921	2 162	2 338	2 639	2 870	3 049	3 298	+ 8
Industri ............	2 077	2 695	2 567	2 390	2 800	2 977	3186	+ 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 4. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i 1954 års priser

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	J956 prel.	Förändring procent	1
								1953- 1954	1954- 1955	1955- 1956
I. Privata bruttoin-vesteringar ........	7196	7060	6 584	7168	7858	8066	8273	+ 10	+ 3	+ 3
1. Bostäder ......	2115	1800	1811	2 088	2 239	2 342	2 441	4* 7	+ 5	+ 4
2. Industri........	2 611	2 654	2 234	2179	2 643	2 660	2 672	+ 21	+ 1	± o
3. Kraft- och belys-ningsverk ......	220	156	221	252	220	210	241	-13	- 5	+ 15
4. Jordbruk ......	924	888	872	892	905	832	832	+ 1	- 8	+ 0
5. Transportmedel.	1091	1339	1218	1439	1428	1572	1620	- 1	+ 10	+ 3
6. övrigt ........	235	223	228	318	423	450	467	+ 33	+ 6	+ 4.
II. Offentliga bruttoin-vesteringar ........	4 213	4 250	4 912	5 648	5 906	5832	5 914	+ 5	- 1	+ 1
1. Statliga........	2 404	2 438	2 936	3 304	3 308	3 260	3 402	± 0	- 1	+ 4
därav: Affärsverk . ..	1043	992	1222	1363	1314	1251	1294	- 4	- 5	+ 3
Aktiebolag...	173	160	229	168	151	162	200	- 10	+ 7	+ 23
Militära.....	716	805	887	1061	1210	1215	1277	+ 14	± o	+ 5
2. Kommunala (inkl. komm. bo-lag m. in.)......	1809	1812	1976	2 344	2 598	2 572	2 512	+ 11	- 1	- 2
III. Totala bruttoinves-teringar ..........	11409	11810	11496	12 816	18 764	18 898	14187	+ 7	+ 1	+ 2
därav: Bostäder.	2 561	2 264	2 270	2 625	2 870	2 958	3 055	+ 9	+ 3	+ 3
Industri .	2 793	2 845	2 471	2 349	2 800	2 831	2 861	+ 19	+ 1	+ 1

De privata investeringarna beräknas ha ökat med knappt 3 procent i volym
från 1955 till 1956. ökningen var i förhållande till tidigare år jämnare
fördelad på de skilda investeringsområdena. Den största relativa uppgången
hänför sig till de privata kraft- och belysningsverken, vars investeringar
ökade med 15 procent, dock ulan att uppnå samma höga nivå som 1953.

En stor del av ökningen av de privata investeringarna var lokaliserad till
bostadsbyggandet, vilket steg med drygt 4 procent inom den privata sektorn.
Såväl antalet lägenheter under byggnad som lägenhetsytorna ökade, vilket
medförde en uppgång av det nedlagda arbetet i nyproduktion av bostäder
med ca 8 procent. Samtidigt beräknas reparationer och underhåll av bostäder
ha minskat något.

Investeringarna inom den privata industrin syns ha varit praktiskt taget
oförändrade under 1956 jämfört med 1955, varemot industriinvesteringarna
i deras helhet ökade med ca en procent. En viss nedgång av industrins investeringar
i byggnader och anläggningar uppvägdes av en ökning av investeringarna
i maskiner och apparater. Enligt kommerskollegii investeringsenkät
förelåg, liksom föregående år, en tydlig skillnad i utvecklingen
mellan de mindre industriföretagen (med 5—49 arbetare) och de större

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabell It: 5. Privat konsumtion åren 1950—1956 i löpande priser1

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956	Förändring
							prel.	1955-1956
								i procent
Livsmedel, exkl. spritdrycker,
viner och tobak ........	6191	7 029	8 030	8 283	8 599	9121	9 768	+ 7
Spritdrycker och viner ....	777	867	960	999	1087	1219	1408	+ 16
Tobak ....................	586	669	778	834	867	891	896	+ 1
Bostad ..................	1697	1794	1931	2 093	2 251	2 406	2 694	+ 12
Bränsle och lyse..........	809	1 122	1206	1 129	1211	1340	1588	+ 19
Beklädnad................	3194	3 507	3 673	3 643	3 641	3 809	3 959	+ 4
Inventarier ..............	1529	1768	1847	1782	1876	1950	2 051	+ 5
Fordon ..................	862	1083	1 159	1385	1724	1860	2 051	+ 10
Resor ....................	939	998	1085	1106	1119	1 142	1 189	+ 4
Sjukvård, hygien, hemvård	1 144	1307	1426	1495	1 572	1683	1811	+ 8
Övrigt....................	1609	1869	2 093	2190	2 296	2 419	2 523	+ 4
Summa	19337	22 013	24188	24942	26 243	27 840	29 938	+ 8

1 I tabellen inkluderas inte bank- och försäkringstjänster. Ej heller har korrigering skett
för dubbelräkning mot offentlig konsumtion. Dessa korrektioner har dock gjorts vid beräkningen
av den privata konsumtionen i tabellerna 1 och 2.

(med minst 50 arbetare). De mindre företagen syns ha minskat sina nyoch
reinvesteringar med omkring 9 procent, medan de större företagens
ökade med någon procent.

Även om investeringarna i den totala industrin endast ökat i liten utsträckning
under två år efter en kraftig lyftning året därföre, har utvecklingen
varit mycket olikartad inom olika industrigrenar. Vissa konkurrenskraftiga
industrier möter stigande efterfrågan, andra industrier möter
stagnerande efterfrågan och skärpt konkurrens från utlandet. Utvecklingsplaner
inom olika industrigrenar kan befinna sig på olika stadier o. s. v.
Investeringarna inom områden som textil-, jord- och sten- samt träindustri

Tabell II: 6. Privat konsumtion åren 1950—1956 i 1954 års priser1

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.	Förändring 1955—1956 i procent
Livsmedel,exkl. spritdrycker,
viner och tobak ........	8 263	8059	8 239	8 370	8 599	8 733	8 754	± o
Spritdrycker och viner ....	1015	998	1058	1134	I 087	1142	1266	+ 11
Tobak ....................	833	800	867	854	867	898	911	+ 1
Bostad ..................	1931	2 009	2 084	2 164	2 251	2 344	2 439	+ 4
Bränsle och lvse..........	984	1020	1070	1083	1211	1325	1388	+ 5
Beklädnad................	3 715	3 453	3 569	3 589	3 641	3 825	3 911	+ 2
Inventarier ..............	1854	1883	1 867	1792	1876	1944	2 009	+ 3
Fordon ..................	840	1023	1042	1288	1724	1792	1933	+ 8
Resor ....................	1132	1 115	1134	1126	1 119	1 116	1098	- 2
Sjukvård, hygien, hemvård	1441	1 420	1480	1522	1572	1649	1722	+ 4
Övrigt....................	2 068	2 059	2130	2196	2 296	2 354	2 340	- 1
Summa	24076	23 839	24540	25118	26243	27 122	27 771	+ 2

1 Se not till tabell II: 5.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 7. Offentlig konsumtion åren 1950—1956

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.	Föränd-ring 1955 —1956 i procent
Löpande priser
Kommunal konsumtion. . . .	1741	2153	2 628	2 824	3 021	3 432	3 790	+ 10
därav: Löner ..........	1193	1 474	1838	1964	'' 2 095	2 407	2 658	+ 10
Statlig konsumtion........	1435	1 770	2125	2 240	2 280	2 434	2 589	+ 6
därav: Löner ..........	965	1170	5 1 430	1511	1546	1677	1809	+ 8
Total offentlig konsumtion	3176	3 923	4 753	5 064	5 301	5 866	6 379	+ 9
195 i års priser
Total offentlig konsumtion	4 312	4 569	4 860	5 077	5 301	5 481	5 717	+ 4
därav: Kommunal kon-
sumtion ........ Statlig konsum-	2 341	2 485	2 675	2 831	3 021	3 206	3 396	+ 6
tion ............	1971	2 084	2185	2 246	2 280	2 275	2 321	+ 2

har sålunda varit fallande, medan gruvindustrin byggt ut sin produktionsutrustning
mest. Även kemisk-teknisk industri har kännetecknats av ökande
investeringsverksamhet liksom vissa grenar av metall- och verkstadsindustrin.

Jordbrukets investeringar beräknas ha varit ungefär oförändrade från
1955 till 1956. Inom gruppen transportmedel steg investeringarna i motorfordon
och flyg kraftigt. Förskjutningar över årsskiftena i leveranserna av
fartyg till handelsflottan medförde en nedgång i investeringarna inom denna
näringsgren. Beträffande övriga investeringar inom den privata sektorn
syns handelns investeringar i byggnader ha ökat med omkring 3 procent.

De reviderade beräkningarna över de offentliga investeringarna ger i stort
sett samma bild som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Dessa investeringar
beräknas således ha ökat med drygt 1 procent. Kommunernas
investeringar, som till övervägande del består av investeringar i byggnader
och anläggningar, minskade med 2 procent, medan de statliga investeringarna
ökade med 4 procent.

Tabell II: 8. Inhemska bruttoutgifter åren 1950—1956 i löpande priser

Procenttal

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Privat inhemsk bruttoinvestering....
Offentlig inhemsk bruttoinvestering..

Privat konsumtion..................

Offentlig konsumtion................

Summa bruttoutgifter

17,6

9,8

62,4

10,2

100,0

18,0

10,5

60,8

10,7

100,0

16,6

12,3

59.5

11.6

100,0

17.0

13.1

58.2
11,7

100,0

17,3

13.0

58.0

11,7

100,0

17,2

12,7

58.0

12.1

100,0

17,4

12,6

57,8

12,2

100,0

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Den privata konsumtionen ökade med 7,5 procent i löpande och 2,5 procent
i lasta priser från 1955 till 1956 (se tabellerna 5 och 6). Prisstegringen
blev i genomsnitt 5 procent.

Vin- och spritkonsumlionen ökade med 11 procent i fasta priser och svarade
för en femtedel av hela den totala uppgången i konsumtionsvolymen.
Konsumtionen av livsmedel stagnerade i stort sett under fjolåret, delvis
under inflytande av prisstegringen på livsmedel.

Även under 1956 ökade bilutgifterna kraftigt, främst på grund av ökade
drifts- och underhållskostnader genom tillväxten i bilbeståndet. Nyinköpen
av personbilar var något större 1956 än 1955. Sammanlagt steg konsumtionsutgifterna
för alla slag av fordon med 8 procent i fasta priser från 1955
till 1956. Den kraftiga konsumtionsökningen inom detta område återspeglas
i en minskning av utgiftsvolymen för resor med kollektiva transportmedel
med sammanlagt 2 procent.

Konsumtionsvolymen av textila beklädnadsvaror ökade med 1 ä 2 procent,
av skor med drygt 4 procent. Inköpen av inventarier ökade i likhet med
tidigare år något mer än den totala konsumtionen och visade en uppgång
med drygt 3 procent i fasta priser. Ökningen i Iägenhetsbeståndet medgav
en uppgång i bostadsnyttjandet med 4 procent i volym. Ett påfallande drag
i konsumtionsutvecklingen 1955—1956 var slutligen den betydande nedgången
i restaurangbesök, varigenom konsumtionen av restaurangtjänster
kraftigt sjönk. Storleken av denna nedgång är svår att precisera men torde
röra sig om ca 15 procent i volym.

Den offentliga konsumtionen steg med 9 procent i löpande och med 4 procent
i fasta priser från 1955 till 1956 (se tabell 7). Expansionen av den offentliga
konsumtionen hänför sig i likhet med tidigare år främst till den
kommunala sektorn, där konsumtionsvolymen ökade med 6 procent mot endast
2 procent för den statliga konsumtionen.

2. Utrikeshandel och lagerutveckling

Bytesbalansen med utlandet förbättrades med ca 260 miljoner kronor från

1955 till 1956 och fjolårets underskott stannade vid ca 160 miljoner kronor
(se tabell 9). Hade det faktiska varu- och tjänsteutbytet med utlandet under

1956 skett till de priser som rådde 1955 skulle i stort sett jämvikt ha nåtts
i utrikestransaktionerna; dylika oförändrade priser skulle dock sannolikt
också ha påverkat det kvantitativa utbytet. Exportvolymen av varor liksom
handelsflottans transportpreslationer i utrikes fart steg nämligen inte obetydligt
mer än importvolymen från 1955 till 1956. Den internationella prisutvecklingen
var emellertid i övervägande grad ogynnsam för Sveriges del.
Bytesförhållandet försämrades sålunda med 2 procent till följd av att importpriserna
steg med ca 5 procent medan exportpriserna steg med ca 3 procent.
I den utsträckning höjningen av importpriserna var förorsakad av uppgången
i fraktsatserna hölls dock bytesbalansen skadeslös genom ökade sjöfartsintäkter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 9. Bytesbalansen åren 1950—1956

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.	Förändring 1955-1956 i procent
Löpande priser
Export av varor, fob .......	5 708	9 226		8135	7 659	8196	8 933	10 047	+ 12
Import av varor, eif ........	6117	9193		8 952	8172	9192	10 337	11428	+ 11
Handelsbalansens saldo	-409	+ 33	-	817	- 513	- 996	-1404	-1381
Sjöfartsnetto................	+ 600	+ 970	+ 1075	+ 860	+ 875	+ 1025	+ 1215	+ 19
Övriga tjänster m. m. netto ..	- 20	- 70	—	80	- 15	— 45	- 35	+ 10
Bytesbalansens saldo	+ 171	+ 933	+	178	+ 332	- 166	- 414	- 156
1954 drs priser
Export av varor, fob .......	7 423	7 733		6 918	7 494	8196	8 681	9 523	+ 10
Import av varor, eif........	7 343	8 673		8 029	8 020	9192	10 204	10 781	+ 6
Handelsbalansens saldo	+ 80	-940	-	1111	- 526	- 996	-1523	-1258
Sjöfartsnetto ................	+ 755	+ 860	+	890	+ 790	+ 875	+ 930	+ 1010	+ 9
Övriga tjänster m. m. netto..	- 24	- 66	—	72	- 15	- 45	- 34	+ 10
Bytesbalansens saldo	+ 811	- 146	-	293	+ 249	- 166	- 627	- 238
1955 års priser
Export av varor, fob........	—	—		—	—	—	8 933	9 792	+ 10
Import av varor, eif ........	—	—		—	—	—	10 337	10 925	+ 6
Handelsbalansens saldo	—	—		—	—	—	-1404	-1133
Sjöfartsnetto................	—	—		—	—	—	+ 1025	+ 1120	+ 9
Övriga tjänster in. m. netto..	—	—		—	—	—	— 35	+ 10
Bytesbalansens saldo	—	—		—	—	—	- 414	3	•

Exporten ökade totalt med 12 procent i värde och 10 procent i volym. Liksom
närmast föregående år steg framför allt utförseln av investeringsvaror och
investcringsråvaror. Exporten av verkstadsprodukter ökade kraftigt, och för
gruppen maskiner och instrument noterades en uppgång med ca 20 procent i
volym. Exportkvantiteten av handelsfärdigt järn och stål steg från 200 till
330 tusen ton eller med 65 procent. Exportökningen berörde emellertid
främst billigare kvaliteter, varför volymuppgången räknad i fasta priser
blott blev 40 procent. Efterfrågan på järnmalm fortsatte att stiga under fjolåret,
och den exporterade kvantiteten var 10 procent högre än 1955. Beträffande
skogsprodukter gick trävaruexporten tillbaka med 7 procent i volym,
medan utförseln av såväl massa som papper och papp ökade med 11 procent.

Importen steg totalt med 11 procent i värde och 6 procent i volym. Bränsleimporten
ökade med 15 procent i volym och eu påfyllnad av bränslelagren
kunde härigenom komma till stånd under fjolåret. Bland verkstadsprodukterna
steg importvolymen av maskiner och instrument med 10 procent. Likaså
ökade importen av fartyg och flygplan avsevärt under det att bilimporten
däremot förblev ungefär oförändrad. Importen av järn och stål, som
i samband med betydande lageruppbyggnad var ovanligt stor under 1955,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 10. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden åren 1950—1956

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år; ofullständiga uppgifter

		1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956
												prel.
	Löpande priser
1.	Bränslen........................	—	20	+	190	+	Ilo	— 10	- 80	+	90	+ 130
2.	Skogsprodukter..................	—	240	+	30	+	680	— 290	+ 290	+	170	- 20
3.	Verkstads- och varvsindustrins
	lager ..........................	+ 100	+	140	+	470	- no	- 30	+	840	''+ 600
4.	Ferrolegeringar, tackjärn, metaller,
	handelsfärdigt järn och stål m. in.
	(hos järnverk och järngrossister)..	—	20	+	20	+	150	+ 0	- 30	+	40	+ 110
5.	Hudar, läder, gummi............	+	10	+	no	—	10	+ 0	+ 0	+	0	- 10
(i.	Textilvaror och skor............	+	20	+	530	—	390	+ 110	+ 30	+	0	- 70
7.	Livsmedel ......................		10	+	80	+	100	— 60	— 130	+	0	± o
8.	Summa	-	160	+ 1100	+ 1110	-360	+ 50	+ 1140	+ 740
9.	Förändring i kreaturskapital.....	—	20	_	70	_	50	- 30	- 40	—	90	- 70
10.	Variationer i uttag ur skog......	+	30	—	80	—	140	+ 120	- 150	—	30	+ 70
11.	Summa lagerförändringar	-	150	+	950	+	920	— 270	— 140	+ 1020	+ 740
	1954 års priser
12.	Summa lagerförändringar	-	190	+	920	+	830	— 290	— 140	+	960	+ 630
	1955 års priser
13.	Summa lagerförändringar		—		—		—	—	—	+ 1020	+ 680

1 Delvis uppskattad siffra.

Källor: Jordbruksnämnden (för livsmedel och förändringar i kreaturskapital), skogsstyrelsen
(skogsuttag) samt kommerskollegium (övriga områden).

föll åter tillbaka 1956. Den volymmässiga nedgången blev nära 25 procent.
Importutvecklingen för textilvaror följde tämligen nära konsumtionsutvecklingen
för textilprodukterna och visade en volymökning på 2 procent.

Sjöfartsnettot eller handelsflottans intäkter från utrikes fart minus dess
kostnader i utlandet ökade med nära 20 procent i värde från 1955 till 1956.
En stor del av denna uppgång berodde, i likhet med uppgången från 1954 till
1955, på stegrade fraktsatser. Även i fasta priser räknat steg emellertid sjöfartsnettot
betydligt; en relativt osäker beräkning visar en uppgång med 9
procent från 1955 till 1956. Bidragande faktorer till den volymmässiga uppgången
var en ökning av handelsflottans bruttotonnage med 5 procent från

1955 till 1956 samt en höjning av produktiviteten genom att dels äldre tonnage
ersattes av nybyggt, dels genom att utnyttjandet av lastutrymmena
sannolikt ökade i samband med förbättringen av sjöfartskonjunkturen.

I nationalbudgeten 1957 kunde någon siffermässig precisering av lagerförändringarna
under 1956 ej införas i försörjningsbalansen för detta år.
Tillgängliga uppgifter pekade dock på att en lagerökning ägt rum under

1956 och med stöd av kalkyler från produktionssidan över bruttonationalproduktens
utveckling bedömdes en lagerökning av storleksordningen 400
å 500 miljoner kronor i 1955 års priser som sannolik. Föreliggande beräkningar
anger en ökning av lagren under 1956 med sammanlagt 740 mil -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

joner kronor i löpande priser respektive 680 miljoner kronor i 1955 års priser.
Dessa siffror är ännu preliminära och avser lagerutvecklingen för statistiskt
belysta varuområden (se tabell 10).

Bränslelagren steg i fjol med ca 130 miljoner kronor i löpande priser. Uppgången
föll till större delen på flytande bränslen, men äveu kokslagren
ökade i mindre utsträckning. Lagren av textilvaror och skor minskade sammanlagt
med ca 70 miljoner kronor, huvudsakligen genom lagerminskningar
i fabrikantledet. För skogsprodukter registrerades en nettominskning
av lagren med ca 20 miljoner kronor; en betydande lagerökning för
massaved jämte en mindre uppgång i massalagren har mer än uppvägts av
lagernedgång för timmer och trävaror.

Inom verkstads- och varvsindustrin blev lagerökningen under fjolåret
av storleksordningen drygt 600 miljoner kronor i löpande priser enligt ännu
mycket preliminära beräkningar. En sådan ökning kan synas anmärkningsvärt
stor med hänsyn till att lagren inom denna industri under 1955 steg
med hela 840 miljoner kronor. Till drygt en tredjedel hänför sig emellertid
fjolårets lagerökning till varven och där främst till fartyg under byggnad.
Eftersom varvens lager under 1955 endast steg med ca 40 miljoner kronor,
kan lagerökningen inom verkstadsindustrin utom varven uppskattas ha varit
ungefär hälften så stor under 1956 som 1955. Delvis kan skillnaden i lagerökning
under 1955 och 1956 inom verkstadsindustrin exklusive varven
återföras på att råvarulagren kraftigt steg under 1955 medan de ej syns ha
förändrats i någon högre grad under 1956. Även lagerhållningen av såväl
halvfabrikat som varor i arbete och färdigvaror steg dock väsentligt mindre
1956 än 1955. De två senaste årens lagerökningar inom verkstadsindustrin
syns icke ha lett till någon påtaglig överdimensionering av lagerhållningen,
men en viss nedskärning av färdigvarulagren och möjligen även av råvarulagren
syns ha ansetts önskvärd av företagen vid början av 1957, enligt vad
som framgår av konjunkturbarometern för verkstadsindustrin. Ett år tidigare
bedömdes enligt samma källa lagren av färdigvaror och råvaror som
i stort sett lagom stora. Under tider av stigande ekonomisk aktivitet sker på
längre sikt en successiv lageruppbyggnad. Det blir fler varor i arbete och
lagren på olika punkter i produktionsprocessen måste utökas så att inga
flaskhalsar uppstår. Det sker en anpassning till den högre aktiviteten. Lagerökningen
inom verkstadsindustrin under 1956 syns dock ha varit större
iin som kan förklaras av en sådan normal anpassning till högre produktion.

3. Bruttonationalprodukt, inkomstutveckling och sparande

Den ovan relaterade utvecklingen av investeringarna, konsumtionen och
utrikeshandeln samt lagren 1955—1956 bildar underlaget för uppskattningen
i tabell 2 av bruttonationalproduktens ökning med 2,5 procent i volym.
Kalkylen över bruttonationalprodukten från produktionssidan ger belägg för
eu produktionsuppgång av denna storlek. Industrins och hantverkets bidrag

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

till bruttonationalprodukten syns sålunda ha ökat med 2,5 å 3 procent, medan
byggnads- och anläggningsverksamhetens bidrag ökade obetydligt, sannolikt
omkring 1 procent. Av samma ringa storlek torde ökningen av jordbrukets
bidrag till bruttonationalprodukten ha varit. Detta innebär för jordbrukets
del, att en återhämtning av produktionen under 1956 efter 1955 års
svaga skörd helt uteblev. För tjänsteproduktionen, där handel och samfärdsel
dominerar, kan registreras en ökning, som något överstiger uppgången i
totala bruttonationalprodukten.

Mätt i löpande marknadspriser steg bruttonationalprodukten med drygt 7
procent från 1955 till 1956 (se tabell 1), vilket innefattar en total genomsnittlig
prisstegring med knappt 5 procent för hela bruttonationalprodukten. Den
genomsnittliga prisstegringen för samtliga varor och tjänster förbrukade
inom landet blev något större, vilket förklaras av att importpriserna ökade
mer än exportpriserna från 1955 till 1956.

Följande tablå visar prisindex 1956 på en halv procent när för konsumtion
och investering (nivån 1955 = 100):

Privat bruttoinvestering................................ 105,5

Offentlig bruttoinvestering.............................. 105

Privat konsumtion.................................... 105

Offentlig konsumtion.................................. 104

Med utgångspunkt från bruttonationalproduktens ökning kan den totala
inkomstökningen inom landet uppskattas i runda tal. Då ökningen av den
totala lönesumman för landets inkomsttagare kan uppskattas någorlunda
väl, skulle en framräknad skillnad mellan total inkomstökning och lönesummeökning
kunna ge en uppfattning av hur övriga inkomster från produktionen
utvecklats. Av tabell 11 framgår, att bruttonationalprodukten till
marknadspris ökade med 3,7 miljarder kronor från 1955 till 1956. En del av
denna ökning hänför sig till indirekta skatter (minus subventioner) och en
del till reparationer och underhåll. Dras dessa poster från bruttonationalprodukten,
erhålls en stegring på 3,1 miljarder kronor. Av denna faller en
del på ökade avskrivningar. Grovt räknat kan därför ökningen i nationalinkomsten,
d. v. s. den sammantagna inkomstökningen för löntagare, en -

Tabell II: 11. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1950—1956 i löpande priser

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956
							prei.
1. Bruttonationalprodukt till mark-
nadspris..........................	31 220	38 330	41 980	43 210	45140	49 010	52 710
2. Minus: Indirekta skatter ........	2 490	2 810	3 060	3 390	3 590	4170	4 560
3. Plus: Subventioner .............. 4. Bruttonationalprodukt till produk-	550	440	680	450	510	520	670
tionskostnad alt. I................	29 280	35 960	39 600	40 270	42 060	45 360	48 820
5. Minus: Reparationer och underhåll inom företagssektorn ............ 6. Bruttonationalprodukt till produk-	2 390	2 950	3 280	3 420	3 500	3 800	4140
tionskostnad alt. II..............	26 890	33 010	36 320	36 850	38 560	41 560	44 680

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 13

skilda företagare, bolag och affärsverk, uppskattas till ca 2,7 miljarder
kronor.

Den totala lönesumman kan beräknas ha ökat med ca 7,5 procent eller i
absoluta tal drygt 2 miljarder kronor. Detta innebär, att inkomster från produktionen,
andra än löner, skulle ha ökat med i runt tal en halv miljard
kronor från 1955 till 1956. Detta skulle innebära en ökning av inkomster vid
sidan av löneinkomster av storleksordningen 7 procent. Dessa inkomster
består främst av olika slag av företagarinkomster men omfattar även en i
nationalräkenskapen ofördelad »restpost» av inkomster. Osäkerheten i det
statistiska materialet gör att uppskattningar av inkomstutvecklingen enligt
ovanstående metod ställer sig mycket vanskliga; när mer definitiv statistik
föreligger för 1956 kan det mycket väl hända att ovanstående siffror blir
kraftigt reviderade.

Det kan vara av intresse att konstatera, att av visserligen relativt osäkra
siffror att döma lönesummans andel av de totala inkomsterna i samhället har
stigit under de senaste åren. Några tillförlitliga siffror över nettonationalprodukten
till produktionskostnad finns visserligen inte tillgängliga, men
sätts lönesumman i relation till bruttonationalprodukten1 erhålls följande
ungefärliga procenttal:

1953 1954 1955 1956

62,5 63,5 65 65

Tabell 12 ger en uppfattning av bruttosparandets andel av bruttonationalprodukten
under åren 1950—1956. Med bruttosparande avses summan
av privata och offentliga bruttoinvesteringar, lagerförändringar samt bytesbalansens
saldo. Den inhemska bruttoinvesteringskvoten steg från 1953 till
1955 men sjönk åter något från 1955 till 1956. ökningen från 1953 till 1954
förorsakades dels av en höjning av de privata bruttoinvesteringarna, dels
av en avsaktning i lageravvecklingen, ökningen mellan 1954 och 1955 åter
berodde helt på övergången från lageravveckling till lageruppbyggnad, vilket
mer än kompenserade den relativa minskningen av såväl de privata som
offentliga investeringarna. Från 1955 till 1956 förblev de fasta investeringarnas
andel av bruttonationalprodukten oförändrad men en avsaktning i lager -

Tabell II: 12. Sparande-investering åren 1950—1956 i löpande priser

Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.
1. Privat inhemsk bruttoinvestering..	17,5	17,1	16,2	16,9	17,4	17,0	17,2
2. Offentlig inhemsk bruttoinvestering	9,8	10,0	12,0	13,1	13,1	12,5	12,4
3. Lagerförändring..................	-0,5	+ 2,5	+ 2,2	- 0,6	- 0,3	+ 2,1	+ 1,4
4. Summa inhemsk bruttoinvestering	26,8	29,6	30,4	29,4	30,2	31,6	31,0
5. Bytesbalansens saldo ............	+ 0,5	+ 2,4	+ 0,4	+ 0,8	-0,4	- 0,8	- 0,3
6. Summa inhemskt bruttosparande..	27,8	82,0	30,8	30,2	29,8	30,8	30,7

1 Bruttonationalprodukten till produktionskostnad minus reparationer och underhåll.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 13. Hushållens utgifter och sparande åren 1950 —1956

Löpande priser

	1950	1951	1952	1953	1954	1955	1956 prel.
A. Miljarder kronor
1. Konsumtionsutgifter......	19,2	21,9	24,0	24,8	26,0	27,6	29,7
2. Försäkringspremier........	1,0	1,2	1,4	1,6	1,5	11,6	11,8
3. Direkta skatter ..........	3,1	4.4	5,4	5,9	6,3	2 7,3	2 7,9
4. Totala löpande utgifter....	23,3	27,5	30,8	32,3	33,8	36,5	39,4
5. Sparande ................ 6. Totala utgifter = totala in-	0,0	0,2	1,1	0,8	1,3	2,3	2,2
komster..................	23,3	27,7	31,9	33,1	351	38,8	41,6
B. Procenttal
1. Konsumtionsutgifter......	83	80	78	77	77	76	75
2. Försäkringspremier........	4	4	5	5	4	4	5
3. Direkta skatter ..........	13	16	17	18	19	20	20
4. Totala löpande utgifter....	100	100	100	100	100	100	100

1 Obligatoriska försäkringsavgifter ingår ej.

2 Här ingår de obligatoriska avgifterna till sjukförsäkringen.

Anm. Tabellen har konstruerats på följande sätt: Utgifterna för konsumtion (post 1), premiei
(post 2) och skatter (post 3) adderas till löpande utgifter (post 4). För 1950 antages hypotetiskt
att sparandet är 0. Totala utgifter (post 6), som är lika med totala löpande utgifter plus
sparande, blir då för 1950 lika med totala löpande utgifter. Post 6 har för tiden 1951—56
framskrivits med en summa bestående huvudsakligen av löner, enskilda företagares inkomster,
kapitalinkomster, folkpensioner, barnbidrag och försäkringsutbetalningar (även från sjukförsäkringen).

ökningen ledde till något minskad bruttoinvesteringskvot. Förändringarna i
den inhemska bruttosparkvoten från 1953 till 1956 var förhållandevis obetydliga.
Mot en stigande bruttoinvesteringskvot stod sålunda en successiv
försämring av bytesbalansen från 1953 till 1955 och mot en fallande brultoinvesteringskvot
stod en förbättring av bytesbalansen från 1955 till 1956.
Uppgifterna i tabell 12 avser det totala sparandet. Ur konjunkturpolitisk synpunkt
är utvecklingen av hushållens sparande av större intresse. Ehuru storleken
av det totala personliga sparandet för olika år av brist på statistik är
okänd, har vissa uppgifter belysande dess utveckling sammanställts i tabell
13. Det alternativ för sparandets höjd, som där anges, är rent hypotetiskt.
Av tabellen framgår, att hushållens sparande sannolikt sjönk något från
1952 till 1953 för att åter stiga fram till 1954. Från 1954 till 1955 syns en
betydande ökning av sparandet ha ägt rum, sannolikt av storleksordningen
1 miljard kronor. Trots höjda nominalinkomster syns sparandet icke ha
fortsatt att stiga från 1955 till 1956 utan låg 1956 i stort sett kvar på 1955
års nivå. Bestämningsfaktorerna för utvecklingen år från år av det totala
personliga sparandet i samhället är mycket litet kända. Fn naturlig hypotes
vad avser den till synes ojämna utvecklingen i sparandet är, att under perioder
med relativt sett stora reala ökningar i hushållens disponibla inkomster,
konsumtionsökningen tillfälligt släpar efter inkomstökningen. Enligt
en sådan hypotes vore den sparandeutveckling, som tabell 13 visar för åren

Kungl. Ma[:ts proposition nr 175 år 1957

1954—1956, också ungefär den man hade anledning vänta. Från 1954 till
1955 steg nämligen hushållens disponibla inkomster relativt kraftigt i förhållande
till konsumtionsprishöjningarna medan inkomstökningen från 1955
till 1956 relativt litet översteg uppgången i konsumtionspriserna. En bidragande
orsak av speciell natur till att inkomstökningen för hushållen från
1954 till 1955 blev jämförelsevis kraftig, var att inkomstöverföringarna till
liushållssektorn ökade icke oväsentligt i samband med att den nya sjukförsäkringslagen
trädde i kraft från årsskiftet 1954/55.

4. Det finansiella sparandet

Framställningen av bruttosparandets utveckling har i översikterna över
försörjningsbalansen brukat avslutas med en del uppgifter om förändringarna
i det finansiella sparandet inom olika sektorer av ekonomin. Orsaken
härtill har varit att medan det totala bruttosparandet på kort sikt inte uppvisar
stora variationer, har förändringarna i sparandets fördelning på olika
sektorer däremot ofta varit mycket markanta. Ur konjunktursynpunkt är
det speciellt den del av detta sparande som inte användes till investering
inom den egna sektorn, som är av intresse. Detta sparande har benämnts det
finansiella sparandet och utgör saldot mellan å ena sidan totala inkomster
och å andra sidan löpande utgifter och utgifter för realkapitalbildning. En
sektors finansiella sparande är sålunda de medel som denna sektor ställt
till andra sektorers förfogande — respektive vid negativt finansiellt sparande
tagit i anspråk från andra sektorer.

I tablån nedan ges uppgifter om det finansiella sparandets omfattning
under 1954—1956 inom den offentliga sektorn, uppdelad på stat och kommun,
den privata sektorn samt i utlandet. Hushållen och företagen har sålunda
salderats till en sektor på grund av osäkerheten i det statistiska materialet
(i tidigare sammanställningar har visserligen separata uppskattningar
redovisats för dessa båda sektorer men då har i stället inte några absoluta
belopp getts utan endast förändringarna i det finansiella sparandet mellan
olika år):

	1954	1955	1956 prel.
Offentlig sektor ..........................	+ 30	— ISO	+ 380
Därav: a) staten..........................	— 540	+ 70	+ 600
b) kommunerna....................	+ 570	— 250	— 220
Privat sektor (hushåll + företag) ..........	— 200	— 230	— 540
Utlandets finansiella sparande gentemot Sverige	+ 170	+ 410	+ 160
Summa	± o	± o	± o

Eftersom beräkningar av det finansiella sparandet är av särskilt intresse
för analysen av kreditmarknaden, är det beklagligt att det av statistiska skäl
ännu inte är möjligt att separat beräkna hushållens och företagens finansiella
sparande i absoluta belopp. Den uppställning som återgivits i tablån
ovan, ger dock vissa upplysningar av intresse rörande den offentliga sek -

Kungl. Mcij. ts proposition nr 175 år 1957

torn och utlandet. Statens och kommunernas finansiella sparande har under
1954—1956 motsatta tecken, vilket såsom tidigare påpekats sammanhänger
med verkningarna av uppbördssättet för den kommunala preliminärskatten.
Den offentliga sektorn, d. v. s. stat och kommun sammanslagna, uppvisar
under 1954 ett obetydligt och under 1956 ett betydande positivt finansiellt
sparande, medan den privata sektorn under samtliga år har ett stigande
negativt finansiellt sparande. Eftersom hushållens finansiella sparande under
1955 undergick en mycket stark stegring, innebar utvecklingen en motsvarande
försämring av företagssektorns finansiella ställning. Under 1956
synes däremot någon förskjutning inte ha inträffat mellan företagens och
hushållens finansiella sparande.

Det finansiella sparandet har i ovanstående tablå beräknats som ett saldo
av inkomster och utgifter. Detta saldo motsvarar nettoförändringen i sektorns
finansiella ställning under samma period och kan sålunda i princip
beräknas lika väl utifrån förändringarna i sektorns finansiella tillgångar
och skulder. Det har därför varit naturligt att söka komplettera beräkningarna
av det finansiella sparandet med direkta uppskattningar av de olika
sektorernas fordrings- och skuldförändringar. Detta arbete befinner sig
ännu på ett inledande stadium och de resultat som presenteras i bilaga till
nationalbudgeten är tillsvidare ofullständiga och preliminära.

Att staten trots ett positivt finansiellt sparande under 1955 och 1956 (under
det senare året uppgående till 600 miljoner kronor) har ett årligt upplåningsbeliov
under samma tid av storleksordningen 1 000 miljoner kronor,
sammanhänger såsom framgår av tabell på s. 86, i första hand med statens
engagemang i finansieringen av bostadsbyggandet. Den årliga ökningen i
statens fordringar på grund av bostadslånegivning och insättningar i riksbanken
har under 1955 och 1956 uppgått till omkring 1 100 miljoner kronor.
I den mån statens upplåning har skett mot skattkammarväxlar, har genom
dessa transaktioner en kortfristig upplåning använts till en långfristig finansiering.
Denna kapitalöverföring har under rådande förhållanden på kreditmarknaden
utgjort en nödvändig förutsättning för bostadsbyggandets omfattning.

Förändringarna i kommunernas finansiella sparande sammanhänger såsom
redan framhållits främst med förändringar på inkomstsidan genom
att kommunerna först i efterhand helt kan tillgodogöra sig ökningen i skatteunderlaget
under perioder av starka stegringar i inkomstnivån. Det är
påfallande att det inte råder något bestämt förhållande mellan kommunernas
totala finansiella sparande och deras sammanlagda lånebehov. Detta beror
helt naturligt på att inkomst- och utgiftsöverskotten är ojämnt fördelade
mellan olika kommuner.

På grund av brister i det statistiska materialet, vilka gäller både beräkningen
av det finansiella sparandet — det är därvidlag särskilt tidslokaliseringen
av inkomster och utgifter som möter svårigheter — och av kapitaltransaktionerna,
som endast är ofullständigt registrerade, uppstår inom
varje sektor en restpost, i tabellen (s. 86) benämnd förskjutningspost. Detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

är i och för sig naturligt och det som i detta sammanhang har analytiskt
intresse är förändringarna i förskjutningsposten. I den mån förskjutningsposten
återspeglar förändringen i korta krediter, kan man nämligen vänta
en förändring i negativ riktning av förskjutningsposten under perioder med
ansträngd likviditet och vice versa. Detta är också vad som inträffat: den
privata sektorn har en under 1956 starkt stigande negativ förskjutningspost,
medan den offentliga sektorns förskjutningspost hy ter tecken mellan
1955 och 1956 och blir positiv. Den viktigaste »långivaren» via förskjutningsposten
både under 1955 och 1956 är dock utlandet. Denna kreditgivning
brukar sättas i samband med den skärpta kreditpolitiken och det är
möjligt — såsom framhålles i kapitel VIII — att en betydande del av företagens
lagerökning under 1955 och 1956 finansierats på detta sätt.

5. Utvecklingen under 1956

Ovanstående framställning, där utvecklingen inom olika områden av ekonomin
belysts med helårssiffror, lämnar ingen information om händelseförloppet
under de enskilda åren. I syfte att något komplettera framställningen
med hänsyn härtill återges i diagram 1 ett urval av säsongrensade konjunkturkänsliga
serier för 1950—1956.

De båda första kurvorna i diagrammet visar prisutvecklingen inom landet.
Av dessa framgår, att konsumtionsprisstegringen liksom partiprisstegringen
var betydligt större 1955 än 1956. Partipriserna låg i själva verket tämligen
oförändrade under 1956, medan konsumtionspriserna sakta steg från årsskiftet
fram till hösten, då främst den ökade spritbeskattningen jämte höjda
hränslekostnader och resekostnader ledde till en kraftigare höjning av konsumtionsprisnivån.

De båda följande kurvorna avser utvecklingen på arbetsmarknaden. De
visar dels antalet ansökningar om arbete per 100 lediga platser, dels arbetslösheten
inom industrifackförbunden. Båda dessa serier ger ett klart utslag
för konjunkturuppgången i samband med Korea-inflationen och den därpå
följande avmattningen. Även återhämtningen från 1954 kommer tydligt
fram i serierna. Av speciellt intresse är det förhållandet att diagrammen syns
visa, att den successiva dämpningen på arbetsmarknaden från mitten av
1955 efter ett uppehåll under sommarhalvåret fortsatte under sista delen
av 1956. Det kan vara Suez-krisen som påverkat utvecklingen kring årsskiftet
1956/57. Serien över antal ansökningar om arbete pekar möjligen på
att en återhämtning på arbetsmarknaden åter inträffat från början av 1957.
Det säsongrensade månadstalet för februari 1957, som ej är insatt i diagrammet,
blev 163 mot 165 för januari och 169 för december. Den milda
vintern och ljusningen på bränslefronten bör dock påverka serierna i början
av 1957.

De två följande kurvorna hänför sig till utrikeshandeln. De visar, att exporten
och importen steg kraftigt under 1953 och 1954; under 1955 syns eu
viss stagnation ha inträffat, som dock avbröts under 1956, då såväl exporten

11 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 17å

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Diagram II: 1. Konjunkturindikatorer 1950—1956

Konsumentprisindex

Arbetslösheten inom
industrifackförbunden.
i \

Produktionsuolym för
kapitaluaruindustrin

Antal ansökningar om arbete
på 100 lediga platser

Inkomna ansökningar om
byggnadstillstånd
från industrin ,

10.

Produktionsuolym för
hela industrin

1950 51

*) Samtliga ansökningar.

a) Exkl. en stor ansökan från ett enda företag i febr. 1957.

Källa: Konjunkturinstitutets beräkningar (säsongrensning).

Anm. Måttenheterna för de olika serierna är:

1. Index: 1949 = 100. 6. Index: 1949 = 100.

2. Index: 1949 = 100. 7. Index: 1937 = 100 (Affärsvärldens aktie 3.

Procent av medlemsantalet. index).

4. Antal ansökningar om arbete på 100 lediga 8. Miljoner kronor, tvåmånadersgenomsnitt.

platser. 9. Index: 1935 = 100.

5. Index: 1949 = 100. 10. Index: 1935 = 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

som importen fortsatte att stiga. Första kvartalet 1957 bör ge höga noteringar
för såväl import som export efter säsongrensning.

Den stigande exporten återspeglas i produktionsserierna för industrin (9
och 10). Den totala industriproduktionen syns i viss mån ha stagnerat från
senare delen av 1955 fram till mitten av 1956, varefter den åter fortsatte
att stiga under hösten. Februarisiffrorna över industriproduktionen (ej insatta
i diagrammet) visar en något högre produktion än under den närmast
tidigare toppmånaden oktober. Förändringarna i produktionen för hela industrin
kan i stor utsträckning återföras på förändringar i kapitalvaruindustrins
produktion. Även i denna syns sålunda ökningstakten ha dämpats
under 1955. Under 1956 fortsatte produktionsökningen för kapitalvaruindustrin
och uppgången syns ha varit speciellt markerad under tredje kvartalet.

Den sjunde och åttonde kurvan i diagrammet slutligen visar, hur aktieindex
samt inkomna ansökningar om byggnadstillstånd för industrin varierat
under 1950-talet. Beträffande ansökningar om byggnadstillstånd har
seriens sista månadsangivelse två tal, ett högre, avseende samtliga inkomna
ansökningar samt ett lägre, i vilket inte ingår en för vanliga förhållanden
ovanligt stor ansökan. Såväl serien över aktieindex som serien över inkomna
ansökningar ger utslag för konjunkturförändringarna under perioden 1959
—1954. Deras tillförlitlighet som allmänna konjunklurindikatorer är givetvis
inte säkerställd därmed, speciellt som aktieindex påverkas av ändringar i
kreditpolitiken. De pekar emellertid på en dämpning av konjunkturen under
1955, medan de ej syns ge utslag i någondera riktningen under loppet av
1956.

Dämpningen under 1955 framgår entydigt av de givna serierna. Under
1956 synes spänningen på arbetsmarknaden möjligen åter ha ökat under
våren varefter en dämpning ånyo inträffade under sista halvåret. Industriproduktionen
å sin sida visade en svag uppgång under första halvåret för
att sedan stiga kraftigt under tredje kvartalet medan utrikeshandeln ökade
avsevärt under särskilt förra delen av 1956. I likhet med utvecklingen under
1956 kan någon entydig tendens i det aktuella konjunkturläget ej utläsas
ur diagrammets serier. Serierna över produktion och utrikeshandel visar
uppåtriktad tendens i början av 1957, medan statistiken över läget på arbetsmarknaden
inte tyder på något omslag jämfört med läget under 1956. Vissa
motstridiga utslag mellan de olika serierna kan tyda på en viss labilitet i
läget ur konjunktursynpunkt. Dessutom försvåras en bedömning av faktorer
sådana som Suez-konfliktens verkningar och den milda vintern.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

III. Den internationella utvecklingen

1. Konjunkturläget i Förenta staterna

Den interna utvecklingen 1955—1956

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under det senaste året visar
en i vissa avseenden splittrad bild. Inom ramen för en allmän högkonjunktur
med inflationistiska inslag har vissa områden haft känning av fluktuerande
eller vikande efterfrågan och produktion. Denna tendens har i första
hand gällt bostäder och bilar samt sådana branscher som direkt eller indirekt
berörs av bostads- och bilproduktionens utveckling. Inom områden
med expanderande efterfrågan har å andra sidan möjligheterna för en snabb
produktionsökning blivit mindre allt eftersom tidigare ledig produktionskapacitet
och arbetskraft tagits i anspråk under de föregående årens snabba
expansion. Resultatet härav har blivit en ökning i bruttonationalprodukten
på volymmässigt endast 2,7 procent från 1955 till 1956 mot en ökning på
drygt 7 procent 1954—1955. Industriproduktionen har under februari i år
legat endast 2 procent över 1956 års februarinivå.

Utvecklingen av efterfrågesidans huvudkomponenter under de senaste
åren framgår av tabell 1 samt diagram 1. Förändringstalen i tabell 1 visar
att företagens bruttoinvesteringar utgjort det mest expansiva inslaget under
1956. Diagram 1 återger mera detaljerat den förskjutning i utgiftsstrukturen,
som inom ramen för en totalt sett stigande efterfrågan ägt rum sedan 1954
inom områdena privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar. Inom

Tabell III: 1. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1955—1956

Löpande priser

	Miljarder		Procentuell
	dollar		förändring sedan närmast
			föregående
			halvår
			(säsongrensade
			serier)
	1955	1956	1956
			I	II
Bruttonationalprodukt ..........................	390,9	412,4	1,6	3,2
Privat bruttoinvestering ........................	60,6	65,4	0,3	4,5
därav: företagens investeringar (exkl. lager)....	28,7	35,1	10,0	7,6
bostadsbyggandet (tätorter) ............	16,6	15,3	- 7,5	- 1,6
Privat konsumtion..............................	254,0	265,7	1,6	2.3
därav: varaktiga varor........................	35,7	34,0	- 6,1	-0,6
Offentliga utgifter för varor och tjänster ........	76,8	79,8	1,7	3,2
därav: säkerhetsprogrammet ..................	41,2	41,6	-0,9	4,8

Källor: Survey of Gurrent Business samt Economic Indicators.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Diagram DI: 1. Privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar i Förenta staterna

1954—1956

Säsongrensade serier
Värdeindex: 1953= 100

Priuot konsumhorx

Privata bmtJoinue
ster mgar
(exkl. loger) /

Bilar

Andra uaraktiga
kons.* uaror

Maskiner, app. o.
annan utrustn. y

Icke Lxvaktiga

S-a privat _

konsumtion

Källor: Economic Report of the President samt Economic Indicators.

det förstnämnda området framträder tydligt de starka variationerna i bilköpen
med en uppgång fram till tredje kvartalet 1955, en följande nedgång
under fyra kvartal samt en ökning från tredje kvartalet 1956. Vidare märks
hur inköpen av andra varaktiga konsumtionsvaror stagnerat på den nivå
som uppnåddes andra kvartalet 1956, medan däremot utgifterna för icke
varaktiga varor samt tjänster företer en i stort sett obruten ökning.

De båda senaste årens högkonjunktur i Förenta staterna har burits upp
av en livlig investeringsverksamhet. Fram till hösten 1955 svarade bostadsbyggandet
för en betydande del av investeringsökningen. Igångsättningen
av nya lägenheter, som under 1954 stimulerats av en förbättring i kreditoch
lånevillkoren, låg vid slutet av 1954 på en i förhållande till hushållsbildningen
onormalt hög nivå. Redan vid ingången av 1955 började igångsättningen
att minska, vilket medförde en nedgång i bostadsbyggandet senare
under året (se diagram 1). Företagsinvesteringarna har dock ökat tillräckligt
kraftigt för att mer än kompensera det minskade bostadsbyggandet..
Lagren fortsatte att öka under 1956 men i lägre takt än 1955, huvudsakligen
beroende på lagerminskning inom jordbruket. Inom övriga områden var
lagerinvesteringarna totalt sett ungefär lika stora 1956 som 1955 trots en
minskning i billagren och eu lagerförtäring av järn- och stålvaror under
stålslrejken i juli.

Den förskjutning i utgiftsstrukturen som bär berörts återspeglas i industriproduktionens
utveckling. Medan delar av verkstadsindustrin, som gynnats
av den livliga investeringsverksamheten, visat eu fortsatt produktions -

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

uppgång under 1956, har motsatsen varit fallet inom träindustrin, där avsättningen
påverkats av det minskade bostadsbyggandet. Även inom vissa
konsumtionsvaruindustrier t. ex. textil- och beklädnadsindustrin har produktionen
minskat. Produktionsutvecklingen inom transportmedelsindustrin
återspeglar variationerna i bilköpen och bar i sin tur gett upphov till liknande
om också inte fullt så markerade fluktuationer inom järn- och metallmanufaktur
samt gummivarufabrikerna, vars avsättning till en del är
beroende av bilindustrins utveckling. Förändringen inom vissa branscher
under perioden februari 1956—februari 1957 framgår av tablån nedan:

Hela industrin ...................................... 2,1

maskiner.......................................... 5,5

transportmedel .................................... 12,1

trävaror .......................................... — 8,1

kemiska produkter och oljor ........................ 2,4

textil- och beklädnadsvaror.......................... — 7,1

De prisstegringstendenser, som gav sig till känna genom en uppgång i
partipriserna redan under senare hälften av 1955, har förstärkts under det
senaste året och bidragit till en uppgång även i konsumtionspriserna sedan
våren 1956. Parti- och konsumtionsprisernas utveckling för viktigare varugrupper
från december 1955 till december 1956 framgår av nedanstående
tablå (förändring i procent):

Partipriser

Samtliga varor .....

råvaror och bränsle

halvfabrikat.......

kapitalvaror.......

konsumtionsvaror .

Konsumtionspriser

4- 4,5 Samtliga varor ............ 4-2,9

4- 7,0 livsmedel................ -f- 3,1

4- 4,0 bostad.................. -j- 2,2

4- 8,3 beklädnad .............. 4~ 2,2

4- 2,9 transporter .............. 4- 4,6

Från december 1956 till februari i år har såväl konsumtions- som partipriserna
ökat ytterligare 0,6 procent.

Utrikeshandel och betalningsbalans

Expansionen i Förenta staternas ekonomi sedan mitten av 1954 åtföljdes
av en markant uppgång i utrikeshandeln. På exportsidan har ökningen fortsatt
hittills, medan importen syns ha upphört att öka vid början av 1956
och sedan dess legat kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Liksom importökningen
under 1955 åtminstone delvis var en reflex av den ökade aktiviteten
inom industrin och det därav följande ökade behovet av råvaror och
halvfabrikat, kan stagnationen i importen under 1956 återföras på den
relativt blygsamma produktionsökningen under detta år. Exportökningen
är å andra sidan ett resultat av uppåtgående konjunkturer i de flesta viktigare
avsättningsländerna i kombination med den liberalisering av dollarimporten,
som företagits i en rad västeuropeiska länder. En viktig orsak till
exportökningen under 1958 har också varit den aktiva politik, som Förenta

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

staterna fört för att få avsättning utomlands för överskottslager av jordbruksprodukter.
Denna politik, som bl. a. inneburit att jordbruksprodukter
exporterats mot betalning i andra valutor än dollar, har medfört en uppgång
i livsmedelsexporten 1955—1956 på ca 30 procent. Under det senaste året
har vidare de västeuropeiska ländernas ökade importbehov av kol och olja
från Förenta staterna, ett behov som accentuerades ytterligare genom Suezkanalens
stängning i november, bidragit till uppgången i exporten. Bland
övriga varor med stor exportökning 1956 märks i första hand maskiner och
andra verkstadsprodukter samt produkter av järn och stål, vilka varor tillsammans
svarar för ca en tredjedel av ökningen 1955—1956.

Under 1955 uppgick överskottet i den kommersiella bytesbalansen (d. v. s.
exporten exkl. leveranser under det militära hjälpprogrammet minus importen,
exkl. militärutgifter utomlands) till 4,8 miljarder dollar, vilket
motsvarade drygt 30 procent av årets kommersiella import (se tabell 2).
Detta överskott mer än uppvägdes av militära utgifter utomlands, ekonomisk
hjälp samt kapitalrörelser, och resultatet blev därför ett valutautflöde
på 1,1 miljard dollar. Utrikeshandelns utveckling under 1956 beräknas ha
resulterat i en ökning i bytesbalansens överskott på 1,6 miljard dollar jämfört
med 1955. Mot detta står å andra sidan en ökning i den ekonomiska
hjälpen samt i kapitalrörelsernas netto på ungefär samma belopp, vilket
alltså medfört att den övriga världen trots försämringen i bytesbalansen kunnat
fortsätta att höja sina guld- och dollarreserver med 1 miljard dollar under
1956 d. v. s. i ungefär samma takt som 1955. Detta är huvudsakligen ett
resultat av en fördubbling i Förenta staternas investeringar utomlands från
1955 till 1956. Utflödet av dollarvaluta ägde rum under de tre första kvartalen
1956, medan transaktionerna under sista kvartalet för första gången
sedan början av 1952 resulterade i en valutaström i motsatt riktning.

Tabell III: 2. Förenta staternas betalningsbalans 1955—1956

Miljarder dollar

	1955	1956	Förändring	1955—1956
		prel.
			Miljarder	Procent
			dollar
Export (exkl. militära hjälpleveranser)	19,9	23,4	+ 3,5	+ 18
därav: varor........................	14,3	17,3	+ 3,0	+ 21
tjänster......................	5,6	6,1	+ 0,5	+ 9
Import ............................	17,9	19,8	+ 1,9	+ 11
därav: varor........................	11,5	12,8	+ 1,3	+ 11
tjänster (exkl. militära utgifter)	3,0	4,1	+ 0,5	+ 14
militära utgifter..............	2,8	2,9	+ 0,1	+ 4
Bytesbalansens saldo..................	2,0	3,6	+ 1,6	+ 80
Fel och uteslutningar ................	0,5	0,5
avgår: kapitalrörelser netto..........	1,3	2,7	+ 1,4	+ 108
ekonomisk hjälp ............	2,3	2,4	+ 0,1	+ 4
ökning i andra länders guld- och dol-
larreserver genom transaktioner med
Förenta staterna....................	1,1	1,0	-0,1	- 9

Källa: Survey of Current Business, mars 1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Aktuella utvecklingstendenser

De utvecklingstendenser, som för närvarande är skönjbara i den amerikanska
ekonomin, är synnerligen svårbedömbara och ger utrymme för ganska
vitt skilda tolkningar.

På efterfrågesidan är det framför allt investeringsutvecklingen som utgör
ett osäkerhetsmoment. Såsom framgått ovan har företagsinvesteringarna
representerat den mest expansiva faktorn i 1956 års utveckling. Enligt
uppgifter över företagens investeringsplaner syns dessa investeringar komma
att endast obetydligt överstiga den nivå som uppnåddes under sista
kvartalet 1956. En del bedömare räknar med en viss minskning i företagsinvesteringarna.
Som skäl härtill anförs minskade vinstmarginaler och sämre
likviditet, kreditsvårigheter samt högre priser på investeringsvaror. En
avmattning under vintermånaderna i orderingången för maskiner ger ett
visst stöd åt en sådan uppfattning.

Vidare räknar man med eu fortsatt nedgång i bostadsbyggandet. De kreditsvårigheter,
som drabbade bostadsbyggandet under föregående år, har
visserligen till en del avhjälpts genom de åtgärder för att undanröja kredithindren,
hl. a. en höjning av maximiräntan för bostadslån, som myndigheterna
vidtagit på senare tid, men dessa åtgärder anses inte tillräckliga
för att stimulera bostadsbyggandet. Igångsättningen av nya lägenheter,
som var ungefär oförändrad under hösten och förvintern (enligt säsongrensad
serie) minskade igen under februari. Denna nedgång kan dock vara tillfällig,
och det är knappast troligt att bostadsbyggandet kommer att ha samma
dämpande effekt på efterfrågan under innevarande år som under 1956.

Ett annat osäkerhetsmoment utgör lagerutvecklingen. Lagerinvesteringarna
brukar vara en mycket instabil faktor i den ekonomiska utvecklingen.
Den lagerökning som inträffat under 1956 är i och för sig inte större än den
motiveras med den ökade produktionen och omsättningen. Man får dock
räkna med att redan en avsaktning i expansionen medför mindre behov av
lageruppbyggnad. De offentliga utgifterna beräknas däremot fortsätta att
öka på såväl konsumtions- som investeringssidan. I första hand märks här
ökade militärutgifter samt en planerad utbyggnad av vägväsendet.

Enligt officiella bedömningar antas den samlade efterfrågan under 1957
fortsätta att öka i ungefär samma takt sam under 1956, varvid man räknar
med att ökade offentliga utgifter samt stigande privat konsumtion skall
mer än uppväga stagnerande eller vikande efterfrågan för vissa andra ändamål.
Från produktionssidan sett beräknas, förutsatt att de produktiva resurserna
utnyttjas i samma grad som under 1956, utrymme finnas för en
motsvarande produktionsökning.

Läget rymmer dock många osäkerhetsmoment och man måste därför även
räkna med en mindre balanserad utveckling. Eftersom den amerikanska
ekonomin numera har mindre möjligheter att möta en fortsatt efterfrågeexpansion
utan ytterligare prisstegringar, kan man inte bortse från möjligheten
av en utveckling i inflationistisk riktning. En viss nedtoning i efterfrågan
anses därför på en del håll vara nödvändig för att i nuvarande läge

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

hindra fortsatta prisstegringar. Från andra håll framhålls risken för att en
sådan dämpning kan övergå i en mera allmänt utbredd efterfrågeavmattning.
I sådant fall kan myndigheterna tänkas vidta vissa motåtgärder t. ex.
en forcering av utbyggnadsprogrammet inom det offentliga området. För
den närmaste tiden kan man dock räkna med att produktion och sysselsättning
ligger kvar på en hög nivå.

2. Det ekonomiska läget i Västeuropa

Allmän översikt

För flertalet länder i Västeuropa medförde den ekonomiska utvecklingen
under 1956 lägre expansionstakt i produktion och delvis även i utrikeshandel
(se tabell 3 och diagram 2). Trots att ytterligare ekonomisk-politiska
åtgärder vidtogs i olika länder för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan,
fortsatte löner och priser att stiga under 1956. Under senare
delen av året tenderade dock i många länder priserna att stabiliseras. Denna
utveckling bröts genom den impuls till prisstegringar, som de internationella
politiska förvecklingarna under senhösten och speciellt Suez-kanalens
blockering innebar. Härigenom försämrades också valutasituationen
för en del länder genom ökade militärutgifter utomlands, bortfall av oljeinkomster
samt försämrade bytesrelationer. Tidigare tendenser till snedbelastning
i betalningsläget i Västeuropa förstärktes härigenom.

Dämpningen av industriproduktionens ökningstakt under 1956 härrör
från faktorer på såväl produktions- som efterfrågesidan. Samtidigt som
utrymmet för produktionsökningar inom vissa näringsgrenar blivit alltmera
begränsat genom att tidigare lediga produktionsresurser successivt absorberats
har, bl. a. till följd av den ekonomiska politikens vcrkningai, den
inhemska efterfrågan och därmed också produktionsutvecklingen dämpats
inom vissa andra näringsgrenar. Styrkan i dessa tendenser bär varierat de
olika länderna emellan och produktionsutvecklingen skiljer sig därför påtagligt
från det ena landet till det andra (se diagram 2). Den avtagande
ökningstakten för industriproduktionen i länder som Västtyskland, Belgien
och Nederländerna torde i första hand härröra från faktorer på produktionssidan.
Produktionsnedgången i Västtyskland under sista kvartalet 1956
kan dock förutom tillfälliga faktorer ha berott på försämrade avsättningsförhållanden
inom delar av kapitalvaruindustrin. Den fortsatta stagnationen
och begynnande nedgången i Storbritanniens och under årets törsta
del även i Danmarks industriproduktion är däremot huvudsakligen ett resultat
av otillräcklig efterfrågan inom vissa branscher. Den restriktiva ekonomiska
politik, som förts i syfte att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan
för att därigenom dels kanalisera en större del av produktionen mot
export, dels hejda importökningen, tycks ha medfört vissa anpassningssvårigheter
och ett underutnyttjande av produktionskapaciteten för delar av

Kungt. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

industrin. Efter en nedgång i Danmarks industriproduktion under första
halvåret 1956, delvis till följd av strejk i mars och april, har den visat en
betydande ökning under det senare halvåret beroende på i första hand ett
uppsving inom textil- och beklädnadsindustrin. Till skillnad från ovannämnda
länder har Norge, Sverige och fram till fjärde kvartalet även Frankrike
och Italien inte visat någon dämpning i industriproduktionens ökning.
Nedgången i Frankrikes produktion från andra till tredje kvartalet
torde ha varit tillfällig och berott på den förlängning av semestrarna från
två till tre veckor, som infördes 1956. Produktionen i Frankrike och Italien
har gynnats av en betydande produktivitetsökning. I Norge har produktionsökningen,
trots en åtstramning av den inhemska efterfrågan, kunnat fortsätta
i obruten takt tack vare en betydande exportökning.

Produktionen inom olika områden. Investeringar och konsumtion

Även 1956 har produktionsuppgången inom OEEC-länderna varit störst
inom kemisk industri, men i motsats till 1955 har tyngdpunkten i övrigt förskjutits
från metall- och verkstadsindustri till de egentliga konsumtionsvaruindustrierna
(se diagram 3, s. 31). Tidigare års expansion inom verkstadsindustrin
bars upp dels av en livlig investeringsverksamhet, dels av
ökade inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Under perioden 1953—1955
ökade bruttoinvesteringarna (exkl. lager) mycket starkt i praktiskt taget
samtliga västeuropeiska länder och för OEEC-länderna sammanlagt med i
genomsnitt drygt 10 procent per år volymmässigt. Att döma av preliminära
uppgifter fortsatte investeringarna i viktigare industriländer att öka även

Tabell III: 3. Industriproduktion, bruttonationalprodukt, export och import i olika
västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuell förändring från föregående år

	Industri- produktion	Bruttonational-produkt (fasta priser)	Exportvärde	Importvärde
	1955	1956	1955	1956	1955	1956	1955	1956
Samtliga OEEG-länder	9	5	6		12	112	15	111
därav: Belgien......	9	6	3		20	14	11	15
Danmark ....	1	-2	0	1	10	5	1	11
Frankrike ....	8	10	7	5	12	-4	9	19
Italien ......	8	8	7	4	13	16	13	17
Nederländerna	7	5	7	4	13	7	14	16
Norge........	4	5	3	4	9	22	7	11
Storbritannien	6	0	3	21	9	10	15	0
Sverige......	6	3	4	3	9	12	12	11
Västtyskland	15	8	11	7	17	20	27	14
Österrike ....	17	15	11	“4	15	22	36	10

1 Jan.—nov.

2 Jan.—sept.

Anm. Uppgifterna för 1956 preliminära.

Källor: OEEC General Statistics, ECE: Economic Survey of Europé in 1956 samt nationell

statistik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 27

Diagram III: 2. Industriproduktion, export och import i olika västeuropeiska länder 1954—1956

Säsongrensatle serier
Volymindex: 1953 = 100

Storbritannien

Danmark

Norqe

Nederländerna.

Industriproduktion

Importuolym.

Lxportuolym

Källa: OEEG General Statistics.

Anm. I uppgifterna för Belgien innefattas även Luxemburg i fråga om export- och importvolymens
utveckling. Serierna över export- och importvolym säsongrensade inom konjunkturinstitutet.

1955—1956 men i betydligt lägre takt. Detta belyses av tablån nedan, som
återger procentuell volymmässig förändring i bruttoinvesteringarna:

1953— 1954— 1955—

1954 1955 1956

Frankrike...................... 9 12 6

Storbritannien .................. 9 8 2

Västtyskland.................... 12 19 10 (sept.—sept.)

Att en dämpning av investeringsaktiviteten inträffat under 1956 kommer
till uttryck i eu minskning av orderingången för vissa kapitalvaror. I Västtyskland
och Storbritannien har orderingången från hemmamarknaden minskat
markant under 1956 i fråga om maskiner. Orsakerna härtill har för
Västtysklands del angivits vara kreditsvårigheter, hög ränta, avskaffandet

Kimgl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

av vissa skattelättnader för investeringarna samt minskade vinstmarginaler
inom vissa delar av näringslivet. Härtill kommer att stora investeringar
under de senaste åren kan ha möjliggjort för företagen att skjuta en del investeringsobjekt
framåt i tiden. I Storbritannien anses det tidigare investeringsuppsvinget
ha passerat sin topp för den här gången, och enligt undersökningar
utförda inom Board of Trade skulle industrins investeringar under
innevarande år bli ungefär oförändrade i förhållande till 1956. Andra
näringsgrenars investeringar (exkl. fartyg) väntas bli endast obetydligt
större. Eftersom investeringarna i byggnader och anläggningar beräknas
minska, betyder detta någon ökning för övriga investeringar. I Frankrike
förutses ökade investeringar under 1957 jämfört med 1956 och i Norge beräknas,
enligt officiella prognoser, investeringarna under 1957 komma att
överstiga 1956 års nivå (med volymmässigt 4 procent, varav 3 procent för
byggnader och anläggningar, 5 procent för maskiner och transportmedel och
5 procent för fartyg). I Danmark har investeringarna varit ungefär oförändrade
1955—1956, nuen en ökning i produktion och import av kapitalvaror
under hösten 1956 kan tolkas som ett tecken på en stigande investeringsaktivitet.

Även om således en viss avmattning i efterfrågan på kapitalvaror gett sig
till känna i en del länder, speciellt Västtyskland och Storbritannien, syns å
andra sidan investeringsbenägenheten i vissa andra länder ha ökat. Det förefaller
dessutom inte sannolikt att avmattningen i de förstnämnda länderna
skulle bli så stark att den medför en absolut nedgång i investeringarna utan
endast en minskad ökningstakt.

Den andra efterfrågekomponenten, som vid sidan av investeringarna har
betydelse för verkstadsindustrins avsättning, är inköpen av bilar och vissa

Tabell Hl» 4. Försäljningen av vissa varaktiga konsumtionsvaror (värde) samt antal nyregistrerade
bilar och motorcyklar i olika västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuell förändring sedan motsvarande period ett år tidigare

	Elektriska artiklar	J ärnvaror	Personbilar	Motorcyklar och scooters
	1955	1956	1955	1956	1955	1956	1955	1956
Danmark ............	]2	87	2	2	-25	5
Frankrike............	27	24	8 7	813	25	14	9	-17
Nederländerna........	18	21	11	14	44	13	37
Norge................	''10	>8	2	2	-15	- 5	-24	-12
Schweiz..............	8	5	12	11	23	12	-13	-20
Storbritannien........	13	-3	11	7	30	-11	13	-25
Sverige ..............	-1	11	3	6	1	5
Västtyskland ........	16	18	14	13	33	20	-24	-33
Österrike ............	28	15	19	8	108	10	17	-32

1 Inkl. järnvaror.

8 Ingår under elektriska artiklar.

8 Volym.

Anm. Uppgifterna för 1956 avser i allmänhet 10—12 månader.

Källor: ECE: Economic Survey of Europé in 1956 samt socialstyrelsens omsättningsstatistik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 29

undra varaktiga konsumtionsvaror. Här märks i de flesta länderna en tydlig
avmattning i inköpen av bilar och motorcyklar under det senaste året jämfört
med 1955 års starka ökning (se tab. 4). Någon markerad tendens i denna
riktning föreligger däremot inte, bortsett från Storbritannien, för hushållsmaskiner
o. dyl. varor trots de restriktioner för avbetalningshandeln i
form av bl. a. krav på större kontantinsats och kortare amorteringstid som
införts i en del länder. Det försämrade avsättningsläget för bilindustrin, speciellt
den engelska, syns dock delvis vara en följd av den inköpsbegränsande
effekten av sådana restriktioner. Härtill har under vintern kommit en ytterligare
dämpning av köplusten till följd av bensinransoneringar. Ett slopande
av dessa kan antas medföra en väsentlig förbättring i bilindustrins avsättning.
I Storbritannien tycks dessutom den sänkning i kraven på kontantinsats
vid bilinköp, som företogs i december 1956, redan ha bidragit till att
stimulera köplusten.

Bilproduktionens utveckling i de viktigaste bilproducerande länderna
framgår av tablån nedan:

	Förändring i procent jämfört med motsvarande period föregående år	Andel av bilproduk-tionen 1955 i %
1955	1956 1 halv-året	3 kv.	4 kv.
Frankrike................	26	20	14	16	23
Italien....................	29	42	6	- 6	10
Storbritannien............	17	-10	-32	-33	37
Västtyskland ............	36	30	13	10	30

Den starka produktionsnedgången i den engelska bilindustrin har medfört
en minskning i den totala verkstadsproduktionen från 1955 till 1956 trots
stora investeringar och stigande export. Av övriga länder i Västeuropa visar
endast Danmark samma utveckling, medan de andra länderna haft en fortsatt
men i varierande utsträckning avtagande produktionsökning (se tab. 5).
Endast i Norge har verkstadsindustrin företett en obruten expansionstakt.

Utsikterna för ytterligare produktionsökning inom verkstadsindustrin under
innevarande år förefaller från produktionssidan sett i flertalet länder
vara gynnsamma till följd av de kapacitetstillskott, som tillskapats genom
de senare årens stora investeringar. I Frankrike var dock tillgången på ledig
produktionskapacitet lägre vid slutet av 1956 än ett halvår tidigare. Brist på
arbetskraft kan också verka hindrande i ett flertal länder. Utvecklingen
under innevarande år blir givetvis också beroende av efterfrågesituationen.
Såsom framgått tidigare, har vissa tecken på eu avmattning i efterfrågan
på verkstadsprodukter framträtt under det senaste året. Den minskade orderingången
i Storbritannien och Västtyskland har dock hittills i stort sett
endast inneburit ett närmande av efterfrågan till den löpande produktionens
storlek. En fortsättning av dessa tendenser, något som trots de stora investe -

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell III: 5. Verkstadsproduktionen i vissa västeuropeiska länder 1954—1956

	Andel av	Procentuell förändring sedan motsvarande period
	produktio-	föregående år
	nen 1953

	%	1955	1956	1956
			prel.
				1 halv-	3 kv.	4 kv.
				året
Samtliga OEEG-länder....		15	5	7	3	1
därav: Frankrike ......	16	20	18	18	16	16
Italien ..........	6	12	10	17	7	7
Storbritannien....	35	10	-3	-2	-5	-7
Sverige ..........	5	6	i	3	4	5
Västtyskland ....	25	23	9	14	8	2

Källa: OEEG General Statistics; för Sverige Industriförbundets produktionsindex, vilket avser
sysselsättningen.

ringsbehoven på längre sikt i och för sig är tänkbart om den nuvarande
ekonomiska politiken av olika skäl måste bibehållas i olika länder, kan medföra
direkta avsättningssvårigheter inom vissa känsliga områden. Med
tanke på att investeringskonjunkturen i Förenta staterna kan vara på väg
att försvagas, skulle en avmattning i den intereuropeiska efterfrågan inte
kunna kompenseras genom en lika stark ökning i exporten dit under 1957
som under 1956. Det kan i detta sammanhang nämnas, att exporten av
verkstadsprodukter från OEEC-länderna till Förenta staterna ökade med
närmare 40 procent 1954—1955 och med ca 50 procent från första halvåret
1955 till samma period 1956. Däremot kan det tänkas, att länder med konkurrenskraftig
verkstadsindustri såsom Västtyskland kompenserar sig för
ett bortfall av den inhemska efterfrågan genom ökade exportansträngningar,
varvid exportmöjligheterna för de andra ländernas verkstadsexport i motsvarande
grad minskar. Den markerade ökning i orderingången från utlandet
till den västtyska verkstadsindustrin, som inträffat under det senaste
året, kan i viss mån sägas varsla om en sådan utveckling.

Även inom järn- och stålindustrin har produktionsökningen mattats av
under 1956 jämfört med 1955 (se tab. 6). Produktionen i Västeuropa av
handelsfärdigt järn och stål, som under 1955 uppgick till 61,1 miljoner ton,
ökade knappt 8 procent från januari/september 1955 till samma period 1956
mot 17 procent 1954—1955. Denna utveckling kan huvudsakligen tillskrivas
faktorer på produktionssidan, där högt kapacitetsutnyttjande och i en
del fall även brist på arbetskraft och råvaror lagt hinder i vägen för en
större produktionsökning. Oljesituationen syns däremot inte ha haft de negativa
verkningar som först befarades. På efterfrågesidan har avmattningen
från vissa stålkonsumerande industrier t. ex. bilindustrin mer än uppvägts
av den stigande efterfrågan från varven. Totalt sett har därför orderingången,
bortsett från en viss avmattning i heminamarknadsorder för Västtyskland,
fortsatt att stiga under 1956. En påtaglig förskjutning i efterfrågan
på olika produkter har samtidigt inträffat.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Diagram III: 3. Industriproduktionen inom OEEC-området 1954—1956

Säsongrensade serier
Kvartalsindex: 1953 = 100

Index

rf''- Verk:/
\st.

''•A-Keroiekia.''
/ irrct.

Generalindex

•—••^Tfextilind.

Källa: OEEG General Statistics. 1

Tahell Hl: 6. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål i olika västeuropeiska

länder 1954—1956

	Andel av pro-	Procentuell förändring
	duktionen 1955		—
	%	1954—1955	jan.—sept.
			1955—1956
Belgien .................	7,8	20	8
Luxemburg ................	4,2	13	9
Frankrike ................	15.6	21	3
Saar.........................	3,8	14	7
Västtyskland..................	26,4	23	12
Italien .....................	7,1	26	10
Nederländerna.................	1,7	20	-5
Summa	66,6	21	8
Sverige ....................	2,5	19	11
Storbritannien ..................	26,0	6	5
Österrike ......................	2,3	22	*6
Övriga länder3..................	2,6	18	»••16
Västeuropa......................	100,0	17	18

1 Jan.—aug.

2 Spanien, Danmark, Finland, Norge, Grekland och Schweiz.

3 Ej Grekland och Schweiz.

4 Västeuropa utom Österrike och övriga länder.

Källa: Quarterly Bulletin of Steel Statistics.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Byggnadsverksamheten är det område som kanske drabbats hårdast av
den skärpta ekonomiska politiken under de senaste åren. Särskilt gäller detta
för bostadsbyggandet, som dock visar starka variationer mellan olika år.
Att döma av uppgifter över tillståndsgivning och igångsättning av nya husbyggen
syns bostadsbyggandet komma att minska under innevarande år i
Storbritannien, Norge och Västtyskland men öka i Frankrike, Italien, Nederländerna
och Danmark.

Den privata konsumtionen var i jämförelse med investeringarna betydligt
mindre expansiv under 1954 och 1955 men visade å andra sidan en stabilare
utveckling 1956 frånsett bilköpen. Stigande inkomster till följd av såväl
ökad sysselsättning som höjda timförtjänster har givetvis varit den stimulerande
faktorn bakom 1956 års ökning i konsumtionen, vilken dessutom haft
mindre känning av ekonomisk-politiska åtgärder. Att döma av nu tillgängliga
preliminära uppgifter har konsumtionsökningen 1955—1956 varit särskilt
stor i Nederländerna och Västtyskland (se tab. 7). Denna uppgång har
för Västtysklands del fortsatt under 1957. Detaljhandelsomsättningen låg i
januari 11 procent värdemässigt och 8 procent volymmässigt över nivån för
januari 1956. Den obetydliga ökningen för Storbritannien beror delvis på
minskade inköp av varaktiga konsumtionsvaror, men ökningen har varit liten
även för de flesta andra varugrupper; under vintermånaderna har läget

Tabell ED: 7. Konsumentpriser, privat konsumtion samt timförtjänster inom industrin i olika

västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuella förändringar

	Konsumentpriser	Privat konsumtion (i fasta priser)	Timförtjänster inom industrin
	Dec. 1954—	Dec. 1955—	1954—	1955—	4 kv. 1954—	3 kv. 1955—
	dec. 1955	dec. 1956	1955	1956 prel.	4 kv. 1955	3 kv. 1956
Belgien ......	1	3	1		4	14
Danmark ....	''6	l4	2-l	21	35	38
Frankrike ....	1	1	8	5	39	3 7
Italien ......	3	4	4		4	9
Nederländerna	0	6	7	8	31	34
Norge........	-1	5	4	3	4	10
Storbritannien	6	4	3	1	48	5 9
Sverige ......	6	4	3	2	8	8
V ästtyskland	2	2	11	‘ 11	8	9
Österrike ....	3	3	10	5	33	36

1 Jan.—jan.

2 Exkl. bilar och motorcyklar.

8 Lönesatser.

1 2:a halvåret 1954—2:a halvåret 1955.

6 l:a halvåret 1955—l:a halvåret 1956.

6 Tolvmånadersperioden okt.—sept.

Anm. beträffande timförtjänsterna: Uppgifterna för Belgien, Danmark, Nederländerna, Västtyskland
inkl. bygggnadsindustrin; siffrorna för Belgien inkl. även transportväsen och för
Danmark transportväsen och delar av handeln. Siffrorna för Nederländerna och Norge avser
endast manliga arbetare.

Källor: OEEG General Statistics, EGE: Economic Survey of Europé in 1956 samt nationell

statistik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

i någon män förändrats och den privata konsumtionen visat en tendens alt
öka igen, särskilt i fråga om bilar och andra varaktiga konsumtionsvaror.

Den fortsatta uppgången i konsumtionen har under 1956 medfört en förskjutning
i industriproduktionens utveckling från kapital- till konsumtionsvaruindustrin
(se diagram 3). Textilproduktionen, som minskade under
första halvåret 1955, har sedan mitten av 1955 ökat i samtliga viktigare
textilproducerande länder med undantag för Storbritannien. För OEEC-länderna
totalt ligger den dock fortfarande obetydligt över 1951 års högsta
nivå.

Prisutvecklingen

Prisnivån fortsatte under 1956 att stiga i samtliga västeuropeiska länder
(se tab. 7). I Norge och Italien uppnåddes dock en viss prisstabilitet under
senare delen av året efter en uppgång under årets första del. Även i Danmark
och Storbritannien var prisuppgången påfallande liten jämfört med
1955. Den fortsatta prisstegringen under 1956 var från kostnadssidan sett
ett resultat av höjda lönekostnader, medan importpriserna för Västeuropa
som helhet varit praktiskt taget oförändrade fram till Suez-konflikten, och
från efterfrågan sett ett symptom på fortsatt efterfrågeöverskott. Till en del
påverkades dock prisutvecklingen av speciella faktorer av engångsnatur.
Så t. ex. var prisuppgången under första halvåret 1956 delvis betingad av
en tillfällig uppgång i livsmedelspriserna till följd av ovanligt dåligt skörderesultat.
Vidare påverkades priserna i stigande riktning genom att vissa
subventioner reducerades (i Norge under april, i Storbritannien under februari)
eller genom att omsättningsskatter infördes (i Storbritannien under
oktober 1955). Å andra sidan verkade olika former av priskontroll och ökade
subventioner i andra riktningen (Frankrike, Belgien, Norge, Västtyskland,
Nederländerna).

Mot slutet av 1956 gav ökade importpriser på i första hand bränsle och
drivmedel men även en del andra varor, till följd av bl. a. stegrade fraktkostnader,
impuls till nya inhemska prisökningar. Härtill har kommit en ytterligare
press från kostnadssidan genom de löneökningar, som inträffat i ett
flertal länder under innevarande år. Då Suez-kanalen numera åter öppnats
för trafik kan den fördyring av importen som förorsakats av denna speciella
faktor väntas falla bort.1

Utrikeshandel och betalningsbalans

Expansionen i Västeuropas ekonomi sedan 1953 åtföljdes av en markant
uppgång i de olika ländernas utrikeshandel (se diagram 2). För OEEC-länderna
sammanlagt har såväl export som import ökat med volymmässigt drygt
30 procent under perioden 1953—1956 vilket kan jämföras med en ökning
i industriproduktionen på 25 procent under samma period. I denna allmänna
bild av ett parallellt med produktionsökningen löpande uppsving i utri 1

Se avsnitt 3 om råvaruprisernas utveckling.

12 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

keshandeln, vari alla de västeuropeiska länderna i varierande utsträckning
tagit del, kan man urskilja två drag, som det kan vara av intresse att närmare
beröra. Det ena är den förskjutning i handelns inriktning på olika länderområden,
som ägt rum under senare tid. Det andra är den skillnad i expansionstakt
i olika länders export och import, bl. a. till följd av skillnaden
i konjunkturutveckling, vilken lett till en förskjutning i olika länders
handelsbalans och som tillsammans med en del andra faktorer aktualiserat
tidigare latenta valutaproblem i Västeuropa.

Under uppsvingets första fas var de olika länderna i Västeuropa i stånd
alt tämligen snabbt öka produktionen av såväl råvaror och bränslen som färdigvaror.
Resultatet blev ett hastigt uppsving i den intereuropeiska handeln,
medan importbehovet från utomeuropeiska länder inte ökade lika snabbt.
I detta avseende har läget förändrats avsevärt sedan mitten av 1955. Såsom
framgår av tablån nedan, har sedan dess importen från de utomeuropeiska
länderna ökat relativt mera än den intereuropeiska handeln:

		Procentuell volymmässig ökning i för-
		hållande till	samma	tid föregående år
		1955		1956
		I	ii	I II
Intereuropeisk handel.......		....... 15	ii	7 5
OEEC-ländernas import från	Övriga	världen 9	14	9 9
OEEC-ländernas export till	Övriga	världen 7	9	9 5

Även exporten till områden utanför Västeuropa har fortsatt att öka under
1956, med undantag för Sydamerika dit exporten minskade under första
halvåret. Speciellt stor har exportökningen till Förenta staterna varit med
Storbritannien, Belgien-Luxemburg och Västtyskland som ledande exporterande
länder.

Utvecklingen på importsidan kan delvis återföras på speciella faktorer såsom
liberaliseringen av dollarimporten men återspeglar dessutom det ökade
behovet av tillförsel från utomeuropeiska marknader av råvaror och
bränsle. Den europeiska kolproduktionen (exkl. Sovjetunionen) har ökat
endast obetydligt de båda senaste åren (med 2 procent 1954—1956), varför
den ökade förbrukningen har fått tillgodoses genom import från andra områden,
i första hand Förenta staterna. Även oljeimporten därifrån har ökat
betydligt, speciellt efter det Suez-kanalen stängdes och oljeledningarna till
medelhavskusterna bringades ur funktion i början av november. De extra
dollarutgifter som orsakats härav uppskattas till omkring 60 miljoner dollar
per månad för Europa som helhet, vilket motsvarar ca 15 procent av värdet
av Europas export till dollarområdet.

En viss försämring i OEEC-ländernas bytesbalans med övriga världen har
inträffat under 1956. Anledningen härtill är dels en ökning i handelsbalansens
underskott, dels Storbritanniens och Frankrikes ökade militära utgifter
i Nordafrika. Gentemot Förenta staterna har såväl handels- som bytesbalansen
försämrats under 1956. Detta har emellertid uppvägts av ökade
överföringar av privat kapital från Förenta staterna, varför Västeuropas

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

guld- och dollarreserver kunnat öka i nästan samma takt under 1956 som
1955, trots en samtidig nedgång i den ekonomiska hjälpen från Förenta staterna.
Den markanta ökningen i tillflödet av amerikanskt kapital under
1956 torde ha stimulerats av den relativt höga räntenivån i Västeuropa.

I vilken utsträckning de olika länderna tagit del av uppgången i utrikeshandeln
framgår av diagram 2. Vissa länder såsom Västtyskland, Italien
och Belgien-Luxemburg har sedan 1952 eller början av 1953 haft en stark
och hittills obruten exportuppgång, medan i andra länder t. ex. Nederländerna
och Danmark exportökningen varit mindre under 1956 än under 1955
och i Frankrike förbytts i en nedgång. Denna beror delvis på dålig skörd
men är även ett uttryck för en stor hemmamarknadsefterfrågan, som lämnar
litet utrymme för exportökning. Sverige, Norge och Österrike har haft
en förhållandevis stark exportökning under 1956.

Även importen har fortsatt att öka under 1956 med undantag för Storbritannien,
där importen som en återspegling av stagnationen i produktionen
jämte en viss lagerförtäring varit ungefär oförändrad sedan slutet av
1955. I Danmark, där importen var ungefär oförändrad 1954—1955, har
en påtaglig ökning inträffat under 1956, vilket kan sättas i samband med den
stigande aktiviteten inom industrin under senare hälften av året. Frankrike
visar en stark importökning under 1956. Denna ökning har tillsammans med
exportnedgången medfört en påtaglig försämring i handelsbalansen.

Förhållandet mellan exportens och importens utveckling (värdemässigt)
och därmed även handelsbalansens utveckling kan avläsas i diagram 4. Frånsett
de säsongmässiga variationerna har utvecklingen under 1956 inneburit
en förbättring i handelsbalansen för Västtyskland, Storbritannien och Norge
men en försämring för i första hand Frankrike, Danmark och Nederländerna
medan den för Sveriges del varit ungefär oförändrad. För en del länder
har denna utveckling förstärkts genom en förbättrad eller försämrad
tjänstebalans. För t. ex. Norge innebar 1956 en påtaglig förbättring av tjänstebalansen
genom en stark uppgång i handelsflottans intäkter, över huvud
taget torde länder med positiv balans mellan fraktintäkter och fraktkostnader
med Norge som det mest typiska exemplet ha dragit fördel av de
höjda fraktsatserna under det senaste halvåret. Frankrike har däremot fått
en försämring i tjänstebalansen, huvudsakligen till följd av utvecklingen
av militärutgifterna utomlands.

Resultatet av olika länders bytesbalans avspeglar sig i viss mån i valutareservens
utveckling (se diagram 4). Denna återspeglar dock även kapitaltransaktioner
av olika slag. Av dessa syns de kortsiktiga kapitalrörelserna
ha förstärkt differenserna i olika länders bytesbalans, medan de mera långsiktiga
gått i utjämnande riktning. Den långsiktiga kreditgivningen från
länder, som haft överskott i bytesbalansen, d. v. s. Västtyskland och Belgien,
syns sålunda ha ökat. Av olika orsaker, som bl. a. antas vara förändringar
i betalningsvanorna samt spekulativa kapitalrörelser, uppstod under
senare hälften av 1956 ett kortsiktigt kapitalutflöde från Storbritannien och
Nederländerna och ett inflöde till Västtyskland. Då detta under senhösten

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Diagram III: 4. Exportvärde i procent av importvärde samt valutareserv uttryckt i antal
månaders import för olika västeuropeiska länder 1950—1956

Valuta- Exp.-uärde(fob)

reserv.» i % au

ant, man, imp.-värde (eif)

Valutareserv
i
ant. mån.
I—T~imp.

Nederländerna

Belgien - Luxemburg

Storbritannien

frankrike

—— Exportvärde i % au importuärde

Valutareserven uttryckt L antal månaders import

Anm. Valutareserven vid slutet av varje år resp. kvartal har satts i relation till månadsgenomsnittet
av importvärdet (eif) under närmast föregående tolvmånadersperiod. Uppgifterna
över valutareserven avser endast centralbankernas innehav av guld och utländska valutor och
återger därför endast till en del förändringarna i olika länders valutaställning. Av samma
orsak är uppgifterna över valutareserven uttryckt i antal månaders import inte direkt jämförbara
de olika länderna emellan.

Källor: OEEG General Statistics samt IMF: International Financial Statistics.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

kom att innebära vissa påfrestningar för pundet, företog Storbritannien
i december diverse åtgärder för att förstärka valutareserven. Dels erhölls
genom ett första kredituttag i Internationella valutafonden ett valutatillskott
på 561 miljoner dollar. Efter avbetalning på utländska lån samt diverse
smärre transfereringar blev dock nettoökningen i guld- och dollarreserven
för december endast 168 miljoner dollar och för hela året 13 miljoner
dollar. Vidare erhölls ett lån på en halv miljard dollar från Förenta staternas
Export-Import Bank, vilket kan utnyttjas under en tolvmånadersperiod
för betalning av import från Förenta staterna.

De länder, vars valutaställning undergått de största förskjutningarna i
negativ riktning under 1956, representeras av Frankrike, Storbritannien1
och Nederländerna, medan Västtyskland visar den största förskjutningen i
positiv riktning. Frankrikes och Storbritanniens kumulativa nettounderskott
i E. P. U. ökade med 654 respektive 269 miljoner dollar under 1956,
medan Västtysklands överskott ökade med ungefär summan av dessa belopp,
vilket är nästan tre gånger så mycket som ökningen 1955. Under
januari—februari i år bär Frankrikes nettounderskott och Västtysklands
nettoöverskott ökat med ytterligare ca 160 respektive ca 260 miljoner dollar,
medan Storbritanniens nettounderskott reducerats med ca 50 miljoner dollar.

Med tanke på den internationella balansen är denna utveckling otillfredsställande.
För Storbritanniens del berodde dock valutautflödet under 1956 till
stor del på speciella faktorer — spekulativa kortsiktiga kapitalrörelser, stora
militärutgifter utomlands, ökade utgifter för olja — medan handelsbalansen
däremot förbättrades jämfört med 1955. Även i Frankrike har
faktorer, som kan antas vara tillfälliga (t. ex. militärutgifterna), spelat en
ganska betydande roll för valutareservens utveckling. Härtill kommer dock
även en försämring av handelsbalansen. Utvecklingen i Frankrike å ena
sidan — liksom för övrigt i Nederländerna och Danmark — och i Västtyskland
å den andra är ett typiskt exempel på de rubbningar i det internationella
betalningsläget som uppstår när den relativa expansionstakten
förskjuts mellan olika länder.

I syfte att hindra en fortsatt försämring i handelsbalansen vidtog Frankrike
i mars 1957 vissa åtgärder, av vilka de för utrikeshandelns utveckling
på kort sikt viktigaste var följande: 1) alla importvaror licensbelades, 2)
en deponeringsavgift på 25 procent av varans värde infördes för samtliga
importvaror; avgiften skall erläggas vid ansökan om importlicens, 3) alla
icke bilateralt reglerade varor med undantag för vissa varor av råvarutyp
(däribland trävaror och pappersmassa) belädes med en importavgift (kompensationsavgift)
på 15 procent. Redan tidigare hade dock en hel del manufakturerade
varor varit belagda med importavgifter (som varierat mellan
6—15 procent och för flertalet varor uppgått till 11 procent).

1 Om man bortser från tillskottet från Internationella valutafonden. Lägger man till detta,
har Storbritanniens valutareserv varit ungefär oförändrad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Aktuella utvecklingstendenser

Såvitt man kan se för närvarande, syns verkningarna av Suez-konflikten
i korthet ha blivit en viss höjning av importpriserna, en del förskjutningar
i olika länders bytesbalans och i Västeuropas dollarbalans, minskning
eller avsaktande ökning i avsättning och produktion inom bilindustrin
samt en väsentligt förbättrad sjöfartskonjunktur. På längre sikt kan verkningarna
av Suez-konflikten bli, att Västeuropa söker hålla en högre beredskap
mot störningar i oljetillförseln bl. a. i form av ökad lagerhållning
och större tanktonnage.

Bortsett från de mera temporära verkningarna av Suez-konflikten syns
den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa under det senaste året inte
ha inneburit någon väsentlig förändring i de problemställningar som var
aktuella för ett år sedan, nämligen att motverka inhemska prisstegringar
och bevara eller förbättra den internationella likviditeten. Inflationistiska
inslag i form av pris- och lönestegringar har fortsatt att göra sig gällande,
och det internationella betalningsläget har delvis förvärrats genom att
länder med tidigare svag valutaställning (Frankrike, Storbritannien och
Danmark) fått denna ytterligare försämrad, medan Västtyskland, som redan
förut hade ett stort överskott i E. P. U„ fortsatt att öka detta t. o. in.
i snabbare takt än tidigare.

Den ekonomiska utvecklingen i de västeuropeiska länderna under den
närmaste tiden blir givetvis i hög grad beroende av den ekonomiska politik,
som kommer att föras. Denna betingas i sin tur av de medel, som de olika
länderna väljer för att komma till rätta med latenta eller akuta inre och
yttre balansrubbningar. Erfarenheterna från de senaste årens utveckling i
Storbritannien och Danmark syns visa, att en temporär förbättring i den
yttre balansen kan köpas till priset av mindre utnyttjade produktionsresurser
och stagnerande produktion. De olika länderna står därför mer eller
mindre inför dilemmat att antingen genom åtgärder av olika slag söka hålla
tillbaka den inhemska efterfrågan, vilket kan hjälpa till att bevara inre
och yttre balans men som också kan leda till stagnerande produktion, eller
att låta efterfrågan och produktion expandera till priset av försämrad bytesbalans
och ytterligare prisökningar. Västtyskland utgör dock undantag
härifrån, eftersom dess starka valutaställning gör det möjligt att möta eu
stigande inhemsk efterfrågan genom ökad import. En sådan utveckling
skulle bidra till att utjämna differenserna i olika länders bytesbalans. Det
finns dock för närvarande ingenting som tyder på att Västtysklands överskott
i E. P. U. skulle upphöra att öka eller ens att ökningstakten skulle
avta under den närmaste tiden. Bland olika försök att komma till rätta med
detta problem märks förslag till kapitalexport från Västtyskland samt den
västtyska regeringens tullsänkningsprogram.

Över huvud taget är att märka, att effekten av de åtgärder, som vidtas för
att förbättra ett lands handelsbalans, blir allt mindre ju fler länder som vidtar
sådana åtgärder. En internationell samordning är i detta avseende nödvändig
för att önskade resultat skall uppnås. Möjligheterna för Västeuropa

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

som helhet att under innevarande år förbättra handelsbalansen gentemot
övriga världen genom ökad export syns inte särskilt stora. Visserligen har
Australien till följd av en gynnsam utveckling av handelsbalansen upphävt
en del importrestriktioner fr. o. m. ingången av 1957, vilket har en gynnsam
effekt på speciellt Storbritanniens export, men å andra sidan ger inte
läget i Förenta staterna anledning att förvänta någon större exportökning
dit.

Om de olika länderna av olika skäl anser sig böra fasthålla vid en restriktiv
politik, och om de restriktiva åtgärderna i fortsättningen liksom hittills
huvudsakligen riktar sig mot investeringarna, kan man räkna med att den
under 1956 märkbara tendensen till förskjutning i utgifts- och produktionsökningen
från investerings- till konsumtionsvaror fortsätter under 1957.
Såsom påpekats tidigare, har den privata konsumtionen under de första
månaderna i år ökat betydligt jämfört med samma tid 1956 i såväl Västtyskland
som Storbritannien.

Hittills har ingenting framkommit, som tyder på någon nämnvärd förändring
i de olika ländernas ekonomiska politik. De åtgärder, som vidtagits eller
varslats under senare tid, har med vissa undantag —• räntesänkningar i
Västtyskland och Storbritannien, lättnader i avbetalningsköpen för bilar i
Storbritannien — gått i dämpande riktning. Detta gäller även för länder, där
valutasituationen inte utgör något akut problem. Orsaken härtill kan antas
vara att med undantag för Storbritannien ett efterfrågetryck fortsatt att göra
sig gällande i flertalet länder och t. o. m. ökat i länder som Frankrike, Nederländerna,
Belgien och Danmark. Ett uttryck härför är redan realiserade
eller begärda lönehöjningar för 1957, vilka innebär risk för fortsatta kostnads-
och prisstegringar under innevarande år. I Frankrike beräknas redan
inträffade löneökningar motsvara en höjning i förhållande till 1956 års
genomsnitt på minst 5 procent. I den västtyska industrin har timlönerna
höjts under 1957 bl. a. till följd av kompensation i samband med arbetstidsförkortning.
I Danmark har stigande konsumentpriser föranlett en uppjustering
av lönerna i mars och ytterligare justeringar väntas under året.
De engelska lönekraven, som i mars resulterade i öppen konflikt inom varven
samt delar av verkstadsindustrin, kan väntas medföra betydande lönelyftningar
även i Storbritannien. I Norge är de flesta löneavtal som ingicks
1956 tvååriga och revideras endast om levnadskostnadsindex överstiger ett
visst tal. Även om inga revideringar kommer att ske under 1957 beräknas
lönerna i år överstiga 1956 års genomsnittsnivå med 2,5—3 procent.

Eftersom det ekonomiska läget är olika i olika länder är det svårt att ge
någon sammanfattande bild av den sannolika ekonomiska utvecklingen i
Västeuropa under den närmaste tiden. Helt allmänt kan man dock säga att
de aktuella konjunkturtendenserna närmast pekar på en fortsatt expansion
i Västeuropa i ungefär samma takt som under det senaste året. I vissa avseenden
är dock läget labilare än för ett år sedan. I ett flertal länder har
den senaste tidens utveckling mot ett högt utnyttjande av produktionsresurserna
kommit att medföra mindre utrymme för produktionsökning. Eu ytter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

ligare press från efterfrågesidan kan därför snabbt ge utslag i prisökningar.
Samtidigt har å andra sidan avmattningstendenser uppträtt inom delsektorer
av ekonomin. Dessa har dock hittills varit relativt begränsade och den
samlade efterfrågan tycks i och för sig vara tillräckligt stor för att bära upp
en fortsatt expansion. Problemet att inom varje land balansera tillgång och
efterfrågan såväl totalt som inom olika sektorer och att balansera expansionstakten
de olika länderna emellan för att komma tillrätta med snedbelastningar
i de internationella betalningarna, fordrar för närvarande större
uppmärksamhet än tidigare.

3. Råvarupriser och fraktmarknad

Genom den senaste tidens internationella prisutveckling har det blivit alltmera
tydligt, att Suez-konflikten medfört ganska begränsade följder för
efterfrågan på råvaror och för råvaruprisernas utveckling. Några mera markerade
tendenser att öka lagerhållningen av spekulativa eller strategiska
skäl, såsom fallet var efter Korea-krigets utbrott, uppträdde inte denna gång.
Den prisuppgång på de internationella råvarumarknaderna, som Suez-konflikten
gav upphov till under hösten 1956, har sålunda upphört —- trots
att det politiska läget i östra medelhavsområdet alltjämt är labilt — och
under de tre första månaderna i år har priserna fortlöpande återgått till i
stort sett det läge som rådde före Suez-kanalens nationalisering. Prisläget är
nu i genomsnitt för viktigare råvaror ungefär detsamma som i juli 1956, vilket
belyses av Reuters och Moodys indextal för den internationella råvaruprisutvecklingen
:

1 1 Q*V7

16/7 14/12 15/1 15/2 15/3 1/4

Reuters index.............. 100 105 105 101 100 99

Moodys index .............. 100 107 106 101 100 99

För flertalet internationella råvaror har priserna sänkts från de av Suezkonflikten
betingade tillfälliga toppnivåerna omkring slutet av 1956. Undantag
härifrån utgör framför allt mineraloljor, socker och råull, för vilka
priserna fortsatt att öka även under 1957. Det förefaller för närvarande sannolikt
att den allmänna prisnivån på råvaror i stort sett kommer att bli oförändrad
om inga politiska störningar inträffar och att endast mindre prisjusteringar
är att vänta på vissa varuområden.

Bland metallerna har speciellt koppar fått vidkännas ett betydande prisfall
från en toppnivå i mars 1956. Även priserna på tenn har fallit avsevärt.
Dessa är dock numera föremål för stabiliserande åtgärder på basis av ett
internationellt avtal. Priserna på zink och framför allt bly har varierat
mindre, delvis till följd av amerikanska stödköp. Under den närmaste framtiden
väntas inga mer betydande prisrörelser i någondera riktningen inträffa
för metallerna.

Den gynnsamma skörden i Västeuropa har påverkat läget på spannmåls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

marknaderna, där priserna fallit under första kvartalet 1957. Även priserna
på kakao och te har varit fallande. För kaffe har pristendensen däremot varit
ungefär oförändrad. Priserna på socker, som länge varit mycket stabila,
steg kraftigt i slutet av 1956 och i början av 1957 och har sedan fluktuerat
på en hög nivå. Någon prissänkning torde inte vara att räkna med för närvarande.

Priserna på ull har fortsatt att stiga svagt under 1957, även om vissa prisfluktuationer
i nedåtgående riktning har noterats nyligen. Både ullkonsumtion
och ullproduktion är stigande och mera betydande prissänkningar anses
inte sannolika. Priserna på bomull har varit fasta och väntas bli i huvudsak
oförändrade under säsongen. För rågummi har pristendensen varit fallande
hittills under 1957. Möjligen kan ännu lägre priser väntas.

Västeuropas försörjning med mineraloljor har under de sista månaderna
varit bättre än man kunnat räkna med, beroende dels på minskat bränslebehov
tack vare den milda väderleken, dels på ökad tillförsel av råolja
från Förenta staterna. Under december 1956 och januari i år skedde prishöjningar
på råolja och oljeprodukter i Förenta staterna och det karibiska
området. Därefter har endast smärre prisanpassningar ägt rum. Även oljepriserna
i Mellersta Östern har anpassats till det uppkomna pris- och fraktläget.
Det är svårt att avgöra hur länge nuvarande prisförhållanden för olja
kan bli bestående, även om inga politiska händelser komplicerar läget. Även
om fob-priserna på oljan skulle bli i stort sett oförändrade medför fortsatt
nedgång i fraktkostnaderna sänkta importpriser för Västeuropas del.

Utvecklingen inom skilda delar av fraktmarknaden har inte varit enhetlig.
Trampfrakterna har fallit från den mycket höga nivå som uppnåddes i december
1956, då tonnagebrist förelåg i förening med säsongmässig uppgång
på trampfraktområdet, till det läge som var rådande före Suez-konflikten.
Linjefrakterna har stigit på allt flera router, vilket sammanhänger med
ökade bränslekostnader och andra omkostnader. Atlantfraktsatserna för
kol har fortlöpande sjunkit under loppet av första kvartalet 1957 och har nu
återgått till den nivå som rådde före Suez-konflikten. Denna fraktnedgång är
betingad bl. a. av minskad efterfrågan på såväl koltonnage som spannmålstonnage
för import till Västeuropa; den konkurrens om tonnageutrymmet
som tidigare befarades komma från spannmålsimportörerna, har inte gjort
sig gällande på grund av lägre importbehov av spannmål till Västeuropa. Det
är osäkert om ytterligare nedgång kan väntas för kolfrakterna. Tankfraktsatserna,
som dock ej gäller tidsbefraktade fartyg, låg vid årsskiftet och under
de första månaderna 1957 på en mycket hög genomsnittlig nivå men föll
under april tillbaka till den nivå som rådde ett år tidigare.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175 år 1957

IV. Utrikeshandeln

1. Utrikeshandeln 1956

Den redogörelse för Sveriges utrikeshandel 1956, som gavs i den preliminära
nationalbudgeten för 1957, byggde på statistiska uppgifter för de
elva första månaderna. Den fullständiga statistiken för året visar endast
små förändringar jämfört med de tidigare uppskattningarna. Här ges därför
endast en kort sammanfattning av utrikeshandelns faktiska resultat 1956
och de viktigaste förändringarna från 1955.

Både exporten och importen ökade starkt: exportvärdet med 1 114 miljoner
kronor till 10 047 miljoner kronor och importvärdet med 1 091 miljoner
till 11 428 miljoner kronor. Exportens volym ökade med 10 procent och
importens med 6 procent. Importpriserna låg genomsnittligt 5 procent högre
än 1955, medan exportprisuppgången endast var 3 procent. Bytesförhållandet
försämrades följaktligen med ca 2 procent.

Exporten

Exporten av maskiner in. m., exkl. fartyg, ökade med omkring 28 procent
till ca 1 740 miljoner kronor. Utförseln av maskiner för industri, handel och
kraftverk svarade för närmare hälften av uppgången. Den starkaste relativa
ökningen visade dock exporten av transportmedel exkl. fartyg. Exportökningen
av varaktiga konsumtionsvaror uppgick till 6 procent för hela året.
Värdet av fartygsleveranserna var ca 45 miljoner kronor lägre än året innan.

Den kvantitativa ökningen av järnmalmsutförseln uppgick till 10 procent
och den värdemässiga till 20 procent. Exportkvantiteten av handelsfärdigt
järn och stål steg med hela 65 procent till 330 000 ton, men värdeuppgången
var här knappt 45 procent. Utskeppningarna av sågade och hyvlade
trävaror uppgick till ca 970 000 stds, vilket innebar en kvantitativ
minskning på 5 procent. Mekanisk massa visade en värdeökning på 23 procent
medan volymen endast gick upp med 12 procent. Priserna på kemisk
massa var ungefär oförändrade. Kvantiteten steg med 10 procent, eller
200 000 ton. Exportvärdet för gruppen papp och papper steg med 15 procent;
tidningspapper visade en kraftig ökning med 35 procent; 8 procent
av ökningen berodde på högre priser. Utförseln av livsmedel ökade med ca
60 miljoner kronor eller 17 procent; volymen gick upp med 10 procent.
Exporten av smör steg starkast.

Importen

Värdemässigt steg importen av maskiner, transportmedel och instrument
med 15 procent till ca 2 680 miljoner kronor. Importen av bilar var i stort
sett av samma omfång som 1955, medan flygplansimporten ökade mycket
kraftigt. Importen av handelsfärdigt järn och stål minskade med drygt 20
procent till 626 000 ton 1956. Importvärdet för fasta och flytande bränslen

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell IV: 1. Importen 1954—1956, uppdelad efter användning

Löpande priser

	Milj. kr.	Föränd, i %	Föränd, i %
	1954	1954—1955	1955—1956
Konsumtionsvaror..............................	2 509	+ 6	+ 4
(A) Ej varaktiga..............................	1752	+ 7	+ 4
(B) Varaktiga ................................	757	+ 4	+ 6
Råvaror ......................................	3 718	+ 13	+ 3
(A) För konsumtionsvaruproduktion............	1747	+ 4	+ 0
(B) För kapitalvaruproduktion ................	1450	+ 23	+ 5
(C) Övriga råvaror............................	521	+ 17	+ 11
Maskiner och redskap..........................	1268	+ 10	+ 21
Bränslen och drivmedel ........................	1436	+ 26	+ 26
Övrig import ..................................	261	- 3	+ 33
Totalt	9192	+ 12	+ 11

gick upp med ca 440 miljoner kronor. Införseln av fasta bränslen minskade
från 5,9 miljoner ton till 5,5 miljoner ton, medan importen av flytande bränslen
steg från 8,0 miljoner ton till 9,7 miljoner ton. Importpriserna för fasta
bränslen steg med 24 procent och för flytande med 6 procent. Livsmedelsimporten
låg ca 85 miljoner kronor över 1955 års nivå. Fodersädesimporten
minskade, medan däremot importen av oljefrön samt av fett, oljor och vax
ökade.

I tabell 1 redovisas importutvecklingen 1954—1956 med uppdelning av
varorna på olika ändamål. Som framgår har importen av konsumtionsråvaror
stigit minst, vilket får ses mot bakgrund av den svaga produktionsutvecklingen
inom konsumtionsvaruindustrin. Även importen av såväl varaktiga
som icke varaktiga konsumtionsvaror ligger också väsentligt under
den genomsnittliga importökningen. Den privata konsumtionens värdeökning
under denna period har varit närmare 15 procent att jämföra med 11
procent för importen av konsumtionsvaror.

Importen på kapitalvarusidan har varit mycket kraftig. Såväl råvaror för
kapitalvaruproduktion som maskiner och redskap har importerats i starkt
ökade mängder, vilket får ses mot bakgrund av det allmänna konjunkturuppsving
som kännetecknat kapitalvaruindustrin i Sverige. Maskinimporten
har ökat parallellt med maskinexporten; värdeökningen var starkare från

1955 till 1956 än närmast föregående år. Det mest expansiva inslaget i vår
import utgör dock bränslen och drivmedel; värdeökningen från 1954 till

1956 med nästan 60 procent får ses mot bakgrund av vårt snabbt ökande
beroende av importerade bränslen.

Fördelning på valutaområden

Exportökningen 1956 var fördelad på samtliga valutaområden. Den starkaste
relativa ökningen uppnåddes på Sydamerika samt dollarområdet.

Utförseln till EPU-områdct steg med drygt 700 miljoner kronor eller med
10 procent. Huvudparten av exportökningen hänförde sig till Västtyskland
(-f- 189 milj. kr.), Frankrike (-f- 165 milj. kr.), Beneluxländerna (-f- 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

milj. kr.) samt Italien (+60 milj. kr.). Uppgången på Västtyskland var
koncentrerad till järnmalm, smör, papp och papper, massa samt handelsfärdigt
järn och stål. Exportökningen till Frankrike berodde främst på höjda
leveranser av livsmedel, papp och papper, massa och maskiner. Ökningen
i utförseln till sterlingområdet uppgick endast till 100 miljoner kronor jämfört
med 280 miljoner kronor året före, vilket i första hand får tillskrivas
den markerade tillbakagången i exporten av trävaror till Storbritannien samt
bl. a. av papp och papper till Australien och Nya Zeeland. Leveranserna av
fartyg till Norge minskade med nästan 75 miljoner kronor.

Importen från EPU-området ökade med drygt 600 miljoner kronor, varav
knappt hälften från sterlingområdet. ökningen i införseln från sterlingområdet
kan främst hänföras till en stegrad import av flytande bränslen mot
betalning i pund. Västtyskland svarade för större delen av införselökningen
från övriga EPU-länder. Främst steg importvärdet på grund av ökad införsel
av maskiner, handelsfärdigt järn och stål samt på grund av de högre
priserna på kol och koks.

Exportökningen på dollarområdet (exkl. Colombia) uppgick till ca 155
miljoner kronor främst beroende på ökad export av tidningspapper, massa,
handelsfärdigt järn och stål samt maskiner och transportmedel till USA.
Införseln från dollarområdet steg med drygt 300 miljoner kronor. Kol, maskiner
och livsmedel samt dollarbetalda oljor svarade för huvudparten av
uppgången i importen från USA. Från övriga dollarländer steg främst importen
av oljefrön och bomull.

Exporten till Sydamerika steg starkt med omkring 145 miljoner kronor.
Utförseln av maskiner och handelsfärdigt järn och stål till Brasilien och
Chile ökade samt lastbils- och massaexporten till Argentina.

Beträffande exporten till övriga länder må nämnas, att fartygsexporten
till Sovjet låg på en hög nivå samt att importen av tackjärn därifrån steg
kraftigt.

Betalningsbalansen

Preliminärt gav bytesbalansen för 1956 ett underskott på ca 155 miljoner
kronor. De kända kapitaltransaktionerna beräknas ha resulterat i ett underskott
på 113 miljoner kronor. Valutareserven ökade med 214 miljoner
kronor under året (se tab. 2). Skillnaden mellan valutareservens faktiska
och teoretiska förändring — den s. k. förskjutningsposten — uppgick till
ca + 480 miljoner kronor, vilket torde sammanhänga med bl. a. privata kapitalrörelser,
förskjutningar i betalningar för fartygsleveranser och med
förändringar i de kommersiella krediterna.

2. Utrikeshandeln 1957

När beräkningarna rörande utrikeshandeln 1957 utfördes till den preliminära
nationalbudgeten var det politiskt spända läget i Mellersta Östern
med dess inverkan på den internationella oljemarknaden den mest svårbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 45

Tabell IV 2: Valutareserv eu 1954—1957

Miljoner kronor

	31/12	31/12	31/3	30/6	30/9	31/12	31/3
	1954	1955	1956	1956	1956	1956	1957
1. Riksbankens valutareserv:
Guld och dollar............	+ 2 009	+ 2 159	+ 2 263	+ 2 172	+2 248	+ 2 375	+ 2 336
EPLT-valutor ..............	+ 422	+ 303	+ 135	+ 164	+ 208	+ 235	+ 291
Övriga valutor ............	+ 43	- 32	- 52	- 87	- 141	- 162	- 164
Summa	+ 2 474	+ 2430	+ 2 346	+ 2249	+ 2315	+2 448	+ 2463
2. Affärsbankernas valutabehåll-
ning ......................	+ 39	+ 121	+ 119	+ 23	+ 238	+ 317	+ 168
Summa totalt	+ 2513	+ 2 551	+ 2465	+ 2272	+2 553	+ 2 765	+ 2 631

dömda faktorn. Antagandena om vår oljetillförsel byggde på de bedömningar
om det allmänna läget på oljemarknaden, som gjorts inom de internationella
organen. Mot bakgrund av den senaste utvecklingen och det faktiska utfallet
av hittillsvarande leveranser kan man anta, att oljetillförseln under
första halvåret blir inte oväsentligt högre än man tidigare kunnat räkna
med. För resten av året har en i det närmaste normal tillförsel antagits.

I vissa avseenden är exportutvecklingen speciellt osäker. Vår export till
Frankrike steg starkt under föregående år. Med hänsyn till den försämrade
franska bytesbalansen har importbestämmelserna skärpts genom införande
av depositionsavgift samt genom ökad importskatt, vilket kan komma att
försämra möjligheterna för vår export dit speciellt av papp och papper samt
maskiner. Möjligheterna för export till Brasilien, som man ännu inte träffat
slutlig uppgörelse med rörande betalningsarrangemangen, är synnerligen
svåra att bedöma. Nedskärningen i den finska totalimporten kan beräknas
få återverkningar också på importen från Sverige. Förhållandena i dessa
och även i andra avnämarländer utgör följaktligen osäkerhetsmoment.

I enlighet med den syn på den internationella utvecklingen, som kommer
till uttryck i föregående kapitel, antas dock i föreliggande beräkningar en
sådan internationell efterfrågan, att den skapar förutsättningar för en fortsatt
hög avsättning av våra betydelsefullaste exportvaror.

Till grund för beräkningarna ligger vidare antagandet om ett i stort sett
oförändrat prisläge i förhållande till utredningstillfället. Ett undantag utgör
bränsleområdet, där särskilda antaganden gjorts med hänsyn till väntade
förändringar i frakt- och fob-prisläget för flytande bränslen. Inga
egentliga nettoförändringar i lagerutvecklingen för importvaror har förutsatts
ske under 1957.

Jämförelse med tidigare beräkningar för 1957

De nya beräkningarna över utrikeshandeln innebär en volymmässig uppjustering
på både export- och importsidan jämfört med uppskattningarna
i den preliminära nationalbudgeten. Däremot skiljer sig inte genomsnitts -

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

priserna för den totala exporten och importen från de tidigare beräkningarna,
även om förskjutningar ägt rum för de olika grupperna.

På exportsidan är det främst värdena för maskiner, transportmedel och
instrument, livsmedel samt papp och papper, som höjts. Den värdemässiga
uppgången för maskiner, etc. förklaras huvudsakligen av en ökning i volymen
men även av en viss uppjustering av prisnivån.

Både en viss kvantitetshöjning och en svag prisuppgång förklarar det högre
exportvärdet för papp och papper. För livsmedelsgruppen bedöms nu exportutsikten
gynnsammare för speciellt råg och vete samt smör.

Importberäkningarna skiljer isig från tidigare beräkningar främst i fråga
om bränslen och transportmedel. Lättnaderna på oljemarknaden avspeglas
i en väntad uppgång i införseln av flytande bränslen i stället för den minskning,
det fanns anledning räkna med i slutet av förra året. Däremot väntas
importen av fasta bränslen gå tillbaka i stället för tidigare beräknade
uppgång. Det förtjänar dock påpekas, att ett inte oväsentligt lager av koks
lades upp under föregående år; kollagren minskade däremot. Med hänsyn
till det förbättrade drivmedelsläget väntas nu importen av bilar och
sammansättningsdelar bli av samma omfattning som under 1956. Tidigare
antogs en nedgång under första halvåret. En viss uppjustering har gjorts
även av importvärdena för fartyg och flygplan, liksom för importen av övriga
maskiner.

Värdemässigt har exporten höjts med 325 miljoner kronor och importen
med 500 miljoner kronor jämfört med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten
för 1957. Handelsbalansens väntade underskott skulle alltså
komma att öka till 1 375 miljoner kronor.

Sjöfartsnettot har räknats upp med 50 miljoner kronor, och nettot av övriga
tjänster med 25 miljoner kronor. Kapitaltransaktionerna har beräknats
till samma belopp som tidigare.

En närmare redovisning av de nya beräkningarna beträffande utrikeshandeln
lämnas i de följande avsnitten.

Exporten

Exporten beräknas till 10 825 miljoner kronor, en ökning jämfört med
1956 med ca 775 miljoner kronor. En prisstegring med drygt 1 procent och
en volymökning med drygt 6 procent ingår i kalkylen. Exportens beräknade
sammansättning framgår av tabell 3.

ökning kan i första hand väntas för export av järnmalm och verkstadsprodukter.
Järnmalmsexporten beräknas stiga med 400 000 ton till 17,7 miljoner
ton samtidigt som priserna stiger. Utförseln av maskiner, transportmedel
och instrument beräknas öka med omkring 385 miljoner kronor eller
ca 17 procent. Främst beror detta på ett högre exportvärde för transportmedel.
I kalkylen ingår sålunda en fartygsexport om ca 675 miljoner kronor,
en ökning från 1956 med drygt 35 procent. Vidare väntas exporten av
bilar och sammansättningsdelar och av övriga maskiner stiga med omkring
10 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell IVi 3. Exporten 1954-1957

Varuslag	1954	1955	1956	1957 beräknad
mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Livsmedel m. m.......................	510	6,2	357	4,0	417	4,2	445	4,1
Trävaror.........................	1133	13,8	1363	15,3	1233	12,3	1 200	11,1
Massa, papper etc.....................	2 274	27,8	2 506	28,1	2 839	28.3	2 970	27,4
Järnmalm, järn och stål in. m.........	1708	20,8	1996	22,3	2417	24,0	2 635	24,4
Maskiner, transportmedel o. instrument.	1865	22,8	1903	21,3	2 236	22,2	2 620	2i,2
Övrigt.............................	706	8,6	808	9,0	905	9,0	955	8i8
Summa	8196	100,0	8 933	100,0	10 047	100,0	10 825	100,0
Därav: Skogsindustriprodukter.........	3 407	41,6	3 869	43,3	4 072	40,5	4170	38,5
Verkstadsprodukter 1............	2 349	28,7	2 447	27,4	2 839	28,3	3 270	30,2

1 Ur grupp XV: stat. nr 1346—1362, 1395-1396, 1399-—1570: 3, 1626—1663: 2 samt grupperna XVI—XIX.

Exportvärdet för skogsindustriprodukter väntas endast öka med omkring
100 miljoner kronor jämfört med en ökning på ca 200 miljoner kronor från
1955 till 1956. Med hänsyn till att avsättningsförhållandena för sågade och
hyvlade trävaror på våra viktigaste marknader syns ha stabiliserats, har
oförändrad kvantitet, 975 000 stds, antagits. Priserna väntas dock komma
att ligga under 1956 års nivå, varför exportvärdet under året skulle komma
att minska. Massaexporten väntas fortsätta att stiga. Exportkvantiteten av
kemisk massa beräknas öka med ca 85 000 ton till 2,2 miljoner ton, av mekanisk
massa med omkring 10 000 ton till 440 000 ton.

Exportvärdet för gruppen papp och papper beräknas till ca 1 160 miljoner
kronor, omkring 85 miljoner kronor högre än 1956. Leveranserna av tidningspapper
väntas stiga mest eller med 45 000 ton till 290 000 ton. Ca
700 000 ton annat papp och papper samt 330 000 ton wallboard förutses exporteras
under året, vilket innebär en ökning med 4 resp. 10 procent från
1956.

Livsmedelsexporten förutses öka med ca 30 miljoner kronor till 445 miljoner
kronor. Det är främst utförseln av råg och vete som väntas stiga.

Importen

Totalimporten förutses under 1957 komma att uppgå till 12 200 miljoner
kronor, vilket innebär en ökning från 1956 med omkring 775 miljoner kronor
(7 procent). Något mindre än hälften av uppgången beräknas hänföra
sig till en volymökning och resten till en höjning av den genomsnittliga
prisnivån. Importens beräknade sammansättning framgår av tabell 4.

I nuvarande läge beräknas importen av flytande bränslen till 10,1 miljoner
ton, en ökning med 400 000 ton jämfört med 1956. Införseln av fasta
bränslen minskade från 1955 till 1956 med ca 400 000 ton till 5,5 miljoner
ton. En ytterligare nedgång till 4,9 miljoner ton kan förväntas 1957. Genomsnittspriserna
för både fasta och flytande bränslen förutses komma att ligga

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell IV: 4. Importen 1954-1957

Varuslag	1954	1955	1956	1957 beräknad
	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Livsmedel m. m.......................	1 615	17,6	1801	17,4	1886	16,5	1825	15,0
Mineraliska och fossila ämnen ........	1583	17,2	1991	19,3	2 458	21,5	2 775	22,7
Kemiska produkter, färger m. m.......	585	6,4	638	6,2	715	6,2	750	6,1
Hudar, skinn, pälsverk, kautschuk ----	256	2,8	290	2,8	284	2,5	300	2,5
Spånadsämnen samt arbeten därav ----	1151	12,5	1152	11,1	1090	9,5	1160	9,5
Oädla metaller och arbeten därav......	1157	12,6	1449	11,0	1 529	13,4	1 600	13,1
Maskiner, transportmedel o. instrument.	2165	23,5	2 336	22,6	2 682	23,5	2 970	24,4
övrigt................................	680	7,4	680	6,6	784	6,9	820	6,7
Summa	9192	100,0	10337	100,0	11428	100,0	12200	100,0

väsentligt högre än 1956. Importvärdet beräknas till närmare 2,5 miljarder
kronor, en ökning i förhållande till föregående år med nästan 300 miljoner
kronor.

Importvärdet för maskiner, transportmedel och instrument antas komma
att öka med knappt 300 miljoner kronor till något under 3 miljarder kronor.
Med hänsyn till det förbättrade försörjningsläget för drivmedel väntas
bilimporten komma att bli av ungefär samma omfattning som under föregående
år. Fartygsimporten väntas öka med 120 miljoner kronor till 245
miljoner kronor. En stark ökning i flygplansimporten kan också förutses.

För handelsfärdigt järn och stål kalkyleras inte med någon kvantitativ
importökning, men då importpriserna förmodligen kommer att ligga väsentligt
över 1956 års antas ett ca 60 miljoner kronor högre importvärde. Kopparpriserna
har sjunkit starkt och trots en väntad ökning av importkvantiteten
med 6 000 ton till 58 000 ton antas importvärdet komma att sjunka
med omkring 12 procent.

Ullimporten väntas kvantitativt minska och ullpriserna stiga, medan förhållandet
för bomull förutses bli det motsatta. Importen av vävnader och
andra färdigvaror väntas öka.

Trots en högre genomsnittlig prisnivå beräknas importvärdet för livsmedel
sjunka med omkring 3 procent. Nedgången hänför sig främst till
importen av fodersäd; kvantiteten förutses minska från 265 000 ton till omkring
65 000 ton. Importvärdet för fodermedel beräknas sjunka med 20 procent.
Införseln av kött förutses öka. På grund av ökad lagerhållning antas
importvärdet för tobak öka med 35 procent.

Prisutvecklingen i utrikeshandeln

Som redan nämnts räknar man med en uppgång i exportpriserna på
drygt 1 procent, i importpriserna på drygt 4 procent 1957. Våra bytesförhållanden,
uttryckt som förhållandet mellan den genomsnittliga exportprisnivån
och importprisnivån, skulle komma att försämras med omkring 3 procent.
Försämringen skulle alltså bli något större än under föregående år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957
Utvecklingen av bytesförhållandena belyses av följande sammanställning

över årsgenomsnitten (1949 =

= 100):

[1952

1953

1954

1955

1956

1957

Ber.

Exportprisindex

109

104

105

103

100

Importprisindex

Då importpriserna i motsats till exportpriserna inkluderar fraktkostnader,
blir den samhällsekonomiska förlusten dock mindre än vad den redovisade
utvecklingen 1957 antyder, eftersom de högre sjöfrakterna under året
påverkar sjöfartsnettot i positiv riktning.

Betalningsbalansen 1957

Sjöfartsnettot uppskattas till 1 375 miljoner kronor. Det innebär en ökning
med 160 miljoner kronor eller 13 procent från 1956. Export och import
av övriga tjänster väntas balansera. Sammanställs dessa uppgifter med beräkningarna
över utrikeshandeln får man följande bytesbalans för 1957
(i miljoner kronor):

Export, fob .................................. 10 825

Import, eif .................................. 12 200

Handelsbalansens saldo — 1 375

Sjöf artsnetto.................................. +1375

Övriga tjänster, netto ........................ ± 0

Bytesbalansens saldo + 0

Valutareserven

Beräkningarna pekar sålunda på jämvikt i bytesbalansen för 1957. Riksbanken
har beräknat, att kapitaltransaktionerna kommer att balansera. Man
har inte kunnat ta hänsyn till privata kapitaltransaktioner i form av lån,
varukrediter in. m.; statistiskt underlag saknas nämligen. Valutareserven
skulle alltså teoretiskt komma att bli oförändrad. Emellertid sker alltid relativt
stora förskjutningar mellan varu- och betalningsströmmarna under
året, vilket kommer till uttryck i den s. k. förskjutningsposten. Denna utgör
differensen mellan valutareservens faktiska och teoretiska förändring.
Det kan nämnas, att för årets tre första månader gav bytesbalansen ett underskott
på preliminärt 390 miljoner kronor, medan valutareserven minskade
med 134 miljoner kronor. Det skulle, om kapitaltransaktionerna har
balanserat, innebära en förskjutningspost på omkring + 255 miljoner kronor.
Förskjutningsposten för samma period 1956 uppgick till omkring + 250
miljoner kronor.

13 Ililiang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

V. Produktionen

Totalproduktionen 1956

Enligt de beräkningar, som konjunkturinstitutet utfört och som finns
redovisade i kapitel II, steg totalproduktionen inom landet med 2,5 procent
från 1955 till 1956. De preliminära kalkyler som gjordes vid årsskiftet visade
en något mindre ökning, nämligen knappt 2 procent. Även om den bild
vi nu har av expansionen under fjolåret innebär en något större ökningstakt
än vad som tidigare antagits, är denna dock fortfarande lägre än för flertalet
efterkrigsår. Från 1954 till 1955 steg sålunda bruttonationalprodukten
med 4 procent. Åren 1950—1955 var den årliga tillväxten i medeltal omkring
3 procent och 1946—1955 drygt 3 1/2 procent.

Genom att nya uppgifter blivit tillgängliga, har kalkylerna över de olika
näringsgrenarnas bidrag till totalproduktionen 1956 fått justeras framför
allt på två punkter. Industriproduktionen var under fjolåret något större,
än vad som tidigare beräknats. Vidare syns skogsavverkningarna inte ha
minskat utan snarare ökat något från 1955 till 1956.

För övriga näringsgrenar finns inte anledning att ändra tidigare beräkningar,
som innebär en svag produktionsökning inom jordbruket samt byggnads-
och anläggningsverksamheten och en något större, men dock begränsad,
stegring för tjänster av olika slag. Den enda nedgång som konstaterats
hai gällt vissa slag av konsumenttjänster, däribland främst restaurangtjänsterna.

Suez-konfliktens verkningar

Den preliminära nationalbudgetens produktionskalkyler för 1957 var
bundna vid den mycket bestämda förutsättningen, att den vid årsskiftet
rådande oljekrisen skulle få en relativt måttlig inverkan på näringslivet
men trots detta dock begränsa höjden på produktionen. Verkningarna av
rubbningarna i oljeförsörjningen har dock för vårt land liksom för hela
Västeuropa blivit mindre än man kunde befara. Några egentliga produktionsinskränkningar
har för vår del inte behövt företas. De beskurna oljetilldelningarna
kan emellertid tillfälligt ha hämmat expansionsmöjligheterna
inom vissa delar av industrin. Den milda vintern och rationaliseringar
av värmeanläggningar har bidragit till att mer ogynnsamma verkningar
uteblivit. Den främsta orsaken härtill är dock den omständigheten, att oljetillförseln
till Västeuropa kunnat hållas på en relativt hög nivå samt att
vårt land i det internationella samarbetet inom OEEC lyckats vinna förståelse
för sina försörjningsbekymmer.

Suez-konfliktens verkningar för Sveriges del består främst i de prishöjningar
som genomförts för de olika produkterna. Prishöjningarna har utfallit
något olika för olika konsumentgrupper. Mindre industrier har fått

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

vidkännas en prishöjning för olja på ca 60 kronor per na3, medan större
industriföretag som köper hela laster i många fall fått betala ett pris, som
överstiger det tidigare med 80—100 kronor per m3. Prishöjningen är en
kombination av höjt fob-pris och höjda frakter. Det är tveksamt om de
fob-prishöjningar som företagits kommer att bestå eller inte. En återblick
på fob-prisutvecklingen visar, att de höjningar som tidigare genomförts i
stort sett blivit bestående. Däremot är det naturligt, om frakterna återgår
till en mer normal nivå, så snart tankfartygen kan frakta olja normala vägar
och oljeledningarna kan tas i bruk i full utsträckning. Under de senaste
månaderna har en viss nedgång i frakterna inträffat och detta har
resulterat i prissänkningar för oljeprodukterna.

Suez-konflikten har även inverkat på kolpriserna. De amerikanska och
i än högre grad de polska kolen steg i pris. Under den senaste tiden har emellertid
prissänkningar företagits även på detta område.

Bränslesituationen

När det gäller utsikterna för bränsleförsörjningen under innevarande år,
torde man kunna räkna med alt behoven av stenkol och koks nöjaktigt kan
täckas genom import. Årets koksimport syns kunna få en bättre kvalitativ
sammansättning än vad som var möjligt under 1956 på grund av att lagerställningen
i leverantörländerna förbättrats genom den milda vintern. Med
hänsyn till kolbristen i Europa måste en betydande del amerikanska kol
importeras också under innevarande år. Det kan beräknas, att ungefär en
tredjedel av den svenska kolimporten 1957 kommer att ha amerikanskt
ursprung.

När det sedan gäller flytande bränslen, är de senaste rapporterna i fråga
om oljetillförseln mer optimistiska än de tidigare. Råolja pumpas nu genom
den mest betydande ledningen från oljefälten till Medelhavet. Även
om ledningens kapacitet på grund av skador ännu inte kan helt utnyttjas,
betyder dock denna tillförselled en inte oväsentlig förbättring av Västeuropas
försörjningsläge i fråga om petroleum. Därtill kommer att röjningen
av Suezkanalen fortskridit gynnsamt. Så länge de politiska motsättningarna
inte lösts på ett för alla parter nöjaktigt sätt, är det emellertid för tidigt
att ha någon bestämd uppfattning om vid vilken tidpunkt oljeskeppningarna
genom kanalen kan återupptas i full omfattning.

Även om utvecklingen är svår att förutse, syns man dock numera på experthåll
vara optimistisk nog afl räkna med att oljeindustrin torde kunna
tillföra Västeuropa oljeprodukter i en omfattning som möjliggör en någorlunda
normal försörjning.

Läget för elkraft

På grund av den ringa nederbörden under hösten och förvintern var
kraftsituationen i landet vid årsskiftet synnerligen ansträngd. Frågan om
konsumtionsbegränsande åtgärder skulle behöva tillgripas var aktuell. Vä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

derleksförhållandena under de första månaderna i år blev dock sådana, att
risken för ransonering under tiden fram till vårfloden eliminerades.

Kraftproduktionen inom landet uppgick 1956 till drygt 27 miljarder kWh.
Vattenkraften svarade för 90 procent av detta belopp, medan resten täcktes
av värmekraft. Genom tillkomsten av nya kraftanläggningar samt genom
till- och ombyggnader av äldre beräknas tillskottet i maskineffekt under
1957 bli 340 000 kW. Resultatet blir, att tillgången på vattenkraft vid normal
väderlek i år uppgår till omkring 27 miljarder kWh, vilket är lika med
den ovan angivna totalproduktionen (inkl. värmekraften) under fjolåret.
Den väntade belastningsökningen på 1,7—1,8 miljarder kWh skulle sålunda
få täckas med värmealstrad kraft. Dessa resonemang vilar på förutsättningen
om normal vattentillgång. Skulle i stället nederbördsförhållandena
under senare hälften av 1957 bli ogynnsamma, minskar givetvis mängden
vattenkraft, och kraftsituationen kan ånyo bli ansträngd. Läget i fråga
om elkraft är nämligen sådant, att vi i händelse av torrår måste räkna med
försörj ningssvårigheter.

A rbetsmarknadsläge t

Utvecklingen på arbetsmarknaden kännetecknades under fjolåret, som
redan påpekades i den preliminära nationalbudgeten, av mindre spänning
mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft än närmast föregående år.
Avmatlningen i efterfrågetrycket på arbetsmarknaden innebar att bristen
på arbetskraft minskade.

De vid jul- och nyårshelgen 1956 permitterade fick i regel återgå till
arbetet redan i början av januari. Även de temporära störningar i form av
driftsinskränkningar inom bilindustrin och dess underleverantörer, som
orsakats av begränsningar i oljetillförseln, kunde upphävas relativt snabbt
och driften återupptas i full utsträckning.

Den förhållandevis milda vintern har gynnat sysselsättningen i många
säsongbetonade fack. Inom byggnadsverksamheten låg dock arbetslösheten
på i stort sett samma nivå som i fjol. Inom skogsbruket, där den milda väderleken
underlättat avverkningarna men på en del håll försvårat skogskörslorna,
var arbetslösheten obetydligt större än föregående vinter. Bland lantarbetare
var den däremot under februari och mars lägre än i fjol.

Arbetsmarknadsläget inom industrin kännetecknades vid årets början av
sjunkande omsättning på arbetskraft och i jämförelse med fjolåret minskad
arbetslöshet. Industrins arbetskraftsbehov under årets tre första månader
— såsom det noterats i antalet anmälda lediga platser hos arbetsförmedlingarna
— visar en förfarande avmattning; platstillgången var i medeltal
20 procent lägre i förhållande till samma tid 1956. Inom malmbrytning och
metallindustri var antalet ledigförklarade platser 24 procent mindre än i
fjol. Enligt konjunkturinstitutets verkstadsbarometer syntes behovet av yrkesarbetare
vid kvartalsskiftet mars—april fortfarande vara stort men lägre
än föregående år vid samma tid. Någon påtaglig brist på icke yrkesutbildad
arbetskraft förelåg inte enligt verkstadsbarometern mot en inte oväsentlig brist

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

ett år tidigare. Även vid järnbruken är nyanställningsbehovet lågt, medan
skeppsvarvens rekryteringsbehov alltjämt är stort. Antalet arbetslöshetsförsäkrade
arbetslösa industriarbetare, som var anmälda som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen, sjönk — uttryckt i procent av medlemsantalet —
från 1,9 i januari till 1,5 i mars, medan arbetslöshetsprocenten under januari
—mars 1956 var oförändrat 1,3.

Utvecklingen 1956—1957 inom olika näringsgrenar

Industrins produktion steg med drygt 2 1/2 procent från 1955 till
1956. Det existerade emellertid stora olikheter mellan de olika industrigrenarna.
I stort sett stod sig dock mönstret från de närmast föregående åren.
En relativt kraftig expansion ägde rum inom de exportinriktade skogs- och
metallindustrierna (dock med undantag för träindustrin), medan de hemmamarknadsbetonade
konsumtionsvaruindustrierna hade mycket begränsade
produktionshöjningar. Utvecklingen i Sverige skilde sig i detta avseende
från den västeuropeiska i övrigt. I ett flertal länder har nämligen tyngdpunkten
i produktionsuppgången 1956 förskjutits från metall- och verkstadsindustrin
mot de egentliga konsumtionsvaruindustrierna.

Totalt för 1956 ökade antalet anställda arbetare inom industrin med 0,6
procent jämfört med 1955. Vid en jämförelse mellan motsvarande kvartal de
båda åren finner man, att ökningstalen successivt sjönk t. o. m. tredje kvartalet.
I slutet av året föll sedan sysselsättningen under 1955 års nivå. Av tabell
1 framgår att om motsvarande jämförelse görs för produktionen erhålls
en annan utveckling. De största ökningstalen för produktionen hänför sig
nämligen till slutkvartalet. I diagram 1 i kapitel II finns produktionsvolymens
säsongrensade utveckling grafiskt åskådliggjord. Efter en relativt svag

Tabell V: 1. Förändring av industriproduktionens volym 1954—februari 1957

Produktionsgren

Procentuell förändring vid jämförelse med
motsvarande period ett år tidigare

	1955	1956	1956	1957
					1 kv.	2	kv.	3 kv.	4 kv.	jan. —
													febr.
Malmbrytning och metallindustri ........	+	10	+	7	+	6	+	5	+	8	+	8	+	7
därav: järnmalmsgruvor ..............	+	13	+	9	+	14	+	10	+	b	+	9	+	12
järn- och metallverk............	+	15	+	10	+	8	+	7	+	17	+	13	+	11
sysselsättning i verkstadsindustri	+	6	+	4	+	3	+	2	+	4	+	5	+	4
Träindustri ............................	+	3	—	9	—	9	—	12	—	9	—	3	+	10
Massa- och pappersindustri ..............	+	7	4-	5	+	4	+	3	+	4	+	9	+	6
Livsmedelsindustri ......................	+	4	+	0	+	1	+	2	—	3	+	1	+	1
Textil- och sömnadsindustri..............	—	2	+	2	+	3	+	4	±	0	+	1		iis
Läder- och skoindustri ..................	+	2	+	1	—	1	—	1	+	2	+	6	+
Hela industrin	+	(i	T	3	4-	2	+	1	+	3	+	5	4-	(i
Kapitalvaruindustri .....................	+	9	+	4	+	4	+	3	+	6	+	7	+	7
Konsumtionsvaruindustri................	-1	3	-t-	1	+	1	+	1	—	1	+	2	+	1

Källa: Industriförbundets produktionsindex.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

stegring under första halvåret ägde en mycket betydande uppgång i produktionen
rum under tredje kvartalet. Den därefter snarast nedåtriktade
tendensen bröts sedan i februari i år.

Inom flertalet branscher skedde, om man ser till genomsnittet för 1956,
produktionsuppgången parallellt med en ökning i antalet anställda. Inom
såväl läder- och skoindustrin som textil- och sömnadsindustrin minskade
emellertid antalet arbetare, samtidigt som produktionen ökade.

När produktionsutsikterna bedömdes i den preliminära nationalbudgeten,
förmörkades framtidsbilden av risken för en allvarlig brist på bränsle. När
denna risk nu försvunnit, kan en uppjustering i produktionsantagandena
för industrin företas.

Gruvindustrin domineras av järnmalmsbrytningen. Produktionen av järnmalm
ökade 1955—1956 med 9 procent till 19,1 miljoner ton. Utförseln steg
med 10 procent till 17,3 miljoner ton och de senaste årens lagerminskning
fortsatte. Avsättningssituationen för järnmalm är mycket god och pristendensen
uppåtriktad. På grund av svårigheter i samband med övergången till
underjordsbrytning vid de norrländska malmfälten har dock möjligheterna
till produktionsökning begränsats.

Genom sin storlek intar verkstäderna en central ställning inom industrin.
De utgör ett av de områden, som hittills visat en betydande expansion. Inom
ramen för denna expansion totalt bar dock utvecklingen varit mycket oenhetlig
för de olika delbranscherna. Sålunda har den goda sjöfartskonjunkturen
fört med sig ett starkt uppsving för skeppsbyggeriet. Orderingången
bos varven bar varit synnerligen stor alltsedan hösten 1955, vilket medfört
att inneliggande order nu täcker flera års produktion. Sysselsättningen1 låg
under 1956 ca 9 procent över 1955 års nivå. Produktionen väntas fortsätta
att öka i år. Leveranserna av fartyg beräknas 1957 överstiga 1956 års med
ca 25 procent. De kraftigaste stegringarna väntas härvid ske i leveranserna
till de utländska beställarna.

I de delar av verkstadsindustrin, som ligger utanför varven, steg sysselsättningen
med ett par procent från 1955 till 1956. En större ökning än medeltalet
hade mekaniska verkstäder och gjuterier samt elektriska verkstäder.
Inom området för järn- och metallmanufaktur inträffade däremot en
nedgång i sysselsättningen med ungefär 3 procent. För verkstadsindustrins
del (exkl. varven) minskade orderingången från början av 1956 fram till
juni—augusti något mer än som var säsongmässigt betingat. Nedgångstendensen
kom härvid främst från hemmamarknaden. För tiden efter augusti
föreliggger endast preliminär och ofullständig statistik. Denna tyder på en
betydande uppgång under hösten i den totala orderingången till en nivå,
som inte i större utsträckning syns avvika från 1955 års. Den tidigare observerade
nedgången i beställningarna från hemmamarknaden tycks ha upphört.
De preliminära siffrorna antyder vidare en viss uppgång i orderstockens
storlek mellan augusti 1956 och februari 1957. Med hänsyn till ordersituationen
och de bedömningar, som gjorts i utrikeshandels- och investe 1

I avsnittet om verkstadsindustrin mätt som antalet utförda arbetstimmar.

Kungl. Maj. ts proposition nr Ilo år 1957

ringsavsnitten, torde man kunna räkna med eu ökning 1957 i verkstädernas
produktion, ökningen beräknas dock bli mindre än 1955—1956.

Inom järn- och stålverken bär produktionen av handelsfärdigt järn och
stål ökat mycket kraftigt under de senare åren. År 1956 noterades sålunda
en uppgång från 1955 med 12 procent till 1 670 000 ton (inkl. försålda ämnen).
Bortåt en fjärdedel av totalproduktionen placerades utomlands. Den
betydande exportökningen i fjol utgjordes till största delen av billigare kvaliteter
vanligt handelsjärn. Dessa torde få betraktas som marginalkvantiteter,
som är ytterst känsliga även för små förändringar i efterfrågan. Man har
emellertid bedömt läget så, att en mindre höjning av exporten utöver fjolårets
nivå skall bli möjlig 1957. Den antagna fortsatta expansionen inom
byggnads- och anläggningsverksamheten samt inom verkstadsindustrin kommer
att höja den inhemska konsumtionen. Produktionsökningen för handelsfärdigt
järn och stål beräknas dock stanna vid 75 000 ton (5 procent).

Efter 1955 års rekordmässiga utveckling inom träindustrin skedde en avsaktning
under fjolåret. Produktionen av sågade och hyvlade trävaror (bjälkar,
sparrar, syllar och lådbräder inräknade) föll tillbaka med ungefär 9 procent
1956 från 1,8 till ungefär 1,65 miljoner standards. Antalet arbetare
minskade med 7 procent jämfört med 1955. Trots en tillbakagång — främst
beträffande Storbritannien -— översteg exporten för andra året i följd en
miljon standards. En lagerminskning hör också till bilden av 1956. När det
sedan gäller den fortsatta utvecklingen kan det konstateras, att exportförsäljningarna
hittills förlöpt tillfredsställande och att priserna t. o. in. visat
någon återhämtning. Kalkylerna för exporten går ut på en i förhållande till
fjolåret oförändrad utförsel. Det är inte osannolikt, att produktionens utveckling
i nedåtgående riktning kan upphöra.

För pappers- och massaindustrin är bilden något mindre komplicerad. De
senaste åren karakteriseras av en jämn och betydande sysselsättningsökning;
under fjolåret ökade antalet anställda med 3 procent. Kapaciteten har utbyggts
avsevärt. Produktionen har, framför allt på grund av de gynnsamma
exportmöjligheterna, undergått en betydande stegring. Enligt Industriförbundets
index var ökningen 5 procent 1955—1956. Efterfrågan från såväl
hemma- som exportmarknaderna bedöms fortfarande som stark, även om
en nedgångstendens kunnat konstateras för den oblekta sulfitmassan. Produktionen
inom massa- och pappersindustrin beräknas öka i ungefär samma
omfattning som föregående år. Produktionen av kemisk massa antas komma
att stiga med omkring 150 000 ton (5 procent). Tillverkningen av papp och
papper (exkl. tidningspapper) beräknas öka med bortåt 50 000 ton (5 procent);
för tidningspapper väntas en än större procentuell stegring.

Under fjolåret efterträddes de senaste årens nedgång i textil- och sömnadsindustrins
produktion av en stegring med ett par procent. Minskningen i
antalet anställda arbetare fortsatte, även om den var mycket begränsad.
Enligt konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer (mars 1957) bär
läget, framför allt inom trikåindustrin, i viss mån förbättrats. Ser man på
textilindustrin i dess helbet, är det speciellt bomullsvarorna, som berörs

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

av uppgångstendensen. Vid en bedömning av produktionsutsikterna måste
man utgå från en fortsatt stark konkurrens från utlandets sida. Trots detta
syns det dock inte osannolikt, att textil- och sömnadsindustrins produktion
som helhet betraktad under 1957 skall kunna hålla 1956 års nivå. En viss
ökning är heller inte utesluten.

Inom läder- och skoindustrin fortsatte minskningen i antalet sysselsatta
även under fjolåret. Produktionen steg däremot med en knapp procent jämfört
med 1955, om man ser till året i sin helhet. Bakom denna nettoförändring
ligger en försämring under första halvåret och en uppgång under senare
delen av året. Även om marknaden trycks av stora lager, är en ytterligare,
mindre, expansion under 1957 inte osannolik.

Utifrån dessa antaganden om produktionsutvecklingen inom industrins
olika delar kan man beräkna, att den egentliga industrin kommer att öka
sitt bidrag till bruttonationalprodukten med omkring 500 miljoner kronor
i 1956 års priser eller med omkring 3 procent. (Vid årsskiftet antogs en ökning
på 1 procent.) Ökningen i industriproduktionen 1956—1957 kan således enligt
dessa nya kalkyler väntas bli något större än ökningen 1955—1956. Även
om splittringen i konjunkturläget för de olika industrigrenarna nu är något
mindre än tidigare, väntas dock fortfarande tyngdpunkten i produktionsökningen
ligga hos de kapitalvaruproducerande metallindustrierna samt
pappers- och nnassaindustrin.

Enligt de nya kalkyler, som utförts inom jordbruksnämnden, har ökningen
i jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten 1957 nedjusterats
till hälften av vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten.
Mot en stegring 1956—1957 med 280 miljoner kronor (9 procent) tidigare
står nu en ökning på något mindre än 150 miljoner kronor (5 procent).
De arealer som under hösten besåddes med spannmål och oljeväxter
blev nämligen inte så stora, som man i ett tidigare skede antagit. Dessutom
har mjölkproduktionen inte återhämtat sig efter nedgången 1955. Slutligen
väntas inköpen av förnödenheter från andra näringsgrenar få en något större
omfattning än vad som förutsattes i årsskifteskalkylerna.

Jordbruksnämndens beräkningar, som bygger på förutsättningen om normal
väderlek, innebär, att den totala uppgången i jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten
1956—1957 skulle bli resultatet av en ökning i produktionen
av vegetabiliska slutprodukter med en knapp procent, en något större tillväxt
i animalieproduktionen (2 procent) och en nedgång i inköpen av förnödenheter
utifrån på 5 procent, det senare som en följd av bl. a. 1956 års
rikliga foderskörd. Vad vegetabilier beträffar väntar man, att oljeväxtproduktionen
återgår till normal omfattning, vilket innebär en betydande uppgång
(tredubbling) jämfört med 1956 års låga nivå. Uppgången för oljeväxterna
beräknas något mer än uppväga minskningen för övriga grupper
på vegetabiliesidan. Bland de långt mer betydande animalierna beräknas
framför allt fläskproduktionen stiga. För både mjölk och mejeriprodukter
samt ägg kalkylerar man med en svag produktionsminskning (1 procent).

Det kan beräknas, att jordbrukets produktionsvolym, trots den väntade

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

femprocentiga stegringen 1956—1957, i år kominer att ligga drygt 5 procent
under genomsnittet för 1950—1955.

Skogsavverkningarna väntas 1957 omfatta omkring 40 miljoner
m3 (fast mått utan bark). I förhållande till fjolåret innebär detta en
nedgång med något mer än 5 procent. Man kan räkna med en något minskad
huggning av massaved innevarande år, bl. a. på grund av att massavedslagren
ökade under fjolåret. Även i fråga om sågtimret ligger en något
minskad avverkning närmast till hands. Enligt dessa nya kalkyler blir nedgången
1956—1957 något större än vad som förutsågs i den preliminära
nationalbudgeten. Anledningen till detta är att 1956 års siffror undergått
en uppjustering från det tidigare beräkningstillfället.

Beträffande övriga näringsgrenars bidrag till bruttonationalprodukten
finns det inte anledning att — i förhållande till kalkylerna vid
årsskiftet — i nämnvärd grad justera annat än värdet för handeln och samfärdseln.
Det kan, sedan hotet om bränslekris försvunnit, finnas fog för
en höjning av dessas bidragsökning från 200 miljoner kronor (ca 1,5 procent)
till 300 miljoner (ca 2,5 procent).

Totalproduktionen 1957

De antagna förskjutningarna i de olika näringsgrenarnas produktion sam -

manfattas i nedanstående tablå:

Näringsgren Förändring 1956—57

Procent Milj. kr

Egentlig industri ............................ +3 + 500

Kraft- och belysningsverk .................... +6 + 50

Byggnads- och anläggningsverksamhet.......... +4 + 200

Jordbruk och fiske .......................... +5 + 150

Skogsbruk .................................. — 7 — 200

Summa kraft- och varuproduktion +2 + 700

Statens och kommunernas bidrag till produktionen

av den offentliga konsumtionen.............. +5 + 250

Bostadsnyttjande............................ +4 + 100

Handel och samfärdsel........................ +3 + 300

Konsumenttjänster .......................... +2 + 50

Summa tjänster +3 + 700

Totalt +3 + 1 400

Enligt dessa beräkningar skulle den totala produktionen inom landet från
1956 till 1957 stiga med 1 400 miljoner kronor i 1956 års priser, vilket svarar
mot en ökning av bruttonationalprodukten med närmare 3 procent.
Tillväxten i totalproduktionen 1956—1957 kan sålunda beräknas bli något
större än 1955—1956. Ökningen enligt de nya kalkylerna ligger endast drygt
en halv procent över den som framräknades i den preliminära nationalbudgelen.
Förklaringen till den ringa differensen ligger i det förhållandet, att
uppjusteringen för industrin och distributionen till en del uppvägs av en
neddragning av jordbrukets och skogsbrukets värden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Det bör understrykas att produktionsutvecklingen sammanhänger med
utvecklingen av de andra posterna i försörjningsbalansen och i sin tur påverkar
dessa. Det är en grov avvägning mellan de olika posterna i försörjningsbalansen
och de faktorer, som är av betydelse för deras utveckling,
som ligger till grund för ovanstående produlctionskalkyl. Andra förutsättningar
i fråga om efterfrågans storlek och inriktning skulle leda till andra
tal för produktionsökningen.

Sysselsättningsaspekt

Tillgången på arbetskraft, som står till de olika näringsgrenarnas förfogande,
syns under 1957 ge utrymme för en måttlig sysselsättningsökning.
Enligt de beräkningar som presenterades i den preliminära nationalbudgelen
kan vi nämligen emotse en kraftigare ökning av befolkningen i åldern
15—65 år än 1956. Under förutsättning att även innevarande år får ett lika
stort invandringsöverskott som föregående år (drygt 10 000 personer) skulle
arbetsstyrkan under 1957 kunna ökas med 25 000 personer. Med andra antaganden
om invandringen följer givetvis också andra värden för den möjliga
sysselsättningsökningen. En annan faktor, som gör att den angivna
siffran är variabel inom vida marginaler, är graden av yrkesverksamhet, om
vilken vi har ringa kunskap.

Som en sammanfattning kan sägas, att en begränsad sysselsättningsexpansion
kan äga rum inom industrin och de tjänsteproducerande näringsgrenarna
1957 genom ett nettotillskott till den totala arbetskraften och en väntad
fortsatt utvandring från jordbruket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

VI. Investeringarna

De allmänna förutsättningarna för 1957 års investeringsverksamhet har
inte undergått några mer betydande förändringar sedan prognosen i den
preliminära nationalbudgeten utfördes i december 1956. Då emellertid nytt
statistiskt material framkommit på flera punkter, syns en översyn och revidering
av denna prognos dock befogad. Sålunda har konjunkturinstitutet
framlagt nya beräkningar av bruttoinvesteringarna under 1956; en redogörelse
för dessa har lämnats i kapitel II. Vidare har kommerskollegium, i likhet
med vad fallet varit de två närmast föregående åren, under mars månad
företagit en ny undersökning av investeringsplanerna inom industrin. Denna
kommer att redovisas i det följande. Nya uppskattningar av den sannolika
utvecklingen av investeringarna inom statens affärsdrivande verk och inom
försvaret under 1957 föreligger också. Någon detaljerad revidering av
realbudgeten för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten har inte
genomförts. Med stöd av nu föreliggande uppgifter om igångsättningen av
tillståndsberoende byggen under sista kvartalet 1956 har dock vissa justeringar
företagits även av dessa beräkningar. Detta har påverkat prognosen
för industrins och kommunernas investeringar i byggnader och anläggningar
under 1957. I övrigt finns inget nytt material för bedömning av kommunernas
investeringsplaner.

Investeringsprognosen i tabell 2 syftar till att fastställa den reala investeringsutvecklingen
från 1956 till 1957. Förändringstalen skall sålunda
vara angivna i samma priser som siffrorna för 1956 års investeringsverksamhet,
d. v. s. i 1956 års genomsnittspriser. De föreliggande uppgifterna
rörande bl. a. industriföretagens investeringsplaner för 1957 är emellertid
påverkade av det faktum att priserna vid uppgiftstillfället var högre än genomsnittet
för 1956. Inom vissa områden kan de angivna planerna vara mer
eller mindre starkt bundna till nominellt fixerade ramar. Detta gäller framför
allt de statliga investeringarna. Med hänsyn till dessa förhållanden har
det varit nödvändigt att göra vissa antaganden om den fortsatta prisutvecklingen.
Investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten byggde
på det hypotetiska antagandet, att den prisnivå som rådde vid utgången av
1956 skulle bli bestående under hela 1957. Redan detta innebar en höjning
med ett par procent i förhållande till genomsnittsnivån för 1956. Priserna
omkring den 1 mars i år kan beräknas ha varit, för nybyggnadsverksamhet
ett par, och för nyinvesteringar i maskiner och apparater 3 å 4 procent
högre än genomsnittsnivån under 1956. I den investeringsprognos som redovisas
i det följande har antagits, att priserna för kalenderåret 1957 kommer
att ligga, för nybyggnadsverksamhet 3, för övriga nyinvesteringar 4 1/2 procent
över 1956 års nivå. Underhållskostnadsindex har, på de få punkter där
ett antagande om delta varit nödvändigt, förutsatts stiga med ett par tre
procent mer än prisindex för nyinvesteringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Bostadsbyggandets volym, bortsett från underhållsverksamheten, beräknas
ha ökat med 6 procent från 1955 till 1956. Denna uppskattning avser en
jämförelse mellan det under resp. år utförda byggnadsarbetet. Antalet färdigställda
lägenheter syns 1956 liksom 1955 ha uppgått till omkring 57 000.
Uppgifter rörande en- och tvåfamilj shusen på landsbygden saknas dock ännu,
varför siffran får betraktas som preliminär. Samtidigt kan emellertid den genomsnittliga
lägenhetsytan beräknas ha varit närmare 4 procent större i
flerfamiljshus, färdigställda under 1956, än i hus, som blev färdiga under
1955.

Den kvantitativa regleringen av bostadsbyggandet har, vad flerfamiljshusen
beträffar, under de senaste åren bestått i att ramar fixerats för igångsättningen.
Dessa har gällt såväl slatsbelånade som icke statsbelånade hus. Från
och med den 1 januari 1957 sker dock regleringen av statsbelånade byggen
— liksom redan tidigare av egnahemsbyggandet — i första hand genom de
i den statliga budgeten fastställda låneramarna. För de icke statsbelånade husen
fastställs inte längre någon i lägenhetsantal fixerad ram. Liksom tidigare
krävs dock för flerfamiljshus igångsättningstillstånd från arbetsmarknadsmyndigheterna.

I den preliminära nalionalbudgeten antogs, att flerfamiljshus skulle komma
att påbörjas under första halvåret 1957 i en omfattning motsvarande
18 000 lägenheter. Häri inkluderas såväl statsbelånade som icke statsbelånade
hus. För andra halvåret 1957 förutsattes en igångsättning motsvarande
23 000 lägenheter i flerfamiljshus. Det finns för närvarande ingen anledning
att nämnvärt revidera dessa antaganden. Förutsättningarna för första
halvåret är desamma nu, som då prognosen i den preliminära nationalbudgeten
gjordes. För bedömning av andra halvåret 1957 föreligger nu en proposition
(Kungl. Maj:ts proposition nr 100/1957) rörande bl. a. låneanslagen
för budgetåret 1957/58. Denna utgår från att statsbelånade flerfamiljshus
omfattande 36 000 lägenheter skall komma att påbörjas under 1957/58, vartill
kommer dels 1 000 lägenheter i pensionärshem, dels åtminstone 3 000 i
privatfinansierade flerfamiljshus. Totalt skulle man därigenom under 1957/
58 komma upp i 40000 lägenheter i påbörjade flerfamiljshus. Mot bakgrunden
av de senaste årens erfarenheter syns man kunna räkna med att
23 000 av dessa skall komma igång under andra halvåret 1957. I fråga om
egnahemsbyggandet antogs i december en ökning från 1956 till 1957 av
storleksordningen 2 000 lägenheter. Numera kan antas att ökningen blir
3 000 lägenheter.

Ovannämnda antaganden innebär en viss minskning av byggnadsverksamheten
i flerfamiljshus — i varje fall räknat i antal lägenheter — vilken
dock mer än uppvägs av en ökning av egnahemsbyggandet. Därtill har förutsatts,
dels att lägenhetsytan för flerfamiljshus skall fortsätta att öka i
samma takt som under de senaste åren, dels att bostadsunderhållet skall
stiga i normal omfattning. Det sammanlagda resultatet av dessa antaganden
motsvarar en ökning av det totala bostadsbyggandet med omkring 100 miljoner
kronor, vilket belopp införts i tabell 2.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Jordbrukets investeringar i ekonomibyggnader har förutsatts bli oförändrade
liksom i huvudsak även nyinvesteringarna i maskiner och redskap, ökningen
på 10 miljoner kronor i tabell 2 motsvarar väsentligen en ökning av
maskinunderhållet i normal omfattning.

Resultatet av den undersökning av investeringsplanerna inom industrin
som kommerskollegium företog i mars återges i tabell 1. För jämförelsens
skull redovisas även oktoberenkäten 1956. Vad 1956 års investeringar beträffar,
visar den nya enkäten god överensstämmelse med den tidigare. För
den egentliga industrin innebär marsenkäten i förhållande till oktoberenkäten
en obetydlig nedjustering av siffran för byggnader och anläggningar, vilken
inte fullt uppvägs av en mindre uppjustering av siffran för maskininvesteringarna.
Enligt de senaste beräkningarna var den egentliga industrins
totala bruttoinvesteringar (inkl. utgifter för reparationer och underhåll) volymmässigt
ca 1 procent högre under 1956 än under 1955. För maskiner och
apparater uppges ökningen till omkring 2 procent. Byggnads- och anläggningsinvesteringarna
beräknas ha minskat med omkring 1 procent.

Marsenkäten visar för den egentliga industrin en planerad ökning av nyinvesteringar
i byggnader och anläggningar med 25 procent från 1956 till
1957. Motsvarande siffra i oktoberenkäten var 12 procent. Närmare en fjärdedel
av den i mars uppgivna siffran för 1957 års byggnads- och anläggningsinvesteringar
är emellertid beroende av ytterligare byggnadstillstånd.
Under sådana omständigheter är det uppenbart, att den planerade ökningen
inte kan väntas komma att realiseras i sin helhet. Beräkningar utförda på
grundval av byggnadstillståndsstatistiken visar dock, att det är rimligt att
räkna med en viss ökning. Denna kan dock väntas stanna vid volymmässigt
ca 3 procent. Förutsatt att utgifterna för underhåll och reparationer ökar
procentuellt lika mycket, blir ökningen för den egentliga industrins totala
byggnads- och anläggningsverksamhet i runt tal 25 miljoner kronor, vilket
införts i prognostabellen.

Den egentliga industrins nyinvesteringar i maskiner och apparater väntas
enligt marsenkäten bli 10 procent högre under 1957 än under 1956. Oktoberenkäten
visade på denna punkt en minskning med inte mindre än 11 procent.
En liknande uppjustering av planerna för det framförliggande året har
noterats såväl 1954/1955 som 1955/1956. Den nu konstaterade ökningen kan
därför inte utan vidare tolkas som ett utslag av en ändring i företagens investeringsvilja
sedan i höstas. Redan det faktum att investeringsplanerna
för maskiner och apparater till en del är förhållandevis kortsiktiga gör att
det ter sig naturligt med eu uppjustering av siffrorna, då man kominer
närmare den period som prognosen avser. Dessutom får man räkna med att
ökningen i viss utsträckning sammanhänger med att det från oktober till
mars skett en fortlöpande prisstegring, vartill kommer den avtalade lönehöjningen.
Det har i varje fall i år uttryckligen begärts att siffrorna för 1957
skall lämnas i de vid uppgiftstillfället aktuella priserna.

Det har de två senaste åren visat sig, att de i oktober uppgivna planerna

Tabell VI: 1. Investeringsplaner inom industrin för år 1957

Ny- och ombyggnadskostnader samt ny- och ersättningsanskaffning (miljoner kronor)

	Byggnader och anläggningar				Investeringar i maskiner och apparater
	Enligt höstenkäten	Enligt vårenkäten	Enligt höstenkäten	Enligt vårenkäten
	Beräk-	Plane-	Därav	Beräk-	Plane-	Därav	Beräk-	Plane-	Beräk-	Plane-
	nade	rade	beroende av	nade	rade	beroende av	nade	rade	nade	rade
	kost-	utgifter	ytterligare	kost-	utgifter	ytterligare	kost-	utgifter	kost-	utgifter
	nader 1956	1957	byggnads- tillstånd	nader 1956	1957	byggnads- tillstånd	nader 956	1957	nader 1956	1957
1. Gruvindustri......................	67	74	8	68	78	8	70	60	65	72
2. Metall- och verkstadsindustri ......	255	334	172	251	372	94	428	418	449	574
därav:									100	218
järn- och stålverk.............	38	50	16	39	69	5	104	no
verkstadsindustri (inkl. metall-							296	272	318	317
verk exkl. skeppsvarv) ........	184	238	131	185	254	81
skeppsvarv ...................	33	46	25	27	49	8	28	36	31	39
3. Jord- och stenindustri..............	32	28	14	33	32	11	51	39	50	40
4. Träindustri........................	40	23	7	42	27	12	43	33	48	37
5 — 6. Massa-, pappers-och grafisk industri	117	129	52	109	124	14	320	309	292	325
7. Livsmedelsindustri ................	60	83	42	61	88	25	61	48	67	61
8. Dryckesvaru- och tobaksindustri....	16	20	7	14	19	6	16	16	16	20
9. Textil- och sömnadsindustri........	16	12	5	14	18	6	45	31	45	43
10. Läder-, hår- och gummivaruindustri	10	7	5	10	11	9	22	18	24	19
11. Kemisk-teknisk industri............	50	33	15	46	44	12	101	6i5	105	81
Summa	663	743	327	648	813	197	1157	1035	1161	1272
12. El-, gas- och vattenverk............	603	652	60	629	726	57	125	132	131	181
Totalt	1266	1395	387	1277	1539	254	1282	1167	1292	1453

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar.
Källa: Kommerskollegii investeringsenkäter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

för investeringar i maskiner och apparater överskridits (1956 även i fasta
priser räknat), medan de i mars angivna investeringsökningarna inte realiserats
ens nominellt. Detta framgår av nedanstående tablå över uppskattningar
vid olika tidpunkter av förändringarna i den egentliga industrins
nyinvesteringar i maskiner och apparater (exkl. bilar):

Planerat i oktober året innan............

Planerat i mars samma år..............

Utfallsberäkning enligt senast föreliggande

uppgifter, löpande priser..............

D:o i fasta priser......................

1 Justerad siffra, för förklaring se texten.

En granskning av investeringsförändringarnas fördelning på olika branscher
visar, att uppjusteringar sedan oktoberenkäten företagits för samtliga
i tabell 1 redovisade industrigrupper. Påtagligt stor är ökningen för järnoch
stålverken, detta vare sig man ser på förändringen från 1956 till 1957
eller på justeringen från oktober- till marsenkäten. En närmare undersökning
av statistiken har visat, att häri inbegrips betydande förskottsbetalningar
tör maskiner, vilka inte väntas komma att levereras under 1957. De
här diskuterade investeringskalkylerna skall emellertid i princip avse de
maskiner som levereras under året. Normalt syns man kunna räkna med
att aven om dylika felaktigheter i de rapporterade uppgifterna förekommer
i viss utsträckning, detta förhållande dock inte nämnvärt påverkar de relativa
okningstalen från ett år till ett annat. Med hänsyn till att det här är fråga
om ett enda projekt av sådan storleksordning att inkluderandet av förskottsbetalningarna
avsevärt förrycker totalsiffran, har det ansetts berättigat
att företa en justering, trots att detta inte varit möjligt vad beträffar
uPP8ifterna i övrigt. Justeras totalsiffran med hänsyn till denna omständighet
reduceras den planerade ökningen från 10 till ca 4 procent, vilken
siffra i tablån ovan angetts inom parentes. Med utgångspunkt från
erfarenheterna av prognoserna för 1955 och 1956 syns man dock inte böra
räkna med att ens den nominella ökningen kommer att bli av denna
omfattning. Därtill kommer den reduktion, som kan föranledas av alt siffran
ior 1957 är kalkylerad efter en prisnivå, som uppskattningsvis kan ha
legat 3 å 4 procent över den för 1956 gällande genomsnittsnivån. Det har
under dessa omständigheter ansetts rimligt att anta att industrins invcslelingai
i maskiner och apparater (törutsatt en normal ökning av underhållsutgifterna)
skall komma att minska med 25 miljoner kronor från 1956 till
1957. I den preliminära budgeten angavs en minskning på 50 miljoner kronor.

Totalt skulle således den egentliga industrins bruttoinvesteringar, enligt
dessa kalkyler, komma att bli volymmässigt oförändrade; eu ökning av

Förändring	i procent
1954—1955	1955—1956	1956—1957
+ 1	— 2	— 11
+ 10	+ 14	+ 10 (+ 4)
+ 4	+ 6	.
— 2	+ 1	•

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

byggnads- och anläggningsinvesteringarna skulle komma att uppvägas av
en ungefär lika stor nedgång i investeringarna i maskiner och apparater.

Även för el- och gasverkens investeringar visar marsenkäten högre ökningstal
från 1956 till 1957 än oktoberenkäten. Det har med utgångspunkt från
överväganden, liknande dem som ovan gjorts för den egentliga industrins
investeringar, ansetts befogat med en viss uppjustering av den tidigare prognosen.
Det har dock inte ansetts rimligt att räkna med att hela den nu planerade
investeringsökningen skall komma att realiseras. I tabell 2 har införts
ett ökningsbelopp på 85 miljoner kronor. Detta innefattar ett antagande
om en viss minskning av de privata kraftverksinvesteringarna och en
ökning av de statliga och kommunala företagens investeringar.

Nya uppgifter rörande utvecklingen av de statliga kommunikationsverkens
investeringar innebär i summa ingen nämnvärd förändring jämfört
med antagandena i den preliminära nationalbudgeten. Salunda bär nu liksom
då antagits, att dessa kommer att öka med i runt tal 20 miljoner kronor.
Denna siffra framkommer som ett netto av en ökning huvudsakligen av
de statliga kraftverksinvesteringarna och en minskning av televerkets och
statens järnvägars investeringar. Med undantag för vattenfallsverkets investeringar
redovisas ifrågavarande kommunikationsverk under rubriken statlig
samfärdsel i tabell 2. Under denna rubrik redovisas också en ökning på
drygt 40 miljoner kronor utgörande kostnaden för en isbrytare, vilken väntas
komma att levereras under 1957.

De statliga väginvesteringarna har förutsatts bli av samma omfattning
1957 som 1956. Den nominella ökningen av anslag och medelsförbrukningsramar
motsvarar inte mer än den här förutsatta prisstegringen.

Den reviderade kalkylen för militära investeringar anger i stort sett samma
nominella belopp som den preliminära kalkylen. I kronor räknat innebär
den en viss ökning från 1956 till 1957. Med hänsyn till prisstegringen
har det dock ansetts befogat, att i den reala prognosen räkna med en minskning
av materielinvesteringarna med omkring 25 miljoner kronor eller ca
2 procent (i fasta priser), medan byggnads- och anläggningsinvesteringarna
antagits oförändrade.

Några nya uppgifter om kommunernas investeringsplaner föreligger som
nämnts inte, bortsett från de kommunala industriföretag, vilka ingår i tabell
2. Det har emellertid ansetts befogat att med stöd av statistiken över
byggnadstillstånd något uppjustera den tidigare prognosen för kommunernas
investeringar i byggnader och anläggningar.

Följande poster i tabell 2 har inte berörts i ovanstående redogörelse:
skogsbruk, fiske, handel, enskild samfärdsel. På dessa punkter föreligger inte
något underlag för en revidering av de antaganden, som gjordes i den
preliminära nationalbudgeten.

Den ovan för olika områden kommenterade investeringsprognosen har
sammanfattats i tabell 2. Den anger en ökning av de totala bruttoinvesteringarna
med 640 miljoner kronor eller drygt 4 procent. Detta kan jämföras
med en i den preliminära prognosen beräknad total ökning på 560 miljoner

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell VI: 2. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling {rån 1956 till 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

	1956			Förändring 1956—	-1957
	Byggna-der och anlägg-ningar	Övrigt	Summa	Byggna-der och anlägg-ningar	övrigt	Summa
Bostäder............................	3 298		3 298	+ 100	_	+ 100
Jordbruk, skogsbruk och fiske........	533	551	1084	+ 5	+ 10	+ 15
Egentlig industri....................	906	2 279	3185	+ 25	- 25	—
Kraft- och belysningsverk, gasverk ...	626	234	860	+ 30	+ 55	+ 85
Handel m. m. (endast byggnader) ....	339	—	339	—	—	—
Samfärdsel .........................	760	2 321	3 081	+ 5	+ 220	+ 225
Enskild: motorfordon..............	—	1173	1173		+ 50	+ 50
handelsflottan............	—	492	492	—	+ 120	+ 120
övrigt....................	29	69	98	+ 5	—	+ 5
Statlig............................	574	505	1079	- 25	+ 25	—
Kommunal........................	157	82	239	+ 25	+ 25	+ 50
Förvaltnings- och sociala ändamål____	479	153	632	+ 95	+ 10	+ 105
Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål	260	73	333	+ 50	+ 5	+ 55
Förvaltning och diverse ändamål ..	219	80	299	+ 45	+ 5	+ 50
Skolor och kyrkor..................	382	62	444	+ 55	+ 10	+ 65
Väg- och gatuarbeten etc.............	1200	75	1275	+ 70	—	+ 70
Militära investeringar................	163	1236	1399	—	- 25	- 25
Summa	8686	6 911	15 597	+385	+ 255	+ 640
Därav: enskilda...................	4 532	4 509	9 041	+ 70	+ 165	+235
statliga....................	1730	2 067	3 797	+ 50	+ 30	+ 80
kommunala ...............	2 424	335	2 759	+ 265	+ 60	+ 325

kronor eller 3 1/2 procent, ökningen i den reviderade prognosen är närmare
4 1/2 procent för byggnader och anläggningar och drygt 3 1/2 för investeringar
i maskiner och transportmedel. — Kalkylen implicerar vidare
en ökning av de privata investeringarna med 235 miljoner kronor eller
omkring 2 1/2 procent och av de offentliga med 405 miljoner kronor eller
drygt 6 procent. Större delen av den offentliga investeringsökningen faller
på kommunerna (inkl. de kommunala bolagen och stiftelserna) innebärande
en ökning för dessa med närmare 12 procent. För motsvarande statliga
investeringar inskränker sig uppgången till 80 miljoner kronor eller 2
procent.

14 llihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

VII. Konsumtionen
1. Den privata konsumtionen

De uppgifter om konsumtionen under 1956, som lämnades i den preliminära
nationalbudgeten, är i stort sett fortfarande giltiga också sedan ny statistik
nu blivil tillgänglig. Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1956 med
7 1/2 procent i löpande priser. Volymmässigt steg konsumtionen med 2 1/2
procent.

De viktigaste ökningarna består i den fortsatta starka tillväxten av bilutgifterna,
den stegrade spritkonsumtionen och tillskotten till bostadsbeståndet.
Beklädnadskonsumtionen steg med endast 1—2 procent under 1956, medan
resorna minskade, vilket senare står i samband med bilismens expansion.
I kapitel II behandlas konsumtionsutvecklingen under 1956 utförligare.

För en uppskattning av 1957 års konsumtion har använts den i tidigare nationalbudgetberäkningar
tillämpade metoden att först göra en till stor del
separat framtidsbedömning av efterfrågan baserad på sådana antaganden
om inkomster, skatter, priser och sparande som synts rimliga. Resultatet
har därefter sammanställts med kalkyler för andra delområden, varefter
vissa korrigeringar gjorts med hänsyn till de inbördes samband mellan de
olika ekonomiska storheterna, som bör infogas i de samhällsekonomiska
kalkylerna. Utredningen utmynnar i detta avsnitt i en uppskattad ökning
av den reala konsumtionen 1957 med 500 miljoner kronor eller närmare 2
procent jämfört med 1956.

Inkomstutvecklingen

De personliga inkomsterna fortsatte att öka kraftigt från 1955 till 1956,
även om ökningstakten var lägre än året före. Om man utgår från taxeringsutfallet
för 1955 års inkomster och tillgängliga statistiska uppgifter för
inkomstutvecklingen under 1956, kan den totala inkomstsumman för 1956
preliminärt beräknas till drygt 35 miljarder kronor. Det innebär en ökning
med 7 å 8 procent jämfört med föregående år.

Inkomster av tjänst har beräknats till 29,0 miljarder kronor mot 27,0
miljarder 1955. Bakom denna utveckling ligger bl. a. följande genomsnittliga
lönestegringar: industriarbetare 8 procent, industritjänstemän 7 procent,
lantarbetare 5—6 procent, anställda i samfärdseln 4—5 procent, handelsanställda
8 procent samt stats- och kommunalanställda tjänstemän 4
procent. Hänsyn har också tagits till en beräknad sysselsättningsökning.

Löneutvecklingen inom olika industribranscher framgår av tabell 1, som
bygger på socialstyrelsens kvartalsstatistik. Den visar vissa olikheter i inkomstutveckling
mellan de olika branscherna med en höjning för gruvindustrin
på mindre än 6 procent och för jord- och stenindustrin, massa- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 67

Tabell VII: 1. Genomsnittlig timförtjänst inom industrin

Vuxna män och kvinnor samt minderåriga

Industrigren	Förändring	i %
	1954—1955	1955—1956
Gruvindustrin ..................................	+ 7,7	+ 5,6
Metall och verkstadsindustrin ..................	+ 5,2	+ 7,7
•Jord- och stenindustrin..........................	+ 8,0	+ 8,3
Träindustrin....................................	+ 7,8	+ 7,0
Massa- och pappersindustrin ....................	+ 9,5	+ 8,5
Grafisk industrin................................	+ 7,7	+ 7,2
Livsmedelsindustrin ............................	+ 9,9	+ 7,7
Dryckesvaru- och tobaksindustrin ..............	+ 9,2	+ 6,5
Textil- och beklädnadsindustrin ...............	+ 6,9	+ 7,3
Läder-, hår- och gummivaruindustri:!............	+ 7:6	+ 6,5
Kemisk och kemisk-teknisk industri ............	+ 8,9	+ 8,6
Samtliga industrigrupper	+ 7,3	+ 7,8

Källa: Socialstyrelsens kvartalsstatistik, indexserie med febr. 1946 = 100
Anm. Beräkningarna baseras på indexmedeltal.

pappersindustrin samt kemisk och kemisk-tekniska industrin på över 8 procent.
Spridningen är något mindre än föregående år. Något entydigt samband
mellan lönestegring och konjunkturläge i olika branscher ger inte dessa tal.

Eftersom avtalsförhandlingarna i början av 1956 gav relativt likartade
resultat för olika branscher, återspeglar siffrorna i tabell 1 i viss utsträckning
skillnader i löneglidning. De genomsnittliga timförtjänsterna inom industrin
steg med 8,3 procent från november 1955 till november 1956. Om
den avtalsmässiga löneökningen för samtliga industriarbetare för 1956 antages
ha varit ca 4,5 procent, blir löneglidningen under 1956, beräknad som
skillnaden mellan dessa uppgifter, ca 3,6 procent. Detta är mer än den beräknade
löneglidningen på 3,1 procent under 1955. Den minskade spänningen
mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, sådan den framgår av sedvanlig
arbetsmarknadsstatistik, synes således inte ha haft den dämpande
effekt på löneglidningstakten, som man med stöd av utförda undersökningar
hade kunnat vänta. Anmärkningsvärd är också den relativt kraftiga lönestegringen,
som fortsatte mot årets slut. Från augusli till november
1956 steg lönerna med 1,8 procent mot 1,6 procent samma period föregående
år.

Sedan den preliminära nationalbudgeten utarbetades, bar avtal om löner
träffats mellan arbetsmarknadens huvudparter, vilket nu ger vissa hållpunkter
för en bedömning av inkomstutvecklingen 1956—1957. Den centrala
uppgörelsen mellan LO och SAF angav ramen för lönejusteringarna på de
olika avtalsområdena till 2 procent av det genomsnittliga inkomstläget för
vuxna arbetare eller det högre procenttal, som erfordras för en höjning av
timlönen med 10 öre. Härav följer att lönen böjs med mer än 2 procent för
de grupper, som har lägre timlön iin 5 kronor. Uppskattningsvis kan tre fjärdedelar
av de berörda grupperna komma att hänföras till denna sistnämnda

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

kategori. Enligt den centrala uppgörelsen undantogs enstaka avtalsområden
med utpräglad låglönekaraktär, för vilka lönehöjningen skulle kunna gå
utöver den angivna ramen. Sålunda beräknas lantarbetarnas avtalsmässiga
lönehöjning uppgå till ca G procent och handelsarbetarnas till ca 4 procent.
För statstjänstemannens del kommer en motsvarande lönestegring utöver de
redan överenskomna löneförbättringar, som anses motsvara tidigare eftersläpning
i förhållande till andra inkomstgrupper (»nollställningen»); nollställningen
innebar i genomsnitt omkring 7 procents lönehöjning. Detsamma
gäller i stort sett för kommunala tjänstemän.

Utöver de nyssnämnda lönestegringarna tillkommer sannolikt en icke
oväsentlig löneglidning för en del löntagargrupper. Som nämnts har undersökningar
visat, att löneglidningen i hög grad påverkas av balansen mellan
tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. Löneantagandena är således
på denna punkt avhängiga av den sammanfattande ekonomiska framtidsbedömningen.
Löneglidningen har här antagits bli genomsnittligt något lägre
än 1956, eftersom år 1956 ur löneglidningssynpunkt får betraktas som ett
onormalt år. Om man även tar hänsyn till en viss sysselsättningsökning och
omflyttning mellan olika näringsgrenar, ger de förutsatta löneökningarna
till resultat att inkomster av tjänst 1957 skulle bli drygt 7 procent högre än
föregående år.

När det gäller utvecklingen av andra inkomster än inkomster av tjänst,
d. v. s. vinster, ränteavkastning m. m. samt jord- och skogsbruksinkomster,
är det mycket osäkert på vilket sätt en framtidsbedömning för 1957 bör
göras. Dessa inkomster blir bl. a. beroende av nyanserna i konjunkturläget
och man återkommer alltså här till dilemmat med det inbördes sambandet
mellan försörjningsbalansposterna och andra ekonomiska storheter. Liksom
vid tidigare tillfällen har det ansetts lämpligt att helt enkelt förutsätta
en relativ stegring av andra inkomster som ungefär motsvarar inkomstökningen
för löntagare. Inkomstkalkylen utmynnar i en ökning av den
totala inkomstsumman med drygt 2 500 miljoner kronor från 1956 till 1957
(se tab. 2). Lägger man därtill en ökning av inkomstöverföringarna med 200
miljoner kronor, blir ökningen av de totala personliga inkomsterna ca 2 700
miljoner kronor.

Tabell VII: 2. Fysiska personers inkomster 1955—1957

Miljarder kronor, avrundade siffror

Inkomst av	1955 enl. taxerings- utfallet	1956 uppskattade siffror	1957 prognos
Tjänst m. m.....................................	27,0 2,0 0,4 2,5 0,8	29,0 1 a	31,1 1
Jord- och skogsbruk (exkl. anställdas löner) ........ Annan fastighet .................................
Rörelse, fria yrken o. dyl........................... Räntor, utdelningar m. fl. kapitalinkomster..........	} M	> 6,5
Summa	32,6	35,1	37,6

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

I den preliminära nationalbudgeten gjordes en kalkyl över ändrade skattesatsers
samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiflers effekt på hushållens
skatteinbetalningar. Denna beräkning, som visar en skatteökning på
500 miljoner kronor, gäller fortfarande. För att uppskatta ökningen av hushållens
totala skattebetalningar skall därtill läggas den ökning av A-skatterna,
som följer av den förut beräknade inkomstökningen. Sammanlagt
skulle beskattningsökningen då bli drygt 1 100 miljoner kronor. Den disponibla
inkomsten skulle öka med ca 1 600 miljoner kronor i förhållande till
1956 enligt följande kalkyl:

Inkomstökning .............................. -f 2 500

Inkomstöverföringar.......................... -f- 200

Beskattningsökning .......................... — 1 100

Ökade disponibla inkomster .................. -fl 600

För en beräkning av konsumtionsutvecklingen måste även en uppskattning
göras av det personliga sparandets utveckling. Förhållanden som antas
påverka den genomsnittliga sparkvoten är •— förutom själva inkomsttillskottet
— sådana faktorer som förändringar i inkomstfördelningen, avbetalningshandelns
utveckling, kreditmarknaden i stort och förväntningar
om prisutvecklingen. Det personliga sparandet beräknas ha ökat från 1954
till 1955, då realinkomsterna steg väsentligt. Nästa år blev det ungefär oförändrat.
För utvecklingen 1956—1957 spelar även skattepremieobligalionerna
och upphörande av premiesparandet en viss roll. Därjämte bör nämnas,
att en icke oväsentlig del av skatteökningen avser B-skattebetalare. Såsom
redan framgick av den preliminära nationalbudgeten, är skatteökningen för
B-skattebetalare till stor del uppbördstekniskt betingad och av engångskaraktär.
För närvarande är förutsägelser om nämnda faktorers nettoeffekt på
sparandet svårbestämbar inom vida marginaler. Det kunde synas rimligt
att utgå från de gångna årens genomsnittliga utveckling av det marginella
sparandet även 1957. I den senaste konjunkturrapporten lämnas en redogörelse
för det marginella sparandets utveckling. Där redovisas en marginell
sparkvot på 20 procent av den reala och på 15 procent av den nominella inkomstökningen.
Det skulle ge ett ökat sparande 1957 på omkring 200 miljoner
kronor. Sparandet 1955 och 1956 låg emellertid relativt högt jämfört
med de genomsnittliga utvecklingstendenserna efter kriget. Men hänsyn
härtill och med hänsyn till de faktorer som nämnts ovan har här räknats
med en svag nedgång av sparandet. Det hör understrykas, att en större
nedgång i det personliga sparandet 1957 skulle vara ett fullt rimligt alternativ.
Ändringar i sparkvoten för de personliga inkomsterna utgör i själva
verket en viktig faktor vid förklaringen av konjunktursvängningarna i samhällsekonomin
år från år.

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell VII: 3. Konsumentprisernas förändringar december 1955 mars 1957

Index: december 1955 = 100

	Mars 1956	Sep t. 1956	Dec. 19561	Mars 1957
Totalindex......................	101,1	101,6	104,4	104,8
Livsmedel......................	101,8	101,1	102,1	101,6
Bröd, mjöl och gryn..........	100,5	103,4	103,9	105,3
Mejeriprodukter ..............	100,9	99,6	100,0 87,5	100,2 87,5
Matfett utom smör............	100,0	87,8
Ägg..........................	100,0	92,7	87,3	83,2
Kött ........................	105,5	102,2	103,3	100,3
Fläsk ........................	103,5	112,3	111,4	105,6
Rot- och grönsaker............	103,2 101,5	92,1	87,7	80,2
Frukt och bär ................	94,8	101,5	106,3
Specerier......................	102,2	103,7	104.4	104,1
Alkoholhaltiga drycker och tobak	100,0	100,3	113,7	113,7
Spritdrycker och vin..........	100,0	100,0	125,2	125,2
Öl ..........................	100,0	102,6	103,2	103,2
Tobak........................	100,0	100,0	100,0	100,0
Kläder och skor ................	99,2	99,3	100,4	100,2
Kläder........................	99,0	99,0	100,2	99.9
Skor..........................	100,1	101,3	101,6	101,7
Bostad, bränsle och lyse ........	102,9	103,9	108,4	110,2
Bostad.......................	100,0	100,0	102,5	102,5
Bränsle och lyse..............	108,2	111,3	119,4	124,5
Inventarier och husgeråd........	100,4	100,6	101,5	102,8
Diverse ........................	100,5	103,1	105,0	106,3

1 Reviderad index.

Källa: Socialstyrelsen.

Prisutvecklingen

Socialstyrelsens konsumentprisindex visade en ökning under 1956 på
drygt 4 procent. Fram t. o. m. mars månad 1957 har index stigit med ytterligare
en halv procent jämfört med december 1956. Tabell 3 ger en sammanfattning
av konsumentprisförändringarna sedan december 1955. I den
nationalbudget, som framlades vid senaste årsskiftet, har 1956 års konsumentpriser
kommenterats utförligt. I stegringen från december 1955 till
december 1956 enligt den reviderade konsumentprisindexen bidrog alkoholhaltiga
drycker genom höjd beskattning med ungefär en tredjedel, bränsle
och lyse samt diverseposten med vardera en fjärdedel, livsmedel med en sjättedel
och bostad, kläder och skor samt inventarier och husgeråd med resten.

Förändringen i konsumentprisindex under de tre första månaderna 1957
är främst en följd av prisstegringar för bränslen. Fallande priser har inregistrerats
för textilvaror och vissa livsmedel.

En av de faktorer som bestämmer konsumentprisutvecklingen är partiprisernas
utveckling. Kommerskollegii partiprisindex beräknades för mars
1957 till 324, vilket är ungefär detsamma som den genomsnittliga nivån
för 1956. Livsmedelspriserna i partihandeln varierade något under 1956,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

men vid det senaste årsskiftet rådde både för animalie- och
ungefär samma prisnivå som ett år tidigare. Spånadsämnen och textilvaror
visade fasta partipriser ända fram till oktober, då en stegring begynle. I
mars låg dessa priser ca 8 procent över nivån i början av 1956. Denna prisutveckling
kan väntas påverka konsumentpriserna under 1957. Tackjarn
och järnlegeringar samt kol- och oljebränslen fördyrades kraftigt under förra
året. I mars låg priserna 15 respektive 10 procent över nivån vid 1956 års
början. Oljepriserna började stiga först i oktober förra året, medan kolpriserna
visade en mer permanent ökning under 1956. Senare har priserna på
bränslen sjunkit och fortsatta sänkningar är tänkbara. Dessa priser slår
delvis igenom mycket snabbt i konsumentprisindex, delvis och till en mindre
del med en obestämbar eftersläpning. Partipriserna på övriga metaller låg i
mars 1957 enligt kommerskollegii index ca 20 procent under nivån vid förra
årets början. Världsmarknadspriserna på koppar, bly, tenn och zink har
sjunkit från nivån vid 1957 års början. Att döma av prisutvecklingen på
metaller bör en tendens till sjunkande konsumentpriser vara sannolik, men
effekten på totala prisindex torde bli mycket svag.

Bortsett från bränslet torde inverkan på konsumentpriserna från partiprissidan
bli relativt begränsad under innevarande år. Suez-krisen har inte
medfört någon avsevärd allmän fördyring på råvaruområdet. Både smärre
sänkningar och stegringar av priserna kan väntas.

Vad bränslet beträffar, är det ovisst i vilken mån priserna skall falla tillbaka
till nivån under första hälften av 1956. Det är inte orimligt att låta inverkan
på konsumentprisindex av denna sänkning (från marsnivån) balansera
mot den föreslagna energibeskattningen och den ökade tobaksskatten.

Andra faktorer som påverkar konsumentpriserna är vissa annonserade
taxehöjningar (0,5 enheter) och en hyreshöjning under hösten 1957 (0,4
enheter). Om konsumentprisindex — rensad från bostadsposten stiger
med 5 procent över genomsnittsnivån för augusti och september 1956, da
totalindex var ca 139,3 (index 1949 = 100), träder 5-procentsregeln i prissättningssystemet
för jordbruket i kraft. Det innebär en höjning av importavgifter
och prisgränser med 5 procent. Det är emellertid bara livsmedel,
vars priser ligger nära dessa gränser, som kan tänkas stiga med procenttal
närmare fem. Flertalet kommer endast att stiga med 5 procent av importavgifterna.
Det innebär en stegring med mellan 1 och 1,5 procent. Därtill
kommer, att det inte är alla jordbruksprodukter som påverkas av dessa regler.
Den totala effekten på konsumentprisindex blir därför sannolikt väsentligt
mindre än en halv procent.

Det är mycket svårt att tidsmässigt lokalisera vissa sannolika prisstegringar
och prissänkningar. De kalkyler som gjorts ovan samt de kalkyler
som gjorts på andra områden och som sammanfattats i sista kapitlet, hai
lett till alt den genomsnittliga konsumentprisnivån 1957 här beräknats ligga
närmare 4 procent över 1956 års genomsnittliga nivå. Av denna piisstegring
har den större delen inträffat redan under 1956 och 1957 fram till mars.

Under förulsättning att de tidigare beräkningarna är realistiska skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

den reala privata konsumtionen stiga med 500 miljoner kronor från 1956

till 1957 enligt följande:

Ökning i nominell konsumtionsefterfrågan ...... +1 700

Konsumentprisstegring........................ — 1 200

Real ökning av konsumtionsutgifterna.......... -f 500

2. Den offentliga konsumtionen

I den preliminära nationalbudgeten för 1957 antogs den offentliga konsumtionen
komma att öka med 350 miljoner kronor från 1956 till 1957 räknat
i 1956 års priser, vilket motsvarar en stegring med 5,5 procent, ökningen
i den kommunala konsumtionen uppskattades till 7 procent och den
statliga konsumtionens ökning till 4 procent.

Under den tid som förflutit sedan nationalbudgeten framlades har vissa
specialundersökningar företagits inom konjunkturinstitutet. Till följd av
dessa har den kommunala konsumtionens värde höjts med 40 mdljoner kronor
för 1956. Något nytt statistiskt material för den kommunala konsumtionens
ökning från 1956 till 1957 har däremot inte framkommit.

Beräkningen av den statliga konsumtionen i nationalbudgeten utfördes
med ledning av bearbetningar av driftbudgeten på realekonomiska grunder.
De nytillkomna uppgifterna på detta område inverkar endast i tämligen obetydlig
utsträckning på beräkningen av den statliga konsumtionens storlek
1956 och dess ökning från 1956 till 1957 räknat i 1956 års priser. Beträffande
den statliga konsumtionen saknas därför anledning alt ändra på de
förut angivna beloppen. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen blir
därför följande:

1956 års priser
miljoner kronor

1956 1957

Statlig konsumtion ..................

Kommunal konsumtion ..............

2 590

3 790

2 690
4 040

Summa offentlig konsumtion

6 380

6 730

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

VIII. Sammanfattande bedömning
1. Den ekonomiska utvecklingen 1955—1956

Det föreligger nu fullständigare information om den realekonomiska utvecklingen
i Sverige 1955—1956 än vid årsskiftet, då den preliminära nationalbudgeten
framlades. De konturer som då drogs upp står sig alltjämt,
även om utvecklingen under fjolåret nu visar sig ha varit något gynnsammare
än vad som tidigare beräknats. Det har framför allt visat sig, att en
väsentlig lagerökning ägde rum under 1956. Den har uppskattats till ca 750
miljoner kronor och det var framför allt verkstadsindustrin som ytterligare
byggde upp sina lager av varor under arbete och färdigvaror. Lagerökningen
under 1956 var större än som kan förklaras av en normal anpassning till en
högre produktionsnivå.

De reviderade beräkningarna tyder på att den produktionsuppskattning
som gjordes vid årsskiftet var något för försiktigt hållen. Trots att den totala
produktionsökningen från 1955 till 1956 justerats upp till 2,5 procent, ligger
den alltjämt under genomsnittet för efterkrigstiden och även för 1950-talets
första hälft. Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten, torde detta
delvis få ses mot bakgrunden av att konjunkturuppsvinget dämpats genom
den skärpta ekonomiska politiken.

Ökningen i produktionen gav dock utrymme för en inte oväsentlig standardhöjning
även 1956. Det var alltjämt på den offentliga konsumtionens
område, som denna försiggick snabbast (4 procent); den privata konsumtionen
steg mindre (2,5 procent). Ser man på utbyggandet av samhällets realkapital,
finner man däremot, att de privata investeringsutgifterna ökade
något mer än de offentliga (2,5 mot 1 procent). Inom jordbruket och den
privata industrin investerade man lika mycket som 1955, inom kommunerna
något mindre än 1955.

Konsumentpriserna fortsatte att stiga under 1956. Efter eu dämpning under
de tre första kvartalen ökade åter prisstegringstakten mot slutet av året
som en följd bl. a. av höjda spritskatter och efter Suez-konfliktens utbrott
höjda importpriser på vissa förnödenheter. De genomsnittliga konsumentpriserna
låg 1956 ca 5 procent över 1955 års nivå. De personliga inkomsterna
steg med närmare 8 procent. Realinkomsternas måttliga stegring 1955—
1956 bör ha medverkat till att det personliga sparandet under 1956 sannolikt
låg kvar på ungefär samma nivå som under 1955. Däremot ökade det
sammanlagda statliga och kommunala sparandet ganska mycket. Tillgängligt,
tyvärr mycket bristfälligt, material jävar inte hypotesen, att företagens
sparande 1956 låg på ungefär samma nivå som 1955.

Utrikeshandeln svarade utan tvekan för det mest expansiva inslaget i 1956
års utveckling. Den starka exportökningen med koncentration på kapitalvaruindustrins
produkter överträffade en i och för sig inte oväsentlig im -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

portökning, vars huvuddel bestod av maskiner och bränslen. Bytesbalansen
förbättrades genom att relationen mellan export- och importökning i motsats
till föregående år vägde över till exportens förmån. Därtill kom stigande
sjöfartsinkomster. Hade samma mängder export och import av varor och
tjänster utbytts till 1955 års priser, hade bytesbalansen gått jämnt ut. En
försämring av prisrelationerna ledde emellertid nu till att bytesbalansen 1956
alltjämt visade ett underskott av storleksordningen 150 miljoner kronor.

Konjunkturutvecklingen under 1956 kan betraktas som betydligt mer balanserad
än den utveckling som bröts genom den skärpta ekonomiska politiken
våren 1955. Alltjämt präglades dock läget av hög aktivitet, stigande
prisnivå och underskott i bytesbalansen. En dämpning av arbetsmarknadsläget
antyddes av traditionella statistiska serier kring årsskiftet 1955/56,
men någon entydig ytterligare dämpning ägde icke rum under sommarhalvåret
1956. Mot slutet av året utlöste bränslelägets försämring genom Suezkonflikten
bl. a. vissa störningar på arbetsmarknaden i form av övergång
till korttidsarbete och permitteringar. Dessa blev dock av relativt begränsad
omfattning och av kort varaktighet.

2. Det internationella läget

Suez-konflikten fick såväl i Sverige som i Västeuropa i stort betydligt
mindre verkningar på den ekonomiska utvecklingen än man hade befarat.
Dess väsentligaste verkningar kan avläsas i en tillfällig förstärkning av prisstegringarna,
i minskad tillförsel av olja samt i en viss belastning av betalningsbalansen
i en del västeuropeiska länder, bl. a. genom ökade dollarbetalningar
för olja.

På råvaruområdet har prisläget numera — bortsett från bränslet — återställts
efter den tillfälliga uppgången i samband med Suez-konflikten. Några
allmänna tendenser till prisfall eller till prisstegring är inte förhanden, och
läget har även i detta avseende fått anknytning till tiden före Suez-konflikten.
Även fraktsatserna har fallit från toppnoteringarna kring årsskiftet.

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under det senaste året
har varit splittrad. Inom ramen för en högkonjunktur med inflationistiska
inslag har vissa områden haft känning av stagnerande eller vikande efterfrågan
och produktion. Inte heller för innevarande år syns högkonjunkturbilden
vara helt entydig. Det finns liksom föregående år vissa svaga punkter, exempelvis
bostadsbyggandet och nu även lagerutvecklingen. Det finns också
expansiva områden, exempelvis företagens investeringar, men deras effekt
på konjunkturutvecklingen väntas inte bli lika stark 1956—1957 som 1955
—1956. ökande offentliga utgifter och privat konsumtion väntas dock mer
än balansera stagnerande eller vikande efterfrågan för vissa andra ändamål.

Det västeuropeiska konjunkturuppsvinget har nu gått in i sitt femte år.
Det har samtidigt blivit något mera sårbart genom att vissa störningar har
tillkommit. Den investeringsaktivitet som bildat grundvalen för uppsvinget
har under senaste åren i allt flera länder måst dämpas genom en åtstram -

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

ning av den ekonomiska politiken. Detta har framför allt återspeglat en
önskan att nå en mera balanserad utveckling på pris- och valutaområdet.
Genom det ömsesidiga beroendet mellan länder som bär en omfattande fri
utrikeshandel med varandra kan emellertid sådana åtgärder, om de vidtas
i flertalet länder, upphäva de avsedda verkningarna på bytesbalansen. Balansproblemen
för Västeuropas ekonomi gäller just att få en samfälld expansion
utan att individuella störningar med kedjereaktioner uppträder i bytesbalanserna.
Det gäller för de enskilda länderna att varken expandera för fort
eller för långsamt i förhållande till andra.

Med uppsvinget har i flera länder under det senaste året följt stigande löner,
minskade vinstmarginaler och en viss förskjutning av uppsvingets
tyngdpunkt från investering mot konsumtion. Investeringsaktiviteten befinner
sig dock i flertalet länder på en hög nivå, och fortfarande existerar
expansiva krafter som nu hålls tillbaka av den ekonomiska politiken. I
Storbritannien, där tecken till investeringskonjunkturens försvagning framträtt
starkast, bar en viss uppmjukning skett av den ekonomiska politiken
kring årsskiftet, vilket kan verka i expansiv riktning. Investeringarna i Västeuropa
torde fortsätta att stiga under 1957 bortsett från en nedgång i bostadsbyggandet
i vissa länder.

Den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa torde även under innevarande
år komma att kännetecknas av expansion om ock alltjämt i dämpad takt
jämfört med 1953—1955. En fortsatt dragning uppåt av de inhemska prisnivåerna
syns trolig. Vid sidan av prisstegringarna vållar snedbelastningarna
i de olika ländernas betalningsläge det största bekymret. I Frankrike
bar expansionen lett till starkt försämrad betalningsbalans och valutautflöde.
Som en motåtgärd infördes nyligen i detta land skärpta importbestämmelser.
Samtidigt fortsätter överskott i bytesbalansen att bygga upp den
västtyska valutareserven; åtgärder planeras dock för att underlätta den
västtyska importen, bl. a. tullsänkningar. Någon radikal förändring i dessa
två länders valutaställning torde knappast vara att vänta inom den närmaste
framtiden.

Under de gångna åren har Västeuropa haft ett tillflöde av guld och dollar
utifrån. De amerikanska överskotten i den civila utrikeshandeln har dock
tenderat att öka, och sista årets dollarutflöde från Förenta staterna på ca
en miljard får ses mot bakgrunden av en stark ökning av den privata kreditgivningen
från Förenta staterna till andra länder. Det finns viss risk
för att dollarutflödet kan komma att bli mindre under 1957 genom ökade
amerikanska exportöverskott och minskad privat kreditgivning. Detta skulle
i så fall kunna skärpa betalningssvårigheterna för de västeuropeiska länderna.
Det bör dock nämnas, att bl. a. Storbritannien på kort sikt stärkt sin
valutalikviditet genom extraordinär upplåning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att många av de västeuropeiska länderna
i större eller mindre utsträckning står inför ett dilemma. Enligt Europakommissionens
senaste ekonomiska årsrapport innebär detta dilemma clt
val mellan å ena sidan eu fortsatt stark expansion i samband med prissteg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

ring och risk för försämrad bytesbalans och å andra sidan en dämpning
av den inhemska efterfrågan och de inhemska prisstegringstendenserna till
priset av en minskad expansionstakt.

3. Försörjningsbalansen 1957

Mot bakgrund av den västeuropeiska högkonjunkturen räknas med en
fortsatt stark ökning av den svenska exporten. De nya kalkylerna pekar på
en volymökning med drygt 6 procent. Denna kan till väsentlig del hänföras till
kapitalvaror, främst järnmalm och verkstadsprodukter. Exportprognosen
för dessa områden baseras på alltjämt god orderingång från utlandet och
snarast ökande orderstockar inom verkstadsindustrin; inte minst gäller
detta för varven. Av våra viktigare avsättningsländer har Storbritannien och
Västtyskland genomfört en del lättnader i den ekonomiska politiken, medan
Nederländerna och Frankrike skärpt sin politik.

När det gäller den inhemska efterfrågan, pekar kalkylerna i kapitel VII,
på en relativt svag ökning av den privata konsumtionen. Visserligen förutsätts
de genomsnittliga personliga inkomsterna genom avtal och löneglidning
öka i ungefär samma procentuella omfattning som under 1956, men
höjda priser och ökade skatteinbetalningar gör, att den reala konsumtionsökningen
här beräknas inskränka sig till knappt 2 procent (se tab. 1). Den
offentliga konsumtionen, och då speciellt den kommunala, väntas däremot
fortsätta att liksom tidigare öka relativt snabbt.

Tabell Vitt: 1. Beräknad försörjningsbalans för 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

	1956	1957	Förändring 1956—1957
			Milj. kr	Procent
Tillgång
Produktion ............................	52 700	54100	+ 1400	+ 3
Import ................................	11450	11 750	+ 300	+ 3
Summa tillgång	61150	65 850	+ 1700	+ 3
Användning
Privata investeringar....................	9050	9300	+ 250	+ 3
Statliga investeringar ..................	3 800	3 900	+ 100	+ 2
Kommunala investeringar ..............	2 750	3 050	+ 300	+ 12
ökning av lager........................	750	250	- 500
Export ................................	11250	11950	+ 700	+ 6
Privat konsumtion......................	30150	30 650	+ 500	+ 2
Statlig konsumtion......................	2 600	2 700	+ 100	+ 4
Kommunal konsumtion ................	3 800	4 050	+ 250	+ 7
Summa användning	64150	65 850	+ 1700	+ 3

Anm. För hela den offentliga sektorn beräknas investeringsökningen bli 6 och konsumtionsökningen
5 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Även på investeringssidan blir den kommunala sektorn synbarligen den
mest expansiva. Med hänsyn till påbörjade byggen och tillståndsgivningen
har de kommunala investeringarna i de reviderade beräkningarna justerats
upp till en nivå som med 12 procent överstiger 1956 års nivå, mot 10 procent
i den preliminära nationalbudgeten. Såsom påpekades i denna, ger starkt
ökade skatteöverföringar till kommunerna i slutavräkning från staten ökat
finansieringsunderlag inom denna sektor. Hela efterkrigstiden bortsett från
1955 och 1956 har karakteriserats av en stark ökning i de kommunala utgifterna
både för investering och konsumtion. Därmed är givetvis inte sagt,
att det inte är väsentliga behov som på detta sätt tillgodoses genom de högre
kommunala utgifterna för varor och tjänster. De hänger intimt samman
med urbanisering, undervisning, trafik och sjukvård.

Investeringsprognosen för 1957 tyder på att de privata investeringarna i
motsats till föregående år skulle öka mindre än de offentliga eller med
närmare 3 procent. Investeringsviljan och investeringsplanerna inom industrin
brukar tillmätas stor betydelse som konjunkturindikatorer. Ur denna
synpunkt har kommerskollegii marsenkät rörande industrins investeringar
stort intresse, även om enkätens resultat alltid är svårtolkade. De nu föreliggande
resultaten ger inte belägg för någon radikal förändring i investeringsplanerna.
Vad beträffar andra indikatorer på investeringsefterfrågan, kan
de i jämförelse med 1956 högt uppdrivna siffrorna över ansökningarna om
byggnadstillstånd inom industrin i början av 1957 helt tillskrivas ansökningar
från ett större företag. Till bilden bör en hög maskinimport årets
tre första månader. Viktiga bestämningsfaktorer för den fortsatta investeringsaktiviteten
inom industrin är också förslaget till investeringsavgiftens
avskaffande vid årsskiftet och kanske allra främst finansieringsmöjligheterna,
som närmare skall beröras längre fram. Det kan inte råda någon tvekan
om att prognosen om oförändrade industriinvesteringar under 1957 har
mycket stor osäkerhetsmarginal.

Föreliggande investeringsplaner tyder sålunda sammantagna på en ökning
av de totala bruttoinvesteringarna som är större än föregående år. En
ökning på 4 procent 1956—1957 kan jämföras med 2 procent 1955—1956.

1 kalkylerna för 1957 ingår också vissa beräkningar av import- och lagerutveckling
med hänsyn till de antaganden om utvecklingen 1957 som
framkommit som ett resultat av analysen av det ekonomiska läget. Den
starka lagerökning, som skett de två senaste åren i avtagande takt, förutsätts
1957 fortsätta att avta. Inom vissa delar av verkstadsindustrin, främst
varven, var ökningen av varor under arbete relativt stor 1956. Man kan
vänta att denna ökning kommer att mogna ut i färdiga produkter i år. Enligt
konjunkturbarometern för verkstadsindustrin vid årsskiftet bedömdes
färdigvarulagren snarast som alltför stora. Å andra sidan bör, allmänt sett,
lagren av varor under arbete fortsätta att öka. Det finns däremot ingen anledning
att på nuvarande stadium förutsätta någon spekulativ lageruppbyggnad
eller lagernedskärning. De fallande eller stabila bränsle- och råvarupriserna
kan möjligtvis peka mot en begränsad lagerminskning. Däremot

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

kan de dyrköpta erfarenheterna av Suez-kanalens blockering medföra, att
man försöker öka bränslelagren, så snart prisläget väntas bli stabiliserat och
i den mån lagringsutrymmen finns tillgängliga.

Importkalkylen pekar på en relativt måttlig ökning av importvolymen
(3 procent) och en ganska markerad höjning av importpriserna från 1956
års genomsnittsnivå. Med de gjorda antagandena skulle bytesbalansen för
1957 gå jämnt ut, ett resultat som uppnås trots en försämring av prisrelationerna
i utrikeshandeln. En del av produktionsökningen inom landet
beräknas sålunda gå åt för att eliminera underskottet i bytesbalansen.

Det är i sista hand produktionsökningen som avgör utrymmet för standardökningen
på olika områden. Produktionsutvecklingen sammanhänger
med utvecklingen av de andra posterna i försörjningsbalansen och påverkar
i sin tur dessa bl. a. via inkomstbildningen. En avvägning mellan de
olika posterna i försörjningsbalansen och de faktorer som är av betydelse
för deras utveckling har motiverat, att en produktionsökning på närmare 3
procent införts i kalkylen. Produktionsutvecklingen inom industrin skulle
enligt kalkylerna vara något jämnare fördelad än under närmast föregående
åren. Splittringen i konjunkturutvecklingen syns nu vara något mindre
än tidigare kanske främst genom att textilindustrins läge syns något mer
stabiliserat, och nedgångstendensen för träindustrin kan väntas upphöra.

Den realekonomiska utvecklingen under 1957, sådan den här presenterats,
kan sammanfattas sålunda: En produktionsökning, som är obetydligt
lägre än genomsnittet för 1950-talets första hälft, och en stark minskning i
lageruppbyggnaden utgör grundval för en väsentlig ökning av investeringarna,
en måttlig ökning av den privata konsumtionen och en fortsatt ökning
ungefär i efterkrigstakt av den offentliga konsumtionen samt räcker dessutom
till att utjämna bytesbalansen trots försämrade relationer mellan export-
och importpriser. Den presenterade försörjningsbalansen för 1957 skulle
sålunda, om den förverkligades, i flera viktiga avseenden innebära en fortsatt
ekonomisk utveckling enligt samma mönster som 1956.

4. Problemställningar

När den ekonomiska politiken skärptes 1955, skedde det, liksom i så många
andra länder under de senaste två åren, för att förhindra en inflationistisk
utveckling med stigande priser och försämrad bytesbalans som de allvarligaste
riskmomenten. Bytesbalansen hade redan försämrats från 1953 till
1954, medan konsumentprisnivån varit relativt stabil under ett par år. Inom
näringslivet fortgick samtidigt på lång sikt eu strukturomvandling, som
bl. a. innebar en successivt ökad andel kapitalvaror samt massa och papper
i den industriella produktionen. De nya ekonomisk-politiska åtgärderna
kom att i avsevärd utsträckning rikta sig mot den ökande investeringsaktiviteten.
Under den tid som gått sedan 1955 har bytesbalans, prisnivå och
investeringsutrymme (sparande) varit nyckelord i den ekonomiska debatten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Bytesbalansen

Bytesbalansens underskott har reducerats sedan mitten av 1955. Det är
naturligt, att en viss effekt i denna riktning nåddes, när Sverige på ett, jämfört
med många andra västeuropeiska länder, relativt tidigt stadium dämpade
takten i konjunkturuppsvinget och åtgärderna riktade sig mot investeringsefterfrågan.
På kort sikt skapades utrymme för ökad export bl. a. från
kapitalvaruindustrierna. För 1957 förutses nu preliminärt en ytterligare
förbättring av bytesbalansen, främst genom ökad kapitalvaruexport. Det
kommer i så fall att ske trots en inte oväsentlig investeringsökning.

Vill man bedöma bytesbalansens framtida utveckling, måste flera olika
faktorer beaktas. En viktig grundval för bedömningen är det svenska konjunkturlägets
förskjutningar jämfört med läget i andra länder. Det har,
såsom utvecklats ovan, förelegat vissa störningar i nuvarande internationella
högkonjunktur. Här oförutsedda försvagningar inom vissa områden
kan lätt leda till vikande efterfrågan på speciella svenska exportprodukter
— trävarorna under 1956 var ett tidigare exempel. En sådan försvagning
skulle kunna förskjuta förhållandet mellan export och import i ofördelaktig
riktning. En ökning av svensk inhemsk efterfrågan utöver vad som
förutsetts i den reviderade nationalbudgeten skulle å andra sidan kunna
leda till ökad import med ökande importöverskott som följd.

Inriktningen av efterfrågan både på våra exportvaror och på importvaror
kan också förändras. Detta är en utveckling på längre sikt. Den nyligen
framlagda långtidsutredningen förutser sålunda under de närmaste åren en
starkt stigande bränsleimport och ökad export av vissa skogsprodukter och
kapitalvaror. Om näringslivet inte hinner anpassas tillräckligt snabbt efter
skiftningar i efterfrågan kan strukturella svårigheter uppstå för bytesbalansen.
Förhållandena i Danmark är sannolikt ett exempel på sådana strukturella
svårigheter, som där syns innebära att exportindustrierna behöver
byggas ut för att möta stigande importbehov. Med hänsyn till de utvecklingsplaner,
som enligt långtidsutredningen finns för våra viktigare exportindustrier,
är det sannolikt, att Sverige har relativt goda förutsättningar att
undgå större strukturellt betingade svårigheter. Den ökning av exporten,
som ingår i nationalbudgetkalkylen, skulle kunna vara ett utslag av cn sådan
successiv omvandling av näringslivet till efterfrågan utom och inom landet.

De två betingelser för utrikeshandeln som nu berörts bar ett nära samband
med cn tredje: pris- och kostnadsrelationerna till utlandet vid fasta
växelkurser. Även om störningar i bytesbalansen i och för sig kunde undvikas
i de två avseenden som hittills nämnts, kan pris- och kostnadsrelationerna
bli sådana, att bytesbalansen får extrema underskott eller överskott;
Frankrike och Västtyskland torde i dagens läge vara de två bästa
ylterlighetsexemplcn. Även om konkurrensen på världsmarknaden ofta är
härd och även om förskjutningar i lägel kan uppkomma ganska snabbt
syns det för närvarande inte finnas några avgörande svårigheter för våra
viktiga exportindustrier alt hävda sig på världsmarknaden. Det är i själva

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verket ofta viktiga exportindustrier som har stor växtkraft och söker dra
till sig arbetskraft. Konkurrens utifrån är däreinot besvärande för vissa hemmamarknadsinriktade
industrier. När det gäller löneutvecklingen, har Sverige
under 1950-talet hört till de västeuropeiska länder som haft den största
ökningen. Under 1956 var lönehöjningarna i många länder dock ungefär av
samma storlek som i Sverige och detsamma kommer sannolikt att gälla
för 1957.

Ovanstående resonemang kring bytesbalansen leder närmast till den slutsatsen,
att risken för större avvikelser i de prognoser över utrikeshandeln
som ingår i försörjningsbalansen, dels hänför sig till den internationella
högkonjunkturens ovissa moment, dels till möjligheten att efterfrågan inom
landet kommer att bli högre än som här förutskickats. På längre sikt spelar
givetvis också pris- och kostnadsrelationer en betydelsefull roll, när utrikeshandeln
är liberaliserad vid fasta växelkurser.

Prisutvecklingen

Om sålunda bytesbalansen utvecklats i önskad riktning, sedan den ekonomiska
politiken skärptes 1955, har däremot prisutvecklingen varit mindre
gynnsam — ett öde som Sverige delar med många andra av Västeuropas
länder. Sedan början av 1955 till mars 1957 har konsumentpriserna i vårt
land stigit med 11 ä 12 procent. I försörjningsbalansen ovan har antagits, att
konsumentpriserna kommer att ligga genomsnittligt närmare 4 procent över
1956 års nivå. Det förutsätter en viss fortsatt uppgång i priserna under året,
även om den största delen av den fyraprocentiga prisökningen redan inträffat
under 1956 och 1957 fram till och med mars månad.

Genom löneavtalens anknytning till konsumentprisernas utveckling tilldrar
sig priserna under 1957 speciellt stort intresse. Redan tidigare hade
jordbrukspriserna enligt det nya systemet för prissättning på detta område
fått anknytning till konsumentpriserna. Då index uppnår en nivå som ligger
mellan 146 och 147 enheter, skall jordbrukspriserna revideras enligt
vissa bestämda regler. Om index når upp till 150 senast i november månad
skall nya förhandlingar upptas rörande lönerna.

På vissa områden väntas prisökningar på grund av redan inträffade partiprisstegringar.
Hyrorna kommer att stiga som en följd av ändrade regler
för bostadsfinansieringen, en stegring som dock inte påverkar index för
jordbruksprisuppgörelserna. Den föreslagna energiskatten och den föreslagna
höjningen av tobaksskatten väntas ungefär balansera prissänkningar till
följd av fallande olje- och bensinpriser. Skulle den gräns uppnås, då en höjning
av jordbrukets prisskydd skall äga rum, blir effekten av detta på konsumentprisindex,
såsom redovisats i kapitel VII, liten, sannolikt väsentligt
under en halv procent.

Det är omöjligt att göra någon prognos över den prisutveckling, som kan
följa under året som följd av efterfrågans utveckling och av kostnadsutvecklingen.
Det bör dock understrykas, att den försörjningsbalans som pre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

senterats i tabell 1 inte är resultatet av någon kalkyl över efterfrågeöverskottet
med utgångspunkt från priserna vid årsskiftet. Skulle en efterfrågekalkyl
göras med denna utgångspunkt, skulle den med hänsyn till de inkomststegringar
som kan väntas 1957 sannolikt tyda på ett inte oväsentligt
efterfrågeöverskott. När den reala kalkylen för 1957 i tabell 1 utarbetats,
har däremot ett försök gjorts att räkna in den efterfrågedämpande effekten
av både inträffade och väntade prisstegringar. Tolkningen av en sådan inbyggd
prisstegring, som i prognosen bidrar till balansen mellan tillgång
och efterfrågan i fasta priser, är inte entydig. I den mån prisstegringarna
består av indirekta skatter och höjningar med liknande innebörd, kan den
tjäna som en stabilisator av utvecklingen; sådana prisstegringar torde motsvara
kanske hälften av den förutsatta genomsnittliga prisökningen från
1956 till 1957. I andra fall kan prisstegringen vara ett uttryck för en fortgående
inflationistisk utveckling med ett samspel mellan efterfråge- och
kostnadsf aktörer.

Svårigheten att uppskatta löneglidning och prisstegring under 1957 gör i
motsvarande mån konsumtionsuppskattningen i försörjningsbalansen osäker.
Det är kanske orealistiskt att räkna med en så svag konsumtionsökning
som närmare 2 procent. Här avtecknar sig ett fullt tänkbart alternativ
till den presenterade försörjningsbalansen med högre konsumtion, produktion
och import. En högre konsumtion skulle i första hand kunna tänkas
vara en följd av minskat sparande. Eftersom en inte oväsentlig andel utgifter
av engångsnatur (bilar, turistresor etc.) ingår i den privata konsumtionen,
kan denna få stor betydelse för svängningar i den samlade efterfrågan
år från år.

Investeringsutrymme

Enligt den reviderade nationalbudgeten för 1957 skulle investeringarna
få ökad andel i våra resurser 1957. Investeringsutrymmet för detta skapas
dock genom en lägre investering i lager. Bruttoinvesteringskvoten exklusive
lager skulle öka något, från ca 29,5 till ca 30 procent. Däremot minskar
lagerinvesteringen så att bruttoinvesteringskvoten inklusive lager sjunker
från 31 till 30,5 procent. Räknas också bytesbalansens saldo med i kvoten
erhålls bruttosparkvolen, som är ungefär oförändrad 1956 och 1957. Ser
man på följande procenttal, som avser bruttokvoter över sparande och investering
i förhållande till bruttonationalprodukt, finner man en högre kvot
fasta investeringar under uppsvingsåren 1953 och 1954 än under de kringliggande
åren men lägre bruttoinvesteringskvot inklusive lager och lägre
bruttosparkvot:

1952 1953 1954 1955 1956 (1957)

Bruttoinvesteringskvot

Exkl. lager................ 28,2 30,0 30,5 29,5 29,6 30,0

Inkl. lager................ 30,4 29,4 30,2 31,6 31,0 30,5

Bruttosparkvot1 ............ 30,8 30,2 29,8 30,8 30,6 30,5

1 Bruttosparkvot motsvarar bruttoinvesteringar (inkl. i lager) plus bytesbalansens saldo,
satta i relation till bruttonationalprodukten.

15 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Av tablån framgår att konstansen i sparkvoten varit påfallande stor i vårt
land under de senaste åren. I samband med diskussionen kring långtidsutredningens
betänkande har en viss enighet framkommit angående önskvärdheten
av att sparkvoten i samhället höjs, d. v. s. att investeringarna
bereds ökat utrymme vid dispositionen av våra produktiva resurser. Skall
en sådan ökning av investeringarna genomföras, fordras givetvis, att en
motsvarande anpassning sker i produktions- och kreditmarknadsstrukturen
och att denna anpassning kommer till stånd utan alltför stora friktioner.

I en bilaga till denna nationalbudget har ett försök gjorts att belysa de
offentliga sektorernas transaktioner på kreditmarknaden med utgångspunkt
från det finansiella sparandet inom respektive sektor. Det finansiella sparandet
utgör de medel (netto), som sektorn ställer till kreditmarknadens
förfogande eller, om det är negativt, tar i anspråk. Under det sista året har
det finansiella sparandet i de offentliga sektorerna ökat, medan det finansiella
sparandet i den privata sektorn och tillskottet via utlandstransaktionerna
minskat. Följande serie visar de offentliga sektorernas finansiella sparande
i miljoner kronor:

1954 1955 1956

+ 50 — 200 + 400

För 1957 skulle enligt nationalbudgetkalkylerna en fortsatt ökning av de
offentliga sektorernas finansiella sparande äga rum. Samtidigt är den statliga
utlåningsverksamheten från fonder och genom aktieköp i summa något
högre. De belopp som skall insättas på särskilt konto i riksbanken kommer
likaså att bli större 1957 än 1956. Innebörden av den skildrade utvecklingen
på olika punkter skulle sannolikt vara, att staten enligt nu tillgängliga uppgifter
inte kan väntas ha större upplåningsbehov på kreditmarknaden kalenderåret
1957 än kalenderåret 1956.

När det gäller företagssektorn, är det snarare finansieringssvårigheter än
räntabilitetsförhållanden, som dämpar investeringsverksamheten. Industrins
kapitalanskaffning från kreditmarknaden bestod under 1956 till större delen
av nyemission av aktier. Under 1957 tillskjuts den industriella sektorn
likvida medel via den statliga genom inlösen av aktier i LKAB. Av betydelse
blir också utvecklingen av den s. k. förskjutningsposten i utrikeshandeln.
Den har varit stor under två år och den har återspeglat en kreditgivning
till Sverige genom en tidsförskjutning i betalningarna. Med hänsyn till
den stora lagerökningspost, som samma två år förekommit inom verkstadsindustrin
och som delvis tillskrivs varor under arbete (bl. a. för varven),
ligger det nära till hands att fråga sig, i vilken utsträckning lagerökningen
och förskjutningsposten har samband med varandra. Beställningar av kapitalvaror
från utlandet (fartyg m. m.) skulle kunna vara förknippade med
förskottsbetalningar. Om detta är fallet, skulle en minskning av lagerutbyggnadstakten
inte ge finansiellt utrymme för ökade fasta investeringar,
såvida inte lageruppbyggnaden fortsätter inom verkstadsindustrin och lagernedgång
sker på andra områden eller medel tillskjuts på annat sätt. Här

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

liar då don privata sektorn betraktats som en enhet. I den mån investeringsökningen
sker inom eu del av den privata sektorn och minskningen av lageruppbyggnaden
sker i en annan del måste möjligheter finnas för en omfördelning
av sparande inom sektorn.

Slutord

Det kan synas meningslöst att som ovan skett precisera utvecklingen över
det kommande året i siffermässig form. Såsom inledningsvis påpekats i
denna nationalbudget, är inte prognosteknik och statistiskt underlag tillräckliga
för en mer preciserad ekonomisk prognos. Det har dock ansetts
vara av ett visst intresse att med utgångspunkt från nuvarande betingelser
och kunskaper om läget söka ge en i siffror konkretiserad bild över årets
ekonomiska utveckling. Det är givet, att dessa betingelser för utvecklingen
kan komma alt skifta väsentligt under året. Det alternativ för utvecklingen,
som här skisserats, innebär, att produktionen kommer att öka något mindre
än genomsnittet för efterkrigstiden och att konsumtionsefterfrågans ökning
inom den privata sektorn blir relativt begränsad. En förskjutning kommer
dock att ske mot ökade investeringar och mot ökad export, vilket leder till
fortsatt förbättring av bytesbalansen. Till moderationen i konsumtionens
ökning skulle även energiskatten bidra. Hög sysselsättning och stigande löner
och priser kommer också att karakterisera 1957 i dess helhet. Om större
prisstabilitet skall uppnås och bytesbalansen förbättras ytterligare syns detta
på kort sikt fordra ytterligare ekonomisk-politiska åtgärder. Dessas ogynnsamma
verkningar på produktionen skulle kunna mildras om rörligheten
inom samhällsekonomin kunde ökas; ju större arbetskraftens rörlighet är
vid given sysselsättningsnivå, desto större chanser syns det vara att dämpa
löneglidning och prisstegring. Det är å andra sidan inte uteslutet, att en ökad
efterfrågan skulle kunna pressa fram en högre produktion, men om efterfrågan
ökas generellt ökas riskerna för tilltagande inflationistiska spänningar
i samhällsekonomin med prisstegringar och försämrad bytesbalans
som följd. Detta är också innebörden av det antydda alternativ till nationalbudgetkalkylen,
som skulle innebära, att efterfrågeökningen från konsumtionssidan
blir starkare än beräknat.

Utsträcker man perspektivet till 1958 finns det anledning att stanna inför
nva faktorer i den ekonomiska utvecklingen. Med hänsyn till det labila läget
i den internationella konjunkturen är del inte säkert, att vi kan vänta samma
expansion av utrikeshandeln 1958. Detta år kommer redan beslutade
sociala reformer att träda i kraft. En treårsperiod av arbetstidsförkortning
inleds. Barnbidragen och de kommunala ortsavdragen höjs. Enligt pensionsberedningens
förslag skulle eu första höjning av folkpensionerna genomföras
vid halvårsskiftet 1958. Dessa åtgärder leder till ökad konsum1
ionseftcrlrågan, vilket dock något motverkas av den föreslagna energibeskattningen
och den höjda tobaksskatten. Samtidigt kan investeringsavgiltens
avskaffande leda lill eu ökad investeringsefterfrågan. Det linns sålunda
risker för ell förstärkt efterfrågetryck inom samhällsekonomin 1958.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Bilaga

Upplåning och utlåning i vissa sektorer 1954—1956

Den kontouppställning, som redovisas i denna bilaga, syftar till att ge
underlag för en analys av de offentliga myndigheternas kapitaltransaktioner.
Avsikten har varit att göra en kartläggning av de offentliga myndigheternas
kapitaltransaktioner sinsemellan och med alla andra sektorer sammanslagna.
En fullständigare belysning genom uppdelning på olika andra
viktiga sektorers inbördes transaktioner kommer så småningom att eftersträvas.
Någon fullständighet har inte ens i fråga om de offentliga myndigheterna
varit möjlig att uppnå, utan en begränsning till viktigare transaktioner
har måst göras. Uppställningen får därför betraktas som ett »halvfabrikat».
Trots dess ofullständiga och preliminära skick har det synts kunna
vara av intresse att presentera de hittills utförda beräkningarna.

Tanken bakom uppställningen är följande. Som ett resultat av en viss sektors
löpande transaktioner och investeringar i realkapital framkommer ett
saldo, vars storlek är ett mått på de finansiella resurser sektorn tagit i anspråk
från eller ställt till förfogande för andra sektorer. Detta saldo, som är
liktydigt med sektorns sparande minus sektorns investeringar i fast och
rörligt realkapital, utgör sektorns finansiella sparande. Ett positivt finansiellt
sparande innebär, att sektorn under en viss tidsperiod haft ett inkomstöverskott,
och att sektorn följaktligen ställt medel till förfogande för andra
sektorer. Omvänt betyder ett negativt finansiellt sparande ett utgiftsöverskott
och att sektorn tagit medel i anspråk från andra sektorer.

Utöver de löpande transaktionerna och investeringarna i realkapital företar
emellertid sektorn transaktioner på penning- och kapitalmarknaderna,
dels genom efterfrågan på kort och lång kredit, dels genom utbud av sådan
kredit. Saldot av dessa transaktioner motsvarar det finansiella sparandet.
Det är dessa senare transaktioner som kontouppställningen är avsedd att
kartlägga.

Följande starkt förenklade sektorindelning har valts:

I. Staten

II. Kommunerna
II. Riksbanken

IV. Privata sektorn

V. Utlandet

Den statliga sektorn innefattar ej statens affärsdrivande verk, vilka liksom
de statliga aktiebolagen har förts till den privata sektorn. I den privata
sektorn har på vissa punkter en särredovisning ägt rum av kreditinstituten,
varmed här avses affärsbanker, sparbanker, försäkringsbolag, postsparbanken
och postgirorörelsen samt svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna
för jordbrukskredit. I siffrorna i analysen på sid. 15 ingår riksbanken
i den privata sektorn.

De olika posterna kan i vissa fall (t. ex. de statliga aktieteckningarna) erhållas
direkt som betalningsströmmar (»flows») men måste i flertalet fall
uppskattas som differenser mellan behållningsstorheter (»stocks»). I senare
fallet har, i den mån så varit möjligt, behållningsstorheterna upptagits
till sitt nominella värde. I några fall har dock endast bokförda värden kun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

nät erhållas. De registrerade beloppen kominer sålunda inte att motsvara
de värden, i vilka transaktionerna ägt rum. Differenserna ingår som eu del
av förskjutningsposterna.

De redovisade transaktionerna är av två typer. Vissa transaktioner kan
direkt lokaliseras mellan sektorerna. Detta gäller t. ex. den statliga utlåningen,
statens och kommunernas direkta upplåning från vissa kreditinstitut,
insättningstillgodohavanden i kreditinstituten etc. Eu mycket betydande
del av transaktionerna kan emellertid inte erhållas på denna direkta
väg. I de fall eu transaktion skett mot ett löpande fordringsbevis, tvingas
man inskränka sig till eu undersökning av respektive sektors innehav av
denna typ av löpande fordringsbevis. Eu ökning av t. ex. kreditinstitutens
innehav av statliga obligationer med ett visst belopp under en tidsperiod
innebär ju i och för sig inte, att kreditinstituten under samma period utlånat
ett motsvarande belopp till staten. Säljaren och köparen av ett löpande
fordringsbevis behöver inte sammanfalla med utställaren av fordringsbeviset
och långivaren. De viktigaste exemplen på denna typ av transaktioner
utgör köp och försäljning av alla typer av obligationer samt skattkammarväxlar.

För att underlätta läsningen av uppställningen har inom parentes angivits
motposten till varje transaktion, varvid romersk siffra anger sektor och
arabisk transaktionens nummer i respektive sektor. Skattkammarväxlar
och statsobligationer har motposter i flera seldorer. Summan av dessa motposter
är lika med posten i den statliga sektorn.

Vid det finansiella sparandet och förskj utningsposterna hänvisas till motsvarande
poster i övriga sektorer. Summan av alla sektorers finansiella
sparande och förskjutningsposter är var för sig lika med noll.

Den statliga utlåningen domineras av utlåningen under statens utlåningslonder
och fonden för låneunderstöd. Uppgifter härom har inhämtats från
de viktigaste fondförvaltande myndigheterna, främst bostadsstyrelsen, statskontoret,
lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret. Insättningarna
på särskilt konto i riksbanken avser de statliga avsättningarna av medel
avsedda för fondering för framtida pensionsändamål, av medel motsvarande
vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster samt av medel
avsedda för framtida investeringar i LKAB. Dessa insättningar redovisas
i riksbankens statistik som medel innestående på depositions- och kapitalräkning.

De statliga insättningarna på checkräkning i riksbanken utgörs av statsverkets
och riksgäldskontorets tillgodohavanden. De statliga affärsverkens
tillgodohavanden redovisas däremot under post III 10, som huvudsakligen
avser affärsbankernas och affärsverkens tillgodohavanden på checkräkning i
riksbanken. Riksgäldskontorets rörliga krediter redovisas i posten »annan
utlåning», som också innefattar fordran hos riksgäldskontorets kommissionärer
för övertagna premieobligationer och de statliga lånen till vissa företag
inom träindustrin in. in.

Beräkningarna av statens finansiella sparande blir mycket osäkra genom
svårigheten alt kalenderårsfördela budgetårssiffrorna, speciellt i fråga om
de statliga investeringarna.

Uppgifter om statens upplåning erhålls framför allt ur riksgäldskonlorels
årsböcker. Posten obligationslån och statsskuldförbindelser läcker
statens räntelöpande obligationslån, premieobligalionslän, varibland förskottslikviderna
för skattepremieobligationcr medräknats 1956, samt sparobligationer.
Utöver obligations- och skatlkammarväxclförsäljningen sker

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell. Upplåning och utlåning i staten, kommunerna, riksbanken, privata sektorn och utlandet

Beloppen är avrundade till jämna 10-tal miljoner kronor. Med 0 betecknas belopp mindre än
5 miljoner kronor. Streck (—) betyder, att ingen transaktion av ifrågavarande typ förekommit.

	1954	1955	1956

Statens utlåning
1. Statens aktieteckning (IV 13)....................	+	200		0		0
2. Statens utlåning (IV 14)
för bostadsändamål............................	+	610	+	950	+	830
för andra ändamål ............................	+	50	+	50	+	60
3. Insättningar hos riksbanken (III 9)
på särskilt konto..............................		—	+	no	+	250
på checkräkning ..............................	—	80	+	30	+	10
4. Annan statlig utlåning (IV 15)..................	+	20	+	20	+	20
5. Utlåning till utlandet (V 6) ....................	—	20	—	20	—	10
6. Kapitaltransaktioner med utlandet (V 6) ........		—	+	40	+	60
7. Förskjutningspost (II 4, IV 10, V 3)............	—	no	—	80	+	240
8. Summa..........................................	+	670	+ 1100	+ i	460
Statens upplåning
9. Finansiellt sparande (II 6, III 8, IV 12, V 5) ..	—	540	+	70	+	600
10. Obligationslån och statsskuldförbindelser (II 3,
III 2, IV 1, V 1) ..............................	+1	460	+	570	+	30
11. Skattkammarväxlar (III 1, IV 2, V 1)..........	—	280	+	550	+	830
12. Annan statlig upplåning (IV 3) .................	+	30	—	90		0
13. Summa ........................................	+	670	+	1100	+ 1460
II. Kommuner
Kommunernas utlåning
i. Aktieteckning och utlåning (IV 16)..............	+	90	+	50	+	60
2. Insättningar på kreditinstitut (IV 17)............	+	420		0	+ 1	no
3. Innehav av statsobligationer (I 10)..............	+	80	+	40	+	10
4. Förskjutningspost (I 7, IV 10, V 3) ............	+	80		210		0
5. Summa ........................................	+	670	-	120	+	180
Kommunernas upplåning
6. Finansiellt sparande (I 9, III 8, IV 12, V 5) ..	+	570	—	250	—	220
7. Obligationslån (IV 4)............................	—	130	+	40	+	130
8. Lån hos kreditinstitut (IV 5)....................	+	230	+	90	+	270
9. Summa ........................................	+	670	-	120	+	180
LD. Riksbanken
Riksbankens utlåning
1. Innehav av skattkammarväxlar (I 11) ..........	+	340	+	870	+	650
2. Innehav av statsobligationer och statsskuldförbin-
delser (I 10)....................................	+	160	—	70	—	150
3. Innehav av andra än statsobligationer (IV 18) ..		0	—	10	—	70
4. Innehav av fordringsbevis på privat sektor och
kreditinstitut (IV 18) ..........................	—	280	—	50	—	30
5. Guld och valutor (V 7)..........................	—	150	—	40	+	20
6. Skiljemynt (IV 18)..............................	+	10	+	10		0
7. Summa ........................................	+	80	+	710	+	420
Riksbankens inlåning
8. Finansiellt sparande (I 9, II 6, IV 12, V 5) ....	+	60	+	50	+	70
9. Inlåning från staten (13)
på särskilt konto..............................		—	+	no	+	250
på checkräkning ..............................	—	80	+	30	+	10

1 Vid 1955—1*%> 1956.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

	1954	1955	1956
10. Innestående å checkräkning för bankaktiebolag och
andra insättare (IV 6) ..........................	—	20	+	280	—	250
11. Andra skulder (IV 6) ..........................	—	120	+	10	+	60
12. Utelöpande sedlar (IV 7)........................	+	250	+	230	+	280
13. Skuld till utlandet (V 2)........................	—	10		0		0
14. Summa ........................................	+	80	+	710	+	420
IV. Privat sektor
Privat utlåning
1. Innehav av statsobligationer m. m. (I 10) .......	+ 1080	+	590	+	170
därav: kreditinstitut ..........................	+	710	+	310	+	50
2. Kreditinstitutens innehav av skattkammarväxlar
(in) ..........................................	—	630	—	310	+	180
3. Utlåning till staten (I 12) ......................	+	30	—	90		0
därav: kreditinstitut ..........................	+	40	—	80	+	30
4. Innehav av kommunobligationer (II 7) ..........	—	130	+	40	+	130
5. Kreditinstitutens utlåning till kommuner (II S) ..	+	230	+	90	+	270
6. Utlåning till riksbanken (III 10, III 11) ........	—	140	+	290	—	190
därav: affärsbankernas riksbanksgiro ..........	—	30	+	270	—	180
7. Sedlar (III 12)..................................	+	250	+	230	+	280
därav: posten och affärsbanker ................	—	40	+	90	+	10
8. Innehav av utländska värdepapper (V 6) ........	+	30	—	40		0
9. Valutor (V 7) ..................................	+	50	+	80	+	200
10. Förskjutningspost (I 7, II 4, V 3) ..............	+	80	—	160	—	720
1''. Summa ........................................	+	850	+	720	+	320
Privat upplåning
12. Finansiellt sparande (I 9, II 6, III 8, V 5) ....	—	260	—	280	—	610
13. Statlig aktieteckning (II) ......................	+	200		0		0
14. Statlig utlåning (12)............................	+	660	+ 1	000	+	890
15. Annan upplåning från staten (14) ..............	+	20	+	20	+	20
16. Kommunal aktieteckning och utlåning (II 1) ....	+	90	+	50	+	60
17. Kommunala tillgodohavanden hos
kreditinstitut (II 2) ............................	+	420		0	+	no
18. Skuld till riksbanken (III 3, III 4, III 6)......	—	270	—	50	—	100
19. Utlandets innehav av svenska värdepapper (VI)	-	10	—	20	—	50
20. Summa ........................................	+	850	+	720	+	320
V. Utlandet
Utlandets utlåning till Sverige
1. Innehav av svenska värdepapper (110, I 11, IV 19)	+	140	—	20	—	50
därav: statsobligationer........................	+	14 0	+	10		0
skattkammarväxlar ....................	+	10	—	10		0
2. Svensk skuld till IMF och IBRD (III 13).......	—	10		0		0
3. Förskjutningspost (17,11 4, IV 10) ............	—	50	+	450	+	480
4. Summa ........................................	+	80	+	430	+	430
Utlandets upplåning frän Sverige
5. Finansiellt sparande (I 9, II 6, III 8, IV 12) ..	+	170	+	410	+	160
6. Försäljning av värdepapper m. in. (I 5, I 6, IV 8)	+	10	—	20	+	50
7. Valutor (III 5, IV 9)...........................	—	100	+	40	+	220
8. Summa ........................................	+	80	+	430	+	430

l/io 1955—1»% 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

också en direkt statlig upplåning från postverket, i synnerhet kortfristig
upplåning från postgirokontoret. »Annan statlig upplåning» (post I 12)
avser bl. a. dessa lån hos posten samt amorteringar på lån, som övertagits
av staten, och återbetalningar av prisutjämningsavgifter. Amortering har
också skett av den statliga upplåning från sparbanker, som gjordes i mitten
av 1940-talet och som avsåg att erbjuda dessa sparbanker placeringsobjekt.

Uppgifterna om den kommunala utlåningen har huvudsakligen erhållits
från statistiska centralbyråns prognosstatistik, medan uppgifterna om kommunernas
upplåning erhållits från kapitalmarknadsstatistiken. Dessa uppgifter
är delvis av preliminär natur och därigenom mycket osäkra.

Riksbankens transaktioner erhålls från riksbankens veckorapporter. Posterna
innehav av skattkammarväxlar samt statsobligationer och statsskuldförbindelser
utgör motposter till motsvarande poster på statens inlåningssida,
medan innehavet av andra obligationer än statsobligationer samt innehavet
av andra fordringsbevis har sina motsvarigheter i den privata sektorn.
Fordringsbevisen på kreditinstituten eller den privata sektorn i övrigt beslår
av inrikes växlar, hypolekslån, krediter i checkräkning, avbetalningslån, inhemska
checkar och postremissväxlar samt andra tillgångar inom landet.
Valutorna består av utländska statspapper, utrikes växlar samt fordringar
på utländsk bank eller bankir. Riksbankens finansiella sparande har här
fått representeras av riksbankens vinst minus överföringarna till staten och
utgör ökningen i summan av posterna »kursdifferenskonto» och »reserverade
vinstmedel» i riksbankens statistik. Riksbankens finansiella sparande
har justerats med skillnaden mellan nominellt och bokfört värde på statsobligationerna.
(De övriga obligationerna redovisas däremot med bokförda
belopp.) Checkräkningstillgodohavanden i riksbanken har (utom staten,
post 9) framför allt affärsbankerna och de statliga affärsverken (post 10).
I den senare ingår emellertid också vissa andra insättares tillgodohavanden.
Av särskilt intresse är affärsbanksgirot, och detta har därför särredovisats.
De andra skulderna till övriga sektorer består av utelöpande postremissväxlar
samt belopp innestående å depositions- och kapitalräkning, varifrån dragits
statens insättningar på särskilt konto i riksbanken.

Samtliga poster i den privata sektorn utgör motposter till poster i sektorerna
I, II, III och V. De behöver därför ingen kommentar.

Uppgifter om utlandsiransaktionerna erhålls från betalningsbalansen. Utlandets
finansiella sparande gentemot Sverige motsvaras av bytesbalansens
saldo med omvänt tecken. Uppskattningen av förändringarna i Sveriges innehav
av utländska värdepapper samt utlandets innehav av svenska värdepapper
erhålls från bank- och fondinspektionens statistik över värdepappershandeln.
Ett undantag utgör här obligationslånen i Schweiz 1954, som
ej registrerats i denna statistik. I riksbankens uppställning av betalningsbalansen
ingår dessa lån i posten »dispositioner å svenska statskrediter».
Här har de förts till »innehav av svenska värdepapper» i sektor V. Den negativa
statliga utlåningen till utlandet utgörs av amorteringar på svenska
statskrediter till Polen, Danmark och Norge.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabellförteckning

II. 1. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 3

2. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 4

3. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 4

4. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 5

5. Privat konsumtion åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 6

6. Privat konsumtion åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 6

7. Offentlig konsumtion åren 1950—1956. Miljoner kronor ........... 7

8. Inhemska bruttoutgifter åren 1950—1956 i löpande priser. Procenttal 7

9. Bytesbalansen åren 1950—1956. Miljoner kronor j................. 9

10. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden 1950—1956 .. 10

11. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1950—1956 i

löpande priser................................................. 12

12. Sparande-investering åren 1950—1956 i löpande priser. Procent av

bruttonationalprodukten till marknadspris........................ 13

13. Hushållens utgifter och sparande 1950—1956. Löpande priser .... 14

III. 1. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1955—

1956. Löpande priser .......................................... 20

2. Förenta staternas betalningsbalans 1955—-1956. Miljarder dollar...... 23

3. Industriproduktion, bruttonationalprodukt, export och import i olika

västeuropeiska länder 1954—1956. Procentuell förändring från föregående
år .................................................... 26

4. Försäljningen av vissa varaktiga konsumtionsvaror (värde) samt antal nyregistrerade
bilar och motorcyklar i olika västeuropeiska länder 1954—
1956. Procentuell förändring sedan motsvarande period ett år tidigare 28

5. Verkstadsproduktionen i vissa västeuropeiska länder 1954—1956..... 30

6. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål i olika västeuropeiska

länder 1954—-1956.............................................. 31

7. Konsumentpriser, privat konsumtion samt timförtjänster inom industrin

i olika västeuropeiska länder 1954—-1956. Procentuella förändringar.. 32

IV. 1. Importen 1954—1956, uppdelad efter användning.................. 43

2. Valutareserven 1954—1957. Miljoner kronor....................... 45

3. Exporten 1954—1957 .......................................... 47

4. Importen 1954—1957........................................... 48

V. 1. Förändring av industriproduktionens volym 1954—februari 1957 .... 53

VI. 1. Investeringsplaner inom industrin för år 1957. Ny- och ombyggnadskost nader

samt ny- och ersättningsanskaffning (miljoner kronor)........ 62

2. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1956 till 1957.
Miljoner kronor i 1956 års priser................................ 65

90 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

VII. 1. Genomsnittlig timförtjänst inom industrin........................ 67

2. Fysiska personers inkomster 1955—1957. Miljarder kronor.......... 68

3. Konsumentprisernas förändringar december 1955—mars 1957. Index:

december 1955 = 100 ......................................... 70

VIII. 1. Beräknad försörjningsbalans för 1957. Miljoner kronor i 1956 års priser 76

Bilaga 1. Upplåning och utlåning i staten, kommunerna, riksbanken, privata

sektorn och utlandet........................................... 86

Diagramförteckning

II. 1. Konjunkturindikatorer 1950—1956 ................................. 18

III. 1. Privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar i Förenta staterna

1954—1956 ..................................................... 21

2. Industriproduktion, export och import i olika västeuropeiska länder

1954—1956...................................................... 27

3. Industriproduktionen inom OEEC-området 1954—1956 ............... 31

4. Exportvärde i procent av importvärde samt valutareserv uttryckt i antal
månaders import för olika västeuropeiska länder 1950—1956 ...... 36

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 91

Innehållsförteckning till Bihang C

I. Inledning........................................................ 1

11. Försörjningsbalansen för 1956 ...................................... 3

1. Inhemska bruttoutgifter........................................ 3

2. Utrikeshandel och lagerutveckling................................ 8

3. Bruttonationalprodukt, inkomstutveckling och sparande............ 11

4. Det finansiella sparandet ...................................... 15

5. Utvecklingen under 1956 ...................................... 17

III. Den internationella utvecklingen .................................... 20

1. Konjunkturläget i Förenta staterna.............................. 20

2. Det ekonomiska läget i Västeuropa.............................. 25

3. Råvarupriser och fraktmarknad................................. 40

IV. Utrikeshandeln................................................... 42

1. Utrikeshandeln 1956 ........................................... 42

2. Utrikeshandeln 1957 ........................................... 44

V. Produktionen .................................................... 50

VI. Investeringarna .................................................. 59

VII. Konsumtionen.................................................... 66

1. Den privata konsumtionen...................................... 66

2. Den offentliga konsumtionen.................................... 72

VIII. Sammanfattande bedömning........................................ 73

1. Den ekonomiska utvecklingen 1955—1956 ........................ 73

2. Det internationella läget........................................ 74

3. Försörjningsbalansen 1957 ...................................... 76

4. Problemställningar ............................................ 78

Bilaga. Upplåning och utlåning i vissa sektorer 1954—1956 ................ 84

Tabellförteckning........................................................ 89

Diagramförteckning .................................................... 90

Anm. Den reviderade nationalbudgeten för år 1957 har utarbetats inom finansdepartementets
nationalbudgetkansli under ledning av byråchefen Ingvar Ohlsson. Kap. II Iförsörjningsbalansen)
har författats av fil. kand. Bengt Pettersson (avsnitten 1—3 och 5) och fil. lic. Krister Wickman
(avsnitt 4). Kap. III (den internationella utvecklingen) har författats av pol. mag. Thora Nilsson.
Analysen av investeringsutvecklingen 1956 och investeringsprognosen för 1957 i kap. VI
(investeringarna) har utförts av fil. kand. Lennart Fastbom. Under nationalbudgetens utarbetande
har utredningsrådet hörts; detta innebär dock inte att rådets ledamöter bär något ansvar
för nationalbudgetens utformning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Bihang D

Driftbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	ändringar	Milj. kr.
	Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter ..........................	10 734,0	+ 314,0	11 048,0
II. Uppbörd i statens verksamhet........	175,9	- 1,5	174,4
III. Diverse inkomster..................	270,0	— 5,0	265,0
Säger	11 179,9	4- 307,5	11 487,4
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder............	267,0	— 15,0	252,0
II. Riksbanksfonden ..................	15,0	—	15,0
III. Statens allmänna fastighetsfond......	19,0	—	19,0
IV. Försvarets fonder ..................	27,8	—	27,8
V. Statens utlåningsfonder..............	115,4	—	115,4
VI. Fonden för låneunderstöd ..........	23,4	—	23,4
VII. Fonden för statens aktier............	150,0	—	150,0
VIII. Statens pensionsfonder..............	41,3	—	41,3
IX. Diverse kapitalfonder ..............	52,0	—	52,0
Säger	710,9	— 15,0	695,9
Summa inkomster å driftbudgeten	11 890,8	+ 292,5	12 183,3
Summa	11 890,8		12 183,3

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

budgetåret 1957/58

Utgifter

	Statsverks-propositionen Milj. kr.	Senare ändringar Milj. kr.	Summa Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna ......	4,0	_	4,0
II. Justitiedepartementet ..............	97,6	—	97,6
III. Utrikesdepartementet ..............	57,3	—	57,3
IV. Försvarsdepartementet..............	2 242,1	+ 0,3	2 242,4
V. Socialdepartementet................	3 349,5	+ 34,1	3 383,6
VI. Kommunikationsdepartementet.......	744,4	+ 33,6	778,0
VII. Finansdepartementet ...............	445,0	+ 8,2	453,2
VIII. Ecklesiastikdepartementet...........	1 330,8	+ 0,3	1 331,1
IX. Jordbruksdepartementet ............	426,4	—	426,4
X. Handelsdepartementet..............	229,4	—	229,4
XI. Inrikesdepartementet................	622,7	4- 0,1	622,8
XII. Civildepartementet .................	348,6	+ 245,0	593,6
XIII. Oförutsedda utgifter ...............	RO	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....	17,7	—	17,7
Säger	9 916,5	+ 321,6	10 238,1
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Luftfartsfonden....................	8,7	_	8,7
II. Riksgäldsfonden....................	450,0	+ 40,0	490,0
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar	339,0	- 31,9	307,1
IV. Avskrivning av oreglerade kapitalme-
delsförluster.....................	176,0	+ 35,0	211,0
Säger	973,7	+ 43,1	1 016,8
Summa utgifter å driftbudgeten	10 890,2	+ 364,7	11 254,9
Avsättning till bildgetutjämningsfonden av kom-
munalskaltemedel......................	125,0	—	125,0
Avsättning till budgelutjämnings/onden av tillfälliga, konjnnklurpolitiskt betingade in-
komster.............................. Beräknat överskott d statsrcgleringen........ Summa	100,0 775,6 11 890,8		100,0 703,4 12 183,3

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

Författningsförslag ..................................................... 3

Förslag till förordning om allmän energiskatt .................... 3

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt ........................ 14

Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943
(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
................................................... 15

1. Bet ekonomiska läget och den ekonomiska politiken .................. 16

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen .................. 16

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet .................... 17

3. Den ekonomiska politiken ................................. 20

II. Förslag till allmän energibeskattning ................................ 36

Inledning ...................................................... 36

Promemorian .................................................. 37

Remissyttrandena .............................................. 52

Departementschefen ............................................ 84

III. Förslag till höjd beskattning av cigarretter............................ 95

IV. Budgetläget ........................................................ 97

1. Inledning ................................................... 97

2. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57 ................ 97

3. Driftbudgeten för budgetåret 1957/58 101

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar ........................ 101

Förändringar av utgifterna.................................. 109

4. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1957/58 . 111

5. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret

1957/58 114

6. Kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58 ........................ 115

7. Sammanfattning av det statsfinansiella läget .................... 117

Bihang A: Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1957/58
Bihang B: Förslag till investeringsstater för budgetåret 1957/58
Bihang C: Reviderad nationalbudget för år 1957
Bihang B: Driftbudgeten för budgetåret 1957/58

5700 i 1 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag