Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
1
Nr 169
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr
618) för Nordiska rådet; given Stockholms slott den
5 april 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i stadgan
den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anledning av en rekommendation från Nordiska rådet föreslås vissa
ändringar i stadgan för rådet, huvudsakligen av formell natur. Smärre
jämkningar av saklig art har föranletts av erfarenheter, som vunnits under
rådets hittillsvarande verksamhet. 1
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 169
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
Förslag
till
Förordning
om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet
Härigenom förordnas, att 1—11 §§ och 13 § stadgan den 20 augusti 1952
för Nordiska rådet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt
att 14 och 15 §§ nämnda stadga skola upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §• 1 §.
Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges
storting och Sveriges riksdag samt
dessa länders regeringar i frågor, i
vilka gemensamma åtgärder av dessa
länder eller några av dem ifrågakomma.
2 §.
Rådet består av sexton ombud för
envar av Danmarks folketing, Finlands
och Sveriges riksdagar samt
Norges storting, vilka representera
olika politiska meningsriktningar och
utses inom respektive folketinget,
riksdagarna och stortinget, tillika
med erforderligt antal suppleanter,
för den tid och på det sätt, som inom
varje land särskilt bestämmes, samt
fem i samma ordning utsedda ombud
för Islands alting.
De deltagande ländernas regeringar
representeras i rådet av de regeringsmedlemmar,
som vid varje särskilt
tillfälle förordnas därtill av
respektive regeringar. 1
Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges storting
och Sveriges riksdag samt dessa
länders regeringar i spörsmål, som
avse samverkan mellan dessa länder
eller några av dem.
2 §.
Rådet består av sextionio valda
medlemmar och av regeringsrepresen
tanter.
För den tid och på det sätt, som i
varje land bestämmes, välja Danmarks
folketing, Finlands riksdag,
Norges storting och Sveriges riksdag
envar inom sig sexton medlemmar i
rådet jämte erforderligt antal suppleanter
och Islands alting inom sig
fem medlemmar i rådet jämte erforderligt
antal suppleanter. Bland varje
lands valda medlemmar skola olika
politiska riktningar vara företrädda.
Envar regering utser bland sina
medlemmar regeringsre presen tanter
till det antal, som den önskar.
1 Senaste lydelse av 1, 2, 3 och 5 §§ se SFS 1955: 692.
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
3
(Nuvarande lydelse)
3 §.
Regeringsrepresentanterna deltaga
i rådets överläggningar men ej i dess
beslut.
4 §•
Rådet sammanträder en gång årligen
å tid, som det självt bestämmer
(ordinarie session), och dessutom,
när rådet så beslutar eller det påkallas
antingen av minst två regeringar
eller av minst tjugo medlemmar (extra
session). Sessionerna hållas i
respektive länders huvudstäder enligt
vad rådet bestämmer.
5 §.
Rådet väljer för varje session och
tiden intill nästa session en ordförande
och fyra vice ordförande. Ordförande
och vice ordförande utgöra tillsammans
rådets presidium.
6 §.
Rådets förhandlingar äro offentliga,
därest rådet ej med hänsyn till
visst ärendes beskaffenhet annorlunda
beslutar.
7 §•
För ärendenas beredning utses utskott
till erforderligt antal. Utskott
må, när rådet så beslutar, sammanträda
även mellan sessionerna.
(Föreslagen lydelse)
3 §•
Regeringsrepresentanterna hava icke
rösträtt i rådet.
4 §•
Rådet samlas en gång årligen å tid,
som rådet bestämmer (ordinarie session).
Dessutom samlas rådet, när
det så beslutar eller när minst två
regeringar eller minst tjugofem valda
medlemmar framställa begäran därom
(extra session). Ordinarie session
hålles i någon av ländernas huvudstäder
efter rådets bestämmande.
5 §•
För varje ordinarie session och tiden
intill nästa ordinarie session väljer
rådet bland de valda medlemmarna
en president och fyra vicepresidenter.
Presidenten och vicepresidenterna
utgöra rådets presidium.
6 §.
Rådets förhandlingar äro offentliga,
därest rådet icke med hänsyn till
ett spörsmåls särskilda art annorlunda
beslutar.
7 §•
Vid varje ordinarie session fördelas
de valda medlemmarna på fasta
utskott med uppgift att förbereda sakerna.
Utskotten kunna efter presidiets
bestämmande i särskilda fall hålla
möte mellan sessionerna.
För beredning av särskilda saker
under tiden mellan sessionerna kunna
kommittéer tillsättas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
(Nuvarande lydelse)
8 §.
Varje lands delegation utser sekreterare
och annan personal. Sekretariatens
verksamhet och inbördes samarbete
försiggå under presidiets ledning.
9 §•
Rätt att förelägga ärenden för rådet
tillkommer envar regering och envar
medlem av rådet. Sådan framställning
skall, såvida ej rådet annorlunda
beslutar, ingivas till presidiet
genom vederbörande lands sekretariat
och, jämte den utredning, som presidiet
finner erforderlig, utsändas till
medlemmarna i god tid före sessionen.
10 §.
Rådet har till uppgift att dryfta
frågor av gemensamt intresse för länderna
och att besluta om rekommendationer
(framställningar) till regeringarna
i sådana frågor. Till rekommendationerna
fogas uppgift om huru
varje medlem av rådet röstat.
Beträffande fråga, som allenast angår
vissa länder, må endast representanterna
för dessa länder deltaga i
beslutet.
Rådet fattar självt beslut om sin
organisation och sekretariatens arbete.
11
11 §•
Regeringarna böra vid varje ordinarie
session anmäla de åtgärder, som
vidtagits i anledning av rådets rekommendationer.
(Föreslagen lydelse)
8 §•
Varje lands delegation anställer
sekreterare och annan personal. Sekretariatens
verksamhet och inbördes
samarbete försiggå under presidiets
ledning.
9 §•
Envar regering och envar medlem
hava rätt att genom skriftlig framställning
till presidiet väcka sak hos
rådet. Presidiet låter företaga den utredning,
det finner erforderlig, och
utsänder aktstyckena i saken till regeringarna
och medlemmarna i god
tid före sessionen.
10 §.
Rådet dryftar spörsmål av gemensamt
intresse för länderna och kan
antaga rekommendationer till regeringarna.
Till rekommendation skall
fogas uppgift om hur varje medlem
röstat.
Rörande spörsmål, som uteslutande
angå vissa länder, hava endast
medlemmar från dessa länder rösträtt.
11 §•
Regeringarna böra vid varje ordinarie
session lämna rådet meddelanden
om de åtgärder, som vidtagits i
anledning av rådets rekommendationer.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
13 §.
Varje land bestrider kostnaderna för
sina representanter och sitt sekretariat
samt de särskilda kostnader, som
föranledas av sammanträden som där
hållas. Om sättet för bestridande av
gemensamma kostnader gäller vad rådet
bestämmer.
13 §.
Varje land svarar för utgifterna för
sitt deltagande i rådet.
Rådet bestämmer hur gemensamma
utgifter skola fördelas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 april 1957.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändringar
i stadgan för Nordiska rådet. Föredraganden anför följande.
För Nordiska rådet gäller en stadga, vilken antagits av Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige var för sig med tillämpning av inhemska
konstitutionella beslutsformer. I anledning av Finlands inträde i rådet företogs
under hösten 1955 i Danmark, Island, Norge och Sverige vissa ändringar
i stadgans ursprungliga lydelse. I ett vart av länderna är stadgan avfattad
på det egna språket, i Finland på såväl finska som svenska. Stadgan
föreligger sålunda i en dansk, en finsk, en isländsk och en norsk text
samt två svenska texter. I allt väsentligt har dessa texter samma innehåll.
Mellan de båda svenskspråkiga texterna förefinnes icke annan skillnad än
att slutparagraferna, som innehåller ikraftträdandebestämmelser, utformats
olika.
Enligt 1 § i stadgan1 är Nordiska rådet organ för samråd mellan Danmarks
folketing, Finlands riksdag, Islands alting, Norges storting och
Sveriges riksdag samt dessa länders regeringar i frågor, i vilka gemensamma
åtgärder av dessa länder eller några av dem ifrågakommer. Beträffande
rådets samansättning stadgas i 2 §, att rådet består av sexton ombud för
envar av Danmarks folketing, Finlands och Sveriges riksdagar samt Norges
storting samt fem ombud för Islands alting. I samma paragraf är föreskrivet,
att de deltagande regeringarna representeras i rådet av de regeringsmedlemmar,
som vid varje särskilt tillfälle därtill förordnas. I 3 § inrymmes
en bestämmelse att regeringsrepresentanterna deltager i rådets överläggningar
men ej i dess beslut.
I 4 § gives bestämmelser om rådets årligen återkommande ordinarie
sessioner och om möjligheten att avhålla extra session. Sessionerna skall
hållas i respektive länders huvudstäder. För varje session och tiden intill
nästa session skall rådet enligt 5 § välja en ordförande och fyra vice ordförande,
vilka alla tillsammans utgör rådets presidium.
De följande paragraferna (6—13 §§) innehåller ytterligare bestämmelser
om rådets organisation och arbetssätt m. m. Rådets förhandlingar är
1 Här följes den i Sverige gällande svenskspråkiga texten.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
i princip offentliga (6 §). För ärendenas beredning skall utskott utses till
erforderligt antal. Dessa kan sammanträda även mellan sessionerna, när
rådet så beslutar (7 §). Om de nationella delegationernas sekretariat stadgas
närmare i 8 §. Rätt att törelägga ärenden för rådet tillkommer enligt
9 § envar regering och envar medlem. Ytterligare regler om ärendes upptagande
och förberedande behandling finns också i 9 §. I 10 § angives rådets
uppgift vara att dryfta frågor av gemensamt intresse för länderna och att
besluta om rekommendationer till regeringarna i sådana frågor. Härutöver
innehåller 10 § vissa regler om beslutsformer m. m. Om regeringarnas
skyldighet att anmäla de åtgärder, som vidtagits i anledning av rådets rekommendationer,
stadgas i 1,1 §. Rådet fastställer självt sin arbetsordning
enligt 12 §. Huru kostnaderna skall fördelas avhandlas i 13 §.
Allmänna ikraftträdandebestämmelser finnes i 14 § samt därutöver särskilda
regler rörande Island i 15 §.
Till rådets fjärde session, som hölls i Köpenhamn i januari—februari 1956,
väckte presidiets medlemmar ett medlemsförslag om översyn av stadgan
för Nordiska rådet. I förslaget framhölls bl. a. att, då i samband med Finlands
inträde i rådet under hösten 1955 stadgan översetts, de fyra dåvarande
olika versionerna av densamma befunnits behäftade med brister i
åtskilliga formella avseenden. Vidare påpekades i förslaget att språkliga
skiljaktigheter förelåge mellan de olika texterna, uppkomna i samband med
att den ursprungliga å svenska avfattade texten blivit översatt till de övriga
språken. Den i rådets arbetsordning och i praxis tillämpade terminologin beträffande
rådets organ och arbetsformer hade icke någon motsvarighet i
stadgan, vilken i många fall begagnade helt andra benämningar, för övrigt
skiftande i de olika texterna. Även sakliga ändringar, föranledda av erfarenheter,
som vunnits under den tid rådet varit i arbete, borde enligt
medlemsförslaget kunna företagas.
Rådet beslöt uppdraga åt presidiet att genomgå stadgan och eventuellt
framlägga förslag för rådet om ändringar i denna. Till efterkommande av
detta uppdrag uppgjorde presidiet förslag till ny stadga för rådet, vilket
lörelades rådet vid dess femte session, som hölls i Helsingfors den 15__
den 22 februari 1957, genom ett av presidiets medlemmar väckt medlemsförslag.
Däri uttalade förslagsställarna, herrar Siguröur Bjarnason, Island,
Erik Eriksen, Danmark, Nils Hpnsvald, Norge, Väinö Leskinen, Finland,
och Rerlil Ohlin, Sverige, bl. a., att vid utarbetandet av det föreliggande
törslaget presidiet strävat efter att så långt som möjligt närma de olika
texterna till varandra. Det hade därvid icke kunnat undvikas, att på enstaka
punkter uttryckssätt och ordvändningar begagnats, vilka — därest hänsyn
icke behövt tagas till önskvärdheten av konformitet mellan språken —-skulle formulerats på annat sätt.
Rådets juridiska utskott, till vilket det ifrågavarande medlemsförslaget
hänvisades, anslöt sig i huvudsak till detta. Beträffande den föreslagna lydelsen
av 7 § i stadgan förordade utskottet dock vissa jämkningar. På utskot
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
tets förslag beslöt rådet den 22 februari 1957 att antaga en rekommendation
(nr 14/1957), vari rådet rekommenderade regeringarna att förelägga
vederbörande folkrepresenlationer för antagande de förslag till stadga tör
Nordiska rådet, vilka intagits i rekommendationen. Förslagen bar här uteslutits.
Beträffande den svenska texten hänvisas till det vid propositionen
fogade förslaget till förordning, vilket återgiver denna text.
Rörande de föreslagna ändringarna lämnas i medlemsförslaget till årets
session och juridiska utskottets förslag i anledning av detta bl. a. följande
upplysningar.
Beträffande 1 § framhålles i medlemsförslaget, att bestämmelsen om rådets
uppgift är olika formulerad å ena sidan i den danska och den isländska
texten samt å andra sidan i den norska och den svenska. I de förra texterna
talas om »frågor som avse samverkan mellan länderna» och i de båda
andra om »frågor, i vilka gemensamma åtgärder ifrågakomma». Den förra
lydelsen har föredragits såsom mera allmänt hållen.
Den följande paragrafen, 2 §, föreslås omdisponerad så, att regler om rådets
sammansättning intages i första stycket, medan de två följande andra
och tredje styckena skall innehålla bestämmelser om sättet in. m. för utseende
av de valda medlemmarna, respektive regeringsrepresentanterna. — En
språklig översyn av bestämmelserna i paragrafen har ägt rum i syfte att
införa den terminologi, som i praxis brukas i rådets arbete. Termen medlem
användes exempelvis såsom gemensam beteckning för såväl de av parlamenten
valda medlemmarna som de av regeringarna utsedda regeringsrepresentanterna.
—- I andra stycket föreslås sådan ändring, att Island får även formell
rätt att utse suppleanter. Så sker redan nu, men på grund av ett förbiseende
innehåller stadgan för närvarande inga regler om utseende av isländska
suppleanter.
I 3 § bör enligt medlemsförslaget angivas att regeringsrepresentanterna —
ehuru medlemmar av rådet — saknar rösträtt i rådet. Stadgandet är så att
förstå, att regeringsrepresentanterna icke kan utöva rösträtt i något av rådets
organ.
Vad angår 4 § innebär förslaget den ändringen att för extra session skall
krävas framställning från 25 i stället för nu 20 valda medlemmar. Höjningen
har föranletts av ökningen i antalet medlemmar i rådet genom Finlands
inträde. — Det nuvarande stadgandet om att session skall hållas i någon av
huvudstäderna föreslås skola begränsas till att avse ordinarie session. Det
kan nämligen visa sig lämpligt framdeles att i något fall hålla extra session
på annan plats än i någon av huvudstäderna.
Den i arbetsordningen brukade termen »president» föreslås skola införas
även i stadgan — 5 § — och där ersätta uttryck som formand, formann och
ordförande. — Presidiet anses vidare böra utses bland de valda medlemmarna.
—■ Presidiets mandattid föreslås skola löpa från och med en ordinarie
session intill nästa, oavsett mellankommande extra sessioner.
I 6 § föreslås endast vissa språkliga och terminologiska justeringar.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
Enligt medlemsförslaget skall i stadgan — 7 § — skillnad göras mellan
utskott och kommittéer. Därvid åsyftas med »utskott» de organ, vilka väljes
vid varje rådssession med huvudsaklig uppgift att förbereda ärendena
under sessionen (juridiska utskottet, kulturutskottet, socialpolitiska utskottet,
trafikutskottet och ekonomiska utskottet), och med »kommittéer» de vanligtvis
mindre grupper som tillsättes för en bestämd frågas beredning och
som huvudsakligen arbetar under tiden mellan sessionerna. I sådana kommittéer
förutsättes även andra än rådsmedlemmar kunna inväljas. — Vidare
föreslås, att föreskriften om att utskott skall utses »till erforderligt antal»
utgår, enär det får anses självfallet att icke flera utskott väljes än som verkligen
behöves. Likaledes föreslås av praktiska skäl borttagande av bestämmelsen,
att utskottssammanträden mellan sessionerna endast får hållas, »när
rådet så beslutar».
Mot medlemsförslaget i denna del framställde jag som svensk regeringsrepresentant
vid sakens behandling i rådets juridiska utskott vissa erinringar.
För att tillgodose uttalade önskemål om en närmare precisering av
bestämmelserna om utskott och kommittéer framlade utskottet förslag till
ny avfattning av 7 §, sedermera biträdd av rådet. I denna av rådet sålunda
godtagna lydelse föreslås paragrafen uppdelad på två stycken. I det första
stycket stadgas, att rådets valda medlemmar vid varje ordinarie session
skall fördelas på fasta utskott med uppgift att förbereda sakerna. Härigenom
fastslås i stadgan hittillsvarande praxis. Liksom nu gäller skall denna
fördelning av medlemmarna äga bestånd intill tiden för nästa ordinarie
session. Om exempelvis under tiden mellan två ordinarie sessioner en extra
session sammankallas, skall icke nya val till de fasta utskotten företagas,
utan valen vid närmast föregående ordinarie session äger alltjämt giltighet.
Utskott föreslås få sammanträda under tiden mellan sessionerna endast efter
presidiets bestämmande och i särskilda fall; i sådan händelse äger likaså
den vid den ordinarie sessionen företagna fördelningen av medlemmarna
giltighet. — I andra stycket föreslås, att kommittéer skall kunna tillsättas
för beredning av särskilda saker under tiden mellan sessionerna. Sådana
kommittéer förutsättes komma att tillkallas för det fall att någon speciell
fråga kräver särskild beredning. Kommitté kan väljas antingen direkt av
rådet eller, under tiden mellan sessionerna, på föranstaltande av presidiet
av respektive delegationer. Till medlemmar i kommitté förutsättes i första
hand medlemmar och suppleanter i rådet skola utses.
Eu mindre justering har vidtagits i 8 § för att jämka bl. a. den svenska
texten till full överensstämmelse med den norska.
I 9 § föreslås vissa ändringar för att anpassa reglerna i paragrafen till
den praxis, som utvecklat sig under rådets hittillsvarande arbete. Därvid har
eu terminologi tillämpats, enligt vilken en sak väckes hos rådet genom alt ett
förslag, ett meddelande eller eu berättelse — bär sammanfattningsvis benämnda
»skriftlig framställning» — ingives till presidiet. Den närmare innebörden
av dessa uttryck utvecklas i arbetsordningen. — Reglerna om att presidiet
äger ombesörja erforderlig utredning liar fått en klarare utformning
2 I!ihaag till riksdagens protokoll 1907. 1 samt. Nr 109
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1957
bl. a. genom att placeras i en huvudsats. — Slutligen föreslås en föreskrift
om att handlingarna i varje sak skall före sessionen utsändas icke blott —
som för närvarande — till medlemmarna utan även till regeringarna.
Genom ett förbiseende vid stadgans slutliga redigering under våren 1952
kom i 10 § en ändamålsbestämmelse att upptagas, trots att redan i 1 § rådets
uppgift angivits. Den oformlighet, som för närvarande vidlåder stadgan, bestående
i att denna sålunda innehåller två ändamålsbestämmelser av delvis
olika innebörd, föreslås skola rättas till. Paragrafens första stycke har utformats
så, att de två vägar, på vilka rådet främst verkar — nämligen genom
debatter och genom rekommendationer till regeringarna — klart utmärkes.
Nuvarande tredje stycket, vilket handlar om beslut rörande rådets organisation
och sekretariatens arbete, föreslås skola utgå såsom överflödigt. I
huvudsak anses föreskriften i 12 § om att rådet självt fastställer sin arbetsordning
täcka innehållet i detta stycke.
Viss terminologisk ändring föreslås i 11 §.
I den nuvarande lydelsen a v 13 § angives tre olika slag av interna kostnader,
nämligen kostnader för medlemmarna, kostnader för sekretariaten
och kostnader för sammanträden, som hålles i landet. Denna specificering,
som icke är fullt uttömmande, då kostnader stundom uppstår för kommittémedlemmar
och experter, vilka icke är medlemmar och icke tillhör sekretariaten,
är knappast behövlig i stadgan. Det torde vara tillfyllest att det
i denna paragraf slås fast, att varje land bär kostnaderna för sitt deltagande
i rådet, vilken form detta än kan ha, samt att rådet beslutar om hur gemensamma
kostnader skall fördelas. Till dessa är att hänföra alla kostnader
för en session. Sistnämnda stadgande bygger på den nuvarande ordningen,
att rådet som sådant saknar egna medel och är hänvisat till att av delegationerna
utverka de penningmedel, som erfordras för gemensamma uppgifters
lösande.
Ikraftträdandereglerna i 14 och 15 §§ saknar numera betydelse. De kan
därför utgå. Stadgan i sin nya lydelse har av rådet förutsatts skola träda
i kraft den 1 januari 1958.
Departementschefen
Då stadgan för Nordiska rådet antogs 1952 i samband med rådets tillkomst,
gavs icke tillfälle att bringa de olika språkliga texter, i vilka stadgan föreligger
i ett vart av de i rådet medverkande länderna, till full språklig och terminologisk
överensstämmelse. Vissa smärre olikheter har sålunda förefunnits
mellan de olika texterna redan från begynnelsen. Erfarenheter, som
vunnits under rådets hittillsvarande arbete, har vidare gjort vissa jämkningar
i stadgan önskvärda. Efter vidtagna förberedelser kunde vid rådets i
februari detta år i Helsingfors avhållna session arbetet inom rådet på en översyn
av stadgan slutföras. Ett av presidiets medlemmar framlagt medlemsförslag
innehållande förslag till ny stadga för rådet vann då efter vissa
jämkningar rådets bifall. I en rekommendation till regeringarna hemställde
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957
11
rådet att dessa måtte förelägga vederbörande folkrepresentationer till antagande
förslag till nya lydelser av stadgan å alla fem språken.
Det i rekommendationen upptagna stadgeförslaget har tillkommit under
medverkan av svenska regeringsrepresentanter i rådet, vilka där haft tillfälle
att framföra sina synpunkter på stadgans utformning. Dessa har i
huvudsak vunnit beaktande, och man bör i Sverige kunna godtaga förslaget
i den form det sålunda föreligger. Förslag till förordning om ändring
i stadgan torde därför nu böra föreläggas svenska riksdagen. Motsvarande
förslag kan väntas bliva bragta inför folkrepresentationerna i Danmark,
Finland och Norge under den närmaste tiden och i Island längre fram under
innevarande år. Stadgan beräknas i sin nya lydelse kunna träda i kraft den
1 januari 1958. Beträffande den närmare innebörden av ändringarna får
jag hänvisa till vad därom ovan anföres.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för
Nordiska rådet.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag till
förordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Chr. af Winklerfelt
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
570570