Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
1
166
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fångvårdsanstalter
i österåkers kommun, Stockholms län, och i
Kumla stad; given Stockholms slott den 5 april 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till den närmare utformningen av centralanstalter
för fångvården i Österåkers kommun och i Kumla stad med ett
platsantal av respektive 400 och 270. Anstalterna skall, jämte det tillänmade
rannsakningsfängelset i Stockholm med 100 platser, ersätta den nuvarande
centralanstalten Långholmen.
1 Uihatuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16G
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 april 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående fångvårdsanstalter
i österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad samt
anför därvid följande.
Inledning
I ett den 2 november 1955 framlagt betänkande angående ersättningsbyggnader
för Långholmsanstalten föreslog fångvårdsbyggnadsutredningen, att
den nuvarande östra anstaltsgruppen, som har Långholmen som centralanstalt
och som är dubbelt så stor som någon av de övriga, skulle delas upp
på två grupper. Långholmsanstalten med dess cirka 600 intagna borde därvid
ersättas med två nya centralanstalter, en anstalt för 300 intagna avsedd
för den reducerade östra gruppen och förlagd i närheten av Stockholm
(Äkersberga i österåkers kommun) samt en anstalt för 200 intagna avsedd
för en ny anstaltsgrupp i det inre av Mellan-Sverige och placerad i Kumla
stad. Med Stockholms stad hade vidare träffats preliminärt avtal om att
staden skulle uppföra ett rannsakningsfängelse i Stockholm med 100 platser,
jämväl avsett för Stockholms läns behov.
Till östra anstaltsgruppen och den föreslagna inlandsgruppen skulle enligt
utredningens förslag hänföras följande redan förefintliga anstalter.
Östra anstaltsgruppen |
Slutna |
öppna |
platser |
platser |
|
Sidoanstalten Svartsjö |
49 |
|
» Norrköping |
93 |
|
» Västervik |
45 |
|
» Visby |
23 |
|
Kolonien Vångdalen |
50 |
|
» Bogesund |
53 |
|
» Johannesberg |
30 |
|
» Kungsgården |
30 |
|
» Högskogen |
30 |
|
» Åby |
26 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
3
Inlandsgruppen |
Slutna |
Öppna |
platser |
platser |
|
Sidoanstalten Falun |
39 |
|
» Karlstad |
63 |
|
Kolonien Bredsjönäs |
30 |
|
» Rommersnäs |
30 |
|
» Gustavsström |
50 |
|
» Skåltjärnshyttan |
30 |
|
» Älgberget |
43 |
Enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. 79; statsutsk. uti. 144; rskr. 305)
anvisades till Ersättningsanstalter för Långholmen m. m. ett investeringsanslag
av 1 740 000 kronor. Av beloppet avsågs respektive 1 000 000 kronor
och 540 000 kronor för förvärv av mark för de av fångvårdsbyggnadsutredningen
föreslagna anstalterna i österåker och i Kumla samt 200 000 kronor
för fortsatt utredningsarbete avseende dessa anstalter. Vidare bemyndigades
Kungl. Maj:t att godkänna dels det mellan utredningen och Stockholms
stad preliminärt träffade avtalet angående inrättande av ett rannsakningsfängelse
i Stockholm och dels ett mellan utredningen och ägarna
till fastigheterna Husby l1, 22 och 51 samt Runö 71 i österåkers kommun
preliminärt träffat köpekontrakt om förvärv av nämnda fastigheter. Statsutskottet
framhöll vikten av att räjongplanen fullföljdes genom att även
den enligt utskottets mening alltför stora östra anstaltsgruppen uppdelades.
Genom beslut den 29 juni och den 6 juli 1956 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt fångvårdens bgggnadskommitté1 att avge detaljerade förslag till byggnads-,
arbets-, utrustnings- och personalplaner samt till ordnandet av personalens
bostadsfråga vid de nya centralanstalterna. I ett den 10 oktober
1956 avgivet betänkande (stencilerat) har kommittén framlagt förslag i
nämnda hänseenden, utom såvitt avser personalbostadsfrågorna, beträffande
vilka kommittén avser att sedermera avge särskilt förslag. I skrivelse
den 28 mars 1957 har kommittén gjort vissa kompletterande beräkningar
beträffande kostnaderna för vissa av de föreslagna byggnaderna.
Jag torde nu få anmäla kommitténs förslag angående den närmare utformningen
av de båda centralanstalterna i österåker och i Kumla.
Kommitténs förslag
Centralanstalten i Österåker
Enligt kommitténs förslag skall centralanstaltcn i österåker förläggas till
Runö gårds västra delar. Söder om området går järnvägslinjen Stockholm—
Österskär och en mindre väg till Vaxholm. Åkers Runö station ligger mitt för
anstaltsområdet. På södra och östra sidan om anstaltsområdet torde i fram
1
Ledamöter: Landshövding Tli. Bergquist ordförande, ledamoten av I kammaren B. Andersson
i Tidaholm, byråchef S. Blom, byrådirektör T. Bunner, byråchef T. Eriksson, ledamoten
av I kammaren A. Mannerskantz, ombudsman E. Pettersson, ledamoten av I kammaren O.
Pålsson i Lit, byggnadschef O. Rinman, fångvårdsdirektör G. Rudstedt, byrådirektör P. Tammelin
samt medicinalrådet C. Åmark.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1951
tiden framdragas en motorväg (Bogesundsleden) mellan Stockholm och
Norrtälje. Norr om området går vägen Stockholm—Äkersberga, vilken inom
några år beräknas få en ny sträckning intill samhället och en ny bro över
Åkers kanal. Vid bestämning av platsen för anläggningen har särskild hänsyn
tagits till de sistnämnda två projekterade vägarna.
Kommittén framhåller att den lagt stor vikt vid att utforma anstalten
på ett sätt som ger högsta grad av säkerhet men samtidigt möjliggör en modern
arbetsdrift och en differentiering av klientelet i hanterliga grupper
samt i övrigt sådana behandlingsmässiga och tekniska resurser som kräves
vid en modern centralanstalt. I detta hänseende har kommittén i stort
sett följt de principer, som legat till grund för utformningen av Hallanstalten
och dess sidoanstalter.
Kommittén har med anledning av det starkt ökade fångantalet ansett sig
böra föreslå en omedelbar uppräkning av antalet platser på österåkersanstälten
från av fångvårdsbyggnadsutredningen beräknade 300 till 400. Mark
har reserverats för ytterligare utbyggnad, om en sådan skulle visa sig behövlig.
Kostnaderna för uppförande av de utav kommittén föreslagna byggnaderna
samt för övriga byggnadsarbeten uppskattas efter prisläget den 1
juli 1956 till 23 000 000 kronor. Av beloppet avses 7 750 000 kronor för uppförande
av verkstadsbyggnader. I förenämnda skrivelse den 28 mars 1957
bär kommittén anmält, att det vid den fortsatta projekteringen visat sig
möjligt att genom viss minskning av ytorna, förenklade konstruktioner
med mindre spännvidder och koncentration av de sanitära anläggningarna
nedbringa kostnaderna för verkstadsbyggnaderna till 4 300 000 kronor. De
totala kostnaderna nedgår således till 19 550 000 kronor. Beträffande byggnadernas
placering inom anstaltsområdet torde få hänvisas till en såsom bilaga
vid detta protokoll fogad situationsplan (Bil. A). Kommitténs förslag
till byggnadsplan innebär i huvudsak följande.
Anstalten skall helt omslutas av en fem meter hög betongmur. Avsikten är
att komplettera vegetationen kring anstaltsområdet för att i största möjliga
utsträckning förhindra insyn från intilliggande vägar och terrängområden.
Det av muren omslutna ånstaltsområdet är cirka 400 X 600 meter. I muren
vid entrén förlägges en centralvaktbyggnad. Övriga byggnader utgöres av
specialavdelning I med plats för 120 intagna, specialavdelning II (för svårbehandlade)
med fyra förläggningsbyggnader för vardera 20 man, allmänna
bostadsavdelningar, bestående av fem slutna vinkelbyggnader, var och en
för 40 intagna, samlingssals- och köksbyggnad samt panncentral och verkstadsbyggnader.
Inom det muromgärdade området finns utrymme för ytterligare
tre 40-mannaavdelningar samt för verkstäder och administrationslokaler
till dessa. Mellan specialavdelning 1 och de allmänna avdelningarna
finns dessutom markreserv för ytterligare en specialavdelning eller klinik.
Den av kommittén föreslagna fördelningen av platserna å olika avdelningar
framgår av följande sammanställning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957 5
Avdelning Antal platser
Specialavdelning I
mottagningsavdelning..................................... 25
kroppssjukavdelning...................................... 20
psykiatrisk avdelning..................................... 20
tuberkulosavdelning ...................................... 20
isoleringsavdelning ....................................... 35 120
Specialavdelning II
avdelningar för svårbehandlade ................................ 80
Allmänna avdelningar ......................................... 200
400
Centralvaktbyggnaden innehåller vaktrum, kontrollrum för televisionsbevakning,
rum för telefonväxel, vänthall för besökande, rum för överkonstapel,
personalrum, en mindre försäljningslokal för terapivaror, som tillverkas
inom anstalten, in. in. Då byggnaden delvis ligger utanför muren, har muren
här byggts upp ytterligare för att förhindra rymningar. Från vaktbyggnaden
leder kulvertförbindelser till administrationsbyggnaden, de båda specialavdelningarna,
samlingsbyggnaden, panncentralen och den närmast liggande
verkstaden.
Specialavdelningen I utformas med en centralkropp i delvis två våningar,
innehållande administrations- och behandlingslokaler m. m. samt i flyglar
till denna mottagnings- och kroppssjukavdelningar, psykiatrisk avdelning,
tbc- och isoleringsavdelningar på ena sidan och besöksavdelning på den
andra. De olika avdelningarna är förbundna med varandra och administrationsavdelningen
genom en gång. Mellan bostadstlyglarna finns promenadgårdar
för avdelningarna, avgränsade med murar och stängsel. Bostadsrummen
i flyglarna är förlagda mot gårdarna. Hela byggnadskomplexet bildar
på detta sätt en sluten rektangulär enhet — ett fängelse inom fängelset.
Kompletterad med televisionsbevakning torde denna utformning erbjuda
största möjliga säkerhet mot rymningar. I övrigt disponeras denna avdelning
på följande sätt.
I administrations- och behandlingsbyggnaden utgräves källaren och inredes
till vissa behandlingslokaler, som inte erfordrar dagsljus, och till
centralförråd för anstalten. I anslutning till förrådet finns mottagningsbod
m. m. Här utmynnar gångkulverten från bl. a. centralvakten. Hissförbindelse
finns från källarplanet genom byggnaden. En framtida utbyggnad av administrations-
och behandlingslokalerna beräknas kunna ske genom en påbyggnad
av envåningsdelen.
Mottagningsavdelningen omfattar 25 enkelrum med sådana bilokaler som
sköljrum, toalettrum, bad, undersöknings- och behandlingsrum, vaktrum,
arbetssalar m. in.
Kroppssjukavdelningen har 20 platser, fördelade på fyrsängsrum och
ensängsrum. Till avdelningen hör sedvanliga biutrymmen samt arbetssalar
för uppegående patienter.
Den psykiatriska avdelningen, som skall tillgodose den s. k. räjongpsykiatriens
behov för den östra anslaltsgruppen, omfattar 20 platser fördelade
på fyrsängsrum och ensängsrum, bilokaler och arbetssalar för vävning,
träslöjd och snideri samt läderarbete och konsthantverk. Arbctssalarna och
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
vissa biutrymmen har förlagts i en inre del av byggnaden och har enbart
överljus. Detta medför att såväl större säkerhet mot rymningar erhålles
som att planen blir mer ekonomisk.
Tuberkulosavdelningen, som avses skola bli en riksavdelning •— liksom
fallet är med Långholmens nuvarande tuberkulosavdelning — har 20 platser,
uppdelade i två grupper om respektive 14 och 6 platser. Den mindre
gruppen är avsedd för sådana intagna som genom sitt uppförande bör avskiljas
från övriga tbc-patienter. Till varje grupp hör toalettrum, dag- och
matrum, förråd jämte arbetssal och gemensamt för de båda grupperna vaktrum,
serveringskök, undersöknings- och behandlingsrum jämte bad. Bilokaler
och arbetssalar förlägges även här till en inre del av byggnaden med
enbart överljus.
Isoleringsavdelningen omfattar 35 platser, uppdelade i två grupper av
olika säkerhetsgrad. 10 rum är anordnade i en särskild avdelning med
»maximum-säkerhet». Övriga 25 rum har »medium-säkerhet». Till varje avdelning
hör sedvanliga bilokaler. Vaktrum, serveringskök, undersökningsrum,
bad och samtalsrum är gemensamma för avdelningarna.
Besöksavdelningen är förlagd till en särskild flygel i anslutning till administrationslokalerna.
Den består av 15 enkelrum och eu större besökshall.
Avdelningen är utrustad med sedvanliga bilokaler. Avsikten är nämligen att
besöksavdelningen vid behov skall kunna utnyttjas såsom tillfällig förstärkning
av övriga avdelningar. Den bör därför utrustas med motsvarande bilokaler.
Specialavdelning II förlägges på ett särskilt inhägnat område omedelbart
innanför entrén. Klientelet på denna avdelning skall normalt icke ha kontakt
med övriga intagna inom anstalten. De skall arbeta för sig inom en del
av det stora verkstadskomplexet och använda kulvertförbindelse mellan
verkstäder och bostäder. Genom sin förläggning intill centralvakten kan specialavdelningen
hållas under särskild uppsikt därifrån.
De allmänna avdelningarna, som bygges i ett plan, innehåller vardera
två 20-mannaavdelningar försedda med matrum, pentry, dagrum och frilidsverkstad.
Vaktrummen är placerade mellan respektive avdelningar. God
överblick erhålles över korridorerna.
Samlingssals- och kökshgggnaden disponeras på följande sätt.
Samlingssals- och köksbyggnaden innehåller centralkök med biutrymmen,
matsal (för 50 personer) och klubbrum för personalen, samlingssal (för 350
personer) om 12 X 24 m med biomaskinrum samt centralbibliotek och två
studiecirkelrum. Samlingslokalen är så utformad, att den kan användas även
för idrottsändamål. Under kökslokalerna finns förråd för köket samt en
omklädnads- och bastuavdelning för de allmänna avdelningarna, innehållande
omklädnadsrum, tvagningsrum, bastu och utrymme för idrottsmateriel.
Återstoden av källaren utgräves för framtida inredning till fritidslokaler
in. in. Maten forslas i kantiner till varje paviljong, där utspisning sker
i varje bostadsflygel för sig. Till byggnaden är anknuten panncentral med
biutrymmen. I samband med varuintaget till köket och panncentralens kolintag
är anordnad en varugård, som är avskild från anstaltsområdet i övrigt.
Därigenom kan det omkringliggande anstaltsområdet hållas i ett prydligare
skick än som annars vore möjligt.
Verkstadsbyggnaden är avsedd för dels de intagna på specialavdelning
II, 80 platser, och dels de intagna på de allmänna avdelningarna, 200 platser.
Beträffande den närmare dispositionen av verkstadsbyggnaden anföres.
Kungl. Maj:ts proposition nr !(><> år 1957
7
Verkstaden för specialavdelningen är avsedd för kartongindustri, tryckeri
och arbetsterapi och omfattar ca 2 600 kvm bruttoyta. Den står i förbindelse
med kulverten från specialavdelningen. Från kulverten kommer de intagna
till denna verkstads särskilda omklädnads-, tvätt- och rastrum, vilka
vetter mot en sluten verkstadsgård. Verkstadshallen ligger mitt i byggnaden
och är omgiven av förråds- och lagerlokaler. Längs byggnadens östra fasad
är insprängt ett industrikontor med utrymmen för räjongingenjör, arbetsföreståndare,
skriv- och ritbiträden in. in. Dessa kontorslokaler har direkt
ingång utifrån. Terapiverkstaden, som är belägen i en mindre byggnad på
andra sidan om nämnda verkstadsgård, har tre arbetssalar, förråd samt
omklädnads- och rastrum.
Verkstaden för de intagna på allmänna avdelningarna är avsedd för mekanisk
industri, träindustri, konfektionsindustri samt arbetsterapi och omfattar
ca 6 700 kvm bruttoyta inklusive kallförråd. Denna verkstadsdel utgör
en direkt förlängning av verkstaden för specialavdelningen och skiljes
från denna genom ytterligare en sluten verkstadsgård. Hela fabrikskomplexet
bildar på detta sätt eu sluten enhet, varigenom bevakningen underlättas.
Den mekaniska verkstaden är inrättad efter följande plan. Från ett varuintag
på fabriksbyggnadens kortsida mot en av verkstadsgårdarna leder en
telferbana till råvarulager och materialbearbetningslokaler. Till höger om
dessa ligger personalutrymmen samt omklädnads-, tvätt- och rastrum för
de intagna ävensom en verktygs- och experimentavdelning med tillhörande
verktygsförråd in. in. Därefter följer en stor maskin- och monteringshall,
ytbehandlingsavdelning, avsynings- och kontrollavdelning samt lagerlokal
för färdiga artiklar.
Parallellt med den mekaniska verkstaden ligger möbelverkstaden. Från
virkesförråd och torkar, som är inrymda i ett från huvudbyggnaden avskilt
förråd, går eu obruten arbetsbana genom utrymmet för torkat virke till en
stor kap- och maskinhall samt vidare till sammansättningsverkstad, ytbehandlingsavdelning,
tapetseraravdelning samt utrymmen för avsyning och
emballering. Till vänster om varuintaget ligger omklädnads-, tvätt- och rastrum
till denna verkstad och till höger garage samt utrymmen för lacker,
oljor och kompressorer.
I en mindre byggnadskropp mitt i fabrikskomplexet är konfektions- och
terapiverkstäderna belägna. Var och en av dessa har särskilda omklädnads-,
tvätt- och rastrum. Källaren under denna byggnad innehåller färdiglager
för möbelverkstaden.
Hela fabriksbyggnaden är försedd med taklanterniner. I ytterväggarna är
endast enstaka fönster inplacerade.
Beträffande arbetsdriften för anstalten anför kommittén, att sysselsättningen
av de intagna bör, med hänsyn till att österåkersanstalten
kommer att hysa clt icke bara i fråga om arbetsduglighet och arbetsvillighet
utan även i fråga om intressen och arbetsinriktning säkerligen mycket heterogent
klientel, varieras i så stor utsträckning som möjligt.
När det gäller klientelet inom specialavdelning I, alltså klientelet på mottagningsavdelningen,
psykiatriska avdelningen, kroppssjuk-, tuberkulosoch
isoleringsavdelningarna, kan det enligt kommitténs mening knappast
bli fråga om annan sysselsättning än arbetsterapi. Denna bör dock differentieras
så mycket som möjligt. Erfarenheterna från arbetsterapien vid fångvårdens
psykiatriska avdelningar, framför allt avdelningen å Härianda, vi
-
8
Kungl. Mcij.ts proposition nr 166 år 1957
sar att man med relativt enkla medel kan åstadkomma en så rikhaltig sortering
av arbetsuppgifter, att praktiskt taget varje där intagen person kan
ges en för honom lämpad sysselsättning. Dessa erfarenheter har beaktats
vid den av kommittén för Österåker föreslagna arbetsterapiorganisationen,
som omfattar bl. a. vävning, träslöjd och träsnideri, läder- och skinnarbete,
pappslöjd och kartongarbete, flätnings- och monteringsarbete, keramikarbete
samt konsthantverk.
I fråga om det svårbehandlade klientelet inom specialavdelning II anser
kommittén, att ett relativt okomplicerat industriarbete är den sysselsättning,
som lämpar sig bäst för flertalet intagna. Kommittén har vid arbetsvalet
stannat för kartongindustri och fabrikation av kontorsmateriel, främst
förvaringspärmar. Såsom komplement till fabriksdriften får avdelningen
dels ett tryckeri, där lämpliga intagna med längre strafftider kan få en värdefull
och intressant arbetsuppgift, dels arbetsterapi för intagna med arbetshinder.
När det gäller sysselsättningen av de på de allmänna avdelningarna intagna
bör enligt kommittén tyngdpunkten läggas på mekanisk industri. Efter
överläggningar med representanter för näringslivet har kommittén blivit
alltmer övertygad därom, att fabriksdrift i ganska stor skala är den sysselsättningsform,
som för det stora flertalet intagna betyder den bästa och
snabbaste arbetsträningen och arbetstillvänj ningen. Kommittén anser därför
att man, i den mån så kan ske, bör gå in för större verkstadsenheter än
som hittills varit brukligt inom fångvården. Förutom mekanisk industri föreslår
kommittén en medelstor möbelindustri med tapetseriavdelning, en
mindre konfektionsindustri och en arbelsterapiavdelning för intagna med
arbetshinder av olika slag.
Kommittén framhåller, att ytterligare sysselsättningsmöjligheter föreligger
i form av ekonomiarbeten (handräckning), varvid varje avdelning får
svara för det inom densamma erforderliga arbetet. De för hela anstalten
gemensamma handräckningsuppgifterna (eldning, yttre renhållning, köksarbete,
byggnadsunderhåll, skrivarbete och biblioteksarbete in. in.) får ombesörjas
av interner på de allmänna avdelningarna.
Sammanfattningsvis föreslås sysselsättningen få följande organisation.
Specialavdelning I
arbetsterapi
ekonomiarbete
Specialavdelning II
kartongindustri och pärmtillverkning........................ 45
tryckeri .................................................. 15
arbetsterapi .............................................. 10
ekonomiarbete ............................................ 10 80
Allmänna avdelningar
mekanisk industri ........................................ 100
möbelindustri ............................................ 40
konfektionsindustri........................................ 20
arbetsterapi .............................................. 10
ekonomiarbete ............................................ 30 200
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
Enligt utrustningsplanen beräknar kommittén för anskaffning
av inventarier och maskiner m. in. ett belopp av sammanlagt 3 825 000 kronor.
Beloppet motsvarar anskaffningskostnaden för en helt ny utrustning.
Hänsyn har alltså vid denna beräkning icke tagits till värdet av de inventarier,
som kan komma att överflyttas till österåker från Långholmsanstalten.
En omräkning av kostnaderna kommer därför att verkställas, innan
kommittén framlägger förslag till anslagsäskanden i denna del. Då sådant
förslag blir aktuellt först om något år, har kommittén icke ansett det nödvändigt
att redan nu verkställa inventering av den på Långholmen befintliga
utrustningen.
Personalkostnaderna för lönegradsplacerade befattningshavare beräknas
uppgå till cirka 2 330 000 kronor för år. Härtill kommer arvoden för viss
personal. Personalbehovet vid anstalten uppskattas av kommittén till 199
befattningshavare enligt följande personalplan.
Befattningshavare
1 överläkare ..................
1 fångvårdsdirektör ...........
2 förste läkare ................
1 fångvårdsinspektör .........
1 psykolog ...................
1 intendent...................
1 arbetsföreståndare ..........
1 arbetsinspektör .............
4 fångvårdsassistenter .........
1 förste yrkesmästare .........
1 social kurator...............
1 förste arbetsterapeut ........
1 maskinmästare .............
1 social kurator...............
2 uppsyningsmän .............
5 yrkesmästare ...............
3 uppsyningsmän .............
10 yrkesmästare ...............
3 kansliskrivare...............
2 överskötare .................
2 översköterskor ..............
0 arbetsterapeuter.............
1 köksföreståndare............
1 materialförvaltare ...........
10 yrkesmästare ...............
19 överkonstaplar .............
1 förrådsförman ..............
2 kontorister .................
1 reparatör ..................
2 biträdande köksföreståndare . .
1 förrådsman ................
1 hantverkare ................
1 reparatör ...................
90 vaklkonstaplar..............
2 bilförare ...................
1 eldare .....................
6 kanslibiträden ..............
9 biträden rl) (varav 1 telefonist)
Lönegrad
. . 37
.. 34
. . 31
. . 29
. . 29
. . 27
. . 25
.. 25
.. 23
.. 20
. . 20
.. 18
. . 18
. . 1»
.. 18
. . 18
.. 16
. . 16
. . 15
. . 15
.. 15
.. 14
. . 14
. . 14
. . 14
.. 14
. . 13
. . 13
. . 13
. . 12
.. 12
. . 12
. . 12
. . 12
. . 11
.. 11
.. 14
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
Kommittéledamoten G. Rudstedt har uttalat, att platsantalet på mottagnings-
och isoleringsavdelningarna å specialavdelning I är för knappt tillmätt.
Kommittén framhåller gentemot detta uttalande, att det föreslagna
platsantalet bör förslå, därest avdelningarna av specialkaraktär utföres
»flexibla», så alt varje avdelning kan utnyttjas för olika behov. Rudstedt
har även reserverat sig mot detalj förslaget beträffande antalet kuratorer
och uttalat att en kurator icke tillfredsställande kan handha fler ärenden än
för 100 intagna. Därjämte har ledamöterna S. Blom och E. Pettersson gjort
vissa uttalanden beträffande det allmänna löneläget för personal inom
fångvården.
Centralanstalten i Kumla
Med representanter för Kumla stad har kommittén träffat preliminär
uppgörelse om förvärv av i runt tal 54 hektar mark för den nya centralanstalten
i Kumla. Anstaltsområdet ligger i stadens södra utkant men endast
cirka 600 meter från stadens centrum. Vidare har kommittén träffat
avtal om förvärv av stadsägan nr 1051 A i Kumla stad. Fastigheten avses
att användas som personalbostad (jfr statsverksprop. 1957, bil. 23, s. 26).
Även anstalten i Kumla bör enligt kommittén med hänsyn till det ökade
tångantalet utvidgas något i förhållande till vad fångvårdsbyggnadsutredningen
förordat, förslagsvis från 200 till 270 platser med framtida utbyggnadsmöjligheter.
Anstalten är i princip utformad på samma sätt som angivits för centralanstalten
i Österåker. Det av muren omslutna området är cirka 400 X 525
meter.
Kostnaderna för uppförande av de utav kommittén föreslagna byggnaderna
samt för övriga byggnadsarbeten uppskattas efter prisläget den 1
juli 1956 till 20 000 000 kronor. Av beloppet avses 6 650 000 kronor för uppförande
av verkstadsbyggnader. I förenämnda skrivelse den 28 mars 1957
har kommittén — med samma motivering som anförts beträffande österåkersanstalten
— anmält att nämnda kostnader kunnat nedbringas till
3 300 000 kronor. De totala kostnaderna nedgår således till 16 650 000 kronor.
Beträffande byggnadernas placering inom anstaltsområdet torde få
hänvisas till en såsom bilaga vid detta protokoll fogad situationsplan
(Bil. B).
Den av kommittén föreslagna fördelningen av platserna å olika avdel -
ningar framgår av följande sammanställning.
Avdelning Antal platser
Specialavdelning I
mottagningsavdelning .................... 20
kroppssjukavdelning........................................ 15
psykiatrisk avdelning....................................... 15
isoleringsavdelning ........... 20 70
Specialavdelning II
avdelningar för svårbehandlade.............................. 40
Allmänna avdelningar ........................................ 160
270
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
I fråga om byggnadsplanen anför kommittén i huvudsak följande.
Centralvaktbyggnaden har samma utformning som motsvarande byggnad
i österåker.
Specialavdelning I är utförd efter samma planidé som angivits för österåkersanstalten.
Utöver i sammanställningen angivna avdelningar innehåller
denna specialavdelning administrations- och behandlingslokaler. Av isoleringsavdelningens
20 platser har 4 maximala säkerhetsanordningar. Besöksflygeln
innehåller 10 besöksrum och 1 besökshall.
Specialavdelning II består av två bostadsavdelningar, var och en avsedd
för 20 man. Angränsande område har reserverats för en utbyggnad med två
nya 20-mannaavdelningar.
De allmänna avdelningarna är fyra till antalet, var och en avsedd för 40
man. Utrymme har reserverats för ytterligare två sådana avdelningar.
Samlingssalen är dimensionerad för 250 personer och personalmatsalen
för 40 personer.
Verkstadsbyggnaden är avsedd för dels de intagna på specialavdelning II,
40 platser, och dels de intagna på de allmänna avdelningarna, 160 platser.
Verkstaden för specialavdelningen är avsedd för skinn- och läderindustri
och omfattar cirka 1 900 kvm bruttoyta. I anslutning till denna byggnad är
verkstadens industrikontor inrymt. Verkstaden för de intagna på de allmänna
avdelningarna är avsedd för mekanisk industri, träindustri, konfektionsindustri
och arbetsterapi och omfattar cirka 6 000 kvm bruttoyta inklusive
kallförråd. Fabriksanläggningen i Kumla har i huvudsak samma utformning
som den i österåker med de avvikelser som är betingade av tillverkningen
och driften.
Beträffande planeringen av arbetsdriften uttalar kommittén, att
den utgått från samma förutsättningar i fråga om klientelets sammansättning
och arbetsförmåga som beträffande österåkersanstalten. Driftorganisationen
överensstämmer också i väsentliga delar med organisationen vid
sistnämnda anstalt. Kommittén tar därför i detta sammanhang endast upp
de avsnitt i arbetsplanen, där anstaltens arbetsdrift mera väsentligt avviker
från österåkersanstaltens. För specialavdelning II föreslås således skinnoch
läderarbete. Med hänsyn till att Kumlaanstaltens upptagningsområde
kommer att omfatta bl. a. Örebro län, där skinn- och läderindustrien är
starkt representerad inom näringslivet, kan det enligt kommittén bedömas
vara fördelaktigt ur cftervårdssynpunkt att bereda arbetsträning under anstaltstiden
i just dessa arbeten. Träindustrien har för denna anstalts del
ansetts böra inriktas främst på grövre snickeri.
Arbetsdriften föreslås få följande organisation.
Arbetsplatser
Specialavdelning I
arbetsterapi
ekonomiarbete
Specialavdelning II
skinn- och läderindustri .................................... 30
ekonomiarbete ............................................ 10 40
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
Arbetsplatser
Allmänna avdelningarna
mekanisk industri.......................................... 80
träindustri ................................................ 30
konfektionsindustri ........................................ 20
arbetsterapi .............................................. 10
ekonomiarbete ............................................ 20 160
Enligt utrustningsplanen beräknas för anskaffning av inventarier
och maskiner ett belopp av sammanlagt 2 885 000 kronor.
Personalkostnaderna för lönegradsplacerad personal uppskattas av kommittén
till 1 810 000 kronor. Härtill kommer vissa arvoden. Personalbehovet
beräknas uppgå till 154 befattningshavare enligt följande personal
-
plan.
Befattningshavare Lönegrad
1 överläkare .............................. 37
1 fångvårdsdirektör ........................ 32
1 förste läkare.............................. 31
1 fångvårdsinspektör ........................ 29
1 psykolog ................................ 29
1 intendent ................................ 27
1 arbetsföreståndare ........................ 25
1 arbetsinspektör ......... 25
2 fångvårdsassistenter ...................... 23
1 förste yrkesmästare ...................... 20
1 social kurator ............................ 20
1 förste arbetsterapeut ...................... 18
1 maskinmästare............................ 18
1 social kurator ............................ 18
2 uppsyningsmän .......................... 18
4 yrkesmästare ............................ 18
2 uppsyningsmän .......................... 16
7 yrkesmästare ............................ 16
2 kansliskrivare ............................ 15
2 över skötare .............................. 15
2 översköterskor ............................ 15
4 arbetsterapeuter .......................... 14
1 köksföreståndare .......................... 14
1 materialförvaltare ........................ 14
7 yrkesmästare ............................ 14
15 överkonstaplar .......................... 14
1 förrådsförman ............................ 13
2 kontorister .............................. 13
1 reparatör ................................ 13
1 biträdande köksföreståndare.......... 12
1 hantverkare .............................. 12
1 reparatör ................................ 12
71 vaktkonstaplar ............................ 12
2 bilförare ................................ 11
4 kanslibiträden ............................ 11
6 biträden rb (varav 1 telefonist)
Kommittéledamolen G. Rudstedt har anfört samma reservation beträffande
antalet kuratorer som i fråga om österåkersanstalten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1C>6 år 1957
13
Yttranden
Över kommitténs förslag till anstalter i österåker och Kumla har utlåtanden
avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, länsstyrelsen
i Stockholms län — som inhämtat yttranden av kommunalfullmäktige
i Österåkers kommun, länsarkitekten och riksantikvarieämbetet —,
länsstyrelsen i Örebro län — som vid sitt utlåtande fogat yttranden av landsfogden,
landsfiskalen i Kumla distrikt, förste provinsialläkaren, länsarkitekten,
länsbrandinspektören, vederbörande yrkesinspektör och byggnadsnämnden
i Kumla stad — samt statens lönenämnd. Förslaget lämnas i huvudsak
utan erinran av statskontoret och länsstyrelserna. Byggnadsstyrelsen har
endast yttrat sig beträffande de föreslagna anstalternas bvggnadstekniska
utformning. Statens lönenämnd har i fråga om lönesättningen för personalen
vid anstalterna gjort vissa erinringar. Förslaget avstyrkes av fångvårdsstyrelsen.
Sedermera har fångvårdens byggnadskommitté avgivit en
promemoria i ärendet.
Vidare har anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten å Långholmen, Sveriges
arbetsledareförbund, Svenska fångvårdssällskapet och Föreningen
tjänstemän inom kriminalvården avgivit yttranden med anledning av kommitténs
förslag.
Statskontoret uttalar med anledning av de redovisade kalkylerna beträffande
byggnadskostnaderna, att ämbetsverket med hänsyn till storleken av
de investeringar, varom här är fråga, rent allmänt vill framhålla vikten av
att alla möjligheter till besparingar omsorgsfullt tillvaratages vid anläggningarnas
uppförande. I fråga om kostnaderna för inventarier in. m. förutsätter
statskontoret att vid Långholmsanstalten befintlig utrustning, som
icke utan tvingande skäl anses böra kasseras, tages i anspråk vid den nya
anstalten i österåker. Jämväl beträffande anstalten i Kumla bör övervägas,
huruvida icke redan tillgänglig utrustning åtminstone i viss utsträckning
kan komma till användning. I fråga om den för sistnämnda anstalt uppgjorda
utrustningsplanen sätter statskontoret i fråga, om icke medelsanvisningarna
för biblioteksböcker, konst in. in. (53 000) samt för idrottsutrustning
(5 000) och musikinstrument (4 000) kan reduceras. I övrigt anför
statskontoret vissa synpunkter på lönesättningen för personalen vid de
båda anstalterna.
Länsstijrelsen i Stockholms län uttalar, att den finner österåkeranstaltens
tilltänkta läge lämpligt ur de synpunkter man brukar anlägga i dylika fall
och att hinder för den föreslagna anläggningen ur allmän planeringssynpunkt
icke heller torde möta. Med hänsyn till svårigheten att dölja den
höga betongmur, som avses skola omsluta anläggningen, hade det varit
önskvärt att man prövat möjligheten alt förlägga anstalten på något av de
redan skogbevuxna områdena i trakten. Att kommittén själv varit medveten
om det föreslagna lägets öppenhet för insyn framgår av dess egna uttalanden.
När kommittén ändå stannat för här ifrågavarande förslag, torde
man kunna förutsätta att kommittén funnit förslaget ur andra synpunkter
innebära den bästa lösningen av frågan om anstaltens läge.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
Enligt det av fångvårdsbyggnadsutredningen på sin tid framlagda förslaget
skulle österåkersanstalten vara avsedd för ca 300 intagna. Detta antal
har emellertid i kommitténs förslag höjts till 400 med möjlighet till utbyggnad
för ytterligare 120, därest behov av sådan utbyggnad skulle uppkomma.
Länsstyrelsen uttalade i sitt utlåtande år 1956 över fångvårdsbyggnadsutredningens
betänkande, att stora fängelser ej torde vara ändamålsenliga
ur modern vårdsynpunkt och att det även ur allmänna samhälleliga
planeringssynpunkter kan möta vissa betänkligheter att inrätta dylika
anstalter. Länsstyrelsen vidhåller i princip detta uttalande, men vill i nu
förevarande sammanhang icke göra några erinringar i fråga om den föreslagna
storleken av anstalten. Länsstyrelsen har ej heller något att invända
mot en eventuell utbyggnad av anstalten till den av kommittén ifrågasatta
kapaciteten. Med den utformning i övrigt, som den föreslagna anstalten
erhållit, synes den, såvitt länsstyrelsen förmår bedöma, i skilda hänseenden
motsvara de fordringar, som numera bör ställas på en fångvårdsanstalt av
klass.
För modernt fångvårdstänkande torde frågan om de intagnas sysselsättning
intaga eu central plats. Det ligger i sakens natur, att klientelet på en
fångvårdsanstalt måste bli heterogent till sin sammansättning och att till
följd härav frågan om sysselsättningen bör lösas på ett sätt, som ger utrymme
för så stor differentiering som möjligt. Länsstyrelsen kan för sin
del icke finna annat än att förslaget i denna del tillgodoser rimliga anspråk.
Självfallet måste kostnaderna för en anläggning av den storleksordning,
som det här rör sig om, bli höga. Detta gäller såväl byggnadskostnaderna som
utrustnings- och personalkostnaderna. Vad de förstnämnda beträffar tillåter
sig länsstyrelsen — utan att ingå på någon närmare bedömning av de av
kommittén angivna siffrorna, vartill länsstyrelsen för övrigt saknar möjlighet
— att framhålla vikten av en sträng hushållning med tillgängliga resurser.
I fråga om den för anstalten föreslagna personalplanen har länsstyrelsen
icke funnit anledning göra annat uttalande, än att den av ledamoten Rudstedt
reservationsvis framförda invändningen beträffande antalet kuratorer
synes berättigad.
Länsstyrelsen i Örebro län anför beträffande den föreslagna anstalten i
Humla, att ståndpunkt snarast bör tagas till anordnande av förvaringsplats
för häktade och dylika vid nedläggandet av den nuvarande fångvårdsanstalten
i Örebro.
Enligt förslaget uppgår byggnadskostnaderna per vårdplats för Österåkeranstalten
till omkring 58 000 kronor mot 74 000 kronor för Kumlaanstalten.
Personalkostnaderna för lönegradsplacerad personal per vårdplats
och år beräknas till omkring 5 800 kronor för Österåkersanstalten och till
omkring 6 700 kronor för Kumlaanstalten. Då de båda anstalterna i stort sett
torde vara likvärdiga ur vårdsynpunkt, synes det enligt länsstyrelsen ur
statsfinansiell synpunkt angeläget att kostnadsberäkningarna ytterligare un
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
15
dersökes. Bland annat synes böra övervägas huruvida ej beträffande specialavdelning
I entrébyggnaden och besöksbyggnaden kan anordnas på sådant
sätt, att de åtminstone nattetid kan bevakas av en gemensam vakt.
Vidare anser länsstyrelsen att skyddsrum bör anordnas vid den blivande
anstalten i Kumla. Beträffande detaljer i utformningen av anstalten har
vissa erinringar gjorts av vederbörande yrkesinspektör, vilka enligt länsstyrelsen
bör beaktas. I övrigt har länsstyrelsen intet att erinra mot förslagen.
Byggnadsstyrelsen anför att styrelsen varit kommittén behjälplig med
uppgörandet av de principritningar, som bifogats betänkandet, och därvid
utgått från av kommittén upprättade lokalprogram. Då lokalprogrammen,
som i allt väsentligt är avhängiga av de vårdformer som avses bli tillämpade,
godtagits av den inom kommittén företrädda expertisen har styrelsen
sålunda icke funnit anledning att här behandla denna del av utredningen.
Principritningarna är schematiska och måste bearbetas i detalj
innan de lägges till grund för fortsatt projekteringsarbete.
Sådan bearbetning har redan i viss mån kommit till stånd i det att styrelsen
på kommitténs begäran underkastat frågan om de i anläggningarna
ingående förslagen till verkstadsbyggnader en närmare översyn. Vidare har
även andra i förslagen ingående byggnader i samband med förarbetena för
fångvårdsanläggningen i Tidaholm ytterligare bearbetats, varvid hänsyn
även fått tagas till numera från kommitténs sida skärpta säkerhetskrav.
Det har vid detta arbete visat sig möjligt att genom minskning av vissa
lokalutrymmen, förenklad planläggning och rationalisering i utförandet
nedbringa kostnaderna för de båda här aktuella anläggningarna. För Österåkeranstalten
kan kostnaderna sålunda enligt samma förutsättningar som
gällt för de i betänkandet anförda kostnaderna nu uppskattas till ca 21,25
miljoner kronor och för Kumlaanstalten till ca 18,0 miljoner kronor.
Då grundförhållandena på de valda förläggningsplatserna icke tidigare
närmare klarlagts har byggnadsstyrelsen i samband med nyssnämnda bearbetning
låtit utföra en noggrann grundundersökning. Detta arbete, som
helt nyligen hunnit avslutas, visar beträffande anstalten i Kumla, att normala
grundläggningsmetoder kan tillämpas under förutsättning att det muromgärdade
området förskjutes något åt öster. Enligt vad byggnadsstyrelsen
erfarit innebär en sådan jämkning inga olägenheter eller ökade kostnader.
Beträffande anstaltsområdet i österåker visar undersökningen, att grundförstärkning
medelst pålning blir nödvändig. Kostnaderna härför samt övriga
med undergrundens beskaffenhet sammanhängande särskilda byggnadsåtgärder
bar, under förutsättning att anstaltens uppbyggnad enligt föreliggande
förslag bibehålies oförändrad, uppskattats till ca 1 250 000 kronor. Av
detta belopp faller ca 750 000 kronor på byggnader, ca 250 000 kronor på förbindelsekulvertar
samt ca 250 000 kronor på omslutningsmur.
Med oförändrad planlösning bör sålunda totalkostnaderna för anstalten
i österåker nu uppskattas till ca 22,5 miljoner kronor, vilket med 0,5 miljoner
kronor understiger den i utredningen angivna kostnaden.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
Enligt vad byggnadsstyrelsen har sig bekant föregicks valet av Österåker
av en noggrann prövning av olika alternativa platser, varvid slutligen den föreslagna
utvaldes såsom den enda möjliga.
Innan slutlig ställning tages till anläggningens utformning på denna plats
vill byggnadsstyrelsen förorda att i syfte att ytterligare begränsa de totala
anläggningskostnaderna en noggrann prövning av vissa nu uppställda fordringar
göres. En sådan synes närmast böra ske genom fångvårdens byggnadskommitté
och avse prövning huruvida icke en ökad koncentration av
anstaltslokalerna är möjlig att genomföra utan eftersättande av de principer,
som uppdragits för behandlingen inom en tidsenlig fångvård. Vidare bör i
detta sammanhang på nytt övervägas huruvida kostnaderna för bl. a. gångkulvertar
och omslutningsmur av betong ger en motsvarande vinst ur driftsoch
bevakningssynpunkt.
Byggnadsstyrelsen vill emellertid ytterligare framhålla en omständighet
som synes böra närmare beaktas i samband med ovan förordad överarbetning.
Vårdplatskostnaden för Österåkeranstalten kommer, därest inga förändringar
beträffande anläggningens utformning vidtages, att uppgå till ca
57 000 kronor, vilket trots de i detta fall ingående särskilda kostnaderna för
grundförstärkning med 10 000 kronor understiger motsvarande belopp för
anstalten i Kumla. Då plats synes vara reserverad för en framtida utbyggnad
inom sistnämnda anstaltsområde, borde enligt byggnadsstyrelsens uppfattning
och med tanke på den allmänna bristen på anstaltsplatser inom landet
en ökning av platsantalet inom Kumlaanstalten övervägas från nu föreslagna
270 till samma antal som i österåker eller 400.
Fångvårdsstyrelsen har inhämtat skriftliga utlåtanden från sin sakkunnige
i byggnadsärenden, arkitekten G. Birch-Lindgren, läkaren vid fångvårdsanstalten
å Långholmen G. Bellander, sin sakkunnige i hälsovårdsärenden,
f. d. medicinalrådet P. Björck, överläkaren vid sinnessjukavdelningen å
Långholmen, professor G. Rylander, och räjongpsykiatern inom östra anstaltsgruppen,
doktor Ulla Bergkwist. Dessa utlåtanden åberopas i styrelsens
yttrande.
I fråga om centralanstalien i Österåker anför fångvårdsstyrelsen
i huvudsak följande.
Erfarenheterna under den tid, anstaltsgrupperingen varit i kraft, har enligt
styrelsens mening visat att de tre sydligare räjongerna i dagens högbeläggning
är för stora för att kunna fungera men att anstaltsgrupp utan olägenhet
kan göras något större än som beräknades år 1952 i betänkandet angående
Räjongplan för fångvården (SOU 1952: 21), i vilket man utgick från
att det totala platsantalet inom en anstaltsgrupp för ordinärt klientel skulle
ligga mellan 420 och 488, utom beträffande östra anstaltsgruppen, där platsantalet
beräknades uppgå till 986. Under förutsättning att centralanstalt
tillföres ytterligare administrativ personal bör en anstaltsgrupp för vanligt
fångförvar såvitt nu kan bedömas omfatta 500—700 platser. Styrelsen föreslår
därför, att till riktpunkt för den fortsatta utbyggnaden av anstaltsbestån
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 166 år 1957
17
det för vanligt fångförvar sättes principen, att intagna, bosatta i följande administrativa
områden, skall sammanföras till här angivna anstaltsgrnpper:
östra anstaltsgrnppen: Stockholms stad, Stockholms län, Gotlands län; Inlandsgruppen:
Uppsala län, Södermanlands län, Värmlands län, Örebro län,
Västmanlands län; Sydöstra gruppen: Östergötlands län, Jönköpings län,
Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län; Södra gruppen: Kristianstads
län, Malmöhus län, Hallands län, södra delen; Västra gruppen: Hallands län,
norra delen, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län; Södra
norrlandsgruppen: Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västernorrlands län,
Jämtlands län; Övre norrlandsgruppen: Västerbottens län, Norrbottens län.
Under det visserligen osäkra, men på vissa erfarenheter från 1956 grundade
antagandet, att antalet på fångvårdsanstalt intagna i förhållande till
befolkningstalet i medeltal utgör 0,7 promille för de tre storstadsgrupperna
och 0,5 promille för övriga anstaltsgrupper skulle vid en toppbeläggning av
upp emot 5 000 fångantalet för de föreslagna grupperna bli för Östra gruppen
(875 minskat med 100 platser å ett blivande Stockholms stads rannsakningsfängelse)
775, för Inlandsgruppen 575, för Sydöstra gruppen 590, för
Södra gruppen 650, för Västra gruppen (890 minskat med 100 platser å ett
blivande Göteborgs stads rannsakningsfängelse) 790, för Södra norrlandsgruppen
500 och för övre norrlandsgruppen 250. Till det sammanlagda antalet
vid de ordinära grupperna — 4 130 — skall läggas kvinnogruppen (cirka
50), säkerhetsgruppen (cirka 450) och ungdomsgruppen (cirka 200) samt
vidare de två rannsakningsfängelserna i Stockholm och Göteborg (cirka
200).
Styrelsen framhåller att gruppindelningen av anstalterna för män, tillhörande
det ordinära fångklientelet, enligt nu angivna riktlinjer är mycket
schematisk. Å andra sidan har styrelsen funnit nödvändigt att, innan definitivt
beslut fattas om de nya centralanstalterna, söka bilda sig en uppfattning
om dels de blivande centralanstalternas lämpliga belägenhet, dels ock
behovet av platser inom envar av de föreslagna grupperna med hänsyn till
frekvensen av dömda. Som synes blir även vid den av styrelsen föreslagna
grupperingen både den östra gruppen och den västra större än önskvärt
vore; huru en utjämning skall kunna göras får bli föremål för ytterligare
överväganden. Utöver vad nu sagts vill styrelsen påpeka, att en förutsättning
för all en grupp skall vara funktionsduglig med hänsyn till de intagnas
behandling är, alt det utom centralanstalten finnes ytterligare minst en
sluten anstalt inom gruppen.
Beträffande centralanstaltens storlek vill styrelsen erinra om att man i
betänkandet om räjongplan för fångvården utgick från att antalet öppna
platser ungefär skulle motsvara fjärdedelen av anstaltsgruppens hela platsantal.
Enligt fångvårdsstyrelsens mening bör man sikla på eu ytterligare
förskjutning till förmån för den öppna anstaltsvården.
Vid sin bedömning av kommitténs förslag till centralanstalt i Österåker
har fångvårdsstyrelsen i likhet med sina sakkunniga funnit, alt förslaget
måste omarbetas, varvid jämväl förslag bör framläggas till lösning av per
2
II ill ang till riksdagens protokoll 195''.7. 1 samt. Nr 1GU
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
sonalbostadsfrågorna. Styrelsen föreslår att platsantalet bestämmes till 300,
att byggnaderna i huvudsak uppföres i två våningar samt att sjukvårds- och
behandlingsavdelningarna utformas på ett sätt som motsvarar medicinskt
vedertagna krav med samtidigt beaktande av de för fångvården speciella
förhållandena.
I fråga om platsantalet anför styrelsen att man i Sverige — trots förslag
om större anstalter — i modern tid icke godtagit fångvårdsanstalter med så
högt platsantal som 300. Styrelsen hänvisar till de senaste decenniernas offentliga
debatt i ämnet samt åberopar till stöd för sin uppfattning följande
under senare tid verkställda utredningar, där denna fråga behandlats, nämligen
betänkandet angående riktlinjer för vinnande av viss koncentration
inom det svenska fångvårdsväsendet (SOU 1931: 16), strafflagberedningens
betänkanden angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning
m. m. (SOU 1942:59) och angående verkställighet av frihetsstraff
in. in. (SOU 1944: 50), 1947 års psykopalvårdsutredning (SOU
1952:40) samt säkerhetsanstaltsutredningen (SOU 1953:32, jfr prop.
1954: 170, rskr. 305). Någon omständighet, som skulle kunna föranleda ett
frångående av den svenska traditionen i fråga om fångvårdsanstalternas
storlek, har enligt styrelsen icke påvisats av kommittén. Den inträffade ökningen
av fångantalet i Sverige är, i belysning av fångantalet i andra länder,
icke oroväckande och utgör icke heller något bärande skäl för alt plötsligt
föreslå en uppräkning av platsantalet vid planerade anstalter.
I fråga om specialavdelning I anföres bland annat.
Den psykiatriska avdelningen har byggts med dubbelt korridorsystem,
varav följer, att dagrum och matsal förlagts i den inre delen av byggnaden
och följaktligen saknar fönster. Denna anordning måste betecknas som
olämplig, enär det för patienterna måste kännas tryckande att de utrymmen,
där de skall vistas en stor del av dagen, endast har överljus. Avdelningen är
konstruerad som en enda enhet. Några möjligheter att avskilja sådana intagna,
som uppträder störande, från lugna patienter, som behöver stillhet
och ro, finnes icke. Den skulle lämpligen kunna tjänstgöra som en neurosaydelning
vid en psykiatrisk klinik, men passar ej för sådant klientel, som
vårdas i fångvårdens psykiatriska avdelningar. Givetvis kan en del av de
vårdbehövande skötas på en dylik hellugn avdelning. Flertalet fångar överföres
dock till psykiatrisk avdelning i samband med orosutbrott, som de är
ur stånd att behärska, eller s. k. överspelningar, vari även ingår ett mer eller
mindre medvetet moment att vilja ställa till bråk, suicidalförsök etc. Fall
av delirium tremens förekommer. Denna svåra och livshotande sjukdom kan
utbryta veckor, ja månader efter det att alkoholabstinensen har inletts.
Även fångar som ådragit sig medicinförgiftningar i samband med permissioner,
eller genom insmugglade lugnande eller sövande medel, måste då
och då omhändertagas vid fångvårdens psykiatriska avdelningar.
För en del av de nämnda svårskötta grupperna patienter "kan isolering
bli nödvändig, dels för att skydda dem mot sig själva, dels för att undvika
att hela avdelningen störes och oroas. Det måste konstateras, att en psykiatrisk
avdelning inom fångvården utan isoleringsmöjligheter blir i det närmaste
funktionsoduglig.
Det framlagda förslaget torde i praktiken komma att medföra att två psykiatriska
avdelningar uppstår, nämligen dels den egentliga vårdavdelning
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 1C>6 år 1957
en, dels en provisorisk isoleringsavdelning. Behovet av isoleringsmöjligheter
beträffande det psykiatriska klientelet skall enligt förslaget tillgodoses
genom att lediga celler utnyttjas inom maximumsäkerhetsavdelningen i
fängelsets isoleringssektion. På denna disciplinavdelning, varest arbetsvägrare,
notoriska bråkmakare och permissionssvikare skall insättas, skulle alltså
svårt psykiskt sjuka vårdas av personal, som icke är sjukvårdskunnig,
något som måste betecknas såsom minst sagt upprörande, både ur medicinsk
och humanitär synpunkt.
Enligt planritningen kommer på den ena sidan av den psykiatriska avdelningen
en mur att befinna sig nio meter ifrån rummens fönster och på den
andra eu mur på omkring 16 meters avstånd. Även i detta hänseende måste
planläggningen av den psykiatriska avdelningen betecknas såsom olycklig.
Murarna strax utanför fönstret måste giva ett intryck av instängdhet och
tristess åt vistelsen vid den psykiatriska avdelningen och verka i direkt motsatt
riktning mot vad som avses med vården, nämligen att ingiva patienter,
som kanske dignar under ett långt straff eller trät sats av psykiska sjukdomssymtom,
livsmod och en positiv inställning till framtiden.
Fängelselivets enformighet, vandringen från cellen till arbetssalen och
åter, samma intryck och vyer dag efter dag, utgör inte sällan en sådan belastande
faktor, som hos mer känsliga personer bryter ned motståndskraften.
De grips av plågsamma känslor av instängdhet och tryck, blir sömnlösa
och ångestbetonade, även om uttalade cellpsykoser numera är sällsynta.
Hur högt den fria utsikten mot väster från Rättspsykiatriska kliniken å
Långholmen skattas av patienterna framgår inte minst av deras brev och den
äger utan tvivel en effekt i psykoterapeutisk riktning, som ej bör negligeras.
Dessa möjligheter till förändring, till nya synintryck och befrielsen att
kunna se ut över murarna kommer att helt saknas i fråga om den psykiatriska
avdelningen i Österåker. Ur medicinsk synpunkt måste därför envåningstypens
lämplighet starkt ifrågasättas. Vid moderna amerikanska fängelser
har visserligen detta byggnadssätt i viss omfattning accepterats, men
då är de fria utrymmena utanför byggnaderna ofantligt mycket större än
vad fallet blir vid Österåkersanstalten.
Det måste starkt ifrågasättas, huruvida antalet isoleringsceller är tillräckligt.
En jämförelse med förhållandena vid Långholmsanstalten torde vara
av värde för bedömningen härvidlag. Vid Långholmen finnes 26 isoleringsceller
i den s. k. fasta paviljongen och 25 i nordvästra flygeln, eller sammanlagt
51 celler. Det händer ej sällan att samtliga isoleringsutrymmen är upptagna
och såsom reservutrymmen måste då celler i mottagningsavdelningen
i nordöstra flygeln tagas i anspråk. Om antalet isoleringsceller vid Österåkersanstalten
proportionsvis skulle göras lika stort som vid Långholmen,
blir siffran 42 celler. Därvid bör tagas i betraktande att de omkring 100 häktade,
som vistas på kronohäktet vid Långholmen, endast undantagsvis behöver
placeras i isoleringscell.
Ytterligare tillkommer att Österåkersanstaltens allmänna isoleringsavdelningar
skall tagas i bruk även för psykiatriska ändamål. Risken synes sålunda
stor alt isoleringsavdelningarna icke kommer att räcka till. Man kan
fråga sig vad som kommer att inträffa, om en patient på den psykiatriska avdelningen
plötsligt blir orolig och oundgängligen måste isoleras, men varje
isoleringscell är upptagen.
Lämpligheten kan även diskuteras att förlägga de två avdelningarna med
maximum- och mediumsäkerheten alldeles intill varandra. Skall avdelningen
med maximumsäkerhet kunna fungera som en motsvarighet till den fasta
paviljongen å Långholmen, bör denna avdelning ligga mera avskild, då klientelet
i regel måste hållas isolerat betydligt längre tider än övriga fall. Med
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
hänsyn till det sistnämnda förhållandet synes även cellernas storlek vara av
väsentlig betydelse. I fasta paviljongen vid Långholmen har cellerna gjorts
större än sedvanliga fångceller. Vissa rymningsbenägna och farliga fångar
måste hållas isolerade upp till 6—8 månader, stundom längre, på fasta paviljongen.
Cellerna å isoleringsavdelningarna vid Österåkersanstalten har en golvyta
på endast 7 1/2 m2. Att under längre tider hålla fångar isolerade i så små
rum, synes ytterst olämpligt, för att inte säga inhumant.
Om indikationerna för isolering av psykiskt sjuka och principerna vid
dess genomförande bör följande synpunkter framhållas.
Isolering av en psykiskt sjuk eller abnorm är en åtgärd, som endast bör
företagas i nödfall, då psykoterapi eller lugnande medicin icke har avsedd
effekt, eller lugnande medicin icke kan användas på grund av risken för
narkomani m. m.
Då isolering sker måste denna mycket noga givas prägel av en medicinsk
åtgärd och får icke på något vis ha straffkaraktär. För den som isolerats
måste det klargöras, så fort så är möjligt, att åtgärden skett enhart med hänsyn
till hans eget sjukliga tillstånd, eller på grund av att han stör omgivningen
så att andra patienter, som vårdas vid den psykiatriska avdelningen
på grund av nervösa besvär, kan råka i orostillstånd. Vid Rättspsykiatriska
kliniken har denna princip strängt iakttagits. De som isolerats har även
ständigt personal från kliniken utanför celldörrarna. Läkarna går extraronder
till isoleringsavdelningen och så fort den isolerade börjar visa tecken
att lugna sig, får han stiga upp, får förmånen att röka, får gå ut, utan hänsyn
till vad han sagt till personalen i form av hotelser och skällsord, eller
hur han över huvud taget betett sig under sin orosperiod. Disciplinsynpunkterna
kopplas ur till förmån för vårdsynpunkterna.
Denna absolut nödvändiga linje för behandling av psykiskt abnorma, som
måste isoleras, kommer icke att kunna följas vid Österåkersanstalten, eftersom
de skall vårdas å disciplinavdelningen för de mest svår skötta fångarna.
Sammanfattningsvis måste kraftigt betonas, att den föreslagna planläggningen
av den psykiatriska vårdavdelningen och användandet av disciplinavdelningen
såsom isoleringsavdelning för psykiskt sjuka under inga förhållanden
kan godkännas ur medicinsk synpunkt.
I fråga om specialavdelning I anföres vidare, bland annat, att utvidgningsmöjligheter
saknas mot nordost, där muren hindrar. Utvidgning genom påbyggnad
är möjlig endast av adminislrationsbyggnaden, nordost om förbindelsekorridoren.
Det synes emellertid böra starkt ifrågasättas, om icke den
för återstoden av hela avdelningen föreslagna envåningstypen borde ersättas
av byggnader med ett sådant byggnadssätt och konstruktion, att en framtida
påbyggnad bleve möjlig av samtliga paviljonger. I varje fall bör de eventuellt
ökade kostnaderna härför vägas mot de uppenbara fördelar det innebär att
ha stora utvidgningsmöjligheter, som dessutom kan utnyttjas utan att inkräkta
på det fria området.
Styrelsen avvisar en adminislrationsbyggnad av föreslagen utformning.
En godtagbar lösning skulle sannolikt kunna uppnås, om den av kommittén
föreslagna byggnaden ersättes med tre byggnader, nämligen eu administrationsbyggnad
med mottagnings- och besöksavdelning, en sjukhusbyggnad
med kroppssjukavdelning, psykiatrisk avdelning, tbc- och beliandlingsavdelningar
samt en isoleringsbyggnad. Administrationsbyggnaden torde med hän
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
syn bl. a. till leverantörer och besökande till administrationspersonalen, den
socialvårdande personalen och de intagna böra förläggas friliggande på den
plats, kommittén avsett för specialavdelning II.
Med den reduktion av anstaltsgruppens omfattning, som fångvårdsstyrelsen
förutsatt, torde den föreslagna mottagningsavdelningen på 25 platser i
och för sig förslå. Styrelsen föreslår emellertid, att häktade från Norra Roslags
och Mellersta Roslags domsagor skall förvaras i denna avdelning och
att platsantalet vid avdelningen uppräknas till 30. Det av kommittén angivna
platsantalet vid kroppssjukavdelningen och tuberkulosavdelningen — 20
på envar — synes kunna godtagas. Den föreslagna psykiatriska avdelningen
bör av skäl, som angivits i det föregående, utökas till 30 platser, fördelade på
en större avdelning med 16 platser, utformad på det sätt kommittén tänkt
sig, samt på en mindre avdelning med 10 platser, avsedd för störande och
opålitliga patienter; i anslutning till den mindre avdelningen bör förläggas
en isoleringsavdelning med fyra rum. Isoleringsavdelningen är med sina 35
platser för liten. Den bör omfatta 40 platser och förläggas i en särskild byggnad.
Antalet platser vid specialavdelning II (för svårbehandlade) bör med
räjongens minskade omfattning kunna begränsas till sammanlagt 60. Slutligen
bör på de allmänna avdelningarna platsantalet minskas till 100.
Sammanlagt skulle anstalten vid bifall till ovanstående förslag omfatta
(30 4- 20 + 20 + 30 + 40 + 60 + 100 =) 300 platser.
Kommitténs förslag i fråga om vaktbgggnaden har icke givit fångvårdsstyrelsen
anledning till erinran.
Specialavdelning II bör, såsom framgår av vad styrelsen tidigare anfört,
omfatta 60 vårdplatser. Med denna reducerade storlek bör platserna inrymmas
i en tvåvåningsbyggnad för 40 man och en envåningsbyggnad för 20
man. Sistnämnda byggnad avses för utpräglat farliga intagna, och den bör därför
erbjuda exceptionellt betryggande säkerhet mot rymningar, våldshandlingar
etc. Fångvården saknar för närvarande tillfredsställande förvaringsmöjligheter
för här avsett klientel. De intagna i denna byggnad bör sysselsättas
i en verkstad där maskinell eller verktygsmässig utrustning icke kan
ge materiel för utbrytningar eller överfall. Verkstaden bör förläggas i byggnadens
källarvåning. De två byggnaderna bör givetvis förläggas med längdaxeln
i norr—söder.
Samlingssals- och köksbgggnaden jämte panncentral är grupperade kring
en endast 15 meter bred gård, där lastkajen för intagning av varor till köket
och utlämning av mat till internerna är belägen tätt intill kolintaget till
pannrummet, vilket synes olämpligt. Lastbilar torde för övrigt få svårt att
manövrera på det trånga utrymmet. Bibliotekets läge mot denna gård synes
icke tilltalande.
Fångvårdsstyrelsen föreslår dessutom att något mindre andaktsrum, som
jämväl kan nyttjas som vigselrum, bör kunna inredas i byggnaden. Även vid
ett platsantal på 300 bör anordnas två basturum.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
Kostnaden för verkstadsbyggnaden, 7,75 miljoner kronor, synes påfallande
hög. Internerna måste genom frånvaron av väggfönster få en känsla av
stark instängdhet. Sysselsättningen torde vid det av fångvårdsstyrelsen förordade
platsantalet böra organiseras för specialavdelning II med 25 arbetsplatser
för kartongindustri och pärmtillverkning och 15 arbetsplatser för
tryckeri. Övriga intagna på denna avdelning torde av skäl, som angivits i
det föregående, böra sysselsättas med arbetsterapi- och ekonomiarbeten inom
förläggningsbyggnaden under förhållanden som erbjuder högsta möjliga
säkerhet. För de allmänna avdelningarna bör anordnas 30 arbetsplatser i mekanisk
industri, 30 i möbelindustri, 20 i konfektionsindustri, 10 i arbetsterapi
och 10 i ekonomiarbete.
Enligt vad styrelsen under hand inhämtat avser kommittén att vid de
slutna anstalter som kommer att nyuppföras — således också vid Österåker
och Kumla — installera celldörrar av ny typ. Medan med få undantag celldörrarna
i nuvarande slutna anstalter är av trä med lås mitt på dörren, skulle
de dörrar, som nu föreslås, vara av tjock plåt med fyllning emellan och förses
med låskolv mitt på samt låskolv upptill och nedtill. Säkerhetsanordningar
av detta slag är icke behövliga vid fångvårdsanstalterna. Låsanordningar
av angivet slag är ur psykologisk synpunkt synnerligen olämpliga.
Styrelsen föreslår att frågan om celldörrstyp upptages till nytt övervägande,
varvid styrelsen beredes tillfälle att yttra sig.
Styrelsen erinrar om att styrelsen i annat sammanhang tagit upp frågan
om televisionsbevakning till behandling och därvid pekade på att det för demokratierna
vore en angelägen uppgift att tillse att frihetsberövandet försigginge
under former som läte sig förena med respekten för människovärdet.
Förslaget om televisionsbevakning vid österåkersanstalten åtföljes icke av
någon beskrivning av arten och omfattningen av bevakningen. Införandet av
en helt ny, för vårt land alldeles okänd princip för människobehandling
kräver emellertid en allsidig utredning. Styrelsen, som beklagar att eu sådan
icke kommit till stånd, avstyrker förslaget.
Utrustnings planen bör revideras i samband med att förslaget omarbetas
till att avse 300 intagna.
Detsamma gäller personalplanen. Beträffande denna anför styrelsen bland
annat.
En av de föreslagna försteläkartjänsterna bör utbytas mot cn halvtidstjänst
såsom kroppssjukläkare. Tjänsten kan förslagsvis placeras i Coa 1,
lönegrupp V. Vidare bör uppföras en befattning såsom heltidsanställd pastor.
Antalet kuratorer bör ökas med en. Personalen på kamrerarkontoret bör
ökas med en bokhållare i 21 lönegraden. Kommittén har i personalstaten för
österåkersanstalten ej upptagit särskild personal för undervisning och fritidssysselsättning.
Enligt hittills vunna erfarenheter kan man ej räkna med
att ledningen av undervisning och fritidssysselsättning vid en anstalt av
österåkersanstaltens omfattning kan helt baseras på deltidsanställda fritidsledare.
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
Jämväl förslaget beträffande centralanstalt i Ku in la böi enligt
fångvårdsstyrelsen omarbetas med beaktande av de synpunkter som anförts
i fråga om österåkersanslalten. Styrelsen anför i fråga om detta förslag i
huvudsak följande.
Med den storlek, som fångvårdsstyrelsen beräknat för inlandsgruppen,
synes det av kommittén föreslagna platsantalet godtagbart.
Då häktade från Örebro län och de närmast belägna delarna av Södermanlands
och Västmanlands län torde böra förvaras å Kumlaanstalten, bör mottagningsavdelningen
utökas till att omfatta 30 platser.
En kroppssjukavdelning på 15 platser torde förslå. Däremot bör den psykiatriska
avdelningen utökas till 20 platser, fördelade på tre avdelningar
med respektive 10, 8 och 2 platser — de sistnämnda isoleringsplatser. Isoleringsavdelningen
torde böra omfatta 25 platser. Sammanlagt skulle specialavdelning
I alltså omfatta 90 platser.
Specialavdelning 11 torde böra utbyggas till att omfatta 50 platser. På de
allmänna avdelningarna bör alltså inrättas 130 platser.
Specialavdelning I är, såsom kommittén anfört, utförd efter samma planidé
som österåkersanstalten. Den bör alltså helt omplaneras med beaktande
av vad de sakkunniga i sina yttranden och styrelsen i det föregående anfört.
Beträffande specialavdelning II synes samtliga 50 platser böra inrymmas
i en tvåvåningsbyggnad.
De allmänna bostadsavdelningarna bör inrymmas i tvåvåningsbyggnader.
Såväl dessa byggnader som ersättningsbyggnaderna för den föreslagna specialavdelning
I bör självfallet utformas med längdaxeln i huvudsakligen
nord-sydlig riktning. Även i Kumla erfordras två bastuanläggningar.
Vad som anförts beträffande samlingssals- och köksbyggnaden med panncentralen
samt behovet av särskilt andaktsrum (vigselrum) äger tillämpning
å motsvarande byggnad i Kumla.
Av de intagna på den av fångvårdsstyrelsen föreslagna specialavdelning
II torde 45 böra sysselsättas i skinn- och läderindustri samt 5 avses för ekonomiarbete.
För de allmänna avdelningarnas del torde sysselsättningen böra organiseras
med 55 arbetsplatser för mekanisk industri och 15 för ekonomiarbete
samt i övrigt enligt byggnadskommitténs förslag.
På personalplanen torde böra uppföras ytterligare en social kurator i 18
och en bokhållare i 21 lönegraden. Liksom vid österåkersanstalten torde
för den somatiska vården erfordras eu lialvtidsanställd internist. Frågan om
kostnader för ersättning åt dem, som skall sörja för religionsvården vid
anstalten, torde icke för närvarande behöva upptagas.
Gentemot fångvårdsstyrelsens förslag beträffande storleken av den planerade
fångvårdsanstalten i österåker har avvikande mening anmälts av
byråchefen Wennerholm och tillförordnade byrådirektören Fischier, som anfört
följande.
I fråga om fångvårdsanstalternas blivande organisation i anstaltsgrupper
synes för dagen endast eu inlandsgrupp ligga inom räckhåll. Upptagnings
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
området för östra anstaltsgruppen torde likväl härigenom icke kunna inskränkas
till att omfatta allenast Stockholms stad samt Stockholms och Gotlands
län. Storleken av eu centralanstalt inom denna anstaltsgrupp måste
enligt vår mening avpassas med hänsyn till ett icke oväsentligt större upptagningsområde.
De framtida proportionerna mellan antalet slutna och öppna platser inom
en anstaltsgrupp är vanskligt att angiva. Vi är för vår del icke övertygade
om att behovet av sluten anstaltsvård kommer att minska till förmån för
den öppna. Stöd saknas enligt vår mening icke för uppfattningen att kriminaliteten
— särskilt i storstadsmiljön — tenderar mot att bli alltmer avancerad
och bärarna av denna kriminalitet i behov av alltmer kvalificerad
vård. Härtill knyter sig tanken på en utveckling av de psykiatriska behandlingsmetoderna.
I den mån dessa synpunkter är riktiga, skulle de med hänsyn
till vikten av ett ekonomiskt utnyttjande av behandlingsresurserna, särskilt
den kvalificerade personalen, peka mot ökat behov av centralanstaltsplatser.
Skäl kan anföras mot en koncentration av de slutna anstaltsplatserna
inom en anstaltsgrupp. De ökade möjligheterna till personlig kontakt mellan
anstaltsledning och intagna samt de mindre riskerna för ogynnsam påverkan
mellan de intagna inbördes är omständigheter som talar för en uppdelning
av den slutna vården på små anstallsenheter. Det är emellertid tydligt,
att berörda fördelar kan vinnas endast om anstalten är mycket liten
och att de till väsentlig del torde gå förlorade redan när antalet intagna överskrider
50 75. För en centralanstalts vidkommande måste under alla förhållanden
hithörande problem lösas på det tekniskt-organisatoriska planet.
Det är härvid för resonemanget likgiltigt om anstalten planeras för 300 eller
400 platser.
På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till i övrigt föreliggande
omständigheter finner vi oss för vår del kunna tillstyrka kommitténs förslag
om 400 platser på den föreslagna fångvårdsanstalten i österåker.
I promemorian från fångvårdens byggnadskommitté anföres beträffande
Österåkersans tälten i huvudsak följande.
Det synes uppenbart, att man med hänsyn till kriminalitetsuLvecklingen
måste räkna med ett behov av minst 400 platser på centralanstalten. Ekonomiska
skäl talar även för att platsantalet icke bör minskas. Jfr byggnadsstyrelsens
uppgifter om platskostnaderna i styrelsens remissutlåtamle. De skäl
som fångvårdsstyrelsen framlagt för en minskning av anstalten från 400 till
300 platser har kommittén icke funnit bärande.
Kommittén vill ånyo framhålla, att de till betänkandet fogade ritningarna
är schematiska och att de kommer att bearbetas i detalj. Vid den fortsatta
projekteringen kommer också framförda anmärkningar att upptagas till prövning.
Kommitténs förslag till planering bygger på uppfattningen att behandlingsverksamheten
inom fångvårdsanstalterna bör bedrivas i intim samverkan
mellan psykiatri och fångvård. De psykiatriska synpunkterna rörande behandlingen
bör salunda influera pa verksamheten på hela fångvårdsanstalten.
Samtidigt måste psykiatrin ta hänsyn till de speciella behandlingssynpunkter
som från fångvårdshåll lägges på verksamheten i dess helhet. Det är
viktigt att enhetliga behandlingsprinciper blir rådande inom en fångvårdsanstalt.
Man löper annars risk att målsättningen för arbetet blir olika på den
psykiatriska avdelningen och på fångvårdsanstalten i övrigt. Det är också
viktigt att kroppssjulcvården vid anstalten inordnas i de allmänna behandlingsprinciperna.
De psykiatriska synpunkterna kan ibland vara till nytta vid
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
behandlingen på kroppssjukvårdsavdelningen, liksom hänsyn där alltid måste
tagas till de speciella fångvårdssynpunkterna.
De psykiatriska behandlingsmetoderna kan lämpligen uppdelas i tre olika
grupper. Till den första gruppen hör insulincoma och elchockbehandling
in. in samt medikamentell behandling av olika slag. Till den andra gruppen
hör psykoterapin, som kan vara dels individuell och dels bedrivas i grupp.
Till den tredje gruppen hör arbets- och sysselsättningsterapi. Beträffande
den första gruppen av behandlingsmetoder kan i allmänhet sägas, att den är
så speciell att den bör utövas och ordineras endast av läkare. Även den andra
gruppens metoder tillhör den medicinska arsenalen. För att ernå ett fullgott
resultat är det emellertid nödvändigt, att den personal, som har hand om
dem som är föremål för behandling, är instruerad angående behandlingens
syfte och allmänna uppläggning. Arbetsterapin syftar dels till att hålla de
intagna sysselsatta och dels till att träna de fysiska och psykiska funktionerna
för de anpassningskrav, som livet utanför anstalten ställer. De olika
grupperna av behandlingsmetoder måste bedrivas jämsides och i intim samverkan
med varandra.
De anspråk, som behandlingsverksamheten på grund av det ovan anförda
ställer, kräver förmåga till samarbete av alla dem som har med behandlingsverksamheten
att göra. Eftersom syftet med behandlingsverksamheten inom
hela fångvårdsanstalten bör vara att återanpassa varje intagen individ i samhällslivet,
måste behandlingsinsatserna från olika personalgrupper integreras
till en gemensam insats under hela den tid som behandlingen varar. Om
ett samarbete av detta slag kan etableras, bör också samverkan i lokalhänseende
vara naturlig. Kommittén har därför ansett, att ett strikt särskiljande
av de för sjukvård avsedda lokalerna från övriga anstaltens lokaliteter icke
bör ifrågakomma.
Kommittén har funnit det nödvändigt att hela anstalten förlägges inom
mur. Det kan då icke undvikas att vissa delar av byggnaderna vetter emot
mur. Den känsla av instängdhet, som otvivelaktigt måste åtfölja en sådan
planering, har kommittén ansett skola kompenseras genom gräsmattor och
planteringar inom murområdet. Kommittén har ansett det lämpligt att utföra
den specialavdelning, inom vilken sjukvårdsbyggnaderna är belägna, i form
av envåningsbyggnader, bland annat, för att undvika kommunikation fönstervägen
de olika avdelningarna emellan. Kommittén har likaledes ansett det
rationellt alt varje avdelning erhåller egen promenadgård, bland annat för
att undvika kommunikation emellan olika grupper av intagna. Avsikten är
att promenadgårdarna skall förses med gräsmattor och planteringar. Promenadgårdarna
kommer att vara åtskilda med murar. Det bör emellertid understrykas,
att murarna är avsedda att vara endast ca 2 meter höga. Sådana
murar behöver enligt kommitténs uppfattning icke ge — såsom fångvårdsstyrelsen
befarat — ett intryck av instängdhet och tristess åt vistelsen vid
den psykiatriska avdelningen. Sjukhusanläggningen kan givetvis placeras
utanför mur och uppföras i flera våningar, varigenom fri utsikt bättre kan
garanteras. Härigenom kommer dock rymningsrisken att öka. Vidare erfordras
då alt ytterligare personal kan avdelas för de intagnas utevistelse. Därjämte
måste personalen på de olika avdelningarna och för ytterbevakning
ökas, för alt icke rymningsrisken skall bli för stor. Slutligen kommer enligt
kommitténs uppfattning den allmänna samordningen mellan fångvård och
sjukvård vid eu sådan planering all försvåras.
Kommittén har ansett det rationellt alt räkna med alt psykiskt sjuka med
svåra orostillstånd kan placeras på isoleringsavdclningar under den korta
tid, som isolering i allmänhet är erforderlig. Patienter med mindre svåra orostillstånd
samt svårt sjuka patienter kan enligt kommitténs mening vårdas i
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
de isoleringsrum på den psykiatriska avdelningen, vilka skall förses med särskilt
ljudisolerade anordningar. Kommittén har vidare räknat med att ett genomförande
av de allmänna vårdprinciperna kommer att innebära, bland annat,
att antalet psykiskt sjuka, som blir i behov av vård på isoleringsavdelning,
kommer att bli relativt litet. Kommittén har byggt denna uppfattning
bland annat på uppgifter från psykopatfängelset Herstedvester i Danmark,
där isoleringsavdelningen behövt användas endast ett fåtal gånger årligen.
Bland annat det tilltagande spritmissbruket, som torde ha medfört en klientelförsämring,
synes emellertid tala för att ytterligare ett antal isoleringsceller,
förslagsvis fyra, redan från början iordningställes vid Österåker.
Kommittén har räknat med att ett tillämpande av de psykiatriska behandlingsprinciperna
inom hela fängelseanläggningen kommer att medföra en nedgång
i fråga om antalet somatiska sjukdomsfall. De psykosomatiskt betingade
sjukdomstillstånden, som enligt kommitténs bedömande är relativt vanliga
bland fångklientelet, torde i vart fall komma att väsentligt reduceras.
Vad beträffar tuberkulosen är känt att den allmänt taget är stadd på tillbakagång,
varför även antalet tuberkulosfall inom fångvården så småningom
torde komma att gå ned. Av de anförda skälen ställer det sig svårt alt exakt
beräkna antalet erforderliga platser på kroppssjukavdelning respektive tuberkulosavdelning.
Kommittén har därför ansett det rationellt att räkna med,
att platser på dessa avdelningar, som icke behöver tagas i anspråk, vid behov
kan utnyttjas för psykiatriska fall.
Antalet rum på de olika isoleringsavdelningarna bar varit föremål för diskussion
inom kommittén. Olika meningar rörande platsbehovet har därvid
gjort sig gällande. Om de allmänna vårdprinciperna effektivt kan tillämpas,
torde antalet fall, där isolering av fångvårdstekniska skäl blir erforderlig,
icke behöva bli avsevärt stort. I vart fall har kommittén ansett sig kunna utgå
ifrån, att utrymmen alltid finnes disponibla för de psykiatriska fallens
behov. Personalen vid isoleringsavdelningen bör givetvis vara sjukvårdsutbildad.
Kommittén anser sig böra med skärpa tillbakavisa uppfattningen att
det skulle vara ^humanitärt och upprörande att vårda psykiskt sjuka fångar
och andra fångar i rum bredvid varandra. För de humanitära synpunkterna
bör det givetvis sörjas, vilket klientel som än vårdas på rummen.
Beträffande de kritiserade detaljerna i ritningsförslagen till specialavdelning
I vill kommittén anföra följande. Eu mera rent nord—sydlig orientering
av byggnadskroppen kan ske vid den fortsatta projekteringen. Att belvsningsförhållandena
på vissa avsnitt av avdelningarna synes vara mindre tillfredsställande
är riktigt. En överarbetning av förslaget med avseende härpå kommer
därför att göras. Kommittén vill dock påpeka att icke alla dagrum och
arbetsrum saknar fönsterbelysning från sidorna. Även enligt kommitténs
uppfattning är det ett önskemål, att dagrum och arbetsrum icke uteslutande
är beroende av dagsljusbelysning genom takfönster. En överarbetning av
ritningarna med tanke härpå bör därför göras. Kommittén anser det jämväl
önskvärt, att möjligheter till transport av sängar från tuberkulosavdelningen
till promenadgården anordnas. En mindre liggveranda för lungsjuka kan lätt
iordningställas.
Kommittén utgick vid utarbetande av betänkandet ifrån att det skulle vara
till fyllest, om alla enkelrum på sjukvårdsavdelningarna hade en golvyta av
ca 7,5 in2 med undantag för två enkelrum inom varje vårdenhet, vilka skulle
vara så stora att eu sjuksäng kunde placeras mitt på golvet och avståndet till
väggarna medge tillräckligt utrymme för olika terapeutiska ingrepp. Kommittén
vill emellertid vitsorda, att det ur allmänna sjukvårdssynpunkter
kan svnas önskvärt alt samtliga ifrågavarande rum erhåller en golvyta av
ca 10 m2. ‘
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
Systemet med dubbelkorridor praktiseras på olika håll utomlands och
bär i princip godtagits på en psykiatrisk lasarettsavdelning vid S:t Görans
sjukhus i Stockholm samt på den planerade alkoholistkliniken på Karolinska
sjukhuset. Otvivelaktigt innebär dubbelkorridorsystemet en besparing
i fråga om byggnadskub, och kommittén har ansett det utan olägenhet kunna
tillämpas på de föreslagna avdelningarna.
Besöksrum har icke planerats på vårdavdelningarna. Förbindelsemöjligheterna
med besöksavdelningen är nämligen enligt kommitténs mening så
utformade, att även sängliggande sjuka utan olägenhet kan transporteras
till denna avdelning. Svårt oroliga sjuka eller svårt kroppsligt sjuka kan
motta besök på vårdrummet, om besök är nödvändigt.
I fråga om specialavdelning It och de allmänna avdelningarna vill kommittén
framhålla att vaktrummens läge i L-byggnaderna av samtliga fångvårdsdirektörer
ansetts vara bra. Vad beträffar badanläggningen bör erinras
därom, att det icke är bastun som är dimensionerande för frekvensen utan
fastmer att man — såsom föreslagits av kommittén — har dubbla omklädnadsrum
och ett stort tvagningsrum.
Vad styrelsen anfört om grupperingen m. m. av de olika lokalerna i samlingssals-
och köksbyggnaden synes vara i huvudsak riktigt. Vid detaljplaneringen
av motsvarande byggnad vid Tidahoimsanstalten har redan en omformning
skett. Så synes åven böra bli fallet vid nu aktuella byggnader.
I fråga om verkstadsbyggnaderna har kommittén redan avgivit ett förnyat,
mindre kostnadskrävande förslag. Kommittén har därvid räknat med ett
antal »utsiktsfönster».
Med anledning av vad fångvårdsstyrelsen anfört om de olika byggnadernas
avstånd från mur vill kommittén framhålla, att de allmänna avdelningarna
är belägna på ett avstånd av ca 35 meter från omfattningsmuren, att
gavlarna till specialavdelningen I saknar fönster och att byggnaderna^ för
specialavdelning II kan — om så skulle anses önskvärt — förskjutas så att
avståndet till muren ytterligare ökas.
Vad beträffar typen av celldörrar vill kommittén upplysa, att de trädörrar
som varit i bruk på Roxtuna visat sig icke vara tillräckligt motståndskraftiga
för sparkar och dyl. Efter den kritik som från fångvårdshåll riktats mot
dessa dörrar har byggnadsstyrelsen låtit konstruera förenklade branddörrar
med flera lås. Den nya typen av dörrar har kommittén funnit ändamålsenlig
särskilt med hänsyn till personalens berättigade krav på säkerhet — i synnerhet
nattetid då bevakningspersonalens antal är reducerat.
Beträffande förslaget att utbyta en psykiatertjänst mot eu tjänst som invärtes
läkare vill kommittén anföra följande. För genomförandet av det ovan
skisserade terapeutiska programmet är det nödvändigt med de psykiatertjänster,
som kommittén bär föreslagit. Kommittén har till och med ansett, att
dessa tjänster måste betraktas som ett minimum. Kommittén anser vidare,
att en psykiater med tjänstgöring på kroppssjukavdelningarna kan på ett
verksamt sätt delta i det terapeutiska arbetet där. För att förebygga och behandla
psykosomatiskt betingade tillstånd är psykiatern enligt kommitténs
uppfattning mera nödvändig än internisten. Kommittén bär dessutom den
uppfattningen, att det till österåker är lättare att få en välkvalificerad och
intresserad konsult i invärtes medicin från centrallasarettet i Stocksund eller
från Karolinska sjukhuset än all erhålla eu kvalilieerad och intresserad privatpraktiserande
invärtesläkare, som vid sidan av sin praktik innehar en
statlig befattning. Kommittén bär tänkt sig, alt invärteskonsulten skulle bedriva
det diagnostiska arbetet samt inleda behandlingarna och genom regelbundna
besök kontrollera patienternas tillstånd. Del löpande arbetet på avdelningarna
bör enligt kommitténs mening därefter kunna göras av psykia
-
28
Kungi. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
tern. Denne kan lätt få råd och anvisningar av invärteskonsulten rörande
de löpande göromålen.
Departementschefen
Enligt beslut av 1956 års riksdag skall ersättningsanstalter för Långholmen
uppföras i Österåker och Kumla med en centralanstalt på vardera platsen.
Vidare skall ett rannsakningsfängelse tillkomma i Stockholm enligt
avtal med Stockholms stad. Slutligen räknas med att den rättspsykiatriska
kliniken skall erhålla ett ersättningsbygge i Stockholm.
När centralanstalterna i Österåker och Kumla färdigställts, kan den nuvarande
östra anstaltsgruppen delas i två, den östra gruppen med österåker
som centralanstalt och inlandsgruppen med Kumla som centralanstalt.
Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande förutsatt en ytterligare uppdelning
av anstaltsgrupperna, nämligen dels så att den norra anstaltsgruppen skulle
delas i två och dels så att en ny grupp skulle bildas i landets södra delar,
benämnd den sydöstra gruppen. Beträffande denna fråga vill jag hänvisa
till vad jag anfört till statsrådsprotokollet i samband med förslaget om eu
fångvårdsanstalt i Ulriksfors (prop. 1957:77), vari förslaget om den norra
gruppens uppdelning avvisas, samt för övrigt framhålla att ytterligare gruppbildning
för närvarande icke synes aktuell.
Fångvårdens byggnadskommitté har nu framlagt förslag rörande den
närmare utformningen av de båda centralanstalterna i österåker och Kumla.
Huvudtanken har varit att inom ett stort anstaltsområde sprida ut ett
flertal relativt små anstaltsbyggnader, i allmänhet envåningshus, på så sätt att
man får stora friluftsytor. Klientelet differentieras i grupper med begränsad
storlek. Arbetsdriften lägges upp efter fabriksmässiga linjer. På detta sätt
har kommittén fått fram eu ny typ av centralanstalt, som fyller högt ställda
krav ur skilda synpunkter. Säkerhetssynpunkterna är väl tillvaratagna, rekreationsområdena
utomhus tillfredsställande, klientelets differentiering väl
genomförd och anstalten utrustad med en modern arbetsdrift. Vidare finns
olika typer av avdelningar för skilda behandlingsbehov, såsom mottagningsavdelning,
psykiatrisk avdelning, sjukavdelning med tbc-avdelning, isoleringsavdelning
och specialavdelningar för svårbehandlade samt slutligen en
rad allmänna avdelningar.
Österåkersanstalten beräknades ursprungligen av fångvårdsbyggnadsutredningen
till 300 platser, Kumlaanstalten till 200 platser. Fångvårdens byggnadskommitté
har emellertid föreslagit en uppräkning av platsantalet till
respektive 400 och 270 platser. Kommittén har därvid främst åberopat platsbehovet
och i övrigt ansett, att centralanstalter av den storlek som föreslagits
för Österåker icke överskrider vad som kan anses lämpligt för anstaltstypen
i fråga. Fångvårdsstyrelsen har å sin sida hävdat, att Österåkersanstalten
bör begränsas till 300 platser; två vid ärendets handläggning närvarande
befattningshavare har dock varit av annan mening och biträtt kom
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957
29
mittens förslag. Å andra sidan har byggnadsstyrelsen föreslagit att platsantalet
på Kumlaanstalten ökas till 400.
Med hänsyn till att kommittén planerat anstalterna på sådant sätt att
klientelet sammanföres till mindre, från varandra skilda grupper, kan enligt
min mening säkerhets- och vårdsynpunkter väl tillgodoses, vare sig
anstalten inrättas för 300 eller 400 intagna. Härtill kommer att man genom
uppdelningen på små avdelningar i fristående byggnader vinner flera av
den lilla anstaltens fördelar och samtidigt kan bibehålla den stora organisationens
överlägsenhet i fråga om personell och materiell utrustning. För
Stockholmsområdet med dess ganska omfattande kriminalitet är en centralanstalt
av minst 400 platser erforderlig. Det bör därför av kostnadsskäl
förordas att anstalten nu bygges för detta antal platser. Då det gäller anstalten
i Kumla, har platskostnaderna blivit högre beroende på det lägre
platsantalet. Såsom byggnadsstyrelsen anfört kan därför ekonomiska skäl
åberopas för att även denna anstalt göres större. Det är emellertid icke
nödvändigt att av detta skäl redan från början ge anstalten den angivna
storleken. Enligt min mening bör man i den första utbyggnaden av anstalten
begränsa denna till föreslagna 270 platser men, såsom även kommittén
beaktat, i fråga om båda anstalterna möjliggöra en fortsatt utbyggnad vid
en senare tidpunkt.
Såsom framgår av de skisser som bilagts statsrådsprotokollet har anläggningarna
planlagts på följande sätt. Vid Österåkersanstalten skall i anstaltsområdets
västra hörn uppföras fem vinkelformade förläggningsbyggnader
(allmänna avdelningar), vardera rymmande 40 intagna. Inom denna del av
området finns byggnadsutrymme för ytterligare tre 40-mannaavdelningar
samt för verkstäder och administrationslokaler till dessa. I nordöstra delen
av området ligger »specialavdelning 1», omfattande administrationslokaler
samt mottagnings- och sjukavdelningar, psykiatrisk avdelning och isoleringsavdelning
med tillhopa 120 platser. För svårbehandlade planeras i områdets
östra hörn fyra förläggningsbyggnader, var och en för 20 intagna
(specialavdelning II). I inuren omedelbart söder om sistnämnda byggnader
förlägges centralvakten. Längs med sydöstra sidan av området uppföres
verkstadsbyggnader, en verkstad för kartongindustri, tryckeri och arbetsterapi,
avsedd för intagna på specialavdelning II, samt en verkstad för mekanisk
industri, träindustri, konfektionsindustri och arbetsterapi, avsedd
för de intagna på de allmänna avdelningarna. I mitten av anstaltsområdet
anlägges idrottsplaner. Omedelbart norr om dessa uppföres samlingssalsoch
köksbyggnad jämte panncentral.
Kumlaanstalten är planerad efter samma riktlinjer som angivits för anstalten
i österåker. De allmänna avdelningarna är fyra till antalet, var och
eu avsedd för 40 intagna. Utrymme finnes för ytterligare två sådana avdelningar.
Mottagnings- och sjukavdelningarna, psykiatriska avdelningen och
isoleringsavdelningen omfattar tillsammans 70 platser. Specialavdelning II
skall bestå av två förläggningsavdclningar, var och en avsedd för 20 intagna.
Angränsande område har reserverats för eu utbyggnad med två 20-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr i66 år 1957
mannaavdelningar. Verkstaden för de på specialavdelning II intagna är avsedd
för skinn- och läderindustri, medan den andra verkstaden är planerad
för i huvudsak samma arbetsgrenar som motsvarande verkstad vid Österåkersanstalten.
Personalorganisationen omfattar för Österåkersanstalten 199 anställda
och för Kumlaanstalten 154.
Utrustningsplanerna för inventarier och maskiner m. in. — kostnadsberäknade
till respektive 3 825 000 kronor och 2 885 000 kronor — upptager
helt ny utrustning. Kommittén har emellertid förutskickat att en omräkning
av kostnaderna kommer att verkställas då man kan bedöma värdet av de
inventarier som kan överflyttas till Österåkersanstalten från Långholmen.
Enligt preliminära beräkningar av kommittén skulle byggnadskostnaderna
utgöra, för österåkersanstalten 19 550 000 kronor och för Kumlaanstalten
16 650 000 kronor. Häri ingår verkstäder, enligt kommitténs skrivelse
den 28 mars 1957 kostnadsberäknade till respektive 4 300 000 kronor och
3 300 000 kronor. Enligt yttrande av byggnadsstyrelsen tillkommer för Österåkersanstalten
för grundförstärkning 1 250 000 kronor. Styrelsen förordar
att — i syfte att begränsa anläggningskostnaderna — förslaget i vissa
delar överarbetas.
Med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande torde böra uppdragas åt
kommittén att ytterligare utreda byggnadernas placering vid Österåkersanstalten
så att de grundförbättringar, som erfordras, i görligaste mån begränsas.
Likaledes torde böra övervägas vad byggnadsstyrelsen anfört rörande
lämpligheten av gångkulvertar samt omslutningsmur av föreslagen
höjd och utformning. Översynen bör emellertid enligt min mening ej påverka
den principiella utformningen av anstalterna, vilken nu bör underställas riksdagen
för att beslut härom skall kunna ligga till grund för detaljplaneringen.
Denna bör nämligen påskyndas och komma i gång så fort som möjligt under
innevarande år. Den överarbetning som särskilt måste utföras, när det gäller
österåkersprojektet, kan medföra att byggnadsarbetena på denna arstalt
icke blir igångsatta lika snabbt som på Kumlaanstalten. Med hänsyn
till önskvärdheten att snarast uppdela den östra anstaltsgruppen är det
också angeläget att Kumlaanstalten särskilt forceras.
Mot den principiella uppläggningen av anstalterna har jag icke några
erinringar att framställa. Jag tillstyrker därför att kommitténs förslag lägges
till grund för det fortsatta arbetet med anstalternas detaljplanering och
uppförande. Det är dock självfallet angeläget att vid det fortsatta arbetet alla
möjligheter tillvaratages alt begränsa kostnaderna utan att man eftergiver
principerna för en tidsenlig fångvård.
De anmärkningar som av fångvårdsstyrelsen framställts mot olika detaljer
i förslagen — särskilt beträffande sjuk- och administrationsavdelningarna
-—- har föranlett vissa tillrättalägganden och bemötanden från
kommitténs sida, och dessa problem torde böra närmare övervägas i det
fortsatta planeringsarbetet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
om de modifieringar i de framlagda principförslagen som därvid kan
befinnas påkallade.
Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957
31
Vid anmälan av statsverkspropositionen ansåg jag att man icke kunde
räkna med att några egentliga byggnadsarbeten skulle hinna komma i gång
på dessa anstalter under budgetåret 1957/58. Medel begärdes därför endast
till utrednings- och förberedelsearbeten under särskilt anslag. I den mån
det skulle visa sig möjligt att redan under budgetåret igångsätta egentliga
byggnadsarbeten, bör emellertid Kungl. Maj:t vara oförhindrad att fatta beslut
härom. Ställning torde nu icke behöva tagas till de av kommittén framlagda
förslagen till personalorganisation och utrustning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av föredragande departementschefen framlagda
förslag till fångvårdsanstalter i Österåkers kommun
och i Kumla stad.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Chr. af Winklerfelt
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
Bil. A
CCNTMUNST/1/. T. ÖST£/ti/(£R
S/TMr/OMSP£*M
Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957
33
Bil. B
Q Q B B
t—£____r t t* r ''
C£A/TML/MSr/tlT, M/UL/I
s/rusr/ownsH
3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 166