Kungl. Maj.ts ''proposition nr 160 år 1957

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av sjukgymnastutbildningen m. m.; given
Stockholms slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sjukgymnastutbildningen i Stockholm omorganiseras
samt att sjukgymnastutbildning i statlig regi anordnas i Lund.
De föreslagna åtgärderna åsyftar bland annat en förbättring av sjukgymnastutbildningen
och en väsentligt ökad utbildningskapacitet.

För utbildningen i Stockholm, som för närvarande ombesörjes av gymnastiska
centralinstitutet, föreslås inrättande av ett särskilt utbildningsorgan,
benämnt sjukgymnastinstitutet i Stockholm, som skall sortera under
karolinska institutet. Sjukgymnastutbildningen i Lund — som nu sker
vid det privatägda sydsvenska gymnastikinstitutet, för vilket gällande
koncession upphör 1959 — skall enligt propositionen i fortsättningen ombesörjas
av ett statligt utbildningsorgan, sydsvenska sjukgymnastinstitutet,
sorterande under medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och uppbyggt
efter förebild av det nya institutet i Stockholm.

'' I propositionen framlägges, såvitt gäller sjukgymnastutbildningen i
Stockholm, förslag om en betydande förstärkning av lärarkrafter och annan
personal. För sydsvenska sjukgymnastinstitutet föreslås i huvudsak samma
personalorganisation som för institutet i Stockholm.

Enligt propositionen skall vid de båda sjukgymnastinstituten — sedan
vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset respektive Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund avslutats — intagas sammanlagt 110 elever.
I jämförelse med nuvarande intagning i Stockholm och Lund av svenska
elever innebär detta en ökning av kapaciteten med ca 70 procent.

Sjukgymnastinstitutet i Stockholm avses träda i funktion den 1 juli
1958 och sydsvenska sjukgymnastinstitutet den 1 juli 1959.

1 — Bihaiig till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 100

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,
Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om omorganisation
av sjukgymnastutbildningen m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Utbildning av sjukgymnaster, som efter avlagd examen blir berättigade
att erhålla legitimation, sker för närvarande dels vid gymnastiska centralinstitutet
(GCI) i Stockholm, dels vid sydsvenska gymnastikinstitutet
(SGI) i Lund. SGI är ett enskilt institut, vid vilket utbildningen bedrives
med stöd av särskild koncession. Utbildningen är vid båda instituten tvåårig.
Vid GCI utbildas såväl kvinnliga som manliga sjukgymnaster, vid
SGI endast kvinnliga. Under senare år har emellan 30 och 40 elever årligen
intagits vid GCI. Vid SGI är antalet platser i första årskursen ca 45, av
vilka ett mindre antal förbehålles utländska elever.

Bestämmelser rörande sjukgymnastutbildningens organisation m. m. vid
GCI och SGI är meddelade i stadgan den 22 juni 1934 för GCI (kungörelsen
1934: 350 med däri senare vidtagna ändringar) respektive i den för SGI
gällande, av Kungl. Maj:t den 14 februari 1936 fastställda organisationsplanen.

Innan jag närmare redogör för föreliggande förslag rörande omorganisation
av sjukgymnastutbildningen m. m. torde jag få erinra om vissa vid
föregående års riksdag gjorda uttalanden rörande sjukgymnastutbildningen.
I 1956 års statsverksproposition (prop. I: VIII, s. 716) framhöll jag, att
1945 ars gymnastiklärarutbildningssakkunniga föreslagit att ifrågavarande
utbildning icke längre skall vara förlagd till GCI. Vidare erinrade jag om
att samma uppfattning hävdats av sjukgymnastikutredningen i dess betänkande
angående sjukgymnastikens ställning i sjukvårdsarbetet m. m.
samt att sistnämnda utredning även förutsatt, att en omläggning och för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bättring av utbildningen borde genomföras. Jag ansåg mig böra räkna med
att en ytterligare beredning av angivna frågor — eventuellt genom en särskild
expert — erfordrades, innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till dem.
Med anledning av detta uttalande framhöll statsutskottet (SU 8, s. 103 f.),
att utskottet, som funne det angeläget att den sedan länge aktuella frågan
om en reformering av sjukgymnastutbildningen snarast bragtes till en lösning,
förutsatte att den av departementschefen angivna beredningen av
ärendet skulle kunna slutföras inom sådan tid att förslag i ämnet kunde
underställas 1957 års riksdag.

Genom beslut den 20 april 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa översyn
av föreliggande utredningar angående omorganisation m. in. av den för
närvarande till gymnastiska centralinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag numera
professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand såsom sakkunnig. Genom
beslut den 15 juni 1956 utvidgade Kungl. Maj:t det åt Sjöstrand
sålunda meddelade uppdraget att avse jämväl utredning av frågan om den
framtida organisationen av den för närvarande till syds\ enska gymnastikinstitutet
i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen.

Sedermera uppdrog jag genom beslut den 3 oktober 1956 åt kommissionen
för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting rörande
frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk
undervisning in. m., att i anslutning till den sakkunniges utredningsarbete
beträffande den till institutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen
upptaga förhandlingar med nämnda landsting rörande lasarettets i Lund
upplåtande för sjukgymnastutbildning vid en statlig sjukgymnastskolas förläggande
till Lund.

Med skrivelse den 15 oktober 1956 har Sjöstrand överlämnat betänkande
med utredning och förslag rörande sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska
centralinstitutet (stencilerat). Betänkandet kallas i fortsättningen betänkande
I.

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
kanslern för rikets universitet — som i ärendet hört karolinska
institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund — medicinalstyrelsen,
direktionen över GCI, direktionen för karolinska sjukhuset och
statens lönenämnd samt svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
Sveriges läkarförbund, Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund.
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Svenska
gymnastikdirektörsförbundet.

Vidare har Sjöstrand med skrivelse den 31 januari 1957 överlämnat
betänkande rörande den framtida organisationen av den för närvarande till
sydsvenska gymnastikinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen (stencilerat).
Detta betänkande kallas i det följande betänkande II.

K-ungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Yttrande över sistnämnda betänkande har avgivits av samma myndigheter
och sammanslutningar, som yttrat sig över betänkande I, samt dessutom
av Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse, direktionen
för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund och föreståndaren för
SGI, majoren J. G. Thulin.

Med skrivelse den 14 januari 1957 har den förut omnämnda kommissionen
för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting rörande
frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk
undervisning m. in., redovisat en preliminär överenskommelse —
träffad efter förhandlingar mellan kommissionen och företrädare för nämnda
landsting — i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget
vid förläggande av en statlig sjukgymnastskola till lasarettet i Lund.

Ytterligare torde få nämnas att medicinalstyrelsen i skrivelse den 8 mars
1956 framlagt en beräkning rörande det framtida behovet av sjukgymnaster
och i anslutning därtill rekommenderat vissa åtgärder för avhjäpande av
den rådande bristen på sjukgymnaster.

Tidigare utredningar

Sjukgymnastutbildningen har såväl före som efter 1935 — från vilket år
nuvarande organisation daterar sig — varit föremål för ett flertal utredningar.
I utredningarna skönjer man två grunduppfattningar, vilka särskilt
tidigare skarpt brutit sig mot varandra. Den ena uppfattningens
talesmän har hävdat, att utbildningen vid GCI bör omfatta gymnastikens
båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastik, och att institutet sålunda bör
utexaminera både gymnastiklärare och sjukgymnaster. Enligt den andra
uppfattningen har de båda utbildningslinjerna icke något samband. Utbildandet
av sjukgymnaster anses vara en rent medicinsk angelägenhet, som
helt bör omhänderhas av läkare.

Officiell ställning vid gymnastiska centralinstitutet fick sjukgymnastiken
genom 1864 års stadga för GCI, vilken grundade sig på ett av

1858 års kommitté framlagt förslag. Kommittén avgav ett förslag i oktober

1859 och ett nytt anbefallt förslag i november 1862. I sitt första förslag
ifrågasatte kommittén, huruvida icke sjukgymnastiken såsom en medicinsk
disciplin borde förläggas till de medicinska fakulteterna eller karolinska
institutet, men fann dock övervägande skäl tala för att sjukgymnastiken
jämväl i fortsättningen borde höra samman med friskgymnastiken.

1910 års kommitté föreslog en tvåårig gymnastiklärarutbildning vid
»gymnastiska högskolan», som institutet enligt förslaget skulle kallas. Sjukgymnastutbildningen
skulle helt skiljas från gymnastiklärarutbildningen
och meddelas i en tvåårig kurs vid en med gymnastiska högskolan förenad
sjukgymnastskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957 5

1915 års kommitté föreslog såsom ett provisorium, att sjukgymnastutbildningen
alltjämt skulle vara knuten till GCI. Kursen för sjukgymnaster
borde emellertid i fråga om sin anordning ha så litet organisatoriskt samband
med högskolan, att den kunde avskiljas utan att denna åtgärd medförde
någon som helst förändring i institutets organisation.

I 1925 års sakkunnigförslag försvann sjukgymnastlinjen som självständig
linje och blev endast en del av gymnastikdirektörsutbildningen.

1927 års sakkunniga avsåg bibehållande av samhörigheten mellan frisk -och sjukgymnastiken. Förslaget tillstyrktes från många håll, men från läkarhåll
mötte det mycket starka gensagor.

1929 års sakkunniga föreslog, att den dittillsvarande utbildningen i sjukgymnastik
vid GCI skulle nedläggas. För sjukgymnastutbildningen föreslogs
inrättandet av »statens sjukgymnastiska anstalt», förlagd till serafimerlasarettet
och organisatoriskt knuten till detta lasarett samt ställd under
karolinska institutets överinseende.

Propositionen 1931:133 anslöt sig till 1927 års sakkunniga. Sjukgymnastiken
borde enligt propositionen jämväl i fortsättningen höra samman
med friskgymnastiken. Riksdagen godkände propositionen med viktiga
modifikationer. Från riksdagens sida ifrågasattes, om icke den gemensamma
undervisningen för frisk- och sjukgymnaster kunde inskränkas »måhända
blott till en termin under första året». Samarbete borde ordnas med karolinska
institutet och serafimerlasarettet.

Propositionen 1932:152, som avsåg att med iakttagande av riksdagens
riktlinjer och på grundval av ett av 1931 års gymnastiksakkunniga avgivet
betänkande nå fram till en omorganisation, fälldes av riksdagen.

År 1933 avgav direktionen för GCI ett förslag till omorganisation av
gymnastiklärar- och sjukgymnastutbildningen. I huvudsaklig anslutning
till direktionens förslag framlades ett reformförslag i propositionen
1934:157. Denna proposition bifölls av riksdagen, och utbildningen vid
GCI följer för närvarande i huvudsak de riktlinjer, som uppdrogs vid den
år 1935 genomförda omorganisationen av institutet.

År 1937 avlämnade dåvarande chefen för den sjukgymnastiska utbildningen
vid GCI, docenten N. Silfverskiöld, ett förslag om inrättandet av en
självständig avdelning för sjukgymnastik, underställd karolinska institutet.
Förslaget, som tillstyrktes av karolinska institutets lärarkollegium men avstyrktes
av GCI:s direktion, föranledde ej någon Kungl. Maj ds åtgärd.

1945 års gymnastiklärarutbildningssakkunniga avgav den 10 maj 1948 ett
betänkande angående sjukgymnastutbildningens förläggning (stencilerat).
De sakkunniga framhöll, att utbildningen av frisk- och sjukgymnaster vore
två helt skilda uppgifter, vilkas sammanförande medförde risk för den enas
eftersättande — enligt erfarenheten sjukgymnastutbildningens. De sakkunniga
föreslog, att eu självständig undervisningsanstalt, en statens sjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

gymnastskola, med egen styrelse skulle inrättas. Vid GCI skulle sjukgymnasterna
endast genomgå utbildning i friskgymnastik.

I sjukgymnastikutredningens den 15 juni 1954 avlämnade betänkande
angående sjukgymnastikens ställning i sjukvårdsarbetet (stencilerat) framhölls
att det förelåge synnerligen väl grundade skäl att skilja sjuk- och friskgymnastutbildningen.
Utredningsmannen (landshövding O. Ekblom) föreslog
därför, att ett fristående sjukgymnastinstitut med egen styrelse skulle
inrättas i Stockholm. Sedermera borde enligt utredningsmannen ett dylikt
institut inrättas även i Lund. Betänkandet remitterades till ett flertal
myndigheter, institutioner och sammanslutningar.

Direktionen över GCI framhöll, att det vore bättre med ett större än två
mindre institut, men tillstyrkte, att sjukgymnastutbildningen skildes från
GCI. Universitetskanslern förordade inrättande av två särskilda institut,
anknutna till karolinska sjukhuset och Lunds lasarett samt underställda
respektive sjukhus styrelse. Direktionen för karolinska sjukhuset hade icke
något att erinra mot förslaget. Medicinalstyrelsen tillstyrkte, att två institut
med egna styrelser inrättades. Statskontoret fann sig icke kunna tillstyrka,
att utredningen lades till grund för en reform. Pensionsstyrelsen ansåg,
att frågan om Stockholmsinstitutets förläggning till norrbackainstitutet
borde utredas. Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet tillstyrkte
två särskilda institut. Sveriges läkarförbund och Svenska lasarettsläkarföreningen
tillstyrkte ävenledes två självständiga institut med nära
anknytning till undervisningssjukhus. Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters
riksförbund förordade särskiljandet av sjukgymnastiken från GCI och
inrättandet av två institut. Svenska gymnastikdirektörsförbundet avstyrkte
förslaget. Sedermera har förbundet i särskild skrivelse den 12 juni 1956
framfört vissa synpunkter på frågan om sjukgymnastutbildningen.

Föreliggande reformförslag

Riktlinjer för en omorganisation av sjukgymnastutbildningen

I Sjöstrands betänkande I anföres till en början vissa allmänna synpunkter
på sjukgymnastutbildningen. Sammanfattningsvis framhålles därvid
följande.

Från medicinskt håll har hävdats, att läkarna i allt större utsträckning
blivit beroende av den sjukgymnastiska behandlingen för olika uppgifter
inom sjukvården, men att sjukgymnasterna ej har fullt lämplig utbildning
härför. Från sjukgymnasthåll har framhävts, att sjukgymnastens uppgifter
inom sjukvården blir alltmer komplicerade och omfattande och att
utbildningen måste anpassas därefter.

Dessa krav beträffande sjukgymnasternas utbildning sammanhänger

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

med medicinens utveckling under de senaste decennierna. Denna har inneburit
väsentligt förbättrade möjligheter för behandling av de akuta sjukdomstillstånden
såväl med läkemedel som med kirurgiska ingrepp. Den
förebyggande medicinen har också gjort stora framsteg. Den ökade medellivslängden,
som är en följd av denna utveckling, har medfört att antalet
kroniskt sjuka och fall med invaliditet efter operationer och skador ökat.
Det är särskilt vid behandling av dessa fall som sjukgymnastiken kommit
till användning och fått allt större tillämpning. Beträffande behandlingen
av olika psykiska tillstånd har sjukgymnastik i grupper befunnits vara
av stort värde. Den sjukgymnastiska behandlingen är i dess olika former
ej endast en humanitär angelägenhet. Den utgör ett väsentligt led i strävan
att återställa eller i varje fall förbättra de sjukas och skadades arbetsförhet
(rehabilitering). För att sjukgymnastiken skall kunna håll jämn takt med
sjukvårdens utveckling har det ansetts, att utbildningen av sjukgymnasterna
bör förläggas till sjukvårdande institutioner och att dessa bör få möjligheter
att genom forskning utveckla de sjukgymnastiska behandlingsmetoderna.

Sjöstrand finner en omorganisation av sjukgymnastutbildningen nödvändig
och redovisar de nu berörda reformkraven i följande punkter.

1. Den statliga sjukgymnastutbildningen, som för närvarande är ansluten
till friskgymnastutbildningen vid GCI, bör överföras på sjukvårdande institution
för att lättare kunna anpassas efter sjukvårdens utveckling.

2. Sjukgymnastutbildningen bör reformeras så att den bättre än för närvarande
motsvarar de fordringar på sjukgymnastens kunnande, som den
moderna sjukvården ställer.

3. Sjukgymnastutbildningen bör liksom all annan medicinsk undervisning
baseras på forskning och ha en intim kontakt med fortlöpande forskning
inom ämnesområdet.

I en fjärde punkt framhåller Sjöstrand — under hänvisning till bland
annat medicinalstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 8 mars 1956 —
att sjukgymnastutbildningen bör organiseras så att tillgängligt undervisningsmaterial
och redan förefintliga undervisningsinstitutioner kan utnyttjas
för utbildning av ett ökat antal elever.

Det framtida behovet av sjukgymnaster

I medicinalstyrelsens skrivelse den 8 mars 1956 understrykes, att sjukgymnastiken
kommit att spela en alltmera framträdande roll i den moderna
sjukvården och att den numera utgör en integrerande del av sjukvårdsarbetet.
Medicinalstyrelsen erinrar om att styrelsen i yttrande den
11 november 1954 över sjukgymnastikutredningens betänkande framhållit,
att eu ytterligare ökning av sjukgymnastikens användning vore att för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

ränta. Sålunda inginge sjukgymnastik behandling som en viktig del i det
program för rehabiliteringsavdelningar vid centrallasaretten, som framlagts
av medicinalstyrelsen. Behovet av sjukgymnastik komme även att öka i
den mån planerad utökning av antalet ortopediska avdelningar genomfördes
och i samband med att kroniker- och åldringsvården utbyggdes.
Vidare borde inom sinnessjuk vården sjukgymnastik, huvudsakligen såsom
gruppterapi, användas i betydligt större utsträckning än vad hittills skett.
Beträffande den öppna vården förelåge planer på att anställa distriktsgymnaster
för att möjliggöra för befolkningen på landsbygden att få sjukgymnastik
behandling. I fråga om de huvudgrupper av sjukdomstillstånd,
där sjukgymnastisk behandling vore indicerad, borde framhållas sjukgymnastikens
stora betydelse vid pre- och postoperativa tillstånd och särskilt
da vid operationer i brösthålan. Vidare borde framhävas sjukgymnastikens
växande användning inom mödra- och förlossningsvården samt
inom den moderna poliovården ävensom vid behandling av centralmotoriska
rubbningar hos barn samt av paraplegier och men efter skallskador.

Beträffande den rådande sjukgymnastbristen och frågan om det framtida
behovet av sjukgymnaster anför medicinalstyrelsen i sin skrivelse den
8 mars 1956 bland annat följande.

Att en brist på sjukgymnaster föreligger visade sig särskilt vid 1958 års
omfattande barnförlamningsepidemi, då sjukgymnaster erfordrades i betydligt
större utsträckning än vad tidigare varit fallet. På grund av sjukgymnastikens
alltmer ökade användning har denna brist gjort sig gällande
även under åren 1954—1955. Även om svårigheter föreligger att för närvarande
överblicka det framtida behovet av dylik arbetskraft med hänsyn
bland annat till den förut berörda utbyggnaden av vissa vårdgrenar med
speciellt behov av sådan arbetskraft, har styrelsen sökt verkställa en
approximativ beräkning i detta avseende. Behovet av nya sjukgymnasttjänster
torde enligt styrelsens mening kunna uppskattas till följande antal:

Ändamål Beräknat behov av nya

sjukgymnasttjänster

Rehabilitering .................................... SO

Sinnessjukvård ................................... 30

Vård av psykiskt efterblivna och epileptiker ........ 20

Utbyggnad inom övriga vårdgrenar samt sjukgymnastikens
ökade användning i allmänhet m. m......... 100

Öppen vård ...................................... 400

630

Tillsammans med redan befintliga sjukgymnasttjänster, vilka den 1
januari 1955 uppgick till i runt tal 400, torde man icke böra räkna med
ett lägre sammanlagt antal än cirka 1 000 tjänster.

För att erhålla en överblick över tillgången på yrkesverksamma sjukgymnaster
under de senaste tio åren har inom medicinalstyrelsen upprättats
följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

År	Yrkesverk-samma den 1 januari	Börjat eller återupptagit verksamheten	Slutat	Yrkesverk-samma den 31 december	Tillskott yrkesverk- samma	Legitimerade under året
1946 ....	906	94	36	964	58	59
1947 ....	964	70	53	981	17	63
1948 ....	981	87	54	1014	33	65
1 1949 ....	1014	85	38	1061	47	68
1950 ....	1 061	88	64	1 085	24	69
1951 ....	1085	85	65	1105	20	64
1952 ....	1105	78	59	1 124	19	72
1953 ....	1124	138	58	1204	80	75
1954 ....	1204	143	47	1 3U0	96	72
1955 . . . .	1300	139	76	1363	63	86

Den stora ojämnheten beträffande det verkliga tillskottet av sjukgymgymnaster
torde bland annat vara beroende av att de enskilda sjukgymnasternas
utövande av yrket är synnerligen varierande år från år. Att en
stor avgångsproeent föreligger inom ifrågavarande yrkesgrupp synes vara
uppenbart. Då det stora flertalet sjukgymnaster ägnar sig åt privatpraktik
har trots en tillgång på 1 300 yrkesverksamma sjukgymnaster de 400 befintliga
sjukgymnasttjänsterna icke helt kunnat besättas med ordinarie
innehavare. Om det antages, att den proportionella fördelningen inom
yrkesgruppen mellan privatpraktiserande och övriga sjukgymnaster kominer
att bestå, skulle för att säkerställa tillgången på sjukgymnastik arbetskraft
för 1 000 tjänster erfordras en personalkader av icke mindre än
i runt tal (2V2 X 1 300) 3 250 sjukgymnaster. Då den förut angivna
utbyggnaden av skilda vårdformer får antagas komma att utsträckas
över en 15-årsperiod, skulle man enligt nu framlagda schematiska beräkningar
behöva ett årligt tillskott av yrkesverksamma sjukgymnaster a^

(3 2°° 151 3°°^ 13°- torde emellertid antalet privatpraktiserande snarast
komma att sjunka, då antalet tjänster stiger, varför stor osäkerhet
vidlåder dessa beräkningar. Det är dock enligt styrelsens mening ovedersägligt,
att nuvarande utbildningskapacitet — i genomsnitt 60 sjukgymnaster
per år — är i hög grad otillräcklig för att möta det kommande

behovet. .......

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen det nödvändigt, att
åtgärder omedelbart vidtages för en ökad utbildning av sjukgymnaster.

I betänkande II diskuterar Sjöstrand frågan om det framtida behovet av
sjukgymnaster utifrån bland annat medicinalstyrelsens iörut berörda prognos
och anför därvid huvudsakligen följande.

Sjukgymnastikutredningen ansåg att behovet av årlig utbildning av
sjukgymnaster skulle kunna tillgodoses med en intagning av 90 sjukgymnastelever
per år vid landets sjukgymnastskolor. Medicinalstyrelsen
bär i skrivelse av den 8 mars 1956 framhållit att den nuvarande utbildningen
av sjukgymnaster är otillräcklig och att den bör ökas till 130 sjukgymnaster
per år.

Vid bedömningen av behovet av årlig utbildning av sjukgymnaster bor

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

hänsyn tagas till att mindre än en tredjedel av alla sjukgymnaster tager
tjänst vid sjukhus. Fördelningen av privatpraktiserande sjukgymnaster i
landet är också mycket ojämn. De större städerna har sålunda gott om
sjukgymnaster, under det att befolkningen i stora delar av landet helt
saknar tillgång på sjukgymnaster. Detta missförhållande kan tänkas avhjälpas
även på annat sätt än genom en ökning av den årliga utbildningen
av sjukgymnaster. Det är därför önskvärt att en utredning göres beträffande
orsakerna till att så få sjukgymnaster söker sig till sjukhustjänst,
särskilt på landsorten. Arbetsförhållandena och lönsamheten är faktorer
som i första hand kan väntas vara av betydelse.

Det torde icke vara möjligt att mer exakt bedöma det verkliga behovet
av utbildning av sjukgymnaster, vilket också framhålles i medicinalstyrelsens
förut nämnda skrivelse. Man kan knappast vänta sig att, som antages
vid medicinalstyrelsens beräkningar, förhållandet mellan antalet sjukgymnaster
som söker anställning vid sjukhus och som ägnar sig åt privatpraktik
förblir oförändrat vid en ökning av totala antalet yrkesutövande
sjukgymnaster. Sannolikt kommer allt flera sjukgymnaster att söka sig till
sjukhusen ju svårare det blir att finna försörjning som praktiserande sjukgymnast
i de större städerna. Inrättandet av halvtidstjänster på sjukhusen
kan också väntas öka antalet sjukgymnaster i sjukhustjänst. Det framtida
behovet av sjukgymnaster är vidare i hög grad beroende av i vilken takt
sjukvården kommer att utbyggas med rehabiliteringsavdelningar, kronikersjukhus
m. in. Det torde icke vara möjligt för närvarande att förutsäga
hur snabbt denna utbyggnad kommer att ske. Det kan visserligen förväntas
att sjukgymnastiken i framtiden kommer att utnyttjas i större utsträckning
än för närvarande vid behandlingen av olika patienter, men det finns
också en tendens till att i allt större utsträckning bedriva sjukgymnastik i
grupper, vilket minskar sjukgymnasternas arbetstid per patient. Av dessa
skäl är det icke möjligt att med säkerhet fastställa utbildningsbehovet av
sjukgymnaster under de närmaste årtiondena. Uppenbart är emellertid att
utbildningen för närvarande ej är tillräcklig utan måste ökas åtminstone
under en viss tid framåt.

Sammanfattningsvis framhåller Sjöstrand, att det med en viss sannolikhet
kan antagas, att en utbildning under den närmaste tioårsperioden
av 100—110 sjukgymnaster per år — vilket utgör en ökning av den totala
utbildningen av svenska sjukgymnaster i landet under senare år med mellan
70 och 80 procent — är behövlig med hänsyn till den takt varmed sjukvården
bygges ut för närvarande.

Sjukgymnastutbildningens förläggning och intagningens omfattning

På förut av honom anförda skäl föreslår Sjöstrand i sitt betänkande I,
att utbildningen i Stockholm omorganiseras och att utbildningskapaciteten
väsentligt utvidgas.

Förläggning. För närvarande är den övervägande delen av GCI:s
sjukgymnastutbildning förlagd till karolinska sjukhuset och karolinska
institutets teoretiska institutioner. Endast undervisningen i fysiologi försiggår
på GCI. Fn del av den praktiska undervisningen i patientbehand -

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

ling äger rum på norrbackainstitutet, serafimerlasarettet och epidemisjukhuset
i Stockholm.

Sjöstrand erinrar om att GCI:s direktion och karolinska institutets lärarkollegium
i tidigare remissyttranden framhållit, att fysiologiundervisningen
med fördel kan förläggas till karolinska sjukhusets kliniskt-fysiologiska laboratorium.
Enligt Sjöstrands uppfattning förefinnes ej heller i övrigt något
samband mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen. Något praktiskt skäl
för att sjukgymnastutbildningen skall vara underställd GCI:s direktion
anser Sjöstrand för närvarande icke föreligga. Beträffande utbildningens
framtida förläggning anföres vidare följande.

Det i betänkande™ av 1945 och 1953 års utredningar framlagda förslaget,
att sjukgymnastutbildningen skulle avskiljas från GCI:s verksamhet
har tillstyrkts av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Enda undantaget
synes ha varit Svenska gymnastikdirektörsforbundet, som havdat, att
utbildningen av frisk- och sjukgymnaster bör sammanföras och GCI omorganiseras
för detta ändamål. Enligt 1945 års utredning skulle sjukgymnastutbildningen
förläggas till en statens sjukgymnastskola och enligt 19.>5
års utredning skulle ett statligt sjukgymnastinstitut mrattas. Bada utredningarna
har varit eniga i att undervisningen skulle forlaggas till karolinska
sjukhuset och karolinska institutets teoretiska institutioner.

Det föreslås i överensstämmelse med dessa tidigare utredningar, att
sjukgymnastutbildningen avskiljes från GCI och överföres administrativt
till karolinska sjukhuset och karolinska institutet. Enar utbildningen till
övervägande delen avses ingå i karolinska sjukhusets verksamhet, sasom
redan nu är fallet, synes det mest adekvat att använda beteckningen sjukgymnastskola
i analogi med vad som gäller sjuksköterskor.bildningen. Det
föreslås därför att en statens sjukgymnastskola, benämnd karolinska sjukhusets
sjukgymnastskola, inrättas på karolinska sjukhuset.

Intagningens omfattning in. in. Under senare år har mellan
30 och 40 elever årligen intagits vid den sjukgymnastiska linjen på GCI.
Sjöstrand understryker i betänkande I önskvärdheten av att den nya utbildningsanstalten
i Stockholm kan mottaga ett ökat antal elever. I betänkande
I redovisar Sjöstrand av detta skäl två alternativ, båda innebärande
en ökad intagningskapacitet. Enligt det ena alternativet skulle
den årliga intagningen uppgå till 45 elever, enligt det andra till 60 65

elever.

En mera detaljerad redovisning av nu berörda alternativ kommer att
lämnas i det följande. Redan i detta sammanhang torde emellertid de av
Sjöstrand beräknade kostnaderna för de båda alternativen böra sammanfattningsvis
nämnas. o

De årliga kostnaderna för avlöningar och arvoden beräknas uppgå till
cirka 217 000 kronor vid eu intagning av 45 elever och till cirka 247 000
kronor vid en intagning av 60—65 elever. Motsvarande kostnader för den
nuvarande sjukgymnastutbildningen vid GCI beräknas till i runt tal
121 000 kronor. Ett realiserande av något av de nu nämnda förslagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

kommer sålunda att i vad avser avlöningar och arvoden medföra en kostnadsökning
av 96 000 kronor alternativt 126 000 kronor. En väsentlig del
av kostnadsökningen avser en för sjukvården nödvändig förstärkning av
personalen på karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets sjukgymnastiska
avdelningar.

Till materiel in. in. föreslås ett årligt anslag av 15 000 kronor vid eu
intagning av 45 elever och 15 100 kronor vid en intagning av 60—65 elever.
Förslaget innebär på denna punkt en årlig kostnadsökning av 13 250 kronor
respektive 13 350 kronor. Härtill kommer föreslagna engångsanslag för
undervisningen å tillhopa 40 050 kronor. Vidare föreslås ett engångsanslag
av 14 900 kronor för forskning i sjukgymnastik.

Slutligen tillkommer kostnader dels för ombyggnad av sjukgymnastiska

delningen på karolinska sjukhuset, dels för inredning och utrustning av
avdelningens lokaler efter ombyggnaden. Dessa kostnader har i betänkandet
icke kunnat närmare angivas.

I betänkande II redogör Sjöstrand till eu början för den nuvarande sjukgymnastutbildningen
i Lund och anför därvid bland annat följande.

Genom Kungl. Maj:ts resolution den 29 januari 1909 erhöll majoren
J. G. Thulin i egenskap av föreståndare för SGI tillstånd att med ordinarie
elever, som genomgått vederbörlig kurs vid institutet, därstädes låta anställa
examen, vilken, därest densamma godkändes, skulle medföra samma
behörighet och rättigheter, som avlagd godkänd examen vid GCI efter
genomgången kurs för kvinnliga elever. Från början omfattade utbildningen
såval frisk- som sjukgymnastik, men efter den av 1934 års riksdag beslutade
uppdelningen av utbildningen på två skilda linjer vid GCI fortsattes
utbildningen vid SGI enbart på den sjukgymnastiska linjen. Genom Kungl.
Maj ds resolution den 14 februari 1936 medgavs Thulin rätt att såsom
föreståndare för SGI, under villkor att de i organisationsplanen meddelade
föreskrifterna noggrant iakttoges, från och med höstterminen 1936 låta
anställa sjukgymnastexamen med de elever, som genomgått vederbörlig
kurs vid institutet. Elever, som avlagt godkänd examen vid SGI, tillerkändes
samma behörighet och rättigheter som de från GCI utexaminerade
sjukgymnasterna. Bland de i resolutionen angivna villkoren ingick fordran
att medicinsk medföreståndare skulle vara knuten till institutet. Enligt av
Kungl. Maj:t år 1945 utfärdade direktiv skulle den medicinske medföreståndaren
vara föreståndare och ansvarig för utbildningen. Thulin har
kvarstått som organisatorisk och administrativ chef för institutet. Institutet
har sedermera erhållit förnyad koncession och den senast erhållna koncessionen
utgår med den kurs som examineras under 1959.

Institutet i Lund bedrives såsom internatskola. Den teoretiska undervisningen
är huvudsakligen förlagd till den medicinska fakultetens olika
institutioner och till lasarettets föreläsningssalar. Den praktiska undervisningen
är förlagd till institutets egna lokaler, lasarettets lokaler för sjukgymnastisk
behandling och universitetets gymnastiksal.

LTnder senare år har 30 svenska elever utbildats årligen vid institutet.
Dessutom har ett antal utländska elever genomgått utbildningen. Kungl.
Maj.t har den 18 maj 1956 förordnat att svenska medborgare må antagas

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1057

till ett antal av 40 i varje kurs. Utgifterna för undervisningen täckes genom
avgifter från eleverna själva, och institutet har icke understötts med
direkta ekonomiska bidrag från statliga eller kommunala myndigheter.

I fortsättningen framhåller Sjöstrand, att den nuvarande organisationen
av SGI ej torde kunna bibehållas väsentligt längre än tills gällande koncession
utgår. Major Thulin kan väntas bli nödsakad att av åldersskäl nedlägga
verksamheten vid denna tidpunkt, och Sjöstrand påpekar, att det
icke heller synes föreligga planer rörande en fortsatt privat drift av institutet
efter den nuvarande koncessionens utgång.

Sjöstrand erinrar om att den i betänkande I planerade högsta elevintagningen
i Stockholm — 60 å 65 elever — i det närmaste motsvarar det
nuvarande totala antalet årligen utbildade sjukgymnaster vid GCI och SGI.
Såsom förut framhållits är denna utbildningskapacitet enligt Sjöstrand
otillräcklig. Sjöstrand understryker, att den föreslagna ökningen av elevantalet
i Stockholm därför icke innebär att utbildningen vid SGI kan läggas
ned. Enligt Sjöstrands mening bör utbildningen i Lund antingen bibehållas
eller ersättas av en motsvarande undervisning på annan plats.

Medicinska förutsättningar för anordnande av statlig
sjukgymnastutbildning i Lund. Beträffande de medicinska
förutsättningarna för anordnande av en statlig sjukgymnastutbildning
i Lund anför Sjöstrand i huvudsak följande.

Utbildningen av sjukgymnaster vid SGI har åtminstone under senare år
till övervägande delen ombesörjts av lärare vid medicinska fakulteten vid
universitetet i Lund och av personal på Lunds lasarett. Den erfarenhet som
därvid skaffats och det intresse som uppkommit för undervisningen är viktiga
tillgångar, som om möjligt bör tillvaratagas.

Den påbörjade utbyggnaden av den sjukgymnastiska avdelningen vid
Lunds lasarett, som väntas kunna tagas i bruk 1959, ger plats för den del
av sjukgymnastutbildningen, som för närvarande bedrives i SGI:s polikliniklokaler.
Efter den nu gällande koncessionens utgång skulle således hela
sjukgymnastutbildningen kunna överflyttas till lasarettet och medicinska
fakultetens teoretiska institutioner.

Patientmaterialet på Lunds lasarett är tillräckligt för utbildning av minst
45 elever per år. På lasarettet finns också flertalet specialiteter företrädda,
för vilka sjukgymnastik behandling kommer ifråga. Eventuellt kan en
komplettering ske vid vissa avdelningar vid allmänna sjukhuset i Malmö.
En rehabiliteringsavdelning väntas bli inrättad vid lasarettet i Lund, men
några definitiva planer synes ej föreligga för närvarande. Om en sådan ej
inrättats 1959, kan undervisning i rehabilitering eventuellt ske i Malmö.

För närvarande ingår den sjukgymnastiska verksamheten på lasarettet i
Lund i respektive klinikers organisation, och sjukgymnasterna är anställda
vid lasarettet men underställda de olika klinikcheferna. Denna organisation
är olämplig för ett effektivt utnyttjande av patientmaterial och sjukgymnaster
för undervisningen. Detta har bland annat medfört att SGI:s elever
endast fått behandla patienter på vissa avdelningar, vilket utgjort ett
hinder för en mer allsidig övning i patientbehandling. Det är också önskvärt,
att den sjukgymnastiska verksamheten i större utsträckning än som

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1057

för närvarande är fallet ledes och utvecklas av speciellt härpå inriktade
läkare. En väsentlig förutsättning härför är emellertid att den sjukgvmnastiska
verksamheten på i första hand universitetssjukhusen förlägges till
speciella sjukgymnastiska avdelningar med läkare i över- och underordnad
ställning. På detta sätt fungerar den sjukgymnastiska avdelningen på karolinska
sjukhuset.

Vid förhandlingar mellan representanter för Malmöhus läns landsting och
kommissionen för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting
rörande frågor som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för
medicinsk undervisning m.m., har framkommit, att landstinget kan väntas
stödja en dylik omorganisation av den sjukgymnastiska verksamheten på
lasarettet. Den medicinska fakulteten vid Lunds universitet har emellertid
i skrivelse den 23 januari 1957 uttalat sig emot en dylik organisation av
praktiska skäl men förklarat sig vilja medverka till att behövligt sjukhusklientel
utöver det som behandlas å den sjukgymnastiska avdelningen i tillräcklig
omfattning kommer att stå till disposition för den undervisning,
som skall bedrivas vid den blivande sjukgymnastskolan.

Frågan om organisationen av den sjukgymnastiska verksamheten på
Lunds lasarett är av största betydelse för ett ställningstagande till frågan
om staten skall förlägga en sjukgymnastskola där eller ej. Det är i hög grad
angeläget att sjukgymnastiken följer med utvecklingen av sjukvården
och att detta sker genom att den utvecklas som en medicinsk specialitet.
Detta måste innebära att på de sjukhus, där man har en överläkare som
specialiserat sig på sjukgymnastik, denne skall svara för den sjukgymnastiska
verksamheten på sjukhuset på samma sätt som gäller för andra
specialiteter. Det synes självklart, att denna utveckling mot en självständig
sjukgymnastik specialitet skall i första hand ledas av de statliga institutioner
som skall fungera som undervisningsanstalt för läkare och sjukgymnaster
och på vilka forskning skall bedrivas.

Om den sjukgymnastiska avdelningen vid Lunds lasarett huvudsakligen
skall bedriva poliklinisk verksamhet och läkarna där ej skall få tillgång till
behandlingsfallen på de olika klinikerna, är det knappast motiverat med eu
överläkare för avdelningen. Denne kan också väntas få mycket begränsade
forskningsmöjligheter, och det kan i hög grad betvivlas att någon i ämnet
kompetent läkare under dessa förhållanden vill söka överläkartjänsten.

Man kan även befara att om överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen,
som i första hand skall undervisa sjukgymnastskolans elever i
sjukgymnastik, ej får bestämma behandlingarna på de patienter som eleverna
skall behandla, en divergens kan uppkomma mellan undervisningen
på skolan och de praktiska övningarna på lasarettet. Även för ett rationellt
utnyttjande av instruktionsgymnasterna för undervisningen liksom
för instruktionen av dem är det nödvändigt, att dessa är underställda överläkaren
på den sjukgymnast iska avdelningen.

Medicinska fakulteten anser att det skulle vara praktiskt omöjligt för
överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen att ansvara för behandlingen
av alla fallen på sjukhuset. Detta är givetvis en organisationsfråga
av samma art som beträffande varje annan serviceavdelning inom ett större
sjukhus, t. ex. röntgentavdelningen eller centrallaboratorierna. Givetvis innebär
en centraliserad organisation av sjukgymnastiken icke att de olika
klinikläkarna berövas möjligheten att framföra sina åsikter beträffande
patienternas behandling och att dessa beaktas. I sista hand bör emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

den som har störst erfarenhet på området fälla avgörandet om hur behandlingen
skall utföras. Därför bör den sjukgymnastiska verksamheten på
sjukhuset centraliseras och ställas under ledning av överläkaren på den
sjukgymnastiska avdelningen.

Med hänsyn till den betydelse som organisationen av den sjukgymnastiska
avdelningen på Lunds lasarett måste få såväl för undervisningen som
för utvecklingen av en på forskning baserad medicinsk specialitet i sjukgymnastik
bör det uppställas som villkor för att staten förlägger en sjukgymnastikskola
till Lund, att den sjukgymnastiska avdelningen organiseras
som en självständig specialavdelning för sjukgymnastik, till vilken all sjukgymnastik
behandling på lasarettet skall hänvisas även om den sjukgymnastiska
behandlingen av olika skäl delvis måste företagas vid den avdelning
där patienten vårdas. Så har den sjukgymnastiska verksamheten organiserats
på karolinska sjukhuset, vilket icke endast visat sig vara möjligt
att förverkliga utan även visat sig ha praktiska fördelar.

Enligt de uppgifter som erhållits finns för närvarande ej någon läkare i
Lund som skaffat sig speciell utbildning i sjukgymnastik och som kan väntas
söka tjänsten som överläkare för den sjukgymnastiska avdelningen.

Alternativ till en statlig sjukgymnastutbildning i
Lund. Som tänkbart alternativ till en statlig utbildningsanstalt i Lund
anför Sjöstrand i första hand en ytterligare utökning av utbildningen i
Stockholm. Vidare namnes som tänkbara platser för sjukgymnastutbildning
Göteborg eller någon norrlandsstad. I fråga om nu berörda alternativ anföres
i betänkandet bland annat följande.

Kurser på 60 k 65 elever är i största laget för en effektiv undervisning.
Man kan således ej öka antalet elever i Stockholm per kurs. Där är emellertid
möjligt att göra intagningen av elever två gånger om året liksom beträffande
läkarutbildningen. Detta skulle innebära en fördubbling av den
katedrala undervisningen per lärare och skulle kräva utnyttjande av större
patientmaterial än som beräknats för 60 å 65 elever. För närvarande synes
inga förutsättningar finnas för en sjukgymnastskola på Sahlgrenska sjukhuset.
Det torde ej heller vara lämpligt att till de stora nybyggnadsprojekten
vid Sahlgrenska sjukhuset lägga ännu ett, för en sjukgymnastskola.
Fn eventuell norrlandsskola kan ej komma ifråga med mindre än att en
medicinsk högskola med såväl preklinisk som klinisk undervisning kommer
till stånd.

Sjöstrands förslag i förläggningsfrågan. Med beaktande
av förut angivna utbildningsbehov — 100 ä 110 årligen utexaminerade
sjukgymnaster under den närmaste tioårsperioden — redovisar Sjöstrand
sitt ställningstagande till frågan om hur nämnda behov skall täckas.
II an anför därvid i huvudsak följande.

Två alternativ kan ifrågakomma. Enligt det ena skulle den nuvarande
sjukgymnastutbildningen vid SGI från och med 1 juli 1959 bedrivas i statlig
regi såsom statens sjukgymnastskola (sydsvenska sjukgymnastskolan)
med en årlig intagning av 45 elever. Härvid kan i stort sett samma organisation
tillämpas som föreslagits i tidigare betänkande rörande en sjukgymnastskola
vid karolinska sjukhuset. Ansvaret för skolan skulle åvila

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

den medicinska fakulteten vid Lunds universitet och kostnaderna skulle
fördelas mellan staten och Malmöhus läns landsting i enlighet med riktlinjer
som uppgjorts vid inledande förhandlingar. Driftskostnaderna för
statens del har beräknats till i runt tal 170 000 kronor i årliga utgifter och
135 000 kronor i engångskostnader.

Det andra alternativet innebär, att sjukgymnastutbildningen vid karolinska
sjukhuset skulle utökas genom intagning av elever två gånger per år,
varigenom 100 elever skulle kunna utbildas årligen. Förutsättningar för eu
dylik utökning finns, och kostnadsökningen per år härvid har beräknats till
cirka 100 000 kronor. Härtill kommer ett engångsanslag på cirka 10 000
kronor för komplettering av utrustningen.

Vid valet mellan dessa båda alternativ bör följande beaktas. För närvarande
finns ej den sjukgymnastiska avdelning vid Lunds lasarett, till
vilken sjukgymnastutbildningen skulle förläggas. Det är också ovisst huru
den sjukgymnastiska verksamheten kommer att organiseras där. För närvarande
finns enligt erhållna uppgifter ej heller någon läkare i Lund som
specialiserat sig i sjukgymnastik så att han kan väntas vara kompetent
för överläkartjänsten på den sjukgymnastiska avdelningen. Huruvida någon
kompetent läkare inom landet kan komma att söka tjänsten är också
ovisst. Man kan således befara att det icke blir möjligt att tillsätta föreståndartjänsten
vid sjukgymnastskolan med kompetent läkare om denna
ledigförklaras 1959.

Beträffande stockholmsalternativet kan anföras, att det är något billigare
än lundaalternativet. Den inbesparing, som detta alternativ skulle medföra,
går emellertid huvudsakligen ut över en önskvärd upprustning av den
planerade sjukgymnastik^ avdelningen på Lunds lasarett för forskning
och utbildning av läkare i den sjukgymnastiska specialiteten. På längre sikt
är därför inbesparingen icke till fördel. Det är från flera synpunkter ej
heller fördelaktigt att koncentrera hela utbildningen av sjukgymnaster till
Stockholm. Utbildningen av 100 sjukgymnaster per år kan också väntas
stöta på vissa organisatoriska svårigheter.

Vid beaktande av de framförda synpunkterna på de båda alternativen
och särskilt med hänsyn till ovissheten om hur den sjukgymnastiska avdelningen
vid Lunds lasarett kommer att organiseras och om en kompetent
föreståndare kan anställas där under 1959 synes det olämpligt, att förslag
framlägges för 1957 års riksdag beträffande ett överförande av den nuvarande
vid SGI bedrivna utbildningen av sjukgymnastelever under år 1959
till en statlig sjukgymnastskola i Lund. Till dess förutsättningarna för en
statlig sjukgymnastskola i Lund blivit bättre klarlagda än för närvarande
bör därför det årliga behovet av sjukgymnaster täckas genom en utökning
av undervisningen vid karolinska sjukhuset.

Sammanfattningsvis föreslår Sjöstrand, att förslag förelägges 1957 års
riksdag om inrättande av en sjukgymnastskola vid karolinska sjukhuset
med en intagning av 60—65 elever samt att definitiva planer utarbetas fölen
ytterligare utökning av intagningen läsåret 1958/59 till 100 elever per år.
Förslag i sistnämnda avseende bör enligt Sjöstrand föreläggas 1958 års
riksdag. Sjöstrand föreslår även, att innehavaren av SGI erhåller förlängning
av koncessionen för examination av sjukgymnaster till år 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Yttranden

De i betänkande I redovisade skälen för en omorganisation av sjukgymnastutbildningen
har i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. Tanken
att skilja sjukgymnastutbildningen från friskgymnastutbildningen tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av samtliga instanser med undantag av
Svenska gymnastikdirektörsförbundet.

Karolinska institutets lärarkollegium understryker, att bristen på sjukgymnaster
länge varit till men för svensk sjukvård och att denna brist
hotar att ta allt större proportioner. Enligt lärarkollegiet är dessutom den
nuvarande sjukgymnastutbildningen icke helt lämpad efter de arbetsuppgifter,
som i samband med medicinens fortsatta utveckling kommit att
åvila yrkesutövarna. Lärarkollegiet framhåller vidare, att utbildningen
skett på institutioner, som icke varit bundna till sjukhus, varför den sjukgymnastiska
verksamheten kommit att stå mer eller mindre utanför övrig
sjukvårdsverksamhet. I fortsättningen erinrar kollegiet om att i tidigare
utredningar framhållits det olämpliga i att sammansla utbildningen av
frisk- och sjukgymnaster vid vissa institut. Utredningsmannens förslag, att
en särskild sjukgymnastskola — helt skild från GCI — skall inrättas, finner
kollegiet mycket ändamålsenligt.

Medicinska fakulteten i Lund, medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund
och Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund uttalar sig i liknande
riktning beträffande skälen för en omorganisation av utbildningen.

Svenska gymnastikdirektörsförbundet instämmer i huvudsakliga delar
i de principiella önskemål om en förbättrad sjukgymnastik utbildning,
som framlägges i betänkande I. Förbundet haller dock alltjämt före, att
den grundläggande utbildningen i frisk- och sjukgymnastik bör vara gemensam
för båda utbildningslinjerna.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i utlåtande den 14 oktober
1954 över det av sjukgymnastikutredningen den 15 juni 1954 avgivna betänkandet
konstaterat, att de då redovisade undersökningarna icke gåve
hållpunkter för ett närmare bedömande av behovet av sjukgymnaster. I
nämnda utlåtande påpekades vidare, att någon undersökning icke verkställts
rörande möjligheten av att i syfte att nedbringa kostnaderna förlägga
hela den inom landet erforderliga utbildningsverksamheten till det föreslagna
institutet i Stockholm, eller, därest detta med hänsyn till patienttillgången
eller andra omständigheter icke skulle låta sig göra, att ett andra
institut förlädes till annat sjukhus än lasarettet i Lund. Statskontoret
kunde under sådana omständigheter icke tillstyrka, att förslaget lades till
grund för någon reform av sjukgymnastutbildningen. I sitt yttrande över
betänkande I anför ämbetsverket vidare:

Icke heller det nu föreliggande betänkandet innehåller några närmare
undersökningar i de av statskontoret förut angivna hänseendena. Beträf 2

— Iiiliang till riksdagens ■protokoll I samt. Nr 1V0

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

fande behovet av sjukgymnaster har sålunda rent allmänt framhållits, att
sjukgymnastiken fått allt större tillämpning, särskilt vid behandlingen av
kroniskt sjuka och fall med invaliditet, samt att medicinalstyrelsen och
svensk;! lasarettsläkarföreningen uttalat, att det för närvarande råder stor
brist på sjukgymnaster, vilken väntades öka inom den närmaste framtiden.

Statskontoret håller alltjämt före, att ämbetsverkets förut angivna synpunkter
äger giltighet vid bedömandet av frågan om den organisatoriska
utformningen av sjukgymnastutbildningen. Vad särskilt gäller utbildningskapaciteten
vid ett nytt statligt institut i Stockholm förtjänar uppmärksammas,
att utredningsmannen framlagt alternativa förslag: ett avseende
45 elever och ett 60—65 elever. Ställning till spörsmålet om det lämpliga
elevantalet lärer svårligen kunna tagas, förrän det framtida behovet av
sjukgymnaster åtminstone uppskattningsvis beräknats. Vidare må uppmärksammas,
att utredningsmannen räknat med att de årliga utgifterna
för avlöningar och arvoden skulle uppgå till ca 216 000 kronor, om 45
elever årligen intoges. Vid nuvarande elevantal av 35—40 elever uppgår
dessa kostnader till cirka 120 000 kronor för år. Statskontoret kan knappast
finna, att den redovisade kostnadsökningen står i rimlig proportion till den
förhållandevis ringa ökningen av elevantalet, som sålunda skulle erhållas.
Ytterligare ma uttalas, att kostnaderna för viss ombyggnad av sjukgymnastiska
avdelningen vid karolinska sjukhuset icke kunnat angivas.

Vid remissbehandlingen av betänkande II har intresset genomgående
koncentrerats till frågan om valet mellan de av Sjöstrand redovisade båda
alternativen, d. v. s. en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen i Stockholm
till att omfatta en årlig intagning av 100 elever eller förläggning av eu
statlig sjukgymnastutbildning i Lund. Sjöstrands skäl mot att ett principbeslut
redan nu träffas om en dylik utbildning i Lund har ingående
granskats i remissyttrandena. Med undantag av statskontoret har de remissinstanser,
som tagit ställning i förläggningsfrågan, givit sitt förord åt
alternativet Lund.

Medicinska fakulteten i Land anför bland annat följande.

I sin skrivelse till utredningsmannen den 23 januari 1957 har fakulteten
beträffande organisationen av den sjukgymnastiska avdelningen framhållit,
att fakulteten »vill medverka till att behövligt sjukhusklientel utöver det,
som behandlas på den sjukgymnastiska avdelningen, i tillräcklig omfattning
kommer att stå till disposition för den undervisning, som skall bedrivas
vid den blivande sjukgymnastskolan». Då medicinska fakulteten icke har
bestämmanderätt över organisationen av den sjukvårdande verksamheten
vid lasarettet, har fakulteten icke kunnat ge annat svar än att man önskade
medverka till att patientmaterialet står till sjukgymnastskolans disposition.
När fakulteten vidare i sin skrivelse uttalar att »det är av praktiska skäl
icke möjligt att överantvarda ansvaret för den sjukgymnastiska behandlingen
av alla å sjukhuset inneliggande patienter uteslutande åt den sjukgymnastiska
avdelningen», var tanken bakom detta den, att ibland vissa
behandlingsföråndringar på grund av en akut uppkommen situation eller
en inträdd komplikation maste kunna göras av vederbörande klinikchef
utan hörande av sjukgymnastavdelningen. För var och en med erfarenhet
av praktiskt sjukvårdande arbete är det uppenbart, att så måste vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

fallet, och fakulteten finner det anmärkningsvärt, att utredningsmannen
tolkat detta fakultetens yttrande så, att den önskade begränsa den sjukgymnastiska
avdelningen vid Lunds lasarett till huvudsakligen poliklinisk
verksamhet. Fakulteten vill här uttryckligen framhålla, att den anser, att
den sjukgymnastiska avdelningen skall tjänstgöra som självständig specialavdelning,
varifrån all sjukgymnastisk behandling på lasarettet skall ledas
i samråd med respektive klinikers läkare och att den sjukgymnastiska verksamheten
vid Lunds lasarett i princip bör organiseras på samma sätt som
vid Karolinska sjukhuset.

Utredningsmannen anser det ovisst huruvida överläkarebefattningen vid
den sjukgymnastiska avdelningen skulle kunna besättas med kompetent
svensk läkare men anger inga skäl härför. Det bör emellertid framhållas, att
ett stort antal specialister av ifrågavarande slag finnes inom grannländerna.
På grund härav finnes därför intet skäl att avstå från inrättandet av en
statlig sjukgymnastskola i Lund.

Utredningsmannens invändning beträffande de lokaler, till vilka skolan
skulle förläggas, är oriktig, då lokalerna i fråga för närvarande är under
uppförande och beräknas vara i funktion i början av år 1959. Att beslut
ännu inte fattats, hur den sjukgymnastiska avdelningen skall organiseras
med hänsyn till en sjukgymnastskola, beror på att statsmakterna ännu
icke tagit ställning till skolans förläggning till Lunds lasarett.

Den av utredningsmannen gjorda jämförelsen mellan kostnaderna för
en utvidgning av verksamheten i Stockholm och en ny skola i Lund är
missvisande. Utvidgningen av skolan i Stockholm innebär en ökning av
elevantalet med 35—40 per år, medan den nya skolan i Lund skall omfatta
45 elever årligen. Kostnadsberäkningen för Stockholms-altemativets del är,
som utredningsmannen själv framhåller, approximativ och enligt fakultetens
mening sannolikt för låg. Det föreslagna elevintaget två gånger om
året innebär en dubblering av all undervisning, och sannolikt måste lärarstab
och materielanslag ökas utöver vad utredningsmannen föreshigit.
Räknat per elev blir utbildningskostnaderna enligt Stoekholms-altemativet
endast obetydligt lägre än vid skolan i Lund. Man bör emellertid också
beakta, att levnadskostnaderna för eleverna i Stockholm blir betydligt högre
jämfört med dem för eleverna i Lund. Därtill kommer, som utredningsmannen
själv anfört, att den inbesparing, som Stockholms-alternativet enligt
hans mening skulle medföra, huvudsakligen går ut över en önskvärd
upprustning av den planerade sjukgymnastiska avdelningen på Lunds
lasarett för forskning och utbildning av läkare i den sjukgymnastiska specialiteten,
varför inbesparingen på längre sikt icke är till fördel. Fakulteten,
som har till uppgift att vaka över den vetenskapliga forskningens och medicinska
undervisningens intressen, måste med bestämdhet motsätta sig, att
inbesparing göres efter sådan princip.

Karolinska institutets lärarkollegium motsätter sig bestämt även en temporär
ökning av elevantalet — utöver vad som föreslagits i betänkande I
— vid den planerade utbildningsanstalten i Stockholm. Däremot förordar
kollegiet, att en sjukgymnastskola inrättas i Lund av den omfattning Sjöstrand
förutsatt.

Universitetskanslern framhåller — under hänvisning till medicinska
fakultetens i Lund förut återgivna uttalanden — att fakultetens upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

fattning synes överensstämma med den mening, som från huvudmannens
sida kommit till uttryck i organisationsfrågan. Någon sådan ovisshet
om hur en sjukgymnastisk avdelning vid lasarettet i Lund i princip
och i stora drag bör komma att organiseras synes kanslern icke råda, att
av denna anledning hinder skulle föreligga för ett principbeslut om inrättande
av en sjukgymnastskola i Lund. Kanslern avstyrker bestämt en ytterligare
utbyggnad av den föreslagna sjukgymnastskolan i Stockholm och
förordar, att förslag förelägges riksdagen om inrättande från tidpunkt, som
Kungl. Maj:t bestämmer, av en dylik skola i Lund. Kanslern förutsätter
vidare, att arbetet med detaljplanering av organisationen av en blivande
sjukgymnastskola i Lund — innefattande jämväl eventuellt erforderliga
övergångsanordningar i samband med utlöpandet av gällande koncession
för SGI — kommer att bedrivas i sådan takt, att något uppehåll i den nu
till SGI förlagda sjukgymnastutbildningen icke skall bli nödvändig.

Direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasätter lämpligheten av en
ytterligare ökning av sjukgymnastutbildningen vid karolinska sjukhuset.
Det kan enligt direktionens mening icke vara ändamålsenligt att, om icke
oöverstigliga hinder för en decentralisering av utbildningen möter, koncentrera
verksamheten till Stockholm. Möjligheterna av ett bibehållande
av sjukgymnastutbildningen i Lund synes enligt direktionens uppfattning
därför böra ånyo noggrant undersökas.

Malmöhus läns landstings- och hälsovårdsstyrelse uttalar till en början,
att det enligt styrelsens mening vore mest ändamålsenligt på längre sikt,
om sjukgymnastutbildningen inlemmades i sjuksköterskeutbildningen.
Sjukgymnasterna borde sålunda utbildas på samma sätt som vissa specialsjuksköterskor,
t. ex. barnsjuksköterskor och barnmorskor, för vilka specialutbildningen
efter viss tids utbildning vid sjuksköterskeskola förlägges
till särskilda anstalter. Styrelsen anser sig emellertid icke vilja påyrka, att
en sådan plan omedelbart realiseras. En dylik utbildningsgång skulle nämligen
medföra en viss reducering av antalet nyutexaminerade sjuksköterskor.
Styrelsen anser därför, att utbildningen tills vidare bör ske i ungefär samma
former som hittills. De skäl som anförts i betänkande II för Stoekholmsalternativet
kan styrelsen icke acceptera. I yttrandet understrykes att
landstinget icke rest någon invändning mot den av Sjöstrand förordade
organisationen av den sjukgymnastiska verksamheten vid Lunds lasarett.
Uppfattningen att medicinska fakulteten i Lund icke skulle vilja stödja en
utveckling i den av Sjöstrand avsedda riktningen torde enligt styrelsen
vara grundad på något missförstånd. I fråga om möjligheterna att förvärva
en kompetent läkare till den föreslagna överläkartjänsten på den sjukgymnastiska
avdelningen i Lund samt i fråga om de ekonomiska kalkylerna
anför styrelsen i huvudsak samma argument som medicinska fakulteten
i Lund. Styrelsen tillägger att det skulle vara till stor nackdel för utbildningskapaciteten
samt för forskningen och utvecklingen inom detta om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

råde, om i landet allenast en utbildningsanstalt skulle finnas. Då det redan
i Lund finns en sådan skola, som enligt styrelsen under lång tid väl fyllt
sin uppgift och är anknuten till ett rikt differentierat sjukhus, kan styrelsen
icke finna annat än att det från allmän synpunkt måste vara eu klok planering,
att staten övertar denna skola.

I samma riktning och med i huvudsak samma motivering uttalar sig
medicinalstyrelsen, svenska landsting sförbundet, svenska stadsförbundet,
direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, Sveriges läkarförbund
och Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund.

Riksräkenskapsverket förordar, att förslag till riksdagen redan nu framlägges
om inrättande under år 1959 av en sjukgymnastskola i Lund. Ämbetsverket
framhåller att, därest det icke vid föreståndartjänstens kungörande
under nämnda år skulle bli möjligt att besätta densamma med
kompetent innehavare, föreståndarskapet vid skolan övergångsvis synes
kunna upprätthållas i samma ordning, som nu tillämpas vid SGI.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller — i överensstämmelse
med Sjöstrands principiella motivering — att det med hänsyn
till den betydelse, som organisationen av den sjukgymnastiska avdelningen
i Lund måste få såväl för forskningen som för utvecklingen av en på forskning
baserad medicinsk specialitet i sjukgymnastik, bör uppställas som
villkor för att staten förlägger en sjukgymnastskola till Lund, att den sjukgymnastiska
avdelningen organiseras som självständig specialavdelning.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin, erinrar om att det i betänkande
II anförts att det ej synes föreligga några planer rörande en
fortsatt privat drift vid SGI efter utgången av den nu löpande koncessionen.
Thulin anför härom följande.

Detta är riktigt så till vida, att skäl härför saknats sedan det under de
sista åren förda förhandlingarna allt mera blivit klarlagt, att institutet
skulle förstatligas i samband med att den nu påbörjade första etappen av
Lunds lasaretts tillbyggnad blev färdig. Lokaler för den förstatligade sjukgymnastutbildningen
är nämligen inrymda i denna. Det privata institutet
kan ej bedriva sin utbildningsverksamhet utan i samförstånd och samarbete
med lasarettet och vetenskapsmän vid de teoretiska institutionerna. Skulle
däremot förhållandena utveckla sig så, att från statens sida ett förstatligande
i enlighet med de preliminära planerna ej skulle komma till stand,
föreligger från institutets sida intet hinder att planera för eu fortsatt utbildning,
naturligen med beaktande av de ökade krav på densamma, som
den föreslagna omorganisationen kan komma att ställa. En förutsättning
härför är dock att det kan räkna på fortsättning av hittillsvarande erforderliga
medverkan från lasarettet och medicinska fakulteten.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att samma förutsättning
gäller även för en eventuell förlängning av koncessionen för ett eller
två år, som Sjöstrand talar om och varmed han avslutar sitt förslag.

Härefter påpekar Thulin, att Sjöstrand, efter att ha anfört sina skäl för
och emot förläggning av en statlig utbildningsanstalt till Lund, underlåtit

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

att ta upp alternativet fortsatt privat drift av SGI. Thulin erinrar därvid
om att Sjöstrand på vissa anförda skäl funnit det olämpligt, att förslag om
förstatligande av SGI framlägges för 1957 års riksdag, och framhåller
vidare:

Sjöstrand anför visserligen »hänsyn till ovissheten om hur den sjukgymnastiska
avdelningen vid Lunds lasarett kommer att organiseras och om
en kompetent föreståndare kan anställas där under 1959» som ett motiv
härför, men då hade det varit följdriktigare, att han föreslagit fortsatt utredning
som alternativ till hans förslag om utarbetande av definitiva planer
för en ytterligare utökning av elevantalet vid karolinska sjukhusets sjukgvmnastskola
år 1958/59 till 100 elever per år att framläggas för 1958 års
riksdag. Antages dessa planer, som enligt Sjöstrand kan »väntas stöta på
vissa organisatoriska svårigheter», torde de ej kunna tänkas som ett övergående
provisorium, varför frågan om en sjukgymnastutbildnings förläggande
till Lund icke kan komma på tal förrän det visat sig att antalet
sjukgymnaster, som behöver utbildas årligen, ytterligare behöver ökas.
Och då blir det kanske för sent, sedan SGI är nedlagt och lasarettet har
omdisponerat användningen av sina lokaler.

Statskontoret anför, att den i ärendet förebragta utredningen synes ge
vid handen, att åtgärder påkallas för ernåendet av ytterligare utbildningsmöjligheter,
därest det i enskild regi drivna gymnastikinstitutet i Lund
skulle nedläggas utan att ersättas av annan privat skola. Statskontoret håller
jämväl före, att en koncentration av sjukgymnastutbildningen till Stockholm
utgör den lämpligaste lösningen av utbildningsfrågan. Ämbetsverket
tillägger emellertid, att den sakkunnige icke utarbetat något definitivt organisationsförslag
för en sjukgymnastskola vid karolinska sjukhuset för 100
elever. En överarbetning av betänkandet bör därför enligt statskontorets
mening ske, innan förslag i ämnet förelägges riksdagen. Statskontoret finner
det också önskvärt, att närmare beräkningar verkställes rörande platsbehovet
vid en dylik skola. Den föreliggande utredningen synes ämbetsverket
knappast utgöra ett säkert underlag för ett ställningstagande till
denna fråga.

I det följande torde en närmare redogörelse få lämnas dels för huvuddragen
av den i betänkande I föreslagna organisationen av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm, dels för huvuddragen av den i betänkande II
redovisade organisationsplanen för en statlig sjukgymnastutbildning i Lund,
dels för remissyttrandena över nu berörda avsnitt, dels slutligen i för vissa
ytterligare med sjukgymnastutbildningen sammanhängande frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Sjukgymnastutbildningen i Stockholm

Utbildningens administration

Nuvarande förhållanden. Gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjerna
vid GCI står under en och samma ledning, direktionen över GCI.
Denna består av sju ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna
utses en efter förslag av lärarkollegiet vid karolinska institutet och
en efter förslag av direktionen för karolinska sjukhuset. I direktionen bör
enligt stadgan för GCI pedagogisk, gymnastisk och skolhygienisk sakkunskap
vara representerad. Sedan omorganisationen 1935 har en av ledamöterna
varit praktiserande sjukgymnast.

Den närmaste tillsynen över undervisningen och ordningen inom institutet
utövas av föreståndaren. Läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära
utövar, därest han icke är föreståndare, i egenskap av biträdande föreståndare
dennes befogenheter gentemot sjukgymnastlinjens lärare och elever.
Det åligger honom att bereda och i direktionen föredraga ärenden rörande
sjukgymnastundervisningen. Han äger rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten samt att, då beslut ej överensstämmer med av honom
uttalad mening, få denna antecknad till protokollet.

Lärarkollegiet utgöres av föreståndaren, tillika ordförande, och samtliga
lärare vid institutet. Kollegiet skall avgiva yttranden och förslag i frågor
angående undervisningen vid institutet samt i övrigt handlägga de ärenden,
som av direktionen hänskjutes till kollegiets behandling. Kollegiet skall på
kallelse av ordföranden sammanträda minst två gånger varje termin och i
övrigt så ofta ärendena föranleder därtill. Timlärare får deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.

Kansliverksamheten för sjukgymnastutbildningen ombesörjes av kansliet
på GCI. För närvarande finns dessutom på sjukgymnastiska avdelningen
på karolinska sjukhuset ett kanslibiträde, som är helt sysselsatt med expeditionsarbete
och upptagning av avgifter från poliklinikpatienterna.

Sjöstrands förslag. I nu ifrågavarande avsnitt av betänkande I
diskuterar Sjöstrand till en början frågan om lämpligheten av en särskild
styrelse för den planerade utbildningsanstalten på karolinska sjukhuset och
anför därvid i huvudsak följande.

Tidigare utredningar har föreslagit en särskild styrelse för sjukgymnastskolan.
En sådan styrelse skulle emellertid få samma ställning som GCI:s
direktion för närvarande har, d. v. s. komma att sta vid sidan av karolinska
sjukhusets direktion, som utövar den direkta administrationen av sjukhusets
sjukgymnastiska avdelning, och karolinska institutets lärarkollegium,
under vilket avdelningen sorterar som institution för läkarutbildningen.
Det kan således befaras, att styrelsen skulle möta samma svårigheter som
GCI:s direktion att få sina synpunkter och förslag beaktade, om dessa icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

samordnas med sjukhusdirektionens och karolinska institutets planering av
verksamheten på den sjukgymnastiska avdelningen. Det kan därför ifrågasättas.
om en dylik organisation skulle bli väsentligt mer effektiv än GCI:s
direktion, som till hälften består av medlemmar utsedda för att speciellt
tillvarataga sjukgymnastutbildningens intressen. Det kan också ifrågasättas,
om karolinska sjukhusets direktion är ägnad att ombesörja utbildningen
av sjukgymnaster. Direktionens sammansättning av representanter
för sjukvården med avsikt att tillvarataga statens, respektive kommunens
och landstingets intressen ger föga garanti för sakkunskap beträffande en
så viktig medicinsk undervisning, som det här är fråga om. Enär den sjukgymnastiska
avdelningen utgör undervisningsinstitution för läkarutbildningen
synes det mer ändamålsenligt, att sjukgymnastutbildningen övertages
av karolinska institutet.

Även vid beaktande av den nuvarande organisationen av verksamheten
på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning förefaller förslaget om
en särskild styrelse för sjukgymnastutbildningen föga ändamålsenligt. En
erforderlig samordning skulle kunna uppnås om föreståndaren för den sjukgymnastiska
avdelningen även är föreståndare för sjukgymnastskolan. Föreståndaren
bör förordnas av Kungl. Maj:t, vilket också föreslagits av karolinska
institutets lärarkollegium. Överläkaren på avdelningen bör liksom
samtliga övriga överläkare på sjukhuset vara anställd vid sjukhuset och
kunna lorordnas såsom biträdande föreståndare för sjukgymnastskolan.

Som första instans för handläggande av ärenden rörande sjukgymnastskolan
bör finnas ett lärarkollegium, sammansatt av föreståndaren, biträdande
föreståndaren, biträdande läkarna på karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
sjukgymnastiska avdelningar samt chefsgymnasten på karolinska
sjukhuset. Frågor som berör sjukvården bör av lärarkollegiet hänvisas
till karolinska sjukhusets direktion och undervisningsfrågor av större
betydelse, såsom förordnande av lärare, till karolinska institutets lärarkollegium.
Budgetärendena bör förberedas av skolans lärarkollegium och föreläggas
sjukhusets direktion respektive karolinska institutets lärarkollegium.

Den nu förordade organisationen av sjukgymnastskolan har flera fördelar.
Skolans verksamhet kan samordnas med sjukvården och läkarutbildningen
på den sjukgymnastiska avdelningen. Ansvaret för sjukgymnastskolan
kommer i första hand att läggas på skolans fast anställda lärare,
vilka har ett direkt intresse av att utveckla skolan. Eu styrelse, som utgör
ett slags förmyndare, är icke ägnad att befrämja initiativ och intresse bland
lärarna. Lärare vid karolinska institutet kan väntas få ökat intresse för att
åtaga sig undervisning på sjukgymnastskolan, om de förordnas av institutets
lärarkollegium och får räkna undervisningen av sjukgymnasterna som
lärarmerit vid institutet. Organisationen skulle också förbereda utvecklingen
av den sjukgymnastiska avdelningen till en undervisnings- och forskningsavdelning
likställd med sjukhusets övriga avdelningar. När någon
läkare genom forskning pa sjukgymnastikens område så meriterat sig, att
han kan ia professors ställning vid karolinska institutet, kan denne nämligen
förena föreståndare- och överläkarebefattningarna. Möjligheten av en
dylik utveckling kan väntas stimulera till vetenskaplig meritering inom
ämnet.

Överflyttningen av sjukgymnastutbildningen till karolinska sjukhuset
medför att det kansliarbete för sjukgymnastutbildningen, som hittills ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

förts av GCI:s kansli, måste övertagas av annan kanslipersonal. Det på
sjukgymnastiska avdelningen för närvarande anställda kanslibiträdet är
helt sysselsatt med expeditionsarbete och upptagning av avgifter från poliklinikpatienterna.
Ännu ett kanslibiträde bör därför anställas pa avdelningen.
Detta kanslibiträde bör utföra skrivarbete för föreståndaren, biträdande
föreståndaren och lärarkollegiet, göra upp behandlingsböcker föi
eleverna, diarieföra alla handlingar till sjukgymnastskolan och sköta avdelningens
bibliotek.

Övrig kansliverksamhet kan överföras på karolinska sjukhusets och karolinska
institutets kanslier. Löner för personalen och lärararvoden bör utbetalas
från respektive sjukhusets och institutets intendentexpeditioner.

Sammanfattningsvis innebär Sjöstrands förslag i fråga om utbildningens
administration följande.

1. Sjukgymnastskolan förestås av en av Kungl. Maj:t utnämnd föreståndare,
som tillika skall vara föreståndare för karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning och som bör utses bland medlemmarna av karolinska
institutets lärarkollegium.

2. Överläkaren på sjukgymnastiska avdelningen anställes på karolinska
sjukhusets stat och förordnas som biträdande föreståndare vid sjukgymnastskolan.

3. Skolans huvudlärare bildar, med föreståndaren såsom ordförande, ett
lärarkollegium, vilket skall handlägga enklare undervisningsfrågor, besluta
om antagning av elever och uppgöra budgetförslag. Lärarkollegiet skall
hänskjuta frågor som berör sjukvården till karolinska sjukhusets direktion
samt lämna budgetförslag beträffande undervisningen på sjukgymnastskolan
till karolinska institutets lärarkollegium för prövning och eventuellt
upptagande i institutets anslagsäskanden. — Karolinska institutets lärarkollegium
skall förordna lärare vid sjukgymnastskolan med undantag av
de lärare, som är anställda på sjukhusets stat.

4. Ytterligare ett kanslibiträde anställes pa karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning vid överförandet av utbildningen till sjukhuset.

U ndervisningen

Nuvarande undervisning. Utbildningen av sjukgymnaster
kan indelas i följande fyra huvudavsnitt.

1. Teoretisk grundutbildning, omfattande anatomi, fysiologi, patologi,
psykologi och hygien.

2. Undervisning i sjukdomslära, avseende de vanligaste sjukdomarna,
som sjukgymnaster i sin yrkesutövning kan komma i kontakt med.

3. Undervisning i sjukgymnastik, omfattande sjukgymnastikens teori
och praktik med en inledande propedeutisk undervisning, patientbehandlingar
och gruppgymnastik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

4. Kompletterande kurser i fysikalisk terapi och rehabilitering.

Sjöstrands förslag. Någon förlängning av den för närvarande
tvååriga sjukgymnastutbildningen föreslås icke. Däremot finner Sjöstrand
det nödvändigt, att undervisningen anpassas efter moderna sjukvårdsformcr.
En sådan anpassning erfordrar enligt Sjöstrands mening både en ökning
och en komplettering av den undervisning, som hittills givits. Vidare
förordas en viss omorganisation av såväl den teoretiska som den praktiska
undervisningen.

I betänkandet anföres i fråga om nndervisningsbehovet i huvudsak följande.
Redogörelsen ansluter sig till de fyra förut nämnda utbildningsavsnitten.

1. Undervisningen i anatomi kan i stort sett ske liksom hittills. En för
närvarande frivillig kurs i speciell rörelseanatomi och rörelselära föreslås
emellertid ingå i den ordinarie anatomiundervisningen.

Den teoretiska undervisningen har hittills givits av arvodeslärare och
förlagts till de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet utom
undervisningen i fysiologi, som meddelats på fysiologiska institutionen vid
GCI. Som redan förut framhållits föreslås undervisningen i nämnda ämne
förlagd till det kliniskt fysiologiska laboratoriet på karolinska sjukhuset.
Lndervisnmgen kan därvid bättre än hittills anpassas efter de speciella
sjukgymnastiska frågeställningarna. I anslutning till undervisningen i normal
fysiologi bör även en viss undervisning kunna komma till stånd i s. k.
patologisk fysiologi, varvid de sjukliga rubbningarna kan belysas från
fysiologisk synpunkt. De studerande bör också deltaga i laborationer samt
demonstrationer av patienter med sjukdomar av intresse för den sjukgymnastiska
behandlingen. En dylik medicinsk inriktning av fysiologiundervisningen
kräver en ökning av antalet undervisningstimmar. Genom
överföringen av undervisningen från GCI till karolinska sjukhuset skulle
den nuvarande läraren i fysiologi på GCI, docenten P. O. Åstrand, kunna
iigna sig åt annan undervisning inom sitt speciella område, arbetsfysiologi,
förslagsvis i form av en kurs för läkare och ingenjörer.

En mindre ökning av antalet undervisningstimmar i patologi är önskvärd
med hänsyn till att sjukgymnastikens behandlingsområde vidgats.

. 1953 ars sakkunnigutredning har understrukit behovet av undervisning
i psykologi, vilket behov också framhållits i flera remissyttranden över
nämnda utrednings betänkande. En kurs i psykologi är väl motiverad av
att sjukgymnasten kommer i intim kontakt med den sjuke och dennes olika
problem. Det är emellertid av vikt att undervisningen i psykologi speciellt
inriktas på patientpsykologi och de vanligaste psykologiska frågorna i samband
med sjukdom. Den bör därför givas av läkare och med fördel sammanföras
med undervisningen i psykiatri.

Undervisningen i hygien bör bibehållas oförändrad.

2. Undervisningen i sjukdomslära meddelas för närvarande huvudsakligen
av överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen. Undervisningen i
detta ämne bör såväl omorganiseras som utökas. Det föreslås, att ifrågavarande
undervisning anförtros undervisningskompetenta läkare på de

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1057

olika klinikerna på sjukhuset. Därigenom kan sjukgymnastikundervisningen
bättre än nu anknytas till verksamheten på sjukhuset. Sjukgynmasteleverna
skulle på så sätt också få den teoretiska undervisningen i sjukdomslära
på de kliniker, där de samtidigt utför patientbehandlingar. Förslaget
att undervisningen i sjukdomslära bör överföras till olika klinikläkare har
tidigare framförts av karolinska institutets lärarkollegium. Systemet motsvarar
också i stort sett den organisation, som sedan länge tillämpats vid
SOU

Vissa nuvarande specialkurser föreslås ingå i den ordinarie undervisningen.
Timantalet för undervisningen i sjukdomslära bör sålunda ökas.

3. Undervisningen i sjukgymnastik omfattar för närvarande propedeutisk
undervisning, katedrala föreläsningar i sjukgymnastikens teori och
praktik, patientbehandlingar och gruppgymnastik. Den propedeutiska undervisningen
ledes av biträdande läkare och av instruktionsgymnasterna på
karolinska sjukhuset. Föreläsningarna i sjukgymnastikens teori och praktik
hålles av överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen. Patientbehandlingarna
övervakas av instruktionsgymnasterna på karolinska sjukhuset,
norrbackainstitutet och epidemisjukhuset. En av instruktionsgymnasterna
på karolinska sjukhuset medföljer en grupp elever till serafimerlasarettet
för instruktion där. Gruppgymnastiken ledes av en av instruktionsgymnasterna
på karolinska sjukhuset, som avlagt gymnastikdirektörsexamen.

Undervisningen i sjukgymnastikens teori och praktik föreslås utökad och
delvis omorganiserad. För närvarande genomgas behandlingsfallen i alltför
liten utsträckning av läkare såväl vid behandlingens början som under pågående
behandling. Behandlingarna på serafimerlasarettet, norrbackainstitutet
och epidemisjukhuset har skett utan någon som helst genomgång och
övervakning av läkare. Ej heller instruktionsgymnasterna har i tillräcklig
grad kunnat ägna sig åt övervakning och instruktion av eleverna. Det har
ej varit möjligt att fördela patienterna mellan eleverna på ett för undervisningen
lämpligt sätt. Eleverna har i regel kunnat ägna endast 20 minuter
åt varje patient för att hinna med alla behandlingar. Under vårterminerna
har de båda kurserna utfört patientbehandlingar samtidigt, vilket lett
till trängsel och ytterligare försvårat övervakningen och instruktionen.

För att denna den viktigaste delen av sjukgymnastundervisningen skall
förbättras föreslås följande förändringar. Den propedeutiska undervisningen
och den katedrala undervisningen i sjukgymnastik bör utökas. En uppdelning
av behandlingstiderna för de båda kurserna bör göras så att behandlingarna
sker på olika tider. Behandlingstiden för varje patient bör utökas
till 45 minuter under vårterminen första året och till 30 minuter under vårterminen
andra året. Möjligheter för en mer effektiv instruktion av eleverna
bör skaffas genom att antalet instruktionsgymnaster utökas sa att var och
eu av dessa endast har tre elever att instruera. Patientmaterial på serafimerlasarettet
och norrbackainstitutet bör utnyttjas i större utsträckning
än nu, så att ett lämpligt förhållande erhålles mellan elever, patienter och
instruktionsgymnaster. Den sjukgymnast, som har chefsställning, föreslås
få till uppgift att övervaka undervisningen, fördela patienterna på eleverna
och instruera mer invecklade behandlingstall. Vid eu ökning av elevantalet
till 65 elever bör chefsgymnasten biträdas av ännu en instruktionsgymnast.
Behandlingarna pa serafimerlasarettet, norrbackainstitutet och epidemisjukhuset
föreslås övervakad av läkare, som även skall demonstrera fallen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

En viktig del av undervisningen i sjukgymnastikens praktik utgöres av
gruppgymnastik. Utredningen av år 1953 föreslog en utökning av undervisningen
till 125 timmar. Gruppgymnastiken bör emellertid omfatta inövning
av ett visst rörelseförråd, instruktion, ledning och tillämpning av dessa
rörelser på olika individer, såsom gravida kvinnor, åldringar, patienter på
psykiatriska sjukhus och olika slag av handikappade.

4. Den kompletterande undervisningen i fysikalisk terapi har av 1953
års utredning ansetts böra förbli oförändrad, samtidigt som det framhållits,
att sjukgymnasterna ofta får åtaga sig denna behandlingsform på sjukhuset.
Om undervisningen skall bli någorlunda fullständig för att möjliggöra
att sjukgymnasterna på eget ansvar kan bedriva fysikalisk terapi på ett
ordinärt sjukhus, bör ett väsentligt ökat antal timmar anslås för ämnet.
Det har icke visat sig möjligt att inrymma en mer omfattande undervisning
i fysikalisk terapi inom tidsramen för en tvåårig utbildning utan att
annan viktig undervisning väsentligt begränsas eller sommarferierna förkortas.
Enär flertalet sjukgymnaster i sin verksamhet ej kommer i tillfälle
att utnyttja mer än en begränsad del av den fysikaliska terapin, har det
synts olämpligt att väsentligt utöka denna undervisning utöver den nuvarande.
Det föreslås därför, att undervisningen i fysikalisk terapi bibehålies
vid nuvarande omfattning och att i undervisningen inbegripes enklare
värmebehandling, såsom med kortvåg och kvartslampa, vilka användes i
direkt anslutning till annan sjukgymnastisk behandling. Av de 30 timmarna
bör tio anslås åt praktiska övningar i grupper under lärarens ledning med
biträde av en av sjuksköterskorna på avdelningen.

För en mer fullständig utbildning i ämnet föreslås, att en f ortbildning skurs
i fysikalisk terapi årligen anordnas på karolinska sjukhuset. Tillträde
till en dylik kurs bör ges förutom åt sjukgymnaster även åt sjuksköterskor,
som i många fall brukar svara för denna behandlingsform på sjukhusen.
Ett förslag till dylik fortbildningskurs bör uppgöras av biträdande överläkaren
på avdelningen för fysikalisk terapi på karolinska sjukhuset.

Ett särskilt i framtiden viktigt verksamhetsområde för sjukgymnasterna
är rehabiliteringen. Det har därför flera gånger framförts krav på att sjukgymnasterna
erhåller utbildning i rehabiliteringens teknik och organisation.
I samband med en sådan utbildning bör även ges information om socialmedicinska
frågor, berörande exempelvis kuratorsverksamhet och arbetsmarknadsstyrelsens
organisation för beredning av sysselsättning åt handikappade.
Undervisningen i rehabilitering föreslås dessutom omfatta arbetsprövning,
anlagsprövning, deltagande i verksamheten på statens arbetsklinik,
behandling av speciella former av partiellt arbetsföra, användning
av tekniska hjälpmedel för invalider, arbetsterapiens mål och medel samt
demonstration av verksamheten vid olika institutioner, där rehabilitering
bedrives, såsom träningsverkstäder, skyddade verkstäder, blindinstitut och
sinnesslöanstalter.

I följande tablå ges eu översikt över den nuvarande undervisningen och
de av Sjöstrand föreslagna förändringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Ämne	Timantal
Nu	Förslag
\| Anatomi ....................	130	150 (+ 20)
\| Fysiologi ....................	96	116 (+ 20)
. Patologi .....................	32	40 (+ 8)
Psykologi och psykiatri ......	15	30 (+ 15)
Hygien .....................	32	32 (of.)
1 Sjukdomslära ................	210	247 (+ 37)
Samaritlära .................. Sjukgymnastikens teori och praktik:	15	Inarbetas i sjukdomslära
propedeutik I ...............	60	80 (+ 20)
. ii ..............	0	100 (+100)
sjukgymnastik ...............	210	248 (+ 38)
patientbehandling ............	810	1 011 (+201)
Gruppgymnastik .............	96	175 (+ 79)
Fysikalisk terapi .............	30	30 (of.)
Rehabilitering ...............	40	80 (+ 40)
Extrakurser m. m............	68	0
Summa	1 844	2 339

Lä rarkrafter

Nuvarande lärare. Som lärare i de teoretiska ämnena i sjukgymnastutbildningen
— med undantag av fysiologi — tjänstgör för närvarande
lärare vid karolinska institutets respektive institutioner. För undervisningen
av sjukgymnasteleverna uppbär dessa lärare särskilt arvode från GCI.
Undervisningen i fysiologi meddelas, såsom förut nämnts, av en docent i
detta ämne vid GCI.

För närvarande finns en tjänst som lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära
vid GCI, placerad i Ca 29. Innehavaren av denna tjänst uppehåller
tillika befattning som biträdande föreståndare vid GCI och är samtidigt
överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen på karolinska sjukhuset.
Nämnda befattning som biträdande föreståndare är förenad med ett
arvode av 600 kronor.

Vidare finns en befattning som lärare i sjukgymnastik vid GCI, förenad
med ett arvode av 3 360 kronor. Befattningen innehas av en biträdande
läkare på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning, anställd mot
ett arvode av 15 276 kronor.

Viss undervisning i sjukgymnastik — utan särskild ersättning — meddelas
därjämte av en andre underläkare, anställd på karolinska sjukhusets
sjukgymnastiska avdelning.

Som handledare vid undervisningen av sjukgymnastelever — i första
hand vid undervisningen i patientbehandling — tjänstgör för närvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

nio instruktionsgymnaster. Som instruktionsgymnaster utnyttjas sjukgymnaster,
anställda på vederbörande sjukhus. Av nu nämnda nio instruktionsgymnaster
är sex anställda på karolinska sjukhuset, två på norrbackainstitutet
och en på epidemisjukhuset. Som instruktionsgymnaster uppbär dessa
sjukgymnaster årligt arvode från GCI med varierande belopp. Dylikt arvode
utgår till en förste instruktionsgymnast på karolinska sjukhuset med
3 600 kronor, till envar av fem instruktionsgymnaster på karolinska sjukhuset
— vilka svarar för bland annat viss propedeutisk undervisning —
med 2 700 kronor samt till envar av övriga instruktionsgymnaster med
2 400 kronor.

Till vissa övriga lärare, som anlitas för sjukgymnastutbildningen, utgår
arvoden från GCI:s avlöningsstat.

Sjöstrands förslag. I fråga om de lärarkrafter, till vilka ersättning
avses utgå i form av arvode beräknat efter antalet undervisningstimmar,
förordas i betänkandet, att de erhåller dylik ersättning efter 50 kronor
per timme för katedral undervisning och 25 kronor per timme för poliklinisk
undervisning.

Beträffande övriga lärarkrafter anför Sjöstrand i huvudsak följande.

För biträde vid undervisningen i anatomi föreslås att ett visst arvode
utgår till två av amanuenserna på anatomiska institutionen vid karolinska
institutet. Även för biträde vid demonstrationer under undervisningen i
fysiologi bör ett arvode utga till en av underläkarna. Ett mindre arvode
bör vidare utgå till en av sjuksköterskorna på avdelningen för fysikalisk
terapi för deltagande i den praktiska gruppundervisningen, omfattande 10
timmar per år.

Den föreslagna omorganisationen kräver en ändring av anställningsförhållandena
för den lärarpersonal, som finns på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning.

Överläkaren, vars tjänst för närvarande är placerad i Ca 29 pa GCI:s
stat, bör ingå i karolinska sjukhusets personal och liksom andra överläkare
placeras i lönegraden Ce 30. Överläkaren bör åläggas undervisning motsvarande
65 timmars katedral undervisning eller 130 timmars demonstrationseller
poliklinisk undervisning. Da den förut föreslagna undervisningsplanen
kräver ytterligare cirka 150 timmars undervisning av överläkaren, bör särskild
ersättning beräknas härför. Däri bör även inräknas arvode såsom
biträdande föreståndare. Ett tilläggsarvode på 5 000 kronor per ar synes
skäligt. — Den undervisning, som avses för överläkaren, motsvarar i stort
sett den som föreslagits av 1945 och 1953 års sakkunnigeutredningar men
är väsentligt mindre än den nuvarande, som omfattar cirka 420 undervisningstimmar.
En minskning av överläkarens undervisning är motiverad —
förutom av att undervisningen i sjukdomslära avses överförd på speciallärare
av att det icke är möjligt att med den nuvarande undervisningsbördan
förena verksamheten såsom överläkare för avdelningen, överläkaren
emottager bland annat ett stort antal patienter från sjukhusets olika
kliniker för konsultation beträffande sjukdomstillstånd och behandlingar.

Vid överföringen av sjukgymnastundervisningen till karolinska sjukhuset
bör befattningen som biträdande läkare vid den sjukgymnastiska avdel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

ningen omändras till en tjänst som biträdande överläkare i Ce SO i överensstämmelse
med vad som skett i fråga om övriga biträdande läkartjänster
på sjukhuset. Enligt undervisningsplanen bör biträdande läkaren deltaga i
undervisningen i propedeutik I under 40 timmar, propedeutik II 50 timmar
och i sjukgymnastik 71 timmar. Den för den föreslagna tjänsten fastställda
undervisningsskvldigheten motsvarar denna undervisning. Särskilt undervisningsarvode
behöver således ej utgå. Biträdande läkaren bör däremot
ej utan särskild ersättning fullgöra den nuvarande undervisningen för friskgvmnasterna.
Ett arvode härför bör utgå från GCI:s stat.

Den nuvarande befattningen som andre underläkare kan endast tillsättas
med kortvariga förordnanden. Detta innebär, att det för närvarande icke
finns någon möjlighet för läkare att fä en flerårig utbildning i underordnad
ställning på avdelningen. Härav följer också, att meriteringen för de högre
befattningarna måste ske i annan specialitet, vanligen i ortopedi. Detta är
helt otidsenligt, då sjukgymnastiken för närvarande kräver specialutbildning
inom ämnet. Det nuvarande förhållandet innebär vidare, att den
underordnade läkaren endast i mindre utsträckning kan utnyttjas för undervisningen.
Det är därför i hög grad angeläget att nu ifrågavarande befattning
som andre underläkare omändras till en befattning som förste
underläkare. Genom en sådan anordning möjliggöres ett flerårigt förordnande.

För närvarande är antalet läkare på den sjukgymnastiska avdelningen
otillräckligt, vilket är till nackdel för utbildningen av sjukgymnasterna.
Verksamheten på sjukgymnastiska avdelningen har också utökats under de
senaste åren genom tillkomsten av den reumatologiska avdelningen, vilken
i hög grad är beroende av att sjukgymnastik behandling kan erbjudas.
Under 1957 tages lungkliniken i anspråk, vilken likaledes i hög grad är beroende
av sjukgymnastik behandling och som kommer att ingå i den sjukgymnastiska
avdelningens verksamhet. Nämnda utökning av verksamheten
kräver ej endast en ökning av antalet sjukgymnaster, som föreslagits i den
uppgjorda personalstaten för lungkliniken, utan även en ökning av antalet
läkare. Det föreslås därför att ännu en befattning som förste underläkare
inrättas på sjukgymnastiska avdelningen. Innehavaren av nämnda befattning
bör .särskilt inrikta sin verksamhet på patienterna på den reumatologiska
kliniken och lungkliniken samt handleda sjukgymnasteleverna vid
behandling av patienter på dessa avdelningar.

För att varje elev skall få utföra ett lämpligt antal behandlingar på olika
sjukdomsfall måste bland annat serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelning
utnyttjas för undervisningen i större utsträckning än hittills. Denna
undervisning bör ledas av läkare. Det är därför nödvändigt, att den läkare,
som förestår den sjukgymnastiska avdelningen på nämnda lasarett, förordnas
att meddela undervisning åt sjukgymnast eleverna i samband med deras
patientbehandlingar. För närvarande är läkaren pa sjukgymnastikaydelningen
på serafimerlasarettet arvodesanställd med tjänstgöringsskyldighet
endast under fyra dagar i veckan. Antalet patientbehandlingar pa serafimerlasarettet
är cirka 25 000 per år eller ungefär hälften av antalet på
karolinska sjukhuset. Dessutom är antalet läkarkonsultationer stort. Under
dessa förhållanden är det uppenbart, att den sjukgymnastiska verksamheten
på serafimerlasarettet icke är rationellt ordnad. Doktor R. Ljungkvist,
som uppehåller läkartjänsten, har också i skrivelse till karolinska sjukhusets
direktion föreslagit eu omändring av arvodesbcfattningen till en biträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

dande läkartjänst. Därmed skulle bland annat vinnas, att läkaren kunde
åläggas propedeutundervisning av en del av eleverna och dessutom instruktion
av sjukgymnasteleverna motsvarande tillsammans 130 timmar utan
särskilt arvode. Denna undervisning skulle vara tillräcklig för genomförande
av undervisningsplanen för 65 elever. Det föreslås därför, att befattningen
som läkare vid den sjukgymnastiska avdelningen på serafimerlasarettet
omändras till en tjänst som biträdande överläkare i Ce 30, förenad med
skyldighet att undervisa sjukgymnastelever i sjukgymnastikens propedeutik
och under deras patientbehandlingar på avdelningen.

För instruktion av eleverna under patientbehandlingarna på norrbackainstitutet
och epidemisjukhuset föreslås, att en av läkarna på vartdera av
dessa sjukhus ålägges nämnda undervisning emot särskilt arvode, varierande
efter antalet elever.

Instruktionsgymnasternas anställningsförhållanden har diskuterats i tidigare
utredningar. I utredningen av år 1953 har föreslagits, att ett visst
antal instruktionsgymnaster skulle anställas vid sjukgymnastikinstitutet
enbart för undervisning av sjukgymnasteleverna. Dessa skulle således ej
ingå i det antal sjukgymnaster som anställes för sjukvården. Karolinska
institutets lärarkollegium och karolinska sjukhusets direktion har framhållit
det olämpliga i att särskilja undervisning och sjukvård.

Den praktiska undervisningen bör huvudsakligen bestå av patientbehandlingar
under instruktion och övervakning av utbildade sjukgymnaster.
Dessa patient behandlingar bör därför ingå i den ordinarie sjukvården på
sjukhuset. På detta sätt är sjuksköterskornas och läkarnas utbildning i
praktisk sjukvård organiserad, och det finnes ingen anledning att frångå
denna organisation beträffande sjukgymnasterna. Förslaget med särskilda
lärarinnor är olämpligt även i andra avseeenden. Om antalet lärarinnor
begränsas till 3 på 30 ä 35 elever, som 1953 års utredning föreslagit, kommer
varje lärarinna att instruera cirka 10 elever, vilket ej kan bli effektivt.
För att sjukvårdens krav på behandlingar under hela året skall kunna
garanteras, måste ett väsentligt större antal sjukgymnaster anställas än för
närvarande. Det totala antalet sjukgymnaster på avdelningen finge således
väsentligt ökas. För närvarande torde det också vara svårt att finna sjukgymnaster
med sådan utbildning, att de lämpar sig som lärarinnor.

För att kraven på en förbättring av den praktiska undervisningen skall
kunna tillgodoses föreslår Sjöstrand, att antalet instruktionsgymnaster
utökas i enlighet med följande sammanställning.

	Nu	45 elever	60—65 elever
Karolinska sjukhuset
a) sjukgymnastiska avdelningen ...............	G	7	8
b) arbetskliniken .........................	0	1	1
c) lungkliniken ..............................	0	2	3
Serajimerlasarettet ...................	0	2	4
Norrbackainstitutet ......................	2	2	3
Epidemisjukhuset .........................	1	2	2
Summa	9	16	21

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Förslaget innebär bland annat, att vid en intagning av 65 elever ytterligare
en tjänst som sjukgymnast skall inrättas vid karolinska sjukhusets
sjukgymnastiska avdelning, avsedd som biträde åt chefsgymnasten vid
organisationen av undervisningen och instruktion av mera invecklade behandlingsmetoder.
Vidare förutsätter förslaget — likaledes vid en intagning
av 65 elever — att minst tre sjukgymnasttjänster kommer att inrättas vid
karolinska sjukhusets lungklinik. I övrigt innebär den föreslagna utökningen
av antalet instruktionsgymnaster, att redan befintliga sjukgymnasttjänster
på de olika sjukhusen inordnas i undervisningen. Inrättande av ytterligare
sjukgymnasttjänster än som förut nämnts erfordras sålunda icke.

I efterföljande sammanställning (sid. 34) redovisas nuvarande kostnader
för lärare och annan personal samt de av Sjöstrand beräknade kostnaderna
för motsvarande ändamål enligt den föreslagna organisationsplanen.

Av sammanställningen framgår till vilka avlöningsstater — karolinska
institutets (Kl), karolinska sjukhusets (KS) eller serafimerlasarettets (S)
— de beräknade kostnaderna enligt Sjöstrands förslag bör hänföras. I de
fall nuvarande kostnader hänför sig till annan avlöningsstat än GCI:s anmärkes
detta särskilt.

Materiel

Nuvarande anslag. Av det för innevarande budgetår med
38 000 kronor uppförda reservationsanslaget till Gymnastiska centralinstitutet:
Materiel, böcker m. in. beräknas 1 750 kronor komma att disponeras
för sjukgymnastutbildningen. Härav avser 1 100 kronor materiel
och 650 kronor ersättning åt vaktmästare vid karolinska institutets anatomiska
institution.

Sjöstrands förslag. Sjöstrand framhåller till en början, att den
nuvarande medelsanvisningen är helt otillräcklig för att täcka kostnaderna
för inköp av böcker, tidskrifter, iordningställande av skioptikonbilder, förbrukningsartiklar
för forskning in. m. Av betänkandet inhämtas rörande
behovet av materielanslag för den omorganiserade utbildningen i huvudsak
följande.

Undervisningen i anatomi kräver ett materielanslag för ersättning av
försliten materiel och för arvode åt vaktmästaren. Enligt uppgift av professor
T. Petrén bör för nu ifrågavarande ändamål beräknas 4 000—4 100
kronor. Av den sålunda beräknade medelsanvisningen avses 800 kronor
respektive 000 kronor för ersättning till vaktmästaren vid anatomiska
institutionen vid intagning av 45 respektive 60—65 elever.

Förläggningen av undervisningen i fysiologi till det kliniskt fysiologiska
laboratoriet på karolinska sjukhuset erfordrar ett engångsanslag för iordningställande
av undervisningsmateriel, enär dylik undervisning icke tidigare
meddelats på laboratoriet. De årliga materielkostnaderna för undervisningen
i fysiologi kan beräknas till 1 000 kronor. Det föreslås därför, att
ett årligt materielanslag av 1 000 kronor utgår till det kliniskt fysiologiska
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Nu	Förslag
			Kostnader vid
Ändamål	Kostnader (35—40		intagning av	Avlö-
	elever)		45 elever	60—65	stat
				elever
1. Direktionsarvoden ..	ca 750	i. —.................
2. Föreståndararvode ..	—	2. Föreståndararvode .,	1 200	1 200	Kl
3. — .................	—	3. Ett kanslibiträde i
		Cell ..............	9 936	9 936	Kl
4. Arvodeslärare m. fl. ..	—	4. Arvodeslärare m. fl. ..
a) anatomi: lärare ..	ca 5 500	a) anatomi: lärare ..	6 250	6 250	Kl
— ..............	—	två ass. (amanuen-
		ser på anatomiska
		institutionen) ....	4 000	6 000	Kl
b) fysiologi: lärare ..	(beräknat)	b) fysiologi: lärare ..	5 300	5 300	Kl
	4 000	en ass. (underläka-
—	_		i ono	1 .500	KT
c) patologi .........	1 500		2 000	2 000	KI
d) psykologi och psy-		d) psykologi och psy-
kiatri ...........	600			1 5^0	ttt
e) hygien ..........	ca 1 400		1 6^0	1 6^0
f) sjukdomslära ....	6 250	f) sjukdomslära ....	12 350	12 350	KI
g) fysikalisk terapi:		g) fysikalisk terapi:
lärare ...........	1 200		1 500	1 500

h) rehabilitering ....	1 600	h) rehabilitering ....	3 850	4 350	KI
i) gruppgymnastik ..	1 000	i) gruppgymnastik ..	2 000	2 000	KI
5. Sjukgymnastikens teo-		5. Sjukgymnastikens teo-
ri och praktik:......		ri och praktik:
a) lärare, tillika över-		a) överläkare, tillika
läkare och bitr. fö-		bitr. föreståndare:
reståndare:		lön i Ce 30 ......	23 688	23 688	KS
lön som lärare i
Ca 29 ...........	22 632	arvode som bitr.
		föreståndare jämte
arvode som bitr.		undervisningsar-			''
föreståndare .....	600		5 000	5 000	KI
b) bitr. läkare, tillika		b) bitr. överläkare i
lärare: ..........		Ce 30	23 688	23 688	KS
arvode som bitr.
läkare ..........	15 2761
tilläggsarvode som
lärare ...........	3 360				\|
c) andre underläkare .	19 4641	c) förste underläkare .	22 632	22 632	KS \|
d) - ..............	—	d) förste underläkare .	22 632	22 632	KS
e) läkare ..........	9 2162	e) bitr. överläkare i
		Ce 30 ...........	23 688	23 688	S
0 - ..............		f) undervisningsarvo-
		de till läkare på
	—	norrbackainstitutet	1 000	1 500	KI
g) — ..............		g) d:o till läkare på
		epidemisjukhuset .	500	1 000	KI
h) instruktionsgym-		h) instruktionsgym-
naster...........	24 300	naster...........	41 400	66 700	KS
6. Extrakurser och medi-
cinska specialkurser: .	ca 2 000	6. — ...........	—	_	_
	120 648		216 814 \|	246 164 \|

Från KS 2 Från S

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

laboratoriet för undervisningen av sjukgymnastelever. Förfärdigandet av
skioptikonbilder, ca 1 000 stycken, betingar en kostnad av 4 500 kronor.
Övrig demonstrationsmateriel kan beräknas kosta 1 500 kronor. Det föreslås
därför att ett engångsanslag på 6 000 kronor anslås för detta ändamål.

Till materiel för den sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset
föreslås ett årligt belopp av 10 000 kronor, vilket överensstämmer
med vad andra kliniker på sjukhuset disponerar. För anskaffande av undervisningsmateriel
till avdelningen föreslås dessutom ett engångsanslag av
27 050 kronor.

Förläggningen av en del av den propedeutiska undervisningen till serafimerlasarettet
erfordrar inköp av tio massagebänkar och fyra ribbstolar
samt, vid en elevintagning av 60—65 elever, 20 omklädningsskåp. Det
föreslås, att ett engångsanslag å 7 000 kronor anvisas för nämnda ändamål.

Sammanfattningsvis innebär förslaget dels en årlig medelsanvisning för
materiel av 15 000 kronor eller 15 100 kronor vid en intagning av 40—45
respektive 65 elever, dels en engångsanvisning av 40 050 kronor för nyanskaffning
av undervisningsredskap m. m.

Lokaler

För undervisningen av sjukgymnasteleverna på karolinska sjukhuset disponeras
för närvarande vissa utrymmen i den sjukgymnastiska avdelningens
lokaler.

Beträffande de nuvarande lokalförhållandena och lokalbehovet vid den
ifrågasatta omorganisationen av utbildningen aniores i betänkandet bland
annat följande.

Lokalerna på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning är otillräckliga
för den nuvarande undervisningen. Endast en föreläsningssal finns.
Salens ventilation är ineffektiv, vilket förhindrar att den utnyttjas för mer
än 35 elever. En av gymnastiksalarna måste dagligen användas som föreläsningssal.
Eleverna får därvid taga plats på gymnastikredskap och på
golvet, vilket icke endast är obekvämt utan även försvårar eller omöjliggör
för eleverna att föra anteckningar.

Omklädningsrum och duschrum är otillräckliga. Undersökningsrummen
är otillräckliga i antal. Endast två läkarrum finns, vilka ur undervisningssynpunkt
är olämpligt placerade. Studierum och bibliotek saknas. Under
nuvarande förhållanden är lokalerna således otillräckliga och tillåter givetvis
ej en ökning av antalet elever.

I samråd med överläkaren på sjukgymnastiska avdelningen har ett förslag
uppgjorts avseende ombyggnad och omdisponering av de nuvarande
lokalerna. Förslaget innebär bland annat att de lokaler, som för närvarande
provisoriskt utnyttjas av arbetsberedningen, övertages av den sjukgymnastiska
avdelningen. Ifrågavarande lokaler är otillräckliga för arbetsberedningen,
som med fördel kan förläggas till annan plats än mitt i centralkomplexct.
Dessutom föreslås, att ett rum som för närvarande utnyttjas
som dagrum för medicine studerande överlåtes till sjukgymnastiska avdelningen.
Detta rum utnyttjas i förhållandevis ringa utsträckning och är
olämpligt placerat inne i den sjukgymnastiska avdelningen. Därjämte föreslås
att två sköterskerum, som för närvarande utgör bostad åt en sköterska

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

på kvinnokliniken och en på öronkliniken, överföres till sjukgymnastiska
avdelningen. För övrigt innebär förslaget, att sjukgymnastiska avdelningens
nuvarande lokaler disponeras på ett mer effektivt sätt.

Kostnaderna för de sålunda förordade ombyggnadsarbetena har icke
kunnat angivas i betänkandet.

Forskning i sjukgymnastik

För närvarande sker ej någon forskning på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning. Speciell utrustning för ändamålet finns icke. Något
särskilt anslag för forskning i sjukgymnastik utgår icke heller.

I fråga om behovet av särskilda åtgärder för främjande av forskning i
sjukgymnastik anför Sjöstrand i huvudsak följande.

1953 års utredning har framhållit betydelsen av att sjukgymnastisk
forskning kommer till stånd men har ej ansett sig kunna föreslå särskilda
åtgärder härför från statens sida. Behovet av forskning har framhållits i
flera remissyttranden över nämnda utrednings betänkande, i vilka yttranden
påpekats det önskvärda i att forskningen icke skjutes på framtiden.

För en god undervisning i sjukgymnastik är det betydelsefullt att forskningsbetingelser
skapas på sjukgymnastskolan. Därigenom lockas mera kvalificerade
läkare att ägna sig åt ämnet och undervisningen. Forskning
stimulerar också intresset hos de studerande.

Förut nämnda utredning har föreslagit att en särskild vårdavdelning bör
inrättas på den sjukgymnastiska avdelningen för att bland annat tillgodose
kravet på forskning. Detta förslag har kritiserats och till synes på goda
grunder. Fn dylik vårdavdelning måste få karaktär av B-sjukhus med
mycket varierande sjukdomsfall. Sjukhusets vårdplatser inom huvudkomplexet
bör icke upptagas för dylika patienter. Vid en överflyttning av ortopediska
kliniken från norrbackainstitutet till karolinska sjukhuset frigöres
emeflertid vårdavdelningar, vilka lämpligen bör beläggas med patienter
med kroniska sjukdomar, vilka behöver sjukgymnastik, fysikalisk terapi
och rehabilitering. Ett visst antal av dessa vårdplatser bör reserveras för
patienter, som fordrar fortsatt behandling på sjukgymnastiska avdelningen
eller bör stå under observation i forskningens intresse. Fn första förutsättning
för forskning inom sjukgymnastiken är emellertid att det finns intresse
därför bland de läkare och lärare som är sysselsatta med sjukgymnastik
eller undervisningen av sjukgymnasteleverna. I första hand bör ett dylikt
intresse understödjas med anslag. Den nuvarande underläkaren på den
sjukgymnastiska avdelningen har planerat forskning med hjälp av den
elektromyografiska tekniken på fall med olika slag av muskelskador. Han
har tidigare sysslat med denna teknik på epidemisjukhuset och är kompetent
att utföra dylika undersökningar. Ett rum kan reserveras för detta
ändamål på avdelningen. Det föreslås därför, att ett anslag av 14 900 kronor
beräknas för nu avsedda forskning på den sjukgymnastiska avdelningen.

Den förut föreslagna åtgärden att inrätta två befattningar som förste
underläkare kan väntas stimulera till speciminering genom vetenskaplig
forskning inom området. Även det förhållandet, att överläkartjänsten med
den föreslagna organisationen lätt kan omändras till en professur, kan väntas
bidraga till forskning. För närvarande synes inga andra åtgärder än de
här angivna behöva vidtagas.

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Enligt en i betänkandet intagen specifikation avses förutnämnda anslag
disponerat för nyanskaffning av apparater m. in. för utrustning av ett särskilt
elektromyografi-laboratorium.

Yttranden

Den av Sjöstrand föreslagna organisationen av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser utom Svenska gymnastikdirektörsförbundet. Beträffande
de i det föregående redovisade särskilda frågorna har i en del remissyttranden
framförts vissa erinringar, vilka dock i övervägande antalet fall
avser enskildheter i förslagen. Bland annat förordas vissa modifikationer
i undervisningsplanen och i lärarorganisationen. De av Sjöstrand rekommenderade
åtgärderna för främjande av forskning i sjukgymnastik hälsas
allmänt med tillfredsställelse. Från vissa håll hävdas att den föreslagna
benämningen på utbildningsanstalten — karolinska sjukhusets sjukgvmnastskola
— icke är lämplig.

Statskontoret, som anser sig kunna godtaga den föreslagna samordningen
av sjukgymnastskolan med karolinska institutet och karolinska sjukhuset
ävensom sättet för ärendenas beredning och avgörande, förordar att det
närmare undersökes om icke vid GCI vissa besparingar kan uppkomma vid
ett skiljande av sjukgymnastutbildningen från institutet.

I fortsättningen granskar statskontoret bland annat den föreslagna personalförstärkningen
och anför därvid följande.

Med hänsyn till den av 1956 års riksdag beslutade regleringen av anställningsförhållandena
för vissa läkare vid karolinska sjukhuset in. fl. undervisningssjukhus
anser sig statskontoret icke böra rikta erinran mot att
den nuvarande lärarbefattningen i Ca 29 ombildas till befattning som
biträdande överläkare i Ce 30. En förutsättning härför bör givetvis vara,
att vederbörande kommer att tagas i anspråk för direkta sjukvårdsuppgifter
i samma omfattning som övriga biträdande överläkare vid karolinska
sjukhuset. Förslag har vidare framlagts om inrättande av ytterligare två
biträdande överläkartjänster i Ce 30, en vid karolinska sjukhuset och en
vid serafimerlasarettet. Befattningarna är avsedda att ersätta nu befintliga
arvodestjänster. Statskontoret vill ifrågasätta, om icke i vart fall tills vidare
förevarande befattningar kan bibehållas som arvodestjänster.

Ämbetsverket kan icke tillstyrka, att den nuvarande andre underläkartjänsten
i Cg 26 vid karolinska sjukhuset ändras till förste underläkartjänst.
Påpekas må, att berörda läkartjänst vid den förut omförmälda regleringen
av läkarnas anställningsförhållanden upptagits som andre underläkartjänst.

Behovet av den föreslagna förste underläkaren samt av de förordade
instruktionsgymnasterna anser sig statskontoret icke kunna bedöma. Ämbetsverket
kan dock icke undgå att finna den angivna ökningen av antalet
sjukgymnaster från 9 till 16, om elevintaget bestämmes till 45, påfallande
stor.

Den sakkunnige har ansett, att ersättningen till arvodesanstiillda timlärare
borde utgå med 50 kronor per timme för katedral undervisning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

25 kronor per timme för poliklinisk sådan. I anledning härav må erinras,
att översyn pågår inom civildepartementet rörande gottgörelsen för s. k.
bisyssleuppdrag. I avbidan pa resultatet av denna undersökning föreslår
ämbetsverket, att gottgörelsen för katedral undervisning — i likhet med
vad som nu synes vara fallet — bestämmes till 40 kronor per timme. Ersättningen
för den polikliniska undervisningen synes lämpligen kunna upptagas
till 20 kronor per timme.

Statskontoret kan icke finna tillräckliga skäl föreligga, att särskild
ersättning medgives två amanuenser och en underläkare samt en sjuksköterska
för assistens vid undervisningen (sid. 26 i Bet. I), till följd varav
hemställan i denna del avstyrkes.

Nödvändigheten av den begärda medelsanvisningen för materielanskaffmng
och forskning undandrager sig statskontorets bedömande. Av vad utredningsmannen
anfört vid behandlingen av materielanslaget framgår, att
gymnastiska centralinstitutets materielanslag tages i anspråk för visst
arvode (för närvarande 600 kronor) åt vaktmästare vid karolinska institutets
anatomiska institution. Utredningsmannen har ansett, att arvodet
jämväl i fortsättningen borde utgå från materielanslag, dock med förhöjt
belopp. Statskontoret anser, att förevarande ersättning bör bestridas av
medel, anvisade under avlöningsanslag. Enligt vad under hand inhämtats
utgör arvodet närmast ersättning för visst övertidsarbete. Till följd härav
må ifrågasättas, om icke gottgörelsen bör utgå enligt de regler, som enligt
Saar gäller för övertidsarbete (32 §).

Karolinska institutets lärarkollegium — som i allt väsentligt tillstyrker
de föreslagna anordningarna — framhåller med skärpa de vådor, som från
sjukvårdssynpunkt är förenade med att sjukgymnastelevernas arbete vid
serafimerlasarettet, norrbackainstitutet och epidemisjukhuset för närvarande
måste ske utan nagon som helst genomgång och övervakning av
läkare, anställda för eller intresserade av undervisningen. Lärarkollegiet
finner den av Sjöstrand föreslagna kvantitativa och kvalitativa förstärkningen
av läkarkrafterna vid karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
sjukgymnastiska avdelningar oundgängligen nödvändig, framför allt med
hänsyn till att vid karolinska sjukhuset nyinrättats en reumatologisk avdelning
och eu lungklinik, vilka kräver betydande sjukgymnastik verksamhet.
I fortsättningen anför kollegiet bland annat följande.

Beträffande förslaget att läkartjänsten vid den sjukgymnastiska avdelningen
på serafimerlasarettet bör omändras till en tjänst som biträdande
öveiläkare i Ce 30, förenad med skyldighet att undervisa sjukgymnastelever,
bland annat under deras patientbehandlingar på avdelningen, hänvisas
till vad förut anförts om sjukgymnastverksamheten vid serafimerlasarettet.
Till detta vill lärarkollegiet foga, att ifrågavarande tjänst bör
tillsättas efter de grunder, som lärarkollegiet tidigare fastställt för dylika
tjänster inom andra ämnesområden.

Beträffande sjukgymnastskolans kansli föreslås en uppdelning av kanslioeh
kassagöromålen på dels sjukgymnastiska avdelningens expedition, dels
karolinska sjukhusets kansli och intendentsexpedition, dels ock karolinska
institutets kansli och intendentsexpedition. I utredningen refereras ett uttalande
av rektor vid karolinska institutet, att ett överförande av en del

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

av administrationen för sjukgymnastskolan på institutets kansli och intendentsexpedition
ej för närvarande behöver medföra särskilda kostnader.
Lärarkollegiet finner det angeläget att förtydliga detta uttalande såtillvida,
att härvid förutsättes att ärenden, som avser antagning, redovisning och
examinering av skolans elever, helt kommer att åvila sjukgymnastiska ^avdelningens
expedition samt att den av lärarkollegiet i petita för budgetåret
1957/58 begärda förstärkningen av administrationen med två kanslibiträdestjänster
kommer till stånd. Slutligen måste anmärkas, att erfarenheten
kan komma att visa, att ytterligare personalförstärkning för här
ifrågavarande ändamål kan bli nödvändig.

Avslutningsvis konstaterar lärarkollegiet, att de kostnader som är förenade
med genomförandet av de av Sjöstrand framlagda förslaget är ringa
i förhållande till de stora fördelar för svensk sjukvård, som därigenom skulle
vinnas.

Medicinska fakulteten i Lund erinrar om att Sjöstrand föreslagit, att
föreståndaren för sjukgymnastskolan skulle vara föreståndare även för den
sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset. En sådan anordning
synes fakulteten niindre nödvändig, då en särskild överläkare med likartad
ställning som karolinska sjukhusets övriga överläkare skulle finnas. Enligt
fakultetens mening bör överläkaren vid den sjukgymnastiska avdelningen
i egenskap av chef för denna del av den medicinska verksamheten intaga
en fullt fristående ställning utan inblandning från föreståndarens sida.
Fakulteten föreslår därför den ändringen »att sjukgymnastskolan förestås
av en av Kungl. Maj:t utnämnd föreståndare, som bör utses bland medlemmarna
i karolinska institutets lärarkollegium».

Universitetskanslern förutsätter i likhet med karolinska institutets läiaikollegium
att ärenden, som avser antagning, redovisning och examination
av skolans elever, helt kommer att åvila sjukgymnastiska avdelningens
expedition. Kanslern anser sig böra understryka, att de ökade arbetsuppgifter,
som vid genomförandet av förevarande organisationsförslag kommer
att tillföras karolinska institutets administrativa organ, gör det ytterligare
angeläget att de två av lärarkollegiet i dess petitaskrivelse för budgetåret
1957/58 begärda och av kanslern tillstyrkta kanslibiträdesbefattningarna
vid institutets kansli respektive intendentskontor kommer till stånd.

Kanslern förutsätter vidare, att medgivande kommer att inhämtas av
Stockholms stad för epidemisjukhusets ökade ianspråktagande för nu
ifrågavarande utbildningsändamål. Skulle hinder möta för utnyttjande av
epidemisjukhuset på avsett sätt synes — enligt vad kanslern under hand
inhämtat — möjligheter förefinnas att i större omfattning än i betänkandet
angivits ta serafimerlasarettet och norrbackainstitutet i ansprak.

Direktionen för karolinska sjukhuset erinrar till eu början med anledning
av förslaget att överläkaren vid sjukhusets sjukgymnastiska avdelning
skall åläggas undervisning i tjänsten motsvarande 65 timmars katedral
undervisning eller 130 timmars demonstrations- eller pohklinisk undervis -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

mng — att överläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är
skyldig att utan särskild ersättning utföra 25 timmars katedrala föreläsningar
per år eller däremot svarande instruktionsundervisning. I fortsättningen
anför direktionen bland annat följande.

Direktionen anser det angeläget, att kostnaderna för undervisning och
forskning såvitt möjligt särskiljes från kostnaderna för sjukvården vid
karolinska sjukhuset. Emellertid kan en skarp gränsdragning mellan sjukhusets
tre huvuduppgifter icke alltid ske. Detta har medfört, att sjukvårdens
driftkostnader i stor utsträckning belastas med kostnader för undervisning
och forskning.

På karolinska institutets stat har enligt förslaget, såvitt gäller avlöning
till läkarna, endast upptagits överläkarens föreståndare- och undervisningsarvode
å 5 000 kronor. Enligt direktionens mening synes det rimligt, att
åtminstone överläkarens huvudsakliga avlöning överföres på karolinska
institutets stat och att på sjukhusets stat uppföres allenast ett belopp av
1 500 kronor motsvarande det arvode, som utgår till klinikchefer m. fl. överläkare.
Den sakkunnige har anfört, att därest någon läkare genom forskning
på gymnastikens område så meriterat sig, att han kan få professors
ställning vid karolinska institutet, vederbörande skulle kunna förena föreståndare-
och överläkarebefattningen. Möjligheten av en dylik utveckling
kunde väntas stimulera till vetenskaplig meritering inom ämnet. Ett inordnande
på karolinska institutets stat av överläkartjänsten redan från
början skulle enligt direktionens mening sannolikt verka främjande på en
utveckling i antydd riktning.

Enligt sakkunnigförslaget skulle arvodena till instruktionsgymnasterna
föras på karolinska sjukhusets stat. För närvarande utgår de''från GCI:s
stat. Då dessa arvoden är direkt hänförliga till undervisningen, svnes de
böra hänföras till karolinska institutets stat.

Inrättandet av de föreslagna två förste underläkartjänsterna vid karolinska
sjukhuset i stället för nuvarande en andre underläkartjänst är synnerligen
betydelsefullt. Tillkomsten av reumatologiska avdelningen bär
medfört väsentligt ökat behov av sjukgymnastik och fysikalisk terapi.
Lungklinikerna, som tages i bruk under 1957, kommer även att ställa ökade
krav på sådana behandlingsformer.

\ idare bör nämnas, att den s. k. arbetsberedningen vid karolinska sjukhuset,
inom vilken ständigt ett 30-tal patienter sysselsattes, sedan statens
arbetsklinik inrättades icke stått under medicinsk ledning från sjukhusets
sida. Läkare från arbetskliniken har såsom frivilligt åtagande utan ersättning
utövat tillsyn över arbetsberedningens verksamhet. Ett sådant tillstånd
kan icke i längden fortsätta utan bör regleras. Genom att gymnastikavdelningen
gives ökade läkarresurser bör åt denna kunna anförtros ledningen
även av arbetsberedningens arbete. Samråd med statens arbetskliniks
läkarpersonal förutsättes givetvis även i fortsättningen äga rum.

Det skulle även vara värdefullt, om arbetsterapin i övrigt vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet underställdes gymnastikavdelningarnas
läkare. Sysselsättningsterapin vid direktionens sjukhus har alltmer inriktats
pa funktionsbefrämjande rörelseterapi och rehabiliteringsverksamhet. För
att en fortsatt utveckling av denna terapiform enligt från medicinsk synpunkt
riktiga linjer skall kunna äga rum, bör en samordning med gymnastikavdelningarna.
ske. Detta kan även vara till fördel för den undervisning
i rehabilitering, som skall ingå i sjukgymnastutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Vad den sakkunnige anfört rörande behovet av instruktionsgymnaster
biträdes av direktionen. I detta sammanhang bör emellertid nämnas, att,
enligt en av centrala sjukvårdsberedningen verkställd utredning, vid lungklinikerna
ytterligare minst två sjukgymnaster erfordras. Direktionen har
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 förklarat, att den vore väl
medveten om, att det komme att erfordras en komplettering av personalstaten
vid lungklinikema, om dessa skulle få den kapacitet, som lokaler
och utrustning förutsatte. I avvaktan på vidare erfarenhet om behovet av
personalökning ansåg direktionen sig emellertid icke böra begära nya
tjänster utan inskränkte sig till att hemställa om, att ett belopp av 25 000
kronor ställdes till direktionens förfogande under nämnda budgetår att
användas vid behov av eventuellt erforderlig utökning av bland annat
sjukgymnastpersonalen.

Vad serafimerlasarettet beträffar har direktionen i nyssnämnda anslagsäskanden
hemställt om ytterligare en sjukgymnastbefattning.

Sjukgymnastskolans lokalfråga torde lämpligen böra anförtros åt kommittén
för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande för utredning och
kostnadsberäkning.

Förslaget om beredande av forskningsvårdplatser inom norrbackainstitutet,
sedan ortopediska kliniken flyttat därifrån till karolinska sjukhuset,
torde böra göras till föremål för prövning i samband med att dispositionen
av de friblivande lokalerna inom norrbackainstitutet upptages till behandling.

Direktionen anser det uteslutet, att ett enda kanslibiträde skall kunna
utföra alla de kontorsgöromål, som kommer att finnas på sjukgymnastskolans
kansli, såsom att biträda föreståndaren och lärarkollegiet med skriygöromål,
göra upp behandlingsböcker för eleverna, diarieföra handlingar till
skolan samt sköta bibliotek m. in. I över förslaget till direktionen avgivna
yttranden har även anförts tvivel i sagda avseende. Enligt direktionens
mening bör ytterligare ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång finnas
vid sjukgymnastskolans kansli. De göromål, som skulle utföras vid karolinska
sjukhusets kansli respektive intendentexpedition, är sådana som
redan för närvarande utföres där, nämligen ledigförklarande av tjänster
och upprättande av handlingar avseende tjänstetillsättningar, utbetalning
av löner, beviljande av ledigheter in. in. Dessa göromål kommer vid genomförandet
av föreliggande organisationsförslag, såvitt nu kan bedömas, icke
att öka i sådan omfattning, att personalförstärkning på sjukhuskansliet
respektive intendentexpeditionen är erforderlig.

Medicinalstyrelsen — som finner den föreslagna samordningen av ledningen
för sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset och för
utbildningsanstalten i och för sig ändamålsenlig — ifrågasätter om icke
två representanter för instruktionsgymnasterna, med hänsyn till dessa befattningshavares
viktiga ställning i utbildningen, bör ingå i det föreslagna
lärarkollegiet.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att — i likhet med motsvarande
undervisning vid sjuksköterskcskolorna — till den teoretiska undervisningen
i psykologi knytes icke blott läkare utan även fackpsykologer med
goda akademiska meriter.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 160 år 1957

Styrelsen vill vidare, med hänsyn till vikten av att undervisning i sjukgymnastik
inom mentalsjukvården kommer till stånd, föreslå att sådan
undervisning bedrives i samband med undervisningen i gruppgymnastik
och rehabilitering. Vissa delar av sistnämnda undervisning bör därför enligt
styrelsens mening under ledning av läraren i psykiatri förläggas till mentalsjukhus.
Som undervisningssjukhus synes enligt styrelsen endast Beckomberga
eller Långbro sjukhus kunna komma i fråga. För ifrågavarande
undervisning bör en särskild instruktionsgymnast anställas eller en vid
någotdera sjukhuset anställd sjukgymnast förordnas att mot särskilt arvode
handha densamma.

Vad som föreslagits rörande läkar- och lärartjänster vid karolinska sjukhusets,
serafimerlasarettets, epidemisjukhusets och norrbackainstitutets
gymnastikavdelningar anser sig medicinalstyrelsen kunna tillstyrka. Vidare
synes det styrelsen lämpligt att — utöver redan förordnade instruktionsgymnaster
— ett i förhållande till elevantalet lämpligt antal på nämnda
sjukhus anställda sjukgymnaster vid behov kan förordnas som instruktionsgvmnaster.
Styrelsen ifrågasätter dock, om icke — då så blir möjligt —
särskilda kompetenskrav bör uppställas för behörighet att vara instruktionsgymnast.

Statens lönenämnd har icke något att erinra mot löneställningen för den
föreslagna biträdestjänsten (kanslibiträde) på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning. Enligt nämndens mening är det icke utan vidare
klart, att det av den i propositionen 1956: 132 redovisade överenskommelsen
med Sveriges läkarförbund följer, att undervisningsskyldigheten på den
från GCI:s stat överflyttade överläkartjänsten skall anpassas efter den för
biträdande överläkare och överläkare vid karolinska sjukhuset fastställda.

Med hänsyn till föreskrifterna i reglementet för karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet ifrågasätter nämnden, om icke den för assistens vid
demonstrationer under fysiologiundervisningen avsedda underläkaren och
den sköterska på avdelningen för fysikalisk terapi, som avses skola deltaga
i den praktiska gruppundervisningen, är skyldiga att utföra ifrågavarande
uppgifter i tjänsten.

Enligt riksräkenskapsverJcets mening bör medel till avlöningar för sjukgymnastutbildningen
anvisas under avlöningsanslagen för karolinska institutet
och karolinska sjukhuset. De föreslagna årliga anslagen och engångsanslagen
till materiel m. in. synes ämbetsverket böra anvisas under motsvarande
anslag för karolinska institutet. I övrigt har de framlagda förslagen
icke givit riksräkenskapsverket anledning till särskilt uttalande.

Sveriges läkarförbund finner det föreliggande förslaget till organisation
av sjukgymnastutbildningen i Stockholm synnerligen förtjänstfullt och tillstyrker,
att det genomföres snarast möjligt.

Läkarförbundet betonar att en förutsättning för att kvalificerade läkare
skall knytas till undervisningen är att anställningsvillkoren göres godtag -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bara. I den utsträckning Sjöstrand härvidlag följt de normer, som enligt en
under innevarande år träffad överenskommelse gäller för läkarna vid de
statliga kroppssjukhusen, synes från förbundets sida någon anledning till
erinran icke föreligga. Förbundet önskar emellertid vad gäller anställningsvillkoren
för de berörda läkarna — däri inbegripet läkare med arvodesuppdrag
— i detta sammanhang icke avgiva något definitivt uttalande utan
hemställer, att denna fråga göres till föremål för särskilda förhandlingar,
sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens slutliga utformning.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller bland
annat, att förbundet finner det märkligt att inga sjukgymnaster knutits
till undervisningen såsom lärare. Förbundet fortsätter:

Inom alla andra områden meddelas undervisning, i vederbörandes blivande
yrke, av i detta yrke väl utbildade lärare. Jämförelse kan göras med
läkare, tandläkare, gymnastiklärare, sjuksköterskor in. fl. För närvarande
tillgår undervisningen i sjukgymnastikens teori och praktik så, att instruktionsgymnasten
undervisar en och en av eleverna eller möjligen i grupper
på fyra. Detta måste anses vara slöseri med tid, då denna undervisning i
mycket stor utsträckning kan ske katedralt.

Förbundet föreslår nu att undervisningen i sjukgymnastikens teori och
praktik skall handhas av två eller tre sjukgymnaster såsom lärare, vilka
även bör ha säte i lärarkollegiet. Dessa lärartjänster föreslås ej inräknade
i karolinska sjukhusets ordinarie personal utan avlönade av utbildningsanstalten
och i full paritet med lärarna i »gymnastik med lek och idrott»
vid gymnastiska centralinstitutet. Till sin hjälp vid den praktiska undervisningen
bör dessa lärare ha ett antal instruktionsgymnaster, proportionellt
till elevantalet och i enlighet med utredningsmannens förslag. Av dessa
instruktionsgymnaster bör minst en ha ställning som chefsgymnast. Detta
förslag är helt i överensstämmelse med vad som gäller beträffande t. ex.
sjuksköterskeutbildningen, där klinik- och instruktionssköterskor svarar för
en stor del av den teoretiska och praktiska utbildningen.

Även Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund förordar, att som
lärare i sjukgymnastikens teori och praktik bör fungera legitimerade sjukgymnaster.
Förbundet åberopar därvid förslaget i betänkandet, att viss
kvalificerad sjukgymnast bör övervaka undervisningen i nämnda ämne.

Svenska gymnastikdirektör sförbundet, vars uppfattning om samhörigheten
mellan frisk- och sjukgymnastikutbildningens grundläggande avsnitt
förut redovisats, ställer sig avvisande gentemot en utbildningsorganisation
som enligt förbundets mening skapats efter mönster av den som gäller sjuksköterskor
och barnmorskor. Förslaget att den kliniska utbildningen bör
förläggas till olika sjukhus överensstämmer med förbundets ståndpunkt.
Enligt förbundets mening bör arbetet där stå under ledning av gymnastiskt
utbildade läkare. T yttrandet framhäves i detta sammanhang bland annat,
alt. det i allmänhet råder brist på gymnastiska kvalifikationer hos läkarna.

Förbundet efterlyser i de senaste årens utredningar på förevarande område
en helhetssyn på gymnastikens uppgift och understryker, att gymnas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

tikens innehåll — i och med nedbrytningen av ämnet rörelselära — splittrats
i detaljer, så att dess yrkesutövare saknar väsentliga möjligheter att
på rätt sätt försvara och belysa dess idéinnehåll och hävda dess berättigande.

Med hänsyu till att förbundet intar en avvikande ståndpunkt i hela
utbildningsfrågan finner förbundet det icke erforderligt att beröra vissa av
förslagets detaljer. Beträffande föreståndarskapet för den planerade utbildningsanstalten
framhålles emellertid, att detta synes böra upprätthållas av
en rektor, tillsatt av Kungl. Maj:t.

Såsom redan antytts har den föreslagna benämningen av utbildningsanstalten
i Stockholm — karolinska sjukhusets sjukgymnastskola — på
sina håll kritiserats.

Medicinalstyrelsen anser benämningen mindre lämplig, dels därför att
karolinska sjukhuset icke ensamt skall ansvara för utbildningen, dels därför
att anstalter för sjukgymnastutbildning sedan gammalt kallats institut.
Styrelsen föreslår därför benämningen »statens sjukgymnastinstitut i Stockholm».
Sveriges läkarförbund framhåller att det av namnet bör framgå att
kvalificerad forskning och utbildning av högskolenatur äger rum vid institutionen.
Möjligheterna att för framtiden tillgodose behovet av läkare med
specialkunskaper på sjukgymnastikens område synes enligt förbundet bli
helt beroende av om den nya utbildningsanstalten kommer att kunna
attrahera skickliga och lämpliga läkare. Enligt förbundet saknar utbildningsanstaltens
namn därvidlag ingalunda betydelse. Förbundet framför
såsom exempel på en benämning, som bättre skulle motsvara utbildningsanstaltens
karaktär, »institutet för fysikalisk medicin och sjukgymnastutbildning
vid karolinska sjukhuset». Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters
riksförbund finner beteckningen »skola» innebära en nedvärdering.
Förbundet föreslår därför benämningen »karolinska institutets sjukgymnasthögskola»
alternativt »Stockholms sjukgymnasthögskola» eller »statens
sjukgymnastinstitut». Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund
förordar benämningen »karolinska institutets sjukgymnastikhögskola» eller
» statens sj ukgymnastikhögskola».

Sjukgymnastutbildningen i Lund

Undervisningens organisation m. m.

Nuvarande förhållanden. I det föregående har grunddragen
av den för SGI nu gällande organisationsplanen angivits. Beträffande den
nuvarande undervisningen m.m. torde ytterligare få nämnas följande.

Verksamheten på institutet övervakas för närvarande av en inspektor,
en av professorerna vid den medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
Medicinsk föreståndare är professorn i ortopedi vid nämnda fakultet. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

teoretiska undervisningen meddelas av lärare vid fakulteten med undantag
av undervisningen i rörelselära, som ges av majoren Thulin. Den praktiska
undervisningen ledes av fyra sjukgymnaster, som dessutom deltager i den
polikliniska verksamheten på institutet och biträder vid administrationen
av institutet. En gymnastikdirektör är anställd för elevernas friskgymnastik
och undervisning i kommandoövningar. Thulin har även meddelat
instruktion i pedagogisk gymnastik. Eleverna utför dessutom patientbehandlingar
på Lunds lasarett, med instruktion av sex på lasarettet anställda
sjukgymnaster.

Undervisningen har under senare år i stort sett följt den undervisningsplan
som gällt för GCI. Dock har undervisningen i friskgymnastik, kommandoövningar
och pedagogisk gymnastik omfattat väsentligt större timantal
vid SGI än vid GCI. Eleverna utför cirka fyra femtedelar av sina
patientbehandlingar på lasarettet och återstående femtedel på polikliniken
vid institutet.

Sjöstrands förslag till organisationsplan. I betänkande
II granskar Sjöstrand utbildningen vid SGI från vissa allmänna synpunkter
och anför därvid bland annat följande.

Institutet har karaktär av en privat internatskola med den huvudsakliga
undervisningen förlagd till statliga eller kommunala institutioner. Internatförläggningen
har visserligen många fördelar men utgör ej en förutsättning
för den undervisning som det här är fråga om. Institutet betalar löner och
arvoden till lärarna och avgifter för städning och dylikt, men dessa utgifter
täcker ej de verkliga utgifterna för tillhandahållande av föreläsningssalar,
lärarpersonal och undervisningsmateriel. Institutet är således i mycket hög
grad beroende av att statliga och kommunala institutioner får utnyttjas för
en kostnad, som är långt under den verkliga.

För att täcka utgifterna för lärare och utnyttjandet av lokalerna för den
sjukgymnastiska polikliniken på institutet får eleverna erlägga ekonomiskt
betungande avgifter. Det kan ifrågasättas om det är berättigat att den sjukgymnastiska
utbildningen belastas med dylika avgifter. Den ekonomiska
faktorn synes också spela en icke oväsentlig roll för rekryteringen av
elever. Under det att ett hundratal sökande från hela landet med studentexamen
sökte inträde vid GCI:s sjukgymnastiska linje 1956, hade enligt
uppgift endast en liten del av dem, som antogs vid SGI, avlagt studentexamen
.

Beträffande den förut nämnda avvikelsen från undervisningen vid GCI
— det avsevärt större inslaget av friskgymnastik, kommandoövningar och
pedagogisk gymnastik vid SGI — samt undervisningens kvalitet över huvud
taget anmärker Sjöstrand bland annat följande.

Nämnda undervisningsmoment torde icke i högre grad ha inkräktat pa
den egentliga sjukgymnastiska undervisningen, då den kompenserats av
praktisk undervisning under ferierna. Det har ej heller framkommit några
berättigade anmärkningar emot den vid SGI bedrivna undervisningen. Åtminstone
tidigare synes denna mer iin väl ha kunnat jämföras med undervisningen
vid GCI. Således anknöts den praktiska undervisningen redan
1917 till den kliniska verksamheten på lasarettet i Lund, vilket var långt
innan utbildningen vid GCI mera stadigvarande förlädes till serafimerlasarettet.
Lasarettets läkare synes också i större utsträckning än läkarna på
karolinska sjukhuset ha genomgått patienterna med sjukgymnastelcvcrna.

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Sjöstrand framhåller att den i betänkande I föreslagna organisationsplanen
för sjukgymnastutbildningen i Stockholm kan överföras på en motsvarande
ut bildningsanstalt i Lund. Härom anföres i huvudsak följande.

Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har i skrivelse den 23 januari
1957 förklarat sig villig att åtaga sig ansvaret för en statlig sjukgymnastskola
vid Lunds lasarett. Skolan bör enligt fakultetens förslag förestås
av en överläkare på universitetets stat, som — om vederbörande är därtill
kompetent — bör ha professors eller laborators ställning och ingå som medlem
i fakulteten. Intill sådan föreståndare utnämnes, bör skolans anknytning
till fakulteten säkras genom att en av fakultetens ledamöter, på förslag
av fakulteten, av Kungl. Maj:t förordnas såsom inspektor med av
Kungl. Maj:t fastställda skyldigheter.

Skolans huvudlärare bör, liksom stockholmsskolans, bilda ett lärarkollegium
med föreståndaren, eventuellt inspektor, som ordförande. Kollegiet
avses skola handlägga enklare undervisningsfrågor, besluta om antagning
av elever och uppgöra budgetförslag. Kollegiet skall hänskjuta frågor som
berör sjukvården till lasarettsdirektionen, under det att viktigare undervisningsfrågor
liksom budgetförslag beträffande undervisning och forskning
skall hiinskjutas till medicinska fakulteten för handläggning och i förekommande
fall vidarebefordran till universitetskanslern. Medicinska fakulteten
bör pa förslag av kollegiet hemställa om förordnande respektive förordna
lärare vid skolan.

Skolans kansliverksamhet avses skola åvila ett kanslibiträde på universitetets
stat. Utbetalning av löner in. in. till den vid lasarettet anställda
personalen föreslås ankomma på kontorspersonal på lasarettets stat. Utbetalning
av löner och arvoden till lärare samt av undervisnings- och forskningsanslag
till den sjukgymnastiska avdelningen och de teoretiska institutioner,
där undervisning av sjukgymnastelever hedrives, bör ombesörjas avdrätselnämnden
vid universitetet.

Beträffande undervisningen har fakulteten anslutit sig till förslaget för
stockholmsskolan men förbehållit sig viss frihet att inom ramen för den
föreslagna undervisningen anpassa undervisningen till de lokala förhållandena.
Särskilt har framhållits önskvärdheten av att — liksom hittills vid
SGI — eleverna får deltaga i det praktiska arbetet även under sommarmånaderna.

Ifråga om lärarkrafter m. m. har fakulteten föreslagit att föreståndaren
får samma undervisningsskyldighet som förordats beträffande överläkaren
vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Såsom en motsvarighet
till tjänsten som biträdande överläkare på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning bör ett undervisningsarvode av- 8 000 kronor beräknas
till underläkare, som är anställda på lasarettets stat. Fakulteten har
också uttalat önskemålet, att en befattning som klinisk amanuens inrättas
vid den sjukgymnastiska avdelningen i Lund. Vidare har fakulteten föreslagit
att, liksom enligt stockholmsförslaget, en instruktionsgymnast helt
anställes för organisationen av elevernas patientbehandlingar, instruktion
beträffande mer komplicerade behandlingar och examination av eleverna.
Instruktionsarvode föreslås utgå till 15 av de vid lasarettet anställda sjukgymnasterna
för handledning av eleverna vid patientbehandlingar och den
propedeutiska undervisningen, vilket är i överensstämmelse med det förhallande
mellan antalet elever och instruktionsgymnaster, som angivits såsom
önskvärt vid stockholmsskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Övriga lärare föreslås bli utsedda bland lärare vid de teoretiska institutionerna
och på lasarettets olika kliniker, för vilka undervisningsarvoden
skulle utgå i enlighet med vad som föreslagits för stockholmsskolan. Även
för biträde vid denna undervisning bör ersättning utgå i överensstämmelse
med vad som förordats i fråga om sistnämnda skola.

Slutligen förordar Sjöstrand, att förslag till detaljerad undervisningsplan
bör uppgöras av medicinska fakulteten först sedan beslut fattats om
förläggande av en statlig sjukgymnastskola till Lund.

Kostnader

Frågan om avtal mellan staten och Malmöhus läns
landsting. En förutsättning för inrättandet av ett statligt institut för
sjukgymnastutbildning i Lund är att avtal härom träffas med Malmöhus
läns landsting. Föreberedande förhandlingar i ärendet har, såsom inledningsvis
framhållits, redan ägt rum. I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
den 14 januari 1957 har kommissionen för förhandlingar
med bland annat Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äger samband
med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk undervisning m. m.,
avgivit en redogörelse för resultatet av nämnda förberedande förhandlingar
och därvid anfört bland annat följande.

Vid förhandlingarna har landstingets representanter förklarat, att landstinget
vore villigt att, därest genom statsmakternas beslut en statlig sjukgymnastskola
inrättas i Lund, upplåta för ändamålet erforderliga utrymmen
inom lasarettet i Lund. Sådana utrymmen, i en omfattning, som utredningsmannen
funnit tillfredsställande, och beräknade för ett årligt antal
sjukgymnastelever av 45, har i själva verket redan planerats i den byggnadskropp,
som utgör etapp I av det s. k. centralblock, som är planerat för
lasarettet. Uppförandet av denna etapp I har redan påbörjats, och byggnadsarbetet
beräknas vara färdigställt inom sådan tid, att en statlig sjukgymnastskola
vid lasarettet skulle kunna börja sin verksamhet sannolikt
redan hösten 1958.

Mot bakgrunden av vad sålunda upplysts har mellan kommissionen och
landstingets representanter enighet vunnits därom, att vid förläggandet av
en statlig sjukgymnastskola till lasarettet de merkostnader, som åsamkats
landstinget för inrymmandet av nyss avsedda lokaliteter i ifrågavarande
nybyggnad, skulle inräknas i de kostnader för etapp I av centralblocket, till
vilka landstinget enligt därom av statsmakterna fattat principbeslut äger
åtnjuta bidrag av statsmedel med halva beloppet. Beträffande den utrustning
som erfordras för lokalernas användande för undervisningsändamål —
såsom omklädningsskåp för eleverna, möblering av dagrum, undersökningsbänkar,
enbart avsedda för undervisningen — har kommissionen ansett
rimligt att, på sätt landstinget påyrkat, kostnaden härför helt bestrides av
statsmedel.

Såvitt angår kostnaderna för personalorganisationen, sådan denna skisserats
av utredningsmannen, har mellan kommissionen och landstingets representanter
uppnåtts enighet om följande kostnadsfördelning.

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Överläkare (Ce 30) avlönas av statsmedel, medan eventuellt erforderligt
tilläggsarvode bekostas av landstinget.

Underläkare bekostas av landstinget.

Chefsgymnast bekostas av statsmedel.

Övriga instruktionsgymnaster (till ett antal av åtta å nio) tillhandahålles
av landstinget bland vid lasarettet anställda sjukgymnaster; instruktionsarvoden
utöver lönen bekostas av staten.

Ekonomibiträden bekostas av landstinget.

Kanslibiträde, med huvudsaklig arbetsuppgift att medverka vid undervisningens
planläggning och bedrivande, bekostas av statsmedel.

Kontor sbiträde, med huvudsaklig uppgift att handha göromål som sammanhänger
med poliklinisk behandling, bekostas av landstinget.

Härutöver har konstaterats, att några särskilda kostnader för kamerala
göromål (löneuträkningar- och utbetalningar m. m.), vilka förutsatts skola
handhavas av drätselnämnden vid universitetet, respektive lasarettskontoret,
icke kan förutsättas uppkomma.

o Beträffande materielutgifter för sjukgymnastskolan har enighet rått att
sådana bör utgå av statsmedel.

Vid förhandlingarna har, på föranledande av utredningsmannen, jämväl
diskuterats vissa spörsmål rörande organisationen av den vid lasarettet bedrivna
sjukgymnastverksamheten. Dessa spörsmål torde komma att redovisas
av utredningsmannen i dennes blivande betänkande. Från kommissionens
synpunkt är endast att konstatera att desamma icke påverkar frågan
om kostnaderna för verksamheten.

I betänkande II framlägger Sjöstrand, utifrån dels sitt eget organisationsförslag
beträffande sjukgymnastutbildningen i Stockholm, dels medicinska
fakultetens förut nämnda skrivelse den 23 januari 1957, dels slutligen nyss
återgivna preliminära förhandlingsöverenskommelse, följande beräkningar
av kostnaderna för statsverket vid förläggandet av en statlig anstalt för
sjukgymnastutbildning till Lund, avsedd för en årlig intagning av 45 elever.

De årliga kostnaderna för avlöningar och arvoden framgår
av efterföljande sammanställning.

Arvode till inspektor..........	1 200	h) rehabilitering ................	3 850
Ett kanslibiträde i Cell ......	9 144	i) gruppgymnastik .............	2 000
Arvodeslärare m. fl. a) anatomi:		4. Sjukgymnastikens teori och praktik a) Överläkare: lön i Ce 30 ......	22 296
lärare .................... två assistenter .............	6 250 4 000	undervisningsarvode .........	5 000
b) Biträdande lärare, arvode ....	8 000
b) fysiologi:		c) Klinisk amanuens1 ..........	14 292
lärare ....................	5 300	d) Chefsgymnast
en assistent ................ c) patologi ...................	1 000 2 000	lön i 18 lönegraden.......... arvode .....................	11 724 3 600
d) psykologi och psykiatri .....	1 500
e) hygien ....................	1 Ö00	e) Instruktionsgymnaster
f) sjukdomslära ...............	. 12 350	arvoden (7 X 2 700 4-	38 100
g) fysikalisk terapi: lärare .....................		8 X 2 400 —) ...............
1 500	Summa kronor 154 806
assisterande sjuksköterska ...	100

1 Under förutsättning att Malmöhus läns landsting svarar för en tredjedel av lönen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

De årliga kostnaderna för materiel beräknas till 16 000 kronor, av
vilket belopp 4 000 kronor avses för anatomiska institutionen, 1 000 kronor
för fysiologiska institutionen, 1 000 kronor för övriga institutioner samt
10 000 kronor för sjukgymnastiska avdelningen vid lasarettet.

De i betänkandet beräknade engångskostnaderna uppgår till
135 000 kronor. Av detta belopp hänför sig 75 000 kronor till byggnadskostnader,
motsvarande den på statsverket ankommande hälften av de beräknade
totala kostnaderna för lokalerna för sjukgymnastskolan inom centralblocket.
Av återstoden av de beräknade engångskostnaderna avser 15 000
kronor utrustning för skolan, omfattande skåp, massagebänkar, stolar och
bord m. in., 30 000 kronor anskaffning av undervisningsmateriel samt
15 000 kronor forskningsutrustning.

I anslutning till kostnadsberäkningarna framhåller Sjöstrand, att det kan
ifrågasättas, huruvida ett statligt övertagande av den nuvarande undervisningen
vid SGI kan medföra anspråk från institutets sida om ekonomisk
gottgörelse. Sjöstrand tillägger att det ligger utanför hans kompetens att
avgöra, om dylika anspråk kan vara berättigade och föranleda utgifter för
statsverket.

Sammanfattningsvis erfordras enligt de nu redovisade kostnadsberäkningarna
i årliga anslag för avlöningar och materiel 170 806 kronor samt i
engångsanslag 135 000 kronor.

Fråga om tidpunkten för inrättande av en statlig anstalt för
sjukgymnastutbildning i Lund m. m.

Den åt majoren J. G. Thulin givna koncessionen för SGI utgår i och med
att den elevkurs som antages höstterminen 1957 avslutar sin utbildning,
d. v. s. år 1959. Detta innebär att Thulin icke äger rätt att antaga elever
höstterminen 1958 och att SGI under angivna förutsättningar kommer att
drivas med allenast en elevkurs under läsåret 1958/59.

Vid sin granskning av förutsättningarna för en statlig sjukgymnastutbildning
i Lund berör Sjöstrand jämväl koncessionsfrågan. I betänkandet framhålles
att det — med hänsyn till att driften av SGI med endast hälften av
de ordinarie inkomsterna i form av terminsavgifter kan väntas bli ekonomiskt
betungande — synes rimligt, att Thulin erhåller rätt att antaga elever
även höstterminen 1958. Därest sjukgymnastutbildning i Lund i statlig
regi kommer till stånd från och med höstterminen 1959, synes enligt Sjöstrands
mening andra årets undervisning för nämnda elever böra ombesörjas
av den statliga utbildningsanstalten.

I fråga om benämningen av en eventuell statlig utbildningsanstalt i Lund
anför Sjöstrand följande.

Medicinska fakulteten i Lund har föreslagit, att den planerade statliga
sjukgymnastskolan skulle benämnas sydsvenska sjukgymnastinstitutet i
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 1G0

Kungl. Maj ds ''proposition nr 160 år 1957

Lund eller, om detta icke skulle vara möjligt, sydsvenska sjukgymnastskolan.
Beteckningen sydsvenska motiveras av att utbildningen av sjukgymnaster
bedrivits sedan snart 50 år vid SGI. Från språklig synpunkt
synes det mer adekvat att benämna den planerade skolan sjukgymnastikinstitut
än sjukgymnastinstitut. För den planerade statliga sjukgymnastskolan
i Stockholm har föreslagits namnet karolinska sjukhusets sjukgymnastskola.
I flera remissyttranden har emellertid invändningar gjorts emot
beteckningen »skola» och förslag framförts om att denna benämning ändras
till institut eller högskola. Med hänsyn till undervisningens omfattning och
att den avses ingå som ett led i undervisningen vid karolinska institutets
avdelning för sjukgymnastik synes benämningen »skola» vara att föredraga.
Det är önskvärt att samma beteckning användes beträffande motsvarande
utbildningsanstalt i Lund och att den planerade skolan benämnes sydsvenska
sjukgymnastskolan.

Yttranden

Såsom förut framhållits, har frågan om valet mellan de av Sjöstrand
redovisade alternativen för en vidare utbyggnad av sjukgymnastutbildningen
— utöver den i betänkande I redovisade — kommit att bli en huvudfråga
vid remissbehandlingen av betänkande II. I remissyttrandena
över sistnämnda betänkande återfinnes endast ett fåtal kommentarer rörande
enskildheterna i den organisationsplan m. in., avseende en statlig
sjukgymnastutbildning i Lund, som framlagts i betänkandet.

Statskontoret understryker — med anledning av att det i betänkandet
ifrågasatts, huruvida ett övertagande av den nuvarande undervisningen vid
SGI kunde medföra anspråk från institutets innehavare på ekonomisk gottgörelse
från statsverket — att ämbetsverket på förevarande utredningsmaterial
icke kan anse någon som helst grund finnas för ett dylikt ersättningsanspråk.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse framhåller att
styrelsen i fråga om förslaget till utbildningsorganisation i Lund intet annat
har att anföra än att styrelsen vill ifrågasätta behovet av proportionsvis
flera instruktionsgymnaster i Lund än vid GCI. I anslutning till detta uttalande
hänvisar styrelsen till den förut återgivna preliminära förhandlingsöverenskommelsen
av den 14 januari 1957.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin berör vissa principiella
frågor rörande utbildningens uppläggning och anför därvid bland annat
följande.

Undervisningen vid SGI i sjukgymnastik och massage ombesörjes, förutom
av läkare, av lärarinnor, däremot ej av instruktionsgymnaster. Instruktionsgymnastens
uppgift är att instruera och handleda samt övervaka
elevernas patientbehandling. Båda behandlar därjämte egna patienter.
Principen vid SGI har varit att eleverna, innan de tillätes behandla patienter,
skall ha medhunnit åtminstone de väsentligaste grunderna av den
propedeutiska utbildningen och därunder ha utfört respektive förekom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

mande behandlingar på en kamrat. Denna utbildning har därför koncentrerats
till de sex första månaderna med 12 timmar per vecka för att därefter
minskas till tre å fyra timmar. Sjöstrands förslag innebär att en stor del av
denna undervisning på ett tidigt stadium överlämnas åt instruktionsgymnasterna.
De skall framdeles ej tilldelas mer än tre elever vardera. Undervisningen
meddelas i samband med och inför vederbörande patienter. Dessa
kan därigenom komma att mer än det är nödvändigt känna sig som »försökskaniner».
Ett alltför beständigt övervakande motverkar dessutom den
känsla av självständigt ansvar, som eleverna måste bibringas.

För övrigt kan det sättas i fråga huruvida man ej genom tidigt överlämnande
av en så stor del av undervisningen till 15 instruktionsgymnaster
eller kanske flera riskerar att äventyra en fast enhetlig ledning och betygsättning
in. in., så ock huruvida ej detta förorsakar begreppsoreda hos
eleverna.

Att sjukgymnasterna är till för patienternas skull och ej tvärtom är en
princip, som måste tillämpas i praktiken då det gäller elevernas behandling
av ett sjukhus’ patienter. Har en utbildningsanstalt åtagit sig patientbehandlingen
på ett sjukhus, är det därför självfallet att detta åtagande bör
gälla under hela året, således även under ferierna. Vid SGI har det ordnats
så att alltid en tredjedel av eleverna är i tjänstgöring under ferierna. Erfarenheten
från SGI har därtill visat att denna elevernas under cirka fem
veckor enbart sjukvårdande arbetsinsats i deras kommande yrke visat sig
i hög grad bidraga till deras sjukgymnastiska mognad.

Sveriges läkarförbund framhåller, att förbundet icke önskar avge nagot
definitivt uttalande rörande anställningsvillkoren för läkare — däri inbegripet
även läkare med arvodesuppdrag — vid en till Lund förlagd institution
för sjukgymnastutbildning. Förbundet hemställer, att frågan härom göres
till föremål för särskilda förhandlingar, sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens
slutliga utformning.

Vad angår utbildningsanst altens benämning upprepar läkarförbundet
sina förut återgivna skäl mot benämningen »skola». Förbundet anför som
exempel på en benämning, vilken enligt förbundets mening bättre skulle
svara mot utbildningsanstaltens karaktär, »sydsvenska institutet för fysikalisk
medicin och sjukgymnastutbildning».

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund betonar angelägenheten
av att undervisning i sjukgymnastikens praktik ombesörjes av kompetenta
sjukgymnaster som ämneslärare med biträde av kvalificerade
instruktionsgymnaster i proportion till elevantalet.

Som namn på utbildningsanstalten föreslår förbundet »Lunds sjukgymnasthögskola»
eller »statens sjukgymnastinstitut i Lund».

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund finner det tillfredsställande
att friskgymnastik, kommandoövningar och pedagogisk gymnastik
hittills haft cn framskjuten ställning i sjukgymnastutbildningen i Lund.
Förbundet understryker betydelsen av nämnda undervisning och framhåller,
att sjukgymnaster numera i så stor utsträckning som möjligt maste
behärska modifierad friskgymnastik, exempelvis mödragymnastik, håll -

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

ningsr ätt ande gymnastik, gymnastik speciellt anpassad för psykiatriska
patienter, allmän vigörgymnastik under konvalescensvården samt rehabilitation.

Enär den planerade statliga undervisningsanstalten enligt förbundets
mening får karaktär av högskola, föreslår förbundet, att anstalten benämnes
»Lunds universitets sjukgymnastikhögskola».

Övriga frågor

Inträdesfordringar

Nuvarande bestämmelser. Enligt stadgan för GCI fordras
för inträde på institutets sjukgymnastlinje:

a) att ha en frisk och stark kropp samt goda anlag för behandling av
sjuka;

b) att vid början av det kalenderår då inträde sökes ha fyllt nitton, men
ej trettio år;

c) att under minst tre månader ha biträtt i sjukvårdsarbetet vid offentligt
sjukhus; samt

d) för kvinnlig sökande: att ha avlagt realexamen eller studentexamen
eller ha erhållit avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola med
normalskolekompetens;

för manlig sökande: att ha avlagt gymnastiklärarexamen.

Om särskilda skäl föreligger, äger direktionen medgiva att sökande, som
icke uppfyller de stadgade villkoren, må vinna inträde vid institutet.

I verkligheten har de flesta sjukgymnasteleverna vid GCI studentexamen
eller studentexamenskompetens.

Tidigare diskussion. 1953 ars utredning har ej närmare preciserat
den teoretiska utbildning som bör fordras för antagning såsom elev
vid det föreslagna sjukgymnastikinstitutet men framhållit, att realstudentbetyg
i de naturvetenskapliga ämnena bör krävas. Karolinska institutets
lärarkollegium har emellertid ansett, att en utökning av undervisningen
även fordrar en förbättrad skolunderbyggnad och därför föreslagit, att
studentexamen skall vara obligatorisk. Medicinska fakulteten vid Lunds
universitet har däremot framhållit, att erfarenheter från SGI ej talar för
att studentexamen bör fordras.

Vad angår den praktiska tjänstgöringen har 1953 års utredning föreslagit
en ökning av nämnda tjänstgöring till sex månader. Medicinska fakulteten
i Lund och ortopedförbundet har förordat krav på ännu längre sådan
tjänstgöring.

Sjöstrands förslag. I betänkande I diskuterar Sjöstrand frågan
om en revision av gällande inträdesfordringar och anför därvid i huvudsak
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Vid prövning av frågan om de teoretiska förkunskaperna har framkommit,
att det ej föreligger tillräckliga skäl att fordra studentexamen. Visserligen
har elever med studentexamen lättare att följa med undervisningen
under den första, övervägande teoretiska undervisningen, men även elever
som utgått från skola med normalskolekompetens har fullt tillfredsställande
kunnat tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen. Man har hittills på
karolinska sjukhuset ej funnit att studenterna väsentligt skilt sig med hänsyn
till slutbetyg eller duglighet från normalskoleeleverna. Lägre skolunderbyggnad
än genomgången flickskola med normalskolekompetens eller därmed
jämförbar skolgång, t. ex. två år i gymnasium, är däremot ej tillräcklig
och ger för liten läsvana. En nödvändig förutsättning för att kunna tillgodogöra
sig utbildningen i de teoretiska ämnena är dessutom kunskaper i
fysik, matematik och kemi motsvarande studentbetyg i dessa ämnen på
real- eller annan gymnasielinje. Matematikkunskaper motsvarande fordringarna
på latinlinjen är nödvändiga för kompletteringsundervisningen i
fysik och för undervisningen i fysiologi, rörelselära och fysikalisk terapi på
sjukgymnastskolan. Det föreslås, att för tillträde till sjukgymnastskolan
följande alternativa fordringar uppställes:

1) studentexamen på reallinjen med studentbetyg i fysik och kemi;

2) studentexamen på annan linje med studentbetyg i kemi, fysik och
matematik;

3) genomgång av skola med normalskolekompetens, folkhögskola eller
därmed jämförbar skola kompletterad med studentbetyg i kemi, fysik och
matematik på någon linje plus studentbetyg i något annat valfritt ämne.

Dispens bör kunna givas under särskilda omständigheter, såsom vid
annan utbildning inom sjukvården eller gymnastiklärarexamen.

Tillträde till sjukgymnastskolan bör givas såväl manliga som kvinnliga
sökande. För den nuvarande bestämmelsen att endast manlig sökande med
gymnastiklärarexamen kan antagas som elev finnes ingen saklig motivering.

Vid prövning av frågan om kravet på praktisk tjänstgöring före utbildningens
början har framkommit, att denna tjänstgöring endast i undantagsfall
har nämnvärt utbildnings värde. På flertalet sjukhus utnyttjas eleverna
så gott som enbart för grövre sysslor. Tjänstgöring under tre månader kan
också fullgöras på sommarloven under den vanliga skolutbildningen eller
efter studentexamen och förlänger därför ej den totala studietiden. Ökas
sjukhustjänstgöringen utöver tre månader kan den väntas medföra en
förlängning av totala studietiden med ett helt år. Det skulle också kräva
omfattande åtgärder för att på alla de sjukhus, som kan komma i fråga för
denna tjänstgöring, ordna särskild undervisning för sjukgymnastaspiranterna.
Det föreslås, att den nuvarande tiden för sjukhustjänstgöringen
bibehålies.

Krav för legitimation

För närvarande kräves för legitimation ingen ytterligare praktisk utbildning
än den som meddelas i samband med undervisningen.

Sjöstrands rekommendation. Sjöstrand framhåller i betänkande
I, alt den planerade undervisningen blir synnerligen koncentrerad
och att den icke ger eleverna tillfälle till mera självständig verksamhet
inom de olika områdena av sjukgymnastiken. Enligt Sjöstrands mening

Kungl. Majits ''proposition nr 160 år 1957

kommer eleverna därför icke att vara kompetenta att omedelbart efter
examen bedriva självständig sjukgymnastik verksamhet på sjukhus eller i
privatpraktik. Sjöstrand anför vidare:

Det förekommer också ofta att sjukgymnasterna först flera år efter
examen söker sig till sjukhustjänst och att de under mellantiden ej haft
tillfälle till mer allsidig praktik. Det vore därför ur utbildningssynpunkt
synnerligen värdefullt om eleverna efter examen från sjukgymnastskolan
ålades ett års sjukhuspraktik under erfaren sjukgymnasts överinseende för
erhållande av legitimation. Detta år skulle kunna fullgöras såsom vikarie
för ordinarie eller extra ordinarie sjukgymnast eller också såsom assisterande
sj ukgymnast. Med en dylik bestämmelse skulle den nuvarande bristen
på sjukhusanställda sjukgymnaster till stor del avhjälpas. För närvarande
synes endast Vs av de legitimerade sjukgymnasterna söka anställning
på sjukhus, vilket i hög grad bidrager till den rådande bristen på sjukgymnaster
vid våra sjukhus.

I betänkande II framhåller Sjöstrand att samma inträdesfordringar och
examinationsbestämmelser, som kommer att gälla vid den föreslagna sjukgymnastskolan
i Stockholm, bör tillämpas vid en eventuell statlig sjukgymnastskola
i Lund.

Stadgar

Sjöstrand har i betänkande I förklarat sig ha för avsikt att senare inkomma
med förslag till stadgar för den planerade utbildningsanstalten i
Stockholm. I betänkande II erinras om att förslag till stadgar för en sjukgymnastskola
i Lund utarbetats av professorn G. Wiberg och redovisats i
ett av denne den 15 april 1950 avlämnat betänkande med utredning och
förslag rörande upprättande av ett statligt eller statsunderstött institut i
Lund för utbildning av sjukgymnaster.

Yttranden

I yttrandena över betänkande I är meningarna delade beträffande Sjöstrands
förslag i fråga om inträdesfordringar. Kravet på enhetliga bestämmelser
för kvinnliga och manliga sökande accepteras dock allmänt.

Statskontoret understryker helt generellt angelägenheten av att strängare
kompetenskrav icke uppställes än som oundgängligen fordras för att
vederbörande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen.

I fråga om de teoretiska förkunskaperna tillstyrkes utredningsmannens
förslag av karolinska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen
och Sveriges läkarförbund. Mot medicinalstyrelsens beslut i denna del
har föreståndaren för sjukgymnastregistret, gymnastikdirektören Karin Nyström
anmält avvikande mening och — med instämmande av medicinalrådet
Bergman — uttalat, att studentexamen med betyg i kemi, fysik och

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

matematik samt ett valfritt språk vore att föredraga. Enligt reservanternas
mening bör sökande med lägre skolunderbyggnad, när särskilda skäl
härför föreligger, meddelas dispens av lärarkollegiet. — Sveriges läkarförbund
erinrar om att förbundet tidigare anslutit sig till uppfattningen att
realstudentbetyg i de naturvetenskapliga ämnena borde krävas. Förbundet
anser sig dock i nuvarande läge och på de av Sjöstrand anförda skälen
kunna tillstyrka, att de av honom föreslagna något mindre rigorösa inträdesfordringarna
godtages.

Kanslern lämnar utredningsmannens förslag på denna punkt utan erinran.

Direktionen över GCI instämmer i ett av professorn E. Hohwii Christensen
och docenten P. O. Åstrand till direktionen avgivet yttrande, enligt
vilket studentexamen utan preciserad ämneskombination bör fordras för
inträde till sjukgymnastskolan och dispens kunna meddelas under särskilda
omständigheter.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund anser, att studentexamen
på valfri linje med betyg i fysik, kemi och matematik samt engelska
eller tyska bör fastställas såsom minimikrav. Enligt förbundet bör dock
dispens kunna meddelas efter särskild prövning av lärarkollegiet. Även
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund uttalar sig i samma
riktning och framhåller vikten av att studentexamen på valfri linje med
betyg i fysik, kemi och matematik kräves för tillträde till utbildningsanstalten.
Förbundet anser emellertid, att dispens av lärarkollegiet bör
kunna meddelas sökande med annan utbildning, dock under förutsättning
att studentbetyg erhållits i fysik, kemi, matematik och engelska eller tyska.

Medicinska fakulteten i Lund företräder en motsatt standpunkt och
säger sig ha svårt att inse det motiverade i att — sasom Sjöstrand gjort
kräva studentbetyg i fysik, kemi och matematik. Fakulteten hävdar att
samma fordringar, som uppställes för inträde vid av staten godkänd sjuksköterskeskola,
bör gälla för inträde vid sjukgymnastskola. Enligt fakulteten
bör den sökande äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar
för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, styrkta genom
realexamen, avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens,
folkhögskolekurs eller på annat sätt som av styrelsen kan godkännas.

Vad gäller de praktiska förkunskaperna har Sjöstrands förslag om
bibehållande av kravet på tre månaders sjukhustjänstgöring som inträdesfordran
lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Medicinska
fakulteten i Lund anser däremot, att minst nio månaders tjänstgöring på
sjukhus iir en rimlig inträdesfordran. Även medicinalstyrelsen önskar en
förlängning av ifrågavarande tjänstgöring och förordar en ökning till fyra
månader, av vilken tid fyra eller högst sex veckor bör kunna fullgöras under
ferierna mellan terminerna.

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Förslaget om ett särskilt assistentår efter examen som fordran för legitimation
har mött invändning från åskilliga håll. Allmänt vitsordas emellertid
i remissyttrandena behovet av förlängd praktisk utbildning. Kritiken
riktar sig uteslutande mot den form, i vilken en sådan utbildning skall äga
rum enligt Sjöstrands förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium finner förslaget lämpligt. Medicinska
fakulteten i Lund anser förslaget väl motiverat men efterlyser en närmare
utformning och precisering.

Kanslern framhåller att det bör ankomma på medicinalstyrelsen att taga
närmare ställning till frågan.

Direktionen över GCI lämnar förslaget utan erinran. En ledamot av
direktionen, gymnastikdirektören Karin Nyström, anser det lämpligare att
utbildningstiden förlänges med fyra eller sex månader på så sätt, att sjukgymnasteleverna
efter avslutad examen ålägges att arbeta som elever på
lämpligt sjukhus. Genom att eleverna då delvis utför den ordinarie sjukgymnastens
arbete skulle den sistnämnde få tid att med eleven diskutera
fallen samt övervaka och leda behandlingarna.

Medicinalstyrelsen anser det i och för sig motiverat att någon tids obligatorisk
praktisk tjänstgöring i yrket under sakkunnig ledning uppställes
som legitimationskrav. Det är emellertid enligt styrelsens mening att befara,
att eleven såsom avlönad arbetskraft på ett sjukhus skulle helt tagas
i anspråk för sjukgymnastiskt arbete utan möjlighet att erhålla erforderlig
hjälp och instruktion. Sådan obligatorisk tjänstgöring skulle därför icke
komma att inkludera den utbildning, som därmed avsetts. Vidare skulle
en sådan tjänstgöring av icke legitimerad arbetskraft medföra praktiska
svårigheter, då densamma icke står i överensstämmelse med i detta avseende
gällande sjukhuslagstiftning samt bestämmelserna om allmän sjukförsäkring
i vad de avser ersättning för sjukgymnastisk behandling. Styrelsen
vill i stället föreslå, att utbildningstiden förlänges med fyra eller sex
månaders praktiskt arbete på undervisningssjukhusen och eventuellt andra
härför lämpade sjukhus. Eleverna skulle under denna tid deltaga i arbetet
men även ha tillfälle att följa och iakttaga erfarna sjukgymnasters arbete
och vid behov erhålla råd och instruktion. Eu på detta sätt organiserad
praktisk tjänstgöring vore enligt medicinalstyrelsen från utbildningssynpunkt
mera värdefull.

Svenska landstingsförbundet finner Sjöstrands förslag värdefullt för
sjukgymnastens arbete och anmärker, att åtgärden givetvis även kommer
att bidraga till att lätta bristen på sjukgymnaster vid sjukhusen.

Sveriges läkarförbund anför bland annat följande.

I den mån en obligatorisk sjukhustjänstgöring för sjukgymnasternas del
— av personella eller organisatoriska skäl — icke får karaktären av utbildning
utan i stället i praktiken blir jämställd med självständigt yrkesarbete,
måste den såsom förutsättning för legitimations vinnande av principiella

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

skäl avvisas. Enligt läkarförbundets mening föreligger en uppenbar risk, att
en obligatorisk sjukhustjänstgöring av föreslagen typ icke kommer att
innehålla utbildningsmoment i önskvärd omfattning. Läkarförbundet förordar
därför för sin del, att sjukgymnastutbildningen förlänges med förslagsvis
sex månader, avsedda för praktisk utbildning under erfaren sjukgymnasts
ledning. Denna ökning av den egentliga utbildningstiden ter sig
enligt förbundets mening så mycket mera önskvärd som någon förlängning
av studietiden icke föreslås, trots det väsentligt mera omfattande kunskapsstoff,
som enligt föreliggande förslag skall inhämtas.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund anför liknande synpunkter
och förordar likaledes, att utbildningstiden ökas med sex månaders
allsidig praktik på sjukhus.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin, förordar en vidareutbildning,
omfattande fyra månaders praktisk tjänstgöring på vissa universitetskliniker
eller större centrallasarett jämte fyra månaders specialutbildning
förlagd till utbildningsanstalten. Den praktiska tjänstgöringen avses förlagd
till huvudsakligen kirurgiska, ortopediska, medicinska och reumatologiska
avdelningar. Specialutbildningen vid utbildningsanstalten föreslås
koncentrerad till vissa särskilt betydelsefulla behandlingsområden och avses
även omfatta viss laboratorietjänstgöring.

Departementschefen

I den långvariga diskussionen om sjukgymnastutbildningens organisation
har tidigare starka meningsmotsättningar kommit till uttryck. Detta gäller
i särskilt hög grad tiden före 1934 års riksdagsbeslut, på vilket den nuvarande
organisationen av gymnastiska centralinstitutet är grundad. Å ena
sidan har gjorts gällande att frisk- och sjukgymnastiken hör intimt samman
och att utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet bör avse både friskoch
sjukgymnaster. Å andra sidan har hävdats nödvändigheten av att
sjukgymnastiken och därmed också sjukgymnastutbildningen betraktas
såsom väsentligen medicinska angelägenheter. Uppfattningen att sjukgymnastutbildningen
bör avskiljas från friskgymnastutbildningen och helt
förläggas till sjukvårdande institutioner är numera förhärskande. I de båda
betänkande^ för vilka jag redogjort i det föregående, har utredningsmannen
— professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand — ytterligare
utvecklat denna uppfattning och förordat en genomgripande omorganisation
av nu ifrågavarande utbildning.

Det viktigaste skälet för en reformering av sjukgymnastutbildningen är
den stora — alltmer växande — betydelse som modern sjukgymnastik
behandling tillinätes inom sjukvården. Olika faktorer synes ha medverkat
lill denna utveckling. Utredningsmannen påpekar, bland annat, att den
ökade medellivslängden — i och för sig delvis en följd av medicinens fram -

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

steg — inneburit att antalet kroniskt sjuka och fall med invaliditet efter
operationer och skador blivit talrikare. Särskilt beträffande dylika fall
synes sjukgymnastik behandling — huvudsakligen i form av medicinsk
rörelsebehandling — numera ha kommit att spela en central roll. Den alltmer
uppmärksammade och socialmedicinskt angelägna sjukvårdsuppgiften
vid sidan av uppgiften att förebygga sjukdom och bota sjukdomstillstånd,
nämligen att så snabbt som möjligt återställa eller förbättra de sjukas och
skadades arbetsförmåga, betjänas i väsentlig grad av de sjukgymnastiska
behandlingsmetoderna. Som exempel på områden, där ifrågavarande metoder
fått ökad tillämpning, må här nämnas poliovård, spastikervård, mödraoch
förlossningsvård, behandling i samband med operationer i brösthålan,
behandling av skallskador samt mentalsjukvård.

Med hänsyn till sjukgymnastikens nutida betydelse och dess utveckling
i riktning mot en självständig ställning inom sjukvården synes mig angeläget,
att garantier skapas för att sjukgymnastutbildningen anpassas efter
sjukvårdens krav. Utredningsmannens förslag beträffande såväl utbildningens
ledning som undervisningens uppläggning är enligt min mening väl
ägnade att skapa sådana garantier. Vidare synes mig utredningsmannens
förslag om åtgärder för främjande av forskning i sjukgymnastik värdefullt.

Såsom utredningsmannen föreslagit bör utbildningen av sjukgymnaster i
fortsättningen anförtros organ som bär det närmaste ansvaret för läkarutbildning
och sjukvård. Såvitt gäller den hittillsvarande statliga sjukgymnastutbildningen
i Stockholm förordar jag därför — i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmannens förslag — att ansvaret för denna utbildning
överflyttas från gymnastiska centralinstitutet till karolinska institutet.
Principbeslut härom torde böra fattas vid innevarande års riksdag.
En lämplig tidpunkt för den avsedda förändringen synes mig vara den 1
juli 1958. Lokalt bör utbildningen liksom för närvarande vara i huvudsak
förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner samt karolinska
sjukhusets och serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelningar. Förslaget
innebär vidare att universitetskanslersämbetet i fortsättningen blir den
centrala administrativa myndigheten i fråga om här avsedda utbildning.
Till enskildheterna i utredningsmannens förslag torde jag strax få återkomma.

Den förut nämnda utvecklingen av de sjukgymnastiska behandlingsmetoderna
har lett till en väsentligt ökad efterfrågan på sjukgymnaster. För
närvarande råder en besvärande brist på dylik arbetskraft, särskilt kännbar
i landsorten och de mindre städerna. Denna brist kan vid en oförändrad
utbildningskapacitet förväntas öka, i första hand på grund av den planerade
utbyggnaden av vårdgrenar med speciellt behov av sjukgymnastiskt skolad
arbetskraft.

Den årliga intagningen av svenska sjukgymnastelever vid gymnastiska
centralinstitutet och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund uppgår för

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

närvarande till ca 65. Medicinalstyrelsen har i sin förut atergivna prognos
uppskattat det erforderliga årliga tillskottet av yrkesverksamma sjukgymnaster
till ca 130. I sitt betänkande II har utredningsmannen framhållit,
att medicinalstyrelsens beräkningar är baserade på vissa osäkra antaganden,
och därvid pekat på faktorer, som kan förväntas i någon man halla
behovsökningen tillbaka. Utredningsmannen har för sin del funnit, att det
med en viss sannolikhet kan antagas, att en årlig utbildning under den
närmaste 1 O-årsperioden av 100 till 110 sjukgymnaster är erforderlig med
hänsyn till den takt, varmed sjukvården för närvarande bygges ut.

På föreliggande material synes det mig vanskligt att taga mera bestämd
ställning till utbildningsbehovet på längre sikt. De redovisade beräkningarna
utvisar emellertid, att nuvarande utbildningskapacitet är otillräcklig.
Den nu aktuella omorganisationen av sjukgymnastutbildningen bör
därför utformas så, att betingelser jämväl skapas för en väsentligt ökad utbildningskapacitet.
För egen del finner jag starka skäl tala för att sadana
anordningar vidtages, att en årlig intagning av ca 110 sjukgymnastelever
så snart som möjligt kan komma till stånd.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att enligt utredningsmannens
mening två alternativ kan tänkas ifrågakomma för att i huvudsak
tillgodose sist avsedda utbildningsbehov. Enligt det ena alternativet skulle
den planerade utbildningsanstalten i Stockholm dimensioneras för en intagning
av 100 elever årligen. Enligt det andra skulle nämnda utbildningsanstalt
dimensioneras för en årlig intagning av inemot 65 elever, varjämte
sjukgymnastutbildning skulle anordnas vid en statlig utbildningsanstalt
i Lund, avsedd för en årlig intagning av ca 45 elever.

Av vissa organisatoriska skäl har utredningsmannen icke ansett sig kunna
nu förorda det sistnämnda alternativet. Till dess förutsättningarna för inrättandet
av den avsedda statliga utbildningsanstalten i Lund blivit bättre
klarlagda borde därför enligt utredningsmannens mening det årliga behovet
av sjukgymnaster täckas genom särskilda utbildningsanordningar i Stockholm.

Den av utredningsmannen förordade omorganisationen av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm förutsätter bland annat, att ledningen för den
sjukgymnast iska avdelningen vid karolinska sjukhuset ansvarar för all
sjukgymnastik verksamhet på sjukhuset. Enligt utredningsmannens uppfattning
synes medicinska fakulteten i Lund icke ha velat stödja tanken
på en motsvarande organisation av verksamheten vid lasarettet i Lund.
Denna omständighet torde ha utgjort den främsta anledningen till utredningsmannens
avvaktande hållning beträffande frågan om anordnande av
en statlig sjukgymnastutbildning i Lund. Numera föreligger — såsom framgått
av min redogörelse för remissbehandlingen av utredningsmannens förslag
— ett klart uttalande från medicinska fakulteten i Lund, enligt vilket
sjukgymnastiska avdelningen i Lund avses tjänstgöra som självständig

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

avdelning, varifrån all sjukgymnastik behandling på lasarettet skall ledas
i samråd med respektive klinikers läkare. Fakulteten bär också understrukit,
att den sjukgymnastiska verksamheten vid Lunds lasarett i princip
bör organiseras på samma sätt som vid karolinska sjukhuset.

Enligt min mening har medicinska fakultetens nyssnämnda förklaring
undanröjt den oklarhet med avseende på de medicinska förutsättningarna
för en statlig sjukgymnastutbildning i Lund som utredningsmannen påtalat.
Enär Övriga förutsättningar i allt väsentligt klarlagts, torde ställning nu
kunna tagas till frågan om på vilket sätt den förut angivna utbildningskapaciteten
bör komma till stånd.

Jag vill först erinra om att tanken pa en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen
i Stockholm till att avse en intagning av 100 elever årligen har
nära nog enhälligt avvisats av remissinstanserna. Endast statskontoret har
förordat en dylik lösning. Vid en jämförelse mellan de beräknade merkostnaderna
för stockholmsalternativet — ca 100 000 kronor i årliga utgifter
och ca 10 000 kronor i engångsutgifter — och de beräknade totalkostnaderna
för anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund — ca 170 000 kronor
i årliga utgifter och ca 135 000 kronor i engångsutgifter — kan måhända
det för statsverket mindre kostnadskrävande stockholmsalternativet synas
fördelaktigt. Det bör emellertid observeras, att sistnämnda alternativ avser
en årlig intagning av endast 100 elever, medan alternativet med sjukgymnastutbildning
förlagd även till Lund avses medge en total årlig intagning
av 110 elever.

Enligt min mening torde fördelarna med de lägre kostnaderna icke kunna
uppväga nackdelarna från utbildningssynpunkt med den ifrågasatta koncentrationen
av utbildningen till Stockholm. De olägenheter av skilda slag,
som en pressning av undervisningsresurserna intill gränsen av det möjliga i
regel för med sig, kan förväntas inverka menligt på utbildningens standard.
Organisatoriska komplikationer framdeles kan också tänkas föranleda rätt
betydande kostnadsökningar. Väsentliga fördelar torde däremot stå att
vinna vid en spridning av utbildningen. Båda utbildningsanstalterna kan
planeras så, att en framtida ökning av intagningen kan bli möjlig. Att taga
tillvara de erfarenheter rörande sjukgymnastutbildning, som medicinska
fakulteten och sjukvårdens företrädare i Lund förvärvat under ett långvarigt
samarbete med sydsvenska gymnastikinstitutet, synes mig också
ytterst angeläget. Vid mina överväganden av förläggningsfrågan har jagkommit
till den bestämda uppfattningen, att sjukgymnastutbildning i
statlig regi bör anordnas jämväl i Lund. I betraktande av den erforderliga
totala utbildningskapaciteten bör enligt min mening — så snart möjligheter
därtill föreligger — den årliga intagningen utgöra 65 elever i Stockholm
och 45 elever i Lund.

Principbeslut om anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund, i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

saklig överensstämmelse med den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen,
torde redan nu böra fattas. Med hänsyn till att den planerade
sjukgymnastiska avdelningen vid Lunds lasarett, till vilken utbildningsanstalten
bör anslutas, kan väntas bli färdig under första halvåret 1959
synes en lämplig tidpunkt för beslutets ikraftträdande vara den 1 juli 1959.

Innan jag övergår till enskildheterna i föreliggande förslag anser jag mig
böra taga upp frågan om de planerade utbildningsanstalternas benämning.
Utredningsmannen har föreslagit att utbildningsanstalten i Stockholm benämnes
karolinska sjukhusets sjukgymnastskola och att en eventuell utbildningsanstalt
i Lund benämnes sydsvenska sjukgymnastskolan. Vid remissbehandlingen
har dessa namnförslag mött viss kritik.

Vad beträffar utbildningsanstalten i Stockholm finner jag det mindre
lämpligt att dess lokala anknytning till karolinska sjukhuset markeras i
benämningen. Vidare talar enligt min mening flera skäl för att begreppet
»institut» fortfarande bör ingå i namnet. För egen del vill jag förorda att
nu ifrågavarande utbildningsanstalt benämnes sjukgymnastinstitutet i
Stockholm. Vad beträffar utbildningsanstalten i Lund delar jag den av medicinska
fakulteten och även av utredningsmannen framförda meningen
att ordet »sydsvenska» bör ingå i namnet. Jag förordar därför att sistnämnda
utbildningsanstalt benämnes sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen för sjukgymnastinstitutet
i Stockholm kan jag i huvudsakliga
delar godtaga. Planen bör därför enligt min mening läggas till grund för
beslut i fråga om utbildningens ledning, lärarkrafter och anslag till forskning
m.m. På en del punkter synes mig vissa modifikationer böra göras i
utredningsmannens detaljförslag. Därjämte torde vissa kompletterande undersökningar
böra vidtagas. Detta gäller i första hand lokalfrågorna.

Jag vill redan här erinra om att ett genomförande av föreliggande organisationsförslag
ansetts förutsätta, att vissa ombyggnadsarbeten utföres
inom karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Utredningsmannen
har i stora drag redovisat arten av nämnda ombyggnadsarbeten men icke
ansett sig kunna precisera kostnaderna. Jag har sedermera underhand inhämtat,
att kostnaderna för ifrågavarande arbeten, vilka betingas dels av
omorganisationen av utbildningen och ökningen av intagningskapaciteten
dels av den sjukvårdande verksamheten inom avdelningen, kan preliminärt
uppskattas till ca 400 000 kronor. Därtill kommer ett medelsbehov för inredning
av lokalerna, vilket approximativt beräknas till 50 000 kronor.

De här avsedda byggnadsfrågorna m. m. torde snarast möjligt böra göras
till föremål för en mera ingående utredning, varefter en noggrannare kostnadsberäkning
bör uppgöras. Jag torde inom kort åter få anmäla här avsedda
spörsmål. Därvid ämnar jag föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrager åt
kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att närmare ut -

Kungl. Maj.ts -proposition nr 160 år 1957

reda frågan om behovet och omfattningen av nu åsyftade ombyggnadsarbeten
m. m. Slutligt förslag i ärendet torde böra föreläggas 1958 års riksdag.

Vad jag nyss anfört om behovet av vissa ombyggnadsarbeten inom sjukgvmnastiska
avdelningen vid karolinska sjukhuset gör, att den föreslagna
ökningen av intagningen till 65 elever årligen i Stockholm icke kan genomföras
förrän höstterminen 1959. Jag räknar emellertid med att de ombyggnadsarbeten,
som oundgängligen erfordras för att omorganisationen av
utbildningen och en ökning av den årliga intagningen till 45 elever skall
kunna ske, bör kunna medhinnas till sådan tidpunkt, att omorganisationen
och sist avsedda ökning av intagningen kan komma till stånd höstterminen
1958.

Vad angår sjukgymnastinstitutets ledning har jag redan förordat, att
ansvaret för utbildningen skall åvila karolinska institutet. Den direkta ledningen
av sjukgymnastinstitutet bör, såsom utredningsmannen föreslagit,
utövas av en föreståndare. Denne bör förordnas av Kungl. Maj:t och utses
bland medlemmarna av karolinska institutets lärarkollegium. Vid sidan av
föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Föreståndarskapet bör
i enlighet med utredningsmannens förslag förenas med ett årligt arvode av
1 200 kronor. Som en första instans för handläggning av ärenden rörande
sjukgymnastinstitutets verksamhet bör vidare finnas ett lärarkollegium. De
av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna för ärendenas beredning anser
jag mig böra godtaga. Vad beträffar den närmare fördelningen av funktionerna
mellan karolinska institutets lärarkollegium, föreståndaren, biträdande
föreståndaren och sjukgymnastinstitutets lärarkollegium samt beträffande
detta kollegiums sammansättning torde förslag till bestämmelser senare få
underställas Kungl. Maj:t.

Den av utredningsmannen föreslagna omläggningen av undervisningen
nödvändiggör en förstärkning av lärarkrafterna och den personal som avses
handleda sjukgymnasteleverna i deras praktiska utbildning.

Utredningsmannens förslag beträffande förändringen av den nuvarande
lärartjänsten i Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet anser jag mig icke
kunna helt biträda. För egen del finner jag det från utbildningssynpunkt
angeläget att en särskild tjänst som lärare i sjukgymnastik inrättas och att
ifrågavarande tjänst knytes till karolinska institutet. Tjänsten, som bör
inrättas från och med den 1 juli 1958, bör placeras i samma lönegrad som
de vid 1954 års riksdag (prop. 1954:212; SU 191; Rskr 395) beslutade
tjänsterna i klinisk farmakologi m. fl. ämnen vid de medicinska lärosätena.
Vad beträffar lönegradsplaceringen för sistnämnda lärartjänster kommer
chefen för civildepartementet senare denna dag att föreslå, att tjänsterna
i fråga från och med den 1 juli 1957 placeras i lönegrad A 24. Med
hänsyn härtill torde även den av mig nu förordade lärartjänsten i sjukgymnastik
böra placeras i lönegrad A 24. Tjänsten bör emellertid inrättas
såsom ordinarie. Med densamma bör vara förenad befattningen som över -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 160 år 1957

läkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Innehavaren
av tjänsten bör därjämte förordnas som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet.
Tjänsten bör tillsättas av universitetskanslern på förslag
av karolinska institutets lärarkollegium, som i ärendet bör höra direktionen
för karolinska sjukhuset.

Det nu förordade tillsättningsförfarandet torde emellertid icke böra tilllämpas,
då tjänsten första gången tillsättes. Som en övergångsanordning
förordar jag nämligen, att den nuvarande innehavaren av lärartjänsten i
Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet utan ledigförklarande av den nya
lärartjänsten i Ao 24 utnämnes till förste innehavare av densamma från
och med den 1 juli 1958. Vid sådant förhållande bör lärartjänsten i Ca 29
vid gymnastiska centralinstitutet utgå ur personalförteckningen för centralinstitutet
från och med nämnda tidpunkt.

Utredningsmannens förslag att den nuvarande arvodesbefattningen som
biträdande läkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning
skall utbytas mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare
anser jag mig böra tillstyrka. Denna tjänst bör placeras i samma lönegrad
som övriga tjänster såsom biträdande överläkare vid karolinska sjukhuset.
Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att föreslå, att
sistnämnda tjänster från och med den 1 juli 1957 placeras i lönegrad A 24.
I överensstämmelse härmed bör den av mig tillstyrkta tjänsten som biträdande
överläkare, vilken bör inrättas från och med den 1 juli 1958, placeras
i Ae 24.

Av stor vikt för sjukgymnastikens fortsatta utveckling är att eu tillfredsställande
specialistutbildning kan ordnas för läkare, som önskar meritera
sig på området. Utredningsmannens förslag, att den nuvarande befattningen
som andre underläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska
avdelning skall utbytas mot en befattning som förste underläkare samt att
därjämte en ny befattning som förste underläkare skall inrättas vid nämnda
avdelning synes mig väl ägnat att främja detta syfte. Jag tillstyrker därför
detta förslag.

Serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelning avses i fortsättningen
skola utnyttjas för undervisningen i större utsträckning än för närvarande.
Utredningsmannen har dessutom förordat, att undervisningen på denna
avdelning framgent skall organiseras på ett mera tillfredsställande sätt än
som hittills varit fallet. De av utredningsmannen anförda skälen för ett
utbyte av den nuvarande arvodesbefattningen som läkare vid avdelningen
mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare anser jag
bärande. Med hänsyn härtill föreslår jag, att nämnda arvodesbefattning
från och med den 1 juli 1958 utbytes mot en tjänst som biträdande överläkare
i Ae 24. Denna tjiinst och den av mig förut föreslagna tjänsten som
biträdande överläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bör tillsättas i samma ordning som motsvarande tjänster vid serafimerlasarettets
och karolinska sjukhusets andra avdelningar.

Jag tillstyrker att en av läkarna på vartdera norrbackainstitutet och epidemisjukhuset
mot särskilt arvode anlitas för instruktion av eleverna under
patientbehandlingar på ifrågavarande sjukhus.

Sveriges läkarförbund har hemställt att frågan om anställningsvillkoren
för de av omorganisationen berörda läkarna — därmed avser förbundet
även läkare med arvodesuppdrag — göres till föremål för förhandlingar,
sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens slutliga utformning.
Om och i vad mån tilläggsarvode bör utgå till läraren i sjukgymnastik
synes därför icke böra nu avgöras. Ej heller torde storleken av undervisningsarvodet
till de båda läkarna på norrbackainstitutet och epidemisjukhuset
böra nu fixeras.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi,
fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk
terapi, rehabilitering och gruppgymnastik, anser jag mig kunna godtaga.
Vidare tillstyrker jag den föreslagna medelsanvisningen för assistent- och
amanuenshjälp vid anatomiska institutionen. Däremot är jag icke beredd
biträda utredningsmannens förslag, att ett särskilt arvode skall beräknas
åt en underläkare för assistens vid undervisningen i fysiologi. Ej heller finner
jag mig kunna tillstyrka förslaget om särskild ersättning till en sjuksköterska
för biträde vid undervisningen i fysikalisk terapi.

Ett betydelsefullt inslag i utbildningsreformen är den förbättring av den
praktiska undervisningen i sjukgymnastik som utredningsmannen rekommenderat.
För instruktion och övervakning av eleverna vid deras patientbehandlingar
anlitas för närvarande nio sjukgymnaster, förordnade som
instruktionsgymnaster mot särskilt arvode. Vid en årlig intagning av 40—45
elever bör enligt utredningsmannen ytterligare sju sjukgymnaster tagas i
anspråk för nu avsedda ändamål. Den föreslagna ökningen betyder en avvärt
förbättrad relation mellan antalet instruktionsgymnaster och elever.
Med hänsyn till den betydelse för undervisningen, som anordningen kan
förväntas få, anser jag mig böra tillstyrka det föreslagna antalet. Vad utredningsmannen
i nu berörda hänseende förordat beträffande instruktionsgymnasternas
fördelning på olika sjukhus samt arvodenas storlek anser jag mig
också böra biträda.

Vid en årlig intagning av 65 elever krävs enligt utredningsmannen, utöver
förut avsedda 16 instruktionsgymnaster, ytterligare fem. Förslaget innebär,
bland annat, att ytterligare en tjänst som sjukgymnast bör inrättas vid
karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Ifrågavarande sjukgymnast
skulle närmast vara avsedd som biträde åt chefsgymnasten vid undervisningens
organisation och vid instruktion av mera invecklade behandlingsmetoder.
För egen del är jag icke nu beredd att tillstyrka, att ytterligare en
tjänst som sjukgymnast inrättas vid nämnda avdelning. Enligt min mening

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bör frågan hiirom prövas längre fram, sedan närmare erfarenhet vunnits
beträffande det samlade behovet av sjukgymnaster för sjukvård och undervisning
vid avdelningen efter utbildningsreformens genomförande. Vad utredningsmannen
i övrigt föreslagit i fråga om instruktionsgymnaster vid
en årlig intagning av 65 elever anser jag mig böra godtaga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningsmannen förutsatt,
alt inalles tre sjukgymnasttjänster — avsedda för sjukvårdens behov —
kommer att inrättas vid karolinska sjukhusets lungklinik. Mina nyss redovisade
ställningstaganden till utredningsmannens förslag i fråga om antalet
instruktionsgymnaster vid en årlig intagning av 45 respektive 65 elever
innebär med hänsyn till vad jag tidigare anfört och föreslagit beträffande
ökning av elevintagningen i Stockholm, att vid lungkliniken skall finnas
inrättade under budgetåret 1958/59 minst två och från och med budgetåret
1959/60 minst tre sjukgymnasttjänster.

Vidare torde jag få erinra om att vad jag föreslagit i det föregående även
innebär, att ytterligare en sjukgymnast på epidemisjukhuset skall anlitas
för elevinstruktion. Med anledning av vad universitetskanslern anfört rörande
epidemisjukhusets utnyttjande för undervisningsändamål torde jag
i detta sammanhang få upplysa, att enligt vad under hand inhämtats från
Stockholms stads sjukhusdirektion något hinder från direktionens sida icke
möter att epidemisjukhuset utnyttjas för undervisningen av sjukgymnastelever
på det sätt utredningsmannen föreslagit. Det torde sedermera få
ankomma på karolinska institutets lärarkollegium att samråda med sjukhusdirektionen
rörande undervisningens ordnande i detalj.

Utredningsmannen har föreslagit, att medel för arvoden till instruktionsgymnasterna
skall beräknas under karolinska sjukhusets avlöningsanslag.
Med hänsyn till att det här är fråga om arvoden för undervisningsuppgifter
bör enligt min mening för ändamålet erforderliga medel beräknas
under karolinska institutets avlöningsanslag.

För av utredningsmannen angivna arbetsuppgifter torde vid karolinska
institutet böra inrättas en extra ordinarie tjänst som kanslibiträde. Jag
förutsätter att till ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter kommer
att hänföras jämväl sådana kansligöromål, som rör antagning, redovisning
och examination av elever vid sjukgymnastinstitutet.

Vad beträffar den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen
till materiel in. in. för sjukgymnastinstitutet — ca 15 000 kronor —
anser jag mig icke böra fixera beloppets storlek, då det enligt förslag i årets
statsverksproposition i fortsättningen skall ankomma på universitetskanslern
att besluta om fördelningen på olika institutioner m. in. av de till
universiteten och karolinska institutet anvisade årliga reservationsanslagen
till materiel in. in. Vid den framtida avvägningen av karolinska institutets
materielanslag torde emellertid hänsyn böra tagas till sjukgymnastinstitutcls
behov av medel till materiel in. in., vilket medelsbehov utrednings 5

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 160

Kungl. Maj:ts -proposition nr 160 år 1957

mannen dock synes ha beräknat något i överkant. I anslutning härtill vill jag
vidare — under hänvisning till vad statskontoret anfört — framhålla, att
jag anser att medel icke bör beräknas under materielanslaget till av utredningsmannen
föreslagen ersättning till vaktmästaren vid anatomiska institutionen.

Mot utredningsmannens beräkningar av engångsanslag för undervisningen,
cirka 40 000 kronor, synes mig icke vara något att erinra. Vidare
anser jag mig böra godtaga de av honom beräknade engångskostnaderna,
i avrundat tal 15 000 kronor, för utrustning av ett forskningslaboratorium.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit bör årliga anslag och
engångsanslag till materiel och utrustning för sjukgymnastinstitutet anvisas
under respektive anslag till karolinska institutet.

Med de av mig i det föregående i olika hänseenden föreslagna modifikationerna
i utredningsmannens förslag synes kostnadsökningen i fråga om
avlöningar och materiel kunna uppskattas till i avrundat tal 110 000 kronor
vid en intagning av 45 elever (budgetåret 1958/59) och 125 000 kronor vid
en intagning av 65 elever (fr. o. m. budgetåret 1959/60). Därtill kommer
vissa engångskostnader för undervisningens och forskningens behov å sammanlagt
55 000 kronor. Slutligen tillkommer kostnader för ombyggnadsarbeten
inom sjukgymnastiska avdelningen och för inredning av de omdisponerade
utrymmena.

För sydsvenska sjukgymnastinstitutet bör, såsom
utredningsmannen föreslagit, tillämpas i huvudsak samma organisationsplan
som avses gälla för sjukgymnastinstitutet i Stockholm. Med beaktande
av vad jag i det föregående anfört och föreslagit rörande ledningen m. m.
av sistnämnda institut förordar jag därför att följande organisationsplan
lägges till grund för sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Ansvaret för utbildningen bör åvila medicinska fakulteten i Lund. Den
direkta ledningen av institutet bör utövas av en föreståndare, förordnad av
Kungl. Maj:t och utsedd bland ledamöterna av medicinska fakulteten. Vid
sidan av föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Till föreståndaren
bör utgå ett årligt arvode av 1 200 kronor. Som en första instans
bör vidare finnas ett lärarkollegium. Vad beträffar den närmare fördelningen
av funktionerna mellan fakulteten, föreståndaren, biträdande föreståndaren
och institutets lärarkollegium samt beträffande kollegiets sammansättning
bör i princip gälla samma bestämmelser som för sjukgymnastinstitutet
i Stockholm. De riktlinjer för administrationen, som utredningsmannen
angivit, synes mig böra godtagas.

Den av utredningsmannen redovisade personalorganisationen för sydsvenska
sjukgymnastinstitutet anser jag mig kunna i allt väsentligt godtaga,
Konstruktionen av överläkarbefattningen synes emellertid böra modifieras.

Kungl. Maj ds proposition nr 160 år 1957 67

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat beträffande
sjukgymnastinstitutet i Stockholm föreslår jag att en tjänst som lärare i
sjukgymnastik i Ae 24 inrättas vid Lunds universitet. Med tjänsten, som
bör inrättas från och med den 1 juli 1959, bör förenas befattningen som
överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen vid Malmöhus lans sjukvårdsinrättningar
i Lund. Innehavaren av tjänsten bör därjämte forordnas
som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet. Tjänsten bor tillsättas
av universitetskanslern på förslag av medicinska fakulteten i Lund,
som i ärendet bör höra direktionen för nämnda sjukvårdsinrättningar.

Till frågan om och i vad mån särskilt arvode bör utgå till läraren i
sjukgymnastik — utredningsmannen har för sin del raknat med ett belopp
av 5 000 kronor — är jag icke beredd att nu taga ställning. Jag vill nämligen
erinra om att Sveriges läkarförbund hemställt om förhandlingar rörande
anställningsvillkoren för jämväl de läkare, som avses skola knytas
till ett blivande sjukgymnastinstitut i Lund. .

Beträffande det erforderliga lärar- och personalbehovet i ovngt vill jag

framhålla följande. . ..

Särskild ersättning bör beräknas till biträdande lärare i sjukgymnastik.
Storleken härav torde emellertid — med hänsyn till att även ifrågavarande
ersättning kan komma att beröras av nyssnämnda förhandlingar — icKe

böra nu fixeras. .

Jag tillstyrker vidare, att en befattning som klinisk amanuens i enhghe

med föreliggande förslag inrättas vid universitetet. .....

Vid universitetet bör härjämte inrättas en extra ordinarie tjänst som
chefgymnast i vederbörlig lönegrad. Befattningen bor förenas med ett

instruktionsarvode av 3 600 kronor. _

I fråga om behovet av övriga instruktionsgymnaster för undervisningen
har utredningsmannen — under hänvisning till ett av medicinska fakulteten
framlagt förslag — förordat, att 15 av lasarettets sjukgymnaster förordnas
som instruktionsgymnaster. I den preliminära förhandlingsöverenskommelse,
för vilken jag tidigare redogjort, har uppgivits att landstinget förklarat
sig villigt att tillhandahålla sjukgymnaster till ett antal av åtta a mo.
I sitt remissyttrande över betänkande II har Malmöhus läns landstings
hälso- och sjukvårdsstyrelse anfört, att styrelsen ifrågasätter behovet av
»proportionsvis flera instruktionsgymnaster i Lund än vid GCI». Enligt
vad jag erfarit torde den bristande överensstämmelsen på nu avsedda punkt
mellan utredningsmannens organisationsplan och den preliminära förhandlingsöverenskommelsen
vara föranledd av något missförstånd. Vid överläggningar,
som sedermera ägt rum mellan representanter för ecklesiastikdepartementet
och landstinget, har man från landstingets sida utfäst sig att
ställa till förfogande det antal sjukgymnaster, som enligt utredningsmannens
förslag bör förordnas såsom instruktionsgymnaster för undervisningen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Jag anser mig därför böra räkna med medel för instruktionsarvoden till 15
sjukgymnaster.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi
fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk
terapi, rehabilitering och gruppgymnastik anser jag mig böra godtaga.
Vidare biträder jag förslaget om särskild ersättning för assistent- och amanuenshjalp
vid anatomiska och fysiologiska institutionerna. Förslaget om
ersättning för assistens vid undervisningen i fysikalisk terapi vill jag icke
motsätta mig.

För kansligöromål i samband med sjukgymnastutbildningens planläggning
och bedrivande bör vid universitetet inrättas en extra ordinarie tjänst
som kanslibiträde.

Beträffande den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen
till materiel m. m. — vilken synes mig tilltagen något i överkant —
tillåter jag mig att hänvisa till vad jag tidigare anfört i fråga om motsvarande
medelsanvisning till sjukgymnastinstitutet i Stockholm.

Vad beträffar de av utredningsmannen beräknade engångskostnaderna
for dels utrustning av sydsvenska sjukgymnastinstitutets lokaler, ca 15 000
kronor, dels undervisningsmateriel, ea 30 000 kronor, dels utrustning av ett
forskningslaboratorium, ca 15 000 kronor, finner jag ingen anledning till
erinran.

Beträffande byggnadskostnaderna för sjukgymnastinstitutets lokaler inom
lasarettets centralblock har dessa, enligt vad utredningsmannen anfört,
beräknats till 150 000 kronor, av vilket belopp hälften eller 75 000 kronor
skulle påforas statsverket. Sedermera har jag under hand från landstingets
kansli inhämtat, att nämnda byggnadskostnader kunde beräknas uppgå till

195 000 kronor. Hälften därav eller 97 500 kronor torde beräknas falla på
statsverket.

Kostnaderna för inrättandet av det av mig föreslagna sydsvenska sjukgymnastinstitutet
torde kunna sammanfattas på följande sätt De årliga
kostnaderna för avlöningar och materiel kan uppskattas till ca 170 000
kronor. Engångskostnaderna för undervisningens och forskningens behov
kan beraknas till 60 000 kronor. Erforderliga medel för sist avsedda ändamal
torde böra anvisas för budgetåret 1959/60. Ytterligare tillkommer
byggnadskostnader för sjukgymnastinstitutets lokaler, vilka kostnader
torde komma att belöpa sig till inemot 100 000 kronor.

Sasomjag förut föreslagit bör sjukgymnastinstitutet träda i funktion den
1 Juli 1959. Den for majoren J. G. Thulin gällande koncessionen för sydsvenska
gymnastikinstitutet utgår i och med att den elevkurs, som antages
instundande hösttermin, examineras 1959. Detta innebär, att Thulin icke
skulle äga rätt att antaga nya elever höstterminen 1958 och att endast en
elevkurs skulle komma att undervisas vid sistnämnda institut läsåret
19d8/59. På de av utredningsmannen anförda skälen synes Thulin, därest

Kungl. May.ts ''proposition nr 160 år 1957

han gör framställning härom, böra medgivas rätt att antaga nya elever
jämväl höstterminen 1958. Undervisningen av nämnda elever bör från och
med höstterminen 1959 ombesörjas av det då inrättade statliga institutet.

Jag torde avslutningsvis få anmäla vissa ytterligare frågor.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse har utredningsmannen
dels föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande fordringarna
för tillträde till sjukgymnastutbildning, dels rekommenderat införandet av
krav på ett års obligatorisk sjukhustjänstgöring efter examen för erhållande
av legitimation.

Vad först angår inträdesfordringarna innebär utredningsmannens förslag
dels att samma krav bör gälla för kvinnliga och manliga sökande, dels en
viss skärpning av fordringarna på teoretiska förkunskaper.

Vid remissbehandlingen har divergerande uppfattningar kommit till uttryck
beträffande förslaget om skärpning av inträdesfordringarna. Å ena
sidan har behovet av studentexamenskompetens inom vissa kunskapsområden
— naturvetenskapliga ämnen och språk — understrukits. Å andra
sidan har framhävts att strängare inträdesfordringar än de nuvarande icke
kan anses motiverade. Medicinska fakulteten i Lund, som företräder sistnämnda
uppfattning, har i detta sammanhang bland annat hänvisat till
erfarenheterna från sjukgymnastutbildningen vid sydsvenska gymnastikinstitutet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett bifall till mina i det föregående
framlagda förslag föranleder, att särskilda reglementariska föreskrifter
bör utfärdas av Kungl. Maj:t beträffande sjukgymnastutbildningen.
Det synes mig lämpligt att förut berörda fråga om inträdesfordringarna
prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av ifrågavarande
bestämmelser. Jag vill emellertid redan nu understryka, att
strängare krav på teoretiska förkunskaper än som oundgängligen erfordras
för att sjukgymnasteleverna skall kunna följa undervisningen enligt min
mening icke bör uppställas. Ytterligare vill jag tillägga, att inträdeskraven
självfallet bör vara lika för kvinnliga och manliga sökande.

Utredningsmannens rekommendation rörande obligatorisk sjukhustjänstgöring
efter examen har tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser men rönt
bestämt mostånd på några håll. Enighet synes råda om att praktisk utbildning
utöver den som sker före examinationen erfordras för en självständig
yrkesutövning som sjukgymnast. Meningsmotsättningarna gäller
närmast utformningen av den praktiska vidareutbildningen. Medicinalstyrelsen
har på vissa anförda skäl förordat, i stället för obligatorisk sjukhustjänstgöring,
en förlängd praktisk utbildning.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till denna fråga. Jag
vill emellertid framhålla att den av mig förordade reformeringen av sjukgymnastutbildningen
i och för sig bör betyda en avsevärd förbättring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

sjukgymnastelevemas praktiska kunnande. Behovet av sjukhustjänstgöring
för legitimation torde därför icke komma att efter utbildningsreformens
genomförande framträda starkare än för närvarande. Å andra sidan är
frågan om den praktiska vidareutbildningen enligt min mening av sådan
vikt att en noggrann prövning av olika möjligheter härvidlag bör komma
till stånd. I likhet med kanslern anser jag, att det lämpligen bör anförtros
åt medicinalstyrelsen att ytterligare utreda den av utredningsmannen
väckta frågan.

Avskiljandet av sjukgymnastutbildningen från gymnastiska centralinstitutet
föranleder ändringar i gällande bestämmelser rörande institutet. Det
torde böra ankomma på direktionen över gymnastiska centralinstitutet att
avgiva förslag till dylika ändringar.

Den förordade omläggningen av sjukgymnastutbildningen torde i huvudsak
böra genomföras under ett och samma läsår, d. v. s. i tillämpliga delar
samtidigt för såväl första som andra årskursen. I Stockholm avses utbildningen
sålunda bli omlagd under läsåret 1958/59, i Lund under läsåret
1959/60. Under det första verksamhetsåret enligt den nya ordningen torde
man emellertid på grund av vissa förhållanden kunna räkna med ett något
mindre medelsbehov än vad jag i det föregående beräknat. Det torde böra
ankomma på karolinska institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten
i Lund att vid uppgörandet av anslagsäskandena för budgetåret
1958/59 respektive budgetåret 1959/60 närmare undersöka möjligheterna
till nu avsedda inbesparingar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig föreslagna huvudsakliga grunder för
omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m.;

2. godkänna av mig föreslagna förändringar i personalorganisationen
m. m. vid universitetet i Lund, karolinska
mediko-kirurgiska institutet, karolinska sjukhuset samt
gymnastiska centralinstitutet, att genomföras under budgetåren
1958/59 och 1959/60.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670682

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957 71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid.

Inledning............................................................ 2

Tidigare utredningar ................................................. 1

Föreliggande reformförslag ............................................ ®

Sjukgymnastutbildningen i Stockholm ................................. 23

Sjukgymnastutbildningen i Lund ......................................

Övriga frågor ........................................................ 52

Departementschefen .................................................. 57