Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1957

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, m. m.; given
Stockholms slott den 22 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruk särenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bernhard Näsgård

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en höjning av maximum för det statliga piistilllägget
för hampfiber av 1956 och senare års skördar från 75 till 90 öre för
kilogram spinnbar vara. Dessutom lämnas förslag till statliga stödåtgärder
åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under regleringsåret 1957/58.
Vidare föreslås, att till viss personal vid de numera nedlagda linberedningsverken
i Växjö och Mellansel skall utbetalas vissa gratifikationer till ett
sammanlagt belopp av högst 283 000 kronor ur anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Importskyddet för konstister m. m. föreslås skola anordnas på samma sätt
som skett beträffande margarin.

I anledning av en av slcördeskadeutredningen gjord framställning föreslås
att riksdagen skall lämna utan erinran, att av anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett belopp av 500 000 kronor ställes
till statistiska centralbyråns förfogande för en utvidgning av den objektiva
skördeuppskattningen år 1957.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 147

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, fråga om vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, in. m. samt anför därvid.

Inledning

I arets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 168 000 000 kronor.

I skrivelse den 12 februari 1957 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
till garantipris för oljelinfrö och spånadslinfrö samt till riktpris för
linhalm. Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse den 29 januari 1957, vilken
inkommit till jordbruksdepartementet den 25 februari 1957, gjort framställning
i fråga om riktpris för hamphalm av 1957 års skörd samt i fråga
om höjning av det maximala statliga pristillägget för hampfiber av 1956,
1957 och senare års skördar.

Därjämte föreligger en av arbetsmarknadsstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag
verkställd utredning — dagtecknad den 19 februari 1957 — rörande
stödåtgärder för personalen vid de nedlagda linberedningsverken i Växjö
och Mellansel. Styrelsen — som i ärendet samrått med statens jordbruksnämnd
— har tillika överlämnat ett av nämnden den 12 februari 1957 avgivet
yttrande, över arbetsmarknadsstyrelsens utredning har statskontoret
den 5 mars 1957 avgivit remissutlåtande. Vidare har Sveriges arbetsledareförbund,
Svenska industri^ änstemannaförbundet och Svenska textilarbelareförbundet
i skrift den 12 mars 1957 framfört vissa synpunkter i frågan
om stödåtgärder åt nyssnämnda personal.

Jordbruksnämnden har vidare i utlåtande den 1 november 1956 över 1952
års tulltaxekommittés betänkande angående tulltaxa framlagt vissa förslag
på jordbruksprisregleringens område, berörande bl. a. konstister och annat
berett ätbart fett (stat. nr 275—276).

3

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1957

Vidare torde i detta sammanhang få anmälas en framställning den 14
februari 1957 av skördeskadeutredningen om medel för att möjliggöra en
utvidgad objektiv skördeuppskattning. Till nämnda framställning har fogats
ett av statistiska centralbyrån avgivet yttrande i ärendet.

Jag övergår nu att närmare behandla nyssnämnda framställningar och

förslag.

Stödet åt odlingen av olje- och spånadslin

I 1957 års statsverksproposition (IX ht, p. 108, s. 307) har föreslagits
bl. a., att ett belopp av 4 000 000 kronor av behållningen i statens jordbruksnämnds
clearingkassa för fettvaror skall ställas till jordbruksnämndens förfogande
för att användas till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt
odling av oljelin samt till stöd åt spånadslinodlingen genom omhändertagande
och avyttring av oljefrö från dessa odlingar.

Jordbruksnämnden meddelar i sin omförmälda skrivelse den 12 februari
1957, att nämnden upptagit förhandlingar med Sveriges oljeväxtodlares centralförening
angående garantipriset på oljelinfrö av 1957 års odling. Vidare
har nämnden fört förhandlingar med Riksförbundet Lin och hampa angående
fastställande av garantipris på spånadslinfrö samt s. k. nktpris för
linhalm av 1957 års odling.

Vad först angår garantipriset på oljelinfrö anför jordbruksnämnden
i huvudsak följande.

Från centralföreningens sida har framhållits, att garantipriset för 1956
års odling — 75 öre för kilogram frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent
renhet — bör höjas, om man från statsmakternas sida under år 1957
vill upprätthålla odlingen av oljelin i samma omfattning som under ar lJ5b.
Sistnämnda år odlades oljelinfrö på ca 1 200 hektar med en skörd av omkring
1 500 ton, uttryckt i torkad vara med 7,5 procent vattenhalt. Detta
innebar en väsentlig ökning av odlingen i förhållande till närmast föregående
år, då oljelinfrö odlades på allenast 450 hektar. Enligt centralföreningens
uppfattning berodde emellertid denna ökning icke endast pa att garantipriset
höjdes från 67 öre år 1955 till 75 öre år 1956 utan fastmer på den stora
utvintringen 1955/56 av höstsådda oljeväxter. Odlarrepresentanterna ansag
därför, att ett garantipris år 1957 av 75 öre vid en normal utyintnng av
höstsådda oljeväxter skulle komma att ge en mindre oljelinodling än år 1956.

Under år 1956 har det internationella priset på oljelinfrö och linolja vård
förhållandevis högt, varför de av staten täckta förlusterna på odlingen detta
år blivit relativt små. På senare tid har emellertid skett en sänkning av det
internationella priset. Allt tyder på alt priserna på detta område även fortsättningsvis
kommer att sjunka. Enligt föreliggande rapporter har nämligen
exportöverskottet av linfrö i såväl Canada som Argentina ökat högst väsentligt.
Även i Uruguay beräknas exportöverskottet i år bli större än föregående
år. Redan vid oförändrat garantipris måste man därför räkna med
större förlust för kilogram räknat på innevarande års skörd än som uppstått
på 1956 års skörd.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och i betraktande av det begränsade
belopp, som föreslagits skola ställas till förfogande för denna form

4

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

av stöd åt linodlingen, har jordbruksnämnden ansett, att garantipriset för
oljelinfrö av 1957 års odling icke bör sättas högre än föregående år — 75
öre för kilogram för vara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet
— oaktat en sådan prissättning kan komma att medföra en viss minskning
av odlingens omfattning. Jordbruksnämnden upplyser, att odlarrepresentanterna
förklarat sig införstådda med detta ståndpunktstagande från nämndens
sida.

Vad härefter angår stödet åt spånadslinodlingen erinrar jordbruksnämnden
om att nämnden i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/
58 beräknat medelsbehovet för statliga pristillägg för linfiber till 1 218 750
kronor. Beräkningen grundades på förutsättningen att den pristilläggsberättigade
kvantiteten linfiber fortfarande skulle utgöra 1 625 ton och att pristiliägg
skulle utgå med det av riksdagen fastställda maximibeloppet 75 öre
för kilogram stödberättigad fiber. Kvantiteten motsvarade det tidigare underlaget
för beredningsverken i Laholm, Växjö och Mellansel. Sedan Laholm
och Växjö genom fusion sammanslagits samt verket i Mellansel nedlagts,
kommer linberedningen under regleringsåret 1957/58 att helt vara
koncentrerad till laholmsverket. Jordbruksnämnden erinrar vidare om att
det emellertid i årets statsverksproposition föreslagits, att pristillägg endast
skall utgå för en kvantitet av 1 325 ton linfiber, motsvarande den tidigare
kvantiteten för linberedningsverken i Laholm och Växjö. Detta innebär, att
laholmsverket skulle erhålla 225 000 kronor lägre stöd än vad nämnden räknade
med i sina hösten 1956 avgivna anslagsäskanden. Sänkningen påverkar
icke blott beräkningarna i samband med dessa anslagsäskanden ntan även
den ekonomiska utredning, som legat till grund för förslaget om det tillfälliga
stöd åt laholmsverket för regleringsåret 1956/57, som behandlats i proposition
nr 2 till årets riksdag angående utgifter å tilläggsstat 2 för budgetåret
1956/57 (bil. 4, punkt 8 a).

Rörande konsekvenserna av det minskade stödet åt laholmsverket anför
jordbruksnämnden i förevarande sammanhang i huvudsak följande.

En minskning av stödet åt laholmsverket kommer att medföra, att verket
vid inköp av linhalm från odlare icke — såsom tidigare beräknats — kan betala
oforandrat pris, d. v. s. 24 öre för kilogram. Riksförbundet Lin och hampa
bär med hansyn härtill funnit det nödvändigt att föreslå eu sänkning
av riktpriset för linhalm av 1957 ars skörd med 2 öre till 22 öre för kilogrann
Från riksförbundets sida har man förklarat sig medveten om att detta kan
komnin att innebara ett minskat intresse för odling av spånadslin. Emellerhd
disponerar laholmsverket f. n. över ett så stort övergångslager av halm
att en temporär mindre nedgång av arealen icke bör
aventyi a utnyttjandet av verkets kapacitet. Om det sänkta riktpriset skulle
omma att tillampas även för 1958 års skörd, kan däremot en så väsentlig
nedgång av arealen befaras, att det kan få svåra ekonomiska konsekvenser
oi ver ket, icke endast för fibertillverkningen utan även för nu igångsatt
tillverkning av fiberplattor. En ekonomisk drift av beredningsverket i La ‘Min<|l

|U Sa el C.U hapaedetsutnyttjande motsvarande en produktion av
ca 2 0Ö0 lön spinnbar fiber ärligen, vilket ungefär motsvarar beredning av
eorden från nuvarande areal. I detta sammanhang understryker jordbruks -

Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1957

5

nämnden, att bortfallet av linberedningen vid mellanselverket icke påverkat
ramavtalet mellan Riksförbundet Lin och hampa och linspinnerierna rörande
bl. a. de senares inköpsgaranti. Denna garanti gäller t. o. m. 1960 års
skörd för 1 425 ton fiber årligen. Kvantiteten bar grundats på en sammanlagd
tillverkning av 1 625 ton fiber av spinnbar kvalitet, varav 200 ton normalt
avsättes utanför ramavtalet.

Vad angår stödet åt spånadslinodlingen genom inlösen av ur odlingen
framvunnet oljefrö påpekar jordbruksnämnden, att skörden av spånadslinfrö
för avsalu normalt uppgår till 1 500 å 1 700 ton, uttryckt i torkat frö
med 7,5 procent vattenhalt. 1956 års odling var bättre än normalt och gav
en skörd av ca 2 000 ton. Under tidigare år har i enlighet med beslut av
statsmakterna spånadslinfröskörden inlösts av jordbruksnämnden till det
för oljelinfrö fastställda garantipriset. Härigenom uppkommande förluster
har belastat jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror.

På grund av att spånadslinfrö regelmässigt har något lägre oljehalt än
oljelinfrö, anför jordbruksnämnden vidare, kan spånadslinfrö icke vinna
avsättning till samma pris som oljelinfrö. Prisskillnaden för torkad frö vara
brukar uppgå till ett par öre för kilogram. Detta förhållande skulle i och för
sig kunna motivera ett något lägre garantipris från statens sida för spånadslinfrö
än för oljelinfrö. Från Riksförbundet Lin och hampa bär å andra
sidan framförts önskemål om ett förhöjt garantipris för spånadslinfrö med
hänsyn till den i 1957 års statsverksproposition föreslagna sänkningen av
stödet för linhalm. Jordbruksnämnden uppger sig ha haft förståelse för önskemålet
om en höjning av garantipriset för frövaran såsom kompensation
för sänkningen av riktpriset på halmen. Med hänsyn till den nyss relaterade
försämringen av marknadsutsikterna för linfrö och de begränsade medel,
som kommer att stå till nämndens förfogande för inlösen av frövaran, har
nämnden icke ansett sig kunna biträda detta önskemål. I betraktande av den
försämring för odlarna, som en sänkning av halmpriset kommer att medföra,
har nämnden å andra sidan icke ansett sig nu böra föreslå en sänkning
av garantipriset för spånadslinfrö — som för övrigt under tidigare år alltid
varit detsamma som för oljelinfrö — utan stannat för att föreslå ett oförändrat
garantipris av 75 öre för kilogram även för denna vara.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
att för 1957 års odling måtte fastställas dels ett garantipris av 75 öre för
kilogram för oljelinfrö och spånadslinfrö, dels ett riktpris av 22 öre för kilogram
linhalm.

Stödet åt hampodlmgen

Det statliga stödet åt odlingen och beredningen av hampa lämnas f. n. i
form av pristillägg av högst 75 öre för kilogram hampfiber intill eu årlig
kvantitet av 720 ton.

I sin förut nämnda skrivelse den 29 januari 1957 lämnar jordbruksnämnden
till en början eu redogörelse för de ekonomiska betingelserna för den
svenska hampodlingen och anför om dessa bl. a. följande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Hampa för industriell beredning odlas nu endast på Gotland och beredningen
sker vid en fabrik i Visby, vilken drives av Gotlands hampodlareförening
u. p. a. Statsstödets konstruktion medför, att det bästa ekonomiska resultatet
av beredningen erliålles vid en produktion av omkring 720 ton fiber
av stödberättigad kvalitet, vilket motsvarar en totalproduktion av omkring
850 ton och en halmavverkning av omkring 5 000 ton. Vid normal avkastning
motsvarar detta en areal av omkring 1 050 hektar. Under tidigare år
har odlingen uppgått till omkring 1 000 hektar (år 1955 1 046 hektar) men
år 1956 sjönk arealen till 802 hektar. Anledningen till det minskade odlingsintresset
torde vara, att odlingen vid nuvarande riktpris för halmen — sedan
år 1954 13 öre för kilogram — icke synes ge något nämnvärt ekonomiskt
utbyte utöver hampans förfruktsvärde i samband med ogräsbekämpningen
på myr jordarna samt att ogräsbekämpning visat sig möjlig på dessa jordar
medelst på senare tid saluförda effektiva kemiska bekämpningsmedel. Angående
odlingsekonomien kan i detta sammanhang nämnas, att odlarnas
bruttointäkt per hektar under de senaste åren i medeltal utgjort 600 å 700
kronor samt att odlingskostnaden efter nu gällande priser på handelsgödsel
och utsäde samt arbets- och arrendekostnader beräknats till omkring 600
kronor.

Jordbruksnämnden upplyser, att representanter för Gotlands hampodlareförening
vid senaste årsskifte till nämnden under åberopande av här nämnda
förhållanden framfört farhågor för att man vid oförändrat halmpris innevarande
år icke skulle kunna få till stånd en hampodling av den omfattning,
som erfordrades för att ekonomiskt driva beredningsverket. Representanterna
för föreningen ansåg, att en höjning av priset på hamphalm med 2
öre till 15 öre för kilogram — d. v. s. en återgång till det pris, som gällde
före år 1954 — skulle behövas för att man skulle få till stånd en tillräckligt
stor odling. Genom en sådan höjning skulle bruttoinkomsten för odlarna
ökas med omkring 100 kronor per hektar. Odlingsekonomien ansågs även
kunna förbättras något genom att odlarna även kunde räkna med en större
inkomst för frö, sedan fr. o. in. innevarande år tillgången på utsäde av inhemska
sorter förbättrats.

Jordbruksnämnden framhåller härefter, att föreningen med hänsyn till nu
gällande priser på hampfiber icke kan höja sitt inköpspris för hamphalm med
mindre än att samtidigt det i form av statligt pristillägg utgående stödet
höjes i motsvarande grad. Om föreningen skall kunna betala odlarna 2 öre
för kilogram högre pris för hamphalm behöver sålunda pristillägget höjas
till 90 öre för kilogram spinnbar fiber. Det nu utgående tillägget 75 öre för
kilogram, utgör emellertid maximum för stödet enligt beslut av riksdagen.

Vidare framhåller jordbruksnämnden, att det vid förhandlingar med
liainpodlarföreningen från nämndens sida understrukits, att en förutsättning
för att nämnden skulle kunna tillstyrka en höjning av riktpriset för hamphalm
och därmed även av pristillägget för hampfiber, måste vara, att man
från föreningens sida garanterade, att odlingen i sådant fall verkligen skulle
lå önskad omfattning under en längre tidsperiod och icke endast för innevarande
år. Nämnden upplyser, att föreningen i anslutning härtill gått i
författning om att från sina medlemmar skaffa förbindelse om odling under

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

en femårsperiod av viss areal liampa. Hittills har enligt nämnden sådana
förbindelser tecknats av 512 odlare för en areal av sammanlagt 1 040 hektar.
Som förutsättning för arealteckningen har gällt, att halmpriset skall höjas
till 15 öre för kilogram. Teckningen har emellertid ännu icke avslutats utan
fortsätter.

I detta sammanhang upplyser jordbruksnämnden, att den i samband med
förhandlingarna genom Lantbruksförbundets revisionsbyrå låtit företaga en
ekonomisk utredning rörande hampberedningsverkets beräknade driftsresultat
vid ett halmpris av 15 öre för kilogram och ett pristillägg av 90 öre för
kilogram fiber samt i övrigt vid nu gällande försäljningspriser för fiber
och aktuella driftskostnader samt under förutsättning av normala avskrivningar.
Utredningen ger enligt nämnden vid handen, att driften vid beredningsverkel
under angivna förutsättningar och vid en odling av 1 050 hektar
med normal avkastning av halm och normalt fiberutbyte skulle — bortsett
från inkomsterna på hampfrö — lämna ett årligt driftsunderskott av omkring
64 000 kronor. Nettointäkten av fröskörden beräknas å andra sidan
bli i genomsnitt omkring 100 000 kronor per år.

Jordbruksnämnden anför härefter, att nämnden är väl medveten om att
en höjning av det maximala pristillägget för hampfiber från 75 till 90 öre
för kilogram spinnbar fiber innebär, att hampodlingen får ett högre stöd än
de flesta andra grödor. Enligt den ekonomiska utredningen uppgår produktvärdet
utan pristillägg till en krona 57 öre för kilogram fiber (inklusive
icke spinnbart material). Ett stöd av 90 öre för kilogram spinnbar fiber
innebär utslaget på hela produktionen 76,5 öre för kilogram motsvarande
ett stöd för hampodlingen av 48,5 procent av importvärdet. Härvid bör enligt
nämnden emellertid uppmärksammas, att de internationella priserna på
hampfiber f. n. ligger mycket lågt. Det genomsnittliga prisstödet för jordbruksprodukterna
enligt det nya prissättningssystemet beräknades på våren
1956, inklusive statliga pristillägg in. in., enligt propositionen 1956: 165 utgöra
31,7 procent av importvärdet. Särskilda skäl talar enligt nämndens
uppfattning emellertid för att hampodlingen på Gotland bör kunna tillerkännas
ett högre stöd än det, som genomsnittligt utgår för jordbruksprodukter.
Nämnden anför härom i huvudsak följande.

Hampan har, som tidigare i olika sammanhang påvisats, en särskild betydelse
för möjligheterna att bruka de svårodlade myrmarker, som i stor
utsträckning förekommer på Gotland. Även om denna betydelse nu skulle
ha minskat något genom tillkomsten av kemiska ogräsbekämpningsmedel,
kvarstår den dock i huvudsak. Man torde ej heller ha tillräcklig erfarenhet
av de kemiska bekämpningsmedlens inverkan på längre sikt. Av särskild
betydelse är vidare det förhållandet, att den industriella beredningen av
hampa äger rum på Golland och att beredningsverket, därest det för att
erhålla tillräckligt råvaruunderlag skulle nödgas höja halmpriset utan att
samtidigt kunna erhålla motsvarande höjning av pristillägget för fibern,
vid nuvarande prisförhållanden i fråga om fibern icke bar ekonomiska
möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Hampberedningsverket i Visby är
eu av Gotlands få mera betydande industriella anläggningar.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Med hänsyn till de särskilda närings- och befolkningspolitiska problem,
som föreligger på Gotland och till det odlingsintresse, som visats genom
den föreliggande teckningen av femåriga odlingskontrakt, anser sig jordbruksnämnden
böra tillstyrka, att pristillägget för hampfiber höjes från
högst 75 till högst 90 öre för kilogram. En sådan höjning motsvarar enligt
nämnden för en kvantitet av 720 ton en kostnadsstegring av 108 000 kronor.
Den i 1957 års statsverksproposition för stöd åt odlingen av lin och
hampa angivna delposten å 1 600 000 kronor av det beräknade medelsbehovet
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret
1957/58 skulle alltså härigenom behöva uppräknas till avrundat 1 700 000
kronor.

I sin skrivelse den 29 januari 1957 behandlar jordbruksnämnden även
frågan om en höjning av pristillägget för hampfiber, som framställes av
1956 års skörd. Om orsaken till att denna fråga nu uppkommit anför nämnden
bl. a. följande.

Till pristillägg för hampfiber har för innevarande budgetår räknats med
ett belopp av 540 000 kronor. Man har därvid utgått från en kvantitet stödberättigad
fiber av 720 ton och ett pristillägg av 75 öre för kilogram. 1956
års skörd av hamphalm blev emellertid på grund av den starkt minskade
odlingsarealen väsentligt mindre än den beräknade och kvantiteten stödberättigad
fiber kommer därför att uppgå till endast ca 600 ton. Den minskning
av produktionen vid beredningsverket i Visby, som nödvändiggöres av
det minskade råvaruunderlaget för innevarande tillverkningssäsong, innebär
för hampodlarföreningen ett avsevärt inkomstbortfall i form av minskade
intäkter av fiberförsäljning och av pristillägg för hampfiber. Vidare har
fröskörden varit mycket dålig till följd av att den på myrmarkerna växande
grödan skadades av frost i blomningsstadiet. Då blomningen inträffar i slutet
av juli och början av augusti, är sådan frostskada en risk, som man normalt
icke behöver räkna med. Dylik frostskada har ej heller tidigare inträffat,
sedan odlingen av hampa på Gotland påbörjades.

Jordbruksnämnden framhåller, att nu nämnda faktorer medfört en försämring
av innevarande års driftsresultat, något som föreningen med hänsyn
till sin svaga ekonomi får svårt att bära. Bortfallet av 120 ton pristilläggsberättigad
fiber innebär, att föreningens intäkter av pristillägg nedgår från
540 000 till 450 000 kronor eller med 90 000 kronor. Nämnden upplyser, att
föreningen under hand hos nämnden anhållit, att kompensation måtte beredas
föreningen genom en höjning av pristillägget för 1956 års skörd till
90 öre för kilogram. Därest en sådan höjning genomföres, skulle kostnaden
för pristillägg till 1956 års skörd uppgå till (600 000X0,90 = ) 540 000 kronor
eller samma belopp, varmed man ursprungligen räknat och som anvisats
för ändamålet. Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig
nämnden böra tillstyrka bifall till föreningens framställning även i denna
del.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1957

9

Vissa stödåtgärder för personalen vid de nedlagda linberedningsverken

i Växjö och Mellansel

Genom särskilda beslut den 6 april och den 21 december 1956 uppdrog
Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med statens jordbruksnämnd
uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de
åtgärder, som kunde befinnas påkallade från Kungl. Maj:ts sida i fråga
om stödåtgärder för personalen vid linberedningsverken i Växjö och Mellansel
i samband med nedläggandet av dessa verk. Därjämte anhöll Östra
Götalands linodlareförening u. p. a. i skrift den 11 september 1956 till arbetsmarknadsstyrelsen,
att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för att den vid
nedläggandet av växjöverket friställda personalen måtte erhålla ekonomiskt
stöd efter i huvudsak samma grunder, som tillämpades vid nedläggandet av
hampberedningsverket i Värmbol.

I skrivelse den 19 februari 1957 har arbetsmarknadsstyrelsen inkommit
med förslag till stödåtgärder för personalen vid linberedningsverken i Växjö
och Mellansel. Till skrivelsen, vilken — efter ytterligare av Hallands läns linodlareförening
u. p. a. den 15 mars 1957 lämnade upplysningar — i visst hänseende
kompletterats av styrelsen den 18 mars 1957, har fogats ett särskilt
yttrande av statens jordbruksnämnd. Under utredningsarbetets gång har
styrelsen vidare haft kontakt med representanter för Svenska industri^änstemannaförbundet,
Sveriges arbetsledareförbund och Svenska textilarbetareförbundet
samt informerat dem om innebörden av det förslag styrelsen ämnade
avgiva och om de synpunkter, som jordbruksnämnden framlagt i sitt
yttrande.

Arbetsmarknadsstyrelsen upptager i sin skrivelse först förhållandena vid
linberedningsverket i Växjö till behandling. Styrelsen erinrar härvid inledningsvis
om att den i skrivelse till jordbruksnämnden den 22 mars 1955
framhöll att linberedningsverket i Växjö hade stor betydelse för arbetsmarknaden
i såväl staden som den omgivande bygden och att ett nedläggande
av verket därför skulle medföra ogynnsamma verkningar för arbetsmarknaden
i växjöområdet. Omställningen kunde väntas komma att försvåras
av att en stor del av arbetsstyrkan uppnått relativt hög ålder och
hade lång anställningstid vid företaget. Många av de vid verket anställda
torde av olika skäl — innehav av egna hem eller billiga bostäder komma
att känna sig så bundna till växjöområdet, att från deras sida något intresse
för överflyttning till annan ort icke kunde väntas föreligga. Även om
det skulle bli möjligt att lokalisera en ny industri till linberedningsverkets
lokaler, måste man utgå från att för en del av beredningsverkets arbetare
— i synnerhet de äldre —- svårigheter skulle komma att föreligga att erhålla
anställning. Vidare framhölls, att omställningen kunde förmodas draga
ut på tiden och medföra otrygghet och inkomstbortfall för verkets arbetare.

Styrelsen upplyser nu, att linberedningsverkets personal successivt avske -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

dats under tiden 20 oktober 1956—31 januari 1957. Därefter har dock ett
antal personer tagits i anspråk för vissa avvecklingsarbeten. Härefter lämnar
styrelsen följande översikt över den friställda personalens sammansättning
och sysselsättningsförhållanden. Översikten avser den personal, som
fanns anställd i linberedningsverket den 1 september 1956, d. v. s. den dag
den första kontingenten arbetare erhöll varsel om uppsägning.

Vid denna tidpunkt var 98 personer anställda, varav 81 män och 17 kvinnor.
Av de anställda var 88 arbetare, fyra arbetsledare, tre kontorister (därav
två kvinnor) samt en kamrerare, en odlingsinstruktör och en disponent.
Disponenten — som erhållit fortsatt anställning vid laholmsverket — ingår
dock ej i de i det följande redovisade talen.

Personalens fördelning efter ålder per den 31 december 1956 framgår av
följande sammanställning. I denna lämnas även uppgift om det antal personer
i olika åldersgrupper, som av olika anledningar kan antagas ha särskilda
svårigheter att erhålla ny anställning.

67 år och 60—66 55—59 40—54 Under S-a

däröver år år år 40 år

Män.................. 2 19 12 33 14 80

därav svårplacerade .. — 18 9 2 1 30

Kvinnor............... — i 3 g 5 17

därav svårplacerade .. — 1 2 3 1 7

En belysning av de aktuella sysselsättningsförhållandena lämnar styrelsen
i följande tablå. (Uppgifterna avser i allmänhet den 31 januari 1957.)

Män

Stadigvarande anställning.
.............

Tillfällig anställning ..

Arbetslösa...........

Sjukskrivna.........

Kvinnor

Stadigvarande anställning
..............

Tillfällig anställning ..
Arbetslösa...........

67 år och
däröver

60—66

år

55—59

år

40—54

år

Under

40 år

Sta

_

1

1

5

4

11

—

4

2

18

3

27

1

14

8

10

7

40

1

—

1

—

—

2

2

19

12

33

14

80

67 år och
däröver

60—66

år

55—59

år

40—54

år

Under

40 år

Sta

—

1

1

1

3

6

—

—

1

3

—

4

—

—

1

4

2

7

—

1

3

8

5

17

Av de elva män, som redovisats som stadigvarande anställda har fyra (två
arbetare jämte kamreraren och odlingsinstruktören) erhållit anställning
vid linberedningsverket i Laholm, där även två tillfälligt anställda är placerade.
Bland de övriga, som redovisas som tillfälligt anställda, ingår 14 män
och en kvinna, sysselsatta med awecklingsarbete vid växjöverket. Av männen
är 56 gifta, 20 ogifta, två frånskilda och två änklingar. Av kvinnorna är
fyra gifta, sju ogifta, två frånskilda och fyra änkor. Egen fastighet innehas
av 19 män och en kvinna.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

Personalens anställningstid vid linberedningsverket framgår av följande
sammanställning.

Anställningstid

Män

Kvinnor

10 år och längre ...

...35

4

9—10 år..........

... 6

1

8 9 » ......

... 5

1

7—8 » ..........

... 7

1

6 7 » ..........

... 4

2

5 6 » ..........

... 2

2

Anställningstid

4 5 år

Män

......... 4

Kvinnor

3

......... 6

2 3 » .

......... 5

1

1 2 » ...

......... 4

Under 1 år ..

......... 2

2

Summa 80

17

I sammanställningen har hänsyn icke tagits till anställningstid efter
den 31 januari 1957. Som framgått av det föregående har ett antal därefter
varit sysselsatta med avvecklingsarbeten. Av växjöverkets här berörda 97 anställda
hade 87 haft oavbruten anställning, medan övriga tio arbetat i två
eller flera perioder.

Arbetsmarknadsstyrelsen övergår så att behandla förhållandena vid linberedningsverket
i Mellansel samt framhåller därvid, att linberednings^rket a
denna ort är den enda industrien av betydelse i Anundsjö kommun, övrig
industriell verksamhet i kommunen består av några mindre mekaniska
verkstäder av typen smedjor samt en mindre sågverksrörelse. Statens järnvägar
sysselsätter ett 100-tal man med Mellansel som stationsort. Enligt
1950 års folkräkning hade i runt tal 60 procent av den yrkesverksamma
befolkningen i kommunen sin huvudsakliga sysselsättning inom jord- och
skogsbruk. Styrelsen påpekar vidare, att linberedningsverket ur arbetsmarknadssynpunkt
haft särskild betydelse bl. a. genom att verket brukat sysselsätta
en större arbetsstyrka under vinter- än sommarhalvåret och därigenom
bidragit till att utjämna de stora säsongrörelserna på arbetsmarknaden i dessa
trakter.

I det följande lämnar arbetsmarknadsstyrelsen i likhet med vad som skett
för växjöverket en översikt av den från linberedningsverket i Mellansel friställda
personalens sammansättning och sysselsättningsförliållanden. Uppgifterna
avser den personal, som fanns anställd vid verket den 18 maj 1956,
då Föreningen Norrlandslin u. p. a. lämnade varsel om nedläggande av driften.
Varslet avsåg från början endast ett temporärt driftsstopp över sommaren.
Något återupptagande av driften hade emellertid ej skett, då beslut om
definitiv driftsnedläggning fattades. Innehållet av översikten är i huvudsak
följande.

Den 18 maj 1956 fanns 55 personer anställda, varav 43 män och tolv kvinnor.
Av de anställda var 48 arbetare, två arbetsledare, tre kontorister (därav
två kvinnor), en laborant samt en disponent. Disponenten avled den 20
juni 1956. Personalens åldersfördelning per den 31 december 1956 framgår
av följande sammanställning, i vilken uppgifter även lämnas om det antal
personer i olika åldersgrupper, som av olika anledningar kan antagas ha
särskilda svårigheter att erhålla ny anställning.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1957

Män..................

därav svårplacerade ..

Kvinnor...............

därav svårplacerade ..

67 år och

60-66

55—59

40—54

Under

Sa

däröver

år

år

år

40 år

3

2

—

21

16

42

—

1

—

5

1

7

—

—

1

5

6

12

—

—

—

—

_

-

sammanställning, som bygger på uppgifter per den 3 januari
1957, belyser de aktuella sysselsättningsförhållandena.

67 år och

60—66

55—59

40—54

Under

S:a

Män

däröver

år

år

år

40 år

Stadigvarande anställ-ning ..............

7

11

18

Tillfällig anställning ..

1

i

_

3

2

7

Arbetslösa...........

2

i

11

2

16

1

V ärnpliktst j änstgöring

—

—

1

3

2

—

21

16

42

Kvinnor

Stadigvarande anställning
.............. —

Tillfällig anställning .. —

Arbetslösa........... —

Övrig som ej söker anställning
.......... —

1

2

3

5

- 2

1 1

4 8

1 1

6 12

Den som tillfälligt anställd redovisade kvinnan avser en kontorist, som
tills vidare fortsätter i linberedningsverkets tjänst. Av männen är 25 gifta
... 0^ta och fyra änklingar. Av kvinnorna är nio gifta, två ogifta och en
iranskild. Egna fastigheter innehas av 31 män och två kvinnor. Av fastigheterna
utgöres 13 av mindre jordbruksfastigheter.

Personalens anställningstid framgår av följande sammanställning.

Anställningstid

Män

Kvinnor

10 år och längre ...

... 8

1

9—10 år ..........

... 6

1

8—9 » ..........

... 6

7—8 » ..........

... 4

__

6—7 » ..........

.

1

5—6 » ..........

... 5

2

Anställningstid

4—5 år.....

3—4 » .....

Män

......... 4

........ 1

Kvinnor

2

1

1

a

2—3 » .....

1—2 » .....

6

Under 1 år . .

........ 2

Summa 42

12

Av mellanselverkets 54 anställda har 49 haft oavbruten anställning, medan
övriga arbetat i två eller flera perioder.

I sitt förslag till åtgärder framhåller arbetsmarknadsstyrelsen till en början,
att de åtgärder, som arbetsmarknadsmyndigheterna hittills vidtagit i
anledning av nedläggningen av linberedningsverken i Växjö och Mellansel,
har varit inriktade på att bereda den friställda personalen annan lämplig
sysselsättning. Förmedlingsarbetet försvåras emellertid — särskilt beträffande
vaxjöverket — av personalens ogynnsamma åldersfördelning med

Kungl. Maj.ts proposition nr 447 år 1957

13

stark förskjutning mot de högre åldrarna, sjukdom, invaliditet och andra
arbetshinder. Att huvuddelen av den friställda personalen på båda orterna
saknar särskild yrkesutbildning utgör ävenledes ett hinder i förmedlingsarbetet.
Frånsett detta har sannolikt det förhållandet, att entledigandena i
Växjö skett under hösten och vintern, då regelmässigt färre arbetstillfällen
står till buds, bidragit till att ett relativt litet antal hittills kunnat beredas
annan fast sysselsättning. Beträffande mellanselverket bör enligt styrelsen
beaktas, att varslet från början endast avsåg ett temporärt driftsstopp. De
anställningar, som den friställda personalen därvid kunde beredas, var i stor
utsträckning av säsongmässig natur och har upphört under hösten och förvintern,
då nya planeringsmöjligheter saknats.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, att enligt länsarbetsnämndens
i Växjö bedömande huvuddelen av de där entledigade ej kommer att kunna
beredas fasta anställningar under innevarande vinterhalvår. Omkring 15 man
beräknas kunna placeras i beredskapsarbeten — dels ett statligt vägarbete
i länet, dels ett av Växjö stad ordnat kommunalt vatten- och avloppsarbete.
Av den friställda personalen från mellanselverket beräknas fyra—sex man
temporärt kunna sysselsättas i ett kommunalt vatten- och avloppsarbete i
Anundsjö kommun. Styrelsen befarar dock, att anordnandet av beredskapsarbeten
icke kan lösa sysselsättningsfrågan ens på kortare sikt för en del
arbetssökande. Detta gäller förutom vissa äldre och partiellt arbetsföra
1)1. a. den friställda kvinnliga arbetskraften.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens förmenande torde — utöver de fem folkpensionärerna
— sammanlagt i Växjö och Mellansel minst 44 personer eller
ca 30 procent av de båda verkens sammanlagda personal kunna bedömas ha
särskilda svårigheter att erhålla nya anställningar. Av dessa utgöres tre av
personer, som under innevarande år kommer att erhålla folkpension. Som
framgått av det föregående redovisar Växjö ett — även relativt sett — betydligt
större antal svarplacerade än Mellansel, vilket bör ses mot bakgrunden
av att personalens medelålder är väsentligt högre på den förra orten än på
den senare. Styrelsen anför vidare, att även om den friställda personalen
från linberedningsverken erhållit annan sysselsättning, har driftsnedläggelserna
medfört ett ekonomiskt avbräck. I stor utsträckning har nämligen vederbörande
kunnat beredas anställning endast utanför hemorten eller sysselsättas
i säsongarbete. Styrelsen betonar, att det varit och är eu angelägen
andra industrier lokaliserade till de båda genom driftsnedläggelserna
ledigblivna lokalerna. I fråga om Växjö har strävandena att dit lokalisera
annan industri givit resultat, i så måtto att AB Svenska fläktfabriken
fattat beslut om aitt övertaga anläggningen för att där förlägga en del
av sin tillverkning. I vilken utsträckning linberedningsverkets personal kommei
att kunna beredas anställning vid detta företag är dock ännu svårt att
bedöma. Enligt styrelsens mening blir det sannolikt fråga endast om ett
mindre antal. Vad Mellansel beträffar har styrelsen varit i förbindelse med
eu del företag, som ämnar utvidga sin verksamhet. Något positivt resultat i
lokaliseringsfrågan liar dock hittills icke uppnåtts. Det torde enligt styrelsen

14

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

vara förenat med stora svårigheter att tillföra Mellansel annan industri av
betydelse i linberedningsverkets ställe.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att nedläggandet av linberedningsverken
i Växjö och Mellansel medfört arbetslöshet och ekonomiska förluster för
personalen, vilken skäligen bör erhålla ersättning härför. En differentiering
av ersättningarnas storlek, som tager hänsyn till de ekonomiska förlusterna
i varje enskilt fall, skulle emellertid stöta på stora praktiska svårigheter.
Det system, som tillämpades vid avvecklingen av liampberedningsverket i
Värmbol, synes enligt styrelsen därför böra tagas till huvudsaklig förebild.
Det innebar, att all personal — förutom vederbörande disponent — med
anställning över ett visst antal år tillerkändes gratifikation med belopp i
förhållande till anställningstidens längd. Beträffande värmbolverkets personal
föreslog styrelsen, att till varje person, som vid driftsnedläggelsen var
anställd vid verket, skulle utgå en gratifikation med visst belopp per anställningsår.
Styrelsens förslag godtogs av riksdagen dock med den ändringen,
att det skulle fordras en anställningstid av minst fem år för att ersättning
över huvud skulle utgå. Detta medförde en markant skillnad mellan å ena
sidan dem, som erhöll lägsta gratifikationsbelopp, och å andra sidan dem,
som ej erhöll någon som helst ersättning. För att bl. a. undvika denna olägenhet
föreslår styrelsen nu, att ersättning skall utgå till var och en, som har
en sammanlagd anställningstid av tre år eller däröver. I övrigt föreslår styrelsen,
att samma ersättningsgrunder skall gälla som vid nedläggningen av
värmbolverket. Gratifikationsbeloppet synes sålunda böra fastställas till 200
kronor per anställningsår och utgå med 100 kronor för varje påbörjat halvår.
I fall då gratifikationsberättigad person avlidit före utbetalandet av gratifikationen,
bör denna tillerkännas den avlidnes maka (make).

I anslutning härtill upplyser arbetsmarknadsstyrelsen, att antalet befattningshavare
vid växjöverket, vilka uppnår en anställningstid av tre år eller
mera, är 70 män och 14 kvinnor. Härvid har medräknats eu man, som först
efter den 31 januari 1957 har uppnått tre års anställningstid. Av den friställda
personalen i Mellansel uppnås tre års anställningstid av 34 män och åtta
kvinnor. Sammanlagda antalet personer, som skulle komma i åtnjutande av
gratifikationer enligt styrelsens förslag är således 126. Härvid har i enlighet
med de grunder, som tillämpades i värmbolfallet, ej medräknats verkens disponenter.
Beträffande växjöverkets disponent, som innehar fortsatt anställning
vid linberedningsverket i Laholm, har styrelsen ej funnit anledning
framlägga något förslag. Disponenten vid mellanselverket avled den 20 juni
1956 och efterlämnade maka och barn. Änkan har hos Föreningen Norrlandslin
ansökt om bidrag men denna framställning har ännu ej föranlett någon
åtgärd. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligger i detta
fall, föreslår styrelsen, att ett belopp av 1 600 kronor enligt nämnda generella
beräkningsgrunder skall tillerkännas den efterlevande makan. Detta
belopp ingår i den av styrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår — såsom styrelsen också föreslog vid
avvecklingen av hampberedningsverket i Värmbol — att vissa äldre anställda

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

15

och invalider samt andra personer med svårt handicap bland personalen efter
prövning av vederbörande länsarbetsnämnd skall kunna tillerkännas ett
extra tillägg utgörande 50 procent av den utgående gratifikationens belopp.
Prövningen bör ske i samråd med arbetstagarnas organisationer och ifrågavarande
kommun. Gratifikation med förhöjt belopp kommer enligt styrelsens
beräkningar att bli erforderligt i högst 37 fall i Växjö och 11 fall i Mellansel.
Några ersättningar utöver de här föreslagna har styrelsen ej funnit
anledning att framföra.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar, att kostnaderna för de föreslagna ersättningarna
till personalen vid linberedningsverken i Växjö och Mellansel
kommer att uppgå till högst ca 283 000 kronor, varav högst ca 46 000 kronor
avser extra tillägg.

Statens jordbruksnämnd förklarar i sin till arbetsmarknadsstyrelsens förslag
fogade skrivelse, att den anser sig kunna utgå ifrån att personalen i
Växjö och Mellansel bör erhålla hjälp efter samma grunder, som gällde beträffande
personalen i Värmbol. I anledning av arbetsmarknadsstyrelsens
förslag, att tidsgränsen för rätt till gratifikation skall sättas vid tre års anställningstid,
ifrågasätter jordbruksnämnden emellertid, om det icke skulle
vara lämpligare att fastställa fem års anställningstid som generell gräns
samt att lämna arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigande att efter individuell
prövning tillerkänna gratifikationer enligt angivna grunder åt personal med
kortare anställningstid i sådana fall, då särskilda skäl föreligger.

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen,
att en ledande princip vid utarbetandet av styrelsens förslag till ersättningar
varit, att generella linjer skall tillämpas i all den utsträckning så
är möjligt. Undantag har endast gjorts i fråga om det föreslagna extra tilllägget
till vissa äldre anställda och invalider samt andra med svårt handicap.
Att efter individuell prövning fastställa bidrag vid sidan härav till personer,
som ej uppnått den enligt de generella ersättningsgrunderna erforderliga anställningstiden,
skulle enligt styrelsens mening medföra betydande olägenheter.

Statskontoret finner i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen och jordbruksnämnden
skäligt, att personalen i viss utsträckning beredes kompensation
för de förluster, som nedläggandet av driften vid linberedningsverken förorsakat.
Ämbetsverket delar jordbruksnämndens uppfattning, att ersättningarna
bör bestämmas enligt samma grunder, som tillämpades i värmbolfallet och
kan sålunda icke tillstyrka, alt villkoren för erhållande av gratifikation uppmjukas
i den omfattning, som föreslagits av arbetsmarknadsstyrelsen. Därest
det skulle anses motiverat att utdela gratifikationer även vid kortare anställningar,
bör detta enligt statskontorets mening ifrågakomma endast för sådana
fall, då arbetstagaren kan åberopa en anställningstid, som obetydligt
understiger fem år, och tillika befinnes vara i behov av ekonomiskt stöd.

I gemensam skrift den 12 mars 1957 framhåller Sveriges arbclsledareförbund,
Svenska industritjänstemannaförbundet och Svenska texlilarbetareför -

16

Kungl. Ma j. ts proposition nr H7 år 1957

bundet bl. a., att det med hänsyn till föreliggande omständigheter synes dem
befogat med en något generösare bedömning i förevarande fall än vad som
skedde vid bl. a. nedläggandet av värmbolverket. Förbunden pekar sålunda
på den allmänna åtstramning som ägt rum på arbetsmarknaden under det
senaste året. Vidare kan man enligt förbunden med visshet förutse, att den
friställda personalen blott i ringa omfattning kan beredas nya anställningar
Vid nytillkommande industrier. Under hänvisning härtill samt till bl. a. arbetarstammens
mycket ofördelaktiga åldersfördelning förordar förbunden,
att gränsen för att erhålla gratifikation sättes till tre år. Förbunden ifrågasätter
slutligen, om ej vad jordbruksnämnden föreslagit beträffande gratifikation
till arbetstagare med kortare anställningstid än fem år jämväl skulle
kunna tillämpas vid anställningstid kortare än tre år.

Konstister m. m.

I yttrande den 1 november 1956 över 1952 års tulltaxekommittés betänkande
med förslag till tulltaxa (SOU 1956: 14—16) framlägger statens jordbruksnämnd
— i anslutning till kommitténs förslag — vissa synpunkter och
förslag av betydelse för jordbruksprisregleringen och berörande, såvitt nu är
i fråga, konstister m. in.

Jordbruksnämnden anför härom, att den i anledning av önskemål från
den berörda industrien och efter egna överväganden funnit sig böra föreslå,
att importskyddet för dessa varuslag skall ordnas på samma sätt som enligt
kungörelsen 1956: 417 skett beträffande margarin. Nämnden hemställer därför
om sådan ändring av kungörelsen, att såväl margarin som konstister och
annat ätbart fett skall kunna beläggas med införselavgift av högst 25 kronor
för 100 kilogram jämte belopp, motsvarande 30 kronor för 100 kilogram i
produktionen ingående fett, oljor och fettsyra.

Skördeskadeutredningens framställning om medel till en utvidgad
objektiv skördeuppskattning

I skrivelse den 14 februari 1957 har skördeskadeutredningen hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga statens jordbruksnämnd att av de medel,
som står till förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
ställa till statistiska centralbyråns förfogande 500 000 kronor för en viss utvidgning
av den objektiva skördeuppskattningen. Till stöd för sin framställning
anför utredningen till en början, att den funnit, att ett permanent skydd
mot skördeskador icke kan anordnas utan en tillförlitlig och objektiv uppskattning
av skördeskadornas storlek. Vid undersökning av de möjligheter,
som står till buds för utformning av en objektiv skördeuppskattning i detta

17

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1957

syfte, har det visat sig, att dessa ser något olika ut för skilda slag av grödor.
Härom anför utredningen i huvudsak följande.

I fråga om spann målsslagen har statistiska centralbyrån under senare år
företagit en rad provundersökningar avseende den s. k. provytemetoden.
Dessa undersökningar omfattade under år 1956 hela riket. För potatis har
under år 1956 en liknande metod kommit till användning i ett län. För uppskattning
av höskörden har under de två senaste åren pågått undersökningar
under ledning av en subkommitté till skördeskadeutredningen, den s. k. vallskördekommittén.
Därvid har två metoder — dels en provytemetod, dels en
s. k. hässjemätningsmetod — visat sig användbara. Med beaktande av önskvärdheten
av en enhetlig metodik och med hänsyn till provytemetodens tilllämplighet
även på vallar, som icke hässjas eller krakas, torde provytemetoden
vara att föredraga vid uppskattning av höskörden, även om den kostnadsmässigt
ställer sig dyrare. För samtliga nu nämnda grödor gäller, att
provytemetoden ger utslag för den biologiska skörden. Spill, bärgningsförlust
och efterskörd kommer sålunda icke att registreras, såvida ej kompletterande
metoder utarbetas för att bestämma dessas storlek. För oljeväxter och sockerbetor
föreligger varje år fullständig leveransstatistik liksom också uppgifter
om de odlade arealerna. Dessa grödors hektarskördar kan således fastställas
utan anlitande av fältundersökningar. Om behov av dessa uppgifter
kommer att föreligga före skördens avslutande, torde dock åtminstone för
sockerbetornas del tältundersökningar behövas. Sadana undersökningai har
sedan länge pågått i Svenska sockerfabriksaktiebolagets regi och torde utan
svårighet kunna utvidgas.

Beträffande den objektiva skördeuppskattningen enligt provytemetoden
uppger sig skördeskadeutredningen ha den uppfattningen, att erfarenheterna
är tillräckligt goda, för att metodiken skall kunna tillämpas vid skördeskador.
De brister i kännedomen om årliga växlingar i spill, bärgningsförluster
och efterskörd, som ännu vidlåder metodiken, torde enligt utredningen för
det permanenta skördeskadeskyddet ha mindre betydelse. De fel i uppskattningen,
som uppkommer härigenom, torde nämligen vara små i förhållande
till de skillnader, som föreligger i den biologiska skörden mellan olika områden
och mellan olika år. Precisionen i den objektiva skördeuppskattningen
måste under alla förhållanden av kostnadsskäl göras måttlig. Ordinärt bör
då endast bestämningar av den biologiska skörden vara erforderliga. Från
utredningens synpunkt är det därför angeläget, att provytemetoden så snart
som möjligt tillämpas i större skala, för att man skall kunna erhålla ett tillräckligt
antal objektiva skördedata för genomförandet av ett permanent skördeskadeskydd.
Å andra sidan kan i undantagsfall större skördeskador tänkas
uppkomma på grund av spill och bärgningsförluster. För sådana tillfällen bör
en beredskap upprättas genom att lämpliga uppskattningsmetoder utarbetas.
Försöksverksamhet i delta avseende är således enligt utredningens mening
erforderlig.

Vad angår behovet av sådana data för år 1957 anför skördeskadeutredningen
i huvudsak följande.

1 en undersökning över heklarskördarna för perioden 1922—1951 har beräknats
medelskördar, skadefrekvenser m. in. för att kunna göra en bedömning
av vilka kostnader som uppkommer för ersättningar av förluster vid

2 liilutng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr H7

18

Kungi. Maj. ts proposition nr 147 är 1957

olika antaganden beträffande skyddets storlek. Dessa data kan användas som
underlag för premiesättning vid en eventuell skördeförsäkring. Primärmateruuet
utgöres av kommunuppgifter (numera församlingsuppgifter), men be1
åkningarna har endast utförts för ett antal större områden. Dessa består
av 124 s. k. statistiska områden (strata). De har bildats så, att kommuner
T sinseinellan så likartade som möjligt med avseende på en rad variabler
sasom klimat, jordart och arealfördelning — sammanförts i områden innehallande
sammanlagt ca 3 200 brukningsenheter. De 88 statistiska områden,
som ar belagna i södra och mellersta Sverige har vart och ett delats i fvra
delar s. k. statistiska enheter (substrata). För norra Sverige har en sådan
uppdelning ej genomförts utan de statistiska enheterna sammanfaller här
med de statistiska områdena. Sammanlagt finnes det sålunda 388 statistiska
enheter (88 X 4 + 36). Det är utredningens avsikt att låta dessa statistiska
enheter utgöra de minsta enheter, för vilka objektiv skördeuppskattning
skall genomföras. ö

Skördeskadeutredningen upplyser vidare, att de historiska skördeuppgifter,
som framkommit för nyssnämnda områden, är baserade på medeltal av
uppgifter, som varje år lämnats av hushållningssällskapens gillesombud.
Det ar känt genom jämförelser mellan tidigare objektiva skördeuppskattn111
gar och gillesomhudens skördeuppgifter, att skillnaderna i kvantiteter,
som framkommer vid tillämpning av dessa två metoder, kan vara stora även
sedan den biologiska skörden enligt provytemetoden reducerats till kommersiell
skörd. Det ar nu angeläget för utredningen att närmare precisera dessa
skillnader med ledning av faktiska uppgifter för samtliga områden. Detta
iorutsätter dels en objektiv skördeuppskattning med viss precision för dessa
områden, dels eu sammanställning av gillesombudens uppgifter för samma
områden. En sådan undersökning bör komma till stånd, innan det permanenta
skördeskadeskyddet sättes i verket.

I tredningen framhåller härefter, att en sådan bestämning med objektiv
metodik för ett antal områden också är av stort värde för andra ändamål än
det nyssnämnda. Enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, skall jordbruket
under år 1957 kunna erhålla en kompensation för ett produktionsortfall
utöver fyra procent bl. a. genom en kontant ersättning (IX ht 1957,
s. 308). Skulle en sådan ersättning behöva utgå, uppstår problemet efter
vilka grunder ersättningen skall fördelas mellan olika jordbrukare. Vare si«
denna fördelning kommer att ske i form av arealbidrag eller i form av lån
torde, framhåller utredningen, objektiva uppgifter rörande skördens storlek
i olika delar av landet vara av väsentligt värde för eu såvitt möjligt riktig
ordelmng. Den irritation, som exempelvis fördelningen av arealbidragen år
19oo skapade, skulle på så sätt i viss mån kunna undvikas.

Ett viktigt syfte är vidare — enligt skördeskadeutredningen — behovet av
erfarenhet rörande dylika undersökningar i stor skala. Utredningen anför i
11 aga om sådan utvidgad undersökningsverksamhet i huvudsak följande.

..4Vs^fn fr att hushållningssällskapen liksom tidigare skall svara för
.ff?rbe‘el. För sällskapen nppstär en rad problem I samba^ med
v"trQS°khniingeVi’ saso™ anskaffning av personal och samordning med övrig
v erksamhet, vilka problem behover undersökas närmare, innan en fullt ut -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 ur 1957

byggd objektiv skördeuppskattning kan komina till stånd. Enligt de preliminära
planer, som utarbetats inom den förut nämnda vallskördekommittén,
skulle erfordras en ungefär fyra gånger större skala vid fullt utbyggd objektiv
skördeuppskattning enligt provytemetoden än den, som kommer att beskrivas
för undersökningarna år 1957. Kostnaderna kommer dock icke att
ökas i proportion härtill. Genom att bedriva 1957 års undersökning i en tämligen
stor skala skulle man kunna göra erfarenheter, som kan utnyttjas för
rationaliseringsvinster i fortsättningen.

I fråga om den beräknade omfattningen av 1957 års undersökning anför
skördeskadeutredningen vidare.

Ifrågavarande undersökning har två mål. Det ena, som har sin grund i
allmänna statistiska synpunkter, är att erhålla skördeuppgifter med tillfredsställande
säkerhet för de olika hushållningssällskapen. Vid beräkningar, som
utförts inom statistiska centralbyrån på grundval av tidigare undersökningar,
har man funnit, att detta mål kan nås vid ett stickprov av omkring
125 brukningsenheter vid ett medelstort hushållningssällskap. Med denna utgångspunkt
erhålles ett stickprov av 3 300 brukningsenheter i hela riket. Det
andra, som för skördeskadeutredningen är väsentligt, är att erhålla skördeuppgifter
för de statistiska enheterna med en viss precision. Vid beräkningar
inom vallskördekommittén på grundval av erfarenheter från vallskördeundersökningen
år 1956 har man funnit, att ett stickprov av 30 brukningsenheter
per statistisk enhet ger sex å åtta procent medelfel i vallskörden. Med
ett stickprov av denna storlek skulle endast en fjärdedel av de statistiska enheterna
kunna undersökas. Därvid erhålles för få statistiska enheter per
hushållningssällskap (knappt fyra statistiska enheter i medeltal per sällskap).
Från denna synpunkt har det framstått som nödvändigt alt sprida
urvalet till att omfatta alla statistiska enheter. Målet får då begränsas till att
avse skördeuppgifter för de 124 statistiska områdena. Genom lämplig utformning
av stickprovsförfarandet torde hektarskördebestämningar med en
relativ precision av exemplifierad storleksordning kunna erhållas för de
ekonomiskt betydelsefulla grödorna i varje statistiskt område.

Enligt överläggningar, som hållits med statistiska centralbyrån och hushållningssällskapens
förbund, har dessa enligt skördeskadeutredningen förklarat
sig villiga att genomföra undersökningen, under förutsättning att erforderliga
medel kan anskaffas.

Rörande det medelsbehov, som anses erforderligt för utförande av den
planerade undersökningen, anför utredningen — under hänvisning till en
vid framställningen fogad kostnadskalkyl — att gjorda beräkningar avser eu
objektiv skördeuppskattning enligt provytemetoden för växtslagen höstvete,
höstråg, vårvete, korn, havre, potatis och hö på 3 300 brukningsenheter. Enligt
denna uppdelas kostnaden för varje brukningsenhet på utläggning av
provytorna, provtagning, tröskning av proven samt diverse kostnader för telefon,
material, lagringslokaler, vattenhaltprov in. in. Dessa kostnader har
huvudsakligen med ledning av data från statistiska centralbyråns provundersökning
år 1955 beräknats lill 187 kronor 60 öre per brukningsenhet, vilket
för 3 300 brukningsenheter gör ca 619 000 kronor. Därtill kommer gemensamma
kostnader, varav mätinstrument 10 000 kronor, metodförsök i
fråga om spill, bärgningsförluster och cfterskörd 10 000 kronor samt kostna -

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

der för ledning, planering, urval, utbildning och bearbetning 88 000 kronor.
Tillsammans utgör de beräknade kostnaderna 727 000 kronor. Vad beträffar
finansieringen av kostnaderna har statistiska centralbyrån enligt uppgift eu
reservation av ca 78 000 kronor från budgetåret 1956/57 på anslag erhållna
för motsvarande ändamål. Vidare har Kungl. Maj:t på grund av framställning
av statistiska centralbyrån föreslagit riksdagen att anvisa ett reservationsanslag
av 149 000 kronor för budgetåret 1957/58 (VII ht 1957, s. 33). Tillsammans
utgör dessa medel 227 000 kronor, vilket av statistiska centralbyrån
avsetts för hela riket omfattande men ej områdesuppdelad objektiv
skördeuppskattning för nämnda sju växtslag. För att genomföra den plan,
som nyss redovisats av skördeskadeutredningen, skulle således därutöver
erfordras ett belopp av 500 000 kronor.

Om den objektiva skördeuppskattningen utökas utöver den av statistiska
centralbyrån avsedda skalan till nyss angiven omfattning, erhålles enligt
skördeskadeutredningens mening resultat av väsentlig betydelse för de regleringsåtgärder,
som kan komma att vidtagas vid eventuella skördeskador
är 1957 och framdeles. Det synes därför utredningen motiverat all finansiera
denna utökning med medel, som står till statens jordbruksnämnds förfogande
för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jordbruksnämnden
har enligt utredningen också förklarat sig tillstyrka, att ur dessa
medel 500 000 kronor ställes till statistiska centralbyråns förfogande för en
utvidgning av den objektiva skördeuppskattningen till angiven omfattning.

Statistiska centralbyrån anför i skrivelse till skördeskadeutredningen, att
centralbyrån anser, att den av utredningen föreslagna utvidgningen av undersökningarna
till omkring 3 300 brukningsenheter skall — med förbehåll
i lråga om kostnaderna för fältarbetet — kunna utföras inom den av utredningen
angivna kostnadsramen. Rörande fältarbetet samt undersökningen i
övrigt anför centralbyrån följande.

Kostnadsberäkningarna har i fråga om fältarbetet grundats på tidsstudier
vid provyteundersökningar, som centralbyrån utfört under år 1955. Fältarbetet
utfördes såväl nämnda år som år 1956 i regel av hushållningssällskapens
ordinarie personal, vilken besitter vana vid dylikt arbete, i viss utsträckning
i samband med andra förrättningar för hushållningssällskapen, varigenom
kostnaderna för provyteundersökningarna reducerades. De framlagda
kostnadsberäkningarna täcker kostnaderna för ersättning för effektiv arbetstid
samt rese- och traktamentskostnader, däremot icke eventuell håltid o. d.
åt för detta ändamål anställd månadsavlönad personal.

Av betydelse för kostnaderna är vidare urvalets spridning inom vart och
ett av de 124 strata. Fn spridning av urvalet, så att detta "täcker samtliga
eller de flesta församlingarna i varje stratum, kommer att medföra betydligt
större kostnader än om urvalet göres inom ett fåtal församlingar per stratum
och dessa kostnader torde ej kunna inrymmas inom den framlagda kostnadsplanen
för fältarbetet. Kostnaderna för provtagning har nedskurits genom att
provtagarna förutsatts arbeta utan biträde av medhjälpare. Redan förut har
provtagarna till stor del utfört sitt arbete utan bilrädeshjälp, vilket ej synes
ha vållat olägenhet. Även om provtagarnas arbete därigenom blir något mera
tidskrävande, torde kostnaderna för provtagningen kunna begränsas till de
i kostnadsberäkningarna upptagna.

21

Kungl. Maj.ts proposilion nr iW ur 1957

Lönekostnaderna till centralbyråns tjänstemän bär räknats i avrundade
tal, 1 900 kronor per månad för aktuarie och 750 kronor för biträde. Enligt
den i 1957 års statsverksproposition framlagda löneplansrevisionen kommer
emellertid månadslönen i lönegrad 29: 29, som här torde avses, att utgå med
2 005 kronor och i lönegrad 8: 8 med 791 kronor, vilket sålunda medför viss
kostnadsökning. I kostnaderna för arbetet i centralbyrån med urval, planering,
ledning och bearbetning har räknats med endast en person i ledande
ställning, vilket är otillräckligt. Under ca 6 månader torde dessutom behov
komma att finnas av en tjänsteman i lägst lönegrad 21. Å andra sidan kan
besparingar i bearbetningskostnaderna uppnås genom övergång till hålkortsbearbetning,
vilket torde täcka de nyss angivna kostnadsökningarna för arbetet
inom centralbyrån.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen fr. o. in. 1957 års
skörd behandlades vid 1956 års riksdag. I fråga om den närmare innebörden
av dem torde jag få hänvisa till propositionen 1956: 38 och jordbruksutskottets
utlåtande 1956: 6. Jag torde vidare få erinra om att föredragande
departementschefen under nionde huvudtiteln i 1957 års statsverksproposition
(p. 108) förordat, att av behållningen i statens jordbruksnämnds
clearingkassa för fettvaror ett belopp av 4 00-0 000 kronor skall ställas till
jordbruksnämndens förfogande för att användas till stöd för en av beredskapsskäl
motiverad fortsatt odling av oljelin samt till stöd åt spånadslinodlingen
genom omhändertagande och avyttring av oljefrö från dessa odlingar.

I fråga om 1957 års skörd av o 1 j e 1 i n f r ö och spånadslinfrö har
jordbruksnämnden, såsom framgått av det föregående, efter förhandlingar
med Sveriges oljeväxtodlares centralförening samt Riksförbundet Lin och
hampa föreslagit ett jämfört med år 1956 oförändrat garantipris av 75 öre
för kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt
och 96 procent renhet. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag fastställt
det föreslagna garantipriset. För infriande av garantien torde få tagas i
anspråk medel ur nyssnämnda, för förevarande ändamål avsedda belopp ä
4 000 000 kronor.

Vad därefter angår det statliga stödet åt spånadslinodlingen
torde jag få erinra om, att man vid beräkningen av kostnaderna härför under
regleringsåret 1957/58 i årets statsverksproposition utgått från att linberedningsverksamheten
efter nedläggandet av beredningsverken i Växjö
och Mellansel skall helt koncentreras till verket i Laholm. Stödet bär därvid
begränsats till de kvantiteter linfiber, för vilka sistnämnda verk samt det
numera med laholmsverket sammanslagna verket i Växjö tidigare avsclls
skola erhålla pristillägg, eller till sammanlagt 1 325 ton. Med utgångspunkt
härifrån samt från ett i förhållande till innevarande regleringsår oförändrat
pristillägg av 75 öre för kilogram har bidragskostnaderna för spånadslin
under nästa regleringsår beräknats till 993 800 kronor.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1957

Jordbruksnämnden har i sin nu ifrågavarande skrivelse påpekat, att nyssnämnda
förslag innebär eu sänkning med 225 000 kronor av det stöd åt
spånadslinodlingen, varmed nämnden räknade i sina hösten 1956 avgivna
anslagsäskanden. Bl. a. med hänsyn härtill har jordbruksnämnden funnit
sig böra biträda en av Riksförbundet Lin och hampa föreslagen sänkning
av riktpriset för linhalm av 1957 års skörd med 2 öre för kilogram. Någon
ändring av pristillägget för linfiber har icke ifrågasatts. Kungl. Maj :t har
med bifall Lill jordbruksnämndens förslag tidigare denna dag fastställt riktpriset
för 1957 års skörd av linhalm till 22 öre för kilogram.

I fråga om det statliga stödet åt hampodlingen torde få erinras,
att detta enligt förut berörda beslut av 1956 års riksdag i fortsättningen
skall utgå med ett till 75 öre för kilogram maximerat pristillägg för fiber
av spinnbar kvalitet, Vidare torde böra påpekas, att man vid beräkningen
av kostnaderna för sagda stöd under regleringsåret 1957/58 i årets statsverksproposition
utgått från ett pristillägg av 75 öre för kilogram stödberättigad
hampfiber samt från samma stödberättigade totalkvantitet som tidigare
eller 720 ton spinnbar hampfiber. Riktpriset på hamphalm har alltsedan
år 1954 varit 13 öre för kilogram.

Som närmare framgår av jordbruksnämndens förevarande framställning
har hampodlingen, som numera bedrives endast på Gotland, under sistlidna
år minskat rätt avsevärt. Anledningen härtill uppges enligt nämnden
vara, all odlingen vid nuvarande riklpris på halmen icke bedömes ge nämnvärt
ekonomiskt utbyte utöver hampans förfruktsvärde i samband med
ogräsbekämpningen på myrmarkerna samt att ogräsbekämpning — i varje
fall på kort sikt — visat sig möjlig medelst på senare tid saluförda kemiska
bekämpningsmedel. Nedgången i hampodlingen, vilken vid oförändrat riktpris
på hamphalm väntas bestå, har medfört en försämring av driftsresultatet
vid hampberedningsverket i Visby, något som enligt jordbruksnämnden
verket med hänsyn till sin svaga ekonomi får svårt att bära. Efter framställning
av Gotlands hampodlareförening har nämnden därför funnit sig
böra tillstyrka en höjning av riktpriset på hamphalm av 1957 års skörd till
15 öre för kilogram. Som förutsättning för sitt tillstyrkande har nämnden
emellertid krävt, att föreningen under en femårsperiod skall garantera en i
förhållande till beredningsverkets kapacitet avpassad odlingsareal. Enligt
hittills av föreningen från odlare införskaffade garantiförbindelser synes
den eftersträvade arealen i stort sett redan ha uppnåtts.

Med utgångspunkt från nu gällande priser på hampfiber kan hampodlarföreningen
emellertid icke höja inköpspriset för hamphalm med mindre
det i form av statligt pristillägg utgående stödet liöjes i motsvarande grad.
En höjning av odlarpriset på hamphalm med 2 öre för kilogram motsvarar
en höjning av pristillägget från nuvarande 75 till 90 öre för kilogram spinnbar
hampfiber. Med hänsyn till de särskilda närings- och befolkningspoliliska
problem, som föreligger på Gotland, samt till det intresse för hampodlingen,
som visat sig genom den föreliggande teckningen av femåriga
odlingskontrakt, har jordbruksnämnden ansett sig böra tillstyrka ifråga -

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 11)57

23

varande höjning av det maximala pristillägget för 1957 och senare års skördar.
Nämnden har vidare — med hänsyn till det på grund av den minskade
odlingen år 1956 försämrade driftsresultatet vid heredningsverket i Visby
samt den som följd av skördenedgången minskade utbetalningen av ställiga
pristillägg ävensom den till följd av frostskador år 1956 reducerade fröskörden
— funnit sig böra tillstyrka en av hampodlarföreningen gjord framställning
om höjning av pristillägget för hamphalm av 1956 års skörd till
likaledes 90 öre för kilogram.

Jordbruksnämnden har sålunda funnit det angeläget, att odlingen och beredningen
av hampa på Gotland skall upprätthållas hl. a. med hänsyn till
de särskilda närings- och befolkningspolitiska problem, som föreligger där.
Det torde i detta sammanhang få framhållas, att vid hampberedningsverket,
som är en av Gotlands få mera betydande industriella anläggningar, ett
90-tal personer är sysselsatta. Ett bifall till jordbruksnämndens förslag innebär
emellertid, att till hamphanteringen under nästa budgetår skall utgå
ett belopp av närmare 650 000 kronor i statligt stöd. Det torde kunna ifrågasättas,
om statens stöd för att upprätthålla sysselsättningen på Gotland på
lång sikt bör ske i denna form. Jag vill i delta sammanhang erinra om att
dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet — utan erinran
från riksdagens sida — i propositionen 1956:38 angående grunderna för
fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen anförde, att frågan om fortsatt stöd
åt hampodlingen borde tagas upp till omprövning vid ändring i förhållandena.
Mot bakgrunden av vad som nu framkommit, synes frågan om formerna
på längre sikt för de statliga sysselsättningsbefrämjande åtgärderna
på Gotland i vad gäller hamphanteringens fortbestånd snarast böra utredas.

I avvaktan på resultatet av denna utredning vill jag emellertid tillstyrka,
att det nu till 75 öre för kilogram spinnbar hampfiber maximerade pristillägget
skall höjas till 90 öre för kilogram för 1957 och senare års skördar.
1 enlighet med jordbruksnämndens förslag bör, vid bifall härtill från riksdagens
sida, den under nionde huvudtiteln i 1957 års statsverksproposition
(p- 108) för stöd åt odlingen av lin och hampa under regleringsåret 1957/58
angivna delposten å 1 600 000 kronor av det beräknade medelsbehovet till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område uppräknas med 108 000 kronor
till avrundat 1 700 000 kronor. Någon ökning av reservationsanslaget till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område i anledning av nämnda uppräkning
synes emellertid icke behöva ske. Det ytterligare medelsbehovet
torde i stället böra täckas genom anlitande av den vid ingången av budgetåret
1957/58 föreliggande behållningen å anslaget.

Likaså iinner jag mig böra tillstyrka, att Gotlands hampodlareförening i
enlighet med jordbruksnämndens förslag beredes kompensation för de till
följd av minskad odling år 1956 bortfallna intäkterna av pristillägg genom
en höjning av pristillägget för 1956 års skörd av hampa till 90 öre för kilogram.
De totala kostnaderna för statliga pristillägg till 1956 års skörd kommer
härigenom att uppgå till 540 000 kronor eller samma belopp, som av
1956 års riksdag beräknats för ändamålet.

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1957

I anslutning till vad jag sålunda förordat, torde jag få erinra, att Kungl.
Maj:t på min föredragning tidigare denna dag fastställt riktpriset för hamphalm
av 1957 års skörd till 15 öre för kilogram.

Vad angår frågan om stödåtgärder för personalen vid de
nedlagda linberednings verken i Växjö och Mellan sel
torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t, i enlighet med beslut av 1956 års
riksdag, den 6 april och den 21 december 1956 uppdrog åt arbetsmarknadsstyrelsen
— som närmare borde följa utvecklingen i fråga om spörsmål, berörande
personalen vid nämnda linberedningsverk i samband med nedläggandet
av dessa och medverka till omplacering av den arbetskraft, som därvid
friställdes — att i samråd med statens jordbruksnämnd uppgöra och till
Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de åtgärder, som kunde befinnas påkallade
från Kungl. Maj :ts sida. I anledning härav har arbetsmarknadsstyrelsen
efter närmare utredning inkommit med förslag till dylika åtgärder.

Av utredningen framgår bl. a., att arbetsmarknadsmyndigheternas hittills
i första hand vidtagna åtgärder gått ut på att söka bereda den vid de båda
linbercdningsverken friställda personalen sysselsättning inom andra områden,
där arbetskraft behövts. Därjämte har arbetsmarknadsstyrelsen sökt alt
få andra industrier att förlägga sin verksamhet till de genom driftsnedläggelserna
ledigblivna lokalerna. I fråga om Växjö har strävandena i sistnämnda
hänseende i viss utsträckning givit resultat. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen
torde man dock icke kunna räkna med att något större antal av linberedningsverkels
personal skall kunna beredas anställning vid det företag,
som numera övertagit linberedningsverkets lokaler för att där förlägga en
del av sin verksamhet.

Utredningen visar vidare bl. a., att omkring 30 procent av de båda verkens
sammanlagda personal kan bedömas ha särskilt svårt att erhålla nya anställningar.
Särskilt besvärligt uppges läget vara i Växjö, där personalens
medelålder är väsentligt högre än i Mellansel. Det synes därför nödvändigt
att räkna med ytterligare någon tids svårigheter att finna sysselsättningsmöjligheter.
Ekonomiskt avbräck har därjämte uppkommit för den personal,
som erhållit endast tillfällig anställning eller som varit tvungen att taga
anställning på annan ort. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som
är förknippade med driftsnedläggelserna, finner jag i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen
det vara motiverat, att vissa åtgärder —- utöver redan i sysselsättningsbefrämjande
syfte företagna eller planerade — vidtages för att för
personalen mildra de ekonomiska följderna av nedläggelserna.

Beträffande formen för dylika åtgärder har arbetsmarknadsstyrelsen förordat,
att det system, som tillämpades vid avvecklingen av hampberedningsverket
i Värmbol (prop. 1954: 2, bil. 6, p. 4), skall tagas till huvudsaklig förebild.
I detta fall tillämpades ett automatiskt verkande system med gratifikationer
till de anställda i förhållande till anställningstidens längd liknande
det, som tidigare kommit till användning vid avvecklingen av Svenska skifferaktiebolagets
anläggningar i Kinne-Kleva. Gratifikationer utgick till dem,

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

25

som varit anställda vid verket i fem år eller därutöver med ett belopp av 200
kronor per anställningsår med 100 kronor för varje påbörjat halvår av anställningstiden.
Till vissa personer med hög ålder, invaliditet eller dylikt
utgick dessutom efter prövning ett extra tillägg av 50 procent av den utgående
gratifikationens belopp.

I fråga om den hjälp, som övergångsvis bör utgå till personal vid linberedningsverken
i Mellansel och Växjö, har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit

— under åberopande av att vissa olägenheter varit förknippade med kravet
på en så lång anställningstid som fem år — att gratifikation skall utgå till
envar, som har en sammanlagd anställningstid vid verken av tre år eller därutöver.
Gratifikationen föreslås skola utgå med 200 kronor per anställningsår
med 100 kronor för varje påbörjat halvår. Därest gratifikationsberältigad
person avlidit före utbetalandet av gratifikationen, bör denna tillerkännas
den avlidnes maka (make). Vidare föreslås att vissa äldre anställda och invalider
samt andra personer med svårt handicap skall — efter viss prövning

— kunna tillerkännas extra tillägg med 50 procent av den utgående gratifikationens
belopp samt att ett belopp av 1 600 kronor — beräknat med utgångspunkt
från de generella grunderna för gratifikation — skall tillerkännas änkan
efter mellanselverkets avlidne disponent.

Jordbruksnämnden har i sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens förslag
ifrågasatt, om det icke skulle vara lämpligare att fastställa fem års anställningstid
som generell gräns samt att lämna arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigande
att efter särskild prövning i varje särskilt fall tillerkänna gratifikationer
åt personal med kortare anställningstid, då särskilda skäl föreligger.
Statskontoret delar jordbruksnämndens uppfattning, att ersättningarna
bör bestämmas enligt samma grunder, som tillämpades i värmbolfallet.
Enligt ämbetsverkets mening bör emellertid gratifikationer vid kortare anställningstid
än fem år — därest dylika skulle anses motiverade — ifrågakomnia
endast för sådana fall, då arbetstagaren kan åberopa en anställningstid,
som obetydligt understiger fem år, och tillika befinnes vara i behov
av ekonomiskt stöd.

Enligt min mening bör gratifikation utgå i första hand till dem, som varit
anställda vid ifrågavarande linheredningsverk i sammanlagt fem år eller
därutöver. Arbetsmarknadsstyrelsen bör dock bemyndigas att efter prövning
i varje särskilt fall tillerkänna gratifikationer jämväl åt personal med
kortare anställningstid än fem år, då särskilda skäl föreligger. Gratifikationens
belopp bör uppgå till 100 kronor för varje påbörjat halvår av anställningstiden.
Vissa äldre anställda och invalider samt andra personer med
svårt handicap hör därutöver — efter prövning av vederbörande länsarbetsnämnd
och eller samråd med arbetstagarnas organisationer samt ifrågavarande
kommuner — erhålla extra tillägg med 50 procent av den utgående
gratifikationens belopp. Det synes mig med hänsyn till de särskilda omständigheterna
även skäligt, att änkan efter disponenten vid mellanselverket
tillerkännes ett särskilt belopp av 1 600 kronor. Några ersättningar utöver
de sålunda förordade torde icke böra utgå.

.‘! Hihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 147

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

Med tillämpning av nu angivna grunder torde sammanlagt 105 personer
bli berättigade till generell gratifikation, varav 70 vid växjöverket och 35
vid mellanselverket. Gratifikation med förhöjt belopp kan bli erforderligt
i högst 48 fall, varav högst 37 i Växjö och 11 i Mellansel. Kostnaderna kan
beräknas totalt — alltså inklusive kostnaderna för de särskilt prövade bidragen
till personal med kortare anställningstid än fem år — komma att
uppgå till högst 283 000 kronor, varav högst 46 000 kronor till extra tillägg.
Medel till täckande av kostnaderna torde — såsom skedde vid nedläggandet
av driften vid hampberedningsverket i Värmbol — böra få tagas i anspråk
ur det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Vad angår jordbruksnämndens förslag i fråga om konstister och
annat berett ätbart matfett (stat. nr 275—276) torde få erinras,
att jämlikt beslut av 1956 års riksdag uttages, så länge det inhemska
priset på rapsfrö ligger mellan de fastställda prisgränserna, en införselavgift
på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent fetthalt) av 30
öre för kilogram. Därjämte uttages för såväl importerade fettvaror som olja,
som framvinnes ur inhemskt oljeväxtfrö, en rörlig regleringsavgift, vilken
bl. a. står i visst förhållande till världsmarknadspriserna på fettråvaror och
fettvaror. Utöver vad som motsvarar nämnda avgifter utgår —- för att dels
lämna erforderligt manufaktureringsskydd, dels kompensera den inhemska
industrien för inblandningstvång beträffande här i landet tillverkat margarin
in. in. — en särskild införselavgift av 25 öre för kilogram för margarin
och bakhjälpmedel med en fetthalt av mer än 60 procent. Den särskilda införselavgiften
uttages emellertid icke för konstister m. m.

Jordbruksnämnden har föreslagit, att importskyddet för konstister och
annat berett ätbart matfett skall ordnas på samma sätt som skett beträffande
margarin. Bl. a. med hänsyn till den utbytbarhet, som föreligger mellan
ifrågavarande fettprodukter och margarin, finner jag mig böra biträda
nämndens förslag. Utöver den generella införselavgiften och den rörliga regleringsavgiften
bör sålunda i fortsättningen för konstister m. m. även utgå
en särskild införselavgift av högst 25 öre för kilogram.

Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

Under senare år har för utformning av en objektiv uppskattning
av skörden utav viktigare grödor företagits vissa provundersökningar
enligt den s. k. provytemetoden. Beträffande vissa sädesslag har
dessa undersökningar under år 1956 varit riksomfattande. För potatis har
en liknande metod kommit till användning i ett län under år 1956. Samtliga
dessa undersökningar har bedrivits i statistiska centralbyråns regi. För uppskattning
av vallskörden har under de senaste två åren pågått undersökningar
under ledning av en subkommitté till skördeskadeutredningen. Re -

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

sultaten av ifrågavarande undersökningar har enligt vad som uppgivits varit
goda. De av statistiska centralbyrån bedrivna undersökningarna har i första
hand tillkommit för att skaffa fram en bättre skördestatistik för landet i dess
helhet och för större områden. För en närmare reglering av skördeskador
erfordras dock — oavsett vilket system för dylik reglering som kan komma
att föreslås av skördeskadeutredningen — en mera i detalj gående skördestatistik.
En skördeuppskattning — utförd med objektiv metodik — är även
såsom utredningen framhållit av stort värde vid bestämmandet av fördelningen
utav sådan ersättning, som under år 1957 kan komma att utgå till
jordbruket vid ett produktionsbortfall utöver fyra procent. Med hänsyn till
det behov av en utvidgad objektiv skördeuppskattning, som sålunda föreligger,
finner jag mig böra tillstyrka utredningens framställning om ett anslag
av 500 000 kronor för ändamålet. Därest riksdagen icke har något att erinra
häremot, torde dessa medel i betraktande av undersökningarnas betydelse
för jordbruksprisregleringen böra utgå ur reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att höja maximum för det
statliga pristillägget för hampfiber av 1956 och senare års
skördar från 75 till 90 öre för kilogram spinnbar vara;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under
regleringsåret 1957/58 i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits i det föregående;

dels medge att av det å riksstaten för budgetåret 1956/57
under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område må för gratifikationer
till personalen vid linberedningsverken i Växjö
och Mellansel i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som angivits i det föregående, tagas i anspråk ett belopp
av högst 283 000 kronor;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den omläggning
av importskyddet för konstister in. in., som angivits i det
föregående;

dels medge att av det å riksstaten för budgetåret 1956/57
under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett belopp å
500 000 kronor av Kungl. Maj :t ställes till statistiska centralbyråns
förfogande för att möjliggöra en utvidgning av den
objektiva skördeuppskattningen i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Hygrell

57< 4*6 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag