Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

1

Nr 135

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatta särskilda
stödåtgärder för hästaveln; given Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bernhard Nås gård

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förlängning intill den 1 juli 1959 av det särskilda
stöd som med anlitande av medel under statens hästavelsfond f. n.
utgår till hästaveln. Stödet avses skola lämnas enligt samma grunder som
nu och rymmas inom en kostnadsram av 600 000 kronor föi budgetar.

t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 135

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård,
fråga om fortsatta särskilda stödåtgärder för hästaveln samt anför därvid
följande.

Inledning

Genom beslut av 1952 års riksdag (JoU 34; rskr. 262) bemyndigades Kungl.
Maj:t att ur statens hästavelsfond tills vidare disponera erforderliga medel
för utlämnande av uppfödnings- och bevaringspremier till vissa hos uppfödarna
kvarstående osålda remonter. Dylikt stöd åt varmblodsaveln bar
hittills utgått, vad gäller uppfödningspremier, under åren 1952—1955 och,
vad beträffar bevaringspremier, under åren 1953—1956.

I proposition till 1953 års riksdag (nr 121) föreslog dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet på grundval av ett av 1951 års hästavelsutrednmg
framlagt betänkande och däröver avgivna remissyttranden, att särskilt
stöd skulle lämnas hästaveln — närmast aveln av kallblodiga hästar — i
form av dels bidrag till hingsthållare, dels bidrag för inlösen av frisedlar.

Stödet avsågs utgå under en fyraårsperiod omfattande budgetåren 1953/54_

1956/57 och finansieras med medel ur statens hästavelsfond. Riksdagen
biföll vad Kungl. Maj :t föreslagit (JoU 27; rskr. 334).

I en den 30 oktober 1956 dagtecknad framställning har styrelsen för hushållningssällskapens
förbund anhållit om åtgärder för fortsatt särskilt stöd
åt hästaveln i enlighet med av styrelsen angivna riktlinjer. Vidare har lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 13 november 1956 inkommit med förslag till
dylika stödåtgärder avseende budgetåren 1957/58 och 1958/59.

Över berörda framställningar har, efter remiss, yttrande avgivits av statskontoret,
chefen för armén, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Avelsföreningen för sven -

Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

ska ardennerhästen, Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen samt
Föreningen Nordsvenska hästen.

Innan jag övergår till att redogöra för innehållet i framställningarna samt
däröver avgivna yttranden, skall jag något beröra formerna för det särskilda
stöd åt hästaveln, som f. n. lämnas.

Nuvarande särskilda stödåtgärder

Under nionde huvudtitelns reservationsanslag till Hästavelns befrämjande
anvisas årligen medel till olika ändamål på hästavelns område. Med hänsyn
till avelns försämrade läge har emellertid under senare år därutöver utgått
särskilt stöd ur statens hästavelsfond.

Beträffande statens hästavelsfond må erinras, att denna inrättades
av 1947 års riksdag (JoU 10; rskr. 72), som beslöt tillföra fonden
ett kapital av 5 000 000 kronor från den samtidigt därmed avvecklade stuteriväsendets
fond. Genom den nya fonden avsågs att skapa full garanti för att
hästavelns behov skulle bli tillgodosedda i tillräcklig omfattning även då
det budgetära läget kunde lägga hinder i vägen för att erforderliga anslag
anvisades för ändamålet. Riksdagen förutsatte, att fonden, därest det avsatta
beloppet skulle komma att nedgå i mera väsentlig utsträckning, skulle
i ett ur budgetär synpunkt lämpligt läge tillföras ett belopp, motsvarande
vad som tagits i anspråk.

Vid 1952 års riksdag framlades två likalydande motioner (I: 324 och
II: 427), vari yrkades vissa åtgärder för befrämjande av hästaveln. I motionerna
föreslogs bl. a., i syfte att söka bevara de bästa av de remonter, som
varje år kvarstod osålda hos uppfödarna, att till envar av 150 osålda treåriga
remonter skulle utlämnas uppfödningspremie å 200 kronor.
Till samma hästar borde därjämte under vart och ett av de följande
två levnadsåren under vissa förutsättningar kunna utlämnas beväring spremie
å 400 kronor. Kostnaderna beräknades efter en viss övergångstid
komma att uppgå till ca 150 000 kronor för år. Erforderliga medel borde
ställas till förfogande ur statens hästavelsfond. Riksdagen biföll, såsom
förut nämnts, motionärernas förslag och bemyndigade Kungl. Maj :t att tills
vidare ur sagda fond disponera för ändamålet erforderliga medel. Hitintills
har medel utbetalats för uppfödningspremier under åren 1952—1955 och för
bevaringspremier under åren 1953—1956.

Till 1953 års riksdag framlade Kungl. Maj:t, såsom inledningsvis berörts,
proposition angående särskilda stödåtgärder för hästaveln. I propositionen
behandlades bl. a. de förslag, som framförts av 1951 års hästavelsutredning.
Denna hade tillsatts på hemställan av riksdagen och enligt direktiven
bedrivit sitt arbete med beaktande av vad 1951 års jordbruksutskott
anfört i sitt utlåtande nr 27. I delta hade utskottet bl. a. uttalat vissa
farhågor för att i en avspärrningssituation med begränsade möjligheter att
tillgodose behovet av maskiner och drivmedel den minskande tillgången på

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1957

hästar kunde medföra allvarliga olägenheter för såväl jordbrukets och
skogsbrukets som försvarets vidkommande.

I en av utredningen år 1952 upprättad prognos beräknades antalet arbetshästar
komma att nedgå från dåvarande ca 350 000 till 300 000 år 1955 och
200 000 å 230 000 år 1960. Jordbrukets och skogsbrukets behov av arbetshästar
uppskattades samtidigt uppgå till ca 300 000 även sedan traktorbehovet
blivit fyllt. Under dessa förhållanden kunde enligt utredningen en
viss balans i fråga om hästbeståndets storlek väntas inom en relativt kort
lid, varefter en knapphet på hästar skulle komma att inträda. I sistnämnda
läge skulle hästpriserna komma att stiga, varför utredningen förmodade,
att relationerna mellan uppfödningskostnader och hästpriser skulle förbättras
på något längre sikt samt att en stabilisering av avelsarbetet på en viss
nivå småningom skulle inträda. Enligt utredningens uppfattning kunde det
emellertid få allvarliga konsekvenser att utan att vidtaga särskilda åtgärder
räkna med en sådan stabilisering. En fortsatt minskning av hästbeståndet
kunde nämligen få menliga följder för såväl näringslivet som försvaret.
Särskilda stödåtgärder borde därför vidtagas för att bemästra det krisläge
■\ari hästaveln tillfälligt befann sig. Utredningen föreslog med liänsvn härtill
att under en femårsperiod särskilda statliga bidrag skulle lämnas till
föreningar och i speciella fall även privatpersoner, som höll hingstar av ardennerras
och noi dsvensk ras. I avelsstimulerande syfte föreslogs vidare
ett ut\idgat system med frisedlar. För täckande av de med stödåtgärderna
förenade kostnaderna borde medel få disponeras ur statens liästavelsfond.

Dessa utredningens förslag förelädes med vissa justeringar — bl. a. beträffande
stödperiodens längd, vilken föreslogs till fyra år — riksdagen i
lörenämnda proposition 1953: 121. Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl.
Maj .ts framställning. Beträffande de sålunda beslutade särskilda stödåtgärderna
kan närmare anföras följande.

Vad angår stödet åt hingst hållning en må först nämnas, alt
bidrag till sådant ändamål i viss omfattning utgick redan före 1953 års riksdagsbeslut.
Med anlitande av anslaget till Hästavelns befrämjande kunde sålunda
föreningar, som höll hingst av nordsvensk ras, beviljas bidrag med i
genomsnitt 500 kronor för hingst i södra och mellersta Sverige och med 600
kronor i norra Sverige. För hingst av ardennerras utgick däremot ej bidrag.
1953 års beslut innebar en utbyggnad av denna stödform dels genom att såväl
hingst av ardennerras som av nordsvensk ras blev bidragsberättigad,
dels emedan även enskild hingsthållare i vissa fall kunde beviljas bidrag!
De för hingstföreningar avsedda bidragen maximerades till 1 600 kronor för
hingst av ardennerras samt till 1 200 kronor för hingst av nordsvensk ras i
södra och mellersta Sverige och till 1 300 kronor i norra Sverige. För hingst
av nordsvensk ras skulle därutöver alltjämt få uppbäras de tidigare utgående
bidragen. Till enskild hingsthållare kunde bidrag utgå med högst 500
kronor för ardennerhingst och med 600 kronor för nordsvensk hingst. För
såväl föreningsägd som enskild hingst skulle dock, när särskilda omständigheter
föranledde därtill, bidrag kunna utgå med högre belopp än vad sålunda
föreskrivits.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

Riksdagens beslut innebar jämväl, att det skulle ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela erforderliga föreskrifter beträffande förenämnda bidrag.
Sådana föreskrifter har sedermera utfärdats genom Kungl. Maj :ts beslut
den 26 februari 1954, den 30 juni 1955 och den 1 juni 1956. Såsom villkoi
för bidrag till hingstföreningar har därvid bl. a. angivits, att hingsthållningen
skall vara av betydelse för det allmänna hästavelsarbetet samt pa
ett rationellt sätt främja ortens hästavel genom att sörja för hingstbeståndets
rekrytering. Vid bestämmande av bidrags storlek skall hänsyn tagas
till hingstens kvalitet samt föreningens behov av ekonomiskt understöd.
För att bli bidragsberättigad skall förening bestå av minst fem medlemmar-.
För förening konstituerad efter år 1954 gäller dessutom särskilda föreskrifter.
Beträffande bidrag till enskild hingsthållning gäller i tillämpliga
delar enahanda bestämmelser. Bidrag må dock endast utgå för hingsthållning
i trakt, där förening ej finns och där behovet av hingst uppenbarligen
föreligger.

I fråga om frisedlarna innebar 1953 års beslut en utvidgning av
de bestämmelser, som angivits i 1949 ars hästpremieringsreglemente (SFS
1949: 703). Enligt dessa bestämmelser premieras treårigt ungsto av god beskaffenhet
med frisedel med visst undantag lydande på 30 kronor. Frisedeln
utställes å viss hingst, som premieringsnämnden finner lämplig. För tiden
intill den 1 juli 1957 har detta stöd genom riksdagens nyssnämnda beslut
förstärkts såtillvida, att frisedel lydande på 50 kronor då skall utlamnas
till samtliga premierade kallblodiga eller i remontaveln använda fölston
ävensom till premierade två- och treåriga ungston. Undantagna skall vara
fullblodsston, såvida de icke används i halvblodsaveln, armblodiga travaiston
och ston av skogsrussras.

Vad slutligen angår kostnaderna för de av 1953 års riksdag beslutade
stödåtgärderna, beräknades dessa till 800 000 kronor för år, eller för hela
fyraårsperioden till 3 200 000 kronor. Enligt riksdagsbeslutet skulle av hästavelsfondens
medel varje budgetår få användas 450 000 kronor till hingsthållningen,
varav 40 000 kronor till enskilda hingsthållare och föreningai
med särskilt brydsamt ekonomiskt läge, samt 350 000 kronor till frisedlai.

Av hästavel sfondens kapital har hittills disponerats 600 000 kronor för
uppfödnings- och bevaringspremier samt 2 400 000 kronor för hingsthållningsbidrag
och frisedlar. Genom beslut av 1955 och 1956 åis riksdagar har
fonden erhållit kapitaltillskott å sammanlagt 800 000 kronor. F. n. föreligger
sålunda å fonden ett icke disponerat belopp av 2 800 000 kronor. I
detta belopp ingår emellertid de 800 000 kronor, som är avsedda för att
bestrida kostnaderna för de särskilda stödåtgärderna under innevarande
budgetår och som ännu ej ställts till förfogande av Kungl. Maj :t.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

Hushållningssällskapens förbunds framställning

Såsom inledningsvis omnämnts har styrelsen för hushållningssällskapens
förbund i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder för fortsatt särskilt
stöd åt hästaveln. Till grund för förbundsstyrelsens hemställan ligger en
promemoria med utredning och förslag i ämnet, upprättad på styrelsens
uppdrag av en kommitté bestående av förbundets vice ordförande, lantbrukaren
N. Kollander, laboratorn vid veterinärhögskolan S. Dyrendahl samt dii
ektören vid hushållningssällskapet i Kalmar läns södra område N. E. Sjöborg.
Till promemorian har fogats visst statistiskt material, som sammanställts
av jordbrukets utredningsinstitut. Innan jag ingår på de förslag, som
i ramlagts i kommittépromemorian och förbundsstyrelsens framställning, avser
jag att till belysning av utvecklingen på hästområdet återgiva vissa i
sagda handlingar lämnade statistiska data. Dessa har jag sammanställt i efterföljande
tre tabeller, vilka även kompletterats med sifferuppgifter för
år 1955.

, ®,ct totala ha st an t al et utgjorde år 1955 312 430 mot 599 378 år
1945 och 439 757 år 19d0. Nedgången har varit kraftigare i slättbygderna
an i skogsbygderna. År 1944 fanns exempelvis i Malmöhus län och i Västerbottens
lan 13,3 hästar på minst tre år per 100 hektar åker medan motsvarande
siffra åren 1950 och 1954 var för Malmöhus län 10,0 respektive
b,3 och för Västerbottens län 11,5 respektive 11,2.

Samtidigt med nedgången i hästantalet har en ogynnsam förskjutning
agt rum beträffande åldersfördelningen. I riket fanns år 1944

Tabell 1. Antalet hästar i Sverige åren 1927, 1932, 1937 och 1940—1955 enligt
husdjursräkningarna1 med fördelning på vissa åldersgrupper

År

Föl

Unghästar
1—2 år

Summa föl och
unghästar

Hästar 3 år och
däröver

Totalantal

hästar

1927 .......

23 606

35 999

59 605

560 651

620 256

1932 .......

31 676

48 795

80 471

531 286

611 757

1937 .......

45 339

68 764

114 103

519 173

633 276

1940 .......

—

—

125 335

491 722

617 057

1941.......

—

—

118 819

493 629

612 448

1942 .......

—

—

103 740

487 247

590 987

1943 .......

—

—

102 477

491 967

594 444

1944 .......

34 763

68 561

103 324

500 533

603 857

1945 .......

30 350

75 790

106 137

493 241

599 378

1946 .......

25 450

71 790

97 244

495 538

592 782

1947 .......

17 134

49 623

66 757

484 195

550 952

1948 .......

11 873

34 495

46 368

450 892

497 260

1949 .......

13 804

27 023

40 827

424 084

464 911

1950 .......

12 280

26 243

38 523

401 234

439 757

1951.......

9 213

25 449

34 662

379 976

414 638

1952 .......

8 510

22 030

30 540

355 130

385 670

1953 .......

6 930

18 710

25 640

336 280

361 920

1954 .......

6 880

16 310

23 190

311 470

334 660

1955 .......

7 190

14 990

22 180

290 250

312 430

1 1927, 1932, 1937 och 1940 års räkning ägde rum 15 september, de följande 1 juni. 1950 och
senare års rakningar har utförts med representativ metod.

Tabell 2. Antalet hästar inom varje län och i riket åren 1937, 1940, 1945, 1950 och 1955

År/Län

1937

1940

1945

1950

1955

Total-

antal

hästar

Därav

under

3 år

Total-

antal!

hästar

Därav

under

3 år

Total-

antal

hästar

Därav

under

3 år

Total-

antal

hästar

Därav

under

3 år

Total-

antal

hästar

Därav

under

3 år

Stockholms län och stad..................

Uppsala län.............................

Södermanlands län......................

Östergötlands län........................

Jönköpings län..........................

Kronobergs län .........................

Kalmar län.............................

Gotlands län............................

Blekinge län............................

Kristianstads län........................

Malmöhus län...........................

Hallands län............................

Göteborgs och Bohus län.................

Älvsborgs län...........................

Skaraborgs län..........................

Värmlands län..........................

Örebro län..............................

Västmanlands län........................

Kopparbergs län.........................

Gävleborgs län..........................

Västernorrlands län......................

Jämtlands län...........................

Västerbottens län........................

Norrbottens län.........................

Hela riket

24 801
21 229

25 329
40 596

26 571

18 522

37 635

15 228
11 810
46 495
59 486

27 456
21 417

38 658
53 358
23 613
20 673

19 925

16 763

17 429
17 718
15 730

20 074
12 760

633 276

4 128

4 381

4 116

7 369

4 396

2 798

8 800

3 039

2 474

9 173

11 482

6 191

3 955

8 226

14 572

3 249

2 640

3 273
935

1 333

1 714

2 698

2 388

773

114 103

21 681
19 477
23 594

39 670
27 543

19 214
37 721

14 169

11 305
42 428
56 299
27 407
21 397

40 297
52 928
23 224

20 468
18 190

16 588

17 175
17 718

15 730
20 074

12 760

617 057

4 512

4 589

4 520

7 999

5 187

3 568

9 618

3 403

2 343

9 519

11 662

6 883

5 099

10 366
15 808

3 783

2 924

3 467

1 121

1 391

1 714

2 698

2 388

773

125 335

24 557
17 922

21 797
37 482
26 062

17 747
35 553

14 027
10 326
43 378
55 533

25 716

22 957
37 444
51 740

23 066

18 531
16 297

15 276

16 314

17 233
16 784
20 524
13 112

699 378

3 782

4 052

4 100

7 089

3 835

2 360

8 297

3 301

1 814

7 510
10 563

5 316

4 259

8 250
12 983

3 498

2 370

2 950

964

1 379

1 759

2 865

2 202

639

106 137

15 493

11 114
13 907
23 878
20 944

15 666
25 812

9 350

7 670
31 433
38 789
18 598

16 418
30 448
36 618

17 814
13 309

10 877

12 967

12 873

13 647
13 621
16 662

11 849

439 757

1 345

1 102

950

2 122

1 262

1 108

3 630

1 156

493

3 355

4 661

1 750

1 352

3 728

4 972

1 251

685

658

273

380

485

983

597

225

38 523

9 260

6 930

8 710

14 740
17 140
13 450
17 330

5 100

5 890

19 780

20 230
12 890

12 590
23 850
23 020

13 850

8 760

7 340
11 750

11 500

12 450
11 270

14 350

10 250

312 430

630

480

490

1 040
990
580

1 830
430
430

1 600

2 510
740

1 350

2 310

2 330

770

390

340

110

460

480

1 080
580
230

22 180

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1957

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

Tabell 3. Antalet betäckta ston åren 1930, 1935, 1940, 1945—1955 samt antal
hingstar och betäckta ston per hingst

År

Betäckta ston

Antal hingstar1

Betäclc-ta ston
per

hingst2

Totalt

Av

varm-

blodig

hingst

Av kallblodig hingst

Totalt

Därav

nord-

svensk

Därav

arden-

ner

Varm-

blod

Kall-

blod

Totalt

1930 .......

53 052

2 560

50 492

151

1 355

1''506

35

1935 .......

74 407

2 886

71 521

171

1 495

1 666

45

1940 .......

70 689

2 847

67 842

195

1 710

1 905

37

1945 .......

60 930

3 463

57 467

209

1 559

1 768

25

1946 .......

43 066

3 336

39 730

7 041

32 616

206

1 491

1 697

25

1947 .......

31 011

3 315

27 696

4 927

22 680

202

1 323

1 525

20

1948 .......

36 288

3 561

32 727

5 825

26 818

213

1 164

1 377

26

1949 .......

33 228

3 503

29 725

5 279

24 343

214

1 080

1 294

26

1950 .......

25 246

3 160

22 086

4 530

17 600

217

985

1 202

21

1951.......

24 609

2 879

21 730

4 620

17 000

208

848

1 056

23

1952 .......

20 228

2 659

17 569

3 853

13 600

201

778

979

21

1953 .......

20 444

2 420

18 024

4 008

13 900

181

714

895

23

1954 .......

20 325

2 422

17 903

4 268

13 500

172

698

870

23

1955 .......

19 036

2 150

16 886

4 750

12 000

186

669

855

22

1 För åren före 1936 ingår i antalet blott statens samt premierade i enskild ägo varande
hingstar. Fr. o. m. 1936 ingår i antalet även de hingstar, vilka jämlikt lagen om hingstbesiktmngstvång
förklarats tillåtna såsom beskällare.

‘ Siffrorna före 1936 ej fullt jämförliga med siffrorna fr. o. m. 1936.

20,6 unghästar och föl på 100 hästar av minst tre års ålder. År 1950 var
motsvarande siffra endast 9,6 och hade år 1954 nedgått ytterligare till 7,4.
Gynnsammast var fördelningen sistnämnt år i Malmöhus, Kalmar och Skaraborgs
län med relationstalen 14,6, 12,1 och 10,6, ogynnsammast i norrlandslänen
— med undantag för Jämtlands län — med relationstal mellan
0,7 och 3,9.

Vad beträffar stobetäckningen har denna nästan undantagslöst
fortsatt att minska. Antalet ston betäckta med nordsvensk hingst har dock
ökat något åren 1953—1955. Antal betäckta ston per hingst utgjorde 22 år
1955 mot 21 år 1950 och 39 år 1944.

Den s. k. fölningsprocenten har sedan år 1944 nedgått från 61,1
till 51,3. Antalet kvarvarande föl efter fölslakt har även nedgått och utgjorde,
vid i övrigt en nioprocentig dödlighet, 7 200 år 1955 mot 13 050 år
1950 och 37 980 år 1945.

Vad slutligen angar prisutvecklingen har denna varit mindre
förmånlig när det gäller hästar än kor. Prisutvecklingen framgår av följande
indexserier.

Djurslag

Prisindex (år 1947 = 100)

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

Slakthästar........

99

121

97

132

162

175

176

187

Livhästar..........

in

109

103

121

135

146

151

150

Slaktkor...........

115

134

147

159

184

213

195

203

Livkor............

117

126

142

147

169

188

182

170

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

I kommittépromemorian konstateras, att utvecklingen på hästområdet visar
att behov av stödåtgärder alltjämt föreligger och att det säkerligen skulle
få allvarliga konsekvenser, om det nuvarande särskilda stödet åt hästaveln
upphörde. Stöd åt hästaveln bör därför utgå ännu någon tid efter väsentligen
samma grunder som f. n. Enligt kommitténs mening bör sålunda under
ytterligare en fyraårsperiod särskilda medel anvisas dels för bidrag till
hingsthållning, dels för inlösen av frisedlar. Med hänsyn till hästavelns läge
bör emellertid vissa justeringar och utbyggnader ske. Kommittén anför i
huvudsak följande.

Enligt nu gällande bestämmelser erhåller hingstföreningar ett kraftigare
stöd än enskilda hingsthållare. Det har emellertid visat sig erforderligt och
lämpligt att bereda den enskilda hingsthållningen ett något
förmånligare stöd än det nuvarande. I en del fall har nämligen
läget varit sådant, att gemensam hingsthållning icke kunnat anordnas.
Enligt kommitténs mening bör därför det årliga maximibidraget för enskild
hingsthållning höjas till att i allmänhet utgöra 800 kronor för ardcnnerhingst
och 1 000 kronor för nordsvensk hingst.

Vissa ändringar i bestämmelserna rörande frised1
a r bör även företagas. För närvarande gäller frisedlarna för stoets betäckning
året närmast efter premieringen. Bristande avsättningsmöjligheter
för unghästar i förening med ringa tillgång på arbetskraft och begränsade
stallutrymmen omöjliggör emellertid ofta för stoägarna — speciellt i Norrland
— att utnyttja stona i aveln varje år. Kommittén föreslår därför att
giltigheten utsträcks över ytterligare två år. — Enligt nuvarande regler kan
vidare fölsto icke premieras och tilldelas frisedel, om årsfölet dött före premieringsförrättningen.
Häremot är enligt kommitténs mening intet att invända''i
de fall, då fölets död är orsakad av bristande sundhet hos stoet,
exempelvis infektion i stoets könsorgan. Emellertid kan fölets död orsakas
också av exempelvis olycksfall eller otillräcklig vaksamhet vid fölningen.
Det synes kommittén uppenbart att i fall av sistnämnda slag frisedel bör få
utgå för stoet. Eftersom det torde vara omöjligt att alltid avgöra, när dylika
fall är för handen, och premieringsreglementet redan nu tillåter premiering
av fölsto, som icke har föl men är synbart dräktigt efter föregående års
betäckning, anser kommittén, att fölsto, som lämnat föl efter premierad
hingst, bör under ifrågavarande år få premieras och tilldelas frisedel även
i det fall att fölet dött före premieringstillfället.

Nu nämnda justeringar utgör emellertid enligt kommitténs mening ej
en sådan effektivisering av det särskilda stödet för hästaveln, som motiveras
av den rådande krisen inom aveln. Härför erfordras stimulerande åtgärder,
vilka inte endast uppmuntrar till ökad fölproduktion utan också
till ökad uppfödning av föl till färdiga arbetshästar. Fölslakten har relativt
sett tilltagit kraftigt under senare år. År 1944 slaktades exempelvis omkring
3 procent av årsfölen, medan år 1954 motsvarande procentsiffra utgjorde
inte mindre än omkring 20 procent. Kommittén anser, att för varje
föl efter premierad hingst, som hålles vid liv, tills det är tre år, hör såsom
ett led i de särskilda stödåtgärderna för hästaveln utgå en s. k. u p p f ö dningspremie.
Premien bör utgöra 200 kronor och utgå till den hos
vilken hästen är född. Premien bör avse hästar födda år 1957 och senare.
Med utgångspunkt från storleken av de senaste årens fölkullar — ca 7 000
— kan kostnaderna för denna stödform beräknas till 1 400 000 kronor för
år.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

Hästimporten har ökat under senare år. Från att åren 1949 och 1950 ha
omfattat 48 respektive 80 hästar har siffrorna för hästimporten stadigt
stegrats så att år 1955 ej mindre än 630 hästar importerades. Det kan enligt
kommitténs mening icke anses rimligt att i nuvarande hästavelssituation
brukshästar importeras annat än i rena undantagsfall och då särskilda
skäl föreligger. Kommittén föreslår därför, att ansökningar o in
tillstånd att importera hästar skall remitteras till
lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen för yttrande.

Kommittén föreslår slutligen, att anslaget till understöd åt
hovvårdsföreningar och ambulerande ho v slagare
skall uppräknas till sådan storlek, att understöd regelmässigt kan
utgå med författningsenliga belopp, vilket f. n. ej är fallet.

Styrelsen för Hushållningssällskapens förbund biträder kommitténs förslag
i vad dessa avser fortsatt stöd åt hingsthållningen samt utökat stöd
åt hovvården. Även det föreslagna remissförfarandet vid import av hästar
anser förbundsstyrelsen befogat. När det gäller förslaget om bibehållande
av frisedelssysteinet är emellertid förbundsstyrelsen tveksam och anför därom
i huvudsak följande.

Systemet utgör visserligen en stimulans till att sätta föl till världen, men
då det ej ger garanti för att fölen kominer att födas fram till arbetshästar,
kan itragasättas om denna stödform bör bibehållas. Slopas frisedlarna bör
emellertid annan, mera effektiv stödåtgärd komma i stället. Ett system med
uppfödningspremier bör därvid i första hand övervägas. Mot dylika
premier kan anföras, att en premie, som erhålles först ca fyra år efter
betäckningen, icke kan beräknas få någon större effekt. Enligt förbundsstyrelsens
mening torde dock stödformen vara väl ägnad att åstadkomma
en önskvärd föryngring av hästbeståndet. Kommitténs förslag om uppfödningspremier
bör därför genomföras i en eller annan form. För att begränsa
kostnaderna torde dock premieringen kunna inskränkas till att avse allenast
stoföl, vilka uppnått tre års ålder. En föryngring av stostammen torde nämligen
vara mest angelägen. En premiegivning av denna omfattning torde
kunna kostnadsberäknas till 700 000 kronor, eller hälften av det utav kommittén
beräknade medelsbehovet. Med hänsyn till det nuvarande allvarliga
laget på hästområdet samt för att motverka ytterligare slakt inom det nuvarande
fölbeståndet bör uppfödningspremier utgå för föl födda redan år
1955. Premien torde därvid böra lämnas till den som äger stoet, då detta
uppnår föreskriven ålder.

På grundval av det anförda hemställer förbundsstyrelsen om fortsatt särskilt
stöd åt hästaveln i enlighet med de av styrelsen angivna riktlinjerna.

Lantbruksstyrelsens framställning

Lantbruksstyrelsen hemställer i sin skrivelse, att till fortsatt särskilt stöd
åt hästaveln skall för ettvart av budgetåren 1957/58 och 1958/59 ur statens
hästavelsfond anvisas ett belopp av 800 000 kronor. Detta belopp anser styrelsen
böra fördelas med 400 000 kronor till bidrag till hingstföreningar
mot f. n. 410 000 kronor, med 100 000 kronor till bidrag till enskilda hingsthållare
mot f. n. 40 000 kronor samt slutligen med 300 000 kronor till inlösen
av frisedlar mot f. n. 350 000 kronor. De föreslagna justeringarna i
fördelningsplanen grundar styrelsen på erfarenheterna av medelsbehovet

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

under den nu snart tilländalupna fyraårsperioden. Sålunda har exempelvis
för budgetåren 1953/54, 1954/55 och 1955/56 endast utfärdats frisedlar å
respektive 276 070, 296 250 och 288 640 kronor. De för förstnämnda två
budgetår utfärdade frisedlarna har dessutom endast blivit inlösta intill ett
sammanlagt värde av 200 930 respektive 210 970 kronor.

Lantbruksstyrelsen uppger, att enligt det preliminära resultatet av husdjursräkningen
den 1 juni 1956 fanns i landet i runt tal 262 000 treåriga
och äldre hästar. Eu onormalt hög procent av dessa hästar tillhörde emellertid
de äldre snart överåriga årgångarna, medan de yngre var lika onormalt
lågt företrädda. Husdjursräkningen redovisar sålunda i runt tal 21 000 unghästar
och föl, vilket antal endast förslår att rekrytera ett bestånd av omkring
100 000 hästar i användbar ålder. Av dessa orsaker — ogynnsam åldersfördelning
och låg rekrytering — har, framhåller styrelsen, häststocken
årligen minskats med 20 000 å 25 000 djur och det kan förutses, att redan
före år 1960 beståndet av treåriga och äldre hästar nedbringats till 200 000
för att därefter, om icke avelsfrekvensen inom kort avsevärt ökar, ytterligare
starkt sjunka.

Styrelsen konstaterar vidare, att den stabilisering av uppfödningen, som
är nödvändig för att tillgodose det framtida behovet av hästar, sålunda
ännu icke uppnåtts och alt en väsentlig orsak härtill varit, att prisnivån
alltjämt är låg. Visserligen har hästpriserna under senare år stigit men ännu
ej tillräckligt för att stimulera till ökad uppfödning. Först när så skett kan
en mot behovet svarande avelsfrekvens vara att påräkna. Under mellantiden
måste det enligt styrelsens uppfattning anses vara av stor vikt att
söka vidmakthålla de avelsmässiga förutsättningarna för hästuppfödningen,
så att för framtiden icke blott kvantitativt tillräcklig utan även kvalitativt
fullt tillfredsställande hästavel skall kunna åvägabringas. Styrelsen anser
det därför angeläget att de speciella stödåtgärder, som under den snart
gångna fyraårsperioden kommit hästaveln tillgodo, bibehålies. Vissa av
dessa stödåtgärder äger emellertid samband med premieringsreglementets
bestämmelser. Reglementet är f. n. föremål för översyn inom styrelsen. I avvaktan
på resultatet av denna översyn, föreslår styrelsen, alt stödåtgärderna
i fråga tills vidare bibehålies under de båda närmaste budgetåren.
Då de hittills tillämpade stödformerna visat sig väl avvägda bör, enligt styrelsens
mening, det fortsatta stödet utformas på i huvudsak samma sätt.

Genom stödet till hingsthållningen har, framhåller lantbruksstyrelsen,
hingstbeståndet kunnat bibehållas i tillräcklig omfattning
och de frisedlar, som utdelats, har otvivelaktigt medverkat till att värdefulla
ston bibehållits eller till och med återinsatts i aveln. Enligt premieringsstatistiken
har antalet premierade ston av såväl nordsvensk ras som
ardennerras ökat och uppgick åren 1953, 1954 och 1955 för förstnämnda ras
till respektive 976, 1 133 och 1 248 samt för sistnämnda ras till respektive
2 029, 2 381 och 2 428.

Styrelsen finner sannolikt, att ännu bättre effekt skulle kunna uppnås,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1957

om några förändringar huvudsakligen berörande bidragsbeloppens fördelning
vidtogs. Ett stort antal enskilda hingstägare har i olika bygder målmedvetet
nedlagt ett värdefullt arbete på hästavelns förkovran. Icke minst
gäller detta i sådana trakter, där det visat sig svårt att samla tillräckligt
intresse för gemensam hingsthållning. Med hänsyn till att hingsthållningen
f. n. blott undantagsvis ger ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte måste
det enligt styrelsen anses önskvärt att förtjänta hingsthållare kan erhålla
bidrag i något större utsträckning, än vad som nu är möjligt. Styrelsen föreslår
därför, att för ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp av 100 000
kronor, innebärande en ökning med 60 000 kronor.

Vad härefter angår utlämning av frisedlar föreslår lantbruksstyrelsen,
dels att frisedel skall gälla för betäckning under något av de två
närmaste åren efter premieringen — f. n. skall den inlösas under nästföljande
år — dels ock att frisedel skall få utdelas för premieringsbart sto,
som under året fött levande föl efter premierad hingst även om detta föl
skulle ha dött före premieringstillfället. Som motiv för förstnämnda förslag
anför styrelsen, att i vissa trakter, särskilt i Norrland, ston i regel ej betäcks
varje år. Med nuvarande bestämmelser kan i sådana fall stoägaren
icke utnyttja den utlämnade frisedeln. Enligt det senare förslaget skall ett
sto, vars föl dött före premieringstillfället i viss mån jämställas med ett
vid premieringen uppvisat, efter föregående års betäckning synbart dräktigt
sto. Ett sto av sistnämnda kategori kan nämligen enligt reglementets
bestämmelser bli föremål för premiering.

Inom styrelsen har även ett annat alternativ övervägts, innebärande, att
gällande frisedelssystem för premierade ston skall ersättas med en uppfödningspremie
för treåriga hästar. Enligt vad styrelsen har sig bekant
diskuterades detta senare projekt även inom 1951 års hästavelsutredning.
På grund av bl. a. de betydande kostnader det skulle medföra, ansågs det
emellertid böra övergivas. Syftet med projektet var att söka motverka den
slakt av föl, som alltsedan andra världskrigets slut försiggått i icke obetydlig
omfattning. För att en anordning med uppfödningspremie skall bli effektiv
måste denna emellertid sättas jämförelsevis hög, vilket medför mycket
höga kostnader. Främst av detta skäl har styrelsen i sina överväganden
i stället stannat vid att föreslå bibehållandet av frisedelssystemet.

Yttrandena

Behovet av ett fortsatt särskilt stöd åt hästavein
har understrukits i ett flertal yttranden.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser det vara angeläget
både med hänsyn till landets näringsliv under fred och till folkförsörjningen
under avspärrning och krig, att minskningen av häststammen hejdas.
Fortsatta stödåtgärder synes därför riksnämnden erforderliga.

Chefen för armén anför, att den andel av hästbeståndet, som erfordras för
armén vid mobilisering, bör ses i relation till den andel av den arbetsföra
befolkningen, som samtidigt erfordras för krigsmakten. Även om hästbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957 13

ståndet skulle nedgå till ca 100 000 användbara hästar, synes bl. a. ur denna
synpunkt arméns behov relativt sett icke orimligt stort. Chefen för armén
vill dock icke bestrida att vissa olägenheter kan uppstå för näringslivet,
vilket motiverar åtgärder syftande till att vidmakthålla ett tillräckligt stort
hästbestånd.

Även statskontoret finner hästavelns läge alltjämt kräva särskilda åtgärder.
I avvaktan på resultatet av översynen utav premieringsreglementet är
emellertid statskontoret ej berett tillstyrka att tiden för stödåtgärderna utsträckes
mer än t. o. in. budgetåret 1957/58. Ämbetsverket förutsätter därvid
att någon ändring ej kommer att vidtagas beträffande omfattningen av
och formerna för verksamheten.

Ett fortsatt stöd till den svenska hästaveln är enligt domänstyrelsen erforderligt,
om icke rekryteringen av hästar skall äventyras. Styrelsen erinrar
därvid om att det för skogsbrukets del icke blott är den kvantitativa rekryteringen
som är i farozonen utan även den kvalitativa. Sålunda inger förskjutningen
mot allt högre åldrar farhågor för hästens genomsnittliga prestationer
i skogsarbetet. Fortsatta stödåtgärder tillstyrkes därför. Enligt styrelsens
mening torde det vara ett intresse för landets näringsliv’ som helhet,
att skogsbrukets behov av hästar tillgodoses i främsta rummet. Skogsbruket
har enbart intresse av arbetshästar av kallblodsras.

Även skogsstyrelsen ser på hästförsörjningsproblemen ur skoglig synpunkt
och framhåller, att det är av starkt intresse, att hästbeståndet bevaras
på en nivå och vid en sammansättning i fråga om ålder och hästtyper,
som svarar mot skogsbrukets behov. Möjligheterna att inom skogsbruket
helt motorisera de olika transportmomenten har nämligen visat sig vara
väsentligt mindre än vad man på en del håll för endast tämligen kort tid sedan
förväntade. Skogsbilvägar byggs visserligen i allt större omfattning,
men även om all hästtransport på basvägar skulle kunna ersättas med motortransport
kommer det alltjämt att finnas ett stort behov av hästar för
framforsling av virket från stubben till någon form av väg. Hästbeståndets
starka och hastiga nedgång kan därför inom kort tid tänkas medföra, att
skogsbrukets transportmöjligheter försvåras eller att transporterna fördyras.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att så länge det står klart, att vi
måste ha ett hästbestånd — även om i mindre omfattning än tidigare —
det är av utomordentligt värde, att de avelsmässiga förutsättningarna bibehålies.
Förbundet finner det därför nödvändigt, att de hittillsvarande stödåtgärderna
fortsättningsvis utgår intill dess efterfrågan på hästar höjt pilset
till sådan nivå, att avelsverksamheten fått en omfattning, som motsvarar
rekryteringsbehovet för det framtida hästbeståndet. Förbundet tillstyrker
sålunda lantbruksstyrelsens förslag om att de särskilda stödåtgärderna bibchålles
under ytterligare två år.

Frågan om stödets inriktning på vissa hästtyper har
även berörts av andra remissinstanser än domänstyrelsen och skogsstyrelsen.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1957

Sveriges lantbruksförbund anför sålunda, att enligt förbundets mening
en omfördelning av stödet mellan de olika hästraserna bör övervägas. Förbundet
ifrågasätter därvid om inte avelsverksamheten — med hänsyn till
att det framtida behovet i första hand torde komma att inriktas på lättare
kallblodiga hästar — borde påverkas i önskad riktning medelst ifrågavarande
statliga stödåtgärder.

Chefen för armén, som i huvudsak finner de av lantbruksstyrelsen föreslagna
åtgärderna lämpliga, anför att det för armén skulle vara fördelaktigt
om tillgången på varmblodiga hästar gjorde det möjligt att täcka bl. a.
jägarskvadronernas behov med sådana hästar. Även ur näringslivets synpunkt
skulle det vara önskvärt, eftersom i sådant fall ett motsvarande antal
kallblodshästar icke skulle behöva tagas i anspråk. De stödåtgärder som
vidtages bör därför gynna halvblodsaveln i samma utsträckning som övrig
avel.

Av i huvudsak samma uppfattning är Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
som framhåller önskvärdheten av att krigsmaktens behov
av hästar vid mobilisering i möjligaste mån kan täckas genom varmblodiga
hästar så att största möjliga antal av de kallblodiga hästarna blir disponibla
för folkförsörjningen. Riksnämnden förordar på denna grund skyndsam utredning
rörande halvblodsaveln.

Åberopande de svårigheter, som skulle uppstå för jordbruk och skogsbruk,
därest de militära myndigheterna vid krig eller krigsfara inkallar samtliga
till olika förband hörande hästar, understryker Riksförbundet Landsbygdens
folk nödvändigheten av att landets hästbestånd icke minskar ytterligare.
I stället bör eftersträvas en ökning av häststammen för att därigenom
tillskapa en reserv av yngre hästar. Förbundet framhåller därvid att
genom stimulerande åtgärder särskilt för varmblodsaveln man relativt
snabbt torde kunna åstadkomma eu varmblodsreserv, som är lämplig till
krigsbruk men likväl icke engagerad i näringslivet på samma sätt som
kallblodshästarna.

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen understryker att varje
form av stöd bör komma alla sådana ston till godo, som till typ och slag
kan tjäna näringsliv och försvar, alltså även lialvblodsston. Föreningen yrkar
för sin del vidare, att innan man beslutar om eventuella stödåtgärder
utanför 1951 års utredningsram, frågan om halvblodsaveln först löses.

I fråga om stödåtgärdernas utformning har flertalet remissinstanser
framfört synpunkter och förslag.

Vad därvid först angår stödet åt hingsthållningen har Föreningen Nordsvenska
hästen bl. a. anfört följande.

De särskilda understöd till hingsthållningen, som utgått under en fyraårsperiod
t. o. in. utgången av innevarande budgetår, bär otvivelaktigt varit
ett effektivt stöd åt hästaveln i dess nuvarande prekära läge och fortsatt
stöd under de närmast följande åren, med en förstärkning av anslagen till
enskilda hingsthållare, är väl motiverat. Emellertid har en mindre önskvärd
konsekvens av statsunderstödet till hingsthållningen uppenbarats. En
viss tendens har nämligen gjort sig gällande att behålla äldre hingstar oav -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

15

sett deras avelsvärde och avelsduglighet för att kunna utnyttja statsbidraget.
För att motverka denna tendens, som är till förfång för en bättre rekrytering
och livligare omsättning av hingstbeståndet, vill styrelsen föreslå,
att det särskilda understödet till hingsthållningen begränsas på så sätt, att
hingstar, som vid 12 års ålder eller däröver icke nått högre värdebokstav
än B, icke må ifrågakomma till det särskilda statsbidraget. Därigenom torde
det av lantbruksstyrelsen föreslagna årsanslaget å 500 000 kronor kunna
minskas med åtminstone 50 000 kronor.

Sveriges lantbruksförbund anser det skäligt, att bidragen till den enskilda
hingsthållningen ökas mer än lantbruksstyrelsen föreslagit. Bidragen bör
sålunda höjas till åtminstone hälften av motsvarande bidrag till föreningsägda
hingstar. Förbundet föreslår, att samtliga medel, som icke tages i anspråk
för inlösen av frisedlar, må användas till den enskilda hingsthållningen.

De av lantbruksstyrelsen förordade justeringarna i frisedelssystemet har
icke i och för sig föranlett några erinringar i yttrandena. Däremot har hela
systemets lämplighet satts i fråga av en del remissinstanser. Styrelsen för
hushållningssällskapens förbund har, såsom framgått av det föregående,
föreslagit att frisedelssystemet slopas och att i stället ett system med uppfödningspremier
införes. Till detta förslag ansluter sig Föreningen Nordsvenska
hästen och framhåller i huvudsak följande.

Det är sannolikt, att anslaget till inlösen av frisedlar i någon mån bidragit
till ökningen av antalet betäckningar under innevarande fyraårsperiod. Stimulansen
torde dock icke ha varit av någon större betydelse, vilket bl. a.
framgår av de uppgifter, som lantbruksstyrelsen lämnat. Anslaget har sålunda
under den gångna delen av fyraårsperioden icke tagits helt i anspråk
och av de beviljade anslagen bär endast en del utnyttjats av stoägarna. Inemot
30 procent av utdelade frisedlar har icke kommit till användning.

De kostnader, stoägaren har att bestrida för att få sitt sto betäckt, är icke
av den storleksordning, att särskilt statsanslag för ändamålet kan anses erforderligt.
Avsevärt större kostnader, arbete och tålamod bereder det däremot
uppfödaren att föda upp fölet till brukbar ålder. Statligt stöd till unghästuppfödningen
måste därför anses vara en långt mera behjärtansvärd
sak. Styrelsen vill därför kraftigt understryka, vad hushållningssällskapens
förbund framhållit om angelägenheten av att understödja unghästuppfödningen
genom särskilda uppfödningspremier till tre-åriga unghästar å lägst
200 kronor. För att uppfödningspremierna skall få »omedelbar» effekt torde
det förslagsvis kunna ordnas så att stoägaren, när han vid premieringen
uppvisar sitt sto med föl vid sidan, samtidigt med premieringsbokstaven
lör stoet erhåller ett skriftligt bevis om uppfödningsprcinie för fölet, när
detta uppnått Ire års ålder. Ifrågavarande bevis, som bör givas en tilltalande
form, bör upptaga ägarens namn samt fölets födelseår, härstamning
(far och mor) och signalement. Premie bör utgå till såväl sto- som hingstföl
av nordsvensk eller ardennerras med den begränsning, som i det föregående
angivits, samt utbetalas till innehavaren av beviset (d. v. s. ägaren till
tre-åringen). Med utgångspunkt från antalet år 1955 premierade fölsto- av
förenämnda raser, 3 076 stycken, kan kostnaderna beräknas till ca 700 000
kronor.

Även skogsstyrelsen ifrågasätter om icke uppfödningspremier är eu lämpligare
stödåtgärd än frisedlar.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

Utöver de av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärderna bör enligt domänstyrelsen
uppfödningspremier ifrågakomma för tre-åriga hästar oavsett kön.
Styrelsen anser därvid, att del är ett förstahandsintresse att premierna utgår
till uppfödare av kallblodiga arbetshästar.

Sveriges lantbruksförbund anför bl. a.

De av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärderna syftar främst till att bevara
de avelsmässiga förutsättningarna. Någon större stimulans för rekryteringen
utgör de inte. Detta framgår inte minst av den mycket omfattande
fölslakt, som ägt rum under senare år. Den långa uppfödningstiden gör, att
förnyelsen av hästbeståndet måste påbörjas flera år innan hästantalet sjunkit
till den nivå, som motsvarar behovet och efterfrågan och därmed priserna
börjat stiga. Man får räkna med att det tar åtminstone fyra år, innan
en prishöjning, som leder till ökad fölproduktion, kan påverka tillgången
av arbetshästar. Under denna tid kommer fyra stora årskullar att bli överåriga,
samtidigt som fyra små årskullar kommer i stället. Då var och en
av de årskullar, som blir överåriga under de närmaste åren, i storlek motsvarar
fyra till fem av de senare årens fölkullar, är det tydligt, att den
minskning av de arbetsföra hästarnas antal, som kommer att fortgå även
sedan fölproduktionen kommit igång, är av sådan omfattning, att allvarlig
brist på hästar kan uppstå, innan den inhemska hästuppfödningen har
möjlighet att tillfredsställa efterfrågan. Även om en sådan bristsituation
till en del motverkas av fortsatt övergång till annan dragkraft och användning
av överåriga hästar samt också på andra sätt är det enligt förbundets
mening nödvändigt, att i nuvarande läge vidta åtgärder, som på ett verksamt
sätt ökar hästrekryteringen. Med hänsyn härtill finner förbundet det
befogat att under ett begränsat antal år utbetala uppfödningspremier i syfte
att få igång en avelsverksamhet, som svarar mot det framtida behovet av
hästar.

Statens jordbruksnämnd är däremot ej övertygad, att det föreslagna systemet
med uppfödningspremier är förenat med sådana fördelar, att de kaö
motivera de höga kostnaderna för dessa premier. Nämnden anför därom
följande.

Enligt nämndens uppfattning ligger värdet hos det nu gällande stödsystemet
för hästaveln väsentligen i att avelsmaterialet härigenom uppehälles
på en rimlig nivå. En utvidgning av stödet i syfte att minska eller
förhindra nedgången i häststammen synes däremot sakna realistisk bakgrund.
Under åtskilliga år framöver kommer sannolikt häststammen att
visa ytterligare minskning, vilka rimliga stödåtgärder som än vidtas. Eu
övergång till traktordrift på allt mindre brukningsdelar inom jordbruket
är samtidigt att förutse, även om ökningen i totala antalet traktorer antagligen
och i den totala bränslemängdcn säkerligen i fortsättningen bör bli
svagare än under senare år. Ur beredskapssynpunkt blir härvid försörjningsläget
med flytande bränsle än mera känsligt. Det kritiska läge, som
uppkommer i fråga om dragkraftsförsörjningen i en avspärrningssituation,
kan icke i någon större utsträckning förbättras genom att man nu med
olika åtgärder söker förhindra en fortsatt nedgång i häststammen. Åtgärdernas
effekt kan visserligen icke närmare överblickas, men den torde dock
under alla förhållanden bli begränsad, sett ur beredskapssynpunkt.

Nämnden konstaterar vidare, att det kapitaliserade värdet av uppfödningspremierna
enligt det förslag styrelsen för hushållningssällskapens för -

17

Kungl. Maj:is proposition nr 135 år 1957

bund framlagt skulle räcka till nya lagerutrymmen ovan jord för över 3/4
av den nuvarande totala årsförbrukningen av flytande bränsle i jordbruket.
Med hänsyn till det anförda ställer sig nämnden tveksam till förslaget om
införande av uppfödningspremier. Nämnden anser dock, att ytterligare stödåtgärder
längre fram kan bli aktuella, nämligen om de nu tillämpade kommer
att visa sig otillräckliga att uppehålla avelsmaterialet inom hästuppfödningen
på en tillfredsställande nivå.

Vad slutligen angår övriga förslag har Sveriges lantbruks förbund
uttalat sig för att förbättrat importskydd respektive ökat stöd åt hästexporten
överväges. Howårdens betydelse understryks av domänstyrelsen,
som stöder styrelsens för hushållningssällskapens förbund förslag på denna
punkt. Domänstyrelsen förordar även rikligt statligt stöd till undervisningen
i hästkörning, då sådan undervisning såsom led i skogstransporternas
rationalisering i viss mån kan begränsa skogsbrukets behov av hästar.
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen förordar en påfyllnad av
statens hästavelsfond i den mån inkomsterna av totalisatormedel visst år
överstiger motsvarande inkomster för det närmast föregående året.

Departementschefen

1 enlighet med beslut av statsmakterna år 1952 och år 1953 utgår för närvarande,
utöver gängse anslag till hästavelns befrämjande, särskilt stöd åt
såväl varm- som kallblodsaveln. I 1953 års proposition, som godkändes av
riksdagen utan ändringar, uttalades, att de särskilda stödåtgärderna avsåg
att giva hästaveln en sådan uppmuntran att denna trots dålig lönsamhet
skulle kunna uppehållas vid en med hänsyn till landets behov önskvärd nivå.
Hästavelns belägenhet förklarades i propositionen bero på jordbrukets
långtgående och hastigt genomförda mekanisering samt det förefintliga överskottet
på arbetshästar, vilket pressade priserna på marknaden. En sådan
utveckling ansågs allvarlig såväl med hänsyn till vår militära och ekonomiska
beredskap som till skogsbrukets behov även under normala förhallanden.
Det beträngda läget betraktades dock såsom en tillfällig krissituation.
Det beräknades att den fortgående minskningen av den svenska häststannnen
efter några år skulle medföra en bristsituation, varvid hästpriserna skulle
komma att stiga och lönsamheten åter förbättras. De särskilda stödåtgärderna
bedömdes sålunda vara erforderliga endast under en begränsad tidsperiod,
vilken bestämdes till fyra år räknat från och med den 1 juli 1953. Kostnaderna
för ifrågavarande åtgärder beräknades till högst 800 000 kronor för
år och förklarades skola bestridas med medel ur statens hästavelsfond.

De år 1953 beslutade stödåtgärderna avser framför allt kallblodsaveln och
innebär dels utlämnande av bidrag till hingslhållning, dels utställande av
s. k. frisedlar. Hingsthållningsbidragen utgår till föreningar och enskilda,
som håller hingst av nordsvensk ras eller ardennerras. Föreningarna erhåller
därvid ett avsevärt kraftigare stöd än de enskilda hingsthållarna. Sålunda
kan för föreningsägd hingst av nordsvensk ras utgå bidrag med i vissa fall

2 Hihang till riksdagens protokoll 1957. t sam I. Nr 131)

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1957

upp till 1 900 kronor, medan bidraget för enskild sådan hingst endast uppgår
till 600 kronor. För hingst av ardennerras är motsvarande belopp 1 600 kronor
respektive 500 kronor. Frisedlarna lyder på ett belopp av 50 kronor och
utdelas till samtliga premierade kallblodiga eller i remontaveln använda fölston.
Frisedel kan dessutom i vissa fall tilldelas två- och treåriga ungston.

Den fyraårsperiod, under vilken nu nämnda stödåtgärder skall tillämpas,
upphör med utgången av innevarande budgetår. Förhållandena på hästavelns
område har emellertid ännu ej stabiliserats. Häststammen minskar
fortfarande kraftigt och rekryteringen är alltjämt låg. Fölslakten är betydande.
På 100 hästar av tre års ålder och däröver finns för närvarande endast
7 å 8 unghästar och föl. Det beräknas att det nuvarande beståndet av
unghästar och föl endast förslår till att på längre sikt rekrytera 100 000
hästar i användbar ålder. Ännu år 1955 översteg det totala antalet hästar i
landet klart 300 000. Trots att alltså utvecklingen under den snart tilländalupna
fyraårsperioden fortgått i samma riktning och takt som tidigare har
hkval icke någon sådan bristsituation inträffat, som kan medföra förbättrade
priser på hästar och därmed även ett annat läge för hästaveln.

Under åberopande av nyssnämnda förhållanden har lantbruksstyrelsen
och styrelsen för hushållningssällskapens förbund i skilda framställningar
föreslagit, att hästaveln ännu någon tid skall bispringas med särskilda stödåtgärder.
I framställningarna uttalas, att utformningen av det nuvarande
stödet varit väl avvägt och ägnat att i rådande läge giva hästaveln ett verksamt
stöd. Vissa ändrings- och tilläggsförslag framföres emellertid samtidigt.
Sålunda förordar lantbruksstyrelsen sådan inbördes omfördelning av
de för stödåtgärderna årligen anvisade medlen att det blir möjligt att till
enskilda hingsthållare utlämna bidrag i något större omfattning än för närvarande
samt därtill sådana ändringar i bestämmelserna för frisedlar att
även sto, vars föl dött före premieringstillfället, skall kunna premieras med
dylik sedel. Vidare föreslår lantbruksstyrelsen, att frisedels giltighetstid skall
utsträckas från nuvarande ett till två år. Styrelsen för hushållningssällskapens
förbund framför i sin framställning i huvudsak motsvarande förslag_

beträffande frisedlar yrkas dock en giltighetstid av tre år — men föreslår
dessutom bl. a. införande av ett system med uppfödningspremier till treåriga
ston. Eventuellt skulle det nuvarande frisedelssystemet kunna ersättas med
sådana premier.

I likhet med lantbruksstyrelsen och styrelsen för hushållningssällskapens
förbund ävensom samtliga i ärendet hörda remissinstanser anser jag det erforderligt,
att hästaveln alltjämt stödjes genom särskilda statliga åtgärder.
Jag delar uppfattningen att de nuvarande åtgärderna väl fyllt sitt ändamål.
Bidragen till hingsthållningsföreningarna torde sålunda ha verksamt bidragit
till att förbättra dessas ekonomi och enligt vad jag under hand erfarit,
hai föreningarnas antal kunnat hallas väl uppe. Även för den enskilda
hingsthållningen har bidragssystemet varit värdefullt. Beträffande de med
frisedlar premierade stona utgör dessa endast en mindre del av samtliga föloch
ungston. Lantbruksstyrelsen har dock visat, att antalet premierade ston
av såväl ardennerras som nordsvensk ras ökat under tidsperioden 1953_

19

Kungl. Ma j. ts proposition nr 135 år 1351

1955. Vidare kan beträffande den nordsvenska rasen konstateras eu totalt
sett ökad betäckningsfrekvens.

Lantbruksslyrelsen har för sin del föreslagit, att det särskilda stödet åt
bästaveln skall utgå under ytterligare två år. Under denna tid beräknar styrelsen
slutföra eu pågående översyn av hästpremieringsreglementet samt
framlägga av översynen betingade förslag. Med hänsyn härtill och till det
förhållandet att någon omgående förändring i hästavelns läge icke kan förväntas,
anser jag, att stödet ej bör förlängas för kortare tid än två år. Härtill
kommer att jag — med anledning av de olika synpunkter i ämnet som
framförts i detta ärende ävensom i andra aktuella framställningar berörande
hästaveln — har för avsikt att inom kort begära Kungl. Maj :ts medgivande
till att låta verkställa särskild utredning beträffande frågan om statens
fortsatta medverkan till hästavelns främjande. Resultatet av en sådan
utredning kan antagas föreligga tidigast om halvtannat år. På denna grund
föreslår jag, att det särskilda statsstödet åt hästaveln skall utsträckas att
gälla även under liden intill den 1 juli 1959.

Beträffande formerna för de fortsatta stödåtgärderna finner jag, att dessa
under den relativt korta förlängningsperioden bör vara desamma som de nu
tillämpade, vilka såsom nämnts visat sig vara ändamålsenliga. De uppslag
till nya stödformer och till ändringar i de nuvarande, som framförts från
skilda håll och för vilka redogjorts i det föregående, torde få prövas av nyssberörda
utredning. Jag förordar sålunda, att stödet alltjämt skall — efter
samma regler som nu — utgå i form av frisedlar och hingsthållningsbidrag.

Med utgångspunkt från en oförändrad årlig kostnadsram av 800 000 kronor
har lantbruksstyrelsen föreslagit sådan jämkning av de för innevarande
fyraårsperiod för respektive ändamål bestämda medlen att beloppen för frisedlar
och bidrag till hingstföreningar för de närmaste två budgetåren nedräknas
från 350 000 kronor respektive 410000 kronor till 300 000 kronor
respektive 400 000 kronor, medan beloppet för bidrag till enskild hingsthållning
in. in. höjes från 40 000 kronor till 100 000 kronor. För min del räknar
jag icke med en medelsförbrukning av dylik omfattning. Av styrelsens skrivelse
framgår, att de frisedlar som utfärdats för budgetåren 1953/54 och
1954/55, inlösts till sammanlagt belopp av endast 200 930 kronor respektive
210 970 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat från styrelsen kan det
beräknas, att de under föregående budgetår utställda frisedlarna kommer
att inlösas till ett totalt belopp av ca 200 000 kronor. Vid sådant förhållande
finner jag icke anledning att i en beräkning av medelsbehovet under förlängningsperioden
kalkylera med högre belopp för detta ändamål än 200 000 kronor
för budgetår. Vad därefter angår behovet av medel för bidrag till hiiigsthållningsföreningar
anser jag i likhet med Föreningen Nordsvenska hästen
— vilken, såsom lidigarc nämnts, i sitt remissutlåtande pekat på att hingsthållningsbidragen
på en del håll lelt till den icke avsedda konsekvensen att
vissa äldre hingstar bibehållits i aveln oavsett deras avelsvärdc, och avelsduglighet
— att en ej ringa minskning kan ske av det för dylika bidrag avsedda
årliga beloppet. Detta synes kunna reduceras med ca 50 000 kronor om hushållningssällskapen
i fortsättningen icke beviljar bidrag till hingstar, som

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1957

vid 12 års ålder eller däröver ej uppnått värdebokstav B. Jag vill i sammanhanget
erinra om att enligt gällande föreskrifter rörande ifrågavarande bidrag
hänsyn skall tagas till bl. a. hingstens kvalitet vid bestämmandet av
bidragets storlek. På grundval av det anförda beräknar jag, att för bidrag till
hingsthållningsföreningar skall under förlängningsperioden erfordras ett
årligt belopp av ca 360 000 kronor. Då någon ökning ej bör ske av de medel,
som avses för bidrag till enskilda hingsthållare, kan det samlade medelsbehovet
för hingsthållningsbidrag under sagda period enligt min mening
antagas uppgå till i runt tal 400 000 kronor. Som följd härav föreslår jag, att
den kostnadsram, inom vilken det fortsatta stödet skall rymmas, fastställes
till 600 000 kronor för budgetår. Liksom hittills bör medel under statens
hästavelsfond disponeras för bestridande av nämnda kostnader. Av fondens
kapital kan 2 000 000 kronor beräknas vara odisponerade den 1 juli 1957.

De stödåtgärder, som nu behandlats, avser huvudsakligen kallblodsaveln.
1 olika remissyttranden har emellertid hävdats, att det är av största vikt att
även varmblodsaveln erhåller ett likvärdigt stöd. Därvid har särskilt åberopats
det svåra läge, vari varmblodsaveln råkat genom arméns minskade remontinköp
och reducerade ridhästbestånd. Vidare har framhållits angelägenheten
av att i händelse av internationella krislägen ha en reserv av
varmblodiga hästar, som kan täcka arméns mobiliseringsbehov och i viss
mån spara de kallblodiga hästarna för näringslivet. Jag vill icke bestrida,
att varmblodsaveln står inför svåra anpassningsproblem. I avvaktan på resultatet
av förenämnda utredning beträffande frågan om statens fortsatta
medverkan till hästavelns främjande är jag emellertid icke beredd att
föreslå någon ändring i det särskilda stöd åt varmblodsaveln, som för närvarande
i enlighet med 1952 års riksdagsbeslut utgår i form av uppfödningsoch
bevaringspremier.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
töreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att under ettvart av budgetåren
1957/58 och 1958/59 ur statens hästavelsfond disponera ett
belopp av 600 000 kronor till särskilda åtgärder för stödjande
av hästaveln i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj.t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

570500 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag