Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1957

1

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd
åt de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande
verksamhet; given Stockholms slott
den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF , „

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehall

I propositionen föreslås på grundval av 1955 ars ungdomsutrednings betänkande
(SOU 1956: 42), att de politiska ungdomsorganisationerna skall
kunna erhålla statsbidrag till sin ungdomsfostrande verksamhet enligt i
huvudsak samma grunder som gäller beträffande statens stöd till övriga
ungdomssammanslutningar jämlikt kungörelsen 1954: 575 angående statsbidrag
till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet.

Beträffande bidrag för anordnande av fritidsgrupper bör således de politiska
ungdomsorganisationerna vara helt jämställda med övriga ungdomssammanslutningar.

I fråga om bidrag för anställande av ungdomsinstruktörer mom de politiska
ungdomsorganisationerna föreslås, att vederbörande studieförbund
tills vidare skall stå som huvudmän för verksamheten.

Vad gäller bidrag åt politiska ungdomsorganisationer för anordnande av
ungdomsledarkurser förordas, att studieförbunden tills vidare inkopplas
som ett mellanled i utbildningsverksamheten.

De föreslagna bidragsgrunderna avses skola tillämpas från och med budgetåret
1957/58. Beträffande de anslag under åttonde huvudtiteln, varur
bidrag till fritidsgrupperna, instruktörsverksamheten och ungdomsledarutbildningen
utgår, har medelsanvisning för nästa budgetår redan äskats i
statsverkspropositionen. Någon ytterligare uppräkning av anslagen utöver
vad som beräknats i statsverkspropositionen föreslås icke i förevarande
sammanhang.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 132

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,
Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående
statsunderstöd åt de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande
verksamhet och anför därvid följande.

I. Inledning

Ett betydelsefullt led i strävandena att förbättra samhällets ungdomsvård
utgör det statliga stöd åt ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet,
som 1954 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 156
beslutade om samtidigt med att ställning togs till den framtida nykterhetspolitiken.
Det statliga stödet avser utbildning av ungdomsledare, ungdomsorganisationernas
instruktionsverksamhet, upplåtelse och utrustning av
lokaler, ungdomsidrotten samt främjande av fritidsverksamhet bland ungdom
genom anordnande av s. k. fritidsgrupper. Närmare bestämmelser om
nu avsett statsunderstöd har meddelats bland annat i kungörelsen den 30
juni 1954 (nr 575) angående statsunderstöd till ungdomens förenings- och
fritidsverksamhet. I denna kungörelse har emellertid föreskrivits, att bidrag
enligt kungörelsen icke må utgå till politiska organisationer.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 28 januari 1955 sakkunniga för att verkställa utredning
om statligt stöd åt den ungdomsvårdande verksamhet, som bedrives
av politiska ungdomsorganisationer. De sakkunniga antog benämningen
1955 års ungdomsutredning.

Utredningen — undervisningsrådet Ragnar Lund, ordförande, lantmästaren
Birger Isacson, förbundsordföranden Bengt Johnson, landstingsmannen
Thorsten Larsson, kanslichefen i statens sakrevision K. A. Lindbergson
och förbundsordföranden Bertil Löfberg — har i oktober 1956 avlämnat be -

Kungl. May.ts proposition nr 132 år 1957 3

tänkande rörande »Staten och de politiska ungdomsorganisationerna» (SOU
1956:42).

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna
i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Norrbottens
län samt statens fritidsnämnd.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av svenska landskommunernas
förbund, svenska stadsförbundet, folkpartiets ungdomsförbund,
högerns ungdomsförbund, svenska landsbygdens ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, SLU:s studentförbund, Sveriges konservativa
studentförbund, Sveriges liberala studentförbund, Sveriges socialdemokratiska
studentförbund, skid- och friluftsfrämjandet, Sveriges riksidrottsförbund,
Sveriges kyrkliga studieförbund, arbetarnas bildningsförbund,
liberala studieförbundet, studieförbundet medborgarskolan, svenska
landsbygdens studieförbund, landsorganisationen i Sverige (LO) och svenska
arbetsgivareföreningen.

Av direktiven för utredningen, vilka framgår av chefens för ecklesiastikdepartementet
anförande till statsrådsprotokollet den 28 januari 1955, må
återges följande:

De politiska ungdomsförbunden spelar en viktig roll inom ungdomsvården.
Deras insatser för medborgarfostran och upplysning i samhälleliga
frågor måste i ett fritt och demokratiskt samhälle tillmätas en mycket väsentlig
betydelse. Betänkligheter kan emellertid anföras mot att med statsmedel
stödja deras propagerande för ett visst politiskt parti. Däremot bör
de ha samma rätt som andra ungdomsorganisationer att erhålla statligt
stöd för det betydelsefulla arbete de bedriver exempelvis inom studieverksamhetens
och fritidssysselsättningarnas område. Även om detta arbete kan
sägas vara ägnat att indirekt stödja dessa sammanslutningars politiska
verksamhet, talar starka rättviseskäl för att de icke av denna orsak förmenas
ett stöd av den typ, som tillerkänts andra ungdomsorganisationer.
Den centrala uppgiften för den tilliimnade utredningen bör därför vara att
söka utröna, hur samhället skall kunna genom ekonomiskt stöd främja den
ungdomsvårdande verksamhet, som bedrives av de politiska ungdomsorganisationerna,
utan att därvid rent partipolitiska syften tillgodoses, samt
vilka medel som kan stå till buds för att garantera att därvid endast de
ändamål tillgodoses som innefattas i propositionen 156/1954 om stöd till
ungdomens förenings- och fritidsverksamhet.

Vid ifrågavarande utredning bör de nu gällande grunderna för statsunderstöd
till andra sammanslutningar än de politiska beaktas av utredningen
och — om möjlighet till stöd jämväl åt de politiska organisationernas
ungdomsvårdande verksamhet befinnes föreligga — de hittills utstakade
bidragsvägarnas användbarhet i fråga om dessa sammanslutningar
undersökas.

Under angivna förutsättningar synes mig frågan om bidrag till kurser,
avsedda för undervisning i ungdomssociala och därmed närbesläktade ämnen
av allmän betydelse för ungdomsarbetet, förtjäna särskild uppmärk -samhet. En annan form av stöd, som bör övervägas, är bidrag till instruk -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

törsverksamhet. Härvid synes böra undersökas, om bidrag för instruktörsverksamhet
lämpligen kan utgå till de riksförbund för studiecirkelverksamhet,
till vilka respektive politiska ungdomsorganisationer är anslutna. Vidare
bör prövas huruvida statsbidrag bör kunna utgå till verksamhet i fritidsgrupper,
som anordnas av politiska sammanslutningar, samt, därest bidrag
finnes böra utgå, om och i vad mån därvid modifikationer bör göras i gällande
statsbidragsvillkor.

II. Utredningen

Utredningen anser det önskvärt, att de politiska ungdomsorganisationernas
ungdomsfostrande verksamhet infogas i det statliga stödet till ungdomens
föreningsliv. Däremot bör dylikt stöd ej under några förhållanden
utgå till nämnda sammanslutningars politiska verksamhet. Som skäl för
statsstöd till den ungdomsfostrande verksamheten anför utredningen främst
den betydelse de politiska ungdomsorganisationernas arbete har i socialt
hänseende. Från rättvisesynpunkt bör vidare dessa organisationer inte
vara försatta i ett sämre konkurrensläge i förhållande till andra ungdomsorganisationer.
Redan nu finnes vissa möjligheter för de politiska ungdomsorganisationerna
att indirekt tillgodogöra sig stödet till fritidsgrupper och
ungdomsledarlcurser. Mot bakgrunden härav kan det enligt utredningen
diskuteras, om det icke är bättre att ta steget fullt ut och innesluta de politiska
ungdomsorganisationerna i kretsen av bidragsberättigade. Slutligen
åberopas de utländska erfarenheter (Finland, Norge, Västtyskland) utredningen
kommit i kontakt med, vilka synes ge belägg för värdet av statsstöd
till här ifrågavarande verksamhet även när det gäller de politiska ungdomsföreningarna.

Utredningen förordar, att de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande
verksamhet i princip skall likställas med den verksamhet
av samma slag, som bedrives av andra, opolitiska sammanslutningar.

Beträffande de olika verksamhetsgrenar inom ungdomsarbetet, som omfattas
av kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsunderstöd till
ungdomens förenings- och fritidsverksamhet — ungdomskungöreisen —
föreslår utredningen följande. Statsbidrag till fritidsgrupp, som organiserats
av politisk ungdomsorganisation, bör utgå i samma utsträckning och på
samma villkor som för fritidsgrupper inom övriga ungdomsorganisationer.
Vidare bör de politiska ungdomsorganisationerna få del av statsbidraget till
anställandet av instruktörer för sin ungdomsfostrande verksamhet samt
till ungdomsledarutbildning.

Stödåtgärderna för ungdomsidrotten genom anslag ur fonden för idrottens
främjande bör även komma de politiska ungdomsorganisationerna till
del för deras verksamhet i sådant hänseende.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

Slutligen bör möjligheten till stöd från statens fritidsfond och allmänna
arvsfonden för ungdomsfostrande verksamhet stå öppen för de politiska
ungdomsorganisationerna.

Vad angår frågan om kontrollåtgärder förklarar utredningen inledningsvis,
att den helt ansluter sig till de grundsatser, som skolöverstyrelsen i
skilda sammanhang uttalat, att det fria och frivilliga organisationsväsendet
måste bevaras i verklig mening fritt, och att statsmakternas och myndigheternas
medverkan aldrig får tillåtas att paverka organisationernas målsättning
eller inre förhållanden. Vidare framhåller utredningen, att den
eftersträvat en lösning, som fyller rimliga krav pa garanti för att ifragavarande
statliga medel ej användes för annat än de avsedda ändamålen. Utredningen
har nämligen blivit övertygad om, att en fullkomlig lösning ej gar
att åstadkomma.

Beträffande de olika till statsbidrag föreslagna verksamhetsgrenarna anför
utredningen huvudsakligen följande.

För statsbidragsberättigad fritidsgrupp gäller nu, att kommun
eller studieförbund skall vara huvudman för gruppen och att gruppen skall
anmälas hos vederbörligt kommunalt organ. Vidare skall alla ungdomar i
åldern 12—25 år äga rätt att deltaga i grupp verksamheten, varigenom grupperna
blir öppna för insyn från allmänhetens sida. Slutligen har skolöverstyrelsen
vissa kontroll- och inspektionsmöjligheter. Till detta kommer att
bildningsarbetets traditioner är av det slag, att utredningen är övertygad
om att studieförbunden kommer att tillse att verksamheten i fritidsgrupperna
följer politiskt objektiva linjer. Med hänvisning till vad sålunda
anförts finner utredningen, att inga speciella kontrollåtgärder skulle vara
erforderliga för av politisk ungdomsförening organiserad fritidsgrupp.

Den nuvarande kontrollen av ungdom sinstruktörernas verksamhet
fungerar på så sätt att skolöverstyrelsen utfärdar instruktion, fortlöpande
följer instruktörernas reseverksamhet samt vid två gånger årligen
återkommande konferenser med dessa genomgår vunna erfarenheter av
arbetet och anger riktlinjer för verksamhetens fortsatta bedrivande. Då
statsbidragsgivning till av politisk ungdomsförening bedriven instruktionsverksamhet
avser ett nytt hittills oprövat område, föreslår utredningen
som särskilt villkor, att det studieförbund till vilket föreningen är ansluten,
skall vara huvudman för verksamheten. De statsunderstödda studieförbunden
är underställda skolöverstyrelsens översyn i sin verksamhet. Genom att
anknyta bidragsgivningen till studieförbunden skulle man sålunda enligt
utredningen erhålla en dubbel säkerhet, dels den kontroll som fungerar
genom skolöverstyrelsen och dels studieförbundens kontroll.

Skolöverstyrelsens tillämpningsföreskrifter till ungdomskungörelsen föreskriver
beträffande ungdomsledarutbildningen, att endast
vissa särskilt angivna undervisningsämnen får förekomma vid de statsbi -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

dragsberättigade ungdomsledarkurserna samt att endast av överstyrelsen
godkända föreläsare får vara lärare vid kurserna. Av större värde som kontrollåtgärd
är emellertid föreskriften att ungdomsledarkurserna skall stå
öppna för alla, d. v. s. vara öppna för insyn både från allmänhetens och
från olika organisationers sida. Då det är av vikt att alla orsaker till misstro
mot en statsbidragsgivning på detta område förebygges, förordar utredningen
som särskilt villkor, att under en övergångstid vederbörande studieförbund
inkopplas som mellanled i utbildningsverksamheten. Studieförbundet
bör sålunda uppbära statsbidraget samt ansvara för utbildningen under
samverkan med ungdomsorganisationen. Sedan systemet någon tid varit i
verksamhet, bör man emellertid på grundval av de vunna erfarenheterna
ompröva formerna för bidragsgivningen till ungdomsledarutbildningen.

Beträffande slutligen stödåtgärder genom anslag ur fonden för
idrottens främjande, statens fritidsfond och allmänna
arvsfonden förordar utredningen inga särskilda kontrollåtgärder
utan rekommenderar endast helt allmänt, att de politiska ungdomsorganisationerna
bör bli delaktiga av dessa former av stöd »under förutsättning
att godtagbara garantier kan erhållas för att bidragen endast kommer ungdomsfostrande
verksamhet tillgodo».

Utredningen föreslår vidare inrättande av en rådgivande nämnd, statens
ungdomsnämnd, vid skolöverstyrelsens sida med anknytning till dess folkbildningsrotel
sasom representantorgan för det genom ungdomskungörelsen
statsunderstödda ungdomsarbetet och därmed sammanhängande frågor.
Nämnden bör vara sammansatt av ett icke närmare angivet antal representanter
för vissa ungdomsorganisationer. Vidare bör staten, kommunerna
och studieförbunden — de båda senare i egenskap av huvudmän för fritidsverksamheten
— vara representerade. Kungl. Maj:t bör utse samtliga ledamöter.
Nämnden bör sammanträda minst en gång om året.

Beträffande kostnaderna för de föreslagna åtgärderna anför utredningen
i huvudsak följande.

För de
följande riksstatsanslag, vilka för budgetåret 1956/57 bestämts till följande

belopp.

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, förslagsanslag....... 1 300 000

Utbildning av ungdomsledare, reservationsanslag ............ 381 500

Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer 302 400

Då statsanslaget till fritidsgrupper är förslagsanslag, föreligger enligt
utredningen ej förutsättningar att bedöma storleken av den utgiftsökning,
som ett inordnande av de politiska ungdomsorganisationernas fritidsgrupper
under anslaget kommer att medföra.

För närvarande uppgår antalet instruktörsbidrag till 24. Antalet medlem -

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 132 år 1957

mar i de politiska ungdomsorganisationerna uppgår till omkring 225 000
och medlemsantalet i de organisationer, vilka nu erhaller instruktörsbidrag,
till omkring 1 000 000. Utredningen förordar en med hänsyn till de politiska
ungdomsorganisationernas sammanlagda medlemsantal skälig höjning av
antalet instruktörsbidrag.

Vad angår anslaget till ungdomsledarutbildning bör vid anslagsfördelningen
de politiska ungdomsorganisationerna bedömas efter samma normer,
som nu bidragsberättigade organisationer, och en proportionell höjning av
anslaget ske.

Statens ungdomsnämnd beräknas kosta 1 500 kronor — huvudsakligen
rese- och traktamentskostnader — vilken utgift bör belasta skolöverstyrelsens
omkostnadsanslag, som i följd härav bör ökas med motsvarande belopp.

III. Remissyttranden

Vad först själva utredningsuppdraget beträffar anser Sveriges liberala
studieförbund, att man i första hand borde utrett frågan, huruvida statsstöd
från principiell synpunkt lämpligen bör utgå. Folkpartiets ungdomsförbund
beklagar, att direktiven varit så begränsade att utredningen ansett
sig förhindrad att lämna en fyllig redogörelse av skälen för och emot statsstöd.
Liknande synpunkter anföres av bland andra Sveriges konservativa
studentförbund och högerns ungdomsförbund. Sveriges socialdemokratiska
studentförbund anser, att direktiven varit för snäva och att fragan om
statligt stöd till politiska ungdomsorganisationer i sin helhet hade bort behandlas
utifrån en mera förutsättningslös utgångspunkt.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning, att de politiska
ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande verksamhet bör understödjas
av statsmedel. Detta är bland annat fallet med skolöverstyrelsens majoritet,
socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms län och Göteborgs
och Bohus län ävensom folkpartiets ungdomsförbund, svenska landsbygdens
ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Statskontoret anser för sin del, att bidragsgivningen till politiska ungdomsorganisationer
bör ha karaktären av försöksverksamhet i avvaktan på närmare
erfarenheter av ett dylikt statligt stöd. Länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller, att risken för att det statliga stödet i någon mån skulle komma
ren politisk verksamhet tillgodo måste vägas mot de nackdelar, som utan
tvivel är förenade med en annan ordning. Samhället torde nämligen icke i
längden kunna undvara den hjälp i den ungdomsfostrande verksamheten,
som kan lämnas av de politiska organisationerna.

Fn del remissinstanser anser sig av principiella skäl inte kunna tillstyrka
förslaget om statligt stöd åt de politiska ungdomsorganisationerna. Läns -

8

Kungl. May.ts proposition nr 132 år 1957

styrelsen i Kalmar län betonar, att de politiska ungdomsorganisationernas
huvudsyfte är att bedriva politisk propaganda. Det kan inte vara förenligt
med statens intresse att, även om det. sker indirekt, lämna understöd som
kan befrämja de olika politiska partiernas särskilda intressen. Dessa synpunkter
delas av en reservant i skolöverstyrelsen, högerns ungdomsförbund,
Sveriges liberala studentförbund och studieförbundet medborgarskolan.
Enligt Sveriges konservativa studentförbund måste ett statligt stöd som
klart säges syfta till att underlätta de politiska förbundens medlemsvärvning
vara stöd till politisk verksamhet. Frågan om stödet är »direkt» eller
»indirekt» synes därför närmast ha terminologiskt intresse. Under åberopande
av sina omfattande erfarenheter av statsbidragsgivningen till kommunerna
framhåller svenska landskommunernas förbund, att statsbidragen
för dessa medfört en icke önskvärd ofrihet. Ett övervakande från samhällets
sida av vissa yttringar av de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet
kan komma att hämma i stället för främja. Det förhållandet, att de politiska
ungdomsorganisationerna icke på något sätt dokumenterat sina behov
av statligt stöd, stärker svenska arbetsgivareföreningen i dess uppfattning,
att utredningen inte bör föranleda någon åtgärd.

Beträffande instruktörsverksamheten erinrar länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län om att statsbidraget avser bidrag till avlöning av heltidsanställda
instruktörer. Då en klar gränsdragning mellan deras verksamhet
och den verksamhet som bedrives av ungdomsorganisationernas egna förtroendemän
och ombudsmän inte kan göras, kan länsstyrelsen inte tillstyrka
förslaget i denna del.

Endast ett fåtal remissinstanser har närmare berört frågan om stöd ur
vissa statliga fonder, och bland dessa är meningarna delade. Utredningens
förslag tillstyrkes av bland andra socialstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms
län. Liberala studentförbundet avstyrker helt utredningens förslag
om anslag ur fonderna till de politiska ungdomsorganisationerna. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län betonar angelägenheten av att inga
åtgärder vidtages, som med tiden kan föranleda en politisering av idrottsrörelsen.
Beträffande bidragsgivning ur arvsfonden kan länsstyrelsen icke
biträda utredningens förslag med hänsyn till svårigheten att vinna kontroll
över att bidrag ur fonden icke användes till ändamål, som är oförenliga
med vad i lag är föreskrivet om syftet med fonden. Skid- och friluftsfrämjandet
avstyrker stöd ur statens fritidsfond och allmänna arvsfonden.
Då även friluftslivet bör vara politiskt neutralt avstyrker fritidsnämnden,
att bidrag skall kunna utgå ur fonden för friluftslivets främjande.

Vissa remissorganisationer förklarar sig intet ha att erinra mot att gränserna
för anslagsgivningen vidgas till att omfatta jämväl de politiska ungdomsförbundens
reguljära verksamhet. LO framhåller, att i ett demokra -

9

Kungl. Maj:ts -proposition nr 132 år 1957

tiskt samhälle förutsattes politisk aktivitet från medborgarnas sida. Så
länge skolorna inte för det stora flertalet medborgare nöjaktigt fyller anspråken
på bildnings- och upplysningsverksamhet på samhällskunskapernas
områden, får denna verksamhet bedrivas på annat håll och i andra former,
varvid speciellt de politiska ungdomsförbunden spelar en betydelsefull
roll. Enligt svenska landsbygdens ungdomsförbund bör det vara politisk
propaganda och ensidighet och icke politisk verksamhet som sådan, som
bör utgöra hinder för stöd. Liknande synpunkter anföres av SLU:s studentförbund.
_ „

LO påpekar, att organisationen har medlemmar i åldern 15 25 ar till

ett antal som är större än i samtliga politiska ungdomsförbund. Vill man
från statsmakternas sida verkligen åstadkomma resultat i fråga om ungdomsverksamhet,
finnes det därför inga logiska skäl att utesluta fackföreningsrörelsen
från rätten till statsbidrag till sadan verksamhet.

De kontrollåtgärder utredningen föreslagit synes flertalet myndigheter
och organisationer tillfredsställande.

Sveriges liberala studentförbund finner däremot, att utredningen inte
givit vid handen, att tillräckliga kontrollåtgärder kan skapas, varigenom
garanti erhålles att statsmedlen icke skulle komma att främja rent partipolitiska
syften. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att den av utredningen
förordade gränsdragningen mellan politisk och ungdomsfostrande
verksamhet inte kan genomföras och vidmakthållas utan ständiga tolknings-
och intressekollisioner.

Arbetarnas bildningsförbund kan inte ansluta sig till utredningens uppfattning,
att det skulle behövas särskilda åtgärder till skydd för missbruk
av statsbidraget speciellt för de politiska ungdomsorganisationerna. Dessa
organisationer bör således helt jämställas med Övriga ungdomsorganisationer
i fråga om möjligheten till statsbidrag även när det gäller instruktörsverksamhet
och ungdomsledarutbildning. Dessa synpunkter delas av folkpartiets
ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Skolöverstyrelsen vill, att den omprövning på grund av vunna erfarenheter,
som utredningen föreslår beträffande bestämmelserna angående bidraget
till ungdomsledarutbildning, bör gälla även formerna för statsbidragsgivningen
till instruktörsverksamhet. Liknande förslag framställes av
länsstyrelsen i Stockholms län och svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Beträffande förslaget att inrätta en statens ungdomsnämnd är meningarna
delade. Skolöverstyrelsen anser, att erfarenheterna nu motiverar inrättandet
av ett mera permanent samarbetsorgan. Enligt överstyrelsens
mening kan nämnden komma att få en avgörande betydelse för det fria
och frivilliga ungdomsarbetets effektivisering och vidare utveckling. Även

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

socialstyrelsen tillstyrker förslaget, men anser det erforderligt att styrelsen,
som har förtrogenhet med ungdomsverksamhetens lokalfrågor, blir representerad
i nämnden. Statskontoret har icke blivit övertygat om behovet av en
särskild ungdomsnämnd. Erforderlig kontakt mellan skolöverstyrelsen och
ungdomsorganisationerna bör kunna förekomma utan inrättande av ett
särskilt organ för ändamålet. Vidare bör organisationerna kunna direkt till
överstyrelsen framföra sina synpunkter i frågor, som rör det statliga stödet
åt ungdomens förenings- och fritidsverksamhet. Dessa synpunkter delas
av arbetarnas bildning sförbund, som vidare anser, att den mångsidighet
som präglar organisationslivet bland ungdomen svårligen kan komma till
uttryck inom ett representantorgan med rimlig storlek. Länsstyrelsen i
Malmöhus län ifrågasätter, huruvida icke folkbildningsnämnden lämpligen
kan ombildas och taga hand om även nu ifrågavarande uppgifter.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig angående kostnadsberäkningarna.

Det synes skolöverstyrelsen angeläget, att den föreslagna utbyggnaden
av den statliga anslagsgivningen träder i kraft från och med budgetåret
1957/58. För att skapa utrymme för en anslagsgivning till de nytillkommande
organisationerna bör för detta budgetår anslaget till ungdomsledarutbildning
höjas med ytterligare 110 000 kronor och anslaget Bidrag till
instruktörsverksamhet med 86 100 kronor. Vidare bör överstyrelsens omkostnadsanslag
uppräknas med 1 500 kronor med hänsyn till den föreslagna
ungdomsnämndens verksamhet. Statskontoret håller före, att utredningens
förslag i vad det avser bidrag till instruktörsverksamhet och ungdomsledarutbildning
icke bör föranleda någon uppräkning av vederbörande anslag.
En omfördelning av de anslagsmedel, som står till förfogande för bidragsgivningen
bör i stället företagas.

IV. Departementschefen

När den utredning tillkallades, vars betänkande lades till grund för 1954
ars riksdagsbeslut om statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet,
undantogs från utredningsuppdraget frågan om statsstöd till de
politiska ungdomsorganisationerna för deras ungdomsvårdande verksamhet.
I enlighet härmed prövades icke heller denna fråga slutligt i samband
med 1954 års beslut utan den hänsköts till ytterligare utredning. De närmare
bestämmelserna om statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet,
vilka sammanförts i kungörelsen 1954: 575, har i avvaktan på
resultatet av den ytterligare utredningen i frågan utformats så, att de olika
former av bidrag som kan ifrågakomma enligt nämnda kungörelse — bidrag
till ungdomsledarutbildning, till instruktörsverksamhet och till fritidsverksamhet
— icke får utgå till politisk organisation.

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 132 år 1957

Den ytterligare utredning om statligt stöd åt de politiska ungdomsorganisationernas
ungdomsfostrande verksamhet, som förutskickades i samband
med 1954 års beslut, har nu verkställts genom 1955 års ungdomsutredning.
Innan jag går närmare in på utredningsresultatet och ställningstagandena
härtill, vill jag understryka att uppdraget för 1955 års utredning icke gällt
frågan, huruvida bidrag av statsmedel till politiska ungdomsorganisationer
överhuvudtaget bör kunna förekomma, utan att uppdraget endast omfattat
det praktiska problemet, hur ett statligt stöd till dessa organisationers
ungdomsfostrande verksamhet skall kunna utformas utan att därvid rent
partipolitiska syften tillgodoses och hur en garanti skall kunna skapas för
att endast sådana bidragsändamål kommer i fråga, som innefattas i 1954
års riksdagsbeslut.

Redan i direktiven för 1955 års utredning framhöll jag nämligen, att de
politiska ungdomsorganisationerna bör ha samma rätt som andra ungdomsorganisationer
att erhålla statligt stöd för det arbete, som de bedriver inom
ungdomsvården. Jag har icke funnit någon anledning att ändra detta mitt
principiella ställningstagande i ämnet. Är de politiska ungdomsorganisationernas
ungdomsfostrande verksamhet sådan, att den kan avgränsas från
den rent partipolitiska verksamheten, så är det enligt min mening icke
rimligt att diskvalificera organisationerna i fråga om rätten till statligt
stöd för den ungdomsfostrande verksamheten, endast därför att organisationerna
företräder och verkar för en viss politisk åsiktsriktning. När alla
krafter och initiativ bör tas till hjälp för att intensifiera ungdomsledarutbildningen
och ungdomsinstruktörernas verksamhet och för att få fram en
mera omfattande aktiv fritidsverksamhet bland ungdomen, synes det, såsom
också ungdomsutredningen framhållit, från samhälleliga synpunkter
knappast försvarligt att avstå från de ytterligare insatser på detta område,
som de politiska ungdomsorganisationerna kan göra, om deras möjligheter
härtill stärkes genom statligt stöd.

Jag anser alltså, att den ungdomsfostrande verksamheten inom de politiska
ungdomsorganisationerna bör understödjas och stimuleras på samma
sätt som övriga ungdomssammanslutningars motsvarande verksamhet, under
förutsättning att detta kan ske utan att därmed det ekonomiska stödet
också kommer organisationernas rent partipolitiska syften till godo.

Med denna principiella utgångspunkt övergår jag till att behandla frågan
om möjligheterna att göra en tillfredsställande gränsdragning mellan politisk
och ungdomsfostrande verksamhet och till spörsmålet om hur olika
bidragsformer med hänsyn härtill närmare bör utformas. Jag vill då först
framhålla, att några speciella bidragsformer, utan motsvarighet beträffande
andra ungdomsorganisationer, icke bör ordnas för de politiska ungdomsorganisationerna.
Ytterligare en väsentlig utgångspunkt för de fortsatta
övervägandena är, att gränsdragningen icke får bygga på bidragsbestämmclser
och kontrollåtgärder, som är alltför detaljerade och ingripande i

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 132 år 1957

organisationernas inre förhållanden. Det fria och frivilliga organisationsväsendet
måste bevaras i verklig mening fritt, och statsmakternas och myndigheternas
åtgärder i stödjande syfte får självfallet icke medföra en påverkan
av organisationernas målsättning eller inre förhållanden. Från samhällets
synpunkter är det emellertid ofrånkomligt att vissa normer anges för
det statliga stödet och dettas användning, och det blir därför en bedömningsfråga
för i första hand den enskilda organisationen själv, om den redan
har förutsättningar för att komma i fråga för erhållande av det statliga
stödet eller, därest så ej är fallet, om den är villig att genom erforderliga
åtgärder ändra sin verksamhet för att uppfylla de bidragsvillkor, som skäligen
anses böra föreskrivas.

Statsbidrag till anordnande av fritidsgrupper kan enligt kungörelsen
1954: 575 utgå dels till av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund för
studiecirkel verksamhet, dels till kommun, under förutsättning att vederbörande
studieförbund eller kommun åtagit sig att vara huvudman för den
ifrågavarande fritidsverksamheten. Med fritidsgrupp avses en kamratkrets,
som samlas för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse
med de föreskrifter skolöverstyrelsen meddelar. Bidraget för anordnande av
fritidsgrupp utgår för budgetår räknat med högst hälften av kostnaderna
för materiel och handledning, dock med högst fyra kronor 50 öre per medlem,
samt med två kronor per medlem för lokalkostnader och därmed jämförliga
utgifter. Som statsbidragsvillkor gäller bland annat, att var och en,
som fyllt 12 men ej 25 år, skall kunna bli medlem av vederbörande fritidsgrupp.

Fritidsgrupperna, i den mening nyssnämnda kungörelse inlägger i detta
begrepp, har än så länge nått relativt ringa omfattning inom de politiska
ungdomsförbunden. Grupperna är i regel upptagna med frågor, som ligger
väsentligen vid sidan av politisk verksamhet; det är främst fråga om hobbyklubbar
och liknande grupper. Politiska ämnen studeras i speciella cirklar
eller studiegrupper, och den politiska gruppverksamheten har därigenom på
ett naturligt sätt avgränsats gentemot fritidsgrupperna.

Därest de här avsedda fritidsgrupperna erhåller statsbidrag, blir ett villkor
härför, att deras verksamhet måste följa en politiskt klart objektiv
linje. Jag delar utredningens uppfattning att den administrativa ordningen
och övriga nu gällande föreskrifter för fritidsverksamheten innebär en tillfredsställande
garanti härför. En tillämpning beträffande de politiska ungdomsorganisationernas
fritidsgrupper av det nuvarande statsbidragssystemet
torde icke heller skapa några problem vare sig för organisationerna
eller för deras fritidsgrupper. Det bör erinras om att de politiska ungdomsförbunden
FPU, HUF, SLU och SSU redan är knutna till sådana av skolöverstyrelsen
godkända riksförbund för studiecirkelverksamhet (Liberala
studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska landsbygdens

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1957

studieförbund respektive Arbetarnas bildningsförbund), som enligt gällande
bestämmelser kan fungera såsom huvudmän för fritidsverksamheten.

Jag anser mig därför böra tillstyrka utredningens förslag, att statsbidrag
till av politisk ungdomsorganisation anordnad fritidsgrupp skall kunna
utgå i samma utsträckning och på samma villkor som gäller för fritidsgrupper
inom övriga ungdomsorganisationer.

Statsbidrag för anställande av instruktörer med uppgift att handleda
ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest
för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet kan enligt kungörelsen
1954: 575 utgå till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på
ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sadana organisationer,
under förutsättning att vederbörande organisation bereder medlemmarna
tillfälle att ägna sig åt i kungörelsen avsedd fritidsverksamhet och att organisationen
bland medlemmarna bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet.
Statsbidrag utgår till avlönande av instruktör med tre fjärdedelar
av årslönen, dock med högst 9 000 kronor för helt budgetår (10 350 kronor
från och med den 1 juli 1957 enligt förslag i årets statsverksproposition),
samt till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktör med högst
3 600 kronor för helt budgetår, (4 000 kronor från och med den 1 juli 1957
enligt förslag i årets statsverksproposition). Kungl. Maj:t bestämmer efter
förslag av skolöverstyrelsen till vilka organisationer instruktörsbidrag må
utgå.

För sin ungdomsfostrande verksamhet har de politiska ungdomsorganisationerna
uppenbarligen i lika män som andra ungdomsorganisationer behov
av heltidsanställda instruktörer. Enligt utredningens mening föreligger
emellertid på denna punkt vissa svårigheter vid avgränsningen i förhållande
till den politiska verksamheten. Den nuvarande kontrollen av ungdomsinstruktörernas
verksamhet fungerar på så sätt att skolöverstyrelsen utfärdar
instruktion, fortlöpande följer instruktörernas reseverksamhet samt vid
två gånger årligen återkommande konferenser med instruktörerna genomgår
vunna erfarenheter av arbetet och anger riktlinjer för den fortsatta
verksamheten. Villkoret för en statsbidragsgivning för ungdomsinstruktörer
måste, framhåller utredningen, vara att instruktörernas arbete helt
inriktas på den ungdomsfostrande verksamheten och sålunda hålles klart
åtskilt från den politiska aktiviteten. Utredningen har övervägt, om godtagbara
garantier i detta hänseende kan vinnas genom en tillämpning utan
vidare av nuvarande bestämmelser eller om vid sidan av dessa bestämmelser
särskilda villkor bör uppställas. Utredningen har stannat för det senare
alternativet och föreslagit, att det studieförbund, till vilket den politiska
ungdomsorganisationen är ansluten, skall fungera som huvudman för instruktörsverksamheten
inom ungdomsorganisationen. Härigenom skulle
enligt utredningens uppfattning skapas en tillfredsställande garanti för och

14

Kungl. Maj:ts proposition, nr 132 år 1957

kontroll av att instruktörerna ej utnyttjas i den politiska verksamheten.
Studieförbunden skulle således ha att, efter samråd med vederbörande organisationer,
antaga instruktörerna och tillse att verksamheten ansluter sig
till de principer, som redan tillämpas för den nu statsunderstödda instruktörsverksamheten,
och att den hålles klart åtskild från de politiska uppgifterna.

Jag ansluter mig för egen del helt till utredningens uppfattning, att de
politiska ungdomsorganisationerna bör bli delaktiga av statsstödet till
ungdomsinstruktörsverksamheten. När det gäller den närmare utformningen
av bidraget föreligger, såsom utredningen framhållit, av naturliga skäl
vissa svårigheter i fråga om avgränsningen i förhållande till den politiska
verksamheten. I och för sig är det otvivelaktigt knappast tilltalande att på
denna punkt i bidragssystemet försätta de politiska ungdomsorganisationerna
i en särställning. Med hänsyn till de skäl utredningen anfört har jag
emellertid ansett mig böra förorda, att bidragssystemet i detta avseende
tills vidare utformas på det sätt som utredningen föreslagit. Därest — såsom
man enligt min uppfattning har all anledning förmoda — erfarenheterna
kommer att utvisa att nagon extra kontroll icke är nödvändig för att
organisationerna skall göra en noggrann avgränsning av instruktörernas
arbetsuppgifter, bör de särskilda kontrollåtgärderna självfallet upphöra.

Statsbidrag för anordnande av ungdomsledarkurser kan enligt
kungörelsen 1954: 575 utgå till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt
inriktad på ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sådana organisationer,
under samma förutsättningar som i fråga om bidrag till instruktörsverksamhet.
Som en ytterligare förutsättning för rätt till bidrag för
ungdomsledarkurser gäller dock, att organisationen eller de samarbetande
organisationerna tillhopa har minst 3 000 medlemmar. Bidrag för anordnande
av ungdomsledarkurs utgår med tio kronor per kursdeltagare och
dag, varunder kursen pagar, samt med vissa belopp för kursdeltagarnas
kostnader för resor till och från hemorten. Som villkor för statsbidrag gäller
bland annat att ungdomsledarkurs skall vara öppen också för andra personer
än medlemmar av den anordnande organisationen.

Nuvarande bestämmelser utgör icke hinder för att en politisk ungdomsorganisation
skickar deltagare till ungdomsledarkurs, som anordnas av
annan organisation. Det ekonomiska förhållandet organisationerna emellan
kan då regleras genom avgifter och stipendier. I enlighet med mitt tidigare
redovisade principiella ställningstagande anser jag emellertid, att de politiska
ungdomsorganisationerna bör erhålla del av statens stöd till ungdomsledarutbildningen,
om detta kan ske under betryggande garantier för att
det statliga stödet ej användes för annat än det avsedda ändamålet.

Utredningen har här liksom i fråga om instruktörsverksamheten diskuterat
tva alternativ, det ena innebärande att de politiska ungdomsorgani -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

sationerna helt jämställes med övriga ungdomsorganisationer i fråga om
rätten till statsbidrag och det andra innebärande att studieförbunden inkopplas
som mellanled i utbildningsverksamheten och att sålunda dessa
står som mottagare av statsbidraget och får ansvaret för utbildningen under
samverkan med de politiska ungdomsorganisationerna. Efter olika överväganden
har utredningen även här stannat för det senare alternativet.
Emellertid har utredningen förordat, att detta tills vidare skall tillämpas
under en övergångstid och att därefter bör övervägas de modifikationer i
riktning mot det första alternativet, vartill vunna erfarenheter kan ge anledning.

För egen del finner jag det även i detta hänseende knappast vara tilltalande
att sätta de politiska ungdomsorganisationerna i en speciellt kontrollerad
särställning. Jag har emellertid icke ansett mig böra frångå utredningens
förslag utan förordar att det statliga stödet åt de politiska ungdomsorganisationerna
på denna punkt tills vidare får den utformning som
utredningen föreslagit.

Ungdomsutredningen har i förevarande sammanhang även framlagt förslag
om inrättande av en statens ungdomsnämnd. Nämnden
skulle, knuten till skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, tjäna som ett rådgivande
organ vid behandlingen av ungdomsfrågorna. Jag är icke beredd
att biträda det sålunda framlagda förslaget. Enligt min uppfattning bör
liksom hittills kontakterna och samarbetet mellan överstyrelsen och ungdomsorganisationerna
tills vidare äga rum i obundna former på de sätt,
som alltefter omständigheterna befinnes lämpliga. Jag vill också, i likhet
med vissa remissinstanser, peka på att den mångsidighet, som är utmärkande
för ungdomens förenings- och fritidsverksamhet, svårligen kan komma
till ett från alla synpunkter auktoritativt uttryck inom ett fast organiserat
representantorgan av rimligt format.

Vad därefter gäller kostnaderna för genomförande av de förslag,
som jag här framlagt, vill jag först framhålla att jag anser den föreslagna
bidragsgivningen för de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande
verksamhet böra i princip tillämpas från och med budgetåret
1957/58. Vad angår medelsanvisningen för ändamålet under nästa budgetår
får jag anföra följande.

För statsbidrag till ungdomsverksamheten är för innevarande budgetår
under åttonde huvudtiteln upptagna tre anslag, nämligen ett reservationsanslag
av 381 500 kronor till Utbildning av ungdomsledare, ett förslagsanslag
av 1 300 000 kronor till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet och
ett obetecknat anslag av 302 400 kronor till Bidrag till instruktörsverksamhet
inom ungdomsorganisationer.

Beträffande reservationsanslaget till Ungdomsledarutbildning har jag i

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1957

årets statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln, p. 320) föreslagit
en höjning för nästa budgetår med 421 500 kronor till 803 000 kronor. Jag
är icke beredd att, på grund av vad jag i det föregående förordat, för nästa
budgetår föreslå någon ytterligare uppräkning av detta anslag. För ungdomsledarkurser,
som under nästa budgetår anordnas av studieförbunden
i samverkan med de politiska ungdomsorganisationerna, bör bidrag kunna
beviljas inom ramen för det redan till väsentlig höjning föreslagna reservationsanslaget.

Beträffande förslagsanslaget till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
har jag i statsverkspropositionen (bilagan åttonde huvudtiteln, p. 321)
framhållit, att säkra hållpunkter saknas för anslagsberäkningen. Skolöverstyrelsen
har förordat en höjning för nästa budgetår med 350 000 kronor.
För egen del har jag emellertid föreslagit en uppräkning med 500 000 kronor
till 1 800 000 kronor. Den ytterligare belastning på förslagsanslaget,
som kan föranledas av att även de politiska ungdomsorganisationernas
fritidsgrupper kommer i åtnjutande av statsbidrag, kan icke med någon
säkerhet bedömas och torde i varje fall icke kunna bli av en sådan storleksordning,
att någon ändring av den avrundade anslagsberäkning, som skett
i statsverkspropositionen, behöver göras.

Det obetecknade anslaget till Bidrag till instruktörsverksamhet inom
ungdomsorganisationer är för innevarande budgetår beräknat för 24 instruktörsbidrag.
I statsverkspropositionen (bilagan åttonde huvudtiteln,
p. 322) har jag förordat, att bidrag beräknas för ytterligare 10 instruktörer.
Denna ökning jämte viss uppräkning av bidragsbeloppen har beräknats
medföra en med 185 500 kronor ökad medelsåtgång, varför anslaget föreslagits
skola uppföras med 487 900 kronor. Jag är icke beredd att för nästa
budgetår förorda någon ytterligare uppräkning av detta anslag. Med hänsyn
härtill och då den starkt ökade efterfrågan på instruktörsbidrag från
de redan bidragsberättigade ungdomsorganisationerna synes böra tillgodoses
i första hand, torde, såvitt nu kan bedömas, icke under nästa budgetår
kunna påräknas några bidrag för instruktörsverksamheten inom de politiska
ungdomsorganisationerna.

Ungdomsutredningen har slutligen till behandling upptagit frågan om
möjligheterna till bidrag åt de politiska ungdomsorganisationerna ur vissa
fonder och därvid förordat, att organisationerna bör kunna bli delaktiga
även av dessa former för ekonomiskt stöd. Något förbud mot bidrag
till de politiska ungdomsorganisationerna ur ifrågavarande fonder — fonden
för idrottens främjande, statens fritidsfond och allmänna arvsfonden
— är för närvarande icke stadgat. Jag anser mig i före varande sammanhang
icke böra göra något annat uttalande på denna punkt än att, utifrån de
principiella synpunkter som jag inledningsvis anfört, en ungdomsorganisa -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 132 år 1957 17

tion icke bör vara utesluten från här ifrågavarande bidragsmöjligheter på
den grunden att organisationen är politisk.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för statsbidrag till de politiska ungdomsorganisationernas
ungdomsfostrande verksamhet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1957/58.

Vad departementschefen sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lindén

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 132