Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1957

1

Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett nordiskt institut för teoretisk atomfysik; given
Stockholms slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till en rekommendation från Nordiska rådet föreslås att för
Sveriges del beslutas om inrättande av ett nordiskt institut för teoretisk
atomfysik i Köpenhamn. Till bidrag till institutet under nästa budgetår
föreslås ett anslag av 150 000 kronor.

1 — Dihang till riksdagens protokoll 1957.

1 sand. Nr 119.

2

Kungl. Maj ds proposition nr 119 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,
Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om inrättande
av ett nordiskt institut för teoretisk atomfysik samt anför därvid
följande.

Inledning

Till Nordiska rådets fjärde session i Köpenhamn år 1956 avgav den
norska regeringen en redogörelse för samarbetet mellan de nordiska länderna
på atomenergiområdet.

Samtidigt tillställdes Nordiska rådet ett protokoll från ett sammanträde
i Köpenhamn den 20 och 21 januari 1956 med företrädare för den teoretiska
atomfysiken. Vid nämnda sammanträde förelåg en promemoria av professor
Torsten Gustafson i Lund av i huvudsak följande innehåll.

Atomforskningens genomgripande utveckling under de senaste årtiondena
har i väsentlig grad varit betingad av ett vetenskapligt samarbete, som till
sin omfattning och intensitet knappast har motstycke i vetenskapens historia.
I de stora länderna utvecklas den teoretiska fysiken med stor intensitet
och genom betydande resurser. Universiteten äger tillräckligt många teoretiker
inom sina forskningsgrupper för att kunna i samarbete behandla de
ytterst svåröverskådliga problem, som nu står i centrum för atomfysiken.
Vidare sker en stark intern kontakt genom gemensamma konferenser, gästföreläsningar
och dylikt. Med denna snabbhet i utvecklingen inom detta
vidsträckta forskningsområde blir det allt svårare för små grupper av forskare
att hålla sig å jour med utvecklingen. De riskerar att inte vara i kontakt
med de väsentliga problemen utan att nödgas arbeta på mera perifera
och mindre fruktbara områden. Det har alltså blivit en allt större nödvändighet
att den krets av forskare, med vilken man på en ort kan träda i kontakt,
är någorlunda stor och välunderrättad.

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 119 år 1957

I de nordiska länderna har man sökt att så intensivt som möjligt ge
bidrag till den teoretiska atomforskningens utveckling. Det starkt ökade
antalet unga fysiker, som behöver handledning av specialister, har gjort
belastningen på den fasta vetenskapliga staben mycket stor. S\ aiigheterna
att följa ett väsentligt forskningsområdes utveckling har känts allt starkare.
År 1953 diskuterade teoretiska atomfysiker från Danmark, Norge och Sverige
möjligheten av ett samarbete, som skulle minska svårigheterna att
vidmakthålla en stark teoretisk atomforskning och göra de nordiska länderna
jämställda med de stora länderna. Man enades om ett förslag till
samarbete, innefattande ett gemensamt nordiskt teoretiskt institut i Köpenhamn,
samt åtgärder för att närmare förbinda de olika universiteten
och högskolorna i Norden. Vid denna tidpunkt hade emellertid den teoretiska
gruppen inom den europeiska kårnforskningsorganisationen (CERN)
börjat arbeta i Köpenhamn, men det syntes sannolikt att denna grupp efter
några år skulle förenas med laboratoriet för högenergifysik i Geneve.
CERN-gruppen hade i Köpenhamn arbetat med betydande framgång och
varit till största värde för de europeiska studerandena och speciellt för de
nordiska atomfysikerna. Ett mycket stort intresse att utnyttja dess möjligheter
hade visats från alla universitet och högskolor i Sverige och Norge,
och stipendiater hade arbetat där med stort utbyte såväl beträffande vetenskaplig
utbildning som i fråga om där genomförda forskningsarbeten inom
atomfysiken. Med hänsyn till att CERN-gruppen var särskilt lättillgänglig
för unga nordiska forskare beslöt man avvakta inrättandet av ett institut
till dess gruppen eventuellt förflyttats till Geneve.

Då den teoretiska CERN-gruppen under 1957 flyttas till Geneve har
frågan om samarbete tagits upp på nytt. De skäl, som ar 1953 talade för
ett samarbete mellan de nordiska universiteten, innefattande speciellt ett
nordiskt institut för teoretisk atomfysik, har — anföres i promemorian —
ytterligare förstärkts. Den väsentliga uppgiften för detta institut föreslås
bli att genom främst nordiska fysiker angripa de huvudproblem, som efter
hand uppträder inom atomforskningen, och de metoder som utvecklas för
deras behandling. En ledande vetenskapsman som föreståndare jämte tie
fysiker bör främst ansvara härför, och under deras ledning skall unga
lovande fysiker bibringas ingående kunskap om de teoretiska metoderna
samt övning i deras användning. Från de deltagande länderna skall sändas
stipendiater, förslagsvis fem från Sverige, tre från vardera Danmark, Norge
och Finland och efter behov någon från Island. Vidare kan efter överenskommelse
ytterligare fysiker sändas dit. Frågan om kontakten med de teoretiska
institutionerna i Norden skall ägnas största uppmärksamhet. Den
förhoppningen uttalas att de unga forskare, som arbetat samman vid det
gemensamma institutet, i sin senare verksamhet vid de nordiska universiteten
och högskolorna skall bibehalla en nära kontakt och därigenom ytteiligare
befordra syftet med det föreslagna samarbetet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1957

Beträffande frågan om förläggningen av det gemensamma institutet anses
Köpenhamn erbjuda stora fördelar. Köpenhamn har under ledning av professor
Niels Bohr intagit ställningen som ett ledande centrum. Härtill kommer
den stora framgång som den teoretiska CERN-gruppen i Köpenhamn
haft under de senaste åren.

Från danskt håll har förklarats, att man ställer erforderliga lokaler till
förfogande. Årskostnaderna för institutet beräknas till följande belopp i
svenska kronor:

Stipendier till yngre nordiska forskare........................

Föreståndare och fysiker, undervisning....................

Besök av äldre nordiska fysiker...........................

Besök av utländska forskare.........................

Kontorspersonal, utgifter för driften, innefattande kontaktverksamheten
................

220 000
120 000
30 000
40 000

40 000

Summa kronor 450 000

Härjämte bör beräknas 200 000 kronor för dels samarbete med de nordiska
uni\ ersiteten och högskolorna i form av utbyte av föreläsare m. m.,
dels av institutet anordnade symposier över specialfrågor. Sammanlagt
erfordras sålunda (450 000 + 200 000 =) 650 000 svenska kronor, vilket
belopp föreslås fördelat på de deltagande länderna i proportion till folkmängden
eller med följande belopp: Danmark 150 000, Finland 140 000, Island
5 000, Norge 115 000 och Sverige 240 000 svenska kronor. Medlen bör beviljas
från den 1 juli 1957. Det synes åtminstone för vissa länder lämpligt, att
vederbörande atomkommissioner eller motsvarande organ lämnar bidragen;
genom dessa organ, som har översikt över behoven inom respektive land,
kan man överväga de lämpligaste formerna för verksamheten vid institutet.
Härjämte understrykes i promemorian vikten av att — samtidigt som
institutet inrättas — resurserna vid högskolor och universitet ökas.

De vid sammanträdet närvarande förordade, att ett institut inrättades i
överensstämmelse med förslaget i promemorian; två deltagare ansåg dock
att man endast borde besluta om inrättande av en nordisk kommission för
teoretisk kärnfysik och att sedan denna borde framlägga förslag om formerna
för det nordiska samarbetet.

Nordiska rådet antog härefter en rekommendation (nr 21 /1956), vari hemställdes
till regeringarna att genom ett samordningsutskott närmare undersöka
möjligheterna för ett vidgat nordiskt samarbete avseende atomforskning
och atomenergiens fredliga utnyttjande samt att förbereda ett sådant
samarbete, där detta kunde synas ändamålsenligt. Vid det nordiska utrikesministermötet
i Köpenhamn i april 1956 beslöts, att Sverige skulle vara
koordinerande land i fråga om sagda rekommendation. Svenska ledamöter
av samordningsutskottet har vant statsrådet Gunnar Lange, förste vice
talman Martin Skoglund samt ledamöterna av riksdagens första kammare
Torsten Bengtson, Sven Em. Ohlon och Rickard Sandler.

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 119 år 1957

Samordningsutskottet har den 5 januari 1957 avgivit en rapport till regeringarna.
I rapporten föreslås, att i Köpenhamn inrättas ett nordiskt institut
för teoretisk atomfysik och att ett nordiskt kontaktorgan för atomenergifrågor
tillsättes. I det följande torde få lämnas en kortfattad redogörelse
för rapportens innehåll.

Samordningsutskottets rapport

I de nordiska länderna liksom överallt annorstädes i världen är det energisituationen,
som kommer att bestämma utvecklingstakten, när det gäller
atomenergiens fredliga användning. Danmark, Finland, Norge och Sverige
är alla starkt beroende av bränsleimport för energiförsäljningen. Samtliga
dessa länders bränsleimport utvisar en stigande andel för olja och bensin i
förhållande till andelen kol och koks. Frågan om att utnyttja atomenergi
för elkraftproduktion har — framhåller utskottet — störst aktualitet för
Danmarks vidkommande och därnäst för Finlands och Sveriges del. Den
avgörande faktorn härvidlag är kostnadsläget jämfört med elkraftproduktion
baserad på fossilt bränsle.

Beträffande det aktuella läget inom atomenergiverksamheten i de nordiska
länderna anföres i rapporten bland annat följande.

Danmark. Den i mars 1955 utsedda provisoriska kommissionen ersattes
genom lag av den 21 december 1955 av den permanenta Atomenergikommissionen
med uppgift att främja atomenergiens fredliga utnyttjande. I
kommissionen ingår representanter för den vetenskapliga och tekniska
forskningen samt de väsentligaste med atomenergiens användning förknippade
produktions- och samhällsintressena.

Under Atomenergikommissionens ledning har det grundläggande arbetet,
som påbörjades av den provisoriska kommissionen, fortsatts under år 1956.
De för det danska programmet mycket betydelsefulla samarbetsavtalen
med Storbritannien och Förenta staterna har utgjort grundvalen för fortsatta
förhandlingar, vilka bland annat sommaren 1956 har lett till överenskommelser
med två amerikanska företag om leveranser under 1957 dels av
en nolleffektuppställning, dels av en försöksreaktor.

De inköpta reaktorerna och därtill hörande laboratorier uppföres på kommissionens
försöksstation Risö vid Roskildefjorden. Anläggningsarbetet var
vid årsskiftet så långt framskridet, att de olika laboratorierna kommer att
kunna tagas i bruk under sommaren 1957. Under detta år har även påbörjats
vissa lantbruksförsök, t. ex. odlingsförsök under gammabestrålning.

Uran förekommer icke i själva Danmark, men ett femårsprogram för intensifiering
av uranprospekteringen på Grönland har beslutats på grundval
av de preliminära undersökningsresultaten.

Finland. Energikommittén har i sitt i september 1956 avgivna betän -

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 119 år 1957

kände föreslagit anskaffning av en forskningsreaktor till Tekniska högskolan
i Helsingfors. Inom industrien har vidare visats intresse för användning
av atomenergi för ånggenerering.

Intensiv uranprospektering har bedrivits av såväl statliga organ som privata
företag, varvid positiva indikationer erhållits, ehuru resultaten ännu
icke har kunnat överblickas.

Island. Största intresset knyter sig till den eventuella möjligheten att
använda jordvärme vid framställning av tungt vatten.

Norge. Den år 1951 färdiga forskningsreaktorn med naturligt uran och
tungt vatten vid Kj eller nära Oslo har genom senare förbättringar utökats
från 100 kW till 800 kW. Isotopproduktionen vid reaktorn utgjorde 1955/56
mer än 600 sändningar, varav ca 400 exporterades. Produktionskapaciteten
för isotoper vid Kjeller kommer att ökas med utvidgning av laboratoriet för
efterbehandling.

Stortinget godkände i mars 1956 planerna på byggande av en ångproducerande
försöksreaktor vid Halden med 10 MW effekt och en ångproduktion
på cirka 20 ton i timmen. Ångan levereras till en närbelägen träförädlingsindustri.
Halden-reaktorn beräknas bli satt i drift i slutet av år 1957.

Skeppsreaktorer och de problem, som knyter sig till atomdrift av fartyg,
har visats stor uppmärksamhet. Det föreligger för närvarande inga konkreta
reaktorplaner på detta område, men en studiegrupp arbetar med de tekniska
problem, som är förknippade med byggande av atomdrivna fartyg.

Norges produktion av tungt vatten beräknas öka något under de kommande
åren.

Utvecklingsarbetet och den praktiska forskningen på atomenergiens
område sker vid Institutt for Atomenergi (IFA) vid Kjeller. År 1951 ingick
IFA ett samarbetsavtal med Nederländerna och därefter har Norge haft
ett nära samarbete med detta land på atomenergiområdet.

I maj 1955 upprättades ett rådgivande organ, Statens atomenergiråd.
Rådet består av i allt femton medlemmar, som täcker de olika fackområden,
som har förbindelse med atomenergiarbetet.

Sverige. För Sveriges del erinras om de riktlinjer för atomenergi verksamheten,
som godkändes av riksdagen år 1956 (prop. 176, L3 U 22, rskr. 344)
samt om den i anledning härav inrättade delegationen för atomenergifrågor.
Vidare omnämnes den av Aktiebolaget Atomenergi påbörjade utbyggnaden
av en forskningsstation vid Studsvik. Bolaget har inköpt en materialprovningsreaktor
från Förenta staterna, vilken beräknas kunna tagas i drift
andra halvåret 1958. Hos årets riksdag har begärts anslag för en reaktor för
kombinerad produktion av värme och elkraft, avsedd för ett nytt bostadsområde
i Stockholm, samt för en av vattenfallsstyrelsen planerad värmereaktor
i Västerås (statsverksprop. 1957, X ht, s. 77—87).

7

Kungl. Maj ds proposition nr 119 år 1957

På längre sikt kommer — anför utskottet vidare — atomenergien att med
all säkerhet spela en mycket betydande roll i de nordiska ländernas energipolitik
och därmed i deras totala ekonomi. Ett framtida nordiskt samarbete
på atomenergiområdet bör utformas med hänsyn till de internationella organisationerna
för atomenergisamarbete, så att onödigt dubbelarbete undvikes.
Formerna för det internationella atomenergisamarbetet är emellertid
för närvarande föremål för intensiva förhandlingar. Dessutom bör ett nordiskt
samarbete utformas så att ett deltagande däri från icke-nordiska
länders sida blir möjligt och så att det icke blir till hinder för de enskilda
ländernas samarbete med länder utanför Norden. Frågan om ett fastare
organiserat nordiskt atomsamarbete kan icke — framhåller samordningsutskottet
— helt överblickas, förrän de nu aktuella internationella organisationerna
kommit till stånd och börjat sitt arbete.

På kort sikt bestäms de i praktiken föreliggande möjligheterna för ett
nordiskt samarbete främst av det faktiska utvecklingsläget inom de olika
länderna i fråga om atomenergiens utnyttjande. Från denna utgångspunkt
kan uppgifter för ett nordiskt samarbete främst sökas i samordning av vissa
speciella forsknings- eller utvecklingsprojekt, som är av samtidigt intresse
för två eller flera länder. Samarbetet kommer därvid naturligen att inriktas
på uppgifter av omedelbar betydelse för det industriella utnyttjandet av
atomenergien men kan även avse mycket långsiktiga undersökningar, exempelvis
rörande alternativa teoretiska möjligheter för utnyttjande av atomenergi
från lcärnklyvnings- eller kärnsammanslagningsprocesser. Även frågan
om samarbete mellan de nordiska länderna rörande utbildning av personal
har dryftats.

Utskottet föreslår att ett gemensamt nordiskt kontaktorgan för atomenergifrågor
inrättas med uppgift att följa såväl den internationella utvecklingen
på atomenergiområdet som utvecklingen inom de nordiska länderna
samt framlägga de förslag till samarbete, som därvid yppats. I kontaktorganet
bör ingå två representanter från varje land.

Oberoende av möjligheterna av ett ökat nordiskt samarbete i fråga om
atomenergiens omedelbara industriella utnyttjande föreligger emellertid —
framhåller utskottet vidare — ett förslag om att etablera ett nordiskt samarbete
inom den teoretiska atomfysiken. Härmed åsyftar utskottet ett förslag,
som ställts från deltagare vid ett sammanträde i Köpenhamn den 20
och 21 januari 1956 med företrädare för den teoretiska atomfysiken i de
nordiska länderna om inrättande av ett gemensamt nordiskt institut för
teoretisk atomfysik i Köpenhamn. För detta förslag, som ursprungligen
framfördes i professor Gustafsons promemoria, har lämnats en redogörelse
i det föregående.

Utskottet framhåller för egen del, att förslaget om ett gemensamt nordiskt
institut i Köpenhamn för teoretisk atomfysik avser nordisk samver -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1957

kan inom ett för internationellt samarbete synnerligen väl ägnat forskningsområde
av central betydelse inom naturvetenskapen. Utskottet förordar,
att institutet inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande
förslaget. Till medlemmar i styrelsen för institutet bör varje land
ha rätt att utse högst tre ledamöter. Dessa bör vara framstående företrädare
för den teoretiska atomfysiken med överblick över den aktuella forskningen
i världen i detta ämne. I styrelsens uppgifter bör anses ingå att verka för ett
nordiskt samarbete inom den teoretiska atomfysiken.

För att institutet redan från starten skall kunna spela den roll, som avsetts,
bör avgörande betydelse fästas vid valet av dess vetenskapliga ledare.
Utskottet understryker, att till denna post endast bör kunna ifrågakomma
en forskare, som intager en internationellt ledande ställning inom den teoretiska
atomfysiken. Till institutets och styrelsens verksamhet bör, med den
fördelning på de nordiska länderna som angivits i förslaget, anslås 650 000
svenska kronor per år.

Rekommendation av Nordiska rådet år 1957

Samordningsutskottets rapport översändes av regeringen till Nordiska
rådet inför dess femte session i Helsingfors i februari 1957. I ett tilläggsförslag
av ett antal rådsmedlemmar hemställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera
regeringarna att inrätta såväl ett nordiskt institut för teoretisk
atomfysik som ett gemensamt nordiskt kontaktorgan för atomenergifrågor.

Nordiska rådet antog därefter en rekommendation (nr 10/1957), vari rådet
rekommenderade regeringarna i de nordiska länderna att inrätta ett nordiskt
institut för teoretisk atomfysik i Köpenhamn samt att tillsätta en
styrelse för institutet med uppgift även att vara organ för nordiskt samarbete
inom den teoretiska atomfysiken. I samma rekommendation uppmanades
regeringarna att inrätta ett gemensamt nordiskt kontaktorgan för
atomenergifrågor med uppgift att nära följa planeringen och verksamheten
på atomenergiområdet samt befordra de möjligheter till nordiskt samarbete
som därvid framkom, innefattande bland annat industriellt samarbete på
reaktorområdet.

Departementschefen

Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen har Nordiska rådet vid
sin femte session i Helsingfors i år rekommenderat regeringarna att inrätta
ett nordiskt institut för teoretisk atomfysik i Köpenhamn. Beträffande
dess organisation och närmare uppgifter torde jag få hänvisa till det nyss

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1957

sagda. Just i Köpenhamn har under en följd av år bedrivits en framgångsrik
forskning rörande atomkärnorna av den teoretiska gruppen inom den europeiska
kärnforskningsorganisationen (CERN); denna grupp flyttas emellertid
i sommar till Geneve. Avsikten är att det föreslagna nya institutet
skall påbörja sin verksamhet vid CERN-gruppens förflyttning. Nordiska
samordningsutskottet har beräknat de årliga kostnaderna för institutet till
650 000 svenska kronor; räknat efter de nordiska ländernas invånarantal
skulle Sverige för täckande av dessa kostnader lämna ett årligt anslag av
240 000 kronor. I detta sammanhang torde få erinras om att Danmark
åtagit sig att — utöver det årliga bidraget — ställa erforderliga lokaler till
institutets förfogande.

Jag delar helt den uppfattning, som kommit till uttryck vid Nordiska
rådets behandling av detta ärende, att ett gemensamt samarbete på detta
område kan erbjuda stora fördelar. Jag förordar därför — i anslutning till
Nordiska rådets rekommendation — att för Sveriges del beslut fattas om
inrättande av ett nordiskt institut för teoretisk atomfysik i Köpenhamn i
huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. De i detta förslag
beräknade kostnaderna samt dessas fördelning på de nordiska länderna
föranleder ej erinran från min sida.

Det torde visa sig nödvändigt att med representanter för de andra nordiska
länderna förhandla närmare om institutets organisation och verksamhet.
Från svensk sida synes dessa förhandlingar böra föras av atomkommittén.
De svenska ledamöterna i institutets styrelse torde få utses av Kungl.
Maj:t efter förslag av atomkommittén.

Även om institutet ej kan vara färdigorganiserat vid ingången av nästa
budgetår, väntas emellertid verksamheten komma i gång i betydande omfattning
under hösten 1957. De sammanlagda kostnaderna för institutet
under budgetåret 1957/58 kan — enligt vad jag inhämtat — beräknas till
400 000 kronor; enligt nyss angivna grunder utgör Sveriges andel härav i
runt tal 150 000 kronor. Jag förordar att i överensstämmelse härmed till
nordiska institutet för teoretisk atomfysik för nästa budgetår uppföres ett
anslag av 150 000 kronor; anslaget synes böra vara ett förslagsanslag.

Vad härefter beträffar det i Nordiska rådets rekommendation förordade
kontaktorganet torde chefen för handelsdepartementet senare denna dag
komma att hemställa om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två
ledamöter för Sverige i detta organ.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) dels för Sveriges del besluta om inrättande av ett nordiskt
institut för teoretisk atomfysik i Köpenhamn;

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 119.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1957

b) dels ock till Bidrag till nordiska institutet för teoretisk
atomfysik för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lindén

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB . Stockholm 1957

570586