Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1957

1

Nr 117

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående teckning av
ytterligare aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier,
m. m.; given Stockholms slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Aktiebolaget Statens skogsindustrier skall skiljas
från domänverket och direkt underställas Kungl. Maj :t samt därvid sortera
under handelsdepartementet. Bolagets aktier skall överföras från domänfonden
till den under statskontorets förvaltning stående fonden för statens
aktier. Samtidigt avses de ekonomiska mellanhavandena mellan bolaget
och domänverket bli reglerade.

I syfte att konsolidera bolagets ekonomiska ställning, närmast genom att
nedbringa de kortfristiga skulderna till en skälig nivå, föreslås vidare, att
bolaget under nästa budgetår tillföres ett belopp av 35 miljoner kronor genom
ökning av aktiekapitalet. I propositionen förutsättes, att bolagets investeringar
icke utan statsmakternas föregående prövning gives större omfattning
än att de kan täckas genom självfinansiering.

1 IIilning till riksdagens protokoll t''J57. 1 samt. 117

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Eliasson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om teckning av ytterligare
aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m. samt anför
därvid följande.

Inledning

I en den 28 november 1956 dagtecknad, av domänstyrelsen med eget utlåtande
överlämnad framställning har Aktiebolaget Statens skogsindustrier
hemställt om dels ett anslag å 60 miljoner kronor för ökning av bolagets aktiekapital
med nominellt 50 miljoner kronor till en kurs av 120 procent, dels
bemyndigande för riksgäldskontoret att tillhandahålla domänverket ytterligare
kredit med 50 miljoner kronor att ställas till bolagets förfogande.

Över denna framställning har efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksgäldskontoret samt fullmäktige
i riksbanken. Mot utlåtandet av fullmäktige i riksgäldskontoret har
reservation anförts av herr Hagberg. Vidare har reservation anförts av dels
herr Kollberg och dels herr Rubbestad mot det av fullmäktige i riksbanken
avgivna utlåtandet.

I anledning av vissa uttalanden i inkomna remissutlåtanden uppdrog
Kungl. Maj :t genom beslut den 18 januari 1957 åt numera statsrådet Kling
att verkställa utredning rörande reglering av de inbördes förhållandena
mellan Aktiebolaget Statens skogsindustrier och domänverket. Utredningsmannen
har i en den 6 mars 1957 avlämnad promemoria redovisat utredningens
resultat samt framlagt därav föranledda förslag.

Jag övergår härefter till en redogörelse för bolagets framställning och de
över densamma avgivna utlatandena samt för utredningsmannens promemoria.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

Aktiebolaget Statens skogsindustriers framställning

Aktiebolaget Statens skogsindustrier omnämner i sin skrivelse, att bolagets
styrelse i överensstämmelse med departementschefens uttalande i propositionen
nr 139 till 1956 års riksdag uppdragit åt bankdirektören E. Rosander
samt den av Kungl. Maj :t förordnade revisorn för bolaget, auktoriserade
revisorn P. O. Öhrling, att avgiva utlåtande angående den kapitalförstärkning
som med hänsyn till bolagets ställning kan anses behövlig. För att tjäna
som underlag för en bedömning härvidlag har inom bolaget upprättats
en den 13 november 1956 daterad promemoria rörande bolagets finansiella
ställning och driftsförhållanden. I sagda promemoria uttalas bl. a. följande.

1. För bolagets struktur, allmänna uppgifter och företagspolitik hänvisas
till vad bolaget anfört härom i skrivelsen till Konungen den 21 februari 1956
samt att större jämvikt måste eftersträvas mellan bolagets sågverks- och
fiberproduktion genom en successiv utvidgning av den senare.

2. Bolagets eget kapital i relation till anläggnings- och omsättningstillgångarna
har under åren 1942—1956 varit som följer:

Eget kapital

Anläggnings- och omsätt-ningstillgångar

Eget kapital i
tillgångar

procent av

År

nettobok-fö ringsvärde

bruttobok-

föringsvärde

enl. nettobok-töringsvärde

enl. brultobok-föringsvärde

Miljoner

kronor

Miljoner

kronor

Miljoner

kronor

%

%

1942 1/1 ......

22,0

39,0

39

56,4

56,4

31/12 .....

22,2

43,9

50

50,6

44,4

1943 ...........

22,2

48,7

56

45,6

39,6

1944 ...........

22,4

63,9

77

35,1

29,1

1945 ...........

22,5

39,2

62

57,4

36,3

1946 ...........

22,7

42,6

74

53,3

30,7

1947 ...........

22,9

57,6

115

39,8

19,9

1948 ...........

23,9

62,8

130

38,1

18,4

1949 ...........

24,5

84,6

150

29,0

16,3

1950 ...........

24,7

87,2

164

28,3

15,1

1951 ...........

26,4

110,9

231

23,8

11,4

1952 ...........

27,0

161,1

270

16,8

10,0

1953 ...........

49,5

192,9

312

25,7

15,9

1954 ...........

50,0

271,4

407

18,4

12,3

1955 ...........

50,5

284,5

434

17,8

11,6

1956 ...........

51,0

293,1

(ber.)

449,2

(ber.)

17,4

11,3

Medan bruttobokföringsvärdet av lager av råvaror och förbrukningsmaterial
år 1942 utgjorde 14 miljoner kronor var motsvarande värde

per 31/12 1952 72 miljoner kronor
» 31/12 1953 72 » »

»> 31/12 1954 99 »

»> 31/12 1955 81 »

»

*

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

3. Bolagets skulder

Långfristiga:

Pensionsstiftelse I.....

Pensionsstiftelse II

Pensionskassa........

Förlag fr. statsmedel ..
Övriga långfristiga lån

Kortfristiga:

Till dotterbolag............

Kreditorer och avräkningar .
(varav förskott från kunder)
Arbetstagarnas skattemedel .
Skatteskuld...............

per 31/12 1955

beräknat
per 31/121956

18 000 000

7 561 086

5 339 085
.. 33 700 000
.. 27 809 266

18 000 000

7 800 000

6 100 000
33 700 000
70 300 000

92 409 437

135 900 000

342 045
.. 128 608 374
.. (49 000 000)

1 972 010

1 495 767

95 700 000
(54 000 000)
1 700 000
600 000

132 418 196

98 000 000

Summa långfristiga och kortfristiga skulder Kr. 224 827 633 233 900 000

4. Nu pågående investeringar sker enligt följande plan:

för cellulosa-pappersproduktionen i

Karlsborg

59,8 milj

oner kronor

varav under år 1956..........

ca

27 milj

oner kronor

varav under åren 1957—58....

ca

32,8

»

för wallboardproduktionen.......

17,9

»

varav under år 1956..........

ca

7

»

varav under åren 1957—58....

ca

10,9

»

för sågverksproduktionen........

37,5

»

varav under år 1956..........

ca

5,6

»

varav under åren 1957—60....

ca

31,9

»

för övrig verksamhet............

9,7

»

varav under år 1956..........

ca

4,3

»

varav under åren 1957—63....

ca

5,4

»

124,9 milj

oner kronor

varav under år 1956.

43,9

»

» » » 1957.

41,6

»

» » » 1958.

23,5

»

» » » 1959-

-63.......

15,9

»

Även om samtliga industriförvaltningar efter nämnda investeringar
torde komma att vara i gott skick bör likväl
beräknas för rationaliseringar, som nu ej kunna närmare
specificeras, ytterligare ett belopp under åren 1958—
1963 av omkr.....................................

27 miljoner kronor

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

5. Årsproduktionen, som år 1942 utgjorde 102 000 enheter med ett värde
av 40 miljoner kronor, beräknas uppgå till:

Trävaror ..

år 1958

. . . 123 000

stds

är. 1958 efter avslutande
av nu pågående utbyggna-der 1 Karlsborg och
Skinnskatteberg

120 000 stds

Cellulosa,
oblekt . ,

60 000

ton

125 000 ton

blekt . .
Papper ...
Wallboard

19 000
81 000

ton

ton

59 000 ton

60 000 ton

130 000 ton

Mineralull

— Stålsand.......

7 000

ton

13 800 ton

6. Leveransvärden:

år 1942 ..........

40,9 miljoner kronor

1943 ..........

31,2

»

1944 ..........

25,4

»

1945 ..........

64,6

»

1946 ..........

55,1

»

1947 ..........

69,3

»

1948 ..........

79,7

»

1949 ..........

79,6

»

1950 ..........

89,8

»

1951..........

173,2

»

1952 ..........

101,3

»

1953 ..........

150,9

»

1954 ..........

177,3

»

1955 ..........

203,9

»

1956 (ber.) . . . .

220,5

»

1957 » ----

251,5

»

1958 » ----

296,4

»

1959 » . . . .

278,2

»

1960 » ----

278,2

»

7. Den nuvarande relationen mellan å ena sidan kostnader för tåvaror,
material, kraft och löner samt ränte- och skattekostnader och å andra sidan
produktintäkterna förutsättes i stort sett bibehållas under de närmaste
åren framöver.

8. Beaktas bör vidare

dels bolagets avsaknad av egna naturtillgångar, såsom skogar och vattenkraft
samt den inverkan detta förhållande har för självfinansiering och
i fråga om lånesäkerheter,

dels de särskilda pensionsförpliktelser bolaget ålagts svara för genom riksdagsbeslut
år 1941 och senare.

9. Likaledes bör hänsyn tagas till

dels att de förskott av år för år revolverande natur, per slutet 195b beräknade
till ca 54 miljoner kronor och ingående i bolagets kortfristiga
skulder, bör avvecklas så snart så låter sig göra,

dels att den statsgaranti som beviljades enligt Kungl. Maj :ts proposition
nr 139 år 1956 utgår efter tio år och att sålunda de lån som på grundval
därav kunna upptagas skall inlösas vid garantitidens utgång och

dels storleken av det säsongmässigt betonade kortfristiga rörelsekapitalet.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

10. I ovan angivna investeringar ingår icke den i bolagets skrivelse till
Ivungl. Maj: t den 21 februari 1956 angivna anläggningen i Otterbäcken,
som beräknas kosta omkring 90 miljoner kronor.

Den 24 november 1956 avgav bankdirektör Rosander och revisor öhrling
i skrivelse till Aktiebolaget Statens skogsindustrier följande utlåtande angående
storleksordningen av den kapitalökning, som bolaget ur finansiell
synpunkt kan anses behöva.

För uppdragets fullgörande ha vi inhämtat erforderliga uppgifter om rörelsens
omfattning och beskaffenhet samt om bolagets aktuella ekonomiska
forhållanden. Vi har informerats om det beslutade investeringsprogrammet
och därmed sammanhängande ökningar och förändringar i bolagets rörelse,
liksom även om utvidgningarnas beräknade inverkan på bolagets resultatoch
likviditetsutveckling. Efter genomgång och prövning av detta material
tar vi avgiva följande utlåtande.

Bolagets finansiella ställning den 31 december 1955 har i starkt sammansiff^
utseende med utgångspunkt från koncernbalansräkningens

Anläggningstillgångar.....

Varulager...............

Fordringar och kassamedel

Eget kapital......

Långfristiga skulder
Kortfristiga skulder

Miljoner

% av om-

kronor

siutning

152,4

53,7

76,1

26,8

55,3

19,5

283,8

100,0

49,7

17,5

100,0

35,2

134,1

47,3

283,8 100,0

Vid bedömande av ovanstående ställning bör uppmärksammas, att den 31
december ar en gynnsam tidpunkt ur likviditetssynpunkt. På grund av
sasongvariationerna i bolagets varuleveranser räknar man med att behovet
av rörelsekapital ökar under första hälften av året med upp till 80 milioner
kronor. J

Å andra sidan bör beaktas att bolagets varulager, främst på grund av
efterverkningarna från stormfällningarna år 1954, är onormalt högt och
enligt bolagets uppfattning borde kunna nedbringas med ungefär 40 miljoner
kronor. J

Mot bakgrunden av vad som ovan anförts är det uppenbart, att bolagets
egna kapital är otillräckligt. Från bolagets bildande år 1942 har det egna
kapitalets andel av balansomslutningen sjunkit från 56,4 till 17,5 %. Samtidigt
finansieras bolaget i alltför hög grad genom kortfristiga skulder, vilka
till endast 41 % täckes av likvida fordringar och kassamedel. Enligt bolagets
beräkningar skulle de normala kortfristiga skulderna avseende leverantorskrediter,
skattemedel och diverse löpande skulder vid årsskiftena
kunna uppskattas till omkring 30 miljoner kronor vid den oinfattnin« på
rörelsen som förutses efter utbyggnaderna. Kortfristiga skulder utöver
namnda belopp synas oss i den mån de ej kan täckas genom nedbringande
av varulagret böra ersättas med långfristigt kapital. Vid vår bedömning av
lagerhallnmgsfrågan har vi kommit till den uppfattningen att man, även
etter de utbyggnader av produktionen som nu pågå, bör kunna räkna med

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

elt normallager, som understiger 1955 års nivå med 20 miljoner kronor.
Med hänsyn härtill anser vi det erforderligt, att 80 miljoner kronor av bolagets
kortfristiga skulder snarast ersättas med långfristigt kapital.

I övrigt vill vi i avseende på bolagets kapitalbehov för innevarande och

kommande år framhålla följande. ''

Bolagets beslutade och till större delen påbörjade investeringsprogram
innefattar följande beräknade penningbehov.

Miljoner

kronor

Utbyggnad av cellulosa- och pappersproduktionen i Karlsborg...... 59,8

Utbyggnad av wallboardproduktionen, huvudsakligen i Skinnskatteberg 17,9

Investeringar för trä varuproduktionen vid olika sågverk........... 37,5

Kompletteringar av mineralullsfabrik............................ U<J

Fartygsbyggnationer........................................... rit 124,

9

Investeringsutgifterna beräknas fördela sig i tiden på följande sätt:

1956 ............................ 43,9 miljoner kronor

1957 ............................ 41,6 »

1958 ............................ 23,5 »

1959 ............................ 10,5 »

1960—63 ........................ 5,4__» _

124,9 miljoner kronor

Investeringsutgifterna under år 1956 torde i det närmaste täckas av lån,
som upptagits under året respektive beräknas bliva upptagna inom den
närmaste tiden. I dessa ingår det statsgaranterade lån å 35 miljoner kronor,

som skall återbetalas år 1966. , ... .

Investeringarna under åren 1957—63, vilka enligt ovanstående beräkning
uppgår till 81 miljoner kronor, liksom även de löpande rationahseringsinvesteringar,
som beräknas bli nödvändiga under denna period, borde enligt
tillgängliga resultatprognoser väl kunna täckas genom den självfinansiering,
som kan påräknas vid en normal avkastning på bolagets rörelse.
Även om man accepterar denna finansieringsmöjlighet, bör dock beaktas
att en viss kapitalbrist kommer att uppstå på grund av att investeringarna
under de första åren överstiger den beräknade självfinansieringen.

Vi har bedömt kapitalbehovet från utgångspunkten, att de namnda investeringarna
icke till någon del skulle kunna finansieras genom upptagande
av lån i öppna marknaden. Beträffande de vid 1956 års utgång befintliga
långfristiga skulderna har vi förutsatt en normal amortering fram till ar
1963 med 20 miljoner kronor samt givetvis beaktat att det statsgaranterade
lånet å 35 miljoner kronor helt skall lösas år 1966.

Vid bedömandet av det framtida kapitalbehovet måste hänsyn vidare
tagas till den utvidgade rörelsens krav på ökade kundkrediter liksom även
behovet av en rimlig kassahållning. Såsom tidigare nämnts uppskattas den
säsongmässiga likviditetspåfrestningen under året till cirka 80 miljoner
kronor. Större delen av detta belopp bör enligt de uppgifter vi erhållit
kunna finansieras medelst upptagande av kortfristiga krediter. En kassahållning
av 20 miljoner kronor vid årsskiftena synes oss emellertid med
hänsyn till omfattningen av bolagets rörelse vara erforderlig. Kravet pa
ökade kundkrediter har vi uppskattat till 10 miljoner kronor. _

Med beaktande av i huvudsak de faktorer, som ovan i korthet angivits,

^ Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 11157

anser vi att ett ytterligare kapitalbehov av lägst 45 miljoner kronor föreligger
för finansieringen av bolagets investeringsprogram och den därmed
utökade rörelsen. Vi vill understryka, att denna beräkning baserar sig på i
stort sett normala konjunkturer för bolagets produkter. Beräkningen innefattar
ej helter någon reserv för mera avsevärda fördyringar beträffande
investeringarna. Vi bär sålunda icke ansett oss kunna värdemässigt ge uttryck
för det kapitalbehov, som kan uppstå för bolaget vid en exceptionellt
ogynnsam utveckling av priser och marknadsförhållanden.

Utan att ta ställning till finansieringsformen har vi i våra kalkyler räknat
med, att hela den erforderliga kapitalökningen skulle förräntas såsom eget
kapital. På grund av beskattningsreglerna är denna förräntningsform kostsammare
för bolaget än förräntning av främmande kapital. En viss reducering
bor därför göras beträffande det av oss uppskattade kapitalbehovet,
i den män man räknar med att det skall finansieras med lånemedel.

Med utgångspunkt från de förutsättningar, för vilka vi redogjort härovan,
bär vi kommit till den uppfattningen, att bolagets kapitalbehov bör uppskattas
till lägst 125 miljoner kronor, därest ökningen sker i form av eget
kapital. Skulle finansieringen helt eller delvis ske genom främmande långtiistigt
kapital, bör viss av skatteskäl betingad reducering göras beträffande
nämnda belopp.

Det angivna kapitalbehovet hänför sig dels till ett erforderligt nedbringande
av bolagets kortfristiga skulder, dels till bolagets investeringsprogram
och den därmed sammanhängande utvidgningen av rörelsen. Vi har icke
ansett oss böra ingå på frågan om den lämpligaste formen för finansieringen
men vill framhålla, att kapitalbehovet är av långfristig karaktär och
att vi vid våra bedömanden icke räknat med någon amortering av beloppet
under den närmaste tioårsperioden. 1

För egen del vill bolaget i sin framställning bl. a. åberopa härefter återgivna
uttalanden i dess tidigare omnämnda skrivelse till Kungl. Maj :t den 21
februari 1956.

Aktiebolaget Statens Skogsindustrier har alltsedan bolaget den 1 januari
1942 trädde i verksamhet varit klart medvetet om nödvändigheten av att
åstadkomma en genomgripande modernisering och rationalisering av de industrianläggningar,
som bolaget fick övertaga. Dessa industrianläggningar
utgjordes huvudsakligen av sågverk i norra och mellersta delarna av landet
jämte en mindre sulfatfabrik och eu liten, helt omodern kolningsanläggning.
Samtliga dessa industrianläggningar var vid tidpunkten för övertagandet
hait nedkörda och dessutom omoderna, varför en upprustning''
och modernisering av desamma var eu nödvändig förutsättning för att rörelsen
skulle kunna bedrivas på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt.

I första hand gällde det att modernisera och rationalisera sågverken, vilket
var en omfattande och kapitalkrävande uppgift. Sammanlagt har bolaget
således för upprustning av sågverken samt därmed genomförda rationalism
ingai - syftande till att åstadkomma ändamålsenliga anordningar för
tolkning, lagring av det sågade virket, förbättrade utlastningsanordningar
samt bättre ai betsförhållanden och bättre bostäder för arbetarepersonalen
m. in. — investerat ett belopp av i runt tal 91 miljoner kronor. Ännu återstäi
att ombygga ett par av sågverken innan bolagets sågverksanläggningar
kan anses fullt moderniserade till ett sådant skick, som kräves i dagens
läge. Dessa arbeten jämte ett fortsatt underhåll av sågverken för att följa
den kommande utvecklingen torde dock vara av relativt underordnad storlek
jämfört med vad som redan utförts och de torde utan svårighet kunna in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

9

passas i ett normalt rationaliserings- och utvecklingsprogram. Utöver direkta
investeringar för om- och nybyggnader har dessutom, i synnerhet
under de tidigare åren, avsevärda belopp fått bäras av driften på grund
av det onormala underhåll, som de omoderna anläggningarna krävde. Storleken
av sådana onormala driftskostnader torde kunna uppskattas till åtminstone
ca 15 miljoner kronor. Inalles torde således för sågverksgruppen
ha investerats ca 106 miljoner kronor.

På samma sätt måste vid sulfatmassafabriken i Karlsborg omedelbart ett
ombyggnadsprogram igångsättas.

Bolaget hade från första början fullt klart för sig att, för att speciellt
sågverksanläggningarna skulle kunna utvecklas till ekonomiska och bärkraftiga
industrier, en integration måste komma till stånd, som syftade till
ett intimt samarbete mellan sågverken och annan skogsindustriell verksamhet,
så att råvaran kunde utnyttjas helt och hållet och s. k. avfall tillvaratagas.

Effektuerandet av ett sådant program fick dock uppskjutas, enär bolaget
under sitt första år efter hemställan från statsmakterna fick åtaga sig uppförandet
av trädestillationsanläggningar i stor skala, vilka erfordrades för
landet under dåvarande förhållanden men som var helt och hållet av kristidsnatur.
Enbart för dessa anläggningar nödgades bolaget investera ej mindre
än ca 18 miljoner kronor. Dessa anläggningar kunde ej under den relativt
korta tid de erfordrades tillnärmelsevis amorteras med eget driftöverskott
utan har senare avskrivdts med tillskott från bolagets övriga industrier.

Först år 1947 kunde bolaget sedan återupptaga och vidareföra sitt förutnämnda
integrationsprogram, varvid moderna wallboardfabriker uppförts
i Piteå och Skinnskatteberg samt en helt genomgripande ombyggnad av sulfatmassafabriken
genomförts. Härigenom har det varit möjligt att i större
omfattning och på ett rationellt sätt tillvarataga avfallsveden från sågverken
samt även bidraga till ett tillvaratagande av klenved från skogarna. Enbart
vid bolagets wallboardfabriker är det årliga produktionsvärdet för närvarande
över 40 miljoner kronor och med eljest värdelöst avfall som råvara.
Produktionen, som till ca 80 % exporteras, uppgår till ca 85 000 ton wallboard
per år. Anläggningskostnaden för dessa fabriker uppgår till ca 87
miljoner kronor.

Vid sulfatmassafabriken i Karlsborg, som efter en första ombyggnad och
modernisering fått sin tillverkningskapacitet mer än fördubblad — den
uppgår nu till 60 000 ton sulfatmassa per år — kan sågverksavfall användas
till ca 30 % av den erforderliga råvaran, varigenom fabriken utgör en värdefull
avnämare för avfallet från de lokala sågverken. Fabriken har även försetts
med blekeri och pappersfabrik, varför anläggningen är väl rustad för
att på ett ekonomiskt sätt kunna utnyttja råvaran från skogen och sågverken.
För sulfatfabrikens ombyggnad har investerats sammanlagt ca 43
miljoner kronor.

Under hela denna utvecklingsperiod har parallellt med industriens utveckling
och nydaning genomförts ett omfattande byggnadsprogram för
alt sanera det ursprungliga bostadsbeståndet och härigenom har vid de olika
industrianläggningarna praktiskt laget genomgående behovet av nya och
moderna bostäder iillgodosetts. Endast under de senaste åren och i ringa
omfattning har härvid statliga lån utnyttjats.

För närvarande pågår en utbyggnad av sulfatmassafabriken i Karlsborg
för all tillvarataga del stora överskottet av klenare dimensioner i Norrbottens
skogar, varigenom denna fabrik får en total produktionskapacitet av

10

Kungl. Maj:Is proposition nr 117 år 1957

120 000 ton sulfatmassa per år, och samtidigt utökas pappersbrukets maskinella
kapacitet från 18 000 till 60 000 ton kraftpapper per år. I Skinnskatteberg
pågår en utbyggnad av wallboardfabriken med ytterligare tillverkningskapacitet
av 25 000 ton per år.

På ett för ändamålet inköpt område vid Otterbäcken bar planerats uppförande
av en anläggning med en årlig produktion av 60 000 ton papper och
cellulosa, och bolaget avvaktar nu byggnadstillstånd för denna anläggning.

Av vad här sagts framgår, att bolaget sett som sin uppgift ej endast att
rationalisera de vid bolagets tillkomst i statens ägo befintliga anläggningarna
utan också att skapa nya avsättningsmöjligheter för virke från statsskogarna
och för avfall vid egna anläggningar. Den kraftiga utveckling, som därigenom
kommit till stånd, grundar sig på bolagets och domänverkets gemensamma
bedömanden av de virkesmängder, som måste förädlas om skogarnas
avkastningsförmåga skall kunna tillvaratagas, ej minst beträffande
gallringsvirket. Den utbyggnad av bolagets skilda industrier, som kommit
till stånd, har effektivt bidragit till landets exportinkomster och den har
tagit all den hänsyn till befintliga industrianläggningar, som under föreliggande
förhållanden kan vara skäligt. Den enskilda skogsindustrien, som under
efterkrigsåren ställt sig avvaktande — ökningen av fabrikernas kapacitet
med avseende på råvarukonsumtion var under 1940-talet ganska liten
— har under senare år skjutit fart, sedan man kommit till insikt om att
skogarna producerar mera virke än de befintliga fabrikerna kan förädla,
särskilt beträffande sulfatved. Därigenom har riktigheten av bolagets investeringspolitik
bekräftats, som inneburit att bolaget i stor omfattning använt
de årliga driftsöverskotten för nyinvesteringar i företaget.

Bolaget erinrar om att sedan förenämnda skrivelse av den 21 februari
1956 avgavs, har Södra Sveriges skogsindustriutredning avlämnat ett betänkande,
betitlat »Skogsindustrins utbyggnad» (SOU 1956:33). Av de råvarubalanser,
grundade på bland annat riksskogstaxeringens senaste resultat,
som utredningen utarbetat, framgår, att råvaruöverskott alltjämt föreligger
inom de områden, där bolagets anläggningar är belägna. Bolaget förmenar,
att dess insatser för ökning av industrikapaciteten därför varit icke blott
nödvändiga för avsättningen av virke från statsskogarna eller för tillvaratagande
av sågverksavfall utan också mycket angelägna ur allmänna produktionssynpunkter.

Även efter den ännu ej avslutade upprustningen av de äldre anläggningarna
och nybyggnaderna i Karlsborg och Skinnskatteberg kommer emellertid,
framhåller holaget, strukturen i dess produktion att stå i en mycket
skev relation till det normala sortimentsutfallet vid skogsavverkningarna.
Bolaget säger sig hittills icke bort överväga att, med hänsyn till de sociala
konsekvenser åtgärderna skulle få, reducera bolagets sågtimmerförbrukning
respektive produktion av sågade trävaror genom nedläggande av ett antal
sågverk eller begränsning av driften. Eu dylik nedskärning skulle dessutom
icke låta sig förena med den ökade tillgång av timmersortiment, som skogarnas
nuvarande sammansättning ger möjlighet till. Bolaget framhåller, atl
det därför hittills strävat efter att vid sina sågverk uppehålla produktionen
i hela den omfattning, som råvarutillgång och avsättningsmöjligheter ger
utrymme för. Det alltför ensidiga beroendet av trävarumarknaden i fråga om

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 117 år 19Öl

11

inkomsterna — för närvarande härrör ungefär 65 procent av bolagets inkomster
från sågade trävaror — innebär enligt bolaget i och för sig en svaghet
i dess struktur, vilken kan avsevärt minska bolagets konkurrenskraft på
den internationella marknaden. I detta sammanhang understryker bolaget
vad det anfört i sin skrivelse av den 21 februari 1956 om behovet av en
teknisk integration mellan sågverksrörelsen och annan skogsindustriell verksamhet,
så att råvaran kan utnyttjas helt och hållet och s. k. avfall tillvaratagas.
En dylik integration finner bolaget i dagens läge vara en nödvändighet
för att lönsamhet i rörelsen skall kunna ernås vid nuvarande råvarupris
och tillverkningskostnader. Om bolaget skall kunna arbeta efter affärsmässiga
linjer, är det därför enligt bolagets mening ofrånkomligt, att produktion
och struktur måste utvecklas till bättre balans än den nuvarande mellan
trävaror och fiberproduktion, så att produktionen åtminstone något så när
kommer i jämvikt med det skogsutfall, som nu och framdeles normalt kan
påräknas. En förbättring härvidlag förväntas när den nn pågående utbyggnaden
av sulfatmassafabriken i Karlsborg och av wallboardfabriken i Skinnskatteberg
nästa år genomförts. Bolaget räknar med, att efter dessa utbyggnader
massa-, pappers- och wallboardproduktionen kommer att ökas så att
de sågade trävarornas andel i bolagets totala årliga försäljning kommer att
nedgå till 48 procent.

På denna grund anser bolaget, att den utveckling av dess rörelse som
skett och pågår står i full överensstämmelse med statsmakternas intentioner
vid bolagets bildande. Bolaget finner det vara en ekonomisk orimlighet att
begära, att det skall kunna uppfylla de vid dess bildande av statsmakterna
understrukna kraven på affärsmässighet samt likställighet och konkurrenskraft
gentemot den övriga skogsindustrien i in- och utlandet utan att utveckla
den samlade rörelsen efter moderna och rationella industriprinciper.
Det är emellertid, påpekar bolaget, nödvändigt att det av ägaren-staten beredes
finansiella möjligheter att fungera som ett affärsföretag, varvid särskild
hänsyn måste tagas till bolagets utomordentligt ogynnsamma utgångsläge.

År 1953 uttalade jordbruksutskottet (JoU 1953: 3), alt den genomgripande
modernisering, som ägt rum i fråga om bolagets träindustri, torde ha varit
mycket välmotiverad samt redovisade utan erinran de nyinvesteringar, som
hänfört sig till cellulosa-, wallboard-, snickeri- och mineralullsindustrierna.
Härom erinrar bolaget ävensom om att det under de därefter förflutna åren
fortsatt att rationalisera och utveckla sin rörelse efter samma mönster och
i den takt, som ett förelag av bolagets storleksordning bör hålla, om den
svenska skogsindustrien skall fylla sin uppgift att tillvarataga råvarutillgångarna
för produktion av exportvärden. Bolaget vill i anslutning härtill
framhålla, att alla statsmedel, som tillförts och i fortsättningen kommer att
tillföras bolaget, lämnat eller måste förväntas i framtiden lämna full förräntning.
De statliga kapitaltillskotten till bolaget har därför minst av allt
karaktären av understöd, utan torde i själva verket ha bidragit till att skapa
nya värden, som mångfaldigt överstiger dessa tillskott.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 11)57

Vad angår storleksordningen av det långfristiga kapital, som bör tillföras
bolaget, ansluter sig bolaget till vad som anförts i det förut återgivna uttalandet
av bankdirektör Rosander och revisor Öhrling. I fråga om sättet för
tillskjutande av nya rörelsemedel erinrar bolaget om att det i sin skrivelse
av den 21 februari 1956 anförde att det tillskott till kapitalförsörjningen,
som bolaget då ansåg oundgängligen nödvändigt, borde ske på så sätt att
bolaget erhöll ett långfristigt lån å lägst 60 miljoner kronor. Såsom framgår
av det föregående vann emellertid bolagets hemställan om statlig garanti för
ett dylikt lån ej Kungl. Maj :ts och riksdagens bifall, utan bolaget erhöll statlig
garanti för ett kortfristigt reverslån å 35 miljoner kronor. Denna kortfristiga
kredit, vilken ännu vid tidpunkten för förevarande framställning
icke kunnat i sin helhet erhållas, anser bolaget ej utgöra någon lösning av
problemet med bolagets kapitalförsörjning på lång sikt. Med hänsyn härtill
och då läget på den allmänna kapitalmarknaden är sådant att det icke nu
kan bedömas när det blir möjligt att på denna marknad för bolagets räkning
placera ett långfristigt lån av sådan storlek, att bolagets kapitalbehov åtminstone
till väsentlig del blir tillgodosett, hemställer bolaget, att en del av
det kapitaltillskott, som erfordras för dess verksamhet, skall ske genom en
höjning av aktiekapitalet. Det belopp, som på detta sätt bör tillföras bolaget,
bör enligt bolagets uppfattning icke sättas lägre än den summa, som angavs
i bolagets skrivelse av den 21 februari 1956, eller 60 miljoner kronor. Höjningen
av aktiekapitalet finner bolaget lämpligen böra ske på så sätt, att
det nominella aktiekapitalet höjes med 50 miljoner kronor och att domänstyrelsen
bemyndigas teckna de nya aktierna till en kurs av 120 procent,
varvid överkursen bör tillföras reservfonden. Bolagets eget kapital skulle
därefter komma att utgöra

aktiekapital .................................. 94 miljoner kronor

reservfond .................................... 17 » »

eller inalles eget kapital 111 miljoner kronor

Bolaget framhåller i detta sammanhang, att för en höjning av dess aktiekapital
även talar den omständigheten att man därigenom skulle ernå ett förhållande
mellan det egna kapitalet och anläggnings- och omsättningstillgångarna,
som bättre ansluter sig till vad som förekommer inom den enskilda
skogsindustrien. Till belysande härav nämner bolaget, att om ett belopp
av 60 miljoner kronor skulle tillföras detsamma på sätt ovan angivits,
bolagets aktiekapital och reservfond skulle komma att motsvara ca 38 procent
av de beräknade nettobokföringsvärdena av bolagets anläggnings- och
omsättningstillgångar vid utgången av år 1956. Såsom jämförelse nämner
bolaget vidare, att det egna kapitalet hos nio av de större enskilda skogsindustribolagen
vid senaste bokslutsår i genomsnitt utgjorde 48,6 procent av
samma bolags anläggnings- och omsättningstillgångar samt att enligt en i
Skandinaviska bankens kvartalsskrift i juli 1956 publicerad utredning det
egna kapitalet hos etthundra större svenska bolag i genomsnitt är 45,7 procent
av de egna anläggnings- och omsättningstillgångarna. Den sålunda före -

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

slagna höjningen av aktiekapitalet anser bolaget endast delvis tillgodose dess
omedelbara behov av rörelsemedel. Enligt bolagets uppfattning skulle det
under mera normala förhållanden ha varit riktigast, att det åt bolaget självt
överlämnats att genom långfristig upplåning täcka den del av behovet av kapitalförstärkning,
som ej blivit tillgodosedd genom höjning av bolagets aktiekapital.
Med hänsyn till att det i nuvarande läge icke synes möjligt för
bolaget att på den allmänna kapitalmarknaden erhålla lån utöver den kortfristiga
upplåning, för vilken statlig lånegaranti lämnades år 1956, anhåller
bolaget, att nyssnämnda behov — till dess frågan kan lösas på annat sätt —
måtte tillgodoses genom att den del av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskon
toret, som är avsedd för bolagets verksamhet, temporärt måtte höjas
med 50 miljoner kronor. Vid beräkningen av sistnämnda belopp har,
förklarar bolaget, hänsyn tagits till att det totala kapitalbehovet, om bolagets
förslag bifalles, blir något lägre än den summa å 125 miljoner kronor,
som angivits av bankdirektör Rosander och revisor öhrling under förutsättning
att hela beloppet skulle tillföras bolaget i form av eget kapital.

Bolaget meddelar, att sedan de pågående arbetena i Karlsborg och Skinnskatteberg
avslutats under nästa år, bolagets produktionsvärde vid nuvarande
prisläge kommer att uppgå till ca 278 miljoner kronor, varav ca 260 miljoner
kronor avser export. De statsmedel, som vid bifall till bolagets hemställan
totalt skulle stå till förfogande för bolaget, skulle utgöra ca 2/3 av det
årliga produktionsvärdet.

Vad angår användningen av de medel, som vid ett bifall till bolagets
framställning skulle komma att tillföras bolaget, har bankdirektör Rosander
och revisor Öhrling i sitt utlåtande framhållit angelägenheten av att en
avsevärd del av de kortfristiga skulderna snarast skall ersättas med långfristigt
kapital samt pekat på behovet av att trygga finansieringen av bolagets
nu pågående investeringsprogram och den i samband därmed utökade
rörelsen. Bolaget förklarar detta helt överensstämma med dess egen uppfattning.
I sammanhanget vill bolaget understryka, att vid beräkningen av
kapitalbehovet hänsyn tagits till att bolaget under den närmaste 10-årsperioden
har att amortera långfristiga skulder å 20 miljoner kronor samt
det kortfristiga lån å 35 miljoner kronor, för vilket 1956 års riksdag beviljat
garanti.

Yttrandena

Över Aktiebolaget Statens skogsindustriers framställning har efter remiss
yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i
riksgäldskontoret och fullmäktige i riksbanken. Därjämte har domänstyrelsen
utlåtit sig över framställningen i samband med överlämnandet av densamma
till Kungl. Maj :t. I samtliga yttranden tillstyrkes viss förstärkning
av bolagets rörelsemedel men olika meningar uttalas om lämpligaste storleken
av det belopp som bör tillskjutas.

Domänstyrelsen finner för sin del det av bolaget redovisade behovet av
rörelsemedel väl styrkt och tillstyrker därför den begärda kapitalförstärk -

14

Kungl. Maj. ls proposition nr 117 år 1957

ningen. I anslutning härtill hemställer styrelsen, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga åtgärder för anvisning av ytterligare rörelsemedel åt domänverket
för dess eget behov. Styrelsen föreslår, att domänverkets rörliga kredit i
riksgäldskontoret skall ökas med sammanlagt ytterligare 100 miljoner kronor,
varav 50 miljoner kronor skall avses för Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Niksräkenskapsverket anför i sitt remissutlåtande (6/12 1956) i huvudsak
följande i anledning av bolagets framställning.

Vid anmälan i 1953 års statsverksproposition av domänstyrelsens då föreliggande
framställning om höjning av domänverkets rörliga kredit samt om
utökning av Aktiebolaget Statens skogsindustriers aktiekapital från 22 miljoner
kronor till 44 miljoner kronor uttalade departementschefen, att den
kortfristiga delen av krediten borde löpa med så mycket högre ränta än den
långfristiga delen att bolaget därigenom stimulerades till att även undersöka
möjligheterna på den allmänna lånemarknaden. Genom detta uttalande,
som torde ha avsett att belysa räntefrågan och icke berörts i jordbruksutskottets
utlåtande, kan enligt riksräkenskapsverkets mening knappast anses
ha beslutats någon ändring i vad som vid bolagets bildande uttryckligen
förutsatts av statsmakterna i fråga om sättet för bolagets kapitalförsörjning,
särskilt som domänstyrelsen i sin framställning icke till behandling hade
upptagit ett i en till grund för framställningen liggande promemoria från
bolaget framfört förslag om att bolaget borde erhålla rätt att i den öppna
marknaden upptaga ett långfristigt bank- eller obligationslån mot säkerhet
i bolagets industriella anläggningar.

Att bolaget självt uppger sig ha den uppfattningen, att bolaget genom 1953
års riksdagsbeslut erhållit bemyndigande att upplåna kapital"i öppna marknaden,
är av mindre betydelse i detta sammanhang, eftersom bolaget samtidigt
förklarar, att alltsedan år 1953 rådande förhållanden på kapitalmarknaden
gjort det omöjligt för bolaget att upptaga ett långfristigt lån mot säkerhet
av inteckningar i bolagets fastigheter. Även bolaget har sålunda tydligen
icke blott före utan också efter 1953 års riksdagsbeslut ansett sig vid
uppkommande behov av tillskott till bolagets kapitalförsörjning realiter
vara hänvisat till statsmakternas medverkan, låt vara att denna "befunnits
jämväl kunna, på sätt skett beträffande det av 1956 års riksdag beslutade
kapitaltillskottet på 35 miljoner kronor, ges formen av statsgaranti för lån
på den allmänna lånemarknaden. Det kan ifrågasättas, huruvida det icke
under sådana förhållanden får anses ha ålegat bolaget att av statsmakterna
före igångsättande av mera omfattande investeringar utverka för investeringarnas
finansiering erforderligt tillskott av kapital till bolaget. Så har
emellertid icke skett, utan statsmakterna ha ställts inför nödvändigheten atl
i efterhand medverka till avsevärda kapitaltillskott till bolaget för finansiering
av redan genomförd eller påbörjad utbyggnad av bolagets anläggningar
och för försörjning av bolaget med i anledning av utbyggnaden ytterligare
erforderliga rörelsemedel.

Av bolagets framställning synes framgå, att även bolaget varit medvetet
om att erinringar kan göras i nu berörda hänseende och "att bolaget därför
funnit sig böra så mycket kraftigare understryka sin uppfattning om att den
utbyggnad av bolagets industriella kapacitet, som redan skett, icke blott
varit nödvändig för avsättningen av virke från statsskogarna och för ernående
av lönsamhet i bolagets rörelse utan även ägt rum "i den takt. som, enligt
vad ett av Södra Sveriges skogsindustriutredning innevarande år avgivet
betänkande ger vid handen, ett företag av bolagets storleksordning bort
hålla, om den svenska skogsindustrien skulle ha "fyllt sin uppgift att tillvarataga
råvarutillgångarna för produktion av exportvärden. Bolaget har

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 är 1957

15

även härvid erinrat om att domänverket för den senaste femårsperioden,
1951—1955, till statsverket inlevererat överskott till ett sammanlagt belopp
av i runt tal 335 miljoner kronor samt uttalat, att detta resultat av domänverkets
rörelse säkerligen ej skulle ha kunnat uppnås, om bolaget icke bedrivit
sin verksamhet och utbyggnad på sätt som skett. Det för domänverket
för denna femårsperiod redovisade resultatet synes dock, jämfört med överskottsleveranserna
på i runt tal 170 miljoner kronor för den närmast föregående
femårsperioden, 1946—1950, kunna snarast betecknas såsom blygsamt,
om man tar i betraktande, att ett genomsnittligt rotvärde av 45 kronor
11 öre per kubikmeter kunde utvinnas vid skogsauktionerna åren 1950-1954 mot endast 16 kronor 88 öre per kubikmeter vid skogsauktionerna åren
1945—1949. Uttalandet, att statsmedel, som tillförts och i fortsättningen
tillföres bolaget, lämnat eller måste förväntas i framtiden lämna full förräntning,
kan icke beller anses ha närmare belysts. Med hänsyn till den
mycket betydande omfattningen av det av bolaget begärda kapitaltillskottet
skulle det ha varit önskvärt med en utredning på denna punkt till ledning
för bedömandet av bolagets framställning.

På grund av angelägenheten i nuvarande läge av att så långt möjligt begränsa
jämväl investeringarna inom den statliga sektorn, till vilken här även
bolaget hänföres, synes det under alla förhållanden böra övervägas, i vad
mån det är möjligt att minska takten för bolagets investeringar och härigenom
också nedbringa behovet av tillskott av kapital till bolaget. De av bolaget
uppgjorda investeringsplanerna avse investeringsutgifter på tillhopa
124,9 miljoner kronor, vilket belopp beräknas fördela sig med 43,9 miljoner
kronor på år 1956, 41,6 miljoner kronor på år 1957, 23,5 miljoner kronor
på år 1958, 10,5 miljoner kronor på år 1959 och 5,4 miljoner kronor på åren
1960—1963. Dessutom räknas med utgifter på 27 miljoner kronor för löpande
rationaliseringar under åren 1958—1963. I det utlåtande, som på uppdrag
av bolaget avgivits angående bolagets behov av kapitalförstärkning,
förklaras, att för täckande av investeringsutgifterna under år 1956 icke erfordras
något kapitaltillskott utöver det av 1956 års riksdag beslutade stalsgaranterade
lånet på 35 miljoner kronor samt att investeringarna under åren
1957—1963 enligt tillgängliga resultatprognoser borde väl kunna täckas genom
den självfinansiering, som kan påräknas vid en normal avkastning på
bolagets rörelse, även om en viss kapitalbrist måste antagas komma att
uppstå på grund av att investeringarna under de första åren överstiger den
beräknade självfinansieringen. Under sådana förhållanden skulle såvitt riksräkenskapsverket
kan finna det kapitaltillskott, som i utlåtandet angivits
vara erforderligt för finansieringen av de av bolaget planerade investeringarna
och den genom dessa utökade rörelsen kunna även vid en förhållandevis
måttlig dämpning av investeringstakten beräknas komma alt bli obehövligt.

Riksräkenskapsverket vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke i nuvarande
läge statsmakternas medverkan till eu förbättring av bolagets kapitalförsörjning
bör begränsas till vad som erfordras för alt bolagets kortfristiga
skulder skall kunna nedbringas lill eu normal nivå. De kortfristiga
skulderna anses delvis kunna täckas genom att lagret, som för närvarande
är onormalt stort, minskas. I det av bankdirektör Rosander och revisor öhrling
avgivna nämnda utlåtandet har det erforderliga kapitaltillskottet angivits
lill 80 miljoner kronor. Utgångspunkten har härvid varit, att man
även efter genomförandet av pågående utbyggnad av produktionen bör kunna
räkna med ett normallager, som understiger 1955 års nivå med 20 miljoner
kronor, samt all de kortfristiga skulderna lill della belopp skall kunna

IG

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

täckas genom lagerminskning. Riksräkenskapsverket säger sig ha under
hand inhämtat från holaget att ett normallager för närvarande kan beräknas
understiga 1955 års nivå med 45 miljoner kronor. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket
tidigare ifrågasatt beträffande bolagets investeringar finner
ämbetsverket beräkningen av kapitaltillskottet kunna ske med utgångspunkt
från sistnämnda belopp. I enlighet härmed uppskattar riksräkenskapsverket
det erforderliga kapitaltillskottet till högst 60 miljoner kronor.
Ämbetsverket förordar, att detta kapitaltillskott lämnas genom en höjning
av bolagets aktiekapital med nominellt samma belopp. Genom ett sådant tillskott
och genom lagrets nedbringande till normal nivå bör det enligt riksräkenskapsverkets
mening kunna bli möjligt för bolaget icke blott att erlägga
betalning för virkesleveranserna från domänverket vid samma tidpunkt
som andra köpare av leveransvirke utan även att avveckla nuvarande förskott
från kunder. Denna tidigare betalning av bolagets virkeslikvider till
domänverket kommer för statsverket under den hälft av budgetåret, då statens
likviditet är mest ansträngd, att medföra en likviditetsförbättring, som
kan, om man utgår från den nuvarande eftersläpningen i bolagets betalningar,
beräknas under större delen av halvåret uppväga kapitaltillskottet till
bolaget.

Med hänsyn till olägenheterna av ett samröre i nu berörda hänseende mellan
bolaget och domänverket anser riksräkenskapsverket att kapitaltillskottet
bör förbindas med det villkoret, att bolaget i fortsättningen icke skall
tillhandahållas förlag av domänverket i form av anstånd med virkeslikvider.
Ämbetsverket finner emellertid det kunna ifrågasättas, huruvida man icke
bör gå ett steg längre och helt frikoppla bolaget från domänverket genom
överföring av aktierna i bolaget från domänfonden till fonden för statens
aktier samt utlämnande till bolaget av ett lån från fonden för låneunderstöd
för återbetalning av det av domänverket tillhandahållna förlaget på tillhopa
34,55 miljoner kronor. Samtidigt därmed bör maximibeloppet för domänverkets
rörliga kredit hos riksgäldskontoret nedsättas med 30 miljoner kronor.
Även efter denna omläggning bör enligt riksräkenskapsverket gälla,
att bolagets investeringar icke skall utan att frågan härom i förväg underställes
statsmakternas prövning givas större omfattning än att de kortfristiga
skulderna kan hållas på en normal nivå utan tillskott av medel i form
av långfristiga lån på den allmänna lånemarknaden.

Statskontoret (7/12 1956) finner den förebragta utredningen giva vid handen,
att Aktiebolaget Statens skogsindustrier är i behov av ökat rörelsekapital.
Enligt ämbetsverkets mening synes skäl jämväl tala för att kapitalförstärkningen,
totalt sett, medgives med i ärendet berörda belopp. Vad angår sättet
för en medelsförstärkning till bolaget, anser statskontoret det kunna
övervägas, om icke i betraktande av bolagets omslutning och rådande fördelning
mellan aktiekapitalet, å ena sidan, och lång- och kortfristiga lån, å
andra sidan, denna förstärkning bör ske i form av ökning av bolagets aktiekapital.
Härigenom skulle nämligen bolaget försättas i samma läge som om
det — liksom enskilda företag — kunnat å allmänna marknaden genom
nyteckning utöka sitt aktiekapital.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 11)57

Vid bedömandet av den föreliggande framställningen måste det, påpekar
statskontoret, givetvis beaktas, att frågan om anvisandet av ytterligare rörelsemedel
jämväl sammanhänger med spörsmålet, huruvida investeringar
av den storleksordning, som det här är fråga om, låter sig förenas med den
allmänna restriktivitet som präglar den statliga kreditpolitiken. Med hansyn
till det förut anförda vill statskontoret likväl tillstyrka en ökning av bolagets
aktiekapital med 100 miljoner kronor genom nyteckning, vilken bör
ske till en kurs av 110 procent.

Att Aktiebolaget Statens skogsindustrier nödgats på nytt påkalla statens
medverkan för att lösa sin finansieringsfråga finner fullmäktige i riksgaldskontoret
(20/12 1956) vara ett resultat av att bolaget underlåtit att dra de
nödvändiga konsekvenserna av kreditåtstramningen, som självfallet jämväl
omfattar de statliga företagen, och därför icke tillbörligt beaktat den av åtstramningen
betingade begränsningen av möjligheterna att på kapitalmarknaden
uppbringa de medel, som ej stått till buds genom bolagets självfinansiering.
Vid genomförande av sina starkt expansiva utbyggnadsplaner har,
framhåller fullmäktige, bolaget i hög grad litat till kortfristig upplåning och
andra tillfälliga utvägar, såsom förskottsinbetalningar till bolaget från dess
kunder, eftersläpning beträffande likvider till bolagets leverantörer, bland
dem domänverket, etc., vilket allt lett till bolagets nu aktuella finansieringssvårigheter
och jämväl försatt staten i ett tvångsläge. Fullmäktige anför vidare
i sitt remissutlåtande följande.

Bolagets nu presenterade, högst betydande anspråk på statliga kapitalinsatser
låter sig svårligen förena med den allmänna åtstramningspolitiken och
med strävandena att ernå en totalbalanserad budget. Bolagets behov av långfristigt
kapital har aktualiserats i en situation, då tillgången på sådana medel
är ytterst begränsad och det allmänna budgetära läget manar till alldeles
särskilt stor restriktivitet i fråga om nya statsutgifter. Detta gör det mer an
eljest nödvändigt att i dagens läge noga avväga de från olika håll framkomna
kapitalanspråkens andel i de tillgängliga resurserna. Att nu på en gang
ställa hela det begärda kapitalbeloppet till bolagets förfogande torde enligt
fullmäktiges bedömande icke vara möjligt. Även med beaktande av bolagets
betydelse för vårt folkhushåll synes det därför fullmäktige ofrånkomligt,
att en betydande nedskärning måste ske ifråga om bolagets anspråk på
statskassan under nuvarande och nästa budgetår, trots de olägenheter, som
en fördröjd konsolidering och utbyggnad kan medföra för bolaget. Frågan
när och i vilken utsträckning bolagets återstående kapitalbehov skall kunna
tillgodoses, får bli beroende på den kommande utvecklingen. I detta sammanhang
anser sig fullmäktige böra framhålla önskvärdheten av att bolaget
i fortsättningen icke utan statsmakternas medgivande engagerar sig i sådana
kapitalkrävande utbyggnader av sin verksamhet, som bolaget ej självt
kan finansiera. Den av bolaget tillämpade ordningen att i efterhand påkalla
statens medverkan för finansiering av redan verkställda eller påbörjade investeringar
kan icke anses tillfredsställande.

1 anslutning till vad sålunda anförts bar fullmäktige i rådande läge icke
ansett sig kunna tillstyrka, att mer än högst 30 miljoner kronor nu ställes
till bolagets förfogande av statsmedel. Med hänsyn till att bolagets eget
kapital får anses otillräckligt i förhållande till omfattningen av bolagets
verksamhet, har fullmäktige funnit eu ökning av bolagets aktiekapital er 2

Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. .Yr 117

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

forderlig. Fullmäktige föreslår fördenskull, att för ändamålet i riksstaten
för budgetåret 1957/58 uppföres ett investeringsanslag under domänverkets
fond av högst angivna belopp, 30 miljoner kronor. Anslaget bör avses för en
ökning av bolagets aktiekapital med nominellt detta belopp. Någon anledning
för staten att betala mer än parikurs för de nya aktierna synes fullmäktige
icke finnas. Genom detta kapitaltillskott och genom lagerminskning
torde det bli möjligt för bolaget att nedbringa sina kortfristiga skulder, så
att bolaget skall kunna halla sin rörelse flytande fram till utgången av nästa
budgetår, då finansieringsfrågan får upptas till förnyat övervägande. Fullmäktiges
ifrågavarande ståndpunktstagande innebär alltså, att fullmäktige
icke kan tillstyrka någon ökning av bolagets rörliga krediter i riksgäldskonloret.

I sin ieser\ation mot det av tullmäktige i riksgäldskontorel avgivna yttrandet
framlägger herr Hagberg förslag till ändrad lydelse å yttrandet/innebärande
att fullmäktige med hänsyn till den restriktivitet som måste råda
jämväl inom den statliga sektorn av kreditmarknaden samt nödvändigheten
att hålla riksgäldskontorets lånebehov nere, funnit sig icke kunna tillstyrka
bifall till bolagets framställning.

Fullmäktige i riksbanken (14/2 1957) uttalar sig bland annat sålunda.

Den omfattande investeringsverksamhet som Aktiebolaget Statens skogsindustrier
hittills bedrivit och även avser att fortsätta, synes enligt bolaget
'' ara tillräckligt motiverad ur de företagsekonomiska och skogliga synpunkter
som bolaget anfört i sin framställning. Fullmäktige ha för sin del heller
icke funnit anledning till någon erinran mot dessa synpunkter i och för si°.
Trots detta är emellertid bolagets expansiva investeringspolitik på grund av
den rådande knappheten på långfristigt kapital ägnad att inge vissa betänkCr''
?en restrlktlva ekonomiska politik som statsmakterna under en
toljd av år av samhällsekonomiska skäl ansett sig tvingade att bedriva,
borde nämligen enligt fullmäktiges mening även ha föranlett ett fristående
statligt företag som Aktiebolaget Statens skogsindustrier att ålägga sig en
sadan återhållsamhet i sin verksamhet, att den dryga räkning i efterhand
som nu utställts, hade kunnat undvikas. Svårigheten att erhålla långfristiga
lån på den öppna marknaden och de begränsade anslag som statsmakterna
ansett sig kunna ställa till bolagets förfogande, borde ha varit tillräckliga
signaler därom.

Såsom bolagets likviditetssituation nu utvecklat sig, synes det emellertid
otrånkomligt, att staten i viss utsträckning tillgodoser bolagets kapitalbe^,
5. . statsfinansiell synpunkt kommer detta visserligen att innebära att
de för innevarande eller nästa budgetår beräknade budgetutfallen i motsvarande
mån försämras och att det statliga upplåningsbehovet, som eventuellt
till en del måste tackas med bankkrediter, ökas. Fullmäktige har tidigare
i olika sammanhang fäst synnerlig vikt vid att statsupplåningen begransas,
och då detta krav alltjämt måste anses lika relevant, är det enligt

ln^f?gr-weitlln#ra0d^ändi?,t’-att de nu framförda önskemålen prövas
J tteist restriktivt. \ ld sitt ställningstagande i frågan har därför fullmäk he.

ltkunnat bortse från att bolaget under hela sin tillvaro varit
H1K.V derf°rK0rjt .,nfed„kapita1’ kommit till att- bolagets framställning såtilhidu
synes bora bifallas, att statsmakterna nu tillskjuter ytterligare 40
miljoner kronor i aktiekapital. Bolagets hemställan om en ‘vidgad drag~
riksgaldskontoret genom ökad rörlig kredit för domänverket
s^nes däremot tillsvidare icke bora föranleda någon åtgärd.

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

Herr Kollberg anför i sin reservation mot det av fullmäktige i riksbanken
avgivna yttrandet, att det enligt hans uppfattning synes erforderligt, att
det tillskapas garantier för att bolaget för framtiden tillförsäkrar sig nödigt
kapital innan det verkställer sina investeringar. De av herrar Rosander och
Öhrling gjorda uttalandena — i och för sig av värde i detta sammanhang
klarlägger dock icke på samma sätt som en opartisk utredning bolagets utvecklingsprogram
och målsättning på längre sikt. Innan en dylik opaitisk
utredning kommit till stånd bör fullmäktige enligt reservantens mening
anse sig förhindrade att ingå i prövning av frågan om utökning av bolagets
kapital och krediter. Herr Rubbestad uttalar i sin reservation, att han. så
länge en lättnad av kreditrestriktionerna icke låter sig genomföras över hela
linjen, finner det oriktigt att statens egna företag skall favoriseras framför
privata företag och därför avstyrker bifall till framställningen.

Promemorian rörande förhållandet mellan domänverket och
Aktiebolaget Statens skogsindustrier

Innan den särskilt tillkallade utredningsmannen, numera statsrådet Kling,
redovisar sina överväganden och framlägger sina förslag i ämnet lämnar
han i promemorian en översikt av organisationen av Aktiebolaget Statens
skogsindustrier, bolagets råvaruförsörjning samt dess ekonomiska ställning
och investeringsprogram. Här må återgivas följande avsnitt av sagda översikt.

Organisationen av Aktiebolaget Statens skogsindustrier. Aktiebolaget
Statens skogsindustrier bildades år 1941 i syfte att övertaga
den av domänverket bedrivna skogsindustriella rörelsen (prop. 1941:
68, JoU 1941: 32). Enligt bolagsordningen har bolagets verksamhet till föremål
att idka skogsindustriell rörelse ävensom handel jämte annan därmed
förenlig verksamhet. Aktiekapitalet skall utgöra minst 22 miljoner kronor
och högst 50 miljoner kronor och är för närvarande 44 miljoner kronor. Bolaget
är helstalligt. Samtliga aktier äges av domänverket och redovisas under
domänfonden.

Bolagets styrelse skall enligt bolagsordningen i dess nuvarande lydelse
bestå av högst sex och lägst fyra ledamöter med högst fyra suppleanter för
dessa. Styrelsen är beslutför, när alla dess ledamöter vederbörligen kallats
till sammanträde och minst fyra är tillstädes. Såsom styrelsens beslut gäller
den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, men vid lika röstetal
den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Om ej flera
än fyra är tillstädes, fordras för besluts fattande att minst tre av ledamöterna
enat sig.

Högst tre av styrelsens ordinarie ledamöter och högst en suppleant för
dem utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år. Övriga styrelseledamöter
och suppleanter väljes vid ordinarie bolagsstämma för ett år i sänder,
d. v. s. i realiteten av domänstyrelsen såsom innehavare av samtliga aktier.

Revisorerna är tre till antalet. En av dem jämte suppleant för honom

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

utses av Kungi. Maj :t, medan de övriga två jämte suppleanter för dem väljes
vid bolagsstämman.

I propositionen om bolagets bildande synes ha förutsatts, att alla styrelseledamöter
och revisorer skulle utses vid bolagsstämman. Departementschefen
uttalade (prop. 1941:68) bland annat att domänstyrelsen borde ha det
avgörande inflytandet över bolagets ledning samt att bolaget borde ha en
sådan konstruktion, att det under domänstyrelsens överinseende kunde drivas
såsom ett självständigt företag.

Jordbruksutskottet (JoU 1941:32) ifrågasatte emellertid lämpligheten av
att bolagets styrelse helt skulle tillsättas av domänstyrelsen. För att bolaget
skulle erhålla den självständiga ställning, som enligt propositionen syntes
eftersträvad och
som om det skulle vara lämpligt att några av ledamöterna i bolagets styrelse,
exempelvis två, skulle utses icke av domänstyrelsen såsom innehavare
av aktiemajoriteten utan av Kungl. Maj:t. Likaså borde kunna övervägas,
att eu eller flera av revisorerna skulle utses av Kungl. Maj:t. Riksdagen
beslöt i enlighet med vad utskottet förordat.

I överensstämmelse härmed utsågs från början två styrelsemedlemmar
jämte en suppleant för dem och en revisor jämte en suppleant för denne av
Kungl. Maj:t. År 1952 ändrades bolagsordningen därhän att antalet av
Kungl. Maj :t utsedda ordinarie ledamöter utökades till högst tre, och Kungl.
Maj :t utsåg därefter för drygt ett år tre ordinarie styrelseledamöter. Fr. o. in.
den 1 juli 1953 har Kungl. Maj:t emellertid icke utsett mer än två ledamöter.

Antalet övriga ledamöter och suppleanter för dem samt revisorer och
suppleanter för dem har hela tiden varit oförändrat. De vid bolagsstämma
utsedda ordinarie styrelseledamöterna har alltid utgjorts av domänverkets
chef, dess överdirektör och bolagets verkställande direktör.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier äger samtliga aktier i elva bolag.
Vissa uppgifter rörande dessa företag framgår av följande sammanställning.

Företag

Aktiekapital (1 000 kr.)

Antal styrelse-ledamöter

Antal

styrelse-

suppleanter

Antal

revisorer

enl. bolags-ordn.

faktiskt be-lopp

enl. bo-lagsordn.

nu-

varande

ord.

suppl.

Laxå bruks AB.. .

2 000—6 000

2 000

3—7

5

4

2

2

Törefors AB......

800—2 400

800

4—6

5

4

2

2

Statens skogsindu-

striers fastighets

AB. vid

Båtskärsnäs......

5—15

5

3—5

5

3

2

2

Karlsborgsverken .

5—15

5

3—5

5

3

2

2

Horndal.........

5—15

5

5

5

3

2

2

Lövholmens bruk .

5—15

5

5

5

3

2

2

Otterbäckens bruk

5—15

5

5

5

3

2

2

Sjöbacka.........

5—15

5

5

5

3

2

2

Skinnskatteberg. . .

5—15

5

5

5

3

2

2

Valåsen..........

5—15

5

5

5

3

2

2

Västra Laxsjön-Rö-

fors...........

5—15

5

5

5

3

2,

2

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

Laxå bruks aktiebolag förvärvades år 1947. Enligt bolagsordningen
har bolaget till föremål för sin verksamhet att idka industri och handel,
att äga och förvalta fast och lös egendom inklusive aktier, andelar
och andra värdehandlingar samt att driva annan med förenämnda syften
förenlig verksamhet. Sedan domänstyrelsen inköpt samtliga aktier i bolaget
för 18 miljoner kronor med anlitande av domänverkets markinköpsfond,
och bolagets skogs- och jordbruksfastigheter överförts till domänfonden,
förvärvade Aktiebolaget Statens skogsindustrier dessa aktier, varvid i
enlighet med statsmakternas beslut (prop. 1947:318, JoU 1947:66) förvärvet
finansierades genom att sistnämnda bolag erhöll ett förlagslån å 3,/
miljoner kronor ur domänverkets markinköpsfond. Riksdagens medverkan
till förvärvet ansågs erforderlig bland annat med hänsyn till att Laxåbolaget
bedrev även järnverksrörelse och förvärvet sålunda innebar en utvidgning
av Aktiebolaget Statens skogsindustriers verksamhet till ett annat område
än det för vilket bolaget bildats.

Samtliga styrelseledamöter, revisorer och suppleanter i Laxåbolaget utses
vid bolagsstämman, d. v. s. i realiteten av Aktiebolaget Statens skogsindustriers
styrelse. Styrelseledamöterna, revisorerna och suppleanterna är desamma
som i sistnämnda bolag.

Törefors aktiebolag förvärvades år 1934. Bolaget har enligt bolagsordningen
till föremål för sin verksamhet att bedriva sågverksrörelse
och annan därmed förenlig verksamhet. I enlighet med statsmakternas beslut
(prop. 1955:60, JoU 1955:29) skulle förvärvet finansieras genom att
Aktiebolaget Statens skogsindustrier erhöll ett belopp av 0,85 miljon kronor
av domänverket, som i sin tur å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1954/55 erhöll ett investeringsanslag å samma belopp å kapitalbudgeten
under Statens affärsverksfonder: Domänverket: Rörelsekapital för domänverket.

Beträffande styrelseledamöter, revisorer och suppleanter i Töreforsbolaget
gäller detsamma som i fråga om Laxåbolaget.

Statens skogsindustriers fastig hetsaktiebolag (till
antalet nio) har samtliga bildats i syfte att bygga, äga och förvalta fastigheter
avsedda till bostäder åt anställda vid Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

I samtliga fastighetsbolag utses fyra styrelseledamöter och två suppleanter
för dem samt revisorerna och deras suppleanter vid bolagsstämma,
d. v. s. i realiteten av styrelsen för Aktiebolaget Statens skogsindustrier.
Dessa fyra styrelseledamöter utgöres av verkställande direktören och två
chefstjänstemän i Aktiebolaget Statens skogsindustrier samt vederbörande
platschef. Den återstående styrelseledamoten jämte suppleant för honom
utses enligt bolagsordningen av vederbörande kommun.

Aktiebolaget Statens skogsindustriers råvaruförsörjning. I propositionen
1941:68 framhöll departementschefen beträffande råvaruförsörjningen för
de industriella anläggningar, som Aktiebolaget Statens skogsindustrier skulle
övertaga, att denna liksom dittills borde, i den mån så var möjligt och

22

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1957

lämpligt, ske från statens skogar. Då detta i vissa trakter icke skulle vara
möjligt i full utsträckning, skulle inköp av erforderliga råvaror få ske från
enskilda skogsägare eller sågverk till den öppna marknadens priser. I fråga
om prissättningen för råvaror, som inköptes från statens skogar, förordade
departementschefen med hänsyn till att bolaget borde jämställas med andra
liknande företag och till att bolagets ekonomiska ställning eljest icke helt
blev klarlagd, att priserna skulle motsvara den öppna marknadens priser.

Enligt uppgifter, som tillhandahållits av domänstyrelsen och bolaget, har
bolaget i allt väsentligt tillgodosett sitt råvarubehov från statens skogar.
Hur råvarubehovet täckts under elvaårsperioden 1946—1956 och hur stor
del av domänverkets totala virkesuttag, som bolaget omhändertagit under
samma period, framgår av följande sammanställning.

År

Bolagets virkesinköp, fördelade i %
efter kvantitet på leveranser från

Bolagets virkesinköp från
domänverket i % efter kvan-titet av domänverkets totala
virkesuttag

domänverket

enskilda

1946 ..................

91,8

8,2

13,7

1947 ..................

96,4

3,6

18,6

1948 ..................

91,1

8,9

18,2

1949 .................

87,9

12,1

25,7

1950 ..................

91,6

8,4

22,0

1951..................

89,6

10,4

21,7

1952 ..................

85,3

14,7

22,2

1953 ..................

88,0

12,0

23,5

1954 ..................

84,7

15,3

26,5

1955 ..................

87,7

12,3

20,8

1956 ..................

Genomsnitt för åren 1946

79,2

20,8

18,2

—1956 ..............

88,0

12,0

20,9

I april och maj varje år underrättar bolaget domänverket om sitt råvorubehov
för nästkommande år. När domänverkets försäljningar till enskilda
avslutats under hösten, upprättas särskilda kontrakt, i regel tre, mellan domänverket
och bolaget, avseende leveranser i respektive Norrland, Dalarna
och mellersta Sverige i övrigt. Priserna bestämmes därvid med utgångspunkt
från vad domänverket erhållit vid försäljningarna till enskilda och
med beaktande av priserna på den helt enskilda marknaden. Några svårigheter
att träffa uppgörelse om kvantiteter och priser synes i allmänhet icke
ha förelegat. Från bolagets sida har dock gjorts gällande, att domänverket
av bolaget uttagit priser, som vid jämförelse med den enskilda marknadens
priser ligger i överkant. Bolaget gör icke inköp på de årliga statsskogsauktionerna.

Samtliga leveranser från domänverket till bolaget sker i form av leveransvirke.
Bolaget har icke någon särskild organisation för avverkning. Ofta
göres på endera partens önskan ändringar i leveranserna under löpande avtalsår.
Sådana ändringar kan bero på att avverkningarna utfaller annorlunda
än beräknat eller på ett oförutsett behov hos bolaget. Ett annat exempel
är bolagets omhändertagande av virke efter den stora stormfällningen i mellersta
Sverige år 1954.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

Aktiebolaget Statens skogsindustriers ekonomiska ställning. Vid bolagets
bildande bestämdes värdet av de anläggningar och lager, som bolaget övertog
av domänverket, till i runt tal 38,6 miljoner kronor. Detta inlösningspris
täcktes till ett belopp av 22 miljoner kronor av aktiekapitalet, till ett belopp
av 7,4 miljoner kronor genom bolagets övertagande av vissa domänverket
åvilande pensionsförpliktelser och till ett belopp av 9,2 miljoner kronor genom
en domänverkets kredit till bolaget. Denna kredit grundade sig på ett
uttalande i propositionen 1941:68, enligt vilket bolaget såsom rörelsekapital
skulle av domänverket erhålla en rörlig förlagskredit å högst 9,75 miljoner
kronor. Departementschefen framhöll samtidigt, att möjlighet borde
stå öppen för domänstyrelsen att vid behov utöver detta belopp lämna bolaget
ytterligare behövligt rörelsekapital av de medel, som kunde stå till
domänstyrelsens förfogande. Nyssnämnda kredit har sedermera avvecklats.

Såsom i det föregående angivits har bolaget erhållit dels ett nytt förlagslån
av domänverket å 3,7 miljoner kronor år 1947 i samband med förvärvet
av samtliga aktier i Laxå bruks aktiebolag och dels ett belopp av 0,85 miljoner
kronor år 1955 vid förvärvet av samtliga aktier i Törefors aktiebolag.

Enligt beslut vid 1953 års riksdag (prop. 1953: 1 bilaga 30, JoU 1953: 3)
höjdes aktiekapitalet i bolaget från 22 miljoner kronor till 44 miljoner kronor.
Samtidigt utökades domänstyrelsens rörliga kredit i riksgäldskontoret
från 50 miljoner kronor till 80 miljoner kronor i syfte att bereda domänstyrelsen
möjlighet att förse bolaget med erforderliga rörelsemedel intill ett
belopp av 30 miljoner kronor. Denna kredit till bolaget borde enligt departementschefens
uttalande utformas så, att ett fast grundbelopp av 20 miljoner
kronor ställdes till bolagets förfogande. I den mån bolaget därutöver behövde
taga i anspråk domänstyrelsens rörliga kredit, borde denna del av krediten
vara kortfristig och löpa med så mycket högre ränta än det fasta
grundbeloppet, att bolaget därigenom stimulerades att även undersöka möjligheterna
på den allmänna lånemarknaden.

Vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 139, JoU 1956:28) bemyndigades fullmäktige
i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för ett kortfristigt reverslån
å högst 35 miljoner kronor åt bolaget. Garantin har utfärdats, men
reverslånet har ännu icke i sin helhet placerats.

De medel, som bolaget för närvarande kan disponera enligt statsmakternas
i det föregående angivna beslut, utgör sålunda följande:

aktiekapital...................

förlagslån hos domänverket.....

medel för förvärv av Törefors

aktiebolag...................

rörelsekredit hos domänverket...
statlig kreditgaranti......j_.----

Summa

44,00 miljoner kronor
3,70 »

0,85 »

30.00 »

35.00 ____* _

113,55 miljoner kronor

Reservfonden uppgår efter den avsättning, som gjordes år 1956, till 6,46
miljoner kronor.

Tabell A. Aktiebolaget Statens skogsindustriers finansiella ställning vid utgången av åren 1942—1956

milj. kr.

Verksamhetsår

1942

1943

1944

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956*

Anläggningstillgångar . ..

16,6

19,6

19,6

16,8

19,4

22,4

28,9

36,9

30,5

52,2

86,9

108,4

127,0

152,4

187,3

Varulager.............

Fordringar och kassa-

18,3

22,1

35,7

17,0

15,3

24,7

23,4

34,0

34,7

18,4

53,2

45,9

79,6

76,1

90,9

medel...............

9,0

7,0

8,5

5,4

7,9

9,2

9,1

12,4

20,8

39,3

19,9

37,5

64,1

55,3

43,3

Summa tillgångar......

43,9

48,7

63,8

39,2

42,6

56,3

61,4

83,3

86,0

109,9

160,0

191,8

270,7

283,8

321,5

Eget kapital...........

22,4

22,6

22,6

22,9

23,2

22,8

22,9

23,3

23,5

25,5

25,9

48,3

49,2

49,7

50,5

Långfrisiig skuld.......

18,0

23,2

24,3

10,9

11,8

17,1

17,6

18,5

19,3

33,1

33,3

91,7

94,8

100,0

127,4

Kortfristig skuld.......

3,5

2,9

16,9

5,4

7,6

16,4

20,9

41,5

43,2

51,3

100,8

51,8

126,7

134,1

143,6

Summa skulder och eget

kapital............

43,9

48,7

63,8

39,2

42,6

56,3

61,4

83,3

86,0

109,9

160,0

191,8

270,7

283,8

321,5

Leveransvärden ......

40,9

31,2

25,4

64,6

55,1

69,3

79,7

79,6

89,8

173,2

101,3

150,9

177,3

203,9

186,5

1 Enligt preliminärt bokslut.

Tabell B. Aktiebolaget Statens skogsindustriers skulder vid utgången av åren 1942—1956

milj. kr.

1942

1943

1944

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

19561

Av statsmakterna beslu-tade krediter.........

9,6

14,0

14,2

4,1

3,8

3,7

3,7

3,8

3,7

33,7

33,7

33,7

53,7

Skuld till pensionsstiftel-ser och pensionskassa.

8,4

9,2

10,1

10,9

11,8

13,0

13,8

14,7

15,5

29,2

28,5

29,2

30,1

30,9

31,9

Inteckningslån.........

—

—

—

—

—

—

_

0,1

0,1

0,1

1,1

28,8

31,0

35,4

41,9

Diverse kreditorer......

1,4

1,9

15,4

3,7

5,9

14,5

19,1

39,5

40,5

48,6

91,9

44,6

122,6

128,6

136,1

Andra skulder.........

2,1

1,0

1,5

1,7

1,7

1,9

1,8

2,0

2,7

2,7

8,9

7,2

4,1

5,5

7,4

Summa

21,5

26,1

41,2

16,3

19,4

33,5

38,5

60,0

62,5

84,4

134,1

143,5

221,5

234,1

271,0

Ställda inteckningssäker-heter:

fastighetsinteckningar .

0,1

0,2

0,2

0,1

11,1

31,8

33,2

35,9

39,4

förlagsinteckningar. . . .

—

—

—

—

—

—

—

30,0

30,0

30,0

31,5

Enligt preliminärt bokslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1957

25

Tabell C. Aktiebolaget Statens skogsindustriers virkesinköp från
domänverket och skuld till domänverket för inköpt virke

År

Domänver-kets totala
virkesför-säljning,
milj. kr.

Bolagets
virkesinköp
från do-mänverket,
milj. kr.

Bolagets skuld vid
årets utgång till
domänverket för
inköpt virke,
milj. kr.

Bolagets skuld vid årets
utgång till domänver-ket för inköpt virke i %
av bolagets inköp från
domänverket under året

Skulden slut-reglerad under
loppet av

1949

129,9

46,2

28,8

62,3

november

1950

1950

142,1

35,2

33,4

94,9

augusti

1951

1951

231,9

57,2

16,7

29,2

juni

1952

1952

262,7

85,4

75,7

88,6

augusti

1953

1953

223,1

66,6

26,3

39,5

april

1954

1954

290,6

93,4

46,4

49,7

oktober

1955

1955

288,8

76,1

49,3

64,8

september

1956

För sina investeringsutgifter har bolaget i första hand varit hänvisat till
angivna medel och självfinansiering. I större eller mindre utsträckning har
bolaget därutöver utnyttjat föreliggande möjligheter till kredit på annat
håll, däribland kortfristiga kund- och leverantörskrediter. Vissa uppgifter
rörande bolagets finansiella ställning vid utgången av de olika verksamhetsåren
har i starkt sammandrag upptagits i tabell A med utgångspunkt från
balansräkningarnas (koncernbalansräkningarnas) siffror. I sammanställningen
har även medtagits uppgifter rörande värdet av under respektive år
levererade produkter. Den närmare fördelningen av de i tabell A upptagna
skulderna framgår av tabell B, i vilken även angivits värdet av ställda inteckningssäkerheter.
I posten »diverse kreditorer» ingår i förekommande
fall förskott å leveranskontrakt samt skuld till domänverket för inköpt
virke.

Vid bolagets bildande förutsattes att domänstyrelsen vid behov skulle
kunna lämna bolaget ytterligare behövligt rörelsekapital utöver en förlagskredit
å högst 9,75 miljoner kronor. Domänstyrelsen bär dock endast undantagsvis
varit i stånd att lämna sådant stöd i annan torm än genom anstånd
med inbetalning av likvider för råvaruleveranser. Likvider för leveransvirke
inbetalas normalt under sensommaren och hösten allt efter det
inmätningsbesked lämnas. Bolagets skuld till domänverket vid årsskiltena,
exklusive de av statsmakterna beslutade krediterna, ger därför en god bild
av betalningskrediternas omfattning. Vissa uppgifter härom har i tabell C
sammanställts för verksamhetsåren 1949—1955. Vid utgången av verksamhetsåret
1956 häftade bolaget icke i skuld till domänverket för inköpt virke.
Detta innebär, såsom vid jämförelse med tabell C framgår, att bolaget under
sista kvartalet 1956 till fullo betalt det under året från domänverket inköpta
virket.

Storleken av virkesköpen från domänverket åren 1954 och 1955 samt storleken
av den resterande likviden vid dessa års utgång orsakades till ett belopp
av ca 35 miljoner kronor av att bolaget övertog stormfällt virke utöver
del normala virkesbehovct för dessa år.

26

Kungl. Maj:Is proposition nr 117 år 1957

Utredningsmannens överväganden och förslag. Efter att ha lämnat den i
det föregående återgivna översikten redovisar utredningsmannen sina överväganden
och förslag samt anför därvid i huvudsak följande.

Såsom av redogörelsen framgår utgör Aktiebolaget Statens skogsindustrier
ett helslatligt bolag, som redovisas under domänfonden. Bolaget bildades år
1941 för att övertaga den av domänverket bedrivna skogsindustriella rörelsen.
Denna rörelse hade nämligen erhållit sådan omfattning, att det visat
sig innebära vissa olägenheter att i fortsättningen driva den som en del
av domänverket. Med hänsyn till det nära sambandet mellan den skogsindustriella
rörelsen och domänverkets övriga verksamhet förutsattes emellertid
vid bolagets bildande, att domänstyrelsen skulle ha ett avgörande inflytande
över bolagets ledning och att bolaget, visserligen såsom ett självständigt
företag, skulle drivas under domänstyrelsens överinseende. Så har
också varit förhållandet under hela den tid bolaget existerat. Domänstyrelsen
har hela liden varit innehavare av aktierna i bolaget och i denna egenskap
utsett tre ledamöter av bolagets styrelse, medan Kungl. Maj :t med undantag
av en tid av drygt ett år utsett två ledamöter. Domänverkets chef har hela
tiden varit ordförande i bolagets styrelse.

Under de år som gått har bolagets rörelse utvidgats på ett sätt, som knappast
kunde förutses vid bolagets bildande. Detta förhållande har aktualiserat
frågan, om bolaget alltjämt bör fungera såsom ett dotterbolag till domänstyrelsen
eller om det bör ställas direkt under Kungl. Maj:t. I utlåtande över
bolagets i det föregående berörda framställning av den 28 november 1956
har riksräkenskapsverket även ifrågasatt, huruvida icke bolaget bör helt
frikopplas från domänverket.

För det första alternativet — att bolaget bibehålies såsom ett dotterbolag
till domänstyrelsen — talar, att det alltjämt existerar ett mycket nära samband
mellan domänstyrelsens verksamhet och bolagetsi rörelse. Såsom i det
föregående redovisats tillgodoser bolaget till nära 90 procent sitt råvarubehov
från statens skogar. Beroendet är härvid ömsesidigt. Sålunda är domänverket
till följd av bolagets dominans i övre Norrland i mycket stor
utsträckning i denna landsdel hänvisat till bolaget för avsättning av sitt virke,
medan bolaget i mellersta Sverige är i hög grad beroende av att ha tillgång
till virke från statens skogar. Vidare betraktar domänverkets lokala
förvaltningspersonal bolaget såsom ett verkets eget företag, vilket torde ha
underlättat samarbetet mellan domänverkets förvaltningar och bolaget.

Erfarenheten har visat, att innehav av industri för skogsägare respektive
innehav av skog för industrien är till stor fördel både i konjunkturutjämnande
och i konkurrensbefrämjande syfte. En ömsesidig samverkan mellan
skog och industri medför jämnare sysselsättningsförhållanden, särskilt för
arbetskralten i skogarna, och skapar bättre förutsättningar för vidtagande
av mera långsiktiga åtgärder både inom skogsbruket och industrien. Det
torde också höra till ovanligheten, att större skogsägande företag inom det
enskilda näringslivet icke utvecklat egna skogsindustrier.

För det andra alternativet — att bolaget direkt underställes Kungl. Maj:t
och ej fungerar som ett dotterföretag till ett annat statligt företag — talar
bl. a. bolagets ställning som viktig valutaskapande industri. Vidare må framhållas,
att bolagets rörelse nu erhållit en helt annan storleksordning än då
bolaget bildades. De uppgifter, som återfinnes i tabell A, är härvidlag belysande.
Nettobokföringsvärdet av bolagets anläggnings- och omsättningstillgångar
har stigit från 43,9 miljoner kronor vid utgången av år 1942 till 321,5
miljoner kronor vid utgången av år 1956. Årsleveransvärdena har under

27

Kungl. Mnj.ts proposition nr 117 år 1957

samma tid stigit från 40,9 miljoner kronor till 186,5 miljoner kronor. Intet
statligt företag av tillnärmelsevis denna storleksordning fungerar såsom
dotterbolag till ett annat statligt företag. För närmare upplysningar i detta
avseende torde få hänvisas till betänkandet Statsägda aktiebolag i S\erige
(SOU 1956: 6) av 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna.

Om bolaget direkt underställes Kungl. Maj:t, skapas dessutom betydligt
större möjligheter för statsmakterna att överblicka och i olika hänseenden
kontrollera bolagets utveckling inom dess verksamhetsområde än då det
fungerar som ett dotterbolag till domänstyrelsen. Kungl. Maj:t äger då antingen
genom beslut i konselj eller genom ombud vid bolagsstämma utse
stvrelsen och revisorerna och kan även i övrigt genom utövande av aktieägarfunktionen
ha inflytande på bolagets verksamhet (jfr SOU 1952:45).
Härigenom erhåller Kungl. Maj :t större möjligheter att i förväg avväga bolagets
kapitalbehov i förhållande till andra anspråk inom det statliga investeringsområdet.

För alternativet att bolaget direkt underställes Kungl. Maj:t talar också
att därigenom lättare kan "tillses, att bolaget icke utvidgar sin verksamhet
till nya områden. I detta hänseende må erinras om att förvärvet av aktierna
i Laxå bruks aktiebolag år 1947 ansågs böra underställas riksdagens prövning
med hänsyn till att sistnämnda bolag bedrev även järnverksrörelse
och förvärvet sålunda innebar en utvidgning av verksamheten till ett annat
område än det för vilket Aktiebolaget Statens skogsindustrier bildats. Under
de senaste åren har emellertid Aktiebolaget Statens skogsindustrier utvidgat
sin verksamhet genom anskaffande av fartyg för transport av viss del a\
sina exportprodukter, utan att vare sig Kungl. Maj :t eller riksdagen erhållit
tillfälle att pröva frågan.

Ytterligare må framhållas, att större klarhet torde vinnas ur redovisningssynpunkt,
om bolaget upphör att vara ett dotterbolag till domänstyrelsen och
i stället direkt underställes Kungl. Maj :t.

Vid övervägandet av de skäl, som sålunda kan anföras för de båda alternativen,
bör avgörande vikt fästas vid det förhållandet att statsmakterna
med nuvarande organisation av bolaget icke haft möjlighet att i förväg taga
ställning till bolagets anspråk på statliga kapitalinsatser. Denna synpunkt
är desto mera värd beaktande som tillgången på långfristigt kapital är mycket
begränsad och det statsfinansiella läget påkallar största återhållsamhet
i fråga om statsutgifterna.

I föreliggande fall har igångsatts en synnerligen omfattande investeringsverksamhet,
men bolaget bär icke kunnat täcka sina investeringar genom
självfinansiering och har ej heller före investeringarnas igångsättande av
statsmakterna utverkat erforderligt kapitaltillskott. Det skall icke bestridas,
att den skedda utökningen av bolagets industriella kapacitet, såsom bolaget
också framhållit i sin skrivelse av den 28 november 1956, varit nödvändig
för avsättningen av virke från statens skogar och för tillvaratagande även
eljest av våra råvarutillgångar för produktion av exportvärden. Det faktum
kvarstår dock, att statsmakterna vid flera tillfällen ställts inför nödvändigheten
att i efterhand medverka till avsevärda kapitaltillskott till bolaget för
att finansiera redan genomförda eller påbörjade investeringar och för att
förse bolaget med ytterligare rörelsemedel.

Garantier mot angivna förhållanden kan skapas endast genom att bolagets
formella anknytning till domänverket upphör och bolaget direkt underställes
Kungl. Maj :t.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts kan vissa olägenheter vara
förknippade med att bolaget skiljes från domänstyrelsen. Dessa olägenheter

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

kan emellertid icke anses vara av sådan betydelse, att de bör få medföra
att den nuvarande ordningen bibehålies. Domänverkets avsättningsmöjligheter
och bolagets råvaruförsörjning liksom önskemålet om samverkan mellan
skog och industri bör kunna tillgodoses, även om bolaget icke sorterar
under domänstyrelsen. Domänstyrelsen bör nämligen, även efter det bolaget
direkt underställts Kungl. Maj :t, kunna beredas ett visst inflytande
över bolagets ledning, och genom ett långfristigt avtal mellan domänstyrelsen
och bolaget om årliga virkesleveranser bör å ena sidan domänverket
kunna garanteras en jämn avsättning av virke från statsskogarna och å
andra sidan bolagets råvaruförsörjning kunna säkerställas.

På grundval av det anförda finner utredningsmannen sig böra förorda,
att Aktiebolaget Statens skogsindustrier frikopplas från domänverket genom
att aktierna i bolaget överföres från domänfonden till fonden för statens
aktier. Bolaget ställes härigenom direkt under Kungl. Maj :t. Utredningsmannen
anför vidare.

Enligt stadgan den 29 juni 1950 (nr 401) angående statsdepartementen
tillkommer det finansdepartementet att handlägga förvaltningsärenden rörande
statliga bolag, som ej är hänförliga till annat departement. Vilka bolag,
som på grund härav skall hänföras till andra departement, är ej utsagt. Avgörande
härvid är den allmänna ärendesfördelningen mellan departementen.
Sålunda har helstatliga bolag, som är direkt underställda Kungl. Maj :t och
som driver industriell rörelse, hänförts till handelsdepartementet på grund
av bestämmelsen i nyssnämnda stadga att det tillkommer handelsdepartementet
att handlägga förvaltningsärenden rörande industri. I enlighet härmed
bör arten av den verksamhet, som Aktiebolaget Statens skogsindustrier
bedriver, föranleda att bolaget, om det direkt underställes Kungl. Maj :t, hänföres
till handelsdepartementet.

I samband med att bolaget skiljes från domänverket bör de ekonomiska
mellanhavandena mellan domänverket och bolaget regleras. Utredningsuppdraget
omfattar icke uppdrag att ingå på en prövning av vare sig bolagets
eller domänverkets nu aktuella eller framtida kapitalbehov. För en
reglering av domänverkets och bolagets ekonomiska mellanhavanden tages
därför de förhållanden, som rådde vid årsskiftet 1956/57, såsom utgångspunkt.

Överförandet av aktierna i bolaget från domänfonden till fonden för statens
aktier bör föranleda, att domänfonden nedskrives med 44 miljoner
kronor och att fonden för statens aktier uppskrives med samma belopp.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår häftade bolaget vid årsskiftet
1956/57 icke i skuld till domänverket för levererat virke. Kvar står
emellertid vissa krediter, som enligt statsmakternas beslut tillhandahållits
bolaget via domänverket. Dessa krediter utgöres av dels ett förlagslån å
3,7 miljoner kronor för förvärv av aktierna i Laxå bruks aktiebolag, dels
ett belopp av 0,85 miljoner kronor för förvärv av aktierna i Törefors aktiebolag,
dels en rörelsekredit å 30 miljoner kronor eller sammanlagt 34,55
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i sitt förenämnda utlåtande över
bolagets framställning av den 28 november 1956 förordat, att dessa krediter,
om bolaget helt frikopplas från domänstyrelsen, överföres från domänverket
till fonden för låneunderstöd. Detta förslag tillstyrkes av utredningsmannen.
Under fonden för låneunderstöd bör för ändamålet upptagas ett
anslag till bolaget å 34,55 miljoner kronor. Därvid bör föreskrivas, att beloppet
skall av bolaget användas för återbetalning till domänverket av angivna
krediter samt att domänstyrelsen skall disponera beloppet på följande
sätt:

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

29

30 miljoner kronor användes till avbetalning av domänstyrelsens rörliga
kredit hos riksgäldskontoret;

0,85 miljoner kronor användes till återbetalning till riksgäldskontoret av
det anslag å kapitalbudgeten, som domänverket erhöll i samband med förvärvet
av aktierna i Törefors aktiebolag;

återstoden, 3,7 miljoner, tillföres domänverkets markinköpsfond, som
till angivna belopp anlitades för förvärvet av aktierna i Laxå bruks aktiebolag.

Om och i vad mån domänstyrelsens rörliga kredit hos riksgäldskontoret
bör nedsättas i samband med angivna medelsöverföringar, bör bli beroende
av ställningstagandet till domänstyrelsens förut omförmälda framställning
om ökat rörelsekapital.

I avvaktan på slutförandet av 1953 års utredning rörande de statliga
företagsformerna och statsmakternas ställningstagande i samband därmed
till frågan, hur de statsägda bolagens kapitalförsörjning i allmänhet skall
ske, bör eventuellt ytterligare kapitaltillskott till Aktiebolaget Statens skogsindustrier
eller öppnande av nya kreditmöjligheter för bolaget genom statsmakternas
försorg förbindas med det villkoret, att bolagets investeringar
icke utan statsmakternas föregående prövning må ges större omfattning
än att de kan täckas genom självfinansiering och bolagets kortfristiga skulder
kan hållas på normal nivå. I samma form bör tills vidare föreskrivas, att
bolaget icke må pantförskriva inteckningar i sin fasta egendom i större omfattning
än Kungl. Maj :t för viss period medgivit.

Att bolaget direkt underställes Kungl. Maj :t innebär bl. a., att Kungl.
Maj :t antingen genom beslut i konselj eller genom ombud vid bolagsstämma
utser styrelsen och revisorerna. I flertalet fall utses styrelseledamöter och
revisorer i de helstatliga bolagen vid bolagsstämma enligt vanliga regler.
Detta torde böra gälla även beträffande Aktiebolaget Statens skogsindustrier.
En ändring av gällande bolagsordning bör därför ske. Därvid synes
antalet ordinarie styrelseledamöter böra bestämmas till högst sex. För att
domänstyrelsen skall i enlighet med vad i det föregående anförts erhålla ett
visst inflytande över bolagets ledning bör förutsättas, att två av de ordinarie
styrelseledamöterna representerar domänstyrelsen.

Det återstående spörsmål beträffande förhållandet mellan, domänverket
och bolaget, som bör regleras i samband med att bolaget skiljes från domänverket
och direkt underställes Kungl. Maj :t, är frågan om domänverkets
avsättningsmöjligheter och bolagets råvaruförsörjning. Såsom redan tidigare
antytts bör denna fråga kunna lösas på ett för båda parter tillfredsställande
sätt genom ett långfristigt leveransavtal mellan domänstyrelsen och bolaget.

Avsikten med ett dylikt avtal bör vara, å ena sidan, att inom de delar
av landet, som beröres därav, bidraga till en jämn och tryggad avsättning av
virke från statens skogar och bereda en jämn och tryggad arbetsförsörjning
inom dessa skogar samt, å andra sidan, att genom årliga virkesleveranser
tillförsäkra bolaget, som saknar egna skogar, en tryggad råvaruförsörjning
för bolagets industrier. I avtalet bör anges det nuvarande normala årsbehovet
av rundvirke från domänverket vid bolagets industrier i olika landsdelar
med rätt för vardera parten att, om den finner angeläget att produktionskapaciteten
ytterligare utbygges, påkalla förhandlingar om ytterligare virkesleveranser
från domänverket.

De årliga leveranserna av virke till de olika industrierna bör till kvantiteten
närmare bestämmas år för år. För detta ändamål bör bolaget ha
alt till domänstyrelsen senast i april månad ange den virkeskvantitet, som

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

för de olika industrierna erfordras under den närmast följande avverkningssäsongen.
Liksom hittills varit fallet måste förutsättas att jämkningar i
leveranskvantiteterna skall kunna göras under löpande leveransår. Genom
det inflytande, som domänstyrelsen enligt detta förslag skall få i bolagets
styrelse, torde vara sörjt för att båda parternas berättigade anspråk på dylika
jämkningar kan bli tillgodosedda.

I fråga om leveransplatser och transportförhållandena i övrigt torde särskilda
bestämmelser i avtalet icke vara erforderliga, utan en allmän hänvisning
till hittillsvarande praxis torde vara tillräcklig. Virkespriserna och
övriga leveransvillkor bör icke närmare fixeras i avtalet utan bör årligen
fastställas efter förhandlingar mellan parterna. I avtalet bör dock utsägas
att priserna skall motsvara de priser, som under jämförbara förhållanden
samma awerkningssäsong betalas på den öppna marknaden inom samma
fångstområden. Även betalningsvillkoren bör fastställas år för år och förutsättas
motsvara vad som normalt gäller för de enskilda skogsindustriföretagens
virkesförsörjning. Avtalet torde böra gälla i första hand för en tioårsperiod
och automatiskt förlängas för tio år i sänder, om icke någondera
parten senast två år före utgången av löpande tioårsperiod begär ändring
eller upphävande av avtalet. Slutligen torde i avtalet böra intagas en skiljedomsklausul.

Departementschefen

Av de i ärendet föreliggande spörsmålen torde jag först få behandla det
som avser de inbördes förhållandena mellan Aktiebolaget Statens skogsindustrier
och domänverket. Såsom angivits i det föregående är bolaget helstatligt.
Det redovisas för närvarande under domänfonden såsom ett dotterbolag
till domänstyrelsen. Denna innehar samtliga aktier i bolaget. Vid bolagets
bildande år 1941 förutsattes med hänsyn till sambandet mellan domänverkets
verksamhet och bolagets skogsindustriella rörelse, att domänstyrelsen
skulle ha ett avgörande inflytande över bolagets ledning och att
bolaget skulle drivas under domänstyrelsens överinseende. Denna ordning gäller
alltjämt.

Enligt bolagsordningen skall bolagets styrelse bestå av högst sex och lägst
fyra ledamöter samt antalet suppleanter vara högst fyra. Högst tre av de
ordinarie ledamöterna utses av Kungl. Maj :t liksom en suppleant för dem.
De övriga styrelseledamöterna och suppleanterna väljes vid ordinarie bolagsstämma,
vilket innebär att de utses av domänstyrelsen i egenskap av ensam
aktieinnehavare. Hittills har de vid bolagsstämma valda ordinarie ledamöterna
alltid varit domänverkets chef, dess överdirektör och bolagets verkställande
direktör. Den förstnämnde har hela tiden fungerat såsom bolagsstyrelsens
ordförande. För att styrelsen skall vara beslutför måste minst
fyra ledamöter vara närvarande. Beslut fattas genom omröstning, varvid
majoritetens mening skall gälla såsom styrelsens. Vid lika röstetal är ordförandens
röst utslagsgivande.

Den betydande utvidgning av bolagets rörelse, som ägt rum framför allt
under senare år, har aktualiserat frågan om bolaget alltjämt bör vara knutet
till domänverket såsom ett dotterbolag eller om det bör ställas direkt

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

31

under Kungl. Maj :t. Närmast i anledning av de synpunkter i ämnet, som
riksräkenskapsverket anfört i sitt remissutlåtande över bolagets föreliggande
framställning om ökade rörelsemedel, beslöt Kungl. Maj :t på min föredragning
den 18 januari detta år att uppdraga åt numera statsrådet Kling
att verkställa utredning rörande reglering av de inbördes förhållandena
mellan bolaget och domänverket.

Utredningsmannen, som redovisat sitt uppdrag i en promemoria för vilken
en utförlig redogörelse lämnats i det föregående, föreslår att bolaget skiljes
från domänverket. Han redogör för de olägenheter som är förenade med
en sådan åtgärd och för de skäl som talar för ett lösgörande av bolaget
från domänverket. Vid mina överväganden har jag liksom utredningsmannen
blivit övertygad om att fördelarna med en upplösning av det nuvarande
sambandet mellan verket och bolaget väger över nackdelarna. Det för
mig avgörande motivet för en sådan åtgärd är att statsmakterna därigenom
erhåller bättre möjligheter att bedöma bolagets kapitalbehov och i förväg
avväga detta i förhållande till andra investeringsanspråk på det statliga området.
Detta motiv har särskild tyngd i föreliggande statsfinansiella och kreditpolitiska
läge. Vid min bedömning har även det förhållandet inverkat,
att statsmakterna vid några tillfällen nödgats att i efterhand medverka till
kapitaltillskott till bolaget för att finansiera redan genomförda eller påbörjade
investeringar. Härtill kommer, att bolaget, utan att Kungl. Maj :t eller
riksdagen fått tillfälle pröva frågan, utvidgat sin verksamhet genom anskaffande
av fartyg. Om bolaget direkt underställes Kungl. Maj :t, som då antingen
genom konseljbeslut eller genom ombud vid bolagsstämma utser hela
styrelsen samt revisorerna, vinnes ej blott vidgade möjligheter för statsmakterna
att överblicka och kontrollera bolagets verksamhet och utveckling
utan även större klarhet i fråga om bolagets — liksom domänverkets — finansiella
redovisningar.

Jag förordar därför, att bolaget snarast möjligt skiljes från domänverket
och att i samband därmed aktierna överföres från domänverkets fond till den
under statskontorets förvaltning stående fonden för statens aktier.

Efter omregleringen bör bolagets styrelseledamöter och revisorer utses
vid bolagsstämma enligt vanliga regler. En ändring av gällande bolagsordning
bör därför ske. Antalet styrelseledamöter bör därvid bestämmas till
högst sex. Liksom övriga helstatliga bolag, som driver industriell rörelse,
bör bolaget sortera under handelsdepartementet. Då bolagets råvaruförsörjning
enligt riksdagens beslut skall ske från statens skogar i den män så är
möjligt eller lämpligt, synes emellertid domänstyrelsen alltjämt böra ha ett
visst inflytande i bolagsledningen. Det torde vara lämpligt att två av de
ordinarie ledamöterna i bolagets styrelse representerar domänstyrelsen. För
att garantera domänverket en jämn avsättning av virke från statsskogarna
och samtidigt säkerställa bolagets råvaruförsörjning bör, såsom utredningsmannen
föreslagit, mellan domänstyrelsen och bolaget träffas etl avtal rörande
virkesleveranser, löpande på tio år i sänder. De synpunkter utredningsmannen
anfört beträffande utformningen av ett sådant avtal kan jag
helt biträda.

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1957

I samband med att bolaget skiljes från domänverket och aktierna i
bolaget överföres från domänfonden till fonden för statens aktier bör
förstnämnda fond nedskrivas med ett belopp motsvarande det nuvarande
aktiekapitalet i bolaget, 44 miljoner kronor, och sistnämnda fond uppskrivas
med samma belopp. Vidare bör de ekonomiska mellanhavandena mellan
verket och bolaget regleras. De krediter å sammanlagt 34,55 miljoner
kronor, som genom statsmakternas beslut tillhandahållits bolaget via domänverket,
bör därvid i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i förenämnda
remissutlåtande överföras till fonden för låneunderstöd. Formellt
bör detta ske genom att ett anslag å sagda belopp upptages under nyssnämnda
fond. Beloppet skall sedan av bolaget användas för återbetalning
till domänverket av angivna krediter. Domänstyrelsen skall i sin tur av
ifrågavarande belopp använda 30 miljoner kronor för avbetalning å styrelsens
rörliga kredit hos riksgäldskontoret, 0,85 miljon kronor för återbetalning
till riksgäldskontoret av det anslag å kapitalbudgeten, som domänverket
erhöll i samband med förvärvet av aktierna i Törefors aktiebolag,
och återstoden, 3,7 miljoner kronor, för återföring till domänverkets
markinköpsfond.

Förenämnda lån å 34,55 miljoner kronor synes tills vidare böra vara
amorteringsfritt samt löpa med en ränta, som vid varje tidpunkt motsvarar
den räntefot som tillämpas av riksgäldskontoret för rörliga krediter till
statliga aktiebolag.

För att fullborda den serie av bokföringsåtgärder, varigenom bolagets
lösgörande från domänverket ernås, borde slutligen nedsättning av domänverkets
rörliga kredit i riksgäldskontoret äga rum med belopp motsvarande
vad bolaget ägt att disponera av sagda kredit eller 30 miljoner kronor. Av
skäl, som föredragande statsrådet i ärendet angående rörelsemedel för domänverket
kominer att framlägga senare denna dag, torde dock så ej böra
ske. Bolaget bör för sin del icke medgivas någon dragningsrätt på riksgäldskontoret
i form av rörlig kredit.

Vad härefter angår spörsmålet om medelsförstärkning till Aktiebolaget
Statens skogsindustrier vill jag främst betona nödvändigheten av att stor
restriktivitet i fråga om såväl investeringar som kreditgivning iakttages
jämväl beträffande detta statliga organ. Bolaget har i sin framställning framfört
yrkanden om kapitaltillskott som icke är förenliga med den för närvarande
eftersträvade ekonomiska återhållsamheten. Emellertid är bolagets
finansiella ställning nu uppenbarligen sådan, att det synes ofrånkomligt att
statsmakterna i viss utsträckning tillskjuter ytterligare medel. Såsom framgår
av det föregående har också samtliga remissinstanser förordat ett visst
medelstillskott till bolaget, varvid dock storleken av det föreliggande kapitalbehovet
varit föremål för växlande bedömningar. Jag vill i detta sammanhang
omnämna, att på min anmodan ledamoten av riksdagens första
kammare, bruksdisponenten Gerard De Geer i en den 13 mars detta år dagtecknad
promemoria yttrat sig över bolagets kapitalbehov. Promemorian

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 ur 1957

33

torde såsom bilaga få fogas till delta protokoll. I yttrandet framhålles, att
bolagets behov av medel för fullföljande under år 1957 av redan i gång varande
nyanläggningar kan beräknas till lägst 36 miljoner kronor, varvid
förutsatts ett visst utnyttjande av leverantörskrediter. Skulle detta belopp
icke ställas till förfogande, kommer enligt De Geers bedömning bolaget att
åsamkas förluster av storleksordningen drygt 6 miljoner kronor på ett år
räknat till följd av förseningar i såväl 1956 som 1957 års investeringsprogram.

I likhet med samtliga som hörts i ärendet vill jag förorda en viss ökning
av bolagets kapital. Att ställa hela det begärda beloppet till bolagets
förfogande är, såsom även framhållits i flertalet remissutlåtanden, icke
möjligt. Statsmakternas medverkan till en förbättring av bolagets kapitalförsörjning
bör begränsas till vad som erfordras för att bolagets kortfristiga
skulder skall kunna nedbringas till en skälig nivå. Till detta kan bolaget
för övrigt självt bidraga i icke oväsentlig grad genom en minskning av
lagret till mera normal storlek.

Den åsyftade konsolideringen av bolagets ekonomiska ställning torde —
med hänsyn till den nuvarande fördelningen mellan aktiekapitalet och summan
av lång- och kortfristiga skulder liksom till bolagets omslutning —
böra ske genom ytterligare aktieteckning. Med den återhållsamhet som i
nuvarande läge ofrånkomligen måste gälla även de statliga bolagen är jag
icke beredd tillstyrka, att bolaget tillföres mer än 35 miljoner kronor för
en höjning av aktiekapitalet med nominellt samma belopp. I detta sammanhang
kan erinras om att det driftöverskott, som domänverket skall inleverera
till statsverket under budgetåret 1957/58, i årets statsverksproposition
beräknats till 50 miljoner kronor. Ett bifall till mitt förslag att förstärka
aktiekapitalet med 35 miljoner kronor är därför i praktiken liktydigt
med att en del av domänverkets överskott disponeras för de statliga skogsindustrierna,
vilket icke synes onaturligt mot bakgrunden av det nära samband
som i företagsekonomiskt hänseende råder mellan domänverket och
bolaget.

1 törening med en ej alltför ringa minskning av lagret bör bolaget genom
nyssnämnda kapitaltillskott å 35 miljoner kronor erhålla möjligheter att
nedbringa sina kortfristiga skulder till vad som med hänsyn till det egna kapitalet
kan anses rimligt och därvid i första hand avveckla nuvarande förskott
från kunder.

Den sålunda föreslagna kapitalförstärkningen torde icke böra medgivas
förutsättningslöst utan förbindas med det villkoret, att bolagets investeringar
icke ulan statsmakternas föregående prövning givcs större omfattning
än att de kan täckas genom självfinansiering och alt bolagets kortfristiga
skulder kan hållas på normal nivå. Likaså torde böra föreskrivas, att
bolaget icke må pantförskriva inteckningar i sin fasta egendom i större
omfattning än Kungl. Maj:t för viss period medgivit.

I det föregående har jag i likhet med utredningsmannen förutsatt, att bolaget
efter lösgörandet från domänverket hänföres till handelsdepartemen Si

Iiihany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 117

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1957

tet. Det synes emellertid lämpligt, att frågor i samband med överföringen
handlägges inom finansdepartementet samt att de erforderliga anslagen äskas
på min föredragning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att förhållandena mellan
domänverket och Aktiebolaget Statens skogsindustrier regleras i enlighet
med vad jag i det föregående förordat samt att Kungl. Maj :t — med biträdande
av förslaget att ett belopp av 35 miljoner kronor, motsvarande 70
procent av det driftöverskott domänverket beräknas inleverera under budgetåret
1957/58, anvisas för aktieteckning i sagda bolag — måtte föreslå
riksdagen att

1) godkänna de förslag beträffande reglering av förhållandena
mellan domänverket och Aktiebolaget Statens skogsindustrier
m. in. som av mig i det föregående förordats samt
bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i samband därmed erforderliga
åtgärder;

2) till Reglering av Aktiebolaget Statens skogsindustriers
lån hos domänverket å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
för budgetåret 1957/58 anvisa ett investeringsanslag
av 34 550 000 kronor, samt

3) till Aktieteckning i Aktiebolaget Statens skogsindustrier
å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1957/58 anvisa ett investeringsanslag av 35 000 000
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Brodén

Kungi. Maj.ts proposition nr ill år 1057

35

Bilago

P M

Anmodad av Finansministern den 11/3 1957 att yttra mig angående ASSI.s
aktuella kapitalbehov får jag härmed anföra följande.

Jag har vid min bedömning icke tagit hänsyn vare sig till relationerna
ASSI — Domänverket eller till företagets behov av rörelsemedel. Det senare
kan för dagen täckas utan bistånd från statsmakterna, även om stora olagenheter
föreligga som följd av den ansträngda likviditeten. Någon hänsyn
har ej heller tagits till planerade nyanläggningar eller utvidgning av driften
i andra former. Jag har förutsett att några nyanläggningar ej beslutas eller
att beslutade sådana ej igångsättas förrän efter en närmare utredning av kapitalproblemen
i stort. Denna utredning, som lämpligen bör omfatta även behovet
av rörelsemedel, bör snarast komma till stånd.

Min bedömning har helt koncentrerats på redan i gång varande nyanläggningar.
Utan att gå in i detalj på dessa kan konstateras att c:a 40 milj. kr.
erfordras för att fullfölja dessa under år 1957. Genom utnyttjande av leverantörskrediter
in. fl. åtgärder bör denna summa enligt min uppfattning kunna
nedpressas till 36 milj. kr. men icke under detta belopp. Skulle så ske, kominer
ASSI att åsamkas betydande förluster (c:a 6,5 milj. på ett år räknat)
därigenom att färdigställandet av såväl 1956 som 1957 års investeringsprogram
kommer att framskjutas. I väsentliga delar äro nämligen 1957 års investeringar
en fortsättning eller ett fullföljande av 1956 års piogram.

Stockholm den 13/3 1957.

Gerard De Geer

570458

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag