Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

1

Nr 112

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunder för
en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen
till primärkommunerna; given Stockholms slott
den 8 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges principförslag till omläggning av den nuvarande
statsbidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Syftet
är att rationalisera statsbidragsgivningen på detta område. Till grund
för förslaget ligger främst allmänna statsbidragsutredningens betänkande
om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8).

Förslaget innebär, att 27 speciella driftbidrag ersättes av två, dels ett lärarlönebidrag
och dels ett högre skolbidrag. Avsikten är, att framdeles ytterligare
driftbidrag skall ersättas med sistnämnda båda bidrag.

Minskningen av antalet bidrag sker på två sätt. Det ena sättet är avlösning,
d. v. s. vissa bidrag indrages mot att kommunerna erhåller kompensation
genom höjning av ett eller flera kvarstående bidrag. Nio speciella
bidrag föreslås nu bli avlösta genom kompensation i form av ökning av
lärarlönebidraget respektive det högre skolbidraget. Det andra sättet går
ut på sammanförande av vissa, sinsemellan likartade bidrag till två bidrag.
Till lärarlönebidraget föreslås sammanförda 14 nuvarande bidrag. På samma
sätt föreslås fyra bidrag sammanförda till det högre skolbidraget.

För beräkning av de båda nya gemensamma statsbidragen föreslås förenklade
regler. Bidragsunderlaget skall icke — såsom i nuvarande statsbidragssystem
— utgöras av de i detalj redovisade faktiska kostnaderna

1 bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

utan i stället grunda sig på en schematisk beräkning med ledning av de väsentligaste
utgiftsfaktorerna.

En utgångspunkt vid förslagets utarbetande har varit, att kommunerna
skall erhålla ett totalt statsstöd av i stort sett samma storlek som enligt nuvarande
bidragssystem. De föreslagna bidragsgrunderna medför blott ringa
förskjutningar i de enskilda kommunernas ekonomiska förhållanden.

Genom det förenklade bidragssystemet kommer kommunernas handlingsfrihet
på de berörda statsunderstödda verksamhetsområdena att öka. Villkorsbestämningarna
i de nuvarande statsbidragsförfattningarna kommer i
flera fall att kunna upphävas. I andra fall får dessa villkorsbestämningar
överföras till normerande föreskrifter. Den kontroll, som skett i samband
med de hittillsvarande detaljerade statsbidragsrekvisitionerna, kommer att
bli väsentligt inskränkt genom den nya förenklade bidragskonstruktionen.

Gentemot kommun, som icke iakttager gällande normerande föreskrifter,
skall enligt förslaget viss del av de gemensamma statsbidragen kunna innehållas
i avbidan på att rättelse vidtages.

Omläggningen av statsbidragsgivningen föreslås träda i kraft den 1 juli

1958.

Även beträffande andra statsbidrag än de nu berörda förbereds förslag
till förenklingsåtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 är 1957

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunder för en
förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna,
samt anför därvid följande.

I. Inledning

I januari 1949 avgav decentraliseringsutredningen till dåvarande statsrådet
Danielson en promemoria angående statsbidrag till kommuner. Promemorian
utmynnade i ett förslag att en särskild utredning skulle verkställas
rörande riktlinjerna för en överarbetning av de skilda bestämmelserna på
området.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade statsrådet
Danielson underståthållaren J. M. Wahlbäck, f. d. undervisningsrådet D. E.
Andersson, direktören i Svenska stadsförbundet E. A. S. Humble, numera
generaldirektören B. E. Johnsson och direktören i Svenska landskommunernas
förbund S. Larsson med uppgift att företaga en allmän översyn ur rationaliseringssynpunkt
av gällande statsbidragsbestämmelser. Åt Wahlbäck
uppdrogs att vara ordförande. Utredningen antog benämningen allmänna
statsbidragsu Iredningen.

I december 1952 avgav utredningen ett betänkande med titeln »Principbetänkande
angående driftbidrag till primärkommuner» (SOU 1952:44),
vilket syftade till en reformering av det gällande bidragssystemet. Med anledning
av de erinringar som framkommit vid remissbehandlingen uppdrog
Kungl. Maj:t den 20 november 1953 åt utredningen att företaga eu överarbetning
av de i principbetänkandet framlagda förslagen i enlighet med i
särskilda tilläggsdirektiv angivna riktlinjer.

Resultatet av överarbetningen har redovisats av utredningen i ett den 27
januari 1956 avgivet betänkande rörande primärkommunala driftbidrag med
titeln »Förenklad statsbidragsgivning» (SOU 1956:8), till vilket jag får

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

återkomma i det följande. En sammanställning av utredningens förslag torde
såsom bilaga 1 fogas till delta protokoll.

ÖAer detta betänkande, eller delar därav, har utlåtanden avgivits av socialstyrelsen
— efter hörande av sju länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnderna
i sju städer samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet — statskontoret,
riksräkenskapsverket, statens sakrevision, statens organisationsnämnd,
skattelindringsnämnden, skolöverstyrelsen — som hört folkskolinspeklöi
erna, Sveriges överlärarförbund och Rektorernas riksförening —-överstyrelsen för yrkesutbildning, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetet
som hört stadsfullmäktige i Stockholm — samt länsstyrelserna, som
i vissa fall hört ett antal kommuner.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av styrelserna för Svenska
stadsföi bundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska landstingsförbundet
ävensom av Sveriges stadskamerala förening, Föreningen
Sveriges kommunalkamrerare, Sveriges skolkamerala förening och Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund.

Jag ber nu att få anmäla de principiella riktlinjerna för utformningen av
bidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Till utgångspunkt
torde därvid i huvudsak få tagas allmänna statsbidragsutredningens år 1956
avlämnade betänkande. I tillämpliga delar bör även beaktas statsbidragsutredningens
år 1952 avgivna betänkande.

Innan hithörande frågor närmare beröres, torde emellertid böra nämnas
att statsbidragsutredningen vidare i promemorieform behandlat vissa andra
bidragsområden, nämligen

högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola (den 29 mars
1956),

driften av anstalter för halvöppen barnavård (den 18 juni 1956) samt

vissa statsbidrag under åttonde huvudtiteln (den 18 juni 1956).

I ett särskilt, stencilerat betänkande, som avgivits den 3 december 1956,
har allmänna statsbidragsutredningen föreslagit en förenkling av statsbidragsgivningen
till primärkommunernas kapitalutgifter (anläggningsbidrag).

I vad gäller skolskjutsar och inackordering in. m. föreligger — förutom
av statsbidragsutredningen i betänkandet SOU 1956:8 framlagt förslag —
även en inom skolöverstyrelsen företagen utredning. Frågan om utformningen
av statsbidragen på dessa områden kommer att upptagas till behandling
inom ecklesiastikdepartementet. Även övriga i promemorieform
framlagda förenklingsförslag rörande driftbidrag — där bidragen eller
grupper av dessa föreslagits skola reformeras var för sig — behandlas inom
det fackdepartement till vilket det särskilda bidragsområdet närmast har
anknytning. Beträffande bidraget till halvöppen barnavård har förslag där104)redai1
^°re*a®ts riksdagen (1957 års statsverksproposition V ht s 87_

Betankandet rörande anläggningsbidrag till primärkommuner är för när -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1951

varande föremål för remissbehandling. Den fortsatta behandlingen av detta
betänkande torde lämpligen böra ske inom vederbörande fackdepartement.

Det bör vidare här upplysas, att statsbidragsutredningen den 4 juli 1956
färdigställt en promemoria rörande skolmåltiderna. Denna promemoria har
av utredningen överlämnats till de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag
på skolväsendets område, vilkas prövning skall avse icke endast formerna
för bidragsgivningen utan även kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun. De sakkunnigas förslag har ännu icke avgivits.

För överskådlighetens skull torde — såsom bilaga 2 till detta protokoll -—
lämnas en översikt över de olika momenten i behandlingen av statsbidragsproblemen.
Där anges, med reservation för senare tillkommande ändringar,
olika tidsfrister, behandlande departement o. s. v.

II. Statsbidragsutredningens principbetänkande. 1953 års direktiv

Stat sbidrags utred ningens i januari 1956 framlagda betänkande rörande
eu förenklad statsbidragsgivning grundar sig i vissa avseenden på det tidigare
avlämnade principbetänkandet. Detta gäller bland annat i fråga om
synpunkterna på den nuvarande statsbidragsgivningens karaktär och syften.
Vidare angavs i detta betänkande vissa principiella synpunkter på utformningen
av ett reformerat bidragssystem, vilka tillsammans med de tidigare
omnämnda tilläggsdirektiven varit bestämmande för utformningen av utredningens
slutliga förslag. I berörda avseenden torde i det följande få lämnas
en sammanfattande redogörelse för principbetänkandet. Vidare synes
det lämpligt att i anslutning härtill något beröra de i tilläggsdirektiven angivna
riktlinjerna för utformningen av bidragssystemet.

I principbetänkandet lämnade utredningen bland annat en redogörelse för
gällande bestämmelser rörande statliga driftbidrag till primärkommuner och
för den praktiska innebörden av de skilda bestämmelserna. Utredningen
framhöll, att antalet speciella statsbidrag var betydande och att varje bidrag
oftast var reglerat för sig i en särskild författning. De ändamål, för
vilka statsbidrag utgick, kunde vara mycket begränsade. Vissa statsbidrag
utgick med avsevärda belopp. Understundom var dock statsbidragens storlek
så obetydlig i förhållande till kommunernas utgifter i allmänhet, att statsbidragen
i realiteten hade föga betydelse för kommunernas ekonomi.

Såsom särskilda olägenheter med gällande system angav utredningen,
att de regler, som gällde för de skilda statsbidragen, hade bestämts med utgångspunkt
från förhållandena i varje särskilt fall. Bidragsprövningen handhades
av ett stort antal statliga myndigheter, vilket försvårade en enhetlig
tillämpning av statsbidragsförfattningarna. önskemålet att erhålla garantier
för att statsmedlen kom till användning på ett ur statens synpunkt
önskvärt sätt hade ofta föranlett detaljerade föreskrifter rörande kontroll
av den statsunderstödda kommunala verksamheten samt en omfattande uppgifts-
och anmälningsskyldighet för de kommunala organen. Denna stat -

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

liga kontroll innebar i många fall en avsevärd begränsning av den kommunala
bestämmanderätten. Därtill kom att understöd av vissa speciella
kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kunde medföra, att dessa grenar
av kommunalförvaltningen gavs oberättigat företräde framför andra, kanske
lika trängande arbetsuppgifter.

Utredningen uttalade vidare, att gällande statsbidragssystem medförde eu
avsevärd belastning av den kommunala förvaltningsapparaten. Även om det
av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa
och kamerala arbetet för kommunerna kunde te sig relativt enkelt och mindre
betungande, torde det enligt utredningen icke kunna bestridas, att den
samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidragssystemets
utformning som en mängd speciella bidrag var betydande. Särskilt
påtagligt var detta, om man även beaktade det fortlöpande bokföringsoch
redovisningsarbete som måste bedrivas av kommunerna såsom underlag
lör kommande statsbidragsansökningar eller rekvisitioner av statsbidrag.
Den olikartade utformningen av de skilda statsbidragsbestämmelserna försvårade
kommunernas arbete.

Även för de statliga myndigheterna medförde statsbidragsärendena omfattande
arbetsuppgifter. Visserligen kunde sägas, att de statliga myndigheterna
oberoende av statsbidragsgivningen hade intresse av att följa den
kommunala verksamheten på olika områden och att de uppgifter, som erhölles
i statsbidragsärendena, åtminstone till viss del ändock skulle vara
erforderliga för de statliga myndigheternas arbete. Enligt utredningen hänförde
sig dock en väsentlig del av arbetet med statsbidragsärendena till detalj-
och sifferkontroll, som helt var påkallad av statsbidragsgivningen såsom
sådan. Härtill kom arbetet att årligen beräkna medelsbehovet för de
olika statsbidragen och att reglera de skilda medelsanvisningarna. Enligt
utredningens mening medförde gällande statsbidragssystem betungande och
kostnadskrävande arbete för många statliga myndigheter och organ.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att behovet att reformera statsbidragssystemet
gjorde sig starkt gällande, särskilt som det med täta mellanrum
alltjämt framkom nya förslag, vilkas genomförande skulle innebära
ökning av antalet statsbidragsformer och en allt större specialisering av de
skilda bidragen. En reform syntes utredningen vara ett viktigt led i den
verksamhet för förenkling och rationalisering som de senaste åren bedrivits
inom olika grenar av samhällsverksamheten.

Då det gällde frågan om formen för en reformering av gällande statsbidragssystem,
uttalade utredningen, att det måhända kunde ligga närmast till
hands att söka finna en grund för en enhetlig och enkel reglering av de
skilda statsbidragen. Men även om i samband därmed vissa relativt betydelselösa
bidrag kunde slopas, kvarstod dock ansöknings- och prövningsförtaiandet
samt anslagsberäkningen för en råd speciella driftbidrag som en
betydande arbetsbelastning för såväl de statliga myndigheterna som de kommunala
organen. Utredningen hade därför ansett sig böra gå ett steg längre
och först undersöka, huruvida det var nödvändigt att det statliga stödet till

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957 7

kommunerna gavs den till synes föga rationella formen av bidrag till en
mångfald speciella ändamål eller om icke större ändamålsenlighet skulle
kunna vinnas genom sammanförande av olika bidrag.

Då möjligheterna att sammanföra nuvarande speciella driftbidrag tdl
kommunerna enligt utredningens mening ytterst berodde på syftet med
statsbidragsgivningen, upptog utredningen först denna fråga. Därvid fann
utredningen, att för statsbidragsgivningen till kommunerna kunde anges
tre huvudmotiv. Det första av dessa, betecknat den skattetekniska grunden,
sammanhängde med att den kommunala beskattningsrätten regleras av statsmakterna.
Teoretiskt var denna beskattningsrätt synnerligen vidsträckt. I
vilken omfattning den behövde utnyttjas berodde emellertid icke endast på
kommunernas fria bedömande, utan statsmakternas beslut hade i allt stöue
omfattning blivit normerande för de kommunala utgifterna genom att statsmakterna
ålagt kommunerna olika uppgifter. Det hade då ansetts naturligt,
att statsmakterna, genom att med statsmedel bestrida en del av de kommunala
utgifterna, tillsåg, att kommunalskatten i allmänhet icke öveisteg eu
som rimlig ansedd utdebiteringsgräns. Detta hade ansetts så mycket mer
påkallat som kommunalskatten enligt gällande regler är proportionell under
det att statsskatten är progressiv.

Den andra av utredningen angivna huvudgrunden för statsbidrag till kommunerna,
skatteutjämningsgrunden, hänför sig till skillnaderna i det kommunala
skattetrycket. Kostnaderna för den kommunala verksamheten kunde
nämligen drabba kommunernas skattebetalare mer eller mindre hårt.
Detta kunde bero icke blott på den kommunala verksamhetens omfattning
och standard, utan även på att kostnaderna för verksamheten i
muner blev relativt sett högre än i andra på grund av ogynnsamma lokala
förhållanden. Men det kunde också bero på att kostnaderna i olika grad påverkade
skattetrycket. I en kommun med dåligt skatteunderlag kunde även
en relativt ringa kommunal utgiftssumma medföra ett avsevärt skattetryck,
under det att en bärkraftigare kommun kunde påtaga sig väsentligt högre
utgifter med samma eller kanske lägre skattetryck. Enligt utredningens
mening var det uppenbart, att det var ett statligt intresse att genom statsbidragsgivning
verka för skatteutjämning mellan kommunerna. När staten
eftersträvat att genom lagstiftning av olika slag tillförsäkra medborgarna
någorlunda likvärdiga förmåner oberoende av kommuntillhörigheten, hade
härav följt att det blivit ett statligt intresse alt verka för en skälig utjämning
av skattetrycket olika kommuner emellan. Utredningen hänvisade
även till de olägliga följdverkningar med hänsyn till näringslivets lokalisering,
avfolkningstendenser in. in., som kunde uppkomma av alltför
stora skatte trycksdi tf eren ser. Därtill kom synpunkten, att, då staten reglerar
den kommunala beskattningsrätten och samtidigt pålägger kommunerna
kostnadskrävande uppgifter, det kunde vara rimligt att staten genom
bidragsgivning sörjde för att skattebördorna icke blev alltför olika i skilda
delar av landet.

Den tredje huvudgrunden för statsbidragsgivning i allmänhet betecknades

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

av utredningen som stimulansgrunden. Utredningen avsåg därmed statens
intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet, som de
kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig.

Utöver de nämnda grunderna kunde i vissa fall mera speciella motiv för
statsbidragsgivning anföras.

Utredningen framhöll i fortsättningen, att det varken av skattetekniska
oi saker eller av skatteutjämningsskäl var erforderligt eller lämpligt med ett
system av statsbidrag som var knutna endast till vissa grenar av den kommunala
verksamheten. I den mån däremot stimulansgrunden var avgörande
lör statsbidragsgivningen måste enligt utredningen nuvarande system med
skilda bidrag till olika ändamål bibehållas.

Huvudsakligen på nu angivna grunder kom utredningen till den uppfattningen,
att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna,
boi tsett fi ån Mssa speciella driftbidrag, vilka borde betecknas som stimulansbidrag
i egentlig mening, skulle tillgodoses lika väl eller till och med
bättre genom att bidragen icke bands till särskilda av kommunerna bedrivna
verksamhetsgrenar utan utvidgades till att omfatta hela den kommunala
verksamheten, dvs. genom ett allmänt statsbidrag. Genom att bidraget
differentierades efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk
synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt skulle bidraget få karaktären
av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Delta allmänna bidrag till kommunerna
skulle ersätta alla nuvarande driftbidrag som icke hade väsentlig betydelse
ur stimulanssynpunkt.

Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag borde avlösas genom
ett allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland annat även bidraget
till avlönande av folk- och småskollärare. Utredningen uttalade en viss tvekan
rörande lämpligheten av att även medtaga detta bidrag. Som särskilt
skäl för att bidraget likväl borde ingå anförde utredningen, att lärarlönebidraget
utgjorde en så avsevärd del av de totala driftbidragen till kommunerna,
att återstående sådana bidrag, vilka skulle avlösas med det ifrågasatta
nya allmänna statsbidraget, knappast skulle vara tillräckliga för en tillfredsställande
bidragsfördelning ur skatteteknisk synpunkt eller skatteutjämningssynpunkt.
Tillsammans med lärarlönebidraget beräknades de till
avlösning vid detta tillfälle ifrågasatta bidragen omfatta drygt 80 procent av
det belopp som totalt utgick till kommunerna som speciella driftbidrag.

Beträffande grunderna för det nya bidraget fann utredningen, att ett (ill
beloppet bestämt totalbidrag borde fördelas mellan kommunerna efter storleken
av dels antalet skattekronor per invånare, dels en utgiftsfaktor. För
bestämmande av utgiftsfaktorn framlade utredningen två alternativa förslag.
De båda fördelningsprinciperna var närmare preciserade i två formler
för beräknande av statsbidraget till varje särskild kommun.

över utredningens principbetänkande inhämtades yttranden från olika
myndigheter och organisationer. I samtliga avgivna utlåtanden underströks
önskvärdheten och behovet av en revision i riktning mot en förenkling av

9

Kungl. Ma j. ts proposition nr 112 år 1957

den gällande ordningen för speciell bidragsgivning till kommunerna. Remissinstanserna
ställde sig även i allmänhet positiva till utredningens huvudtanke,
att de nuvarande speciella statliga driftbidragen till primärkommunerna
borde avlösas av ett system med ett allmänt bidrag. De av utredningen
förordade grunderna för bidragets fördelning mellan kommunerna
bedömdes emellertid såsom alltför invecklade och svårbemästrade. Många
av de hörda myndigheterna ifrågasatte det riktiga och rättvisa i att låta
s k a t te u t j ä mni rogs s y n p u n k t e r na spela en så dominerande roll i statsbidragsgivningen
som utredningen tillagt desamma.

På grund av vad sålunda förevarit anmälde dåvarande chefen för finansdepartementet,
statsrådet Sköld, den 20 november 1953 för Kungl. Maj it frågan
om fortsatt utredning angående rationalisering av de statliga driftbidragen
till primärkommunerna.

Statsrådet framhöll i direktiven, att med hänsyn till de invändningar, som
riktats mot betänkandet, frågan om den ändamålsenliga utformningen av
systemet för de statliga driftbidragen till kommunerna syntes böra bli föremål
för ytterligare överarbetning. Härvid borde det primära syftet vara att
åstadkomma ett sådant system för bidragsgivningen som tillgodosåg kraven
på en förenkling av det därmed förbundna administrativa och kamerala
arbetet för både de kommunala organen och de statliga myndigheterna.
Skatteutjämningssynpunkterna syntes i detta sammanhang få tillmätas sekundär
vikt och endast beaktas inom ramen för vad som var möjligt i ett
förenklat bidragssystem. Avsikten med det igångsatta utredningsarbetet var
att rationalisera bidragsgivningen och icke att lösa skatteutjämningsproblemet.
Detta senare fick ske i annan ordning, bland annat med anlitande
av skattelindringsbidraget, vilket statsbidragsutredningen velat lämna utanför
reformen. Hänsyn till skatteutjämningsfrågan måste dock tagas i sådan
mån, att en omläggning av den statliga bidragsgivningen inte fick leda till
allvarliga omkastningar i kommunernas ekonomi och skattetryck. Vid överarbetningen
borde därför tillses, att fördelningsgrunden för ett allmänt bidrag
avvägdes så, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna,
som kunde följa av övergången till ett nytt system, hölls inom snäva gränser.

Utgångspunkten för överarbetningen borde vara att i enlighet med statsbidragsutredningens
förslag söka genomföra en sammanslagning av olika
speciella statliga driftbidrag till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag.

Departementschefen erinrade vidare om att huvudparten av de statliga
driftbidragen till primärkommunerna gick till undervisningsväsen och socialpolitiska
ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade fått en sådan utbredning
och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en minskad
kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortföll, syntes
ogrundade. Stimulanssynpunkten hade numera förlorat i betydelse. Det särskilda
bidraget till avlönande av folk- och småskollärare syntes emeller -

10

Kvngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

tid böra lämnas utanför reformen. Även i några övriga fall, såsom beträffande
bidragen till vissa åtgärder vid arbetslöshet, till försöksverksamhet
inom vissa skoldistrikt och till familjebidragsverksamheten, borde de speciella
bidragen undantagas från den ifrågasatta omläggningen. Att i så stor
utsträckning som statsbidragsutredningen förutsatt hålla vissa speciella
bidrag utanför reformen, syntes däremot icke nödvändigt.

Slutligen borde vid överarbetningen uppmärksamhet ägnas åt frågan om
det allmänna statsbidragets anpassning till framtida förändringar i den
kommunala verksamhetens omfattning.

o

III. Allmänna riktlinjer in. m. för en förenkling av statsbidragsgivningen
Utredningen

Undersökning av olika bidragssystem

Utredningen erinrar i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning
(SOU 1956: 8) inledningsvis om de för översynen av principbetänkandet
meddelade direktiven, enligt vilka ett allmänt bidrag skulle utformas på
sådant sätt, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna, som kunde
följa av övergången till ett nytt system, hölls inom snäva gränser. Den angivna
målsättningen kan enligt utredningen även uttryckas så, att storleken
av det allmänna statsbidraget till envar kommun bör i stort sett motsvara
summan av de speciella driflbidrag, kommunen skulle förlora genom avlösningen.
Denna grund för utformningen av ett förenklat bidragssystem
benämner utredningen status-quo-principen.

Med den angivna utgångspunkten har utredningen prövat olika utvägar
att konstruera ett större allmänt bidrag. Därvid konstaterar utredningen
först, att utformningen av gällande statsbidragssystem såsom en rad speciella
driftbidrag till särskilda kommunala verksamhetsgrenar medför, att
den årliga summan av de nuvarande bidragen till en kommun beror på omfattningen
i kommunerna av flera olika verksamhetsgrenar. Härav anser
utredningen följa, att ett allmänt bidrag, som helt skulle ansluta sig till
summan bidragsbelopp för de däri ingående speciella bidragen, måste utformas
med beaktande av omfattningen av lika många verksamhetsgrenar som
antalet avlösta bidrag. Ett sådant sammanförande av nuvarande speciella
bidrag skulle knappast innebära annan förenkling än att ett flertal författningsföreskrifter
sammanfördes till en enda författning och att ansökningsoch
rekvisitionsfÖrfarandet kunde enhetliggöras.

Ett annat uppslag till avlösning av statsbidrag, som utredningen diskuterat
men avvisat, går ut på att storleken av det allmänna bidraget bestämmes
till just den summa kommunen året före avlösningen sammanlagt uppburit
genom de avlösta speciella bidragen.

Utredningen upptager härefter frågan, huruvida det nuvarande systemet
med speciella driftbidrag faktiskt verkar på sådant sätt att man kan finna

1J

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

allmänna faktorer efter vilka det allmänna bidraget kan bestämmas utan att
omkastningarna i bidragstilldelningen blir av större betydelse. Som sådana
allmänna faktorer har utredningen kalkylerat med antalet skattekronor per
invånare, storleken av den kommunala utdebiteringen, antalet invånare och
driftutgifternas totala storlek. Utredningen påpekar, att det av undersökningar
som redovisats i principbetänkandet framgått, att ett samband föreligger
mellan var och en av dessa faktorer och utgående statsbidrag, men
att avstegen från de konstaterade tendenserna är både talrika och markerade.

Utredningen uttalar vidare, att den icke velat underlåta att genom olika
statistiska undersökningar söka finna någon godtagbar norm för ett större
allmänt bidrag. I betänkandet redovisas två sådana undersökningar, båda
avseende 50 kommunala driftbidrag. Undantagna vid undersökningarna rörande
detta större allmänna bidrag var endast de bidrag, som enligt direktiven
borde kvarstå som speciella bidrag. Undersökningen omfattade samtliga
157 kommuner i Stockholms, Östergötlands, Blekinge och Norrbottens
län och avsåg företrädesvis under år 1953 utbetalade statsbidrag till dessa
kommuner.

Vid den ena undersökningen prövades verkningar av ett allmänt statsbidrag
som fördelades mellan kommunerna i förhållande endast till invånarantalet.
Vid den andra undersökningen differentierades det per invånare
beräknade allmänna statsbidraget efter kommunernas olika bärkraft, d. v. s.
efter antalet skattekronor per invånare i vederbörande kommun. I båda fallen
fördelades med den undersökta metoden samma totala bidragsbelopp
som kommunerna uppburit enligt de skilda gällande bidragsreglerna.

Vid fördelningen av bidraget med ett enhetligt belopp per invånare visade
det sig, att 110 kommuner skulle erhålla ökat och 47 minskat bidrag. För
de kommuner, vilka skulle ha vunnit på en omläggning, skulle ökningen av
statsbidragssumman ha motsvarat upp till en krona 50 öre per skattekrona.
För de kommuner åter, vilka skulle ha fått vidkännas en minskning av statsbidragsstödet,
skulle minskningen ha motsvarat mer än en krona per skattekrona
i 17 kommuner, varav'' minskningen för två skulle ha legat mellan
tre och fyra kronor.

Vid det andra av de båda prövade alternativen — då det allmänna bidraget
fördelades under hänsynstagande även till antalet skattekronor per invånare
— skulle 117 kommuner erhållit ökat bidrag, under det alt 40 skulle fått
vidkännas minskat statsbidrag. För de fyra kommuner, som skulle ha erhållit
den största ökningen, motsvarade denna mer än fyra skattekronor
per invånare. Minskningen å andra sidan varierade ned till belopp, som motsvarade
tre kronor per skattekrona. För sju av kommunerna skulle statsbidragsförlusten
ha överstigit en krona per skattekrona. Utredningen bedömde
detta alternativ som gynnsammare än det förstnämnda, beroende på
att avvikelserna på förlustsidan var lägre än enligt den första undersökningen.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

I övrigt uttalar utredningen rörande resultatet av utredningarna i huvudsak
följande.

Ehuru det efter det relativa skatteunderlaget differentierade invånarbidraget
kan sägas leda till något bättre resultat än ett rent invånarbidrag, torde
dock icke heller det differentierade bidragssystemet böra anses godtagbart
ur status-quo-synpunkt. Utredningen vill i detta sammanhang erinra
om att då de kommunala ortsavdragen senast höjdes i samband med den
s. k. ortsavdragsreformen, kommunerna ansågos icke böra själva bära större
skattetrycksökning till följd av reformen än 1 krona per skattekrona. För
de skatteförluster, som härutöver åsamkades kommunerna till följd av ortsavdragsreformen,
erhålla kommunerna kompensation genom den provisoriska
skatteersättningen. Utan att i övrigt göra några jämförelser mellan
ortsavdragsreformen och en omläggning av systemet för de speciella driftbidragen
till kommunerna, synes dock statsmakternas angivna ståndpunkt
beträffande den för kommunerna tolerabla skattetrycksökningen visa, att
en omläggning av statsbidragssystemet med här förut angivna skattetrycksverkningar
för kommunerna icke kan anses godtagbar ur status-quo-svnpunkt.

Utredningen uttalar vidare, att det teoretiskt icke är uteslutet, att eu differentiering
av ett allmänt statsbidrag på annat sätt än nyss angivits kunde
ge bättre resultat ur status-quo-synpunkt. Utredningen anser emellertid,
att differentieringsnormen i så fall måste få en utformning, vilken torde
anses vara alltför komplicerad.

Utredningen framhåller, att den av undersökningarna funnit framgå, att
en mera omfattande avlösning av de nuvarande driftbidragen med ett enda
årligt bidrag, som skulle utgå oberoende av omfattningen av de tidigare
statsunderstödda verksamhetsgrenarna, icke låter sig förena med den i de
nya direktiven uppställda målsättningen. Denna innebär ju att avlösningen
skulle genomföras så, att envar kommun bibehålies vid i stort sett oförändrat
bidragsstöd. För att med denna målsättning vinna en tillfredsställande
förenkling av gällande statsbidragssystem måste därför andra vägar prövas,
nämligen en begränsad avlösning av nuvarande driftbidrag. Utredningen anför
härom.

Utredningen ansåg sig närmast böra undersöka, huruvida eu begränsad
reform skulle kunna genomföras genom att låta en avlösning med ett allmänt
statsbidrag omfatta ett något mindre antal speciella driftbidrag än
förut avsetts. Vid dessa överväganden utgick utredningen från att en avlösning
av ett speciellt driftbidrag med ett allmänt bidrag, som utformas
utan hänsynstagande till de varierande utgifterna i kommunerna av den tidigare
speciellt understödda verksamhetsgrenen, kan antagas icke i avsevärd
män påverka skattetrycket i kommunerna i de fall, då verksamhetsgrenen i
allmänhet är enhetligt utbyggd i kommunerna eller omfattningen av verksamheten
eljest i stort sett är beroende av kommunens storlek. Vidare vore
uppenbart, att man utan väsentlig olägenhet ur status-quo-synpunkt kunde
bortse från den varierande omfattningen i kommunerna av sådan hittills
statsunderstödd kommunal verksamhet, där bidragsbeloppen till de skilda
kommunerna är så ringa, att de sakna egentlig betydelse för det kommunala
skattetrycket. Annorlunda torde det däremot förhålla sig med sådana spe -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ciella driftbidrag, som utgå med för de skilda kommunerna relativt betydande
belopp till verksamhetsgrenar vilka bedrivas endast i en del av landets
kommuner eller vilka i allt fall icke äro någorlunda jämnt utbyggda i hela
landet.

Efter utgallring av vissa bidrag enligt de angivna principerna samt med
undantagande jämväl av de bidrag, som enligt direktiven ej borde ingå i ett
allmänt bidrag, liksom vissa andra bidrag, som utredningen av särskilda
skäl ansåg böra undanlagas, återstod följande 22 bidrag (med den nummerbeteckning''
som angivits i förut berörda bilaga 1), nämligen

p/. social heinhjälpsverksamhet

förskottering av underhållsbidrag till barn
* vissa kostnader enligt barnavårdslagen

upprättande av byggnadsplanei och generalplaner

hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och
praktiska kommunala realskolor

►->6. avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroananstalter *

23. avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare
u 24, arvode till skolsekreterare

hälsovården vid folk- och småskolor

v33. avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid folkskolans
skolhem

^ tillhandahållande av fria läroböcker in. m.

^39^ hyresbidrag för undervisningslokaler in. in.

undervisningsmateriel vid folk- och småskolor
-''45. centralisering av fortsättningsskoleväsendet
^$7. arvoden till skolläkare in. in. vid högre folkskolor
skolbibliotek i folkskolan

"ptt? skolbibliotek vid högre kommunala skolor och kommunala anstalter för
yrkesundervisning

pK. fastighetsregisters första uppläggande
H&öC resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt
vissa kostnader för vård av alkoholister
pft''. främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet
59. reservpolisorganisationen.

Vad gäller metoden för kompensation av dessa 22 speciella bidrag har
statsbidragsutredningen i första hand undersökt lämpligheten av att införa
ett fristående, begränsat allmänt bidrag. Som fördelningsnorm för detta bidrag
prövades de båda metoder, som användes vid de i det föregående redovisade
undersökningarna rörande ett större allmänt bidrag, d. v. s. dels fördelning
med ett enhetligt belopp per invånare, dels fördelning med ett efter
vederbörande kommuns skatteunderlag differentierat belopp per invånare.
Undersökningen omfattade liksom tidigare kommunerna i Stockholms, Östergötlands,
Blekinge och Norrbottens län och avsåg 1953 års förhållanden.

Statsbidragsförlusterna och därmed den av omläggningen föranledda skattelrycksökningen
visade sig vid fördelning av det allmänna bidraget efter
invånarantalet för flertalet förlorande kommuner ligga under fem öre per
skattekrona och uppgick till högst 50 öre per skattekrona. Enligt alternati -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

vet med differentiering av bidraget per invånare efter skatteunderlaget skulle
skattetrycksökningarna till följd av omläggningen av bidragssystemet för
flertalet av de förlorande kommunerna ha stannat under 2,5 öre per skattekrona
och icke för någon kommun ha överstigit 20 öre per skattekrona.

I anslutning till undersökningen framhåller utredningen följande synpunkter,
som i huvudsak kan anses gälla även den kompensationsmetod som
närmare behandlas i följande avsnitt.

Av provundersökningen kan icke dragas några direkta slutsatser om hur
omläggningen av bidragssystemet skulle verka i nuvarande läge eller vid
en senare tidpunkt. Givet är att den omfattning de med speciella driftbidrag
understödda verksamhetsgrenarna hade i kommunerna år 1953, kan ha förändrats
eller komma att förändras. I den mån sådana förändringar icke sker
i samma proportion i alla kommuner, komma de att påverka resultatet av
omläggningen av statsbidragssystemet. Det är emellertid uppenbart att omfattningen
av de statsunderstödda verksamhetsgrenarna i kommunerna aldrig
kan vara oföränderlig och att det därför är uteslutet att med generaliserande
beräkningsgrunder beakta de speciella förhållandena i varje särskild
kommun vid varje särskild tidpunkt. I tanken att utbyta en rad speciella
driftbidrag mot ett enda allmänt bidrag ligger ju, att efter avlösningen hänsyn
icke längre skulle tagas till omfattningen i kommunarna av de speciella
statsunderstödda verksamhetsgrenarna. Att märka är vidare, att provundersökningen
givit vid handen att skattetrycksförändringarna till följd av avlösningen
skulle bli relativt obetydliga i alla kommuner och sålunda även i
de kommuner, vilka redan år 1953 hade väl utbyggt de statsunderstödda
verksamhetsgrenarna. Ytterligare utbyggnad av sådana verksamhetsgrenar
i vissa kommuner före avlösningstillfället torde därför med stor säkerhet
kunna sägas sakna betydelse om icke utbyggnaden av särskild anledning
allmänt skett i sådan omfattning att kostnaderna för verksamheten fått helt
annan betydelse för kommunerna än tidigare. Enligt utredningens mening
torde det därför vara av mindre betydelse i förevarande sammanhang att
provundersökningen av tekniska skäl måst grundas på ett så relativt gammalt
material som från 1953. Kunde avlösning skett då, bör den i allmänhet
kunna ske även nu eller senare. En annan sak är, att storleken av det allmänna
statsbidraget som skall motsvara summan av de avlösta bidragen,
måste bestämmas med hänsyn till förhållandena vid själva avlösningstillfället.
‘ 5

Föreslagna system för den framtida bidragsgivningen

a) Avlösning (indragning) av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att totalbeloppet för de 22 bidragen
är synnerligen ringa. För budgetåret 1954/55 har för denna bidragsgivning
endast anvisats omkring 30 miljoner kronor. Avlösningen av de speciella
driftbidragen med ett allmänt bidrag föranleder närmast, att det allmänna
bidraget skall utgå med samma belopp som summan av de avlösta
bidragen. Med hänsyn till det ifrågasatta allmänna bidragets ringa ekonomiska
betydelse har utredningen undersökt, huruvida kompensationen i
stället för genom ett nytt allmänt bidrag skulle kunna ske genom uppräkning
på lämpligt sätt av ett eller flera kvarstående speciella driftbidrag.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1057

Närmast till hands har utredningen ansett det ligga att överföra beloppet
till ett bidrag, som utgår till alla landets kommuner såsom stöd åt en verksamhet
vilken är obligatorisk. Denna förutsättning fyller bidraget till avlönande
av folk- och småskollärare. Kompensationen skulle kunna ske genom
minskning av kommunernas andel av lönekostnaderna för folk- och
småskollärare, vilken andel utgöres av fasta belopp för varje folk- och sinåskollärartjänst
allt efter kommunernas hyresgruppering. Beträffande innebörden
av en sådan kompensationsmetod framhåller utredningen bland
annat.

Ett särskilt skäl för en sådan form av kompensation till kommunerna för
bortfallet av vissa speciella driftbidrag, är, att frågan om kompensationens
värdebeständighet därigenom automatiskt skulle få en i stort sett tillfredsställande
lösning. Ur synpunkten att statsbidragens storlek i allmänhet borde
anpassas efter det aktuella penningvärdet och kostnadsläget skulle i och
för sig kunna vara motiverat att tid efter annan ompröva storleken av det
belopp som tillfördes kommunerna som kompensation för de bortfallande
speciella statsbidragen. Samma skäl kunna emellertid anföras för justering
av avdragsbeloppen i lärarlönebidraget, d. v. s. för kommunandelen av lärarlönekostnaderna.
Anledningen till sådana omräkningar skulle emellertid
bortfalla eller begränsas i den mån avdragsbeloppen minskades som kvittning
för de indragna speciella bidragen. Fördelen för kommunerna av att
den del av de nuvarande avdragsbeloppen, som kvittades mot de bortfallna
speciella bidragen, icke skulle kunna ur värdebeständighetssynpunkt
uppräknas, skulle m. a. o. uppväga olägenheten av att kompensationsbeloppen
icke heller skulle bliva uppräknade av värdebeständighetsskäl.

Metoden att kompensera kommunerna för förlusten av vissa speciella
driftbidrag genom minskning av avdragsbeloppen å lärarlönebidraget kan i
och för sig tillämpas beträffande alla de till indragning föreslagna tjugu två
speciella bidragen. Beträffande vissa av bidragen tala emellertid enligt utredningens
mening särskilda skäl för att kommunerna skulle i annan form
få kompensation för bidragsförlusterna genom indragningen. Detta gäller sådana
till indragning ifrågasatta bidrag, som avse verksamhet, vilken bedrives
endast i ett fåtal kommuner men har nära anknytning till annan verksamhet,
som stödes med bidrag, vilka alltjämt skulle bestå såsom speciella
driftbidrag. I sådana fall synes det utredningen naturligt att i stället förstärka
dessa senare speciella bidrag.

Med denna utgångspunkt har utredningen slutligt stannat för att låta
kompensationen ske genom ökat bidrag dels till avlönande av folk- och
småskollärare i vad gäller 15 bidrag (som enligt förut angivna beteckningar
upptagits med nr 1, 3, 4, 8, 16, 31, 36, 39, 40, 51, 52, 54, 55, 56 och 57),
dels till avlönande av lärare vid högre kommunala skolor i vad gäller två
bidrag (nr 15 och 47). Övriga bidrag, som skulle kunnat ingå i ett fristående
allmänt bidrag, beröres av den andra av utredningens förenklingslinjer,
nämligen sammanförande av statsbidrag, vilken kommer att närmare behandlas
i det följande.

Av utredningens närmare motivering för vilka bidrag som lämpar sig för
avlösning framgår, all bidragen nr 1, 31, 36, 40, 51 och 57 kan avlösas enligt
den av utredningen först uppställda förutsättningen, att den statsunder -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

stödda verksamheten skulle vara enhetligt utbyggd i kommunerna samt
i stort sett beroende av kommunernas storlek. Samtliga dessa bidrag utgick
enligt en undersökning av utredningen till mer än 90 procent av undersökningsområdets
157 kommuner.

För övriga elva till avlösning föreslagna bidrag gäller däremot ej, att den
genom bidragen understödda verksamheten är enhetligt utbyggd. Dessa
bidrag uppfyller däremot enligt utredningens mening det andra uppställda
villkoret för avlösning, därigenom att de kan anses sakna egentlig betydelse
för det kommunala skattetrycket. Som en skönsmässig gräns för
vilka bidrag som bör kunna avlösas enligt detta villkor anger utredningen,
att bidraget icke bör uppgå till större belopp per invånare än två kronor
50 öre. För kommuner med exceptionellt lågt skatteunderlag eller ned mot
tio skattekronor per invånare skulle ett sådant bidrag motsvara upp till
25 öres utdebitering per skattekrona. Med beaktande av att kommunerna
skulle få kompensation för indragna speciella bidrag, anser utredningen
den angivna gränsen acceptabel ur status-quo-synpunkt. De bidrag, som
av utredningen föreslås till avlösning med utgångspunkt från denna norm,
är i det föregående betecknade med nr 3, 4, 8, 15, 16, 39, 47, 52, 54, 55 och 56.

Utredningen har företagit en provundersökning rörande de ekonomiska
verkningarna i undersökningsområdets fyra län av en avlösning på angivet
sätt av 15 bidrag genom kompensation i form av minskat avdragsbelopp
vid bidrag till avlönande av folk- och småskollärare. Med ett kompensationsbelopp
av 700 kronor för varje folk- och småskollärartjänst skulle
kommunerna i undersökningsområdet tillföras ungefär samma totala bidragsbelopp
som genom de ifrågavarande speciella bidragen. För de enskilda
kommunerna skulle vissa bidragsförändringar uppkomma, men i intet fall
skulle metoden leda till större bidragsförlust än som motsvarar tio öre per
skattekrona. Endast för fem kommuner översteg bidragsförlusten fem öre
per skattekrona.

b) Sammanförande av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att även andra åtgärder än indragning
av nuvarande speciella driftbidrag måste vidtagas för en tillfredsställande
förenkling av gällande bidragssystem. Därvid ligger det enligt
utredningens mening nära till hands att söka vinna en ur förenklingssynpunkt
väsentlig begränsning av antalet skilda speciella driftbidrag till kommunerna
genom att sammanföra de kvarstående speciella bidragen till ett
tåtal bidrag, för vilka inbördes anges enhetliga och enkla beräkningsgrunder.

En grupp speciella driftbidrag, som synes utredningen ha ett naturligt
inbördes samband, är statsbidragen till kommunernas avlöningskostnader
inom folk- och fortsättningsskoleväsendet. I ett för dessa gemensamt bidrag
bör enligt utredningen ingå, förutom det från avlösning genom ett allmänt
bidrag helt undantagna bidraget till avlöning åt lärare vid folk- och små -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

skolor (nr 19), även 13 andra bidrag till olika avlöningskostnader inom folkskoleväsendet,
nämligen

20. förstärkningsanordningar vid vissa folk- och småskolor

21. hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid
vissa folkskolor

23. avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

24. arvode till skolsekreterare

25. ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare in. fl. vid viss tjänstgöring
å ferietid

26. avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

27. avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. undervisning i slöjd

33. avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid folkskolans
skolhem

42. avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan

43. avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan

44. avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

Vidare framhåller utredningen, att det av systematiska skäl principiellt är
befogat att sammanföra de nuvarande bidragen till kommunerna för kostnaderna
för högre folkskolor (nr 46), kommunala flickskolor (nr 12), kommunala
realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), kommunala
gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48) och anstalter för
yrkesundervisning (nr 49). Med hänsyn bland annat till den avvikelse från
den i direktiven uppställda status-quo-principen en sådan reform skulle
innebära, har utredningen emellertid begränsat sitt förslag till att avse ett
sammanförande av bidragen till de fyra förstnämnda skolformerna. Härigenom
erhålles ett enhetligt bidrag till högre kommunala skolor. Utredningen
har dock framhållit, att om så framdeles skulle befinnas lämpligt,
det föreslagna bidragssystemet kunde göras tillämpligt även på handelsgymnasier,
kommunala gymnasier och kommunala yrkesskolor.

c) Principer för reglering av kvarstående bidrag

Sedan utredningen behandlat förslagen att genom indragning och sammanförande
av bidrag minska antalet förekommande bidragsformer, övergår
utredningen till frågan om möjligheterna att finna enhetliga och enkla
beräkningsgrunder för de sammanförda eller eljest kvarstående speciella
driftbidragen.

Utredningen redogör inledningsvis för olika förekommande beräkningsgrunder
och framhåller, att redan mängden av dylika medför, alt statsbidragssystemet
kompliceras. Vissa av beräkningsmetoderna medför vidare
ett omfattande administrativt arbete. Härtill kommer att beträffande flera
av bidragen gällande beräkningsgrunder torde ha utformats under beaktande
av speciella förutsättningar, vilka icke längre är för handen.

Beträffande förutsättningarna för övergång till ett enhetligt och förenklat
system framhåller utredningen, att vissa förskjutningar av storleken av stats 2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

18

Kungl. Mcij. ls proposition nr 112 år 1957

bidraget till varje enskild kommun givetvis icke kan undvikas. I den män
dessa förskjutningar blir relativt ringa, kan dock några principiella hinder
lör eu övergång till nya beräkningsgrunder inte anses föreligga.

Beträffande de närmare riktlinjerna för regleringen av dessa bidrag uttalar
utredningen i huvudsak följande.

Ifråga om de riktlinjer, som böra uppställas för ett enhetligt och enkelt
system för beräkning av speciella driftbidrag till primärkommunerna, synes
särskilt med hänsyn till önskemålet att undvika alltför stora förskjutningar
av statsbidragsbeloppen till de skilda kommunerna, lämpligt att
välja eu form, som så nära som möjligt ansluter till den nu vanligast förekommande
beräkningsmetoden. Med denna utgångspunkt har det"förefallit
utredningen naturligt att som huvudlinje för bidragsbestämning välja det
systemet, att statsbidrag i allmänhet bör utgå med procentuell andel av
visst bidragsunderlag.

Vad först angår bestämmandet av bidragsunderlag et må framhållas att
om som i vissa fall gäller, de faktiska utgifterna för den statsunderstödda
verksamheten skola tagas som utgångspunkt för bidragsunderlaget praktiska
olägenheter kunna uppkomma. Prövningen av statsbidragsärendena
kan således bli betungande för såväl vederbörande statliga mvndigheter
som de kommunala organen därför att krav anses böra uppställas på utredning
till visande av att de faktiska kostnaderna hållits inom statsbidragsbestämmelsernas
ram. Särskilt då fråga är om avlöningskostnader för personal
och dessa kostnader skola bestämmas med tillämpning av komplicerade
avlöningsbestämmelser kan verifikationsmaterialet bli omfattande Visserligen
leder en sådan metod till viss exakthet i bidragsfördelningen kommunerna
emellan, men det må å andra sidan framhållas, att kravet på en
»millimeterrättvisa» i fråga om bidragsunderlaget icke behöver ställas alltlor
hogt med hänsyn till att kravet på motsvarande exakthet vid avvägningen
icke kan tillgodoses i fråga om bidragsprocenten. En exakt beräkning
av bidragsunderlaget synes även opåkallad ur den synpunkten, att
detta i en kommun i regel utgör endast en mindre del av kostnaderna för
hela den kommunala verksamheten. Efter kommunindelningsreformen torde
primarkominunerna i gemen även ha sådan bärkraft, att'' deras ekonomi
kan antagas icke vara beroende av sådana smärre förskjutningar i storle<en
av speciella driftbidrag, som kunna föranledas av en generalisering och
dar™ed förenkling vid beräknandet av kostnaderna för den statsunderstödda
verksamheten.

Utredningen har efter olika överväganden kommit till den uppfattningen,
att den lämpligaste metoden för ett enhetligt bestämmande av bidragsunderlaget
for skilda speciella driftbidrag synes vara att bygga detta på en
generaliserande beräkning av de huvudsakliga utgiftsfaktörerna för den
i varie särskilt, tall t*----. •.

« y o ------ • uvt,iiioiaiuvnct ÖU111 MiUia lIU>a 1 Dl dragsunderlaget

för varje särskilt bidrag blir härvidlag den statsunderstodda
verksamhetens art och allmänna omfattning. Med hänsyn till önskemålet
om största möjliga enkelhet bör eftersträvas att så få utgiftsfaktorer
s°m möjligt angivas som bidragsunderlag.

; „Y?(J-h?re.ft®r angår frågan om bidragsandelen synes denna såsom nämnts
i allmänhet hora angivas i procent av bidragsunderlaget. Då utredningens
uppdrag endast avser systemet för statens bidragsgivning till kommunerna
och icke omfattningen darav, har utredningen givetvis icke anledning ingå

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 195?

på frågan om den procentuella andelens storlek i varje särskilt fall. Det må
emellertid framhållas att då bidragsunderlaget icke, såsom för närvarande
ibland är fallet skulle omfatta de faktiska utgifterna för viss verksamhet
utan endast bygga på vissa avgörande utgiftsfaktörer, vilka skulle beräknas
efter generaliserande grunder, bidragsprocenten icke komnie att angiva statens
andel i kostnaderna för viss verksamhet, utan endast vara en uträkningsfaktor.
Då det nya bidragsunderlaget endast omfattar vissa huvudsakliga
utgiftsfaktorer, blir det givetvis mindre än de faktiska kostnaderna för
hela verksamheten. Härav följer att vid oförändrat statsbidragsstöd bidragsprocenten
av det begränsade bidragsunderlaget kommer att få högre värde
än den tidigare bidragsandelen av de totala kostnaderna. Framhållas må, att
det därför icke är orimligt om bidragsprocenten, räknad på detta begränsade
bidragsunderlag, sättes till högre värde än 100. Om t. ex. ett bidrag enligt
gällande grunder utgår med 80 % av de faktiska kostnaderna för viss
verksamhet och som nytt bidragsunderlag angivas vissa huvudfaktorer, vilka
tillhopa i genomsnitt motsvara endast tre fjärdedelar av de faktiska kostnaderna,
måste bidragsprocenten höjas till omkring 107 % av det begränsade
bidragsunderlaget för att statsbidragsbeloppet skall förbli i huvudsak
oförändrat.

Remissyttrandena

Till en början bör i korthet beröras några av remissmyndigheternas uttalanden,
som närmast är att hänföra till direktivens utformning. Sålunda
erinrar skaltelindringsnämnden om att utredningens arbete haft till riktpunkt
att såvitt möjligt bibehålla oförändrad bidragssumma för varje kommun.
Mot detta invänder nämnden bland annat.

Av utredningens beräkningar att döma har nämnda syfte blivit i stort sett
tillgodosett genom utredningens förslag. Detta innebär å andra sidan att
skatteutjämningssynpunkten helt ställts åt sidan. Nämnden, som anser en
utjämning och lindring av skattetrycket i de synnerligt skattetyngda kommunerna
utgöra ett brännande skattesänkningsproblem, finner detta resultat
beklagligt.

Även styrelsen för Svenska landskommunernas förbund berör direktivens
utformning. Styrelsen framhåller i huvudsak följande.

På grund av direktivens snäva utformning har utredningens möjligheter
att föreslå förenklingar i avsevärd utsträckning beskurits. Något allmänt
statsbidrag av det slag, som skisserades i utredningens principbetänkande,
har sålunda i anslutning till direktiven beklagligtvis inte kunnat föreslås.
Icke heller har någon lösning av skatteutjämningsfrågan kunnat komma till
stånd, men styrelsen kan inte undgå att fråga sig, om det verkligen är försvarligt
att låta så stort belopp som lärarlönebidraget överföras från staten
till kommunerna utan att någon som helst hänsyn tages till kommunernas
olikheter i fråga om skattekraft. Med de begränsade möjligheter som stått
till buds har emellertid utredningen enligt styrelsens mening framlagt ett
förtjänstfullt arbe te.

Även i samband med principbetänkandets remissbehandling kom förbundsstyrelsen
in på skatteutjämningsfrågan och anförde därvid bland annat.

20

Kung], Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Vad skatteutjämningen beträffar får man hålla i minne atl skatteunderlagen
i kommunerna nu variera från omkring 10 skattekronor till mer än
100 skattekronor per invånare. Med denna ytterst ojämna fördelning av
den kommunala skattekraften är det icke längre möjligt att enbart via
statsbidrag ernå en rimlig skatteutjämning. Denna fråga torde, som förbundsstyrelsen
i tidigare remissyttrande framhållit, i stället böra angripas
i första hand med utgångspunkt från de kommunala beskattningsreglerna,
hn mera rättvis fördelning av skatteobjekten de olika kommunerna emellan
måste utgöra det första och viktigaste steget på vägen mot en jämnare
kommunal beskattning. Därvid torde bl. a. upptagas frågan om vissa juridiska
personers beskattning. Statsbidragen kunna här endast få en supplerande
utjämnande verkan, såvida icke en mycket större del än nu av den
slutliga skatten i form av statsbidrag skall överföras till kommunerna.

Det kan också förtjäna omnämnas i detta sammanhang vad styrelsen för
Svenska stadsförbundet anförde i sitt utlåtande över principbetänkandet.
Styrelsen yttrade bland annat.

Styrelsen är av den bestämda uppfattningen att en omreglering av bidragssystemet
icke bör åsyfta en ytterligare skatteutjämning mellan kommunerna.
En sådan utjämning bör — om och i den män så är påkallat _

genomtöras i annan ordning. Styrelsen är således icke i och för sig främmande
för skatteutjämningstanken men anser att den bör ses i ett större
sammanhang.

Remissmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget kan i allmänhet
sägas vara klart positiv. Så gott som samtliga hörda myndigheter
och organisationer understryker behovet av en förenkling av statsbidragssystemet.
Även om man på enskilda punkter har invändningar att framföra,
göres — på några undantag när — inga uttalanden i direkt avstyrkande
riktning, då det gäller den principiella uppläggningen av utredningens förenklingsförslag.
I några fall framställes dock önskemål om ytterligare utredning.

Socialstyrelsen uttalar, att förslaget, såvitt avser sammanförande av bidrag,
ligger helt i linje med styrelsens tidigare framförda synpunkter, varför
förslaget tillstyrkes i detta avseende. Styrelsen pekar även på en annan utväg
att förenkla bidragsgivningen, nämligen att förenkla beräkningsgrunderna
och uppmjuka villkorsbestämmelserna för sådana bidrag, som icke
lämpligen kan sammanslås med andra. Denna möjlighet har icke diskuterats
i betänkandet. Socialstyrelsen finner eu förenkling av gällande statsbidragssystem
synnerligen önskvärd för att icke säga nödvändig och har genom
utredningens betänkande bibragts uppfattningen att förenkling genom
övergång till ett allmänt statsbidrag kan ifrågakomma endast i tämligen
begränsad utsträckning. Styrelsen förordar, att utredningen får uppdrag
att under sitt fortsatta arbete verkställa en genomgång av beräkningsgrunder
och villkorsbestämmelser.

Statskontoret finner för sin del, att förslaget är i stort sett väl avvägt och
uttalar, att dess genomförande uppenbarligen skulle vara ägnat att på ifrågavarande
område tillgodose önskemålet om rationellare former för statsbidragsgivningen.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 är 195i

Riksräkenskapsverket — vars utlåtande i fråga om bidragsunderlagets
beräkning torde få redovisas i senare sammanhang — förklarar, att utredningens
förslag i vad det gäller sammanförande av vissa statsbidrag till folkskoleväsendet
respektive högre kommunala skolor är helt i överensstämmelse
med ämbetsverkets synpunkter.

Statens sakreuision anför följande.

Med det nu föreliggande förslaget bär utredningen, enligt sakrevisionens
mening, beträtt en väg, som bör kunna leda till beaktansvärda resultat i
fråga om förenkling och arbetsbesparing. Det intryck av statisk fastlåsning,
som i så hög grad vidlådde utredningens första principbetänkande, har i
den nya utformningen mildrats genom att de kvarstående bidragen även
efter sammanslagning i grupper bli förhållandevis talrika. Härigenom öppnas
större möjligheter att på ett smidigt sätt utbygga bidragsverksamheten
med eventuella, av utvecklingen betingade nya bidrag, än om statsunderstödet
skulle utgå blott i form av ett enda, allmänt bidrag. Sakrevisionen kan
därför helt ansluta sig till den principiella uppfattning av föreliggande spörsmål,
som utredningen numera företräder.

Statens organisationsnamnet ifrågasätter, huruvida icke redan nu ett allmänt
statsbidrag borde kunna införas och fortsätter.

Även om ett dylikt bidrag i nuvarande läge torde få en relativt begränsad
betydelse ur ekonomisk synpunkt, bör icke bortses från en sådan utveckling
av verksamheten inom kommunerna att åtskilliga av de inom bidragssystemet
kvarstående bidragen successivt kunna avlösas med ett redan nu tillkommet
allmänt statsbidrag. Vidare må framhållas, att nya verksamheter,
vilka kunna tarva statligt understöd, i framtiden kunna uppkomma inom
kommunerna, varvid ett sådant understöd måhända lämpligen skulle kunna
lämnas genom förstärkning av ett befintligt allmänt statsbidrag. Vid ett bidragssystem
med enbart speciella bidrag finns alltid risk för att detsamma
på lång sikt blir differentierat och tungrott. Enligt nämndens mening synes
därför målsättningen för en förenkling av bidragssystemet böra vara att
åstadkomma ett bidragssystem, som i första hand är baserat på ett allmänt
statsbidrag och i andra hand på speciella bidrag.

Skolöverstyrelsen godtager den i betänkandet framlagda principlösningen
och förordar, att åtgärder nu vidtages för en omläggning av statsbidragssystemet
enligt de huvudsakliga riktlinjer, de sakkunniga uppdragit, (iverstyrelsen
anser dock, att effekten av statsbidragsomläggningen är begränsad
och att arbetsbelastningen för skoldistrikten snarare är att hänföra till
lönesystemets än till statsbidragssystemets invecklade karaktär.

Länsstyrelserna ansluter sig genomgående till utredningens förslag i stort.
Ett tiotal länsstyrelser har ej heller några erinringar av betydelse i vad gäller
förslagets detaljer. Behovet av reformer understrykes starkt i några fall.
Länsstyrelsen i Kristianstads län finner eu rationalisering av nu utgående
statsbidrag i hög grad önskvärd. Länsstyrelsen fortsätter.

Dessa, som avser åtskilliga vitt skilda ändamål, grundar sig på författningsbestämmelser
av skiftande slag. De kräver sålunda en mycket ingående
författningskännedom. Uppgörande, prövning och granskning av de olika
statsbidragsrekvisitionerna förorsakar vidare kommunala och statliga myndigheter,
som bar att taga befattning med desamma, eu synnerligen stor ar -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

betsbörda genom det ofta mycket omfattande uppgiftsmaterialet i rekvisitionerna.
I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att granskningen
enbart av s. k. skolrekvisitioner härstädes sysselsätter en kvalificerad arbetskraft
under eu tid av cirka fyra månader årligen. Vederbörande tjänsteman
har därjämte viss hjälp av biträdespersonal med kontrollsummering
samt enklare granskningsarbete. Eu förenkling av bidragsgivningen till skolväsendet
synes därför vara särskilt påkallad.

Även länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län påtalar den arbetsbelastning
som det nuvarande statsbidragssystemet förorsakar.

Vidare framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, att den förordade reformen
medför ett system efter enklare och bättre linjer. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län uttalar, att förslaget måste anses ha stora förtjänster ur förenklingssynpunkt
samt anser att det vore oklokt att försitta detta tillfälle
till en genomgripande förenkling av statsbidragsgivningen. Länsstyrelsen i
Örebro län, som kritiserar åtskilliga detaljer i det framlagda förslaget, uttalar,
att det av utredningen framlagda betänkandet måste betraktas som
ett beaktansvärt steg mot eu förenkling. Länsstyrelsen i Västmanlands län
anser, att de förordade metoderna uppfyller kraven på enkelhet och lättfattlighet
och att de torde leda till betydande förenklingar.

De organisationer, som inkommit med yttrande över utredningens betänkande,
uttalar sig även i tillstyrkande riktning. Styrelsen för Svenska stadsförbundet
anför följande.

I princip har styrelsen intet att erinra mot de av statsbidragsutredningen
nu framlagda förslagen till förenklad statsbidragsgivning. Förslagen måste
anses innebära betydande fördelar i administrativt hänseende för såväl de
statliga som kommunala myndigheterna. Såsom utredningen också framhållit
skulle kommunerna genom den föreslagna omläggningen av systemet i
stor utsträckning befrias från arbetet med ansökningar och rekvisitioner av
statsbidrag samt verifiering av kostnader. Även för de prövande och reviderande
statliga myndigheterna skulle begränsningen av ansöknings- och rekvisitionsmaterialet
medföra avsevärda lättnader. Då detta administrativa arbete
enligt styrelsens uppfattning får anses vara i många avseenden improduktivt
är det synnerligen angeläget att dessa arbetslättnader förverkligas.

Som framgått av det föregående har styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund vissa erinringar att göra mot de förutsättningar under vilka
utredningen arbetat. Däremot framföres icke från styrelsens sida i stort
sett några erinringar mot de förslag som utredningen framlagt inom direktivens
ram.

Föreningen Sveriges kommunalkamrer are, som anser att det framlagda
förslaget är ett steg i rätt riktning, menar dock, att frågan om ett allmänt
statsbidrag fortfarande väntar på sin lösning.

Sveriges skolkamerala förening anser, att den föreslagna anordningen
med sammanförande av olika lönebidrag synes ändamålsenlig och möjliggör
en betydande arbets- och tidsbesparing vid rekvisitionsförfarandet.

Även om, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, remissmyndigheterna
i allmänhet accepterar de framlagda förenklingslinjerna, har dock

23

Kungl. Maj ts proposition nr 112 år 1957

särskilt förslaget om att anknyta kompensationen för vissa av de till indragning
föreslagna bidragen till lärarlönebidraget blivit föremål för skiftande
omdömen.

Således framhåller statens organisationsnämnd, att frågan om vilka kvarstående
bidrag som bör förstärkas lämpligen bör prövas först då övriga hittills
ej behandlade driftbidrag närmare utretts av utredningen. Nämnden
ifrågasätter vidare, om icke exempelvis bidraget till skolbibliotek vid högre
kommunala skolor borde inordnas i det avsedda sammanförda speciella bidraget
till högre kommunala skolor i stället för att avlösas genom förstärkning
av bidraget till avlöningskostnaderna inom folk- och fortsättningsskoleväsendet.

Statens sakrevision uttalar tveksamhet i fråga om att anknyta de 15
speciella bidragen till lärarlönebidraget, eftersom blott vissa av de nämnda
bidragen med hänsyn till den statsunderstödda verksamhetens art kan sägas
stå i sådant kausalförhållande till skolväsendet, att deras uppgående i lärarlönebidraget
blir logiskt motiverat. Myndigheten anser dock denna reservation
ej väga så tungt, att anledning föreligger att ställa sig avvisande till
förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande synpunkt.

Tveksamhet synes även kunna råda, huruvida kompensationen för vissa
indragna statsbidrag bör ställas i relation enbart till antalet lärartjänster i
en kommun. Så kan givetvis ske, då det gäller statsbidrag av ringa ekonomisk
betydelse för kommunen, men i andra fall torde systemet kunna lända
till men för en kommun med befolkningsminskning beträffande de produktiva
åldrarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar följande rörande den föreslagna
kompensationsmetoden.

Det sätt på vilket kommunerna sålunda skall beredas kompensation för
de indragna statsbidragen är enkelt och lättillämpligt, då det kommer att
verka rent automatiskt. Det kan möjligen befaras, att då kontant utbetalning
av kompensationen icke sker, det småningom kan falla i glömska i
kommunerna att kompensation alltjämt utgår och att kommunerna därför
i framtiden anse sig missgynnade av statsmakterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida den av utredningen
valda kompensalionsformen är den mest lämpliga med hänsyn dels till att
speciella bidrag enligt förslaget skall avlösas för skilda verksamhetsgrenar,
bland annat inom socialvårdens område, dels till att en successiv framtida
avlösning av ytterligare speciella driftbidrag synes kunna ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att beträffande de sju bidrag, som
icke avser social hemhjälp eller verksamhet på skolväsendets område, en undersökning
bör verkställas, huruvida dessa icke kan sammanföras till ett eller
flera bidrag. I senare fallet anses ett sammanförande av bidragen inom
respektive huvudtitel mest rationellt.

Lärarlönebidragets lämplighet som grund för kompensation för de indragna
bidragen diskuteras av länsstyrelsen i Värmlands län på följande
sätt.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Länsstyrelsen har intet att erinra beträffande den föreslagna formen av bidragsgivande
men är tveksam beträffande lämpligheten av att även de rent
sociala bidragen — bidrag till social hemhjälpsverksamhet, underhållsbidrag
till barn, bidrag till vissa kostnader för vård av alkoholister och bidrag
till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet — skola avlösas genom
lärarlönebidragen. Det har ur flera synpunkter varit önskvärt, att de
speciella skolbidragen fördes till en grupp för sig. Ett allmänt bidrag för
social- och undervisningsändamål in. fl. ändamål kan medföra en dragkamp
mellan olika intressen, främst mellan representanterna för skola och socialvård,
vilket uppenbarligen icke skulle vara till gagn för den kommunala förvaltningen.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anser, att det möjligen kan ifrågasättas,
huruvida antalet lärartjänster alltid får anses ge ett rättvisande uttryck
för de kommunala utgiftsbehoven. Enligt styrelsens mening torde det
dock vara svårt att lägga någon annan allmän norm till grund för fördelning
av statsbidraget.

Även några kommuner uttalar tveksamhet mot förslaget att lägga antalet
lärartjänster som grund för bidragsberäkningen. I ett fall ifrågasättes om
icke kompensationen för de avlösta bidragen bör sättas i relation till antalet
invånare.

Departementschefen

En omläggning av statsbidragen till kommunerna har varit aktuell i många
är. Allmänna statsbidragsutredningen, som tillkallades år 1949, har haft i
uppdrag att undersöka och avge förslag beträffande samtliga statsbidrag.
Utredningen avgav år 1952 ett principbetänkande angående driftbidrag till
primärkommuner. Utredningens förslag syftade till en reformering av det
gällande bidragssystemet genom införande av ett allmänt statsbidrag. Med
anledning av framkomna erinringar vid remissbehandlingen av principbetänkandet
uppdrogs år 1953 åt utredningen att företaga en överarbetning av
förslaget enligt de riktlinjer som angavs i särskilda tilläggsdirektiv. Resultatet
av överarbetningen har utredningen i januari 1956 redovisat i ett betänkande
om förenklad statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag till primärkommunerna.
Däri framlägges förslag om ett förenklat bidragssystem
lör i huvudsak de 35 olika driftbidrag, som i det följande torde få upptagas
till behandling.

I december 1956 har statsbidragsutredningen avgivit förslag till förenkling
av anläggningsbidragen för primärkommunerna. Betänkandet därom
är för närvarande föremål för remissbehandling. Beredningen av dessa frågor
torde därefter, såsom jag inledningsvis anfört, lämpligen ske inom vederbörande
fackdepartement. — Utredningen har vidare under år 1956 i
särskilda promemorior behandlat vissa återstående driftbidrag till primärkommunerna.
Dessa frågor beredes likaså inom fackdepartementen.

Den fråga jag nu vill anmäla gäller grunderna för en omläggning av bidragsgivningen
till primärkommunernas driftutgifter. Utgångspunkt är där -

25

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år li>57

vid statsbidragsutredningens betänkande från januari 1956 samt, i tillämpliga
delar, utredningens principbetänkande från år 1952.

Då i detta sammanhang endast är fråga om primärkommuner, skall sådana
bidrag som även kan utgå till exempelvis landsting och enskilda kvarstå
i dessa delar.

Det bör till en början understrykas, att de förslag som här föres fram enhart
syftar till en förenkling och över huvud taget en rationalisering av
statsbidragssystemet. Däremot beröres icke frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun och icke heller frågan om samhällsuppgifternas
fördelning dem emellan.

Utredningen har enligt min mening klart åskådliggjort de med nuvarande
statsbidragssystem förenade nackdelarna och dokumenterat beho\et a\ en
teknisk omläggning av statsbidragsgivningen. Antalet statsbidrag till kommunenheterna
är stort, nämligen omkring 125. Av dessa a\sei ett drjgt
60-tal driftbidrag till primärkommuner. Genom att varje statsbidrag i allmänhet
är reglerat för sig i en särskild författning, ibland t. o. in. i två författningar,
blir statsbidragsgivningen svåröverskådlig och törvaltningsmässigt
tungrodd. Som exempel har nämnts, att mer än 20 olika bidrag kan
utgå till kommunernas kostnader lör folkskoleväsendet. Från utredningens
sida har vidare påpekats, att, då statsbidragsfrågorna behandlas av många
olika myndigheter, tillämpningen icke alltid blir så enhetlig. Är vidare,
såsom ibland kan vara fallet, statsbidragens storlek relativt ringa, framstår
det betungande administrationsarbetet såsom föga ändamålsenligt.

Statsbidragsärendena medför för både de statliga och kommunala myndigheterna
omfattande arbetsuppgifter. En betydande tid går åt för bokförings-,
rekvisitions- och revisionsarbete hos kommunerna och för konti olloch
utanordningsarbete hos de statliga myndigheterna. Den fortgående utbyggnaden
av förvaltningsapparaten accentuerar behovet av en ändamålsenligare
utformning av statsbidragssystemet.

Den detaljreglering, som ofta förekommer i de särskilda statsbidragsförfattningarna,
har också kommit att medföra en statlig kontroll av den kommunala
förvaltningen i en omfattning som i många fall icke kan sägas vara
erforderlig för verksamhetens behöriga upprätthållande. Denna vidsträckta
statskontroll rimmar mindre väl med den kommunala självstyrelsen, vars
stärkande var ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen. Enligt
min mening bör en omläggning av statsbidragssystemet syfta till att trämja
den kommunala självbestämmanderätten på de verksamhetsområden som
stödes med statsbidrag.

I de år 1953 lämnade direktiven för eu överarbetning av utredningens
principbetänkande framhölls bland annat, att skatteutjämningssynpunkteina
vid fördelningen av ett allmänt statsbidrag borde tillmätas sekundär
vikt och endast beaktas inom ramen för vad som vore möjligt i ett förenklat
bidragssystem.

Utifrån bland annat dessa utgångspunkter bär statsbidragsutredningen

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

efter övervägande av olika alternativ stannat för att lägga fram ett förslag
med begränsad räckvidd. Utredningens nu föreliggande förslag innebär sålunda
icke, att samtliga — eller ens flertalet — statliga driftbidrag till primärkommunerna
avlöses av ett allmänt bidrag. Det hade givetvis innebuiit
en väsentlig lördel, om en så långt gående rationalisering hade kunnat
åstadkommas. Av de redovisade undersökningarna framgår emellertid,
att detta icke varit möjligt inom den ram som förutsatts för arbetets bedrivande.
Jag är väl medveten om de svårigheter utredningen haft när det
gällt att nå fram till ett lämpligt system. Även om en omläggning icke synes
kunna spänna över hela statsbidragsområdet, anser jag dock rationaliseringsönskemålen
ha en sådan tyngd, att förslag till förenklingsåtgärder icke
bör uppskjutas.

\ issa remissinstanser har anmärkt på att skatteutjämningssynpunkterna
skjutits åt sidan. Gentemot detta vill jag hävda ståndpunkten, att skatteutjamnmgsfrågan
är av sådan natur att den bör lösas i särskild ordning.
Såsom jag anfört i proposition nr 97 till årets riksdag med förslag till höjning
av de kommunala ortsavdragen är det män avsikt att så snart riksdagen
tagit ställning till denna fråga och därmed sammanhängande statsbidragsfrågor
begära bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att utreda
frågan om den kommunala skatteutjämning^!. Vid remissbehandlingen av
statsbidragsulredningens principbetänkande ifrågasattes för övrigt det rikliga
i att låta skatteutjämningssynpunkterna spela en så dominerande roll
i statsbidragsgivningen, som utredningen i principbetänkandet tillagt desamma.
Däremot har en riktpunkt för bidragsreformen givetvis varit, att
ytterligare skattetrvcksskillnader mellan kommunerna inte skall uppstå som
en följd av omläggningen av statsbidragssystemet. Med denna utgångspunkt
har utredningens arbete närmast gällt att åstadkomma en rationalisering
av statsbidragsverksamheten inom gränserna för nu gällande kostnadsiördelning
mellan stat och kommun.

Utredningen bygger upp sitt förslag till förenkling av statsbidragssystemet
på två skolbidrag — lärarlönebidraget och högre skolbidraget_i vilka

skulle ingå kompensation för vissa andra speciella bidrag som föreslås bli
indragna. Till lärarlönebidraget och det högre skolbidraget skulle sammanföras
18 olika statsbidrag till lönekostnader inom skolväsendet. För dessa
båda bidrag skulle gälla enkla och inbördes enhetliga bidragsregler. För att
ernå största möjliga enkelhet skulle bidragsunderlaget i princip beräknas
schematiskt på grundval av de huvudsakliga kostnadsfaktorerna och således
icke utgöras av de i detalj bestämda faktiska kostnaderna. — Efter en närmare
undersökning av övriga speciella driftbidrag har utredningen vidare
funnit, att 17 av dessa lämpligen kan avlösas med bidrag, som utgår oberoende
av omfattningen i kommunerna av den tidigare direkt statsunderstödda
verksamheten. De flesta av dessa 17 bidrag utgår med allmänt sett
obetydliga belopp. Utredningen föreslår att kompensation till kommunerna
lör en indragning av dessa bidrag skall ske genom uppräkning på visst sätt
av lärarlönebidraget och det högre skolbidraget. Denna uppräkning skall

27

Kungl. Maj.ts proposition nr t!2 år 1957

företagas på det sättet, att, då det gäller lärarlönebidraget, avdragsbeloppen
(kommunandelen) per tjänst minskas och, då det gäller det högre skolbidraget,
eu viss höjning av bidragsprocenten sker. Jag kommer senare att
närmare beröra dessa frågor.

Med vissa undantag har remissinstanserna lämnat de a\ utredningen föreslagna
förenklingslinjerna utan erinran.

Utredningens förslag till lösning av förenklingsproblemen innefattar som
det anförda visar delvis andra metoder än de hittills diskuterade och framförda.
Förslaget innebär, att kompensationen för de avlösta bidragen fordelas
efter antalet lärartjänster. Beträffande de bidrag som föreslås sammanförda
är förslaget mindre genomgripande. Dock är de schematiska beräkningsgrunderna
därvidlag att särskilt beakta. De nu föreslagna lösningarna
synes mig i sina huvuddrag böra godtagas, då de uppfyller kraven pa
ett enkelt och praktiskt system.

Den tekniska metoden för omläggningen av statsbidragsgivningen har i
flera fall föranlett invändningar vid remissbehandlingen. Sålunda har kritik
riktats mot att kompensation för vissa av de avlösta bidragen knutits till
just lärarlönebidraget. Man har menat, att verksamhetsområdena för vissa
av de avlösta bidragen, t. ex. inom socialvården, icke står i sådant samband
med lärarlönebidraget, att det varit motiverat med denna anknytning. Det
har också framhållits som önskvärt, att de speciella skolbidragen föres till
en grupp för sig, socialvårdsbidragen för sig o. s. v. Vidare har uttryckts
tveksamhet, huruvida kompensationen för vissa avlösta bidrag bör ställas
i relation enbart till antalet lärartjänster, eftersom detta system i vissa
fall skulle kunna bli ogynnsamt för en kommun med befolkningsminskning
i de produktiva åldersgrupperna. Även den tanken har framförts, att metoden
med kompensation för de avlösta bidragen genom minskad kommunandel
av lärarlönekostnaderna skulle kunna medföra, att det så småningom
kunde falla i glömska att kompensationen alltjämt utgår och att kommunerna
därför i framtiden skulle kunna anse sig missgynnade av statsmak -

terna.

Även om i vissa fall kan anföras olika åsikter om lämpligheten att anknyta
till ett lärarlönebidrag, torde denna omständighet dock ej böra föranleda
någon avvikelse från utredningens allmänna uppläggning av problemen.
Först och främst bör poängteras, att anledningen till att utredningens
val fallit just på lärarlönebidraget är, att detta bidrag utgår till alla kommuner
och avser en verksamhet som är obligatorisk. Flertalet av de till indragning
föreslagna bidragen har också eu nära anknytning till lärarlönebidraget.
En uppdelning på ytterligare bidrag, till vilka kompensationen
skulle knytas, är visserligen tänkbar men skulle förringa effekten av omläggningen.
Syftet är ju att i möjligaste mån skapa ett fåtal enkla och enhetliga
regler. Det torde vara svårt att finna ett bidrag, som härvidlag är
lämpligare än lärarlönebidraget.

Man torde därtill hålla i minnet, att de verksamhetsgrenar, som beröres
av förslaget om avlösning av bidrag, i allmänhet förutsättes vara sådana

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

som redan byggts ut inom kommunerna. Verksamheten på sådana områden
torde icke komma att eftersättas vid en omläggning av statsbidragen.
På annat sätt förhåller det sig med de rena stimulansbidragen, till vilka jag
återkommer i det följande.

Med det anförda har jag redovisat huvudgrunderna för utformningen av
reformförslaget. Då jag i huvudsak inte har någon erinran mot de av utredningen
föreslagna principerna förordar jag, att dessa lägges till grund
lör en statsbidragsreform och underställes riksdagen.

Förslaget till statsbidragsomläggning bör träda i kraft den 1 juli 1958.
Redan nu torde emellertid de principiella riktlinjerna för statsbidragsgivningens
rationalisering fastställas. Om förslaget vinner riksdagens bifall,
bör nya bestämmelser för de gemensamma bidragen utarbetas och nu gällande
författningar rörande statsbidrag m. in. i erforderlig mån överarbetas.
Vissa följdfrågor av natur att böra prövas av riksdagen uppkommer i
anslutning liärtill. Dessa torde få underställas nästa års riksdag.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att skolstyrelsereformen, vilken i
väsentliga delar berör statsbidragens framtida utformning och administration,
träder i kraft den 1 juli 1958, d. v. s. vid samma tidpunkt som nu
törutsättes för statsbidragsomläggningen.

IV. Vilka statsbidrag bör kunna avlösas?

A. Allmänna synpunkter

Utredningen

Som iramgår av det förut anförda går utredningens förslag ut på att 18
driftbidrag till primärkommuner skall sammanföras till två bidrag samt att
17 andra sådana bidrag skall indragas mot kompensation genom uppräkningav
dessa två kvarstående bidrag.

Sammanförande av bidrag innebär, att de olika beräkningsgrunderna för
de ingående bidragen ersätles med ett enhetligt beräkningssätt, som grundar
sig på någon för samtliga de ingående bidragen gemensam faktor. Härigenom
kommer bidragets storlek alltjämt att bestämmas av verksamhetens
omfattning. Bidragsgivningens betydelse som stimulansfaktor påverkas alltså
i stort sett ej av en sådan omläggning.

Ett annat förhållande föreligger beträffande de statsbidrag, som föreslås
till avlösning. De indrages, och kompensation utgår utan direkt anknytning
till den tidigare statsunderstödda verksamheten. Genom att sambandet mellan
verksamheten och bidraget bry tes, upphör också möjligheterna att genom
bidragsgivningen stimulera den ifrågavarande verksamheten. Då det
gäller att bedöma lämpligheten att på sådant sätt indraga ett bidrag, uppkommer
således i första hand frågan, i vad mån allvarliga olägenheter uppstår
genom att bidragets anknytning till de olika verksamhetsområdena
upphör.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Frågan om stimulansgrunden som motiv för statsbidrag diskuterade utredningen
ingående i sitt principbetänkande. Denna grund för statsbidrag
till kommunerna definierade utredningen — såsom förut nämnts — som
statens intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet,
som de eljest i allmänhet icke skulle påtaga sig. Utredningen fortsatte.

Härav följer, att stimulansgrunden för statsbidragsgivningen icke har betydelse
beträffande sådana verksamhetsgrenar, som ålagts kommunerna
som en skyldighet eller som kommunerna ändock skulle utföra därför att
de allmänt betraktas som normala kommunala uppgifter. För de rent frivilliga
verksamhetsgrenarna ha däremot stimulansbidragen stor betydelse.
Då det givetvis bör vara i kommunernas intresse att giva sina medlemmar
en så god omvårdnad som möjligt inom ramen för de ekonomiska resurserna,
är det uppenbart att rikligt tilltagna stimulansbidrag kunna ha väsentlig
betydelse för att förmå kommuner även med relativt svag ekonomisk
ställning att bedriva de statsunderstödda frivilliga verksamhetsgrenarna.
Psykologiska skäl kunna emellertid leda till att även relativt obetydliga statsbidrag
ha en stark stimulanseffekt. Genom stimulansbidrag kunna statsmakterna
därför utan lagstiftningsåtgärder leda den kommunala verksamheten
in på sådana områden, som anses särskilt betydelsefulla ur statlig
synpunkt. Därvid kan staten genom en mer eller mindre detaljerad villkorsbestämning
inverka även på formerna för den ifrågavarande kommunala
verksamheten.

Utredningen företog i principbetänkandet en genomgång av de vanligast
förekommande speciella bidragen för att bilda sig en uppfattning om i vad
mån dessa bidrag hade betydelse ur stimulanssynpunkt. Därvid visade det
sig enligt utredningen, att även om en avsevärd del av de utgående bidragen
haft sådan betydelse, stimulanssynpunkten dock numera icke alltid kunde
anses motivera statsbidragets bibehållande. Utredningen utvecklade denna
synpunkt vidare på följande sätt.

Man torde sålunda kunna anse, att utrymme icke förefinnes för stimulanssynpunkter
beträffande statsbidrag till verksamhetsgrenar, vilka äro
obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kommunerna. Endast beträffande
de för kommunerna helt frivilliga uppgifterna har stimulanssynpunkten
avgörande betydelse. Gränsen mellan endast formellt och helt frivilliga
uppgifter kan emellertid vara svår att draga. Det kan t. ex. väl tänkas,
att eu från början för kommunerna helt frivillig verksamhet på grund
av statsunderstöd eller eljest så småningom blir så allmänt vedertagen, att
det knappast behöver befaras att de kommuner, som startat verksamheten,
skulle upphöra därmed om del speciella statsbidraget bortfölle. För de kommuner,
som ännu icke påbörjat verksamheten, torde allmänhetens krav på
jämställdhet med andra kommuner vara ett tillräckligt starkt incitament
att igångsätta sådan verksamhet så snart de lokala förhållandena göra detta
möjligt. Verksamheten övergår därmed från helt frivillig till en endast
formellt frivillig verksamhet för kommunerna och statsbidraget förlorar
successivt sin betydelse ur stimulanssynpunkt. Som stimulansbidrag i egentlig
mening har utredningen därför funnit sig endast böra beteckna statsbidrag
till sådana kommunala verksamhetsgrenar, vilkas bedrivande kan tänkas
komma att upphöra eller minska om det speciella statsunderstödet bortfölle
eller begränsades.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen konstaterade i detta sammanhang, att, om staten önskade
genom statsbidrag stimulera kommunerna att bedriva viss kommunal verksamhet,
statsbidraget måste knytas till den ifrågavarande verksamheten.
Med hänsyn till den begränsade förekomsten av stimulansbidrag i egentlig
mening ansåg utredningen, att det allmänna syftet med statsbidragen lika
väl eller till och med bättre skulle kunna tillgodoses utan att bidragen var
bundna till särskilda, av kommunerna bedrivna verksamhetsgrenar. Bidragsgivningen
borde kunna vidgas till att omfatta hela den kommunala
verksamheten. Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag borde
avlösas genom ett sådant allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland
annat även bidraget till avlönande av folk- och småskollärare.

Utredningens bedömning av statsbidragen ur stimulanssynpunkt har varit
av grundläggande betydelse för den fortsatta behandlingen av frågan. I
de för utredningen år 1953 meddelade direktiven framhölls, att stimulanssynpunkten
numera förlorat i betydelse. Huvudparten av de statliga driftbidragen
till primärkommunerna gick till undervisningsväsen och socialpolitiska
ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade nu fått en sådan utbredning
och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en minskad
kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortföll, syntes
ogrundade.

Utredningen berör i sitt år 1956 avgivna betänkande icke närmare statsbidragsgivningen
ur stimulanssynpunkt.

Remissyttrandena

I stora delar lämnar remissinstanserna utan erinran vad utredningen anfört
i förevarande avseende, både då det gäller de allmänna synpunkterna
och då fråga är om de skilda bidragen. Lämpligheten att avlösa vissa av
de berörda bidragen ifrågasättes dock ur stunulanssynpunkt i ett antal fall.
1 det följande kommer de tillhopa 17 bidrag, som av utredningen föreslagits
bli avlösta, att behandlas var för sig eller gruppvis. Remissvaren torde
i huvudsak endast beröras i de fall invändningar gjorts mot utredningens
förslag.

Först bör emellertid omnämnas vissa uttalanden som gjorts av remissmyndigheterna
och som mera allmänt gäller de av utredningen tillämpade
riktlinjerna lör bedömningen av vilka bidrag som lämpar sig för avlösning.

Socialstyrelsen erinrar om att utredningen i sitt principbetänkande som
stimulansbidrag betecknat endast bidrag till sådana verksamhetsgrenar som
kan komma att upphöra eller minska, om det speciella statsunderstödet
bortfaller. Styrelsen, som utgår från att utredningens förslag grundar sig
på denna princip även i det nya betänkandet, framhåller, att stimulansprincipen
nära sammanhänger med spörsmålet om samarbete mellan de
statsbidragsbeviljande myndigheterna och kommunerna. Styrelsen fortsätter.

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Styrelsen vill understryka betydelsen av att kommunerna genom samarbete''med
de statliga myndigheterna stimuleras till att bedriva verksamheten
icke blott i önskvärd omfattning utan även på det mest ändamålsenliga sättet.
Flertalet verksamhetsgrenar på det sociala området befinner sig i ständig
utveckling, även om de icke direkt kan sägas befinna sig under utbyggnad.
Om sålunda en statsbidragsgivning i mera avsevärd grad kan anses stimulera
till utbyggnad eller annan utveckling i önskvärd riktning av viss
verksamhet eller om man kan befara att standarden hos den understödda
verksamheten genom statsbidragets borttagande skulle komma att försämras,
bör bidraget enligt styrelsens mening bibehållas. Härvidlag skiljer sig
styrelsens uppfattning klart från utredningens. Som ovan framhållits har
utredningen endast velat bibehålla statsbidrag till sådan verksamhet, som
kan tänkas komma att upphöra eller minska om bidraget bortfaller eller
begränsas.

Även eif utdrag av socialstyrelsens utlåtande över principbetänkandet kan
förtjäna att återges.

Utan alt framföra en »oberättigad misstro mot kommunalmännen» anser
styrelsen, att kommunerna helt enkelt icke kunna ha möjlighet att omspänna
eller följa med utvecklingen på alla här berörda områden. En viss
stagnation i utvecklingen skulle troligtvis bli följden, om den av utredningen
ifrågasatta omläggningen av den statliga tillsynsverksamheten skulle
genomföras. Att begränsa tillsynen till att endast förhindra misskötsel torde
icke lända utvecklingen till gagn. Ej heller torde någon standardhöjning
kunna genomföras genom vitesföreläggande. Statligt stöd i form av speciella
statsbidrag är däremot av stor betydelse härvidlag.

Det må i detta sammanhang framhållas, att förhållandet mellan tillsynsmyndigheterna
och kommunerna — i motsats mot vad utredningen synes
förutsätta — mera är en fråga om samarbete än om bestämmanderätt. Ingen
tjänsteman från den centrala administrationen, som har till uppgift att gentemot
kommunala organ och befattningshavare utöva inspektions- och rådgivande
verksamhet, kan med framgång göra detta enbart med tillämpning
av villkorsbestämmelser och andra föreskrifter. Otvivelaktigt ha de kommunala
myndigheterna fortfarande stort behov av stöd i form av rådgivning
och anvisningar av tjänstemän, som ha möjlighet till större sakkunskap
och överblick över verksamheten, men det är givetvis icke meningen
— och torde knappast heller förekomma — att kommunerna skola tvingas
arbeta efter linjer, vilka ensidigt dragits upp av statliga organ. Den sociala
verksamheten utformas regelmässigt efter linjer, som uppdragas i samråd
mellan statliga och kommunala funktionärer.

Även skolöverstyrelsen uppehåller sig vid stimulanssynpunktens betydelse
för bidragsgivningen. Överstyrelsen framhåller, att avgörande för ställningstagandet
till frågan om indragning av de åtta skolbidrag, som omfatlas
av utredningens förslag, är, i vad mån stimulanssynpunkter kan sägas
dominera statsbidragsgivningen till ifrågavarande verksamhet eller ej. Myndigheten
fortsätter.

Föreligger ett klart stimulansbehov på vissl område, finner överstyrelsen
det självklart, all förenklingssynpunkten får träda i bakgrunden, såvida
icke i annan ordning garantier vinnes för atl eu standardsänkning icke blir
följden av bidragens slopande, överstyrelsen innefattar i stimulansbegreppet
därvid även verksamhet, vilken visserligen kommit i gång men vars framåt -

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

skridande och utveckling kan tänkas hämmad, om bidragen slopas. I regel
torde väl tillkomsten av flertalet bidrag med speciell anknytning vara starkt
betingad av önskemålet att stimulera kommunerna till igångsättande av
ny verksamhet och nya initiativ och sålunda i vart fall under bidragsgivningens
första tid stimulansgrunden vara dominerande. Å andra sidan torde
knappast kunna bestridas, att i den mån en dylik verksamhet vinner utbredning
och blir allmänt vedertagen i det allmänna medvetandet stimulanssynpunkterna
i motsvarande mån avtrubbas och bidraget med tiden mer
uppfattas som ett allmänt tillskott till verksamhetens finansiering än som
ett bidrag, vars beviljande skulle vara en förutsättning för verksamhetens
fortbestånd och vidare utveckling.

Överstyrelsen vill först understryka, att inom överstyrelsens verksamhetsområde
statsbidragsgivningen i sin hittillsvarande gestaltning spelat en
dominerande roll. Skolväsendets utveckling har i det skede, som varit, i
alldeles särskilt hög grad påverkats av successivt tillkomna statsbidrag,
som genom sina villkorsbestämningar och ekonomiska utfästelser stimulerat
till aktiva kommunala åtgärder, och det får anses uteslutet, att skolan
skulle kunnat uppvisa den relativt goda standard, den nu har, om skolbidragen
på sätt nu föreslås indragits i ett tidigare skede.

Skolöverstyrelsen — som i två, i det följande berörda fall motsätter sig
avlösning av statsbidrag — uttalar beträffande de övriga till indragning
föreslagna bidragen, att stimulanssynpunkterna icke gör sig lika starkt gällande.
Överstyrelsen anför vidare.

Dessa bidrag, som nu utgått under en längre tid, avser verksamhet, som
kan sägas i viss utsträckning ha blivit ett hävdvunnet inslag i en reguljär
skolverksamhet. Kommunreformen liksom de stigande skatteunderlagen i
kommunerna torde väl också i sin mån ha bidragit att öka de ekonomiska
förutsättningarna. Fortfarande torde dock på sina håll förekomsten av ett
speciellt bidrag spela viss roll för att stimulera även denna verksamhet.
Därtill kommer risken för nedskärningar av kulturbudgeten i ett beträngt
ekonomiskt läge. Viss tvekan kunde därför råda om lämpligheten att avveckla
dessa bidrag. Skulle emellertid bidragen icke slopas, kommer å andra
sidan de föreslagna förenklingsåtgärderna uppenbarligen att till stor del
förlora sin effekt. Överstyrelsen har därför efter vägning av förslagets nackdelar
mot dess fördelar funnit sig — i det helas intresse — icke "böra motsätta
sig, att ifrågavarande bidrag nu avvecklas, dock endast under den uttryckliga
förutsättningen, att i andra former garantier ges, som säkerställer
en ur skolväsendets synpunkt önskvärd utveckling av motsvarande verksamhetsgrenar.
Därvid torde knappast kunna undvikas att göra ifrågavarande
verksamhet obligatorisk för skoldistrikten lämpligen genom kompletterande
bestämmelser i respektive stadgor. Därjämte torde överstyrelsen
böra bemyndigas att genom bindande anvisningar uppställa erforderliga
villkor beträffande verksamhetens omfattning och innehåll samt i övrigt
utfärda kompletterande detaljföreskrifter, vilka kan befinnas erforderliga
för att trygga en önskvärd standard.

Tre folkskolinspektörer, Sveriges överlärarförbund samt Sveriges skolkamerala
förening anför synpunkter som nära ansluter till de av skolöverstyrelsen
framförda.

Riksräkenskapsverket anför med socialstyrelsen i viss mån överensstämmande
åsikter och ifrågasätter, om stimulanssynpunkten, vilken bör gälla

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

icke blott igångsättandet av en verksamhet utan jämväl verksamhetens
vidareutveckling och förbättring, tillräckligt beaktats.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför följande om de till avlösning genom
lärarlönebidraget föreslagna bidragen.

De kunna ej rubriceras såsom stimulansbidrag i egentlig mening, varmed
i betänkandet avses sådana bidrag, som utgå på grund av statens intresse
av att med bidrag stimulera kommunerna att bedriva viss verksamhet, som
kommunerna kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig. Från början
kan möjligen några av dessa bidrag hava haft den angivna karaktären men
i och med utvidgad utbredning av sådana verksamhetsgrenar torde verksamhetens
omfattning nu icke längre vara beroende på att statsbidrag
härför utgår. Avlösning av dessa bidrag torde därför icke leda till minskad
aktivitet från kommunernas sida i här ifrågavarande avseenden.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har också uppfattningen, att stimulanssynpunkten
ej är av större betydelse. Styrelsens yttrande i här berörda
hänseende har följande lydelse.

Såsom statsbidragsutredningen tidigare framhållit, får stimulanssynpunkten
numera anses i stort sett ha förlorat i betydelse vid statsbidragsgivningen.
Det torde i fortsättningen kunna förväntas av kommunerna att
de utan denna stimulans skola på effektivaste sätt fullgöra de uppgifter
som ålagts dem eller som allmänt anses böra ankomma på dem. Någon anledning
att i detta syfte bibehålla de särskilda statsbidragen synes därför
som regel knappast föreligga. En given vinst med den föreslagna metoden
att sammanföra statsbidragen är att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen
försvinner och den kommunala handlingsfriheten ökas genom
att kommunerna ej längre bli bundna av de speciella ändamålsbestämningarna.
Styrelsen utgår därvid från att de normer som skola ersätta de
nuvarande villkorsbestämningarna ges en förhållandevis begränsad omfattning
och endast utfärdas där så oundgängligen prövas nödvändigt.

B. De olika bidragen

Social hemhjälp (nr 1)

Enligt gällande statsbidragsbeslämmelser utgår statsbidrag till avlönande
av heltidsanställd hemvårdarinna med 1 400 kronor om året för tid under
vilken befattningen uppehållits av ordinarie innehavaren eller av kompetent
vikarie. Statsbidrag till avlönande av deltidsanställd hemvårdarinna utgår
med fyra kronor för hel arbetsdag eller, då ersättning avser del av arbetsdag,
med 50 öre för arbetstimme. Oavsett vad sålunda stadgas må statsbidrag,
oberäknat ålderslillägg och kallortstillägg, ej utgå med högre sammanlagt
belopp än som motsvarar, vad angår stad, 35 kronor för varje påbörjat
hundratal av stadens folkmängd och, vad angår annan kommun, 70
kronor för varje påbörjat hundratal av kommunens folkmängd.

it Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sam t. Nr 112

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Utredningen föreslår såväl i principbetänkandet som i 1956 års betänkande,
att bidraget indrages mot kompensation till kommunerna i andra
former. Bidraget uppfyller enligt det senare betänkandet den för avlösning
uppställda förutsättningen att det i stort sett är beroende av kommunernas
storlek samt utgår till flertalet kommuner.

Remissyttrandena

I remissyttrandena över statsbidragsutredningens år 1956 avgivna betänkande
behandlar den av bidragsgivningen närmast berörda centrala statliga
myndigheten, socialstyrelsen, utförligt det här berörda bidraget. Styrelsen
uttalar, att den icke kan biträda utredningens förslag om avlösning. I
sin motivering för denna ståndpunkt anför styrelsen, att utredningens ställningstagande
tydligen sammanhänger med den principiella ståndpunkt som
utredningen intagit till stimulansbidragen, nämligen att dessa bör kunna
avlösas i den mån man icke har anledning att befara, att den med statsunderstödet
avsedda verksamheten kommer att upphöra eller att minska.
Myndigheten fortsätter.

Såsom framgår av det tidigare anförda innebär denna ståndpunkt emellertid,
att man förbisett den betydelsefulla effekt som stimulansbidragen har,
då det gäller att främja en vidare utbyggnad av en verksamhet, som är förtjänt
av statligt stöd, och en utveckling av denna på ett med hänsyn till tid
efter annan växlande förhållanden ändamålsenligt sätt.

Enligt socialstyrelsens mening är det icke minst från sist angivna synpunkter
angeläget, att man bibehåller statsbidraget till hemhjälpsverksamheten.
För närvarande utbygges den statsunderstödda hemhjälpen endast i
begränsad utsträckning, och till en fullt tillfredsställande utbyggnad synes
vägen alltjämt lång, om målet överhuvudtaget kan uppnås.

I fortsättningen uttalar socialstyrelsen, att det är i hög grad angeläget,
att den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten intensifieras och utbygges
ytterligare. Socialstyrelsen anser det icke sannolikt, att en tillräckligt
omfattande utbyggnad kommer till stånd, om statsbidraget avlöses på sätt
statsbidragsutredningen föreslagit. Styrelsen befarar vidare, att kommunerna
genomgående knappast skulle upprätthålla samma krav på hemvårdarinnornas
kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av verksamheten
frikopplas från statsbidragsgivningen. Även i andra avseenden finns
det i ett sådant läge risk för att verksamheten försämras. Beträffande förenklingssynpunkterna
anser socialstyrelsen, att det finns möjlighet att tillgodose
dessa inom ramen för en fortsatt för ändamålet särskilt avsedd statsbidragsgivning.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida stimulanssynpunkten tillräckligt
beaktats i det framlagda förslaget beträffande bland annat statsbidraget
till social hemhjälpsverksamhet. Även skattelindringsnämnden ställer sig
något tveksam till en avlösning av detta bidrag.

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Länsstyrelsen i Kristianstads län ävensom Göteborgs stad och fyra andra
kommuner framför invändningar mot förslaget om avlösning av bidraget
till social hemhjälpsverksamhet.

I remissyttrandena i övrigt har erinringar mot statsbidragsutredningens
förslag på denna punkt ej gjorts.

Familjeberedningen har sedermera i en den 26 september 1956 dagtecknad
promemoria behandlat spörsmålen beträffande den sociala hemhjälpen
och därvid funnit behovet att bygga ut denna fullt styrkt. Beredningen framhåller
vidare, att statsbidraget haft en kraftigt stimulerande betydelse för
den hittillsvarande utbyggnaden av den sociala hemhjälpsverksamheten.

I anledning av allmänna statsbidragsutredningens förslag uttalar familjeberedningen,
att en avlösning av det särskilda statsbidraget kanske inte
skulle leda till att kommunerna minskade sin nuvarande verksamhet. Däremot
finner beredningen det tveksamt, om man kan räkna med att kommunerna
på egen hand är benägna att företa den utbyggnad av verksamheten,
som visats vara önskvärd. Beredningen kan därför inte ansluta sig till tanken
att avlösa bidraget till den sociala hemhjälpen.

I stället kommer beredningen till den uppfattningen, att statsbidrag bör
ges enligt generösare grunder än för närvarande för att en fortsatt utbyggnad
av hemhjälpsverksamheten skall främjas. Beredningen föreslår, att vissa
förenklingar av bidragsreglerna genomföres.

I årets statsverksproposition (V ht s. 42—46) har framlagts förslag om
vissa ändringar i bidragsgivningen till social hemhjälpsverksamhet. Föredragande
statsrådet framhåller därvid, att en fortsatt utveckling av den
sociala hemhjälpen är önskvärd som ett led i en intensifiering av samhällets
familjestödjande åtgärder. Beträffande bidragsreglerna föreslås bland
annat, att bestämmelserna om maximering av statsbidraget i förhållande till
kommunernas folkmängd skall utgå samt att i stället skall fastställas det
högsta antal hemvårdarinnor, för vilket statsbidrag får beviljas. De nya bestämmelserna
föreslås äga tillämpning för tiden fr. o. m. den 1 januari 1958.

I samband därmed uttalar föredragande statsrådet, att någon ställning
till statsbidragsutredningens förslag ej bör tagas i anslutning till det framlagda
förslaget om ändrade bidragsregler för social hemhjälp.

För skatter ing av underhållsbidrag till barn (nr 3) och vissa
kostnader enligt barnavårdslagen (nr 4)

Enligt gällande bestämmelser, som återfinns i bidragsförskottslagen, bestrids
utgifter för förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskott),
i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,
till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars
barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen avser dels ersättning

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

enligt 63 § barnavårdslagen för utgifter för skyddsuppfostran, dels bidrag till
kostnader för barn, som överlämnats till enskilda hem eller barnhem, samt
till arvoden som utbetalats åt övervakare. Bidraget, som tidigare utgått från
ett särskilt anslag, är numera anslagsmässigt sammanfört med vissa andra
bidrag under titeln Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och
barnavårdslagarna in. m.

Utredningen

I 1956 års betänkande föreslås, att båda bidragen avlöses på grund av att
den ekonomiska betydelsen är ringa. Bidragen var också föreslagna till
avlösning i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Det är främst socialstyrelsen som närmare uppehållit sig vid de bär berörda
bidragen. Beträffande bidraget till förskottering av underhållsbidrag
till barn vitsordar socialstyrelsen, att ansökningsförfarandet är synnerligen
tungrott och utgör en stor börda för kommunerna. Styrelsen fortsätter.

Möjligheterna att förenkla förfarandet torde också vara tämligen ringa.
Då därtill kommer, att det enligt lag åvilar barnavårdsnämnderna att utge
bidragsförskott då förutsättningar härför är för handen och stimulanssynpunkter
sålunda icke kan åberopas till stöd för statsbidragets bibehållande,
måste förslaget att avlösa detta upptagas till allvarligt övervägande. Verksamheten
för fastställande av faderskap och underhåll liksom bidragsförskottsverksamheten
är emellertid av utomordentlig betydelse för mödrarna
och barnen, och det är därför viktigt att garantier finns för att verksamheten
fullföljes på ett både lagenligt och ändamålsenligt sätt. Verksamheten
handhas i första hand av barnavårdsmännen. Socialstyrelsen har i
olika sammanhang kunnat konstatera att denna mångenstädes lämnar mycket
övrigt att önska. Bidragsförskottslagen innehåller icke någon föreskrift,
som ger statlig myndighet möjlighet eller skyldighet att utöva tillsyn över
kommunernas sätt att handha verksamheten. Barnavårdsmännen är icke
heller alltid underkastade ämbetsansvar; endast i samband med prövningen
av ansökan om statsbidrag äger länsstyrelse i efterhand utöva viss kontroll.
Styrelsen kan erfarenhetsmässigt från sin rådgivning på området vitsorda,
att medvetandet om ärendenas granskning i samband med statsbidragsgivningen
mången gång är en betydelsefull faktor vid barnavårdsnämndernas
handläggning av ärenden rörande bidragsförskott. Det synes med
hänsyn till det anförda otvivelaktigt, att borttagande av statsbidraget utan
att kontrollen över barnavårdsmännens verksamhet genom särskilda åtgärder
skärpes skulle kunna medföra en ytterligare försämring av läget på detta
område. Socialstyrelsen kan därför icke tillstyrka, att statsbidraget till bidragsförskottet
avlöses med mindre än alt i samband därmed en förbättrad
kontroll av barnavårdsmännens verksamhet kommer till stånd.

I samband med avgivandet av socialstyrelsens yttrande har byråchefen
Göta Rosén anmält en avvikande mening och därvid yrkat, att det nuvarande
statsbidraget bibehålies liksom reglerna för ansökning om och utbetalning
av detta bidrag.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Beträffande bidraget till vissa kostnader enligt barnavårdslagen har socialstyrelsen
ej någon erinran mot att detsamma avlöses.

Stockholms stads barnavårdsnämnd har vissa erinringar mot utredningens
förslag och framhåller bland annat.

Den gottgörelse, som kommunerna erhålla från statsverket för utbetalda
bidragsförskott, utgör således icke ett statsbidrag i egentlig mening utan avser
återbetalning till kommunerna från statsverket av medel, som kommunerna
förskotterat vid handhavandet av en verksamhetsgren, vars kostnader
i princip ansetts skola falla på staten. Statsbidragsutredningens förslag skulle
i denna del innebära, att statens ekonomiska ansvar för bidragsförskotten
skulle upphöra och verksamheten bli en kommunal självförvaltningsuppgift
likställd med exempelvis barnavård och socialhjälp. Om alltså även gottgörelsen
från statsverket för utgivna bidragsförskott skall avlösas enligt
förslaget, synes detta i första hand böra prövas ur andra synpunkter an
dem, som varit vägledande för statsbidragsutredningen. Bortsett från den
primära frågan om kommunerna skola övertaga statens ansvar för denna
uppgift kräver en sådan omläggning av verksamheten lagändring, som narmare
reglerar de ändrade befogenheter, vilka måste följa av överflyttningen
till kommunerna av det ekonomiska ansvaret. Ur här angivna synpunkter
har man anledning ifrågasätta, om gottgörelsen till kommunerna för utgivet
bidragsförskott är av den karaktären, att den bör ingå bland de statsbidrag,
som skulle avlösas enligt utredningens förslag.

Nämnden framhåller vidare, att verksamheten med bidragsförskotten har
avsevärt större omfattning i städerna än pa landsbygden och att den bland
städerna är särskilt koncentrerad till Stockholm.

Göteborgs stad avstyrker indragning av bidraget till förskottering av underhållsbidrag
till barn.

Familjeberedningen har i en den 16 oktober 1956 avgiven promemoria
angående stöd åt ofullständiga familjer behandlat bland annat undeihållsbidraget
till barn (bidragsförskott). Beredningen föreslår en samordning
mellan denna stödform och de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders
in. fl. barn.

Under ett avsnitt om den statliga kontrollen kommer familjeberedningen
in på allmänna statsbidragsutredningens förslag och uttalar därvid bland
annat följande.

Om utredningens förslag kommer till genomförande, såvitt angår nu ifrågavarande
statsbidrag, skulle detta innebära, att den statliga kontrollen över
kommunernas indrivningsverksamhet blir helt överflödig. Kontrollen komme
då i stället att åvila den kommunala revisionen. Inte minst med hänsyn
till vinsten härav synes statsbidragsutredningens förslag i denna del värt allt
beaktande. Att bidragsförskotten ersättes av särskilda barnbidrag torde i
princip icke försvåra en lösning efter allmänna statsbidiagsutredningens
linjer av frågan om ersättning till kommunerna.

I fortsättningen framhåller beredningen, alt i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till statsbidragsutredningens förslag om avlösning av

38

Kungl. Maj. ts proposition nr t!2 år 1957

anslaget till bidragsförskott statens kontroll över kommunernas indrivningsåtgärder
synes kunna betydligt förenklas.

Sedermera har allmänna pensionsberedningen i ett den 1 februari 1957
dagtecknat betänkande avgivit förslag om förbättrad pensionering (SOU
1957:7). Enligt detta bör en blivande familjepensionering omfatta ett
antal pensionsformer, däribland barnpension. Huvudparten av de nuvarande
särskilda barnbidragen avses uppgå i nämnda pensioner.

Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner (nr 8)

Gällande bestämmelser för bidrag till byggnadsplaner och generalplaner
återfinns i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag
till vissa plankostnader. Bestämmelserna innefattar även regionplaner, vilka
dock icke berörs av utredningens förslag. Enligt kungörelsens bestämmelser
utgår statsbidrag till upprättande eller ändring av byggnadsplan på landet
till kommun, om antalet skattekronor per invånare i kommunen utgör högst
tjugu. Bidrag till kostnaderna för upprättande eller ändring av generalplan
på landet och av regionplan utgår efter Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt
fall. Vidare kan enligt kungörelsen statsbidrag till kostnaderna för genomförande
av byggnadsplan utgå på närmare angivet sätt till vägförening. För
bidragsgivningen finns två anslagstitlar i riksstaten, nämligen Bidrag till upprättande
av byggnadsplaner m. in., förslagsanslag, och Bidrag till upprättande
av generalplaner och regionplaner, reservationsanslag.

Till grund för tillkomsten av bidragen (prop. 1948: 227) låg tankegången
att plankostnaderna för kommuner med mindre ekonomisk bärkraft kunde
bli i viss mån betungande och att statsbidrag ur denna synpunkt kunde vara
motiverade. Bidrag kan utgå till landskommuner men ej till städer och stadsliknande
samhällen. I förarbetena utgick man dock ifrån att landskommunernas
ekonomiska bärkraft komme att genomsnittligt sett förstärkas efter
genomförandet av den nya kommunindelningen. Med hänsyn härtill förutsattes
en omprövning av bidragssystemet så snart verkningarna av koinmunindelningsreformen
kunde överblickas.

I statsverkspropositionen 1954 (VI ht s. 76, 77) framhöll chefen för kommunikationsdepartementet
i fråga om bidraget till upprättande av byggnadsplaner
in. in., att de möjligheter att utfå statsbidrag som givits av olika
skäl endast fått en begränsad användning. Den huvudsakliga anledningen
till att anslaget kommit att belastas i så jämförelsevis ringa omfattning
torde vara, att kommunernas ekonomiska bärkraft under senare år förstärkts
icke minst efter den nya kommunindelningens genomförande. En
omprövning av bidragssystemet borde enligt departementschefen komma i
fråga, varvid förutsättningarna att helt slopa ifrågavarande bidrag borde
övervägas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

39

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidragen till byggnadsplaner och generalplaner
indrages med hänsyn till bidragsgivningens ringa betydelse. Bidragen har
däremot ej innefattats i förslaget om avlösning i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Lantmäteristijrelsen går närmare in på utredningens förslag och anför
därvid i huvudsak följande.

Otvivelaktigt är det så att den nya kommunindelningen ökat de ekonomiska
förutsättningarna för kommunerna att bedriva en ändamålsenlig och
förutseende planeringsverksamhet. Kostnaderna för planeringen torde ä\en
vara förhållandevis små jämförda med de övriga kostnader som kunna föranledas
en kommun för bebyggelsens genomförande på ett lämpligt satt. Det
torde också i regel framstå såsom självklart att jämväl landskommunerna
skola aktivt deltaga i nämnda verksamhet. Styrelsens erfarenheter på förevarande
område shidja den av utredningen framförda uppfattningen att bidragen
till upprättande av byggnadsplaner och generalplaner böra utgå. I
sådant fall synes emellertid jämväl böra övervägas huruvida bidraget ti
regionplaner bör kvarstå. Det bör dock framhållas att beslut om bidrag till
kostnader för generalplaner och regionplaner enligt 3 § kungörelsen den 30
juni 1948 (nr 411) meddelas i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Enligt
uttalande i bet. skulle bortses från sådana bidrag vid utredningens arbete.
Bidragen till generalplaner och regionplaner falla också under särskilt anslag.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att från anslaget Bidrag till
upprättande av byggnadsplaner m. in. även kunna utgå vissa bidrag till vägföreningar.
Bidragen till vägföreningar äro icke av den karaktär att de beröras
av utredningens förslag. Genom ändringar i 3 kap. lagen om enskilda vägar
år 1954 ha förutsättningarna för vägförenings bildande ökat väsentligt.
Det är också ett allmänt önskemål att vägföreningar komma till stånd i betydligt
ökad omfattning. Nämnda bidragsmöjlighet synes enligt styrelsens
mening i ytterligare avvaktan på utvecklingen böra kvarstå. I detta sammanhang
vill styrelsen framhålla att den fortlöpande följer lantmätarnas
verksamhet med vägföreningarna.

Efter särskild hemställan har utlåtande under hand i anledning av statsbidragsutredningens
förslag i förevarande del avgivits av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen
samt bgggnadsstgrelsen. Den sistnämnda myndigheten
ansluter sig till utredningens förslag om avlösning av statsbidragen till upprättande
av byggnadsplaner och generalplaner. Däremot framhåller styrelsen,
att det av lantmäteristyrelsen omnämnda bidraget till regionplaner icke
utan vidare kan slopas. Från styrelsens sida uttalas rörande bidraget till regionplaner.

Detta tillhör nämligen principiellt icke samma kategori av bidrag som de
två tidigare nämnda. Såsom framgår bl. a. av proposition 1947: 245 får statsbidraget
i detta fall uppfattas som ett statsverkets vederlag för den nytta
regionplaneringen medför för exempelvis det allmänna vägväsendet, planläggningen
av militära anläggningar, flygfält m. in. Ett särskilt reservationsanslag
till bidrag till upprättande av regionplaner måste därför alltjämt finnas
uppfört på riksstaten.

40

Kungl. Ma[:ts proposition nr 112 år 1957

Vissa bidrag på skolväsendets område med undantag av skolbibliotek
(nr 15, 16, 31, 36, 39, 40 och 47)

Utredningen

Enligt utredningens förslag i 1956 års betänkande kan bidragen till hälsovården
vid folk- och småskolor (nr 31), tillhandahållande av fria läroböcker
m. in. (nr 36) och undervisningsmateriel vid folk- och småskolor (nr 40)
avlösas med hänsyn till att verksamhetsgrenarna härvidlag företer en jämn
utbredning i landets kommuner. Avlösningen av bidragen till hälsovården
vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala
realskolor (nr 15), avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar
vid högre läroanstalter (nr 16), hyresbidrag för undervisningslokaler in. in.
(nr 39) och arvoden till skolläkare in. in. vid högre folkskolor (nr 47) motiveras
med dessa bidrags ringa betydelse för kommunernas ekonomi. Av de
uppräknade bidragen var samtliga föreslagna till avlösning även i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Remissmyndigheterna har i vissa fall framställt yrkanden att ett eller flera
av de berörda bidragen skall bibehållas som fristående.

Skolöverstyrelsen ställer sig — såsom inledningsvis framhållits — positiv
till förslagen om avlösning av de flesta av bidragen men har vissa erinringar
mot förslaget i vad gäller hälsovården vid folk- och småskolor, överstyrelsen
anför.

Denna verksamhet har visserligen nått en allmän utbredning, men bl. a.
svårigheterna på landsbygden att rekrytera läkare och skolsköterskor är betydande.
Därtill kommer pågående översyn av hälso- och sjukvården i allmänhet,
och frågan om skolhälsovårdens organisation torde komma att uppmärksammas
i detta sammanhang. Starka skäl talar därför för att ifrågavarande
bidrag tills vidare undantages.

Av folkskolinspektörerna har fyra gjort invändningar mot avlösning av
bidraget till bälsovarden vid folk- och småskolor, nio mot samma förslag i
vad gäller tillhandahållande av fria läroböcker, tre i vad avser hyresbidrag
för undervisningslokaler in. m. och nio såvitt gäller undervisningsmateriel
vid folk- och småskolor. Sveriges överlärarförbund har ansett en indragning
av statsbidragen till undervisningsmateriel ocb fria läroböcker vara ur allmän
synpunkt mindre lämplig.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller i vad gäller bidraget till avlöning
åt föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,
att bidrag utgår till tre läroanstalter under överstyrelsens inseende. I intet
av dessa fall är därvid primärkommun huvudman för verksamheten. Överstyrelsen
avstyrker, i vad gäller överstyrelsens verksamhetsområde, att bidraget
indrages.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Vissa länsstyrelser har uttalat sig rörande hyresbidraget för undervisningslokaler.
Således framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län, att bidraget
hör till dem som i särskilt hög grad skiftar i storlek mellan kommuner och
att bidraget har speciell betydelse i kommuner med hastigt ökande antal
skolbarn.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig likaledes för bibehållande av
hyresbidraget liksom även av bidraget till hälsovård vid folk- och småskolor.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller beträffande hyresbidraget huvudsakligen
följande.

I allmänhet utgå dylika bidrag endast till större städer. Såsom Örebro stad
framhållit, svnas hyresbidragen närmast vara att betrakta som ett substitut
för statsbidraget till uppförande av skollokaler. Med hänsyn härtill ävensom
till det förhåliandet, att hyreskostnaderna för en del städer kunna uppgå tdl
rätt avsevärda belopp, ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke detta speciella
driftbidrag tillsvidare bör bibehållas.

Även Sveriges skolkamerala förening framhåller hyresbidragets betydelse
för städerna och anser, att ett eventuellt slopande av nuvarande bidragsform
bör åtföljas av speciella övergångsbestämmelser, som ger kommunen möjlighet
att utnyttja nuvarande bidragsform under så lång övergångstid som
lokalerna disponeras för från början avsett ändamål.

Föreningen uttalar sig vidare för att bidragen till skolhälsovården, undervisningsmateriel
och läroböcker bibehålies såsom fristående.

Av de kommuner som yttrat sig över utredningens förslag har Katrineholm,
Göteborg och Örebro uttalat sig för att hyresbidraget till undervisningslokaler
bör bibehållas. Sistnämnda stad uttalar sig vidare för fortsatta
separata bidrag till skolhälsovård, fria läroböcker och undervisningsmateriel.

Bidragen till skolbibliotek i folkskolan (nr 51) samt skolbibliotek
vid högre kommunala skolor och kommunala anstalter
för yrkesundervisning (nr 52)

De nuvarande bidragsbestämmelserna för skolbibliotek genomfördes genom
beslut vid 1955 års riksdag och har tillämpning på bidragsgivningen
fr. o. m. redovisningsåret 1955/56. Enligt kungörelsen den 30 juni 1955 (nr
506) angående statsbidrag till skolbibliotek innefattas i bidragsgivningen,
förutom de av utredningens förslag berörda skolorna, även kommunalt gymnasium,
statsunderstött privatläroverk, icke kommunal statsunderstödd yrkesskola,
statsunderstödd lantmannaskola, statsunderstödd folkhögskola
m. fl. skolor.

Statsbidrag utgår med belopp motsvarande det bidrag, som av andra medel
än statsmedel må för redovisningsåret ha lämnats för bibliotekets upprättande
och underhåll (ortshidrag). Statsbidraget bestämmes dessutom med
hänsyn till antalet elever och — beträffande folkskolan -— även antalet lleiklassiga
läraravdelningar.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Bidraget till skolbibliotek i folkskolan föreslås avlöst med hänsyn till att
bidragsverksamheten är jämnt utbredd och i stort sett beroende av kommunernas
storlek. Avlösningen av bidraget till skolbibliotek vid högre kommunala
skolor och kommunala anstalter för yrkesundervisning motiveras
med bidragets ringa ekonomiska betydelse. En av utredningens ledamöter,
undervisningsrådet David Andersson, har uttalat en avvikande mening och
framhåller, att med hänsyn till pågående upprustning av skolbiblioteken de
båda bidragen av stimulansskäl borde undantagas från avlösning.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har invändningar i stor
utsträckning framförts på denna punkt.

Således motsätter sig skolöverstyrelsen bestämt, att bidraget till skolbiblioteken
indrages. Överstyrelsen anför bland annat följande synpunkter.

Erfarenheten visar, att denna verksamhet i mycket hög grad är beroende
av den stimulerande effekt ett särskilt bidrag kan ge. Denna uppfattning
bestyrkes i de till överstyrelsen inkomna remissyttrandena. Det nya biblioteksbidraget
har också under den korta tid det utgått fått till följd, att på
många håll i landet en välbehövlig upprustning av skolbiblioteken nu påbörjats.
överstyrelsen vill sålunda bestämt hävda, att detta bidrag alltjämt bibehålies.

Av de till skolöverstyrelsen ingivna yttrandena över utredningens förslag
framgår att 12 folkskolinspektörer samt Sveriges överlärarförbnnd kritiserat
förslaget om indragning av bidraget till skolbibliotek.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt
beaktats då det gäller bidraget till skolbibliotek.

Överstyrelsen för yrkesutbildning avstyrker, att statsbidragen till skolbibliotek
indrages inom överstyrelsens verksamhetsområde. Överstyrelsen
anser, att stimulanssynpunkten bör tillmätas stor betydelse, om den genom
beslut av 1955 års riksdag tänkta upprustningen av skolbiblioteken skall
kunna ske. Detta gäller enligt överstyrelsens mening icke minst yrkesskolväsendet,
vars utbyggnad också kommer att kräva inrättandet av nya skolbibliotek
på många håll.

Flera länsstyrelser gör invändningar mot indragning av bidragen till
skolbibliotek. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter lämpligheten av
att i ett allmänt statsbidrag inordna även sådana bidrag som utgår för fullgörande
av uppgifter, vilka icke obligatoriskt ålägges kommunen, och nämner
som exempel skolbiblioteksverksamheten. Verksamheten bör antingen
göras obligatorisk eller också bör särskilt statsbidrag utgå även i fortsättningen.
Även länsstyrelsen i Värmlands län är inne på frågan om obligatorisk
skolbiblioteksverksamhet. Länsstyrelsen framhåller följande.

Enär skolbiblioteken icke äro obligatoriska, kan det befaras, att ett slopande
av det särskilda bidraget till desamma torde komma att medföra, att

43

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

dessa icke bliva tillgodosedda i önskvärd omfattning. Därest biblioteken
skulle göras obligatoriska, skulle detta betyda ett ytterligare ingrepp i kommunernas
självbestämmanderätt, vilket utredningen velat förhindra i andra
fall genom ett förenklat statsbidragsförfarande. Länsstyrelsen anser, att
bidraget till skolbiblioteken bör av nämnda skäl kvarstå såsom självständigt
bidrag, vilket skulle stimulera till en fortsatt förbättring av biblioteken.

Uttalanden för ett bibehållande av ifrågavarande båda bidrag görs vidare
av länsstyrelserna i Kristianstads, Örebro och Jämtlands län under
åberopande av stimulansskäl. Detsamma gäller även Sveriges skolkamerala
förening.

Av de kommuner som yttrat sig ställer sig sju avvisande till utredningens
förslag om avlösning.

Fastighetsregisters första uppläggande (nr 54)

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidraget till fastighetsregisters första uppläggande
avlöses med hänsyn till den ringa ekonomiska betydelse bidraget har.

Remissyttrandena

Lantmäteristyrelsen behandlar den ifrågavarande bidragsgivningen synnerligen
ingående. Styrelsen utgår i sitt yttrande från att utredningen med
det nämnda bidraget avser samtliga de bidrag som utgår ur anslaget för bidrag
till städer och vissa andra samhällen för upprättande av fastighetsregister
m. in.

Lantmäteristyrelsen framhåller, att bidraget icke har någon egentlig betydelse
för städer och köpingar. Bidraget avser emellertid även municipalsamhällen
och sådana landskommuner för vilka fastighetsregister till någon
del skall uppläggas. I sådana fall är det närmast fråga om utbetalning
av vissa kostnader som åvilar statsverket för fastighetsregistreringen. I den
begränsade omfattning fastighetsregister upplägges för landskommuner
med s. k. orter, där fastighetsregister skall uppläggas, torde enligt lantmäteristyrelsens
mening en indragning icke ha någon större praktisk och ekonomisk
betydelse, därest kompensationen utgår på föreslaget sätt. När det
däremot gäller municipalsamhällen, kan fall uppkomma, då bidragen icke
saknar betydelse. Styrelsen uttalar, att en indragning av bidragen här icke
torde kunna ske efter den s. k. status-quo-principen, då en kompensation
genom lärarlönebidraget närmast torde komma vederbörande primärkommun
och icke municipalsamhället till godo.

I fortsättningen av sitt yttrande uttalar lantmäteristyrelsen bland annat.

I detta sammanhang torde böra omnämnas att 1954 års fastighetsbildningskommitté
har att till prövning upptaga fragan om sättet för fastighetsregistreringen.
Det är troligt att ett förslag om viss reformering av fas -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1957

tighetsregistreringen kan bli erforderligt. Huruvida ett av kommittén framlagt
förslag kan medföra kostnadsökningar för kommunerna kan givetvis
ej förutsägas. Därest fastighetsbildningskommittén med hänsyn till att fastighetsregistreringen
liksom inskrivningsväsendet ansetts som en övervägande
statlig angelägenhet skulle finna de kostnader, som kunna föranledas
av ett av kommittén eventuellt framlagt förslag till reformering av
fastighetsregistreringen, helt eller delvis böra täckas av statsverket torde
ett bidrag av nu ifrågavarande typ fortfarande kunna bli erforderligt. Lantmäteristyrelsen
är på grund härav för närvarande icke beredd att tillstyrka
statsbidragsutredningens förslag att bidraget till fastighetsregisters uppläggande
nu indrages. Såsom ytterligare ett skäl härför vill styrelsen framhålla
att en indragning av ifrågavarande bidrag för såväl landskommuner som
municipalsamhällen torde kräva viss'' ändring i fastighetsbildningslagen,
närmast 7 kap. 17 § andra stycket (jfr även 19 § andra stycket). En översyn
av nämnda lag åvilar även fastighetsbildningskommittén.

Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt (nr 55),
vissa kostnader för vård av alkoholister (nr 56) och främjande
av nykterhetsnämndernas verksamhet (nr 57)

Enligt gällande bestämmelser kan nykterhetsnämnd för nämndens kostnader
för inställande av vårdbehövande å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
erhålla ersättningar av statsmedel för verkliga resekostnader
samt för vissa traktamentskostnader för den vårdbehövande och medföljande
vårdare. Ansökningar om bidrag prövas av socialstyrelsen.

Det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoholister har
numera upphört.

Med bidraget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet avses
det bidrag som numera utgår enligt kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 431)
om statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Motsvarande
anslag i riksstaten har beteckningen Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder.

Statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet utgår
med 60 procent av kommunernas av socialstyrelsen godkända kostnader för
verksamheten. De gällande bidragsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli
1954 och medförde jämfört med tidigare förhållanden en väsentligt utökad
bidragsgivning till kommunerna.

I årets statsverksproposition (V ht s. 191—194) föreslår departementschefen,
att bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet
höjes från 60 till 75 procent av kostnaderna. Vidare föreslås sådana ändrade
regler att det särskilda bidragssystemet för resekostnader kommer alt
upphöra.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 112 år 1957

45

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidragen till resekostnader vid intagning å allmän
alkoholistanstalt (liksom det icke längre aktuella bidraget till vissa
kostnader för vård av alkoholister) avlöses på grund av deras ringa ekonomiska
betydelse. Bidraget till de kommunala nykterhetsnamndernas verksamhet
föreslås till avlösning med hänsyn till att verksamheten i stort sett

är beroende av kommunernas storlek.

Utredningen har vid sina bedömanden av vilka bidrag som bor avlösas
utgått från bidragsförhållandena under 1953. Den diskuterar i anslutning
till förslaget om avlösning av vissa bidrag huruvida efter nämnda tidpunkt
inträffat sådana förhållanden, att frågan om avlösningen kan sagas ha kommit
i ett nytt läge. Enligt utredningens mening har icke några sådana andrade
förhållanden inträtt, att avlösning av bidragen skulle ur status-quosynpunkt
vara mindre genomförbar vid tiden för forslagets framlaggande
än vad fallet var 1953. Endast beträffande bidraget till nykterhetsnämndernas
verksamhet har utredningen givit uttryck åt viss tveksamhet. Utred -

ningen anför därvid bland annat.

Detta bidrag har efter 1953 avsevärt förstärkts i anslutning till den genomgripande
upprustningen av de kommunala nykterhetsnamndernas statsunderstödda
organisation. Då emellertid denna utbyggnad b°r antagas\ ha
skett eller komma att ske i proportion till kommunernas storlek och bidraget
även efter omläggningen kan sägas ha relativt ringa betydelse för kommunernas
ekonomi, har utredningen icke funnit anledning foresla att detta
bidrag skulle undantagas från en avlösning.

Remissyttrandena

Betydligt flera myndigheter uttalar sig om bidraget till nykterhetsnämndernas
verksamhet än om något annat bidrag. Så gott som genomgående avstyrkes
därvid förslaget om avlösning, vanligen i mycket bestämda ordalag.

Socialstyrelsen framhåller i huvudsak följande.

Vad beträffar bidraget nr 57 »Statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas
verksamhet» får styrelsen framhålla att de nya bestämmelserna
rörande detta statsbidrag utformats med särskilt sikte pa behovet att intensifiera
kommunernas verksamhet på nykterhetsvårdens område. Utbyggnaden
av den åsyftade förebyggande verksamheten ute i kommunerna kan
icke på långt när anses färdig. Statsbidraget är med andra ord ett typis c
stimulansbidrag även enligt utredningens terminologi. Socialstyrelsen Unner
det därför förvånande, att utredningen funnit sig hora föreslå detta bidrag
till avlösning. Utredningen har likväl anmält viss tveksamhet med hansyn
till den pågående upprustningen av nykterhetsnämndernas organisation. Socialstyrelsen
finner det uppenbart, att detta bidrag icke kan indragas utan
allvarliga vådor för verksamhetens utveckling. Särskilt i nuvarande lage
på nykterhetsvårdens område kan dylika risker icke tagas.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Vidare uttalar socialstyrelsen.

Styrelsen får slutligen framhålla att tillämpningen av den s. k. status-quoprincipen
på statsbidrag till en verksamhet som befinner sig under utbyggnad
måste medföra att kostnaderna för verksamhetens fortsatta utbyggnad
helt övervältras på kommunerna. Detta i och för sig otillfredsställande" förhållande,
som icke synes ligga i linje med utredningens målsättning, blir
direkt stötande om det betraktas mot bakgrunden av den mycket kraftiga
stegringen av statsverkets inkomster från rusdrycksförsäljningen efter nvkterhetsvårdens
omläggning den 1 oktober 1955.

Socialstyrelsen har i ärendet hört Svenska nykterhetsvårdsförbundet, sju
länsnykterhetsnämnder och nykterhetsnämnderna i sju städer. Samtliga
dessa har med hänvisning till bidragets stimulerande betydelse i mer eller
mindre kategoriska ordalag avstyrkt utredningens förslag om en avlösning
i nuvarande läge.

I ett yttrande från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hemställes,
att det särskilda bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet
bibehålies. Landsförbundet trycker starkt på bidragets stimulerande
betydelse.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt
beaktats i utredningens förslag då det gäller bidraget till nykterhetsnämndernas
verksamhet.

Skattelindringsnämnden anser den av utredningen uttalade tveksamheten
rörande bidragets avlösning i hög grad befogad och uttalar vidare.

Utredningens beräkningar hänför sig till 1953 års statsbidragsgivning och
belyser sålunda icke, hur en avlösning av det nuvarande nykterhetsnämndsbidraget
skulle slå inom olika kommuner. Utredningens argumentation att
stimulanssynpunkten icke har nämnvärd betydelse vid inarbetade statsbidrag
saknar här tillämpning. Om riksdagen år 1954 vid beviljandet av de
nya statsbidragen tillmätte stimulanssynpunkten väsentlig betydelse för
upprustningen av nykterhetsnämnderna, lär det icke vara rimligt att statsmakterna
inom ett par år därefter skulle agera från motsatt utgångspunkt.
Ett dylikt handlande skulle icke endast framstå som otillbörligt inom de
kommuner, där man i förlitan på de nya statsbidragen vidtagit en ordentlig
upprustning av nykterhetsvården, utan skulle tvivelsutan även försämra
möjligheterna att i övriga kommuner få till stånd den erforderliga utbyggnaden
av denna verksamhet, för vars kostnader staten måste anses ha ett
speciellt ansvar på grund av de till statskassan inflytande alkoholintäkterna.

Ett för utredningens förslag positivt yttrande har avgivits av överståthållarämbetet,
som i anslutning till ett yttrande från Stockholms stad anför.

Med anledning av att stadsfullmäktige i anslutning till nykterhetsnämndens
och drätselnämndens i ärendet avgivna yttranden förordat, att bidraget
till nykterhetsnämndernas verksamhet icke skall avlösas av det föreslagna
allmänna statsbidraget utan som hittills utgå som ett speciellt statsbidrag,
får överståthållarämbetet anföra, att det visserligen icke framstår som under
alla omständigheter nödvändigt för att reformen skall kunna genomföras
alt samtliga av utredningen föreslagna speciella bidrag bliva avlösta, men
att reformens fördelar bliva mindre framträdande, om vissa bidrag som nu

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

medtagits skulle lämnas utanför. En avvikelse från utredningens förslag i
detta avseende torde därför icke böra ske utan starka skäl. Även med beaktande
av det behov som nu kan föreligga av nykterhetsvårdens utbyggnad
inom kommunerna, anser överståthållarämbetet tillräckliga skäl icke föreligga
att vid en omläggning av statsbidragsgivningen till kommunerna bibehålla
det nuvarande speciella bidraget till nykterhetsnämndernas verksamhet.

Av länsstyrelserna har åtta uttalat sin tveksamhet i fråga om avlösning
av det här berörda bidraget. Länsstyrelsen i Kalmar län hör till dem som
uttalar de starkaste betänkligheterna mot förslaget. Länsstyrelsen anför

bland annat.

Därest det speciella statsbidraget till nykterhetsnämndernas verksamhet
slopades efter de av utredningen förordade riktlinjerna, kan man befara,
att kommunernas nykterhetsvårdande verksamhet såsom helhet betraktad
icke kommer att upprätthållas i önskvärd omfattning, då kommuner med
mindre bärkraft eller med för andra verksamhetsgrenar mera trangande utgifter
måhända skulle finna det förenligt med sina egna ekonomiska intressen
att icke blott tillfälligt utan även på längre sikt inskranka denna verksamhet.
Med hänsyn till de efter restriktionssystemets avskaffande radande
förhållandena finner länsstyrelsen mycket starka skal tala för, att ett speciellt
bidrag med villkorsbestämningar till kommunernas nykterhetsvårdande
verksamhet alltjämt bibehålies för att stimulera kommunerna att. 11 önskvärd
omfattning bedriva denna för folkhalsan sa viktiga verksamhetsgre .

Åtskilliga kommuner har haft mer eller mindre bestämt uttalade erinringar
mot utredningens förslag. Till dessa hör förutom Stockholm aven
Göteborg och Malmö samt ytterligare tretton kommuner.

Svenska stadsförbundets styrelse förordar, att bidraget bibehålies som särskilt
bidrag, och vidare ifrågasätter Sveriges stadskamerala förening om
tidpunkten för en indragning är lämplig.

Förslaget om avlösning av bidraget till resekostnader vid intagning a a
män alkoholistanstalt har i allmänhet ej mötts av erinringar. Undantag härifrån
utgör dock de av socialstyrelsen inhämtade yttrandena, i vilka Svenska
nykterhets vårds förbundet och fem av länsnykterhets- och nykterhetsnämnderna
uttalar sig för ett bibehållande av bidraget.

C. Departementschefen

Det ligger, som statsbidragsutredningen uttalat, i sakens natur att ett
statsbidrag måste knytas direkt till en verksamhetsgren, om staten önskar
genom ekonomiskt stöd stimulera kommunerna till insatser på området
i fråga. Är en verksamhetsgren däremot obligatorisk, är det icke erfordeiligt
att uppmuntra kommunerna med ett särskilt statsbidrag för att verksamheten
skall upprätthållas i önskvärd omfattning. Detta gäller även sådana
verksamhetsgrenar som — även om de icke är ålagda kommunerna -ändock kan förutsättas komma att bedrivas, emedan de allmänt betraktas
som självskrivna kommunala angelägenheter. Kvar står således frågan, i
vilken utsträckning ett statsstöd kan anses erforderligt för att påverka det

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

kommunala handlandet i önskvärd riktning beträffande rent frivilliga uppgifter.
Av remissyttrandena framgår, att på denna punkt delvis starkt skiljaktiga
uppfattningar råder, både beträffande frågan vilken roll stimulanssynpunkten
helt allmänt bör tillmätas vid statsbidragsgivningen och vilken betydelse
det ekonomiska stödet har i det enskilda fallet, d. v. s. för ett visst verksamhetsområde.
Medan några instanser uttalat, att man endast då synnerliga
skäl föreligger bör göra avsteg från utredningens förslag och undantaga
föreslagna statsbidrag från en reform, har andra åter med skärpa hävdat
det speciella statsstödets betydelse för flera av de aktuella verksamhetsgrenarna.

Till en början bör framhållas att den nu föreslagna omläggningen ingalunda
kommer att minska statsbidragsgivningen totalt sett. Kommunernas
resurser att bedriva tidigare direkt statsunderstödda verksamhetsgrenar
kommer ej att beskäras genom en bidragsreform; syftet är endast att av
praktiska skäl lämna statsstödet till kommunerna genom ett mindre antal
bidragsformer än tidigare.

Av den föregående redogörelsen framgår, att några av remissmyndigheterna
vill fästa större avseende vid stimulanseffekten än utredningen. Man
hävdar exempelvis att med stimulanseffekt bör avses inte bara — som var
utredningens utgångspunkt — bidragets förmåga att förhindra avveckling
eller inskränkning av en verksamhet utan även dess förmåga att driva fram
en utökning av verksamhetsgrenen. Det torde vara svårt, och enligt min
mening knappast nödvändigt, att ge en uttömmande analys av statsbidragens
roll som stimulansfaktor. Många omständigheter bidrar till att ett generellt
omdöme icke kan fällas. De lokala förhållandena kan ofta variera
starkt. Av betydelse är också, hur långt en verksamhet utvecklats inom
kommunerna. Har en verksamhet fått en viss hävd, är det tydligt att man
lättare kan bortse från stimulanseffekten av ett statsbidrag. Otvivelaktigt
har kommunerna, särskilt efter kommunindelningsreformen, nått en sådan
utvecklingsgrad, att de olika verksamhetsgrenar, varom här är fråga, i
allmänhet ingår som naturliga led bland de kommunala angelägenheterna.

Den kommunala verksamheten befinner sig för övrigt i ständig utveckling.
Ekonomisk stimulans från statens sida behöver inte vara en förutsättning
för att kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gentemot
de invändningar mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissinstanserna
i viss utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av erforderlig
inspektion och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en
reform, även om detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Likaså
bör erinras om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas
för verksamhetens behöriga upprätthållande. Härtill återkommer jag i det
följande.

I vissa fall är det emellertid naturligt att olika intressen och åsikter
gör sig gällande beträffande det berättigade i att låta stimulanssynpunkten
vara en avgörande faktor. Uppenbart är att en del av de bidrag som av utredningen
föreslagits till avlösning representerar svårbedömbara gränsfall. Har

49

Iiungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

exempelvis en verksamhet nyligen påbörjats, är frågan tveksam. Anledning
kan då föreligga alt ytterligare någon tid ge det stöd som ett just till denna
verksamhet knutet statsbidrag utgör.

Av skäl som jag skall redogöra för i det följande har jag icke i allo ansett
mig kunna biträda utredningens förslag beträffande vilka statsbidrag
som skall avlösas. Väsentligen sammanhänger detta med att statsbidragen
i fråga avser verksamhetsgrenar, som är under utbyggnad och som därför
ytterligare någon tid bör få utvecklas med stöd från speciella statsbidrag.

Jag övergår därefter till de olika, till avlösning föreslagna statsbidragen.

Vad först angår statsbidraget till social hemhjälp har ett antal remissorgan
gjort invändningar mot en avlösning. Detta har även varit fallet vid
remissbehandlingen av familjeberedningens betänkande (V ht 1957 s. 38
39). Genomgående är det stimulanssynpunkten som motiverat de kritiska
rösterna. Socialstyrelsen går så långt i sina uttalanden, att styrelsen säger
sig befara, att kommunerna knappast skulle upprätthålla samma krav på
''hemvårdarinnornas kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av
verksamheten frikopplades från statsbidragsgivningen.

Den sociala hemhjälpsverksamheten med statsstöd har pågått i kommunerna
sedan år 1944, då 1943 års kungörelse om statsbidrag för ändamålet
trädde i kraft, och har alltså bedrivits i många år och vunnit en viss hävd.
Denna verksamhetsgren är, att döma av statsbidragsutredningens provundersökningar,
i stort sett allmänt utbredd i kommunerna. Till 149 av 157
undersökta kommuner utgick statsbidrag för social hemhjälp. Verksamheten
som sådan får således anses ha vunnit utbredning och stadga. Familjeberedningen
har själv uttalat åsikten, att kommunerna i händelse av en avlösning
av statsbidraget kanske icke kommer att minska sin nuvarande verksamhet.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att vissa
av kommunerna redan genomfört en utbyggnad av verksamheten även i
sådana fall då statsbidrag inte utgått enligt gällande bidragsbestämmelser.
Den omständigheten att landstingen är engagerade i verksamheten och kan
förväntas verka för enhetlighet i densamma är också vård att beakta i detta
sammanhang. Det är således flera skäl som talar för att detta statsbidrag
avlöses.

Emellertid har det, såsom framgår av vad föredragande statsrådet anfört
vid anmälan av anslaget till Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor för
nästa budgetår (V ht 1957 s. 42 ff), ansetts önskvärt, att en fortsatt utveckling
av den sociala hemhjälpen främjas såsom ett led i en intensifiering av
samhällets familjestödjande åtgärder. Kungl. Maj :t har därför föreslagit
viss förbättring av bidragen till kommunerna för ifrågavarande verksamhet.
De nya reglerna skall enligt förslaget gälla fr. o. m. den 1 januari 1958. Med
hänsyn till syftet med de i statsverkspropositionen framlagda förslagen anser
jag det lämpligast, att bidraget till den sociala hemhjälpen ännu några
år kvarstår som ett självständigt bidrag. Jag föreslår därför, att bidraget

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

tills vidare — dock ej längre än till den 1 juli 1960 — undantages från eu
omläggning.

Beträffande förskottering av underhållsbidrag till barn har utredningens
förslag i flertalet fall icke mött erinringar. Eftersom det gäller en för
kommunerna obligatorisk verksamhet har stimulanssynpunkten ej kommit
in i bilden. Enligt vad som framgår av utredningens betänkande och
vad erfarenheten i övrigt utvisar är vissa olägenheter förenade med det
nuvarande förfarandet i fråga om statsverkets ersättning för utgivna bidragsförskott.

En proposition som berör bidragsförskotten torde komma att framläggas
för innevarande års riksdag. Förutsättningar föreligger för övrigt inte nu
för ett mera definitivt ställningstagande till bidragsförskottens utformning
på längre sikt. Den särskilda karaktär som bidragsförskotten har synes mig
böra inverka på frågan. Här möter problem som delvis faller utanför området
för vad som nu avhandlas.

Av nu nämnda skäl bör statsbidraget för bidragsförskotten icke för närvarande
avlösas. Frågan om en avlösning torde få tagas upp på nytt om
några år samtidigt med att en avlösning av de övriga bidrag, som nu föreslås
undantagna från en omläggning, blir aktuell.

Förslaget om en avlösning av statsbidraget till vissa kostnader enligt barnavårdslagen
har ej mött någon gensaga hos remissinstanserna. Någon anledning
att låta detta statsbidrag kvarstå synes mig icke föreligga, och jag
törordar att det avlöses. Detta torde i sin tur medföra behov av viss ändring
av barnavårdslagens bestämmelser på denna punkt. Förslag härom får
i så fall anmälas för riksdagen före den avsedda omläggningens genomförande,
d. v. s. före den 1 juli 1958.

Utredningens förslag om avlösning av statsbidragen till kostnaderna för
upprättande av byggnadsplaner och generalplaner leder till att även vissa
andra i samband därmed stående frågor, vilka icke berörts av utredningen,
bör tagas upp till bedömande. Alla dessa statsbidragsfrågor är reglerade i
1948 års kungörelse angående statsbidrag till vissa plankostnader.

Först bör erinras om att statsbidragen i ett fall är avsedda att utgå även
till andra än kommuner, nämligen till vägföreningar för genomförande av
byggnadsplan. Då nu föreliggande förslag endast avser bidrag till kommuner,
finns icke anledning att i detta sammanhang ifrågasätta någon ändring
av kungörelsen i nämnda del.

Statsbidraget till regionplaner har lämnats utanför de av statsbidragsutredningen
avgivna förenklingsförslagen. Som byggnadsstyrelsen antytt har
ifrågavarande statsbidrag en sådan karaktär, att det icke synes böra upptagas
till behandling i förevarande sammanhang. Statsbidraget i denna del
är nämligen närmast avsett för fall då regionplaneringen är till nytta för
viss statlig investeringsverksamhet. Jag ansluter mig alltså icke till vad
lantmäteristyrelsen anfört liärutinnan.

Vad sedan beträffar statsbidraget till kommun för upprättande av generalplan
avviker detta, som lantmäteristyrelsen påpekat, från vanliga statsbi -

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år W57

drag, därigenom att det beviljas av Kungl. Maj:t efter grunder, som beslutas
i varje särskilt fall. Med hänsyn till statsbidragets ringa ekonomiska betydelse
torde en indragning på föreslaget sätt utgöra en lämplig lösning. De
börda myndigheterna har ej gjort erinran däremot.

Statsbidraget till kommuner för byggnadsplaner företer slutligen också
en avvikelse från de vanliga statsbidragen. Det kan nämligen utga endast
till vissa slag av kommuner och är alltså icke allmänt utbrett bland kommunerna.
Däremot följer det statsbidragsutredningens andra kriterium på
alt kunna avlösas, nämligen att vara av ringa ekonomisk betydelse.

Med det anförda ansluter jag mig till det av utredningen framlagda förslaget
rörande statsbidragen till angivna plankostnader.

Statsbidragsutredningens förslag till avlösning av de sju statsbidrag på
skolväsendets område, vilka i den föregående redogörelsen behandlats i ett
sammanhang, har i några fall föranlett invändningar vid remissbehandlingen.
De statsbidrag det gäller är bidragen till hälsovården vid kommunala
flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor,
avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,
hälsovården vid folk- och småskolor, tillhandahållande av fria
läroböcker in. m., hyresbidrag för undervisningslokaler m. m., undervisningsmateriel
vid folk- och småskolor samt arvoden till skolläkare m. in. vid
högre folkskolor.

Beträffande hyresbidraget för undervisningslokaler har kritik mot en reform
förekommit i relativt stor utsträckning. Därvid har framhållits, att detsamma
utgår med mycket olika belopp i skilda kommuner och att särskilt
större städer kommer i fråga. Örebro stad har anfört, att hyresbidragen närmast
är att betrakta som ett substitut för statsbidraget till uppförande av
skollokaler. Detta kan möjligen leda till den tanken att kommunerna — i
händelse av detta statsbidrags avlösning — uppför nya skolbyggnader i stället
för att hyra undervisningslokaler. Enligt min mening torde en dylik
utveckling knappast behöva befaras. Skolkamerala föreningen har uttalat såsom
önskvärt, att övergångsbestämmelser beträffande hyresbidraget skapas
av innebörd att kommunerna under cn övergångstid kunde utnyttja dessa
bidrag. Vad föreningen anfört synes icke böra föranleda annat uttalande än
att tillkomsten av dylika bestämmelser skulle strida mot de tankegångar
som ligger bakom principerna för ett avlösningsförfarande.

Jag ansluter mig till statsbidragsutredningens förslag beträffande förevarande
sju statsbidrag. Dock bör statsbidraget till avlönande av föreståndare
vid vissa skolhem med hänsyn till vad överstyrelsen lör yrkesutbildning anfört
avlösas endast såvitt detsamma avser bidrag till primärkommuner.

Beträffande statsbidragen till skolbiblioteksverksamheten har vid remissbehandlingen
åtskilliga invändningar rests mot eu avlösning. Skolöverstyrelsen,
som bestämt motsatt sig utredningens förslag på denna punkt, har
framhållit att skolbiblioteksverksamheten i mycket hög grad är beroende
av den stimulerande effekt som ett särskilt bidrag kan ge. Omläggningen
av bidragsgrunderna från och med budgetåret 1955/56 har också enligt

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

överstyrelsens erfarenheter medfört, att på många håll i landet en välbehövlig
upprustning av skolbiblioteken nu påbörjats. Även överstyrelsen
för yrkesutbildning har avstyrkt förslaget i förevarande avseende.

Frågan är om stimulanseffekten i bidraget är av sådan väsentlig betydelse,
att bidragen bör behållas. Såsom framgår av vad allmänna statsbidragsutredningen
anfört, har skolbiblioteksverksamheten i folkskolan numera
en allmän utbredning. Fn verkställd undersökning visar dock en betydande
ojämnhet i den kommunala bidragsgivningen. Med hänsyn till betydelsen
av att en allmän upprustning av skolbiblioteksverksamheten kommer till
stånd som ett led i den pågående reformverksamheten på skolväsendets
område anser jag, att en avlösning av bidragen till skolbiblioteksverksamhelen
i primärkommunerna bör anstå tills vidare. Enligt min mening torde
dock redan ett par år efter statsbidragsomläggningens genomförande tiden
vara inne att avlösa även dessa statsbidrag. Under denna tid bör goda möjligheter
föreligga att verksamheten når en utveckling, som medför att frågan
om bidragens avlösning kommer i ett annat läge än det som de till förslaget
kritiskt inställda remissinstanserna utgått ifrån vid sin bedömning
av denna fråga. Jag förordar därför, att bidragen tills vidare — dock ej längre
än till den 1 juli 1960 — undantages från omläggningen.

Av det utlåtande, som lantmäteristyrelsen avgivit rörande statsbidraget
till fastighetsregisters första uppläggande och därmed sammankopplade frågor,
framgår att denna form av statsstöd icke har någon egentlig betydelse
för flertalet primärkommuner. Frågan faller således till största delen utanför
det område varom nu är fråga. För municipalsamhällen kan statsbidraget
dock vara av vikt. Med hänsyn vidare till pågående utredningsarbete i 1954
års fastighetsbildningskommitté torde nu förevarande bidrag för närvarande
böra undantagas från en förenklingsreform.

Jag kommer slutligen till statsbidragen på nykterhetsvårdens område.
Av dessa har det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoholister
numera upphört. Statsbidraget till resekostnader vid intagning å allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare har i årets statsverksproposition
föreslagits skola upphöra som ett särskilt statsbidrag. Kungörelsen i ämnet
har i anledning härav föreslagits upphävd fr. o. in. den 1 juli 1957. Statsstödet
av detta slag har inarbetats i bidraget till kommunala nykterhetsnämnder.

Statens bidragsgivning till de kommunala nykterhetsnämnderna utökades
kraftigt under år 1954. I årets statsverksproposition har föreslagits en ytterligare
höjning av detta statsbidrag. De speciella förhållanden som för
närvarande råder på detta område synes mig böra återverka även på frågan
om en eventuell förenklingsåtgärd beträffande bidraget. Otvivelaktigt har
det aktuella läget medfört stora arbetsuppgifter för nykterhetsnämnderna,
vilka uppgifter efterhand torde behöva ytterligare utvidgas. Nykterhetsvårdens
natur är sådan, att kommunernas benägenhet att tillgodose anslagsbehoven
för denna verksamhet påverkas av ett direkt statsstöd på ett delvis annat
sätt än beträffande de andra verksamhetsgrenar, varom är fråga i före -

53

Kungl. Ma[:ts proposition nr H2 år 1!)57

varande sammanhang. Stimulanssynpunkten får därför här en särskild
tyngd. Den starka opinion, som framkommit mot en avlösning av bidraget,
har också starkt understrukit behovet av att åtminstone tills vidare låta
denna form av statsstöd kvarstå i självständig form. Jag anser mig därför
icke böra följa statsbidragsutredningens förslag i denna del.

Sammanfattningsvis vill jag förorda, att utredningens förslag i fråga om
avlösning av statsbidrag godtages såvitt gäller nio bidrag. I två fall har frågan
om en avlösning förfallit genom bidragens upphörande. Av olika skäl
har från ett omläggningsförfarande undantagits sex av de av utredningen
till avlösning föreslagna bidragen. I några av dessa fall har jag förutsatt,
att en avlösning skall komma i fråga inom en snar framtid. Vid en sådan
tidpunkt kan läget för övrigt vara det att även andra bidrag än de här behandlade
är mogna för en avlösning.

Översikter över de av mig föreslagna förenklingsåtgärderna torde få fogas
såsom bilaga 3 och bilaga 4 till detta protokoll.

V. Närmare utformning av beräkningssättet. Ekonomiska verkningar
Utredningen

Statsbidrag till folkskoleväsendet i allmänhet

Som framgår av det förut anförda anser utredningen, att bidragen till
kommunernas avlöningskostnader inom folk- och fortsättningsskoleväsendet
bör sammanföras till ett enhetligt bidrag. De till sammanförande föreslagna
bidragen är de som av utredningen betecknats med nr 19 28, 33,

42—44.

Med undantag för löner till distriktsöverlärare och olika slag av övningslärare
samt arvode åt skolsekreterare beräknas nu utgående statsbidrag
för löner inom folk- och fortsättningsskoleväsendet till belopp motsvarande
skoldistriktets samtliga lönekostnader, från vilka för varje folk- och småskollärartjänst
ett efter hyresgrupper varierande avdrag skall göras. Avdragen
motsvarar skoldistriktets andel i kostnaderna för lärartjänsternas upprätthållande.
Avdragsbeloppens storlek framgår av följande tabell.

Tjänst

Stationeringsortens hyresgrnpp

1

2

3

4

5

Avdrag för varje redovisningsår, kronor

Folkskollärartjänst............................

1000

1300

1600

1900

2 200

Småskollärartjänst, tjänst såsom biträdande lä-rare vid folkskola och lärartjänst vid mindre
folkskola ..................................

700

900

1 100

1300

1500

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidraget till avlönande av distriktsöverlärare samt till avlönande av öyningslärare
såväl i folkskolan som i f ortsätt ningssko 1 an utgår med 78 procent
ay skoldistriktets kostnader. Bidraget till skolsekreterare i skoldistrikt
utan distriktsöverlärare eller kommunal inspektör utgör 20 kronor per läraravdelning
och år.

Av verkställda undersökningar finner statsbidragsutredningen framgå,
att storleken av det sammanlagda bidragsnnderlaget för de fjorton speciella
lärarlönebidragen främst är beroende av antalet lärare i distriktet och a\
lärarna s_lön e klassp la c er ing. Andra på de faktiska lönekostnaderna inverkande
omständigheter såsom förekomsten av löneavdrag vid olika slag av
ledighet för lärare, arvodestillägg, vikariatsersättningar m. in., har väsentligt
mindre betydelse för bidragsunderlagets storlek. Med utgångspunkt från
detta förhållande finner sig utredningen böra pröva verkningarna av en sådan
generaliserande bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda
bidraget, att däri skall ingå endast belopp motsvarande årslönen för varje
statsbidragsberättigande tjänst, oberoende av om tjänsten upprätthållits
av innehavaren eller vikarie.

Vad som skall avses med statsbidragsberättigande tjänst anger utredningen
på följande sätt.

först angar folk- och småskollärare, varmed i förevarande sainmanhang
jämställas distriktsöverlärare samt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid folkskolans skolhem ävensom ordinarie övningslärartjänst,
syntes enklast att tillämpa den regeln att varje för redovisningsåret
inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärartjänst
samt ordinarie övningslärartjänst beräknas som en hel statsbidragsberättigande
tjänst, vare sig tjänsten uppehållits av innehavaren eller vikarie.

Då det gäller att inräkna kostnaderna för den i annan ordning bedrivna
undervisningen i bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget har
utredningen funnit enklast att generellt utgå från antalet veckotimmar enhgt
fastställd timplan utöver antalet veckotimmar för de förut angivna hela
statsbidragsberättigande tjänsterna. Varje fullgjord sådan veckotimme dock
icke veckotimme på vilken enligt gällande bestämmelser fyllnadstjänstgöring
skall fullgöras, borde härvid ingå i bidragsunderlaget som 1/30 tjänst
talet 1/30 har därvid valts med utgångspunkt från att för flertalet nu ifrågavarande
lärare full undervisningsskyldighet omfattar 30 veckotimmar.

Betratiande båda reglerna bör vidare med hänsyn till gällande avlöninesbestammelser
galla det undantaget, att hel eller'' del av statsbidragsberättigande
tjänst, som innehaves av pensionerad lärare, inräknas i bidragsunderlaget
endast med 2/3. J

Som en allmän förutsättning vid beräknandet av antalet statsbidragsberättigande
tjänster bör enligt utredningen gälla, att anordningen avser hela
redovisningsåret. Anordning för undervisningens behöriga upprätthållande,
som varit vidtagen kortare tid än hela läsåret, dock minst en hel termin,
bor inräknas i antalet statsbidragsberättigande tjänster med hälften av vad
som skulle blivit fallet, om anordningen bestått hela läsåret.

Beträffande fortsättningsskolan, där undervisningens omfattning beräk -

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nas i undervisningstimmar, skall en vndervisningstimme enligt för fortsättningsskolan
fastställd plan motsvara 1/1080 statsbidragsberättigande
tjänst.

Vad härefter angår frågan, hur årslönen för de hela statsbidragsberättigande
tjänsterna skall beräknas, anser utredningen, att denna skall bero av
den löneklass vederbörande tjänsteinnehavare tillhör. Då en tjänsteinnehavare
uppflvttas i löneklass under löpande redovisningsår, skall i bidragsunderlaget
inräknas årslönen enligt den för honom av folkskolinspektören
godkända löneklassen vid vårterminens början. Beträffande deltjänst bör
den angivna regeln för bestämmande av löneklass ges motsvarande tillämpning.
I fråga om timarvode skall bortses från nu förekommande variationer
inom respektive löneklass.

Den angivna metoden för bestämmande av bidragsunderlaget för det sammanförda
statsbidraget till folk- och fortsättningsskolan innebär, att i_bidragsunderlaget
icke skall inräknas skoldistriktens kostnader för avlönande
av vikarie för tjänstledig lärare. Å andra sidan skall bidragsunderlaget vara
detsamma oberoende av om tjänsteinnehavaren uppburit full årslön eller
fått vidkännas löneavdrag.

Utredningen erinrar emellertid om att speciella förhållanden kan föreligga,
som medför, att den generaliserande kvittningen av vikariatsersättningar
mot löne- och sjukpenningavdrag skulle ställa sig särskilt oförmånlig
för ett skoldistrikt. Av denna anledning har utredningen ansett sig böra
förorda, att i de fall tjänsteinnehavare åtnjutit sjukledighet under hela läsåret
och om tjänsteinnehavare under längre tid i följd än 30 dagar åtnjutit
ledighet för studier eller för offentligt uppdrag med högst B-avdrag å lön,
bidragsunderlaget skall uppräknas med ett belopp motsvarande skoldistriktets
faktiska kostnader för avlönande av vikarie, minskat med avdrag, som
gjorts å tjänsteinnehavarens lön. Vad särskilt gäller särregeln för vissa ledigheter
för studier och offentligt uppdrag anför utredningen följande.

Förutom att skoldistriktet i sådant fall ej skulle få täckning för vikariekostnaderna
utan löneavdragen skulle bli väsentligt mindre än vikariekostnaderna,
tillkommer i detta "fall att ledighet för tjänsteinnehavare av sådan
anledning mindre torde vara i skoldistriktets utan mera i det allmännas intresse.
Den merkostnad för skoldistriktet som nämnda slag av ledighet
för tjänsteinnehavare medför, kan därför — om särskild beräkningsregel
ej angives — stundom föranleda eu ur allmän synpunkt icke önskvärd
återhållsamhet från skoldistriktens sida vid behandlingen av ledighetsansökan.

Enligt gällande avlöningsförfattningar inom skolväsendets område kan till
innehavare av statsbidragsberättigande tjänster inom folk- och fortsättningsskoleväscndet
utgå vissa lönetillägg utöver årslönen i tjänsteinnehavarens
löneklass. Utredningen anger särskilt följande tillägg.

1. Kallortstillägg, vilket beroende på den kallortsklass skoldistriktet tillhör
utgår med belopp varierande mellan 120 och 900 kronor per läsår och
lärare.

2. Finskspråktillägg med 000 kronor per år till ordinarie och extra ordi -

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

narie lärare och med 2 kronor 20 öre för varje anställningsdag till extra lärare,
som avlagt föreskriven examen.

3. Dagarvode med 2 kronor 50 öre till ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare,
som inom ramen för sin undervisningsskyldighet huvudsakligen
tjänstgör i läraravdelning av A-form för lägst 7 klassen eller läraravdelning
av B 1-form, omfattande enbart 7 och 8 klasserna.

4. Arvode med 300 kronor per läsår till ordinarie och extra ordinarie
folkskollärare för tid han inom ramen för sin undervisningsskyldighet tjänstgöi
i läraravdelning av B-form, vilken förutom lägre klass eller klasser även
omfattar 7 klassen.

5. Arvode med 450 kronor per läsår till folkskollärare, som inom ramen
för sin undervisningsskyldighet undervisar i engelska eller tyska minst 2
veckotimmar och som har föreskriven behörighet.

6. Lönetillägg med 510 kronor per år för manlig lärare vid småskola
eller mindre folkskola ävensom till biträdande manlig lärare.

Av de upptagna arvodestilläggen bör enligt utredningens mening endast
de under 1 och 2 angivna arvodena beaktas vid beräknande av bidragsunderlaget
med hänsyn till att det är fråga om utgifter inom vissa av skoldistrikten
i de nordligaste delarna av landet och till att dessa kostnader
icke har direkt motsvarighet i riket i övrigt. De bör därvid ingå med belopp
motsvarande skoldistriktets faktiska kostnader. Övriga här upptagna
lönetillägg liksom även vissa andra kostnader har utredningen icke funnit
vara av den betydelse, att anledning föreligger att beakta desamma vid eu
generaliserande bestämning av bidragsunderlaget.

Utredningen framhåller, att för det enhetligt bestämda bidragsunderlaget
måste angivas en enhetlig bidrarisandel. För utredningen har det därvid
främst gällt att bedöma, huruvida för det sammanförda bidraget bör, såsom
utredningen principiellt ansett lämpligt, tillämpas den renodlade och
beti äffande vissa skolbidrag redan nu tillämpade metoden med en procentuell
statsbidragsandel av bidragsunderlaget eller huruvida i förevarande
fall bör generellt gälla det hittills för de största utgiftsposterna tillämpade
systemet med fixerade avdragsbelopp. Utredningen fortsätter.

Då såsom för närvarande i allmänhet är fallet som bidragsunderlag för
skolbidragen läggas de faktiska lärarlönekostnaderna enligt gällande avlöningsförfattningar,
innebär metoden med en procentuell statsbidragsandel,
att statsbidraget är värdebesländigt i den meningen, att det ökar eller minskar
i direkt proportion till de kommunala avlöningskostnaderna för den
lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag utgår. Är bidragsprocenten
lägre än 100 procent och kommunerna sålunda själva få bestrida vass procentuell
andel, förändras beloppet för denna andel i samma proportion som
beloppet för statens bidragsandel.

Metoden med fixerade avdragsbelopp innebär däremot i viss män ett avsteg
från värdebeständighetsprincipen. Förutsättes att, då systemet med
fixerade avdrag tillämpas, bruttostatsbidraget beräknas till 100 procent av
de kostnader till vilkas bestridande statsbidrag lämnas, innebär metoden
att en kommuns andel av kostnaderna är fixerad i kronor under det att
staten bestrider kostnaderna i övrigt. Förhöjning av kostnaderna genom
lönereglering medför automatiskt motsvarande ökning av statsbidraget un -

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

der det att kommunens andel av kostnaderna beloppsmässigt förblir oförändrad.
Det beträffande lärarlönebidragen ekonomiskt dominerande systemet
med fixerade avdragsbelopp innebär således vid stigande lönekostnader
en påtaglig fördel för kommunerna, låt vara att den möjligheten alltid föreligger
att avdragsbeloppen genom särskilda beslut av statsmakterna successivt
uppräknas i förhållande till kostnadsstegringarna.

Utredningen har övervägt att föreslå en övergång beträffande nu ifrågavarande
lärarlönebidrag till ett system med en procentuell statsbidragsandel
utan avdrag. Enligt utredningens mening måste emellertid frågan om procentuell
eller till beloppet fixerad kommunandel av lärarlönekostnaderna
sägas mera vara en fråga om den ekonomiska avvägningen mellan staten
och kommunerna beträffande fördelningen av kostnaderna för det kommunala
skolväsendet än en fråga om förenkling av bidragssystemet och
därmed falla utanför det åt utredningen lämnade rationaliseringsuppdraget.
Därtill kommer att den nuvarande differentieringen av avdragsbeloppen
till kommuner i skilda hyresgrupper medför, att slopande av avdragen
skulle medföra en omfördelning av statsbidraget kommunerna emellan, som
skulle kunna strida mot den i utredningens direktiv uppställda status-quoprineipen.
Utredningen har sålunda funnit sig böra förutsätta att statens
andel av kostnaderna för det kommunala skolväsendet bör bestämmas i relation
till bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget mins kas

med ett till beloppet fixerat avdrag för varje lärartjänst.

I fortsättningen framhåller utredningen, att dess förslag om en generaliserande
bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget
medför, att det nya bidragsunderlagets storlek kan komma att avvika från
summan av bidragsunderlagen för de sammanförda bidragen. För att statsbidragets
totalbelopp skall förbli oförändrat måste därför en korrigering
ske av statens respektive kommunernas nuvarande andel av det nya bidragsunderlaget.

Enligt gällande bestämmelser är avdragsbeloppen olika för folkskollärartjänster
och för småskollärartjänster, under det att avdrag ej alls skall göras
för andra lärartjänster. Dessa regler skulle enligt utredningen svårligen
kunna bibehållas samtidigt med den föreslagna metoden lör beräkning av
bidragsunderlaget. En följd av denna metod är därför, att även avdragsbeloppen
göres lika för alla statsbidragsberättigande tjänster inom samma hyresgrupp.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, alt tillämpning av samma
avdragsbelopp för alla statsbidragsberättigande tjänster inom ett skoldistrikt
medför, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställningsformer
för lärarpersonalen, l. ex. att anställa tolkskollärare hellre
än övningslärare, helt skulle bortfalla, vilket torde vara till fördel för eu
ändamålsenlig utbyggnad av skolväsendet i de skilda distrikten.

Utredningen har även övervägt möjligheten att tillämpa samma avdragsbelopp
per statsbidragsberättigande tjänst i alla landets kommuner, dvs.
att göra avdragsbeloppen oberoende av gällande hyresgruppering. Den anför
härom bland annat.

58

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Ett sådant enhetliggörande skulle emellertid stå i strid med den uppställda
status-quo-principen. Antages att differenserna mellan hyresgrupperna
för alla slags tjänster genomsnittligt är 300 kronor och att det för
alla tjänster och kommuner enhetliga avdragsbeloppet bestämmes med utgångspunkt
från de nuvarande avdragsbeloppen för kommuner i hyresgrupp
3, skulle kommunerna i hyresgrupperna 1 och 2 få vidkännas avdrag
med 600 respektive 300 kronor mer per lärartjänst än vad fallet bleve
om hyresgrupperingen bibehölles. Omvänt skulle kommunerna i hyresgrupperna
4 och 5 få sina avdragsbelopp minskade i samma mån och därmed
erhålla ökade statsbidrag. En sådan omräkning av statsbidragen, som icke
innebär någon nämnvärd förenkling av statsbidragssystemet, skulle sålunda
medföra en omfördelning kommunerna emellan av det totala statsbidraget,
vilken icke skulle vara helt obetydlig utan i själva verket få större ekonomiska
konsekvenser för flertalet kommuner än samtliga de omläggningar av lärarlönebidragen
utredningen förut föreslagit.

Utredningen uttalar vidare i detta sammanhang, att, om 1952 års tjänstebostadsutrednings
förslag beträffande hyressättning för tjänstebostäder
(SOU 1955:30) genomföres, indelningen av kommunerna i hyresgrupper
torde få regleras i bilaga till författningen om statsbidrag till folkskoleväsendet.

Utredningens förslag beträffande bidragsandelens bestämmande innebär
sålunda sammanfattningsvis, att det sammanförda statsbidraget skall utgå
till respektive skoldistrikt med belopp motsvarande hela det för skoldistriktet
på förut angivet sätt beräknade bidragsunderlaget, minskat med ett
i författning angivet, i kronor för varje hyresgrupp bestämt avdragsbelopp
per statsbidragsberättigande tjänst.

Av företagna provundersökningar har utredningen funnit framgå, att om
avdragsbeloppen i hyresgrupperna 1—5 bestäms till respektive 916, 1 148,

1 310, 1 550 och 1 791 kronor, summan av det sammanförda nya bidraget
till alla landets skoldistrikt skulle i stort sett motsvara den summa, vartill
bidragsgivningen skulle ha uppgått, om bidragen utgått som fjorton speciella
bidrag.

Såsom förut nämnts föreslår utredningen, att de fixerade avdragsbeloppen
skall reduceras med ett belopp motsvarande den per lärartjänst räknat
erforderliga kompensationen för indragning av vissa speciella bidrag. Utredningens
beräkningar i detta hänseende behandlas närmare i ett senare
sammanhang.

Statsbidrag till högre kommunala skolor

Av vad anförts i det föregående framgår, alt utredningen övervägt att
till ett enda enhetligt bidrag sammanföra de nuvarande bidragen till kommunerna
för kostnaderna för kommunala flickskolor (nr 12), kommunala
realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), högre folkskolor
(nr 46), kommunala gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48)
och kommunala anstalter för yrkesundervisning (nr 49). Utredningen har
dock avstått från att föreslå cn så långt gående förenkling. Orsaken här -

59

Kungl. Maj.ts proposition nr It?, år 1957

till har närmast varit de svårigheter som uppkommer genom de varierande
beräkningsgrunderna för de nuvarande högre skolbidragen. Utredningen
stannade i stället för att i bidraget till högre kommunala skolor endast medräkna
de fyra förstnämnda bidragen.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidrag till avlöningskostnader
vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala
realskolor och högre folkskolor med 78 procent av skolområdets kostnader
enligt gällande avlöningsförfattningar. Bidragsgivningen till de fyra skilda
skolformerna har tidigare varit uppdelad på lika många olika anslag men är
fr. o. in. budgetåret 1956/57 koncentrerad till ett gemensamt anslag benämnt
Kommunala läroverk: Bidrag till högre kommunala skolor.

För det sammanförda bidraget till de fyra olika slagen av högre kommunala
skolor föreslår utredningen samma schablonartade metod för beräkning
av bidragsunderlaget som tidigare föreslagits för bidraget till folkskoleväsendet
i allmänhet. Detta innebär, att man även i förevarande fall skall
utgå från antalet statsbidragsberättigande tjänster och i bidragsunderlaget
för det sammanförda högre skolbidraget inräkna ett belopp motsvarande årslönen
enligt den löneklass vederbörande tjänsteinnehavare tillhörde vid vårterminens
början. Varje för redovisningsåret inrättad rektors- eller lärartjänst
skall beräknas som cn hel statsbidragsberättigande tjänst. Som 1/30
tjänst får tillgodoräknas varje enligt fastställd timplan fullgjord veckotimme
utöver antalet veckotimmar för de hela statsbidragsberättigande tjänsterna.
Även i vad gäller kostnaderna för pensionerad lärare, för vissa tjänstledigheter
och för kallortstillägg överensstämmer förslaget med vad som angivits
för bidraget till folkskoleväsendet. Därutöver föreslår utredningen, att
det särskilda arvode med två kronor 50 öre, fem kronor eller sju kronor 50
öre utöver lön enligt löneklass, vilket utgår till folkskollärare som med full
tjänstgöring förordnats att tjänstgöra vid högre skola, inräknas i bidragsunderlaget
med det belopp som faktiskt utbetalats.

Utredningen har av sina beräkningar funnit framgå, att det bidragsunderlag,
som erhålles med tillämpning av de föreslagna nya bidragsgrunderna,
nära motsvarar det med beaktande av sjukpenningavdragen omräknade
nuvarande bidragsunderlaget. Avvikelsen mellan bidragsunderlagen utgjorde
för det undersökta materialet endast 0,4 procent. Utredningen anser därför,
alt omläggningen av bidragssystemet genom sammanförande av de ifrågavarande
fyra speciella statsbidragen till ett gemensamt bidrag, för vilket
bidragsunderlaget beräknas efter schablonartade grunder, sålunda icke skulle
påkalla ändring av den nuvarande procentsatsen för de skilda bidragen,
78 procent.

Som framgår av det tidigare anförda föreslår utredningen vidare, att bU
dlagen till hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor
och praktiska kommunala realskolor samt till arvoden till skolläkare in. in.
vid högre folkskolor skall indragas mot kompensation i form av uppräknad
bidragsprocent för det sammanförda bidraget till högre kommunala skoloi.
Utredningen har beräknat, alt bidraget på grund härav hör höjas till 78,3

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

procent. Beaktas även att underlaget för det sammanförda bidraget skulle bli
något mindre än summan av underlagen för de nuvarande bidragen, skulle
enligt utredningen en höjning av det sammanförda bidraget till 78,7 procent
ge kommunerna full kompensation.

Slutligen aktualiserar utredningen i detta sammanhang frågan, huruvida
icke vid en reformering av bidragssystemet för de högre kommunala skolorna
av förenklingsskäl en kvittning borde ske av viss del av statsbidraget
mot kommunernas huvudmannaavgifter för pensionering av lärarpersonalen.
Detta skulle enligt utredningen kunna ske i den enkla formen, att kommunerna
befriades från skyldigheten att utgiva sådana huvudmannaavgifter
men att i stället statsbidragsandelen för det sammanförda bidraget sänktes.

Ekonomiska verkningar av utredningens förslag

För en siffermässig belysning av de ekonomiska verkningarna för skoldistrikten
av ett sammanförande av fjorton speciella bidrag till ett enhetligt
bidrag till folkskoleväsendet i allmänhet har utredningen sammanställt och
bearbetat vissa uppgifter från 40 skoldistrikt, vilka utvalts från Stockholms,
Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län på sådant sätt att i undersökningen
kom att ingå distrikt av varierande omfattning, struktur och bärkraft.
Därtill medtogs vid undersökningen två överlärardistrikt från Stockholms
stad. Uppgifterna för bearbetningen hämtades från statsbidragsrekvisitionerna
för redovisningsåret 1951/52. Materialet kompletterades dock i
olika avseenden på sådant sätt, att senare inträffade ändringar i bidragsförhållandena
kan sägas ha blivit beaktade t. o. in. första halvåret 1955.

Tillämpning av den schablonartade, i det föregående närmare behandlade
metoden för beräknande av bidragsunderlaget på det angivna undersökningsmaterialet
resulterade i att det nya, för varje hyresgrupp enhetliga avdragsbeloppet
per tjänst, dvs. kommunernas andel av kostnaderna, borde för
hyresgrupperna 1—5 utgöra respektive 916, 1 148, 1 310, 1 550 och 1 791
kronor. Med dessa avdragsbelopp skulle de av undersökningen berörda skoldistrikten
som helhet tillföras ungefär samma bidragsbelopp som enligt de
vid tidpunkten för undersökningen gällande bidragsbestämmelserna. Mellan
skoldistrikten skulle dock vissa omfördelningar i statsbidrag uppkomma.
Vissa distrikt skulle förlora på omläggningen under det att andra skulle
göra en vinst i statsbidrag.

Beträffande resultatet av den av utredningen företagna provundersökningen
uttalar utredningen, att sammanförandet av de fjorton speciella lärarlönebidragen
till ett enda enhetligt reglerat bidrag skulle medföra jämförelsevis
obetydliga justeringar de skilda skoldistrikten emellan. Beträffande
ändringar i bidragstilldelningen, som likväl uppkommer, uttalar utredningen
följande.

Att märka är vidare, att de i tabellen framräknade större differenserna
per skattekrona till följd av omläggningen kunna ha berott på speciella om -

Cl

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

ständigheter av icke permanent natur. Särskilt gäller detta förändringen av
bidragsunderlaget till följd av den generaliserande regeln om bortseende
från sjukledigheter och vikariatskostnader i det fall ledigheten icke varat
hela redovisningsåret. Hög sjukdomsfrekvens inom lärarkåren kan ett annat
år efterföljas av låg sjukdomsfrekvens. Likaledes kommer en successivt genomförd
utbyggnad i skoldistrikten av en väl differentierad lärarkår med
distriktsöverlärare och övningslärare att utjämna skillnaderna skoldistrikten
emellan. Ökade förutsättningar skulle för övrigt skapas för en sådan
differentiering av lärarkårerna genom att bidragsstödet till avlöningskostnaderna
för olika lärarkategorier bleve enhetligt.

Enligt vad som framgått av avsnittet rörande begränsad avlösning av nuvarande
driftbidrag föreslår utredningen, att kompensation skall utgå för
de femton speciella bidrag, vilka anses lämpade för avlösning. Kompensationen
har den formen att förekommande avdragsbelopp minskas med en
summa, som av utredningen beräknats till 700 kronor per tjänst. Härvid utgår
utredningen från de lärartjänster, för vilka enligt gällande bestämmelser
skall göras avdrag, dvs. för läsåret inrättade folk- och småskollärartjänster.
Med de av utredningen nu föreslagna grunderna för bestämning av det
sammanförda lärarlönebidraget skulle avdrag göras för summan statsbidragsberättigande
tjänster. Då i denna summa även ingår sådana tjänster,
som motsvarar den undervisningsskyldighet, vilken fullgöres av timlärare
och övningslärare, blir antalet statsbidragsberättigande tjänster större än antalet
tjänster för vilka avdrag skall ske enligt gällande regler. Härav följer,
att reduktionen av avdragsbeloppet inte bör göras fullt så stor. Med hänsyn
härtill beräknade utredningen reduktionen till 608 kronor per tjänst. Med
denna kompensation för indragna bidrag företog utredningen en beräkning
av vilka avvikelser som uppkommer för olika skoldistrikt vid jämförelse
med summan av de bidrag som i respektive distrikt skulle beröras av förslaget
om avlösning. Differensen uträknades i öre per skattekrona och adderades
till differenserna för lärarlönebidraget. Den största bidragsförlust,
som därvid kunde konstateras för någon kommun, motsvarade fyra öre per
skattekrona. Avvikelser innebärande bidragsvinster kunde däremot uppkomma
med upp till 21 öre per skattekrona.

Utredningen framhåller i anslutning till beräkningarna av de sammanlagda
verkningarna, att även om siffrorna icke bygger på ett fullt aktuellt
material, de dock synes ge klart vid handen, att förskjutningarna av statsbidragsstödet
de skilda kommunerna emellan icke kan anses vara av den
storleksordning, att den i utredningens direktiv uppställda status-quo-principcn
skulle frångås. Det finns enligt utredningen icke anledning antaga, att
ett senare uppgiftsmaterial skulle förändra bilden i detta avseende. Om den
föreslagna reformen kunnat utan väsentlig olägenhet ur status-quo-synpunkt
genomföras år 1953, bör den även kunna genomföras senare.

1 fortsättningen framhåller utredningen, att utvecklingen i kommunerna
av de tidigare statsunderstödda verksamhetsgrenarna kan ha medfört eu
(ökning av de statsbidrag som skulle avlösas. Denna ökning bör då, för att
statsbidragsstödet till alla landets kommuner sammanlagt icke skall för -

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ändras till följd av systemförändringen, medföra en motsvarande ökning av
den kompensation kommunerna skulle få genom avdragsreduktionerna i det
sammanförda bidraget. Från dessa utgångspunkter har utredningen företagit
en beräkning av hur stor avdragsreduktionen skulle ha varit, om beräkningarna
hade grundat sig på förhållandena 1955/56. Med hänsyn till i
första hand uppgången i anslagsanvisningen för de till avlösning föreslagna
bidragen från budgetåret 1952/53 borde reduktionen av avdragsbeloppet höjas
från 608 till 851 kronor. Med denna avdragsreduktion skulle avdragsbeloppen
per tjänst i de olika hyresgrupperna uppgå till respektive 65, 297,
459, 699 och 940 kronor.

Utredningen framhåller beträffande de företagna provundersökningarna
och gjorda beräkningarna, att dessa visat den relativt ringa betydelse omläggningen
av bidragssystemet skulle få för kommunernas ekonomi. Utredningen
fortsätter.

Ur dessa synpunkter har det synts utredningen vara av mindre betydelse,
att undersökningsmaterialet delvis varit mindre aktuellt och att undersökningen
begränsats till ett fåtal skoldistrikt. Annorlunda kan det emellertid
te sig, då det gäller att av resultatet av beräkningarna draga säkra slutsatser
om storleken av de avdragsbelopp, som skola göras å de omräknade statsbidragen
för att summan av det nya bidraget skall så nära som möjligt motsvara
summan av dels de fjorton sammanförda lärarlönebidragen och dels
de avlösta femton bidragen. För en säkrare bedömning i detta avseende kunde
erfordras färskare material från ett större antal skoldistrikt. Utredningen
vill emellertid framhålla, att en mindre förskjutning av de framräknade avdragsbeloppen
efter nya beräkningar skulle få relativt ringa ekonomisk betydelse.
Nämnas må som exempel, att en upp- eller nedräkning av avdragsbeloppet
per statsbidragsberättigande tjänst med 100 kronor i genomsnitt för
de av utredningen undersökta skoldistrikten icke skulle motsvara mer än
2,89 öre per skattekrona. Med hänsyn härtill synes det utredningen vara försvarligt
såväl att åtnöjas med det ovan redovisade undersökningsmaterialet
som att avrunda avdragsbeloppen till närmaste hundratal, i vilket senare
fall den nuvarande ordningen med lika stora intervaller mellan srunperna
kan bibehållas.

Beträffande det sammanförda bidraget till högre kommunala skolor har
utredningen företagit en provberäkning av verkningarna för de särskilda
skolorna, under förutsättning att vid införande av det schablonartade beräkningssättet
för bidragsunderlaget bidragsandelen bibehålies vid oförändrat
78 procent. Vid undersökningen utgick utredningen från statsbidragsrekvisitionerna
för de kommuner inom provundersökningsområdet (Stockholms,
Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län) som uppburit statsbidrag
till högre kommunala skolor. Undersökningen gav till resultat, att de
däri ingående kommunernas utdebitering icke skulle påverkas med mer än
i genomsnitt 0,4 öre per skattekrona samt att icke någon av de berörda
kommunerna skulle få vidkännas större bidragsförlust än som motsvarade
2,1 öre per skattekrona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

03

Remissyttrandena

I remissvaren godlages den av utredningen föreslagna konstruktionen av
lärarlöne bidraget i allmänhet, dock i en del fall med vissa erinringar.
Beträffande bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget till folkskoleväsendet
har en remissmyndighet, riksräkenskapsverket, motsatt sig
utredningens förslag och förordat, att de faktiska avlöningskostnaderna
skall utgöra bidragsunderlag. Skolöverstgrelsen, som godtager utredningens
förslag till beräkningsgrunder, har i eu del detaljer vissa erinringar och
framhåller därvid följande.

Det torde knappast kunna förnekas, att en generaliserad bestämning av
bidragsunderlaget på sätt föreslagits i vissa lägen kan leda till mindre tilltalande
konsekvenser. Exempelvis skulle ett skoldistrikt belastas med kostnader
för en lärare, om denne är sjukledig ett helt läsår så när som på någon
dag. Måhända kan också befaras, att skoldistrikten kan påverkas av ekonomiska
synpunkter vid bedömningen av lediglietsansökningar för lärarna.
Möjligheten till dylika komplikationer torde dock icke kunna undvikas, om
ett förenklat system överhuvud skall kunna genomföras, och torde i praktiken
icke heller vara av den art och omfattning, att de bör lägga hinder i
vägen för ett genomförande av förslaget.

Vad speciellt gäller den föreslagna metoden att beräkna antalet bidragsberättigande
tjänster anför skolöverstyrelsen.

överstyrelsen biträder principiellt förslaget i denna del men vill framhålla,
att åtskilliga detaljfrågor av väsentlig betydelse icke synes ha beaktats
av de sakkunniga. Exempelvis torde vara oklart, på vad sätt övningslärare
med fyllnadstjänstgöring skall inräknas i bidragsunderlaget. Mest rationellt
synes vara att inräkna även ordinarie övningslärartjänst — vare sig med
eller utan fyllnadstjänstgöring — i bidragsunderlaget endast med hänsyn
till i folkskolan redovisat timantal. Dessutom torde sedan numera folkskollärare
medgivits rätt till s. k. tilläggstimmar statsbidragsheräkningen kompliceras
mer än vad de sakkunniga antytt. Överstyrelsen förutsätter emellertid,
att verket beredes tillfälle att vid utformandet av författningsförslag framlägga
närmare synpunkter och förslag i ifrågavarande och därmed sammanhängande
hänseenden.

I de av skolöverstyrelsen inhämtade yttrandena från folkskolinspektörerna
godtages det föreslagna beräkningssättet i stort sett. Endast i ett mindre
antal fall har uttalats tvekan eller erinringar. Den starkast betonade tveksamheten
rörande förslaget kommer till uttryck i yttrandet från folkskolinspektören
i Stockholms läns södra inspektionsområde. I detta förordas,
att en mera ingående undersökning företages rörande de konsekvenser, som
kan bli följden för ett litet skoldistrikt under ogynnsamma förhållanden.
Folkskolinspektörerna i Södermanlads läns västra och Älvsborgs läns östra
inspektionsområde befarar också ogynnsamma verkningar av den föreslagna
regeln, att endast sjukledigheter för hela läsåret skall särskilt beaktas vid
bidragsgivningen. Den förstnämnde inspektören anser därtill, att bestämmelserna
borde vara generösare även i vad gäller tjänstledigheter för stu -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

dier och offentligt uppdrag. Till de inspektörer, som haft erinringar mot
förslaget hör även folkskolinspektören i Västerbottens läns södra inspektionsområde,
som anser, att skoldistriktet ej bör ha ekonomiskt intresse
av att anställa viss lärare, vilket blir fallet med det föreslagna bidragssystemet.
För att undvika detta bör även vikariekostnader och löneavdrag beaktas
enligt en schablonartad regel.

Tveksamhet, huruvida tillräcklig hänsyn tagits till de merkostnader, som
ett skoldistrikt kan åsamkas genom anställning av vikarier under ordinarie
eller extra ordinarie lärares sjukdom, uttalar även länsstyrelsen i Västerbottens
län, som bland annat framhåller.

Kostnaderna för vikarier kunna även vid kortvariga sjukdomsfall samt vid
ledigheter på grund av havandeskap bli höga och kännbara för kommunerna.
Dessa förhållanden torde därför böra beaktas, därest utredningens
förslag härutinnan kommer att genomföras.

Sveriges skolkamerala förening uttalar sig för inräknande i bidragsunderlaget
av vissa andra kostnader och framhåller därvid följande.

Utredningen räknar med, att de tilläggsarvoden, som utgår till lärare i
lägst 7:e klassen och för undervisning i engelska och tyska, uppgår till
jämförelsevis ringa belopp per skoldistrikt och har därför bortsett från dessa
arvoden i det föreslagna rekvisitionssystemet. För de större skoldistrikten
uppgår dock ifrågavarande arvoden till icke obetydliga belopp, varför ett bibehållande
av dessa bidrag borde ifrågasättas. De torde genom schablonmässiga
beräkningsgrunder kunna inlemmas i rekvisitionshandlingen. Vad här anförts
gäller också statsbidraget till det kompensationstillägg, som har anknytning
till den allmänna sjukförsäkringen och som utgår till lärarna.

En annan mening rörande behovet av att särskilt beakta kostnader vid
sidan av den föreslagna huvudregeln uttalas av statskontoret, som i frågan
anför följande.

Beträffande de fall, då enligt utredningens mening skoldistriktens faktiska
kostnader likväl böra beaktas, kan statskontoret för sin del icke finna bärande
skäl hava förebragts för ett dylikt frångående av den generaliserande
beräkningsmetoden vid ledighet för studier eller offentligt uppdrag med
högst B-avdrag så snart ledigheten överstiger 30 dagar. Enligt ämbetsverkets
mening bör syftemålet med undantagsregeln i fråga, nämligen motverkande
av en icke önskvärd återhållsamhet från skoldistriktens sida vid behandlingen
av ledighetsansökningar, bliva väl tillgodosett, därest som förutsättning
för jämkningsregeln i fråga uppställes det kravet, att fråga är om
minst eu termins ledighet.

Ämbetsverket avstyrker vidare utredningens förslag att bidragsunderlaget
skulle uppräknas med ett belopp, som motsvarar skoldistriktets faktiska
kostnader för kallortstillägg och finskspråktillägg med hänsyn till att dessa
tillägg icke kan vara ekonomiskt betydande.

Statens organisationsnämnd har även invändningar mot utredningens
förslag rörande bidragsberäkningen vid vissa ledigheter och ifrågasätter,
om bärande skäl finns att vid bestämmande av bidragsunderlaget beakta för
kommun uppkommande merutgifter i anledning av att tjänsteinnehavare

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

åtnjutit ledighet för studier och offentligt uppdrag i andra fall än då sådan
ledighet varat hela läsåret.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att förenklingsåtgärderna kan drivas
ännu något längre än vad utredningen föreslagit. Länsstyrelsen uttalar i
detta sammanhang följande.

Länsstyrelsen vill föreslå, att man, i likhet med vad som gäller vid hl a.
statsbidrag till statspolisorganisationen, bestämmer bidragsunderlaget ettei
lönen i en för varje art av tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie
folkskollärare o. s. v., bestämd löneklass. Denna löneklass skulle da bestammas
efter den i hela landet genomsnittligt gällande löneklassen för respektive
kategorier av lärare. Status-quo-principen torde inte, pa lang sikt sett,
bliva åsidosatt genom en sådan beräkning av bidragsunderlaget.

Länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län erinrar om lämpligheten
av att avlösa även de från staten utgående ersättningarna till bestridande
av vissa sjukvårdskostnader på skolväsendets område.

Beträffande bidragsandelen för bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet
har vissa myndigheter diskuterat den principiella utformningen av reglerna
härför. I sitt yttrande ger skolöverstyrelsen sin anslutning till utredningens
förslag beträffande en enhetlig kommunandel för olika slag av
lärare, överstyrelsen anför.

Överstyrelsen vill understryka, att förslaget i denna del innebär en avsevärd
förbättring i förhållande till nu tillämpad ordning. Det nuvarande
systemet — med olika statsbidragsvillkor för folkskollärare, övmngslarare
och ämneslärare i fortsättningsskolan — har icke blott onödigt komplicerat
statsbidragsförfarandet. Följden har även blivit, att på sina håll skoldistrikten
haft en benägenhet att anlägga ekonomiska synpunkter vid valet
av undervisningsform och anställande av lärare, och det kan ifrågasättas,
om denna tendens alltid varit ägnad att främja en ur pedagogiska synpunkter
eljest önskvärd inriktning av undervisningen.

Från något håll ifrågasättes, om utredningens förslag med fixerade avdragsbelopp
är den mest lämpliga metoden för bestämmande av bidragsandelen.
Sålunda framhåller riksräkenskapsverket, efter att ha tillstyrkt utredningens
förslag om enhetlig bidragsandel för olika slag av lärare, att
den väg till förenkling, som ett system med en procentuell statsbidragsandel
utgör, bör närmare prövas. Stockholms slads folkskoledirektion uttalar
med instämmande av stadens kammarkontor, att tiden nu torde vara inne
att i princip införa det procentuella avdraget även lör folk- och småskollärare.

Statskontoret tar upp en annan fråga av principiell natur och ifrågasätter,
om icke utgångspunkten för fördelningen av statens och skoldistriktens
kostnader för folkskoleväsendet bör vara en annan än de nuvarande,
förhållandena. Statskontoret anför i huvudsak följande.

Beträffande frågan om avdragsbeloppets storlek vill statskontoret i förevarande
sammanhang erinra, att i gällande bestämmelser om statsbidrag
till avlönande av folk- och småskollärare avdragsbeloppet i första hand av 5

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

vägts i anslutning till de vid 1947 års riksdag fastställda hyresa\dragen.
Av ämbetsverket under hänvisning till inträffade pris- och lönestegringar
tidigare framförda förslag om höjning av avdragsbeloppen hava icke föranlett
någon åtgärd. Starka skäl hava dock ansetts föreligga för att en översyn
borde komma till stånd beträffande beloppen i fråga. Den vid 1955 års
riksdag genomförda hyreshöjningen för folkskolans tjänstebostäder föranledde
icke heller någon höjning av avdragsbeloppen. Statskontoret vill understryka,
att ett återställande av den tidigare relationen mellan statens
och skoldistriktens utgifter för folkskoleväsendet lämpligen torde böra vidtagas
i nu föreliggande sammanhang.

Uttalanden beträffande utredningens förslag till utformning av bidraget
till högre kommunala skolor har förekommit relativt sparsamt.

Riksräkenskapsverket uttalar, att bidragsunderlaget bör utgöras av de
faktiska kostnaderna. Ämbetsverket hänvisar även till sina i annat sammanhang
avgivna utlåtanden, där en kvittning tillstyrkts beträffande huvudmannaavgifterna
för lärarpersonal, som icke inordnas under SPA-reglementet.
ö

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget samt tillägger.

. överstyrelsen ansluter sig jämväl till förslaget att av förenklingsskäl en
kvittning bör ske av viss del av statsbidraget mot kommunernas huvudmannaaySltter
för pensionering av lärarpersonalen. En sådan förenklingsåtgard
tinner överstyrelsen nödvändig att överväga, om statsbidragssystemet
i övrigt reformeras. J

Statskontoret framhåller, under hänvisning till sitt yttrande rörande folkskolebidraget,
att ämbetsverket icke heller beträffande de högre kommunala
skolorna kan förorda särskilt beaktande av ledigheter för studier eller
offentligt uppdrag av kortare varaktighet än en termin eller inräknande i
enlighet med förslaget av kallortstilläggen i bidragsunderlaget. Då bärande
skäl vidare enligt statskontorets mening icke synes föreligga för en uppräkning
av bidragsunderlaget med de lönetillägg vilka jämlikt kungl. brev
den 6 juni 1952 utgår till folkskollärare vid tjänstgöring i högre skola, avstyrker
ämbetsverket även förslaget i denna del.

De ekonomiska verkningarna av utredningens förslag att
ggflQffl ett enhetligt bidrag till folkskoleväsendet dels sammanföra 14_nu yarande

bidrag, dels avlösa 15 andra bidrag har föranlett kommentarer från

åtskilliga remissmyndigheters sida.

Bland annat har kritik riktats mot utredningens statistiska underlag för
bedömande av de ekonomiska verkningarna. Socialstyrelsen anser, att vissa
erinringar kan riktas mot det sätt på vilket urvalet skett av de i provundersökningsområdet
ingående fyra länen. Socialstyrelsen fortsätter.

betänkandet förda resonemangen om undersökningsområdets representativitet
är icke övertygande. Det synes därför icke uteslutet, att utredningen
genom valet av undersökningsområde förletts till slutsatser, som
vid en narmare granskning kan visa sig ohållbara.

07

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Frågan i vilken utsträckning de av utredningen framlagda förslagen kommer
att föranleda omkastningar i kommunernas ekonomi kan med hansyn
till det anförda knappast anses fullt klarlagd.

Erinringar mot undersökningsmaterialet uttalas också i yttrandet från
Stockholms stad, vars statistiska kontor bland annat uttalar följande.

Utredningens resonemang och motiveringar för urvalet tyda på att samplingsexpertis
icke anlitats. Metodiken utgör ett exempel på vad man med
statistiskt språkbruk kallar »purposive sampling». Åtskilliga exempel finnas,
som belysa vådan av ett sådant förfarande. Med tur och skicklighet kan
materialet visa sig representativt. Men resultaten kunna icke^ generaliseras.
Vetenskapligt hållbara samplingsmetoder måste basera sig på ett sannolikhetsurval.
Varje enhet inom en viss sektor måste ha samma chans att komma
med i undersökningen. Först då har man möjlighet att med hjälp av
statistisk induktion generalisera resultaten till hela »massan». De för provundersökningsområdet
uträknade verkningarna av förslaget till. förenklad
statsbidragsgivning kunna följaktligen icke sägas vara allmängiltiga. Kalkvlerna
borde omräknas på basis av cn sakkunnigt utförd sampling.

Även i ett uttalande från Göteborgs statistiska byrå göres erinringar mot
representativiteten hos kommunurvalet för provundersökningen. Bland annat
uttalas, att en särskild provundersökning för storstäderna hade varit

önskvärd.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har även erinringar mot urvalsmetoderna
men framhåller samtidigt svårigheterna på grund av uppgifternas
komplicerade karaktär. Styrelsen uttalar följande.

Mot de av utredningen tillämpade urvalsmetoderna synes kunna resas vissa
invändningar. Styrelsen är emellertid medveten om att det på grund av
uppgiftens komplicerade beskaffenhet vid dylika undersökningar skulle
bli nödvändigt att gripa över en mycket bred front om man vore nödsakad
att i detalj taga hänsyn till varje enskild kommuns behov. Ett sådant arbete
torde kunna bli orimligt betungande och i vart fall stöta på den svårigheten
att de nu utgående statsbidragen ingalunda alltid beräknats efter dessa faktorer.
Angeläget synes emellertid det oaktat vara att överväga kompletterande
provundersökningar. De därvid vunna resultaten skulle da^ läggas till
grund för en eventuell detalj omarbetning av bidragsgrunderna på så sätt att
de av utredningen angivna syftemålen verkligen uppnås.

Vad gäller resultatet av utredningens beräkningar göres uttalanden i ett
flertal remissyttranden. I de flesta fall lämnas beräkningarna utan erinran.
Statskontoret har dock gjort ett principuttalande, som berör det förhållandet
att utredningen i sitt förslag nödgats utgå från vissa mindre förskjutningar
i de särskilda kommunernas ekonomiska läge. Ämbetsverket anför.

Med hänsyn till förslagets administrativa fördelar lära enligt statskontorets
mening erinringar med fog icke kunna riktas mot dylika ekonomiska
konsekvenser. Det synes för övrigt ämbetsverket naturligt, att av speciella
förhållanden motiverade avsteg från de generaliserande beräkningsgrunder,
utredningen uppställt för de nya bidragen, endast böra ifragakomma, då
synnerliga skäl tala härför.

I många av remissvaren har emellertid uttalats farhågor för att ekonomiska
förluster kommer att uppstå för kommunerna.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

I yttrandet i frågan från Stockholms stad uttalar borgarrådsberedningen
följande, vari stadsfullmäktige instämmer.

Det ekonomiska utfallet av den föreslagna reformen innebär enligt de beräkningar,
som verkställts av kammarkontoret, en betydande försämring
för Stockholms stad. Med avseende på det föreslagna allmänna statsbidraget
och bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet skulle förslagets genomförande
innebära en statsbidragsförlust för staden på c:a 1,4 miljoner kronor,
vilket belopp beräknas motsvara 16 % av nu utgående bidrag. Det angivna
beloppet torde endast ange minimiförlusten. En sådan förändring kan inte
anses stå i överensstämmelse med status-quo-principen. Erforderliga ändringar
i bidragskonstruktionen böra därför vidtagas för att undanröja sådana
verkningar. — En omständighet, som kan ge anledning till tvekan rörande
status-quo-principen, är att det knappast är möjligt att bedöma, hur
det föreslagna systemet kan beräknas verka i framtiden jämfört med nuvarande
regler. Det är icke uteslutet, att det nya systemet successivt resulterar
i ett lägre framtida statsbidrag än som skulle följt av hittillsvarande regler,
vilka ge en närmare anslutning till utvecklingen i fråga om de olika verksamhetsgrenar
där statsbidrag utgår.

Överståthållarämbetet framhåller med anledning av det återgivna avsnittet
ur yttrandet från Stockholms stad, att den av staden beräknade procentuella
skillnaden mellan de nu utgående och de föreslagna bidragen blir väsentligt
lägre, om hänsyn — vilket rätteligen bör ske — tages även till det
nuvarande bidraget till avlöning åt folk- och småskollärare. Ämbetet uttalar
i fortsättningen följande.

Det torde även böra framhållas, att även om det belopp, varmed nu utgående
statsbidrag enligt stadens beräkningar skulle minskas, i och för sig är
betydande, minskningen med hänsyn till Stockholms stora skatteunderlag
endast obetydligt skulle påverka utdebiteringsbehovet. Ehuru de invändningar
Stockholms stad av ekonomiska skäl gjort mot förslaget icke kunna
anses vara av den styrka, att de böra utgöra hinder mot förslagets genomförande,
förordar dock överståthållarämbetet, att en undersökning göres angående
möjligheterna att genom ändrade regler för de nya bidragens beräkning
eliminera eller i vart fall nedbringa de ogynnsamma verkningarna för
Stockholms del.

Även i yttrandet från Göteborgs stad befaras, att det nya bidragssystemet
skall medföra ogynnsamma verkningar. I ett av stadsfullmäktige omnämnt
yttrande från drätselkammaren framhålles bland annat följande.

Även om det nuvarande rekvisitionsförfarandet självfallet innebär ett
visst merarbete i förhållande till vad som skulle erfordras genom det avutredningen
föreslagna förfarandet, kan den härigenom uppkommande ekonomiska
vinsten för Göteborgs vidkommande icke anses stå i rimlig proportion
till den i det följande omnämnda förlusten, som skulle åsamkas
staden genom det föreslagna statsbidragssystemet.

Vad som ur Göteborgs stads synpunkt främst är alt erinra mot förslaget
är att detsamma skulle innebära reduktion i driftbidragens slutsumma. En
undersökning utvisar sålunda att för Göteborgs stads" del minskningen i
statsbidrag med utgångspunkt från det i årets budget upptagna beloppet
skulle belöpa sig till ca 1 750 000 kronor. Detta motsvarar med det skatteunderlag,
å vilket budgeten beräknats ungefärligen 10 öres ökning i skattekvoten.

69

Kungl. !\Iaj:ts proposition nr 112 år 1957

I yttrandet från Mölndals stad framhålles, att genom förslaget skulle uppkomma
en minskning i statsbidrag, som motsvarar ett utdebiteringsbehov
av tolv öre per skattekrona. Vidare uttalas, att eftersom en förenkling av
statsbidragen synes vara av stor betydelse även för statsverket från såväl
praktisk som ekonomisk synpunkt, det torde vara skäligt, att staten i större
utsträckning ekonomiskt bidrar till reformen, så att kommunerna icke får
vidkännas för stor kostnadsandel i densamma. Förslaget tillstyrkes under
bland annat förutsättningen, att staden icke förorsakas ökade kostnader.

Med anledning av yttrandena från bland annat Göteborgs och Mölndals
städer framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att den delar
utredningens uppfattning, att vissa smärre förskjutningar i den kommunala
utdebiteringen måste tolereras. En höjning av den kommunala utdebiteringen
med exempelvis tio öre per skattekrona får enligt länsstyrelsens mening
anses ligga inom ramen för de direktiv som gällt för utredningens arbete.

Av yttrandena från övriga kommuner framgår, att Sundbybergs, Eskilstuna,
Katrineholms, Kristianstads, Hälsingborgs, Örebro och Bodens städer,
Lomma köping samt Svärta och Herrestads landskommuner haft erinringar
mot förslaget med hänsyn till att viss statsbidragsminskning beräknas
uppkomma. Endast en kommun, Lomma köping, har dock uttalat
farhågor för en större utdebiteringshöjning än 20 öre per skattekrona
till följd av omläggningen av bidragssystemet. Några av de nämnda kommunerna
har uttalat, att förnyad utredning erfordras i syfte att eliminera
de ekonomiskt ofördelaktiga verkningarna för kommunerna. Katrineholms
stad uttrycker önskemål om att övergångsbestämmelser tillskapas, som
aaranterar kommunen under ett visst antal år ett statsbidrag, som icke
understiger vad kommunen enligt nu gällande bidragsförfattningar skulle
ha erhållit.

Av de vid remissbehandlingen hörda kommunerna uttalar dock flertalet
icke några farhågor för att de skulle komma att åsamkas minskade statsbidragsbelopp
till följd av den föreslagna reformen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför bland annat mot bakgrunden
av de från Eskilstuna, Katrineholm och Svärta erhållna yttrandena följande
— efter att först ha uttalat att det föreslagna systemet i stort sett
synes vara ändamålsenligt.

Givetvis skulle det vara önskvärt att förenklingen kunde drivas ett steg
längre, så att i statsbidragsrekvisitionen ej behövde redovisas några avdrag
och att i följd härav inga" intyg behövde bifogas. Länsstyrelsen ifrågasätter
därför, om det icke vore möjligt att finna en annan enklare form för den
anpassning efter skolkostnadernas storlek, som synes vara avsedd med avdragssystemets
bibehållande. Med hänsyn till de ogynnsamma ekonomiska
verkningar, som — enligt vad flera kommuner påpekat — det föreliggande
förslaget skulle komma att medföra, synes det länsstyrelsen under alla förhållanden
vara angeläget, all avdrag i förekommande fall beräknas med
aktgivande på dessa verkningar.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

En bestämd förutsättning för reformen synes länsstyrelsen vara, att den
icke i praktiken medför en övervältring på kommunerna av nya ekonomiska
bördor.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser ytterligare undersökningar erforderliga
och gör därvid följande invändningar mot utredningens slutsatser rörande
giltigheten av undersökningsresultaten.

Då det enligt länsstyrelsens mening emellertid torde förefinnas anledning
till antagande, att ett senare mera fullständigt uppgiftsmateriel med hänsyn
till skolförhållandena inom landets övriga delar och till skolväsendets
allmänna utveckling skulle förändra bilden i detta avseende — jämväl med
hänsyn till den tidpunkt vid vilken den nya reformen kan genomföras —
finner länsstyrelsen starka skäl tala för en höjning av avdragsreduktionen
per statsbidragsberättigande tjänst till förslagsvis 1 000 kronor, därvid länsstyrelsen
vid förutsätta, att motsvarande undersökning av färskare materiel
från ett större antal skoldistrikt anordnas med lämpliga tidsintervaller,
till exempel vart femte år.

Angelägenheten av att de ogynnsamma verkningarna av omläggningen
så långt som möjligt begränsas framhålles vidare av länsstyrelserna i Älvsborgs
och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ingen erinran
mot en omläggning, under förutsättning att garantier skapas för att
det nya systemet ger skälig rättvisa åt länets kommuner och icke föranleder
någon väsentlig förändring med avseende på kommunernas förutsättningar
att såsom hittills fullgöra sin verksamhet.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet betonar fördelen av att man genom
bidragskonstruktionen garanterar värdebeständighet åt bidraget. 1 övrigt
diskuterar styrelsen de ekonomiska verkningarna av utredningens förslag
och uttalar därvid följande — med utgångspunkt från att utredningen angivit
20 öre per skattekrona som maximigräns för inkomstförluster genom
bidragsomläggningen.

Om man över huvud taget avser att förenkla bidragsgivningen inom nuvarande
kostnadsram torde en sådan konsekvens vara svår att undvika.
Styrelsen måste emellertid i detta avseende bestämt hävda, att man för att
ytterligare säkerställa ett tillfredsställande resultat vid övergången till det
nya systemet lrån statens sida bör tillhandahålla ett större bidragsbelopp
än det som för närvarande totalt utgår till kommunerna. Detta synes ingalunda
orimligt, då många statsbidrags realvärde successivt sjunkit varför
nämnda värde numera i åtskilliga fall endast uppgår till eu bråkdel av det
ursprungligen avsedda.

Den föreslagna reformen bör således icke få medföra någon minskning
av nu utgående bidrag. Även om med de föreslagna bestämmelserna maximigränsen
för vissa kommuners inkomstförlust skulle begränsas till 20 öre
per skattekrona, vilket icke torde vara säkert, kan denna förlust bli så kännbar
för de kommuner, som drabbas därav att den ej uppväges av de rent administrativa
fördelarna. Utom genom den tidigare påpekade realminskningen
av statsbidragen sker en kontinuerlig beskärning därigenom att vinsterna
av det växande skatteunderlaget per invånare för kommunerna upphävas
eller minskas på grund av utökade kostnadskrävande uppgifter, vilka i sin
tur i avsevärd utsträckning äro resultatet av statsmakternas beslut. Erfarenheten
visar, att skattesatsen inom ett flertal kommuner stigit avsevärt

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1057

trots det ökade skatteunderlaget. Det bör också i detta sammanhang understrykas,
att den senaste kommunala ortsavdragsreformen för samtliga kommuner
medförde betydande höjningar av kommunalskatten, för en avsevärd
del upp till en krona per skattekrona.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar följande beträffande
avdragsbeloppet i hyresgrupp 1, vilket av utredningen beräknats
till 65 kronor.

Styrelsen vill peka på möjligheten att ytterligare förenkla statsbidragsberäkningen
genom att för kommuner i hyresgrupp 1 låta avdraget bortfalla
helt. Någon större ekonomisk betydelse skulle detta inte ha varken för
kommunerna eller för staten. Den lilla favör som ifrågavarande kommuner
skulle få synes mycket väl kunna försvaras med att det som regel är fråga
om kommuner, som på grund av glesbebyggelse eller liknande omständigheter
har förhållandevis stora kostnader för sitt skolväsen.

Stvrelsen uttalar vidare, att den med särskild tillfredsställelse noterar,
att statsbidraget genom den föreslagna anknytningen till lärarlönerna fått
en sådan konstruktion, att bidragets storlek automatiskt förändras i takt
med skolväsendets utbyggnad och penningvärdets förändringar.

Sveriges stadskamerala förening anser det icke otänkbart, att även drygt
20 öre per skattekrona kan för en viss kommun vara en ganska kännbar
skattehöjning. Föreningen framkastar tanken, att en kommun skulle kunna
övergångsvis erhålla särskilt bidrag vid en väsentlig inkomstminskning.

Departementschefen

Vid den närmare utformningen av bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet
har utredningen eftersträvat ett system som genom en relativt långt driven
schablonisering förenklar bidragsberäkningen. Samtidigt har det gällt att
utvälja de för bidragets storlek bestämmande kostnadsfaktorerna på ett sådant
sätt, att bidragsgivningen kommer att vid övergången till det nya systemet
nära ansluta till de nuvarande bidragsreglernas ekonomiska utfall. Eftersom
dessa regler i hög grad utgår från de faktiska kostnaderna, har det
senare kravet uppenbarligen varit svårt att förena med kravet på en enkel
schablon. Med ökad schablonisering följer, att beräkningarna av underlaget
i det enskilda fallet kan komma att avvika från de faktiska kostnaderna.

Det är enligt min mening tydligt, att man måste, om påtagliga förenklingar
skall kunna ernås, avstå från tanken att bidragsunderlagsberäkningen
skall uppvisa full överensstämmelse med de kostnader som bidragsgivningen
avser. De bidragsfaktorer, som lägges till grund för beräkningen vid det
schematiska systemet, bör vidare vara få och enkla. Särregler bör så långt
som möjligt undvikas. I annat fall går den rationaliseringsvinst, som eftersträvats
med det schematiska systemet, i större eller mindre grad förlorad.

Jag finner utredningens förslag till regler för beräkning av bidragsunderlaget
för statsstödet till folkskoleväsendet i huvudsak väl avvägt. Det väsent -

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

liga i förslaget är, att den nuvarande detalj redovisningen av de faktiska lönekostnaderna
i bidragsrekvisitionerna ersättes med en beräkning på schematiska
grunder med anknytning till de viktigaste kostnadselementen. Två faktorer
är här avgörande, nämligen bestämmandet av begreppen statsbidragsberättigande
tjänst och årslön.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst bör såsom utredningen föreslagit
räknas varje för redovisningsåret inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-,
folk- eller småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. I den
mån det gäller att beakta sådan tjänstgöring inom folkskolan, som faller
utanför vad utredningen definierat såsom hel statsbidragsberättigande tjänst,
bör tjänstgöringen inräknas i bidragsunderlaget med 1/30 tjänst för varje
veckotimme som fullgjorts under helt läsår enligt fastställd timplan. I vad
gäller fortsättningsskolan skall varje undervisningstimme, som icke innefattas
i hela statsbidragsberättigande tjänster, beräknas som 1/1080 tjänst. I
den mån hel statsbidragsberättigande tjänst eller del därav innehas av pensionerad
lärare, bör den inräknas i bidragsunderlaget endast till två tredjedelar.
Förslaget innebär vidare, att kostnader för vikarier i regel ep skall
medräknas. Detta medför, att statsbidrag för en tjänstgöring av viss omfattning
inte kan erhållas för mer än en befattningshavare, även om skoldistriktet
på grund av tjänsteinnehavarens ledighet har att avlöna även vikarie för
tjänstgöringens upprätthållande.

Det synes mig i övrigt ej erforderligt att beröra alla detaljer rörande utformningen
av begreppet statsbidragsberättigande tjänst. Vad utredningen
därvid anfört torde i stort sett böra beaktas i den författning i ämnet som får
förutsättas komma till stånd. Såsom skolöverstyrelsen anfört bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt utformningen av den blivande författningen i vad
gäller fyllnadstjänstgöring.

Då det därefter gäller den närmare preciseringen av begreppet årslön, har
utredningen föreslagit, att därmed skall avses den lön som enligt den för
befattningshavaren gällande löneklassen utgår under loppet av ett redovisningsår.
För att icke flera olika löneklasser skall behöva beaktas under redovisningsåret
för en och samma tjänst, har utredningen föreslagit, att tjänsteinnehavarens
löneklass vid vårterminens början skall vara avgörande. En
sådan regel förenklar beräkningarna i de fall en tjänst under året hytt innehavare
eller löneklassen förändrats för en och samma tjänsteinnehavare.

Givet är att en ännu mera schablonmässig beräkningsmetod hade varit
tänkbar. Länsstyrelsen i Hallands län har t. ex. i sitt remissyttrande förordat,
att bidragsunderlaget skulle bestämmas efter lönen i en för varje art av
tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare osv., bestämd
löneklass, i likhet med vad som gäller vid bland annat statsbidrag till statspolisorganisationen.
Från förenklingssynpunkt skulle uppenbarligen en sådan
ytterligare schablonisering ha inneburit vissa fördelar jämfört med det
av statsbidragsutredningen förordade systemet. Det bör dock framhållas, att
statshidragsutredningen i sina överväganden också varit inne på ytterligare
schabloniseringar i den angivna riktningen men därvid funnit, att detta skulle

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

medföra icke obetydliga omfördelningar i statsbidrag. Det torde också förhålla
sig så, att den högre grad av schablonmässighet, som förekommer t. ex.
för vissa statsbidrag till polisväsendet, icke utan vidare lämpar sig för ett bidrag
som är av en väsentligt större betydelse för kommunernas ekonomi. För
att undvika omkastningar i kommunernas ekonomi är det befogat med en
mindre schablonartad metod i vad gäller ett bidrag av folkskolebidragets dominerande
betydelse än när det är fråga om bidrag av mindre omfattning. Jag
finner därför icke anledning att frångå utredningens förslag i detta hänseende.

Invändningar mot att över huvud taget tillämpa en schematisk metod föi
beräkning av bidragsunderlaget har framförts av riksräkenskapsverket. Enligt
ämbetsverkets mening bör liksom hittills bidragsunderlaget grunda sig
på de faktiska kostnaderna. Enligt min mening skulle ett beaktande av dessa
invändningar omöjliggöra en mera väsentlig förenkling av bidragssystemet.
Då motivet för ämbetsverkets ståndpunkt är de speciella förhållanden,
som kan uppkomma ur kontrollsynpunkt vid tillämpning av det här föreslagna
bidragssystemet, vill jag i ett senare avsnitt närmare behandla verkets
invändningar.

I anslutning till frågan om bidragsunderlagets storlek bör en omständighet,
som utredningen icke berört, bär påpekas. Det gäller bestämmandet av bidragsunderlaget
med hänsyn till den för tjänsteinnehavaren gällande löneklassen
vid vårterminens början. Det bör enligt min mening icke alltid följa,
att det mot löneklassen svarande årslönebeloppet skall fixeras med hänsyn
till de vid nämnda tidpunkt gällande löneplansbeloppen. Hänsyn bör uppenbarligen
tagas till under året inträffade förändringar i lönebeloppets storlek
i de särskilda löneklasserna. I de fall beslut om ändrade löner fattas vid en
senare tidpunkt under året med giltighet från och med den 1 januari, bör således
i årslönebeloppet ingå sex månadslöner enligt från denna tidpunkt gällande
lönetabeller och sex månadslöner enligt närmast dessförinnan gällande
lönetabeller.

Med anledning av en av Sveriges skolkamerala förening framförd erinran
rörande beaktande av kompensationstillägget för sjukförsäkringsavgifter vid
bidragsberäkningen vill jag erinra, att enligt ett förslag till arets riksdag
om en löneplansrevision in. in. kompensationstillägget från och med den 1
juli 1957 ej kommer att beräknas i särskild ordning utan direkt ingå i
årslönebeloppen för olika löneklasser.

De i det föregående angivna reglerna innebär, att vissa kostnader — i allmänhet
löner till vikarier ävensom vissa arvodes tillägg, t- ex- arvode för undervisning
i engelska jämlikt 23 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan
— i fortsättningen ej kommer åt! påverka h i d r a g s u n d c r I a getssU irlek ■
Skoldistrikten får emellertid icke svara för dessa kostnader utan kompensation.
Såsom kommer att närmare beröras vid behandlingen av bidragsandelen,
kommer denna all fastställas till sådan storlek, att skoldistrikten som
helhet tillföres samma statsbidragsbelopp som enligt nu gällande bestämmel -

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ser. Detta innebär, att distrikten tillföres bidragsmedel även för de kostnader
som ej ingår i bidragsunderlaget. Farhågorna för att täckning icke skulle
ges för kostnader utanför bidragsunderlaget synes i stort sett icke vara
befogade.

L tredningen har påpekat, att speciella förhållanden kan föreligga som
medför att det schematiskt beräknade bidragsunderlaget får oförmånliga
konsekvenser. Med anledning härav har föreslagits, att bidragsunderlaget
skall uppräknas utöver vad som följer av den förut angivna huvudregeln,
i de fa]].tjänsteinnehavare åtnjutit sjukledighet under hela läsåret eller om
tjänsteinnehavare under minst 30 dagar i följd åtnjutit ledighet för studier
eller för offentligt uppdrag ined högst B-avdrag å lön.

Enligt statskontorets mening bör för tillämpning av jämkningsregeln i
vad gäller ledighet för studier och offentligt uppdrag uppställas det kravet,
alt fråga är om minst en termins ledighet. Statens organisationsnämnd
önskar en ännu mera restriktiv utformning av den ifrågavarande regeln
och anser att ledigheten liksom vid sjukdom bör omfatta hela läsåret, för
att uppkommande merutgifter skall särskilt beaktas. I en del remissutlåtanden
har å andra sidan ifrågasatts, huruvida utredningens förslag i erforderlig
grad tager hänsyn till uppkommande merkostnader.

Ur rationaliseringssynpunkt skulle de av statskontoret och organisationsnämnden
föreslagna inskränkningarna av undantagsregelns tillämpning
onekligen vara önskvärda. Specialregler vid ett schablonartat beräkningssätt
bör givetvis så långt som möjligt undvikas. Jag anser emellertid, att
den av utredningen angivna motiveringen för en särskild beräkningsregel
i dessa fall måste tillmätas avgörande betydelse. Vad skolöverstyrelsen anfört
om befarade konsekvenser vid tillämpning av regeln om uppräkning
av bidragsunderlaget vid sjukdom under viss tid kan givetvis tänkas vara
en realitet i vissa fall. Då emellertid gränsdragningsproblem av dylikt slag
är svåra att undvika och det vidare här är fråga om en regel som endast
torde komma i tillämpning i vissa undantagsfall, finner jag icke anledning
att frångå utredningens förslag.

Statsbidragsutredningen har i övrigt utgått från att i det schablonartade
bidragssystemet endast skall beaktas kostnader som är anknutna till löneklassystemet.
Av speciella skäl har utredningen dock ansett, att kallortstilllägg
och finskspråktillägg bör inräknas i bidragsunderlaget med belopp motsvarande
den faktiska kostnaden. Statskontoret har föreslagit, att dessa
tillägg icke skulle särskilt medtagas. Med hänsyn till att kostnaderna härför
endast kan komma i fråga i vissa kommuner och stundom kan tänkas
representera icke helt oväsentliga belopp, anser jag dock för egen del befogat,
att kostnaderna härför beräknas särskilt. Härvid bör uppmärksammas
det extra lönetillägg till tjänstemän inom vissa delar av Norrland, som föreslagits
i årets statsverksproposition (Bil. 2, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, p. 4). Tillägget avses i allmänhet komma att utgå i stället
för kallortstillägg. Jämväl kostnaderna för angivna »Norrlandstillägg» bör
inräknas i sin helhet i bidragsunderlaget.

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

1 likhet med utredningen finner jag, att det saknas anledning att komplicera
bidragssystemet genom att inräkna övriga särskilda kostnader, för vilka
gäller, att de antingen fördelar sig tämligen likformigt på olika skoldistrikt
eller också är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse. Jag vill i anslutning
härtill framhålla, att det särskilda arvode som jämlikt 23 § 1 och
2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan utgår till folkskollärare vid
tjänstgöring i 7:e och högre klasser i folkskolan eventuellt kommer att upphöra
till följd av den i höstas träffade överenskommelsen med vissa löntagarorganisationer.
Detta bör i så fall beaktas vid bestämmande av bidragsandelen.

Länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län erinrar om de ersättningar
som utgår för vissa sjukvårdskostnader för lärare och förordar, att
jämväl dessa ersättningar avlöses genom lärarlönebidraget. Bestämmelserna
i nämnda avseende återfinns i kungörelsen den 9 december 1955 om statsverkets
bestridande av vissa sjukvårdskostnader på skolväsendets område.
Jag är icke beredd att för närvarande utan närmare utredning rörande verkningarna
av en sådan åtgärd taga ställning till denna fråga.

Jag övergår därefter till frågan om bestämmande av bidragsandel för lälärarlönebidraget.
Det bör till en början framhållas, att en metod med procentuell
andel onekligen skulle innebära väsentliga fördelar, bland annat
vid uträknandet av statsbidragsbeloppen. Kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun skulle vidare bli oberoende av inträffade kostnadsförändringar.
Utredningen har likväl icke ansett sig kunna förorda denna metod
utan i stället föreslagit ett system med fasta, efter hyresgruon graderade
avdrag.

Som framhållits av utredningen utgör det nuvarande systemet med fixerade
avdragsbelopp en påtaglig fördel för kommunerna vid stigande lönekostnader.
De nuvarande avdragen avvägdes vid 1947 års riksdag och har
sedan förblivit oförändrade. De har således på grund av lönestegringarna
kommit att utgöra en allt mindre procentuell andel av kostnaderna. Statskontoret
har ifrågasatt, om icke ett återställande av den tidigare relationen
mellan statens och skoldistriktens utgifter för folkskoleväsendet lämpligen
borde företagas i nu föreliggande sammanhang. Detta skulle emellertid innebära
en minskning av statsstödet till kommunerna och faller därmed utanför
ramen för den rent tekniska omläggning av statsbidragen varom nu är
fråga.

Genom det nuvarande systemet med avdrag, som är differentierade allt
efter hyresgrupperna, föreligger en icke oväsentlig skillnad i bidrag till
de skilda skoldistrikten. Sålunda är avdragsbeloppen i hyresgrupp 5
mer än dubbelt så stora som i hyresgrupp 1. Statsbidragsutredningen
har ansett denna skillnad i bidrag vara alltför betydande för att det
med utredningens utgångspunkter skulle vara möjligt att föreslå cn
enhetlig kommunandel. Betydande omfördelningar mellan kommunerna
skulle i så fall uppkomma. 1 ett yttrande från Stockholms stad över

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

statsbidragsutredningens förslag framhålles, att den ifrågavarande differentieringen
i bidragsgivningen icke motsvaras av reella kostnadsskillnader.
Med hänsyn härtill vore det enligt stadens mening motiverat med en
enhetlig procentuell kommunandel.

Ln övergång till ett enhetligt procentbidrag synes icke kunna ske utan
mindre önskvärda konsekvenser, varför jag icke kan förorda en sådan lösning.
Icke heller eu övergång till ett enhetligt avdragsbelopp för samtliga
hyresgrupper kan sägas innebära en tillfredsställande lösning. Gjorda uträkningar
visar, att ett för samtliga hyresgrupper enhetligt avdragsbelopp skulle
innebära bidragsförluster på tillhopa 4,3 miljoner kronor i hyresgrupp 1.
Vinsten av att övergå till ett enhetligt avdragsbelopp skulle tillfalla kommunerna
i hyresgrupp 3, 4 och 5, bland vilka återfinns flertalet av landets
största och bärkraftigaste kommuner. Med hänsyn till storleken av den
bidragsgivning det här är fråga om kan beloippet synas vara mindre betydande.
Det är dock tydligt, att ett system med enhetliga avdragsbelopp skulle
drabba kommuner med svagt skatteunderlag och därför skattetrycksmässigt
bli av icke oväsentlig betydelse. Jag vill därför icke förorda en dylik omläggning
av bidragsgivningen.

En annan metod att erhålla en enhetlig kommunandel är givetvis en ökad
statsbidragsgivning i sådan form, att avdragsbeloppet i hyresgrupperna 2—5
sänkes till samma nivå som avdraget i hyresgrupp 1. Den därav uppkommande
kostnadsökningen för statsverket kan beräknas uppgå till 8,78 miljoner
kronor, varav enbart Stockholm skulle erhålla 2,74 miljoner kronor.
Jag anser det uteslutet, att staten med de här föreliggande utgångspunkterna
av hänsyn enbart till de små vinsterna i förenklingshänseende skulle
ikläda sig en kostnadsökning av denna storleksordning.

Med hänsyn till de angivna synpunkterna synes det mig alltså icke möjligt
att frångå den nuvarande differentieringen efter hyresgrupper. Däremot
anser jag i likhet med utredningen, att enhetliga avdragsbelopp kan genomföras
då det gäller olika slag av tjänster. Således finns icke anledning att
bibehålla den nuvarande skillnaden i avdragsbelopp mellan folk- och småskollärartjänster.
Något skäl att knyta avdragsbeloppet endast till vissa
slag av tjänster föreligger ej heller. Det lämpligaste synes vara, att avdraget
göres enhetligt för var och en av de statsbidragsberättigande tjänster som er hålles

enligt den i det föregående förordade beräkningsmetoden. Detta imie bär

t. ex., att avdrag även skall göras för övningslärartjänster. Såsom framhållits
av utredningen och även understrukits av skolöverstyrelsen medför
detta, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställningsformer
för lärarpersonalen bortfaller, exempelvis intresset att anställa''folkskollärare
hellre än övningslärare.

Differentieringen av avdragsbeloppet efter hyresgrupperna förutsätter, att
det är fullt klart till vilken grupp en kommun skall hänföras. För närvarande
framgår indelningen i detta hänseende av kungörelsen den 14 december
1951 ang. den i boställsordningen för folkskolans lärare avsedda hyresgrupperingen.
Enligt dessa bestämmelser förekommer det dock, att en och

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

77

samma kommun kan vara uppdelad på olika hyresgrupper. Från forenklingssynpunkt
synes det mig vara lämpligt att vid bidragsberäkning för en
dylik kommun utgå endast från en av hyresgrupperna. Därvid bör man, såsom
utredningen föreslagit, beräkna avdragsbeloppet i sin helhet efter den
högre av de tillämpliga hyresgrupperna. På något undantag när innebär detta
samtidigt, att avdraget kommer atl beräknas efter den hyresgrupp som
den dominerande delen av kommunen tillhör.

Den föreslagna differentieringen av avdragsbeloppen bygger på förutsättningen
av en hyresgruppsindelning'' av kommunerna enligt den gällande boställsordningen
för folkskolans lärare. På grund av det vid 1956 års riksdag
fattade principbeslutet om tjänstebostadssystemets avskaffande torde den
nu förekommande hyresgruppsindelningen komma att upphöra. På så sker,
bör den för statsbidragsgivningen erforderliga uppdelningen av kommunerna
på olika avdragsgrupper regleras i särskild ordning.

Statsbidragsutredningen har utifrån de givna förutsättningarna kommit
till att avdragsbeloppen för de 14 sammanförda bidragen — innan någon
kompensation inräknats för avlösta bidrag — skulle i hyresgrupperna 1—5
utgöra respektive 916, 1 148, 1 310, 1 550 och 1 791 kronor per statsbidragsberättigande
tjänst. Vid inräknande av kompensation för de 15 avlösta bidragen
skulle avdragsbeloppen i samtliga hyresgrupper minskas med 851
kronor. Väsentligt är givetvis, att dessa avdragsbelopp beräknas på ett sådant
sätt, att de utgör ett riktigt uttryck för den kostnadsfördelning mellan
stat och kommun, som för närvarande föreligger. I detta hänseende har vissa
remissmyndigheter uttalat tvivel. Bland annat har det kommunurval, som
legat till grund för de av utredningen företagna beräkningarna, ansetts otillfredsställande.

Det bör dock erinras om att utredningen själv uttalat, att det för en säkrare
bedömning av avdragsbeloppens storlek kunde erfordras färskare material
från ett större antal skoldistrikt. Dessutom har efter den tidpunkt, då
statsbidragsutredningen utförde sina beräkningar, inträffat ändringar i bidragsförhållandena
av sådan art att avdragsbeloppen av denna anledning
kan behöva ändras. Härtill kommer — till följd av att jag förordar ett mindre
antal bidrag till avlösning i förevarande sammanhang än vad utredningen
avsett — att ytterligare uträkningar är erforderliga för att bestämma
kompensationen för de indragna bidragen.

Med hänsyn bland annat till de angivna omständigheterna har jag ansett
det erforderligt att genom kompletterande undersökningar erhålla ytterligare
material för att bedöma såväl kommunandelens storlek som de ekonomiska
verkningarna för de enskilda kommunerna vid en bidragsomläggning.
Inom finansdepartementet har därför företagits en undersökning på ett större
och allsidigare material än det som behandlats av utredningen. Undersökningen
har redovisats i en promemoria, vilken torde få såsom bilaga 5 fogas
till statsrådsprotokollet. Jag kommer i det följande att närmare redogöra
för denna undersökning.

Enligt de i departementspromemorian redovisade beräkningarna utgör

78

Kungi. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

avdragsbeloppen per statsbidragsberättigande tjänst, i vad avser lärarlönebidraget,
i hyresgrupperna 1—5 respektive 957, 1 200, 1 380, 1 616 och 1 852
kronor. Den inom departementet företagna undersökningen utvisar således
avdragsbelopp som överstiger de av statsbidragsutredningen erhållna med
mellan 41 och 70 kronor. Beaktas emellertid, att vid undersökningen förutsatts
att det särskilda arvodet till folkskollärare för undervisning i klass 7
och högre klasser skall upphöra och att avdragsbeloppet av denna anledning
bör stiga med 50 ä 60 kronor per tjänst, kan dock de båda undersökningarna
anses ha givit i huvudsak överensstämmande resultat.

Med hänsyn till att jag förordar ett mindre antal speciella bidrag till inlösning
än vad statsbidragsutredningen förutsatt, påverkas kompensationens
storlek. Det som kompensation erforderliga beloppet per statsbidragsberättigande
tjänst nedgår härigenom till 400 kronor. Efter minskning med
detta belopp erhålles avdragsbeloppen 557 kronor i hyresgrupp 1, 800 kronor
i hyresgrupp 2, 980 kronor i hyresgrupp 3, 1 216 kronor i hyresgrupp 4
samt 1 452 kronor i hyresgrupp 5. Med de angivna avdragsbelopipen torde
någon förskjutning icke komma att ske vare sig i kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna eller mellan de olika hyresgrupperna. Jag förordar,
att till grund för beräkning av kommunernas andel av bidragsunderlaget
lägges de belopp som framkommit vid de inom finansdepartementet
gjorde undersökningarna. Dessa grundar sig visserligen på material, som
avser redovisningsåret 1954/55, men de torde — såsom framgår av departementspromemorian
och som jag längre fram skall beröra — kunna läggas
till grund för avdragsbeloppens beräkning. I blivande författning rörande
de nya gemensamma statsbidragen torde dessa avdragsbelopp av praktiska
skäl böra upptagas med siffror som avrundats till närmaste hela tiotal.

Statsbidragsutredningens förslag till förenklade beräkningsregler i vad
gäller sammanförande av fyra lönebidrag till högre kommunala skolor har i
huvudsak icke mötts av några erinringar från remissmyndigheternas sida.
Statskontoret har dock i några detaljfrågor framfört avvikande synpunkter,
närmast i konsekvens med de erinringar som framförts beträffande lärarlönebidraget.

I fråga om bestämmande av underlaget för bidraget föreslår utredningen
samma metod som för lärarlönebidraget. Dock föreslås det tillägget, alt de
särskilda arvoden, vilka enligt kungl. brev den 6 juni 1952 utgår till Jolkskollärare
som med full tjänstgöring förordnats att tjänstgöra vid högre
skola, skall inräknas i bidragsunderlaget med det belopp som faktiskt utbetalats
till lärarna.

Utredningens beräkningar av verkningarna av ett schablonmässigt bidragsunderlag
ger vid handen, att bidragsunderlagets storlek vid införande av de
nya grunderna kommer att förbli i stort sett oförändrad. För att bibehålla
en helt oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun erfordras
endast en höjning av den nuvarande bidragsandelen med några tiondels procent.
Någon ökning av procentsatsen blir dessutom följden av att utredningen
föreslår indragning av två bidrag mot kompensation genom högre

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 195/

79

skolbidraget. Utredningen har beräknat, att bidragsprocenten bör utgöra
78,7 för bibehållande av bidragsgivningen vid oförändrad nivå.

Jag finner icke anledning att frångå statsbidragsutredningens förslag rörande
ett enhetligt reglerat bidrag till högre kommunala skolor. Den av utredningen
beräknade procentsatsen synes mig dock böra avrundas till närmaste
hela tal.

Utredningen har under hänvisning till två i ett annat sammanhang framlagda
utredningar även framfört tanken att befria kommunerna från skyldigheten
att betala s. k. huvudmannaavgifter för lärarnas pensionering och i
stället jämka procentsatsen för det högre skolbidraget nedåt. Förslaget om
denna förenklingsåtgärd har i remissvaren mötts med gillande. Då emellertid
detta spörsmål sammanhänger med de frågor rörande pensionering, som
för närvarande överväges inom 1951 års pensionsutredning, är jag icke beredd
att i förevarande sammanhang förorda någon ändring.

En avgörande faktor vid ställningstagandet till en bidragsomläggning är,
vilken inverkan omläggningen kommer att få på kommunernas ekonomi.
Som framgår av det föregående har de olika avdragsbeloppen avpassats på
sådant sätt, att totalsumman av de statliga bidragen med de nya reglerna
kommer att förbli oförändrad. Därmed är dock icke givet, att den enskilda
kommunen icke kan drabbas av förluster genom bidragsomläggningen. Genom
att beräkningen av bidragsunderlaget icke grundar sig på alla de utgiftsfaktorer,
som tidigare ingått i underlaget, kan det tänkas alt bidragsförluster
uppkommer under ogynnsamma förhållanden. För andra kommuner,
vars kostnadsfaktorer har en sådan sammansättning att de gynnas
av det schablonartade systemet, medför omläggningen däremot vinst.

Statsbidragsutredningen har på ett begränsat material utfört beräkningar
som beträffande lärarlönebidraget utvisar, att den uppkommande omfördelningen
blir relativt obetydlig. En av utredningen upprättad tabell över de
sammanlagda verkningarna av förslagen beträffande såväl avlösning av 15
speciella bidrag som sammanförande av 14 skolbidrag utvisar, att icke någon
kommun skulle drabbas av större bidragsförlust än som motsvarar fyra öre
per skattekrona. Bidragsvinster skulle däremot uppkomma på upp till 21 öre
per skattekrona.

I remissutlåtandena har i ett betydande antal fall oro uttalats för de ekonomiska
följderna av omläggningen. Därvid har kritik även riktats mot de
av utredningen begagnade undersökningsmetoderna. Det har bland annat
gjorts gällande, att det av utredningen gjorda urvalet av kommuner icke varit
tillräckligt representativt och att undersökningen därför icke kunnat
allsidigt klarlägga de ekonomiska verkningarna. Vissa remissinstanser har
som följd härav bland annat framfört önskemål om ytterligare utredning.
Ett antal kommuner har genom egna uträkningar kommit fram till att hidragsförluster
skulle uppkomma som överstiger dem utredningen erhållit.

De inom departementet företagna undersökningarna — vars resultat såsom
jag redan nämnt närmare redovisas i bilaga 5 till detta protokoll — ut -

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

visar också, att i vissa fall större bidragsförluster än som motsvarar fem
öre per skattekrona kan uppkomma. Detta är fallet för sju kommuner. Icke
för någon kommun överstiger dock förlusten 14 öre per skattekrona.

Det bör framhållas att vid den nu företagna undersökningen eftersträvats
att erhålla ett så långt som möjligt allsidigt urval av kommuner. Materialet
har utvalts på sådant sätt att hänsyn i rimlig utsträckning måste anses ha
tagits till den kritik som riktats mot statsbidragsutredningens kommunurval.
I enstaka fall utvisar den nu företagna undersökningen större minusbelopp,
d. v. s. bidragsförluster, än vad som framkommit vid statsbidragsutredningens
motsvarande undersökning. Å andra sidan utvisade statsbidragsutredningens
undersökning en högsta avvikelse på plussidan med 21
öre per skattekrona. Vid den inom departementet företagna undersökningen
uppgick den högsta avvikelsen åt plussidan till 15 öre per skattekrona.
I stort sett torde dock undersökningens resultat vara sådant, att det föreslagna
systemet bör kunna genomföras utan mera märkbara återverkningar
för kommunerna. Det kan erinras om att de i departementspromemorian
framkomna beloppen för skattetrycksförändringar icke går upp till eller
ens närmar sig det belopp av 20 öre per skattekrona, som statsbidragsutredningen
ansett vara den övre gränsen för godtagbara avvikelser.

Det kan också vara anledning framhålla som ett utmärkande drag för det
schablonmässiga bidragssystemet, att konstaterade bidragsförluster ett år
ofta sammanhänger med förhållanden av rent tillfällig natur och att därför
ett annat år ett bättre resultat kan förväntas. Under sådana förhållanden
anser jag icke de resultat som framkommit genom departementets undersökningar
vara ägnade att inge betänkligheter. Icke heller finner jag anledning
att föreslå ökad total statsbidragsgivning för att därigenom söka
minska förlusterna för de fåtaliga kommuner, som drabbas av de relativt
sett större bidragsförlusterna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att jag även låtit vidtaga en separat
uträkning beträffande vissa av de kommuner, som i remissvaren uttryckt
farhågor för större bidragsförluster och som icke ingått i den inom finansdepartementet
gjorda undersökningen. Det gäller Eskilstuna, Kristianstads,
Mölndals och Örebro städer samt Lomma köping och Svärta landskommun.
För dessa har vid denna separata uträkning avvikelser erhållits som i intet
fall motsvarar mer än två öre per skattekrona. Möjligt är att dessa nu erhållna
gynnsammare resultat sammanhänger med att vissa bidrag undantagits
från reformering genom avlösning. Resultatet utvisar, att vid nu avsedd
utformning av bidragssystemet de här särskilt undersökta kommunerna
endast får vidkännas oväsentliga ändringar i skattetrycket.

Stockholms stad har i sitt remissyttrande påvisat, att i absoluta tal icke
oväsentliga bidragsförluster skulle uppkomma för staden, och därvid ifrågasatt,
om icke hänsyn härtill borde tagas vid bidragsreglernas utformning.
De inom departementet utförda beräkningarna — som visserligen endast
grundar sig på material från viss del av staden — utvisar emellertid att bidragsförlusterna
torde bli väsentligt lägre än dem staden i sitt remissytt -

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

rande kalkylerat med. En bidragande orsak härtill synes vara, att det för
Stockholm väsentliga bidraget till underhållsbidrag till barn undantagits
från den nu föreslagna omläggningen.

De resultat, som framkommit vid undersökningarna, bygger på uppgifter
om bidrag, avseende i huvudsak budgetåret 1954/55. Fråga uppkommer då
i vad mån senare ökningar i lönekostnaderna kan anses påverka dessa resultat.
Till följd av bidragssystemets konstruktion föranleder emellertid
stigande löner icke någon utgiftsökning för kommunerna, då det gäller
lärarlönebidraget, vilket innebär en väsentlig fördel för kommunerna. Beträffande
högre skolbidraget blir förhållandet visserligen något annorlunda
men även i detta fall föreligger full värdebeständighet. Genom att bidraget
i sistnämnda fall beräknas i procent av bidragsunderlaget kommer kostnadsökningarna
att fördelas mellan stat och kommun på i princip samma sätt
som för närvarande. Vad rör bidraget till övningslärare inom folk- och fortsättningsskolan
kommer förmånen med värdebeständighet att accentueras
vid övergång till det nya bidragssystemet. Denna omständighet bör här särskilt
framhållas. De eventuella bidragsförluster, som de utförda beräkningarna
utvisar i utgångsläget, kan under vissa förhållanden mer än väl uppvägas
av den värdebeständighet, som är förknippad med det föreslagna förenklade
bidragssystemet.

Sammanfattningsvis vill jag uttala, att jag ger min anslutning till de av
statsbidragsutredningen uppdragna riktlinjerna rörande beräkningssättet
för en ny statsbidragsgivning med de modifikationer som nu angivits. Jag
vill tillägga, att ytterligare kostnadselement längre fram kan tänkas konnna
i fråga, som är av beskaffenhet att böra påverka bidragsunderlagets och bidragsandelens
beräkning. Bland annat kan erinras om skolstyrelseutredningens
förslag om statsbidrag till kostnaderna för den lokala fackliga skolledningen,
som berördes i proposition nr 182 till 1956 års riksdag. För övrigt
bör bemärkas, att under tiden efter det att statsbidragsutredningen avlämnade
sitt förslag i något fall bestämmelser av statsbidragskaraktär tillkommit,
som ersätter eller kompletterar tidigare regler på det område, som
av utredningen avsetts med de 14 till sammanförande föreslagna lönebidragen
inom folkskoleväsendet. Vidare kan föreligga vissa problem hur bidragsgivningen
genom det nya lärarlönebidraget skall avgränsas i förhållande
till andra bidragsområden. Som exempel kan nämnas, att för närvarande
bidragsreglerna för löner vid den inbyggda realskolan har anknytning
till såväl bidraget för folkskolan som för högre kommunala skolor.
Dessa frågor ävensom andra uppkommande frågor av liknande art torde
senare få övervägas inom vederbörande fackdepartement.

I detta sammanhang bör till slut beröras en budgetteknisk fråga. De båda
nya gemensamma statsbidragen är avsedda att träda i stället för olika
bidrag som varit hänförliga till verksamhetsområden inom mer än ett dc <>

llilntng till riksdagens protokoll I samt. Nr 112

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

partement. Uppenbarligen bör dock de båda statsbidragen hänföras till ett
och samma departement. Med hänsyn främst till de nya statsbidragens
övervägande karaktär av lönebidrag på skolväsendets område bör de utgå
från lämpligt anslag under åttonde huvudtiteln.

VI. YiUkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna. Statens kontroll.

Innehållande av bidrag

Utredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att flertalet av de bidrag, vilka enligt
utredningens förslag skulle upphöra att utgå som fristående bidrag, var för
sig är reglerade i särskilda statsbidragsförfattningar. I sådana författningar
anges ofta föreskrifter som är avsedda att närmare reglera den statsunderstödda
verksamheten. Sådana föreskrifter kan ha karaktären av förutsättningar
för att verksamheten skall vara statsbidragsberättigad eller av särskilda
villkor för utbekommande av statsbidrag eller eljest på ett eller annat
sätt indirekt verka reglerande på den statsunderstödda kommunala
verksamheten. Som exempel på villkorsbestämningar må nämnas, att de
lokaler, i vilka verksamheten skall bedrivas, skall vara godkända av statlig
myndighet, att kommunen skall betala vederbörande befattningshavare viss
normal- eller minimilön, att befattningshavare skall ha viss formell kompetens,
att reglemente för verksamheten skall godkännas av statlig myndighet
eller att verksamheten skall bedrivas efter en av statlig myndighet godkänd
plan.

Vid en reform genom överföring enligt utredningens förslag av flertalet
nuvarande speciella driftbidrag till ett fåtal var för sig enhetligt reglerade
bidrag måste de nuvarande statsbidragsförfattningarna ersättas med andra
författningar för de nya bidragen. Utredningen uttalar härom.

I sådan ny statsbidragsförfattning böra då införas föreskrifter om ändamålet
med statsbidraget, d. v. s. arten av den verksamhet till vars bedrivande
statsbidraget är avsett att utgöra bidrag, regler för statsbidragets beräknande
samt föreskrifter om ansöknings-, prövnings- och utbetalningsförfarande.
Tveksamt är däremot om och i vad mån de särskilda statsbidragsvillkoren
beträffande de sammanförda men tidigare separata statsunderstödda
verksamhetsgrenarna böra bibehållas. I de fall åter, att nuvarande
speciella bidrag skulle indragas, bortfaller helt möjligheten att överflytta
villkorsbestämningarna till ny statsbidragsförfattning.

Från utredningens sida ställde man sig i principbetänkandet till eu början
den frågan, om det även efter en föreslagen reform vore behövligt för
staten att genom villkorsbestämningarna öva inflytande på den kommunala
verksamheten. Utredningen anförde sammanfattningsvis härom.

Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna har ofta en verkan
utöver sin uppgift att skapa garantier för statsmedlens användning. Denna
ytterligare verkan torde i ej så få fall vara direkt åsyftad eller m. a. o. vara

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 11)57

ett uttryck för en kompetensfördelning mellan stat och kommun. Från bl. a.
dessa utgångspunkter kan man icke bortse från att betänkligheter kan resas
mot att slopa villkorsbestämningarna. För nya verksamhetsgrenar, vilka följt
av statliga reformer och som från början icke haft någon utbredning ute i
kommunerna, skulle det ofta ha varit vanskligt att låta varje kommun efter
eget skön bestämma verksamhetens uppläggning. Det synes därför naturligt
att garantier, för att från början få verksamheten rätt inriktad, sökts i en
begränsad handlingsfrihet för kommunerna. När en kommunalt administrerad
verksamhet vunnit en viss hävd, är det emellertid icke blott möjligt
utan även önskvärt att låta kommunerna få ökad handlingsfrihet. Även en
annan faktor än den nu berörda är ägnad att underlätta slopandet av preciserade
villkorsbestämningar. Huvudparten av driftbidragen till primärkommunerna
avser nämligen ändamål, som har med socialpolitik eller undervisning
att göra. På dessa områden är samhällets förpliktelser nu mera allmänt
erkända än tidigare, och några principiellt grundade åsiktsdifferenser
av betydelse för utvecklingen torde knappast kunna noteras. En faktor, som
emellertid mer än de nu berörda torde vara ägnad att revidera uppfattningen
om villkorsbestämningarnas behövlighet, är den nya kommunindelningen.
Den ökning av den kommunala förvaltningsapparatens kapacitet, som
kommunindelningsreformen haft såsom mål, bör medföra mindre behov av
anvisningar och kontroll från de statliga organens sida.

De förslag om ett allmänt statsbidrag, som framlades i principbetänkandet,
medförde — liksom nu föreliggande förslag — enligt utredningen, att
villkorsbestämningarna i de särskilda bidragsförfattningarna icke kunde bibehållas.
Utredningen föreslog därvid, att, i den mån särskild reglering alltjämt
erfordrades, villkorsbestämningarna skulle ersättas med för kommunerna
direkt normerande föreskrifter. Samma system ansågs således böra
tillämpas som då det gäller kommunal verksamhet till vars bedrivande statsbidrag
icke utgår. Utredningen erinrade om att statsmakterna i dylika fall
meddelat erforderliga reglerande föreskrifter i fristående, direkt normerande
författningar.

Utredningen framhöll härom i principbetänkandet i huvudsak följande.

Följden av en omreglering av villkorsbestämningarna skulle visserligen
bli, att den effektiva påtryckning på kommunerna alt ställa sig till efterrättelse
de av statsmakterna angivna normerna, som följer av möjligheterna
att vägra statsbidrag, icke längre skulle kunna utövas. Utredningen hade
emellertid kommit till den uppfattningen, att denna form av tryck på kommunerna
att följa de statliga riktlinjerna för den kommunala verksamheten
icke vore nödvändig. I stort sett torde samma resultat kunna uppnås genom
råd och anvisningar. Därtill komme möjligheten att genom vitesföreläggande
tvinga eu tredskande kommun att följa i laga ordning meddelade föreskrifter.

överflyttande av villkorsbestämningarna i vissa statsbidragsförfattningar
till direkt normerande författningar torde i många fall skapa ökad klarhet
och enkelhet. Beträffande flera av de nu statsunderstödda verksamhetsgrenarna
förekomme nämligen eu dubbel reglering, dels genom direkt normerande
författningar och dels genom villkorshestämningar för erhållande av
statsbidrag. Men även beträffande sådan kommunal verksamhet, som regleras
uteslutande genom villkorsbestämningar för erhållande av statsbidrag,
kunde omläggningen medföra förenklingar. Utredningen förutsatte

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nämligen av skäl, som närmare utvecklades i principbetänkandet, att vid
utbyte av villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna mot direkt
normerande föreskrifter en omprövning samtidigt skulle företagas av bestämmelsernas
sakliga innehåll, som skulle leda till ökad kommunal bestämmanderätt
och begränsning av de statliga myndigheternas inflytande
å den kommunala verksamheten till sådana allmänna förhållanden, som
hade väsentlig betydelse ur statlig synpunkt.

I principbetänkandet erinrade utredningen vidare om att den decentralisering
av beslutanderätt till kommunala organ som enligt utredningens
mening lämpligen borde genomföras i samband med en omläggning av statsbidragssystemet
även skulle komma att påverka formen för den statliga
tillsynsverksamheten. Denna tillsynsverksamhet skulle icke, såsom för närvarande
i stor utsträckning vore fallet, behöva inriktas på detaljerna i den
kommunala verksamheten. Statsmakterna skulle kunna begränsa sig till att
utöva en allmän tillsyn över att den kommunala verksamheten icke bedreves
på sådant sätt, att syftet med densamma förfelades. En sådan omläggning
av den statliga tillsynsverksamheten torde möjliggöra rationalisering
av densamma, varigenom kostnadsbesparingar för förvaltningen låge inom
räckhåll. Utredningen uttalade, att enhetliga regler icke kunde uppställas
för överflyttande av villkorsbestämningarna till normerande författningar.
Olika alternativ kunde tänkas, och utredningen anförde fyra olika sådana.
En form var att ålägga kommunerna att bedriva verksamheten i enlighet
med normer som angivits i en författning. En annan form var att låta de
normerande bestämmelserna bli tillämpliga endast i den mån kommunerna
bedriver verksamheten i fråga. Det tredje åsyftade alternativet gick ut på
att i huvudsak begränsa den statliga regleringen till allmänna riktlinjer i
förening med statlig tillsyn. Slutligen skulle i vissa fall villkorsbestämningarna
i eu upphäv statsbidragsförfattning icke behöva ersättas med nya
föreskrifter.

I principbetänkandet uttalade utredningen, att villkorsbestämningarna
i de nuvarande statsbidragsförfattningarna hade den innebörden, att statsbidrag
kan förvägras eu kommun, som bedriver den ifrågavarande verksamheten
utan att iakttaga uppställda villkor. Även om sådan statsbidragsvägran
sällan torde ha förekommit, kunde icke bestridas, att möjligheten
därtill inneburit ett verksamt tvångsmedel mot kommunerna att noga följa
de fastställda föreskrifterna rörande verksamheten. Vid överflyttande av
villkorsbestämningarna helt eller delvis till för kommunerna normerande
författningar skulle detta tvångsmedel bortfalla. Som ersättning torde böra
införas möjlighet till vitesföreläggande för kommun, som icke ställde sig
föreskrifterna till efterrättelse. Därvid torde i allmänhet vara lämpligt att
låta befogenheten att förelägga viten endast tillkomma länsstyrelserna, att
av dem upptagas på anmälan av vederbörande statliga tillsynsmyndighet.
Som avgörande skäl för en sådan anordning kunde anföras — förutom att
lansstyrelserna inom förvaltningen intoge en dominerande ställning som
vitesföreläggande myndighet — att kommunerna härigenom erhölle större

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

garanti för att fråga om tillgripande av detta tvångsmedel bedömdes ur
mera allmänna synpunkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen.

Utredningen framhåller i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning
(SOU 1956:8), att utgångspunkten för dess uttalanden i principbetänkandet
var, att de speciella driftbidragen skulle avlösas med ett enda
allmänt statsbidrag och villkorsbestämningarna sålunda icke kunna bibehållas
i sin nuvarande form. Denna situation uppkommer jämväl med utredningens
nu framlagda förslag, i den mån detta innebär, att speciella
driftbidrag indrages och kommunerna erhåller kompensation i annan form.
Beträffande övriga bidrag (sammanförda) uttalar utredningen bland annat
följande.

I den mån förslaget går ut på att vissa bidrag skola sammanföras till
större enhetliga bidrag, torde däremot i och för sig kunna tänkas att villkorsbestämningarna
i de tidigare statsbidragsförfattningarna kunde överföras
till den för det sammanförda bidraget reglerande författningen. Emellertid
är att märka, att villkorsbestämningarna i de tidigare speciella statsbidragsförfattningarna
var för sig äro anknutna till relativt begränsade
verksamhetsgrenar och att svårigheter skulle kunna uppstå om de allmänt
gjordes tillämpliga på de mera omfattande verksamhetsgrenar, till vilkas
bedrivande de sammanförda bidragen skulle utgå. I viss omfattning torde
dock kunna vara lämpligt att vid sammanförande av flera speciella driftbidrag
bibehålla de separata villkorsbestämningarna i den nya enhetliga
statsbidragsförfattmingen. Med detta delvis förändrade utgångsläge tillkommer
utöver utredningens nyss återgivna fyra huvudalternativ för omreglering
av tidigare villkor sbestämningar den möjligheten att villkorsbestämning
för ett bidrag, som skall sammanföras med ett eller flera andra
bidrag, överflyttas till den för det sammanförda statsbidraget reglerande nya
statsbidragsförfattningen.

I fortsättningen kommer utredningen in på behovet av normerande bestämmelser
för de bidrag, som behandlats av utredningen. Förslaget beträffande
behovet av normerande bestämmelser för de av_ utredningen till
indragning föreslagna bidragen framgår närmare av följande sammanställning
(nummerhänvisningarna hänför sig till de av statsbidragsutredningen
använda).

Vad härefter angår de bidrag, som föreslås bli sammanförda till ett enhetligt
reglerat bidrag till folk- och fortsättningsskoleväsendet, framhåller utredningen,
att i respektive författningar förekommer ett stort antal föreskrifter av
reglerande natur. Utredningen uttalar den uppfattningen, att dessa reglerande
föreskrifter, trots att de meddelats i statsbidragsförfattningar, i verkligheten
är avsedda att gälla verksamheten såsom sådan och sålunda är oberoende
av hur kostnaderna för densamma fördelas. Utredningen föreslår, att som
ett provisorium i avvaktan på en allmän översyn av skolförfattningarna
sådana villkorsbestämningar i statsbidragsförfattningarna, som icke naturligen
kan överflyttas till annan nu gällande normerande författning, sammanföres
i eu ny normerande författning, förslagsvis benämnd »Bestämmelser
angående vissa anordningar inom folk- och fortsättningsskoleväsen -

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidrag

Förslag

1. Social hemhjälpsverksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan
upphävas utan att ersättas
med särskilda reglerande föreskrifter.
Kommunerna kan
självständigt omhänderha
verksamheten.

3. Förskottering av underhållsbidrag till barn.

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen.

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner.

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid
högre läroanstalter.

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.

54. Fastighetsregisters första uppläggande.

55. Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt.

56. Vissa kostnader för vård av alkoholister.

Statsbidragsförfattningarna kan
upphävas utan att ersättas
med några normerande bestämmelser.

57. Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan
helt upphävas, då erforderliga
normerande bestämmelser
redan finns i lagen om nykterhetsvård.

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor
och praktiska kommunala realskolor.

31. Hälsovården vid folk- och småskolor.

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor.

Huvudmannen för skolan bör
åläggas skyldighet att svara
för en tillfredsställande skolhälsovård.

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor.

Statsbidragsförfattningen kan
upphävas. Erforderliga bestämmelser
finns i folkskolestadgan.

36. Tillhandahållande av fria läroböcker.

1 samband med upphävande av
statsbidragsförfattningen bör
en allmän föreskrift om skyldighet
för skoldistrikten att
tillhandahålla läroböcker införas
i folkskolestadgan.

51. Skolbibliotek i folkskolan.

52. Skolbibliotek vid högre kommunala skolor och kommunala
anstalter för yrkesundervisning.

Statsbidragsförfattningarna kan
upphävas. Eventuellt bör inrättande
av bibliotek göras till
en obligatorisk uppgift.

det». Utredningen har icke ansett det påkallat att för egen del företaga en
detaljerad genomgång av detta författningskomplex, utan förutsätter, att
det uppdrages åt skolöverstyrelsen att utarbeta erforderliga författningsförslag.

Även beträffande de sammanförda statsbidragen till de högre kommunala
skolorna förutsätter utredningen en liknande genomgång av författningarna.

Frågan om den statliga tillsynen över den kommunala verksamheten
ay ser icke baia problemet med villkorsbestämmningarna utan även de minskade
möjligheterna till dylik tillsyn genom att det uppgiftsmaterial som
hittills åtföljt statsbidragsansökningarna kommer att inskränkas vid en re -

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

form på föreslaget sätt. Lärarlönebidraget enligt nu gällande system kan
tagas som exempel på hur den hittillsvarande kontrollen i samband med
statsbidragen är upplagd. Enligt gällande instruktion för folkskolinspektörer
och enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till avlönande av
folk- och småskollärare skall skoldistriktens ansökningar om statsbidrag till
bestridande av ifrågakommande kostnader för folkskoleväsendet granskas av
inspektörerna. I angivna kungörelse utsäges, att inspektörerna skall tillse,
att de för dylika bidrags erhållande stadgade villkoren är uppfyllda, varefter
rekvisitionerna skall insändas till länsstyrelserna (beträffande Stockholms
skoldistrikt till skolöverstyrelsen), vilka myndigheter har att prova
och utbetala bidragen.

Från och med den 1 juli 1958 — alltså samma dag som statsbidragsreformen
föreslås träda i kraft — skall jämlikt kungörelse den 21 december
1956, nr 616, för varje län såsom regional statsmyndighet på skolväsendets
område finnas en länsskolnämnd. Dessa nämnder kommer att övertaga
länsstyrelsernas nuvarande uppgift såsom prövande och avgörande organ,
i fråga om statsbidrag på skolväsendets område, medan länsstyrelserna skall
vara utbetalande myndigheter. Folkskolinspektörernas verksamhet _skall inordnas
i länsskolnåmnderna. För Stockholms vidkommande kommer skolöverstyrelsen
att vara såväl prövande och avgörande som utbetalande myndighet.

Riksräkenskapsverkets författningsenliga granskning av utbetalningarna
sker sedan länsstyrelserna insänt huvudböcker samt avskrifter av utgiftsoch
inkomstjournaler jämte verifikationer. Det material, som ligger till
grund för riksräkenskapsverkets granskning, innefattar de från skoldistrikten
ingivna statsbidragsrekvisitionerna med bilagor. Ämbetsverket åligger enligt
gällande instruktion bland annat att tillse, att de räkenskaper och redovisningshandlingar
— vilka jämlikt särskilt meddelade bestämmelser skall inges^till
verket av statsmyndigheter, statstjänstemän och statsunderstödda
inrättningar ävensom av korporationer och enskilda, som erhåller anslag a''\
statsmedel mot redovisningsskyldighet — blir vederbörligen granskade.
Granskningen skall avse att kontrollera bland annat att utgifterna verkställes
i enlighet med utfärdade författningar och eljest givna stadganden.
Riksräkenskapsverket har rätt att hos de myndigheter, tjänstemän och institutioner,
vilkas räkenskaper skall granskas inom verket, ävensom hos dem
underlydande redogörare inhämta de underrättelser rörande förvaltningen
och kontrollen därå, som kan erfordras för utförande av verkets åligganden.

Remissyttrandena

Utredningens uttalanden i fråga om villkorsbestämningarna föranleder i
slort sett icke några kommentarer från de hörda myndigheternas och organisationernas
sida.

Frågan om sättet för en kontroll av den kommunala verksamheten i händelse
av eu reform på området beröres däremot i flera av remissvaren,

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

främst av riksråkenskapsverket, som emellertid icke knyter an till villkorsbestämningarna
utan — såsom påpekats tidigare — till själva beräkningssättet
för det schablonartade bidragsunderlaget. Ämbetsverket anser, att detaljerade
uppgifter om de faktiska lärarlönerna är erforderliga.

Redan kontrollen av lärarnas löneklassplaceringar, som skulle ligga till
grund för bestämningen av bidragsunderlaget, kräver tillgång till åtskilliga
uppgifter, som ej skulle återfinnas i statsbidragsrekvisitionen, exempelvis
uppgifter om tjänstledigheter. Kompletterande material måste sålunda infordras
från skoldistrikten. Riksråkenskapsverket förutsätter vidare att liksom
hittills efterlevnad av avlöningsreglementet för folkskolan, avlöningsleglementet
för övningslärare, timlärarkungörelsen och andra avlöningsbestämmelser
skall utgöra villkor för statsbidrags utgående. En kontroll
härav kräver emellertid oundgängligen tillgång till specificerade uppgifter
om de faktiska avlöningskostnaderna.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör sålunda liksom hittills skoldistrikten
vid sina rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner lämna specificerad
redovisning av sina faktiska avlöningskostnader och dessa kostnader
utgöra bidragsunderlaget.

Även skolöverstyrelsen berör de minskade kontrollmöjligheterna vid ett
summariskt statsbidragsförfarande.

Överstyrelsen vill ifrågasätta, om hos folkskolinspektionerna tillgängligt
material är tillräckligt och framför allt systematiserat på ett sådant sätt,
att tillfredsställande granskningsmöjligheter erbjudes. Särskilt om den föreslagna
mellaninstansen skall handha utbetalningen av statsbidragen, vill
överstyrelsen understryka, att av de sakkunniga föreslagna rekvisitionsblanketter
måste kompletteras med ytterligare material av distriktet, om ett
tillfredsställande granskningsförfarande skall kunna komma till stånd och
inspektören icke skall onödigt betungas.

Sju folkskolinspektörer och Sveriges överlärarförbund anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar på tal om villkorsbestämningarna
såsom angeläget, att viss tillsyn alltjämt utövas över att tilldelade statsbidrag
kommer avsedda ändamål till godo. Länsstyrelsen anför.

Länsstyrelsen finner det emellertid nödvändigt, att denna tillsyn är redan
före bidragets beviljande reglerad, så att man icke i efterhand måste tillgripa
kringgärdande åtgärder, som dels undan för undan eliminera de fördelar,
som det allmänna statsbidraget är avsett att medföra, dels medföra osäkerhet
och ojämnhet i tillämpningen. Länsstyrelsen anser därför, att denna
fråga kräver ytterligare övervägande, som bör gå ut på förenklade villkorsbestämmelser
utan att fördenskull vitesföreläggande behöver riskeras.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar allmänt, att vissa garantier måste finnas
för att syftet med alla de nu ifrågavarande statsbidragen genom den avsedda
reformen icke äventyras.

I några av remissvaren utsägs å andra sidan direkt, att några farhågor
icke behöver hysas för en minskning av statens kontroll över kommunerna
genom det nu föreslagna förenklade förfarandet. Sålunda uttalar länsstyrelsen
i Gotlands län, att med den förstärkning, som kommunsammanslag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

89

ningen medfört i fråga om kommunernas administration, torde någon risk
icke föreligga för att det ökade förtroende för den kommunala självstyrelsen,
som förslaget innebär, skall missbrukas. Styrelsen för Svenska stadsförbundet
framhåller som en given vinst med sammanförandet av statsbidragen,
att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen försvinner och
den kommunala handlingsfriheten ökas genom att kommunerna ej längre
blir bundna av de speciella ändamålsbestämningarna. Styrelsen utgår därvid
från att de normer som skall ersätta de nuvarande villkorsbestämningarna
ges en förhållandevis begränsad omfattning och endast utfärdas där så
prövas oundgängligen nödvändigt.

I frågan om tvångsåtgärder mot kommuner föreligger remissyttranden i
två fall. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller vikten av alt villkorsbestämningarna
i största möjliga utsträckning bibehålies och fortsätter.

De möjligheter, som länsstyrelsen för närvarande har att vägra statsbidrag,
har visat sig vara ett effektivt påtryckningsmedel, då det gällt att få
kommunerna att iakttaga sparsamhet och följa författningarnas bestämmelser.
Den av utredningen anvisade metoden med vitesföreläggande kan befaras
komma att visa sig mindre smidig i praktiken samt dessutom ej så
effektiv i förebyggande syfte.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har en likartad inställning.

Ett problem, som icke torde bli lätt att bemästra och som måste bli föremål
för mycket ingående överväganden, är hur nu gällande villkorsbestämmelser
i statsbidragsförfattningar skola ersättas med normerande föreskrifter.
Därvid vill länsstyrelsen anföra, att vitesförelägganden, även om denna
möjlighet kanske icke helt bör uteslutas, är en utväg, som en länsstyrelse
icke gärna vill tillgripa. Bättre och mera effektivt torde vara, att en kommun,
" som icke ställer sig till efterrättelse normerande bestämmelser, löper
risken att statsbidrag helt eller delvis innehålles. Länsstyrelsen är visserligen
övertygad om att fall av missbruk beträffande statsbidrag i detta län komma
att vara sällsynta, men lagstiftningen måste räkna med möjligheten därav.

Departementschefen

Ett typiskt drag för gällande statsbidragssystem är, att mer eller mindre
detaljerade villkor uppställes som förutsättning för statsbidrag. Såsom redan
decentraliseringsutredningen påtalade kan dessa villkor sägas innebära
en inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten, varför en förenkling
och generalisering av villkorsföreskrifterna innebär en viss decentralisering
från statliga till kommunala organ. Även i 1953 års direktiv för
statsbidragsutredningen ägnades uppmärksamhet åt frågan och framhölls,
att villkorsbestämningarnas bortfall innebar en avsevärd ökning av den
kommunala handlingsfriheten och sammanföll med det önskemål att stärka
den kommunala självstyrelsen som var ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen.
I direktiven åberopades också eu vid 1953 års riksdag
väckt motion om utredning angående möjligheterna att minska den
statliga kontrollen över kommunala organ. I motionen uttalades bland an -

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nät, att statsbidragen vid sidan av de tvångsmedel, som stod tillsynsmyndigheterna
till buds i form av föreläggande, förordnande och tvångsutförande,
hade blivit ett verkningsfullt påtryckningsmedel på kommunerna.

De statsbidrag, som ifrågasatts för en omläggning, avser verksamhetsgrenar
av vitt skilda slag. I flera fall gäller det verksamhet som staten direkt
ålagt kommunerna att handha; i andra fall gäller det uppgifter som i princip
är frivilliga för kommunernas del. Villkorsbestämningarna uppvisar i de
olika fallen mycket stora variationer. Beträffande verksamhetsgrenar, som
är obligatoriska för kommunerna, lämnas de grundläggande bestämmelserna
i särskilda lagar, stadgor eller andra direkt normerande författningar.
Ibland anknyter då statsbidragsförfattningarnas villkorsbestämningar till
dessa. Så är fallet i fråga om det dominerande statsbidraget på förevarande
område, nämligen bidraget till avlönande av folkskollärare in. in. Som villkor
för statsbidrag stadgas i detta fall bland annat, att skolväsendet är anordnat
i enlighet med gällande regler och att lärarnas avlöningsförmåner
utgår i enlighet med vad därom är föreskrivet. — När det gäller uppgifter
som är frivilliga för kommunerna, finns däremot ofta icke någon annan
statlig reglering av verksamheten än den som innefattas i statsbidragsförfattningarnas
villkorsbestämningar.

Enligt min mening kan det med fog göras gällande, att statsbidragsvillkoren
stundom innebär en onödig och föga rationell detaljreglering. De
ofta komplicerade villkorsbestämningarna föranleder otvivelaktigt ett mycket
betungande administrativt arbete icke bara för de statliga utan även för
de kommunala myndigheterna. Jag har redan i det föregående i princip
anslutit mig till önskemålen att så långt som möjligt stärka den kommunala
självstyrelsen. Vid statsbidragsomläggningen bör det därför enligt min mening
i varje särskilt fall noga övervägas, om icke villkorsbestämningarna
kan undvaras eller i varje fall göras mindre ingripande.

Den frågan uppställer sig då, i vad mån staten fortfarande behöver öva
inflytande på kommunal verksamhet av nu ifrågavarande slag och hur detta
i så fall skall ske utan att villkorsbestämningarna bibehålies. Ser man till
syftet med villkorsbestämningarna — vilket i första hand får anses vara
att skapa garantier för att statsmedlen kommer till användning på avsett
sätt — är det uppenbarligen ett naturligt och starkt intresse att i varje fall
en allmäri tillsyn utövas från statens sida. Då villkorsbestämningarna emellertid,
som utredningen påpekat, ofta är av ingripande natur, innebär de
en reglering i detalj av hela verksamheten med den effekten att de blir
föreskrifter vilka är bindande för kommunerna. Även om staten också får
anses ha ett intresse att öva inflytande på en verksamhet, bör betänkligheter
i allmänhet icke resas mot att efterge kravet på detalj kontroll, åtminstone
i de fall då verksamheten blivit allmänt utbredd. Synpunkten
att en viss verksamhet bör uppbyggas efter enhetliga grunder och att kommunerna
därför icke bör lämnas fria händer vid påbörjande av en viss
verksamhet trädes i stort sett icke för när, om man i en reform väsentligen
inbegriper verksamhetsgrenar vilka redan är utbyggda i kommu -

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

nerna. Utredningen har framhållit flera omständigheter som talar för en
minskning i kontrollen av den kommunala verksamheten och motsvarande
ökning av den kommunala självbestämmanderätten. Enligt min mening
bör dessa omständigheter tillmätas en avgörande betydelse. Den kommunala
verksamheten på olika fält har numera, särskilt efter kommunindelningsreformen,
nått en sådan utveckling att någon risk för ett eftersättande
av olika förvaltningsgrenar i allmänhet icke föreligger, om villkorsbestämningarna
på av utredningen förordat sätt upphör.

Det sagda får anses ha principiell giltighet. Att helt slopa kontrollmöjligheterna
bör dock icke komma i fråga. Garantier måste, om än i annan form
än de hittillsvarande villkorsbestämningarna, skapas för att de med statsmedel
understödda verksamhetsgrenarna bedrives på ändamålsenligt sätt.
Detta gäller särskilt de för kommunerna obligatoriska verksamhetsgrenarna.
Det behov av statlig tillsyn som alltjämt kan föreligga — i detta sammanhang
bortses från den inspektionsrätt som tillkommer statliga myndigheter
beträffande vissa av kommunernas verksamhetsområden — bör, såsom
framhölls i 1953 års direktiv, tillgodoses genom föreskrifter av normerande
karaktär.

Den förut lämnade redogörelsen för utredningens betänkande anger närmare,
hur villkorsbestämningarna för de till indragning föreslagna statsbidragen
tänkts bli reglerade. Utredningen har vid sina överväganden kommit
fram till att villkorsbestämningarna för de flesta statsbidragen inom
denna grupp skulle kunna direkt upphävas utan att behöva ersättas med
särskilda reglerande föreskrifter. Beträffande några statsbidrag, bland annat
till skolhälsovård och till fria läroböcker in. in., fann utredningen det
däremot motiverat, att till gällande författningar på områdena borde fogas
bestämmelser om skyldighet för vederbörande kommun att vidtaga erforderliga
anordningar.

Beträffande de nuvarande speciella driftbidrag på skolväsendets område,
som enligt utredningens förslag skulle sammanföras till ett enhetligt bidrag,
har utredningen icke närmare tagit ställning till frågan om utformningen
av de regler som skulle ersätta villkorsbestämningarna. Utredningen
uttalar emellertid den uppfattningen, att de reglerande föreskrifter, som
till stort antal förekommer i författningarna rörande dessa statsbidrag, (i
verkligheten är avsedda alt gälla verksamheten som sådan och alltså är
oberoende av hur kostnaderna för densamma fördelas. Härigenom aktualiseras
enligt utredningens mening en överflyttning av dylika föreskrifter till
direkt normerande författningar. Utredningen förutsätter, att det uppdrages
åt skolöverstyrelsen atl utarbeta erforderliga författningsförslag.

Vad utredningen yttrat i förevarande delar har i stort sett godtagits av
remissinstanserna, och för egen del är jag beredd all i huvudsak ansluta
mig till utredningen. Det är emellertid icke möjligt att nu framlägga förslag
till de författningsändringar som erfordras i följd av statsbidragssystemets
omläggning. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört berör det författningsarbete,
som här återstår, väsentligen ecklesiastikdepartementets

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

område. Inom detta departement pågår redan en mycket omfattande författningsrevision
på skolväsendets område, närmast med anledning av de
vid förra årets riksdag fattade besluten om en skolstyrelsereform. Det synes
naturligt och lämpligt, att i det sammanhanget även upptages spörsmålet
om vilka ändringar i och tillägg till skolförfattningarna som påkallas av
statsbidragsreformen. Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller författningar
vilka utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. Jag vill
emellertid understryka det i och för sig självklara förhållandet, att författningsarbetet_i
fråga icke kan medföra att kommunerna utan riksdagens
medverkan ålägges nya uppgifter eller nya ekonomiska förpliktelser. I den
mån bestämmelser om dylika ålägganden anses erforderliga — exempelvis
på skolhälsovårdens område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års
riksdag. Utan att särskilt höra riksdagen kan Kungl. Maj :t givetvis i skolförfattningarna
fastslå sådana skyldigheter för kommunerna som riksdagen
tidigare i princip godtagit, exempelvis skyldigheten att i fråga om avlöningsförmåner
åt lärarna följa gällande avlöningsföreskrifter.

Viktigt är över huvud taget, att vissa bestämmelser i författningarna rörande
statsbidrag till avlöningskostnader för lärare i någon form kvarstår
som norm för kommunernas handlande. Här kan t. ex. erinras om de i
nämnda författningar stadgade förbuden för skoldistrikten att medge löneoch
pensionsförmåner utöver de i avlönings- och pensionsreglementena föreskrivna.

Genom att villkorsbestämningarna vid en reform utgår ur statsbidragsförfattningarna
och genom att en redovisning av de faktiska kostnaderna icke
kommer att ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna minskas på ett
avgörande sätt möjligheterna att från statens sida kontrollera, att den statsunderstödda
verksamheten upprätthålles på ett behörigt sätt. Väsentligt för
statsbidragsfrågans lösning är, huruvida denna minskning i kontrollmöjligheterna
bör kunna godtagas av statsmakterna. Det bör därvid erinras om att
redan i förarbetena till de nu framlagda förslagen framhållits, att eu omläggning
av statsbidragsgivningen måste leda till att den statliga granskningsverksainheten
måste begränsas. Samtidigt har berörts hur förslaget
bygger på ett ökat förtroende för kommunerna att handha en viss verksamhet.

Kontrollen av att statsmedlen kommer till användning enligt meddelade
föreskrifter sker i huvudsak genom den statliga revisionen. Här åsyftas
främst riksräkenskapsverkets åliggande att utöva en central kontroll av statens
utgifter; även de blivande länsskolnämndernas verksamhet kan i tilllämpliga
delar jämföras därmed. Riksräkenskapsverket får enligt sin instruktion
anses ha en rätt och en skyldighet att granska både statliga och i
viss utsträckning icke-statliga myndigheters och korporationers räkenskaper,
nämligen såvitt gäller dem som erhåller statsmedel för sin verksamhet
och som enligt särskilt meddelade bestämmelser är redovisningsskyldiga inför
verket. Det innebär, att det kommunala handhavandet av nu ifrågakom -

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

mande statsmedel i princip kan anses ingå i ämbetsverkets kontrollområde.

För att skänka nödig klarhet beträffande ämbetsverkets rättigheter och
skyldigheter efter en statsbidragsomläggning bör såsom ett komplement
till instruktionen för ämbetsverket meddelas en föreskrift, att kommun
skall vara skyldig att på _anfordran av vederbörande statliga myndighet
lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som erfordras för myndighetens
bedömande av verksamhetens riktiga handhavande i ekonomiskt och
kameralt hänseende. Skyldigheten för kommunerna kan lämpligen komma
till uttryck i de bestämmelser om statsbidrag, som förutsattes komma till
stånd. — Riksräkenskapsverkets instruktion lämnar även svar på frågan,
vilka områden av verksamheten som skall granskas. Det är inte bara fråga
om en kontroll av att en statsbidragsrekvisition är siffermässigt riktig. Ämbetsverkets
uppgift är även att se till, att gällande författningar iakttagits,
t. ex. att en av ett skoldistrikt utbetalad lön till folkskollärare överensstämmer
med det av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementet för folkskolan. —
Frågan har mindre betydelse för nu gällande statsbidragssystem, enligt vilket
detaljerade uppgifter ingår i statsbidragsrekvisitionerna. Däremot aktualiseras
den, när endast ett mycket begränsat uppgiftsmaterial bifogas statsbidragsrekvisitionerna
på det sätt den nu föreslagna reformen avser.

Riksräkenskapsverket hävdar i sitt remissvar, att skoldistrikten i statsbidragsrekvisitionerna
måste lämna specificerade uppgifter om de faktiska lönekostnaderna
för att ämbetsverket skall kunna fullgöra sin författningsmässiga
skyldighet att granska de skilda avlöningsreglementenas riktiga
tillämpning. Enligt verkets mening kräver redan kontrollen av lärarnas löneldassplaceringar
tillgång till åtskilliga uppgifter, som måste särskilt infordras
från skoldistrikten. Den här framförda invändningen mot statsbidragsutredningens
förslag har stor betydelse.

Uppenbarligen är det rent principiellt av vikt, att den statliga revisionsverksamheten
upprätthålles på behörigt sätt. Erfarenheten visar, att denna
verksamhet har stor betydelse inte bara genom att årligen åtskilliga felaktigheter
påträffas under revisionsarbetet och rättas till utan också genom
att den centrala granskningen bidrager till att skapa enhetlig tillämpning av
gällande bestämmelser.

Enligt min mening kan dock begränsningen i kontrollen icke sägas innebära
några större olägenheter. Till en början må framhållas, att granskningsverksamheten
från riksräkenskapsverkets sida icke ens under nuvarande
förhållanden i praktiken omfattar annat än mindre delar av hela
fältet. Kontroll sker endast stickprovsvis och utföres på det sältet, att under
ett år samtliga skoldistrikts statsbidragsrekvisitioner granskas i ett avseende
och under ett påföljande år i elt annat. Andra omständigheter kan
emellertid anföras, som tydligare talar för att icke frångå statsbidragsutredningens
förslag om ett schematiskt beräknat bidragsunderlag. Detta förslag
iir en av hörnstenarna i reformen och kommer att medföra, att antalet uppgifter
som lämnas av skoldistrikten radikalt nedbringas. Riskerna för missbruk
får anses vara i stor utsträckning eliminerade genom vissa lokala faktorer.
Möjligheten för en kommun att l. ex. betala eu folkskollärare eu hög -

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

re lön än lärarlönereglementet medger, utan att detta uppmärksammas
inom och utom kommunen och korrigeras, torde i praktiken vara ganska liten.
Den insats som göres av kommunens egna revisorer, vilka ofta har biträde
av landskommunernas förbunds eller (beträffande städerna) kommunalekonomiska
föreningens revisorer, medverkar säkerligen till att lönerna
utbetalas på behörigt sätt. Även det nya regionala skolorganet, länsskolnämnden
med skolinspektörerna, torde komma att uppmärksamma om eu
kommun gör avvikelse från vederbörligt avlöningsreglemente. Erfarenheten
har visat, att något avsiktligt frångående av avlöningsförfattningarna vid nu
gällande system icke bar förekommit i nämnvärd utsträckning, och någon
anledning befara någon ökning vid en omläggning på statsbidragsgivningens
område synes icke föreligga. Ytterligare synpunkter kan anföras till stöd för
åsikten om den begränsade statliga kontrollens tillräcklighet. Tilläggas bör
att det ligger en garanti för riktig avlöningstillämpning också däri att begångna
felaktigheter av de kommu nala organens ledamöter in. fl ._i vid s t räckt
omfattning kan hänföras till ämbetsbrott. Med hänsyn till anförda omständigheter
torde sålunda anledning icke föreligga att ur statlig revisionssynpunkt
frångå statsbidragsutredningens förslag om ett schablonmässigt bidragsunderlag
och därmed följande begränsat granskningsmaterial. Gentemot
vad riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen anfört om behovet av tillgång
till åtskilliga uppgifter vid bedömning av själva statsbidragsansökningen, vill
jag framhålla det angelägna i att antalet uppgifter i statsbidragsrekvisitionerna
nedbringas. Med lämplig, i det följande närmare skisserad utformning
av kontrollsystemet bör det vara möjligt att i stort sett inskränka rekvisitionsmaterialet
i den omfattning som föreslagits av statsbidragsutredningen.
Det bör alltså, om icke fråga är om längre tjänstledigheter o. s. v., räcka med
uppgifter om antalet lärartjänster och löneklassplaceringar ävensom antalet
veckotimmar eller undervisningstimmar för e. o. övningslärare och timlärare.
Detta innebär, att ytterligare granskning från myndigheternas sida — frånsett
den kontroll, som får anses ligga däri att den regionala skolmyndigheten
enligt sakens natur måste antagas äga kännedom om de faktiska skolförhållandena
på verksamhetsfältet och påfordra vidtagande av erforderliga rättelser
— icke bör ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna. Härav följer,
att t. ex. verifikationer för de schematiskt beräknade lönekostnaderna regelmässigt
icke skall behöva fortlöpande granskas av riksräkenskapsverket.

Det anförda får dock icke föranleda, att kontrollen helt eftersättes på det
område varom nu är fråga. Den författningsmässiga granskningsskyldigheten
för riksräkenskapsverket skall helt naturligt fortfara. Metoden för
granskningen får dock bli en annan än den hittillsvarande. Material för närmare
granskning kommer ej längre att vara tillgängligt. Det blir då ej möjligt
att på samma sätt som för närvarande granska ett detaljavsnitt varje
år för hela landet. Den kontroll som skall verkställas får i stället för varje
år begränsas till ett mindre antal kommuner, vilkas kostnader för den statsunderstödda
verksamheten granskas i sin helhet. Det för granskningen erforderliga
materialet får antingen infordras eller också granskas i samband med
personliga besök i kommunerna av vederbörande tjänstemän.

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Till slut bör ett ytterligare problem upptagas till skärskådande. Det gäller
frågan vilka medel som står de statliga myndigheterna till buds i de fall
kommunerna eftersätter sina skyldigheter antingen genom att viss verksamhet,
som hittills stötts med speciella statsbidrag, bedrives på felaktigt sätt,
t. ex. genom att givna avlöningsbestämmelser åsidosättes, eller genom att en
verksamhetsgren rent av underlåtes. Frågan har delvis berörts i det föregående.
Enligt nu gällande regler anses innehållande av statsbidrag vara det
medel som står till buds mot kommun som icke iakttager uppställda villkor.
Dylika åtgärder torde dock — såvitt framgår av utredningens uppgifter —
sällan ha vidtagits. Från utredningens sida har uttalats, att vitesföreläggande
mot tredskande kommun borde komma ifråga, övergången till det nya systemet
skulle nämligen betaga staten möjlighet att mot tredskande kommun
tillämpa metoden att innehålla statsbidrag. Bakom detta resonemang kan enligt
min mening ligga den åsikten, att innehållande av ett allmänt, eller i detta
fall rättare sagt ett för flera verksamhetsgrenar gemensamt statsbidrag, icke
bör ifrågakomma när en kommun eftersatt sina skyldigheter beträffande
blott en av verksamhetsgrenarna. Det skulle således vara en otillfredsställande
anordning att vägra statsbidrag även för sådana verksamhetsgrenar där
kommunen ej eftersatt sina skyldigheter.

Oavsett vad som i detta sammanhang må komma att föreskrivas kan helt
allmänt sägas, att en länsstyrelse gentemot en tredskande kommun i ett flertal
fall synes kunna tillgripa ett föreläggande. Detta torde följa av såväl
länsstyrelseinstruktionen som av ett stort antal specialförfattningar på skilda
områden.

Bortsett från länsstyrelsernas befogenheter i fall som dessa synes mig det
medel som i nu förevarande sammanhang bör komma ifråga vara innehållande
av statsbidrag. Visserligen torde icke någon — till sina verkningar —
större skillnad råda mellan ett innehållande av statsbidrag och ett föreläggande,
förbundet med vite, men, som några av de hörda remissmyndigheterna
anfört, är det icke alltid tilltalande att mot en kommun, som t. ex. underlåtit
fullgöra viss skyldighet, tillgripa en sådan åtgärd som ett vitesföreläggande.
Det får i princip anses vara en naturligare åtgärd att i förekommande
fall innehålla statsbidrag för ändamålet, helt eller delvis, i avbidan
på vidtagande av rättelse. Därtill kommer att den sistnämnda åtgärden säkerligen
är effektivare. Jag vill omedelbart tillägga som min bestämda uppfattning,
att detta medel endast undantagsvis torde behöva komma till användning.

Innehållande av viss del av det gemensamma statsbidraget bör kunna
ifrågakomma i de fall en kommun bedriver verksamhet, varom nu är fråga,
utan att iakttaga meddelade normerande föreskrifter eller underlåter att
fullgöra dylik verksamhet som enligt särskilda bestämmelser åvilar kommunen.
Därvid får förutsättas, att i de normerande föreskrifterna bland
annat inflyter eu bestämmelse om skyldighet för kommun att följa fastställda
löne- och pensionsreglementen. Innehållandet bör i allmänhet ha
den formen, att beloppet i fråga utbetalas först sedan skyldigheten full -

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

gjorts. Bestämmelse om rätten att innehålla statsbidragsbelopp torde lämpligen
inflyta i blivande bestämmelser om gemensamma statsbidrag.

Den förut framförda synpunkten att ett gemensamt statsbidrag icke rätteligen
bör innehållas vid försummelse av endast en del av de verksamhetsgrenar
detta statsbidrag omfattar bör ytterligare uppmärksammas. Särskilt gäller
detta, om innehållande av det gemensamma statsbidraget — vilket är
uppbyggt på bidrag, som gäller skolväsendet — skulle ifrågasättas för försummelse
inom verksamhetsgren, som icke tillhör skolans område. Sistnämnda
förhållande torde visserligen knappast få någon aktualitet med den begränsade
omfattning de avlösta statsbidragen fått enligt de av mig förordade
förslagen. De statsbidrag, som icke tillhör skolväsendet och som nu föreslås
bli avlösta, är endast två till antalet och för övrigt beloppsmässigt obetydliga.
Kommer däremot — vilket är tanken enligt föreliggande förslag — om några
år även andra speciella driftbidrag att avlösas, blir det här avhandlade problemet
mera aktuellt. Skulle en kommun då eftersätta en vass verksamhet —
inom skolväsendet eller på annat område — som kommunen är skyldig fullgöra,
synes mig det föreslagna systemet böra ges den innebörden, att endast
en viss, mindre del av det gemensamma statsbidraget innehålles. Förslagsvis
synes ett belopp, motsvarande högst en tiondel av det eljest på kommunen
för året belöpande gemensamma statsbidraget böra innehållas. Det bör ankomma
på vederbörande myndighet att inom denna ram avväga storleken av
beloppet med hänsynstagande till den försummade verksamhetsgrenens ungefärliga
andel av det totala verksamhetsfältet och till arten av den försummelse
som skett.

f frågan om vilken av berörda myndigheter som skall besluta om åtgärder
mot kommun, som icke följer gällande föreskrifter, har utredningen utifrån
sina utgångspunkter ansett länsstyrelsen lämplig. Även jag vill förorda, att
denna myndighet anförtros uppgiften. Det är visserligen enligt skolstyrelsereformen
länsskolnämnden (i Stockholms stad skolöverstyrelsen) som efter
den 1 juli 1958 kommer att vara beslutande organ i förevarande statsbidragsärenden,
men detta förhållande torde icke böra påverka uppfattningen om
länsstyrelsen som lämpligaste myndighet alt besluta om innehållande av bidrag.
Länsstyrelsen kommer, förutom att besluta om dylikt innehållande, endast
att vara utbetalande myndighet. För Stockholms vidkommande kommer
överståthållarämbetet visserligen icke att vara utbetalande myndighet, men
detta bör icke föranleda något annat än att ämbetet, liksom länsstyrelserna
i gemen, är beslutande myndighet i fråga om innehållande av statsbidrag.

I samband med att prövning och avgörande av ifrågavarande statsbidragsärenden
således icke längre kommer att företagas av länsstyrelsen, synes redogöraransvaret
härutinnan icke böra åvila länsstyrelsens tjänstemän utan
knytas till vederbörande beslutande organ. Närmare bestämmelser härom
torde få meddelas i blivande författning.

Ett av de skäl utredningen framhöll för att länsstyrelserna borde avgöra
om tvångsmedel skulle användas var också, att kommunerna härigenom
erhöll större garanti för att bedömandena skedde ur mera allmänna syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

97

punkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen. Detta är av
betydelse med hänsyn till att de föreslagna gemensamma statsbidragen
— framför allt efter en framtida avlösning av ytterligare hittillsvarande speciella
driftbidrag — kommer att representera verksamhetsgrenar även utanför
de blivande länsskolnämndernas intresseområden.

Det bör ankomma på skolöverstyrelsen, länsskolnämnd ävensom andra
tillsynsmyndigheter att till länsstyrelsen göra anmälan, när kommun anses
ha eftersatt sina skyldigheter.

VII. Diverse frågor

A. Kyrkliga skoldistrikt, kommunalförbund m. m.

Det framlagda förslaget rörande statsbidragssystemet bygger på förutsättningen,
att det obligatoriska skolväsendet är en uppgift för de borgerliga
primärkommunerna. Det förekommer emellertid, att skolväsendet handhas
även av andra subjekt, vilket blir en komplicerande faktor vid den utformning
av statsbidragssystemet, som nu föreslås.

Sålunda finns fortfarande sju skoldistrikt, där skolväsendet är en kyrklig
angelägenhet. Antalet dylika skoldistrikt har efter hand minskat men man
måste räkna med att åtminstone vissa av dessa kommer att kvarstå även
efter den nya skolstyrelselagens ikraftträdande den 1 juli 1958.

Speciella problem uppkommer även i de fall då skolväsendet eller del
därav handhas av kommunalförbund. Förekomsten av dylika förbund torde
efter skolstyrelsereformens genomförande komma att öka, och det torde då
vidare bli mycket vanligt att en kommun för undervisning mottager barn
från annan kommun eller eljest handhar uppgifter på skolväsendets område
för annan kommuns räkning.

Departementschefen

Gemensamt för de här angivna fallen är, att de berörda kommunerna icke
utan vidare kan tillföras statsbidrag genom lärarlönebidraget. Antalet lärartjänster
kan då nämligen icke anses vara en riktig mätare på kommunernas
behov av statsbidrag. Även andra komplikationer kan uppkomma. Om t. ex.
statsbidrag enligt de nya reglerna skulle utgå direkt till ett kyrkligt skoldistrikt,
skulle därigenom även utbetalas kompensation för indragning av
bland annat bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen, vilken kompensation
rätteligen bör utgå till primärkommunen.

De här antydda problemen har icke närmare berörts av statsbidragsutredningen.
Statsbidragssystemets anpassning till de förhållanden, som uppstår
för här avsedda fall anser jag böra bli föremål för närmare undersökning.
Lämpligen torde frågan beaktas i samband med den författningsrevision på
skolväsendets område, vilken pågår inom ecklesiastikdepartementet.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

B. Framgent inarbetande av speciella bidrag i de gemensamma statsbidragen
Utredningen

Statsbidragsutredningen erinrar om vissa nu existerande bidrag, som i
detta sammanhang lämnats utanför en reform, och framhåller, att — ehuru
avlösningen av speciella driftbidrag efter den på grundval av 1953 års förhållanden
gjorda avvägningen ansetts böra begränsas — utvecklingen i
kommunerna av andra med speciella driftbidrag understödda verksamhetsgrenar
framdeles kan möjliggöra avlösning av ytterligare bidrag. I och med
att en statsunderstödd verksamhetsgren får sådan omfattning i det övervägande
antalet kommuner, att verksamheten kan sägas vara en normal uppgift,
torde i allmänhet förutsättningar föreligga för en avlösning av det speciella
bidraget. Utredningen anför därefter.

Utredningens förslag, att avlösningen av ett antal speciella driftbidrag
skall ske i den enkla formen att bidragen indragas och kommunerna kompenseras
genom förstärkning av de kvarstående speciella statsbidragen bygger
på det nuvarande läget. Skulle emellertid utvecklingen framdeles gå i
den riktningen, att även andra statsunderstödda kommunala verksamhetsgrenar
än de, till vilka utgå bidrag som nu skulle avlösas, vinna sådan utbredning
i kommunerna, att verksamhetens omfattning i stort kan sägas
stå i proportion till kommunernas invånarantal, böra även de successivt
avlösas. Huruvida en sådan ytterligare avlösning bör ske på nu föreslaget
sätt genom reducerade avdragsbelopp å lärarlönebidraget eller förstärkning
av andra kvarstående driftbidrag eller genom införande av ett nytt allmänt
statsbidrag, kan inte nu avgöras utan beror av omfattningen av de statsbidrag,
som ytterligare skulle avlösas.

Departementschefen

Efter hand kan uppstå behov av förenklingsåtgärder beträffande statsbidrag
som icke omfattas av här föreliggande förslag. Det torde därför vara
lämpligt att med jämna mellanrum taga upp frågan om åtgärder för ytterligare
avveckling av statsbidrag till prövning. Såsom jag anfört i det föregående
är avsikten att redan inom de närmaste åren på nytt upptaga frågan
om en avlösning av bidrag som för närvarande lämnats utanför en omläggning.
Genom den konstruktion som de båda nya gemensamma statsbidragen
föreslagits få, torde det — såsom också sakrevisionen i ett tidigare återgivet
uttalande påpekat — vara relativt lätt att på ett smidigt sätt bygga ut bidragssystemet
till att omfatta flera verksamhetsgrenar, som nu stödes av
speciella bidrag. Även andra former för förenkling bör dock självfallet kunna
övervägas i sådana fall där de båda nya bidragens konstruktion icke lämpar
sig för en inarbetning eller avlösning av kvarvarande speciella bidrag.

Kungl. Mctj.ts proposition nr 112 år 1957

99

C. Skolöverstyrelsens förslag om viss fondbildning

I sitt remissvar över utredningens år 1956 avgivna betänkande aktualiserar
skolöverstyrelsen en speciell statsbidragsfråga, vilken enligt överstyrelsens
mening bör få sin lösning i nu förevarande fall. överstyrelsen anför
till en början följande.

I fråga om statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet tillämpas för närvarande
den ordningen, att ett belopp motsvarande två procent av understödet
innehålles vid bidragets utanordnande. De sålunda innehållna medlen
avsättes årligen till en fond för centrala åtgärder till främjande av folkbiblioteksväsendet.
Fonden förvaltas av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen anser nu, att genomförandet av en motsvarande anordning
avseende det allmänna skolväsendet skulle vara av betydande värde. Det är
enligt överstyrelsens mening synnerligen betydelsefullt såväl för statsverket
som för de kommunala huvudmännen, om ökade möjligheter kan beredas
överstyrelsen att i finansiellt smidiga former tillgodose behov vilka förutsätter
centrala initiativ eller anordningar, överstyrelsen anför vidare.

Som exempel på verksamhet, vilken lämpligen torde kunna finansieras i
denna ordning, vill överstyrelsen nämna åtgärder för förenklingar och rationaliseringar
inom skolväsendet. Den rationaliseringsverksamhet, som
f. n. tillgodoses anslagsvägen -— f. n. utgår bidrag till standardisering
av undervisningsmateriel och till arbetstidsundersökningar inom skolmåltidsverksamheten
— skulle därvid i fortsättningen kunna finansieras med
fondmedel. Stort behov föreligger av liknande rationaliseringsundersökningar
på flera andra områden. I detta sammanhang bör ifrågakomma bidragsgivning
till exempelvis viss byggnadsteknisk experimentverksamhet,
undersökningar avseende lämpliga inredningsanordningar i skollokaler
o. dyl. Av fondmedel torde vidare kunna bestridas exempelvis kostnader
för konferenser och vissa kurser för lärare och andra befattningshavare
inom skolväsendet, vartill medel icke anvisas i vanlig ordning, utarbetande
och framställning av vissa upplagebegränsade läro- och handböcker
av experimentell karaktär, varjämte bör vara möjligt för överstyrelsen
att anvisa medel till Svenska landskommunernas förbund, Svenska
stadsförbundet eller andra organisationer för verksamhet av betydelse för
skolväsendet. I allmänhet torde i detta sammanhang icke böra komma i
fråga reguljära understöd till ett och samma ändamål, utan torde dispositionen
årligen avse i första hand nya eller tillfälliga ändamål eller behov.

Överstyrelsen föreslår, att av statsbidraget avseende dels lönebidragen till
folk- och fortsättningsskolor, dels lönebidragen till högre kommunala skolor
ett belopp motsvarande förslagsvis en promille årligen innehålles för afl
avsättas till en av överstyrelsen förvaltad fond för centrala åtgärder till
främjande av det allmänna undervisningsväsendet. Den årliga avsättningen
kan vad statsbidragen beträffar beräknas till cirka 500 000 kronor.

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Departementschefen

Skolöverstyrelsens förslag innebär, att en fond skulle bildas för att tillfälliga
behov på olika delar av undervisningsväsendets område skulle kunna
på ett smidigt sätt tillgodoses. Fonden skulle tillföras medel genom att viss
andel av de omlagda lärarlöne- och högre skolbidragen innehölles till förmån
för fonden. Onekligen skulle tillkomsten av en dylik fond kunna medföra
fördelar. Visserligen komme anordningen att innebära, att kommunerna icke
erhölle statsbidraget i dess helhet. Emellertid vore den andel, som skulle innehållas
för fondens räkning, i stort sett utan märkbar betydelse för kommunernas
vidkommande och komme ju för övrigt kommunernas undervisningsväsen
till godo på andra vägar.

Oavsett vilken vikt, som må tilläggas de ändamål som skulle tillgodoses
genom fondens medel, kan dock principiella invändningar av annat slag
riktas mot skolöverstyrelsens förslag. En fondbildning på föreslaget sätt
skulle motverka strävandena att begränsa antalet specialregler på statsbidragsgivningens
område. Vidare innebär skolöverstyrelsens förslag, att vid
sidan av riksstaten en diversemedelsfond skulle tillskapas, vars behållning
skulle disponeras utan närmare prövning av riksdagen. Enligt min mening
bör man så långt som möjligt undvika dylika fonder. Jag anser mig av dessa
skäl icke böra förorda bifall till skolöverstyrelsens förslag.

D. I vilken utsträckning kan en förenklad statsbidragsgivning medföra

arbetsbesparingar?

Utredningen

Som ett av skälen för en reform har tidigare angivits den betydande tidsåtgången
vid bokförings-, rekvisitions- och revisionsarbetet hos kommunerna
och däremot svarande tidsåtgång vid kontroll- och utanordningsarbetet
hos de statliga myndigheterna. Utredningen framhåller också de fördelar,
som i administrativt avseende skulle vinnas genom förenklingsåtgärderna.
Kommunerna borde genom omläggningen i betydande utsträckning
befrias från arbete med ansökningar och rekvisitioner av statsbidrag samt
verifiering av kostnader. Även för de prövande och reviderande statliga
myndigheterna skulle begränsningen av ansöknings- och rekvisitionsmaterialet
medföra avsevärda lättnader.

Utredningen har — genom att räkna antalet ansökningar och rekvisitioner
som vissa kommuner gjort under loppet av ett år för att erhålla de angivna
35 statsbidragen -— sökt finna ett sätt att mäta de ifrågavarande
förenklingsförslagens praktiska betydelse.

I utredningens betänkande (1956) anföres i detta hänseende.

På grundval av dessa räkningar har utredningen ansett sig kunna uppskatta
antalet sidor (A4-format) i alla av landets kommuner för ett år
gjorda sådana ansökningar och rekvisitioner till omkring 50 000 vartill

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

skulle komma omkring 60 000 bilagor. För de av utredningen föreslagna
två nya bidragen skulle i stället årligen erfordras endast omkring 3 000
sidor rekvisitioner och kanske 1 000 bilagor. Sammanlagt skulle sålunda
statsbidragsansökningarna och rekvisitionerna sidmassigt reduceias till
mindre än 4 %. Tilläggas må, att av de rekvisitioner och bilagor som skulle
bortfalla till följd av omläggningen, många aro omfattande och arbetskravande.
Som exempel kan nämnas, att för rekvisition av statsbidrag till bidragsförskott
för Stockholms stads del 1953/54 beraknas ha atgatt 3 881
arbetstimmar.

Remissyttrandena

I remissvaren beröres frågan om en eventuell reducering av personalen
hos de statliga myndigheterna i flera fall. Några remissinstanser ffa™"
håller emellertid, att reformen för vissa befattningshavare icke medför någon
arbetsbesparing. Sålunda ifrågasätter skolöverstyrelsen, om omläggningen
för samtliga i statsbidragsförfarandet engagerade parter medför lika
stora arbetslättnader. Överstyrelsen anför vidare.

Mest påtagligt torde arbetsbördan komma att lätta för de utbetalande
och granskande statliga myndigheterna, sålunda länsstyrelserna och riksräkenskapsverket.
Icke minst för de blivande länsskolnämnderna torde detta
vara av betydelse, sedan statsbidragsärendena överflyttats dit från lansstyrelserna.
För statens folkskolinspektörer vinnes också arbetslattnader,
även om dessa icke torde bliva av den omfattning, de sakkunniga tänkt sig.
Som överstyrelsen i annat sammanhang antytt, synes sålunda för inspektörernas
del nödvändigt att komplettera statsbidragsansökningarna med ytterligare
rekvisitionsmaterial. För skoldistrikten och skolorna däremot torde
förslaget knappast medföra lika stora lättnader.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att reformen icke medföi nagon arbetsminskning
för folkskolinspektörerna.

Frågan angående personalbesparingar föres fram av några centrala ämbetsverk.
Statskontoret framhåller, att de förenklingar med avseende å det
administrativa bestyret med statsbidragsgivningen, som den ifragasatta reformen
förutsatts medföra, rimligtvis bör möjliggöra vissa personalbesparingar
hos de myndigheter, exempelvis länsstyrelserna, vilka handhar ifrågavarande
verksamhet. Enligt ämbetsverkets mening bör förutsättningarna
härför närmare undersökas. I det sammanhanget understryker ämbetsverket,
att de statliga och kommunala organ, som innefattas i skolstyrelseutredningens
förslag angående skolväsendets lokala och regionala ledning, vid en
omläggning av statsbidragssystemet bör kunna undergå en icke oväsentlig
reducering.

Statens sakrevision anser, att den föreslagna omläggningen aktualiserar
spörsmålet om icke arbetsminskningen på vissa håll -— företrädesvis i länsstyrelserna,
skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket - blir så betydande,
att den bör kunna leda till vissa tjänsteindragningar inom berörda avdelningar.
Denna fråga synes böra särskilt utredas, när tillräckliga erfarenheter
vunnits.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Statens organisationsnamnet påtalar, att för länsstyrelsernas del väsentliga
arbetsbesparingar torde kunna påräknas.

Av de länsstyrelser, som särskilt yttrat sig i förevarande del, framhåller
länsstyrelserna i Kalmar samt Göteborgs och Bohus län den arbetsminskning,
som en reform skulle medföra för vederbörande myndigheter, medan
länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller följande.

Även om utredningsmännens förslag innebär stora förenklingar torde ej
kunna förväntas någon väsentligare inbesparing av de allmänna förvaltningskostnaderna.
Visserligen skulle de periodvis hårt arbetstyngda förtroendemännen
liksom även statliga och kommunala tjänstemän få en lättnad
i sin arbetsbörda och kanske kan man i en del fall undvika att inrätta
eljest erforderliga nya tjänster. Någon indragning av tjänster som följd
av rationaliseringen torde likväl knappast kunna påräknas.

Departementschefen

En följd av den nu föreslagna statsbidragsreformen måste rimligen vara,
att en betydande arbetslättnad uppnås för både den statliga och den kommunala
förvaltningen, vilket även varit ett av huvudmotiven för reformen
över huvud taget. En omläggning av statsbidragsgivningen medför därför naturligen
konsekvenser beträffande personalbehovet hos stat och kommun.
Från utredningens sida beröres icke detta i de avgivna betänkandena. Vad
beträffar frågan om personalbesparingar inom statliga verk och myndigheter
är det svårt att på frågans nuvarande ståndpunkt närmare ange vad reformen
kan tänkas innebära. Den frågan torde därför få bli föremål för närmare
undersökning, när man bättre kan överblicka verkningarna av det nya
statsbidragssystemet.

VIII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för en förenklad
statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Valfrid Paulsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

103

Bilaga 1

Förteckning över samtliga av statsbidragsutredningen till behandling upptagna
driftbidrag med angivande av utredningens förslag m. m.

Anslag i milj. kr.
budgetåret 1

1954/55

1956/57

3,3

3,6

0,15

0,2

4,6

5,5

0,14

1 5,25

2,95

3,65

1 25,0

1 20,0

31,2

42,0

0,005

0,01

0,035

0,03

47,3

46,85

0,82

0,505

14,1

5,7

l 35,5

8,5

1

0,112

0,165

1

0,085

0,085

34,0

25,0

-

1,25

0,75

Femte huvudtiteln

1. Social hemhjälpsverksamhet.........

2. Fattigvård och barnavård för lappar

3. Förskottering av underhållsbidrag till

barn..............................

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen

5. Driften av anstalter för halvöppen barnavård
...........................

6. Statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet
.............................

Sjätte huvudtiteln

7. Underhåll av vägar och gator i städer
och stadsliknande samhällen, som äro

generalplaner............

Sjunde huvudtiteln
9. Städernas friheter........

munerna m. m.

Åttonde huvudtiteln

11. Kommunala gymnasier

12. Kommunala flickskolor........

13. Kommunala realskolor.........

14. Praktiska kommunala realskolor

15. Hälsovården vid kommunala flicksko -

ka kommunala realskolor .

för lärjungar vid högre läroanstalter
17. Anordnande av skolmåltider . . .

tider.

visorer

Avlöses (SOU 1956: 8)

(eformeras enl. särskilt
förslag. (Anm. Förslag
till 1957 års riksdag)

Reformeras enl. särskilt
förslag

Behandlas av 1955 års
utredning om städernas
väghållning

Avlöses (SOU 1956: 8)

Behandlas av 1955 års
stadsutredning

Särsk. utredning av 1956
års kommunalskatterevision.
(Anm. Förslag
till 1957 års riksdag)

Kvarstår oförändrat enl.
särsk. förslag

Ingår i högre skolbidraget
(SOU 1956: 8)

Avlöses (SOU 1956: 8)

Reformeras enl. särsk.
förslag. Behandlas även
av annan utredning

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor 20.

Förstärkningsanordningar vid vissa
folk- och småskolor

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. Handledning vid kombinerad korrespondens-
och radioundervisning vid vissa
folkskolor

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare 24.

Arvode till skolsekreterare

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare
m. fl. vid viss tjänstgöring
å ferietid

26. Avlönande av övningslärare vid folkoch
småskolor

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. Undervisning i slöjd

29. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola 30.

Försökskostnadsbidrag..............

31. Hälsovården vid folk- och småskolor

32. Folkundervisningens befrämjande i rikets
nordligaste gränsorter m. m.....

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträ dande

föreståndarinnor vid folkskolans
skolhem............................

34. Inackordering av skolbarn i skolhem

eller enskilda hem ................

35. Anordnande av skolskjutsar för skolplikt^
barn .......................

36. Tillhandahållande av fria läroböcker

m. m...............................

37. Vissa fullbordade byggnadsarbeten ..

38. Vissa äldre undervisningslokaler.....

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler

m. m...............................

40. Undervisningsmateriel vid folk- och

småskolor...........................

41. Övergångsbidrag till tjänstebostäder

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan 43.

Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid fortsättningsskolan

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan 45.

Centralisering av fortsättningsskolevä sendet.

.................

Anslag i milj. kr.
budgetåret

Utredningens förenklings-förslag resp. upplysning

1954/55

1956/57

om annan behandling av
statsbidrag

1 412,7

1500,0

Ungår i lärarlönebidraget
(SOU 1956: 8)

Inordnas i lärarlönebidra-get enl. särsk. förslag

0,14

0,315

Reformeras enl. särsk. för-slag

1,475

1,591

Avlöses (SOU 1956: 8)
Kvarstår oförändrat enl.

0,25

0,28

särsk. förslag

1,095

1,02

Ingår i lärarlönebidraget
(SOU 1956: 8)

2,25

2,0

Sammanföres med nr 35
och 45 (SOU 1956: 8).
Dessutom utredn. av
skolöverstyrelsen

24,0

30,0

Sammanföres med nr 34
och 45 (SOU 1956: 8).
Dessutom utredn. av
skolöverstyrelsen

9,9

Avlöses (SOU 1956: 8)

3,0

3,0

Indrages mot kapitalan-visning enl. särsk. för-slag

0,5

0,33

1,3

2,0

Avlöses (SOU 1956: 8)

2,8

2,8

- » -

0,215

0,18

Indrages mot kapitalan-visning enl. särsk. för-slag

4,6

7,0

Ingår i lärarlönebidraget

(SOU 1956: 8)

0,7

1,3

Sammanföres med nr 34
och 35 (SOU 1956: 8).
Dessutom utredn. av
skolöverstyrelsen

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

105

Anslag i milj. kr.

Utredningens förenklings-

budgetåret

förslag resp. upplysning

om annan behandling av

1954/55

1956/57

statsbidrag

46. Avlönande av lärare vid högre tolksko-

0,55

Ingår i

Ingår i högre skolbidraget

lor .................................

anslag för

(SOU 1956: 8)

nr 12—14

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre

0,005

Ingår i

Avlöses (SOU 1956: 8)

folkskolor...........................

anslag för

nr 15

48. Understöd åt handelsgymnasier......

1,5

1,814

Kvarstår oförändrat enl.

särsk. förslag

49. Kommunala anstalter för yrkesunder-

14,3

»32,65

- *> -

visning.............................

50. Folkbibliotek

]

- » -

51. Skolbibliotek i folkskolan

Avlöses (SOU 1956: 8)

52. Skolbibliotek vid högre kommunala

'' 1^ Sfi

19 288

- » -

skolor och kommunala anstalter för yr-

kesundervisning

53. Centralbibliotek

Kvarstår oförändrat enl.

särsk. förslag

Nionde huvudtiteln

54. Fastighetsregisters första uppläggande

0,005

0,01

Avlöses (SOU 1956: 8)

Elfte huvudtiteln

(nr 55—57 tillhör numera femte huvudtiteln)

55. Resekostnader vid intagning å allmän

0,07

0,1

- » -

alkoholistanstalt.....................

56. Vissa kostnader för vård av alkoholister

—

—

- » -

57. Främjande av nykterhetsnämndernas

1,75

4,0

- » -

verksamhet.........................

58. Statspolisorganisationen i kommunerna

9,6

15,5

]

59. Reservpolisorganisationen...........

0,94

1,0

llntet förslag avgivet

60. Den lokala polisorganisationen å lands-

12,0

15,0

bygden .............................

1

Även andra än här avsedda bidrag ingår.

Bilaga 2

©

05

Tänkt tidsschema m. m. (delvis preliminärt) beträffande statsbidragsfrågornas behandling

Statsbidrag till primärkommuner 1

Betänkande av

Beredning av
ärendet sker i

Prop. (eller redogö-relse av verkställd
utredning) avlämnas
till riksdagen

En reform
föreslås
träda i kraft

35 st. driftbidrag (= nu föreliggande
principprop.)..............................

statsbidragsutredn. tSOU 1956: 8)

finansdep.

1957

V, 1958

Driftbidrag till

försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola
(2 st.)....................................

d:o (PM 2»/, 1956)

eckl.dep.

d:o

d:o

vissa kostnader berörande åttonde huvud-titeln (9 st.) ..............................

d:o (PM »•/, 1956)

d:o

d:o

skolskjutsar, inackord. m. m. (3 st.) ......

d:o (SOU 1956: 8)

i sakk. inom skolöver- (betänk.13/, 1956)

d:o

d:o

d:o

Driftbidrag till skolmåltider (2 st.)..........

Driftbidrag till halvöppen barnavård ........

(styrelsen

(statsbidragsutredn. (PM */, 1956)
sakk. för översyn av (beräknas bli av-(vissa statsbidrag på givet sommaren
skolväsendets om- 1957)

(råde

statsbidragsutredn. (PM 18/, 1956)

d:o

socialdep.

1957

V, 1957

Driftbidrag till vissa arbetslöshetskostn.......

Anläggningsbidrag (c:a 20 st.) ..............

d:o (beräknas bli av-

givet våren 1957)

d:o (betänk. s/„ 1956)

d:o

resp. fackdep.

(se 1957 års stats-verksprop., femte
huvudtiteln s. 87—
104)

Frågan om vissa drift- och anläggningsbidrag till sekundärkommuner torde senare komma att särskilt utredas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

107

Bilaga 3

Förslag till förenklingsåtgärder enligt propositionen

(numreringen är densamma som i bilaga 1)

Femte huvudtiteln

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen......

Sjätte huvudtiteln

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner
......................................

Åttonde huvudtiteln

12. Kommunala flickskolor......................

13. Kommunala realskolor.....................

14. Praktiska kommunala realskolor............

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kom munala

realskolor och praktiska kommunala
realskolor.................................

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar
vid högre läroanstalter..............

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor . .

20. Förstärkningsanordningar vid vissa folk- och

småskolor.................................

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor.....

22. Handledning vid kombinerad korrespondensoch
radioundervisning vid vissa folkskolor . . .

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare ....

24. Arvode till skolsekreterare..................

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare

m. fl. vid viss tjänstgöring å ferietid.........

26. Avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor
....................................

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål......

28. Undervisning i slöjd.......................

31. Hälsovården vid folk- och småskolor........

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid folkskolans skolhem......

36. Tillhandahållande av fria läroböcker m. m. . .

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.. .

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan . . .

43. Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid

fortsättningsskolan.........................

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan
.......................................

46. Avlönande av lärare vid högre folkskolor.....

47. Arvoden till skolläkarc m. m. vid högre folkskolor
.......................................

Anslag i milj. kr.
budgetåret

Förenklingsför-slag enl. prop.

1954/55

1956/57

0,14

15,25

Avlöses

0,005

0,01

»

14,1

5,7

8,5

| 35,5

1 Ingår i högre
| skolbidraget

0,112

0,165

Avlöses

0,085

0,085

»

1 412,7

1 500,0

Ingår

> i lärarlöne-bidraget

1,475

1,591

Avlöses

1,095

9.2

1.3

2,8

1,02

9,9

2,0

2,8

Ingår i lärarlöne-bidraget

Avlöses

»

»

\

> 4,6

7,0

1 Ingår i lärarlöne-| bidraget

0,55

Ur ansla-get för nr
12—14

Ingår i högre skol-bidraget

0,005

Ur ansla-get för nr
15

Avlöses

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bilaga 4

Tablå utvisande i schematisk form hur de i denna proposition till reformering
föreslagna 27 statsbidragen övergår till endast två statsbidrag

Nuvarande statsbidrag

Förenk-

lingsförslag

Nyskapade

statsbidrag

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre
läroanstalter

31. Hälsovården vid folk- och småskolor

36. Tillhandahållande av fria läroböcker m. m.

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor

Avlöses

(indrages)

Lärarlöne-

bidrag

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

20. Förstärkningsanordningar vid vissa folk- och småskolor

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. Handledning vid kombinerad korrespondens- och radiounder-visning vid vissa folkskolor

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

24. Arvode till skolsekreterare

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare m. fl. vid viss
tjänstgöring å ferietid

26. Avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. Undervisning i slöjd

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid folkskolans skolhem

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan

43. Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

Samman-

föres

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor
och praktiska kommunala realskolor

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor

Avlöses

(indrages)

Högre

skol-

bidrag

12. Kommunala flickskolor

13. Kommunala realskolor

14. Praktiska kommunala realskolor

46. Avlönande av lärare vid högre folkskolor

Samman-

föres

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

109

Bilaga 5

Promemoria

med redogörelse för vissa inom finansdepartementet verkställda
kompletterande undersökningar rörande verkningarna av såväl
sammanförande av 14 statsbidrag som avlösning
av 7 statsbidrag

Undersökningarna har avsett det föreslagna bidraget till folkskoleväsendet
i allmänhet (lärarlönebidraget) i enlighet med de av allmänna statsbidragsutredningen
uppdragna riktlinjerna. I första hand har syftet vant att beräkna
verkningarna av de generaliserande beräkningsgrunderna i vad galler
de 14 bidrag, som föreslås bli sammanförda. Därutöver har beräkning företagits
av verkningarna av att kompensation för bidrag, som är tankta att
föreslås till avlösning, sker genom reduktion av avdragsbeloppen för lararlönebidraget
med ett enhetligt belopp per statsbidragsberattigande tjänst.

Den kompletterande undersökningen har ansetts erforderlig med hansyn
till bland annat att vissa kommuner uttalat farhågor för större bidragstorluster
till följd av en omläggning enligt statsbidragsutredningens förslag och
att kritik i vissa remissyttranden riktats mot det sätt, på vilket urval av kommuner
skett i den av statsbidragsutredningen företagna undersökningen.

Då det här gällt att belysa de ekonomiska verkningarna av omläggningen
av statsbidragsgivningen med hänsyn till därav följande utdebiteringsförändringar,
har urvalet av undersökningskommuner synts bora ske etter
samma principer som tillämpas vid undersökningar av kommunalekonomiska
förhållanden av annat slag. Väsentligt är därvid, att urvalet så langt
som möjligt blir allsidigt med avseende på kommunernas geografiska belägenhet,
skattekraft, storlek efter invånarantal, näringskaraktär och orts gruppstillhörighet.

......

Ett ur angivna synpunkter företaget urval har skett vid den statistiska
undersökning rörande verkningarna av olika alternativ för en höjning av
de kommunala ortsavdragen, som företagits av 1956 års kommunalskatterevision
och redovisats i betänkandet om nya kommunala ortsavdrag (SOU
1956'' 41) Det ifrågavarande urvalet utgöres av en tiondel av samtliga landskommuner,
köpingar och landstingsstädcr. I detsamma ingår 90 landskommuner
och köpingar samt 13 landstingsstädcr. Vad landskommunerna och
köpingarna beträffar har dessa uttagits från samtliga län och motsvarar i
möjligaste mån en tiondel av hela antalet dylika kommuner i vart och ett
av länen. Även städerna synes ha fått en tillfredsställande regional fördelning.
Vidare har vid urvalet tillsetts, att så långt som möjligt kommuner
med olika skattekraft (antal skattekronor per invånare), kommunal utdebitering,
storlek efter invånarantal, näringskaraktär och tillhörande olika
ortsgrupper blivit likformigt företrädda. Av den i kommunalskatterevisio -

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

nens betänkande intagna redogörelsen med därtill hörande tabeller framgår,
att representativiteten i här herörda avseenden med vissa avvikelser kan
sägas vara tillfredsställande, d. v. s. kommuner av olika typer och karaktär
äi väl representei ade i urvalet. Det har vid den föreliggande undersökningen
ansetts lämpligt att utgå från kommunalskatterevisionens urval av landskommuner,
köpingar och landstingsstäder.

I den undersökning, som här avses, bör emellertid även städerna utom
landsting på något sätt vara representerade. Eftersom denna grupp av kommunei
främst består av landets största städer, har undersökningens utsträckande
till dessa medfört vissa praktiska svårigheter. Varje stads bidragsrekvisitioner
i här aktuella avseenden är mycket omfattande. Efter
närmare överväganden har det ansetts lämpligt att i undersökningen medtaga
Malmö stad att representera de landstingsfria städerna med undantag
tor Stockholm. Att Malmö bedömt efter folkmängdens storlek representerar
-större andel av de ifrågavarande städerna än en tiondel eller cirka en fjärdedel,
har särskilt beaktats vid de företagna genomsnittsberäkningarna.

Då det ansågs nödvändigt att i undersökningen på något sätt inbegripa
aven Stockholm, men staden ensam representerar ett avsevärt större undersökningsmaterial
än hela det övriga kommunurvalet, har av praktiska skäl
endast material från en del av staden kunnat bearbetas. Ett lämpligt urval
av Stockholmsmaterial möjliggjordes av att de för undersökningen väsentligaste
rekvisitionshandlingarna — rekvisitionerna av statsbidrag till avlönall<.
..av octl småskollärare samt övningslärare — är uppställda med
särskilda avsnitt för varje överlärardistrikt. En framkomlig väg för erhållande
av material för Stockholm har därför varit att bearbeta rekvisitionerna
från vissa överlärardistrikt. Stockholm var det redovisningsår, som undersökningen
avser, indelat i 46 överlärardistrikt. Av dessa medtogs i undersökningen
fem, nämligen distrikten Blommensberg, Essingen, Katarina Sköndal
och Sodra Ängby. Urvalet av distrikt skedde under beaktande bl. a av att
distrikt från olika delar av staden samt av olika storlek skulle bli representerade
Pa grundval av ett sammandrag av rekvisitionsuppgifterna för olika
distrikt gjordes vidare en summarisk bedömning av dels fördelningen av
kostnaderna för å ena sidan folk- och småskollärartjänster och å den^andra
Övriga tjänster, dels sjukledigheternas variationer mellan olika distrikt Vid
urvalet togs hänsyn till de olikartade förhållandena även i här berörda
avseenden.

De undersökta fem överlärardistrikten representerar med hänsyn till det
rekvirerade bidragets storlek cirka 9 procent av Stockholm. Staden kan därtor
anses vara representerad i undersökningen i ungefär samma utsträckning
som landet i övrigt.

På grund av att rekvisitionerna av lärarlöner för Falu stad samt Bollnäs
landskommun icke kunnat bearbetas, har dessa kommuner lämnats utanför
undersökningen. ^ idare är det vid en undersökning, som rör bidrag till
kostnader inom folkskoleväsendet, ej möjligt att särskilt behandla matenal
for Kungsors köping utan att också inbegripa Kung Karls landskommun,
enar dessa två kommuner tillhör ett och samma skoldistrikt, Kung
vans skoldistrikt. På grund härav har undersökningsområdet ansetts böra
utvidgas ined sistnämnda kommun. I någon mån påverkas genom förändringarna
i kommunurvalet den representativitet, som varit för handen vid
kommunalskatterevisionens undersökningar. De resultat, som erhållits vid
den bär företagna undersökningen torde dock icke genom ändringarna ha
pavmkats i nagon väsentlig grad. — Sammanlagt ingår i undersökningen
104 kommuner, vilka motsvaras av 103 skoldistrikt. Vilka kommuner (skol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957 111

distrikt), som ingår i undersökningen, framgår närmare av tabellerna F, G
och H.

Vid den beräkning av avdragsbeloppet för lärarlönebidraget, för vilken
redogöres i det följande, har till viss del hyresgruppstillhörigheten beaktats.
Frågan uppkommer då i vilken utsträckning olika hyresgrupper är representerade
i kommunurvalet. Till belysning härav redovisas i tab. A
folkmängdens fördelning på olika hyresgrupper för landsbygden och landstingsstäderna.

Tab. A. Folkmängdens fördelning på olika hyresgrupper i vad avser landsbygden

och landstingsstäderna

Hyresgrupp

Folkmängd den 1 jan.1955

Urvalets
andel i
procent av
folkmäng-den

Samtliga

skoldistrikt

Urvalet

1................

2 833 322

301 946

10,7

2...............

1 927 315

117 941

6,1

3................

801 514

122 741

15,3

4................

105 077

—

0

Summa

5 667 228

542 628

9,6

I det mindre antal fall, då ett skoldistrikt är uppdelat på två olika hyresgrupper,
har vid beräkningen av folkmängdssiffrorna i den nämnda tabellen
hela folkmängden hänförts till en av grupperna. I enlighet med statsbidragsutredningens
förslag (s. 59 i SOU 1956:8) har därvid skoldistriktet i sin
helhet hänförts till den högre av hyresgrupperna.

Som framgår av tabellen är urvalets andel av folkmängden i de olika hyresgrupperna
av något varierande storlek. Hyresgrupp 2 är underrepresenterad
under det att hyresgrupp 3 och i någon mån även hyresgrupp 1 kan
anses överrepresenterade. Hyresgrupp 4, som endast består av fem kommuner
i Stockholmstrakten, har ej alls blivit representerad i urvalet, önskvärt
hade givetvis varit, att urvalets andel av folkmängden varit mera enhetlig.
Det bör dock framhållas, att de följande beräkningarna utförts på
sådant sätt, att det berörda förhållandet icke spelar någon större roll. För
hyresgrupp 4 har som framgår av det följande en särskild beräkning fått
företagas, då det gällt att fastställa det nya avdraget per statsbidragsberättigande
tjänst. Av de kommuner, som icke ingår i tabellen över folkmängdens
fördelning på olika hyresgrupper representerar Stockholm ensamt hyresgrupp
5, under det att Malmö tillhör hyresgrupp 3. Vid beräkningarna
bär tillsetts, att dessa städer kommit att ingå i undersökningen med i förhållande
till övriga kommuner riktiga proportioner.

Material för de företagna undersökningarna rörande lärarlönebidraget har
varit rekvisitionerna av statsbidrag för redovisningsåret 1954/55 till avlö -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

ning av folk- och småskollärare, till avlönande av övningslärare vid folkskolan
samt till avlönande av lärare i fortsättningsskolan. önskvärt hade
givetvis varit att grunda undersökningen på material för redovisningsåret
1955/56. Detta var emellertid icke möjligt, då rekvisitionerna för detta år ej
var centralt tillgängliga vid tiden för undersökningens påbörjande. Ej heller
förelåg rekvisitionerna i sin helhet i granskat skick hos de regionala
myndigheterna.

Ur rekvisitionerna för redovisningsåret 1954/55 har hämtats dels uppgifter
om den nuvarande bidragsgivningens storlek, och dels material för beräkning
av bidragsunderlagets storlek enligt de schematiska grunderna. På
grundval härav har sedan den nya kommunandelens storlek beräknats.

Då det gäller bidragets storlek enligt gällande bestämmelser har det ej
ansetts i allo tillfyllest att direkt utgå från beloppen enligt rekvisitionerna.
Genom att undersökningarna fått grundas på material för 1954/55, har
den inverkan på bidragsgivningen, som blivit en följd av allmänna sjukförsäkringens
införande från och med år 1955, icke kommit till uttryck för redovisningsårets
första del. Vissa omräkningar har därför företagits i syfte att
erhalla ett bidrag av samma storlek, som om sjukförsäkringen varit genomförd
även under andra halvaret 1954. Sålunda bär bidragssumman ökats med
ett belopp motsvarande vad som under angivna förutsättningar kan beräknas
skulle ha utgått i bidrag till kompensationstillägg för sjukförsäkringsavgifterna.
Detta belopp har beräknats motsvara de" i rekvisitionerna upptagna
bidragen för tilläggen under första halvåret 1955.

Då det gäller inverkan av sjukpenning-, yrkesskade- och havandeskapsavdrag
har med ledning av rekvisitionernas uppgifter om tjänstlediga dagar
på grund av sjukdom, yrkesskada och havandeskap företagits beräkningar
av de avdrag, som skulle skett, om de av den allmänna sjukförsäkringen
föranledda lönebestämmelserna varit gällande även under höstterminen.
För havandeskapsavdragen utsträcktes dessa beräkningar till att avse även
januari månad 1955 och i vissa fall ännu längre tid, beroende på att de nva
bestämmelserna om lön vid havandeskap och barnsbörd i huvudsak haft
tillämpning först fr. o. m. den 1 februari 1955. Det faktiska bidragsbeloppet
enligt rekvisitionerna minskades med hänsyn till de på angivet sätt beräknade
avdragsbeloppen.

Givet är att full exakthet icke kan uppnås vid beräkningar av här angivet
slag utan mycket omfattande och tidsödande omräkningar. Det skulle därvid
erfordras material även utöver det som erhålles ur rekvisitionerna och
som icke varit tillgängligt vid undersökningen. Av betydelse för avdragsbeloppets
storlek är t. ex. i vissa fall tjänstledighetens omfattning undertiden
fore det aktuella redovisningsårets början. Det förefaller dock icke troligt
att de förhållanden, vartill hänsyn icke kunnat tagas, är av den betydelse
att beräkningarna påverkats i nämnvärd grad.

Ytterligare en justering av bidragsbeloppet för redovisningsåret 1954/55
har ansetts påkallad. Bland de kostnader, till vilka bidrag utgick med 100
procent för nämnda redovisningsår, hörde även de särskilda arvoden, som
enligt 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan utgår till lärare
med undervisning i klass 7 eller högre klasser. Med anledning av att
namn da arvode genom eu mellan statsmakterna och vederbörande organisationer
träffad överenskommelse angående tjänsteförteckningsrevision kan
t om t ses komma att upphöra från och med den 1 juli 1957, bär det ansetts
lämpligt att vid de här avsedda beräkningarna exkludera dessa belopp.

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Materialet för Linköping och Nederkalix avser även till vissa delar utbyggt
högstadium inom enhetsskolan. För detta stadium gäller i viss män
avvikande bidragsregler, som är något gynnsammare än inom folkskolan.
För alt materialet från de nämnda båda skoldistrikten skall bli i huvudsak
jämförbart med övriga i undersökningen ingående skoldistrikt, har vid beräkningarna
det för distrikten enligt gällande regler utgående bidraget
justerats med ett belopp motsvarande betydelsen av de särskilda bidragsreglerna
för de på högstadiet tjänstgörande lärarna i läroämnen.

Beräkning av bidragsunderlaget enligt de schematiska grunderna har inneburit
en tillämpning av de i statsbidragsutredningens betänkande angivna
reglerna. I första hand har det således gällt att beräkna antalet statsbidragsberättigande
tjänster. Som hel tjänst har räknats varje för redovisningsåret
inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärårtjänst
samt ordinarie övningslärartjänst. Till det på så sätt erhållna
antalet tjänster har lagts antalet tjänster, som erhålles på grundval av omfattningen
av den tjänstgöring, som fullgöres av extra ordinarie övningslärare
samt timlärare.

Bidragsunderlagets storlek för varje skoldistrikt har beräknats genom att
antalet tjänster i varje löneklass multiplicerats med det däremot svarande
årslönebeloppet. Med en årslön har därvid avsetts summan av sex månadslöner
enligt de för år 1954 gällande lönetabellerna och sex månadslöner enligt
de för år 1955 gällande lönetabellerna samt kompensationstillägg för 12
månader enligt de bestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari 1955. Till
det på angivet sätt på grundval av antalet statsbidragsberättigande tjänster
beräknade bidragsunderlaget har lagts belopp motsvarande skoldistriktets
faktiska merkostnader vid tjänstledighet för sjukdom under hela läsåret
samt vid tjänstledighet minst 30 dagar i följd för studier eller offentligt
uppdrag med högst B-avdrag å lön. Det belopp, med vilket bidragsunderlaget
skall ökas vid dessa ledigheter, har erhållits genom att från lönekostnaderna
för vikarien dragits de löne- och sjukpenningavdrag, som vid löneutbetalningen
företagits å den tjänstlediga lärarens lön. Sjukpenningavdragen
för höstterminen har därvid särskilt beräknats med hänsyn till den
storlek de skulle haft, om samma bestämmelser som under första halvåret
1955 varit gällande. Härutöver har till det nya bidragsunderlaget i förekommande
fall'' lagts ett belopp motsvarande skoldistriktets kostnader för utbetalade
kallorts- och finskspråktillägg.

Vid såväl bestämmande av bidragsbeloppet enligt gällande regler som vid
beräkning av det nya bidragsunderlaget har det för Stockholm medtagna
materialet erbjudit vissa speciella svårigheter. Detta sammanhänger med att
de särskilt för de olika överlärardistrikten uppgjorda rekvisitionerna i vissa
fall icke innefattat alla de kostnader, som är att hänföra till undervisningsanordningarna
inom respektive överlärardistrikt eller också upptagit vissa
kostnader, som ej borde beaktas vid undersökningen. Det har därför varit
erforderligt med vissa justeringar av materialet.

Sedan enligt den här lämnade redogörelsen för de undersökta skoldistrikten
beräknats dels bidragsgivningens storlek för redovisningsåret 1954/55,
dels det bidragsundcrlag, som för nämnda år skulle ha erhållits med lilllämpning
av de av statsbidragsutredningen föreslagna reglerna, har återstått
att beräkna Morleken av det avdragsbelopp, som är erforderligt för att
det nya bidraget i stort sell skall överensstämma med bidragsgivningcn enligt
gällande bestämmelser. Grundval för beräkningen av avdragsbcloppct har

8 liih(tn''j till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 112

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

varit den differens som erhålles, om det nya bidragsunderlaget minskas
med bidragssumman enligt gällande regler. Hur denna differens erhålles
för ett särskilt i undersökningen ingående skoldistrikt framgår av tab. B.

Tab. B. Jämförelse mellan nya bidragsunderlaget och bidrag enligt
nuvarande regler för Väddö skoldistrikt

A. Nya bidragsunderlaget

Bidragsunderlag enligt den nya huvudregeln .................................... _j_ 235 633

Tillägg på grund av tjänstledighet för studier m. m............................. 4- 7 690

Tillägg på grund av tjänstledighet för längre sjukdom .......................... _

Summa nytt bidragsunderlag (A) 243 323

B. Bidrag enligt nu gällande regler

Statsbidrag enl. bidragsrekv. 1954/55............................................ +222 062

Bidrag till kompensationstillägg för halvt år.................................... + 1 314

Fråndragning av arvoden enl. 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan — 1 215

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för folk- och småskollärare för andra halvåret

1954 (100 %)................................................................ — j42

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för distriktsöverlärare och övningslärarare för
andra halvåret 1954 (78 %).................................................. _ _

Summa bidrag för 1954/55 (B) 222 019

Differens (A—B) 21304

De ifrågavarande differenserna för de olika i undersökningen ingående
kommunerna redovisas i kol. 8 i efterföljande tabell F.

Som framgår av statsbidragsutredningens betänkande skall avdragsbeloppet
per statsbidragsberättigande tjänst inom varje hyresgrupp vara enhetligt
för alla slag av tjänster. Det framgår vidare av de i utredningens betänkande
redovisade beräkningarna, att den olikhet i avdragsbelopp, som
utredningen erhållit mellan olika hyresgrupper, baserar sig på den nu föreliggande
olikheten mellan hyresgrupperna i vad gäller kommunavdrag för
folk- och småskollärartjänster. Utredningen har med utgångspunkt från
summan av dylika avdrag och antalet tjänster inom varje hyresgrupp beräknat
det nya avdragsbeloppets storlek per statsbidragsberättigande tjänst och
därvid i hyresgrupperna 1—5 erhållit respektive 730, 962/l 124, 1 364 och
1 605 kronor (SOU 1956: 8, sid. 63). Då emellertid utredningen beräknat, att
de i olika avseenden företagna generaliseringarna av bidragsunderlaget skulle
medföra en bidragsvinst för skoldistrikten har de nämnda beloppen uppräknats
med 186 kronor, vilket belopp erhållits som ett genomsnitt för samtliga
i utredningens undersökning ingående skoldistrikt, oavsett hyresgruppstillhörighet.

I överensstämmelse med förfarandet vid statsbidragsutredningens undersökningar,
har vid den nu företagna undersökningen beräkningen av avdragsbeloppets
storlek utförts i två etapper. I första hand har således för
varje hyresgrupp skett en beräkning av storleken av det belopp som erhålles,
om för varje hyresgrupp summan av de enligt gällande bidragssystem
lorekommande avdragsbeloppen för folk- och småskollärartjänster slås ut
på samtliga för hyresgruppen beräknade tjänster enligt de nya reglerna.
Dessa beräkningar på det föreliggande materialet ger till resultat följande

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

belopp i de olika liyresgrupperna, nämligen 719 kronor per tjänst i hyresgrupp
1, 962 kronor i hyresgrupp 2, 1 142 kronor i hyresgrupp 3 och 1 614
kronor i hyresgrupp 5. För hyresgrupp 4 erfordras en särskild beräkning, då
nämnda hyresgrupp, som endast utgöres av 5 kommuner, icke är representerad
i det föreliggande materialet. Med hänsyn till de nuvarande olikheterna
i avdragsbelopp kan i enlighet med den av allmänna statsbidragsutredningen
använda metoden detta avdragsbelopp beräknas som medeltalet av avdragsbeloppen
i hyresgrupperna 3 och 5. På angivet sätt erhålles på grundval
av de här framräknade siffrorna avdragsbeloppet 1 378 kronor för hyresgrupp
4.

Som framgår av efterföljande tabell F skulle, om kommunavdragen i det
nya bidragssystemet utgjorde samma belopp som de nuvarande avdragen
för folk- och smålskollärartjänster, genomgående uppstå en vinst i statsbidrag.
Storleken av denna vinst framgår av kol. 7 i tabellen. För några kommuner
anger minustecken, att de ifrågavarande avdragen skulle innebära
en viss förlust i statsbidrag.

För att status-quo skall uppstå vid bidragsgivningen enligt det nya systemet
erfordras, att de i tabell F i kol. 7 erhållna differenserna omräknas i
ett belopp per statsbidragsberättigande tjänst och att de i det föregående
beräknade avdragsbeloppen inom varje hyresgrupp justeras med hänsyn till
resultatet av en sådan beräkning. Beräkningarna har därvid utförts med
hela undersökningsområdet som en enhet. Resultatet blev ett belopp av 238
kronor.

Det erhållna beloppet är en motsvarighet till det av statsbidragsutredningen
beräknade beloppet 186 kronor (SOU 1956: 8, sid. 62). Beloppen har dock
erhållits på olika vägar. Statsbidragsutredningens undersökning gick ut på
en beräkning av den schematiska regelns inverkan i ett antal särskilda hänseenden.
Av olika anledningar uppkommande differenser mellan bidragssystemen
beräknades var för sig. De olika i genomsnittsbelopp per tjänst uträknade
differenserna adderades, vilket gav 186 kronor till slutligt resultat.
Vid den nu företagna undersökningen har någon motsvarande uppdelning
på olika orsaker till differenser mellan systemen icke företagits. I stället har,
som framgått av den tidigare redogörelsen, beräkningarna grundats på en
jämförelse totalt mellan det nya bidragsunderlaget och statsbidraget enligt
gällande regler.

Det för samtliga tjänster och hyresgrupper enhetliga beloppet 238 kronor
skall adderas till de tidigare för olika hyresgrupper beräknade beloppen. Härvid
erhålles i hyresgrupperna 1—5 respektive 957, 1 200, 1 380, 1 616 och
1 852 kronor. De olika av statsbidragsutredningen och vid denna undersökning
erhållna avdragsbeloppen har sammanställts i tab. C.

Som framgår av tab. C medför åtgärden att omfördela de nuvarande kommunavdragen
för folk- och småskollärartjänster till ett inom varje hyresgrupp
enhetligt avdragsbelopp för varje statsbidragsberättigande tjänst något
olika resultat vid de båda här avsedda undersökningarna. De i kol. 4
angivna beloppen för skillnaden visar, att de vid denna undersökning erhållna
beloppen för tre av hyresgrupperna överstiger motsvarande av statstndragsutredningen
beräknade belopp. För hyresgrupp 2 erhålles full överensstämmelse,
under det att beloppet i hyresgrupp 1 något sjunkit vid den
nya undersökningen. Skillnaderna i resultat torde dock kunna anses som
obetydliga.

Något större blir däremot skillnaderna, sedan uppräkning av avdragen
skett med respektive 186 och 238 kronor, ökningen i avdragsbeloppen vid

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Tab. C. Jämförelse mellan de av statsbidragsutredningen beräknade avdragsbeloppen
per tjänst och de avdragsbelopp, som erhållits vid denna undersökning

Hyresgrupp

Avdragsbelopp enbart med hänsyn
till nuvarande avdrag för folk- och
småskollärartjänster

Hela avdraget för lärarlönebidraget.
(ökning av kol. 2 och 3 med resp. 186
och 238 kronor)

Statsbi-

dragsutr.

Denna un-dersökning

Skillnad

Statsbi-

dragsutr.

Denna un-dersökning

Skillnad

1

2

3

4

5

6

7

1............

730

719

— n

916

957

+ 41

2............

962

962

± o

1 148

1 200

+ 52

3............

1 124

1 142

+ 18

1 310

1 380

+ 70

4............

1 364

1 378

+ 14

1 550

1 616

+ 66

5............

1 605

1 614

+ 9

1 791

1 852

+ 61

den nu företagna undersökningen framgår av kol. 7 i tab. C. Beaktas emellertid
att det förut omnämnda särskilda arvodet till folkskollärare för undervisning
i klass 7 och högre klasser enligt det av statsbidragsutredningen
insamlade materialet motsvarar ett belopp av mellan 50 och 60 kronor per
statsbidragsberättigande tjänst och att avdraget som en följd av att arvodena
upphör bör stiga med motsvarande belopp, synes det som om en mycket
god överensstämmelse erhållits vid de båda beräkningarna av avdragsbeloppen.
°

Fördelningen mellan staten och kommunerna av de kostnader som innefattas
i de 14 sammanförda bidragen kommer i enlighet med den gjorda
undersökningen i huvudsak ej att förändras. Mellan de enskilda kommunerna
kan däremot vissa omfördelningar uppkomma, vilkas storlek framgår
av kol. 10 och 11 i tabell F.

I tabell D har en sammanställning gjorts av de i tabell F erhållna avvikelserna
i öre per skattekrona. Av de 103 kommunerna ligger avvikelserna
enligt denna undersökning inom gränserna --f- 5 och — 5 öre per skattekrona
för 77 kommuner, dvs. för 75 procent av samtliga. Endast en avvikelse
överstiger 15 öre per skattekrona. Av tabell F framgår, att denna avser
Sturko, för vilken kommun avvikelsen utgör — 16,60 öre per skattekrona.
Till de sålunda erhållna avvikelserna skall läggas de avvikelser, som erhålles
till följd av avlösning av vissa bidrag. Slutresultatet av hela omläggningen
framgår närmare av tabellerna E och H.

En jämförelse med statsbidragsutredningens resultat i vad avser sammanförande
av 14 bidrag visar, att den nu företagna undersökningen erhållit vissa
större avvikelser, som icke har direkt motsvarighet till vad statsbidragsutredningen
kommit fram till. Den allmänna bilden av variationernas storlek
för undersökningarna överensstämmer dock ganska väl. I båda fallen är det
i stort sett fråga om avvikelser inom synnerligen snäva gränser.

Redogörelsen har hittills avsett beräkningar, som hänför sig till verkningarna
av de generaliserande bidragsreglernas tillämpning för "de 14 sammanförda
bidragen inom folkskoleväsendet. Statsbidragsutredningen har
dessutom föreslagit, att 15 nuvarande bidrag till olika ändamål skall indragas.
Kompensation för det därigenom uppkommande bortfallet av bidrag
skulle lämnas i den formen att kommunandelen för lärarlönebidraget
minskas i sådan utsträckning, att kommunerna efter omläggningen av bidragssystemet
kommer att sammanlagt tillföras samma bidrag som enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

117

Tab. D. Avvikelserna i öre per skattekrona i vad avser sammanförande

av 14 skolbidrag

öre per

Allmänna statsbidrags-

Denna undersökning

skatte-

utredningens under-

krona

sökning

Antal

Procent

Antal

Procent

kommuner

kommuner

Kommuner, som skulle

10—14.99

4

4

vinna på en omlägg-

5— 9.99

4

10

15

14

ning

1— 4.99

13

31

37

36

+

0— 0.99

10

24

14

14

Kommuner, som skulle —

0— 0.99

6

14

9

9

förlora på en om-

1— 4.99

6

14

17

16

läggning

5— 9.99

3

7

5

5

10—14.99

1

i

15—19.99

1

i

Summa

>42

100

2103

100

1 Häri ingår även två överlärardistrikt i Stockholm.

2 Kung Karl och Kungsör har i denna och efterföljande tabeller av praktiska skäl räknats
som en kommun.

gällande system. De vid denna undersökning företagna beräkningarna har
utförts under förutsättning att endast följande sju bidrag avlöses genom
minskning av lärarlönebidragets avdragsbelopp.

Vissa kostnader enligt barnavårdslagen.

Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner.

Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter.

Hälsovården vid folk- och småskolor.

Tillhandahållande av fria läroböcker in. in.

Hyresbidrag för undervisningslokaler m. in.

Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor.

För att belysa verkningarna av en avlösning på angivet sätt har under
hand genom i huvudsak riksräkenskapsverkets medverkan insamlats uppgifter
om de bidrag, som från olika berörda anslag utbetalats till de kommuner
som innefattas i undersökningen rörande lärarlönebidraget. Uppgifterna avser
under budgetåret 1955/56 utbetalade bidrag utom i vad gäller bidraget
till vissa kostnader enligt barnavårdslagen, i vilket fall ett äldre av statsbidragsutredningen
insamlat material kunnat utnyttjas. Uppgifterna för sistnämnda
bidrag avser utbetalningar under budgetåret 1952/53 och torde kunna
anses jämförbara med uppgifter för senare år, då såväl bidragsreglerna
som bidragsgivningens omfattning icke undergått några större förändringar.

De insamlade uppgifterna om bidragsgivningens storlek har sammanställts
i tabell G. I tabellen återfinnes ej bidragen Upprättande av byggnadsplaner
och generalplaner samt Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar
vid högre läroanstalter. Detta sammanhänger med att bidragsgivningen i
dessa båda fall är av synnerligen ringa omfattning, och några bidrag synes
icke ha utgått till de i undersökningen ingående kommunerna. Då det gäller
det sistnämnda bidraget tillkommer dessutom, att bidragsgivningen, i den
mån den bland annat avser andra huvudmän än primärkommuner, icke beröres
av förslaget om avlösning.

Tabell G innehåller även uppgifter om bidragskompensationcns storlek.

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Tab. E. Avvikelserna i öre per skattekrona enligt denna undersökning i vad
avser såväl sammanförande av 14 skolbidrag som avlösning av 7 bidrag

Öre per
skattekrona

Antal kom-muner

Kommuner, som vinner

10—14,99

6

på en omläggning

5— 9,99

23

1— 4,99

38

-f

0— 0,99

7

Kommuner, som förlorar —

0— 0,99

11

på en omläggning

1— 4,99

11

5— 9,99

5

10—14,99

2

Summa

103

Denna har beräknats med utgångspunkt från att kompensationen skall ske
genom reduktion av Iärarlönebidragets avdragsbelopp med ett för samtliga
hyresgrupper enhetligt belopp. Detta reduktionsbelopp har erhållits genom
att dividera summan till kommunerna utbetalade bidragsbelopp (15 933 164
kronor) med totala antalet statsbidragsberättigande tjänster (39 876 tjänster),
vilket givit 400 kronor till resultat. Genom att multiplicera nämnda
tal med antalet tjänster för var och en av undersökningsområdets kommuner
erhölls kompensationens storlek för de särskilda kommunerna. Dessa
belopp har angivits i kol. 9 i tab. G. Den verkliga statsbidragssummans avvikelse
från dessa belopp framgår av tabellens båda sista kolumner.

Den med utgångspunkt från ett tio-procentigt kommunurval uppräknade
statsbidragssumman för hela landet utgör 15 933 164 kronor. Budgetredovisningen
för det undersökta budgetåret 1955/56 utvisar för samtliga sju bidrag
en statsbidragssumma av 15 947 516 kronor. Detta belopp är således
något tiotusental kronor högre än det belopp, som erhållits genom uppräkning
och som legat till grund för beräkningen av kompensationsbeloppet.
Beaktas emellertid att i budgetredovisningen torde innefattas en del smärre
belopp, som icke beröres av omläggningen av bidragsgivningen till primärkommunerna,
torde man dock kunna anse, att den schabloniserade beräkningsmetoden
ger kommunerna som helhet full kompensation för de indragna
bidragen. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun rubbas
icke.

Som ovan angivits har den för kompensationen av de indragna bidragen
erforderliga avdragsreduktionen beräknats till 400 kronor. Minskning av de
för lärarlönebidraget erhållna avdragsbeloppen per statsbidragsberättigande
tjänst ger följande resultat.

Hyresgrupp 1: 957 — 400 = 557

» 2: 1 200 — 400 = 800

> 3: 1 380—400 = 980

> 4: 1 616 —400= 1 216

» 5: 1 852 — 400 = 1 452

Beloppen är genomgående högre än de som erhållits vid allmänna statsbidragsutredningens
undersökning, vilket främst beror på att kompensationsbeloppet
för indragna bidrag gått ner från det av statsbidragsutredningen
erhållna beloppet på 851 kronor till 400 kronor. Detta är en följd
av att antalet bidrag, som skall ingå i avlösningen, väsentligt minskats.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

I tabell H har avvikelserna i öre per skattekrona i vad gäller dels själva
lärarlönebidraget, dels avlösningen av vissa bidrag summerats. Därigenom
erhålles ett slutligt uttryck för vilka omfördelningar, som uppkommer till
följd av omläggningen i dess helhet. Av tabell E åskådliggöres närmare dessa
omfördelningar.

Stockholm i mars 1957.

Tabell F. Statsbidrag enligt gällande bestämmelser, bidragsunderlag och kommunandel enligt föreslagna regler för
de 14 till sammanförande föreslagna bidragen inom folkskoleväsendet samt de ekonomiska verkningarna

av övergång till de nya beräkningsreglerna

Län

Kommun

Antal
tjänster
enligt
de nya
reglerna

Nya

bidrags-

under-

laget

Bidrag

enligt

gällande

bestäm-

melser

Nuva-rande
kommun-andel för
folk- och
småskol-lärar-tjänster

Differens
mellan
bidragen
vid kom-munan-del enl.
föreg.
kol. även
för nya
bidraget
(Kol. 4
minskad
med kol.

5 och 6)

Erfor-derlig
kommun-andel av
nya bi-dragsun-derlaget
för full
överens-stämmel-se mellan
bidragen
(Summan
av föreg.
två kol.)

Kom-munan-del på
grundval
av nya
avdrags-beloppet
(Antal
tjänster
gånger
nya av-dragsbe-loppet
per

tjänst)

Bidragsförändring-en vid övergången
till nya systemet.
(Plustecken anger
bidragsvinst och
minustecken bi-dragsförlust för
kommunerna)

Kronor

(kol.

8—9)

öre per

skatte-

kr.

(1955

års

taxe-

ringar)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Iiyresgrupp 1

Stockholms

Väddö.............

18,53

243 323

222 019

13 500

7 804

21 304

17 733

+

3 571

+ 4,68

Djurö .............

12,07

166 782

155 220

9100

2 462

11 562

11 551

+

11

+ 0,02

Järna .............

28,32

357 874

325 785

19 400

12 689

32 089

27 102

+

4 987

+ 3,96

Uppsala

Åsunda............

24,27

311 099

294 655

18 600

-2 156

16 444

23 226

_

6 782

— 6,48

Vendel............

33,30

424 170

395 688

25 000

3 482

28 482

31 868

—

3 386

— 2,19

Södermanlands

Stallarholmen......

17,00

215 380

190 012

13 500

11 868

25 368

16 269

+

9 099

+ 12,68

Mellösa............

27,63

346 537

318 146

19 300

9 091

28 391

26 442

+

1 949

+ 1,43

Floda.............

16,24

209 222

189 946

11 500

7 776

19 276

15 542

+

3 734

+ 5,15

Östergötlands

Björsäter ..........

22,92

281 742

258 102

16 900

6 740

23 640

21 934

+

1 706

+ 2,48

Vreta kloster.......

39,47

492 151

454 741

29 100

8 310

37 410

37 773

363

— 0,18

Hävla.............

24,70

301 717

274 728

18 900

8 089

26 989

23 638

+

3 351

+ 3,03

Västra Vikbolandet .

25,13

315 507

293 891

19 300

2 316

21 616

24 049

2 433

— 2,44

Jönköpings

Höreda............

21,36

261 820

238 340

15 900

7 580

23 480

20 442

+

3 038

+ 3,78

Linderås ...........

12,27

148 079

136 120

8 500

3 459

11 959

11 742

+

217

+ 0,52

Norrahammar......

30,52

353 846

328 166

21 400

4 280

25 680

29 208

3 528

— 1,84

Norra Mo.........

14,04

170 196

166 736

9 500

3 960

13 460

13 436

+

24

+ 0,05

Lannaskede ........

17,67

206 443

189 240

12 200

5 003

17 203

16 910

+

293

+ 0,37

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och
Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Södra Sandsjö......

13,43

173 098

160 1371

Vislanda...........

20,72

239 133

221 187

Västra Torsås......

15,21

173 376

156 926

Älmhult...........

24,03

272 796

253 610

Hjorted...........

21,06

247 447

219 094

Fagerhult..........

15,53

199 002

182 625

Dörby.............

18,18

222 154

201 880

Södermöre.........

21,81

264 066

239 108

Ölands Åkerbo.....

34,95

418 751

390 602

Stenkumla.........

24,34

294 527

272 674

Sturkö .............

8,78

113 116

108 611

Ronneby ländsk. . . .

51,58

623 989

571 767

Glemmingebro......

23,42

287 615

264 608

Kivik.............

30,87

379 431

359 058

Nosaby............

31,64

375 283

356 464

Bjärnum...........

30,73

372 019

339 291

Bjuvs köping......

21,46

249 057

226 329

Marieholm.........

19,23

229 988

205 200

Dösjebro..........

15,20

186 716

170 087

Herrestad..........

34,06

424 225

390 921

Blentarp...........

15,98

198 641

179 105

Norra Frosta......

12,87

159 055

147 816

Karup.............

15,47

189 490

171 223

Söndrum..........

12,83

147 001

130 040

Årstad............

24,74

303 530

279 296

Askim.............

19,54

244 483

219 740

Tegneby ...........

22,28

280 830

258 855

Södra Sotenäs......

32,15

393 298

362 220

Svarteborg.........

18,01

228 246

207 817

Lelång............

28,25

336 447

304 592

Färgelanda........

15,90

192 699

172 562

Lilla Edets köping..

17,22

194 067

175 242

Angered...........

10,98

128 310

115 846

Vårgårda..........

52,33

614 409

552 477

Kungsäter.........

12,17

144 359

129 698

Grästorp...........

37,04

460 371

414 065

Järpås.............

11,50

147 485

135 449

Hökensås..........

17,43

216 187

195 297

Tidan.............

12,84

157 885

137 598

Tiveden ...........

14,03

171 485

153 688

8 800

4 161

12 961

13 600

4 346

17 946

9 800

6 650

16 450

15 700

3 486

19186

14 900

13 453

28 353

10 800

5 577

16 377

12 200

8 074

20 274

16 600

8 358

24 958

25 400

2 749

28 149

17 000

4 853

21 853

7 100

— 2 595

4 505

37 600

14 622

52 222

16 900

6 107

23 007

24 000

— 3 627

20 373

24 000

— 5 181

18 819

20 600

12 128

32 728

15 200

7 528

22 728

13 500

11 288

24 788

10 500

6 129

16 629

25 000

8 304

33 304

10 800

8 736

19 536

8 800

2 439

11 239

10 500

7 767

18 267

8 800

8 161

16 961

18 300

5 934

24 234

13 200

11 643

24 743

16 600

5 375

21 975

23 300

7 778

31 078

12 500

7 929

20 429

20 000

11 855

31 855

10 500

9 637

20 137

10 900

7 925

18 825

7 500

4 964

12 464

37 450

24 482

61 932

7 500

7 161

14 661

28 400

17 906

46 306

8 100

3 936

12 036

13 500

7 390

20 890

8 800

11 487

20 287

10 500

7 297

17 797

12 852

+

109

+

0,23

19 829

1 883

—

2,29

14 556

+

1 894

+

4,65

22 997

3 811

—

2,59

20 154

+

8 199

+ 10,53

14 862

+

1 515

+

3,29

17 398

+

2 876

+

3,24

20 872

+

4 086

+

5,34

33 447

5 298

—

5,96

23 293

—

1 440

—

2,14

8 402

_

3 897

—16,60

49 362

+

2 860

+

1,33

22 413

+

594

+

0,77

29 543

9 170

—

8,39

30 279

—

11 460

-—

9,92

29 409

+

3 319

+

3,06

20 537

+

2 191

+

1,59

18 403

+

6 385

+

5,66

14 546

+

2 083

+

2,33

32 595

+

709

+

0,41

15 293

+

4 243

+

6,95

12 317

—

1078

—

1,57

14 805

+

3 462

+

5,38

12 278

+

4 683

+

5,84

23 676

+

558

+

0,55

18 700

+

6 043

+

4,22

21 322

+

653

+

1,21

30 768

+

310

+

0,21

17 236

+

3193

+

4,94

27 035

+

4 820

+

4,57

15 216

1-

4 921

+

7,81

16 480

+

2 345

+

1,76

10 508

+

1 956

+

2,50

50 080

11 852

+

6,47

11 647

+

3 014

+

8,17

35 447

+

10 859

+

6,99

11 005

+

1031

+

2,15

16 681

+

4 209

+

5,21

12 288

+

7 999

+

12,70

13 427

+

4 370

+

5,81

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Län

Kommun

Antal
tjänster
enligt
de nya
reglerna

Nya

bidrags-

under-

laget

Bidrag

enligt

gällande

bestäm-

melser

Nuva-rande
kommun-andel för
folk- och
småskol-lärar-tjänster

Differens
mellan
bidragen
vid kom-munan-del enl.
föreg.
kol. även
för nya
bidraget
(Kol. 4
minskad
med kol.

5 och 6)

Erfor-derlig
kommun-andel av
nya bi-dragsun-derlaget
för full
överens-stämmel-se mellan
bidragen
(Summan
av föreg.
två kol.)

Kom-munan-del på
grundval
av nya
avdrags-beloppet
(Antal
tjänster
gånger
nya av-dragsbe-loppet
per

tjänst)

Bidragsförändring-en vid övergången
till nya systemet.
(Plustecken anger
bidragsvinst och
minustecken bi-dragsförlust för
kommunerna)

Kronor

(kol.

8—9)

öre per

skatte-

kr.

(1955

års

taxe-

ringar)

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Värmlands

Östra Fågelvik.....

12,97

163 172

147 603

8 800

6 769

15 569

12 412

4-

3 157

+ 5 01

Storfors köping.....

25,56

312 971

288 152

17 600

7 219

24 819

24 461

+

358

4- 0 23

Norra Ny..........

16,36

203 581

186 057

11 500

6 024

17 524

15 657

-f

1 867

4- 219

Nyed..............

35,87

446 784

414 543

26 100

6 141

32 241

34 328

2 087

1 26

Ostmark...........

17,80

233 230

214 174

13 200

5 856

19 056

17 035

+

2 021

+ 3,32

Örebro

Glanshammar......

31,64

404 257

374 937

24 000

5 320

29 320

30 279

959

0 75

Sköllersta..........

37,84

465 732

423 271

27 100

15 361

42 461

36 213

4-

6 248

4- 3 53

Frövi köping.......

16,06

198 690

181 783

11 500

5 407

16 907

15 369

4-

1 538

+ 1,22

Västmanlands

Skinnskatteberg ....

36,42

441 084

411 328

27 100

2 656

29 756

34 854

__

5 098

— 2,32

Kopparbergs

Grytnäs...........

31,34

382 488

348 645

23 000

10 843

33 843

29 992

4-

3 851

+ 2 68

Enviken...........

13,73

173 183

158 114

9 800

5 269

15 069

13 140

4-

1 929

4- 312

Järna.............

43,90

546 181

504 224

32 400

9 557

41 957

42 012

55

n 03

Rättvik...........

51,25

644 709

589 721

37 800

17 188

54 988

49 046

+

5 942

+ 2^21

Gävleborgs

Hamrånge.........

29,70

378 892

349 833

21 600

7 459

29 059

28 423

4-

636

4- 0 33

Rengsjö...........

12,65

164 469

151 890

8 800

3 779

12 579

12 106

-i-

473

4- 1 05

Hassela............

14,46

176 899

164 508

9 300

3 091

12 391

13 838

1 447

— 2,52

Stockholms

Norrtälje..........

38,29

474 858

436 338

28 400

10 120

38 520

36 644

+

1876

+ 0,70

Jönköpings

Sävsjö.............

30,20

348 916

315 959

21 300

11 657

32 957

28 901

+

4 056

+ 2,81

Blekinge

Sölvesborg.........

33,20

427 980

377 781

24 300

25 899

50 199

31 772

+

18 427

+ 9,41

Malmöhus

Höganäs...........

36,53

433 891

396 380

25 700

11 811

37 511

34 959

+

2 552

+ 0,94

Värmlands

Hagfors............

37,99

476 611

432 838

27 100

16 673

43 773

36 356

+

7 417

+ 2,47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Kristianstads

Hyresgrupp 2

Båstads köping.....

12,14

155 835

141 065

11 400

3 370

14 770

14 568

+

202

+ 0,28

Västmanlands

Kung Karl........

j. 38,37

473 415

423 425

34 700

15 290

49 990

46 044

+

3 946

+ 1,68

Västernorrlands

Kungsörs köping . . .
Högsjö............

25,13

325 201

290 414

22 800

11 987

34 787

30 156

+

4 631

+ 2,15

Ullånger...........

20,26

269 105

245 491

18 000

5 614

23 614

24 312

—

698

— 0,89

Ådals-Liden........

26,27

322 485

294 833

23 950

3 702

27 652

31 524

—

3 872

— 2,04

Anundsjö..........

60,82

790 063

727 601

63 500

— 1 038

62 462

72 984

—

10 522

— 4,20

Jämtlands

Lit................

30,05

380 947

348 584

27 600

4 763

32 363

36 060

—

3 697

— 4,36

Berg..............

22,66

303 420

279 201

21 000

3 219

24 219

27 192

—

2 973

— 5,1 /

Västerbottens

Vännäs köping.....

23,77

311 835

269 856

31 300

10 679

41 979

28 524

+

13 455

+ 12,53

41,77

561 098

511 014

43 400

6 684

50 084

50 124

—

40

— 0,03

Åsele..............

47,32

639 245

580 364

46 900

11 981

58 881

56 784

+

2 097

+ 1,22

Norrbottens

Hortlax...........

40,80

561 560

505 858

40 300

15 402

55 702

48 960

+

6 742

+ 6,23

Tärendö...........

26,01

405 610

375 520

22 800

7 290

30 090

31 212

—

1 122

- 2,83

Södermanlands

Mariefred..........

13,50

171 093

153 338

10 900

6 855

17 755

16 200

+

1 555

+ 1,88

Göteborgs och

Uddevalla..........

118,59

1 448 344

1 306 583

in ooo

30 761

141 761

142 308

—

547

— 0,05

Bohus

Skaraborgs

Lidköping.........

63,05

772 728

683 716

59 200

29 812

89 012

75 660

+

13 352

+ 2,28

Västmanlands

Fagersta...........

73,32

921 501

837 924

68 900

14 677

83 577

87 984

—

4 407

— 0,75

Norrbottens

Hyresgrupp 3

Nederkalix.........

137,72

1 953 341

1 812 070

141 050

221

141 271

190 054

_

48 783

—12,30

Stockholms

Täby köping.......

62,60

798 900

729 240

74 900

— 5 240

69 660

86 388

—

16 728

— 3,16

Jämtlands

Frösö köping.......

44,62

599 685

533 925

51 600

14 160

65 760

61 576

+

4 184

+ 1,67

Östergötlands

Linköping.........

272,96

3 383 717

3 070 952

321 500

— 8 735

312 765

376 685

—

63 920

— 2,48

Malmöhus

Malmö.............

879,51

10 847 547

9 704 887

1 001 400

141 260

1 142 660

1 213 724

—

71 064

— 0,74

Västernorrlands

Härnösand.........

67,23

848 641

745 340

77 700

25 601

103 301

92 777

+

10 524

+ 1,41

Norrbottens

Boden .............

68,53

955 928

884 962

81 200

— 10 234

70 966

94 571

—

23 605

— 4,96

Hyresgrupp 5
Stockholm1........

3 055,57

41 631 886

35 995 586

4 931 674

704 626

5 636 300

5 658 916

—

22 616

— 0,05

Hela riket1.........

39 876,48

503 743025

456811991

37 446 512

9 484 522

46931 034

46 942 131

—

11097

— 0,00

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Tab. G. Statsbidragsgivningens storlek för de olika till indragning föreslagna bidragen, storleken au kompensationen _

samt omfördelningen i bidragsgivningen vid övergång till det nya bidragssystemet

Län

Kommun

Vissa

kostnader

enligt

barna-

vårds-

lagen

Hälso-vården
vid folk-och små-skolor

Tillhanda-hållande
av fria
läroböcker
m. m.

Hyresbi-drag för
under-visnings-lokaler
m. m.

Under-visnings-materiel
vid folk-och små-skolor

Summa
bidrag
enl. nu-varande
regler

Kompen-

sations-

belopp

(antal

lärar-

tjänster

X 400)

Differens mellan
kompensation och
nuv. bidrag

i kronor
(kol. 9—
kol. 8)

i öre
pr

skatte-

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Stockholms

Väddö .............

96

527

4 080

750

1 550

7 003

7 412

+

409

+ 0,54

Täby köping.......

311

2 151

16 656

14 333

4 290

37 741

25 040

12 701

— 2,40

Djurö .............

—

336

2 604

525

1 620

5 085

4 828

—

257

— 0,50

Järna.............

—

809

6 264

7 282

1 620

15 975

11 328

—

4 647

— 3,69

Uppsala

Åsunda ............

—

673

5 208

—

2 100

7 981

9 708

+

1 727

+ 1,65

Vendel............

—

874

6 768

—

2 380

10 022

13 320

+

3 298

+ 2,13

Södermanlands

Stallarholmen......

50

484

3 744

—

1 190

5 468

6 800

+

1 332

+ 1,86

Mellösa............

—

808

6 252

—

1 980

9 040

11 052

+

2 012

+ 1,48

Floda.............

120

437

3 384

—

1 590

5 531

6 496

+

965

+ 1,33

Östergötlands

Björsäter ..........

—

611

4 728

—

1 340

6 679

9 168

+

2 489

+ 3,61

Vreta kloster......

—

1 063

8 232

1 050

2 830

13 175

15 788

+

2 613

+ 1,33

Hävla.............

—

646

5 004

1 215

1 960

8 825

9 880

+

1 055

+ 0,96

Västra Vikbolandet .

290

607

4 704

—

1 810

7 411

10 052

+

2 641

+ 2,65

Jönköpings

Höreda............

—

525

4 068

—

1 890

6 483

8 544

+

2 061

+ 2,57

Linderås...........

—

403

3 120

300

1 300

5 123

4 908

215

— 0,51

Norrahammars ko-

Ping............

—

1 088

8 424

6 256

1 770

17 538

12 208

_

5 330

— 2,78

Norra Mo.........

—

391

3 024

175

1 380

4 970

5 616

+

646

+ 1,22

Lannaskede ........

—

530

4 104

500

1 010

6 144

7 068

+

924

+ 1,15

Kronobergs

Södra Sandsjö......

150

294

2 280

—

1 160

3 884

5 372

+

1 488

+ 3,14

Vislanda...........

—

631

4 884

—

1 no

6 625

8 288

+

1 663

+ 2,03

Västra Torsås......

—

409

3 168

—

1 320

4 897

6 084

+

1 187

+ 2,91

Älmhults köping . . .

—

826

6 396

600

1 530

9 352

9 612

+

260

+ 0,18

Kalmar

Hjorted . . . !.......

—

608

4 704

1 197

1 380

7 889

8 424

+

535

+ 0,69

Fagerhult..........

—

355

2 748

—

1 400

4 503

6 212

+

1 709

+ 3,72

Dörby.............

—

538

4 164

1 150

1 270

7 122

7 272

+

150

+ 0,17

Södermöre.........

—

622

4 812

—

1 750

7 184

8 724

+

1 540

+ 2,01

Ölands-Åkerbo.....

86

908

7 032

1 530

2 900

12 456

13 980

+

1 524

+ 1,72

Gotlands

Stenkumla.........

145

642

4 968

—

1 810

7 565

9 736

+

2 171

+ 3,23

Blekinge

Sturkö ............

—

249

1 932

—

630

2 811

3 512

4-

701

+ 2,99

Ronneby ländsk. . . .

400 |

1 521

11 772

600

3 320

17 613

20 632

+■

3 019

+ 1,40

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Kristianstads

Glemmingebro......

—

490

Kivik.............

100

908

Nosaby............

—

826

Bjärnum..........

—

871

Båstads köping.....

—

436

Malmöhus

Bjuvs » .....

350

670

Marieliolm.........

130

597

Dösjebro..........

50

499

Herrestad..........

6

918

Blentarp ...........

2

392

Norra Frosta......

—

381

Hallands

Karup.............

139

487

Söndrum..........

—

384

Göteborgs och

Årstad............

50

738

Bohus

Askim.............

—

595

Tegneby ...........

150

601

Södra Sotenäs......

—

930

Svarteborg.........

90

521

Älvsborgs

Lelång ............

100

620

Färgelanda ........

—

417

Lilla Edets köping ..

—

518

Aneered............

237

380

Vårgårda ..........

50

1 429

Kungsäter.........

—

321

Skaraborgs

Grästorp...........

—

1 063

Järpås ............

50

355

Hökensås..........

—

505

Tidan.............

—

374

Tiveden ...........

—

496

Värmlands

östra Fågelvik.....

—

406

Storfors köping.....

—

736

Norra Ny.........

100

394

Nyed..............

—

945

Östmark...........

150

—

Örebro

Glanshammar......

50

756

Sköllersta..........

—

981

Frövi köping.......

—

462

Västmanlands

Kung Karl........

Kungsörs köping . ..

1 _

1

1 285

Skinnskatteberg ....

165

1 073

Kopparbergs

Grytnäs...........

—

936

Enviken...........

—

401

Järna.............

255

1 201

Rättvik...........

130

1 452

3 792

—

1 680

7 032

—

3 090

6 396

—

2 020

6 744

—

1 880

3 372

—

720

5 184

—

1 280

4 620

550

1 510

3 864

—

1 280

7 104

—

2 680

3 036

—

1 380

2 952

—

1 320

3 768

—

1 490

2 976

1 000

830

5 712

—

2 020

4 608

1 050

1 060

4 656

—

2 340

7 200

562

2 220

4 032

1 350

1 no

4 800

200

2 930

3 228

—

1130

4 008

—

840

2 940

—

750

11064

3 960

3 870

2 484

—

1 100

8 232

—

2 910

2 748

—

700

3 912

125

1 240

2 892

282

1 020

3 840

625

1 190

3 144

910

910

5 700

1 081

1 400

3 048

137

1 780

7 320

200

2 880

3 696

225

1 750

5 856

530

2 710

7 596

—

2 460

3 576

450

1 140

9 948

4 574

2 320

8 304

—

2 690

7 248

400

2 180

3 108

1 700

1 180

9 300

—

3 500

11 244

1 945

4 000

9 368

+

3

406

+

4,44

12 348

+

1

218

+

1,11

12 656

+

3

414

+

2,95

12 292

+

2

797

+

2,58

4 856

+

328

+

0,45

8 584

+

1

100

+

0,80

7 692

+

285

+

0,25

6 080

+

387

+

0,43

13 624

+

2

916

+

1,67

6 392

+

1

582

+

2.59

5148

+

495

+

0,72

6 188

+

304

+

0,47

5 132

—

58

—

0,07

9 896

+

1

376

+

1,36

7 816

+

503

+

0,35

8 912

+

1

165

+

2,16

12 860

+

1

948

+

1,31

7 204

+

101

+

0,16

11 300

+

2

650

+

2,51

6 360

+

1

585

+

2,52

6 888

+

1

522

+

1,14

4 392

+

85

+

0,11

20 932

+

559

+

0,31

4 868

+

963

+

2,61

14 816

+

2

611

+

1,68

4 600

+

747

+

1,55

6 972

+

1

190

+

1,47

5 136

+

568

+

0,90

5 612

—

539

—

0,72

5 188

—

182

—

0,29

10 224

4-

1

307

+

0,86

6 544

+

1

085

+

1,27

14 348

+

3

003

+

1,82

7 120

+

1

299

+

2,13

12 656

+

2

754

2,16

15 136

+

4

099

+

2,31

6 424

+

796

+

0,63

15 348

—

2

779

—

1,19

14 568

+

2

336

+

1,06

12 536

+

1

772

+

1,23

5 492

—

897

—

1,45

17 560

T

3

304

+

1,54

20 500

+

1

729

+

0,64

5 962

11 130

9 242

9 495

4 528

7 484

7 407

5 693

10 708

4 810

4 653

5 884

5 190

8 520

7 313

7 747

10 912

7 103

8 650

4 775

5 366

4 307

20 373

3 905

12 205

3 853

5 782

4 568

6 151

5 370

8 917

5 459

11 345

5 821

9 902

11 037

5 628

18 127

12 232

10 764

6 389

14 256

18 771

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Län

Kommun

Vissa

kostnader

enligt

barna-

vårds

lagen

Hälso-vården
vid folk-och små-skolor

Tillhanda-hållande
av fria
läroböcker
m. m.

Hyresbi-drag för
under-visnings-lokaler
m. m.

Under-visnings-materiel
vid folk-och små-skolor

Summa
bidrag
enl. nu-varande
regler

Kompen-

sations-

belopp

(antal

lärar-

tjänster

X 400)

Differens mellan
kompensation och
nuv. bidrag

i kronor
(kol. 9—
kol. 8)

i öre
pr

skatte-

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Gävleborgs

Hamrånge.........

_

812

6 288

350

2 190

9 640

11 880

+

2 240

+

1,16

Regnsjö...........

—

332

2 568

90

1 160

4 150

5 060

+

910

+

2,02

Västernorrlands

Hassela............

—

440

3 408

—

1 020

4 868

5 784

+

916

+

1,59

Högsjö............

500

708

5 472

—

1 760

8 440

10 052

+

1612

+

0,75

Ullånger...........

380

586

4 536

375

1 310

7187

8104

+

917

+

1,17

Ådals-Liden........

80

756

5 856

1 326

1 630

9 648

10 508

+

860

+

0,45

Jämtlands

Anundsjö..........

—

1 837

14 220

5 150

4 670

25 877

24328

1549

0,62

Ut................

22

735

5 688

1 535

2 910

10 890

12 020

+

1 130

+

1,33

Frösö köping......

407

1 505

11 652

1 020

2 690

17 274

17 848

+

574

+

0,23

Berg..............

—

653

5 052

1 500

2 240

9 445

9 064

381

0,66

Västerbottens

Vännäs köping.....

264

741

5 736

3 850

1 460

12 051

9 508

_

2 543

_

2,37

Jörn..............

—

1 145

8 868

3 065

4 190

17 268

16 708

_

560

_

0,46

Norrbottens

Åsele..............

200

1 299

10 056

1 460

4 630

17 645

18 928

+

1 283

+

0,74

Hortlax...........

—

1 176

9 108

4 150

2 330

16 764

16 320

444

0,41

Nederkalix.........

751

3 929

30 420

7 482

9 490

52 072

55 088

+

3 016

+

0,76

Stockholms

Tärendö...........

—

614

4 752

2 260

2 160

9 786

10 404

+

618

+

1,56

Norrtälje..........

200

1 353

10 476

—

2 250

14 279

15 316

+

1 037

+

0,39

Södermanlands

Mariefred..........

235

437

3 384

2 169

1 080

7 305

5 400

1 905

2,30

Östergötlands

Linköping.........

758

16 759

81 744

8 517

16 290

124 068

109 184

_

14 884

■ ■

0,58

Jönköpings

Sävsjö.............

—

959

7 428

950

1 990

11327

12 080

+

753

+

0,52

Blekinge

Sölvesborg.........

227

1 079

8 352

5 454

1 780

16 892

13 280

3 612

1,84

Malmöhus
Göteborgs och

Höganäs...........

200

1 147

8 880

100

2 060

12 387

14 612

+

2 225

+

0,82

Bohus

Uddevalla.........

722

6 987

32 880

—

6 730

47 319

47 436

+

117

+

0,01

Skaraborgs

Lidköping..........

95

3 784

17 808

—

3 390

25 077

25 220

+

143

+

0,02

Värmlands

Hagfors...........

300

1 211

9 372

6 474

2 170

19 527

15 196

4 331

1,44

Västmanlands

Fagersta...........

525

2 540

19 668

8 910

4 300

35 943

29 328

_

6 615

_

1,13

V ästernorrlands

Härnösand.........

135

2 297

20 904

14 997

4 170

42 503

26 892

_

15 611

_

2,09

Norrbottens

Boden.............

—

2 446

18 936

3 224

3 750

28 356

27 412

_

944

_

0,20

Malmöhus

Malmö............

4 049

50 625

238 236

31 299

46 740

370 949

351 804

_

19 145

_

0,20

Stockholm.........

17 504

178 460

841 836

293 209

162 980

1 493 989

1 222 228

—271 761

—

0,57

Hela riket (uppräknade tal) ..........

137 383

1 494 951

9 673 282

1 912 470

2 715 078

15 933 164

15 950 590

+

17 426

+

0,01

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Tab. H. De sammanlagda omfördelningarna i statsbidrag i vad gäller såväl de 14
sammanförda bidragen som de 7 avlösta bidragen

Kommuner

Förändring i öre per skattekrona

De 14 samman -

De 7 avlösta

Summa

förda bidragen

bidragen

1

2

3

4

Landsbygden:

Väddö..............

Täby köping.........

Djurö ...............

Järna...............

Åsunda ..............

Vendel..............

Stallarholmen.......

Mellösa..............

Floda...............

Björsäter ............

Vreta kloster........

Hävla...............

Västra Vikbolandet ...

Höreda..............

Linderås.............

Norrahammars köping
Norra Mo

Lannaskede..........

Södra Sandsjö.......

Vislanda.............

Västra Torsås........

Älmhults köping.....

Hjorted.............

Fagerhult............

Dörby...............

Södermöre...........

Ölands-Åkerbo.......

Stenkumla...........

Sturkö ..............

Ronneby ländsk......

Glemmingebro.......

Kivik...............

Nosaby.............

Bjärnum...........

Båstads köping......

Bjuvs köping.......

Marieholm...........

Dösjebro............

Herrestad..........

Blentarp ............

Norra Frosta.......

Karup..............

Söndrum...........

Årstad.............

Askim.............

Tegneby.............

Södra Sotenäs......

Svarteborg.........

Lelång.............

Färgelanda.........

Lilla Edets köping . .

Angered............

Vårgårda...........

Kungsäter..........

Grästorp...........

Järpås.............

+

4,68

+

0,54

+

5,22

3,16

—

2,40

—

5,56

+

0,02

—

0,50

—

0,48

+

3,96

—

3,69

+

0,27

6,48

+

1,65

—

4,83

—

2,19

+

2,13

—

0,06

+

12,68

+

1,86

+

14,54

+

1,43

+

1,48

+

2,91

+

5,15

+

1,33

+

6,48

+

2,48

+

3,61

+

6,09

0,18

+

1,33

+

1,15

+

3,03

+

0,96

+

3,99

—

2,44

+

2,65

+

0,21

+

3,78

+

2,57

+

6,35

+

0,52

—

0,51

+

0,01

1,84

—

2,78

—

4,62

+

0,05

+

1,22

+

1,27

+

0,37

+

1,15

+

1,52

+

0,23

+

3,14

+

3,37

2,29

+

2,03

—

0,26

+

4,65

+

2,91

+

7,56

2,59

+

0,18

—

2,41

+

10,53

-f

0,69

+

11,22

+

3,29

+

3,72

+

7,01

+

3,24

+

0,17

+

3,41

+

5,34

+

2,01

+

7,35

5,96

+

1,72

—

4,24

—

2,14

+

3,23

+

1,09

—

16,60

+

2,99

—

13,61

+

1,33

+

1,40

+

2,73

+

0,77

+

4,44

+

5,21

8,39

+

1,11

—

7,28

—

9,92

+

2,95

—

6,97

+

3,06

+

2,58

+

5,64

+

0,28

+

0,45

+

0,73

+

1,59

+

0,80

+

2,39

+

5,66

+

0,25

+

5,91

+

2,33

+

0,43

+

2,76

+

0,41

+

1,67

+

2,08

+

6,95

+

2,59

+

9,54

1,57

+

0,72

—

0,85

+

5,38

+

0,47

+

5,85

+

5,84

—

0,07

+

5,77

+

0,55

+

1,36

+

1,91

+

4,22

+

0,35

+

4,57

+

1,21

+

2,16

+

3,37

+

0,21

+

1,31

+

1,52

+

4,94

+

0,16

+

5,10

+

4,57

+

2,51

+

7,08

+

7,81

+

2,52

+

10,33

+

1,76

+

1,14

+

2,90

+

2,50

+

0,11

+

2,61

+

6,47

+

0,31

+

6,78

+

8,17

+

2,61

+

10.78

+

6,99

+

1,68

+

8,67

+

2,15

+

1,55

+

3,70

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Kommuner

Förändring i öre per skattekrona

1

De 14 samman-förda bidragen

De 7 avlösta
bidragen

Summa

2

3

4

Hökensås.......

Tidan..........

Tiveden ........

Östra Fågelvik .
Storfors köping .

Norra Ny......

Nyed..........

Östmark.......

Glanshammar . ..

Sköllersta......

Frövi köping . . .
Kung Karl ....
Kungsörs köping
Skinnskatteberg .

Grytnäs ........

Enviken........

Järna..........

Rättvik........

Hamrånge......

Rengsjö........

Hassela........

Högsjö.........

Ullånger........

Ådals-Liden ....

Anundsjö.......

Lit............

Frösö köping . ..

Berg...........

Vännäs köping ..

Jörn...........

Åsele..........

Hortlax........

Nederkalix.....

Tärendö........

Städerna:

Norrtälje.......

Mariefred.......

Linköping......

Sävsjö.........

Sölvesborg......

Höganäs.......

Uddevalla......

Lidköping.......

Hagfors.........

Fagersta........

Härnösand......

Boden..........

Malmö..........

Stockholm.......

+

5,21

+ 1,47

+

6,68

+

12,70

+ 0,90

+

13,60

+

5,81

— 0,72

+

5,09

+

5,01

— 0,29

+

4,72

+

0,23

+ 0,86

+

1,09

+

2,19

+ 1,27

+

3,46

—

1,26

+ 1,82

+

0,56

+

3,32

+ 2,13

+

5,45

—

0,75

+ 2,16

+

1,41

+

3,53

+ 2,31

+

5,84

+

1,22

+ 0,63

+

1,85

+

1,68

— 1,19

+

0,49

—

2,32

+ 1,06

—

1,26

+

2,68

+ 1,23

+

3,91

+

3,12

— 1,45

+

1,67

—

0,03

+ 1,54

+

1,51

+

2,21

+ 0,64

+

2,85

+

0,33

+ 1,16

+

1,49

+

1,05

+ 2,02

+

3,07

—

2,52

+ 1,59

0,93

+

2,15

+ 0,75

+

2,90

—

0,89

+ 1,17

+

0,28

—

2,04

+ 0,45

—

1,59

—

4,20

— 0,62

—

4,82

—

4,36

+ 1,33

—

3,03

+

1,67

+ 0,23

+

1,90

—

5,17

— 0,66

—

5,83

+

12,53

— 2,37

+

10,16

—

0,03

— 0,46

0,49

+

1,22

+ 0,74

+

1,96

+

6,23

— 0,41

+

5,82

—

12,30

+ 0,76

11,54

2,83

+ 1,56

—

1,27

+

0,70

+ 0,39

+

1,09

+

1,88

— 2,30

—

0,42

—

2,48

— 0,58

—

3,06

+

2,81

+ 0,52

+

3,33

+

9,41

— 1,84

+

7,57

0,94

+ 0,82

+

1,76

—

0,05

+ 0,01

0,04

+

2,28

+ 0,02

+

2,30

+

2,47

— 1,44

+

1,03

—

0,75

— 1.13

1,88

+

1,41

— 2,09

—

0,68

—

4,96

— 0,20

—

5,16

—

0,74

— 0,20

—

0,94

—

0,05

— 0,57

—

0,62

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957 129

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

I. Inledning ........................................................ 3

II. Statsbidragsutredningens principbetänkande. 1953 års direktiv ...... 5

III. Allmänna riktlinjer m. m. för en förenkling av statsbidragsgivningen 10

Utredningen ...................................................... 10

Remissyttrandena ................................................ 19

Departementschefen 24

IV. Vilka statsbidrag bör kunna avlösas? 28

A. Allmänna synpunkter .......................................... 28

Utredningen .................................................. 28

Remissyttrandena .............................................. 30

B. De olika bidragen .............................................. 33

Utredningen och remissyttrandena 33

C. Departementschefen ............................................ 17

V. Närmare utformning av beräkningssättet. Ekonomiska verkningar 53

Utredningen ...................................................... ,r>3

Remissyttrandena ................................................ 63

Departementschefen .............................................. 71

VI. Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna. Statens kontroll.

Innehållande av bidrag .......................................... 82

Utredningen ...................................................... 82

Remissyttrandena ............................................... 87

Departementschefen .............................................. 89

VII. Diverse frågor .................................................... 97

A. Kyrkliga skoldistrikt, kommunalförbund m. in. 97

B. Framgent inarbetande av speciella bidrag i de gemensamma statsbidragen
........................................................ 98

C. Skolöverstyrelsens förslag om viss fondbildning 99

D. I vilken utsträckning kan en förenklad statsbidragsgivning medföra

arbetsbesparingar? ............................................ 100

VIII. Departementschefens hemställan 102

Bilagor.

1. Förteckning över samtliga av statsbidragsutredningen till behandling upptagna
driftbidrag .................................................... 103

2. Tidsschema beträffande statsbidragsfrågornas behandling 106

3. Förslag till förenklingsåtgärder enligt propositionen 107

4. Schematisk översikt beträffande förenklingsförslagen 108

5. Promemoria med redogörelse för vissa inom finansdepartementet verkställda
kompletterande undersökningar 109

Till promemorian hörande tabeller 120

9 Biliang till riksdagens protokoll 1.957. t samt. Nr 112