Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 1

Nr 2

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen om allmänna
barnbidrag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 12, vilken hänvisats
till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

F örslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag*
1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 290
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag----- —

(Föreslagen lydelse:)

§•

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 400
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

—----i riket.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1950:255.

1 —Ilihang till riksdagens protokoll 1957. (i sand. 2 avd. Nr 2

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1, bilaga 7, punkt 23, föreslagit
riksdagen att under femte huvudtiteln till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 632 000 000 kronor.

I anledning av propositionen nr 12 har inom riksdagen väckts sex motioner,
nämligen

de likalydande motionerna nr 328 i första kammaren av herr Ewerlöf
m. fl. och nr 406 i andra kammaren av herr Cassel m. fl.,

de likalydande motionerna nr 329 i första kammaren av herrar Birke och
Sveningsson samt nr 475 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl.,
motionen nr 24 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl. samt
motionen nr 361 i andra kammaren av herrar Rubbestad och Hansson.

Vidare har utskottet till behandling i förevarande sammanhang förehaft
dels följande inom riksdagen väckta och till statsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 87 i första kammaren av fru Wallentheim
m. fl. och nr 90 i andra kammaren av fru Torbrink m. fl., i vad motionerna
berör de allmänna barnbidragen,

de likalydande motionerna nr 260 i första kammaren av herr Birke m. fl.
och nr 347 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl., i vad
motionerna berör de allmänna barnbidragen,

motionen nr 15 i andra kammaren av herr Lundberg samt
motionen nr 360 i andra kammaren av herrar Rubbestad och Hansson,
dels ock följande inom riksdagen väckta och till andra lagutskottet
hänvisade motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 172 i första kammaren av herrar Grym
och Hedström samt nr 229 i andra kammaren av herr Lassinantti m. fl.,
motionen nr 16 i andra kammaren av herr Lundberg,
motionen nr 394 i andra kammaren av herr Henning Nilsson i Gävle
in. fl. samt

motionen nr 398 i andra kammaren av herrar Rimmerfors och Keijer.

I motionerna I: 328 och II: 406 hemställes, »att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 12 om en höjning av barnbidragen».
I motionerna I: 329 och II: 475 hemställes, »att riksdagen måtte

a) besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 12;

b) antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring av lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp.

Härigenom förordnas, att 4 och 13 §§ lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om
moderskapshjälp skola erhålla följande ändrade lydelse samt att i samma

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 3

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 7 a, av den lydelse som nedan
framgår.

4 §.

Moderskapspenning utgår i form av grundpenning samt under villkor som
nedan sägs jämväl i form av barntillägg, tilläggspenning och extra barntillägg.

7 a §.

Extra barntillägg utgår till barnaföderska, som icke eljest har enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag bidragsberättigat barn,
samt utgår med 800 kronor.

Av extra barntillägg utgår trehundra kronor vid barnets födelse, tvåhundrafemtio
kronor då barnet uppnått sex månaders ålder samt tvåhundrafemtio
kronor då barnet uppnått en ålder av ett år.

13 §.

Statsbidrag utgår ---- — nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § ................

........ 50 procent;

b) grundpenning ..............................

........ 50 procent;

c) barntillägg..................................

........ 75 procent;

d) extra barntillägg ............................

........ 100 procent.

Konungen äger —--av desamma.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

c) antaga följande

Förslag

till

Lag om ändrad Igdelse av 1 § lagen den 26 juli 19i7 (nr 529) om allmänt

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänt
barnbidrag skall erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt
barnbidrag med 650 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare
stadgas, dock att bidrag icke skall utgå för det yngsta barnet inom varje
familj.

Allmänt barnbidrag--— i riket.

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957; dock att, beträffande yngsta barn
som vid ikraftträdandet icke fyllt tre år, tidigare bestämmelser skola gälla
till och med det kvartal, varunder barnet nått denna ålder.»

I motionerna II: 24 och II: 16 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att den i proposition nr 12 föreslagna lagen om ändrad lydelse av 1 §
lagen om allmänna barnbidrag måtte träda i kraft den 1 juli 1957.

I motionen II: 361 hemställes, att riksdagen måtte besluta om sådan ändring
av 1 § lagen om allmänna barnbidrag att paragrafen får den lydelse
som ett bifall till motionen II: 360 skulle medföra och att vederbörande
utskott måtte utforma erforderlig lydelse av paragrafen.

I motionerna I: 87 och II: 90 hemställes — såvitt nu är i fråga — »att riksdagen
måtte besluta att hos regeringen hemställa om skyndsam utredning
för införandet av indexreglering av de allmänna barnbidragen».

I motionerna I: 260 och II: 3b7 hemställes — såvitt nu är i fråga — att
riksdagen vid behandling av femte huvudtiteln, punkt 23, måtte »till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
531 000 000 kronor».

I motionen II: 15 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att det allmänna
barnbidraget höjes till 400 kronor för barn och år fr. o. m. den 1
juli 1957 och att under femte huvudtiteln till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1957/58 anvisas ett förslagsanslag av 733 000 000 kronor».

I motionen II: 360 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

1) dels att barnbidraget för första barnet i fullständiga familjer skall
utgå oförändrat med 290 kronor pr år, samt att bidraget för första barnet
i ofullständiga familjer ävensom bidraget till alla övriga barn skall för tid
som i propositionen föreslagits utgå med 400 kronor pr år,

2) dels att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1957/58 anvisa ett
förslagsanslag av 580 000 000 kronor».

I motionerna I: 172 och II: 229 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning om möjligheterna att
införa ett särskilt kallortstillägg på allmänna barnbidrag och särskilda
barnbidrag».

I motionen II: 39b föreslås, »att riksdagen måtte besluta att de allmänna
barnbidragen indexregleras enligt samma grunder som gäller för folkpensionerna».

I motionen II: 398 föreslås, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj :t hemställa om utredning rörande reglerna för utbetalandet av barnbidrag
för blinda och döva barn».

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har
propositionen nr 12, ovannämnda punkt i propositionen nr 1 samt före -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 5

nämnda motioner hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och
andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag, ävensom
i fråga om de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen nr 1, femte huvudtiteln, s. 57—81, och motionerna 11:406,
11:475, 11:24, 11:361, 1:87, 1:260, 11:15, 11:360, 11:229, 11:16, 11:394
och II: 398.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 26 juli 194-7 om allmänna barnbidrag utgår för barn, som
är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag med 290 kronor för
år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är svensk
medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven
i riket. Bidrag utgår fr. o. m. kvartalet efter det då barnet fötts
eller rätt till bidrag eljest uppkommit t. o. m. det kvartal, varunder barnet
fyller sexton år.

Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrides
av statsmedel, eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost
och bostad, utgår inte barnbidrag. Undantag göres dock för de fall, då barnet
är inackorderat vid nomadskola. I detta fall skall bidrag således utgå.

Beslut angående barnbidrag ankommer på den barnavårdsnämnd, inom
vars verksamhetsområde barnet är kyrkobokfört. Denna nämnd har även
att ombesörja utanordning av bidraget. Tillsynen över barnavårdsnämndernas
verksamhet med barnbidragen åvilar inom länet länsstyrelsen och utövas
för riket som helhet av socialstyrelsen. Besvär över barnavårdsnämnds
beslut i barnbidragsärenden anföres hos länsstyrelsen, vars utslag kan överklagas
hos socialstyrelsen.

Enligt 1 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn skall i fall som angives i lagen, utöver allmänt barnbidrag,
av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag till uppehälle och
uppfostran åt barn. Sådant särskilt barnbidrag utgår efter inkomstprövning
med högst 600 kronor för barn och år. Som allmänt villkor för bidrag
gäller att barnet skall vara svensk medborgare, stadigvarande vistas i riket
och vara under 16 år. Från regeln om medborgarskap finns vissa undantag.

De bidragsberättigade kan indelas i två huvudgrupper: 1) föräldralösa
barn samt fader- eller moderlösa barn, som vårdas av särskild förmyndare
och ej sammanbor med den efterlevande av föräldrarna, 2) övriga. Till den
senare gruppen hänföres a) faderlösa barn, b) barn, vars fader åtnjuter
folkpensionsförmån, c) barn, vars moder åtnjuter sådan förmån, om för -

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 är 1957

äldrarna ej sammanbor och modern har vårdnaden om barnet, d) barn, vars
moder är gift med annan än barnets fader, om styvfadern åtnjuter folkpensionsförmån
och modern har vårdnaden om barnet eller sammanbor
med detta samt e) barn utom äktenskap, som har fyllt tre år och vars
fader är okänd. Beträffande adoptivbarn gäller i huvudsak enahanda bestämmelser.

Ansökan om särskilt barnbidrag prövas av pensionsnämnd. Beslutet jämte
tillhörande handlingar överlämnas till pensionsstyrelsen, som efter granskning
av beslutet utbetalar bidraget. Utbetalningen äger rum månadsvis.

Historik

De allmänna barnbidragen

Principerna för de allmänna barnbidragen har framlagts av 19Al års befolkning
sutredning. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas
fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m.
(SOU 1946: 5) behandlade utredningen befolkningsfrågans ekonomiska sida
och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas förmån,
som enligt utredningens uppfattning kunde medverka till att höja deras
standard. Betänkandet utmynnade i, bl. a., förslag till införande av kontanta
allmänna barnbidrag. Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens belopp
skulle bestämmas till 200 kronor. Utredningens förslag innebar vidare, att
vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen då förekommande
barnavdragen skulle slopas. Den av utredningen förordade omläggningen
förändrade icke nämnvärt läget för familjer med barn i inkomstlägen
mellan 10 000 och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikt medförde
den en påtaglig förbättring, för högre inkomsttagare åter en försämring.

Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom
proposition nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till tanken, att barnavdragen vid den statliga
beskattningen skulle slopas vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande
bidragsbeloppens storlek framhöll departementschefen, att det under
dåvarande förhållanden vore tydligt, att det erfordrades ett väsentligt högre
belopp än 200 kronor per barn och år för att garantera barnfamiljerna en
tillfredsställande standard. Frågan om beloppets storlek vore väsentligen en
avvägningsfråga. För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet
bestämdes till 260 kronor om året.

I enlighet med propositionens förslag bestämde riksdagen bidragsbeloppet
till 260 kronor för barn och år.

Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i
samband med propositionen nr 241 om ändring i bl. a. kommunalskattelagen
och lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen låg ett av
ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande (SOU 1950:5).

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 7

I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala beskattningen
skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras härför genom
en höjning av barnbidragen från 260 till 290 kronor.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

De höjda barnbidragsbeloppen utgår fr. o. m. år 1952.

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 260, att barnbidragen måtte höjas med 30 procent eller i
avrundat tal till 380 kronor.

Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 17. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t i ett läge som
det dåvarande, då levnadskostnaderna vore under ständig förändring, med
uppmärksamhet följde utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas
faktiska värde, och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella
läget — för riksdagen framlade de förslag, som betingades av nämnda
förändringar.

I en vid 1953 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 65, yrkades »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen,
som nu utgår med 290 kronor, höjes till 500 kronor per barn och år».

Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 7, hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. I sin motivering uttalade utskottet emellertid bl. a., att i det
sociala reformprogrammet borde även ingå den höjning av dessa bidrag,
som betingades av levnadskostnadernas inverkan på barnfamiljernas standard,
och möjligheterna att finansiera en dylik höjning borde sorgfälligt
prövas.

I en vid 1955 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 424, hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att barnbidrag icke skall
utgå för första barnet, men att bidrag skall utgå för andra barnet med
290 kronor, för tredje barnet med 350 kronor och för fjärde barnet med
410 kronor samt att bidraget för varje ytterligare barn skall höjas successivt
med 60 kronor i förhållande till det som utgår för det näst föregående
barnet.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 4 motionen under anförande bl. a. att det i avbidan
på resultaten av de undersökningar som påginge inom 1954 års familjeulredning
icke kunde komma i fråga att då genomföra förändringar beträffande
de allmänna barnbidragen.

Frågan om höjning av de allmänna barnbidragen togs upp i ett flertal
motioner vid 1956 års riksdag.

I motionerna 1:6 och 11:7 hemställdes, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag så skyndsamt som möjligt till en
höjning av de allmänna barnbidragen».

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

I motionerna I: 129 och II: 134 föreslogs, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag snarast möjligt till höjning av de
allmänna barnbidragen, med riktpunkt

a) att senast från 1957 minst återställa deras ursprungliga realvärde,

b) att de allmänna barnbidragen indexregleras,

c) att åldersgränsen för utbetalande av allmänt barnbidrag höjes till 18 år
i de fall ungdomarna studerar eller undergår yrkesutbildning».

I motionerna I: 348 och II: 375 hemställdes, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag till 1957 års
riksdag rörande återställande av barnbidragens realvärde och ursprungliga
ekonomiskt utjämnande effekt».

I motionerna I: 462 och II: 493 hemställdes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning om höjning av de
allmänna barnbidragen som komplettering till införandet av barnavdrag vid
beskattningen, varom utredning begärts av oss i annan ordning, i syfte att
åstadkomma den på lämpligaste sätt avvägda förbättringen av barnfamiljernas
ställning».

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 20 bl. a. att utskottet
ansåge det ofrånkomligt, att en höjning av de allmänna barnbidragen
komme till stånd under år 1957. Utskottet föreslog riksdagen att hos Kungl.
Maj :t hemställa om förslag till 1957 års riksdag om en sådan höjning. Utskottet
fann det inte lämpligt att därvid, såsom i vissa motioner yrkats,
begära att bidragen utformades på visst angivet sätt.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rd. skr. nr 168).

De särskilda barnbidragen

De särskilda barnbidragen infördes i vårt land genom beslut vid 19 3 7
års riksdag (prop. nr 276, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti.
nr 1 och rd. skr. nr 421); barnbidragen hade dock föregåtts av vissa pensionstillägg
enligt folkpensioneringslagen. Barnbidragen utgick enligt lagen
den 18 juni 1937 om barnbidrag (beteckningen särskilda barnbidrag infördes
för dessa bidrag först år 1947 i samband med lagstiftningen om allmänna
barnbidrag) för vissa grupper av barn, nämligen för barn, vars föräldrar
eller, då barnet adopterats, vars adoptant eller adoptivföräldrar avlidit,
med 300 kronor i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor
i ortsgrupp 3. För övriga bidragsberättigade grupper av barn utgick barnbidraget
med följande årliga belopp i nedan angivna ortsgrupper:

för ett barn ......................

för två barn ......................

för tre barn......................

och för varje barn däröver ytterligare

Ortsgrupp 1

240 kr.
420 »
600 »
120 »

Ortsgrupp 2

300 kr.
525 »
750 »
150 »

Ortsgrupp 3

360 kr.
630 »
900 »

180 »

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 9

För tiden t. o. m. den månad, under vilken barnet fyllde två år, ökades
barnbidraget med ett årligt belopp av 60 kronor. Barnbidragen var enligt
1937 års lagstiftning inkomstprövade.

Då de allmänna barnbidragen beslutades vid 1947 års riksdag
fick de tidigare barnbidragen, såsom ovan omnämnts, beteckningen särskilda
barnbidrag. I den därvid antagna alltjämt gällande lagen den 26 juli
1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn (beträffande
dess antagande se prop. nr 288, sammansatt stats- och andra lagutskotts
uti. nr 5 och rd. skr. nr 499) slopades dyrortsgrupperingen och
fastställdes maximibeloppen för barn, som avses i 5 § (beträffande de olika
kategorierna av barn se under gällande bestämmelser ovan) till 420 kronor
för år samt för barn som avses i 6 § till 250 kronor för år. Det tidigare utgående
särskilda tillägget för barn under två år bortföll.

Vid 1952 års riksdag genomfördes en provisorisk förbättring av
de särskilda barnbidragen i det att dyrtidstillägg skulle utgå på dessa bidrag
(prop. nr 70, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 1 och rd. skr.
nr 130). Det av riksdagen fattade beslutet om dyrtidstillägg avsåg endast
år 1952 och var att betrakta som ett provisorium. Tillägget konstruerades
med vissa fixa, fristående belopp, nämligen å särskilda barnbidrag enligt
5 § i 1947 års lag — bidrag om högst 420 kronor om året — med 105 kronor
samt å bidrag enligt 6 § i lagen — bidrag om högst 2o0 kronor om året
med 70 kronor om året.

De nuvarande maximibeloppen för såväl de särskilda barnbidragen som
bidragsförskotten — 600 kronor per barn och år — fastställdes genom beslut
vid 1953 års riksdag (prop. nr 36, sammansatt stats- och andra
lagutskotts uti. nr 5 och rd. skr. nr 89).

1954 års familjeutredning, m. m.

Efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 tillkallade statsrådet
Ulla Lindström 7.954 års familjeutredning för att verkställa en inventering
av de familjepolitiska åtgärderna in. in. Utredningen avgav i september
1955 ett betänkande, »Samhället och barnfamiljerna» (SOU 1955:29).
Utredningen har i betänkandet lämnat en redogörelse för nuvarande familjepolitiska
åtgärder samt uppgifter om befolknings- och familjestrukturen,
försörjningsbördornas fördelning ävensom barnfamiljernas ekonomiska
läge och förändringar däri under senare år. Vidare har utredningen diskuterat
argumenten för en intensifierad familjepolitik samt möjligheterna till
ökat familjestöd kontantvägen och naturavägen. Det har inte ingått i utredningens
uppdrag att lägga fram specificerade förslag.

Familjeutredningen har bl. a. sökt klarlägga vad den ekonomiska utvecklingen
sedan de allmänna barnbidragen infördes har inneburit för bidragens
del.

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

På grund av att barnbidragen — bortsett från uppräkningen från 260
till 290 kronor i samband med borttagandet av de skattefria avdragen i
kommunalbeskattningen — under perioden varit oförändrade, har barnfamiljernas
ekonomiska läge, anför utredningen, såtillvida försämrats under
perioden i fråga som barnbidragen nu på grund av det högre prisläget
är väsentligt mindre värda än då de infördes.

För att besvara frågan vilken höjning av barnbidragen som skulle krävas
för att återställa deras realvärde har utredningen först gjort en jämförelse
med folkpensionerna. Härom har utredningen anfört följande.

Folkpensionerna är numera indexreglerade, varigenom man avser att
hålla deras realvärde oförändrat. Den indexserie, som därvid begagnas, utgör
t. o. m. år 1955 en omräkning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex
till basen juni 1946. Denna omräknade indexserie, benämnd pensionspristalet,
utgår därmed inte från den tidpunkt, då 1946 års lag om folkpensionering
trädde i kraft, utan från den tidpunkt då beslutet om de nya pensionerna
fattades. Samma utgångspunkt synes böra väljas, när det gäller
barnbidragen; beslutet om dem fattades visserligen först av 1947 års riksdag,
men de båda reformerna kan betraktas som nära sammanhängande.

Pensionspristalet står nu (aug. 1955) i 141 och indextillägget på folkpensionerna
utgör 40 %. En uppräkning av barnbidragen med 40 %, d. v. s.
från 290 kronor till ca 410 kronor, skulle följaktligen vara erforderlig för
att återställa deras »realvärde».

En annan grund som av familjeutredningen anföres för bedömningen
av höjningsbehovet utgör den faktiska konsumtionsökningen och de därmed
förenade kostnadsökningarna. Den av utredningen beräknade ökningen
per capita av den totala privata konsumtionen i kronor räknat var
från 1947 till 1955 ca 65 %. Under förutsättning alt barnkostnaderna ökat
i takt med konsumtionen i övrigt skulle således barnbidragen behöva höjas
i denna proportion för att spela samma utjämnande roll, d. v. s. utgöra
samma andel av barnkostnaderna som från början.

Utredningen har anfört, att man också måste ställa frågan hur andra
förmåner åt barnfamiljerna än barnbidragen utvecklats under tiden efter
1947. Utredningen konstaterar, att det inte kan vara tal om att barnfamiljerna
blivit kompenserade för den uteblivna höjningen av barnbidragen
genom att värdet av övriga familjepolitiska åtgärder skulle ha ökat så
mycket mera.

Familjeutredningen utgår från att barnbidragens ursprungliga effekt
bör återställas. Man kan härvid välja att återställa bidragets realvärde
eller att öka bidragsbeloppet i samma grad som den procentuella ökningen
per capita av privat konsumtion sedan 1947. Höjningen skulle enligt förenämnda
beräkningar behöva uppgå i förra fallet till ca 40 % och i senare
fallet till 65 %. Dessa beräkningar avser läget hösten 1955. Utredningen
tinner det emellertid tveksamt om en generell höjning av de allmänna barnbidragen
skulle innebära det mest effektiva utnyttjandet av de resurser

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 11

som kan stå till buds för ändamålet. Eftersom stödet till varje barn inte
på långt när uppgår till de faktiska barnkostnaderna, måste nämligen de
barnrika familjernas standard bli förhållandevis låg. För att åstadkomma
en med hänsyn till behovet mera effektiv fördelning av bidraget har utredningen
därför tänkt sig möjligheten av en höjning först fr. o. m. andra eller
tredje barnet i de fullständiga familjerna. I fråga om ofullständiga familjer
skulle emellertid, med hänsyn till dessas svårigheter, bidraget höjas redan
fr. o. in. första barnet. Den ifrågasatta differentieringen skulle innebära,
att de medel, som vid en generell höjning skulle komma ettbarnsfamiljerna
till godo, i stället överflyttades till flerbarnsfamiljerna. Utredningen anför
härom:

Det är visserligen sant att det första barnet innebär särskilt höga kostnader
för familjen och krav på omställning av ekonomin, i praktiken ofta
förenad med att hustruns inkomst av förvärvsarbete faller bort eller i varje
fall starkt reduceras. Barnbidraget för det första barnet innebär en viss
lättnad i denna omställning, och ett avskaffande av detta bidrag bör därför
inte ifrågakomma. De höga kostnader som är förbundna med det första
barnet reduceras emellertid när barnet blir äldre; en lättnad av de speciella
kostnader som inträder i samband med barnets födelse och tillsynen under
den första perioden åstadkommes vidare naturligast genom moderskapsförsäkringen.

Som exempel på hur en differentierad höjning skulle kunna utformas
anför utredningen en höjning fr. o. in. andra barnet (i ofullständiga familjer
första barnet) med 80 %. Kostnaderna härför skulle i stort sett bli desamma
som för en generell höjning med 40 %. En sådan differentiering
skulle i jämförelse med den likformiga ökningen innebära en sämre lösning
för ettbarnsfamiljerna; för tvåbarnsfamiljerna skulle ökningen bli densamma
i båda fallen, medan ökningen av det sammanlagda bidragsbeloppet
skulle bli 53 % för trebarnsfamiljen, 60 % för fyrabarnsfamiljen etc.

över familjeutredningens betänkande har yttranden avgivits av ett stort
antal myndigheter och organisationer. Beträffande innehållet i dessa yttranden
får utskottet hänvisa till redogörelse som lämnas i årets statsverksproposition,
femte huvudtiteln, s. 61—69.

Familjeberedningen, m. m.

Familjeutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena
har bearbetats av eu inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningen,
vilken den 18 september 1956 avlämnat en promemoria angående
allmänna barnbidrag (stencilerad).

Familjeberedningen anser, att värdeförskjutningen för de allmänna
barnbidragens del bör bedömas med utgångspunkt från läget sommaren
1947, då lagen om allmänna barnbidrag antogs. Beredningen utgår för

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

denna bedömning från förändringen av levnadskostnadsindex (exkl. skatter
och sociala förmåner). Talet för denna index var 155 i juni 1947 (1935 =
100) och har av beredningen med ledning av konsumentprisindex approximativt
beräknats till 231 för juli 1956. Höjningen motsvarar 49 %. Den
fr. o. in. 1952 genomförda höjningen av bidraget med 30 kronor motsvarades
av ett slopande av barnavdragen i den kommunala beskattningen. Dessa
barnavdrag beräknades vid en kommunal utdebitering av 10 kronor per
skattekrona medföra en skattelättnad motsvarande mellan 24 och 30 kronor
per barn. Någon egentlig förbättring för barnfamiljerna kan denna
omläggning inte anses ha medfört. Den beräknade värdeminskningen av
49 % bör därför enligt beredningen avse även de 30 kronorna, trots att de
lades på bidraget efter 1947.

Ökningen av den privata konsumtionen i kronor räknat under tiden 1947
—1956 beräknas av beredningen till mellan 65 och 70 %.

Beredningen framlägger även siffermaterial, som belyser förskjutningarna
av statens kostnader för alla slag av familjepolitiska åtgärder. Den
sammanlagda effekten av dessa förskjutningar är alt statens utgifter för
ändamålet ökat med 45 % fr. o. m. budgetåret 1948/49 t. o. in. budgetåret
1955/56. Beräknas ökningen per barn uppgår den till 30 %. Om härtill
lägges ökningen av landstingens och primärkommunernas utgifter för
familjestödjande åtgärder, erhålles en nominell ökning av stödet till barnhushållen,
som per barn räknat uppgår till 34 % under perioden 1948/49—
1955/56. Detta resultat motsvarar i stort sett prisstegringarna under samma
period. En mera allmän bedömning av samhällets familjestödjande åtgärder
ger således en något annan bild av utvecklingen för barnfamiljernas
del än när hänsyn endast tas till de allmänna barnbidragen. Beredningen
framhåller dock, att åtgärderna givetvis träffat olika. I främsta rummet
är det familjerna på den lägre delen av inkomstskalan som erhållit del i
förbättringarna.

I fråga om den av familjeutredningen diskuterade möjligheten att
differentiera barnbidragen till flerbarnsfamiljernas och de ofullständiga
familjernas förmån understryker familjeberedningen det i en del remissyttranden
framförda argumentet, att det vore oskäligt att ställa vissa familjer
utanför en i och för sig påkallad kompensation för bidragets minskade
realvärde. Beredningen anför bl. a.:

Om penningvärdet kvarstått oförändrat sedan 1947, lär det inte ha kommit
i fråga att vid en översyn av de familjestödjande åtgärderna minska
bidraget till ettbarnsfamiljerna för att på så sätt erhålla" mera medel till
flerbarnsfamiljerna, och en höjning i nuvarande situation av bidragsbeloppen
först fr. o. in. andra eller tredje barnet skulle för ettbarnsfamiljerna
med ganska goda skäl te sig som genomförd på deras bekostnad. Därtill
kommer att vad som ur barnbidragssynpunkt betecknas som ettbarnsfamiljer
mycket väl kan vara familjer med flera barn över 16-årsgränsen
och med de ekonomiska förpliktelser dessa för med sig.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 dr 1957 13

Beredningen har emellertid undersökt de tekniska förutsättningarna för
en tillämpning av olika bidragsbelopp och kommit till den slutsatsen, att
ett graderat system i och för sig skulle kunna genomföras utan mera väsentliga
komplikationer. En viktig förutsättning härför är dock, att inga särbestämmelser
införes beträffande bidragen till ensamstående försörjare.

Även om ett system med graderade bidrag sålunda torde vara tekniskt
genomförbart anser beredningen, att tveksamhet kan råda beträffande
angelägenheten av att införa en sådan differentiering i det generellt verkande
systemet för allmänna barnbidrag. Beredningen anför:

Att familjer med många barn även efter en höjning av nuvarande bidragsbelopp
kommer att vara mera betyngda än familjer med ett eller två
barn lär vara ovedersägligt, och någon fullständig utjämning härvidlag, för
alla familjer och alla inkomstklasser, förefaller f. n. otänkbar. Å andra
sidan är det inte självklart, att ett förstärkt stöd till de mera betyngda
barnrika familjerna bäst erhålles genom en differentiering av de allmänna
barnbidragen. Beredningen vill här erinra om att inkomstprövade förmåner,
varvid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande till antalet
barn i familjen, kan medföra en differentiering till flerbarnsfamiljernas
fördel som i de fall där ekonomin verkligen är ansträngd blir betydligt mera
effektiv än om förmånerna göres helt generella.

Beträffande barnbidragens belopp framhåller beredningen, att mycket
starka skäl talar för ett återställande av bidragens ursprungliga värde, och
uttalar vidare bl. a. följande.

Visserligen har den allmänna produktionsstegring som ägt rum sedan
1947 medfört att allt flera familjer uppnått en någorlunda rimlig försörjning.
Denna omständighet synes emellertid inte minska angelägenheten av
att barnbidraget ges en ökad materiell effekt. Man måste ju också i fortsättningen
räkna med att många barnfamiljer av olika anledningar kommer
att ligga på en så låg inkomstnivå, att de får svårigheter alt upprätthålla
en tillfredsställande standard. I dylika fall är det av vikt, att barnbidragen
bättre än nu tillgodoser syftet att garantera eu minimistandard
för barnen. Dessutom kvarstår alltid angelägenheten av att till en viss
grad fördela barnkostnaderna på barnfamiljer och övriga så att alltför stora
klyftor mellan de båda gruppernas levnadsstandard undvikes. När man i
barnbidragen funnit ett rationellt och ur rättvisesynpunkt tillfredsställande
instrument för en sådan fördelning, synes bärande skäl tala för att dess
effektivitet återställes. Prisstegringen från juni 1947 till juli 1956 kan beräknas
till 49 % och med en motsvarande höjning av det nuvarande bidragsbeloppet,
290 kronor, kommer man till ett årligt bidrag av 432 kronor.
Den aktuella målsättningen är således alt höja barnbidragen till sistnämnda
belopp varigenom deras realvärde återställes, och det är önskvärt, att detta
mål snarast realiseras. Beträffande möjligheterna därtill, vilka måste bedömas
med hänsyn till den samhällsekonomiska utvecklingen och mot bakgrunden
av andra angelägna reformer, ankommer det icke på beredningen
att uttala sig.

I anslutning till den av några remissorgan väckta frågan om indexreglering
av barnbidragen framhåller familjebcredningen, att en sådan reglc -

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

ring kan tänkas genomförd efter grunder, liknande dein som gäller för
folkpensionerna. Ett bidragspristal kan beräknas på grundval av konsumentprisindex
och med utgångspunkt från prisläget vid viss tidpunkt.
Ändring av bidragsbeloppet bör ej äga rum oftare än en gång årligen, och
den höjning av index som skall utlösa justeringen bör vara väl tilltagen,
förslagsvis 10 enheter.

Med utgångspunkt från ett förslag av socialstyrelsen i dess framställning
om anslag för budgetåret 1956/57 diskuterar beredningen frågan om en utvidgning
av bidragsrätten till barn som på grund av lyte eller handikapp är
för skolundervisning intagna på anstalt. Beredningen anför härom i huvudsak
följande.

När det gäller barn som är inskrivna på de statliga anstalterna för döva
och blinda samt för psykiskt efterblivna barn övertar vederbörande anstalt
i stort sett ansvaret för allt som hör till barnets vård och försörjning under
vistelsen på anstalten. Förutom de för nomadskolebarnen gällande förmånerna
tillhandahålles sålunda även kläder och fickpengar. Fria resor till
och från skolan erhåller dessa barn i likhet med nomadskolebarnen vid
terminernas början och slut samt i samband med påsklovet. Klädesposten
uPPSår vid skolorna för blinda och döva barn till i genomsnitt 250 kronor
per barn och år. Därtill kommer löner till vid anstalterna anställda sömmerskor,
som utför förekommande lagningsarbeten och även tillverkar
enklare plagg. På skolorna i Söderhaga och Sävstaholm för vissa psykiskt
efterblivna barn erhålles i stort sett motsvarande förmåner.

Materiellt sett är det naturligtvis endast en gradskillnad ifråga om samhällets
åtaganden gentemot å ena sidan barnen på skolhem och nomadskolor
och å andra sidan de på anstalter för abnormundervisningen inskrivna
barnen. Om en avgränsning av ifrågavarande slag beträffande
rätten till barnbidrag överhuvudtaget skall kunna upprätthållas, torde
emellertid kretsen av bidragsberättigade i här nämnda avseende inte gärna
kunna göras vidare än vad som nu är fallet.

Beredningen anser det tekniskt möjligt att införa nya bidragsbelopp
fr. o. in. tredje kvartalet 1957, under förutsättning att beslut härom kan
fattas relativt tidigt under vårriksdagen 1957.

Antalet bidrag beräknar beredningen till ca 1 832 000 under budgetåret
1957/58. Med detta antal och ett bidragsbelopp av 432 kronor per år kan
kostnaderna för barnbidragen under budgetåret 1957/58 antagas komina att
uppgå till 791 milj. kronor, om det förhöjda bidraget utgår fr. o. in. tredje
kvartalet 1957. Ett oförändrat belopp skulle med samma antal barn kosta
531 milj. kronor. Den av höjningen föranledda kostnadsökningen skulle
således uppgå till 260 milj. kronor.

I ett den 1 december 1956 avlämnat betänkande, »Stöd åt ofullständiga
familjer», (SOU 1956: 47) framhåller familjeberedningen, att de uppgifter
som redovisats angående det ekonomiska läget för ensamstående mödrar
och deras barn enligt beredningens mening måste leda till att maximibeloppet
för särskilda barnbidrag höjes väsentligt men att beloppet dock bör vara

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 15

oförändrat tills vidare i avvaktan på den allmänna pensionsberedningens
arbete.

Allmänna pensionsberedningen har i sitt den 1 februari 1957 avlämnade
betänkande, »Förbättrad pensionering», (SOU 1957: 7) förordat inarbetning
i folkpensioneringslagen av de särskilda barnbidragen med undantag av
bidragen till utomäktenskapliga barn med okänd fader.

Över familj eberedningens promemoria har yttranden avgivits av socialstyrelsen
och statskontoret. Beträffande innehållet i dessa yttranden får
utskottet hänvisa till redogörelse som lämnas i statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, s. 74—75.

Socialstyrelsens anslagsframställning m. m.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse med anslagsäskanden till allmänna
barnbidrag för budgetåret 1957/58 anfört, att antalet barn i åldern 0—16 år
i december 1957, alltså i mitten av budgetåret 1957/58, kan preliminärt beräknas
till 1 839 000. Med samma beräkningsgrund som tidigare, d. v. s. det
beräknade barnantalet vid budgetårets mitt multiplicerat med nuvarande
barnbidragsbelopp, skulle medelsbehovet för budgetåret 1957/58 uppgå till
ca 533 milj. kronor.

Socialstyrelsen erinrar, att styrelsen i samband med sina anslagsäskanden
för budgetåret 1956/57 föreslagit ändring i lagen om allmänna barnbidrag
innebärande att bl. a. barn intagna vid skolhem för döva och blinda
skulle bli berättigade till barnbidrag under hela året. Kungl. Maj:t ansåg
sig icke utan närmare utredning kunna ta ställning till förslaget. Styrelsen
redovisar nu en av styrelsen gjord utredning i frågan. Styrelsen kommer
till det resultatet, att det ur olika synpunkter är mindre lämpligt att ge
målsmännen för barn på ifrågavarande skolhem kompensation medelst
allmänt barnbidrag. I stället bör enligt styrelsens mening anstalterna erhålla
anslag, som medger en tillfredsställande beklädnadsstandard för samtliga
elever. Kan en dylik förbättring ernås, vill styrelsen inte längre förorda
ändring av bidragsreglerna för ifrågavarande barn.

Skolöverstyrelsen, som finner det angeläget att en översyn av bestämmelserna
om avgifter och förmåner inom de olika vårdformerna för handikappade
och sjuka barn kommer till stånd, anser det icke f. n. motiverat
att tillstyrka en höjning av beklädnadsanslagen för blind- och dövskolorna.

Anslagsäskandet i statsverkspropositionen

Vid anmälan i statsrådet av förevarande punkt i statsverkspropositionen
har föredraganden, statsrådet Ulla Lindström, anfört bl. a.:

»När barnavdragen i den statliga beskattningen år 1948 ersattes av allmänna
barnbidrag, var huvudsyftet härmed att få till stånd en rättvisare

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 är 1957

avvägning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna än den som
hade åstadkommits med hjälp av barnavdragen. De senare hade, till följd
av statsskattens progression, den effekten att barnfamiljer i högre inkomstlägen
bereddes en större ekonomisk lättnad att omvandla i nyttigheter för
barnen än barnfamiljer med lägre inkomst. I de lägsta inkomstskikten var
barnavdragen helt verkningslösa. Dessa med barnavdragen förknippade
olägenheter kunde elimineras genom att familjestödet i stället fick formen
av kontantbidrag.

De allmänna barnbidragen hade alltså vid sin tillkomst ett klart samband
med skatten. Detta samband framträdde även år 1952, då barnavdragen
borttogs ur den kommunala beskattningen och barnbidragen i gengäld
höjdes med 30 kronor. Barnbidragens belopp har, sedan denna höjning
genomfördes, förblivit oförändrat 290 kronor för barn och år. Skattereglerna
har däremot undergått vissa justeringar. Ett noggrant mått på
förändringarna sedan 1948 av beskattningens och de allmänna barnbidragens
sammanlagda verkan på barnfamiljernas ekonomi kan icke erhållas.
1954 års familjeutredning har emellertid visat, att den andel av statsskatten
som utgöres av barnfamiljernas skattebetalningar, med avdrag för erhållna
barnbidrag, efter att ha nedgått genom barnbidragsreformen med ca 10 %
av den totala statsskatten åter ökat, så att den nu har ungefär samma
relativa storlek som före barnbidragens införande. Denna förändring torde
i huvudsak bero på att barnbidragens nominella värde har behållits oförändrat,
under det att familjernas skatteutgifter har stegrats till följd av
inkomstökningar. Nedgången i barnbidragens realvärde till följd av penningvärdets
förändringar, sedan bidragsbeloppet fastställdes, har av familj
eberedningen beräknats till 49 %.

I detta läge framstår det som angeläget att bereda barnfamiljerna en
lättnad i deras ekonomiska börda. Att i sådant syfte återinföra barnavdrag
vid beskattningen, såsom har föreslagits på sina håll, finner jag föga
ändamålsenligt. De olägenheter och orättvisor, som var förbundna med
barnavdragssystemet, skulle därvid i huvudsak åter uppkomma. I stället
bör det allmänna barnbidraget nu höjas.

Om höjningen skall återge bidraget dess ursprungliga realvärde krävs
en uppräkning med inemot 50 %. Emellertid är en upprustning även av
vissa andra former för samhälleligt familjestöd påkallad. Vidare är en
sänkning av kommunalskatten ett allmänt omfattat önskemål. Eftersom
denna skatt är proportionell, ligger en dylik sänkning främst i de små inkomsttagarnas
intresse; otvivelaktigt kommer den att gynna familjerna och
ensamstående med barn. I annat sammanhang i årets statsverksproposition
förebådas, att proposition om sänkning av kommunalskatten kommer
att föreläggas 1957 års riksdag. Om familjestödet i övrigt skall förbättras
och kommunalskatten samtidigt skall sänkas, medger icke det tillgängliga
budgetutrymmet, att det allmänna barnbidraget höjs i hela den utsträck -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 17

ning som motsvarar förskjutningen av penningvärdet. Jag föreslår en höjning
till 400 kronor för barn och år. En sådan uppräkning täcker drygt
3/t av realvärdeförsämringen. Höjningen bör, likaledes av kostnadsskäl,
genomföras först fr. o. in. den 1 januari 19o8.

Såsom jag förut anfört bör det allmänna barnbidraget höjas till 400
kronor för barn och år fr. o. m. den 1 januari 1958. Tanken på en
differentiering av bidragsbeloppet till de barnrika familjernas förman kan
jag icke ansluta mig till. De av familjeberedningen anförda skälen häremot
finner jag bärande. Bidragen bör alltså liksom hittills utgå med samma

belopp för varje barn, oavsett familjens storlek.---

Socialstyrelsens tidigare framlagda förslag att bidraget för barn, som
vistas vid anstalter för döva och blinda, skulle — i motsats till vad som nu
gäller — få behållas av föräldrarna torde, sedan styrelsen förklarat sig

inte längre vidhålla yrkandet, numera ha förlorat sin aktualitet.---

Den uppräkning av de allmänna barnbidragen som jag föreslagit i det
föregående föranleder en väsentlig ökning av anslagsbehovet. Anslaget till
Allmänna barnbidrag är för innevarande budgetår uppfört med 527 000 000
kronor. Medelsbehovet kan beräknas stiga med ca 4 000 000 kronor på
grund av ökning av antalet barn i bidragsberättigad ålder samt med ca
101 000 000 kronor på grund av den för senare hälften av budgetåret föreslagna
höjningen av beloppet. Anslaget bör sålunda för nästa budgetar
upptagas till sammanlagt 632 000 000 kronor.»

Utskottet

De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag
samtidigt som de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen
borttogs och bestämdes då till 260 kronor per barn och år. Fransett
den höjning med 30 kronor till 290 kronor, som beslutades år 1950
och som enbart var avsedd att ge kompensation för de samtidigt slopade
barnavdragen vid den kommunala beskattningen, har bidragsbeloppen vant
oförändrade sedan tillkomsten år 1947. Genom den därefter inträffade
penningvärdeförsämringen bar emellertid bidragens realvärde väsentligt
minskats, och det är uppenbart, att de inte längre ger barnfamiljerna det
stöd som avsågs när reformen genomfördes.

Eu bedömning av värdeförskjutningen för de allmänna barnbidragen
bör ske med utgångspunkt från läget sommaren 1947, då lagen om allmänna
barnbidrag antogs. Utgår man vid denna bedömning från förändringen
av levnadskostnadsindex (exklusive skatter och sociala förmåner),
finner man, att talet för denna index i juni 1947 var 155 (1935 = 100),
medan motsvarande tal för januari 1957 med ledning av konsumentpris2
— Bihang till riksdagens protokoll 1957. (i samt. 2 avd. Nr 2

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

index approximativt kan beräknas till 239. Höjningen utgör drygt 54 procent.
En motsvarande höjning av det nuvarande årliga bidragsbeloppet,
290 kronor, skulle ge ett årligt bidrag av 447 kronor.

I föreliggande proposition nr 12 föreslås en höjning av de allmänna
barnbidragen till 400 kronor för år. I statsverkspx-opositionen framhålles,
att en än större höjning skulle krävas, om höjningen skulle återge bidragen
deras ursprungliga realvärde, men att det tillgängliga budgetutrymmet —
om en påkallad upprustning av vissa andra former av samhälleligt familjestöd
skall kunna genomföras och samtidigt en önskad sänkning av kommunalskatten
åstadkommas — icke medger att de allmänna barnbidragen
höjes i hela den utsträckning som motsvarar förskjutningen av penningvärdet.
Höjningen föreslås, likaledes av kostnadsskäl, träda i kraft först
från och med den 1 januari 1958.

I motionerna II: 15, II: 16 och 11:24 förordas, att den i propositionen
föreslagna höjningen av de allmänna barnbidragen till 400 kronor för år
sker med verkan redan från och med den 1 juli 1957.

Motionerna 1:260 och 11:347 samt 1:328 och 11:406 syftar till avslag
å Kungl. Maj :ts förslag om höjning av de allmänna barnbidragen. Som
skäl för att en höjning ej bör ske anföres att ansträngningarna i dagens
läge bör inriktas på att få till stånd en väsentlig produktionsökning och
att en allmän skattesänkning är en ofrånkomlig förutsättning härför samt,
vidare, att ett system med barnavdrag i beskattningen är ägnat att på ett
riktigt och rättvist sätt differentiera skattebördan efter skatteförmågan.

I motionerna I: 329 och II: 475 anföres bl. a., att det är angeläget med
en allmän skattesänkning och ett återinförande av barnavdrag i beskattningen.
Vidare betonas vikten av att i första hand ge stöd åt barnrika
familjer. Med utgångspunkt härifrån föreslås ett slopande av barnbidraget
till första barnet i varje familj i förening med en höjning av bidraget från
och med andra barnet från 290 till 650 kronor för år. Samtidigt föreslås
införande av ett extra barntillägg beträffande moderskapspenningen till
barnaföderskor vid födsel av barn, som enligt den föreslagna ordningen
icke skulle komma i åtnjutande av barnbidrag.

Motionerna 11:360 och 11:361 förordar avvikelse från Kungl. Maj:ts
förslag om höjning av de allmänna barnbidragen därutinnan, att höjningen
av nu utgående bidrag till 400 kronor av hänsyn till angelägenheten att
iakttaga sparsamhet med statens medel föreslås icke skola gälla första
barnet i fullständiga familjer.

Utskottet finner med hänsyn till den penningvärdeförsämring, som ägt
rum sedan de allmänna barnbidragen infördes, ofrånkomligt att en höjning
av bidragen nu sker. Att vid denna höjning undantaga ettbarnsfamiljerna
och således hålla dessa utanför en i och för sig berättigad kompensation
för penningvärdets fall finner utskottet icke rättvist och riktigt.
Höjningen bör alltså komma alla bidragsberättigade barn till del, och

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 19

någon differentiering av barnbidragen med hänsyn till barnantalet i familjerna
bör ej äga rum. Den av Kungl. Maj :t föreslagna höjningen synes
icke ägnad att i full utsträckning återföra bidragen till deras realvärde
vid tidpunkten för förmånens införande. De i statsverkspropositionen anförda
skälen mot en än större höjning finner dock utskottet godtagbara.
Utskottet ansluter sig alltså till den av Kungl. Maj:t förordade höjningen
av de allmänna barnbidragen för alla bidragsberättigade barn till 400 kronor
för år. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att det statliga
stödet åt barnfamiljerna i andra former än allmänna barnbidrag undergått
en kraftig ökning under den tid som förflutit sedan allmänna barnbidragen
infördes. En motsvarande utveckling har ägt rum i fråga om
kommunernas och landstingens familjestödjande åtgärder. Den förbättring
av barnfamiljernas ekonomiska läge, som härigenom skett, torde i
främsta rummet ha kommit barnfamiljerna inom de lägre inkomstgrupperna
till del.

I och för sig är en höjning av de allmänna barnbidragen redan från
och med den 1 juli 1957 väl motiverad. Ett genomförande av höjningen
från och med denna tidigare tidpunkt skulle dock medföra en ytterligare
anslagsbelastning för budgetåret 1957/58 av beräknat 101 000 000 kronor
jämfört med Kungl. Maj :ts förslag, och höjningen bör därför av statsfinansiella
skäl genomföras först från och med ingången av år 1958.

Av det nu anförda följer att utskottet icke kan tillstyrka bifall till någon
av förenämnda motioner.

Utskottet delar den i motionerna I: 87 och II: 90 samt II: 394 framförda
åsikten, att det är angeläget att tillse att barnbidragsförmånen icke urholkas
till sitt värde till följd av en inflationistisk utveckling. Det är därför
angeläget att statsmakterna noga följer utvecklingen och vidtager de till
buds stående åtgärder som betingas av behörig omtanke om barnfamiljerna.
Att härvid, såsom i motionerna föreslagits, binda de allmänna barnbidragens
belopp vid en indexreglering finner dock utskottet icke påkallat
eller lämpligt, varför utskottet avstyrker jämväl dessa motioner.

I motionerna 1:172 och 11:229 hemställes om utredning om möjligheterna
att införa ett särskilt kallortstillägg på allmänna barnbidrag och
särskilda barnbidrag, varvid som skäl för sådana tillägg framhålles att
kostnaderna för uppfostran och underhåll av barn är påfallande höga inom
kallortsområdena. Utskottet, som vill erinra om att tanken på en dyrortsreglering
av de allmänna barnbidragen avvisades då dessa infördes i vårt
land samtidigt som den tidigare gällande dyrortsgrupperingen av de särskilda
barnbidragen slopades, finner ej skäl tillstyrka att en sådan utredning
sker.

Den i motionen II: 398 framförda åsikten, alt barnbidrag borde utgå för
blinda och döva barn även för tid varunder de vistas på skolhem, där
koslnaden för vården bestrides av statsmedel, kan utskottet ej heller dela.

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

Utskottet avstyrker därför den i motionen begärda utredningen rörande
hithörande spörsmål.

Mot de beräkningar i fråga om anslag till de allmänna barnbidragen som
framlagts i statsverkspropositionen under förevarande punkt har utskottet
ej funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
nr 12 framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 §
lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag;

B. att motionerna I: 328 och II: 406, I: 329 och II: 475,
II: 16 och II: 24 samt II: 361, i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 260
och 11:347, såvitt nu är i fråga, 11:15 samt 11:360 till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1957/58 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 632 000 000 kronor;

D. att motionerna

1) II: 394,

2) I: 87 och II: 90, såvitt nu är i fråga,

3) I: 172 och II: 229 samt

4) II: 398

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1957

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet herrar Gustaf Karlsson, Birger Andersson,
Jacobsson, Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;

från andra lagutskottet herr Strand, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz,
Alvar Andersson, Jacobsson i Tobo och Lundberg.

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under A

1) av herr Mannerskantz, som ansett

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Man kan visserligen såsom i propositionen hävdas konstatera att levnadskostnaderna
sedan år 1947, då barnbidragen infördes, stigit avsevärt eller

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 ur 1957 21

med drygt 50 procent. Man kan dock samtidigt påpeka att inkomsterna
stigit i än högre takt, varigenom en betydande del av den eftersläpning eliminerats
som barnbidragen utsatts för.

Om, såsom framhålles i motionerna 1:328 av herr Ewerlöf in. fl. och
II: 406 av herr Cassel in. fl., en allmän skattesänkning genomföres, som till
särskilt stor del kommer de stora mellanskikten till godo, erhåller barnfamiljerna
även härigenom en ytterligare hjälp som kan beräknas uppgå
till ca 190 milj., framstår icke längre barnbidragen såsom otillbörligt låga.
Härigenom skulle även garantier skapas för en fortsatt produktionsstegring
som är den yttersta grunden för fortsatt välståndsökning även för barnfamiljerna.

För att möjliggöra denna skattesänkning bör enligt utskottets mening
statens finanser nu icke belastas med de väldiga belopp den föreslagna höjningen
av barnbidragen medför.

Genom att nu icke höja barnbidragens belopp vinnes även att utrymme
erhålles i framtiden för ett återinförande av barnavdrag vid beskattningen
i kombination med utgående barnbidrag. En sådan anordning finner utskottet
bättre svara mot barnfamiljernas behov ytterligare kompletterat med
avdrag för barnens och ungdomens studieutbildning och en mindre pressande
sambeskattning av makar. Utskottet kan alltså icke bifalla Kungl.
Maj :ts förslag om höjning av de allmänna barnbidragen.

I motionerna I: 329 av herr Birke in. fl. och II: 475 av herr Heckscher
in. fl. framföres ett förslag att ändra de utgående allmänna barnbidragen
på så sätt att det första barnet i familjen skall erhålla ett engångsbelopp av
800 kr. men att barnbidrag därefter ej skall utgå för detta barn, samt att
från och med andra barnet skall utgå 650 kr. per barn och år. Utskottet
finner detta uppslag — som i princip även tidigare framförts — värt att
överväga. Det torde emellertid erfordras ytterligare utredning vilken bl. a.
bör omfatta frågan om en eventuell samordning med barnavdrag, varför
utskottet nu icke kan tillstyrka antagandet av det vid motionerna fogade
lagförslaget.

Utskottet delar----(lika med utskottet)---hithörande spörsmål.

b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen måtte avslå det genom propositionen nr 12
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.

2) av herr Ruhbestad, som ansett

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag samtidigt
som de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen
borttogs och bestämdes då till 260 kronor per barn och år. Frånsett den
böjning med 30 kronor till 290 kronor, som beslutades år 1950 och som enbart
var avsedd att ge kompensation för de samtidigt slopade barnavdragen

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

vid den kommunala beskattningen, har bidragsbeloppen varit oförändrade
sedan tillkomsten år 1947.

En bedömning av värdeförskjutningen för de allmänna barnbidragen
bör ske med utgångspunkt från läget sommaren 1947, då lagen om allmänna
barnbidrag antogs. Utgår man vid denna bedömning från förändringen
av levnadskostnadsindex finner man, att levnadskostnaderna från
juni 1947 till januari 1957 stigit med omkring 54 procent. Men samtidigt
måste man konstatera att inkomstökningen under samma tidrymd för flertalet
yrkesgrupper stigit i genomsnitt med icke mindre än omkring 100
procent.

Följaktligen torde försörjningsbördan i barnfamiljerna nu vara betydligt
lättare än år 1947. Föredragande statsrådet föreslår emellertid att de allmänna
barnbidragen i anledning av familjeberedningens förslag skall höjas
lrån nuvarande 290 kronor per barn till 400 kronor per barn och år. Höjningen
är beräknad att träda i kraft den 1 januari 1958 och innebär en
kostnadsökning per år av något över 200 milj. kronor, varigenom kostnaderna
för de allmänna barnbidragen kommer att för år 1958 belöpa sig till
733 milj. kronor.

I motionerna 11:360 och 11:361 förordas avvikelse från Kungl. Maj :ts
förslag om höjning av de allmänna barnbidragen därutinnan, att höjningen
av nu utgående bidrag till 400 kronor icke skall gälla första barnet i fullständiga
familjer.

Utskottet finner med hänsyn till den inkomstförbättring som ägt rum
sedan de allmänna barnbidragen infördes det vara berättigat med en viss
reduktion av Kungl. Maj :ts förslag. En mängd myndigheter, som framhållit
att ekonomien i ettbarnsf amil jer alltid är förhållandevis bättre än i
två- eller flerbarnsfamiljer har i anledning härav förordat en höjning först
från och med det andra barnet.

Med hänsyn till dessa yttranden och då det ekonomiska läget är sådant,
att det för nästkommande år nödvändiggör en statlig upplåning på omkring
700 milj. kronor finner utskottet det berättigat att en viss begränsning
sker beträffande det första barnet som bör erhålla oförändrat bidrag och
att det förhöjda beloppet utgår först fr. o. m. det andra barnet. Härigenom
skulle göras en årlig besparing på omkring 115 milj. kronor. Då utskottet
emellertid utgår ifrån att det förhöjda bidraget skall utgå fr. o. m. det första
barnet i så kallade ofullständiga familjer kommer den slutliga anslagsminskningen
per år att bliva 105 milj. kronor.

Av det nu sagda följer att utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag med
de ändringar som föranledes av bifall till motionerna 11:360 och 11:361.

Utskottet delar — — — (lika med utskottet) -— — — hithörande
spörsmål.

b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 23

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen nr
12 framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag — måtte
för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1 §•

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 290
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag--------

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag i enlighet
med vad nedan närmare stadgas. Bidraget
skall för första barnet till
varje moder utgöra 290 kronor för
år och eljest 400 kronor för år; dock
att bidrag för barn till ogift moder
eller änka alltid skall utgå med 400
kronor för år.

— i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958.

3) av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets yttrande bort ha annan lydelse såtillvida som att de

stycken som börjar respektive slutar med »I och----år 1958» och »Av

det---förenämnda motioner» bort ersättas av följande uttalande.

Kostnadsstegringarna fortsätter och träffar i första band barnfamiljerna.
Ur denna synpunkt är det i högsta grad angeläget alt höjningen av
barnbidragen sker från ett tidigare datum än vad som i propositionen föreslås.
Detta förefaller än mer berättigat om hänsyn tagcs till den kraftiga
eftersläpning som i fråga om barnbidragen konstaterats av såväl utred -

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957

ningar som remissinstanser. Både försörjnings- och rättvisehänsyn talar för
att ikraftträdandet sker från den 1 juli 1957 och att samhället påtager sig
en del av de kostnad sstegringar som skett och sker och vilka för barnfamiljerna
blir speciellt hårda.

Av det nu sagda följer att utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag med
de ändringar som föranledes av bifall till motionerna II: 15, II: 16 och
II: 24 samt att utskottet avstyrker övriga förenämnda motioner.

b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen nr 12
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag — måtte
för sin del antaga nämnda förslag med den ändringen att lagen
träder i kraft den 1 juli 1957.

II. Vid utskottets hemställan under B

av herr Mannerskantz, som under åberopande av vad han anfört i sin reservation
vid utskottets hemställan under A. ansett, att utskottet bort hemställa,

B. alt riksdagen måtte i anledning av motionerna 1: 329
och II: 475 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag om differentierade barnbidrag samt att
motionerna I: 328 och II: 406, II: 16, II: 24 samt II: 361, i
den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

III. Vid utskottets hemställan under C

1) av herr Mannerskantz, som under åberopande av sin reservation vid
utskottets hemställan under A. ansett, att utskottet bort hemställa,

C. att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts för slag

och med bifall till motionerna I: 260 och II: 347, såvilt
nu är i fråga, samt med avslag å motionerna II: 15 och
11:360 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1957/58
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

531 000 000 kronor.

2) av herr Rubbestad, som under åberopande av sin reservation vid utskottets
hemställan under A. ansett, att utskottet bort hemställa,

C. att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionen II: 360 samt med avslag å
motionerna I: 260 och II: 347, såvitt nu är i fråga, ävensom
II: 15 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1957/58
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

580 000 000 kronor.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1957 25

3) av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid utskottets
hemställan under A. ansett, att utskottet bort hemställa,

C. att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionen II: 15 samt med avslag å
motionerna I: 260 och II: 347, såvitt nu är i fråga, ävensom
II: 360 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1957 58
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
733 000 000 kronor.

IV. Vid utskottets hemställan under D, punkten 3)

av herr Åkerström.

Särskilt yttrande

av herr Jacobsson, fröken Elmén och herr Jacobsson i Tobo, vilka anfört:

Vi delar utskottets uppfattning beträffande behovet av en höjning av
barnbidraget och har sålunda kunnat ansluta oss till vad utskottet föreslagit.
Därutöver vill vi dock framhålla att det enligt vår uppfattning inte är möjligt
att enbart genom en höjning av barnbidragen skapa ekonomisk rättvisa
åt barnfamiljerna. Detta synes endast kunna ske genom en kombination av
förstärkta barnbidrag och införande av barnavdrag vid beskattningen, varvid
dock det begränsade statsfinansiella utrymmet måste beaktas. Med
hänsyn härtill är det beklagligt att riksdagen inte, såsom förordades i motion
från den meningsriktning vi tillhör vid föregående års riksdag, fått tillfälle
att i ett sammanhang pröva dessa frågor, varvid en riktig avvägning mellan
de olika åtgärderna kunnat göras. Därvid borde uppmärksamhet ha ägnats
det förhållandet att nettoeffekten av barnbidragen och eventuella barnavdrag
minskas på grund av den därav föranledda beskattningen, som har
olika höjd i olika inkomstklasser. En sådan undersökning bör komma till
stånd, varvid det i motionerna I: 369 och II: 455 framförda förslaget rörande
införande av barnavdrag bör upptagas till prövning i ljuset av rådande samhällsekonomiska
och statsfinansiella förhållanden.

3 -— Bihang till riksdagens protokoll 1957. (i sand. 2 avd. Nr 2