Sammansatt slats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1957/58 till Bidrag
till sjukkassor m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

I propositionen nr 1 liar Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkten
96, s. 300—302, i propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 3 januari 1957, föreslagit riksdagen att till Bidrag
till sjukkassor m. in. för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
265 000 000 kr.

I två inom riksdagen väckta till statsutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 260 i första kammaren av herr Birke m. fl. samt nr 347 i
andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl. har, såvitt nu är i fråga,
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av ovannämnda punkt under
femte huvudtiteln måtte

a) för egen del besluta om sådan ändring i förordningen angående
kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel att karensbeloppet från och med
den 1 juli 1957 kommer att utgöra 5 kr. i stället för som för närvarande
3 kr., samt

b) till Bidrag till sjukkassor in. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett
förslagsanslag av 255 000 000 kr.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet
har det i statsverkspropositionen på förevarande punkt framlagda förslaget
ävensom motionerna, såvitt de rör denna punkt, överlämnats till
behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl som, utöver vad nedan angives, anförts till stöd
för Kungl. Maj:ts förslag och för yrkandena i motionerna får utskottet
hänvisa till propositionen samt till motionen 1:260.

Anslaget till Bidrag till sjukkassor in. in. är för innevarande budgetår
uppfört med 260 000 000 kr.

1—497 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. 2 avd. Nr 1

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

Gällande bestämmelser om kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt
förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut
fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.
förordningen den 4 juni 195i ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,
varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller
till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om
allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar
erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom
den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara
eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.
Sådan prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas av den
allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst här i riket.
Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst läkemedel eller
viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel
skall apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna
sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka vid reformens genomförande
beräknades till ca 34 milj. kr. om året — skall staten svara för
ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem
eller i runt tal 6 milj. kr., medan återstående kostnader fördelas på de
sjukförsäkrade och arbetsgivarna i enlighet med 1953 års beslut i frågan.

Tidigare behandling av frågan om karensbeloppets storlek

Till grund för den proposition, genom vilken förordningen angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, låg ett
förslag av en särskilt tillkallad utredningsman. Enligt detta förslag skulle
rabatt medgivas med 50 % å det belopp för recipe — dvs. varje särskilt
förskrivet läkemedel -— som översteg 2 kr. Vid remissbehandlingen tillstyrktes
systemet med karensbelopp nästan genomgående. Farhågor uttrycktes
dock för att ett dylikt system skulle leda till utskrivning av större
myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat ske med ty åtföljande
risk för missbruk. Vidare påpekades, att karensbeloppet innebar eu försämring
i jämförelse med vad som då gällde för många sjukförsäkrade,
enär övervägande delen av sjukkassorna gav ersättning för läkemedel med
vanligen 50 % utan något karensbelopp.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957 3

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade i ovannämnda
proposition nr 163 år 195b bl. a..

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med
avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp
automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa tall
vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltsa
en övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att
genom eu något högre rabattsats bereda en större prisnedsättnmg för dyrare
läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.
Ett visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas
i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform
med det innehåll, som förordats av honom, till 32 ä 34,5 milj. kr.
om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den
kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års
principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min
mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar
för en reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen
gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från
recept uromsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning
av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens
genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång
följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss
ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra
reserveras. Eu marginal å ca G milj. kr. skulle erhållas, därest karensbeloppet
med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,
såsom ifrågasatts, höjas till 75 %, skulle däremot i stället uppstå
en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och
rabattsatsen till 50 %. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade
läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan
höjning av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja
eventuella tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ
lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år
1951 och hade därvid även att taga ställning till ett i motionen 11:646
framställt yrkande att karensbeloppet skulle helt slopas. Utskottet framhöll
härvid bl. a. följande.

Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig
gällande. I motionen II: 646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall
slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter
sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att
karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna
vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.
Härför talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken
av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets
mening önskvärt -— ej minst med hänsyn till att det bär är fråga om
eu reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

överblicka — att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet
i avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,
att det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således
ger en effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande
inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare
icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk
betydelse för den enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas
även administrationen av reformen, varigenom en större del av
utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Til!
belysning av detta kan nämnas, att, enligt i propositionen redovisade uppgifter
angående apotekens omsättning år 1952, antalet recipen — dvs.
särskilt förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5
milj. st., medan sammanlagda antalet recipen var 20 milj. st.

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett
tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna
för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras
eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.
Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av
de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna
sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande
betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet
därför propositionens förslag i detta hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Yrkande av samma innebörd som det ovan angivna vid 1954 års riksdag
behandlade motionsyrkandet framställdes vid 1955 års riksdag i motionen
11:209. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 10 år 1955 hänvisade
andra lagutskottet till de av utskottet vid 1954 års riksdag gjorda
uttalandena i frågan och framhöll, att vad utskottet sålunda uttalat alltjämt
ägde giltighet. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1956 års riksdag framlades i flera motioner förslag till ändringar
i olika avseenden i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Vissa motioner syftade till en ökning av storleken av prisnedsättningen
å rabatterade läkemedel, medan andra innehöll förslag om minskning
av läkemedelsförmånens omfattning i huvudsakligt syfte att uppnå
lättnader i administrativt avseende, över motionerna avgavs yttranden
av medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten, vari hl. a. vissa kostnadsberäkningar
redovisades. Härav framgick bl. a. att den av statsmakterna
vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan angivna kostnadsramen
å 34 milj. kr. överskridits i väsentlig mån under år 1955. Kostnaden
för läkemedelsreformen hade sålunda för nämnda år uppgått till i
runt tal 39,4 milj. kr. I fråga om det närmare innehållet i dessa yttranden
må hänvisas till den redogörelse härför, som intagits i andra lagutskottets
utlåtande nr 38 år 1956 över förenämnda motioner.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

5

De motioner, som syftade till en ökning av prisnedsättningens storlek,
avstyrktes av utskottet under hänvisning till att vid genomförande av de
däri förordade ändringarna i läkemedelsförordningen ytterligare betydande
kostnadsökningar skulle inträda. Vad beträffar ett förslag om höjning
av karensbeloppet till 10 kr. och en samtidig höjning av rabatteringen
till 75 % anförde utskottet att en sådan ändring enligt de i remissyttrandena
framlagda kostnadsberäkningarna kunde antagas komma att
medföra en årlig kostnadsminskning av omkring 20 milj. kr. samt en
nedgång av verifikationsantalet från omkring 12 miljoner till mindre än
2 miljoner för år. Förslagets genomförande skulle, framhöll utskottet
vidare, i fråga om det stora flertalet prisnedsatta läkemedel innebära eu
rabattförsämring, och de sjuka skulle härigenom inte beredas den ekonomiska
lättnad, som läkemedelsreformen syftat till. Utskottet avstyrkte på
grund härav ifrågavarande förslag.

Slutligen behandlade utskottet i samma utlåtande även ett motionsyrkande
av innebörd att regeln om rabattering med hälften av det belopp,
varmed priset överstiger 3 kr., skulle bibehållas men kompletteras med en
föreskrift, att prisnedsättning ej må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet
uppgår till minst 5 kr. Utskottet framhöll att ett bifall till detta
förslag enligt de i utlåtandet redovisade kostnadsberäkningarna kunde antagas
medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj. kr. för år och en
minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring 4 miljoner. Utskottet
hänvisade till att medicinalstyrelsen tillstyrkt förslaget och att
även riksförsäkringsanstalten intagit en positiv hållning till detta samt
förklarade sig dela den uppfattning åt vilken dessa myndigheter givit
uttryck i sina yttranden över motionerna. Utskottet tillstyrkte därför
genomförandet av det i dessa motioner framlagda förslaget om slopande
av prisnedsättningen, i den mån denna understiger en krona.

Vid utskottets utlåtande var fogad bl. a. en reservation vari hemställdes
om avslag jämväl å sistnämnda motionsyrkande. Reservanterna hänvisade
därvid bl. a. till en inom medicinalstyrelsen pågående undersökning
rörande läkemedelsreformen avseende bl. a. spörsmål rörande rabatterade
läkemedel och uttalade att det icke syntes tillrådligt att utan att avvakta
resultatet av denna utredning genomföra den i motionerna föreslagna ändringen
av läkemedelsförordningen.

Riksdagen biföll reservanternas hemställan om avslag å samtliga
motioner.

Pågående utredning

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 11)56 har chefen för
socialdepartementet samma dag tillkallat en utredningsman för att verkställa
översyn av sjukkassetaxan och utredning rörande vissa i statsråds -

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

protokollet över socialärenden för samma dag angivna med läkemedelsreformen
sammanhängande frågor, in. m. I direktiven för utredningen har
föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anfört bl. a. följande.

Under förarbetena till läkemedelsreformen förutsattes, att medicinalstyrelsen
skulle i samarbete med riksförsäkringsanstalten samt i förekommande
fall med berörda yrkesorganisationer följa läkemedelsreformens
handhavande, anpassa den med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet
och åstadkomma rättelse, där så påkallades. I enlighet härmed
har medicinalstyrelsen — enligt vad som upplysts i ett av styrelsen till
riksdagens andra lagutskott i år avgivet remissyttrande, redovisat i utskottets
utlåtande nr 38 — ägnat med läkemedelsreformen förknippade förhållanden
särskild uppmärksamhet samt verkställt viss utredning rörande
lämpligheten och möjligheten att vidtaga ändring i vissa delar av hithörande
lagstiftning. Jag förutsätter, att styrelsen kommer att fullfölja
detta arbete och i sinom tid redovisa resultatet därav.

Emellertid synes det mig lämpligt att uppdraga åt den utredningsman,
som enligt det förut anförda bör tillkallas för att överse sjukkassetaxan,
att pröva vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor, vilka inte
är av direkt medicinsk natur. Jag syftar härvid i första hand på den regel,
som innebär, alt rabatt får åtnjutas på den del av läkemedelspriset, som
överstiger tre kronor. Vid årets riksdag har väckts ett flertal motioner
rörande denna regel, och vad som förekommit vid behandlingen av dem —
härom hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38, första kammarens
protokoll för den 29 maj och andra kammarens protokoll för den 30 maj —
ger vid handen, att administrationsapparaten belastas med ett stort antal
rabattärenden, i vilka förmånen för den enskilde är relativt ringa. Utredningsmannen
bör undersöka, på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma
lättnader i administrationen utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen.
Skulle utredningsmannen härvid komma fram till en lösning,
som innebär en kostnadsbesparing, bör undersökas, hur ett mot besparingen
svarande belopp bäst skulle kunna användas för att effektivisera
lagstiftningen om rabatterade läkemedel. Bland de utvägar, som härvid
bör prövas, vill jag särskilt peka på möjligheten att anknyta karensbeloppet
till varje recept i stället för till varje läkemedel. Därest utredningsmannen
vid prövningen av de nu berörda spörsmålen skulle finna det
lämpligt att upptaga även andra, med dem sammanhängande frågor, som
angår läkemedelsrabatteringen, bör han vara oförhindrad därtill.

An slagsäskandet i statsverkspropositionen

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att anstaltens anslagsäskande
under förevarande punkt huvudsakligen baserats på uppgifter rörande
storleken av sjukkassornas utgifter under juni 1955—maj 1956. Med hänsyn
till de ovanligt gynnsamma sjuklighetsförhållandena under 1955 har
dock sådana utgiftsposter för detta år, som är beroende av sjukligheten,
före beräkningarna ökats med 15 %.

Den årliga befolkningsökningen beräknas till omkring 5,5 °/oo. Den av
såväl befolkningens tillväxt som ändring i dess ålderssammansättning be -

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

roende kostnadsökningen uppskattas dock, liksom i beräkningarna inför
innevarande budgetår, till 1 %. För moderskapsförsäkringen samt i fråga
om avgiftsersättnings- och avgiftslindringsbidragen förutsattes oförändrade
kostnader.

Anstalten har beräknat medelsbehovet för statsbidrag avseende budgetåret
1957/58 till 258 100 000 kr. Härtill kommer uppskattningsvis 3 800 000
kr. i statsbidrag för kalenderåret 1956, vilket bidrag återstår att utbetala
utöver vad som förskottsvis under 1956 påförts anslaget. Behovet av
statsbidrag för nästa budgetår uppgår sålunda till (258 100 000 + 3 800 000)
261 900 000 kr. Även om detta belopp innesluter visst utrymme för utgiftsstegringar,
anser anstalten försiktigheten bjuda, att anslaget anvisas
med 270 000 000 kr.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har vid anmälan
i statsrådet av förevarande punkt i statsverkspropositionen erinrat om
den pågående översynen av sjukkassetaxan och vissa spöismål iörande
läkemedelsreformen samt uttalat att han icke räknade med någon ändring
i fråga om läkemedelsrabatteringen under nästa budgetår. Departementschefen
har vidare, med understrykande av ovissheten i beräkningarna,
ansett att anslagshöjningen borde begränsas till 5 000 000 kr. och
anslaget sålunda uppföras med 265 000 000 kr.

Motionerna

I motionerna framliålles bl. a., att från den utgångspunkten att det fortfarande
är högst angeläget att söka halla statens totala kostnader för hela
sjukförsäkringen inom ramen för de kostnadsberäkningar, som låg till
grund för 1953 års principbeslut, det vore fullt motiverat att snarast genomföra
det i motioner till 1956 års riksdag framlagda förslaget, att prisnedsättning
icke skall åtnjutas med mindre läkemedelspriset uppgår till
minst fem kronor. Motionärerna anför vidare.

Ett realiserande härav komme emellertid att i viss mån medföra en
icke oväsentlig omfördelning av läkemedelsförmånerna i förhållande till
vad som för närvarande gäller. Ehuru denna till väsentlig del torde komma
just de människor till godo som tvingas använda mer kostnadskrävande
läkemedel — vilket ur social synpunkt vore högst önskvärt — kan dock
icke bortses från svårigheterna att överblicka dess effekt på längre sikt.
Den översyn av sjukkassetaxan och läkemedelsreformens praktiska verkningar
som numera påbörjats enligt bemyndigande av socialministern den
15 juni 1956 torde icke leda till några konkreta lagstiftningsåtgärder
förrän tidigast våren 1958. Av departementschefens uttalande i femte
huvudtiteln av årets statsverksproposition framgår sålunda tydligt alt förslag
om ändring i fråga om läkemedelsrabatteringen icke kominer att göras
under nästkommande budgetår.

I avvaktan härpå synes oss såväl ekonomiska som administrativa skäl
tala för all riksdagen något höjer det nuvarande karensbeloppet. Lämp -

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

ligen kunde karensbeloppet ökas med 2 kr. till 5 kr. Hur stor besparing
detta skulle ge för statsverket är svårt att närmare precisera, man torde
dock kunna räkna med ett belopp om 10 milj. kr. Ändringen bör genomföras
från och med den 1 juli 1957.

Anslaget för budgetåret 1957/58 till Bidrag till sjukkassor in. in. beräknas
i motionerna till 255 milj. kr., dvs. 10 milj. kr. mindre än Kungl.
Maj :ts äskande.

Utskottet

I motionerna I: 260 och II: 347 har framlagts förslag om en höjning av
karensbeloppet för rabatterade läkemedel från tre till fem kronor. Utskottet
får i anledning härav erinra om att chefen för socialdepartementet
den 15 juni 1956 tillkallat en utredningsman för att bl. a. verkställa utredning
rörande vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor.
Bland de spörsmål, som utredningsmannen har att pröva, har i utredningsdirektiven
särskilt angivits den nu gällande regeln att rabatt får åtnjutas
på den del av läkemedelspriset, som överstiger tre kronor. I det
läge, vari frågan om utformningen av karensbeloppet för rabatterade läkemedel
sålunda befinner sig, saknas det enligt utskottets mening anledning
för riksdagen att överväga någon ändring i fråga om storleken av detta
belopp.

I motionerna har yrkats en nedräkning av det av Kungl. Maj:t äskade
anslaget till Bidrag till sjukkassor m. in. från 265 milj. kr. till 255 milj. kr.,
eller med 10 milj. kr. Motionärernas förslag bygger på det antagandet,
att ett bifall till yrkandet om en höjning av karensbeloppet för rabatterade
läkemedel från tre till fem kronor skulle medföra en besparing för
statsverket å ca 10 milj. kr. Utskottet får emellertid framhålla, att statsbidraget
till kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel är så konstruerat,
att det för år räknat utgår med visst belopp, 1 krona 15 öre, för
varje sjukkassemedlem. Denna utformning av bidragssystemet innebär
alltså att statens bidrag till ifrågavarande kostnader inte påverkas av
karensbeloppets storlek. En ändring av läkemedelsförordningen i enlighet
med motionärernas förslag kan därför icke motivera en nedräkning
av ifrågavarande anslag.

På nu anförda skäl och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt i statsverkspropositionen
gjorda anslagsäskande får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:260 och 11:347, såvitt nu
är i fråga, till Bidrag till sjukkassor in. m. för budgetåret

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 dr 1957

9

1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
265 000 000 kronor.

Stockholm den 26 mars 1957

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Birger Andersson,

Jacobsson, Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;

från andra lagutskottet: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz,
Alvar Andersson, Jacobsson i Tobo och Lundberg.

Reservation

av herr Mannerskantz, som ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

I motionerna 1:260 och 11:347 har framlagts förslag om en höjning
av karensbeloppet för rabatterade läkemedel från 3 till 5 kronor. Motionärerna
erinrar om att kostnaderna för läkemedelsrabatteringen uppgått
till väsentligt högre belopp än beräknat. I avvaktan på de konkreta lagstiftningsåtgärder,
vilka kan följa av den översyn av sjukkassetaxan och
läkemedelsreformens praktiska verkningar som påbörjats enligt bemyndigande
av socialministern den 15 juni 1956, anser motionärerna såväl ekonomiska
som administrativa skäl tala för en höjning av det nuvarande
karensbeloppet.

Utskottet delar den uppfattning åt vilken motionärerna givit uttryck.
Den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan angivna
kostnadsramen å ca 34 milj. kr. har redan i väsentlig mån överskridits.
Man har anledning att räkna med att kostnaderna, om det nuvarande
karensbeloppet bibehålies, för nästa budgetår skulle överstiga 50
milj. kr., varav ca 30 % torde belöpa på de helt fria läkemedlen. Med
nuvarande karensbelopp torde antalet berörda recipen bli över 12 milj.
Motionärernas förslag skulle leda till en minskning därav med 4 å 5 milj.
Den sammanlagda kostnaden vid en höjning av karensbeloppet till 5 kronor
kan beräknas nedgå med 12 å 13 milj. kr.

Till bestridande av kostnaderna för läkemedelsrabatteringen utgår för
närvarande årligt statsbidrag med 1 krona 15 öre för varje sjukkasseBihang
till riksdagens protokoll 1957. G saml. 2 avd. Nr 1

2—497 57

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

medlem. Det sammanlagda statsbidraget rör sig om ca 6 milj. kr. per
år. Utskottet töreslår, att bestämmelsen i förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel rörande statsbidrag till läkemedelsrabattering
utgår. Enär sjukkassornas kostnader skulle nedgå med åtminstone
dubbla det belopp varmed statsbidrag nu kan utgå, finner utskottet
något behov av fortsatt statsbidrag härför icke erforderligt. På
grund härav bör enligt utskottets mening det av Kungl. Maj :t äskade anslaget
till Bidrag till sjukkassor in. in. kunna sänkas från 265 milj. kr.
till 259 milj. kr.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna I: 260 och II: 347, såvitt nu är i fråga,
a) för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ls förordning
den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4
juni 1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308)
är att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara
innehåller gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris
för läkemedlet med hälften av det
belopp, varmed priset må överstiga
tre kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel, skall
prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning avsedd
att expedieras mer än en gång,

§•

(Föreslagen lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308)
är att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara
innehåller gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris
för läkemedlet med hälften av det
belopp, varmed priset må överstiga
fem kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel, skall
prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning avsedd
att expedieras mer än en gång,

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957 11

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall nedsättningen hänföra sig till skall nedsättningen hänföra sig till
varje expedition. varje expedition.

Vad nu------enskild tjänst.

Från prisnedsättning---■--

5 §

Kostnaden för tillhandahållande
av läkemedel enligt denna förordning
bestrides an statsmedel med
belopp för kalenderår motsvarande
en krona 15 öre för envar, som vid
utgången av det år kostnaden avser
är medlem i allmän sjukkassa, och
i övrigt av de allmänna centralsjukkassorna
i förhållande till antalet
medlemmar vid nämnda tidpunkt,
vilka äro pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om
allmän sjukförsäkring.

----stycket avses.

Kostnaden för tillhandahållande
av läkemedel enligt denna förordning
bestrides av de allmänna centralsjukkassorna
i förhållande till
antalet medlemmar vid utgången av
det år kostnaden avser, vilka äro
pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1957.

b) till Bidrag till sjukkassor m.m. för budgetåret 1957/58
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
259 000 000 kronor.