Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
1
Nr 97
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa
lärartjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 61, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 februari
1957, föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade
riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av lärar- och skolledarbefattningar
av i propositionen angivna slag.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Andersson i Linköping och fru
Wallin väckt motion (II: 495), i vilken hemställts, att riksdagen måtte
uttala,
att vid utfärdande av nya meritvärderingsnormer tjänståren inte må tillmätas
samma dominerande vikt som för närvarande gäller för folkskolans
klasslärare,
att skoldirektör och förste rektor i egenskap av kommunal skolchef utses
på i huvudsak samma sätt som nu sker i fråga om kommunal inspektör och
distriktsöverlärare, samt
att, därest riksdagen avvisar förslaget om kommunal tillsättning av skolchef
eller viss grupp av dem, riksdagen må uttala, att vid tillsättning av
sådan tjänst icke utan synnerliga skäl annan må förordnas än den som av
den lokala skolstyrelsen föreslagits;
dels en inom andra kammaren av fröken Vinge m. fl. väckt motion
(II: 502), i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att anvisningar angående meritvärdering skall fastställas efter förhandlingar
med vederbörande lärarorganisationer,
att betyget vandel i lärarnas tjänstgöringsbetyg skall borttagas,
att ordinarie lärare vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor, folkskolan
och enhetsskolan (försöksskolorna) skall tillsättas genom fullmakt,
samt
att alla skolledare skall förordnas av Kungl. Maj:t;
dels en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion (II: 494),
i vilken hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts propo
1
— liihang till riksdagens protokoll 1907. G samt. Nr 97
2
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
sition nr 61 måtte besluta, att samtliga lärartjänster vid enhetsskolan skall
tillsättas av vederbörande kommunala skolstyrelser;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén m. fl. (I: 399) och den andra inom andra kammaren av herr
Nestrup (II: 503), i vilka föreslagits,
att tillsättning av ämneslärare i teoretiska läroämnen skall i enlighet
med den av departementschefen föreslagna objektivitetsprincipen verkställas
av skolöverstyrelsen efter förord av vederbörande kommunala skolstyrelse,
samt
att tillsättning av förste rektorstjänst skall i enlighet med de bestämmelser,
som kommer att gälla för skoldirektörstjänst, ske genom Kungl.
Maj :t;
dels ock en inom andra kammaren av herr Neländer väckt motion
(II: 504), i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta — i första hand
— att alla ordinarie lärare i läroämnen i enhetsskolan (försöksskolorna), de
högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken, utom vad gäller
lektorerna, skall tillsättas av skolöverstyrelsen, eller — i andra hand — att
ordinarie lärare i läroämnen i befordringslönegraderna Ca 29 respektive
Ca 27 vid ovan nämnda skolor samt ordinarie lärare vid lärarutbildningsanstalter
skall tillsättas av skolöverstyrelsen och övriga lärare i läroämnen,
utom vad gäller lektorerna, av respektive länsskolnämnd.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas
till motionerna I: 399, II: 494, II: 495, II: 502 och II: 504.
Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.
Inledning
Till grund för propositionen 1956: 182 med förslag till skolstyrelselag
m. m., i vilken frågor angående en reform av skolväsendets lokala och
regionala ledning behandlades, låg vissa förslag i 1951 års skolstyrelseutrednings
betänkande »Skolväsendets lokala och regionala ledning samt
lärartillsättningen» (SOU 1955: 31). Av skäl, som angavs i nämnda proposition,
ansågs, att skolstyrelseutredningens förslag angående lärartillsättningen
måste ytterligare övervägas och genomarbetas, innan statsmakterna
kunde fatta ståndpunkt i denna fråga. Det förutskickades, att detta
skulle kunna ske vid 1957 års riksdag.
De med tillsättningen av lärare och skolledare förbundna spörsmålen
har på ett uttömmande sätt redovisats av skolstyrelseutredningen, vilken
också lagt fram ett enhälligt förslag rörande tillsättningen. Över utredningens
betänkande — eller delar därav — har utlåtanden avgivits av
3
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
skolöverstyrelsen (som hört ett antal kollegier vid allmänna läroverk och
högre kommunala skolor), statens folkskolinspektörer och nomadskolinspektören,
överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, riksräkenskapsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens lönenämnd, samtliga domkapitel,
samtliga länsstyrelser (som hört landstingens förvaltningsutskott, försöksdistrikten
samt fullmäktige i ett antal kommuner), överståthållarämbetet
(som hört stadsfullmäktige i Stockholm), besvärssakkunniga, allmänna
statsbidragsutredningen, kommunalförbundskommittén, församlingsstyrelsekommittén
samt sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm.
Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Statens folkskolinspektörers förbund,
Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, Sveriges
folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförbund,
Läroverkslärarnas riksförbund, Rektorernas riksförening,
Svenska facklärarförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges
skolkamerala förening, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
Problemställningen
Skolstyrelseutredningen inleder sin behandling av spörsmålet om lärartillsättningen
med ett avsnitt om frågans bakgrund och omfattning av i
huvudsak följande innehåll.
I propositionen 1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets
utveckling behandlades icke lärartillsättningen i framtidens^ skola. Frågan
togs i stället upp i den särskilda propositionen till samma års riksdag angående
skolans lokala ledning och lokala organisation (nr 133; Särsk. U
nr 3). I denna proposition blev emellertid lärartillsättningen endast föremål
för en kortfattad behandling och föreslogs med anledning av sin problematiska
natur hänskjuten till en särskild kommitté för ytterligare utredning.
Ehuru nämnda spörsmål betraktats som svårlöst har det dock samtidigt
understrukits, att det för skolväsendet är av stor betydelse, att det löses
på ett tillfredsställande sätt. Här skall i korthet anges problemets räckvidd.
Enhetsskolans genomförande kommer ur organisatorisk synpunkt att
innebära, att den nuvarande folk- och fortsättningsskolan, de högre kommunala
skolorna (ev. endast den kommunala realskolan) och den statliga
realskolan smältes samman till en skola med kommunen som huvudman.
Vid envar av dessa tre skoltyper tillämpas för närvarande olika förfaringssätt
vid tillsättning av ordinarie lärare. Härtill kommer, att lärarna vid
de två förstnämnda slcoltyperna är kommunalt anställda och att de ordinarie
lärarna vid den tredje liar ställning som oavsättliga statstjänstemän.
4 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Vid folkskolan och de högre kommunala skolorna tillsätter de lokala
skolstyrelserna lärare. I det förra fallet äger styrelsen fritt välja bland de
tre mest meriterade sökande, i det senare skall styrelsen tillsätta den mest
meriterade.
Vid de statliga realskolorna utnämnes ordinarie adjunkter av Kungl.
Maj :t efter förslag av skolöverstyrelsen, medan ordinarie ämneslärarinnor
förordnas av överstyrelsen. Härvid gäller, att den enligt gällande befordringsgrunder
mest meriterade av de sökande skall utses till innehavare av
ledig tjänst.
Om man således vid sammansmältningen av de ovanberörda skolformerna
vill överväga att med utgångspunkt från nu tillämpade förfaringssätt
vid lärartillsättningen åstadkomma ett enhetligt system, finner man,
att skilda principer i olika hänseenden brytes mot varandra. Den första
men ej den viktigaste frågan som inställer sig vid ett sådant övervägande
är, om tillsättningen skall vara en angelägenhet för den lokala skolstyrelsen
eller om den skall handhas av en central statlig myndighet. I den diskussion,
som kan sägas ligga i de samlade remissyttrandena över skolkommissionens
uttalanden rörande lärartillsättningen och som på annat sätt förts
i anslutning till kommissionens förslag på denna punkt, står dessa båda
alternativ utpräglat mot varandra.
Nästa kontroversiella spörsmål är vad utredningen kallar urvalsprincipen,
d. v. s. grunderna för urvalet bland sökande till lediga tjänster. Detta
spörsmål kan kanske inte renodlas och hållas helt skilt från det närmast
föregående, men då frågan enligt utredningens mening är den viktigaste
i detta sammanhang, diskuterar utredningen den såvitt möjligt fristående
från frågan om tillsättningsmyndigheten. Även på denna punkt har man
att göra med två principiellt olika system. Skall den lokala styrelsen liksom
vid de nuvarande folkskollärartillsättningarna äga rätt att — låt
vara inom vissa bestämda gränser — tillsätta efter friare bedömande eller
skall den tillsättande myndigheten vara skyldig att utse den enligt givna
regler mest meriterade bland de sökande?
Ett ställningstagande i denna fråga fordrar, att begreppet mest meriterad
på något sätt bestämmes. Utöver frågan om tillsättningsförfarandet
i begränsad mening har utredningen därför funnit att också meritvärderingen
bör upptagas till prövning.
Utom av svårigheterna att välja mellan eller sammanjämka de nuvarande
systemen eller eventuellt skapa ett nytt tillsättningsförfarande kompliceras
problemet därav, att den tidigare diskussionen om lärartillsättningen
icke begränsats till frågorna om tillsättningsmyndigheter och urvalsprinciper
utan utvidgats till att också omfatta frågan, huruvida enhetsskolans
lärare skall vara stats- eller kommunalanställda befattningshavare.
Vid överväganden av spörsmålet om lärartillsättningen har man att
utgå från rådande förhållanden inom olika delar av skolväsendet samt
därjämte^ från de tillsättningsförfaranden, som tillämpas inom andra samhällsområden.
Det är emellertid såväl med hänsyn till statliga och kommunala
problemställningar som till den för skolväsendet speciella konstellationen
målsmän-lärare enligt utredningens mening uppenbart, att förhållandena
på skolans område har sin speciella karaktär och icke utan
vidare kan anpassas till andra områden.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
5
Nuvarande förhållanden
A. Tillsättning av vissa lärare m. m.
1. Tillsättningsförfaranden
a) Folkskolan
Ordinarie folk- och småskollärartjänst skall av skolstyrelsen kungöras
ledig i Post- och Inrikes tidningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.
Anmäler sig flera sökande, skall styrelsen upprätta en förteckning över
de sökandes meriter, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär,
och därefter sammanträda för att upprätta ett förberedande förslag,
på vilket skall uppföras de tre behöriga sökande, vilka styrelsen med hänsyn
till gällande befordringsgrunder (se nedan) prövar vara mest meriterade.
Dessa sökande skall uppföras i den ordning, i vilken styrelsen anser
dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens
tillsättning. Protokollet över det upprättade förslaget och samtliga inkomna
ansökningshandlingar jämte upprättad meritförteckning insändes
därefter till vederbörande statens folkskolinspektör, som har att avge yttrande
i ärendet till skolstyrelsen.
Om inspektören och styrelsen är eniga om vilka sökande, som skall
uppföras på förslaget och ordningen mellan dem, skall styrelsen upprätta
slutligt förslag. I annat fall skall styrelsen hänskjuta ärendet till domkapitlet,
som med iakttagande av gällande befordringsgrunder skall upprätta
förslaget.1
Om skolstyrelsen finner det lämpligt, kan den förelägga en eller flera
av de på förslaget uppförda att fullgöra undervisningsprov, till vilket allmänheten
äger tillträde.
Sedan slutligt förslag upprättats och undervisningsprov eventuellt hållits,
skall folkskolestyrelsen eller, där skolväsendet är en församlingens angelägenhet,
kyrkostämman företaga val bland de på förslaget uppförda
sökande.
Om det förhåller sig så, att två eller flera lediga tjänster i ett distrikt
skall tillsättas samtidigt, behöver icke ett förslag upprättas för varje tjänst,
utan om t. ex. tre tjänster är lediga, kan ett gemensamt förslag upprättas,
omfattande de nio mest meriterade sökandena, bland vilka styrelsen eller
stämman äger att fritt välja tre. Metoden med gemensamt förslag torde
allmänt tillämpas.
I fråga om besvär i samband med folkskollärartillsättning gäller följande.
Över skolstyrelsens förberedande förslag kan besvär ej anföras. Över av
skolstyrelsen upprättat slutligt förslag kan klagan föras hos domkapitlet
men först sedan valet av lärare ägt rum och behörigen kungjorts, varför
klagan också måste omfatta det förrättade valet. Detta upphäves automatiskt,
om förslaget bcfinnes vara oriktigt. Domkapitlets utslag kan överklagas
hos Kungl. Maj:t, som i målet hör regeringsrätten.
1 I stad, som iir befriad från inspektion av statens folkskolinspektör, gäller inte vad bär sagts
om folkskolinspektörs och domkapitels medverkan vid upprättande av förslag. Såväl det förberedande
som det slutliga förslaget upprättas i dessa fall av skolstyrelsen.
6
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Av domkapitlet upprättat slutligt förslag överklagas direkt hos Kungl.
Maj:t och prövas i statsrådet.
Besvär över förslag kan anföras på materiella grunder, medan besvär
över av skolstyrelsen förrättat val endast kan anföras på s. k. kommunala
grunder, vilket innebär, att val, förrättat inom ett i vederbörlig ordning
upprättat förslag, endast kan rubbas om vid valet förfarits olagligt eller
felaktigt.
Om icke-ordinarie folk- eller småskollärare erfordras för minst en hel
termin, skall skolstyrelsen i regel kungöra ledigheten i Post- och Inrikes
tidningar. Där fråga ej är om skoldistrikt, vars folkskoleväsen är befriat
från inspektion av statens folkskolinspektör, skall denne avge yttrande
över inkomna ansökningshandlingar, varefter skolstyrelsen till innehavare
av den lediga befattningen skall utse den, som med tillämpning av gällande
befordringsgrunder, vilka är desamma som vid tillsättning av ordinarie
tjänst, prövas vara mest meriterad. Inspektörens yttrande är icke bindande
för styrelsen. Formellt avgör den själv, vem som skall anses vara mest
meriterad och således erhålla tjänsten. Det är emellertid sällsynt, att styrelsen
utser annan än den inspektören föreslagit. Över styrelsens tillsättningsbeslut
kan besvär på materiella grunder anföras hos vederbörande
domkapitel, vars utslag i målet dock icke kan överklagas.
Vid tillsättning för kortare tid än en termin fattar skolstyrelsen själv
beslut.
Ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning som i folkskolestadgan
föreskrives för tillsättning av folkskollärare. Om folkskolinspektören
och skolstyrelsen icke är ense om vilka som skall uppsättas på förslag,
skall detta emellertid upprättas av skolöverstyrelsen, som också är besvärsmyndighet
i första instans.
Icke-ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning, som gäller för
tillsättning av icke-ordinarie folkskollärare. Besvär över styrelsens beslut
om tillsättning av övningslärare skall dock anföras hos skolöverstyrelsen
och ej hos domkapitlet.
b) Fortsättning sskolan
Föreskrifter om att lärartjänster i egentlig mening skall finnas vid fortsättningsskola
har ej givits. Undervisningen i teoretiska ämnen handhas
i regel av folkskollärare, som tjänstgör som timlärare. Lärarbefattning
tillsättes av skolstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder utan föregående
ledigförklarande. Bland behöriga sökande utser styrelsen den, som
styrelsen med avseende på meriter och i övrigt finner vara för befattningen
mest lämplig.
Besvär över styrelsens tillsättningsbeslut kan endast anföras på formella
grunder.
Om ordinarie övningslärartjänst vid fortsättningsskola inrättats, tillsättes
den på samma sätt som vid folkskola.
c) Kommunal yrkesskola
Vid de kommunala yrkesskolorna inrättas och tillsättes lärartjänsterna
av vederbörande kommun. De är ej statligt reglerade i fråga om löne- och
anställningsförhållanden. Lärare antages av skolans styrelse. Över styrelsens
beslut kan besvär på materiella grunder anföras hos överstyrelsen
för yrkesutbildning och vidare hos Kungl. Maj:t.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
7
d) De högre kommunala skolorna
Ordinarie lärartjänst i läroämnen vid de högre kommunala skolorna
skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes tidningar
samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.
Vid ett förberedande sammanträde skall skolstyrelsen pröva ansökningshandlingarna
och därvid i första hand undersöka, huruvida de sökande
uppfyller vissa formella krav. Till detta sammanträde skall ett av rektor
avgivet skriftligt yttrande över ansökningshandlingarna föreligga, vari rektor
skall uttala sig om de sökandes behörighet samt till tjänsten förorda
den, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder anser framför
övriga sökande böra komma i åtanke. Vid ett följande sammanträde, som
skall hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra, skall styrelsen
till innehavare av tjänsten utse den, som styrelsen med hänsyn till
föreskrivna befordringsgrunder anser främst böra komma i fråga. Styrelsen
äger således icke vid tillsättningen fästa avseende vid andra omständigheter
än de i stadgan särskilt angivna befordringsgrunderna (se nedan).
Ändring i styrelsens tillsättningsbeslut kan på materiella grunder sökas
hos skolöverstyrelsen, vars utslag kan överklagas hos Kungi. Maj:t.
1 eke-ordinarie lärartjänst i läroämnen ävensom ordinarie och icke-ordinarie
övning slärarhejattning tillsättes på i huvudsak samma sätt som ordinarie
lärartjänst i läroämnen. Besvär över skolstyrelsens beslut om tillsättning
av e. o. lärartjänst i läroämnen samt ordinarie och e. o. övningslärartjänster
anföres hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut överklagas
hos Kungl. Maj:t. Beslut om tillsättning av annan icke-ordinarie
lärare i läroämnen kan överklagas endast på formella grunder. Över beslut
om tillsättning av timlärare å övningslärartjänster, varå extra ordinarie
anställning icke kan komma i fråga, må besvär ej anföras.
e) De allmänna läroverken
Ordinarie adjunktstjänst ledigförklaras av skolöverstyrelsen, som också
avgör, vilka läroämnen tjänsten skall omfatta. Tjänsten tillsättes av Kungl.
Maj :t.
Sedan ansökningshandlingarna prövats och vederbörande rektor satts i
tillfälle att avge yttrande, insändes ansökningshandlingarna till Kungl.
Maj:t jämte överstyrelsens förslag å den av de sökande, som på anförda
grunder främst bör komma i åtanke till den lediga tjänsten. Vid avgivande
av sitt förslag skall överstyrelsen endast taga hänsyn till i läroverksstadgan
angivna befordringsgrunder. Över skolöverstyrelsens förslag kan sökande
besvära sig hos Kungl. Maj:t.
Ordinarie ämneslärarinnetjänst tillsättes av skolöverstyrelsen. Besvär
över tillsättningsbeslutet kan anföras hos Kungl. Maj:t.
Icke-ordinarie lärare i läroämnen förordnas med vissa undantag av rektor,
som därvid har att iakttaga i huvudsak samma befordringsgrunder, som
gäller vid tillsättning av ordinarie tjänst. Tjänster i lönegrad Ce 29 tillsättes
av skolöverstyrelsen, som också antager e. o. adjunkter i lönegrad
Ce 27 och ämneslärarinnor i lönegrad Ce 25. Central antagning till dessa
tjänster är nödvändig, då de ej är knutna till de olika skolorna utan bestämmes
till visst antal för hela riket och sedan de tillsatts så att säga
följer lärare. E. o. lärare i de två sistnämnda lönegraderna anställes av
rektor.
8
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Besvär över rektors beslut om förordnande må, om förordnandet omfattar
minst en hel termin med full tjänstgöring, anföras hos skolöverstyrelsen.
Om förordnandet tillträtts och överstyrelsen finner att klaganden
hade bort förordnas, bör överstyrelsen likväl icke utom på särskilda skäl
bestämma, att klaganden skall tillträda förordnandet under pågående
termin. Över skolöverstyrelsens beslut i anledning av besvär över rektors
förordnandebeslut får klagan ej föras.
Rektors beslut om förordnande av timlärare kan ej överklagas.
Ordinarie övning slärartjänst tillsättes av skolöverstyrelsen, sedan rektor
avgivit^ yttrande över ansökningshandlingarna. Ledigförklarad icke-ordinarie
sådan tjänst tillsättes på samma sätt, som gäller för ordinarie tjänst.
Skolöverstyrelsen kan dock föreskriva, att tillsättningen skall ske av rektor.
f) Försöksverksamheten med nioårig en hetss kola
På försöksskolas högstadium (klasserna 7—9) finns för lärarna i läroämnen
dels ordinarie adjunktstjänster i lönegraderna Ca 29 och Ca 27
samt e. o. adjunktstjänster i Ce 27, dels ock ordinarie ämneslärartjänster i
Ca 27 och Ca 25 samt e. o. ämneslärartjänster i Ce 25. Vidare är inrättade
ordinarie folkskollärartjänster i lönegrad Ca 23. Härjämte finnes s. k. bristtjänster,
e. o. adjunktstjänster i lönegrad Ce 29.
På låg- och mellanstadierna (klasserna 1—6) undervisar små- och folkskollärare,
som tillsättes på samma sätt som motsvarande lärare i folkskolan.
Ordinarie adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 tillsättes av skolöverstyrelsen,
ordinarie adjunktstjänst i Ca 27 och ordinarie ämneslärartjänst i lönegraderna
Ca 27 eller Ca 25 av skolstyrelsen. Skolstyrelsen skall översända
samtliga ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör samt, då fråga
är om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive
Ca 27 tillika avge förord för den av de sökande, som skolstyrelsen anser
böra förordnas å tjänsten. Folkskolinspektören skall med eget yttrande
tillställa skolöverstyrelsen handlingarna. År fråga om tillsättande av adjunkts-
eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 och finner skolöverstyrelsen,
att å tjänsten skall förordnas sökande, som är adjunktsbehörig,
tillsätter överstyrelsen tjänsten medelst förordnande. Förordnar ej överstyrelsen
adjunkt i Ca 29 å tjänsten eller är fråga om tillsättande av adjunktstjänst
i lönegrad Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25, skall överstyrelsen
i yttrande till skolstyrelsen ange högst fem av de främsta sökandena
i den ordning, som överstyrelsen finner dem böra komma i fråga till
tjänsten. Till innehavare av tjänst som adjunkt i lönegrad Ca 27 eller ämneslärare
i Ca 27 eller Ca 25 skall skolstyrelsen förordna den av de sökande,
som styrelsen enligt de i stadgan för de kommunala realskolorna angivna
befordringsgrunderna prövar vara mest meriterad.
Ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ca 23 tillsättes i samma ordning,
som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst,
i vilken ordning jämväl besvär skall anföras.
Ieke-ordinarie lärare anställes av skolstyrelsen. Beträffande extra ordinarie
adjunkts- och ämneslärartjänster gäller, att skolstyrelsen, sedan yttrande
över de sökandes inbördes meriter inhämtats från statens folkskolinspektör,
medelst förordnande tills vidare skall anställa den av de sökande,
9
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
som styrelsen prövar vara mest meriterad enligt befordringsgrunderna för
lärare vid kommunal realskola.
Besvär över skolöverstyrelsens och skolstyrelsens beslut om tillsättning
av ordinarie lärartjänster i läroämnen i lönegraderna Ca 29, Ca 27 och Ca
25 anföres hos Kungl. Maj:t. Da skolstyrelsen tillsatt tjänsten, skall
skolöverstyrelsen utlåta sig över besvären. Över skolöverstyrelsens yttrande
angående ordningsföljden mellan sökande till adjunktstjänst i Ca 27
eller ämneslärartjänst i Ca 27 eller Ca 25 får besvär ej anföras. Over skolstyrelsens
beslut om tillsättning av e. o. adjunkts- och ämneslärartjänster
må besvär anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos
Kungl. Maj:t. Besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande av annan
icke-ordinarie lärare får anföras hos skolöverstyrelsen endast om förordnandet
avser minst en hel termin med full tjänstgöring. Mot skolöverstyrelsens
beslut får talan ej föras. ..
För övningslärare på försöksskolas högstadium gäller om tillsättning
och besvär samma bestämmelser som för övningslärare i folkskolan.
Heltidstjänst som yrkeskår are tillsättes i samma ordning som gäller för
icke-ordinarie folkskollärartjänst. Besvär över skolstyrelsens beslut skall
dock anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos Kungl.
Maj :t.
2. Befordringsgrunder m. m.
Folk- och småskollärartjänst. Då förslag till ledig tjänst
uppgöres skall som befordringsgrunder gälla dels undervisningsskicklighet,
dels genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat
sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt
eljest i ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet, dels
ock längden av föregående, i avseende å sätt att fullgöra tjänsten väl vitsordad
tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock
skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra
läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende. För tillämpningen av
nämnda befordringsgrunder skall gälla de anvisningar, skolöverstyrelsen
jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande utfärdar.
Om överlärarbefattning är förenad med tjänsten må, utöver nu angivna
befordringsgrunder, hänsyn även tagas till sadana egenskaper, som företrädesvis
erfordras för att utöva ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan.
Lärartjänst vid fortsättningsskola. Särskilda befordringsgrunder
finns inte. Skolstyrelsen äger utse den som med avseende a
merifer och i övrigt befinnes för befattningen mest lämplig. Detsamma
gäller beträffande lärartjänst vid kommunal yrkesskola.
Såsom befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst i läroämnen
vid högre koinniunal skola
1) undervisningsskicklighet och nit samt förmaga att leda ungdomens uppfostran,
2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den
ifrågavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöring förvärvad
erfarenhet.
Ilärvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund
kunna uppvägas av ett större företräde enligt eu senare.
10
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
!k.al!.i första hand tillses, att vissa formella behörighetskrav är uppfyllda.
Därjämte skall som befordringsgrunder i följande ordning gälla:
a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning
.) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, samt genom
utgivna skrifter adagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som
hor till den itragavarande tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap
i övrigt av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art;
c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels vid läroanstalter
som om ormäles i § 177 punkt 8) första stycket läroverksstadgan, dels
i loikskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare som
avses i nämnda punkt andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock
— enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t _
vid universitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid försvarets
forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vitsordad
tjänstgöring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller
överstyrelsen ior yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts
-hn mindre underlägsenhet enligt en eller två föregående befordringsgrunder
kan uppvägas av ett större företräde enligt en senare. I fråga om
lektorstjanst skall dock lärdomsförtjänster, särskilt om de förefinns i de
till tjänsten hörande läroämnena, såsom befordringsgrund likställas med
undervisnmgsskickhghetén och vid bedömning av lärdomsförtjänsterna
särskild vikt fastas vid betyget i teologie eller filosofie licentiatexamen
samt vid avlagt disputationsprov för vinnande av teologie eller filosofie
doktorsgrad. I fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt
tadas vid meriter enligt de två första befordringsgrunderna.
Beträffande lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs '' skall särskilt
avseende fastas vid sadana förtjänster, som ådagalägger sökandes lämplighet
sasom lärare vid lärarutbildningsanstalt.
Da ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han
innehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör
vid utnämningen skahg hansyn även tagas till behovet av yngre och friskare
krafter för tjänstens bestridande.
• Övnings lärare. Vid tillsättning av övningslärartjänst skall följande
befordringsgrunder gälla i nedan angiven ordning:
a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna
och formaga att bland dem upprätthålla ordning;
b) betyg erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda
kunskaper och färdigheter i det eller de ämnen, som kan vara av
betydelse for lärarens verksamhet;
c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid vissa i övnin«\sfararstadgan
nämnda läroanstalter, varjämte skälig hänsyn även må tagas
tnl val vitsordad annan lärartjänstgöring vid under skolöverstyrelsens
omedelbara inseende stående läroanstalt.
En jämförelse mellan de befordringsgrunder, som gäller för folkskolans
klasslärare, de högre kommunala skolornas och de allmänna läroverkens
lärare i läroämnen samt för övmngslärarna vid dessa skolformer, ger ome
-
11
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
delbart vid handen, att de helt överensstämmer i sak, även om de utformats
på något olika sätt. Beträffande befordringsgrundernas betydelse
föreligger emellertid en viktig och avgörande principiell skillnad mellan a
ena sidan tillsättningen av ordinarie lärare i folkskolan och å andra tillsättningen
av icke-ordinarie lärare i denna skola samt lärare vid de högre
kommunala skolorna och de allmänna läroverken. Vid den förra tillsättningen
behöver befordringsgrunderna endast tillämpas vid uppgörandet
av det förslag, inom vilket den tillsättande styrelsen sedan har frihet att
välja lärare, medan vid den senare den sökande, som är mest meriterad
med hänsyn till gällande befordringsgrunder, skall förordnas till innehavare
av den lediga tjänsten.
De befordringsgrunder, för vilka nu redogjorts och som finns intagna
i respektive skolstadgor, fordrar för rätt tillämpning ett kompletterande
regelsystem, med vars hjälp det blir möjligt att enhetligt och rättvist värdera
de sökandes olika meriter och bestämma den inbördes ordningen dem
emellan. Vid lokal tillsättning är det av vikt, att ett normerande
system för meritvärdering finns för att hindra alltför stora
olikheter vid befordringsgrundernas tillämpning. I de fall tillsättningarna
sker centralt, är det inte av samma betydelse att ha officiellt utfärdade
regler för meritvärderingen, då det får anses ligga i sakens natur, att de
centrala myndigheterna tillämpar en fast praxis i tillsättningsärenden.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har skolöverstyrelsen den G september
1946 meddelat särskilda anvisningar rörande meritvärdering vid,
tillsättande av folk- och sanåskollärartjänster. Dessa anvisningar ar icke
bindande utan har främst till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse
mellan de sökande. På grundval av ett i anvisningarna angivet system beräknas
en gemensam poängsumma för de sökandes seminane betyg och
tjänstår. Sedan de sökande uppförts i ordning efter poängsummornas
storlek bör det prövas, om i anvisningarna särskilt angivna eller andra
förhållanden föreligger, som påkallar en ändring av det på poängsummorna
"rundade förhållandet. Sådana förhållanden kan vara exempelvis akademisk
eller annan examen utöver folkskollärarexamen, genomgångna fortbildningskurser,
insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet och specialutbildning
t. ex. som hjälpklasslärare. Den 2 februari 1955 bär skolöverstyrelsen
likaledes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelat provisoriska
anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folkskollärartjänster
i 23 lönegraden, varvid, utom att en poängmässig värdering
här "öres av ämnesutbildningen, i huvudsak följts samma system som i
anvisningarna för tillsättande av folk- och smaskollärartjänster.
I samband med förslagen om disciplinärendenas handläggning i propositionen
1956: 182 behandlas också i viss mån läraranställnmgens trygghet.
Då anställningstryggheten spelat en mycket stor roll i diskussionen
om lärartillsättningen och uppmärksammats av skolstyrelseutredningen,
skall utredningens slutsatser i detta avseende här återges.
12 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Utredningen framhåller, att den kommunalt anställde lärarens ställning
i diskussionen om lärartillsättningen icke ansetts vara lika trygg
som den ståtlige fullmaktshavarens, främst därför att den förre kan avskedas
på administrativ väg. Visserligen kan han besvära sig över skolstyrelsens
beslut hos domkapitlet och över dess beslut hos Kungl. Maj:t i
regeringsrätten, men detta förfarande förmenas icke skänka samma rättssäkerhetsgarantier
åt den anställde som domstolsprocessen. Utredningen
anser detta resonemang vara teoretiskt hållbart, men menar att den
namnda skillnaden endast i ytterst sällsynta undantagsfall torde ha haft
eller kunna få någon praktisk betydelse vad anställningstryggheten beträffar.
En annan sak är, att den disciplinära myndigheten gentemot kommunalt
anställda lärare för närvarande utövas av den lokala skolstyrelsen. Beträffande
detta förhållande hänvisas till de i propositionen 1956: 182 föreslagna
och av riksdagen förordade ändringarna i denna ordning. I andra
avseenden, såsom beträffande rätt till avlöningsförmåner och pensionsrätt
(Saar 18 § jämförd med Arf 11 §) samt förflyttningsskyldighet (Saar 13 §
jämförd med Arf 9 §), synes det icke föreligga några principiella skillnader
mellan en ordinarie folkskollärares och en statligt anställd lärares ställning.
B. Tillsättning av vissa skolledare m. m.
a) Folkskola
n
Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst
och inneha sadan tjänst i distriktet men från träda utövningen av densamma.
Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande för i re^el
sex ar. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningshandlingarna
skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas till skolöverstyrelsen
som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, varvid
skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande av
iarartjanst som förekommer i folkskolestadgan § 18:5, varjämte hänsyn
ma tagas till sadana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande
av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter
det forslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Vederbörhgen
antagen distriktsöverlärare skall samtidigt utan ansökningsförfarande
lorordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan
innehar sadan tjänst därstädes.
För tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestämmelser
som for tillsättning av distriktsöverlärare.
i Vid tillsättning av kommunal folkskolinspektör skall skolstyrelsen omedelbart
etter ansökningstidens utgång med eget yttrande översända ansökningshandlingarna
till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen skall härefter
av de sökande pa förslag uppföra tre eller det mindre antal, överstyrelsen
linner kunna ifragakomma, i den ordning, i vilken de med hänsyn till insikter,
erfarenhet och de Övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
13
för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i
folkskolan, anses böra komma i åtanke. Skolstyrelsen skall därefter utse
den bland de å förslaget uppförda, som styrelsen prövar lämpligast. Finnes
å förslaget blott en uppförd, skall denne erhålla förordnande å befattningen.
Även inspektör väljes således av skolstyrelsen, men att märka är, att
befordringsgrunderna vid tillsättning av dessa tjänstemän icke är sammankopplade
med dem, som gäller vid lärartillsättningen, utan genom sin
ordalydelse ger rum för en friare bedömning än vid tillsättning av överlärare.
Vid tillsättning av skoldirektör och folkskolinspektör i Stockholm har
skolöverstyrelsen endast att avge yttrande över de sökandes lämplighet
utan att upprätta förslag, varefter direktionen bland de lämpligförldarade
äger utse den som direktionen finner för tjänsten mest passande.
b) Kommunal yrkesskola
Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning för högst sex år
i sänder, sedan skolans styrelse, på sätt som i skolans reglemente närmare
angives, avlämnat förslag. För att anställas som rektor erfordras att vara
med hänsyn till ''personliga egenskaper samt insikter och praktisk erfarenhet
därtill lämplig.
c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk
Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst
i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt,
högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara behörig
till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor, llektorstjänst
tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall
skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningar
till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skolstyrelsen,
som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall insända
handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland
behöriga sökande förorda den som styrelsen anser lämpligast med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras
hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande anmält
sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifrågakomma,
skall tjänsten ånyo ledigförklaras.
Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordinarie lärarbefattning i läroämne
vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller
vid högre kommunal skola eller vid statsunderstött privatläroverk eller
statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjänsten avser högre allmänt
läroverk, vara behörig till lektorstjänst vid allmänt läroverk och, där tjänsten
avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Rektorstjänst
tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om
inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rektorsbefattning
blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om
ledigheten i Post- och Inrikes tidningar samt genom anslag i sin lokal.
Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit
prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och
därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast
med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som före
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
trädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk, eller om sådant förord
icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan
till tjänsten behörig och lämplig person. Under vissa förhållanden kan
rektorstjänst tillsättas utan ledigförklarande.
Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid
allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat
och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i utövning
av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl.
Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.
Ändrat tillsättningsförfarande
A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens
allmänna synpunkter
Utredningen erinrar om att skolkommissionen icke framlade några slutligt
utformade förslag om lärartillsättningen men att frågan diskuterades
av kommissionen, som ganska utförligt redovisade sin syn på problemet
i sitt principbetänkande (SOU 1948: 27 s. 436 ff).
De av skolkommissionen intagna ståndpunkterna och motiveringarna
härför sammanfattar utredningen i korthet så:
1) Kommunal tillsättning av alla enhetsskolans lärare på om möjligt
samma sätt.
2) Tillsättning genom val på det sätt som nu sker vid tillsättning av
ordinarie lärare i folkskolan.
3) Utan rätt att tillsätta lärare blir kommunens bestämmanderätt över
skolväsendet illusorisk.
4) Valförfarandet ger kommunen större möjlighet att försäkra sig om
den för vederbörande skola lämpade personen, än om den är bunden av en
sökandes rent formella överlägsenhet.
Vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande blev
frågan om lärartillsättningen livligt uppmärksammad, främst av skolmyndigheter
och lärarsammanslutningar. Från de senares sida blev kommissionens
ståndpunkter föremål för en delvis häftig kritik.
En av huvudfrågeställningarna blev och är alltjämt: Kommunal eller
statlig tillsättning?
Argumenten för kommunal tillsättning har anförts i skolkommissionens
nyss återgivna uttalande. De av remissinstanserna framförda argumenten
mot framförallt att högstadiets lärare skulle vara kommunalt anställda
och tillsättas av en kommunal styrelse har utredningen sammanfattat i följande
punkter:
1. Lärarna får en ofri ställning gentemot de bestämmande i kommunen.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
15
2. De lokala styrelserna saknar på grund av sin sammansättning kompetens
att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika
meriter.
3. Ovidkommande hänsyn kan bli avgörande för valets utgång.
4. En lokal styrelse har begränsad personkännedom och kan därför fästa
för stort avseende vid en på platsen tjänstgörande, av styrelsen känd
sökande.
5. Möjligheterna till transport skulle minskas i mycket hög grad till
nackdel för mindre eftersökta orter, som redan nu har svårigheter med
lärarrekry teringen.
6. De under punkterna 1—5 nämnda olägenheterna skulle medföra en
sådan försämring för högstadiets lärare, att lärarbanan sålunda skulle bli
mindre lockande och rekryteringen till banan ytterligare försvåras.
När det gäller lärarnas ställning anser utredningen det för sin
de! vara naturligt, att de statligt anställda lärarna slår vakt om sin självständighet
men menar å andra sidan, att diskussionen bör föras utifrån förhållandena
sådana de gestaltar sig i dag. Den föreställning, som vissa
remissyttranden över skolkommissionens betänkande var ägnade att inge
om den kommunala tillsättningen, anser utredningen således icke överensstämma
med det verkliga nuvarande läget, och utredningen finner det ännu
mindre riktigt, att det skulle ligga i den kommunala tillsättningens natur
att den, oavsett hur den utformas, medför sådana förhållanden som i avsedda
remissvar förutsatts. Utredningen ansluter sig helt till det bland
annat av skolkommissionen hävdade kravet på en självständig ställning för
skolledare och lärare och på att undervisningens frihet måste säkerställas,
men den kan icke inse att statlig anställning är en förutsättning för denna
självständighet och frihet.
Den enligt utredningens mening formella skillnad, som numera föreligger
mellan den kommunalt och statligt anställde läraren, anser utredningen
icke ensam kunna motivera ett bibehållande av högstadiets lärare vid statlig
anställning. Då enligt utredningens uppfattning inga sakliga skäl kan
förebringas för just denna lärargrupps statliga anställning vid den kommunala
enhetsskolan, anser utredningen det vara alldeles klart, att enhetsskolans
samtliga lärare skall ha kommunen som huvudman, oavsett hur
frågan om tillsättningsförfarandet löses.
Vad själva anställandet beträffar framhåller utredningen, att det, om
man sätter likhetstecken mellan kommunal tillsättning och val på det
sätt detta sker vid folkskollärartillsättningen, finns fog för anmärkningen
att den sökande kan komma i beroende av den korporation som väljer
och att däri kan ligga ett moment av otrygghet. I den mån garantier skapas
för ett objektivt förfarande även vid lokal tillsättning menar utredningen
dock, att bärkraften i denna invändning mot kommunal tillsättning
minskar.
16 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
I fråga om den påtalade bristande kompetensen hos lokala
styrelser att sakligt och objektivt bedöma sökande till tjänster på enhetsskolans
högstadium förutsätter utredningen, att kritiken innebär, att det
saknas tillräcklig jackkunskap hos de lokala styrelserna för dessa uppgifter.
Då enligt utredningens uppfattning ingenting synes hindra, att styrelsernas
organisation också i fortsättningen avpassas efter sina uppgifter,
bör enligt dess mening skolstyrelsens kompetens för den här diskuterade
uppgiften bedömas först när hänsyn kan tagas såväl till styrelsens organisation
som till utformningen av tillsättningsförfarandet, eftersom det icke
med fog synes kunna hävdas att en tillsättningsmyndighet måste brista i
objektivitet enbart på den grund att den är lokal.
Det förhållandet att lärarna i enhetsskolan bör få kommunen och icke
staten som huvudman leder emellertid enligt utredningens mening icke
till nagon bestämd slutsats beträffande tillsättningsförfarandet. Utredningen
har undersökt på vilka grunder det kan hävdas att en kommun bör
öva inflytande vid lärartillsättningen och redogör för hur kommunalt inflytande
utövas vid vissa andra tjänster, som i detta hänseende kan jämföras
med lärartjänsterna.
I de fall tillsättningen av hos kommunen anställda tjänstemän, som
skall fullgöra självförvaltningsuppgifter för vilka kommunen ansvarar, blivit
föremål för offentligrättslig reglering, synes det utredningen som om
kommunala organ i regel tillerkänts rätt att i någon form medverka vid
tillsättningen. Utredningen finner, att av utredningen lämnade exempel
på tillsättning av tjänster av denna typ visar, att någon enhetlig form för
samverkan mellan stat och kommun vid tjänstetillsättningar ej utbildats.
Det torde i stället förhalla sig sa, att i den man staten pålagt kommunerna
uppgifter av principiellt statlig natur, så har från fall till fall bestämts, i
vilken form tillsättningarna av de tjänstemän, som erfordras för att fullgöra
uppgifterna, skall ske.
Om man för skolväsendets del skall dra någon slutsats av dessa förhållanden,
anser utredningen att det närmast skulle bli den, att en skolas
egenskap att vara kommunal icke med nödvändighet behöver innebära, att
lärarna skall tillsättas av ett kommunalt organ eller att kommunen ens
skall ha ett avgörande inflytande på personvalet, utan endast att kommunen
därvid bör beredas rätt till medverkan i någon form.
Efter att ha pekat på vissa författningstekniska omständigheter som bidragit
till ett bibehållande av den nuvarande ordningen vid folkskollärartillsättningen
anför utredningen vidare bland annat.
Vad man bör utgå ifrån, när det nu gäller tillsättningen av lärare i en ny
kommunal skolform, är därför icke någon kommunalrättslig doktrin utan
det faktiska förhållandet, att statsmakterna vid beslut om att en allmän
angelägenhet skall ordnas genom samverkan mellan stat och kommun i
regel på ett eller annat sätt bereder kommunen möjlighet att utöva infly
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
17
tände på tillsättningen av de tjänstemän, som skall fullgöra med verksamheten
i fråga förenade uppgifter.
Härefter går utredningen in på frågan om vad man bör ställa för krav
på tillsättningsförfarande t.
Det första och grundläggande krav, utredningen anser böra ställas på
lär artillsättning en är, att urvalet till tjänsterna skall ske på så långt möjligt
objektiva grunder.
Sedan utredningen intagit denna ståndpunkt avvisar den som en konsekvens
härav det fria valet — även inom de snäva gränser som satts vid
den nuvarande folkskollärartillsättningen — såsom en icke-objektiv metod
vid tillsättning av lärare.
Kravet på objektivitet uppfylles enligt utredningens mening rent formellt
enklast om man stannar för en ren summering av betygspoäng, men
även om detta system vore enklast, hävdar utredningen, att det för den
enskilda skolans bästa måste finnas möjligheter för tillsättningsmyndigheten
att väga praktisk lämplighet för tjänsten mot formella meriter. Utredningen,
som är medveten om att det kan vara ett svårt praktiskt problem
att förena dylika möjligheter med det primära och oeftergivliga
kravet på objektivitet, understryker, att vissa bestämda faktorer — betyg
och tjänsteår — under alla omständigheter måste tillmätas huvudvikten
vid tillsättningen. Mot de nu gällande befordringsgrunderna vid tillsättning
av realskolans ämneslärare, folkskolans klasslärare samt övningslärarna
synes enligt utredningens mening ingen anmärkning i och för sig
kunna riktas, och de normer för avvägningen av deras relativa betydelse,
som nu tillämpas, är, så vitt utredningen kan bedöma, tillfredsställande.
Dessa befordringsgrunder bör därför bestå och tillämpas i stort sett oförändrade
även i fortsättningen samt utgöra grundvalen för den inbördes
ordningen mellan sökande.
Sedan utredningen gjort detta principiella ställningstagande beträffande
grunderna för urvalet av sökande, diskuterar utredningen vissa tekniska
krav, som tillsättningsförfarandet bör uppfylla. Sedan utredningen därvid
bland annat konstaterat, att central tillsättning, om den skall komma i
fråga för högstadiets lärare, förutsätter att man accepterar olika tillsättning
för olika lärarkategorier, vilket utredningen icke anser önskvärt, sammanfattar
den de huvudkrav, det ideala tillsättningsförfarandet skulle uppfylla,
i följande punkter.
1. att vara objektivt;
2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande;
3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt;
4. att erbjuda möjlighet för en central myndighet att erhålla överblick
över behovet av vissa tjänster;
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 0 .sand. Nr 97
18
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
5. att vara så konstruerat, att det icke binder en tjänsteinnehavare vid
en en gång erhållen tjänst;
6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigförklarade
tjänster och därvid, om han är den mest meriterade till mer
än en tjänst, välja den han helst vill ha.
B. Skolstyrelseutredningens förslag
1. Inledning
Utredningen anser, att det inte råder någon tvekan om att särskilda
utskottet med sitt uttalande 1950 — att det sätt, varpå frågan om lärartillsättningen
löstes, vore av väsentlig betydelse för att enhetsskolan skulle
komma att omfattas med förtroende — åsyftade förtroende från såväl
allmänhetens som lärarnas sida. Utredningen anför vidare härom bland
annat.
Sedan skolkommissionen framlade sitt principbetänkande med bland annat
förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan har detta spörsmål tenderat
att bli en intressefråga, och det har allt klarare framgått, att en
tillfredsställande lösning av den är av största betvdelse för skolväsendets
framtid.
Om man försöker se på problemet fördomsfritt och framför allt undviker
att lägga enbart traditionella synpunkter på det, kan det knappast undvikas,
att spörsmålet i grunden framstår som väsentligt mera praktiskt än
principiellt.
Och det kan ur den speciella synvinkel, som denna fråga ger icke gärna
— om man anknyter till den utveckling som hittills ägt rum — innebära
någon omvälvande förändring, att enhetsskolan blir en kommunal skola.
Det svenska skolväsendet bygger sedan gammalt och kommer framgent att
bygga på en samverkan mellan stat och kommun. Utredningen är enig om
att den form för den framtida lärartillsättningen, som skall skapas, också
skall inrymma en sådan samverkan.
Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, att kommunen
skall vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att i
juridiskt avseende ansvara som deras arbetsgivare. Om starka skäl kunnat
anföras för central eller regional tillsättning genom statlig myndighet, hade
nämnda, förhållande icke i och för sig behövt utgöra hinder för en sådan
tillsättning. Central tillsättning kan emellertid för det första icke tänkas
för samtliga lärarkategorier, emedan rent tekniska hinder ligger i vägen,
och utredningen har icke funnit, att några tungt vägande anledningar ur
de hittills diskuterade synpunkterna kunnat anföras till stöd för sådan
tillsättning. Utredningen har noga prövat, om endast centralt tillgänglig
kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de spörsmål,
som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande realskolestadiet,
men funnit, att så i det överväldigande flertalet tillsättningsärenden
icke kan vara eller bli fallet. De erfarenheter, som gjorts av den nuvarande
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957 19
kommunala tillsättningen av lärare på detta stadium, talar i samma riktning.
En tillsättning av den av utredningen föreslagna nya mellaninstansen
skulle ur teknisk synpunkt vara möjlig beträffande alla lärarkategorier
och erbjuda vissa fördelar, som tidigare framhållits. Genom att tillsättningarna
lyftes upp på ett regionalt plan skulle däri också ligga vissa garantier
för ett urval enligt de principer, utredningen i det föregående givit
sin anslutning. Utredningen har likväl icke slutgiltigt stannat för regional
tillsättning. Anledningarna härtill är följande.
Av organisatoriska skäl är det nödvändigt, att enhetsskolan blir en kommunal
skola. Detta är emellertid icke den väsentliga anledningen till att
beslut därom fattats. Den beslutande skolreformen förutsätter inte bara
kommunal förvaltning av enhetsskolan utan framför allt kommunala initiativ
och ökat kommunalt intresse för skolan, vilket i sin tur fordrar ökat
lokalt inflytande över skolväsendet. Skolreformen syftar till en bättre skola.
Utredningen tror, att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän bidrager till detta syftes uppnående.
Utredningen framhåller också att den, enär skolväsendet i enlighet med
skolreformens anda och utredningens övertygelse i så stor utsträckning
som möjligt bör bli en kommunal angelägenhet — inte bara i betydelsen
kommunal uppgift — föreslagit vidgade befogenheter för de lokala skolstyrelserna
i olika avseenden.
Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det konsekvent och
naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första
hand på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till
att allenast avge förord eller yttrande. Utredningens i det följande redovisade
förslag är ett försök att på kommunal grund skapa ett tillsättningsförfarande,
som medger ett urval av sökande på basis av en allsidig, saklig
bedömning, vilken skall ske Öppet och i samverkan med överordnad
myndighet. Genom att bedömningen skall ske på detta sätt samt vara
möjlig att besvärsvägen angripa och föra upp i högsta instans, skapas enligt
utredningens mening goda garantier för att prövningen blir objektiv.
Det har för utredningen tett sig angeläget att, så långt det är praktiskt
genomförbart, skapa ett enhetligt tillsättningsförfarande dels för samtliga
de lärarkategorier, som kan förutses komma att finnas i enhetsskolan (försöksskolorna),
d. v. s. klasslärare, liirare i läroämnen, övningslärare och
lärare i yrkesämnen, dels ock övergångsvis för motsvarande kategorier i
de nuvarande folkskolorna, de högre kommunala skolorna, de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning och de statliga realskolorna. Under den
tid enhetsskolan håller på att växa fram och söka sin form anser utredningen
det nämligen vara angeläget att den får det stöd, som ligger i,
att den, ehuru dess målsättning är annorlunda, i organisatoriskt avseende
från början likställes med parallellt existerande skolformer. För att ge
allmänheten en riktig föreställning om och inställning till enhetsskolan
skulle det enligt utredningens mening därför vara lämpligast, om det till
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
sättningsförfarande, varom förslag här framlägges, från början finge giltighet
för samtliga de skolformer, som löper parallellt med den framväxande
enhetsskolan och som i princip lyder under en gemensam lokal styrelse.
Den enligt utredningens uppfattning grundläggande principen, att vid
tillsättningen hänsyn skall kunna tagas icke endast till formella meriter
utan även till ådagalagd lämplighet i övrigt, kan enligt utredningens bedömande
tillämpas beträffande alla de nämnda lärarkategorierna, för vilka
också tillsättning sproceduren — med undantag för tjänster i 29 lönegraden
— föreslås bli densamma. Även i fråga om befordringsgrunderna föreslår
utredningen, att enhetlighet åvägabringas. De stadgeenliga befordringsgrunderna
för ämnes- och övningslärarna vid de statliga och högre kommunala
skolorna samt vid försöksskolornas högstadium ävensom för lärarna
i folkskolan är, som utredningen framhållit, redan överensstämmande
i sak.
2. Tillsättning av ordinarie lärare
Urvalsprinciperna. Utredningen föreslår, att normerande anvisningar
för meritvärderingen, enligt samma grunder som kommit till användning
vid folkskollärartillsättningen, utarbetas för tillsättning av lärare
i läroämnen av olika slag, övningslärare och, så snart möjligheter därtill
finns, yrkeslärare. Vid tillsättningen skall den inbördes ordningen mellan
de sökande till lärartjänster vid skolor tillhörande det obligatoriska skolväsendet,
de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna samt
de allmänna läroverken, utom lektorstjänsterna, fastställas på grundval av
i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,
lärarexamina och tjänsteår) enligt nämnda normer men med hänsynstagande
jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl antingen
ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av
betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen skall hänföras
andra examina än som är direkt avsedda för den sökta tjänsten, avlagda
prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt skriftställarskap samt kvalificerad
vidareutbildning såsom fortsatta studier och kurser eller studieresor
av större omfattning. Till den andra gruppen skall hänföras exempelvis
lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet,
medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.
Utredningens uppfattning är, att alla de meriter och egenskaper, som
kan komma under saklig bedömning skall beaktas vid fastställandet av
vilken sökande som främst bör komma i fråga till ledig tjänst. Därvid skall
hänsyn även kunna tagas till den ifrågavarande tjänstens eventuella, vid
ledigkungörandet meddelade behov av innehavare med speciell utbildning
eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning i hjälpklass eller
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
21
behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens sätt att se är det
således från skolans synpunkt självklart, att en skolstyrelse skall äga rätt
att vid bedömningen av sökandes meriter värdera den sökande högst, som
med goda förutsättningar i övrigt att fylla tjänsten bäst kan fylla det
speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn till de föreliggande behoven
av klasslärare med behörighet att undervisa i engelska eller handha
hjälpklassundervisningen och den bristsituation, som nu är förhanden, anser
utredningen, att en kommun, som har behov av sådana lärare, skall äga
fästa stor vikt vid om sökande har dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen
föreslår, att mellaninstansen skall äga pröva och medge en kommun
rätt att i ledigkungörande av tjänst meddela, att behov av lärare med
t. ex. kompetens att undervisa i engelska eller i hjälpklass eller med särskilda
förutsättningar att handha gymnastik- och idrottsundervisningen
föreligger. Har så skett, bör sådan kompetens kunna bli av väsentlig betydelse
vid meritvärderingen.
Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen för kvinnliga och manliga sökande,
såvida inte mellaninstansen på särskilda skäl medgivit undantag
från denna regel.
Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det såväl i lärarens som
skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa
skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser
för skolväsendet eller folkbildningen eller i kultur- och samhällslivet
i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.
Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så
hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga
en helhetssyn på läraren elimineras.
Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda
synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i
sig självt att försöka utforma. Garantierna för att den skall bli riktig ligger
enligt utredningens mening i den samverkan mellan lokal och regional myndighet,
som skall ske enligt förslaget om tillsättningsprocedur, vilket i sin
tur bör ses mot bakgrunden av den föreslagna mellaninstansens sammansättning.
Tillsättningsproceduren för ordinarie lärare i lägre än 29
lönegraden, är i sina huvuddrag följande.
Skolstyrelsen skall ombesörja att lediga eller ledigblivande tjänster kungöres
till ansökan lediga. Om mindre än tre behöriga sökande anmäler sig,
skall styrelsen själv äga avgöra, om förnyat ledigkungörande skall äga rum.
Ansökningstiden skall vara tre veckor. Den förberedande behandlingen av
tillsättningsärenden och föredragningen av dessa i skolstyrelsen skall obligatoriskt
åligga antingen skolchefen efter samråd med vederbörande rektor
22
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
eller den skolledare styrelsen bestämmer. Det skall åligga denne att göra
en skriftlig uppställning över de sökande, upptagande dem i den ordning
han anser, att de enligt givna bestämmelser bör komma i fråga till tjänsten.
Om skolchef ej finns i kommunen, vilket endast kan inträffa i ett fåtal av
de allra minsta kommunerna, skall här avsedd förberedande handläggning
och föredragning ske på sätt styrelsen bestämmer. Föredraganden skall
vid sammanträde med skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av styrelsen
ange, i vilken ordning han anser, att de sökande enligt gällande
befordringsgrunder bör ifrågakomma till tjänsten. Skall flera tjänster tillsättas
samtidigt, skall var och en behandlas för sig.
Härefter eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast inom tre
veckor, skall styrelsen till innehavare av tjänsten preliminärt utse den
sökande, som enligt styrelsens bedömande är mest meriterad för densamma.
Reellt sett skall styrelsen nu träffa sitt val bland de sökande. Med hänsyn
till att den preliminärt utsedde innehavaren under den tid, som måste förflyta,
innan tillsättningen kan bli definitiv, kan få anledning att icke vilja
tillträda tjänsten, skall styrelsen också ange, i vilken ordning den anser
övriga sökande böra komma i fråga. Härvid behöver dock icke upptagas
fler, än att styrelsen anser sig garderad mot eventuella bortfall av sökande
under förfarandets gång. Riskerna härför får styrelsen själv bedöma med
hänsyn till omständigheterna. Mindre än tre bör dock icke av styrelsen
nämnas. Varje sökande skall skriftligen underrättas om styrelsens preliminära
beslut.
Det preliminära tillsättningsbeslutet bör också bli slutgiltigt och därför
grundas på en omsorgsfull prövning. Styrelsen skall motivera, på vilka
grunder den stöder sitt ställningstagande. Motiveringen, som skall protokollföras,
bör göras utförligare, därest den preliminärt utsedde sökandens
poängmässigt beräknade meriter understiger medsökandes. Skäl skall också
anges för ordningen mellan andra sökande. Justerat protokoll över styrelsens
beslut jämte tillhörande handlingar skall därefter insändas till mellaninstansen,
som skall pröva tillsättningsärendet. Har den regionala myndigheten
ingen erinran mot styrelsens beslut, skall den fastställa detta. I annat
fall skall den besluta, i vilken ordning de sökande skall ifrågakomma till
tjänsten. Motiven för ändringar av skolstyrelsens beslut skall klart anges
och meddelas denna. Styrelsen skall skriftligen underrätta kvarstående sökande
om mellaninstansens beslut.
Om skolstyrelsens beslut fastställes, och fastställelsebeslutet vinner laga
kraft, vilket sker, om sökande icke inom fastställd tid anför besvär däröver,
skall styrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av kvarvarande
sökande, som enligt den fastställda ordningen är mest meriterad.
Styrelsen kan alltså helt naturligt icke frångå sitt eget preliminärt fattade
beslut, vilket får förutsättas i regel vara så välgrundat, att det kan fastställas
av mellaninstansen. Skulle denna fastställa en annan ordning mel
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
23
lan de sökande, har styrelsen att antingen acceptera detta beslut och förordna
den främste av kvarvarande sökande till tjänsten eller att besvära
sig över mellaninstansens beslut. Kungl. Maj:t skall härvid vara besvärsmyndighet
i enlighet med den av utredningen föreslagna huvudregeln vid
besvär över beslut, som fattats av mellaninstansen.
Enskild sökande skall äga att på materiella grunder överklaga mellaninstansens
beslut, vare sig det innebär fastställelse eller ej av skolstyrelsens
preliminära beslut. Styrelsens beslut skall däremot icke kunna överklagas
annat än på formella grunder, vilket också skall gälla om styrelsens slutliga
förordnande av tjänsteinnehavare.
Vare sig det klagas eller icke, är principen den, att skolstyrelsen — sedan
ordningen mellan de sökande blivit definitivt fastställd, vilket alltså sker
genom lagakraftvunnet beslut av mellaninstansen eller, vid besvär, efter
beslut av Kungl. Maj:t — skall förordna den enligt nämnda ordning mest
meriterade av kvarvarande sökande. Denna detalj i förslaget anser utredningen
vara av mycket väsentlig praktisk betydelse, enär man härigenom
skulle undgå den med den nuvarande folkskollärartillsättningen förbundna
olägenheten att tvingas göra om hela tillsättningsproceduren, så snart någon
av de på förslag uppförda avgår från förslaget, innan val skett.
Adjunktstjänster i 29 lönegraden. Utredningen föreslår
beträffande tillsättningen av lärare i denna lönegrad, att urvalsprinciperna
skall vara desamma som vid tillsättningen i övrigt, men att själva
tillsättningsproceduren skall avvika från vad eljest är avsett att gälla.
Således skall skolstyrelsen endast förorda sökande samt insända handlingarna
till mellaninstansen, varefter denna med eget utlåtande skall överlämna
ärendet till skolöverstyrelsen, som förordnar tjänsteinnehavare.
I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen att dess allmänna
resonemang rörande lärartillsättningen bort leda till ett för samtliga
lärarkategorier i enhetsskolan och övergångsvis i mot denna svarande
skolformer gemensamt tillsättningsförfarande. Innan denna slutsats dragés
anser utredningen emellertid att vissa rent praktiska förhållanden måste
beaktas, vilka talar för den av utredningen föreslagna avvikelsen.
Det står enligt utredningen alldeles klart, att skolenheter av samma typ
som de nuvarande högre allmänna läroverken kommer att bestå även i en
framtid med den skillnaden att realskolan kommer att ersättas av enhetsskolans
högstadium eller del av sådant. När en skolenhet består av gymnasium
jämte enhetsskolans högstadium, innebär detta icke, att två skilda
skolor inrymmes i samma byggnadskropp. Om så vore fallet, skulle talet
om en skolenhet bli utan mening. Denna skola måste i stället ledas som en
skola, och lärare måste anställas med hänsynstagande till hela skolenhetens
behov. Detta innebär, att adjunkter i Ca 29 måste anställas för tjänstgöring
på båda de stadier, som (let här är fråga om. Vid beräkning av lämplig
ämneskombination för ledig sådan tjänst måste man följaktligen ta hänsyn
24
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
både till gymnasiets och högstadiets behov. Skulle en uppdelning av dessa
tjänster komma till stånd, så att vissa av dem vore knutna helt till gymnasiet
och andra helt till högstadiet, skulle ämneskombinationerna få bestämmas
efter behovet hos den mindre enhet, som stadierna var för sig
utgör. Detta skulle bli högst olämpligt både ur pedagogisk och administrativ
synpunkt.
En kategoriklyvning av adjunktstjänsterna i Ca 29 skulle i nuvarande
läge kunna bli ogynnsam för skolan. Det är nämligen att befara, att de
centralt tillsatta gvmnasietjänsterna skulle kunna komma att betraktas
som mera åtråvärda än de kommunalt tillsatta högstadietjänsterna.
När det gäller befordringstjänster av det slag det här är fråga om, är det
även av största vikt, att tillsättningen av tjänsterna samordnas, och det
synes utredningen endast kunna ske på ett rationellt sätt genom skolöverstyrelsen.
Skolorna har också ett starkt behov av att överstyrelsen överblickar
detta område för att deras behov av kvalificerade lärarkrafter rätt
skall kunna tillgodoses. Även för lärarnas del innebär det givetvis en fördel
om de kan söka tjänster vid olika skolformer samtidigt hos en enda myndighet.
Eljest måste man för praktiskt taget varje tjänst räkna med en kontakt
mellan olika myndigheter och skolöverstyrelsen.
Utredningen ägnar i ett särskilt avsnitt uppmärksamhet åt spörsmålet
om möjligheterna för lärare att samtidigt söka jlera lediga tjänster. Enligt
utredningens mening är vissa fördelar förknippade därmed.
Det decentraliserade tillsättningsförfarande utredningen föreslagit omöjliggör
enligt dess mening att för någon lärarkategori bibehålla en valfrihet
motsvarande den som gäller vid nuvarande tillsättning av läroverkslärare.
Under förutsättning att tillsättningsärendena i mellaninstansen handlägges
under fyra bestämda perioder och att sökande klart anger vilka tjänster
han söker, anser utredningen att i avvaktan på ytterligare erfarenheter
föliande bör gälla i detta avseende.
Rätt att ange i vilken ordning han vill komma i fråga till inom ett och
samma mellaninstansområde samtidigt sökta tjänster bör tillkomma sökande
av alla kategorier tjänster. Lärarna i läroämnen bör härutöver äga
rätt att söka ytterligare sammanlagt tre tjänster inom andra mellaninstansområden
med angivande av i vilken ordning de önskar erhålla tjänsterna.
Genom kontakt mellan berörda mellaninstanskanslier torde en samordning
kunna ske så att framförda önskemål kan tillgodoses.
Utredningen understryker, att sedan praktisk erfarenhet sålunda vunnits
en omprövning av denna fråga bör ske beträffande samtliga lärarkategorier. 3
3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare
Utredningen föreslår, att samtliga icke-ordinarie lärare vid de av utredningens
tillsättningsförslag berörda skolformerna skall tillsättas av skolstyrelsen
utan att samverkan dessförinnan skall sökas med överordnat
organ. Varje anställning av icke-ordinarie lärare, utom av timlärare, för
minst en hel termin skall emellertid dels ledigkungöras dels kunna överklä
-
25
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
gas. Förutses anställningen bli av kortare varaktighet och är ej fråga om
fortsatt anställning för i kommunen redan tjänstgörande lärare, skall hänvändelse
ske till tjänstemannaförmedlingen. Principerna för urvalet skall
vara desamma som vid tillsättning av ordinarie lärare.
I sin motivering för detta förslag erinrar utredningen om att de ickeordinarie
lärarna i läroämnen (med undantag för lärare i Ce 29 vid de allmänna
läroverken) ävensom icke-ordinarie folkskollärare i de sex landstingsfria
städerna för närvarande tillsättes utan föregående kontroll från högre
myndighets sida. Vid tillsättning för minst en hel termin av icke-ordinarie
folkskollärare i annan än nämnd stad skall statens folkskolinspektör avge
yttrande över de sökandes meriter innan styrelsen tillsätter. Då tillsättningsförfarandet
enligt utredningens mening skall vara enhetligt, och det
icke längre finns reella skäl att i fråga om skolväsendets ledning och
administration ställa de landstingsfria städerna i en särställning, förordar
utredningen, som anser att några olägenheter icke förmärkts av att de
landstingsfria städerna själva handhaft sin folkskollärartillsättning, att
enhetlighet de olika kommunerna emellan åstadkommes på så sätt, att
det för de landstingsfria städerna nu tillämpade systemet blir generellt gällande
vid tillsättning av icke-ordinarie lärare. 4
4. Tillsättning av skolledare
Utredningen föreslår beträffande tillsättningen av skolchefer, rektorer vid
enheter av den obligatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, kommunala
yrkesskolor och statliga realskolor följande förfarande.
Skolledartjänst ledigkungöres av skolstyrelsen. Sedan ansökningstiden
utgått och vederbörande skolledare upprättat förteckning över de sökande
och deras meriter samt till skolstyrelsen avgett yttrande över den ordning
i vilken han anser, att de bör ifrågakomma till tjänsten, bestämmer styrelsen
den ordning i vilken den anser, att de sökande — eller minst tre av
dem — med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper bör ifrågakomma
samt utser preliminärt den enligt dess uppfattning främste i
denna ordning. Härefter insändes handlingarna jämte styrelsens preliminära
beslut till mellaninstansen, vilken med eget yttrande vidarebefordrar
ärendet till skolöverstyrelsen eller, om det gäller rektor vid yrkesskola,
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Den centrala skolmyndigheten prövar ärendet samt fastställer den ordning
i vilken de sökande enligt dess mening bör ifrågakomma. Sedan vederbörande
överstyrelses beslut vunnit laga kraft eller ärendet, om det överklagats,
av Kungl. Maj:t slutligt avgjorts, skall skolstyrelsen till innehavare
av tjänsten förordna den i den fastställda ordningen främste av de
kvarvarande sökande.
26 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Då de högre allmänna läroverken skall lyda under skolstyrelsen och rektor
vid dylik skola skall kunna förordnas som kommunal skolchef, har utredningen
ansett sig böra framhålla det lämpliga i att skolstyrelsen får rätt
att yttra sig vid tillsättning av rektor vid högre allmänt läroverk.
I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen, att de grunder,
enligt vilka kommunala folkskolinspektörer samt rektorer vid högre kommunala
skolor och allmänna läroverk bör utses, formulerats likartat och
till skillnad från vad som gäller om överlärare icke sammanbundits med
grunderna för urvalet till lärartjänst, ehuru rektor likaväl som överlärare
skall fullgöra viss undervisningsskyldighet. Enligt utredningens mening
har de tillsättande myndigheterna således i dessa fall erhållit möjlighet att
lägga särskild vikt vid skolledaregenskaperna, Beträffande denna möjlighet
anför utredningen.
Utgångspunkten vid utredningens överväganden av skolledartillsättningfn
~ hkavaI som larartillsattnmgen — har varit, att den enligt en objektiv
bedömning mest meriterade sökanden bör utses. När det gäller skolledarna
orehgger emellertid den mycket väsentliga skillnaden i förhållande till
arartjanstema, att det här genomgående är fråga om chefstjänster, där
lämpligheten för uppgiften — vilken den egentliga yrkesutbildningen som
lärare mte direkt förberett for — ofrånkomligen måste tillmätas en helt
“UV)k;fc an V1d larartillsättningen. Detta gäller i särskild grad skolchef
st]anstema och i synnerhet skoldirektörstjänsterna med deras starka
administrativa betoning.
Den bedömning av lämpligheten för skolledartjänst, som således måste
ske, och som mte kan normbindas, bör i första hand bli den lokala skolstyrelsens
sak. Skolledarna skall i väsentlig grad arbeta enligt den kommunala
skolstyrelsens intentioner och står i kommunens tjänst i en annan
mening an lararen. Om det beträffande den senare med fog kan sägas att
han bor ha en viss rätt till befordran i den ordning hans av samhället planagda
och ombesörjda utbildning samt formella meriter placerar honom så
mas}.e 1 jraSa °™ skolledarna anses gälla, att kommunen, som har ansvaret
tor skolans ledning och utveckling, själv skall äga bedöma vilken behörig
och kompetent person den vill ställa i spetsen för sitt skolväsen eller
en del darav.
I konsekvens med detta resonemang, som ligger i linje med utredningens
tidigare betonande av det berättigade och lämpliga i kommunalt inflytande
over skolan, har utredningen hyst stark sympati för tanken, att skolstyre
sen skulle aga utse skolledarna bland behöriga sökande, varvid rektorsti
Usa (In mgen V1CJ folkhogskolorna lämpligen kunnat tjäna som förebild.
Mar bär det traditionella självbestämmandet fått bestå, utan hinder av att
lararlonerna reglerats och till övervägande delen (90 procent) bekostas av
statsmedel, Således ager skolans styrelse fritt välja rektor bland dem som
av skolöverstyrelsen förklarats behöriga och lämpliga för tjänsten
• utan att frångå sin uppfattning, att det lokala inflytandet skall få göra
sig starkt gallande vid skolledartillsättningarna, särskilt då det gäller skolf-ur
^ari''S^i<ir’ T1 utredningen dock föreslå ett förfarande, som ger mera
i redsstallande möjligheter att låta också de centrala skolmyndigheter
-
27
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
nas erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av
skolledarna. Detta kan ske, om tillsättningarna skall äga rum i samverkan
mellan lokal och central myndighet på i princip samma sätt som samverkan
enligt utredningens förslag skall ske mellan lokal och regional myndighet
vid lärartillsättningen, varför utredningen förordar en dylik ordning.
Utredningen betonar emellertid, att det förslag om tillsättning av skolledare,
som utredningen framlägger, vilar på förutsättningen att skolstyrelsens
sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt kommer att bil
avgörande tyd tillsättningen.
C. Remissyttranden
I propositionen anföres inledningsvis följande rörande remissyttrandena
över skolstyrelseutredningens betänkande i vad de avsåg lärartillsättningen.
Lärartillsättningen har berörts i ett mycket stort antal yttranden. Sålunda
har 126 kommuner och 6 landsting i något avseende haft påpekanden
att göra. Med hänsyn till spörsmålets invecklade natur är det emellertid
förståeligt, att remissmyndigheterna i regel inskränkt sig till allmänt
hållna uttalanden. Klart är dock att utredningens förslag icke lyckats utjämna
de intressebetonade motsättningar, som kommit till synes i diskussionerna
kring tillsättningsfrågan, alltsedan denna genom skolkommissionens
principbetänkande 1948 blev aktuell.
Positionerna är ännu i stort sett oförändrade. Pöreträdama för de kommunala
synpunkterna på skolväsendet, främst de båda kommunförbunden,
å ena sidan och de akademiskt utbildade lärarnas sammanslutningar å den
andra kritiserar från rakt motsatta utgångspunkter det föreliggande förslaget.
Den förra sidan finner att utredningen icke lyckats skapa garantier
för att lokala synpunkter skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen,
medan den senare bestämt motsätter sig att kommunalt inflytande överhuvudtaget
skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen av lärare i läroämnen.
. .
Lärarna och skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet ställer sig i
princip positiva till utredningsförslaget. De statliga remissmyndigheterna
ställer sig, generellt sett, kritiska, i första hand till de föreslagna grunderna
för meritvärderingen. Skolöverstyrelsen har framlagt ett fullständigt alternativ
till utredningens förslag om tillsättningsprocedur.
Departementschefen
Efter att ha lämnat en kort sammanfattning av skolstyrelseutredningens
förslag anför departementschefen följande.
Utredningens förslag rörande formerna för tillsättning av lärare och skolledare
har inte lyckats samla remissmyndigheterna i samma utsträckning
28 Statsutskottets utlåtande in 07 år 1007
som de i propositionen 1956: 182 redovisade förslagen rörande skolväsendets
lokala och regionala ledning. Med hänsyn till skolväsendets utveckling anser
jag det vara utomordentligt viktigt att motsättningarna kring denna fråga
utjämnas. Riktpunkten vid mina överväganden av det föreliggande materialet
har varit, att för riksdagen skall kunna läggas fram ett förslag till riktlinjer
för tillsättningsförfarandet, vilket i möjligaste mån beaktar de saldiqa
synpunkter, som irån olika håll framförts i frågan.
Den analys av hithörande problem, som skolstyrelseutredningen gjort,
synes visa, att de motsättningar, som kommit till uttryck, är mera skenbara
än verkliga och delvis grundade på förhållanden, som inte längre är aktuella.
Vidare måste nu förutsättas, att förespråkarna för olika mer eller
mindre reella intressen av en bestämd tillsättningsform böjer sig för den i
detta sammanhang avgörande faktiska omständigheten, att en nioårig obligatorisk
skola i kommunal regi skall upprättas. Denna reform kan inte förverkligas
utan förändringar av bestående förhållanden, och detta gäller
aven om formerna för lärartillsättningen. Jag vill framhålla detta, då det
i diskussionen visats en stark benägenhet från olika parter att fordra, att
den för deras del bestående ordningen vid lärartillsättning icke får rubbas
genom enhetsskolreformen.
Vad som beträffande lärartillsättningen och därmed sammanhängande
frågor bör underställas riksdagen är, som jag nyss antytt, endast riktlinjer för
förfarandet vid tjänstetillsättningen. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj :t att framdeles närmare utforma reglerna för tillsättningsförfarandet i
huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen godkända riktlinjer härför.
För sammanhangets skull är det dock nödvändigt, att jag i det följande
pa vissa punkter berör frågor om detaljutformning.
När det gäller de allmänna principer, på vilka ett nytt tillsättningsförfarande
bör grundas, har jag helt kunnat ansluta mig till utredningens uppfattning,
att urvalet av sökande skall göras objektivt, att tillsättningen
skall ske genom samverkan mellan den lokala skolstyrelsen och
ett överordnat statligt organ samt att förfarandet vid tillsättning av olika
lärarkategorier så långt möjligt skall vara enhetligt. Jag skall närmast
motivera mitt ställningstagande i dessa olika grundläggande hänseenden.
Frågan huruvida objektivitetsprincijien skall eller inte skall tillämpas vid
lärartillsättningen är en kärnpunkt kring vilken diskussionen väsentligen
rört sig. Det torde vara klart, att denna princip icke är förenlig med tillsättning
genom val, såsom detta förfarande för närvarande är utformat vid
folkskollärartillsättningen. Fn tillsättning på detta vis, generellt eller för
vissa lärarkategorier, har emellertid från olika håll förordats i remissytti
andena från företrädare för kommunala synpunkter. Motiveringen för en
sadan standpunkt är dels att skolstyrelserna därigenom anses bli garanterade
ett säkert och slutligt inflytande på tillsättningarna, dels att ett sådant
inflytande formenas vara ett reellt intresse, sett från kommunal svnpunkt.
Det faktiska läget kan sägas ha blivit, att objektiva urvalsgrunder
betraktats såsom oförenliga med lokalt inflytande. Detta betraktelsesätt
ar emellertid enligt min mening oriktigt, och det blir väl förklarligt endast
om man dels med objektiv tillsättning menar, att hänsyn uteslutande skall
tagas till vissa fasta, strikt formella befordringsgrunder, dels också förutsätter
att lokalt inflytande skall innebära en rätt för den lokala styrelsen
låt vara inom bestämda gränser, exempelvis ett förslag på tre _
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
29
fritt och slutgiltigt få bedöma de sökandes lämplighet. Jag delar emellertid
skolstyrelseutredningens uppfattning, att en dylik tolkning av begreppet
objektiv tillsättning är för snäv för att kunna praktiskt tillämpas och att
sakskäl inte kan förebringas för ett fritt skön från en kommunal styrelses
sida just vid lärartillsättningen till skillnad från andra tjänstetillsättningar
av jämförbar natur.
Det har i olika sammanhang framhållits, att tillsättningen av lärare ar ett
intresse för kommunerna. Med hänsyn till kommunernas egenskap av
huvudmän för väsentliga delar av skolväsendet är det naturligtvis sa. Men
det legitima intresse, som kommunerna härvid kan ha, sammanfaller enligt
min uppfattning helt med statens, lärarnas och de enskilda malsmännens
intresse, nämligen att den för en tjänst mest kvalificerade sökanden utses
och att det i tillsättningsförfarandet inte finns något moment, soin kan
verka hindrande för dugliga aspiranter att söka tjänst, varhelst de sa önskar.
Detta förhållande motsäges inte av uppfattningen, att den mest kvalificerade
sökanden bör utväljas under medverkan av den lokala skolstyrelsen.
Om man således undviker att hårddraga begreppen, framstår objektiv
tillsättning och lokalt inflytande inte alls som oförenliga.
Innan jag går vidare in härpå, skall jag dröja något vid vad som i detta
sammanhang bör förstås med objektiv tillsättning eller objektivt urval.
Enligt min mening måste därmed avses, att prövningen av de solandes
meriter skall vara saklig och oväldig och inte kunna ge rum för hänsynstagande
till ovidkommande omständigheter, d. v. s. omständigheter utan
betydelse för sökandes möjligheter att fullgöra de uppgifter, som nr förenade
med tjänsten. Hit hör givetvis i princip politisk och religiös åskådning
och andra mera privatbetonade omständigheter. En objektiv tillsättning
måste också innebära att sökande, var han än söker tjänst inom sitt
arbetsområde, blir bedömd på samma sätt med undantag naturligtvis toi
sådana variationer i bedömningen, som kan betingas av smärre olnmeter
i de skilda tjänsternas innehåll eller av speciella lokala, pa tjänsten inverkande
omständigheter. Därför förutsätter objektiv tillsättning i regel att
det finns vissa normerande bestämmelser, enligt vilka sökandes meriter
skall bedömas, s. k. befordringsgrunder. Såsom framgår av redogörelsen tor
rådande förhållanden gäller för närvarande dylika befordringsgrunder vid
tillsättning av flertalet kategorier lärartjänster. Beträffande folkskolans
lärare behöver emellertid befordringsgrunderna endast följas vid upprättande
av förslag, medan de vid de högre kommunala skolorna och de allmänna
läroverken skall vara utslagsgivande för tillsättningen. Objektivitetsprincipen
har således icke varit avgörande, när förfarandet vid tolkskollärartillsättningen
konstruerades. .
Vad ett kommunalt inflytande vid lärartillsättningen beträffar, vill jag
först konstatera, att ett sådant, med hänsyn till undervisningsväsendets
ställning som en samhällsangelägenhet av fundamental vikt och den därmed
sammanhängande naturen hos lärartjänsterna, icke kan motiveras
utifrån någon annan synpunkt än den, att det skall bidraga till att ge en
ledig tjänst den mest kvalificerade innehavaren. Inom dessa gränser ar det
kommunala inflytandet givetvis av stor betydelse. Att gå längre och inordna
den framtida lärartillsättningen under de kommunala maktbefogenheterna
och alltså ge kommunal myndighet en rent diskretionär prövningsrätt
synes inte motiverat då, som jag nyss betonade, det inte finns något,
speciellt, i egentlig mening kommunalt intresse, som endast kan tillgodoses
genom en dylik prövningsrätt.
30 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har i inte så få fall
framhållits, att om valförfarandet icke kan bibehållas generellt, skillnad
bör göras vid tillsättning av olika lärarkategorier, varvid det nuvarande
valförfarandet bör bestå för de lärargrupper, som för närvarande är underkastade
ett sådant. Som motivering härför anföres, att kommunerna bör
bibehållas vid åtminstone det inflytande de nu har, när det gäller lärartillsättning.
.Jag är emellertid också på denna punkt helt ense med skolstyrelseutredoc^
anser inte, att det i förevarande hänseende kan förebringas några
skäl att göra skillnad mellan olika lärarkategorier. Det förhållandet, att en
\iss lärarkategori av enbart historiskt betingade orsaker ännu tillsättes
genom val är enligt min mening inte tillräcklig anledning att i någon utsträckning
bibehalla detta förfarande som en för lärartillsättningen även i
fortsättningen utmärkande undantagsföreteelse.
Sedan jag sålunda ansett mig böra fastslå, att det fundament, på vilket
ett nytt tillsättningsförfarande bör grundas, är att urvalet av sökande till
lärartjänst sker objektivt, övergår jag till urvalsgrunderna och därefter
till frågan om formerna för den lokala medverkan vid tillsättningen.
I diskussionen om tillsättning av allmänna tjänster understrykes ofta
att befordringsgrunderna skall vara »förtjänst och skicklighet» i enlighet
med stadgandet i § 28 regeringsformen. Utredningen har i sitt betänkande
ägnat detta stadgande särskild uppmärksamhet (s. 408 f.). Jag hänvisar
därtill och inskränker mig i detta sammanhang till att i anslutning till vad
utredningen anfört framhålla, att »förtjänst» allmänt torde tolkas såsom
antalet tjänsteår och »skicklighet» såsom teoretisk kunskap och förmåga
att fullgöra de ifrågakommande uppgifterna, samt att nämnda grundlagsstadgandes
viktiga innebörd torde vara, att sökande vid tillsättningen av
tjänst hos det allmänna skall bli föremål för en strängt saklig bedömniim
som utesluter godtycke. Vad jag i det föregående kallat för objektiv tillsättning
sammanfaller således helt med andan i ifrågavarande grundla^sstadgande.
I vissa fall — det gäller beträffande tillsättningen av flertalet
lärarkategorier — har innebörden av förtjänst och skicklighet närmare
angivits i särskilda befordringsgrunder. De är vid lärartillsättningen kort
uttryckt _ undervisningsskicklighet, examensbetyg samt antalet tjänsteår.
Jag har i det föregående närmare redogjort härför och för de vägledande
!10™er, Poängmässig värdering av sökandes meriter, som angivits beträffande
folkskollärartillsättningen.
I fråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärartjänst
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till skolstyrelseutredningens
tankegångar, och jag anser, att utredningens förslag härutinnan med vissa
jämkningar bör läggas till grund för bestämmelser i ämnet.
Utredningen bär föreslagit, att normerande anvisningar för meritvärderingen
av principiellt samma slag som kommit till användning vid folkskollärartillsättningen,
utarbetas för tillsättning av lärare i läroämnen, övningslärare
och, så snart möjligheter därtill finns, yrkeslärare. I en vid betänkandet
fogad promemoria, kompletterad med en särskild skrivelse i ämnet,
har utredningen framlagt utförliga förslag till anvisningar för meritvärdering
vid ansökan till tjänster i läroämnen. Utredningens mening är att vid
tillsättningen den inbördes ordningen mellan de sökande skall fastställas på
grundval av i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisnings
-
Statsutskottets utlåtande nr 07 år 1057
31
skicklighet, lärarexamina och tjänstår) enligt nämnda anvisningar men
med hänsynstagande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas
likväl antingen anknyter till sökandes lärarutbildning eller allmänt
sett är av betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen anser
utredningen böra hänföras andra examina än som är direkt avsedda för
den sökta tjänsten, avlagda prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt
skriftställarskap samt kvalificerad vidareutbildning såsom fortsatta studier
och kurser eller studieresor av större omfattning. Till den andra gruppen
bör enligt utredningens mening hänföras exempelvis lärares arbete som ungdomsledare,
insatser inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, medborgerliga
förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.
Utredningen anser, att alla de meriter och egenskaper som kan komma
under saklig bedömning skall beaktas, då det skall fastställas vem som är
främst till ledig tjänst. Därvid skall hänsyn även kunna tas till ett föreliggande
speciellt behov av att till viss tjänst erhålla en innehavare med
särskild utbildning eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning
i hjälpklass eller behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens
sätt att se är det således från skolans synpunkt självklart, att en
skolstyrelse skall äga rätt att vid bedömningen av sökandes meriter värdera
den sökande högst, som med goda förutsättningar i övrigt att fylla
tjänsten bäst kan fylla det speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn
till de föreliggande behoven av klasslärare med behörighet att undervisa
i engelska eller handha hjälpklassundervisningen och till den bristsituation,
som nu är för handen, anser utredningen, att en kommun, som
har behov av sådana lärare, skall äga fästa stor vikt vid om sökande har
dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen föreslår, att mellaninstansen
skall äga pröva och medge en kommun rätt att vid ledigkungörande av
tjänst meddela, att behov av lärare med t. ex. kompetens att undervisa i
engelska eller i hjälpklass eller med särskilda förutsättningar att handha
gymnastik- och idrottsundervisningen föreligger. Har så skett, bör sådan
kompetens kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen.
Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen i lika mån för manliga som
kvinnliga sökande, såvida inte mellaninstansen av särskilda skäl medgivit
undantag från denna regel.
Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det såväl i lärarens som
i skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa
skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser
för skolväsendet eller folkbildningsarbetet eller i kultur- och samhällslivet
i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.
Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så
hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga
en helhetssyn på läraren elimineras.
Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda
synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i sig
självt att försöka utforma.
Mot utredningens förslag att medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag
i allmänhet inom föreningslivet skulle kunna tillgodoräknas sökande
som merit för lärartjänst har vid remissbehandlingen riktats kritik. Enligt
min uppfattning tyder visserligen framstående verksamhet i allmänna värv
32
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
regelmässigt på eu sådan samhällsorientering och sådana andra egenskaper,
som är värdefulla även då det gäller att fullgöra en fostrargärning i skolans
tjänst. Likväl anser jag, att insatser på här avsedda områden inte har
sådant direkt samband med själva lärarverksamheten att de bör uppställas
som formlig merit vid tjänstetillsättning. Ett dylikt samband anser jag
däremot föreligga när det gäller arbete som ungdomsledare och insatser
inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Utredningen framhåller, att en skolstyrelse vid meritbedömningen bör
få fästa skälig vikt vid andra faktorer än sådana som kan direkt avspeglas
i en poängsammanställning. En sådan rätt bör emellertid inte endast tillkomma
skolstyrelsen utan vilken tillsättningsmyndighet som helst. Utredningen
använder också uttrycket »tillsättningsmyndighet», när den hävdar,
att ett automatiskt verkande poängsystem inte får verka så bindande, att
det eliminerar möjligheterna för den tillsättande att lägga en helhetssyn
på läraren. Denna utredningens senast anförda uppfattning delar jag så
långt, att jag anser att anvisningar för en poängmässig värdering av de sökandes
meriter endast skall vara ett hjälpmedel, som skall tjäna syftet att
underlätta fastställandet av ordningen mellan de sökande på såvitt möjligt
enhetliga och rättvisa grunder. Jag finner det ligga i sakens natur, att tillsättningsmyndigheten
vid bedömningen av de sökande skall äga ta i beaktande
på annat sätt än genom betyg klart dokumenterad skicklighet och
lämplighet för den tjänst det gäller. Utredningen har uttalat, att det enligt
dess mening som regel torde förhålla sig så, att den formellt mest meriterade
läraren också är den reellt mest kompetente. Det finns all anledning antaga,
att det förhåller sig på detta sätt, men jag anser liksom utredningen, att
denna omständighet inte motiverar att låta eu mekaniskt verkande poängberäkning
ensam bli utslagsgivande vid lärartillsättningen. Å andra sidan
följer av vad jag sagt om kravet på objektiv tillsättning, att den poängmässigt
fastställda inbördes ordningen inte godtyckligt får frångås. En avvikelse
bör kunna ske, när en poängmässigt sett inte alltför underlägsen
medsökandes övriga meriter är betydande eller det genom faktiska insatser
är dokumenterat, att en sådan sökandes skicklighet är väsentligt större än
vad som framgår av vid tidigare tidpunkt erhållna betyg. Vidare finner jag
det rimligt, att en dylik avvikelse må ske, där det klart kan visas, att
tjänstens beskaffenhet och med denna förenade uppgifter gör en poängmässigt
underlägsen sökande mest skickad att besätta den. Fall av sistnämnda
art kan förutses komma att föreligga företrädesvis vid tillsättningav
klasslärartjänster, vilket utredningen särskilt framhållit, samt vid tillsättning
av yrkeslärartjänster.
Utredningens förslag att lärartjänst inom det obligatoriska skolväsendet
som regel skall stå öppen för både manliga och kvinnliga sökande föranleder
inte i och för sig någon erinran från min sida. Jag vill därvidlag endast
understryka, att grundsatsen om lika behörighet till befordran för män
och kvinnor — vilken ju sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör
gälla lärar- och skolledartjänster inom hela det statsunderstödda kommunala
skolväsendet. Rätten att med hänsyn till speciella förhållanden besluta
om undantag, innebärande att viss tjänst förbehålles för endast män eller
endast kvinnor, torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bestämmande, på länsskolnämnd.
Med beaktande av vad jag här anfört, bör bestämmelser rörande grunderna
för urvalet vid tillsättning av lärartjänst utarbetas i huvudsak enligt
utredningens förslag.
Statsutskottets utlåtande nr 07 år 1957
33
De principer, som jag nu givit min anslutning, anser jag vara giltiga
oavsett om tillsättningsmyndigheten är lokal, regional eller central. I den
mån de på ett tillfredsställande sätt kan vinna tillämpning, bör det således
i och för sig vara utan betydelse, om den tillsättande myndigheten är av det
ena eller det andra slaget. För att urvalet skall bli sakligt riktigt är det
emellertid av vikt, att alla för tillsättningen relevanta synpunkter framkommer,
innan beslut fattas. Detta kan icke ske utan medverkan i en eller
annan form från skolstyrelsens sida. Jag kommer därmed över på frågan om
hur själva tillsättnings proceduren bör utformas och ämnar
först diskutera hur det bör ske just med hänsyn till det lokala inflytandet
på lärartillsättningen.
Med utgångspunkt i att skolväsendet i enlighet med skolreformens anda
bör bli en angelägen kommunal uppgift, säger skolstyrelseutredningen, att
den funnit det vara konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret
för lärartillsättningen i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte
inskränka dessas uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Samtidigt
har utredningen emellertid bestämt förordat objektiva grunder för
urvalet och avvisat varje möjlighet att därvid låta det fria skönet spela in.
Vad utredningen åsyftat kan därför — såsom framgår av den föreslagna tillsättningsproceduren,
där ju det faktiska avgörandet lägges i mellaninstansens
eller Kungl. Maj:ts hand — inte ha vidare innebörd än att hänsyn vid
tillsättningen skall tagas till de kommunala skolstyrelsernas sakligt grundade
synpunkter.
Med en dylik uppfattning om urvalsgrunderna blir frågan om själva
proceduren vid tillsättningen en lämplighetsfråga, vilket, som jag nyss
framhöll, i princip också gäller om valet mellan lokal, regional eller central
tillsättningsmyndighet. I praktiken måste man emellertid vid^detta senare
val räkna med att ju större erfarenhet och ju bättre tillgång på kvalificerad
personal den tillsättande myndigheten har, desto bättre garantier vinnes
för att nå målet — en objektiv tillsättning.
Om man betraktar skolstyrelseutredningens förslag, kan det vara svårt
att avgöra vilken myndighet som skall anses som den tillsättande. Enligt
utredningens förslag skall skolstyrelsen visserligen utfärda förordnande för
den till tjänsten utsedde, men det slutliga avgörandet av tjänstetillsättningen
måste anses ligga hos de överordnade myndigheterna. Med den utgångspunkt
utredningen haft, nämligen att urvalet av sökande skall vara
objektivt, är det naturligtvis i och för sig utan betydelse, vilken myndighet
som betraktas såsom den tillsättande. Men det synes som om utredningen
gjort sig skyldig till en motsägelse såtillvida som den knappast konstruerat
ett tillsättningsförfarande i överensstämmelse med sin deklaration att ansvaret
för lärartillsättningarna i första hand skall ligga på de lokala skolstyrelserna
och att dessa skall ha vidare uppgifter än att avge förord eller
yttrande. Möjligen har utredningens tanke varit, att ett preliminärt beslut
från skolstyrelsens sida skulle binda länsskolnämnden hårdare än om
styrelsen endast avgav förord. Fn sådan tankegång är dock icke förenlig
med principen om (let objektiva urvalet vilket, om man tillmäter detta ett
avgörande värde, givetvis inte får till någon del elimineras genom ett tillsättningsförfarande,
som på grund av en viss inneboende tröghet försvårar
tillämpningen av objektivitetsprincipen.
Fn befogenhet för skolstyrelsen att utfärda förordnande för tillsatt
3 — liihang till riksdagens protokoll 1057. 0 sand. Nr 07
34 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
lärare anser jag, med det av utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet
i övrigt, vara utan praktisk betydelse från kommunal synpunkt.
Den form för samverkan mellan den kommunala skolstyrelsen och (iverordnad
statlig myndighet, som skulle bestå i att styrelsen fattade ett
preliminärt tillsättningsbeslut och hade till uppgift att utfärda förordnande
för den tillsatte, synes således mot bakgrunden av den för utredningen och
mig gemensamma ståndpunkten beträffande urvalsprinciperna inte vara
förenad med några fördelar, som uppväger de av remissmyndigheterna
påvisade tekniska brister, vilka är förbundna med den av utredningen föreslagna
tillsättningsproceduren. Det syfte man skulle nå enligt utredningens
förslag om preliminärt beslut från styrelsens sida, kan man enligt min mening
— beroende på bestämmelsernas utformning och tillämpning — nå lika
val genom att styrelsen till länsskolnämnden avger förord för sökande.
Förlägger man tillsättningsbeslutet till nämnden, blir tillsättningsförfarandet
avsevärt förenklat, varjämte vissa andra betydande fördelar uppnäs.
Jag skall återkomma härtill sedan jag ytterligare något uppehållit mig vid
de moment i den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren, som
främst kritiserats vid remissbehandlingen.
Jag har redan anslutit mig till utredningens uppfattning, att tillsättningsförfarandet
så långt möjligt bör vara gemensamt för enhetsskolans
olika lärarkategorier samt lör lärarna i de skolformer, som löper parallellt
med denna och i princip lyder under den gemensamma skolstyrelsen. Skolöverstyrelsen,
som också starkt understrukit vikten av att lärartillsättningen
sker så enhetligt som möjligt, har emellertid samtidigt ifrågasatt,
om inte en tillsättning genom skolstyrelsen, så som utredningen avsett,
skulle göra det nödvändigt med en särskild tillsättning av ordinarie lärare
vid de statliga realskolorna, enär det vore tveksamt om dessa lärare såsom
statstjänstemän, vilka tillsättes medelst fullmakt, kunde tillsättas av en
kommunal styrelse. Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till
den uppfattningen, att det från skilda synpunkter skulle vara olämpligt att
låta en kommunal styrelse tillsätta dylika lärare. Ett tillsättningsförfarande
av utredningens modell skulle således inte kunna omfatta tillsättningen av
ordinarie lärare vid de statliga realskolorna under övergångstiden. Detta
anser jag vara en brist i förslaget då, som skolöverstyrelsen understryker,
ett dualistiskt förfarande skulle medföra en olycklig klyvning av lärarkåren
och skapa svårigheter för enhetsskolan.
Denna brist är emellertid inte den enda. De av utredningen föreslagna
möjligheterna för sökande att anföra besvär över en av länsskolnämnden
fastställd rangordning synes ägnade att inge betänkligheter. Skolöverstyrelsen,
som bestämt avstyrker, att tillsättningsförfarandet skall inrymma fastställande
av en rangordning mellan sökande och besvärsmöjligheter över en
sådan rangordning, framhåller, som det synes med rätta, att besvär utan
relevans för det aktuella tillsättningsärendet i så fall skulle komma att
anföras i stor utsträckning. Enligt min mening finns det ej tillräcklig anledning
att belasta proceduren med moment, som i varje fall innebär mycket
stora risker för besvärliga komplikationer på grund av onödiga besvär och
eventuella ändringar i en rangordning, ändringar, vilka i och för sig inte
alls behöver påverka själva tillsättningen.
En viktig detalj, som kommit att spela en stor roll i diskussionen om
tillsättningsförfarandet, är i vilken omfattning det kan erbjudas sökande
att utan inskränkningar anmäla sig till flera samtidigt lediga tjänster och
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
35
därvid, om han skulle vara mest meriterad till mer än en tjänst, välja den
han helst vill ha. Denna sida av tillsättningsförfarandet är huvudsakligen
av betydelse vid tillsättning av lärare i läroämnen. Av skäl, som vid remissbehandlingen
klart påvisats, är det av stort värde såväl för skolväsendet
som för den enskilde läraren, att nämnda möjligheter finns. Skolstyrelseutredningen
har varit väl medveten om detta förhållande. Beträffande tillsättningen
av klasslärare synes förslaget innebära status quo i detta hänseende,
medan det beträffande tillsättningen av lärare i läroämnen innebär
förändringar, som för huvuddelen av dessa lärare avgjort kan sägas vara
till det sämre, eftersom ansökningsrätten föreslås begränsad till fyra län.
I synnerhet vid knapp tillgång på lärare är det ett för hela skolväsendet och
i synnerhet för skolorna på mindre eftertraktade orter betydande intresse,
att rätten att samtidigt söka flera tjänster inte är begränsad. Då skolstyrelseutredningen
själv funnit det nödvändigt att med det förfarande den
föreslagit begränsa de akademiskt utbildade lärarnas ansökningsrätt till
högst fyra län — något som enligt min övertygelse skulle vålla olägenheter
vid tillsättningarna och ytterligare förvärra en redan besvärlig rekryteringssituation
för skolorna i vissa delar av landet — finner jag häri ytterligare
ett starkt skäl att söka en annan lösning av procedurfrågan än den som
utredningen anvisat. Jag vill här framhålla, att de nämnda olägenheterna
skulle bestå — om än till en början mindre märkbara — även om man
från utredningens tillsättningsförfarande undantoge de statliga realskolornas
lärare. För rekryteringen av försöksskolornas och senare enhetsskolornas
lärare i läroämnen skulle förhållandena bli lika olämpliga.
De väsentliga invändningar, som jag sålunda anser kunna resas mot utredningens
förslag, har samtliga sin grund i att den lokala skolstyrelsen
skulle utfärda förordnande för tjänstinnehavarna och i den meningen fungera
som tillsättningsmyndighet.
Jag har tidigare såsom min uppfattning framhållit, att det vid ett objektivt
förfarande inte är av principiell betydelse om tillsättningsmyndigheten
är lokal, regional eller central. De invändningar mot en lokal tillsättningsmyndighet
jag här anfört anser jag böra föranleda att lokal tillsättningsmyndighet
inte viiljes. Av tekniska skäl kan central myndighet inte
komma i fråga, om förfarandet även skall omfatta tillsättningen av lågoch
mellanstadiernas stora lärargrupper. Vidare kan mot en centraliserad
tillsättning invändas, att anhopningen av tjänster vid en fullt utbyggd
enhetsskola, även om tillsättningen endast skulle gälla tjänsterna i läroämnen,
antagligen skulle framtvinga ett mekaniserat tillsättningsförfarande
vid vilket befogad hänsyn knappast skulle kunna tagas till lokala synpunkter.
Det återstående alternativet är en regional tillsättningsmyndighet —
den av riksdagen i fjol beslutade länsskolnämnden. Beträffande mellaninstanstillsättning
säger skolstyrelseutredningen själv, att en sådan från
teknisk synpunkt skulle vara möjlig beträffande alla lärarkategorier och
erbjuda vissa fördelar, vilka utredningen särskilt framhåller. Genom att
tillsättningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle enligt utredningens
egen mening också vinnas vissa garantier för ett urval enligt de principer
utredningen anslutit sig till. Som skäl för att icke föreslå mellaninstansen
som tillsättningsmyndighet, anför utredningen, att skolreformen syftar till
en bättre skola och att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän skulle bidraga till uppnåendet av detta syfte. Det är från
30
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
dessa utgångspunkter utredningen sagt sig vilja lägga ansvaret för lärartillsättningama
i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte inskränka
dessas befogenhet till att endast avge förord eller yttrande. För egen
del kan jag emellertid, från den för utredningen och mig gemensamma utgångspunkten
att urvalet av sökande skall vara objektivt, icke se den
skillnad som utredningen tycks anse föreligga mellan å ena sidan att styrelsen
avger förord till länsskolnämnden, som därefter tillsätter tjänsten, och
å andra sidan att styrelsen fattar ett preliminärt beslut, som underställes
länsskolnämnden, vilken därefter bestämmer vilken sökande styrelsen skall
tillsätta. Det förefaller mig som om utredningen här fäst alltför stort avseende
vid procedurens yttre form utan att tillräckligt beakta dess tjänlighet
för det innehåll utredningen velat ge den. Resultatet har blivit ett omotiverat
omständligt förfarande. Fn förenkling bör enligt min mening genomföras
på så sätt att styrelsens preliminära beslut — med oförändrad innebörd
i sak —- utbytes mot ett väl motiverat förord och länsskolnämndens i
realiteten bindande prövning mot ett överklagbart tillsättningsbeslut.
Därigenom skulle också vinnas, att adjunktstjänsterna i Ca 29 och ämneslärartjänsterna
i Ca 27, oavsett vid vilken skolform de är placerade, inte
behövde tillsättas i särskild ordning.
Med dessa överväganden föreslår jag följande beträffande tillsättning
av ordinarie lärare och lärare med däremot svarande anställning.
Grunderna för urvalet av sökande och förfarandet vid tillsättningen skall
vara desamma beträffande samtliga lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna)
och de kommunala yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer
består — folkskolan och de högre kommunala skolorna, dels och de
allmänna läroverken, utom vad gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke
beröres av mina här framlagda förslag. Lärartjänster vid sådan skola, som
är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall dock undantagas från
det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.
Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna skall,
som jag tidigare förordat, i huvudsak överensstämma med dem som nu
i flertalet fall gäller vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen
skall utarbetas enligt de grunder jag angivit.
Samtliga tjänster, utom de som enligt vad jag nyss sagt bör undantagas
från det enhetliga förfarandet, skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan
skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat
flera sökande i den ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till
tjänsten. Skolstyrelsens förord skall icke kunna bli föremål för besvär på
materiella grunder. Över länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär
kunna anföras hos Kungl. Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares
rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster skall icke vara
begränsad till viss del av riket.
Ordinarie tjänst (utom lektorstjänst) vid sådan skola, som är eller förbundits
med lärarutbildningsanstalt, skall tillsättas av skolöverstyrelsen,
sedan skolstyrelsen avgivit förord och mellaninstansen yttrat sig i ärendet.
Tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas medelst förordnande och
vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial.
Jag vill slutligen beträffande tillsättningen av ordinarie lärare framhålla,
att det föreligger ett särskilt problem beträffande yrkeslärarna i enhetsskolan
och lärarna vid yrkesskolorna, såtillvida som dessa lärares anställ
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
37
ningsformer inte närmare reglerats genom nåerra av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser så att det klart framgår, vilka tjänster som är att betrakta
som ordinarie eller som jämförbara med ordinarie tjänster enligt
statliga avlöningsreglementen. Då jag nyss talade om ordinarie lärare och
lärare med däremot svarande anställning, avsåg jag med de senare just
yrkesliirare i enhetsskolan och lärare vid yrkesskolorna. Det torde beträffande
dessa böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser
om vilka förutsättningar som skall gälla för att befattning vid enhetsskola
eller kommunal yrkesskola skall tillsättas såsom om fråga varit
om i vanlig mening ordinarie tjänst. Som grundförutsättning härvidlag
anser jag böra krävas att det gäller i statens pensionsanstalt eller på annat
sätt pensionsreglerad befattning av sådan varaktighet och med sådan
trygghet för innehavaren, att den med avseende på anställningsformen kan
anses motsvara statligt reglerad ordinarie lärartjänst.
Beträffande tillsättningen av icke-ordinarie lärare kan jag
här inskränka mig till att uttala min principiella anslutning till skolstyrelseutredningens
förslag. Så långt det icke av praktiska eller andra skäl är
olämpligt, bör skolstyrelsen således själv tillsätta icke-ordinarie lärare, varvid
givetvis bör tillämpas samma urvalsgrunder som skall gälla vid tillsättning
av ordinarie tjänst.
Utredningsförslagen rörande tillsättningen av skolledare bygger
även de på objektivitetsprincipen, och själva procedurens grundregler överensstämmer
med det föreslagna förfarandet vid tillsättning av ordinarie
lärare. Skillnaden i sistnämnda hänseende är att skolstyrelsens preliminära
beslut skall prövas av vederbörande överstyrelse i stället för av länsskolnämnden.
De av utredningen föreslagna befordringsgrunderna överensstämmer
med de vid den nuvarande skolledartillsättningen vanliga.
Förslagen avser tillsättningen av skolchefer (skoldirektörer, förste rektorer
och rektorer), rektorer vid enheter av den obligatoriska skolan, vid
högre kommunala skolor, vid lokala kommunala yrkesskolor samt fristående
statliga realskolor.
Beträffande urvalsgrunderna framhåller utredningen med rätta, att det
i dessa fall på ett annat sätt än vid lärartillsättningarna blir fråga om att
försöka bedöma de sökandes lämplighet. Enligt utredningens mening bör
det i första hand ankomma på skolstyrelsen att bedöma de sökande från
denna synpunkt och dess uppfattning därvid bör tillmätas stor betydelse.
Å andra sidan framhålles som ett värde, att de centrala skolmyndigheternas
erfarenhet och överblick kan komma till uttryck och tillgodogöres vid urvalet
till skolledarbefattningarna.
Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens resonemang rörande
skolledartillsättningen. Beträffande proceduren har jag emellertid funnit
samma anledning till erinringar, som när det gällde förfarandet vid lärartillsättningen,
och jag förordar därför motsvarande ändringar. Skolstyrelsens
preliminära beslut, som skulle underställas central skolmyndighets
prövning, och dess uppgift att utfärda förordnande bör följaktligen ändras
till att styrelsen avger förord och att den centrala myndigheten utfärdar
förordnande. Jag vill här understryka, att skolstyrelsens förord bör tillmätas
särskilt stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattningarna.
Utredningen hade tänkt sig att samverkan beträffande samtliga tjänster
skulle ske mellan skolstyrelse och respektive överstyrelse. Jag bedömer det
38
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
emellertid som lämpligast, att skoldirektör under en övergångstid förordnas
av Kungl. Maj:t. Detta ställningstagande anser jag motiverat med hänsyn
till dessa tjänsters stora betydelse, vilket gör det högeligen önskvärt, att de
i nuvarande brytningsskede på skolans område i möjligaste mån kan tillsättas
oberoende av eventuella lokala skolpolitiska motsättningar och tillfälliga
gruppintressen. Denna uppfattning från min sida rubbar givetvis
inte det principiellt riktiga i skolstyrelseutredningens inställning, att skolstyrelsens
sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt bör bli avgörande
vid tillsättningen. Den i särskild grad fria bedömning av lämpligheten,
som blir nödvändig vid tillsättning av skoldirektörstjänst, fordrar
emellertid en allsidig prövning av olika synpunkter, vilken på det för alla
parter mest betryggande sättet torde kunna göras av Kungl. Maj:t, sedan
såväl den lokala uppfattningen som den centrala skolmyndighetens mera
fackbetonade synpunkter framlagts och kan vägas mot varandra.
Jag föreslår således, att skoldirektör förordnas av Kungl. Maj:t,
sedan skolstyrelsen, som ledigförklarat tjänsten, avgivit förord för en av
de sökande eller förordat flera sökande i angiven ordning samt vederbörande
länsskolnämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
yttrat sig i ärendet.
Förste rektor, rektor, som tillika är skolchef, rektor vid enhet av det
obligatoriska skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola samt rektor
vid fristående statlig realskola föreslår jag skola förordnas av skolöverstyrelsen,
sedan förord och yttrande avgivits av respektive skolstyrelse
och länsskolnämnd. Såvitt gäller förste rektor skall tillsättningsbeslut fattas
efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsens tillsättningsbeslut
skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Beträffande förordnande
av rektor vid kommunal yrkesskola föreslår jag motsvarande förfarande,
dock att förordnandet skall utfärdas av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Befordringsgrunderna skall i samtliga fall, i enlighet med utredningens
förslag, vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis
fordras för utövande av den slcolledarbefattning det gäller.
Mot utredningens förslag att skolstyrelsen skall äga yttra sig över de
sökande till rektorstjänst vid högre allmänt läroverk har jag ingen erinran.
Utskottet
De förslag rörande förfarandet vid tillsättning av lärare och skolledare,
som Kungl. Maj:t framlagt i förevarande proposition, avser tillsättningen
av samtliga kategorier ordinarie och icke-ordinarie lärare upp till och med
29 lönegraden vid folkskoleväsendet (försöksskolorna, enhetsskolan), de
högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna och de allmänna
läroverken ävensom skolledarna vid dessa skolor samt de kommunala skolcheferna.
Andra skolformer än de nämnda beröres inte av förslagen. Den
enda lärarkategori vid nämnda skolor som undantagits är således lektorerna,
vilkas tillsättning överhuvudtaget inte behandlats i detta sammanhang.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
39
Departementschefen har framhållit, att övergången till enhetsskola inte
kan genomföras utan förändringar i bestående förhållanden och att detta
även gäller om de för närvarande mycket skiftande formerna för liirartillsättningen.
Utskottet har också funnit, att de i propositionen framlagda förslagen
innebär en sådan anpassning efter utvecklingen på skolans område
i övrigt, som i det stora hela måste anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose
såväl skolans och det allmännas som de olika lärargruppernas intressen.
Den viktigaste förändring, som avvägningen mellan olika tillsättningssystem
medfört, är att de kommunala skolstyrelsernas hittillsvarande
relativt stora frihet, när det gällt tillsättning av den obligatoriska skolans
och än mer yrkesskolornas ordinarie lärare, ersatts av en rått för skolstyrelsen
att vid tillsättningen av alla lärare av nu ifrågavarande kategorier
framlägga sina synpunkter och få dem prövade av den instans, som skall
tillsätta lärarna enligt regeln att den mest meriterade sökanden skall utses.
Sett från en annan synpunkt innebär förslagen den förändringen, att huvuddelen
av de akademiskt utbildade lärarna i läroämnen, som för närvarande
tillsättes helt utan medverkan från de kommunala skolstyrelsernas sida, blir
underkastade ett visst kommunalt inflytande vid tillsättningarna.
De av såväl skolstyrelseutredningen som departementschefen angivna
allmänna principerna, på vilka det nämnda förfarandet skall vila, nämligen
att urvalet av sökande skall vara objektivt och att tillsättningen skall
ske genom samverkan mellan den lokala skolstyrelsen och ett överordnat
statligt organ, ställer utskottet sig obetingat bakom. Utskottet finner vidare
departementschefens utförliga motivering för att tillsättningsbeslutet skall
fattas av en överordnad statlig myndighet och ej av skolstyrelsen vara övertygande.
Redan av dessa principiella ställningstaganden från utskottets
sida följer, att utskottet avstyrker förslaget i motionen II: 494 att samtliga
lärartjänster vid enhetsskolan skall tillsättas av vederbörande kommunala
skolstyrelse.
Förslaget i nämnda motion motiveras med att det inte minst från psykologisk
synpunkt skulle vara olyckligt att på det skolpolitiska planet nu
beskära kommunernas självbestämmanderätt. Utskottet, som närmast
ämnar beröra vissa spörsmål rörande grunderna för urvalet av s ök
a n d e till lärar- och skolledartjänster, vill i anslutning till den återgivna
motiveringen först framhålla, att det i och lör sig är riktigt att ett tillsättningsförfarande,
där en högre myndighet utser tjänstinnehavare efter förslag
av den lokala skolstyrelsen, innebär, att det mått av diskretionär prövningsrätt
som skolstyrelserna för närvarande har vid folkskollärartillsättningen
försvinner. Med hänsyn till den ställning skolväsendet numera har
såsom eu samhällsangelägenhet av största vikt, kan utskottet emellertid
ansluta sig till departementschefens uppfattning att något annat lokalt
inflytande på lärar- och skollcdartillsättningen än ett sadant, som bidrager
40 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
till att ge en ledig tjänst den mest kvalificerade innehavaren, inte kan
sakligt motiveras. Det ligger enligt utskottets mening i allas intresse att
den uppfattningen vinner allmänt erkännande, att prövningen av sökandes
meriter skall vara saklig och oväldig och inte kunna ge rum för hänsynstagande
till omständigheter utan betydelse för sökandes möjligheter att
fullgöra med tjänsten förenade uppgifter. För att nå detta syfte är det å
andra sidan nödvändigt, att meritprövningen inte blir mekanisk utan att
de lokala synpunkterna kan framföras i varje tillsättningsärende och att
proceduren så utformas, att det blir möjligt att med tillfredsställande noggrannhet
pröva och, där det befinnes sakligt motiverat, beakta dessa synpunkter.
Detta gäller enligt utskottets mening beträffande alla de nu
ifrågavarande lärar- och skolledarkategorierna, och detta krav på lokalt
inflytande kan på betryggande sätt tillgodoses utan att tillsättningen, såsom
i motionen II: 494 yrkats, sker genom vederbörande lokala skolstyrelse.
Departementschefen har beträffande urvalsgrunderna föreslagit, att normerande
anvisningar för meritvärderingen av principiellt samma slag som
nu användes vid tillsättning av folkskolans lärare skall utarbetas även för
tillsättningen av andra lärarkategorier, så långt detta är möjligt, samt att
dylika anvisningar för en poängmässig värdering av de sökandes meriter
skall vara ett hjälpmedel vid fastställandet av den inbördes ordningen mellan
sökande. Att tillsättningsmyndigheten vid bedömningen av de sökande
skall äga ta i beaktande även på annat sätt än genom betyg klart dokumenterad
skicklighet och lämplighet för den tjänst det gäller, finner utskottet
liksom departementschefen vara självklart. Därvid bör dock, i motsats till
vad skolstyrelseutredningen framhållit, medborgerliga förtroendeuppdrag
och uppdrag i allmänhet inom föreningslivet inte få betraktas såsom meriter,
då dylik verksamhet inte har sådant samband med lärartjänst, som utskottet
anser vara nödvändigt för att verksamheten skall kunna utgöra ett
plus för en i övrigt välmeriterad sökande. Ett sådant samband är däremot
enligt utskottets mening klart, när det gäller t. ex. verksamhet som ungdomsledare
och insatser inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Vad som enligt utskottets mening i detta sammanhang särskilt bör framhållas,
är att en på grundval av betygspoäng bestämd inbördes ordning
mellan sökande endast skall kunna frångås, då klara skäl härför föreligger.
Huruvida anledning kan finnas att frångå resultatet av poängvärderingen
torde i regel bli en fråga som den lokala skolstyrelsen i första hand får bedöma
och i förekommande fall motivera. Utskottet vill därför i anslutning
till departementschefens uttalande om att en avvikelse från poängvärderingen
bör kunna ske med hänsyn till beskaffenheten av en viss tjänst,
understryka vikten av att det av blivande bestämmelser i ämnet klart bör
framgå, att det vid tillsättningen skall få fästas stor vikt vid om sökande
kan fylla det särskilda behov, som en kommun kan ha av lärare med vissa
speciella kvalifikationer, exempelvis att kunna handha undervisning i
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
41
engelska eller hjälpundervisning. Det bör också stå skolstyrelse fritt att om
den så bedömer nödvändigt ånyo ledigförklara tjänst, då behov av en på
visst sätt kvalificerad kraft föreligger och detta behov inte kan tillgodoses
bland de vid första ledigförklarandet anmälda sökandena.
Då förtroendet för det nya tillsättningsförfarandet helt blir beroende av
att de sökandes skicklighet blir bedömd så objektivt och så allsidigt som
möjligt är, vill utskottet, ehuru det inte på någon punkt har funnit anledning
till erinran mot vad departementschefen anfört rörande meritvärderingen,
likväl ytterligare betona uppfattningen att den poängmässigt fastställda
ordningen mellan sökande inte godtyckligt får frångås, men att en
avvikelse från denna ordning skall kunna ske, exempelvis när en sökande
med färre poäng än den medsökande, som i detta hänseende kommer
främst, har betydande övriga meriter av det slag, departementschefen angivit,
eller när det genom faktiska insatser på det pedagogiska området är
dokumenterat, att en sådan sökandes skicklighet är väsentligt större än vad
som framgår av vid en tidigare tidpunkt erhållna betyg.
Rörande själva utformningen av anvisningarna för meritvärderingen vill
utskottet, i anslutning till vad i motionen II: 495 anförts om tjänstårens
alltför stora betydelse vid meritvärderingen, uttala, att det synes utskottet
nödvändigt, att det vid den översyn av de förefintliga anvisningarna för
folkskollärartillsättningen, som utskottet förutsätter kommer att ske, och
vid utarbetandet av nya anvisningar avseende andra lärarkategorier ägnas
särskild uppmärksamhet åt frågan om vilken betydelse tjänståren skall tillmätas
i merithänseende. Utskottet inser, att det är ett svårt och grannlaga
problem att rätt avväga värdet av den samlade yrkeserfarenheten, uttryckt
i antal tjänstår, mot meriterna i lärarexamen. Det rådde också vid tillkomsten
av de nuvarande anvisningarna år 1946 starkt delade meningar
om det värde i merithänseende som föreslogs skola tillmätas och nu tillmätes
tjänståren. Utskottet har emellertid observerat, att om man utgår
från det nuvarande systemet vid folkskollärartillsättning, där fri valrätt
föreligger mellan tre, och jämför med det nu föreslagna och av utskottet
tillstyrkta förfarandet med tillsättning av den mest meriterade, tjänståren
vid oförändrat poängvärde skulle komma att få ökad betydelse. Det bör
därför enligt utskottets mening mycket noga övervägas, om inte en oförändrad
avvägning av tjänstårens meritvärde i vissa fall skulle kunna komma
att binda tillsättningsmyndigheten vid en formell befordringsgrund i en
utsträckning som varken från lärarnas eller skolans synpunkt är önskvärd.
Utskottet vill också erinra om läroverksstadgans bestämmelse, att då
ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han innehar
och därvid kan räkna sig tillgodo en längre tjänstetid, skälig hänsyn vid
utnämningen bör tagas till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens
bestridande.
42
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Utskottets åberopande av sistnämnda bestämmelse innebär inte att utskottet
därmed velat fastslå, att en likartad regel skulle vara lämplig i de
nya tillsättningsbestämmelser, som erfordras, utan avser endast att vara
en erinran om att då det gäller läroverken tillsättningsmyndigheten redan
givits möjlighet att förhindra att tjänståldern blir en dominerande befordringsgrund.
Utarbetandet av anvisningarna för meritvärdering vid folkskollärartillsättningen
skedde på sin tid i nära kontakt med representanter för de då
berörda lärarorganisationerna. I motionen II: 502 har hemställts, att anvisningar
angående meritvärdering skall fastställas efter förhandlingar med
vederbörande lärarorganisationer. Utskottet förutsätter att ändrade eller
nya anvisningar rörande meritvärdering inte kommer att utfärdas utan att
darav berörda lärarkårers synpunkter dessförinnan inhämtats och räknar
således med att de av motionärerna i denna del framförda önskemålen kommer
att bli tillgodosedda på lämpligt sätt.
I motionen II: 502 har också framhållits, att vid lärartillsättningen endast
utbildnings- och yrkesmeriter såsom vid andra tjänstetillsättningar bör få
spela in och att lärares beteende i privatlivet, vilket enligt gällande ordning
betygsättes genom vitsordet i vandel i tjänstgöringsbetyget, inte kan
räknas dit. Utifrån denna uppfattning har motionärerna hemställt, att
vitsordet för vandel i lärarnas tjänstgöringsbetyg nu borttages. Utskottet
förutsätter, att detta spörsmål kommer att uppmärksammas av de i anledning
av den förra året beslutade skolstyrelsereformen särskilt tillkallade sakkunniga
för översyn av skolförfattningarna. Utskottet vill emellertid framhålla,
att det enligt utskottets uppfattning inte utan vidare bör dragas
paralleller mellan lärarna och övriga tjänstemän i förevarande avseende.
Det synes nämligen utskottet vara uppenbart, att en hedrande vandel är
en grundläggande förutsättning för att en lärare med framgång skall kunna
fullgöra sitt fostrande värv. Det bör därför noga beaktas om olägenheterna
av vandelbetyget med skäl kan sägas vara sådana, att de väger upp önskemålet
att det från samhällets sida på sätt som sker genom de nuvarande
bestämmelserna gives ett direkt uttryck för krav på tillfredsställande vandel
för lärarnas del.
Utskottet övergår härefter till frågan om tillsättningsproceduren
och berör först frågan om de ordinarie lärarnas tillsättning.
Departementschefen har anslutit sig till skolstyrelseutredningens av bland
annat skolöverstyrelsen delade uppfattning att förfarandet vid tillsättningen
av olika lärarkategorier så langt möjligt bör vara enhetligt. Departementschefen
har vidare uttalat, att i den mån kravet på objektiv tillsättning —
inneslutande möjligheten att fa lokala synpunkter på de sökande prövade
kan tillgodoses, det i och för sig är utan betydelse om tillsättningsmyndigheten
är lokal, regional eller central. Med utgångspunkt i att förfarandet
så langt möjligt skall vara enhetligt, har departementschefen förordat, att
Statsutskottets utlåtayide nr 97 år 1957
43
med ett undantag samtliga ordinarie lärare vid de inledningsvis angivna
skolformerna skall tillsättas av vederbörande länsskolnämnd, sedan den
lokala skolstyrelsen avgivit förord. Undantaget utgöres av lärare vid sådan
av de ifrågavarande skolorna, som är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt,
d. v. s. för närvarande allmänt läroverk, där egentlig lärarkurs är
anordnad, samt med lärarhögskola samverkande läroverk. Nu ifrågavarande
lärare vid sistnämnda skolor skall enligt Kungl. Maj:ts förslag tillsättas
av skolöverstyrelsen, sedan skolstyrelsen avgivit förord och länsskolnämnden
yttrat sig i ärendet.
Vid sin granskning av propositionen i denna del har utskottet haft att
taga ställning till vissa yrkanden i motionerna I: 399 och IT: 503 samt
II: 504. I de båda förstnämnda, likalydande motionerna föreslås, att tillsättningen
av ämneslärare i teoretiska läroämnen skall verkställas av skolöverstyrelsen
efter förord av vederbörande kommunala skolstyrelse. I sak
samma förslag återfinnes som förstahandsyrkande i motionen II: 504, i
vilken även hemställes — i andra hand — att ordinarie lärare i läroämnen
i befordringslönegraderna Ca 29 och Ca 27 skall tillsättas av skolöverstyrelsen.
Skälen för de motionsvis föreslagna ändringarna är i båda fallen i huvudsak
desamma. Tillsättning genom länsskolnämnderna anses icke erbjuda
garantier för en tillräckligt sakkunnig och objektiv bedömning av akademiskt
utbildade lärares meriter, särskilt sådana som rör skriftställarskap av
vetenskaplig eller pedagogisk art. Vidare framhålles, att den rätt att söka
samtidigt lediga tjänster över hela landet, som skall tillkomma lärarna,
kommer att medföra betydande olägenheter vid en regional tillsättning,
medan situationen vid central tillsättning i detta hänseende skulle bli helt
annorlunda och förmånligare.
Utskottet har redan givit sin anslutning till tanken att en högre instans
än den lokala skolstyrelsen skall tillsätta de ordinarie lärartjänsterna. Departementschefen
har nämligen enligt utskottets mening klart visat de
praktiska fördelar som i administrativt hänseende vinnes, om man frångår
skolstyrelseutredningens förslag att själva tillsättningsbeslutet formellt
skall fattas av de lokala styrelserna och i stället låter det fattas av den
överordnade instans som — enligt såväl utredningens som departementschefens
mening — ändå skall pröva styrelsens synpunkter i varje tillsättningsärende.
Medan utredningen ansåg sig böra föreslå ett särskilt tillsättningsförfarande
för lärare i 29 lönegraden, har departementschefen genom
att förlägga själva tillsättningsbeslutet hos länsskolnämnderna också ansett
sig kunna föreslå ett även dessa tjänster omfattande förfarande.
Sistnämnda förhållande betraktar utskottet som en vinst, då det enligt
dess mening är av värde att alla lärarkategorier inom den blivande cnhetsskolan
kan tillsättas enligt samma grunder och enligt ett för dem alla
44 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
gemensamt förfaringssätt. Därigenom undanröjes en väsentlig anledning
till uppspaltning av enhetsskolans lärarkår i olika grupper.
Skolstyrelseutredningen säger sig ha noga prövat om endast centralt
tillgänglig kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de
spörsmål, som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande
realskolestadiet. Utredningen, som funnit, att så vid det överväldigande
flertalet tillsättningar inte är eller kan antagas bli fallet, erinrar också om
erfarenheterna av den för närvarande rent lokala tillsättningen av adjunkter
och amneslarare vid de högre kommunala skolorna, vilka erfarenheter säges
peka i samma riktning. Vid prövningen av denna fråga har utskottet för
sin del inte funnit anledning att frångå den av såväl utredningen som
departementschefen omfattade meningen att länsskolnämnderna skulle vara
skickade att bedöma jämväl sökande till lärartjänster för akademiskt utbildad
arbetskraft. Ehuru det kan synas gälla ett självklart förhållande, vill
utskottet dock i detta sammanhang erinra om att den regionala skolmyndigheten
kan och bör hänvända sig till skolöverstyrelsen och inhämta dess
synpunkter, därest i tillsättningsärende skulle uppkomma spörsmål, som
anses fordra speciell, i överstyrelsen representerad sakkunskap för att kunna
riktigt bedömas.
Då vidare en central tillsättning av lärarna i läroämnen på grund av
dels bristande lokalkännedom i en sådan instans och dels ärendeanhopningen
vid en fullt utbyggd enhetsskola skulle äventyra möjligheterna att
fa lokala synpunkter tillfredsställande prövade, kan utskottet inte ansluta
sig till de yrkanden om speciell tillsättningsprocedur för de ordinarie lärarna
i läroämnen, som framförts i motionerna I: 399, II: 503, eller för vissa av
dessa lärare såsom yrkats i motionen II: 504.
Beträffande förfarandet i övrigt har utskottet uppmärksammat, att
Kungl. Maj:ts förslag att lärare skall vara oförhindrad att över hela riket
söka samtidigt ledigförklarade tjänster kan medföra komplikationer och
komma att kräva tidsödande kommunikationer mellan olika länsskolnämnder,
i synnerhet om försök skall göras att låta lärarna i läroämnen förena
denna rätt med en obegränsad rätt för sökande att välja bland de tjänster
till vilka de är mest meriterade. Redan gentemot skolstyrelseutredningens
förslag angående lärares rätt att söka flera tjänster samtidigt, vilket dock
innebar en begränsning till högst fyra län, framfördes kritik från kommunalt
håll. Hur det nu i propositionen föreslagna systemet i praktiken kommer
att fungera torde emellertid inte kunna säkert bedömas utan erfarenhetsunderlag.
Skulle det efterhand visa sig, att den obegränsade ansökningsrätten
begagnas i en utsträckning, som medför administrativa olägenheter
utan att några för skolväsendet tydliga fördelar kan påvisas, synes, utan
att någon begränsning av ansökningsrätten vidtages, systemet med rätt
för sökande att välja tjänst bland dem till vilka han är mest meriterad böra
tagas under omprövning.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
45
I anslutning till de senast framförda synpunkterna vill utskottet uttala,
att utskottet ifrågasätter, om inte större fördelar skulle vinnas med fyra
tillsättningsperioder årligen, såsom skolstyrelseutredningen föreslagit, än
med två som skolöverstyrelsen förordat. Det synes nämligen utskottet vara
klart, att antalet på en gång lediga tjänster måste bli färre och olägenheterna
av en oinskränkt ansökningsrätt mindre, om tillsättning sker vid fyra
tillfällen under året än om den koncentreras till två tillfällen.
Vad departementschefen i övrigt anfört rörande själva proceduren vid
lärartillsättningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida. Inte
heller har utskottet funnit anledning till erinran mot förslaget att ickeordinarie
lärare, i den män praktiska skäl inte lägger hinder i vägen, skall
tillsättas av de lokala skolstyrelserna enligt de grunder departementschefen
angivit.
Innan utskottet övergår till frågan om skolledartillsättningen, vill utskottet
till behandling upptaga förslaget i motionen II: 502 att ordinarie lärare
vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor, folkskolan och enhetsskolan
(försöksskolorna) skall tillsättas genom fullmakt.
I fråga om vilka anställningsdokument som i olika fall skall användas
vid lärartillsättningen har departementschefen endast gjort det kortfattade
uttalandet, att tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas medelst förordnande
och vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial,
d. v. s. att någon förändring av vad som nu gäller i detta hänseende inte är
avsedd. Som motiv för den motsatta uppfattningen anför motionärerna, att
tillsättning genom fullmakt skänker läraren större trygghet i anställningen
och ger honom en självständig ställning mot obehöriga påverkningar. Enligt
motionärerna är det vidare uppenbart att läroverkslärarkåren sätter stort
värde på fullmaktstillsättningen, och det förutsattes, att övriga lärare med
tillfredsställelse skulle se, att tillsättning medelst förordnande utbyttes mot
tillsättning med fullmakt.
Då det alltjämt synes råda oklarhet om de olika anställningsdokumentens
innebörd och användning, vill utskottet, som avstyrker bifall till förevarande
motionsvis framställda yrkande, i samband med detta sitt ställningstagande
framhålla följande.
Befattningshavare, som tillsatts medelst fullmakt, kan endast avskedas
från sin tjänst av domstol. Fullmakt användes huvudsakligen när det
gäller statliga tjänster. Såvitt utskottet har sig bekant förekommer fullmakt
i fråga om ieke-statliga tjänster endast vid tillsättning av borgmästare
och rådmän, vissa läkare samt präster. Beträffande statstjånstemännen
giiller merendels att befattningshavare i 24 och högre lönegrader på löncplan
1 tillsättes genom fullmakt och övriga medelst konstitutorial. Inom de
statliga affärsdrivande verken förekommer inte fullmaktstjänster. Kungl.
Maj:t bestämmer beträffande ordinarie statliga tjänster om tillsättningen
skall ske medelst fullmakt eller konstitutorial.
46
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Utskottet har inte anledning att göra någon värdering av det gällande
grundlagsstadgandet om fullmaktens innebörd (RF § 36), men då det nu
motionsvis ifrågasatts att utsträcka dessa bestämmelser till en mycket stor
grupp kommunala tjänster i lönegrader under de statliga tjänster, vid vilka
fullmakt kommer till användning, vill utskottet erinra om att riksdagen i
skrivelserna 1942:4/5 och 1946: 261 hos Kungl. Maj:t anhållit om revision
av §§ 35 och 36 RF, varvid i konstitutionsutskottets memorial 1942: 18
och utlåtande 1946: 16 framhållits statsmakternas behov av större rörelsefrihet
på förevarande område än § 36 RF nu medger. I motioner till 1948
års riksdag (FK 106 och AK 176) begärdes ånyo utredning om revision av
§§35 och 36 RF, varvid konstitutionsutskottet (utlåtande nr 12) underströk
angelägenheten av att den två gånger tidigare av riksdagen begärda
utredningen verkställdes.
Det förhållandet att riksdagen sålunda satt i fråga lämpligheten av fullmaktsinstitutets
nuvarande utformning för moderna förhållanden talar
enligt utskottets mening starkt mot bifall till motionärernas förevarande
yrkande. Utskottet vill också understryka vad som i propositionen redan
sagts, nämligen att det endast är rent teoretiskt sett som fullmakten ger
större anställningstrygghet än den nuvarande kommunala anställningsformen
för exempelvis ordinarie folkskollärare. Det fordras nämligen i båda
fallen grovt missförhållande i eller utom tjänsten för att entledigande skall
kunna ske, och även om domstolsförfarandet kan sägas innebära större
garantier i rättssäkerhetshänseende än en prövning genom administrativa
myndigheter med regeringsrätten som högsta instans, så synes det utskottet
vara en avgörande praktisk omständighet, som måste hållas i sikte vid
bedömningen av denna fråga, nämligen att under den period, som förflutit
sedan den nuvarande folkskolestadgans tillkomst 1921, endast fem fall förekommit
i regeringsrätten, där det gällt avsättning av folkskollärare. Intet
sådant fall rörande lärare vid högre kommunal skola har förekommit.
I sitt remissyttrande över skolstyrelseutredningens förslag uttalade Läroverkslärarnas
riksförbund att tryggheten i anställningen mindre vore en
fråga, som i första hand gällde entledigande, än ett problem om oberoende
i ämbetsutövningen och om ett behov för lärarna av att stå fria gentemot
de kommunala myndigheterna, vilket uttalande torde innebära, att dessa
myndigheter inte borde ha befattning med tillsättningen överhuvudtaget
och pa det sättet göra lärarna beroende av sig. Men om man nu stannar
för det av departementschefen och utskottet förordade tillsättningsförfarandet,
synes det inte innebära någon som helst skillnad, i vad gäller den
ordinarie lärarens självständiga ställning mot obehörig påverkan från
kommunala myndigheter, om tillsättningshandlingen är ett förordnande
med den innebörd ett sådant nu har eller om det är en fullmakt.
Utskottet vill slutligen som sin uppfattning uttala, att det från samhällets
sida är ett intresse att bereda lärarna en trygg och självständig ställning
men att det med hänsyn till deras speciella situation däremot inte kan vara
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957 47
något intresse att föra dem in under en stel och onyanserad oavsättlighetsregel,
som inom andra samhällsområden visat sig vålla olägenheter.
Utskottet övergår så till behandling av propositionen i vad den rör tillsättningen
av skolledare. Förslagen avser tillsättningen av skolchefer
(skoldirektörer, förste rektorer och rektorer), rektorer vid enheter av den
obligatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, vid lokala kommunala
yrkesskolor, fristående statliga realskolor samt, i visst avseende, även högre
allmänna läroverk.
Vad departementschefen anfört om de grunder, enligt vilka urvalet till
skolledarbefattningarna skall ske, finner utskottet riktigt. Särskilt vill utskottet
framhålla vikten av att det i praktiken verkligen blir så som departementschefen
avsett, nämligen att skolstyrelsens förord tillmätes stor vikt
vid tillsättningen av skolledarbefattningarna. Utskottet anser önskvärt, att
denna uppfattning kommer till klart uttryck i blivande författningsbestämmelser
i ämnet.
Beträffande själva förfarandet har utskottet kunnat ansluta sig till principen
att samverkan vid tillsättningen skall ske mellan den lokala styrelsen
och överordnad central myndighet. Den samlade erfarenhet och överblick en
central skolmyndighet besitter, bör nämligen regelmässigt kunna tillgodogöras
vid urvalet av skolledare.
Samma praktiska skäl som i fråga om lärartillsättningen har utskottet
vidare funnit tala för att själva tillsättningsbeslutet fattas av en överordnad
myndighet och inte av skolstyrelsen. Enligt departementschefens
mening skall nämnda överordnade myndighet vid tillsättningen av skoldirektörer
under en övergångstid vara Kungl. Maj:t samt vid tillsättningen
av förste rektor, rektor, som tillika är skolchef, rektor vid högre kommunal
skola och rektor vid fristående statlig realskola, skolöverstyrelsen. Såvitt
gäller förste rektor skall tillsättningsbeslut fattas efter samråd med överstyrelsen
för yrkesutbildning. Då det är fråga om rektor vid kommunal
yrkesskola, skall sistnämnda ämbetsverk tillsätta tjänsten. I samtliga fall
skall den lokala skolstyrelsen avgiva förord för sökande.
Vissa spörsmål rörande skolledartillsättningen har berörts i väckta
motioner. I motionen II: 495 har sålunda hemställts dels att riksdagen måtte
uttala, att skoldirektör och förste rektor skall utses på i huvudsak samma
sätt som nu sker i fråga om kommunal inspektör och distriktsöverlärare, dels
ock att, om riksdagen avvisar detta förslag, riksdagen måtte uttala, att vid
tillsättningen av sådan tjänst icke utan synnerliga skäl annan må förordnas
än den som av den lokala skolstyrelsen föreslagits.
Senare delen av detta yrkande anser utskottet tillgodosett genom utskottets
nyss gjorda uttalande om den betydelse som bör tillmätas skolstyrelses
förord i nu ifrågavarande fall.
Av utskottets ställningstagande till principen för den föreslagna tillsättningsproceduren
i enlighet med propositionens förslag följer, att utskottet
avstyrker förevarande yrkande i motionen 11:495 i dess förra del, vilket
48
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
yrkande har den innebörden att skoldirektör och förste rektor skulle tillsättas
av lokal skolstyrelse genom val.
Slutligen har utskottet vid prövningen av frågan om vilken central tillsättningsmyndighet
som bör tillsätta skolledare haft att taga ställning dels
till ett yrkande i motionerna I: 399 och II: 503 att tillsättning av förste
rektorstjänst skall ske genom Kungl. Maj:t i enlighet med de bestämmelser,
som kommer att gälla för skoldirektörstjänst, dels ock till yrkandet i motionen
II: 502 att alla skolledare skall förordnas av Kungl. Maj:t. I motionerna
har hävdats, att samma skäl, som departementschefen anfört till stöd för
skoldirektörstillsättning genom Kungl. Maj:t, gäller för tillsättning av
förste rektor respektive alla skolledare.
Utskottet får med anledning av dessa yrkanden först framhålla, att departementschefens
förslag att skoldirektörstjänster skall tillsättas av Kungl.
Maj:t uttryckligen sagts vara en övergångsanordning, motiverad av en
önskan att i nuvarande brytningsskede på skolans område lyfta upp tillsättningen
av dessa betydelsefulla tjänster över eventuella" lokala skolpolitiska
motsättningar och tillfälliga gruppintressen. Som ett särskilt skäl
för den föreslagna åtgärden har anförts, att skoldirektörstjänsterna, som är
starkt administrativt betonade, fordrar en i särskild grad fri bedömning
av de sökandes lämplighet.
När det gäller förste rektorsbefattningar är läget enligt utskottets mening
inte detsamma. I regel torde det här bli fråga om att utse förste rektor
bland skolledarna, som redan finns på orten och vilkas antal kommer att
vara mycket begränsat, då skolväsendet i dessa fall sällan företer en rikare
differentiering. Övergången till ett enhetligt skolsystem kan därför också
väntas ske utan att man har anledning räkna med friktioner i någon större
utsträckning. Skulle i något fall meningarna om skolledare bli starkt delade
på det lokala planet och inte utjämnas genom skolöverstyrelsens ställningstagande,
en situation som alltid kan tänkas uppkomma i utnämningsärenden
av denna art, torde ärendet i regel komma under Kungl. Maj:ts prövning
besvärsvägen.
De övriga nu aktuella tjänsterna avser ledningen av en enda skolform,
varför de av departementschefen anförda skälen för tillsättningen av skoldirektörerna
inte i någon utsträckning är för handen i dessa fall.
Den pedagogiska sakkunskap och överblick över personalförhållandena
inom skolväsendet, som motiverar central medverkan vid skolledartillsättningarna,
finns hos skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
De grundläggande synpunkterna vid tillsättningen av skolledare skall framläggas
av skolstyrelsen. Är dessa synpunkter sakligt grundade, bör de, som
departementschefen framhållit och utskottet tidigare understrukit, regelmässigt
bli avgörande vid tillsättningen. Principen, som utskottet anslutit
sig till, är att det lokala ställningstagandets objektivitet skall garanteras
genom den centrala pedagogiska sakkunskapens medverkan. Med hänsyn
till de särskilda skäl, som i propositionen anförts till stöd för förslaget om
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957 49
medverkan av en tredje och högsta instans vid tillsättningen av skoldirektörer,
biträder utskottet detta förslag såsom en övergångsanordning men
finner inte anledning att i vidare mån förorda att skolledare tillsättes av
Kungl. Maj:t.
Vad departementschefen i övrigt anfört rörande tillsättningen av skolledare
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. beträffande tillsättning av lärarbefattningar
a) att riksdagen må — med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag samt i anledning av motionen II: 495, såvitt här är
i fråga, och motionen II: 502, såvitt den avser meritvärdering
och tjänstgöringsbetyg, ävensom med avslag å motionerna
I: 399 och II: 503, såvitt här är i fråga, samt motionerna
II: 494 och II: 504 — godkänna av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 8 februari 1957 förordade riktlinjer för förfarandet vid
tillsättning av lärarbefattningar av i statsrådsprotokollet
angivna slag;
b) att motionen II: 502, såvitt den avser tillsättning
medelst fullmakt, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
II.
beträffande tillsättning av skolledarbefattningar
att riksdagen må — med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 399 och II: 503, II: 495
samt II: 502, samtliga motioner såvitt här är i fråga —
godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för
förfarandet vid tillsättning av skolledarbefattningar av i
ovannämnda statsrådsprotokoll angivna slag.
Stockholm den 3 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Gillström,
Näsström, Einar Persson, Birger Andersson, Axel Andersson, Pålsson,
Holmqvist, Sunne, Elfving, fröken Ranmark, herrar Mossberger och Arrhén;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Staxäng,
Svensson i Alingsås, Widén, Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar
Nelander, Helén och Svensson i Stenkyrka.
4 — intrång till riksdagens protokoll 1057. G sand. Nr 07
50 Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
Reservationer
1) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Arrhén, Skoglund i Doverstorp,
Jansson i Kalix, Staxäng, fröken Karlsson och herr Neländer, vilka ansett
att
dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på sid. 43 börjar
med »Sistnämnda förhållande», till och med det stycke, som på sid. 44
slutar med »under omprövning», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening har emellertid såväl skolstyrelseutredningen
som departementschefen fäst överdriven vikt vid betydelsen av ett för alla
lärarkategorier gemensamt tillsättningsförfarande. Med rätta framhåller
departementschefen, att det i och för sig saknar betydelse var tillsättningsbeslutet
fattas, blott garantier föreligger för att det blir objektivt riktigt.
Utifrån denna uppfattning menar utskottet, att rent praktiska skäl bör
bli utslagsgivande vid val av tillsättningsmyndighet och att uniformiteten
i förfarandet kan brytas, om det kan visas vara förenat med fördelar att
välja olika tillsättningsmyndigheter för olika lärargrupper. Utskottet erinrar
i detta sammanhang även om dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet
motsvarande uppfattning i propositionen 1950: 133.
Departementschefen har uttalat, att det i synnerhet vid knapp tillgång
på lärare är ett för hela skolväsendet och särskilt för skolorna på mindre
orter betydande intresse att rätten att samtidigt söka flera tjänster inte
är begränsad. Utskottet delar denna uppfattning, men anser att departementschefen
inte dragit konsekvensen av sin ståndpunkt fullt ut. Den av
departementschefen föreslagna uppflyttningen av tillsättningen från lokal
till regional myndighet innebär enligt utskottets mening inte en tillfredsställande
lösning av frågan hur man skall kunna tillgodose önskemålet att låta
lärarna i läroämnen söka flera samtidigt lediga tjänster och därjämte kunna
låta sökande välja bland de tjänster till vilka han är mest meriterad. Samordningen
av ansökningar från en och samma sökande till flera långt från
varandra belägna länsskolnämnder kan, om den överhuvudtaget är genomförbar,
inte ske utan tidsutdräkt och kostnader, som inte har sin motsvarighet
i några fördelar av ett enhetligt förfarande. Lägges därtill skolöverstyrelsens
långa erfarenhet av lärartillsättningar, den sakkunskap inom olika
ämnesområden, som där finns omedelbart tillgänglig, om bedömanden
utanför de mera rutinmässiga måste göras, samt de resurser som överstyrelsens
merithandlingsarkiv representerar, har enligt utskottets mening
så starka skäl anförts till stöd för en tillsättning av lärarna i läroämnen
genom skolöverstyrelsens försorg, att utskottet anser sig böra biträda vad
i motionerna I: 399 och II: 503 samt — såsom förstahandsyrkande — i motionen
II: 504 i detta hänseende föreslagits.»
dels ock utskottets hemställan under I. bort i nedan angiven del ha
följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
51
»a) att riksdagen må — i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag
samt motionen II: 495, såvitt här är i fråga, och motionen
II: 502, såvitt denna avser meritvärdering och tjänstgöringsbetyg,
ävensom med bifall till motionerna I: 399
och II: 503, såvitt här är i fråga, och motionen II: 504 samt
med avslag å motionen II: 494 — godkänna av utskottet
förordade riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av lärarbefattningar
av i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 8 februari 1957 angivna slag;»
2) av herrar Olilon, Axel Andersson, Sunne, Arrhén, Skoglund i Doverstorp,
Staxäng, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Nelander och Helén,
vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på sid. 45 börjar
med »Då det», till och med det stycke, som på sid. 47 slutar med »vålla
olägenheter», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Då några formella eller praktiska hinder inte föreligger mot att tillsätta
även lärare vid kommunala skolor medelst fullmakt, anser utskottet, att
det från de akademiskt utbildade lärarnas sida ofta framförda önskemålet
att erhålla fullmakt på ordinarie lärartjänster bör tillmötesgås och att
samma trygghet i anställningen bör beredas övriga lärargrupper, som nu
är i fråga. Utskottet förordar således, att samtliga ordinarie lärare vid de
allmänna läroverken, de högre kommunala skolorna, folkskolan och enhetsskolan
(försöksskolorna) från och med den 1 juli 1958 tillsättes medelst
fullmakt.»
dels ock utskottets hemställan under I. bort i nedan angiven del ha följande
lydelse:
»b) att riksdagen må, med bifall till motionen II: 502,
såvitt den avser tillsättning medelst fullmakt, besluta att
ordinarie lärare vid allmänna läroverk, högre kommunala
skolor, folkskolan och enhetsskolan (försöksskolorna) skall
tillsättas genom fullmakt;»
3) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Arrhén, Skoglund i Doverstorp,
Staxäng, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Nelander och Helén, vilka
ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på sid. 48 börjar
med »När det», till och med det stycke, som på sid. 49 slutar med »Kungl.
Maj:t», bort ersättas med text av följande lydelse:
»De skäl departementschefen anfört till stöd för förslaget att skoldirektörerna
skall tillsättas av Kungl. Maj:t, anser utskottet i princip även
gälla om tillsättningen av förste rektorer, då skillnaden mellan dessa båda
skolchefstjänster såsom i motionerna I: 399 och II: 503 framhållits huvudsakligen
hänför sig till tjänstgöringsortens storlek. Utskottet finner därföi
52
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1957
i likhet med motionärerna, att skoldirektörer och förste rektorer bör tillsättas
av Kungl. Maj:t enligt för båda skolledarkategorierna lika bestämmelser.
»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. beträffande tillsättning av skolledarbefattningar
att riksdagen ma — i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 502 samt med bifall till motionerna I: 399
och II: 503 ävensom med avslag å motionen II: 495, samtliga
motioner såvitt här är i fråga — godkänna av utskottet
förordade riktlinjer för tillsättning av skolledarbefattningar
av angivna slag.»
4) av herr Arrhén.
Ivar Hieggströms Boktryckeri AB . Stockholm 1957